Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1986/87:14

om bidrag till sjukförsäkringen m. m.
(prop. 1986/87:100)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:100, bil. 7 (socialdepartementet),
litt. D 1 Bidrag till sjukförsäkringen och litt. D 4 Vissa yrkesskadeersättningar
m. m.

I anslutning till anslaget Bidrag till sjukförsäkringen behandlar utskottet
regeringens förslag att fr. o. m. den 1 juli 1987 avskaffa det s. k. avgiftsfria
året för ålderspensionärer och införa avdrag från föräldrapenning vid
förlossningsvård. Utskottet godtar förslagen i princip men anser att förändringarna
bör genomföras först fr. o. m. den 1 januari 1988. Beträffande
avskaffandet av det s. k. avgiftsfria året anser utskottet dessutom att detta
bör förbindas med en spärregel efter mönster av vad som gäller för avdrag
från sjukpenning vid sjukhusvård. Beträffande avdraget från föräldrapenning
vid förlossningsvård anser utskottet att reglerna bör utformas så att
avdrag kommer att göras från utgående föräldrapenning även om den
försäkrade kvinnan valt att inte ta ut föräldrapenning för just de dagar hon
vistas på BB.

Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att utforma förslag
som tillgodoser utskottets önskemål i fråga både om det s. k. avgiftsfria året
och om avdraget från föräldrapenning. Utskottet föreslår i detta sammanhang
under rubriken Ytterligare regelöversyn att regeringen även uppmärksammar
de frågor om avdrag från sjukpenning vid sjukhusvård som
aktualiserats av de föreslagna nya bestämmelserna om sjukpenning vid
korttidssjukdom.

Utskottet föreslår vidare med anledning av två motioner att regeringen ges
till känna att 16-årsgränsen för rätt till sjukpenning bör slopas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av anslagen med den
justering som följer av att det s. k. avgiftsfria året enligt utskottets förslag
avskaffas ett halvår senare än regeringen föreslagit. Utskottet tillstyrker
också regeringens förslag om höjning av vissa socialavgifter.

Till betänkandet har fogats nio reservationer och ett särskilt yttrande.

SfU

1986/87:14

1 Riksdagen 1986/87.11 sami. Nr 14

Propositionen

SfU 1986/87:14

FEMTE HUVUDTITELN

Regeringen har i proposition 1986/87:100, bil. 7 (socialdepartementet)
under litt. D punkt 1 Bidrag till sjukförsäkringen (s. 57—59) föreslagit
riksdagen att till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1987/88 anvisa ett
förslagsanslag av 5 703 000 000 kr. och under litt. D punkt 4 Vissa yrkesskadeersättningar
m. m. (s. 63 och 64) föreslagit riksdagen att till Vissa
yrkesskadeersättningar m. m. förbudgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
av 2 700 000 kr.

Vidare har regeringen föreslagit riksdagen att anta inom socialdepartementet
upprättade förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring, lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lag om
ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m.
och lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagförslagen redovisas i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1986/87:69

1986/87:Sfl04 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts beträffande avslag på höjningen av egenavgifterna.

1986/87:Sfl05 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1 i motionen,
beslutar avslå förslaget till höjning av sjukförsäkringsavgifterna i 2 kap. 1 §
och 3 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter.

Yrkande 1 i motion 1986/87: Sfi04 och yrkandena 1 och 2 i motion
1986/87:Sfl05 har behandlats i betänkandet SfU 1986/87:12.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1985/86

1985/86:Sf283 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
21. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om tillsättande av en utredning om samordnad
vuxenrehabilitering.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87

1986/87:Sf203 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om slopat friår i
sjukvården.

1986/87:Sf211 (motivering i motion So208) av Bengt Westerberg m. fl. (fp)
vari yrkas att riksdagen beslutar att det s. k. avgiftsfria året avvecklas först
den 1 januari 1988.

1986/87:Sf213 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande samordnad vuxenrehabilitering.

1986/87:Sf214 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1986/87:100 om
införande av avgift för förlossningsvård.

1986/87:Sf220 av Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad
sjukpenning i samband med löneförhandlingar.

1986/87:Sf228 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag om införandet
av rätten till inplacering i sjukpenningklass som studerande, relaterat på
studiestödet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att ta
bort 16-årsgränsen för rätt till inplacering i sjukpenningklass.

1986/87:Sf236 (motivering i motion So215) av Bengt Westerberg m. fl. vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande sjukpenning vid institutionsvistelse för missbruk.

1986/87:Sf239 (motivering i motion So615) av Alf Svensson (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbättring av sjuklönen
för hemarbetande i enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:Sf254 av Nils Carlshamre m. fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen avslår förslaget om höjning av arbetsskadeavgiften.

1986/87:Sf262 av Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om försöksverksamhet
med sjukskrivning och förtidspension.

1986/87:Sf269 av Nils Carlshamre m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
förslaget i proposition 1986/87:100 bil. 7 C 2 om avdrag på föräldrapenning
vid förlossningsvård.

1986/87:Sf272 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i budgetpropositionen
1987 om slopat friår på sjukhus för pensionärer,

2. att riksdagen beslutar att under bil. 7 socialdepartementet, D 1 Bidrag
till sjukförsäkringen, anvisa 540 milj. kr. utöver regeringens förslag.

1986/87:Sf275 av Göran Magnusson och Yngve Wernersson (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att även ålderspensionär skall betala högst en tredjedel av
pensionen per dag räknad i sjukhusavgift.

1986/87:Sf284 av Görel Bohlin och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om åtgärder för att hindra att
kompensation för vid sjukdom bortfallen inkomst blir större än arbetsinkomsten.

SfU 1986/87:14

3

1986/87:Sf288 av Karin Israelsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
avslå förslaget att införa en BB-avgift.

1986/87:Sf289 av Bengt Kronblad och Nils Nordh (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att införa en begränsningsregel så att även ålderspensionärer betalar
högst en tredjedel av pensionen per dag räknat i sjukhusavgift.

1986/87:Sf296 av Ingvar Björk och Birger Rosqvist (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att samma regler för sjukhusavgiftens storlek skall gälla
för ålderspensionärer som för sjukpenningplacerade.

1986/87:Sf309 av Margitta Edgren och Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
införande av begreppet partiell sjukskrivning i enlighet med Trelleborgsprojektet.

1986/87:Sf317 av Björn Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen angetts om att åldersgränsen 16 år
bör slopas vid rätt att uppbära sjukpenning.

1986/87:Sf323 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget i regeringens budgetproposition
om en höjning av egenavgiften till sjukförsäkringen med 0,3 procentenheter.

1986/87:Sf326 av Barbro Sandberg och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om ålderspensionärernas avgifter vid sjukhusvård.

1986/87:Sf329 av Nils Carlshamre m. fl. (m) vari yrkas
1 a) att riksdagen beslutar att fr. o. m. den 1 januari 1988 i enlighet med
motionens förslag införa nya regler i sjukpenningförsäkringen,

2. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 1 ovan beslutar att
sjukförsäkringsavgiften fr. o. m. den 1 januari 1988 skall sänkas med 0,50
procentenheter och folkpensionsavgiften höjas med 0,50 procentenheter.

1986/87:Sf335 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen avvisar regeringens
förslag om att avgiftsbelägga barnafödande.

1986/87:Sf336 av Alf Svensson (c) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att ta bort friåret i
sjukvården för pensionärer.

1986/87:Sf337 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
upphäva 3 kap. 11 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

1986/87:Sf346 (motivering i motion Sk462) av Bengt Westerberg m. fl. (fp)
vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till höjda arbetsgivaravgifter
från den 1 januari 1988.

1986/87:Sf348 av Nils Carlshamre m. fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1986/87:100, bil. 7
beslutar avslå det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

SfU 1986/87:14

4

1986/87:Sf349 av Margareta Andrén m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändrade regler i
sjukförsäkringen så att kompensationsnivån fr. o. m. budgetåret den 1 juli
1987 sänks till 80 % under de första 30 dagarna per år för vilka sjukpenning
utbetalas,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjning av arbetsskadeavgiften.

1986/87:A260 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter vad avser höjning av arbetsmarknadsavgift.

Socialutskottet har yttrat sig över motionerna Sf275, Sf289, Sf296 och Sf348
yrkande 4. Socialutskottets yttrande, Soli 1986/87:6 y, återfinns som bil. 2
till betänkandet.

Motion A260 yrkande 5 har överlämnats till socialförsäkringsutskottet
från arbetsmarknadsutskottet i dess yttrande AU 1986/87:1 y. Yttrandet,
som finns intaget som bil. 3 till betänkandet, berör även frågor som
behandlats i betänkandet SfU 1986/87:11.

Utskottet

D 1. Bidrag till sjukförsäkringen

Inledning

Sjukförsäkringen finansieras till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare
och egenföretagare. Återstående 15 % finansieras genom statsbidrag över
anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen.

Sjukförsäkringen lämnar sjukvårdsersättning i samband med läkarvård
och läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård och viss annan sjukvård samt
för sjukresor. Vidare ger försäkringen rätt till sjukpenning vid sjukdom.

De sammanlagda utgifterna för sjukförsäkringen under budgetåret 1987/
88 beräknas till 38 020 milj. kr. Statsbidraget beräknas till 5 703 milj. kr.

I anslutning till förevarande anslag behandlar utskottet nedan ett motionsyrkande
från den allmänna motionstiden 1985/86 och motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden i år med anknytning till sjukpenningförsäkringen
och till anslagsberäkningen samt två motionsyrkanden som väckts med
anledning av proposition 1986/87:69 om förbättrad kompensationsnivå vid
korttidssjukdom och vid tillfällig vård av barn. Motionsyrkanden som berör
bestämmelserna om ersättning vid sjukvård kommer att behandlas i ett
senare betänkande tillsammans med en väntad proposition om ersättningar
till sjukvårdshuvudmännen för läkarvård m. m.

Sjukpenningförsäkringen

Allmänt om sjukpenning

Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) och bosatt i
Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad
då han fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den

SfU 1986/87:14

5

försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr. Den
sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller vissa
naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma att tills
vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom
annat förvärvsarbete.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst
hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utges hel sjukpenning
och i annat fall halv sjukpenning. Sjukpenningen avses ge 90 % kompensation
för det inkomstbortfall som sjukdomen orsakar.

Två motioner berör möjligheten att tillhöra sjukförsäkringen. Bengt
Kronblad begär i motion Sf228 yrkande 2 och Björn Ericson i motion Sf317
ett tillkännagivande om att den nedre åldersgränsen 16 år bör slopas.

Förslag av denna innebörd har lagts fram såväl av socialpolitiska samordningsutredningen
i betänkandet (SOU 1979:94) En allmän socialförsäkring
som av sjukpenningkommittén i betänkandet (SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor.
Utskottet, som behandlade frågan senast i sitt betänkande SfU
1982/83:17, fann det då angeläget att frågan löstes men ansåg samtidigt att
den fortsatta beredningen av frågan i regeringskansliet borde avvaktas.

Något förslag angående 16-årsgränsen i sjukförsäkringen har ännu inte
lagts fram av regeringen. Utskottet kan inte finna några bärande skäl att
avskära ungdomar som förvärvsarbetar innan de fyllt 16 år från rätten till
sjukpenning. Ett förslag om slopande av denna gräns bör därför föreläggas
riksdagen. Detta bör med bifall till motionerna Sf228 yrkande 2 och Sf317 ges
regeringen till känna.

Två motioner rör frågor med anknytning till beräkningen av en försäkrads
sjukpenninggrundande inkomst.

I motion Sf220 begär Rinaldo Karlsson ett tillkännagivande om att
retroaktiv sjukersättning skall kunna utgå till i första hand dem som varit
långtidssjuka och som på grund av att löneförhandlingarna på arbetsmarknaden
dragit ut på tiden inte har fått sin sjukpenning beräknad efter rätt
inkomstunderlag.

Möjligheten att beräkna ett retroaktivt sjukpenningtillägg har utretts av
sjukpenningkommittén och redovisats i kommitténs slutbetänkande (SOU
1983:48) Egenföretagares sjukpenning m. m. Kommittén gjorde en skiss på
hur ett retroaktivt sjukpenningtillägg skulle kunna utformas men fann det
med hänsyn till de ökade kostnader som ett sådant tillägg skulle medföra inte
möjligt att lägga fram något förslag. Kommittén uttryckte förståelse för
kraven på att frågan fick en lösning och ansåg att en ny prövning borde ske
sedan de ekonomiska förutsättningarna härför förbättrats och ytterligare
erfarenheter kunnat vinnas från arbetsmarknaden av hur problemen kunnat
lösas avtalsvägen.

Utskottet behandlade frågan senast i betänkandet SfU 1983/84:24. Utskottet
var då i avvaktan på resultatet av beredningen inom regeringskansliet av
det nyss nämnda kommittébetänkandet inte berett att göra några uttalanden
i frågan.

Utskottet delar uppfattningen att en lösning av problemet med sjukpenningtillägg
vid retroaktiva löneförhöjningar skulle vara kostsam och komplicerad.
Ekonomiska förutsättningar för en sådan reform saknas alltjämt,
varför utskottet avstyrker bifall till motion Sf220.

SfU 1986/87:14

6

I motion Sf228 yrkande 1 föreslår Bengt Kronblad att en elev som avslutar
sin utbildning utan att ha en fastställd sjukpenninggrundande inkomst skall
kunna få en sådan, relaterad till det studiestöd eleven haft.

Sjukpenningen är avsedd som kompensation för inkomstbortfall på grund
av sjukdom. Det skulle enligt utskottets mening föra alltför långt att relatera
en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst till ett tidigare studiestöd som
han har uppburit. Utskottet avstyrker därför bifall även till motion Sf228
yrkande 1.

Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen m. m.

I syfte att åstadkomma besparingar inom sjukförsäkringen läggs i två
motioner fram förslag om sänkning av kompensationsnivån m. m.

I motion Sf329 yrkande 1 a av Nils Carlshamre m. fl. föreslås att
kompensationsnivån fr. o. m. den 1 januari 1988 sänks till 80 % under de tre
första månaderna av en sjukperiod, dock högst tre månader under ett år. I
motionen föreslås också att kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen
generellt sänks till 80 %, en fråga som utskottet behandlar i betänkandet SfU
1986/87:17. Motionärerna beräknar att förslagen medför en besparing inom
sjukpenning- och föräldraförsäkringarna med 2 miljarder kronor per år.

I motion Sf349 yrkande 1 av Margareta Andrén m.fl. föreslås att
kompensationsnivån under de första 30 sjukdagarna per år sänks till 80 %.
Detta tillsammans med förslaget i samma motion om s. k. effektiv insjuknandedag,
vilket förslag behandlats i utskottets betänkande SfU 1986/87:12,
beräknas i motionen leda till en minskning av statens kostnader för
sjukförsäkringen med ca 1 miljard kronor.

Utskottet har tidigare i av riksdagen godkända betänkanden (se senast SfU
1985/86:16) avstyrkt liknande förslag som de nu förevarande om besparingar
inom sjukförsäkringen med hänvisning till de kännbara effekter besparingarna
skulle medföra för de försäkrade. Utskottet anser att riksdagen bör
vidhålla sina tidigare ställningstaganden och avstyrker bifall till motionerna
Sf329 yrkande 1 a och Sf349 yrkande 1.

Ytterligare en motion berör kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen.
Görel Bohlin och Gullan Lindblad anför i motion Sf284 att
kompensationen vid sjukdom kan överstiga den förlorade inkomsten i fall då
en anställd försäkrad har sin sjukpenninggrundande inkomst grundad inte
bara på lön utan också på olika naturaförmåner som får behållas vid sjukdom.
De begär en utredning om åtgärder för att förhindra en sådan överkompensation.

Riksdagen har vid de tre senaste årens riksmöten på förslag av utskottet
avslagit motioner med liknande syfte. Utskottet har därvid framhållit att
värdet av naturaförmåner vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst
m. m. med nödvändighet bygger på en schablonmässig beräkning. Så
t. ex. ingår endast vissa slag av naturaförmåner i beräkningsunderlaget.
Möjligheten att utnyttja förmånerna under sjukdom varierar också avsevärt
mellan olika försäkrade. Skulle förmånerna i fråga undantas helt från
beräkningsunderlaget för sjukpenninggrundande inkomst skulle detta leda
till en för låg sjukpenning. För en helt rättvisande kompensationsnivå

SfU 1986/87:14

7

erfordras en särskild utredning vid varje sjukfall om i vilken utsträckning
förmånerna kunnat utnyttjas. Kostnaden för administrationen av ett sådant
utredningsförfarande skulle inte svara mot de besparingar som skulle kunna
göras i de fall sjukpenningen reducerades i förhållande till de under
sjukdomstiden utnyttjade naturaförmånerna.

Utskottet finner inte att något nytt har framkommit som bör föranleda
riksdagen att ändra sitt ställningstagande. Utskottet avstyrker därför motion
Sf284.

Egenföretagares och hemarbetandes sjukpenningskydd

Den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning har möjlighet att
välja karenstid inom sjukpenningförsäkringen om 3 eller 30 dagar. Val av
karenstid föranleder en motsvarande nedsättning av sjukförsäkringsavgiften.
Om anmälan om karenstid gjorts, kan den försäkrade övergå till
försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid under förutsättning att
han inte fyllt 55 år. Ändringen i karenstiden får dock inte tillämpas vid
sjukdom som har inträffat innan ändringen blivit gällande.

Stig Josefson m. fl. anser i motion Sf337 att det nämnda kravet på att den
försäkrade ej skall ha fyllt 55 år vid övergång till kortare karenstid skall tas
bort.

Utskottet har behandlat motionsyrkanden om att åldersgränsen 55 år skall
slopas vid de två senaste riksmötena. I sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1985/86:16 erinrade utskottet om att villkoren för övergång till
kortare karenstid fr. o. m. den 1 januari 1986 mjukats upp genom att ett
tidigare villkor om att den försäkrade måste ha god hälsa tagits bort. Det
kvarvarande åldersvillkoret fick ses som ett resultat av en försäkringsmässigt
kalkylerad risk, och avskaffandet av detta villkor skulle enligt utskottets
mening rubba förutsättningarna för försäkringens finansiering. Utskottet,
som avstyrkte bifall till motionen i fråga, vidhåller sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker bifall till motion Sf337.

Fr. o. m. den 1 januari 1986 har den frivilliga sjukpenningförsäkringen
byggts ut. Den omfattar alla som inte är obligatoriskt försäkrade för en
sjukpenning som uppgår till garantinivån inom föräldraförsäkringen, för
närvarande 60 kr. per dag, och som inte uppbär hel ålders- eller förtidspension.
Det högsta ersättningsbeloppet skall motsvara garantinivån och lägsta
beloppsnivån är 20 kr. Samtidigt har möjligheterna att bli hemmamakeförsäkrad
inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen upphört, och försäkringen
har bibehållits endast för den som var hemmamakeförsäkrad vid
utgången av år 1985. Rätten att stå kvar i försäkringen gäller till dess den
försäkrade får en sjukpenninggrundande inkomst eller tecknar frivillig
sjukpenningförsäkring för ett sjukpenningbelopp om lägst 20 kr. per dag.

I motion Sf239 yrkande 2 av Alf Svensson begärs förslag om förbättring av
försäkringsskyddet för hemarbetande med barn under 16 år så att sjukersättning
motsvarande garantinivån inom föräldraförsäkringen kan utgå.

Motsvarande motionsyrkande har tidigare avstyrkts av utskottet i de av
riksdagen godkända betänkandena SfU 1984/85:20 och SfU 1985/86:16.
Utskottet har därvid hänvisat till att det inte finns anledning att, samtidigt

SfU 1986/87:14

8

som möjligheten att teckna frivillig sjukpenningförsäkring för ett belopp
motsvarande garantibeloppet införts, förorda ett motsvarande försäkringsskydd
inom den allmänna försäkringen. Utskottet vidhåller denna inställning
och avstyrker bifall till motion Sf239 yrkande 2.

Rehabilitering

Bengt Westerberg m.fl. tar i motionerna 1985/86:Sf283 yrkande 21 och
1986/87:Sf213 yrkande 8 upp frågan om samordnad vuxenrehabilitering.
Motionärerna anser att den medicinska rehabiliteringen är eftersatt samt att
arbetsmarknadsåtgärder och sociala, psykologiska eller psykiatriska insatser
bör samordnas med medicinska. I motionen till förra årets riksmöte anges
också att en utredning bör tillsättas för att bl. a. överväga hur samordningen
mellan statliga, landstingskommunala och primärvårdande myndigheter
skall utformas.

Två motioner till årets riksmöte berör reglerna för partiell sjukskrivning.
Arne Kjörnsberg anser i motion Sf262 att de försök med möjlighet till
fjärdedels sjukskrivning som pågår inom vissa orter i landet bör utvidgas till
att gälla sjukskrivning och förtidspension för personer med vissa typer av
besvär, såsom reumatiska sjukdomar, psoriasis och vissa depressiva tillstånd.
Margitta Edgren och Kjell-Arne Welin anser i motion Sf309 att man med
hänsyn till de erfarenheter som vunnits redan nu bör planera för en
utvidgning av försöken med flexibel sjukskrivning.

Enligt 3 kap. 7 § AFL utgår sjukpenning vid sjukdom som orsakar
nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Vid fullständig nedsättning
av arbetsförmågan utges hel sjukpenning, i annat fall halv sjukpenning.
Som nämns i motionerna finns emellertid möjlighet att bedriva försöksverksamhet
inom sjukförsäkringsområdet. Enligt reglerna för försöksverksamheten
utges sjukpenning vid sjukdom som orsakar nedsättning av arbetsförmågan
med minst en fjärdedel. Förutom hel och halv sjukpenning kan även
utges tre fjärdedels eller en fjärdedels sjukpenning. Sådan försöksverksamhet
får enligt gällande regler bedrivas längst till utgången av juni 1987.
Regeringen har emellertid i proposition 1986/87:133 föreslagit bl. a. att
försöksverksamheten med flera ersättningsnivåer inom sjukpenningförsäkringen
förlängs till utgången av år 1988.

I augusti 1985 tillsattes en kommmitté (S 1985:2) för att göra en översyn av
främst sjukförsäkringens regler och uppgifter när det gäller förebyggande
åtgärder och i samband med rehabilitering. Kommittén, som kallar sig
rehabiliteringsberedningen, har till uppgift bl. a. att undersöka om det går att
samordna rehabiliteringsinsatserna på ett bättre sätt än för närvarande samt
att klarlägga ansvarsfrågorna i rehabiliteringsarbetet och ta ställning till om
försäkringskassorna skall ges en mera aktiv och pådrivande roll. Vidare ingår
i beredningens uppdrag att utreda om det är möjligt att göra sjukpenningförsäkringen
mera flexibel med ett utökat antal ersättningsnivåer.

Enligt vad utskottet erfarit räknar rehabiliteringsberedningen med att
avlämna sitt betänkande vid eller strax efter årsskiftet 1987-1988. Utskottet
anser att betänkandet bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna
1985/86:Sf283 yrkande 21 och 1986/87:Sf213 yrkande 8, 1986/87:Sf262 och
1986/87:Sf309.

SfU 1986/87:14

9

I motion Sf236 begär Bengt Westerberg m. fl. ett tillkännagivande av vad
som i motion So215 anförs beträffande sjukpenning vid institutionsvistelse för
missbruk. Motionärerna hävdar att sjukpenning vid institutionsvistelse bara
utgår om den som vårdas kommit dit genom socialtjänsten, att missbrukare
som önskar vara anonyma och få vård utan socialtjänstens försorg får
svårigheter att klara det ekonomiskt och att risken därför är stor att insatser
mot missbruket fördröjs tills problemen har förvärrats.

Förutsättningen för att en försäkrad skall få sjukpenning är, såsom nyss
framhållits, att hans arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften. En
försäkrads arbetsförmåga skall anses vara nedsatt också i den mån han är
hindrad att utföra förvärvsarbete till följd av rehabiliteringsåtgärd. Rehabilitering
kan vara av medicinsk, yrkesinriktad eller social art. Sjukpenning
utgår däremot enligt 3 kap. 15 § AFL inte bl. a. om den försäkrade är intagen
i ett sådant hem som är anpassat för särskilt noggrann tillsyn av ungdomar
som bereds vård med stöd av lagen (1981:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga.

Den som sjukskrivs av läkare får normalt uppbära sjukpenning. Undantag
är om försäkringskassan av speciella skäl inte godkänner läkarens bedömning.
Sjukpenning utgår alltså även vid rehabilitering oavsett om den är av
medicinskt, yrkesinriktat eller socialt slag. Det förekommer att försäkringskassan
kräver att det finns en behandlingsplan upprättad vid den institution
där en missbrukare vistas för rehabilitering. Någon direkt koppling mellan
åtgärder inom socialtjänsten och rätt att uppbära sjukpenning finns däremot
inte, frånsett den nämnda bestämmelsen att sjukpenning inte utgår i vissa fall
till försäkrade som tagits om hand på samhällets bekostnad.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Sf236 inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Pensionärernas vårdavgifter vid sjukhusvård

Ersättning för sjukhusvård utges från den allmänna försäkringen till dem som
driver sjukhusen (landstingskommunerna och de kommuner som är sjukvårdshuvudmän).
Regeringen fastställer med stöd av 2 kap. 4 § AFL
grunderna för ersättningen. Grunderna bygger på överenskommelser som
regelbundet träffas med Landstingsförbundet. T. o. m. år 1986 har sjukförsäkringen
betalat en ersättning till sjukvårdshuvudmännen beräknad per
vårddag. Fr. o. m. år 1987 beräknas ersättning schablonmässigt i förväg och
ersättningen ingår i den allmänna sjukvårdsersättningen.

För den som är sjukpenningförsäkrad görs samtidigt ett avdrag på
sjukpenningen för varje dag som den försäkrade vistas på sjukhuset, för
närvarande 55 kr. (3 kap. 4 § andra stycket AFL). Avdraget får dock enligt
samma lagrum uppgå till högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.

För pensionärer som har hel ålderspension eller hel förtidspension utges
enligt 2 kap. 12 § AFL ersättning från den allmänna försäkringen för
sammanlagt högst 365 dagars sjukhusvård. Då dessa personer i allmänhet
inte uppbär någon sjukpenning kan som regel något sjukpenningavdrag inte
göras. Inte heller görs något avdrag från pensionen. Pensionärer kan således
- till skillnad från personer med förvärvsinkomst - åtnjuta helt kostnadsfri

SfU 1986/87:14

10

sjukhusvård under sammanlagt 365 dagar (det s. k. avgiftsfria året). Motivet
för denna avgiftsfrihet som genomfördes i etapper fram till år 1970, var att
förbättra sjukförsäkringsskyddet i samband med att vårdavgifterna vid
sjukhusvård höjdes. Ett annat motiv för den fria sjukhusvården under ett år
torde enligt propositionen ha varit att göra sjukhusvård på grund av mer
akuta sjukdomar avgiftsfri till skillnad från varaktig sjukhusvistelse.

När ersättning, för sjukhusvård upphört att utgå från försäkringen är
sjukvårdshuvudmännen hänvisade till att själva ta ut vårdavgift av pensionärerna
med stöd av 17 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Denna avgift
får uppgå till högst 55 kr. per vårddag. Det finns dock möjlighet för en
pensionär att få vårdavgiften nedsatt. I den överenskommelse som träffades
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen år 1985 med anledning av
riksdagens beslut att avskaffa differentierade vårdavgifter för pensionärer
fr. o. m. den 1 april 1986 (prop. 1985/86:43, SoU 9, rskr. 98) förutsätts
nämligen att avgiftsnedsättning skall medges vid behov. Ett skäl för
nedsättning av avgifterna är enligt överenskommelsen pensionärens behov
av och möjlighet att betala kostnaden för egen bostad. Ett annat skäl är att
pensionären behöver medel för särskilda rehabiliteringsinsatser. Information
skall ges till berörda pensionärer om möjligheten till nedsättning av
vårdavgiften.

I propositionen föreslås att det s. k. avgiftsfria året tas bort för ålderspensionärer
fr. o. m. den 1 juli 1987. Departementschefen hänvisar bl. a. till att
pensionärernas ekonomiska förhållanden avsevärt förbättrats sedan år 1970.
ATP-pensionärerna har blivit allt fler och folkpensionsförmånerna har
successivt förbättrats. Departementschefen erinrar också om att i propositionen
samtidigt föreslås förbättrade villkor för kommunalt bostadstillägg
fr. o. m. den 1 januari 1988.

Slopandet av det avgiftsfria året beräknas i propositionen leda till en
utgiftsminskning för budgetåret 1987/88 för sjukförsäkringen om 540 milj.
kr. Genom att sjukförsäkringens ersättning för sjukhusvård fr. o. m. år 1987
ingår i den allmänna sjukvårdsersättningen får dock staten ingen automatisk
minskning i försäkringsutgifterna för år 1987. För att besparingen för år 1987
skall komma staten till godo avses den allmänna sjukvårdsersättningen till
sjukvårdshuvudmännen bli nedsatt med 270 milj. kr.

I motionerna Sf203 yrkande 4 av Olof Johansson m. fl., Sf272 yrkande 1 av
Lars Werner m. fl. och SD36 yrkande 5 av Alf Svensson hemställs om avslag
på förslaget. Motionärerna anser att förslaget innebär en alltför stor
försämring framför allt för de sämst ställda pensionärerna.

I motionerna Sf275 av Göran Magnusson och Yngve Wernersson, Sf289 av
Bengt Kronblad och Nils Nordh samt Sf296 av Ingvar Björk och Birger
Rosqvist hänvisar motionärerna till den spärregel som finns för avdrag från
sjukpenning vid sjukhusvård. De begär att en motsvarande regel skall införas
för pensionärernas vårdavgift. I motion Sf348 yrkande 4 hemställer Nils
Carlshamre m. fl. om avslag på det framlagda förslaget. Motionärerna
förklarar att de i princip biträder att det avgiftsfria året avskaffas men att de
önskar ett nytt förslag kompletterat med en spärregel för pensionärers
avgiftsskyldighet, likvärdig med den som gäller för sjukpenningförsäkrade.

I motion Sf326 hänvisar Barbro Sandberg och Charlotte Branting till vad

SfU 1986/87:14

11

som gäller för personer som uppbär sjukpenning samt föreslår att förslaget
ses över, så att inte pensionärer utan eller med låg ATP, såsom sjuka och
handikappade förtidspensionärer, drabbas onödigt hårt när de får ålderspension.

I motion Sf211 slutligen hemställer Bengt Westerberg m. fl. med hänvisning
till att förbättringarna av villkoren för kommunalt bostadstillägg
föreslås träda i kraft först den 1 januari 1988 att det s. k. avgiftsfria året
avvecklas först vid samma tidpunkt.

Socialförsäkringsutskottet har inhämtat socialutskottets yttrande över
motionerna Sf275, Sf289, Sf296 och Sf348 yrkande 4.

Socialutskottet har i sitt yttrande 1986/87:6 y anfört att utskottet, som inte
har att yttra sig över förslaget om avskaffande av det s. k. friåret för
ålderspensionärer, delar den syn som kommer till uttryck i motionerna,
nämligen att en förändring av avgiftsskyldigheten aktualiserar frågan om en
spärregel som skyddar de sämst ställda pensionärerna mot att drabbas av en
orimligt hög avgift vid sjukhusvård. De möjligheter som nu finns till
nedsättning av avgiften efter en individuell prövning av behovet förutsätter
att pensionären själv begär nedsättning och redovisar motiven härför. Vid ett
avskaffande av det s. k. fria året ökar antalet pensionärer som har att erlägga
vårdavgift. Många enstaka korta vårdtillfällen kommer att omfattas av
avgiftsuttaget. I det läget behövs enligt socialutskottets uppfattning en mera
schabloniserad regel för att skydda pensionärer med låga inkomster.
Socialutskottet har också erinrat om att nedsättning enligt nuvarande avtal
främst anknyter till pensionärernas behov av egen bostad och/eller medel för
rehabiliteringsinsatser. Den situationen att pensionären har små inkomster
eller svag ekonomi i övrigt har inte i sig berörts i avtalet. Socialutskottet anser
att det finns skäl att nu införa en ytterligare begränsning vilken skyddar
pensionärer med låga pensionsinkomster mot att debiteras en avgift av 55 kr.
per vårddag. En lösning som förespråkas i motionerna och som socialutskottet
också ser som principiellt riktig vore att anknyta till de regler som gäller
beträffande avdrag på sjukpenning. En liknande regel bör gälla för pensionärer
som har att erlägga vårdavgift.

Det bör enligt socialutskottet ankomma på regeringen att utforma förslag i
frågan och snarast framlägga detta för riksdagen. Socialutskottet har
emellertid betonat att reglerna skall vara schabloniserade och enkla att
tillämpa och att de inte skall innebära en individuell behovsprövning.
Möjligheten till nedsättning med hänsyn till särskilda behov bör kvarstå vid
sidan av den nu beskrivna begränsningsregeln.

Liksom departementschefen vill socialförsäkringsutskottet peka på att
pensionärernas ekonomiska förhållanden avsevärt har förbättrats under
senare år; ATP-pensionärerna har blivit allt fler och folkpensionsförmånerna
har successivt förbättrats. Det framstår vidare enligt socialförsäkringsutskottets
uppfattning som olämpligt med så disparata regler som för närvarande
gäller i fråga om sjukhusvårdsavdrag för sjukpenningförsäkrade, för pensionärer
under de första 365 vårddagarna och för pensionärer under senare
vårddagar. Socialförsäkringsutskottet anser mot denna bakgrund att det inte
finns någon anledning att behålla den nuvarande generella avgiftsfriheten
och att systemet med det avgiftsfria året för ålderspensionärer bör avskaffas.

SfU 1986/87:14

12

Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf203 yrkande 4, Sf272
yrkande 1 och Sf336 yrkande 5.

I två hänseenden har socialförsäkringsutskottet emellertid en annan
uppfattning än regeringen gett uttryck åt i propositionen.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i socialutskottets bedömning att en
begränsningsregel behövs till skydd för pensionärer med låga inkomster och
att en sådan regel måste vara schabloniserad och enkel att tillämpa. Den bör
utformas efter mönster av vad som gäller för avdrag från sjukpenning.
Hänsyn bör endast tas till pensionsförmåner från den allmänna försäkringen.
Såsom socialutskottet anfört bör det ankomma på regeringen att utforma
förslag i frågan.

Socialförsäkringsutskottet anser vidare att den utvidgade avgiftsskyldigheten
bör träda i kraft först den 1 januari 1988, dvs. samtidigt med de
förbättrade villkor för kommunalt bostadstillägg som föreslagits i propositionen
och som bifallits av riksdagen (se SfU 1986/87:10, rskr. 175).

Propositionens förslag till ändringar i AFL i de delar förslaget rör det
avgiftsfria året bör av lagtekniska skäl inte antas annat än tillsammans med
den av utskottet begärda ändringen i hälso- och sjukvårdslagen.

Vad utskottet anfört om behovet av nytt förslag i dessa delar bör med
anledning av motionerna Sf275, Sf289, Sf296 och Sf348 yrkande 4 ges
regeringen till känna. Därigenom tillgodoses också motionerna Sf211 och
Sf326. Det nya förslaget bör föreläggas riksdagen i så god tid att erforderliga
lagändringar kan träda i kraft den 1 januari 1988.

Avdrag från föräldrapenning vid förlossningsvård

För varje dag som en försäkrad vårdas på sjukhus görs som nämnts i
föregående avsnitt ett avdrag från sjukpenningen med 55 kr. Något
motsvarande avdrag görs inte på föräldrapenning vid förlossningsvård. I
propositionen föreslås att sådant avdrag skall göras, dock med den skillnaden
att föräldrapenning alltid skall utges med lägst garantinivån, som fr. o.m.
den 1 januari 1987 är 60 kr. om dagen. Förslaget, som föreslås träda i kraft
den 1 juli 1987, innebär att utgifterna för föräldraförsäkringen beräknas
minska med drygt 20 milj. kr. per år.

I fyra motioner yrkas avslag på förslaget.

Lars Werner m. fl. anför i motion Sf214 yrkande 1 att det finns en uppenbar
risk för att kvinnor från lågavlönade familjer i framtiden inte kommer att ha
råd att ligga kvar på BB så länge som de skulle behöva. Motionärerna
påpekar vidare att, även om kvinnor som vårdas för förlossningskomplikationer
får uppbära sjukpenning och också vidkännas avdrag på den, de därefter
har kvar sin rätt till föräldrapenning för motsvarande antal dagar. Motionärerna
anför slutligen att den princip som uttalades av utskottet i betänkandet
SfU 1984/85:12 att mödravård och förlossningsvård bör vara gratis bör gälla
även fortsättningsvis.

Nils Carlshamre m. fl. uttalar i motion Sf269 att alla som vårdas på sjukhus
bör betala vårdavgift enligt samma grunder och att reduktion av eller
befrielse från avgift bör ske i förhållande till storleken av patientens inkomst,

SfU 1986/87:14

13

inte olika för sjukpenning, föräldrapenning, pension eller annat. Motionärerna
anser emellertid att propositionens förslag inte uppfyller kravet på
likabehandling eftersom den som kan räkna tiden på BB som semester,
kompensationsledighet eller tjänstledighet inte behöver vidkännas någon
kostnad för förlossningsvården och har sin rätt till ledighet med föräldrapenning
kvar ograverad vid hemkomsten.

Karin Israelsson m. fl. anför i motion Sf288 att riksdagen tidigare har
uttalat att vårdavgifter för sjukvård inte skall erläggas vid normalt barnafödande
och att några nya skäl till förslaget inte har redovisats. Riksdagens
beslut bör därför enligt motionärerna bli detsamma som tidigare.

Alf Svensson, slutligen, uttalar i motion Sf335 att Sverige behöver bli mer
barnvänligt och att psykologiskt bör skapas det positiva klimat som behövs.
Alf Svensson hemställer mot denna bakgrund att förslaget avvisas.

Riksdagen har, som berörts i ett par av motionerna, behandlat frågan om
avdrag från föräldrapenningen vid förlossningsvård tidigare, nämligen våren

1985. I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1984/85:12 instämde
utskottsmajoriteten i den kritik som motionärer från m, c, fp och vpk riktat
mot förslaget om avdrag från föräldrapenningen för att stå i strid med
principen om att mödravård och förlossningsvård bör vara gratis, och
avstyrkte förslaget. I en reservation (s) tillstyrktes förslaget.

Vid tiden för tillkomsten av lagen om allmän försäkring gav försäkringen
ett begränsat ekonomiskt skydd mot inkomstbortfall när nyblivna föräldrar
önskade vara lediga i samband med ett barns födelse. Det fanns därför då
starka skäl för att underlåta att göra avdrag för förlossningsvården på
kvinnans sjukpenning. Det ekonomiska stödet till nyblivna föräldrar har
därefter radikalt förbättrats genom tillkomsten av föräldraförsäkringen och
den successiva utbyggnaden av denna. I förhållande till de sammanlagda
föräldrapenningförmåner som numera kan utgå med anledning av ett barns
födelse ter sig det föreslagna avdraget om högst 55 kr. per dag under en
kortare sjukhusvistelse enligt utskottets uppfattning som rimligt, särskilt som
sociala hänsyn därutöver tagits genom att avdraget dels trappas av på samma
sätt som avdrag på sjukpenning, dels över huvud taget inte berör föräldrapenning
upp till garantinivån.

Det är därför såsom framhållits i propositionen inte motiverat att ha skilda
regler för sjukhusvård på grund av sjukdom och motsvarande sjukhusvård i
samband med förlossning. Utskottet godtar sålunda i princip regeringens
förslag om att avdrag på föräldrapenning skall göras vid förlossningsvård och
avstyrker bifall till motionerna Sf214 yrkande 1, Sf288 och Sf335.

Såsom påtalats i motion Sf269 finns det emellertid en risk för att en regel av
den föreslagna utformningen leder till att avdrag för förlossningsvård inte
kan göras därför att föräldrapenning inte tas ut för just de dagar kvinnan
tillbringar på BB. Ett sådant resultat skulle kunna förhindras genom att
avdrag från föräldrapenning för det antal dagar kvinnan legat på BB alltid
görs när föräldrapenning börjar utges. Förslaget i propositionen bör därför
ändras i enlighet med det anförda. Det bör ankomma på regeringen att
utforma förslag i frågan och lägga fram detta för riksdagen i så god tid att
förslaget kan träda i kraft den 1 januari 1988.

SfU 1986/87:14

14

Vad utskottet sålunda anfört bör med anledning av motion Sf269 ges
regeringen till känna.

Ytterligare regelöversyn

Såsom aktualiserats både i avsnittet om pensionärernas vårdavgifter och i
avsnittet om avdrag från föräldrapenning är reglerna om avdrag från en
förmån resp. om avgift vid olika former av sjukhusvård dåligt samordnade.
Därutöver kommer - om riksdagen godkänner regeringens förslag om
förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och vid tillfällig vård av barn,
vilket utskottet tillstyrkt i sitt betänkande SfU 1986/87:12 - systemet att
ytterligare kompliceras genom att den som uppbär timberäknad sjukpenning
enligt det nya systemet kommer att uppbära sjukpenning och vidkännas
avdrag för sjukhusvård endast för dagar som han skulle ha arbetat om han
inte blivit sjuk. För fridagar under en timberäkningsperiod utgår ingen
sjukpenning och sjukhusvårdsavdrag för dessa dagar kommer inte heller att
kunna göras. Detta kan leda till otillfredsställande resultat. Regeringen bör
därför i samband med arbetet på de förslag som utskottet hemställt om i de
två föregående avsnitten även uppmärksamma denna fråga. Detta bör ges
regeringen till känna.

Tandvård

Fr. o. m. den 1 februari 1987 har vissa ändringar vidtagits i tandvårdstaxan.
Den har förenklats i flera avseenden och gjorts bruttointäktsneutral för
vårdgivarna. Bl. a. har i taxan införts en bestämmelse om garantitider för
vissa protetiska arbeten. Detta innebär att en tandläkare, som helt eller
delvis gör om ett protetiskt arbete under garantitiden, med vissa undantag,
inte får tillgodoräkna sig arvode eller ersättning för kostnader för tandtekniskt
arbete. För att understryka det väsentliga i att alla tandläkare, som ett
skydd för patienterna, är anslutna till en patientförsäkring för de åtaganden
beträffande omgörning som följer av tandvårdstaxan föreslås att en bestämmelse
om detta tas in i 2 kap. 3 § AFL. Krav på anslutning föreslås även för
andra vårdgivare än privatpraktiserande tandläkare. Förslaget innefattar
också i övrigt viss jämkning av lagrummet.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Resekostnader

I flertalet kommuner får i dag färdtjänsten inte användas för sjukresor,
sannolikt beroende på att det genom sjukförsäkringen finns en ersättningsmöjlighet.
På flera håll i landet har försäkringskassor och kommuner ändå
börjat samverka för att finna lämpliga lösningar. För att öppna möjligheter
för försäkringskassor att träffa överenskommelse med kommuner och
landsting om ersättning från försäkringskassan enligt en förenklad modell för
bl. a. sjukresor föreslås ett tillägg i 2 kap. 6§ AFL. Syftet är att begränsa
försäkringens utgifter. Lagrummet föreslås vidare kompletterat så att resor i
samband med vård eller behandling inom företagshälsovård och studerande -

SfU 1986/87:14

15

hälsovård blir ersättningsberättigade. Det klargörs också att bemyndigandet
för regeringen att fastställa grunder för resekostnadsersättning även omfattar
resa i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade.

Utskottet har inte någon erinran mot förslaget.

Läkemedel

Vid läkemedelsinköp betalar patienten normalt sett halva kostnaden utöver
ett karensbelopp på 30 kr., dock högst 55 kr. för varje inköpstillfälle.
Kostnaderna därutöver betalas från sjukförsäkringen. För personer med
stort behov av sjukvård och läkemedel finns också ett högkostnadsskydd.

I propositionen föreslås vissa förenklingar i regelsystemet och åtgärder för
att minska försäkringens utgifter. Bl. a. skall de som fr. o. m. den 1 juli 1987
köper läkemedel få betala hela den faktiska läkemedelskostnaden, dock
högst 60 kr. för varje inköpstillfälle, medan kostnaderna därutöver betalas av
sjukförsäkringen. Ändringar föreslås i detta syfte i lagen om begränsning av
läkemedelskostnader.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Socialavgifterna

I lagen (1981:691) om socialavgifter anges vilka socialavgifter som arbetsgivare
och egenföretagare skall betala. Sådana avgifter är bl. a. sjukförsäkringsavgift
och arbetsskadeavgift samt för arbetsgivare även arbetsmarknadsavgift.

Avgiften till sjukförsäkringen utgör 9,3 % av avgiftsunderlaget fr. o. m. år

1986. Som en följd av det föreslagna nya systemet för beräkning av ersättning
från försäkringen vid kortare sjukfall och vid tillfällig vård av barn föreslås att
sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare skall höjas med 0,8 procentenheter
och egenavgiften till sjukförsäkringen med 0,3 procentenheter fr. o. m. den 1
januari 1988.

Arbetsskadeförsäkringen redovisas utanför statsbudgeten och finansieras
helt genom avgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften till
arbetsskadeförsäkringen utgör fr. o.m. år 1980 0,6% av avgiftsunderlaget
och inkomsterna förs till en särskild fond. Arbetsskadefonden kan enligt
propositionen med nuvarande utveckling av inkomster och utgifter befaras
vara slut vid utgången av år 1987. För att undvika att ett underskott uppstår
på arbetsskadefonden föreslås att arbetsskadeavgiften skall höjas med 0,3
procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1988.

Statens kostnader för ersättningarna vid arbetslöshet och för utbildningsbidragen
betalas till 65 % genom arbetsmarknadsavgift och till 35 % av
budgetmedel. På samma sätt betalas också statens bidrag till permitteringslöneersättningar.
Arbetsmarknadsavgiften uppgår för närvarande till 2,006 %
av avgiftsunderlaget. I proposition 1986/87:100, bil. 12 (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslås höjda nivåer inom arbetslöshetsersättningen. Eftersom
kostnaderna för detta enligt propositionen bör täckas av arbetsgivarmedel,
föreslås en höjning av arbetsmarknadsavgiften med 0,154 procentenheter
till 2,16% från den 1 januari 1988.

SfU 1986/87:14

16

I två motioner som väckts i anslutning till proposition 1986/87:69 om
förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och vid tillfällig vård av barn
yrkas avslag på förslaget till höjning av sjukförsäkringsavgiften. I den ena
motionen, Sfl04 yrkande 2, anför Karin Israelsson m. fl. att förslaget i fråga
om den offentliga sektorn är överfinansierat, eftersom ökade utbetalningar
inom sjukförsäkringen motsvaras av ökade skatteinkomster. Särskilt märklig
synes motionärerna den föreslagna höjningen av egenavgiften vara, eftersom
egenföretagarna i väsentliga avseenden inte omfattas av reformen. Motionärerna
hävdar också att sjukförsäkringsavgifterna bättre borde avspegla den
faktiska kostnaden för försäkringstagare i olika typer av företag. Sjukförsäkringsavgiften
bör enligt motionärerna sänkas kraftigt i småföretag och för
egenföretagarna. I den andra motionen, Sfl05 yrkande 3, hemställer Nils
Carlshamre m. fl. om avslag på förslaget under förutsättning att proposition
1986/87:69 avslås.

I motion Sf323 yrkande 2 hänvisar Agne Hansson och Gösta Andersson till
företagens situation i Kalmar län som ett typiskt småföretagarlän och påtalar
behovet att stärka enmansföretagens situation mot bakgrund av nyetableringsbehovet.
Eftersom förslaget om höjning av egenavgifter till sjukförsäkringen
motverkar en sådan strävan, bör det enligt motionärerna avvisas.

I motion Sf329 yrkande 2 av Nils Carlshamre m.fl. föreslås som en
konsekvens av de förslag till besparingar inom bl. a. sjukförsäkringen som
lagts fram i motionen att sjukförsäkringsavgiften skall sänkas med 0,50
procentenheter och folkpensionsavgiften höjas i motsvarande mån.

Nils Carlshamre m.fl. hemställer i motion Sf254 yrkande3 - under
hänvisning till att i motionen begärs en skyndsam utredning och förslag till
reformering av arbetsskadeförsäkringen samt i avvaktan på sådana förslag en
förlängning av den s.k. samordningstiden - om avslag på förslaget om
höjning av arbetsskadeavgiften.

Margareta Andrén m. fl., som inte heller anser att ökade resurser löser
problemen inom arbetsskadeförsäkringen utan vill ha en översyn rörande
samordningstiden, hemställer i motion Sf349 yrkande 5 också om att
förslaget om höjning av arbetsskadeavgiften avslås.

Alf Wennerfors m.fl. yrkar i motion A260 yrkande5 avslag på den
föreslagna höjningen av arbetsmarknadsavgiften, med hänvisning till sin
inställning i fråga om det statliga bidraget till arbetslöshetskassorna, till
höjning av den statsbidragsberättigade dagpenningen och till höjning av det
maximala utbildningsbidraget. Motionsyrkandet har överlämnats av arbetsmarknadsutskottet
till socialförsäkringsutskottet.

I motion Sf346 hemställer Bengt Westerberg m.fl. för att underlätta
avtalsrörelsen 1988 om avslag på regeringens förslag till höjda arbetsgivaravgifter.

Såvitt gäller den föreslagna höjningen av sjukförsäkringsavgiften har
utskottet i sitt betänkande SfU 1986/87:12 tillstyrkt regeringens förslag om
förbättrad kompensation vid korttidssjukdom m. m. Förslaget är med
hänsyn till den avsevärda förbättring det innebär även för egenföretagare
enligt utskottets uppfattning inte överfinansierat. Utskottet har också ovan
avstyrkt förslagen i motion Sf329 om besparingar. Utskottet, som i annat
sammanhang kommer att behandla socialavgiftsregler för småföretagare,

SfU 1986/87:14

17

1 * Riksdagen 1986/87.11 sami Nr 14

avstyrker därför bifall till motionerna Sfl04 yrkande2, Sfl05 yrkande 3,
Sf323 yrkande 2 och Sf329 yrkande 2.

Som skäl för den föreslagna höjningen av arbetsskadeavgiften har i
propositionen anförts att arbetsskadefonden kan befaras vara slut vid
utgången av år 1988. Utskottet godtar dessa skäl och avstyrker bifall till
motionerna Sf254 yrkande 3 och Sf349 yrkande 5. De övriga yrkanden i
motionerna Sf254 och Sf349 som rör arbetsskadeförsäkringen kommer
utskottet att behandla i ett senare betänkande.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande
(AU 1986/87:11) om arbetsmarknadspolitiken tillstyrkt regeringens förslag
beträffande de höjda ersättningsnivåerna vid arbetslöshet m. m. I yttrande
AU 1986/87:1 y till socialförsäkringsutskottet instämmer arbetsmarknadsutskottet
i vad som anförts i propositionen om att reformkostnaden bör täckas
på det sätt regeringen har föreslagit, dvs. med en höjd arbetsmarknadsavgift.
Ställningstagandena i dessa frågor innebär enligt yttrandet att arbetsmarknadsutskottet
samtidigt avstyrker bl. a. ett motionsyrkande med alternativa
förslag i dessa frågor från moderata samlingspartiet samt hemställer att
socialförsäkringsutskottet föreslår riksdagen att med avslag på motion
1986/87:A260 yrkande 5 anta regeringens förslag om ändring av 2 kap. 1§
lagen (1981:691) om socialavgifter i vad avser höjning av arbetsmarknadsavgiften.

Socialförsäkringsutskottet har ingen annan uppfattning än vad som
kommit till uttryck i arbetsmarknadsutskottets yttrande. Utskottet avstyrker
således bifall till motion A260 yrkande 5.

Som framgått anser utskottet således att de i propositionen föreslagna
avgiftshöjningarna behövs. Utskottet avstyrker därför bifall också till motion
Sf346.

Anslagsberäkningen m. m.

I propositionen föreslås att under anslaget Bidrag till sjukförsäkringen för
budgetåret 1987/88 skall anvisas ett förslagsanslag av 5 703 000 000 kr.

I motion Sf272 yrkande2 av Lars Werner m. fl. föreslås att anslaget skall
höjas med 540 milj. kr. till följd av förslaget i samma motion om att det s. k.
avgiftsfria året för ålderspensionärer skall behållas.

Utskottet, som ovan avstyrkt motionärernas förslag om att behålla det s. k.
avgiftsfria året, avstyrker motion Sf272 yrkande 2. Med anledning av att det
avgiftsfria året enligt utskottets förslag avskaffas först fr. o. m. den 1 januari
1988 kan dock någon sådan nedsättning av den allmänna sjukvårdsersättningen
för andra halvåret 1987 som förutskickats i propositionen inte göras.
Till följd härav måste anslås 15 % av 270 000 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit. Utskottet har i övrigt inte någon erinran mot regeringens förslag
till anslagsberäkning.

D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m. m.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under denna
punkt.

SfU 1986/87:14

18

Lagförslagen

SfU 1986/87:14

Utskottets inställning till förslagen till ändring i lagen om allmän försäkring
och i hälso- och sjukvårdslagen såvitt rör det s. k. avgiftsfria året och avdrag
från föräldrapenning har redovisats ovan. Med hänsyn härtill bör de i
propositionen framlagda förslagen till dels lag om ändring i lagen om allmän
försäkring såvitt rör 2 kap. 12 och 14 §§, 3 kap. 4 § samt 4 kap. 8 §, dels lag om
ändring i hälso- och sjukvårdslagen avslås.

Beträffande de i proposition 1986/87:100 bilaga 7 framlagda, i detta
betänkande behandlade lagförslagen i övrigt har, som framgått tidigare,
utskottet inte någon erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande möjligheten att tillhöra sjukförsäkringen

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: Sf228 yrkande 2 och
1986/87:Sf317 ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

2. beträffande retroaktiv sjukersättning
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf220,

3. beträffande sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf228 yrkande 1,

4. beträffande besparingar inom sjukförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf329 yrkande la och 1986/
87:Sf349 yrkande 1,

5. beträffande naturaförmåner

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf284,

6. beträffande egenföretagares karenstid
att riksdagen avslår motion 1986/87 :Sf337,

7. beträffande hemmamakeförsäkring

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf239 yrkande 2,

8. beträffande samordnad vuxenrehabilitering

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sf283 yrkande21 och 1986/
87:Sf213 yrkande 8,

9. beträffande partiell sjukskrivning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf262 och 1986/87:Sf309,

10. beträffande sjukpenning vid institutionsvistelse för missbruk
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf236,

11. beträffande pensionärernas vårdavgifter vid sjukhusvård

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sf275,1986/87:Sf289,
1986/87:Sf296 och 1986/87:Sf348 yrkande4 och med anledning av
propositionen och motionerna 1986/87:Sf211 och 1986/87:Sf326 samt
med avslag på motionerna 1986/87:Sf203 yrkande 4, 1986/87:Sf272
yrkande 1 och 1986/87:Sf336 yrkande 5 dels avslår de i propositionen
framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 2 kap. 12 och 14 §§ och 3 kap. 4 § och till lag om
ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), dels som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande avdrag från föräldrapenning vid förlossningsvård
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf269 och med anledning
av propositionen samt med avslag på motionerna 1986/87:Sf214
yrkande 1,1986/87:Sf288och 1986/87:Sf335 dels avslår i propositionen
framlagt förslag till ny lydelse av 4 kap. 8 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om avdrag från föräldrapenning vid förlossningsvård
och om ytterligare regelöversyn,

13. beträffande tandvård och resekostnader

att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad förslaget inte berörts
under momenten 11 och 12 ovan,

14. beträffande läkemedel

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m. m.,

15. beträffande höjning av socialavgifter

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1986/87:Sfl04 yrkande 2, 1986/87:Sfl05 yrkande 3, 1986/87:Sf254
yrkande 3, 1986/87:Sf323 yrkande 2, 1986/87:Sf329 yrkande 2, 1986/
87:Sf346,1986/87:Sf349 yrkande5 och 1986/87:A260 yrkande5 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,

16. beträffande medelsanvisning till sjukförsäkring m. m.

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1986/
87:Sf272 yrkande 2 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 5 744 000 000 kr.,

17. beträffande medelsanvisning till vissa yrkesskadeersättningar
m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen till Vissa yrkesskadeersättningar
m. m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
2 700 000 kr.

Stockholm den 23 april 1987

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Ralf Lindström (s),
Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Siri Häggmark (m), Ingegerd Elm
(s), Margo Ingvardsson (vpk), Sten Andersson i Malmö (m), Barbro
Sandberg (fp), Kersti Johansson (c), Ingegerd Anderlund (s), Erik Janson
(s), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Inger Hestvik (s).

SfU 1986/87:14

20

Reservationer

SfU 1986/87:14

1. Besparingar inom sjukförsäkringen (mom. 4)

Nils Carlshamre, Siri Häggmark och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Sf329 kräver såväl det statsfinansiella som det
samhällsekonomiska läget betydande besparingar. Socialförsäkringens
transfereringar motsvarar ungefär en fjärdedel av landets privata konsumtion.
Även regeringen framhåller i budgetpropositionen nödvändigheten av
återhållsamhet med samhällsutgifterna. Utskottet delar denna uppfattning
och finner att de i motion Sf329 yrkande 1 a föreslagna besparingarna inom
sjukpenningförsäkringen inte nämnvärt påverkar den sociala standarden,
allra helst med hänsynstagande till förslagen om kraftigt sänkta marginalskatter
i motion 1986/87:Sk413 av Carl Bildt m. fl. angående skattepolitiken.
Utskottet föreslår således att en självrisk införs i sjukpenningförsäkringen
som i enlighet med förslaget i motion Sf329 innebär att kortare sjukperioder
ger lägre kompensation.

Utskottet tillstyrker således förslaget i motion Sf329 yrkande 1 a om sänkt
kompensationsnivå inom sjukförsäkringen. Regeringen bör lägga fram
förslag till ändringar i lagen om allmän försäkring i enlighet med vad som
anförts i motionen i så god tid att förslaget kan träda i kraft den 1 januari
1988.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande besparingar inom sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf329 yrkande 1 a och med
anledning av motion 1986/87:Sf349 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Besparingar inom sjukförsäkringen (morn. 4)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen' i motion Sf349 att det statsfinansiella läget
gör det nödvändigt att försöka finna besparingsmöjligheter även inom
socialförsäkringarna. Besparingarna måste emellertid utformas så att belastningen
på varje enskild individ blir så liten som möjligt och så att
belastningen sprids ut på många människor. Förslaget i motion Sf349 om
bl. a. sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen till 80 %
under de 30 första dagarna under ett år tillgodoser enligt utskottets
uppfattning dessa krav. För den som har en genomsnittlig sjukpenning
medför förslaget en sänkt ersättning per dag, före skatt, med ca 23 kr. Statens
kostnader minskar med 874 milj. kr. per år.

Utskottet tillstyrker sålunda motion Sf349 yrkande 1 och anser att
regeringen bör lägga fram förslag till förändrade regler i sjukpenningförsäkringen
fr. o. m. den 1 juli 1987 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1** Riksdagen 1986187.11 sami. Nr 14

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande besparingar inom sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87.S049 yrkande 1 och med
avslag på motion 1986/87:Sf329 yrkande 1 a som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Egenföretagares karenstid (morn. 6)

Karin Israelsson och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”motion Sf337.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det får anses stötande
att det för företagare finns begränsningar i möjligheten att skapa ett gott
försäkringsskydd när sådana begränsningar inte finns för löntagare. Inte
heller för en företagare som övergår till att bli löntagare finns någon
begränsning i nämnda avseende. Kravet på god hälsa för övergång till kortare
eller ingen karenstid har slopats fr. o. m. år 1986. Enligt utskottets mening
bör med bifall till motion Sf337 även det andra villkoret för val av karenstid
för egenföretagare - nämligen åldersgränsen 55 år - slopas och regeringen
bör snarast lägga fram förslag i frågan.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande egenföretagares karenstid
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf337 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Pensionärernas vårdavgifter vid sjukhusvård (mom. 11)

Karin Israelsson (c), Margo Ingvardsson (vpk) och Kersti Johansson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Liksom
departementschefen” och slutar på s. 13 med ”den 1 januari 1988.” bort ha
följande lydelse:

Förslaget att slopa ålderspensionärernas friår i sjukvården innebär enligt
utskottets uppfattning, även med en spärregel av den typ som förespråkas i
vissa motioner och som socialutskottets majoritet förordat, en oacceptabel
försämring för de sämst ställda pensionärerna. Den enskildes möjligheter till
rehabilitering minskar drastiskt. Utskottet avstyrker därför propositionens
förslag i denna del.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande pensionärernas vårdavgifter vid sjukhusvård
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sf203 yrkande 4,
1986/87:Sf272 yrkande 1 och 1986/87:Sf336 yrkande 5 och med avslag
på motionerna 1986/87:Sf211, 1986/87:Sf275, 1986/87:Sf289, 1986/
87:Sf296, 1986/87:Sf326 och 1986/87:Sf348 yrkande 4 avslår de i
propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 2 kap. 12 och 14 §§ och
3 kap. 4 § och till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763).

SfU 1986/87:14

22

5. Avdrag från föräldrapenning vid förlossningsvård m. m.
(mom. 12)

Karin Israelsson (c), Margö Ingvardsson (vpk) och Kersti Johansson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Riksdagen
har” och slutar mitt på s. 15 med ”till känna.” bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att föräldrarna känner att
samhällets resurser står till deras förfogande inför en så livsavgörande
händelse som det är få en ny familjemedlem.

Ett förslag om avdrag från föräldrapenningen vid förlossningsvård har
tidigare behandlats av riksdagen. Utskottet ansåg då (se SfU 1984/85:12) att
förslaget stod i strid med principen om att mödravård och förlossningsvård
bör vara gratis. Utskottet anser att den principen fortfarande bör gälla.
Några nya skäl för regeringens förslag har inte redovisats. Utskottet anser
därför att riksdagen bör vidhålla sin tidigare inställning och med bifall till
motionerna Sf214 yrkande 1, Sf288 och Sf335 avslå propositionen i denna del
och motion Sf269.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande avdrag frän föräldrapenning vid förlossningsvård
m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sf214 yrkande 1,
1986/87:Sf288 och 1986/87:Sf335 och med anledning av motion
1986/87:Sf269 avslår det i propositionen framlagda förslaget till ny
lydelse av 4 kap. 8 § lagen (1962:381)om allmän försäkring.

6. Höjning av socialavgifter (mom. 15)

Nils Carlshamre, Siri Häggmark och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”Såvitt gäller”
och slutar på s. 18 med ”senare betänkande.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i sitt betänkande SfU 1986/87:12 tillstyrkt regeringens
förslag om förbättrad kompensation vid korttidssjukdom m. m. I konsekvens
härmed vill inte utskottet motsätta sig en höjning av sjukförsäkringsavgiften
med 0,8 % för att finansiera reformen. Utskottet har ovan i reservation 1
tillstyrkt de i motion Sf329 föreslagna besparingarna inom sjukförsäkringen.
Härigenom kan såsom framhållits i yrkande 5 i samma motion sjukförsäkringsavgiften
sänkas med 0,50 procentenheter och folkpensionsavgiften
höjas i motsvarande mån. Sammantaget innebär det anförda att utskottet
tillstyrker en höjning av sjukförsäkringsavgiften med 0,30 procentenheter
och av folkpensionsavgiften med 0,50 procentenheter.

Som skäl för den i propositionen föreslagna höjningen av arbetsskadeavgiften
har anförts att arbetsskadefonden kan befaras vara slut vid utgången av
år 1988. Utskottet anser dock inte att en höjning av arbetsskadeavgiften är
rätt väg för att komma till rätta med problemen inom arbetsskadeförsäkringen
utan att andra åtgärder måste vidtas. Förslag till andra åtgärder har lagts
fram i motion Sf254 som kommer att behandlas i ett senare betänkande. I
avvaktan på denna behandling anser utskottet att höjningen av arbetsskade -

SfU 1986/87:14

23

avgiften bör anstå. Utskottet avstyrker därför den i propositionen föreslagna
höjningen och biträder av motion Sf254 yrkande 3. Genom detta blir också
motion Sf349 yrkande 5 tillgodosedd.

Riksdagen har godkänt regeringens förslag om bl. a. höjda ersättningsnivåer
inom arbetslöshetsförsäkringen. Till följd därav måste arbetsmarknadsavgiften
höjas. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A260 yrkande 5.

dels - under förutsättning av bifall till reservation 1 - att moment 15 i
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande höjning av socialavgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sf254 yrkande 3,
1986/87:Sf329 yrkande 2 och 1986/87:Sf349 yrkande 5 och med
anledning av propositionen och motion 1986/87:Sf346 samt med avslag
på motionerna 1986/87:Sfl04 yrkande 2 1986/87:Sfl05 yrkande 3,
1986/87:Sf323 yrkande 2 och 1986/87:A260 yrkande 5 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter med den ändringen i 2 kap. 1 § att
sjukförsäkringsavgiften bestäms till 9,60 %, folkpensionsavgiften till
9,95 % och arbetsskadeavgiften till oförändrat 0,60 % samt i 3 kap.
1 § att sjukförsäkringsavgiften bestäms till 9,10 %, folkpensionsavgiften
till 9,95 % och arbetsskadeavgiften till oförändrat 0,60 %.

dels - vid avslag på reservation 1 - att moment 15 i utskottets hemställan bort
ha följande lydelse:

15. beträffande höjning av socialavgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sf254 yrkande 3,
1986/87: Sf329 yrkande 2 och 1986/87 :Sf349 yrkande 5 och med
anledning av propositionen och motion 1986/87: Sf346 samt med avslag
på motionerna 1986/87:Sfl04 yrkande 2, 1986/87:Sfl05 yrkande 3,
1986/87:Sf323 yrkande 2, och 1986/87:A260 yrkande 5 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter med den ändringen i såväl 2 kap. 1 § som
3 kap. 1 § att arbetsskadeavgiften bestäms till oförändrat 0,60 %.

7. Höjning av socialavgifter (mom. 15)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”Såvitt gäller”
och slutar på s. 18 med ”motion Sf346.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - av hänsyn till avtalsrörelsen 1988 - att de i propositionen
föreslagna höjningarna av socialavgifterna inte bör genomföras. Förslaget
om en höjning av arbetsskadeavgiften bör avslås även av det skälet att en
sådan höjning inte är rätt väg för att komma till rätta med problemen inom
arbetsskadeförsäkringen utan andra åtgärder måste vidtas. Förslag till
sådana åtgärder har lagts fram i motion Sf349 och kommer att behandlas i ett
senare betänkande. Förslaget till lag om ändring i lagen om socialavgifter bör
sålunda med bifall till motion Sf346 avslås av riksdagen. Härigenom
tillgodoses också motionerna Sfl04 yrkande 2, Sfl05 yrkande 3, Sf254
yrkande 3, Sf323 yrkande 2, Sf349 yrkande 5 och A260 yrkande 5.

SfU 1986/87:14

24

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande höjning av socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf346 och med anledning
av motionerna 1986/87:Sfl04 yrkande 2, 1986/87:Sf 105 yrkande 3,
1986/87:Sf254 yrkande 3, 1986/87:Sf323 yrkande 2, 1986/87:Sf349
yrkande 5 och 1986/87:A260 yrkande 5 samt med avslag på motion
1986/87:Sf329 yrkande 2 avslår det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1981.691) om socialavgifter.

8. Höjning av socialavgifter (morn. 15)

Karin Israelsson och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Såvitt gäller”
och slutar på s. 18 med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna höjningen av sjukförsäkringsavgiften för
egenföretagare med 0,3 % är enligt utskottets uppfattning inte motiverad
med hänsyn till att egenföretagarna i väsentliga avseenden inte omfattas av
den i proposition 1986/87:69 föreslagna förbättrade kompensationen vid
korttidssjukdom m. m. Den föreslagna avgiftshöjningen motverkar också
strävandena att stärka enmans- och småföretagens situation sett mot
bakgrund av nyetableringsbehovet. Riksdagen bör därför enligt utskottets
uppfattning med bifall till motionerna Sfl04 yrkande 2 och Sf323 yrkande 2
avslå propositionens förslag om höjning av sjukförsäkringsavgiften för
egenföretagare.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande höjning av socialavgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: Sfi04 yrkande 2 och
1986/87:Sf323 yrkande 2 och med anledning av propositionen och
motionerna 1986/87:Sfl05 yrkande 3, 1986/87:Sf329 yrkande 2 och
1986/87:Sf346 samt med avslag på motionerna 1986/87:Sf349 yrkande
5 och 1986/87:A260 yrkande 5 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med
den ändringen i 3 kap. 1 § att sjukförsäkringsavgiften bestäms till
oförändrat 9,30 %.

9. Medelsanvisning till sjukförsäkring m. m. (mom. 16)

Under förutsättning av bifall till reservation 4
Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”till anslagsberäkning.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan avstyrkt förslaget att slopa det s. k. avgiftsfria året.
Någon sådan nedsättning av den allmänna sjukvårdsersättningen som
förutskickats i propositionen kan därför inte göras utan anslaget måste höjas
med 15 % av den beräknade besparingen.

SfU 1986/87:14

25

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande medelsanvisning till sjukförsäkring m. m.
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1986/
87:Sf272 yrkande 2 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 5 784 000 000 kr.

Särskilt yttrande
Läkemedel (morn. 14)

Margo Ingvardsson (vpk) anför:

Utskottet har godtagit regeringens förslag om höjda patientavgifter vid
läkemedelsinköp. Jag anser att dessa kostnadsökningar bör föranleda
förbättringar av högkostnadsskyddet. Med hänsyn till att vpk:s motion
härom kommer att behandlas först i ett senare sammanhang har jag för dagen
inte något yrkande, utan återkommer senare till frågan.

SfU 1986/87:14

26

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1
dels att 2 kap. 14 § skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 3, 6 och 12 §§, 3 kap. 4 § samt 4 kap. 8 § skall ha följande
lydelse.

Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §2

Nuvarande lydelse

Ersättning för tandvård utges
om vården meddelas vid folktandvårdspoliklinik,
odontologisk fakultet
eller tandsjukvårdscentral eller eljest
genom det allmännas försorg eller
lämnas av tandläkare, som är
uppförd på en av den allmänna försäkringskassan
upprättad förteckning.
Ersättning utgår enligt grunder
som regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket
fastställer för
högst två år i sänder.

Vad som sägs i första stycket gäller
inte ersättning för tandvård åt
försäkrad, som inte fyller minst tjugo
år under det år vården inleds. Om
avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad
stadgas i folktandvårdslagen
(1973:457). Regeringen meddelar bestämmelser
om ersättning till den
som ombesörjer sådan värd.

Ersättning för tandvård utges
om vården meddelas vid folktandvårdsklinik,
odontologisk fakultet
eller annars genom det allmännas
försorg eller lämnas av tandläkare,
som är uppförd på en av den allmänna
försäkringskassan upprättad förteckning.
Ersättning utges enligt
grunder som regeringen efter förslag
av riksförsäkringsverket fastställer
för högst två år i sänder.

En vårdgivare som avses i första
stycket skall vara ansluten till en försäkring,
som täcker kostnaderna i
särskilt angivna fall för behandlingar
som behöver göras om. Regeringen
meddelar föreskrifter om vilka fall
kostnadsskyddet skall omfatta.

Vad som sägs i första och andra
stycket gäller inte ersättning för
tandvård åt försäkrad, som inte fyller
minst tjugo år under det år vården
inleds. Om avgiftsfri tandvård åt
sådan försäkrad föreskrivs i tandvårdslagen
(1985:125).

Ersättning för oralkirurgisk behandling eller annan åtgärd, som finns angiven
i förteckning som fastställs av regeringen, utges enligt 2 §.

6 §3

Har en försäkrad med anledning Har en försäkrad med anledning
av sjukdom erhållit läkarvård eller av sjukdom erhållit läkarvård eller

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1984:686.

3 Senaste lydelse 1984:686.

SfU 1986/87:14

Bilaga 1

27

Föreslagen lydelse

annan sjukvårdande behandling,
som avses i 2 eller 5 §, eller sjukhusvård
eller konvalescentvård enligt
4 §, utges ersättning för resekostnad
e r i samband med vården enligt
grunder som regeringen fastställer.
Detsamma gäller resekostnader i
samband med

/. tillhandahållande av hjälpmedel
åt handikappad,

2. tandvård som avses i 3 §,

3. besök med anledning av sjukdom
hos läkare eller sjukgymnast
inom företagshälsovård, för vilken
bidrag lämnas efter beslut av yrkesinspektionen,
eller

4. besök med anledning av sjukdom
hos läkare inom studerandeorganisationernas
hälsovård, för vilken
statsbidrag utbetalas av högskolestyrelse.

Ersättning för sjuktransporter utges enligt grunder som regeringen fastställer.

En allmän försäkringskassa får
träffa överenskommelse med en
kommun eller en landstingskommun
om gottgörelse för kommunens kostnader
för åtgärder som kan beräknas
leda till att kassans utgifter för resekostnadsersättning
minskar. En sådan
överenskommelse skall för att
gälla godkännas av riksförsäkringsverket.

Nuvarande lydelse

annan sjukvårdande behandling,
som avses i 2 eller 5 §, eller sjukhusvård
eller konvalescentvård enligt
4 §, utges ersättning för resekostnader
i samband med vården enligt
grunder som regeringen fastställer.
Detsamma gäller resekostnader
i samband med tandvård som avses i
3 §.

För tid efter ingången av den månad
varunder den försäkrade fyllt 70
år eller dessförinnan börjat åtnjuta
hel ålderspension enligt denna lag,
får ersättning för sjukhusvård på
grund av sjukdom utges för högst 365
dagar. Vad nu sagts tillämpas även
Jör tid, varunder den försäkrade åtnjuter
hel förtidspension, och skall
med sådan tid jämställas efterföljande
tid, därest förtidspensionen upphört
att utges med månaden näst före
den, varunder den försäkrade börjat
åtnjuta hel ålderspension.

För tid efter ingången av den månad
varunder den försäkrade fyllt 70
år eller dessförinnan börjat åtnjuta
hel ålderspension enligt denna lag,
lämnas inte ersättning för sjukhusvård.
För tid varunder den försäkrade
åtnjuter hel förtidspension lämnas
ersättning för sjukhusvård på grund
av sjukdom för högst 365 dagar.

SfU 1986/87:14

Bilaga 1

4 Senaste lydelse 1985:87.

28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i första stycket stadgas med avseende på förtidspension äger motsvarande
tillämpning där den försäkrade skulle hava kommit i åtnjutande av
sådan pension, om han varit svensk medborgare.

3 kap.

4 §5

Hel sjukpenning utgör för dag 90 procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365. Sjukpenningen avrundas till närmaste
hela krontal.

För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenningen
minskas med 55 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast
lägre hela krontal.

Andra stycket gäller inte i fråga om
sjukpenning för tid efter ingången av
den månad varunder den försäkrade
fyllt 70 år eller dessförinnan börjat åtnjuta
hel ålderspension enligt denna
lag.

4 kap.

8 §6

Föräldrapenning får utges med belopp som motsvarar hel, halv eller fjärdedels
garantinivå när föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

Bestämmelserna i 3 kap. 4 § and- Bestämmelserna i 3 kap. 4 § andra
stycket tillämpas inte på föräldra- ra stycket skall också tillämpas på

penning. föräldrapenning. Hel föräldrapen ning

vid sjukhusvård utges dock alltid
med lägst 60 kronor om dagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

5 Senaste lydelse 1985:1082.

6 Senaste lydelse 1985:87.

1*** Riksdagen 1986187. llsaml. Nr 14

SfU 1986/87:14

Bilaga 1

29

Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 17 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §'

Av patienterna får tas ut vårdavgifter enligt grunder som landstingskommunen
bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter
som är bosatta inom landstingskommunen skall därvid behandlas lika.

När sjukhusvård meddelas en När sjukhusvård meddelas en
pensionär sedan denne under tid som pensionär och sjukhusvården enligt 2

anges i 2 kap. 12 § lagen (1962:381) kap. 12 § lagen (1962:381) om allom
allmän försäkring erhållit sådan män försäkring inte ersätts från den

vård under 365 dagar, får vårdavgif- allmänna försäkringen, får vårdav ten

bestämmas till högst 55 kronor giften bestämmas till högst 55 kro per

vårddag. nor per vårddag.

En fordran på vårdavgift preskriberas tre år efter tillkomsten. I övrigt gäller
preskriptionslagen (1981:130) i fråga om sådana fordringar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

SfU 1986/87:14

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1986:862.

30

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §‘

I andra fall än som avses i 2 §
skall det fastställda priset för samtidigt
på grund av sjukdom förskrivna
och inköpta läkemedel sättas ned
med hälften av det belopp som överstiger
30 kronor och hela det belopp
som överstiger 80 kronor. Om en
förskrivning är avsedd att expedieras
mer än en gång, gäller nedsättningen
köpesumman vid varje avsett
expeditionstillfälle. Vid beräkning
av prisnedsättningen beaktas inte
den avgift som kan ha uttagits för expedition
av telefonförskrivna läkemedel.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat
fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller ammande
kvinna eller till barn.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf kan regeringen undanta ett
visst läkemedel eller en viss grupp av läkemedel som avses i första stycket.

I andra fall än som avses i 2 § skall
det fastställda priset för samtidigt på
grund av sjukdom förskrivna och inköpta
läkemedel sättas ned med
hela det belopp som överstiger 60
kronor. Om en förskrivning är avsedd
att expedieras mer än en gång,
gäller nedsättningen köpesumman
vid varje avsett expeditionstillfälle.
Vid beräkning av prisnedsättningen
beaktas inte den avgift som kan ha
uttagits för expedition av telefonförskrivna
läkemedel.

7 §2

Visar någon att han i den omfattning
som anges i andra stycket
har köpt prisnedsatta läkemedel
som avses i 3 § eller har erlagt patientavgift
för läkarvård eller annan
sjukvårdande behandling som avses
i 2 kap. 2 och 5 §§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller för motsvarande
vård eller behandling som
erhållits inom företagshälsovård, för
vilken bidrag lämnas efter beslut av
yrkesinspektionen, är han befriad
från att därefter betala för utskrivna
läkemedel. Befrielsen gäller under
den tid som återstår av ett år, räknat

Visar någon att han i den omfattning
som anges i andra stycket har
köpt prisnedsatta eller andra läkemedel
som avses i 3 § eller har erlagt
patientavgift för läkarvård eller annan
sjukvårdande behandling som
avses i 2 kap. 2 och 5 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
för motsvarande vård eller behandling
som erhållits inom företagshälsovård,
för vilken bidrag lämnas
efter beslut av yrkesinspektionen,
är han befriad från att därefter
betala för utskrivna läkemedel. Befrielsen
gäller under den tid som

1 Senaste lydelse 1985:1081.

2 Senaste lydelse 1985:1081.

SfU 1986/87:14

Bilaga 1

31

Föreslagen lydelse

återstår av ett år, räknat från det
första vårdtillfället, behandlingstillfället
eller läkemedelsinköpet.

För kostnadsbefrielse enligt första
stycket fordras att prisnedsatta läkemedel
har inköpts eller patientavgifter
för läkarbesök erlagts vid sammanlagt
minst 15 tillfällen. Med ett
sådant tillfälle likställs dels ett köp av
läkemedel som avses i 3 § för ett belopp
som överstiger 30 men inte 60
kronor, dels två tillfällen då patientavgift
har erlagts för besök för sjukvårdande
behandlingar eller för telefonrådfrågningar
som har skett hos
läkare eller privatpraktiserande
sjukgymnast.

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin vård,
får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när antalet vårdtillfällen, behandlingstillfällen
och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt uppgår till vad
som sägs i andra stycket.

Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för
barn som under denna tid fyller 16 år.

Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den
med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit
gift eller har eller har haft barn med föräldern.

Nuvarande lydelse

från det första vårdtillfället, behandlingstillfället
eller läkemedelsinköpet.

För kostnadsbefrielse enligt första
stycket fordras att prisnedsatta läkemedel
har inköpts eller patientavgifter
för läkarbesök erlagts vid sammanlagt
minst 15 tillfällen. Med ett
sådant tillfälle likställs två tillfällen
då patientavgift har erlagts för besök
för sjukvårdande behandlingar eller
för telefonrådfrågningar som har
skett hos läkare eller privatpraktiserande
sjukgymnast.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

SfU 1986/87:14

Bilaga 1

32

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §'

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje
år betala

1. sjukförsäkringsavgift 1. sjukförsäkringsavgift

med 9,30 procent, med 10,10 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild
lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift med 6. arbetsskadeavgift med

0,60 procent, 0,90 procent,

7. arbetsmarknadsavgift 7. arbetsmarknadsavgift

med 2,006 procent, med 2,16 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,35 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,270 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast
tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

3 kap.

1 §2

En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges
i 3-5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift 1. sjukförsäkringsavgift

med 9,30 procent, med 9,60 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild
lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift med 6. arbetsskadeavgift med

0,60 procent samt 0,90 procent samt

7. arbetarskyddsavgift med 0,20 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

SfU 1986/87:14

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1986:331.

2 Senaste lydelse 1985:323.

33

Socialutskottets yttrande
1986/87:6 y

om vårdavgift för pensionärer

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över
vissa med anledning av proposition 1986/87:100 bil. 7 väckta motioner,
nämligen motion 1986/87:Sf275 av Göran Magnusson (s) och Yngve Wernersson
(s), motion 1986/87:Sf289 av Bengt Kronblad (s) och Nils Nordh (s),
motion 1986/87:Sf296 av Ingvar Björk (s) och Birger Rosqvist (s) samt
motion 1986/87:Sf348 av Nils Carlshamre m. fl. (m), såvitt avser yrkande 4.
Motionerna berör frågan om en särskild begränsningsregel för avgift som
betalas av pensionär vid vård på sjukhus (vårdavgift).

Utskottet

Motionerna

I motion 1986l87:Sf275 (s) hemställs att riksdagen beslutar att även ålderspensionär
skall betala högst en tredjedel av pensionen per dag räknat i
sjukhusavgift. Motionärerna hänvisar till att den som har sjukpenning
betalar maximalt en tredjedel av denna i vårdavgift och till att den som
uppbär föräldrapenning är garanterad att få behålla 60 kr. av denna. Enligt
motionärernas mening bör ett liknande förfarande gälla även pensionärer.

Systemet bör utformas så att ingen pensionär skall betala mer än en
tredjedel av pension och pensionstillskott, kommunalt bostadstillägg eller
allmän tjänstepension för dag räknat i sjukhusavgift.

I motion 1986/87:Sf289 (s) hemställs att riksdagen beslutar att införa en
begränsningsregel så att även ålderspensionärer betalar högst en tredjedel av
pensionen per dag räknat i sjukhusavgift. I motionen framhålls att detta
skulle innebära att alla inom regelsystemet jämställs och betalar 55 kr. per
dag, dock högst en tredjedel av sin ersättning.

I motion 1986187:Sf296 (s) hemställs att riksdagen beslutar att samma regler
för sjukhusavgiftens storlek skall gälla för såväl ålderspensionärer som för
sjukpenningplacerade. I motionen anförs att många ålderspensionärer med
enbart folkpension och pensionstillskott annars kommer att betala mer för
sin sjukhusvistelse än en låginkomsttagare med motsvarande inkomster.
Resultatet blir, enligt motionärerna, att många pensionärer kommer att
behöva begära nedsättning av avgiften för att klara hyran under sjukhusvis -

SfU 1986/87:14

Bilaga 2

34

telsen. Då är man tillbaka i den situation som rådde under systemet med de
differentierade vårdavgifterna.

I motion 1986/87:Sf348 (m) yrkande 4 hemställs att riksdagen vid behandlingen
av proposition 1986/87:100, bil. 7 beslutar avslå det till propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Motionärerna biträder i princip propositionens förslag om avskaffande av det
avgiftsfria sjukhusåret för ålderspensionärer men avvisar nu föreliggande
förslag och begär ett nytt, som tillförsäkrar betalningssvaga pensionärer
samma rätt till avgiftsnedsättning eller avgiftsbefrielse som tillkommer
sjukpenningförsäkrade patienter. Motionärerna vill - i avvaktan på en
livsvarig sjukvårdsförsäkring - ha en spärregel för pensionärers avgiftsskyldighet,
likvärdig med den som gäller för sjukpenningförsäkrade. Detta är
enligt motionärerna en nödvändig förutsättning för att ett avskaffande i
princip av det fria sjukhusåret skall kunna accepteras. Pensionären skall
alltid ha rätt att för eget bruk behålla minst två tredjedelar av pensionen.
Regeln skall, enligt motionärerna, vara lika bindande och lika lätt att hantera
som sjukpenningregeln. Ingen hänsyn skall tas till sidoinkomster eller
förmögenhet och ej heller till det behovsprövade kommunala bostadstillägget.
Ingen individuell behovsprövning skall förekomma. Möjligheten till
särskild avgiftsnedsättning skall finnas kvar.

Gällande bestämmelser m. m.

Ersättning för sjukhusvård utges från den allmänna försäkringen till dem som
driver sjukhusen (landstingskommunerna och de kommuner som är sjukvårdshuvudmän).
Regeringen fastställer med stöd av 2 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) grunderna för ersättningen. Grunderna
bygger på överenskommelser som regelbundet träffas med Landstingsförbundet.
Sedan den 1 januari 1987 erhåller sjukvårdshuvudmannen
ersättning som ingår i den allmänna sjukvårdsersättningen. För den som är
sjukpenningförsäkrad görs ett avdrag på sjukpenningen för varje dag som
den försäkrade vistas på sjukhuset, för närvarande 55 kr. (3 kap. 4 § andra
stycket AFL). Avdraget får dock enligt samma lagrum uppgå till högst en
tredjedel av sjukpenningens belopp. Det är förutsatt att sjukvårdshuvudmannen
inte tar ut någon avgift från vårdtagaren för sjukhusvården när
denna ersätts från försäkringen.

För pensionärer som har hel ålderspension eller hel förtidspension utges
enligt 2 kap. 12 § AFL ersättning från den allmänna försäkringen för
sammanlagt högst 365 dagars sjukhusvård. Något avdrag från pensionen görs
då inte (det s. k. avgiftsfria året). Sedan denna förmån har utnyttjats helt -det kan ske under en sammanhängande vårdperiod eller vid flera kortare
vårdtillfällen - är pensionären ”utförsäkrad”. När en pensionär har utförsäkrats
utges inte längre någon försäkringsersättning till sjukvårdshuvudmannen
för sjukhusvård av pensionären.

I dessa fall är sjukvårdshuvudmannen i stället hänvisad till att själv ta ut
vårdavgift av pensionären med stöd av 17 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763), HSL. Enligt lagrummets första stycke bestämmer sjukvårdshu -

SfU 1986/87:14

Bilaga 2

35

vudmannen grunderna för vårdavgifter. När det gäller sjukhusvård av en
utförsäkrad pensionär föreskrivs i andra stycket att vårdavgift får tas ut med
högst 55 kr. per vårddag.

I överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen med anledning
av beslutet att avskaffa de differentierade vårdavgifterna förutsätts att
avgiftsnedsättning skall medges vid behov. Ett skäl för nedsättning av
avgiften är, enligt överenskommelsen, pensionärens behov av och möjlighet
att betala kostnaden för egen bostad. I överenskommelsen förutsätts vidare
att hänsyn skall tas till pensionärens behov av medel för särskilda rehabiliteringsinsatser.
Information skall ges till berörda pensionärer om möjligheten
till nedsättning av vårdavgiften.

I årets budgetproposition föreslås (bil. 7 s. 45 f. och 58 f.) att det
avgiftsfria året för pensionärer vid sjukhusvistelse avskaffas. Undantag görs
dock för pensionärer med hel förtidspension som föreslås få behålla
förmånen av ett avgiftsfritt år. Enligt förslaget skall avdrag på sjukpenningen
inte göras för det begränsade antal pensionärer som har rätt till sjukpenning
och som genom de föreslagna ändringarna blir avgiftsskyldiga. Ersättning
från sjukförsäkringen för sjukhusvård skall inte lämnas när pensionären är
avgiftsskyldig.

Tidigare riksdagsbehandling

I proposition 1985/86:43 om avgifter för ålders- och förtidspensionärer vid
sjukhusvård m. m. föreslogs bl. a. en återgång till systemet med fasta avgifter
för sjukhusvård för utförsäkrade pensionärer. Detta skulle ske genom en
ändring av 17 § HSL.

Två motioner (vpk resp. c), som väcktes med anledning av propositionen,
tog upp vissa frågor om skyddet för pensionärer med små pensionsinkomster.
Utskottet avstyrkte motionerna och hänvisade till att det enligt det avtal som
träffats med Landstingsförbundet förutsätts att sjukvårdshuvudmännen vid
behov medger avgiftsnedsättning (SoU 1985/86:9 s. 6 f.). Utskottet erinrade
vidare om ett tidigare uttalande (i betänkandet SoU 1982/83:34 s. 13) att den
som skulle bestämma den differentierade vårdavgiften självmant borde
beakta den enskildes och hans familjs situation och oberoende av särskilt
yrkande nedsätta avgiften. Utskottet förklarade att det fortfarande hade
uppfattningen att det principiellt var önskvärt att den som bestämmer
avgiften självmant beaktar om det finns skäl för nedsättning. Eftersom man
förutsattes överge systemet med en allmän inkomstprövning för bestämmande
av avgiften kunde detta dock vara förenat med vissa svårigheter. Utskottet
ansåg att det ankom på sjukvårdshuvudmännen att utforma reglerna för
prövning och nedsättning av vårdavgiften i enskilda fall. Utskottet underströk
vikten av att information skulle lämnas till berörda pensionärer om
möjligheterna till nedsättning i enlighet med det träffade avtalet (betänkandet
s. 6 f.).

SfU 1986/87:14

Bilaga 2

36

Utskottets bedömning

Socialutskottet, som inte har att yttra sig över propositionsförslaget om
avskaffande av det s. k. friåret för ålderspensionärer, delar den syn som
kommer till uttryck i samtliga här aktuella motioner, nämligen att en sådan
förändring aktualiserar frågan om en spärregel som skyddar de sämst ställda
pensionärerna mot att drabbas av en orimligt hög avgift vid sjukhusvård. De
möjligheter som nu finns till nedsättning av avgiften efter en individuell
prövning av behovet förutsätter att pensionären själv begär nedsättning och
redovisar motiven härför. Vid ett avskaffande av det s. k. fria året ökar
antalet pensionärer som har att erlägga vårdavgift. Många enstaka korta
vårdtillfällen kommer att omfattas av avgiftsuttaget. I det läget behövs en
mera schabloniserad regel för att skydda pensionärer med låga inkomster.
Utskottet vill även erinra om att nedsättning enligt nuvarande avtal främst
anknyter till pensionärens behov av egen bostad och/eller medel för
rehabiliteringsinsatser. Den situationen att pensionären har små inkomster
eller svag ekonomi i övrigt har inte i sig berörts i avtalet.

På grund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna att det
finns skäl att nu införa en ytterligare begränsning vilken skyddar pensionärer
med låga pensionsinkomster mot att debiteras en avgift av 55 kr. per vårddag.
En lösning som förespråkas i motionerna och som utskottet också ser som
principiellt riktig vore att anknyta till de regler som gäller beträffande
sjukpenning. Enligt 3 kap. 4 § andra stycket lagen om allmän försäkring
minskar vid sjukhusvård den utgående sjukpenningen med 55 kr. per
vårddag, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. En
liknande regel bör gälla för pensionärer som har att erlägga vårdavgift.

Det bör ankomma på regeringen att utforma förslag härom och snarast
framlägga detta för riksdagen. Utskottet vill emellertid betona att reglerna
skall vara schabloniserade och enkla att tillämpa, och att de inte skall
innebära en individuell behovsprövning. Möjligheten till nedsättning med
hänsyn till särskilda behov bör kvarstå vid sidan av den nu beskrivna
begränsningsregeln.

Stockholm den 31 mars 1987

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), John Johnsson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m), Aina Westin (s),
Yvonne Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid
Andersson (s), Ingvar Eriksson (m), Claes Rensfeldt (s), Maud Björnemalm
(s) och Kjell-Arne Welin (fp).

SfU 1986/87:14

Bilaga 2

37

Särskilt yttrande

Avskaffande av det s. k. friåret för ålderspensionärer

Ulla Tillander (c), Rosa Östh (c) och Inga Lantz (vpk) anför:

I motion 1986/87:Sf203 av Olof Johansson m. fl. (c) yrkande 4 och motion
1986/87:Sf272 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 1 hemställs att förslaget
om slopat friår på sjukhus skall avslås. Vår inställning till friåret framgår av
dessa motioner.

SfU 1986/87:14

Bilaga 2

38

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1986/87 :ly

om höjning av arbetsmarknadsavgiften

Till socialförsäkringsutskottet

I detta yttrande behandlas två skilda frågor. Den ena gäller arbetsmarknadsavgiften
enligt lagen om socialavgifter, den andra vissa ändringar i lagen om
allmän försäkring.

I. Arbetsmarknadsavgiften

Regeringen har i årets budgetproposition, bilaga 7, föreslagit en höjning av
arbetsmarknadsavgiften enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter.
Frågan om ändring av denna lagparagraf - som berör även andra avgifter än
arbetsmarknadsavgiften - är hänvisad till beredning av socialförsäkringsutskottet.
Moderata samlingspartiet hemställer i den till arbetsmarknadsutskottet
remitterade kommittémotionen 1986/87:A260 yrkande 5 att riksdagen
skall avslå regeringsförslaget i vad avser arbetsmarknadsavgiften.

Med överlämnande av motion A260 i den aktuella delen får arbetsmarknadsutskottet
anföra följande.

Bakgrunden till förslaget att höja arbetsmarknadsavgiften är de förslag
regeringen har lagt fram om höjningar av ersättningarna vid arbetslöshet och
av utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning. Denna reformkostnad
har beräknats till 332 milj. kr. och bör enligt regeringen täckas fullt ut
genom att arbetsmarknadsavgiften höjs med 0,154 procentenheter till
2,16 % från den 1 januari 1988.

I det betänkande om arbetsmarknadspolitiken som arbetsmarknadsutskottet
avger inom kort (AU 1986/87:11) kommer utskottet att tillstyrka
regeringsförslagen beträffande de höjda ersättningsnivåerna. Utskottet
instämmer i att reformkostnaden bör täckas på det sätt regeringen har
föreslagit, dvs. med en höjd arbetsmarknadsavgift. Ställningstagandena i
dessa frågor innebär att utskottet samtidigt avstyrker motionsyrkanden med
alternativa förslag i dessa frågor från moderata samlingspartiet samt från
centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. De två sistnämnda partierna
har dock i sina motioner inte gått in på frågan om arbetsmarknadsavgiften.

Med hänvisning till det anförda hemställer arbetsmarknadsutskottet att
socialförsäkringsutskottet föreslår riksdagen att med avslag på motion
1986/87:A260 yrkande 5 anta regeringens förslag om ändring av 2 kap. 1 §
lagen (1981:691) om socialavgifter i vad avser höjning av arbetsmarknadsavgiften.

SfU 1986/87:14

Bilaga 3

39

II. Ändringar i lagen om allmän försäkring

Regeringen föreslår vidare i bilaga 12 (s. 89—92) till budgetpropositionen att
det s. k. starta-eget-bidraget skall bli pensionsgrundande. Bidraget utgår till
arbetslösa som startar egen rörelse och till följd härav inte har rätt till
arbetslöshetsersättning.

Arbetsmarknadsutskottet biträder detta förslag som innefattar ändring av
11 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. 1 regeringens lagförslag ingår
dessutom en ändring som avser vuxenstudiestödet. Med hänsyn till att
socialförsäkringsutskottet har att handlägga frågorna om vuxenstudiestödet
synes lämpligt att härtill knyta den slutliga beredningen av ändringsförslaget
beträffande lagen om allmän försäkring. Om detta har samråd under hand
ägt rum mellan utskottens kanslier.

Med överlämnande av det till proposition 1986/87:100 bilaga 12 fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
hemställer arbetsmarknadsutskottet att socialförsäkringsutskottet föreslår
riksdagen att anta detta lagförslag såvitt avser det här aktuella s. k.
starta-eget-bidraget.

Stockholm den 5 mars 1987

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Lahja Exner (s), Bengt
Wittbom (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp),
Sonja Rembo (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove Hagberg
(vpk), Sven Lundberg (s), Anders G Högmark (m), Sigge Godin (fp),
Monica Öhman (s) och Ture Ångqvist (s).

Avvikande mening

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den del
av yttrandet som börjar med ”1 det” och slutar med ”av arbetsmarknadsavgiften”
bort ha följande lydelse:

Ställningstagandet till regeringens förslag om höjning av arbetsmarknadsavgiften
hänger samman med behandlingen av frågan om nivåerna på
ersättningarna vid arbetslöshet och utbildningsbidragen. Detta redovisas
inom kort i utskottets betänkande om arbetsmarknadspolitiken (AU 1986/
87:11). Moderata samlingspartiet har därvid förordat att önskemålen om
förbättrade kassaersättningar skall tillgodoses genom en frivillig tilläggsförsäkring
som finansieras i annan ordning utan ianspråktagande av ytterligare
avgiftsmedel enligt lagen om sociala avgifter. Detta har utvecklats i en
reservation (nr 62) till betänkandet. Mot den bakgrunden avstyrks den
höjning av arbetsmarknadsavgiften som föreslås i budgetpropositionen.

Med hänvisning till det anförda hemställs att socialförsäkringsutskottet
föreslår att riksdagen skall med bifall till motion 1986/87:A260 yrkande 5

SfU 1986/87:14

Bilaga 3

40

avslå regeringens förslag till ändring av 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter i vad avser höjning av arbetsmarknadsavgiften.

Särskilda yttranden

1. Elver Jonsson och Charlotte Branting (fp) anför:

När det gäller finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen har folkpartiet i
partimotion 1986/87:A229 principiellt uttalat sig för att egenavgifterna till
försäkringen bör höjas och att arbetsgivarnas ansvar för finansieringen ökas.
Därmed avses att skapa incitament för arbetsmarknadens parter att sluta
löneavtal som inte är inflationsdrivande och inte heller skapar arbetslöshet. I
enlighet med detta resonemang har vi godtagit en höjning av
arbetsmarknadsavgiften samtidigt som vi har begärt ett ändrat statsbidragssystem
när det gäller arbetslöshetskassorna som bl. a. innebär höjda avgifter
för medlemmarna. Den frågan behandlas för närvarande i arbetsmarknadsutskottet
(AU 1986/87:11).

2. Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anför:

När det gäller förbättrade ersättningar vid arbetslöshet har centerpartiet
intagit ståndpunkten att frågan bör bli föremål för överläggningar mellan
regeringen å ena och de fackliga organisationerna och Arbetslöshetskassornas
samorganisation å den andra sidan. Målsättningen för överläggningarna
bör vara att de arbetslösa får kompensation för pris- och löneutvecklingen.
Sett mot den bakgrunden framstår en höjning till 380 kr. av kassaersättningarna
som rimlig. Vi har vid våra bedömningar förutsatt att höjningen av
ersättningarna finansieras genom höjda egenavgifter till kassorna, dvs.
genom en omfördelning från dem som har arbete till dem som är arbetslösa.
Jag vill erinra om att statsbidraget till kassorna nu utgör 95 % av deras
kostnader. En enhällig riksdag beslöt på hösten 1976 att statens andel skulle
uppgå till 90 %, och från vår sida anser vi att denna kostnadsandel bör
återställas. Även detta bör ingå i de överläggningar som vi har förutsatt skall
komma till stånd.

SfU 1986/87:14

Bilaga 3

41

Innehållsförteckning SfU 1986/87:14

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Motioner väckta med anledning av proposition 1986/87:69 2

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1985/86 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87 2

Utskottet 5

D 1. Bidrag till sjukförsäkringen 5

Inledning 5

Sjukpenningförsäkringen 5

Allmänt om sjukpenning 5

Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen m. m 7

Egenföretagares och hemarbetandes sjukpenningskydd 8

Rehabilitering 9

Pensionärernas vårdavgifter vid sjukhusvård 10

Avdrag från föräldrapenning vid förlossningsvård 13

Ytterligare regelöversyn 15

Tandvård 15

Resekostnader 15

Läkemedel 16

Socialavgifterna 16

Anslagsberäkningen m. m 18

D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m. m 18

Lagförslagen 19

Hemställan 19

Reservationer 21

1. Besparingar inom sjukförsäkringen (m) 21

2. Besparingar inom sjukförsäkringen (fp) 21

3. Egenföretagares karenstid (c) 22

4. Pensionärernas vårdavgifter vid sjukhusvård (c, vpk) 22

5. Avdragfrånföräldrapenningvidförlossningsvårdm.m. (c, vpk) 23

6. Höjning av socialavgifter (m) 23

7. Höj ning av socialavgifter (fp) 24

8. Höj ning av socialavgifter (c) 25

9. Medelsanvisningtillsjukförsäkringm.m. (vpk) 25

Särskilt yttrande 26

Läkemedel (vpk) 26

Bilaga 1 Lagförslag : 27

Bilaga 2 Yttrande från socialutskottet 34

Bilaga 3 Yttrande från arbetsmarknadsutskottet 39

42