Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1986/87:22

om ändringar i delpensioneringen, pensionstillskott
till änkor m. m. (prop. 1986/87:133)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:133 om ändringar i delpensioneringen,
pensionstillskott till änkor m.m. I anslutning till förslaget om
ändringar i delpensioneringen behandlar utskottet tre motioner som väckts
med anledning av propositionen samt två motioner väckta under den
allmänna motionstiden.

Propositionen innehåller förslag inom vissa begränsade områden i delpensionslagen
men berör inte försäkringens grundläggande omfattning och
innehåll. Förslagen till ändringar inom delpensioneringen tillstyrks i sin
helhet av utskottet.

Förslagen innebär bl. a. följande.

Allt arbete som uppdragstagare föreslås bli jämställt inom försäkringen
med arbete som anställd under förutsättning att uppdragsinkomsten utgör
inkomst av tjänst i skattemässigt hänseende. Möjligheten att få delpension
beräknad med bortseende från en mindre bisyssla bibehålls för anställda och
uppdragstagare som har en bisyssla i form av rörelse eller jordbruk samt för
egenföretagare med uppdrag eller anställning vid sidan av huvudsysselsättningen.
Årsinkomsten av bisysslan måste understiga ett och ett halvt
basbelopp. Den sammanlagda arbetstiden efter arbetstidsminskningen begränsas
till högst 35 timmar per vecka.

Bestämmelserna om att bl. a. egenföretagare skall minska sin arbetstid
med minst hälften för att få rätt till delpension skall bibehållas. Utskottet
avstyrker en motion (m, fp) med krav på att det skall räcka att en
egenföretagare minskar arbetstiden med minst en tredjedel och två motioner
(c) där det föreslås att en egenföretagare skall kunna få delpension om han
minskar arbetstiden med 30 % och en lantbrukare om han minskar
arbetstiden i samma utsträckning som en löntagare.

Även bestämmelsen att den försäkrades arbetstid före arbetstidsminskningen
skall beräknas som ett genomsnitt för den ramtid av ett år som gäller
för arbetsvillkoret behålls men möjligheten till undantag slopas. Utskottet
avstyrker en motion med krav på att arbetstiden under den försäkrades hela
yrkesverksamma liv skall utgöra beräkningsgrund för arbetstiden före
arbetstidsminskningen.

Beräkning av pensionsunderlaget föreslås i propositionen ske med utgångspunkt
från pensionspoängen för de sista fem åren före arbetstidsminskningen.
De två sämsta poängåren elimineras och därefter beräknas inkoms -

SfU

1986/87:22

1 Riksdagen 1986/87.11 sami Nr 22

ten före arbetstidsminskningen till vad som motsvarar den genomsnittliga
pensionsgrundande inkomsten för de återstående tre åren. Den genomsnittliga
inkomsten räknas fram med beaktande av aktuellt basbelopp. Utskottet
avstyrker en motion (c) med förslag om att pensionsunderlaget för egenverksamma
skall beräknas med utgångspunkt från de fem bästa ATP-åren och en
motion (m, fp) vari motionärerna anser att riksdagen skall besluta om
undantagsregler när huvudregeln för att beräkna pensionsunderlaget skulle
leda till icke avsedda konsekvenser. Kravet att en egenföretagare skall lämna
intyg från annan person angående sina arbets- och inkomstförhållanden som
underlag för sin ansökan om delpension tas bort. Ändringarna i delpensioneringen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Utskottet avstyrker också en motion (m, fp) som innebär att vårdår skall
kunna inräknas i de tio åren med pensionsgrundande inkomst efter 45 års
ålder som krävs för rätt till delpension.

Propositionen innehåller vidare förslag om att det vid bestämmande av
pensionstillskott fr. o. m. den 1 juli 1987 till ålders- eller förtidspension till
änka inte skall tas hänsyn till sådan änkepension som skulle ha utgetts till
änkan om mannen inte haft undantagande från ATP.

Inkomstprövningen av änkepension till kvinnor vars män avlidit före den 1
juli 1960 föreslås fr. o. m. den 1 juli 1987 ske på samma sätt som inkomstprövningen
angående kommunalt bostadstillägg vad avser värdet av en- eller
tvåfamiljsfastighet som bebos av den försäkrade.

Den pågående försöksverksamheten med fler nivåer för sjukpenningen
och ersättning för merkostnader för resa som alternativ till sjukpenning
föreslås utvidgad och förlängd till utgången av år 1988.

Reglerna för beräkning av basbeloppet föreslås ändrade i så måtto att det
tilläggsbelopp på 400 kr. som föreslagits gälla fr. o.m. den 1 juli 1987
inräknas i underlaget för de basbelopp som skall fastställas för år 1988 och
framåt.

I propositionen lämnas också förslag beträffande skatteavdrag på sjukpenning
och vissa andra dagersättningar inom den allmänna försäkringen m. m.
Särskilda skattetabeller föreslås upprättade där skatteavdraget anges i
procent. Förslaget avses träda i kraft den 1 december 1987.

Slutligen föreslås att sammanräkningsregler skall införas vid utmätning
eller införsel i sjukpenning eller annan dagersättning från socialförsäkringen.
Reglerna innebär att de per dag bestämda utmätnings- eller införselbeloppen
skall räknas samman för samtliga dagar som ersättningsperioden omfattar.
Motsvarande föreslås gälla för de per dag bestämda utmätningsfria beloppen
och förbehållsbeloppen. Förslaget avses träda i kraft den 1 december 1987.

Även de nu redovisade förslagen tillstyrks av utskottet.

Propositionen

I proposition 1986/87:133 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta inom socialdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

SfU 1986/87:22

3. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom
sjukförsäkringsområdet,

5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet
vid beräkning av pensionsförmåner m. m.,

7. lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet
vid beräkning av studiemedel m. m.,

8. lag om ändring i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från
sjukpenning m. m.,

9. lag om ändring i utsökningsbalken.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1986/87:133

1986/87:Sf 117 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om beräkning av
inkomst för egenverksamma vid delpensionering.

1986/87:Sf 118 av Kersti Johansson och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att en
30-procentig arbetstidsminskning för egenföretagare skall kvalificera för
delpension.

1986/87: Sfi 19 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) och Karin
Ahrland (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att en minskning av arbetstiden med minst en
tredjedel skall berättiga egenföretagare, som i övrigt uppfyller villkoren, till
delpension,

2. att riksdagen beslutar att vårdår enligt ATP-reglerna skall beaktas
också inom delpensioneringen,

3. att riksdagen beslutar att, med bifall till den i propositionen föreslagna
bestämmelsen såsom huvudregel, undantag skall kunna göras vid fastställandet
av pensionsunderlaget för beräkning av delpensionen i enlighet med vad i
motionen anförts.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87

1986/87:Sf304 (yrkande 2) av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om delpension till lantbrukare.

1986/87:Sf325 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad
beräkningsgrund vid ansökan om delpension.

SfU 1986/87:22

Utskottet

Delpensioneringen

Inledning

Delpensioneringen infördes den 1 juli 1976 som en del av en reform
beträffande rörlig pensionsålder (prop. 1975:97, SfU 15, rskr. 222). Delpensionen
tillkom efter ett utredningsarbete som genomförts av den s. k.
pensionsålderskommittén.

Från början omfattade delpensionsförsäkringen endast anställda men den
utvidgades fr. o. m. den 1 januari 1980 till att avse även egenföretagare och
uppdragstagare (prop. 1978/79:69, SfU 14, rskr. 133). Den tidigare lagen
(1975:380) om delpensionsförsäkring (DPL) ersattes då av lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring (NDPL).

Det huvudsakliga syftet med delpensioneringen är att ge möjlighet till en
mjuk övergång från arbete till ålderspension genom att minska arbetsinsatsen
under de sista yrkesverksamma åren.

Efter regeringens bemyndigande den 18 oktober 1984 tillkallade dåvarande
chefen för socialdepartementet en kommitté (S 1984:03) med uppgift att
göra en översyn av vissa frågor inom den allmänna pensioneringen.
Kommittén antog namnet pensionsberedningen. Huvuduppgiften för beredningen
angavs vara att göra en samlad genomgång av erfarenheterna av
reglerna inom det allmänna pensionssystemet. Beredningen skulle med
förtur behandla möjligheterna till rörlig pensionsålder.

I betänkandet (SOU 1986:47) Deltidspension, översyn med förslag till
ändringar i delpensioneringen, har beredningen dels redovisat erfarenheterna
av delpensionsförsäkringen, dels lagt fram förslag i syfte att komma till
rätta med mindre tillfredsställande konsekvenser som de nuvarande reglerna
ger upphov till och att underlätta handläggningen av delpensionsärenden hos
de allmänna försäkringskassorna.

Propositionens förslag om ändringar i delpensionsförsäkringen bygger på
beredningens förslag.

Allmänna försäkringsvillkor

Delpension kan betalas ut till förvärvsarbetande i åldern 60-64 år som
minskar sin arbetstid.

Vissa grundläggande villkor gäller för att man skall kunna få delpension.
Sålunda skall dét arbetsvillkor som gäller enligt lagarna om stöd vid
arbetslöshet tillämpas även för den som söker delpension, vilket i princip
innebär att han skall ha arbetat i minst fem månader under en ramtid av tolv
månader före arbetstidsminskningen. Han måste vidare ha tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst inom ATP-systemet för minst tio år fr. o. m. 45
års ålder.

Propositionen innehåller inte något förslag om ändring av de allmänna
försäkringsvillkoren. Däremot föreslås i motion Sfi 19 yrkande 2 av förste
vice talman Ingegerd Troedsson och Karin Ahrland att riksdagen skall
besluta att även vårdår enligt 11 kap. 6 a § AFL skall kunna inräknas i de tio

SfU 1986/87:22

år med pensionsgrundande inkomst som krävs för rätt till delpension.

I sitt betänkande SOU 1986:47 Deltidspension anförde pensionsberedningen
att man övervägt att försöka åstadkomma en ytterligare samordning
med tilläggspensioneringen genom att för rätt till delpension liksom för
oreducerad ATP kräva att pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år
fr. o. m. fyllda 16 år. Beredningen fann emellertid att ett sådant villkor skulle
medföra betydande nackdelar bl. a. genom att åtskilliga försäkrade, i första
hand kvinnor som gjort ett längre avbrott i förvärvsarbetet för att vårda barn,
riskerade att ställas utanför försäkringen. Beredningen ansåg därför att de
nuvarande reglerna med krav på att pensionsgrundande inkomst inom ATP
tillgodoräknats för minst tio år fr. o. m. fyllda 45 år borde bibehållas.

Utskottet anser att de nuvarande reglerna är väl avvägda och möjliggör för
kvinnor som gjort avbrott i förvärvsarbetet för att vårda barn att ta
delpension. Betydelsen av att som motionärerna föreslår införa en regel som
innebär att s. k. vårdår skulle kunna inräknas i de tio år fr. o. m. fyllda 45 år
med pensionsgrundande inkomst som krävs för rätt till delpension skulle
enligt utskottets mening vara ytterst begränsad. Utskottet avstyrker därför
bifall till motion Sfi 19 yrkande 2.

Arbetstidsminskning

En försäkrad skall arbeta i genomsnitt minst 17 timmar per vecka efter
minskningen av arbetstiden för att vara berättigad till delpension. Minskningen
får ske tidigast fr. o. m. 60-årsmånaden. Delpension betalas ut längst
t. o. m. månaden före 65-årsmånaden.

Den som efter arbetstidsminskningen arbetar enbart som anställd har rätt
till delpension om han minskar arbetstiden med i genomsnitt minst fem
timmar per vecka. Den som efter arbetstidsminskningen inte arbetar som
enbart anställd har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i
genomsnitt minst hälften. Till denna kategori hör i första hand egenföretagare
och uppdragstagare. Undantag kan dock göras beträffande personer med
vissa mindre bisysslor.

Förutom kravet att en egenföretagare skall minska sin arbetstid med minst
hälften för att få rätt till delpension gäller också att han måste kunna visa hur
verksamhetens omfattning minskar eller hur den minskade arbetsinsatsen i
företaget kompenseras.

Den som har en mindre bisyssla vid sidan av sitt huvudsakliga arbete kan
på begäran få sin rätt till delpension bedömd med bortseende från bisysslan.
Kravet är då att bisysslan utförts varaktigt före arbetstidsminskningen och
inte ökas inför eller efter denna. Arbetstiden för bisysslan får vidare
beräknas uppgå till i genomsnitt högst tio timmar per vecka och årsinkomsten
härav måste antas bli mindre än motsvarande ett basbelopp. Beviljas
delpension med bortseende från en bisyssla skall man även vid beräkningen
av pensionsunderlaget bortse från inkomsten av bisysslan.

Den försäkrades arbetstid före arbetstidsminskningen beräknas i regel
som ett genomsnitt för den ramtid av ett år som gäller för arbetsvillkoret. Om
det är uppenbart att den arbetstiden väsentligt överstiger hans genomsnittliga
arbetstid under tre år tillbaka före minskningen skall bortses från den

SfU 1986/87:22

överskjutande arbetstiden. Arbetstiden efter arbetstidsminskningen beräknas
med hänsyn till den försäkrades antagna arbetsförhållanden under det
följande året.

I propositionen föreslås att den som har förvärvsarbete som uppdragstagare
skall ha rätt till delpension på samma villkor som gäller för en anställd
under förutsättning att uppdragsinkomsten utgör inkomst av tjänst i skattemässigt
hänseende. En uppdragstagare skall alltså minska sin arbetstid med i
genomsnitt minst fem timmar per vecka i stället för som tidigare var fallet
med minst hälften. En egenföretagare föreslås även i fortsättningen vara
berättigad till delpension om han minskat sin arbetstid med i genomsnitt
minst hälften.

I motion Sfi 19 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Karin
Ahrland, yrkande 1, begärs att en egenföretagare skall ha rätt till delpension
om han minskar arbetstiden med minst en tredjedel. Även Kersti Johansson
och Gunhild Bolander anser i motion Sfi 18 att en egenföretagare skall kunna
minska sin arbetstid med 30 % och ha rätt till delpension. Karin Israelsson
m. fl. anser i motion Sf304 yrkande 2 att lantbrukare skall ges möjlighet till
delpension enligt samma villkor som gäller för löntagare.

Pensionsberedningen har i sitt betänkande framhållit att betydande
svårigheter uppkommit hos försäkringskassorna vid tillämpningen av delpensionsförsäkringen
för egenföretagare. Problem har förelegat bl. a. när
det gäller bedömningen av egenföretagares arbetstidsminskning. Även om
problemen successivt har minskat och tillämpningen under årens lopp blivit
mer enhetlig menar beredningen att betydande svårigheter alltjämt kvarstår
vid prövningen av frågan om egenföretagaren minskat sin arbetstid i
tillräcklig omfattning. Beredningen föreslår därför att nuvarande regler tills
vidare bör kvarstå. Enligt beredningen kan det heller inte komma i fråga att
införa särregler om arbetstidsminskningen för enbart en viss grupp egenföretagare
som lantbrukare. Sådana särregler skulle stå i strid med de principer
som ligger bakom lagstiftningen på socialförsäkringens område och strider
mot en strävan mot ökad samordning och förenkling.

Utskottet anser att de hittillsvarande erfarenheterna av delpensionsförsäkringen
för egenföretagare visat att det finns stora svårigheter att konstatera
om företagaren minskat sin arbetstid i tillräcklig omfattning. Dessa svårigheter
skulle sannolikt öka om kravet på arbetstidsminskning för egenföretagare
sätts lägre än för närvarande. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
Sfi 19 yrkande 1, Sfi 18 och Sf304 yrkande 2.

I propositionen föreslås vidare att möjligheten att på begäran få sin rätt till
delpension bedömd med bortseende från en mindre bisyssla bibehålls för
anställda och uppdragstagare såvitt gäller bisyssla i form av rörelse eller
jordbruk samt för egenföretagare som har uppdrag eller anställning vid sidan
av huvudsysselsättningen. Reglerna om varaktigheten och förbudet mot
utökning av bisysslan samt längsta arbetstid för bisysslan kvarstår oförändrade.
Som nya villkor skall enligt propositionen gälla att en begäran om
bortseende måste avse samtliga bisysslor och att inkomsten härav inte får
överstiga vad som motsvarar 1,5 basbelopp.

Propositionen innehåller inga förslag som ändrar bestämmelsen om
beräkning av en försäkrads arbetstid före och efter arbetstidsminskning.

SfU 1986/87:22

Regeln att beräkningen i vissa fall skall göras på grundval av förhållandena
under tre år tillbaka i tiden i stället för ett år föreslås emellertid bli slopad.

I motion Sf325 av Karl-Göran Biörsmark föreslås att en försäkrads
genomsnittliga arbetstid före arbetstidsminskning inte skall beräknas enbart
för ett år - arbetsåret före delpensioneringen. Enligt motionärerna vore det
mera rimligt att arbetstiden under hela den yrkesverksamma tiden utgör
beräkningsgrund vid ansökan om delpension.

Utskottet vill erinra om att enligt delpensionslagen har en försäkrads
arbetstid före och efter en arbetstidsminskning betydelse för att fastställa om
en så stor arbetstidsminskning skett att rätt till delpension föreligger. Ett
fastställande av arbetstiden har således ingen direkt betydelse för pensionens
storlek. Avgörande för pensionens storlek är i stället den försäkrades
pensionsunderlag, dvs. förvärvsinkomsten före och efter en arbetstidsminskning.
I den delen innehåller propositionen förslag till nya bestämmelser som
innebär att pensionsunderlaget för anställda inte längre skall beräknas med
ledning av inkomsten under året före arbetstidsminskningen utan med
ledning av ATP-poängen för de fem åren före denna nedtrappning. På grund
av dessa förändringar har behovet av att exakt fastställa arbetstiden före en
nedtrappning avsevärt minskat. Ett genomförande av motionens förslag kan
vidare enligt utskottets mening befaras få negativa konsekvenser för de
kategorier förvärvsarbetande som av en eller annan anledning under sin
yrkesverksamma tid varit borta från arbetsmarknaden under en tid. Utskottet
avstyrker med hänsyn härtill bifall till motion Sf325.

Pensionsberäkning

Som huvudregel vid beräkning av pensionsunderlaget gäller att det skall
utgöras av skillnaden mellan den normala förvärvsinkomsten före arbetstidsminskningen
och den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas ha tills
vidare efter arbetstidsminskningen. Skillnaden mellan dessa inkomster får
inte vara större än skillnaden mellan den sjukpenninggrundande inkomsten
före och efter arbetstidsminskningen. Detta medför att delpensionen inte
kompenserar för bortfall av inkomstdelar som ligger över 7,5 basbelopp.

Vid beräkningen av inkomsten räknas alla normalt förekommande
ersättningar in. Hänsyn tas således till regelmässig övertidsersättning,
naturaförmåner etc. Har inkomsten varierat beräknas den till den genomsnittliga
inkomsten under en ramtid av tolv månader före arbetstidsminskningen.

För i första hand egenföretagare och uppdragstagare beräknas inkomsten
före arbetstidsminskningen på så sätt att medelvärdet av de tre senaste årens
pensionspoäng för ATP multipliceras med basbeloppet vid tidpunkten för
arbetstidsminskningen. För att kompensera för det basbeloppsavdrag som
gjorts vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten läggs i regel en
pensionspoäng till för varje år. Inkomsten efter arbetstidsminskningen
beräknas vanligtvis schablonmässigt till hälften av inkomsten före.

Delpensionen utgör för närvarande 50 % av den försäkrades pensionsunderlag.
Riksdagen har emellertid beslutat höja kompensationsgraden till
65 % av pensionsunderlaget fr. o. m. den 1 juli 1987 (seSfU 1986/87:13, rskr.
154).

SfU 1986/87:22

I propositionen föreslås att reglerna för beräkning av pensionsunderlaget
görs enhetliga för anställda, uppdragstagare och egenföretagare. Pensionsunderlaget
skall utgöra skillnaden mellan den försäkrades genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som
han efter minskningen kan antas ha tills vidare. Beräkningen av underlaget
skall ske med utgångspunkt från ATP-poängen för de fem sista åren före
arbetstidsminskningen. De två åren med lägst poäng elimineras varefter en
genomsnittsberäkning görs på grundval av poängen för de återstående tre
åren. Medeltalet ökas med talet ett och summan multipliceras med basbeloppet
vid tiden för arbetstidsminskningen. Departementschefen framhåller att
det är angeläget att åstadkomma en enhetligare och för de försäkrade mera
överskådlig metod att beräkna pensionsunderlaget. De nuvarande reglerna
u jyr. ha medfört en rad olika svårigheter vid tillämpningen hos försäkringskassorna
särskilt när det gäller vad som är att anse som normal arbetstid och
inkomst. Utfallet av den nuvarande beräkningsmetoden påverkas också av
vid vilken tidpunkt under avtalsperioden som arbetstidsminskningen påbörjas.

I motion Sfi 17 av Stina Gustavsson yrkas att pensionsunderlaget för
egenverksamma skall beräknas med utgångspunkt från de fem bästa
ATP-åren. Förste vice talman Ingegerd Troedsson och Karin Ahrland anser i
motion Sfi 19 yrkande 3 att riksdagen bör godta den i propositionen
föreslagna beräkningsgrunden för pensionsunderlaget som en huvudregel
men att riksdagen samtidigt bör besluta om undantagsregler för sådana fall
där tillämpningen av huvudregeln skulle leda till icke avsedda försämringar.

Pensionsberedningen har i sitt betänkande SOU 1986:47 anfört att det
nuvarande systemet för att bestämma den försäkrades arbetstids- och
inkomstförhållanden varit komplicerat och tagit mycket av försäkringskassornas
tiel i anspråk. Anledningen till detta har varit att begreppet inkomst
före arbetstidsminskningen - normal inkomst - inte haft någon precis
bestämning. En stor del av omprövnings- och besvärsärendena om delpension
rör också just denna fråga. Beräkningsmetoden har heller inte varit helt
rättvis eftersom tillämpningen av reglerna inte alltid är lika för månadsavlönade
och timavlönade försäkrade. Utfallet av försäkringen har dessutom inte
alltid kunnat förutses av de försäkrade själva. Härtill kommer vidare att
beräkningen av inkomsten i hög grad påverkats av vid vilken tidpunkt under
en kollektivavtalsperiod som arbetstidsminskningen påbörjats. Beredningen
framhåller att man strävat efter att hitta en metod att beräkna pensionsunderlaget
med enkla enhetliga regler med möjlighet till förutsebarhet för de
försäkrade utan en mängd undantagsregler för speciella fall. Beredningen
har funnit att den föreslagna metoden uppfyller dessa krav. En fördel med en
metod med en fullständig schablonisering av inkomstberäkningen före
arbetstidsminskningen är att inkomstberäkningen inte har något samband
med beräkningen av den genomsnittliga arbetstiden före arbetstidsminskningen.
Behovet av precisa arbetstidsberäkningar inom delpensioneringen
minskar därigenom väsentligt. Den nya metoden innebär också att ATPsystemets
inkomstbegrepp ersätter det nuvarande inkomstbegreppet inom
delpensioneringen. Härigenom ökas samordningen inom systemet med
rörlig pensionsålder. Metoden innebär också att olikheter i behandlingen av

SfU 1986/87:22

månadsavlönade och timavlönade försäkrade upphör. Även kravet på
förutsebarhet tillgodoses genom att inkomsten före arbetstidsminskningen
beräknas med ledning av ATP-poängen - dvs. den faktiskt uppburna
inkomsten under åren närmast före delpensioneringen. En annan fördel med
den nya metoden är slutligen att tillfälliga inkomst- och arbetsförhållanden
inte påverkar delpensionens storlek.

Utskottet finner det tillfredsställande att reglerna för beräkning av
pensionsunderlaget görs enhetliga och enkla så att en försäkrad lätt kan
förutse sin delpension samt att handläggningen hos försäkringskassan inte
blir onödigt komplicerad och tidskrävande. Utskottet lägger också särskild
vikt vid att de försäkrade tillförsäkras ett pensionsunderlag- och därigenom
en delpension - som ger en rimlig kompensation för det inkomstbortfall som
arbetstidsminskningen medför. Utskottet konstaterar att den metod för att
beräkna pensionsunderlaget som föreslås i propositionen innebär klara
förbättringar i en rad hänseenden. Utskottet bedömer att utfallet vid en
jämförelse mellan den föreslagna och den gällande metoden att beräkna
pensionsunderlaget blir att ett klart flertal delpensionärer gynnas genom
propositionens förslag. Särskilt gynnsamt torde det föreslagna beräkningssättet
bli för grupper med tunga ackordsarbeten där förtjänsten sjunker
under de sista åren före en arbetstidsminskning.

Även en beräkning på grundval av en försäkrads fem bästa ATP-år såsom
föreslås i motion Sfi 17 kan naturligtvis ge de nämnda fördelarna. Med en
sådan beräkning finns det emellertid enligt utskottets mening en påtaglig risk
för att man i vissa fall kan få ett resultat som i alltför hög grad avviker från den
försäkrades inkomstnivå inför delpensioneringen. Utskottet kan sålunda inte
biträda motionsförslaget. Med hänsyn till de stora fördelar i administrativt
hänseende som de föreslagna reglerna för beräkning av pensionsunderlaget
har kan utskottet inte heller tillstyrka att reglerna förses med undantagsbestämmelser
som på nytt skulle komplicera beräkningen. Utskottet avstyrker
därför bifall även till motion Sfi 19 yrkande 3.

Ansökan och beslut om pension

Den som ansöker om delpension måste genom intyg eller annan utredning
styrka de uppgifter som skall läggas till grund för beslut om delpension. För
anställda gäller att intyg om arbets- och inkomstförhållanden skall lämnas av
arbetsgivaren eller lokal arbetstagarorganisation. Egenföretagare skall styrka
sina uppgifter med hjälp av intyg från någon som väl känner till hans
arbets- och inkomstförhållanden som revisor, bokförare, företagar- eller
yrkesorganisation, eller kommunal förtroendeman.

Ärende om delpension skall avgöras av socialförsäkringsnämnd om det rör
egenföretagare eller uppdragstagare eller om ärendet är av vidlyftig eller svår
beskaffenhet. Ärende rörande delpensionär som arbetar som anställd och
som inte är vidlyftigt eller av svår beskaffenhet kan avgöras av en enskild
tjänsteman hos försäkringskassan.

I propositionen föreslås att en egenföretagare som underlag för sin
ansökan om delpension inte längre skall behöva lämna intyg från någon som
känner hans arbets- och inkomstförhållanden väl.

SfU 1986/87:22

1* Riksdagen 1986/87.11 sami. Nr 22

Vidare föreslås att även delpensionsärenden angående uppdragstagare
som är av enklare beskaffenhet skall kunna avgöras av en enskild tjänsteman.

Utskottet har ingen erinran mot dessa förslag.

Vad utskottet ovan anfört innebär att utskottet i alla delar tillstyrker
propositionens förslag till ändringar i bestämmelserna om delpension.

Pensionstillskott

Den som uppbär folkpension i form av ålders-, förtids- eller änkepension och
som inte har rätt till ATP eller får enbart låg ATP kan därutöver få
pensionstillskott. Före den 1 januari 1982 fanns en möjlighet att anmäla
undantagande från ATP vad avsåg inkomster av annat förvärvsarbete än
anställning. Ett sådant undantagande kan helt eller delvis reducera pensionstillskottet
eftersom vid beräkning av pensionstillskott hänsyn skall tas till den
ATP som skulle ha utgetts om undantagande inte hade skett. Reducering
sker även beträffande pensionstillskott till änka efter den som haft undantagande
från ATP, såvida inte änkan redan uppbär ålders- eller förtidspension
när mannen dör.

I propositionen redovisas att antalet änkor som uppbär änkepension i
någon form och som på grund av undantagande från ATP går miste om
pensionstillskott helt eller delvis uppgår till ca 5 500. Av dessa beräknas
3 500 ha gått miste om hela pensionstillskottet eller delar av detta till följd av
mannens undantagande. I propositionen föreslås att vid bestämmande av
pensionstillskott till ålders- och förtidspension till en änka skall hänsyn inte
längre tas till sådan änkepension från ATP som skulle ha utgetts om den
avlidne inte haft undantagande från ATP eller gått miste om pensionspoäng
till följd av underlåten avgiftsinbetalning till försäkringen. De nya reglerna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1987 och beräknas medföra ökade kostnader
på ca 8 milj. kr./år.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till ändring i lagen (1969:205)
om pensionstillskott.

Änkepension

Änkepension med anledning av dödsfall som har inträffat före den 1 juli 1960
utges efter inkomstprövning som innebär att pensionen minskas med en
tredjedel av den del av den pensionsberättigades årsinkomst som överstiger
1 000 kr. Vid beräkning av årsinkomsten inräknas bl. a. avkastning på
förmögenhet.

I propositionen föreslås att vid beräkning av förmögenhet vid inkomstprövningen
skall värdet av en- eller tvåfamiljsfastighet som bebos av den
pensionsberättigade tas upp till en fjärdedel av taxeringsvärdet i stället för till
hälften som tidigare var fallet. Motsvarande bestämmelse infördes den 1
januari 1986 i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstilllägg
till folkpension. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 1987 och skall
tillämpas vid beräkning som avser tid före ikraftträdandet, dock tidigast
fr. o. m. den 1 januari 1986.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

SfU 1986/87:22

Försöksverksamhet med flexiblare sjukpenningersättning och
ersättning för merkostnader i vissa sjukfall

Regeringen föreslår att den försöksverksamhet som pågår vad avser möjligheter
att ersätta merkostnader för resor till och från arbetsplatsen som ett
alternativ till sjukpenning utvidgas fr. o. m. den 1 juli 1987 till att omfatta
hela landet. Försöksverksamheten skall kunna pågå till utgången av år 1988.
Den försöksverksamhet som pågår med flera ersättningsnivåer inom sjukpenningförsäkringen
föreslås bli förlängd till utgången av år 1988.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet.

Basbeloppet

Basbeloppet fastställs av regeringen för varje år och utgör 19 400 kr.
multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i november året före det som basbeloppet avser och
prisläget i november 1982. Därvid skall bortses från de prisförändringar som
intill utgången av år 1983 följer av devalveringen av den svenska kronan i
oktober 1982. Basbeloppet har fastställts till 24 100 kr. för 1987. Riksdagen
(SfU 1986/87:10 och 11) har med anledning av regeringens förslag i årets
budgetproposition antagit särskilda lagar om tilläggsbelopp till basbeloppet
vid beräkning av pensionsförmåner m. m. och vid beräkning av studiemedel
m. m. fr. o. m. den 1 juli i år. Tilläggsbeloppet utgör 400 kr. och är avsett att
utgöra en förstärkning av pensionärernas ekonomi.

Regeringen föreslår att tilläggsbeloppet om 400 kr. inräknas i underlaget
för de basbelopp som skall fastställas för år 1988 och framåt. Basbeloppet
föreslås utgöra 24 500 kr. multiplicerat med det jämförelsetal som anger
förhållandet mellan det allmänna prisläget i november året före det år
basbeloppet avser och prisläget i november 1986. De särskilda lagarna om
tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m. och
studiemedel m. m. föreslås upphöra att gälla vid utgången av år 1987.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring och förslagen till lagar om upphävande av
lagarna om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner
m. m. och studiemedel m. m.

Skatteavdrag på sjukpenning m. m.

Skatteavdrag på grund av inkomst i form av sjukpenningförmåner, föräldrapenningförmåner,
ersättning till smittbärare och dagpenning vid utbildning
och tjänstgöring inom totalförsvaret görs enligt regler i uppbördslagen om
skatteavdrag vid huvudsaklig inkomst av tjänst.

Avdrag för preliminär skatt på föräldrapenning görs endast om den
sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 4 500 kr.

I propositionen föreslås som konsekvens av det nya timberäkningssystemet
för sjukpenning att avdrag för preliminär A-skatt skall göras med ledning
av särskilda skattetabeller. I tabellerna skall skatteavdrag anges i procent.

SfU 1986/87:22

Storleken av det procentuella avdraget skall bestämmas med hänsyn till bl. a.
den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst eller den andel av denna
inkomst som ersättningen grundas på. För ersättning som i vissa fall utgår
trots att sjukpenninggrundande inkomst inte fastställts skall det procentuella
avdraget bestämmas med hänsyn till ersättningsunderlagets storlek. De
särskilda tabellerna fastställs för varje inkomstår av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Avdrag för preliminär skatt på föräldrapenningförmån föreslås ske endast
om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6 000 kr. De nya
bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 december 1987.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till lag om ändring i kungörelsen
(1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m.

Utmätning och införsel i sjukpenning m. m.

Vid utmätning eller införsel i bl. a. sjukpenning och tillfällig föräldrapenning
bestäms det belopp som skall tas ut genom det exekutiva förfarandet per dag.

I propositionen föreslås som konsekvens av det nya timberäkningssystemet
för sjukpenning m.m. att det vid löneutmätning av eller införsel i
sjukpenning eller annan ersättning från socialförsäkringen införs sammanräkningsregler.
Reglerna innebär att de per dag bestämda utmätnings- eller
införselbeloppen, liksom de per dag bestämda utmätningsfria beloppen och
förbehållsbeloppen, skall räknas samman för samtliga dagar som ersättningsperioden
omfattar. Reglerna föreslås gälla fr. o. m. den 1 december 1987.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.

Mot de delar av propositionen som inte särskilt berörts har utskottet ingen
erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna försäkringsvillkor

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf 119 yrkande 2,

2. beträffande arbetstidsminskning för egenföretagare

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf304 yrkande 2, 1986/
87:Sfl 18 och 1986/87:Sfl 19 yrkande 1,

3. beträffande beräkning av arbetstid före arbetstidsminskning
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf325,

4. beträffande pensionsunderlag

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sfl 17 och 1986/87:Sfl 19
yrkande 3,

5. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

b) lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

c) lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen

om allmän försäkring,

SfU 1986/87:22

d) lag om ändring i lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom
sjukförsäkringsområdet,

e) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

f) lag om upphävande av lagen (1987:205) om tilläggsbelopp till
basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.,

g) lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till
basbeloppet vid beräkning av studiemedel m.m.,

h) lag om ändring i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från
sjukpenning m. m.,

i) lag om ändring i utsökningsbalken.

Stockholm den 19 maj 1987
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Nils Carlshamre

Närvarande: Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m), Nils-Olof
Gustafsson (s), Siri Häggmark (m), Ingegerd Elm (s), Margo Ingvardsson
(vpk), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp), Kersti Johansson (c),
Ingegerd Anderlund (s) och Erik Janson (s).

Reservationer

1. Arbetstidsminskning för egenföretagare (morn. 2)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp) Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Siri Häggmark (m), Barbro Sandberg (fp) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Pensionsberedningen
har” och slutar med ”Sf304 yrkande 2.” bort ha följande lydelse:
Det är jämförelsevis få egenföretagare som utnyttjat möjligheten till
delpension. Detta förhållande beror sannolikt på de strängare krav som
gäller för egenföretagarna och de svårigheter dessa har att minska sin
arbetstid med så mycket som krävs. Om en företagare reducerar sin
arbetsinsats med hälften kvarstår ofta de fasta kostnaderna i rörelsen
oförändrade medan intäkterna reduceras kraftigt. Utskottet anser därför att
det är rimligt att egenföretagarna ges en mer realistisk möjlighet att ta
delpension och att bestämmelserna om arbetstidsminskning närmar sig de
som gäller för löntagare. Utskottet anser att det bör räcka att en egenföretagare
minskar sin arbetstid med en tredjedel för att få rätt till delpension.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetstidsminskning för egenföretagare
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: Sfi 19 yrkande 1 och
1986/87:Sfll8 och med anledning av motion 1986/87:Sf304 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SfU 1986/87:22

2. Lagförslagen (mom. 5)

SfU 1986/87:22

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Siri Häggmark (m), Barbro Sandberg (fp) och Kersti
Johansson (c) anser att utskottet under moment 5 bort hemställa

5. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring med
den ändringen att 7 § erhåller följande såsom Reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Propositionens förslag Reservanternas förslag

7 §

Annan förvärvsarbetande än som Annan förvärvsarbetande än som

avses i 6 § är berättigad till delpen- avses i 6 § är berättigad till delpension
om han har minskat arbetstiden sion om han har minskat arbetstiden

med i genomsnitt minst hälften. med i genomsnitt minst en tredjedel.

Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i

fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. kommunalskattelagen (1928:370)
företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget
eller annars under förhållanden som omfattas av 6 §. Med makar j ämställs de
som lever tillsammans, om de tidigare har varit gifta med varandra eller
gemensamt har eller har haft barn.

b) lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

c) lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen
om allmän försäkring,

d) lag om ändring i lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom
sjukförsäkringsområdet,

e) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

f) lag om upphävande av lagen (1987:205) om tilläggsbelopp till
basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.,

g) lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till
basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m.,

h) lag om ändring i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från
sjukpenning m. m.,

i) lag om ändring i utsökningsbalken.

3. Pensionsunderlag (mom. 4)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Gullan Lindblad (m), Siri
Häggmark (m) och Barbro Sandberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Pensionsberedningen
har” och slutar på s. 9 med ”yrkande 3.” bort ha följande lydelse:
Pensionsunderlaget föreslås beräknas på grundval av de ATP-poäng som
den försäkrade tillgodoräknats under fem år närmast före en arbetstidsminskning.
Därefter elimineras de två åren med lägst poäng och medeltalet

för de återstående tre åren ökas med talet ett och multipliceras med
basbeloppet vid tiden för arbetstidsminskningen. För vissa grupper, t. ex.
SID A-anställda eller missionärer, kan rätten till delpension urholkas väsentligt
genom den föreslagna utformningen av bestämmelsen för beräkning av
pensionsunderlag. Den som avser att ta delpension vid 60 års ålder och som
har arbetat utomlands mer än två år mellan 55 och 59 års ålder utan att kunna
tillgodoräkna sig ATP-poäng i Sverige får pensionsunderlaget avsevärt
reducerat när pensionsunderlaget beräknas på grundval av de tre bästa
ATP-åren. På grund av det anförda anser utskottet att den föreslagna
beräkningsregeln bör godtas som en huvudregel men samtidigt bör undantagsregler
införas för sådana fall där en tillämpning av huvudregeln leder till
icke avsedda konsekvenser.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande pensionsunderlag
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sfi 19 yrkande 3 och med
avslag på motion 1986/87:Sfl 17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfort,

Särskilt yttrande
1. Lagförslagen (morn. 5)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Siri Häggmark (m), Barbro Sandberg (fp) och Kersti
Johansson (c) anför:

De ändringsförslag i lagen om delpensionering som utskottet behandlar i
detta betänkande måste ses mot bakgrund av att riksdagen tidigare beslutat
om höjning av kompensationsgraden från delpensioneringen fr. o. m. den
1 juli 1987 från 50 till 65 % av pensionsunderlaget. Vi motsätter oss nu inte
propositionens ändringsförslag men vill hänvisa till vår gemensamma reservation
i utskottets betänkande SfU 1986/87:13 när frågan om kompensationsgraden
behandlades.

En reform där de s. k. undantagandeänkorna ges pensionstillskott är en
otillräcklig åtgärd som bara löser en liten del av problemet. Detta förhållande
har vi påtalat vid utskottets behandling av folkpensionerna. Vi reserverade
oss då till förmån för att även de s. k. undantagandepensionärerna skulle få
rätt till pensionstillskott eller att pensionsberedningen ges i uppdrag att lägga
fram förslag till förbättrade förmåner för dessa pensionärer. Vi hänvisar till
våra resp. reservationer i utskottets betänkande SfU 1986/87:10.

Vid behandlingen av årets budgetproposition tog utskottet ställning till ett
förslag om tilläggsbelopp till basbeloppet på 400 kr. fr. o. m. den 1 juli 1987
vid beräkning av pensionsförmåner m. m. och studiemedel m. m. Vi hade då
invändningar av principiell art och på förslagets fördelningspolitiska inriktning.
Det förslag utskottet behandlar i detta betänkande innebär att
tilläggsbeloppet om 400 kr. inräknas i underlaget för de basbelopp som skall
fastställas för år 1988 och framåt. Våra tidigare framförda synpunkter är
fortfarande giltiga och vi hänvisar till våra resp. reservationer i utskottets
betänkande SfU 1986/87:10.

SfU 1986/87:22

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring dels

att 5—10, 12, 13 och 15-17 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 18 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Försäkrad, som från och med
den månad då han fyller 60 år eller
senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete
och därefter arbetar i
genomsnitt minst 17 timmar per arbetsvecka,
har rätt till delpension i
enlighet med 6-13 §§. Pension utgår
längst till och med månaden
före den då han fyller 65 år.

5 §

Föreslagen lydelse

Försäkrad, som från och med
den månad då han fyller 60 år eller
senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete,
har rätt till delpension
i enlighet med 6-13 §§ om han därefter
arbetar i genomsnitt minst 17
och högst 35 timmar per arbetsvecka.
Pension utgår längst till och
med månaden före den då han fyller
65 år.

Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär
förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6 §

Den som efter arbetstidsminskningen
förvärvsarbetar enbart som
anställd har rätt till delpension om
han har minskat arbetstiden med i
genomsnitt minst fem timmar per
arbetsvecka. Hans nya arbetstid
måste därvid också i minst samma
mån understiga ordinarie arbetstid
i arbetet.

Den som efter arbetstidsminskningen
har förvärvsarbete enbart i
form av anställning eller uppdrag
eller i båda dessa former har rätt till
delpension om han har minskat arbetstiden
med i genomsnitt minst
fem timmar per arbetsvecka och
hans inkomst av detta förvärvsarbete
är att hänföra till inkomst av
tjänst vid taxering till statlig inkomstskatt.

7 §

Den som efter arbetstidsminskningen
ej förvärvsarbetar enbart
som anställd är berättigad till delpension
om han har minskat arbetstiden
med i genomsnitt minst hälften.

Vid tillämpning av första stycket
skall beträffande förvärvsarbete i
fåmansföretag som avses i 35 § 1 a
mom. kommunalskattelagen (1928:
370) företagsledare och dennes
make inte anses arbeta som anställda
hos företaget. Med makar jämställs
de som lever tillsammans, om

Annan förvärvsarbetande än
som avses i 6 § år berättigad till
delpension om han har minskat arbetstiden
med i genomsnitt minst
hälften.

Vid tillämpning av första stycket
skall beträffande förvärvsarbete i
fåmansföretag som avses i 35 § 1 a
mom. kommunalskattelagen (1928:
370) företagsledare och dennes
make inte anses arbeta som anställda
hos företaget eller annars under
förhållanden som omfattas av 6 §.

SfU 1986/87:22
Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SfU 1986/87:22

de tidigare har varit gifta med varandra
eller gemensamt har eller har
haft barn.

Med makar jämställs de som lever
tillsammans, om de tidigare har varit
gifta med varandra eller gemensamt
har eller har haft barn.

8 §

Om försäkrad har en mindre bisyssla
vid sidan av sitt huvudsakliga
förvärvsarbete, kan han på begäran
få sin rätt till delpension bedömd
med bortseende från bisysslan.

Om försäkrad, som efter arbe t stidsminskningen
har förvärvsarbete
i form av anställning eller uppdrag
eller i båda dessa former, har en
mindre bisyssla vid sidan av sitt huvudsakliga
förvärvsarbete och inkomsten
av bisysslan är att hänföra
till inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
vid taxering till statlig
inkomstskatt, kan han på begäran
få sin rätt till delpension bedömd
med bortseende från bisysslan.
Detsamma gäller beträffande
försäkrad som avses i 7 § och som
har en mindre bisyssla i form av
anställning eller uppdrag, för vilken
inkomsten är att hänföra till
inkomst av tjänst vid taxering till
statlig inkomstskatt.

För tillämpning av första stycket förutsätts

1. att den försäkrade har utfört
bisysslan varaktigt före arbetstidsminskningen,

2. att arbetstiden för bisysslan
kan beräknas uppgå till i genomsnitt
högst tio timmar per arbetsvecka
och ej ökas inför eller efter
arbetstidsminskningen i det huvudsakliga
arbetet,

3. att inkomsten av bisysslan för
år räknat kan antagas understiga
det basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
som gäller vid årets början.

1. att den försäkrades begäran
om bortseende avser dennes samtliga
bisysslor av sådant slag som
avses i första stycket,

2. att den försäkrade har utfört
bisysslan varaktigt före arbetstidsminskningen,

3. att arbetstiden för bisysslan
kan beräknas uppgå till i genomsnitt
högst tio timmar per arbetsvecka
och ej ökas inför eller efter
arbetstidsminskningen i det huvudsakliga
arbetet,

4. att inkomsten av bisysslan för
år räknat kan antas understiga en
och en halv gånger det basbelopp
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gäller för
året.

Vid tillämpning av föreskriften i
5 § första stycket om längsta arbetstid
efter arbetstidsminskningen
skall dock inräknas arbetstiden för
bisysslan.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SfU 1986/87:22

9 §

Som försäkrads arbetstid före ar- Som försäkrads arbetstid före arbetstidsminskningen
skall räknas betstidsminskningen skall räknas

hans genomsnittliga arbetstid under hans genomsnittliga arbetstid under

den ettårsperiod som avses i 3 §. den ettårsperiod som avses i 3 §.

Om det är uppenbart att den arbetstiden
väsentligt överstiger hans
genomsnittliga arbetstid under tre
sådana perioder före arbetstidsminskningen,
skall bortses från den
överskjutande arbetstiden.

Den försäkrades arbetstid efter arbetstidsminskningen skall beräknas
med hänsyn till hans antagna arbetsförhållanden under det följande året.

Utförs förvärvsarbetet efter arbetstidsminskningen
ej fortlöpande,
är den försäkrade berättigad
till delpension endast om han under
vaije period av högst tre månader
arbetar under minst halva antalet
dagar.

Närmare föreskrifter om förläggningen
av försäkrads deltidsarbete
får meddelas av regeringen eller,
efter regeringens bestämmande, av
riksförsäkringsverket. Om synnerliga
skäl talar för det,/år därvid även
medges att deltidsarbete inom visst
yrke förläggs mera ojämnt under
året än första stycket tillåter.

För försäkrad som avses i 6 § utgörs
pensionsunderlaget av skillnaden
mellan hans normala förvärvsinkomst
före arbetstidsminskningen
och den förvärvsinkomst som
han efter arbetstidsminskningen
kan antagas ha tills vidare. Därvid
tillämpas 8 och 9 §§, såvitt gäller
9 § första stycket dock endast förs -

Utförs förvärvsarbetet efter arbetstidsminskningen
inte fortlöpande,
är den försäkrade berättigad
till delpension endast under förutsättning
att han under varje period
av högst tre månader arbetar under
minst halva antalet dagar och att
han inte gör sammanhängande avbrott
i förvärvsarbetet under längre
tid än en och en halv månad. Därvid
skall bortses från avbrott på
grund av semester av den omfattning
som anges i författning eller
kollektivavtal. Detsamma gäller
avbrott på grund av motsvarande
ledighet för den som har annat förvärvsarbete
än anställning.

Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, riksförsäkringsverket
får meddela föreskrifter
som, om synnerliga skäl talar för
det, medger att deltidsarbete inom
visst yrke förläggs mera ojämnt under
året än första stycket tillåter.

För försäkrad som avses i 6 § utgörs
pensionsunderlaget av skillnaden
mellan hans genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen
och den förvärvsinkomst
som han efter arbetstidsminskningen
kan antas ha tills vidare.
Därvid tillämpas 8 § och 9 §
andra stycket.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SfU 1986/87:22

ta meningen. Skall inkomst av rörelse
eller jordbruksfastighet före
arbetstidsminskningen beaktas,
skall den inkomsten beräknas med
ledning av 13 § andra stycket.

Skillnaden mellan de förvärvsinkomster
som avses i första stycket
får för år räknat inte beräknas till
högre belopp än skillnaden mellan
vad som enligt 3 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
utgör den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomster före och efter
arbetstidsminskningen eller kunde
ha fastställts som sjukpenninggrundande
inkomster om försäkringskassan
hade känt till samtliga förhållanden.

Avviker försäkrads inkomst väsentligt
från vad som kan anses
vanligt för arbetet i fråga eller avviker
hans inkomstbortfall väsentligt
från vad som kan motiveras
med hänsyn till minskningen av arbetstiden,
särskilda arbetsförhållanden
eller förändrade arbetsuppgifter,
skall vid beräkning av hans
pensionsunderlag bortses från sådana
avvikelser. Har försäkrads arbetstid
beräknats med tillämpning
av 9 § första stycket andra meningen,
skall hans inkomst före arbetstidsminskningen
beaktas endast efter
förhållandet mellan sålunda beräknad
arbetstid och den arbetstid
som skulle ha gällt för honom enligt
styckets första mening.

Den försäkrades genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen
beräknas med ledning
av dels de pensionspoäng för tillläggspension
som han har tillgodoräknats
för de närmaste fem
åren före arbetstidsminskningen,
dels det basbelopp som gällde vid
arbetstidsminskningen. Därvid skall
tilläggas en pensionspoäng för varje
år. Har inkomsten något år understigit
vad som motsvarar en
pensionspoäng för det året, skall
den försäkrade i stället tillgodoräknas
motsvarande del av en pensionspoäng.
I förekommande fall
skall hänsyn tas även till pensionspoäng
som den försäkrade skulle
ha tillgodoräknats om han inte
hade underlåtit att erlägga tilläggspensionsavgift.
Vid beräkningen av
den genomsnittliga förvärvsinkomsten
bortses från de två år för vilka
pensionspoängen är lägst.

Avviker försäkrads inkomst efter
arbetstidsminskningen väsentligt
från vad som kan anses vanligt för
arbetet i fråga eller från vad som
kan motiveras med hänsyn till
minskningen av arbetstiden, särskilda
arbetsförhållanden eller förändrade
arbetsuppgifter, skall vid
beräkning av denna inkomst
bortses från sådana avvikelser.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SfU 1986/87:22

13 §'

För försäkrad som avses i 7 § utgörs
pensionsunderlaget av hälften
av hans genomsnittliga förvärvsinkomst
före arbetstidsminskningen.
Överstiger den förvärvsinkomst,
som han efter arbetstidsminskningen
kan antagas tills vidare ha, hälften
av den tidigare inkomsten,
minskas pensionsunderlaget med
hänsyn härtill. Vidare tillämpas 8 §
och 9 § andra stycket vid beräkningen
av pensionsunderlaget.

Den försäkrades genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen
beräknas med ledning
av dels de pensionspoäng för tillläggspension
som han har tillgodoräknats
för de närmaste tre åren
före arbetstidsminskningen, dels
det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen.
Därvid skall
tilläggas en pensionspoäng för varje
år. Har inkomsten något år understigit
vad som motsvarar en
pensionspoäng för året, skall i stället
tillgodoräknas motsvarande del
av en pensionspoäng. I förekommande
fall skall hänsyn tas även till
pensionspoäng som den försäkrade
skulle ha tillgodoräknats om han
inte hade underlåtit att erlägga tillläggspensionsavgift.

För den som före arbetstidsminskningen
under den ettårsperiod
som avses i 3 § endast förvärvsarbetade
som anställd, som uppdragstagare
eller som bådadera
skall inkomsten före minskningen
beräknas enligt 12 §. En förutsättning
härför är att ersättningen vid
inkomsttaxeringen är att hänföra
till inkomst av tjänst.

För försäkrad som avses i 7 § utgörs
pensionsunderlaget av hälften
av hans genomsnittliga förvärvsinkomst
före arbetstidsminskningen.
Denna inkomst beräknas enligt
12 § andra stycket. Överstiger den
förvärvsinkomst, som den försäkrade
efter arbetstidsminskningen
kan antas tills vidare ha, hälften av
den tidigare inkomsten, minskas
pensionsunderlaget med hänsyn
härtill. Vidare tillämpas 8 § och 9 §
andra stycket vid beräkningen av
pensionsunderlaget.

15 §

Sökanden skall genom intyg eller annan utredning styrka de förhållanden
som skall läggas till grund för pension, i den mån tillförlitliga uppgifter
inte redan finns tillgängliga hos försäkringskassan. Skriftlig uppgift skall
avges på heder och samvete. Erkänd arbetslöshetskassa och länsarbets -

1 Senaste lydelse 1981:695.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SfU 1986/87:22

nämnd är skyldiga att biträda kassan med uppgifter som behövs i ärende
enligt denna lag.

I fråga om förvärvsarbete som anställd skall sökanden lämna särskilt
intyg från arbetsgivaren eller den lokala arbetstagarorganisationen om
sökandens arbets- och inkomstförhållanden. Arbetsgivare är skyldig att
utfärda intyg på begäran av den anställde och att biträda försäkringskassan
med andra uppgifter som behövs i ärende om delpension. Bestämmelserna
i detta stycke gäller i tillämpliga delar även beträffande förvärvsarbete som
uppdragstagare.

I fråga om annat förvärvsarbete
än som avses i andra stycket skall
sökanden lämna särskilt intyg från
revisor, bokförare, företagar- eller
yrkesorganisation, kommunal förtroendeman
eller annan som väl
känner sökandens arbets- och inkomstförhållanden.
Intyg skall
avges på heder och samvete. Intyg
från någon sökanden närstående
som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken
beaktas inte.

16 §

Delpension utges månadsvis och får inte beviljas för längre tid tillbaka
än tre månader före ansökningsmånaden.

Delpension utgår från och med
månaden näst efter den under vilken
arbetstidsminskningen skett eller,
om denna skett vid ingången av
en månad, från och med sistnämnda
månad. Pensionen utgår
till och med den månad då den pensionsberättigade
avlidit eller rätten
till förmånen annars upphört tidigare
än månaden före den då han
fyller 65 år.

Beslut om delpension skall gälla tills vidare, om ej annat föranleds av
den försäkrades ansökan eller övrig utredning i ärendet.

17 §2

Ärende om delpension skall i försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd
enligt 18 kap. 20-22 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring

1. om sökanden efter arbetstids- 1. om sökanden efter arbetstidsminskningen
inte förvärvsarbetar minskningen inte omfattas av föreenbart
som anställd eller skrifterna i 6 § eller

2. om ärendet är av vidlyftig eller svår beskaffenhet.

2 Senaste lydelse 1986:144.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 a §

Om den som uppbär delpension
oförvållat förlorar sin anställning
eller slutar sitt förvärvsarbete med
giltig anledning och blir arbetslös,
har han fortsatt rätt till pension underförutsättning
att han är anmäld
som arbetssökande hos offentlig
arbetsförmedling och är beredd att
anta erbjudet lämpligt deltidsarbete.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

2. Äldre föreskrifter i 5-9, 12, 13 och 17 §§ gäller fortfarande i fråga om
delpension vid arbetstidsminskning som första gången har skett före ikraftträdandet.

3. Vid tillämpning av 12 § andra stycket i dess nya lydelse skall i
förekommande fall tas hänsyn även till pensionspoäng som den försäkrade
skulle ha tillgodoräknats om han inte hade anmält undantagande från
försäkringen för tilläggspension enligt II kap. 7 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring i detta lagrums lydelse närmast före den 1 januari 1982.

SfU 1986/87:22

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:205) om pensionstillskott
dels att 4 § skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1981:694) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §>

Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 11 kap. 6 §
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring på grund av underlåten
avgiftsbetalning icke tillgodoräknats
den försäkrade, hänsyn
tas till den tilläggspension, som
skulle ha utgått om avgift erlagts.

Denna lag2 träder i kraft den 1 januari
1982. Har undantagande från
försäkringen för tilläggspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring
gällt för försäkrad skall vid
beräkning av pensionstillskott enligt
3 § hänsyn tagas till den
tilläggspension som skulle ha utgått
om undantagande ej ägt rum.

Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 11 kap. 6 §
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring på grund av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats
den försäkrade, hänsyn
tas till den tilläggspension, som
skulle ha ut getts om avgift erlagts.
Vid beräkning av pensionstillskott
till ålderspension eller förtidspension
skall dock inte beaktas sådan
tilläggspension i form av änkepension
som skulle ha utgetts om avgift
erlagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1982. Har undantagande från
försäkringen för tilläggspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring
gällt för försäkrad skall vid
beräkning enligt 3 § av pensionstillskott
till den försäkrade och av
pensionstillskott till änkepension
som tillkommer änkan efter den
försäkrade hänsyn tagas till den
tilläggspension som skulle ha utgått
om undantagande ej ägt rum.

Denna lag1 träder i kraft den 1 juli 1987. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1981:694.

2 1981:694.

1 1987:000.

SfU 1986/87:22

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §'

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1-4 övergångsbestämmelserna
till lagen (1960:99) angående
ändring i lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering
skall fortfarande tillämpas. Beträffande
änkepension efter man, som
avlidit före den I juli 1960, skall
dock i stället för 8 § första stycket
lagen om folkpensionering i lagrummets
lydelse före nämnda tidpunkt
gälla, att sådan pension minskas
med en tredjedel av den del av den
pensionsberättigades årsinkomst
som överstiger 1000 kronor. Vid
tillämpning i fall som nu sagts av
13 § 2 mom. sistnämnda lag skall
även procenttalet 20 utbytas mot 10
samt beloppet 20000 kronor utbytas
mot 75000 kronor. Vid beräkning
av förmögenhet skall värdet av
fastighet, som avses i 24 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370)
och som bebos av den pensionsberättigade,
tas upp till hälften av fastighetens
taxeringsvärde. Detsamma
skall gälla vid beräkning av
värdet av jordbruksfastighet, där
den pensionsberättigade är bosatt.

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1-4 övergångsbestämmelserna
till lagen (1960:99) angående
ändring i lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering
skall fortfarande tillämpas. Beträffande
änkepension efter man, som
avlidit före den 1 juli 1960, skall
dock i stället för 8 § första stycket
lagen om folkpensionering i lagrummets
lydelse före nämnda tidpunkt
gälla, att sådan pension minskas
med en tredjedel av den del av den
pensionsberättigades årsinkomst
som överstiger 1000 kronor. Vid
tillämpning i fall som nu sagts av
13 § 2 mom. sistnämnda lag skall
även procenttalet 20 utbytas mot 10
samt beloppet 20000 kronor utbytas
mot 75000 kronor. Vid beräkning
av förmögenhet skall värdet av
fastighet, som avses i 24 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370)
och som bebos av den pensionsberättigade,
tas upp till en fjärdedel
av fastighetens taxeringsvärde.
Detsamma skall gälla vid beräkning
av värdet av jordbruksfastighet, där
den pensionsberättigade är bosatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Den nya föreskriften skall dock
tillämpas vid beräkning som avser tid före ikraftträdandet, dock tidigast
från och med den 1 januari 1986.

SfU 1986/87:22

1 Senaste lydelse 1980:1058.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:1002) om försöksverksamhet
inom sjukförsäkringsområdet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:1002) om försöksverksamhet
inom sjukförsäkringsområdet

dels att lagen, som gäller till utgången av juni 1987, skall fortsätta att
gälla till utgången av år 1988,
dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med
avseende på ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt motsvarande ersättning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
meddela föreskrifter vid försöksverksamhet enligt denna lag.

Sådana föreskrifter skall avse en Sådana föreskrifter skall avse

eller flera avgränsade grupper av vissa avgränsade grupper av perso personer

som är försäkrade eller ner eller samtliga personer som är

omfattas av statligt personskade- försäkrade eller omfattas av statligt

skydd. personskadeskydd.

Föreskrifterna får gälla längst till Föreskrifterna får gälla längst till

utgången av juni 1987. utgången av år 1988.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

SfU 1986/87:22

5 Förslag till SfU 1986/87:22

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6 §'

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna
lag, göras med anknytning till ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje år och utgör 19400
kronor multiplicerat med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
november året före det som basbeloppet
avser och prisläget i november
1982. Därvid skall bortses från
de prisförändringar som intill utgången
av år 1983 föijer av devalveringen
av den svenska kronan i
oktober 1982. Basbeloppet avrundas
till närmaste hundratal kronor.

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje år och utgör 24500
kronor multiplicerat med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
november året före det som basbeloppet
avser och prisläget i november
1986. Basbeloppet avrundas till
närmaste hundratal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
för tid före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna tillämpas första gången
vid fastställande av basbeloppet för år 1988.

1 Senaste lydelse 1983:960.

6 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp
till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet
vid beräkning av pensionsförmåner m.m.1 skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1987.

Den upphävda lagen skall dock tillämpas vid beräkning av förmåner som
avses i 2 § 1-9 för tid före utgången av år 1987 och vid beräkning av
förmåner som avses i 2 § 10—12 för tid före utgången av januari 1988.

SfU 1986/87:22

7 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp
till basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet
vid beräkning av studiemedel m.m.1 skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1987.

Den upphävda lagen skall dock tillämpas vid beräkning av studiemedel
och särskilt vuxenstudiestöd som avser tid före upphörandet.

SfU 1986/87:22

' Prop. 1986/87:100, Bil. 10.

8 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag
från sjukpenning m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag
från sjukpenning m. m.

dels att 3 § skall ha följande lydelse,

dels att det i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Avdrag för preliminär skatt på
föräldrapenning göres endast om
den sjukpenninggrundande inkomsten
uppgår till lägst 4500 kronor.

Avdrag för preliminär skatt på
halv sjukpenning utgår med hälften
av sådant skatteavdrag på hel sjukpenning.

Föreslagen lydelse

Avdrag för preliminär skatt på
föräldrapenningförmån görs endast
om den sjukpenninggrundande inkomsten
uppgår till lägst 6 000 kronor.

3 a§

Avdrag för preliminär A-skatt på
inkomster som avses i första och
andra samt femte styckena i
punkt 12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370),
med undantag för vårdbidrag enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
skall göras med ledning av
särskilda skattetabeller. Regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer fastställer för
varje inkomstår sådana tabeller.

De särskilda skattetabellerna
skall för olika sjukpenninggrundande
inkomster enligt 3 kap. lagen
om allmän försäkring ange den
preliminära skatt som skall tas ut
på en viss ersättning uttryckt i procent
av ersättningen. I tabellerna
skall det finnas särskilda kolumner
med procentsatser dels för ersättningar
som grundas på hela den
sjukpenninggrundande inkomsten,
dels för ersättningar som grundas
på 90 procent av den sjukpenninggrundande
inkomsten.

De procenttal efter vilka skatteavdrag
skall göras skall grundas
på skattesatsen för en årlig inkomst
motsvarande den skattskyldiges
sjukpenninggrundande inkomst el -

SfU 1986/87:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SfU 1986/87:22

ler den andel av den sjukpenninggrundande
inkomsten som ersättningen
beräknas på.

För de särskilda skattetabellerna
skall i övrigt i tillämpliga delar gälla
vad som föreskrivs i uppbördslagen
(1953:272) om skattetabeller
avseende preliminär A-skatt.

Har sjukpenninggrundande inkomst
inte fastställts för den skattskyldige
skall det underlag som utgör
grund för ersättningen anses
som sjukpenninggrundande inkomst
vid bestämmande av skatteavdraget.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1987.

9 Förslag till
Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken
dels att 7 kap. 13 § samt 15 kap. 6 och 10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 7 kap. 8 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

8a §

När sjukpenning eller annan
dagersättning som avses i I § första
stycket 4 utges för mer än en
dag, skall utmätningsbeloppen och
de utmätningsfria beloppen räknas
samman för samtliga dagar som ersättningsperioden
omfattar.

13 §

Utmätningen medför förmånsrätt när det belopp som skall innehållas har
förfallit till betalning.

När sjukpenning eller annan
dagersättning som avses i 1 § första
stycket 4 utges för mer än en
dag, skall ersättningen anses ha
förfallit till betalning med utmätningsbeloppet
varje dag som ersätta
ingsperioden omfattar.

15 kap.

6 §

I fråga om införsel i sjukpenning I fråga om införsel i sjukpenning
eller annan dagersättning som eller annan dagersättning som

avses i 2 § första stycket 5 skall vid avses i 2 § första stycket 5 skall vid

tillämpning av 5 § andra och tredje tillämpning av 5 § andra och tredje

styckena innehållandet anses ske styckena innehållandet anses ske

varje dag för vilken ersättning ut- varje dag som ersättningsperioden

går. omfattar.

10 §

Vid införsel för engångsbelopp i fall som avses i 1 § 1 skall kronofogdemyndigheten
vid behov fördela beloppet på skilda poster efter vad som är
skäligt med hänsyn till den tid för vilken beloppet är avsett och övriga
omständigheter. De särskilda posterna anses vid tillämpning av införseln
förfallna enligt vad som sålunda har bestämts.

När sjukpenning eller annan
dagersättning som avses i 2 § första
stycket 5 utges för mer än en
dag, skall införselbeloppen och förbehållsbeloppen
räknas samman
för samtliga dagar som ersättningsperioden
omfattar.

SfU 1986/87:22

Denna lag träder i kraft den 1 december 1987.

Innehållsförteckning SfU 1986/87:22

Sammanfattning 1

Motioner 3

Utskottet 4

Delpensioneringen, inledning 4

Allmänna försäkringsvillkor 4

Arbetstidsminskning 5

Pensionsberäkning 7

Ansökan och beslut om pension 9

Pensionstillskott 10

Änkepension 10

Försöksverksamhet med flexiblare sjukpenningersättning och ersättning
för merkostnader i vissa sjukfall 11

Basbeloppet 11

Skatteavdrag på sjukpenning m. m 11

Utmätning och införsel i sjukpenning m. m 12

Hemställan 12

Reservationer 13

Särskilt yttrande 15

Bilaga, lagförslag 16

gotab Stockholm 1987 13033