Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1986/87:20
om socialavgifter på vinstandelar
(prop. 1986/87:107)
Propositionen
I proposition 1986/87:107 föreslås att arbetsgivaravgifter skall tas ut på de
bidrag en arbetsgivare lämnar till en s. k. vinstandelsstiftelse, dvs. en stiftelse
till vilken ett företag lämnar medel för att tillgodose de anställdas ekonomiska
intressen. Den anställde skall tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst
för sin andel för det år då bidraget lämnas.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988 och
tillämpas i fråga om bidrag som lämnas efter ikraftträdandet.
I propositionen hemställs att riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i uppbördslagen
(1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Lagförslagen redovisas i bilaga till betänkandet.
Motioner väckta med anledning av proposition
1986/87:107
1986/87:Sfl 10 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå
regeringens proposition 1986/87:107 med förslag om uttag av socialavgifter
på vinstandelsmedel.
1986/87:Sf 111 av Alf Svensson (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1986/87:107,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om ramlag för företagsanknutna vinstdelningssystem.
1986/87 :Sf 112 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1986/87:107 med förslag om uttag av socialavgifter på
vinstandelsmedel.
1986/87:Sfl 13 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen avslår propositionens
samtliga förslag. 1
SfU
1986/87:20
1 Riksdagen 1986/87. // sami. Nr 20
1986/87:Sfl 14 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas SfU 1986/87:20
1. att riksdagen avslår proposition 1986/87:107,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om den otillfredsställande propositionsberedningen,
[3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om betydelsen av ett ökat enskilt sparande,]
[4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning av
vinstandelar med den inriktning som angivits i motionen.]
Yrkande 3 i motionen har överlämnats till finansutskottet och behandlas
i betänkande FiU 1986/87:30.
Yrkande 4 har överlämnats till skatteutskottet och behandlas i betänkande
SkU 1986/87:42.
1986/87:Sf 115 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:107,
[2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om utveckling av vinstandelssystem samt personliga investeringskonton.
]
Yrkande 2 i motionen har överlämnats till finansutskottet och behandlas
i betänkande FiU 1986/87:30.
Motioner överlämnade av skatteutskottet, väckta
under den allmänna motionstiden 1986/87
1986/87:Sk335 av Christer Eirefelt m. fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
sägs om att vinstandelar som binds i långsiktigt sparande inte skall
beläggas med arbetsgivaravgifter.
1986/87:Sk382 (delvis) av Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
frivilliga vinstandelssystem i företagen bör underlättas genom frånvaro av
arbetsgivaravgifter.
Utskottet
Förslagets huvudsakliga innehåll
Den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål finansieras till
övervägande del med arbetsgivaravgifter och egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas för tio olika ändamål
med för närvarande sammanlagt 35,076 % av ett avgiftsunderlag som
utgör summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar
eller vissa angivna naturaförmåner eller såvitt gäller uppdragstagare som
annan ersättning för utfört arbete. Vid bestämmande av avgiftsunderlaget
bortses bl. a. från ersättning som ej uppgår till 1 000 kr. till en och samme
arbetstagare och från ersättning till arbetstagare som vid årets ingång ej fyllt
65 år. På samma avgiftsunderlag erlägger arbetsgivaren också en allmän
löneavgift med 2 %. 2
I propositionen framhålls att under framför allt det senaste decenniet har SfU 1986/87:20
i ett stort antal företag åtgärder vidtagits för att genom vinstdelning tillgodose
ekonomiska intressen hos resp. företags anställda. Överföringen sker
till en av de anställda eller personalorganisationerna vid företaget bildad
stiftelse, som utgör ett från företaget fristående rättssubjekt. Andelsrätt i
stiftelsens förmögenhet grundas på anställning i det överförande företaget
vid en viss tidpunkt eller under viss tidsperiod och de individuella andelarna
bestäms med utgångspunkt i anställningsform, avlönad tid eller liknande.
Stiftelsen förvaltar de överförda medlen för andelsägarnas räkning och
efter viss tid erhåller den andelsberättigade utbetalning av sin andel i form
av kontanter eller aktier.
Enligt departementschefen är det uppenbart att överföringen till vinstandelsstiftelser
alltid kommer den enskilde till godo i form av ekonomisk
ersättning och att avsättningarna är ett konkurrensmedel och ett argument i
strävandena att knyta till sig anställda. De anställda får ut sin del av avkastningen
i förhållande till den tid de arbetat eller den arbetsinsats de gjort i
företaget. Avsättningarna bär sålunda i flera hänseenden de karaktäristika
som också gäller för löneersättningar. Även andra skäl talar enligt departementschefen
för att avsättningarna bör avgiftsbeläggas. De företag som
använder vinstandelsstiftelser kan, anför hon, på ett billigare sätt knyta till
sig arbetskraft än de företag som väljer att konkurrera enbart med lön och
andra förmåner som i dag är belagda med arbetsgivaravgifter. På sikt kan
detta leda till en snedvridning av konkurrensförutsättningarna företag
emellan. Departementschefen erinrar också om att samhällets fördelningspolitik
i stor utsträckning bygger på arbetsgivarnas avgifter till den allmänna
försäkringen och att detta fördelningssystem urholkas om allt fler företag
väljer att ersätta sina anställda med avsättningar till vinstandelsstiftelser.
Det är också, framhåller hon slutligen, otillfredsställande med en utveckling
där arbetsmarknaden riskerar att delas upp i företag med och
företag utan vinstandelssystem. Enligt hennes mening bör överföringarna
behandlas som lön i socialavgiftshänseende och i princip vara avgiftsgrundande
eftersom de är avsedda att komma de slutliga mottagarna till del på
grund av anställningen och som erkänsla för arbete som utförts för arbetsgivarens
räkning. Departmentschefen föreslår därför att i socialavgiftslagen
införs en bestämmelse varigenom bidrag som en arbetsgivare lämnar till en
juridisk person likställs med lön i socialavgiftshänseende om ett väsentligt
ändamål för den juridiska personen är att tillgodose ekonomiska intressen
hos dem som är eller har varit anställda hos arbetsgivaren. Bidragen skall
följaktligen ingå i en arbetsgivares underlag för beräkning av socialavgifter
och den allmänna löneavgiften. Bidrag som lämnas till en pensions- eller
personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. skall dock icke föranleda avgiftsskyldighet.
Med hänsyn till det principiella kollektiva samband som finns mellan
förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet bör enligt departementschefen
den anställdes andel i vad arbetsgivaren lämnat till en vinstandelsstiftelse
göras förmånsgrundande enligt samma principer som gäller för
avgiftspliktig lön. I tilläggspensionshänseende bör således vad som tillgodoförs
den anställde på grund av arbetsgivarens bidrag till vinstandelsstif- 3
1* Riksdagen 1986/87. 11 sami. Nr 20
telse anses som inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundan- SfU 1986/87:20
de inkomst och sådan inkomst skall beräknas för honom för det år arbetsgivaren
lämnar bidraget till stiftelsen. Däremot föreligger svårigheter att ta
med andelen vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, eftersom
denna inkomst bygger på en förväntad framtida inkomst och det inte går att
på förhand uppskatta vinstandelens storlek. Dessutom kommer den som
kvalificerat sig för en andel att tillgodoföras denna oavsett senare sjukdom.
Departementschefen föreslår mot denna bakgrund att förmån av andel i
vinstandelsstiftelse inte skall grunda rätt till sjukpenningförmån eller — på
grund av sambandet mellan arbetsskadeförsäkringen och sjukpenningförsäkringen
— inte heller arbetsskadeförmåner. Till följd härav skall sjukförsäkringsavgifter
och arbetsskadeavgifter inte heller tas ut på andelarna i
fråga.
Arbetsgivaravgifter på bidrag till vinstandelsstiftelser m. m. skall enligt
propositionen betalas i samma ordning som gäller för avgifter på vanlig lön.
Avsikten är att en särskild uppbördshandling skall utformas för ändamålet
med hänsyn bl. a. till den särredovisning som fordras på grund av att sjukförsäkrings-
och arbetsskadeavgift inte skall tas ut. Arbetsgivaren skall också
avge en särskild uppgift till lokala skattemyndigheten som skall ligga till
grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst på värdet av de andelar
som avsätts för var och en anställd.
Departementschefen beräknar att förslaget, som avses träda i kraft den 1
januari 1988, skall ge ökade avgiftsinkomster om ca 110 milj. kr. Samtidigt
uppkommer nya utgifter genom de ökade tilläggspensionsförmånerna.
Motionerna
1 samtliga de med anledning av propositionen väckta motionerna yrkas
avslag på propositionen.
I motion Sfi 14 av Carl Bildt m. fl. framhålls att förslaget inte beretts eller
remissbehandlats på sedvanligt sätt, trots att det är fråga om en tekniskt svår
lagstiftning som kan medföra gränsdragningsproblem. Bl. a. är det, anför
motionärerna, oklart i vad mån avsättningar exempelvis till stipendiestiftelser,
idrottsföreningar m. m. också kommer att drabbas. Motionärerna anser
också att förslaget kommer att leda till ökad byråkrati, ökade kostnader och
ökat krångel för företagen. Förslaget minskar också det bundna sparandet i
de företagsanknutna stiftelserna.
Bengt Westerberg m. fl. framför i motion Sfi 12 likartad kritik mot att förslaget
inte remissbehandlats på sedvanligt sätt, att det råder oklarhet om
vilka avsättningar till vilka stiftelser som skall föranleda sociala avgifter
och att förslaget kommer att medföra en inte oväsentlig ökning av företagens
uppgiftsskyldighet. Motionärernas huvudsakliga invändning mot
förslaget är emellertid att avsättningar till vinstandelar inte kan jämställas
med lön. Den anställde kan, anför de, först i efterhand veta om det blir
någon vinst att dela på och i så fall hur stor den blir. Den anställde kan inte
heller omedelbart disponera andelen eftersom denna är bunden i minst fem
år och vinstandelen bestäms inte i löneförhandlingar utan beslutas av ägarna
till företaget. Motionärerna underkänner därför regeringens motiv för
att belägga vinstandelar med arbetsgivaravgifter. ^
Motionärerna i motion Sfi 15, Stig Josefson m. fl., anser att det är viktigt SfU 1986/87:20
att skilja mellan vad som är vinstandel och vad som är lön och att regeringen
i propositionen strävat efter att sudda ut gränsen mellan dessa båda
begrepp. Förslaget är, menar de, också ologiskt i beaktande av att arbetsgivaravgifter
ej utgår till ett kollektivt och centralistiskt system som löntagarfonderna.
Även i motionerna Sfi 10 av Hugo Hegeland, Sfi 11 (yrkande 1) av Alf
Svensson och Sfi 13 av Nic Grönvall kritiseras propositionen för att den
bygger på en sammanblandning av begreppen vinstandel och lön. Alf
Svensson anser (yrkande 2) att om det finns en bestående och ärlig oro för
att vinstandelsmedel kan komma att ersätta lön kan detta förebyggas genom
en ramlagstiftning, vari stadgades att insatta vinstandelsmedel inte får
överstiga 25 % av ett basbelopp och att andelarna skall vara lika stora per
anställd i förhållande till arbetad tid under året.
I de av skatteutskottet överlämnade motionerna Sk335 yrkande 7 av
Christer Eirefelt och Sk382 delvis av Gullan Lindblad och Sten Andersson i
Malmö, vilka motioner väckts under den allmänna motionstiden, begärs
tillkännagivanden om att arbetsgivaravgifter inte skall erläggas för vinstandelar.
Remissyttranden
Utskottet har beslutat inhämta yttrande över propositionen från riksförsäkringsverket
och riksskatteverket. Vidare har Sveriges arbetsgivareförening
(SAF), Småföretagens Riksorganisation, Företagarförbundet, Centralorganisationen
SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och
Landsorganisationen i Sverige (LO) beretts tillfälle yttra sig över propositionen.
Riksförsäkringsverket anser i likhet med departementschefen att man bör
undvika en utveckling som skulle innebära att en ökande del av löneförmånerna
ges formen av särskilda ersättningar för att undvika avgiftsbelastning.
Verket har därför inget att erinra mot förslaget.
Verket framhåller vidare att förslaget visserligen vållar visst merarbete på
grund av att ett fjärde avgiftsunderlag för arbetsgivaravgifter måste fastställas
och viss särredovisning måste ske vid uppbördsdeklarationen. Med hänsyn
till att förslaget sannolikt kommer att beröra ett relativt begränsat antal
fall, för närvarande ca 200 arbetsgivare, anser verket att avgiftsskyldighetens
konstruktion kan godtas. Verket har heller ingen erinran mot förslaget i
förmånshänseende.
Även riksskatteverket anser det sakligt riktigt att avgiftsbelägga bidrag
som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse och att avgiftsskyldigheten
uppkommer i och med att bidraget lämnas till stiftelsen. Däremot
anser riksskatteverket att förslaget om att avgifter inte skall erläggas för
sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna kommer att komplicera avgiftssystemet.
Verket erinrar om att det direkta sambandet mellan avgifter och förmåner
successivt brutits. Verket anser också att det inte föreligger någon principiell
skillnad mellan de fall där vinstandelen slussas via en vinstandelsstiftelse
eller utbetalas direkt från arbetsgivaren till den anställde. På vinstandelar,
tantiem, gratifikationer o. d. direkt från arbetsgivaren tas, anför
verket, i dag samtliga avgifter ut. Om förslaget genomförs så, att avgifter för
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen inte tas ut på bidrag till vinstandelsstiftelser,
anser riksförsäkringsverket att den 10-procentiga nedsättningen av
socialavgifter för vissa arbetsgivare i Norrbottens län bör tas bort i dessa
fall.
LO tillstyrker propositionens förslag och hänvisar i sitt yttrande till att
organisationen i ett tidigare yttrande över departementspromemorian
Ds Fi 1983:21 tillstyrkt att arbetsgivaravgifter tas ut på företagsanknutna
vinstandelssystem.
SAF, SACO/SR, Småföretagens Riksorganisation och Företagarförbundet
avstyrker förslaget.
S/tFpekar på att de avsättningar som förekommer till olika vinstandelssystem
är små i förhållande till lönesummorna och bestäms i efterhand
beroende på företagets resultat. De har karaktär av vinstdispositioner och
beslut måste därför fattas av bolagsstämman dvs. ägarna. Avsättningarna
kan inte heller påverkas av den ordinarie löneförhandlingen och kan således
av flera skäl inte jämställas med lön. Medlen blir inte tillgängliga för
lyftning eller disponibla förrän efter ett viss antal år och en jämförelse med
pension och pensionsavsättningar är därför mer relevant. SAF anser vidare
att det av den föreslagna lagstiftningen tydligare bort framgå att avsättningar
för pensionsändamål inte skall bli föremål för avgiftsuttag och att den
föreslagna lagtexten kommer att skapa besvärliga avgränsningsproblem.
SAF pekar i detta sammanhang på att det i näringslivet förekommer en
mångfald av stiftelser och andra juridiska personer som på ett eller annat
sätt gynnar anställda och nämner som exempel avsättningar till idrottsföreningar,
stipendiestiftelser som inte begränsas till anställda, personalstiftelser
för fritidsbostäder m. m. Förslaget kritiseras också för att det kommer
att medföra ökad arbetsbelastning för både företag och myndigheter. SAF
menar avslutningsvis att ett alternativ att komma ifrån de nämnda problemen
är att överväga att införa ett fribelopp för mindre avsättningar, förslagsvis
belopp upp till ett fjärdedels basbelopp per anställd och år.
Småföretagens Riksorganisation framhåller att vinstandelsstiftelser kan
användas för att underlätta småföretags riskkapitalförsörjning och även
underlätta ett generationsskifte i form av att de anställda successivt övertar
ägandet i företaget. Genom förslaget försvåras — eventuellt omöjliggörs —
utnyttjandet av vinstandelsstiftelser i framtiden. Organisationen hänvisar
till att regeringen enligt proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför
1990-talet funnit det motiverat att utreda riskkapitalförsörjning hos små
företag och finnér mot den bakgrunden att ett beslut i enlighet med propositionen
skulle innebära att en av de möjliga vägarna att lösa småföretagens
riskkapitalförsörjning elimineras redan innan den aviserade utredningen
hunnit tillsättas. I vilket fall som helst bör därför en lagändring genomföras
först efter det att utredningen fått tillfälle att utvärdera vinstandelsstiftelsernas
möjligheter att underlätta riskkapitalbildningen. Eventuellt kan, anför
organisationen avslutningsvis, diskuteras att införa ett fribelopp för årliga
avsättningar på t. ex. ett halvt basbelopp per anställd.
Även Företagarförbundet kritiserar att propositionen helt saknar en analys
av såväl positiva som negativa effekter av vinstandelssystemen. Enligt
SfU 1986/87:20
6
förbundet visar flera undersökningar att vinstandelssystemen har mycket SfU 1986/87:20
positiva effekter i arbetslivet. Förbundet föreslår en utredning av möjligheten
att stimulera resultatlöner, vinstandelar och aktiespridning för att
förstärka arbetsglädje och effektivitet i både privat och offentlig sektor.
SACO/SR avvisar de motiv som anges i propositionen för att belägga
vinstandelsmedel med socialavgifter och framhåller att det över huvud taget
inte finns något utbytesförhållande mellan vinstandelar och löner. Avsättningarna
utgår från de vinstmedel som annars skulle tillfalla ägarna och
mot den bakgrunden är det svårt att förstå att en rättvis fördelningspolitik
skulle främjas av att vinstandelssystemen begränsas eller slopas. SACO/SR
framhåller också att den höjning av den pensionsgrundande inkomsten
som följer av att vinstandelarna avgiftsbeläggs inte är särskilt attraktiv bl. a.
med hänsyn till det tak om sju och ett halvt basbelopp som gäller för ATPförmåner.
Organisationen anser dessutom att det föreslagna avgiftsuttaget
skapar en hel del onödig byråkrati och administrativa kostnader när det i
stället vore angeläget att förenkla och rationalisera regelsystemen för avgifter
och skatter.
I ärendet har inkommit skrivelser från Industriförbundet, Bankinstitutens
arbetsgivareorganisation-Svenska bankmannaförbundet, Svenska
bankföreningen och stiftelsen Oktogonen med begäran att riksdagen skall
avslå propositionen. Även i dessa skrivelser framhålls vinstandelsstiftelsernas
positiva effekter och man vänder sig mot att avsättningar till vinstandelsstiftelser
jämställs med lön. Administrativa svårigheter och gränsdragningsproblem
framhålls också som skäl för avslag. I Industriförbundets
skrivelse yrkas i andra hand att ett vinstandelsbelopp per person motsvarande
minst ett femtedels basbelopp skall frånräknas det avsatta beloppet
när avgiftsunderlaget fastställs.
Företrädare för stiftelsen Volvoresultat har vid en uppvaktning inför utskottet
också framfört olika invändningar mot att vinstandelsavsättningar
avgiftsbeläggs. De har bl. a. framhållit att det är de anställda som får betala
avgifterna, eftersom vars och ens andel minskar med motsvarande belopp
och att den administrativa belastningen på stiftelsen blir orimlig eftersom
uppgift skall lämnas om ca 63 000 andelar. Om förslaget genomförs borde
ett belopp per anställd motsvarande ett halvt basbelopp undantas från avgiftsplikt.
Utskottets bedömning
Utskottet tar först upp till behandling den begäran som framställts i yrkande
2 i motion Sfi 14 av Carl Bildt m. fl. om ett tillkännagivande till regeringen
om att propositionen inte är tillfredsställande beredd.
Såsom framgår av propositionen avlämnade en arbetsgrupp inom regeringskansliet
i juli 1983 till chefen för Finansdepartementet en promemoria
(Ds Fi 1983:21) Breddat underlag för produktionfaktorsskatter. 1 promemorian
föreslogs att en särskild grundavgift om 20 % till socialförsäkringen
skulle tas ut på vissa avgiftsfria inkomster. Bl. a. skulle så vara fallet när en
arbetsgivare lämnar bidrag till en stiftelse vars ändamål är att tillgodose
ekonomiska intressen hos de anställda eller tidigare anställda hos arbetsgi- 7
varén. Promemorian remissbehandlades och några invändningar mot den SfU 1986/87:20
lagtekniska lösning som valts beträffande grundavgift på vinstandelsmedel
framfördes inte. I övrigt berördes förslaget i denna del uttryckligen endast i
några av remissvaren.
Efter den fortsatta beredningen i regeringskansliet, under vilken kontakter
förekommit med bl. a. representanter för stiftelsen Oktogonen och för
Svenska bankmannaförbundet samt riksförsäkringsverket och riksskatteverket,
har lagrådet granskat lagförslagen och lämnat dem utan erinran.
Utskottet har, som ovan nämnts, inhämtat yttrande över förslaget från
riksskatteverket och riksförsäkringsverket och också gett arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer tillfälle att yttra sig över förslaget.
Mot bakgrund av det anförda tillbakavisar utskottet den kritik som framförts
om att förslaget inte är tillfredsställande berett och avstyrker bifall till
motion Sfi 14 yrkande 2.
Inom utskottet har sedermera uppkommit fråga om ett utökat remissförfarande
liksom om de myndigheter och organisationer som omfattats av
utskottets remissförfarande borde erhållit längre tid för att inkomma med
sina svar. Utskottet har emellertid funnit det angeläget att riksdagen tar
ställning till propositionen redan under innevarande riksmöte med hänsyn
till att ändringar i avgiftsuttaget av praktiska skäl bör ske vid ett årsskifte
och förslagets genomförande kräver ett relativt omfattande förberedelsearbete.
Mot ett genomförande av propositionens förslag har främst åberopats att
avsättningar till vinstandelsstiftelser inte kan jämställas med lön för utfört
arbete, eftersom avsättningarna inte bestäms på förhand i löneförhandlingar
utan först i efterhand av arbetsgivaren, och att den anställde ofta inte kan
disponera andelen förrän efter en viss tid.
Utskottet vill erinra om att det inte är ovanligt med ersättningar från
arbetsgivare till arbetstagare som i avgiftshänseende betraktas som lön trots
att ersättningarnas belopp inte bestämts i löneförhandlingar. Exempel på
sådana ersättningar är gratifikationer, bonus, tantiem och vinstandelar som
utbetalas direkt till arbetstagaren. Det förhållandet att de nu aktuella vinstandelsbeloppen
först utbetalas till en stiftelse för att i ett senare skede slussas
vidare till andelsägarna förändrar enligt utskottets mening inte beloppens
karaktär av löneersättningar.
Utskottet anser således att någon principiell invändning inte kan riktas
mot att arbetsgivaravgifter tas ut på avsättningar till vinstandelsstiftelser.
Andra invändningar som riktats mot propositionens förslag är att det
kommer att leda till en ökad administration för såväl myndigheterna som
företagen och de berörda stiftelserna och att svårigheter kommer att uppstå
när man skall avgränsa vilka avsättningar som skall föranleda avgiftsskyldighet.
Det har också hävdats att en avgiftsskyldighet hindrar en vidare
utveckling av systemet med vinstandelsstiftelser.
Utskottet vill inte förneka att propositionens förslag kommer att komplicera
avgiftssystemet och leda till ett visst merarbete för berörda myndigheter
och arbetsgivare. Såsom riksförsäkringsverket framhållit kommer emellertid
förslaget sannolikt att beröra ett relativt begränsat antal fall. Det
administrativa merarbete som i dessa fall följer av avgiftsskyldighetens 8
konstruktion bör därför inte hindra förslagets genomförande. Vad gäller de SfU 1986/87:20
påtalade avgränsningssvårigheterna ger enligt utskottets uppfattning såväl
den föreslagna författningstexten som propositionens motivering en god
ledning för bedömningen av i vilka fall avsättningar till juridiska personer
skall föranleda avgiftsskyldighet eller ej. Bidrag som lämnas till en pensions-
eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. blir uttryckligen undantagna från avgiftsskyldighet.
Stipendiestiftelser, stiftelser för idrottsanläggningar och för fritidsbostäder
m. m. torde i det övervägande antalet fall kunna hänföras till personalstiftelser
enligt den nämnda lagen.
Utskottet delar avslutningsvis departementschefens farhågor för att, om
överföringar till vinstandelsstiftelser är undantagna från avgiftsskyldighet,
detta kan leda till en snedvridning av konkurrensförutsättningarna företag
emellan och också — vid en mera utbredd förekomst av vinstandelssystem
— på sikt urholka det sociala trygghetssystemet. Utskottet vill inte främja en
sådan utveckling genom att förorda att man avstår från att ta ut avgifter för
avsättningar till vinstandelsstiftelser i vidare mån än som följer av propositionens
förslag.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker bifall
till samtliga motioner.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:107 och med avslag
på motionerna 1986/87:Sfl 10, 1986/87:Sfl 11, 1986/87:Sfl 12,
1986/87:Sf113, 1986/87:Sfl 14 yrkandena 1 och 2, 1986/87:Sfl 15 yrkande
1,1986/87:Sk335 yrkande 7 och 1986/87:Sk382 i motsvarande
del antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. lagom ändring i lagen (1987:000) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i uppbördslagen
(1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Stockholm den 21 maj 1987
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Nils Carlshamre
Närvarande: Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan
Lindblad (m), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Siri Häggmark
(m), Ingegerd Elm (s), Margo Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s),
Barbro Sandberg (fp) och Gunhild Bolander (c). 9
Reservation
SfU 1986/87:20
Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Siri Häggmark (m), Barbro Sandberg (fp) och Gunhild Bolander
(c) anser
delsaXX den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet tar”
och slutar på s. 9 med ”samtliga motioner.” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik som riktas mot den bristfälliga beredningen
av propositionen. Lagstiftningen är tekniskt komplicerad både till
följd av att den innebär avvikelser från socialavgiftsbestämmelserna i
övrigt och på grund av de variationer som olika vinstandelssystem uppvisar.
Förslaget borde därför ha föregåtts av en grundlig remissbehandling.
Visserligen har utskottet till en del åtgärdat bristerna i beredningen genom
en snabbremiss till de närmast berörda myndigheterna och arbetsmarknadens
huvudorganisationer men detta förfarande kan inte ersätta det breda
remissförfarande som normalt skall föregå ett förslag tili riksdagen. Utskottet
anser att det finns anledning för riksdagen att i enlighet med yrkande 2 i
motion Sfi 14 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört
om propositionens bristfälliga beredning.
I sak anser utskottet att regeringens skäl för att avgiftsbelägga avsättningar
till vinstandelssystem är alltför svaga. Förslaget bygger på att bidrag till
vinstandelsstiftelser kan jämställas med lön. Det finns dock flera framträdande
skillnader mellan bidragen och löneutbetalningarna. Bidragen bestäms
i efterhand ensidigt av företagets ägare medan lönen bestäms i förhandlingar
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Andelarna i vinstandelsstiftelser
binds under en viss tid innan de kan disponeras av de slutliga
mottagarna. De i propositionen förda resonemangen om när och i vilken
utsträckning avgifter skall tas ut och förmåner beräknas visar enligt utskottets
mening tydligt på det bristande sambandet mellan å ena sidan lön och å
andra sidan bidrag till vinstandelsstiftelser. Enbart av denna anledning
'borde förslaget avvisas.
Vad som ytterligare motiverar ett avslag på propositionen är de administrativa
problem som följer av att avsättningarna till vinstandelsstiftelser
avgiftsbeläggs. För myndigheternas del förorsakar det föreslagna avgiftsuttaget
nya särskilda rutiner och fastställande av ytterligare avgiftsunderlag,
och för de redovisningsskyldiga företagens del särredovisningar för såväl
avgiftsuppbörden som för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Sannolikt
kommer det också att vålla problem med att avgränsa vilka avsättningar
till juridiska personer som är avgiftspliktiga.
Av vad som framhållits i motionerna, i flera remissyttranden från arbetsmarknadens
organisationer och vid uppvaktning inför utskottet har framgått
att vinstandelssystemen har gynnsamma effekter för samhälle, näringsliv
och anställda och utskottet anser att propositionen ger en alltför negativ
bild av följderna av en utbyggnad av systemet. Utskottet anser för sin del att
det inte finns anledning att försvåra en fortsatt utveckling av vinstandelssystemen
och även av den anledningen bör propositionen avslås.
Det i motion Sfi 11 framställda yrkandet om en ramlagstiftning för vinstandelsstiftelser
avstyrks av utskottet. 10
dels att utskottet bort hemställa SfU 1986/87:20
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87 :Sfl 10, 1986/
87 :Sf 111 yrkande 1, 1986/87:Sfl 12, 1986/87:Sfl 13, 1986/87:Sfl 14
yrkandena 1 och 2, 1986/87:Sf 115 yrkande 1, 1986/87:Sk335 yrkande
7 och 1986/87:Sk382 i motsvarande del och med avslag på propositionen
och motion 1986/87 :Sf 111 yrkande 2 dels avslår de i propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. lagom ändring i lagen (1987:000) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i uppbördslagen
(1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels sorn sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om beredningen av propositionen.
11
Propositionens lagförslag
I Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter
skull ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren
under året har utgett som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost,
bostatl eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2§ andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete. Bidrag
som avses i II kap. 2§ första stycket m) lagen om allmän försäkring
likställs med lön.
Med lön likställs också bidrag
sorn en arbetsgivare lämnar till en
juridisk person, om ett väsentligt
ändamål för den juridiska personen
är att tillgodose ekonomiska intressen
hos dem som är eller har varit
anställda hos arbetsgivaren. Detta
gäller dock inte bidrag som lämnas
till en pensions- eller personalstiftelse
enligt lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse
m.m.
Värdet av vad någon tillgodoförs
som följd av sådant bidrag som likställs
med lön enligt andra stycket
skall anses som ersättning till arbetstagare
vid tillämpning av 4 och
5§§.
5 §
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av tilläggspensionsavgift
skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning
enligt II kap. 2§ tredje eller fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte
är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här, då ersättningarna
avser arbete utom riket.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än tillläggspensionsavgift
skall bortses från ersättningar till arbetstagare som
inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I
fråga om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning
förelegat skall vid beräkningen bortses från ersättningar till personer som
varit bosatta utomlands och utfört arbetet utom riket.
SfU 1986/87:20
Bilaga
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
SfU 1986/87:20
Vid bestämmande av underlaget
för beräkning av sjukförsäkringsavgift
och arbetsskadeavgift skall
bortses från sådant bidrag som likställs
med lön enligt 3§ andra
stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
Bilaga
13
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § och ikraftträdandebestämmelserna
till lagen (1987:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
2 §-
Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner,
i form av kost. bostad eller bil, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en
och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000
kronor. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen
av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i
stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst,
b) föräldrapenning,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:841 om delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning,
frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning
eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under
försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga.
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid
grundläggande svenskundervisning för invandrare,
I) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar.
SfU 1986/87:20
Bilaga
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1986/87:100 (bil. 12) föreslagna lydelsen.
14
Föreslagen lydelse
n) statsbidrag till arbetslösa som
tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
o) värdet av vad den försäkrade
tillgodoförs som följd av att en arbetsgivare
lämnar sådant bidrag
som likställs med lön enligt 2 kap.
3§ andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter.
I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första
stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara
anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt
3 kap. 2a § ellet då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.
Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande
över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses såsom arbetsgivare.
Nuvarande lydelse
n) statsbidrag till arbetslösa som
tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse.
1. Denna lag träder i kraft, i fråga
om 11 kap. 2 § första stycket n)
den 1 januari 1988, och i övrigt den
I juli 1987.
2. Bestämmelserna i 11 kap. 2§
första stycket n) tillämpas första
gången när pensionsgrundande inkomst
bestäms för år 1988.
1. Denna lag träder i kraft, i fråga
om 11 kap. 2§ första stycket n)
och o) den 1 januari 1988, och i
övrigt den 1 juli 1987.
2. Bestämmelserna i 11 kap. 2§
första stycket n) och o) tillämpas
första gången när pensionsgrundande
inkomst bestäms för år 1988.
SfU 1986/87:20
Bilaga
15
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 4§ lagen (1962:381) om allmän försäkring1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
4 §
3 ili g1 und för beräkning av inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete under visst år skall läggas den försäkrades taxering till
statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxeringen beskattningsår
som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret
anses hava åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret.
Närmare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete beslutas av riksdagen särskilt.
Angående beräkningen av in- Angående beräkningen av inkomst
av anställning, för vilken den komst av anställning, som avses i
försäkrade icke är skattskyldig här i 2 § första stycket o) eller för vilken
riket eller för vilken den försäkrade den försäkrade inte är skattskyldig
har att erlägga sjömansskatt, stad- här i riket eller för vilken den förort?
särskilt. säkrade har att erlägga sjömans
skatt.
finns det särskilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
SfU 1986/87:20
Bilaga
1 Lagen omtryckt 1982:120.
16
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i
uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 54 § 1 mom. och ikraftträdandebestämmeisen
till lagen (1987:000) om ändring i uppbördslagen (1953:272) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
54 §
I morn.' En arbetsgivare, som
har gjort skatteavdrag för preliminär
A-skatt eller utgett lön för vilken
månadsavgift skall redovisas
enligt lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare
skall utan anmaning lämna uppgift
(uppbördsdeklaration) om
detta till den länsskattemyndighet
som avses i 52 § första stycket. Arbetsgivare
som avses i 3 § andra
stycket sista meningen lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
skall dock lämna deklarationen
till länsskattemyndigheten
i Stockholms län. Deklaration skall
lämnas av landstingskommun och
kommun senast den 12 och av annan
arbetsgivare senast den 18 i
uppbördsmånaden efter den månad
då skatteavdraget gjordes eller
lönen utgavs.
I mom. En arbetsgivare, som
har gjort skatteavdrag för prelimi
när A-skatt eller utgett lön för vilken
månadsavgift skall redovisas
enligt lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare
skall, om inte annat följer av sjätte
stycket, utan anmaning lämna uppgift
(uppbördsdeklaration)
om detta till den länsskattemyndighet
som avses i 52 § första
stycket. Arbetsgivare som avses i
3 § andra stycket sista meningen lagen
om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare skall dock lämna
deklarationen till länsskattemyndigheten
i Stockholms län. Deklaration
skall lämnas av landstingskommun
och kommun senast den 12
och av annan arbetsgivare senast
den 18 i uppbördsmånaden efter
den månad då skatteavdraget
gjordes eller lönen utgavs.
Efter anmaning av länsskattemyndigheten eller lokal skattemyndighet är
också den, som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att
avge uppbördsdeklaration.
Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på
blankett enligt fastställt formulär.
Uppbördsdeklaration skall upptaga
1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda
redovisningsnummer:
2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas:
3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt;
4) sådan utgiven avgiftspliktig
lön eller ersättning som avses i 2
kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter,
dock inräknat det belopp
som avses i punkt 5;
4) sådan utgiven avgiftspliktig
lön eller ersättning som avses i 2
kap. 3 § första stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter, dock
inräknat det belopp som avses i
punkt 5;
SfU 1986/87:20
Bilaga
1 Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1986/87:100 (bil.9) föreslagna lydelsen.
17
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5) det belopp med vilket avdrag görs enligt 6§ lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare;
6) den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;
7) månadsavgiftens belopp;
8) summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7.
En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall
lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt) om detta. Sådan
deklaration skall lämnas senast den 18 i uppbördsmånaden april och
upptaga, förutom uppgift som avses i fjärde stycket I, det belopp som
dragits av för kvarstående skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i första—tredje styckena.
En arbetsgivare, som skall redovisa
månadsavgift för sådant bidrag
som likställs med lön enligt 2
kap. 3 § andra stycket lagen om socialavgifter,
skall lämna uppgift
(uppbördsdeklaration för
vinstandels bidrag) om detta.
Sådan deklaration skall upptaga
uppgift som avses i fjärde stycket 1,
2, 6 och 7. / övrigt gäller i tilllämpliga
delar vad som sägs i första—tredje
styckena.
Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft, i fråga
1987. om 54 § I mom. första stycket sista
meningen den 1 juli 1987, och i övrigt
den I januari 1988.
SfU 1986/87:20
Bilaga
18
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
Inkomst av anställning, för vilken den försäkrade icke är skattskyldig
här i riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren.
Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som
inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som avses i 37 § 4 mom.
första stycket taxeringslagen (1956:623). 1 uppgiften skall angivas den
försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress ävensom beloppet av
den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser.
Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit naturaförmåner
i form av kost, bostad eller bil. Ett exemplar av uppgiften skall
inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.
Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som
utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2§ första stycket m) lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Inkomst av anställning, som
avses i II kap. 2§ första stycket o)
lagen om allmän försäkring, skall
bestämmas med ledning av uppgift
om det värde sorn den försäkrade
tillgodoförts sam följd av bidraget.
Sådan uppgift skall av arbetsgivaren
lämnas
1. för en försäkrad, som inte är
skattskyldig här i riket, / särskild
uppgift enligt första stycket,
2. för en försäkrad, sorn avses i
l§ första stycket lagen (1958:295)
om sjömansskatt, i redares redovisning
enligt 14 § samma lag,
3. för annan försäkrad, i kontrolluppgift
enligt 37 § I mom. taxeringslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
SfU 1986/87:20
Bilaga
1 Lagen omtryckt 1976:1015.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.
2 Senaste lydelse 1984:672.
19