Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1986/87:4

SfU

med förslag om förhandsbesked i socialavgiftsfrågor 1986/87:4

m. m. (prop. 1986/87:16)

Sammanfattning

I proposition 1986/87:16 föreslås att lokal skattemyndighet skall få lämna
förhandsbesked angående skyldigheten att betala socialavgifter efter gemensam
skriftlig ansökan av uppdragsgivaren och uppdragstagaren. Utskottet
tillstyrker förslaget och avstyrker bifall till två motionsyrkanden (m och fp)
om att förhandsbesked skall kunna ges på ansökan av endast en part.

Utskottet tillstyrker också förslagen i övrigt i propositionen, bl. a. att en
arbetsgivares betalningsskyldighet skall kunna efterges i vissa fall och att en
utländsk arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare här i riket skall kunna
träffa avtal med arbetstagaren varigenom arbetsgivaren befrias från skyldigheten
att betala arbetsgivaravgifter och arbetstagaren åtar sig att betala
egenavgifter för ersättningen.

I flera motioner (m, c, fp) framförs krav på klarare regler om vem som är
skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Motionerna avstyrks med hänvisning
bl. a. till de överväganden härom som pågår inom regeringskansliet.
Utskottet avstyrker vidare en motion (fp) om införande av en omvänd
generalklausul inom skatte- och avgiftsområdet med hänvisning till riksdagens
tidigare ställningstagande i frågan.

I betänkandet behandlas också ett flertal motioner från den allmänna
motionstiden vid föregående riksmöte, vilka tar upp olika avgiftsfrågor.
Motionerna rör såvitt gäller arbetsgivaravgifter frågor om sänkt sjukförsäkringsavgift
för vissa anställda i mindre företag, undantag från avgiftsskyldighet
för utländska gästföreläsare, avgiftsskyldighet för idrottsföreningar för
ersättningar till idrottsutövare, beräkning av värdet av bostadsförmån och
avgiftsskyldighet för kostnadsersättningar vid uppdragsförhållanden. Såvitt
gäller skyldigheten att betala egenavgifter tas i motionerna upp frågor om
överensstämmelse mellan avgifter och förmåner vid låga inkomster, uttag av
egenavgifter i samband med virkesförsäljning och rätt till kvittning mellan
olika inkomstslag. Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats tio reservationer och tre särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1986/87:16 med förslag om förhandsbesked i socialavgiftsfrågor,
m. m. har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta
följande av lagrådet granskade lagförslag

1 Riksdagen 1986187.11 sami. Nr 4

1. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Lagförslagen 1—3 återfinns som bilaga till betänkandet. Lagförslagen 4
och 5 har överlämnats till skatteutskottet (se s. 11).

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1986/87:Sfl01 av Margareta Andrén m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare att möjlighet till
ansökan om förhandsbesked om skyldighet att erlägga sociala avgifter kan
inges av uppdragsgivaren eller uppdragstagaren var för sig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om det generella behovet av en generalklausul till stöd för
den enskilde mot effekter av avgifts- och skattelagstiftningen som framstår
som oskäliga enligt lagstiftningens grunder.

I motion 1986/87:Sfl02 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att lokal skattemyndighet skall lämna förhandsbesked
när det gäller skyldigheten att betala socialavgifter när endera av
uppdragsgivare och uppdragstagare skriftligen begär det och det föreligger
tillräckligt beslutsunderlag,

2. att riksdagen beslutar att uppdragstagare som är registrerad för skattoch
redovisningsskyldighet i fråga om mervärdeskatt eller för betalning av
preliminär B-skatt alltid skall vara betalningsskyldig vad gäller socialavgifter.

I motion 1986/87:Sfl03 av Stig Josefson m. fl. (c) föreslås att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om regler för
betalningsskyldighet för sociala avgifter.

Motioner väckta med anledning av proposition 1985/86:82 om
bidrag till idrottsföreningar för vissa arbetsgivaravgifter

I motion 1985/86:256 av Jan Hyttring m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas för att i samråd med
idrottsrörelsen pröva förutsättningarna för ett ”vidgat arbetsgivarinträde”
för idrottsklubbarna när det gäller de aktivas sociala grundskydd,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att i avvaktan på
ett sådant samråd skall den situation vad gäller arbetsgivaravgifter som
proposition 1985/86:82 avser att uppnå för åren 1985 och tidigare också
komma att gälla för perioden därefter.

SfU 1986/87:4

I motion 1985/86:257 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för uttag av
socialavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1985/86

I motion 1985/86:Sf203 av Martin Olsson (c) hemställs att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära utredning och förslag syftande till överensstämmelse
mellan egenavgifter och förmåner inom sjukförsäkringen och ATP för
företagare med små inkomster.

I motion 1985/86:Sf210 av Martin Olsson (c) hemställs att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
införande av kvittningsrätt mellan förvärvskällor vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst.

I motion 1985/86:Sf211 av Martin Olsson (c) hemställs att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära att förslag skyndsamt framläggs till ändrade regler
för beräkning av egenavgifter vid inkomst av arrenden och rotpostförsäljning
m. m. på jordbruksfastighet.

I motion 1985/86:Sf217 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m. fl. (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts om kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.

I motion 1985/86:Sf224 av Ingrid Hemmingsson (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av idrottsföreningarnas skatte- och avgiftssituation
med speciell inriktning på idrottsmännens sociala förmåner och
finansieringen av dessa.

I motion 1985/86:Sf225 (motivering i 1985/86:Sk225) av Bertil Danielsson
och Ewy Möller (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om översyn av egenavgifterna för
nyetablerade egenföretagare.

I motion 1985/86:Sf226 (motivering i 1985/86:Ju606) av Bengt Westerberg
m.fl. (fp) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ett
förslag till enhetlig definition av begreppen arbetsgivare och arbetstagare i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1985/86:Sf242 av Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder som medför en
bättre överensstämmelse mellan sociala avgifter och förmåner för egenföretagare.

I motion 1985/86:Sf252 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär klara regler vad gäller arbetsgivar-arbetstagar-begreppet
i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motion 1985/86 :Sf253 av Hugo Hegeland (m) hemställs att riksdagen av
regeringen begär en utredning om möjligheterna att låta idrottsklubbar få
välja mellan att antingen ingå i trygghetssystemet och betala vederbörliga

SfU 1986/87:4

arbetsgivaravgifter eller stå utanför systemet i kombination med att göra
motsvarande avsättningar på skattefritt konto i riksbanken vilka senare
beskattas vid medgivet uttag.

I motion 1985/86:Sf266 av Karin Israelsson och Rune Backlund (c) hemställs
att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag om sänkta egenavgifter
för företagare med låga inkomster i enlighet med det i motionen anförda.

I motion 1985/86:Sf267 av Stig Josefson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar hos regeringen begära sänkt avgift till pensionssystemet för företagare
med låga inkomster i enlighet med det anförda.

I motion 1985/86:Sf284 (motivering i 1985/86:N267) av Karin Söder m. fl. (c)
hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag
om sänkta sjukförsäkringsavgifter om 5 procentenheter,

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära utredning och förslag om
principer för ATP-avgiften så att avgift motsvaras av pensionsförmån för
låginkomsttagare.

I motion 1985/86:Sf291 av andre vice talman Karl Erik Eriksson och Börje
Stensson (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts angående uttag av egenavgifter i samband
med virkesförsäljning.

I motion 1985/86:Sf294 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om idrottsutövares sociala
skydd,

2. att riksdagen i avvaktan på sådan utredning beslutar att arbetsgivaravgifter
ej debiteras.

I motion 1985/86:Sf304 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till ändring i reglerna för debitering av
sociala avgifter för utländska gästföreläsare.

I motion 1985/86: Sf305 av Erik Holmkvist (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifter vid åtnjuten naturaförmån
skall beräknas på samma underlag som används vid beskattning,

2. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifter ej skall påföras såvida ej
den beräknade förmånen är mer än 20 % av marknadsvärdet.

I motion 1985/86: Sf306 av Ylva Annerstedt (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en förändring av lagstiftningen så att den som
anlitar ett aktiebolag aldrig skall kunna anses som arbetsgivare och således
inte heller ansvarig för källskatt och arbetsgivaravgifter.

I motion 1985/86:Sf320 (motivering i 1985/86:N305) av Alf Svensson (c)
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om
minskad sjukförsäkringsavgift för de mindre och medelstora företagen.

I motion 1985/86:Sf322 (motivering i 1985/86:Sk328) av Göran Ericsson och
Ingrid Hemmingsson (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger

SfU 1986/87:4

regeringen till känna vad i motionen anförs beträffande gräns för uttag av
arbetsgivaravgift inom idrotten.

I motion 1985/86: Sf327 av Nic Grönvall (m) hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen ombesörjer att sådana schablonregler
för kostnadsavdragsberäkning som omnämnts i proposition 1983/84:167
utfärdas,

2. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om sådan ändring
av 2 kap. 4 § lagen om socialavgifter att i avgiftsunderlaget icke skall inräknas
kostnads- och reseersättning i samband med uppdrag av tidsbegränsad natur
och vid fullgörande av styrelseuppdrag.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar nedan dels proposition 1986/87:16 med förslag om
förhandsbesked i socialavgiftsfrågor, m. m. jämte motionsyrkanden i anslutning
till de frågor som tas upp i propositionen, dels ett antal motioner från
den allmänna motionstiden om socialavgiftsfrågor.

Den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål finansieras
helt eller delvis med socialavgifter. De grundläggande bestämmelserna om
socialavgifter finns i lagen (1981:691) om socialavgifter. Socialavgifter
betalas dels i form av arbetsgivaravgifter, dels i form av egenavgifter för den
som har inkomst av annat förvärvsarbete.

Sedan den 1 januari 1982 gäller nya regler för uttag av socialavgifter (prop.
1980/81:178, SfU 28 och rskr. 406). De därvid beslutade ändringarna innebar
enhetligare och enklare regler för beräkning av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter. Bl. a. slopades basbelopps- och maximeringsavdragen vid
beräkningen av ATP-avgiften, som i fortsättningen skulle beräknas på
samma underlag som övriga avgifter. Syftet härmed var bl. a. att uppnå
administrativa lättnader för såväl myndigheter som arbetsgivare och egenföretagare.
Ändringarna möjliggjorde också ett införande av ett effektivare
debiterings- och uppbördssystem fr. o. m. år 1985 och beslut härom fattades
av riksdagen under 1982/83 års riksmöte (prop. 1982/83:60, SfU 10 och rskr.
127) och under 1983/84 års riksmöte (prop. 1983/84:167, SfU 28 och rskr.
369).

Proposition 1986/87:16
Klarare regler för socialavgifter

Sociallagstiftningens bestämmelser om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter
är knutna till begreppet arbetstagare med den innebörd begreppet ges i
denna lagstiftning. Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter föreligger dessutom
när den som utför arbetet enligt sociallagstiftningen är att anse som
uppdragstagare. Bedömningen av vem som är att anse som arbetstagare resp.
uppdragstagare görs i efterhand av lokala skattemyndigheten. Förhandsbesked
kan ej lämnas.

SfU 1986/87:4

1* Riksdagen 1986187.11 sami. Nr 4

För en arbetstagare gäller att ett anställningsförhållande skall föreligga.
Bedömningen sker i varje enskilt fall varvid hänsyn tas till samtliga
omständigheter i samband med arbetsavtalet. En person kan anses som
arbetstagare även om han har inregistrerad firma och betalar B-skatt.
Arbetsgivare som under ett år utgivit minst 1 000 kr. i lön till en arbetstagare
är skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter.

Såsom uppdragstagare anses den som utför arbete för annans räkning utan
att anställningsförhållande föreligger. Ersättning för uppdrag anses som
inkomst av anställning om ersättningen under ett år uppgått till minst 1 000
kr. från en och samma uppdragsgivare. Ett undantag från nämnda regel är
dock om uppdraget ingår i av uppdragstagaren bedriven rörelse eller bedrivet
jordbruk varvid uppdragsgivaren är avgiftsskyldig endast om överenskommelse
har träffats att ersättningen för uppdraget skall anses som inkomst av
anställning. Även här görs en bedömning av varje enskilt fall.

Begränsningar i skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter gäller enligt
lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen
(1953:272) m. m. sedan den 1 januari 1984 för småhusägare och lägenhetsinnehavare
som utbetalat ersättning för arbete på fastigheten eller lägenheten.
Om betalningen skett mot en faktura som innehåller uppgift om uppdragstagarens
namn, bostadsadress samt ersättningens storlek, samt dessutom
mervärdeskatt och registreringsnummer till mervärdeskatt eller uppgift om
att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt, är arbetsgivaren inte
skyldig betala arbetsgivaravgifter på eljest avgiftspliktiga belopp över 1 000
kr.

Uppbörden av arbetsgivaravgifter regleras i lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare. Uppbörden är samordnad med uppbörden
av preliminär A-skatt och sker månadsvis. Avgiftsuppbörden administreras
av de lokala skattemyndigheterna, länsstyrelsen och riksskatteverket.

Den samordnade uppbörden av preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter
till socialförsäkringen m. m. gäller i huvudsak formerna för arbetsgivarnas
redovisning till myndigheterna och handläggningen inom myndigheterna.
Ändring har således inte skett i fråga om vilka företag eller enskilda som skall
betala arbetsgivaravgifter och göra avdrag för preliminär A-skatt resp. vilka
som skall betala egenavgifter och preliminär B-skatt.

Socialavgiftsutredningen (S 1981:04), vars tidigare förslag ligger till grund
för det reformerade uppbördssystemet har i delbetänkandet Ds S 1985:1
Företagarregistrering - klarare regler för socialavgifter behandlat frågan om
att få en bättre samordning mellan skyldigheten att göra avdrag för
preliminär skatt och att betala arbetsgivaravgifter samt att åstadkomma
enklare och klarare regler för avgiftsskyldigheten och ökad möjlighet att
förutse vem som kommer att påföras avgift. Utredningen har som en
huvudregel föreslagit att en fysisk person som är registrerad för betalning av
preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt automatiskt skall få en
s. k. företagarregistrering. Sådan registrering skall också under vissa förutsättningar
kunna ske efter ansökan. Arbetsgivaravgifter skall därefter inte
betalas för ersättningar som utges till den som registrerats innan avtal om
arbetet träffats. Utredningen föreslår också vissa möjligheter till undantag
för huvudregeln. Så t. ex. skall det vara möjligt för parterna att träffa avtal

SfU 1986/87:4

om att arbetsgivaravgifter skall betalas för ersättning som annars skulle ha
föranlett egenavgifter. Utredningen har också, för att undvika oklarheter
angående avgiftsskyldigheten, föreslagit att förhandsbesked om sådan
skyldighet skall kunna ges. Vidare har utredningen föreslagit att det i vissa
fall skall vara möjligt att efterge arbetsgivaravgifter.

I propositionen framhålls att utredningsförslaget mött vissa invändningar
vid remissbehandlingen, bl. a. för att det innehåller begränsningar vad gäller
fysiska personers möjligheter att bli företagsregistrerade och framför allt för
att förslaget över huvud taget inte omfattar juridiska personer. Departementschefen
har uppfattat den huvudsakliga grunden för remissinstansernas
kritik vara den att man inte knutit skyldigheten att göra skatteavdrag och
betala arbetsgivaravgifter närmare till reglerna för utfärdande av skattsedlar.
Det är, framhåller hon, önskvärt att dessa skyldigheter direkt knyts till ett för
alla parter lätt konstaterat faktum. Det finns enligt hennes mening starka skäl
att kombinera en reform beträffande skyldigheten att betala socialavgifter
med en reform beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag och knyta
dessa skyldigheter till olika typer av skattsedlar. Härigenom får man klarare
och entydigare regler i dessa avseenden än vad utredningsförslaget innebär.
En reform på socialavgiftsområdet bör också, framhåller departementschefen,
vara konkurrensneutral mellan fysiska och juridiska personer och
mellan sådana personer inbördes. En vidareutveckling av utredningsförslaget
övervägs därför för närvarande inom regeringskansliet med bl. a.
målsättningen att se över bestämmelserna om utfärdande av skattsedlar.

I propositionen anförs vidare att resultatet av arbetet med en vidareutveckling
av socialavgiftsutredningens förslag inte bör avvaktas när det gäller
en sådan del av en kommande större reform som införandet av en möjlighet
att meddela bindande förhandsbesked i socialavgiftsfrågor, eftersom det
framför allt är utformningen av de nuvarande grunderna för skyldigheten att
betala socialavgifter som motiverar en sådan möjlighet. I samband härmed
behövs också en möjlighet att medge eftergift av betalningsskyldigheten för
arbetsgivaravgifter. I propositionen läggs sålunda redan nu fram förslag i
dessa hänseenden.

Innan utskottet går närmare in på de nämnda förslagen behandlar
utskottet olika motionsyrkanden som syftar till att klarare regler för en
bedömning av vem som är avgiftsskyldig snarast skall kunna införas.

I den med anledning av propositionen väckta motionen Sfl02 av Nils
Carlshamre m. fl. framhåller motionärerna behovet av en enhetlig definition
av arbetsgivar/arbetstagarbegreppet och anför att det är anmärkningsvärt att
lagstiftningen inom detta område fortfarande saknar klara bestämmelser
som anger gränsen för vad en uppdragsgivare är skyldig att iaktta för att
undvika ansvar för uppdragstagarens sociala avgifter. Motionärerna anser att
de i propositionen föreslagna möjligheterna till förhandsbesked och eftergift
av betalningsskyldigheten inte är tillräckliga och att den enskildes rättstrygghet
måste stärkas betydligt mer än vad propositionens förslag medger. Med
hänsyn till att det sker en mycket noggrann kontroll innan en person
registreras som skatt- och redovisningsskyldig för mervärdeskatt föreslår
motionärerna att riksdagen skall besluta om nya bestämmelser som innebär
att om en uppdragstagare vid tidpunkten för avtalets ingående är registrerad

SfU 1986/87:4

för betalning av preliminär B-skatt eller för redovisning av mervärdeskatt
skall uppdragsgivaren inte kunna åläggas betalningsansvar för sociala
avgifter. Även om de nämnda förutsättningarna inte är uppfyllda skall
betalningsansvar ändå inte kunna krävas om det är uppenbart att ersättningen
för uppdragstagaren utgör intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse.

Stig Josefson m. fl. anser i den likaledes med anledning av propositionen
väckta motionen Sfl03 att undantagsregler av samma slag som i avgiftshänseende
gäller för småhusägare och lägenhetsinnehavare bör gälla generellt.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om att i de fall
betalning erläggs mot en faktura där registreringsnummer för mervärdeskatt
och mervärdeskattens belopp eller uppgift om att utställaren är skyldig att
betala B-skatt angivits skall utställaren vara skyldig att erlägga egenavgifter.

I tre motioner som väckts under den allmänna motionstiden begärs också
förslag i syfte att skapa klarare regler för avgiftsskyldigheten. Bengt
Westerberg m. fl. begär i motion Sf226 förslag till en enhetlig definition av
begreppen arbetsgivare och arbetstagare. Kjell Johansson m.fl. anser i
motion Sf252 att ett förslag på grundval av socialavgiftsutredningens förslag
måste läggas fram snarast medan Ylva Annerstedt i motion Sf306 begär
förslag om att den som anlitar ett aktiebolag aldrig skall kunna anses som
ansvarig för källskatt och avgifter.

Även utskottet finner det angeläget att det finns klara och entydiga regler
för vem som skall vara avgiftsskyldig. Utskottet delar emellertid med hänsyn
till de synpunkter som framförts under remissbehandlingen av socialavgiftsutredningens
förslag departementschefens uppfattning om att förslaget
behöver vidareutvecklas och att frågan om en bättre samordning mellan
skyldigheten att betala socialavgifter och skyldigheten att göra skatteavdrag
behöver ytterligare utredas. Det är av största vikt att det fortsatta arbetet
härmed sker skyndsamt. Samtidigt finner utskottet det tillfredsställande att
en delreform som ger möjligheter att få förhandsbesked och eftergift av
avgiftsskyldigheten genomförs redan nu.

Förslagen i motionerna Sfi02 och Sfl03 har i sina grunddrag likheter med
socialavgiftsutredningens förslag om företagarregistrering. Med hänsyn till
vad ovan sagts om behovet av en vidareutveckling av detta förslag bör inte
heller motionsförslagen utan närmare överväganden läggas till grund för nya
bestämmelser i fråga om avgiftsskyldighet. Utskottet avstyrker sålunda bifall
till dessa motioner. Såvitt gäller motionerna Sf226, Sf252 och Sf 306 får dessa
anses tillgodosedda med vad utskottet ovan anfört.

Förhandsbesked om avgiftsskyldighet

I propositionen föreslås att lokal skattemyndighet skall lämna förhandsbesked
om skyldigheten att erlägga socialavgifter efter en gemensam skriftlig
ansökan av dem som har träffat eller avser att träffa avtal, enligt vilket den
ene mot ersättning skall utföra ett arbete åt den andre. Förhandsbeskedet
skall vara bindande såväl vid tillämpningen av bestämmelserna om arbetsgivaravgifter
och egenavgifter som vid beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande inkomst. Det skall gälla ersättning som
utges intill ett år efter det att beskedet meddelats.

SfU 1986/87:4

I såväl motionerna SflOl av Margareta Andrén m. fl. som Sfl02 av Nils
Carlshamre m. fl. begärs beslut av riksdagen om att förhandsbesked skall
kunna lämnas på ansökan av endast en part.

Förslaget om förhandsbesked är utformat så att beskedet får rättsverkan
för båda parter. Det förutsätter således att parterna som träffar ett
arbetsavtal har en samstämmig uppfattning och beskrivning av de omständigheter
och de villkor under vilka arbetet skall utföras. Om de omständigheter
och villkor som ligger till grund för förhandsbeskedet senare visar sig vara
annorlunda än vad som uppgivits äger förhandsbeskedet ingen giltighet.
Eftersom det främst är uppdragsgivaren som behöver det skydd ett förhandsbesked
innebär är det särskilt viktigt att man får en fullständig belysning av
uppdragstagarens förhållanden. Enligt utskottets uppfattning ger en gemensam
ansökan det bästa underlaget för en korrekt bedömning av omständigheterna.
En gemensam ansökan ökar också förutsättningarna för att myndigheterna
skall kunna ge ett snabbt förhandsbesked, vilket inte minst är till gagn
för avtalsparterna.

Utskottet ansluter sig med det anförda till propositionens förslag och
avstyrker bifall till motionerna SflOl och Sfi02 i nu behandlade delar.

Eftergift av betalningsskyldighet

I propositionen erinras om den möjlighet som finns enligt 75 § uppbördslagen
för en arbetsgivare att undgå betalningsskyldighet för en arbetstagares
skatt i de fall arbetsgivaren haft skälig anledning för sin underlåtenhet att
göra skatteavdrag på arbetstagares lön. Avsaknaden av möjligheten att
medge eftergift för arbetsgivaravgifter har enligt propositionen under senare
år kommit att framstå som alltmer otillfredsställande och blivit särskilt
uppmärksammad i några fall som rört mycket stora belopp. Även om man
inför en möj lighet att erhålla förhandsbesked kommer det även fortsättningsvis
att finnas fall där parterna uppfattar situationen som sådan att något
förhandsbesked inte behöver inhämtas och där parterna haft skälig anledning
för sin uppfattning. Avsikten är att man genom eftergiftsregler skall kunna
avstå från krav på betalning när arbetsgivaren haft sådana skäl för att inte
uppfatta sig som arbetsgivare att det för det allmänna rättsmedvetandet inte
skulle framstå som rimligt att utkräva avgifterna.

Eftergiftsbestämmelserna föreslås utformade så att en lokal skattemyndighet
får helt efterge en arbetsgivares betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter
om han inte insåg att han var arbetsgivare för den som utförde arbetet
och med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat
anledning räkna med att han var arbetsgivare. Om den andra parten var
registrerad för betalning av preliminär A-skatt får arbetsgivarens betalningsskyldighet
efterges endast om särskilda skäl föreligger.

I detta sammanhang föreslås också en jämkning av 75 § uppbördslagen i
form av en ny anvisningspunkt till lagrummet av innebörd att när omständigheterna
varit sådana att en arbetsgivare kan få arbetsgivaravgifter eftergivna
bör han inte heller vara ansvarig på grund av att han underlåtit att göra
skatteavdrag.

SfU 1986/87:4

Förslagen i denna del har inte mött någon invändning motionsledes, och
utskottet biträder förslagen.

I motion SflOl anför motionärerna att skatte- och avgiftslagstiftningen är
både komplicerad och svårgenomtränglig. Utgången stämmer inte alltid
överens med lagstiftningens grunder och inte heller är effekterna alltid
förutsebara, vilket är ett stort rättssäkerhetsproblem. Genom de föreslagna
eftergiftsbestämmelserna har, anför motionärerna, regeringen nu funnit att
ett slags generalklausul är befogad för arbetsgivaravgifter. Motionärerna
anser att en generalklausul med liknande innebörd borde ha generell
tillämpning på hela avgifts- och skatteområdet.

Riksdagen har under en följd av år på förslag av skatteutskottet avslagit
motionsyrkanden med liknande syfte som den nu förevarande, en omvänd
generalklausul i skattelagstiftningen (se senast SkU 1985/86:11 och 25).
Förslagen har avvisats med motiveringen att en omvänd generalklausul
skulle leda till mycket betydande svårigheter i den praktiska tillämpningen
och att en lagstiftning med sådant innehåll därför inte bör införas. Samtidigt
har skatteutskottet uttalat att det är angeläget att författningstext utformas så
att den inte kan missförstås eller ges en annan innebörd än den lagstiftaren
avsett och att de tillämpande myndigheterna så långt möjligt söker följa
lagstiftarens intentioner.

Utskottet kan instämma i detta uttalande som får en särskild aktualitet
inför de fortsatta övervägandena om klarare och entydiga regler beträffande
skyldigheten att betala socialavgifter och göra skatteavdrag. Såsom framhållits
i propositionen kommer det att finnas behov av möjligheter till eftergift
även om man senare inför en registrering för företagare och företag, dock att
en tillämpning av bestämmelserna i fråga kommer att aktualiseras i långt
mindre utsträckning sedan en sådan registrering införts. Såvitt gäller frågan
om en klausul med generell tillämpning på skatteområdet finner utskottet
med hänsyn till att riksdagen vid två tillfällen under föregående riksmöte
avslagit yrkanden härom att det i förevarande sammanhang inte finns skäl för
ändrat ställningstagande. Utskottet vill dock erinra om att frågan om
ytterligare möjligheter till eftergift o. d. inom skatte- och avgiftsområdet
aktualiserats under remissbehandlingen av socialavgiftsutredningens förslag.
Så t. ex. har kammarrätten i Stockholm framhållit att behovet av en
möjlighet att rätta till de värsta olägenheterna av en oformlig lagstiftning inte
är något som är specifikt för lagstiftningen om socialavgifter utan gäller också
övrig lagstiftning inom skatte- och avgiftsområdet. Remissinstansernas
synpunkter ingår i det material som är föremål för fortsatta överväganden
inom regeringskansliet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion SflOl även i nu
behandlad del.

Särskilda bestämmelser för arbetstagare som har en utländsk
arbetsgivare

I propositionen framhålls att svensk praxis rörande det socialförsäkringsrättsliga
arbetstagarbegreppet har vållat särskilda olägenheter för utländska
arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare i Sverige. Socialavgiftsutredning -

SfU 1986/87:4

en har undersökt olika lösningar på problemen i dessa hänseenden. Den
lösning utredningen förordat och som även föreslås i propositionen innebär
att en arbetstagare som sysselsätts i Sverige och en utländsk arbetsgivare får
träffa avtal, varigenom arbetsgivaren befrias från skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter och arbetstagaren åtar sig att betala egenavgifter för den
ersättning arbetsgivaren utger. För arbetstagaren skall inkomsten räknas
som inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkning av sjukpenninggrundande
och pensionsgrundande inkomst.

Flera remissinstanser - riksförsäkringsverket, försäkringsöverdomstolen
och Tjänstemännens centralorganisation - har vid remissbehandlingen varit
negativa till förslaget, bl. a. därför att förslaget medför att avgifter genom
avtal kan komma att överföras på den svagare av parterna. Kammarrätten i
Stockholm har funnit den föreslagna särregleringen principiellt tveksam.
Även andra remissinstanser har påtalat negativa effekter av att egenavgifter
erläggs för tjänsteinkomster.

Även om den föreslagna avtalsfriheten i fråga om avgiftsskyldigheten för
utländska arbetsgivare kan innebära fördelar för såväl arbetsgivarna som
uppbördsmyndigheterna hyser utskottet viss oro för de konsekvenser
förslaget kan få för den enskilde arbetstagaren. Utskottet har under
behandlingen av propositionen uppmärksammats på bl. a. faran av att
arbetstagarparten inte alltid kommer att ha innebörden av en överenskommelse
om socialavgiftsskyldigheten klar för sig eftersom denna kan ingå som
en av många punkter i ett arbetsavtal. Det finns också, såsom påpekats under
remissbehandlingen, en risk för att det i dagens arbetsmarknadsläge kan vara
svårt för den enskilde att motsätta sig ett avtal om att han själv skall stå för
alla socialavgifter samtidigt som det kan vara besvärligt för honom att få
igenom en lön som överstiger genomsnittsinkomsten för hans yrke med ett
belopp motsvarande hans kostnad för egenavgifter. Utskottet vill emellertid
nu inte motsätta sig att förslaget prövas, men vill understryka vikten dels av
att berörda myndigheter i samråd med de fackliga organisationerna försöker
finna former för en information om förslagets innebörd till de grupper på
arbetsmarknaden som kan förväntas bli berörda av det, dels av att regeringen
med stor uppmärksamhet följer upp de praktiska verkningarna av förslaget.

Mot de delar av propositionen som inte särskilt berörts har utskottet ingen
erinran.

Författningsförslagen

Förslagen i propositionen föranleder bl. a. ändringar i uppbördslagen
(1953:272) och taxeringslagen (1956:623). Med hänsyn till att skatteutskottet
för närvarande bereder propositioner som också berör dessa lagar har
utskottet beslutat att överlämna lagförslagen i fråga till skatteutskottet för
vidare behandling.

SfU 1986/87:4

Övriga motionsyrkanden om socialavgifter

SfU 1986/87:4

Differentierade arbetsgivaravgifter

En arbetsgivare erlägger för närvarande arbetsgivaravgifter för tio olika
ändamål med tillhopa 34,45 % av avgiftsunderlaget. Härtill kommer den
allmänna löneavgiften som uppgår till 2 %. Den övervägande delen av
avgiftsuttaget hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är 9,3 %, folkpensionsavgiften
som är 9,45 % och tilläggspensionsavgiften som är 10 % av
avgiftsunderlaget.

I två motioner, Sf284 av Karin Söder m. fl. (yrkande 1) och SB20 av Alf
Svensson m. fl., hemställs om förslag till en sänkning av sjukförsäkringsavgiften
såvitt gäller små och medelstora företag. I motion Sf284 framhålls att den
höga avgiftsbelastningen är en tung börda för småföretagen och en av de
allvarligaste hämmande faktorerna för de små företagens utveckling. Med
hänsyn till att sjukfrånvaron är väsentligt lägre i små företag än i stora företag
bör enligt motionärerna sjukförsäkringsavgiften för småföretagen kunna
sänkas. Målet bör därvid vara att avgiften sänks med 5 procentenheter för
högst 15 anställda i företaget.

Motionsyrkanden om en sänkning av sjukförsäkringsavgiften i enlighet
med det anförda har under en följd av år avstyrkts av utskottet med
hänvisning till att en sådan differentiering av avgiftsuttaget skulle medföra
betydande administrativa svårigheter (se senast SfU 1985/86:2). Utskottet
vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf284
yrkande 1 och Sf320.

Vid beräkning av statliga myndigheters anslag till lönekostnader beaktas
de sociala arbetskraftskostnaderna genom ett särskilt lönekostnadspålägg
(LKP). Pålägget, som är avsett att täcka dels de generella avgifter som
arbetsgivare skall betala enligt socialavgiftslagen, dels de kostnader i övrigt
som är förknippade med de statliga anställningsförmånerna, fastställs av
regeringen med viss procent av utgivna löneförmåner. Procentsatsen är för
närvarande 39 %.

Anita Bråkenhielm anser i motion Sf304 att det är orimligt att universitetens
institutioner belastas med avgifter för utländska gästföreläsare som
endast vistas några dagar i Sverige. Motionären nämner ett exempel på en
institution som anslagit 10 000 kr. till gästföreläsare. Beloppet räcker endast
till elva gästföreläsningar å 931 kr. inkl. LKP. Om LKP inte hade behövt
inbetalas skulle medlen, anför motionären, ha räckt till en 40-procentig
ökning av antalet gästföreläsningar. Motionären anser att institutioner bör
helt befrias från skyldigheten att betala LKP för utländska gästföreläsare och
begär att regeringen skall lägga fram förslag till lagändring i detta hänseende.

Utskottet behandlade vid föregående riksmöte en motion med samma
syfte som den nu förevarande. Utskottet framhöll då att man i enlighet med
ett cirkulär från år 1963 vid beräkningen av LKP inte tillämpade bestämmelsen
i socialavgiftslagen om att avgifter inte erläggs för ersättningar som
understiger 1 000 kr. per år för en och samma arbetstagare. Utskottet har
erfarit att riksrevisionsverket i samråd med riksförsäkringsverket för närvarande
utarbetar nya anvisningar för myndigheterna i syfte att få en bättre

anpassning i den praktiska tillämpningen till socialavgiftslagens bestämmelser.
Härigenom skulle det problem med avgifter på föreläsningsarvoden
under 1 000 kr. som motionären påtalat kunna lösas.

Såvitt gäller ersättningar till utländska gästföreläsare över den nämnda
beloppsgränsen vidhåller utskottet sin tidigare uppfattning att ett undantagande
från avgiftsskyldigheten beträffande enbart denna krets av utlänningar
skulle skapa problem av administrativt slag.

Med det anförda får motion Sf304 anses besvarad.

Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar

På grundval av bl. a. ett avgörande i försäkringsdomstolen år 1975, enligt
vilket en viss ersättning till en fotbollsspelare inte skulle anses som inkomst
av förvärvsarbete, har idrottsföreningarna under lång tid utgått från att
arbetsgivaravgifter inte skulle komma att beräknas på utbetalda ersättningar
till idrottsutövare.

Regeringsrätten fann emellertid i en dom i juni 1985 (RÅ85 1:39) att en
ersättning på ca 40 000 kr. som en idrottsförening under år 1978 betalat ut till
en ishockeyspelare för dennes medverkan i föreningens ishockeylag var att
jämställa med ersättning för förvärvsarbete på grund av anställning. Föreningen
var därför enligt domen att anse som arbetsgivare i förhållande till
spelaren, och den utbetalda ersättningen skulle läggas till grund för
debitering av tillkommande arbetsgivaravgifter för föreningen för utgiftsåret
1978.

För att inte idrottsföreningarna till följd av den under år 1985 ändrade
rättstillämpningen skulle drabbas av en oförutsedd ekonomisk belastning
föreslogs i proposition 1985/86:82 att ett särskilt förslagsanslag skulle inrättas
under femte huvudtiteln (socialdepartementet) för budgetåret 1985/86, från
vilket bidrag av statsmedel skulle utgå till de idrottsföreningar som debiterades
arbetsgivaravgifter för år 1985 eller tidigare år. För ändamålet anvisades
30 000 000 kr. Propositionen bifölls av riksdagen (SfU 1985/86:11, rskr. 113).

Sex motioner berör frågan om idrottsföreningarnas skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter. Två av dessa motioner, 256 av Jan Hyttring m. fl. och 257
av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt, har väckts med anledning av den
förenämnda propositionen. I motion 256 framhålls att idrottsrörelsen byggt
sin ekonomi och sina ekonomiska åtaganden på föreställningar att ersättningen
till spelare inte skulle vara sådan lön som grundar skyldighet att
erlägga arbetsgivaravgifter. I flera avseenden har idrottsklubbarna själva
sökt skapa sociala trygghetssystem för de aktiva, och nu ändrad praxis
innebär enligt motionärerna att klubbarna riskerar att få dubbla kostnader
härför. Motionärerna anser att man bör pröva ett system som innebär att
idrottsföreningarna själva tar ansvaret och kostnaderna för idrottsutövarnas
sociala grundskydd (yrkande 1). I avvaktan härpå bör staten tills vidare ge
bidrag till arbetsgivaravgifterna (yrkande 2). Motionärerna i motion 257
begär förslag om att en möjlighet införs för idrottsmän som uppbär
ekonomisk ersättning av större omfattning än ett halvt basbelopp att själva
välja om ersättningen skall ge rätt till förmåner och om arbetsgivaravgifter
skall betalas eller ej. Ingrid Hemmingsson begär i motion Sf224 en

SfU 1986/87:4

1** Riksdagen 1986/87. 11 sami. Nr4

totalöversyn av idrottsföreningarnas ekonomiska situation med tyngdpunkten
lagd på idrottsutövarnas sociala förmåner och finansieringen av dessa.
Därvid bör undersökas om det finns andra typer av försäkringar som bättre
kan anpassas till idrottens villkor. Hugo Hegeland begär i motion Sf253 en
utredning om möjligheter för idrottsklubbar att välja mellan att tillhöra
socialförsäkringen eller stå utanför systemet i kombination med att göra
motsvarande avsättningar på skattefritt konto i riksbanken. Vid medgivet
uttag skall detta beskattas. Även Kjell-Arne Welin m. fl. begär i motion
Sf294 en utredning om idrottsutövares sociala skydd. Motionärerna anser
bl. a. att gränsen för skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter bör ligga vid
ersättningar över två basbelopp. Utredningen bör även utmynna i förslag om
hur de merkostnader som idrottsföreningarna åsamkas genom skyldigheten
att erlägga arbetsgivaravgifter skall finansieras. Utredningsarbetet bör
avslutas under år 1986 och i avvaktan på resultatet bör bidrag till arbetsgivaravgifterna
under år 1986 utgå. Göran Ericsson och Ingrid Hemmingsson,
slutligen, begär i motion Sf322 ett tillkännagivande om att gränsen för
idrottföreningarnas skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter på ersättningar
inte bör understiga två och ett halvt basbelopp.

Sveriges riksidrottsförbund har i september i år överlämnat en utredning
om arbetsgivaravgifter till regeringen. Utredningen har utarbetats av en
inom riksidrottsstyrelsen tillsatt grupp. I utredningen presenteras tre alternativa
lösningar på behovet av socialt skydd för idrottsutövare. Alternativ 1
innebär att idrottsutövare erhåller lagstadgade sociala förmåner utan att
avgifter behöver erläggas. Alternativ 2 innebär att idrottsutövaren erhåller
skydd genom en privat försäkring som föreningen tvingas teckna enligt lag.
Alternativ 3 slutligen innebär att idrottsrörelsen erlägger avgifter för sådana
idrottsutövare som uppbär en årlig idrottsersättning överstigande två basbelopp
medan övriga idrottsutövares skydd upprätthålls enligt alternativ 2.

Även om utskottet har förståelse för att den ändrade situationen kan
medföra ekonomiska problem för många idrottsföreningar har utskottet den
principiella uppfattningen att inkomster i samband med idrottsutövning i
likhet med andra inkomster bör grunda rätt till socialförsäkringsförmåner
och föranleda att socialavgifter erläggs. En lösning på idrottsföreningarnas
ekonomiska problem får därför sökas på annat sätt än genom att man gör
avkall på det skydd som socialförsäkringarna erbjuder. Regeringen har på
olika sätt, bl. a. genom den utredning om arbetsgivaravgifter som
Riksidrottsförbundet överlämnat, redan fått ett underlag för en bedömning
av idrottsrörelsens behov av statligt stöd. Utskottet finner mot denna
bakgrund inte anledning att förorda någon ytterligare utredning i syfte att
helt eller delvis befria idrottsrörelsen från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter
för utgivna ersättningar eller att göra några uttalanden om behovet
av fortsatta statsbidrag för att täcka sådana avgifter. Utskottet avstyrker
således bifall till motionerna 256, 257, Sf224, Sf253, Sf294 och Sf322.

SfU 1986/87:4

Värdet av naturaförmåner

SfU 1986/87:4

Vid beräkning av underlaget för socialavgifter skall naturaförmåner värderas
på samma sätt som vid beräkning av preliminär A-skatt. Riksskatteverket
fastställer varje år vilka värden som skall gälla genomsnittligt för riket. Dessa
värden skall anges i skattetabeller.

I motion Sf305 av Erik Holmkvist framhålls att en schablonberäkning av
bostadsvärdet utan hänsynstagande till marknadsvärdet vid beräkning av
socialavgifter innebär att någon hänsyn inte tas till om bostaden ligger i
storstad eller i glesbygd. Sådan hänsyn tas däremot vid taxeringen eftersom
värdet då baseras på marknadshyran. I extrema fall leder detta till att även
om en anställd betalar marknadshyra för en bostad i glesbygd får arbetsgivaren
betala socialavgift för den påstådda bostadsförmån som utgör skillnaden
mellan marknadsvärdet och schablonvärdet vid beräkning av socialavgifter.
Motionären begär att riksdagen beslutar dels att arbetsgivaravgiften för
naturaförmåner skall beräknas på samma underlag som används vid beskattningen,
dels att arbetsgivaravgifter ej skall påföras om det beräknade
förmånsvärdet inte är högre än 20 % av marknadsvärdet.

De av motionären påtalade skillnaderna mellan förmånsvärdet vid beskattningen
och förmånsvärdet vid uttag av socialavgifter sammanhänger
med att man vid taxeringen av den enskilde förmånstagaren och vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst för denne har möjlighet att
justera det schablonmässiga förmånsvärde som legat till grund för beräkning
av preliminär A-skatt i de fall värdet inte skulle överensstämma med
marknadsvärdet på orten. Eftersom uppbörden av socialavgifter sker i
samband med uppbörden av preliminär skatt och i princip är definitiv
justeras inte avgiftsunderlaget. Såsom påpekats i motionen har förmånsskattekommittén
(Ds Fi 1985:13) tagit upp frågan om hur de preliminära
bostadsförmånsvärdena bättre skall kunna anpassas till marknadsvärdet.
Kommittén har föreslagit dels att en regional anpassning sker av genomsnittsberäkningen,
dels att en förväntad prisutveckling får beaktas vid
värdebestämningen. Vidare har kommittén föreslagit att anvisningsverksamheten
utvidgas. Härigenom skulle den preliminära beräkningen i många fall
överensstämma med taxeringen.

Kommitténs förslag vilket - om det genomförs - också påverkar underlaget
för uttag av arbetsgivaravgifter bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Utskottet anser att resultatet av beredningen bör avvaktas och
avstyrker bifall till motion Sf305.

Kostnadsersättningar och kostnadsavdrag

I underlaget för arbetsgivaravgifter ingår lön och vissa avgiftspliktiga
naturaförmåner eller - vid ett uppdragsförhållande - annan ersättning för
utfört arbete. Vid bestämmandet av avgiftsunderlaget skall enligt 2 kap. 4 §
socialavgiftslagen bl. a. bortses från ersättning till den del denna motsvarar
kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningar. En
förutsättning härför är dock att kostnaderna kan beräknas uppgå till minst
10 % av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får fastställa schablon
för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Sådana
schabloniserade kostnadsavdrag för vissa grupper av arbetstagare har senast
fastställts av riksskatteverket i RSSF 1986:7.

Nic Grönvall anför i motion Sf327 att samordningen med skattesystemet
nu synes ha lett till att varje form av reseersättning behandlas som en del av
avgiftsunderlaget trots att en sådan tillämpning leder till helt absurda
förhållanden. Det är, anser motionären, nödvändigt att åtskilja reseersättningar
som utges i samband med uppdrag som utförs på arbetsliknande sätt,
t. ex. långvariga konsultuppdrag och ersättningar vid uppdrag av tillfällig
natur, såsom styrelseuppdrag och tillfälliga konsultuppdrag. I de senare
fallen bör enligt motionären kostnads- och reseersättningar ej tilläggas
uppdragsersättningen vid beräkningen av socialavgifter och pensionsgrundande
inkomst även om de i inkomstskattehänseende skall redovisas som del
av lön. Motionären begär att regeringen framlägger förslag till ändring av
socialavgiftslagen i detta hänseende (yrkande 1). Vidare begär motionären
att riksskatteverket utfärdar schablonregler för kostnadsavdragsberäkning
(yrkande 2).

Utskottet vill erinra om att tillkomsten av socialavgiftslagen och det nya
uppbördssystemet för socialavgifter inte inneburit någon materiell ändring i
reglerna om beräkning av pensionsgrundande inkomst eller beräkning av
socialavgifter såvitt avser uppdragsersättningar. Förarbetena till lagen om
försäkring för allmän tilläggspension (prop. 1959:100) och de ändringar som
gjordes i AFL i samband med införande av enhetliga regler för beräkning av
socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. (prop. 1975/76:46) är
sålunda alltjämt vägledande för bedömningen av vad som avses med
”ersättning för utfört arbete”.

Enligt vad utskottet erfarit har en dom, varigenom ersättning som utgivits
till styrelseledamöter för omkostnader för fullgörande av uppdraget ansetts
skola ingå i avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter, överklagats till regeringsrätten.
I avvaktan på regeringsrättens avgörande anser utskottet att
yrkande 1 i motionen inte bör föranleda någon åtgärd. Inte heller bör
yrkande 2 i motionen föranleda någon åtgärd eftersom schablonregler för
kostnadsavdragsberäkning redan fastställts av riksskatteverket.

Egenavgifter

Överensstämmelse mellan förmåner och avgifter

Egenföretagare som bedriver rörelse eller brukar jordbruksfastighet erlägger
egenavgifter för sju olika ändamål, sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift
och arbetarskyddsavgift. Härtill kommer allmän löneavgift.
Avgiftsuttaget uppgår för närvarande till 34,25 % av avgiftsunderlaget som i
regel utgörs av den vid taxeringen fastställda nettoinkomsten av rörelse och
jordbruk. Egenavgifter påförs inte om inkomsten understiger 1 000 kr.

Egenavgiften till sjukförsäkringen avser att täcka kostnader för inte bara
sjukpenning utan även bl. a. sjuk- och tandvårdsförmåner. Val av karenstid

SfU 1986/87:4

inom sjukpenningförsäkringen föranleder nedsättning av sjukförsäkringsavgiften.

Egenföretagarnas avgiftsskyldighet berörs i ett flertal motioner. I motionerna
Sf203 av Martin Olsson, Sf242 av Gullan Lindblad och Karl-Gösta
Svenson och Sf266 av Karin Israelsson och Rune Backlund erinrar motionärerna
om att sjukpenningförmåner endast utgår vid inkomster över 6 000 kr.
och ATP-förmåner vid inkomster över ett basbelopp medan socialavgifter
erläggs även på inkomster under nämnda belopp. I motion Sf203 begärs
utredning och förslag i syfte att få bättre överensstämmelse mellan egenavgifter
och förmåner från sjukförsäkringen och ATP-försäkringen medan i
motion Sf242 begärs åtgärder i samma syfte. Frågan bör, anför motionärerna
i sistnämnda motion, kunna tas upp igen till utredning inom ramen för
pensionsberedningens (S 1984:03) och rehabiliteringsutredningens (S
1985:02) arbete. I motion Sf266 ges ett flertal exempel på effekter av den
bristande överensstämmelsen mellan egenföretagares förmåner och avgifter
i lägre inkomstskikt. Motionärerna begär förslag om sänkta egenavgifter för
företagare med låga inkomster så att egenavgifter inte tas ut på inkomster
under 6 000 kr. och ATP-avgift inte tas ut på inkomster under ett basbelopp.
Vidare anser motionärerna att bestämmelserna om socialavgifter bör ses
över och harmoniseras med rådande förmåns- och skattesystem. Motionerna
Sf284 av Karin Söder m. fl. (yrkande 2) och Sf267 av Stig Josefson m.fl.
berör enbart den bristande överensstämmelsen mellan uttag av ATP-avgift
och ATP-förmåner för egenföretagare. I den förstnämnda motionen begärs
utredning och förslag i syfte att nå en bättre överensstämmelse, antingen
genom att ATP-poäng ges för inkomster under ett basbelopp eller att avgift
inte tas ut på sådana inkomster. I den senare motionen begärs förslag om att
ATP-avgift som inte motsvaras av någon förmån inte bör tas ut för
företagare.

Bertil Danielsson och Ewy Möller begär i motion Sf225 en översyn i syfte
att lindra avgiftsuttaget för nyetablerade företagare och därmed underlätta
deras ekonomiska situation. Motionärerna erinrar om de möjligheter en
företagare har att dra av de första årens förluster vid taxeringen av senare års
överskott. I de fall någon taxerad inkomst då inte uppkommer eller den
taxerade inkomsten understiger ett basbelopp bör enligt motionärerna
egenavgifter inte tas ut.

När utskottet vid föregående riksmöte behandlade likartade motionsyrkanden
i betänkande SfU 1985/86:2 framhöll utskottet att den bristande
överensstämmelsen mellan avgifter och förmåner har sin grund i bl. a. den
allmänna försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär och att de
olika försäkringsgrenarna bör betraktas som delar av ett sammanhängande
socialförsäkringssystem. Detta betraktelsesätt förstärktes av det synsätt som
kommit till uttryck i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande
(SOU 1979:94) och riksdagsbehandlingen av den därav föranledda propositionen
(prop. 1982/83:3, SfU 1982/83:14, rskr. 211). Även om den bristande
överensstämmelsen under senare år förstärkts genom den nya lagen om
socialavgifter hade samtidigt det nya avgiftssystemet enligt utskottets mening
inneburit betydande administrativa lättnader för såväl myndigheter som
arbetsgivare och egenföretagare. Utskottet var mot denna bakgrund inte

SfU 1986/87:4

berett förorda en återgång till en differentiering av avgifterna för att få bättre
överensstämmelse med förmånerna.

Utskottet anser sig inte nu ha anledning frångå denna ståndpunkt.
Utskottet vill dock peka på att inom riksförsäkringsverket pågår för
närvarande vissa överväganden som kan få återverkningar för den framtida
beräkningen av egenavgifter. Utskottet syftar främst på det uppdrag att
utreda vissa frågor angående egenavgifter och pensionsgrundande inkomst
för ägare av jordbruksfastighet som riksförsäkringsverket fått och som
närmare kommer att beröras i det följande avsnittet. Riksförsäkringsverket
har också, enligt vad som framgår av verkets anslagsframställning för nästa
budgetår, för avsikt att undersöka möjligheterna att införa en frivillig
sjukpenningförsäkring för egenföretagare i kombination med en obligatorisk
I grundförsäkring.

Med det anförda får motionerna Sf203, Sf225, Sf242, Sf266, Sf267 och
Sf284 yrkande 2 anses besvarade.

Egenavgifter för vissa skogsbruks- och jordbruksinkomster

För inkomster i förvärvskällan jordbruksfastighet gäller att om fastigheten
inte brukats under inkomståret är inkomsterna inte avgiftsgrundande,
exempelvis om inkomsterna endast är intäkter från s. k. rotpostförsäljning.
Har fastigheten däremot brukats under inkomståret skall egenavgifter
erläggas. Avgiftsunderlagets storlek är härvid beroende på om den försäkrade
själv brukat fastigheten eller om han endast varit s. k. passiv delägare. I
det förstnämnda fallet debiteras den försäkrade samtliga egenavgifter för
sina inkomster av fastigheten. För en passiv delägare i en jordbruksfastighet
är inkomsten inte sjukpenninggrundande men däremot pensionsgrundande.
Således debiteras i detta fall endast fyra avgifter som knyter an till den
pensionsgrundande inkomsten, nämligen folkpensionsavgiften, tilläggspensionsavgiften,
delpensionsavgiften och den allmänna löneavgiften.

Konsekvenserna i avgiftshänseende för en ägare av jordbruksfastighet som
brukat jordbruksfastigheten endast tillfälligt under året har belysts i två
motioner. Martin Olsson ger i motion Sf211 ett exempel på hur en mindre
intäkt av försålda produkter från en jordbruksfastighet leder till höga avgifter
för inkomster av rotpostförsäljningar och arrenden. Motsvarande effekter
om ägaren av jordbruksfastigheten själv avverkar ett mindre parti virke för
försäljning påtalas i motion Sf291 av Karl Erik Eriksson och Börje Stensson.

I båda motionerna framhålls behovet av en översyn av bestämmelserna om
uttag av egenavgifter i sådana situationer som återgivits i motionerna.

De problem som motionärerna tagit upp har tidigare uppmärksammats i
utredningssammanhang. Virkesförsörjningsutredningen framhöll i betänkandet
SOU 1981:81, Skogsindustrins virkesförsörjning, att de gällande
reglerna för egenavgifterna, liksom marginalskatterna, torde ha en hämmande
effekt på avverkningen av skog. Utredningen ansåg det angeläget att
uttaget av egenavgifter lades om så att begreppet brukande av jordbruksfastighet
kom att svara mot de fall då ett faktiskt brukande förekommer och att
avgifter togs ut endast på värdet av egen arbetsinsats. En särskild arbetsgrupp
inom regeringskansliet har härefter lagt fram ett förslag i promemorian

SfU 1986/87:4

Ds F 1983:21, Breddat underlag för produktionsfaktorskatten, om att en
särskild avgift, grundavgift, skulle tas ut på bl. a. vissa ”passiva”, avgiftsfria,
jordbruksinkomster t. ex. arrendeinkomster och intäkter av s. k. rotpostförsäljning.
Enligt direktiven till den år 1985 beslutade utredningen om
reformerad företagsbeskattning (dir. 1985:30) skall utredningen även studera
de nämnda förslagen i Ds Fi 1983:21 och remissinstansernas synpunkter på
förslagen.

Med hänsyn till den betydelse reglerna om egenavgifter har när det gäller
att överväga åtgärder för att öka virkesutbudet har regeringen härefter i juni i
år uppdragit åt riksförsäkringsverket att skyndsamt utreda vissa frågor
angående egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för ägare av jordbruksfastighet.
I en till uppdraget fogad promemoria lämnas en redogörelse
för gällande ordning och frågans tidigare behandling. I promemorian
framhålls att det synes angeläget att söka en snar lösning samt undanröja de
mest påtagliga nackdelarna av gällande regler och att detta förutsätter åtgärd
på lagstiftningsplanet. Den väg som enligt promemorian i första hand kan
skönjas är att försöka skapa en undantagsreglering i AFL som medger att en
ägare av en jordbruksfastighet har en viss egenregiverksamhet och mindre
intäkter därav utan att detta skall medföra att nettoinkomsten av fastigheten
blir förmåns- och avgiftsgrundande. Ett alternativ till en allmänt formulerad
undantagsbestämmelse skulle kunna vara att ha en schablonregel som
undantar intäkterna under inkomståret av egenregiverksamhet om de inte
når upp till en viss minsta nivå, t. ex. ett basbelopp. Riksförsäkringsverket
har frihet att pröva också andra modeller för undantagsreglering eller
diskutera och föra fram nya uppslag för att undvika nackdelar med gällande
ordning. Verkets förslag som skall utarbetas i samråd med riksskatteverket,
föreligger den 19 december i år.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att syftet med motionerna
Sf211 och Sf291 redan är tillgodosett, och utskottet avstyrker bifall till
desamma.

Kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst

Fr. o. m. år 1982 har kvittningsrätten vid beräkning av inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning slopats, vilket påverkar beräkningen av den
pensionsgrundande inkomsten och därmed även underlaget för socialavgifter.
Sålunda får underskott i en rörelse inte kvittas mot överskott i en annan
rörelse och inte heller underskott i en jordbruksfastighet mot överskott i en
annan jordbruksfastighet.

I motionerna Sf210 av Martin Olsson och Sf217 av förste vice talman
Ingegerd Troedsson m. fl. begärs ett tillkännagivande om att kvittningsrätten
skall återinföras. Motionärerna ger exempel på hur förbudet mot kvittning
slår särskilt hårt mot den som driver ett jordbruk eller en rörelse som i sig inte
är bärkraftig eller vars företag är i ett uppbyggnadsskede. Motionärerna
menar att reglerna missgynnar dem som av olika skäl bedriver sin verksamhet
i flera förvärvskällor.

Riksdagen har efter det att kvittningsrätten slopades vid flera tillfällen
behandlat motionsyrkanden av samma slag som i de förevarande motionerna

SfU 1986/87:4

(se senast SfU 1985/86:2). Dessa yrkanden har avslagits med motiveringen
att det inte kan godtas att en försäkrads framtida pension skulle kunna
begränsas genom möjligheterna till kvittning ,vid beräkningen av den
pensionsgrundande inkomsten. Utskottet har nu inte anledning frångå sin
tidigare uppfattning i frågan och avstyrker bifall till motionerna Sf210 och
Sf217.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande klarare regler för socialavgifter

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sfl02 yrkande 2, 1986/
87:Sfl03, 1985/86:Sf226, 1985/86:Sf252 och 1985/86:Sf306,

2. beträffande ansökan om förhandsbesked

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1986/87:Sfl01 yrkande 1 och 1986/87:Sfl02 yrkande 1 antar i
propositionen framlagt förslag till nya 22 a och 22 c §§ samt ny lydelse
av 51 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

3. beträffande en omvänd generalklausul

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sfl01 yrkande 2,

4. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare i vad förslaget inte berörts under moment 2 ovan,

2. Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. beträffande sänkt sjukförsäkringsavgift

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sf284 yrkande 1 och 1985/
86:Sf320,

6. beträffande lönekostnadspålägg för utländska gästföreläsare
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sf304,

7. beträffande arbetsgivaravgifter frän idrottsföreningar

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:256, 1985/86:257, 1985/
86:Sf224, 1985/86:Sf253, 1985/86:Sf294 och 1985/86:Sf322,

8. beträffande förmån av bostad

att riksdagen avslår motion 1985/86: Sf305,

9. beträffande kostnadsersättningar och kostnadsavdrag
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sf327,

10. beträffande överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sf203, 1985/86:Sf225, 1985/
86:Sf242, 1985/86:Sf266, 1985/86:Sf267 och 1985/86:Sf284 yrkande 2,

11. beträffande egenavgifter för vissa skogsbruks- och jordbruksinkomster att

riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sf211 och 1985/86:Sf291,

12. beträffande kvittningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sf210 och 1985/86:Sf217.

Stockholm den 27 november 1986
På socialförsäkringsutskottets vägnar

SfU 1986/87:4

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Ralf
Lindström (s), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad
(m), Lena Öhrsvik (s), Kenth Skårvik (fp), Siri Häggmark (m). Rune
Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s), Ingegerd
Anderlund (s) och Erik Janson (s).

Reservationer

1. Klarare regler för socialavgifter (mom. 1)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Även
utskottet” och slutar med ”ovan anfört” bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets uppfattning är den i propositionen föreslagna möjligheten
till eftergift av betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter och möjlighet
till förhandsbesked angående skyldigheten att betala socialavgifter inte
tillräcklig, utan den enskildes rättstrygghet när det gäller avgiftsskyldigheten
måste snarast stärkas betydligt över vad förslaget i propositionen medger.

Numera förekommer ett vidgat samarbete mellan lokala skattemyndigheter
och länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter i samband med att formen
för inbetalning av preliminär skatt och registrering till mervärdeskatt skall bli
föremål för beslut. Det sker en mycket noggrann kontroll innan någon
person registreras som skatt- och redovisningsskyldig till mervärdeskatt.
Med hänsyn härtill anser utskottet att reglerna skall utformas så, att om
uppdragstagaren vid tidpunkten för avtalets ingående är registrerad för
betalning av preliminär B-skatt eller för redovisning av mervärdeskatt skall
uppdragsgivaren ej kunna åläggas betalningsansvar för sociala avgifter. Ej
heller skall, oaktat att ingen av ovan anförda förutsättningar är uppfylld,
betalningsansvar kunna krävas, om det är uppenbart att ersättningen för
uppdragstagaren utgör intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse.

Det nu föreslagna systemet bör införas i avvaktan på resultatet av de
överväganden som pågår med att vidareutveckla socialavgiftsutredningens
förslag, och regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till lagändringar i
enlighet med vad utskottet ovan anfört.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande klarare regler för socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf 102 yrkande 2 och med
anledning av motionerna 1986/87:Sf103,1985/86:Sf226,1985/86:Sf252
och 1985/86:Sf306 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Klarare regler för socialavgifter (mom. 1)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Även
utskottet” och slutar med ”ovan anfört” bort ha följande lydelse.

SfU 1986/87:4

Nuvarande regler för uttag av arbetsgivaravgifter har stora brister ur
rättssäkerhetssynpunkt, och en generell tillämpning av de förslag om
förhandsbesked som regeringen lagt fram blir krånglig, tidsödande för den
enskilde och skapar onödig byråkrati. Utskottet anser att de annorlunda
regler som i dag gäller för småhusägare och lägenhetsinnehavare bör kunna
gälla generellt. Möjligheten till förhandsbesked i enlighet med propositionens
förslag behöver då endast användas i de fall tveksamhet om avgiftsskyldigheten
fortfarande uppkommer. Utskottet biträder sålunda förslaget i
motion Sfl03 som tillgodoser syftet med de övriga motionsyrkandena om
klarare regler för vem som skall betala socialavgifter. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande klarare regler för socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sfi03 och med anledning
av motionerna 1986/87:Sfi02 yrkande 2,1985/86:Sf226,1985/86:Sf252
och 1985/86:Sf306 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Klarare regler för socialavgifter (mom. 1)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Även
utskottet” och slutar med ”ovan anfört” bort ha följande lydelse.

Såsom framhållits i motion Sf226 av Bengt Westerberg m. fl. uppstår stora
olägenheter av att arbetsgivar/arbetstagarbegreppen tolkas på olika sätt
inom olika lagstiftningsområden. För att undvika nuvarande problem bör
begreppen arbetsgivare resp. arbetstagare få en enhetlig definition i vart fall i
skatte- och avgiftslagstiftningen. Socialavgiftsutredningens förslag om att ett
”företagarkort” skall införas för fysiska personer ger visserligen möjlighet att
kontrollera om den anlitade personen är företagare eller ej. Därmed är dock
huvudproblemet inte alls löst. Arbetstagarbegreppet tolkas av domstol,
oavsett företagarkort. Det är således nödvändigt att arbetsgivar/arbetstagarbegreppen
snarast ges en enhetlig definition och det fortsatta arbetet i
regeringskansliet måste bedrivas med denna målsättning. Förslag i frågan
bör föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte. Det anförda som med
anledning av motionerna Sf226 och Sf252 bör ges regeringen till känna
tillgodoser också i huvudsak syftet med motionerna Sfl02, Sfl03 och Sf306,
och dessa motioner bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande klarare regler för socialavgifter
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Sf226 och 1985/
86:Sf252 och med avslag på motionerna 1986/87:Sfl02 yrkande 2,
1986/87:Sf 103 och 1985/86:Sf306 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

SfU 1986/87:4

4. Ansökan om förhandsbesked (mom. 2)

SfU 1986/87:4

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Gullan Lindblad (m), Kenth
Skårvik (fp) och Siri Häggmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Förslaget om”
och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets mening har några tillräckligt vägande skäl inte anförts
mot att låta endast en av parterna i ett uppdragsförhållande ansöka om
förhandsbesked. Även om de flesta ansökningarna sannolikt skulle vara
gemensamma för parterna kan det finnas situationer då möjligheten att göra
ansökan för ena parten kan behövas. En sådan möjlighet bör då såsom
begärts i motionerna SflOl och 102 finnas. Regeringens förslag bör således
ändras i detta hänseende.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande ansökan om förhandsbesked
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sf 101 yrkande 1 och
1986/87:Sfl02 yrkande 1 och med avslag på propositionen i motsvarande
del antar följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse
av 22 a, 22 c och 51 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare.

Föreslagen lydelse

Reservanternas förslag

22 a §

Den lokala skattemyndigheten får
meddela förhandsbesked angående
skyldigheten att betala socialavgifter
efter gemensam skriftlig ansökan av
dem som har träffat eller avser att
träffa avtal, enligt vilket den ene
(uppdragstagaren) mot ersättning
skall utföra ett arbete åt den
andre (uppdragsgivaren).

Sökandena skall lämna de uppgifter
som behövs för att ett förhandsbesked
skall kunna meddelas. Om
den lokala skattemyndigheten finner
att den inte har tillräcklig grund för
att meddela ett förhandsbesked skall
ansökningen avvisas.

Den lokala skattemyndigheten får
meddela förhandsbesked angående
skyldigheten att betala socialavgifter
efter skriftlig ansökan av den som
med en annan har träffat eller avser
att träffa avtal, enligt vilket den ene
(uppdragstagaren) mot ersättning
skall utföra ett arbete åt den
andre (uppdragsgivaren).

Sökanden skall lämna de uppgifter
som behövs för att ett förhandsbesked
skall kunna meddelas. Om den
lokala skattemyndigheten finner att
den inte har tillräcklig grund för att
meddela ett förhandsbesked skall
ansökningen avvisas.

22 c §

Ett förhandsbesked som har vunnit
laga kraft skall om en av sökandena
yrkar det och beskedet är tilllämpligt,
iakttas vid tillämpningen
av bestämmelserna om arbetsgivaravgifter
och egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter
samt av bestämmelserna av sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande
inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Ett förhandsbesked som har vunnit
laga kraft skall, om uppdragsgivaren
eller uppdragstagaren yrkar
det och beskedet är tillämpligt, iakttas
vid tillämpningen av bestämmelserna
om arbetsgivaravgifter och
egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter samt av bestämmelserna
om sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om

Föreslagen lydelse Reservanternas förslag

Förhandsbeskedet gäller ersättning allmän försäkring. Förhandsbeske som

utges sedan beskedet har med- det gäller ersättning som utges sedan

delats men inte senare än ett år beskedet har meddelats men inte

därefter. senare än ett år därefter.

51 §

Beslut av den lokala skattemyndigheten
eller sjömansskattekontoret,
som får överklagas, skall på
ansökan av arbetsgivaren eller, när
fråga är om beslut enligt 22 a §, en av
sökandena omprövas av den lokala
skattemyndigheten respektive sjömansskattekontoret.
Ansökningshandlingen
skall ha kommit in före
besvärstidens utgång. Vad som har
sagts nu gäller dock inte beslut enligt
5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket
eller 19 § andra stycket. Ett beslut
får inte omprövas om arbetsgivaren
eller det allmänna ombudet har anfört
besvär över det. I fråga om
beslut som har meddelats enligt 22
a § gäller vad som sagts nu, om en av
sökandena anfört besvär över beslutet.

Beslut av den lokala skattemyndigheten
eller sjömansskattekontoret,
som får överklagas, skall på
ansökan av arbetsgivaren eller, när
fråga är om beslut enligt 22 a §,
uppdragsgivaren eller uppdragstagaren
omprövas av den lokala skattemyndigheten
respektive sjömansskattekontoret.
Ansökningshandlingen
skall ha kommit in före besvärstidens
utgång. Vad som har
sagts nu gäller dock inte beslut enligt
5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket
eller 19 § andra stycket. Ett beslut
får inte omprövas om arbetsgivaren
eller det allmänna ombudet har anfört
besvär över det. I fråga om
beslut som har meddelats enligt 22
a § gäller vad som sagts nu, om
uppdragsgivaren eller uppdragstagaren
anfört besvär över beslutet.

5. En omvänd generalklausul (mom. 3)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Gullan Lindblad (m), Kenth
Skårvik (fp) och Siri Häggmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse.

Utskottet delar den i motion SflOl framförda uppfattningen att de mycket
svåröverskådliga och svårtolkade svenska skatte- och avgiftsreglerna kan
behöva kompletteras med en omvänd generalklausul i syfte att förhindra att
lagstiftningens bristande utformning ger ett oskäligt resultat som inte står i
överensstämmelse med lagstiftningens grunder. Den nu föreslagna bestämmelsen
om eftergift av betalningsskyldigheten för arbetsgivaravgiften visar
enligt utskottets uppfattning att det administrativt går att hantera en
generalklausul, och riksdagen bör därför begära förslag om att en sådan
klausul införs generellt för skatte- och avgiftslagstiftningen.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande en omvänd generalklausul
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sfl01 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1986/87:4

6. Sänkt sjukförsäkringsavgift (morn. 5)

SfU 1986/87:4

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Motionsyrkanden
om” och slutar med ”och Sf320” bort ha följande lydelse.

Som framhållits i motion Sf284 utgör den höga sjukfrånvaron på många
större arbetsplatser fortfarande ett stort problem. På grund av avgiftssystemets
utformning innebär detta i praktiken att många småföretag tvingas
subventionera de större företagen. Småföretagen utgör ett viktigt underlag
för sysselsättningen. Den höga avgiftsbelastningen innebär dock en väsentlig
hämmande faktor för dessa företags utveckling. Mot bakgrund av vad som nu
anförts bör sjukförsäkringsavgiften för småföretagen kunna sänkas kraftigt.
En sådan förändring bör enligt utskottets mening vara möjlig att genomföra
utan att avgiftssystemet behöver bli nämnvärt mer komplicerat. Det bör
överlåtas på regeringen att närmare utforma förslagen. Med det anförda
tillstyrker utskottet bifall till motion Sf284 yrkande 1. Härigenom tillgodoses
även motion Sf320.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande sänkt sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: Sf284 yrkande 1 och med
anledning av motion 1985/86:Sf320 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

7. Lönekostnadspålägg för utländska gästföreläsare (mom. 6)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp). Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Kenth Skårvik (fp). Siri Häggmark (m) och Rune Backlund
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Utskottet
behandlade” och slutar på s. 13 med ”anses besvarad” bort ha följande
lydelse.

Som framhållits i motion SD04 innebär den nuvarande skyldigheten för
universitetsinstitutionerna att erlägga LKP för arvoden som utbetalats till
utländska gästföreläsare en tung belastning ekonomiskt för de berörda
institutionerna. Avgifterna motsvaras i allmänhet inte heller av någon
förmån som kommer gästföreläsaren till del. Ett avskaffande av skyldigheten
att erlägga LKP på föreläsningsarvodet skulle i stället i realiteten betyda
förbättrade möjligheter att upprätthålla internationella kontakter och dra
nytta av gästande forskares speciella kunskaper. Utskottet tillstyrker således
motion Sf304 och anser att regeringen bör förelägga riksdagen förslag i
enlighet med vad utskottet anfört.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande lönekostnadspålägg för utländska gästföreläsare
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sf304 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (mom. 7) SfU1986/87:4

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Kenth Skårvik (fp), Siri Häggmark (m) och Rune Backlund
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Även om”
och slutar med ”och Sf322” bort ha följande lydelse.

Genom den ändrade rättstillämpningen som medfört att idrottsföreningar
numera skall erlägga arbetsgivaravgifter för högre ersättningar än ett halvt
basbelopp till idrottsutövare har idrottsrörelsens ekonomiska situation
radikalt förändrats. Ett års arbetsgivaravgifter kan beräknas uppgå till ca 25
milj. kr. Nya inkomster kan inte skapas i den utsträckning som förutses för
utgiftsökningen, vilket innebär att verksamheten med bredd- och ungdomsidrotten
kommer att drabbas.

Riksidrottsförbundet har som nämnts överlämnat en utredning till regeringen,
vari förs fram olika alternativ för hur idrottsutövarna skall kunna få
ett försäkringsskydd till rimliga kostnader. Enligt utskottets mening är denna
fråga, mot bakgrund av den pressade ekonomiska situation som uppkommit i
idrottsföreningarna och betydelsen av att den hittillsvarande breda verksamheten
kan bibehållas och utvecklas, så viktig att regeringen snarast bör låta
utreda den. Utredningen bör förutsättningslöst pröva hur idrottsutövarnas
sociala skydd bäst kan utformas och lämna förslag till hur kostnaderna härför
skall finansieras.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:256, 1985/86:257,
1985/86:Sf224, 1985/86:Sf253, 1985/86:Sf294 och 1985/86:Sf322 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Överensstämmelse mellan förmåner och avgifter (mom. 10)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Kenth Skårvik (fp), Siri Häggmark (m) och Rune Backlund
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”När
utskottet” och slutar på s. 18 med ”anses besvarade” bort ha följande
lydelse.

Den bristande överensstämmelsen mellan avgifter och förmåner ger i
många fall ett för den enskilde helt orimligt resultat. Socialavgifter kan
sålunda debiteras för inkomster som är så små att de inte ger rätt till någon
ersättning från sjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen. Avgifterna
får då karaktären av en ren skatt som skall utgå trots att vederbörande
vid inkomstbeskattningen inte anses ha någon egentlig skatteförmåga. 1 låga
inkomstlägen kan den avgiftsskyldige inte heller tillgodogöra sig avdrag för
de egenavgifter han betalar, varför avgifterna i realiteten blir dyrare än för
personer med högre inkomster. Nuvarande system kan också leda till social
orättvisa mellan makar som båda deltar i arbetet i jordbruket eller rörelsen

genom att båda makarna även i inkomstlägen mellan ett och två basbelopp
kan mista ATP-skyddet om en inkomstuppdelning sker.

Nuvarande regler med avgiftsskyldighet för hela inkomsten, utom i de fall
den inte uppgår till 1 000 kr., motiveras med att de är administrativt enkla att
tillämpa. Detta motiv har enligt utskottets uppfattning endast bärkraft när
det gäller arbetsgivaravgifterna. Egenavgifterna beräknas individuellt på
grundval av den taxerade inkomsten och debiteras och uppbärs som skatt.
Med nuvarande debiterings- och uppbördsteknik kan det inte möta några
svårigheter att ha särskilda regler för skyldigheten att betala egenavgifter och
på så sätt få en överensstämmelse mellan förmåner och avgifter. Enligt
utskottets mening kan det inte accepteras att personer med låga inkomster nu
tvingas att betala egenavgifter som endast används för att finansiera
förmåner för dem som har högre inkomster.

På grund av det anförda förordar utskottet att förslagen i motionerna
Sf203, Sf242 och Sf266, Sf284 (yrkande 2) och Sf267 blir föremål för en
utredning som utmynnar i nya bestämmelser för uttag av egenavgifter som är
bättre harmoniserade med förmåns- och skattelagstiftningen. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet avstyrker bifall till motion Sf225 i den mån den inte kan anses
tillgodosedd genom vad utskottet anfört ovan.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Sf203,1985/86:Sf242,
1985/86:Sf266, 1985/86:Sf267 och 1985/86:Sf284 yrkande 2 och med
avslag på motion 1985/86: Sf225 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

10. Kvittningsrätt (mom. 12)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Gullan Lindblad (m), Kenth
Skårvik (fp) och Siri Häggmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Riksdagen
har” och slutar på s. 20 med ”och Sf217” bort ha följande lydelse.

Som framhållits i motionerna finns det många anledningar till att en
företagare bedriver sin verksamhet i olika förvärvskällor. Sådana företagare
bör enligt utskottets mening inte missgynnas vid beräkningen av egenavgifter.
Den slopade kvittningsrätten kan medföra att en företagare kan få det
ännu svårare att klara upp en genom underskott i verksamheten uppkommen
besvärlig situation. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att lagen
om beräkning av pensionsgrundande inkomst bör ändras på så sätt att
överskott i en förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet eller
rörelse får kvittas mot underskott i annan förvärvskälla inom nämnda
inkomstslag. Regeringen bör skyndsamt utarbeta förslag i enlighet med vad
utskottet anfört.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

12. beträffande kvittningsrätt
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: Sf210 och 1985/
86:Sf217 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1986/87:4

Särskilda yttranden

SfU 1986/87:4

1. Egenavgifter för vissa skogsbruks- och jordbruksinkomster

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Kenth Skårvik (fp), Siri Häggmark (m) och Rune Backlund
(c) anför.

De nuvarande reglerna för uttag av egenavgifter för inkomster från
skogsbruk och jordbruk medför som påpekats i motionerna Sf211 och Sf291 i
vissa fall helt orimliga konsekvenser. En relativt obetydlig inkomst till följd
av eget arbete i skogsbruket eller jordbruket kan via sammanläggningsreglerna
leda till att den enskilde fastighetsägaren debiteras egenavgifter med
betydande belopp. Regelsystemet kan på grund därav leda till ett minskat
intresse för den enskilde fastighetsägaren att sköta sin skog och även
begränsa avverkningarna, vilket i sin tur kan leda till virkesbrist för
skogsindustrin. Regeringen har sedan länge uppmärksammats på dessa
problem utan att några åtgärder föreslagits för att undanröja dem. Det är
därför bra att regeringen nu gett riksförsäkringsverket i uppdrag att
skyndsamt föreslå lagändringar för att undanröja de mest påtagliga nackdelarna
av gällande bestämmelser. Vi vill med detta yttrande understryka
angelägenheten av att, när verkets förslag föreligger inom kort, regeringen
skyndsamt bereder frågan och lägger fram förslag till riksdagen under
innevarande riksmöte.

2. Kostnadsersättning och kostnadsavdrag

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anför.

Såsom påtalats i motion Sf327 synes samordningen mellan skatte- och
avgiftssystemen ha lett till att omkostnadsersättningar såsom reseersättningar
vid t. ex. uppdrag som styrelseledamot grundar rätt till pensionsgrundande
inkomst och föranleder avgiftsskyldighet. Detta leder till orimliga konsekvenser
i avgiftshänseende för uppdragsgivaren och till helt obefogade
pensionsförmåner för uppdragstagaren. Med hänsyn till att det aktualiserade
problemet är föremål för prövning i regeringsrätten vill vi inte för närvarande
yrka bifall till det krav på lagändring som framförts i motion Sf327. Vi
förutsätter dock att regeringen snarast - om underinstansens dom skulle stå
fast - föreslår en ändrad lagstiftning.

3. Kvittningsrätt

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anför.

Förbudet mot att kvitta underskott i en förvärvskälla mot överskott i en
annan vid beräkning av underlaget för egenavgifter kan i och för sig kritiseras
för att det skapar bristande konkurrensneutralitet mellan olika företagsformer
och ryckighet i avgiftsbelastningen. Å andra sidan har förbudet positiva
effekter för den försäkrades pensionsskydd. Vi har i reservationerna 6 och 9
föreslagit olika åtgärder som skall kunna leda till lättnader i avgiftshänseende

för småföretagare och egenföretagare med låga inkomster. Mot denna
bakgrund är vi nu inte beredda föreslå att kvittningsförbudet skall slopas.

SfU 1986/87:4

Propositionens lagförslag 1—3
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare
dels att 3, 31, 50 och 51 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22 a-d §§, samt närmast
före 22 a och 22 d §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag meddelas av den länsstyrelse till vilken
uppbördsdeklarationen skall lämnas, om inte annat följer av 32 §.

Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den
lokala skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning
och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad,
meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där arbetsgivaren
är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller
är utländsk juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av
den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi.

Vad som i andra stycket sägs om
arbetsgivare skall i fråga om beslut
enligt 22 a § gälla uppdragsgivaren.

Förhandsbesked
22 a §

Sökandena skall lämna de uppgifter
som behövs för att ett förhandsbesked
skall kunna meddelas. Om den
lokala skattemyndigheten finner att
den inte har tillräcklig grund för att
meddela ett förhandsbesked, skall
ansökningen avvisas.

22 b §

Ett förhandsbesked skall ange om
uppdragsgivaren blir skyldig att betala
arbetsgivaravgifter eller inte och, i
den utsträckning det är påkallat, de

SfU 1986/87:4

Bilaga

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 1-30 §§ gäller
också redaravgift, om inte annat följer
av vad som föreskrivs i 32-37 §§.

Föreslagen lydelse

grunder för beräkning av socialavgifter
som kommer att gälla för uppdragstagaren.

22 c §

Ett förhandsbesked som har vunnit
laga kraft skall, om en av sökandena
yrkar det och beskedet är tilllämpligt,
iakttas vid tillämpningen av
bestämmelserna om arbetsgivaravgifter
och egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter samt av
bestämmelserna om sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande
inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Förhandsbeskedet gäller ersättning
som utges sedan beskedet har meddelats
men inte senare än ett år därefter.

Eftergift av betalningsskyldighet
22 d§

En arbetsgivares skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter som belöper
på en av honom utgiven ersättning
får helt efterges, om han

1. inte insåg att han var arbetsgivare
åt den som utförde det arbete för
vilket han utgett ersättningen och

2. med hänsyn till föreliggande
omständigheter mäste anses ha saknat
anledning räkna med att han var
arbetsgivare.

Var den, med vilken arbetsgivaren
har avtalat om arbetets utförande,
när avtalet ingicks registrerad i det
centrala skatteregistret för betalning
av preliminär A-skatt, får eftergift
medges endast om särskilda skäl
föreligger.

Om det finns förutsättningar enligt
denna paragraf får eftergift medges,
även om det inte har yrkats.

Fråga om eftergift prövas av den
lokala skattemyndigheten eller, i besvärsmål
om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter,
av besvärsinstansen.

1 §

Bestämmelserna i 1-30 §§ gäller
också redaravgift, om inte annat följer
av vad som föreskrivs i andra
stycket eller i 32-37 §§.

SfU 1986/87:4

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I stället för tidsangivelsen den 1
mars året efter utgiftsåret i 10, 11, 14
och 17 §§ skall i fråga om redaravgift
gälla den 30 april året efter utgiftsåret.

Den lokala skattemyndighetens
beslut får överklagas genom besvär
hos länsrätten. Beslut enligt 5 §
tredje stycket, 6 § tredje stycket eller
19 § andra stycket överklagas
dock genom besvär hos länsstyrelsen.
Beslut enligt nämnda stycken
får inte överklagas av det allmänna
ombudet.

Sjömansskattekontorets beslut får överklagas genom besvär hos sjömansskattenämnden.
Besvärshandlingen skall ha kommit in senast två månader
från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den lokala skattemyndighetens
eller sjömansskattekontorets beslut
om revision eller beslut varigenom
vite har förelagts får inte överklagas.

Den lokala skattemyndighetens
eller sjömansskattekontorets beslut
om revision eller beslut varigenom
vite har förelagts får inte överklagas.
Detsamma gäller den lokala skattemyndighetens
avvisningsbeslut enligt
22 a § andra stycket.

Om en besvärshandling före besvärstidens utgång har kommit in till en
annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall
handlingen anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall omedelbart översändas
till den länsrätt eller länsstyrelse till vilken den rätteligen borde ha
ingetts.

51 §

Beslut av den lokala skattemyndigheten
eller sjömansskattekontoret,
som får överklagas, skall på ansökan
av arbetsgivaren omprövas av
den lokala skattemyndigheten respektive
sjömansskattekontoret.
Ansökningshandlingen skall ha
kommit in före besvärstidens utgång.
Vad som har sagts nu gäller
dock inte beslut enligt 5 § tredje
stycket, 6 § tredje stycket eller 19 §
andra stycket. Ett beslut får inte
omprövas om arbetsgivaren eller det
allmänna ombudet har anfört besvär
över det.

Beslut av den lokala skattemyndigheten
eller sjömansskattekontoret,
som får överklagas, skall på ansökan
av arbetsgivaren eller, när fråga
är om beslut enligt 22 a §, någon
av sökandena omprövas av den lokala
skattemyndigheten respektive
sjömansskattekontoret. Ansökningshandlingen
skall ha kommit in
före besvärstidens utgång. Vad som
har sagts nu gäller dock inte beslut
enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje
stycket eller 19 § andra stycket.

SfU 1986/87:4

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ett beslut får inte omprövas, om
arbetsgivaren eller det allmänna ombudet
eller, när fråga är om beslut
enligt 22 a §, någon av sökandena
har anfört besvär över beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Bestämmelserna i 22 d § gäller
i fråga om arbetsgivaravgifter för ersättning som utgetts efter ikraftträdandet.

SfU 1986/87:4

Bilaga

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1

dels att 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 2 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2a§

Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst skall ersättning
från en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller är en utländsk juridisk
person anses som inkomst av annat
förvärvsarbete, om ersättningen
avser arbete som utförts inom riket
samt arbetsgivaren och arbetstagaren
träffat överenskommelse om att ersättningen
skall hänföras till sådan
inkomst.

11 kap.

2 §2

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner, i
form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och
samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor.
I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom
inkomst av anställning anses även ^

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället
för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) timstudiestöd, inkomst bidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

SfU 1986/87:4

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1986:162.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning,
frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning
eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk
tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket
för arbete som någon utfört från någon annans räkning utan att vara anställd
i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av an- Vid beräkning av inkomst av anställning
skall hänsyn tas till lön eller ställning skall hänsyn tas till lön eller

annan ersättning, som den försäk- annan ersättning, som den försäkrade
har fått från en arbetsgivare, rade har fått från en arbetsgivare,

som är bosatt utom riket eller är ut- som är bosatt utom riket eller är utländsk
juridisk person, endast i fall ländsk juridisk person, endast i fall

då den försäkrade sysselsatts här i ri- då den försäkrade sysselsatts här i riket
eller tjänstgjort som sjöman om- ket och överenskommelse inte träf bord

på svenskt handelsfartyg. Vad fats enligt 3 kap. 2 a § eller dä han

som sägs här skall inte gälla beträf- tjänstgjort som sjöman ombord på

fande lön till svenska medborgare, svenskt handelsfartyg. Vad som sägs

om svenska staten eller, där lönen här skall inte gälla beträffande lön

härrör från utländsk juridisk person, till svenska medborgare, om svenska

en svensk juridisk person, som äger staten eller, där lönen härrör från ut ett

bestämmande inflytande över ländsk juridisk person, en svensk juden
utländska juridiska personen, ridisk person, som äger ett bestäm enligt

av riksförsäkringsverket god- mande inflytande över den utländ tagen

förbindelse har att svara för ska juridiska personen, enligt av

tilläggspensionsavgiften. riksförsäkringsverket godtagen för bindelse

har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

20 kap.

2 §3

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som
vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

SfU 1986/87:4

Bilaga

3 Senaste lydelse 1985:87.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och 11

kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller

har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas
den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt
barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Enligt 2 § andra stycket lagen
(1983:850) om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen
(1953:272) m. m. skall ersättning
som avses i nämnda lag i vissa fall
anses som inkomst av annat förvärvsarbete
vid tillämpning av denna
lags bestämmelser om sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande
inkomst. Vid tilllämpning
av sistnämnda bestämmelser
gäller vidare vad som i 22 c § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare sägs om
iakttagande av förhandsbesked.

Att ersättning enligt 14 och 15 §§ lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare är att betrakta som inkomst av anställning vid
tillämpning av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande
inkomst framgår av 17 § nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande
inkomst för år 1986 eller tidigare år.

SfU 1986/87:4

Bilaga

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2 och 4 §§, 3 kap. 4 §, 4 kap.
8 § och 5 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.
2§‘

Avgifterna skall betalas av arbetsgivare
samt av den som är försäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och har inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 §
eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall
den som har utgett sådant bidrag
som avses i 11 kap. 2 § första stycket
m) lagen om allmän försäkring anses
som arbetsgivare.

Avgifterna skall betalas av arbetsgivare
samt av den som är försäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och har inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2
eller 2 a § eller 11 kap. 3 § nämnda
lag.

Vid tillämpning av denna lag skall
den som har utgett sådant bidrag
som avses i 11 kap. 2 § första stycket
m) lagen om allmän försäkring anses
som arbetsgivare. Vid tillämpning av
denna lag gäller vidare vad som i
22 c § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter frän arbetsgivare
sägs om iakttagande av förhandsbesked.

Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen
(1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272)
m. m.

Bestämmelser om betalning av arbetsgivaravgifter finns också i 18 § lagen
(1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

2 kap.

2 §2

En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts
till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift
och folkpensionsavgift
beräknas efter de procentsatser
som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, riksförsäkringsverket
årligen fastställer. Procentsatserna
skall utgöra den andel av de
i 1 § första stycket 1 och 2 angivna
procentsatserna som svarar mot förhållandet
mellan antalet svenska
sjömän och hela antalet sjömän på

SfU 1986/87:4

Bilaga

1 Senaste lydelse 1983:1078.

2 Senaste lydelse 1984:605.

Nuvarande lydelse

svenska handelsfartyg i medeltal för
den 31 oktober de tre år som närmast
föregått det år då procentsatserna
fastställs. Hänsyn skall därvid
inte tas till fartyg med en bruttodräktighet
understigande 300. Procentsatserna
beräknas med två decimaler.

Med sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskatt enligt 1 §
1 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Föreslagen lydelse

svenska handelsfartyg i medeltal för
den 30 september de tre år som närmast
föregått det år då procentsatserna
fastställs. Hänsyn skall därvid
inte tas till fartyg med en bruttodräktighet
understigande 300. Procentsatserna
beräknas med två decimaler.

4 §3

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått
till 1 000 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap.
16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare
haft att täcka med ersättningen,

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen
(1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte
räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet
är av utländsk nationalitet,

10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 4 eller 5 § lagen
(1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige
inte utgör skattepliktig intäkt,

11. ersättning som avses i 3 kap.

2 a § lagen om allmän försäkring.

Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan
beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren
under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader
i viss verksamhet.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt 13 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande
av avgiftsunderlaget.

SfU 1986/87:4

Bilaga

3 Senaste lydelse 1984:948.

SfU 1986/87:4

Bilaga

4 kap.

8 §5

Av influtna arbetarskyddsavgifter enligt 2 kap. 1 § förs 8,7 procent till staten
som bidrag till kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens
verksamhet och 54,3 procent till ett särskilt konto hos riksgäldskontoret,
som disponeras enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Återstoden av influtna arbetar- Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifter
enligt 2 kap. 1 § förs skyddsavgifter enligt 2 kap. 1 § förs

till en fond, benämnd arbetar- till en fond, benämnd arbetsmil skyddsfonden,

vars tillgångar jöfonden, vars tillgångar skall ut skall

utgöra bidrag till göra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och information
beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information
beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts
enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4. kostnader för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda,

5. kostnader för arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande
verksamhet.

Influtna arbetarskyddsavgifter enligt 3 kap. 1 § förs i sin helhet till det särskilda
konto som anges i första stycket.

5 kap.

1 §

Om eftergift i vissa fall av skyldighet
att betala arbetsgivaravgifter föreskrivs
i 22 d § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Har den som är skyldig att betala annan egenavgift än tilläggspensionsavgift
avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas beträffande
befrielse från skyldighet att betala avgiften.

I fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala egenavgift för tillläggspension
gäller särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas såvitt gäller
2 kap. 4 § och 3 kap. 4 § på ersättning som utgetts efter lagens ikraftträdande.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

4 §4

Grunden för beräkning av avgift Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1 och 5-7 utgörs av in- enligt 1 § 1 och 5-7 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som komst av annat förvärvsarbete som

avses i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen

om allmän försäkring. (1962:381) om allmän försäkring.

Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2-4 utgörs av inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

4 Senaste lydelse 1985:1006.

5 Senaste lydelse 1985:323.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Motioner väckta med anledning av proposition 1985/86:82 om

bidrag till idrottsföreningar för vissa arbetsgivaravgifter 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1985/86 3

Utskottet

Inledning 5

Proposition 1986/87:16 t.. 5

Klarare regler för socialavgifter 5

Förhandsbesked om avgiftsskyldighet 8

Eftergift av betalningsskyldighet 9

Särskilda bestämmelser för arbetstagare som har en utländsk

arbetsgivare 10

Författningsförslagen 11

Övriga motionsyrkanden om socialavgifter 12

Differentierade arbetsgivaravgifter 12

Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar 13

Värdet av naturaförmåner 15

Kostnadsersättningar och kostnadsavdrag 15

Egenavgifter 16

Överensstämmelse mellan förmåner och avgifter 16

Egenavgifter för vissa skogsbruks- och jordbruksinkomster 18

Kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst 19

Hemställan 20

Reservationer

1 Klarare regler för socialavgifter (m) 21

2 Klarare regler för socialavgifter (c) 21

3 Klarare regler för socialavgifter (fp) 22

4 Ansökan om förhandsbesked (m,fp) 23

5 En omvänd generalklausul (m,fp) 24

6 Sänkt sjukförsäkringsavgift (c) 25

7 Lönekostnadspålägg för utländska gästföreläsare (m,fp,c) 25

8 Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (m,fp,c) 26

9 Överensstämmelse mellan förmåner och avgifter (m,fp,c) 26

10 Kvittningsrätt (m, fp) 27

Särskilda yttranden

1 Egenavgifter för vissa skogsbruks- och jordbruksinkomster

(m,fp,c) 28

2 Kostnadsersättning och kostnadsavdrag (m) 28

3 Kvittningsrätt (c) 28

Bilaga Lagförslag 30

gotab Stockholm 1986 11840