Näringsutskottets betänkande
1986/87:9

om utrikeshandelspolitiska frågor

NU

1986/87:9

Ärendet

1 detta betänkande behandlas, helt eller delvis, tolv motioner om bl. a.
fri handel med varor och tjänster,
u-landshandeln,

social- och miljöklausul i internationella handelsöverenskommelser,

Norden som hemmamarknad,

samarbetet med EG,

kostnader för handelspolitiska åtgärder,

importkonkurrerande hemmamarknadsindustri,

export av högteknologiska varor,

tillfällig utförsel av metallskrot.

Sammanfattning

Fyra partier (m, fp, c, vpk) har i motioner redovisat sin principiella syn på
inriktningen av den svenska handelspolitiken. Förslag i motionerna om
vissa svenska initiativ på området avstyrks av utskottet med hänvisning
bl.a. till förestående förhandlingar inom ramen för GATT. Med liknande
motivering avstyrker utskottet förslag i tre motioner (fp, c, vpk) om särskilda
åtgärder med hänsyn till u-ländernas situation. Utskottet avstyrker
vidare två motioner (c, vpk) om möjligheterna att begränsa import som
framställs under socialt eller miljömässigt oacceptabla förhållanden, varvid
utskottet dock räknar med en fortsatt svensk bevakning av frågan i
lämpliga internationella sammanhang.

Motionsyrkanden om ökade insatser i det nordiska samarbetet (c) och i
samarbetet med EG (m) avstyrks av utskottet, som hänvisar till pågående
verksamhet på dessa områden. Utskottet avstyrker likaledes motioner (m,
fp) med krav på utredningar om kostnaderna för handelspolitiska skyddsåtgärder,
varvid hänvisas till att nya importrestriktioner för t. ex. tekoprodukter
inte torde vara aktuella. Utskottet avstyrker också ett motionsyrkande
(c) om en utredning av möjligheterna att ersätta import med inhemska
produkter. Därvid erinrar utskottet om vikten av att även hemmamarknadsinriktade
industribranscher kan avsätta en del av sin produktion på
export.

De hittills nämnda motionerna har samtliga fått stöd i reservationer från 1

1 Riksdagen 1986187. 17 sami. Nr 9

företrädare för resp. parti, i några fall även för annat parti. Ytterligare NU 1986/87:9

motioner som avstyrks av utskottet men som får stöd i reservationer gäller
tillfällig utförsel av metallskrot (m) och statligt handels- och bytesbolag
(vpk).

Ett motionsyrkande (c) om lagreglering av exporten av högteknologiska
varor avstyrks med hänvisning till att vissa restriktioner numera gäller på
området. Ett yrkande (vpk) om att en kommission skall tillsättas för att
utreda olika aspekter av det svenska beroendet av utländsk avancerad
teknik avstyrks också av utskottet. Här föreligger en reservation (vpk) till
förmån för motionen.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1985/86:405 av Ulla Orring m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående en fortsatt liberalisering av den externa ekonomiska politiken i
Sverige och i vår omvärld.

1985/86: U530 av Olof Johansson m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om handelspolitikens inriktning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om u-ländernas utsatta ställning i världshandeln,

5. hos regeringen begär en kartläggning av i vilken omfattning import
förekommer av varor producerade under oacceptabla förhållanden från
hälso- och miljösynpunkt eller med utnyttjande av slavarbete eller barn
eller annan även efter lokala förhållanden underbetald arbetskraft samt
förslag till åtgärder som kartläggningen kan motivera,

6. som sin mening ger regeringen till känna att GATT-avtalet bör omförhandlas
så att de avtalsslutande parterna får rätt att förhindra import av
varor som produceras under oacceptabla förhållanden i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1985/86:N216 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), såvitt gäller hemställan (9) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av att motverka protektionism inom varu- och tjänstehandeln.

1985/86:N270 av Anita Bråkenhielm (m) och Sonja Rembo (m), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ändring i kungörelsen (1950:324)
angående allmänt exportförbud på sådant sätt att företag i tillverkningsindustrin
medges tillfällig utförsel för bearbetning av metallskrot i det fall det
är avsett för återtagning och återanvändning i den egna tillverkningen.

1985/86:N271 av Sigge Godin (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande export -och importutbildning för små och medelstora företag vid Sandöskolan. 2

1985/86:N272 av Paul Lestander (vpk), vari hemställs att riksdagen hos NU 1986/87:9
regeringen begär förslag till ett statligt handels- och bytesbolag för handel
med statshandelsländerna och att en avdelning i detta bolag inrättas som
ett marknadsinstitut i Tornedalen.

1985/86:N291 av Alf Wennerfors (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att de
handelspolitiska åtgärdernas betydelse för hushållens ekonomi bör utredas.

1985/86:N302 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan (6)
att riksdagen uttalar att Sverige i skilda sammanhang bör verka för en fri
internationell handel och slopande av icke-tariffära handelshinder, även
inom tjänstesektorn.

1985/86:N303 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning av tekoimporten på
grundval av en socialklausul.

1985/86:N312 av Hadar Cars m.fl. (fp), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om kostnadsberäkning
av handelspolitiska skyddsåtgärder.

1985/86:N326 av Olof Johansson m.fl. (c), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1985/86: U530 - att riksdagen

1. hos regeringen begär utredning och förslag om myndigheternas åligganden
och befogenheter i det nordiska samarbetet,

2. hos regeringen begär att utredningen Importkonkurrerande hemmamarknadsindustri
(SIND 1979:3) breddas och aktualiseras i enlighet med
de riktlinjer som redovisas i motionen samt att de förslag läggs som den
förnyade översynen kan föranleda,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om högteknologisk export.

1985/86:N327 av Lars Wemer m.fl. (vpk), vari - med motivering i motion
1985/86: Fi603 — hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om det
nuvarande frihandelssystemets verkningar,

2. hos regeringen begär förslag om åtgärder för att begränsa det utländska
teknikberoendets inverkan på landets ekonomiska politik och utrikespolitik.

Uppgifter i anslutning till motionerna
Aktuella handelspolitiska frågor

1 sitt anförande i den handelspolitiska debatten i riksdagen den 2 april 1986
(RD 1985/86:105 s. 4) gav statsrådet Mats Hellström en översiktlig redogörelse
för regeringens linje i olika aktuella handelspolitiska frågor. Anföran- 3

det inleddes med följande principiella synpunkter på värdet för den svens- NU 1986/87:9
ka ekonomin av ett fritt varuutbyte:

Det är genom utrikeshandeln som Sverige deltar i den internationella
arbetsfördelningen. Det är genom att öppna våra gränser för ett internationellt
varuutbyte som vi har kunnat renodla våra speciella konkurrensfördelar.
Det är genom denna öppenhet som vi har lagt grunden för en enastående
välfardsutveckling i Sverige.

Under senare år har den positiva utvecklingen av vår export betytt
mycket för den återhämtning som skett i den svenska ekonomin och för
vår internationellt sett höga sysselsättning.

Även sedd i ett längre perspektiv spelar utrikeshandeln en stor roll i det
ekonomiska utvecklingsförloppet. Det är genom det fria varuutbytet över
vårt lands gränser som de svenska konsumenterna kan få tillgång till ett
större urval av varor och tjänster och som de svenska företagen stimuleras
till nya tekniska landvinningar och en effektiv forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Det är genom att ständigt mäta sig med en internationell
konkurrens som företagen sporras till nya landvinningar. Den internationella
konkurrensen leder till en skapande och progressiv miljö för de
svenska företagen. Utrikeshandeln har via sina effekter på den tekniska
utvecklingen verkat sorn en kraftfull tillväxtmotor under en stor del av
1900-talet. Detta har bidragit till våra framgångar på sysselsättningens och
den sociala välfärdens områden.

Omvänt innebär protektionism en börda för folkhushållet. En skyddspolitik
leder till att vi inte utnyttjar våra resurser på bästa sätt, med negativa
följder för tillväxt och sysselsättning. Även de tekniska bestämmelser,
tulladministrativa regler, m. m. som isolerar den nationella marknaden kan
medföra kostnader och onödigt besvär för företag och enskilda. Det är
dyrbart att framställa flera versioner av en produkt för att tillfredsställa
flera länders olika myndighetskrav. Det är dyrbart att behöva vänta avsevärd
tid för att få sin produkt godkänd för marknadsföring i andra länder.

Regeringen arbetar aktivt på att undanröja sådana tekniska handelshinder
som inte kan motiveras av hälso- och säkerhetsskäl. Detta arbete är
sålunda också ett led i insatserna för att nå ökad ekonomisk tillväxt.

Efter en genomgång av den internationella ekonomiska utvecklingen och
tendenserna till ökad protektionism i vår omvärld uttalade statsrådet Hellström
regeringens starka stöd för arbetet på att få till stånd en ny förhandlingsrunda
inom GATT, innefattande också handeln med tjänster (se s. 6).

Vidare behandlades u-ländernas skuldproblem. Handelns betydelse för
att lösa dessa problem är central, anfördes det, och Sverige är berett att
stödja u-ländernas ansträngningar att öka sin export. Beträffande Sveriges
import av tekoprodukter från u-länder — som utgör det enda betydande
avsteget från den svenska frihandelslinjen såvitt gäller industrivaror —
ställdes en generösare behandling i utsikt.

Ett centralt mål för Sveriges handelspolitik är, anfördes det vidare, att
svenska varor och tjänster skall kunna tävla på lika villkor på den västeuropeiska
marknaden, som i dag svarar för ca 70% av Sveriges export.

Genom medlemskapet i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)
och avtalen med Europeiska gemenskapen (EG) har svensk industri och
svenska konsumenter nu tillgång till världens största tullfria marknad.

Trots tullavvecklingen hämmas emellertid handeln såväl inom EG som 4

mellan EFTA-länderna och EG av en rad andra hinder. Inom EG har man

nu beslutat sig för att ta krafttag för att till år 1992 avveckla återstående NU 1986/87:9
handelshinder och för att stimulera samarbetet i fråga om industriell forskning
och utveckling. Sverige har all anledning att uppmärksamt följa denna
utveckling för att så långt möjligt bli delaktigt i förverkligandet av en reell
hemmamarknad i Västeuropa. Vi måste inse, anfördes det, att deltagandet
i gemensamma europeiska lösningar många gånger förutsätter jämkningar
t. ex. vad gäller utformningen av tekniska föreskrifter. Statsrådet Hellström
hänvisade här bl.a. till det pågående arbetet mellan EFTA och EG
på grundval av den s.k. Luxemburgdeklarationen.

Vidare anfördes att regeringen fäster särskilt stor vikt vid internationellt
samarbete om forskning och utveckling. En viktig grundval för ett intensifierat
samarbete på området med EG har lagts med det ramavtal som
träffades i början av år 1986.1 sammanhanget hänvisades också till det s. k.

Eureka-initiativet, som syftar till att stärka de europeiska företagens konkurrenskraft
på högteknologiområdet genom ett utökat samarbete mellan
företagen rörande olika kommersiellt inriktade utvecklingsprojekt.

Ny GATT-runda

Under efterkrigstiden har det allmänna tull- och handelsavtalet (General
Agreement on Tariffs and Trade, GATT) utvecklats till det centrala organet
för förhandlingar om tullar och andra handelshinder och för fastställande
av normer för internationell handel. Kretsen av GATT-anslutna
länder omfattar samtliga västliga industriländer, flertalet viktiga u-länder
samt vissa statshandelsländer, dock ej Sovjetunionen och Kina. Grundläggande
för GATT är den s.k. mest-gynnad-nation-principen, som innebär
skyldighet för varje medlemsland att behandla samtliga medlemsländer
lika i fråga om tullar, avgifter m. m. Endast länder som ingår i en tullunion
eller ett frihandelsområde tillåts att - till förmån för andra länder inom
unionen eller området — göra undantag från principen.

Vidare är kvantitativa restriktioner mot import förbjudna. GATT innehåller
dock en generell skyddsklausul av innebörd att ett land får vidta
skyddsåtgärder om inhemska producenter skadas av snabbt ökande import.
Även en rad andra undantagsklausuler finns i avtalet. Handeln med
jordbruksprodukter är sålunda i praktiken undantagen från GATT-reglerna.

Även tekoområdet särbehandlas på grundval av en inom GATT träffad
ramöverenskommelse, det s.k. multifiberavtalet (MFA). Överenskommelsen
ger möjligheter till bilateral reglering av exporten av tekoprodukter
från u-länder till i-länder. Sådana bilaterala avtal skall dock medge en viss
minsta exportökning. Syftet med systemet är att importländerna skall
kunna skydda sig mot marknadsstörningar, samtidigt som en successiv
ökning av u-ländernas export garanteras. MFA har kommit att täcka en allt
större del av handeln på området. MFA har flera gånger förlängts. Nyligen
förlängdes det för ytterligare en femårsperiod (MFA IV).

Under efterkrigstiden har ett antal förhandlingsrundor ägt rum inom
GATT med sikte på att få till stånd en allmän avveckling av tullar och
andra handelshinder. Den senaste rundan, som påbörjades i Tokyo år 5

tl Riksdagen 1986/87. 17 sami Nr 9

1973, har lett till att industriländernas genomsnittliga tullskydd på industri- NU 1986/87:9
varor har sänkts till 5—6%.

I Tokyorundan behandlades även olika frågor rörande s. k. icke-tariffara
handelshinder, som har kommit att bli alltmer betydelsefulla i och med
avvecklingen av tullarna. Överenskommelser ingicks om s.k. koder för
bl. a. statliga subventioner, tekniska föreskrifter och offentlig upphandling.

Frågan om en ny förhandlingsrunda i GATT har aktualiserats under de
senaste åren. Bakgrunden härtill är främst att obalanser inom världsekonomin
har lett till starka protektionistiska strömningar. Särskilt Förenta
Staterna, som har sett sin konkurrenskraft försvagad genom dollaruppgången,
har sökt efter olika möjligheter att undanröja hinder för sin export
av såväl industri- och jordbruksvaror som tjänster, med hot om olika
skyddsåtgärder som påtryckningsmedel. U-länderna å sin sida tvingas
genom sin stora skuldbörda att öka exporten till industriländerna, samtidigt
som man önskar skydda framväxande inhemsk produktion av kvalificerade
industrivaror och tjänster.

Vid GATT:s session i november 1985 beslöts att starta förberedelserna
för en ny runda. Arbetet kom att präglas av starka motsättningar beträffande
bl. a. omfattningen av den nya rundan. Industriländerna drev linjen att
tjänstehandeln och vissa andra områden som hittills inte omfattats av
GATT borde behandlas, vilket flera u-länder motsatte sig. Även frågan om
avveckling av hinder för handeln med jordbruksprodukter var kontroversiell.
Vissa EG-länder var obenägna att låta jordbrukspolitiken inom EG
påverkas av en ny GATT-runda.

Trots dessa motsättningar visade det sig möjligt att vid ett ministermöte i
Punta del Este i Uruguay i september 1986 nå enighet om riktlinjer för den
nya rundan.

I en gemensam deklaration av den 20 december 1986 redogörs utförligt
för mål, allmänna principer, ämnesområden och procedur för de kommande
förhandlingarna. Av stor vikt är att såväl tjänste- som jordbruksområdena
skall behandlas. De deltagande länderna åtar sig också att inte
införa nya GATT-stridiga handelshinder medan förhandlingarna pågår och
att successivt avveckla befintliga sådana hinder under perioden. Det kan i
formellt hänseende noteras att deklarationens första del, som gäller varuhandeln,
har antagits av de avtalsslutande parterna i GATT, medan den
andra delen, som gäller tjänster och som alltså ligger utom ramen för det
nuvarande avtalet, har antagits av ministrarna. Enligt deklarationen skall
Uruguayrundan avslutas inom fyra år.

En redogörelse för överenskommelsen i Punta del Este från svensk
synpunkt har den 3 november 1986 lämnats i riksdagen av statsrådet Anita
Gradin i svar på en interpellation (1986/87:8) av Hadar Cars (fp). I svaret
anfördes bl.a. följande:

En viktig målsättning för den nya rundan är att på ett effektivt sätt bromsa
den framväxande protektionismen. Det faktum att konkreta förhandlingar
nu kommer i gång kan förväntas få en återhållande inverkan på det protektionistiska
trycket. Genom ministerbeslutet i Punta del Este har regeringarna
uttryckligen åtagit sig att sätta stopp för nya protektionistiska åtgärder,
att avveckla handelshinder som strider mot GATT och att ge GATT

en övervakningsfunktion för dessa åtaganden. Detta är den del av deklara- NU 1986/87:9
tionen som i GATT-terminologi kallas ”stand-still” och ”roll back”.

Ett annat centralt mål med förhandlingarna är att öka marknadstillträdet
världen över så att världshandeln på nytt kan bli en motor för sysselsättning
och tillväxt. Detta är också ett mål som starkt betonas av u-länderna.
Ministerdeklarationen innehåller på denna punkt ett brett mandat att förhandla
om att avveckla eller minska hinder på områden som tullar, icketariffära
handelshinder, tropiska produkter, naturresursprodukter, tekoindustrin
och jordbruket.

En tredje målsättning för svensk del har varit att skapa en förstärkt
disciplin inom GATT och att stärka GATT som institution. Ministerdeklarationen
innehåller åtaganden att se över och förstärka GATT-avtalet på
ett antal viktiga punkter, t.ex. beträffande skyddsklausulen (art. XIX),
subventioner, tvistlösningsmaskineriet samt de uppförandekoder rörande
icke-tariffära handelshinder som förhandlades i Tokyorundan. GATT bör
vidare kunna stärkas genom ökat ministerengagemang och genom att
GATT:s relationer till organisationer på det monetära och finansiella området,
t. ex. Internationella valutafonden, aktiveras.

Ytterligare en central svensk målsättning för rundan är att anpassa
GATT:s regelverk till nya ekonomiska realiteter och handelspolitiska problem.
Tjänstehandelsfrågan har i detta avseende stått i förgrunden. Den
var också en av de mest kontroversiella vid Punta del Este-mötet. Att man
lyckades nå en kompromiss i denna känsliga fråga måste anses vara ett av
de viktigaste resultaten av mötet. Genom att dela upp ministerdeklarationen
i två delar, en omfattande varor och en omfattande tjänster, kunde
man tillgodose såväl i-lands- som u-landsintressen. Det centrala är dock att
man nu beslutat starta förhandlingar om tjänster inom ramen för GATT
och som en del av rundan. Både varu- och tjänsteförhandlingarna skall
följa samma tidtabell. Först i slutet av förhandlingarna skall ställning tas
till om och hur resultatet skall inkorporeras i GATT.

Avslutningsvis anförde statsrådet Gradin att man nu sannolikt står inför de
mest omfattande och komplicerade förhandlingarna i GATT:s historia.

Beslutet från Punta del Este måste ändå ses som en kraftfull manifestation
av tilltron till det multilaterala handelssystemet och av viljan att ta nya
initiativ för att ytterligare förbättra detta.

Delegationen för tjänstehandel

Genom beslut den 23 januari 1986 har regeringen inrättat en delegation för
tjänstehandel. Delegationen är avsedd att tjäna som ett forum för informationsutbyte
och diskussion i syfte att främja och utveckla tjänstehandeln.

Särskilda direktiv för delegationen har inte meddelats. Bakgrunden till
regeringens beslut har emellertid redovisats i proposition 1984/85:140 om
tjänsteexportfrågor, där bl. a. följande anförs (s. 25 f.):

Inom utrikesdepartementet bereds frågor avseende Sveriges handel, inkl.
handeln med tjänster. Tjänstesektorns arbetsförhållanden i allmänhet styrs
eller påverkas av en rad olika departement, myndigheter och organisationer.

Tjänstehandelsfrågorna har under senare tid fatt ökad uppmärksamhet, 7

inte minst på det internationella planet, och förväntas få än större tyngd NU 1986/87:9
den närmaste tiden. Ett ökat informationsutbyte och diskussion med intressenter
på detta område är därför angeläget i syfte att främja och
utveckla tjänstehandeln. Den föreslagna delegationen avses kunna bli ett
sådant forum. Delegationen bör således kunna fungera som ett forum för
diskussion, information och impulsgivning vad avser olika förslag och
idéer som kan komma att inverka på Sveriges förutsättningar för internationell
handel med tjänster. Det arbete som redan bedrivs, inte minst på
det internationella planet, utgör därvid en betydelsefull grund. Vidare kan
delegationen tjäna som ett diskussionsforum i det svenska förberedelsearbetet
inför de internationella förhandlingarna om tjänstehandel.

I delegationen ingår företrädare för såväl företag och organisationer inom
tjänstesektorn som departement och myndigheter. Antalet ordinarie ledamöter
är för närvarande 19, vartill kommer åtta suppleanter. Ordförande är
det statsråd som har att i regeringen föredra ärenden i frågor om utrikes
handel, för närvarande statsrådet Anita Gradin. Delegationen avses komma
att sammanträda två å fyra gånger om året.

Kartläggning av handelshinder i Västeuropa

Enligt beslut av regeringen i juli 1984 har en särskild utredare, departementsrådet
Rutger Croneborg, tillkallats med uppdrag att dels kartlägga
och utvärdera hindren för en fri handel över gränserna, dels samordna
fortsatt svenskt utredningsarbete och deltagande i internationell förhandlingsverksamhet
på området.

I en till beslutet fogad promemoria konstateras beträffande Norden att
de ”klassiska” handelshindren, dvs. tullar och kvantitativa begränsningar
av export och import, genom EFTA och frihandelsavtalen med EG är
avskaffade de nordiska länderna emellan på i stort sett hela industrivaruområdet.
De finns däremot kvar på jordbruksvaruområdet och när det
gäller handeln med fisk. Diskussionen om ett fortsatt avvecklande av handelshinder
i Norden gäller framför allt de s.k. icke-tariffära hindren. I
promemorian hänvisas till en kartläggning av sådana handelshinder vilken
för svensk del har utförts av kommerskollegium. Härom anförs följande:

Svenska företag — i synnerhet mindre och medelstora — har till kollegiet
anmält sådan lagstiftning eller administrativ praxis, som enligt deras mening
har skapat problem i den gränsöverskridande handeln i Norden. Även
svenska bestämmelser eller svensk administrativ praxis har påtalats. Ett
70-tal olika ”hinder” av denna art har påtalats. Nyckelrubriker är tullprocedurer
och dokumentation, provning, godkännande och märkning, säkerhetsbestämmelser
för motorfordon, skiljaktigheter i byggbestämmelser
och livsmedelslagstiftning osv. Efter svensk modell har numera motsvarande
kartläggning gjorts i Danmark, Finland och Norge.

Även i Västeuropa i övrigt, anförs det vidare, har de icke-tariffära handelshindren
alltmer uppmärksammats. En undersökning har visat att redan i
handeln mellan de enskilda EG-länderna kvarstår hinder av olika slag som
innebär en fördyring av varorna med i genomsnitt 6—8%. Mot denna 8

bakgrund görs nu inom EG stora ansträngningar för att ”stärka den interna NU 1986/87:9

marknaden”. För EFTA-ländema, som avsätter ungefär hälften av sin

export inom EG, är det givetvis av stor betydelse att det fortsatta liberali seringsarbetet

inom EG inte sker på bekostnad av utomstående länder utan

att lösningar som förhandlas fram inom EG hålls öppna för deltagande

också för EFTA-länderna.

Avslutningsvis anförs i promemorian att de icke-tariffära hindren för
svensk handel med Västeuropa gäller bestämmelser och administrativ
praxis som utformats i Sverige, i övriga EFTA-länder och i EG-länderna. I
Sverige är ett flertal departement och myndigheter berörda. Identifieringen
och uppföljningen av dessa handelshinder är, betonas det, en krävande
uppgift. I den mån resultatet av arbetet är att ändringar bör sökas kan detta
ske genom att ett land ändrar en avvikande bestämmelse, genom bilaterala
förhandlingar, genom nordiskt samarbete eller inom ramen för EG/EFTAsamarbetet.

Under senare tid har det svenska arbetet med kartläggning av handelshinder
i betydande grad kommit att präglas av beslutet inom EG sommaren
1985 om att genomföra en verklig gemensam inre marknad senast år 1992.

Detta beslut grundades bl. a. på en s.k. vitbok från EG-kommissionen,
vilken har fått stöd av Europeiska rådet (EG-ländernas stats- och regeringschefer)
vid ett möte i juni 1985. I vitboken analyseras ett antal områden
inom vilka nationella bestämmelser alltjämt utgör hinder för fritt
utbyte av varor och tjänster inom EG. Det gäller i stor utsträckning olika
former av tekniska handelshinder men också tull- och skattebestämmelser
m.m. Till vitboken är fogad en tidsplan vari över 300 beslut i form av s.k.
direktiv har lagts in för åren 1986—1991. På svensk sida bedöms det vara
av stor vikt att det sker en avveckling av handelshinder mellan EFTA- och
EG-länderna parallellt med att den inre marknaden inom EG förverkligas.

Mot bakgrund härav pågår inom regeringskansliet ett arbete med att granska
olika svenska bestämmelser med hänsyn till möjligheterna till
harmonisering med de framtida bestämmelserna inom EG. För detta arbete
har förre näringsfrihetsombudsmannen Torsten Löwbeer i juni 1986
knutits som sakkunnig till den inledningsvis nämnde särskilde utredaren.

Eureka-samarbetet

Tanken på Eureka — ett tekniskt-industriellt samarbete i Västeuropa inom
avancerad civil teknologi — lanserades av Frankrikes president Mitterrand
i april 1985. Initiativet fick ett snabbt gensvar. I samarbetet deltar nu
samtliga EG- och EFTA-länder, Turkiet samt EG-kommissionen. Något
särskilt avtal har inte träffats mellan de deltagande länderna.

Målet för Eureka är att höja den teknologiska nivån i Europa och
därmed öka den europeiska industrins konkurrenskraft på världsmarknaden.
Samarbetet skall i princip gälla utvecklingsprojekt som ligger relativt
nära marknaden.

Eureka-arbetet leds av ministerkonferensen, där de 18 deltagarländerna
företräds av sina utrikes- och forskningsministrar. Ordförandeskapet växlar
mellan länderna. Sverige är ordförandeland för andra halvåret 1986. 9

Nästa ministermöte skall hållas i Stockholm den 17 december 1986. Minis- NU 1986/87:9
termötena förbereds av en ämbetsmannakommitté. Det finns också ett litet
permanent sekretariat i Bryssel.

Eureka baseras på samarbete mellan industriföretag och forskningsorgan.
Dessa parter skall svara för finansieringen av de enskilda projekten, i
förekommande fall med utnyttjande av existerande statliga stödformer.

Regeringarnas och EG-kommissionens uppgifter är att medverka till informationsutbyte
rörande olika projekt och att i möjligaste mån undanröja
administrativa och tekniska hinder för samarbetet.

Det ankommer på intresserade företag och institutioner i medlemsländerna
att föra fram förslag till Eureka-projekt. Projektförslagen sprids
genom ett särskilt informationssystem. De företag som önskar samarbeta
kring ett visst projekt tar direkt kontakt med varandra. Om det visar sig att
förutsättningar finns för samarbete kan parterna träffa ett inbördes avtal,
varefter projektet efter anmälan kan beviljas Eureka-status. Vissa krav
ställs härför, bl. a. att projektet har deltagare från minst två länder samt att
det innefattar avancerad teknik och uppnår en viss innovationsnivå. Inom
Eurekas ram anordnas särskilda industrimöten. Till dessa samlas företrädare
för industrin för att arbeta fram konkreta samarbetsprojekt inom
skilda industrigrenar. I november 1986 ordnade Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) ett möte i Stockholm om nya material för flyg- och bilindustrin.

I Sverige ligger ansvaret på regeringsnivå för Eureka på en statsrådsgrupp,
i vilken ingår industriministern, utrikeshandelsministern och utbildningsministern.
På tjänstemannanivå verkar en grupp med företrädare för
berörda departement, styrelsen för teknisk utveckling, IVA och Sveriges
industriförbund. Information om projekten hanteras av det svenska Eureka-sekretariatet,
som är knutet till industridepartementet.

Hittills har sammanlagt ca 70 projekt beviljats Eureka-status. Svenska
företag deltar i ett tiotal av dessa. Ytterligare ett antal projektförslag
bearbetas. Vid det förestående ministermötet i Stockholm väntas ett femtiotal
nya projekt komma att godkännas, varav cirka tio med svensk
medverkan. I omkring hälften av projekten med svenskt deltagande utgår
små och medelstora företag.

I uttalanden från företrädare för den svenska regeringen har Eureka
betecknats som en intressant möjlighet för svenska företag att samarbeta
på likställd fot med övriga europeiska länders företag inom högteknologins
område. Eureka ses som ett viktigt steg i arbetet med att skapa en gemensam
hemmamarknad för svensk industri i Europa.

Undanröjande av handelshinder i Norden

Som framgått genomfördes år 1983 i Danmark, Finland, Norge och Sverige
kartläggningar av olika icke-tarifFåra handelshinder inom Norden på
grundval främst av företagsenkäter. De nordiska statsministrarna anmodade
vid sitt möte i november 1983 utrikeshandelsministrarna att koordinera
arbetet med att avskaffa sådana hinder som en del av arbetet med
Norden som hemmamarknad. Arbetet har på ministrarnas uppdrag bedri- 10

vits inom den nordiska ämbetsmannakommittén för handelspolitik. I rap- NU 1986/87:9
porten (NU-serien 1985:9) Handelshindringer i Norden redovisade ämbetsmannakommittén
i oktober 1985 vissa konkreta resultat på området
jämte ett trettiotal rekommendationer om fortsatt avveckling av handelshinder
mellan de nordiska länderna. I rapporten behandlas bl.a. tullprocedurer,
transportfrågor, statliga stödåtgärder och offentlig upphandling.

Vidare framlades hösten 1985 rapporten (NU-serien 1985:10) Undanröjande
av tekniska handelshinder i Norden. I rapporten, som har utarbetats
på Nordiska ministerrådets uppdrag av en särskild expertgrupp, behandlas
hinder för varuutbyte till följd av skillnader i myndighetsföreskrifter, tekniska
regler, standarder m. m. Rapporten innehåller förslag till riktlinjer för
samordning av föreskrifter och erkännande av provningsresultat och certifieringssystem
med sikte på att produkter som har godkänts i ett nordiskt
land skall kunna accepteras även i de andra länderna. De båda nämnda
rapporterna har godkänts av Nordiska ministerrådet i december 1985.

Den fortsatta beredningen av dessa frågor har för svensk del skett bl. a.
genom en särskild utredare, generaldirektör Gunnar Söder. Denne har haft
i uppdrag att med berörda föreskrivande myndigheter i Sverige gå igenom
möjligheterna att undanröja olika tekniska handelshinder i Norden. Resultatet
har redovisats i rapporten (Ds UD 1986:6) Myndigheter och tekniska
handelshinder, i vilken anförs bl. a. följande:

Sammantaget har det framkommit en rätt mångfasetterad bild av möjligheter
och svårigheter att avveckla tekniska handelshinder. Således har utpekats
områden där reglerna i praktiken är så lika att man på relativt kort sikt
bör kunna uppnå fri cirkulation. Det har också framkommit områden där
reglerna visar bristande överensstämmelser i varierande omfattning. Vidare
har framkommit att etablerad nationell praxis ifråga om t.ex. riskbedömning
och inriktning medför att de etablerade produktkraven är skiljaktiga
ifråga om restriktivitet osv. Slutsatsen härav är att framgång i arbetet
kräver att problemen angrips enligt olika metoder, dvs. på det sätt som är
mest relevant för det aktuella området.

Frågor om undanröjande av handelshinder i Norden kommer att åter tas
upp vid ett möte med utrikeshandelsministrarna i slutet av november 1986
på grundval av en ny rapport från ämbetsmannakommittén.

Avsikten är att ett ministerrådsförslag om arbetet med undanröjande av
handelshinder skall utarbetas till Nordiska rådets session våren 1987.

Kostnader för handelspolitiska åtgärder

Nordiska ämbetsmannakommittén för konsumentfrågor tog i maj 1985
initiativ till ett projekt rörande handelshinder och hushållens ekonomi i de
nordiska länderna. På begäran av kommittén åtog sig Fondet for markedsog
distribusjonsforskning (FMD) i Oslo att utarbeta en förstudie i syfte
bl. a. att kartlägga vilka undersökningar som hittills har genomförts i Norden
och att ange riktlinjer för ett större projekt. Resultaten av förstudien,
som har utförts av forskaren Eva Lindström vid fonden, har presenterats i
januari 1986 i rapporten Handelshinder och hushållens ekonomi. 11

Rapporten innehåller bl.a. en principiell diskussion av handelshinders NU 1986/87:9
effekter för hushållen i små öppna ekonomier. Vidare redovisas resultaten
av de undersökningar av effekterna av bl.a. jordbrukspolitiken och tekopolitiken
som under senare år har genomförts i de nordiska länderna,
främst Norge och Sverige. Sammanfattningen av detta avsnitt har - utan
angivande av källan - ordagrant återgivits i motion 1985/86: N291 (m), till
vilken hänvisas.

På grundval av förstudien pågår för närvarande i FMD:s regi ett större
projekt rörande tekopolitikens kostnader för konsumenterna med inriktning
särskilt på norska förhållanden. Detta projekt väntas komma att
slutföras omkring årsskiftet. Vidare kommer enligt uppgift vissa studier av
kostnaderna för handelshinder på grönsaks- och fruktområdena i de nordiska
länderna att bedrivas med ekonomiskt stöd från Nordiska ministerrådet.

Kommerskollegium har på begäran av utrikesdepartementets handelsavdelning
gjort vissa beräkningar av kostnader för icke-tariffära handelshinder.
Beräkningarna har redovisats i en promemoria den 8 augusti 1986.

Vad beträffar effekterna av kvantitativa begränsningar hänvisar kommerskollegium
till den nyss refererade nordiska studien. Beträffande kostnaderna
för tullprocedurer återges bl. a. vissa beräkningar av det svenska
handelsprocedurrådet, SWEPRO, enligt vilka procedurkostnaderna för
exporten och importen beräknas till sammanlagt ca 14 miljarder kronor
eller i genomsnitt ca 4% av varuvärdet. De komplicerade ursprungsreglerna
i EFTA och frihandelsavtalen med EG kan enligt kollegiet medföra
vissa ytterligare kostnader, bl. a. genom effektivitetsförluster.

Kostnaderna för övriga icke-tariffara handelshinder torde vara ännu
svårare att uppskatta. Kommerskollegium har inte kunnat finna några mer
generella beräkningar på området. I promemorian ges vissa exempel på att
handelshinder har lett till kostnadshöjningar för svenska exportföretag.

Materialet anses emellertid inte medge några generella slutsatser. Det
påpekas också att det kan uppstå kostnader i form av utebliven handel,
vilka är svåra att kvantifiera.

Socialklausul i internationella handelsöverenskommelser

I maj 1983 tillsatte statsrådet Mats Hellström en arbetsgrupp för att utreda
förutsättningarna för införande av en socialklausul i internationella handelsavtal.
Initiativet till utredningen togs mot bakgrund av den debatt som
förts i socialklausulsfrågan såväl i internationella sammanhang som inom
Sverige. Frågan om hur oskäliga arbetsvillkor påverkar konkurrensförhållanden
i internationell handel har kommit att få ökad aktualitet i och med
att u-ländernas deltagande i det internationella handelsutbytet gradvis
ökat. En central tanke i de förslag som diskuterats har varit att varor
producerade under arbetsvillkor som inte uppfyller vissa på förhand fastställda
normer skulle kunna utsättas för importrestriktioner.

Arbetsgruppen hade under utredningsarbetet kontakter med ett antal
myndigheter och organisationer i Sverige och utomlands. En rapport re- 12

dovisades år 1985. Den har publicerats i nr 1985:3 av Aktuellt i handelspo- NU 1986/87:9
litiken. Ur rapportens sammanfattning kan följande återges:

Flera olika skäl har anförts för införande av socialklausuler i multilaterala
handelsavtal. Från en del håll har man primärt uppfattat socialklausulen
som ett medel för att komma till rätta med de sociala missförhållandena.

Andra grupper har sett socialklausulen som ett medel för att främja rent
protektionistiska syften. Från en tredje grupp har anförts rent handelspolitiska
argument. Missförhållanden i arbetsmiljön har av denna grupp uppfattats
som potentiella hot mot frihandelssystemet eftersom de kunnat ge
vissa producenter orimliga konkurrensfördelar och därmed snedvrida handeln.
Enligt denna senare uppfattning skulle således socialklausulen endast
komma till användning när en handelspartner har orsakats skada och detta
har berott på brott mot vissa miniminormer.

De initiativ som i slutet av sjuttiotalet togs i GATT och ILO byggde
huvudsakligen på detta principiellt handelspolitiska synsätt. Motståndet
från framför allt u-länderna var dock kompakt, kanske främst därför att
man uppfattade socialklausulen som ett protektionistiskt hot riktat direkt
mot u-länderna. Många u-länder uppfattade dessutom förslaget som ett
försök till inblandning i u-ländernas nationella angelägenheter.

Man kan hävda att u-ländernas reaktion byggde på en missuppfattning,
men denna är så djupt rotad att det knappast är realistiskt att räkna med en
konstruktiv multilateral diskussion av frågan inom en snar framtid.

Enligt arbetsgruppens uppfattning skulle en socialklausul med handelspolitiska
sanktioner, som bygger på allmänt omfattade kriterier för arbetsförhållanden,
utgöra en förstärkning av handelssystemet. Det är uppenbart att
extremt dåliga arbetsmiljöer, barnarbete och andra missförhållanden i
arbetslivet — utöver alla andra negativa konsekvenser — kan få snedvridande
effekter som är till skada för frihandeln. Av vad som ovan anförts
framgår dock att förutsättningar för närvarande är mycket ogynnsamma
för initiativ i frågan och det är knappast troligt att förutsättningarna kommer
att förbättras inom en snar framtid. Under rådande omständigheter vill
därför arbetsgruppen avråda från initiativ i GATT.

Arbetsgruppen har också övervägt alternativa medel att uppnå de mål som
förknippas med en socialklausul. Gruppen har därvid pekat på möjligheten
av ökat stöd åt arbetet inom ILO på att åstadkomma internationella
normer beträffande arbetsvillkor. Vidare föreslås att Sverige skall verka
för inrättande av ett konsultativt forum i GATT för diskussion av handelspolitiska
frågor mellan företrädarna för industri, fackliga organisationer
och konsumenter. Ett sådant forum borde framför allt studera sambandet
mellan strukturanpassning och handel.

Rapporten har remissbehandlats. Så gott som alla remissinstanser ansluter
sig till arbetsgruppens bedömning att det saknas förutsättningar att nu
aktualisera socialklausulsfrågan i GATT.

Det kan tilläggas att önskemål om införande av socialklausul i GATT
framfördes från Förenta Staternas sida under förberedelserna för ministermötet
i Uruguay om en ny GATT-runda (jfr s. 6). Såväl u-länderna som ett
antal industriländer ställde sig negativa härtill. Frågan kom därför inte upp
under själva mötet.

t2 Riksdagen 1986187. 17 sami. Nr 9

Förbud mot viss export av högteknologiska varor NU 1986/87:9

I svar den 29 april 1985 på en interpellation av Carl-Henrik Hermansson
(vpk) om Förenta Staternas embargopolitik och dess tillämpning gentemot
svenska företag lämnade statsrådet Mats Hellström följande redogörelse
för regeringens syn på frågan (RD 1984/85:131 s. 82-84):

Förenta staterna har under senare år successivt skärpt sin exportkontrolllagstiftning.
I dag inriktar sig USA på att förhindra att Sovjetunionen och
öststaterna får tillgång till inte bara militär teknik utan även till annan
avancerad teknik med s.k. dubbeltillämpning, dvs. civila varor som enligt
amerikansk uppfattning kan användas för militära syften. Ett samarbete
mellan USA och dess allierade i vad gäller handeln med strategiska varor
är organiserat i en särskild, för detta ändamål inrättad, samarbetskommitté,
COCOM (Coordinating Committee).

Som alliansfri nation står Sverige utanför detta samarbete. Sverige har
således inte gjort några åtaganden att följa de amerikanska exportkontrollreglerna.

Sverige har sedan lång tid tillbaka lagstiftning med långtgående restriktioner
i fråga om handel med krigsmateriel och kämenergiutrustning. Några
andra statliga förbud eller begränsningar när det gäller export av teknologi
till andra länder har vi inte. Däremot är det — som regeringen också
understrukit i annat sammanhang — ett starkt svenskt intresse att Sverige
inte utnyttjas för illegal transitering av strategiska varor. Vi kan alltså inte
acceptera att Sverige blir ett genomgångsland i sådana sammanhang. Därför
har också tullen skärpt sin bevakning på detta område.

Den amerikanska lagstiftningen om exportkontroll av varor och tekniska
data har tillkommit i säkerhetspolitiskt syfte men också, som det sägs i den
amerikanska exportkontrollagen, i akt och mening att ge USA möjlighet att
bedriva en konsekvent utrikespolitik och trygga USA:s egen försöijning.
Det är dessa faktorer som USA anför som skäl för undantag för sin
embargopolitik från de avtal som reglerar den internationella handeln. Som
jag nyss framhållit har den svenska regeringen inte gjort några åtaganden
att följa de amerikanska reglerna. En konsekvens av dessa regler är emellertid
att svenska företag för att få tillgång till amerikansk teknik får följa
vissa amerikanska bestämmelser.

Det förekommer att myndigheter i skilda länder förbehåller sig möjligheten
att kontrollera att utländska företag fullgör avtalsenliga förpliktelser. Detsamma
gäller beträffande företag som förmått avtalspartnern att göra åtaganden
vilkas efterlevnad man vill kontrollera. Detta är långt ifrån ovanligt,
t. ex. vid licensöverenskommelser. För att sådan kontroll skall kunna
ske i Sverige krävs självfallet att berörda svenska företag samtycker till
åtgärden. Det kan aldrig bli tal om att utländska myndigheter eller företag i
samband med denna kontroll tillgriper åtgärder mot svenska företag som
dessa inte själva godtagit.

Förutsatt att de avtal som ingås inte strider mot vår neutralitetspolitik
eller mot svensk lag har regeringen ingen anledning att inskrida mot sådan
verksamhet. Det är givetvis ett allmänt intresse att svenska företag står
fast vid vad de utfäst sig när de undertecknar ett kontrakt såväl i dessa som
i alla andra avseenden.

Det kan tilläggas att den amerikanska exportkontrollen omfattar inte bara
export eller reexport av produkter och tekniska data av amerikanskt ur -

sprung utan även export av andra länders produkter i den mån de innehål- NU 1986/87:9

ler produkter eller baseras på tekniska data av amerikanskt ursprung. För

svensk del innebär detta att många svenska produkter i vilka ingår t. ex.

elektroniska komponenter av amerikanskt ursprung får exporteras från

Sverige till tredje land endast efter tillstånd av amerikanska myndigheter.

Berörda svenska företag måste i samband med att exportlicens utfärdas
förbinda sig att samarbeta med amerikanska myndigheter vid deras utövande
av exportkontrollen. Överträdelse av bestämmelserna kan leda till
s.k. svartlistning, böter eller fängelse. - En närmare beskrivning av
systemet finns i den av Sveriges industriförbund utgivna skriften USA:s
exportkontroll - en översikt.

Då interpellationssvaret lämnades våren 1985 hade Sverige inga generella
statliga förbud eller begränsningar när det gäller export av teknik, med
undantag för restriktionerna i fråga om handel med krigsmateriel och
kärnenergiutrustning. Emellertid beslöt regeringen den 27 februari 1986 att
införa restriktioner mot vidareexport av vissa s.k. högteknologiska produkter.
I en information om regeringsbeslutet samma dag (RD 1985/86:88
s. 6) anförde statsrådet Mats Hellström bl.a. att den skärpning av andra
länders exportkontroll som ägt rum under senare tid kan innebära en ökad
risk för att ett neutralt land som Sverige skall utnyttjas som genomgångsland
för en sådan osund handel som innebär kringgående av andra länders
exportbestämmelser. Sverige borde därför vidta åtgärder för att förhindra
sådan handel.

Restriktionerna har formen av en förordning (1986:89) om förbud mot
viss utförsel, som gäller från den 1 juni 1986. Enligt förordningen får
utländska varor på högteknologiområdet, som är underkastade exportrestriktioner
i tillverkningslandet, inte föras ut ur Sverige om inte varan
åtföljs av ett certifikat utfärdat i tillverkningslandet eller en annan handling
som visar att varan med hänsyn till tillverkningslandets exportkontrollbestämmelser
får reexporteras till det land till vilket utförsel avses ske.

Tullmyndighet får också medge utförsel av ifrågavarande varor där det inte
av omständigheterna framgår att hinder mot reexporten föreligger. I en
bilaga anges fem grupper av varor som omfattas av förordningen, nämligen
automatiska databehandlingsmaskiner m. m., tryckta kretsar m. m., instrument
för mätning och kontroll m.m., utrustning för tillverkning av de tre
nämnda varuslagen samt databand m.m. Regeringen har den 30 april 1986
utfärdat en särskild förordning (TFS 1986:23) om varuförteckning enligt
förenämnda förordning.

Tillfällig utförsel av metallskrot

Frågan om en liberalisering av handeln med såväl järnskrot som metallskrot
har aktualiserats under det pågående arbetet med genomförandet av
en västeuropeisk marknad omfattande såväl EFTA-länderna som EG.

Som ett led i de svenska förberedelserna härför har kommerskollegium
nyligen studerat frågan om tillämpningen av reglerna för export av järnoch
metallskrot i Sverige och andra länder.

I en skrivelse till utrikesdepartementets handelsavdelning den 21 mars 15

1986 konstaterar kollegiet att det sedan länge föreligger krav på licens vid NU 1986/87:9
export av skrot av järn och metall inte bara i Sverige utan även i EFTAländerna
och EG. Mot bakgrund av att exportlicensgivningen i Sverige har
varit mycket restriktiv — licens har sålunda inte medgivits för skrot som
har kunnat finna avsättning inom landet — har företrädare för skrothandeln
krävt lättnader i bestämmelserna eller i tillämpningen av dessa. Bl. a. har
hävdats att de svenska omsmältningsverken har missbrukat situationen
och bjudit priser långt under den internationella marknadens. Omsmältningsverken
har å sin sida förnekat att så skulle vara fallet och hävdat att
lättnader i de svenska bestämmelserna skulle medföra att begärligt skrot
skulle försvinna ur landet utan möjlighet att kompenseras av export till
följd av motsvarande restriktiva bestämmelser i vår omvärld.

Kommerskollegium har uppdragit åt professor Erik Höök att belysa
verkningarna för svenska leverantörer och förbrukare av skrot av en
internationell liberalisering av skrothandeln. Resultatet av arbetet redovisas
i en promemoria som fogats som bilaga till kollegiets skrivelse. För
egen del anför kollegiet i skrivelsen följande:

Mot bakgrund av vad som framkommit i Hööks PM och i ärendet i övrigt
samt kollegiets erfarenheter från exportregleringen kan kollegiet ej se
några på sikt bärande skäl för att ha kvar exportförbudet varken för järneller
annat metallskrot. En förutsättning är dock att en liberalisering genomföres
i internationellt samförstånd så att svenska skrotförbrukare ges
samma möjlighet till skrotinköp i EFTA-länderna och EG som dessa
länder får genom ett slopande av det svenska skrotexportförbudet. Enligt
kollegiet bör regeringen ta initiativ till en liberalisering av skrothandeln
mellan länderna i EG- och EFTA-kretsen. Inledningsvis bör man utröna
inställningen hos de berörda länderna till en ömsesidig liberalisering resp.
ställa sig positiv till framlagda förslag av denna innebörd.

Ett ensidigt svenskt slopande av exportförbudet vill kollegiet ej förorda.

Vad gäller icke-järnhaltigt metallskrot får kollegiet erinra om att EGkommissionen
föreslagit EFT A-länderna en ömsesidig liberalisering av
handeln med sådant skrot. Inom ramen för uppföljningen av Luxemburgdeklarationen
angående utvidgat samarbete mellan EFTA-ländema och
EG skall ett expertmöte mellan EFTA och EG äga rum i april för att
diskutera denna fråga. Vid de interna EFT A-diskussionerna inför detta
möte har enighet om en sådan liberalisering ännu inte kunnat nås. Kollegiet
föreslår att Sverige aktivt verkar för att ett positivt svar kan lämnas på
EG:s förslag.

Om samförstånd kan nås om en gemensam avveckling av exportförbuden
bör enligt kommerskollegiets mening tillräcklig tid — minst två år - ges för
anpassningsåtgärder.

Enligt uppgift pågår alltjämt diskussioner inom EFTA om svaret på
EG:s förslag om ömsesidig liberalisering av handeln med icke-järnhaltigt
metallskrot.

16

Utskottet

NU 1986/87:9

Fri handel med varor och tjänster

Det internationella handelssystemet, som har vuxit fram sedan andra
världskrigets slut och som har tagit sig uttryck bl. a. i GATT, bygger på
tanken att ett fritt utbyte av varor och tjänster leder till en rationell
arbetsfördelning mellan länderna och därmed också till en positiv ekonomisk
utveckling inom världsekonomin. Systemet har sedan mitten av 1970-talet varit utsatt för betydande påfrestningar bl.a. till följd av energikrisen
och en långvarig internationell lågkonjunktur. Obalanser i världsekonomin
har avspeglats i instabila valutakurser och en växande skuldbörda för uländerna.
Även om den successiva avvecklingen av tullar på industrivaror
har kunnat fortsätta under perioden, i vart fall mellan industriländerna, har
andra slag av handelshinder fatt ökad betydelse. Det har i många länder
funnits starka tendenser till protektionism, särskilt på områden med stora
strukturella problem.

I flera av de motioner som utskottet nu har att behandla framförs
principiella synpunkter på inriktningen av den svenska handelspolitiken
mot bakgrund av den aktuella internationella utvecklingen på området.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet redovisar i partimotioner en
starkt positiv syn på värdet av ett fritt utbyte av varor och tjänster över
gränserna.

En fri handel bidrar till dynamisk effektivitet, sägs det i motion 1985/
86:N216 (m). Motionärerna noterar med gillande att den svenska regeringen
har anslutit sig till kraven på ökad frihet också för det internationella
utbytet av tjänster. Samma regering, sägs det, har emellertid inte velat inse
att samma frihet bör gälla för den servicesektor som arbetar inom Sverige.

I motion 1985/86: N302 (fp) anförs att regeringen i alla internationella
sammanhang bör verka för en fri handel. De s.k. icke-tariffära handelshindren
synes för närvarande vara det största problemet på många marknader.
Motionärerna pekar vidare på att exportandelen av den privata
tjänsteproduktionen i Sverige uppgår till endast 10%. Av den totala exporten
av varor och tjänster har sedan år 1984 tjänsteexportens andel minskat,
vilket antas bero bl. a. på handelshinder av skilda slag som olika länder
ställer upp på tjänsteområdet. Sverige bör därför, anförs det, verka för att
kommande GATT-runda också behandlar liberaliseringsmöjligheterna
inom den internationella handeln med tjänster. Liknande önskemål om att
Sverige skall aktivt verka för en fortsatt liberalisering av den externa
ekonomiska politiken förs fram i motion 1985/86:405 (fp), som gäller
konsumentfrågor.

I centerns motion 1985/86: U530 redovisas en delvis annorlunda syn på
handelspolitiken. Motionärerna konstaterar att en öppen internationell
handel är ett livsvillkor för ett litet land med högt specialiserad produktion
och starkt importberoende på flera varuområden. En öppen och fri handel
är emellertid bara ett av flera medel för att nå ett väl fungerande samhälle.
Det kan därför bli nödvändigt med modifieringar av frihandeln. Motionärerna
menar att valet inte står mellan ytterligheterna total protektionism
och total frihandel. Det gäller snarare i vilken grad Sverige vid utformning -

en och tillämpningen av sin handelspolitik bör ta hänsyn till sociala, NU 1986/87:9
miljömässiga, hälsopolitiska, regionalpolitiska och säkerhetspolitiska konsekvenser.
Det krävs vissa skyddselement i den svenska handelspolitiken.

I motionen hänvisas till att möjligheter till viss inhemsk produktion av
livsmedel och kläder m. m. måste finnas av beredskapsskäl och att restriktionerna
beträffande importen på jordbruks- och tekoområdena har betydelse
för den sociala och regionala balansen i landet. En översyn av de
olika begränsningar i frihandeln som tillämpas måste därför göras allsidigt
och med hänsyn till sakkunskapen hos olika lokala och regionala intressenter,
menar motionärerna.

En starkt kritisk inställning till det internationella frihandelssystemet
ligger till grund för vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1985/

86:N327. Vår tids frihandelssystem, anförs det, har utvecklats till en form
för ekonomisk maktutövning, som gynnar de redan starka och rika. Protektionism,
syftande till att under övergångsperioder skydda svaga och
beroende länders självständiga utveckling, är därför inte negativ. Frihandeln
som ekonomisk doktrin är relevant bara så länge den verklighet i
vilken den tillämpas präglas av någorlunda jämlikhet mellan nationer och
parter, anförs det.

Sedan de här refererade motionerna avgavs i början av år 1986 har
regeringens linje i olika handelspolitiska frågor redovisats för riksdagen i
ett anförande av utrikeshandelsministern vid den handelspolitiska debatten
den 2 april. Av inledningen till anförandet — som har återgetts i det
föregående (s. 4) — framgår att regeringen ger ett starkt stöd åt strävandena
efter en fortsatt liberalisering av det internationella handelssystemet.

Ett fritt varuutbyte över gränserna ses som en viktig förutsättning för en
positiv utveckling av den svenska ekonomin. Utskottet har också (s. 6)
redogjort för de riktlinjer för en ny GATT-runda som — under aktiv
medverkan från svensk sida - fastställdes vid ministermötet i Punta del
Este i september 1986. Enligt dessa riktlinjer skall den nya rundan omfatta
även handeln med tjänster. I sammanhanget kan noteras att regeringen i
januari 1986 har inrättat en särskild delegation för tjänstehandel (s. 7).

Utskottet finner det glädjande att en långtgående internationell enighet
nu har kunnat nås om att protektionismen bör motarbetas och att en
liberalisering av världshandeln bör drivas vidare. Av stort värde är också
att de förestående GATT-förhandlingarna kommer att få en bredare uppläggning
än under tidigare rundor. Detta står i god överensstämmelse med
svenska intressen.

Enligt utskottets uppfattning är de önskemål om Sveriges handelspolitiska
agerande som framförs i motionerna 1985/86: N216 (m) och 1985/

86:N302 (fp) nu i allt väsentligt tillgodosedda. I sak synes en nära överensstämmelse
råda mellan den syn på handelspolitiken som kommer till uttryck
i motionerna och i uttalanden från regeringens sida, såsom i utrikeshandelsministerns
nyssnämnda anförande.

Utskottet anser följaktligen inte att de två motionerna ger anledning till
något särskilt uttalande av riksdagen till regeringen om handelspolitiken.

Motionerna avstyrks därför, liksom motion 1985/86:405 (fp), alla i berörda

delar. 18

Innebörden av motion 1985/86:U530 (c) är något oklar. Även om motio- NU 1986/87:9
närerna säger sig vara medvetna om att ett land med Sveriges förutsättningar
är starkt beroende av ett fritt handelsutbyte synes de i första hand
syfta till begränsningar i frihandeln, bl. a. på jordbruks- och tekoområdena,
som går längre än vad som är motiverat med hänsyn till den svenska
försörjningsberedskapen. Något uttalande av riksdagen om att den svenska
handelspolitiken bör ges en sådan inriktning bör inte komma i fråga.

Motionen avstyrks i berörd del. Utskottet återkommer till olika konkreta
yrkanden i samma motion vilka bygger på den angivna grundsynen.

Utskottet tar avstånd från de resonemang som ligger till grund för
yrkandet i motion 1985/86: N327 (vpk) om frihandelssystemets verkningar.

Ett liknande yrkande avslogs av riksdagen år 1984 på hemställan av utskottet
(NU 1984/85:33), varvid vänsterpartiet kommunisternas företrädare
reserverade sig. Utskottet anförde då bl.a. att Sverige ser frihandelssystemet
som positivt för den ekonomiska utvecklingen och verkar aktivt för att
systemet skall fungera. Detta gäller alltjämt. Enligt utskottets mening är
också andra GATT-anslutna länder — bland vilka ingår såväl de viktigaste
u-länderna som flera statshandelsländer — intresserade av ett fungerande
regelsystem för den internationella handeln. Uppslutningen kring GATT:s
principer har, som framgått, nyligen kommit till uttryck i den enhälliga
ministerdeklarationen om Uruguayrundan. Med hänsyn till vad som anförts
anser inte utskottet att den aktuella motionen bör föranleda något
uttalande av riksdagen. Motionen avstyrks i berörd del.

U-landshandeln

Frågor om handeln med u-länderna berörs i några av de aktuella motionerna.
Främst gäller detta motion 1985/86: U530 (c), i vilken sägs att frihandelssystemet
kan leda till negativa effekter beträffande fördelning av ekonomiska
resurser. Det påpekas att u-länderna genom sin sårbarhet och
sämre konkurrensförmåga har en utsatt ställning i världshandeln. Motionärerna
anser att frågan om konsekvenserna av en öppen fri handel för
relationerna mellan industri- och utvecklingsländer bör aktualiseras,
främst i internationella organ. Sveriges ansvar härför betonas.

Den principiella kritik av frihandelssystemet som förs fram i motion
1985/86:N327 (vpk) grundas, som framgått, delvis på motionärernas uppfattning
att systemet har negativa konsekvenser för u-länderna. Frihandeln
sägs leda till ökade ekonomiska klyftor och konstant svält och underutveckling
inom stora delar av världen.

I folkpartiets motion 1985/86: N302 ges däremot en mera positiv värdering
av frihandeln från u-landssynpunkt. Motionärerna anser att Sverige
inte genom protektionistiska åtgärder bör söka hindra import från länder
för vilka den lägre lönenivån är ett viktigt konkurrensmedel.

Med anledning av motionerna erinrar utskottet om att det i den gemensamma
ministerdeklarationen från GATT-mötet i Punta del Este anges
som ett huvudmål för förhandlingarna att u-ländernas tillträde till industriländernas
marknader skall förbättras. I enlighet därmed skall förhandlingarna
omfatta en liberalisering av handeln på vissa områden av särskild 19

betydelse för u-ländernas export, såsom tropiska produkter, naturresurs- NU 1986/87:9

baserade produkter och tekoprodukter. Det sägs också i deklarationen att

u-länderna inte skall behöva göra åtaganden som står i strid mot deras

behov. I de kommande förhandlingarna inom ramen för GATT bör alltså,

liksom hittills, särskild hänsyn kunna tas till behovet av skydd för viss

produktion i olika u-länder, beroende bl. a. på vilket utvecklingsstadium

varje land befinner sig i.

Andra frågor om relationer mellan industriländer och u-länder behandlas
inom ramen för FN:s handels- och utvecklingskonferens (UNCTAD), som
är ett permanent organ under FN:s generalförsamling. Nästa konferens,

UNCTAD VII, i juli 1987 kommer att ägnas åt bl. a. frågor om finansiella
och andra resurser för utveckling, om världshandeln och om råvaror.

Som framgått kommer alltså olika aspekter av förhållandet mellan industri-
och utvecklingsländer att behandlas inom såväl GATT som UNCTAD
under nästa år. Bl.a. torde frågan om frihandelssystemets verkningar
därvid komma att belysas. Utskottet anser inte att det finns anledning för
riksdagen att, såsom föreslås i motion 1985/86: U530 (c), göra något särskilt
uttalande till regeringen i frågan. Motionen avstyrks i berörd del.

Utskottet kan inte ansluta sig till de tankar om frihandelssystemets
ensidigt negativa verkningar för u-länderna som ligger till grund för motion
1985/86:N327 (vpk). Tvärtom anser utskottet att det inte minst för dessa
länder är viktigt att respekten för frihandelns principer och för GATT:s
regelsystem upprätthålls. En allmän återgång till protektionism skulle
knappast komma att gynna u-länderna. Motionen avstyrks i denna del.

Inte heller kan utskottet biträda vad som — från motsatta utgångspunkter
— sägs om u-landshandel i motion 1985/86:N302 (fp). Sveriges återstående
hinder mot import från u-ländema är förhållandevis begränsade.

Genom deltagandet i den förestående GATT-rundan har Sverige åtagit sig
att verka för en fortsatt avveckling av dessa hinder. Något uttalande av
riksdagen i frågan behövs inte. Motionen avstyrks i aktuell del.

Social- och miljöklausul

Frågan om möjligheterna att begränsa import av produkter som framställs
under socialt eller miljömässigt oacceptabla förhållanden tas upp i två
motioner. I motion 1985/86: U530 (c) hänvisas till att olika internationella
avtal som Sverige har undertecknat innehåller undantagsklausuler som
medger skyddsåtgärder i vissa situationer, t. ex. betalningsbalanskriser.

Undantag från ingångna förpliktelser tillåts också för att skydda nationella
säkerhetsintressen, människors liv och hälsa m.m. Däremot saknas möjligheter
till åtgärder mot import av produkter som har framställts i dålig
miljö eller genom utnyttjande av barnarbetare eller underbetald arbetskraft.
Sådana produkter, anförs det i motionen, kan komma att konkurrera
med en svensk produktion, på vilken det ställs välmotiverade krav av
hälso- och miljökaraktär. Detta resonemang leder fram till yrkanden på
dels en kartläggning av importen av varor producerade under oacceptabla
förhållanden från hälso- och miljösynpunkt, dels en omförhandling av
GATT i syfte att de avtalsslutande parterna skall kunna förhindra import
av varor som har framställts under sådana förhållanden.

I vänsterpartiet kommunisternas motion 1985/86:N303 om tekoindu- NU 1986/87:9
strins framtid förs ett liknande resonemang. Motionärerna föreslår att
importen av tekoprodukter från länder ”där det multinationella kapitalet
utnyttjar självständiga nationers och folks politiska läge och svaghet för att
bereda sig extra fördelar” skall begränsas på grundval av en s.k. socialklausul.

I det föregående (s. 12) har redogjorts för en utredning om socialklausul i
internationella avtal som åren 1983-1985 genomfördes inom utrikesdepartementets
handelsavdelning. Utredningen ledde till slutsatsen att det för
närvarande saknas förutsättningar för att aktualisera socialklausulsfrågan i
GATT. Huvudskälet är det starka motståndet från u-ländernas sida mot
införande av undantagsregler vilka uppfattas som protektionistiska till sitt
egentliga syfte. Socialklausulsfrågan ingår inte bland de frågor som enligt
överenskommelsen i Punta del Este skall tas upp under den förestående
GATT-rundan. Enligt vad utskottet har erfarit kan dock frågan komma att
aktualiseras under förhandlingarnas gång.

Utskottet finner det uppenbart att socialklausulsfrågan inrymmer stora
svårigheter, inte minst när det gäller att definiera de produktionsförhållanden
som skall anses motivera skyddsåtgärder från importländernas sida.

En sådan definition torde förutsätta att enighet nås kring vissa internationella
minimikrav rörande såväl arbetsvillkor som yttre miljö, något som
hittills har visat sig möjligt endast på enstaka specialområden. Därtill
kommer svårigheterna att i det enskilda fallet fastställa huruvida rådande
förhållanden uppfyller kraven eller inte.

Trots dessa svårigheter anser utskottet att frågan om socialklausul bör
bearbetas vidare. Utskottet räknar med att regeringen fortsätter att bevaka
möjligheterna att i lämpliga internationella sammanhang få till stånd en
diskussion om normer för produktionsförhållanden m.m. Därvid bör utgångspunkten
vara att en eventuell socialklausul inte skall utformas så att
den kan utnyttjas för protektionistiska åtgärder mot olika u-länder.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att det finns anledning
för riksdagen att ta något initiativ i socialklausulsfrågan enligt vad som
begärs i motion 1985/86:U530 (c). Motionen avstyrks därför i dessa delar.

Yrkandet i motion 1985/86:N303 (vpk) framstår som än mer problematiskt,
eftersom motionärerna synes avse att skyddsåtgärder skall kunna tillgripas
också på politiska grunder. Utskottet avstyrker även detta yrkande.

Norden som hemmamarknad

I motion 1985/86: N326 (c) begärs utredning och förslag om myndigheternas
åligganden och befogenheter i det nordiska samarbetet. Motionärerna
hänvisar till att centerpartiet i olika sammanhang har framhållit vikten av
att det nordiska samarbetet stärks. Tanken bakom det nu aktuella yrkandet
är att det kan finnas hinder för ett närmare samarbete till följd av skiljaktigt
uppträdande från myndigheternas sida i de olika länderna. Ett motsvarande
yrkande avslogs år 1985 av riksdagen på förslag av utrikesutskottet (UU
1984/85:19), varvid centerpartiets företrädare i utskottet reserverade sig.

Näringsutskottet har i det föregående (s. 10) redovisat det arbete som nu 21

pågår med undanröjande av handelshinder i Norden. Som framgått bedrivs NU 1986/87:9
detta arbete på såväl nordisk som nationell nivå. I Sverige har en särskild
utredare, generaldirektör Gunnar Söder, under våren 1986 haft genomgångar
med berörda föreskrivande myndigheter av möjligheterna att undanröja
eller minska olika tekniska handelshinder inom Norden. Därvid
har framkommit att det på vissa områden torde vara möjligt att på relativt
kort sikt uppnå s.k. fri cirkulation inom hela Norden av en vara som har
godkänts i ett nordiskt land, medan det på andra områden finns nationella
skillnader i specifika krav som tills vidare omöjliggör sådan cirkulation. En
harmonisering av de nationella reglerna måste först ske.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av att arbetet
med Norden som hemmamarknad drivs vidare. Detta har också varit ett
viktigt mål för det nordiska samarbetet under de senaste åren. Med hänsyn
till att arbetet pågår kontinuerligt anser utskottet inte att det behövs något
särskilt initiativ av riksdagen i frågan. Motionen avstyrks alltså i denna del.

Samarbetet med EG

I moderata samlingspartiets motion 1985/86:N216 berörs frågan om Sveriges
förbindelser med EG. Dessa är av vital betydelse, anförs det. Skulle de
nuvarande försöken inom EG att verkligen skapa en gemensam hemmamarknad
mötas med framgång stärks EG:s betydelse ytterligare. Motionärerna
anser att Sverige, i samarbete med andra nordiska länder och inom
ramen för sin alliansfria politik, bör söka ett fullständigt medlemskap i EG
när förutsättningar härför föreligger.

Riksdagen har vid flera tillfällen under de senaste åren, på förslag av
näringsutskottet (NU 1984/85:2) och utrikesutskottet (UU 1984/85:18),
avslagit motionsyrkanden från moderata samlingspartiet om uttalanden av
liknande innebörd. Partiets företrädare i resp. utskott har reserverat sig till
förmån för yrkandena.

Det pågår ett omfattande samarbete såväl mellan Sverige och EG som
mellan EFTA-länderna såsom grupp och EG. Som framgår av redovisningen
i det föregående (s. 9) har beslutet inom EG att till år 1-992 genomföra en
gemensam inre marknad också föranlett särskilda insatser för att kartlägga
återstående hinder för Sveriges handel med Västeuropa.

Beträffande forskningssamarbetet mellan Sverige och EG erinrar utskottet
om det ramavtal om tekniskt och vetenskapligt samarbete som godkändes
av riksdagen våren 1986 (prop. 1985/86:89, UU 1985/86:17). Under år
1985 tillkom ett nytt element i det europeiska forskningssamarbetet genom
det franska initiativet till Eureka, som gäller kommersiellt inriktat samarbete
inom avancerad teknologi. Utskottet hänvisar till den föregående
redovisningen av Eureka-samarbetet (s. 9). I detta samarbete deltar såväl
EFTA- som EG-länder.

Utskottet konstaterar att det förekommer ett nära och omfattande samarbete
mellan Sverige och EG på grund av frihandelsavtalet. Båda parter
har varit inriktade på att utveckla sina förbindelser också på områden som
inte omfattas av detta avtal, vilket nyligen har tagit sig uttryck i det
nämnda ramavtalet om forskning. 22

Enligt utskottets uppfattning ger det som anförs i motion 1985/86:N216 NU 1986/87:9
(m) om Sveriges förhållande till EG inte anledning till något uttalande av
riksdagen i frågan. Motionen avstyrks i den delen.

Kostnader för handelspolitiska åtgärder

Frågan om kostnaderna för konsumenterna av olika handelspolitiska
skyddsåtgärder tas upp i två motioner. En utredning av frågan begärs i
motion 1985/86:N291 (m). Motionären återger vissa beräkningar som innebär
att de handelshindrande åtgärderna inom jordbrukssektorn och tekoindustrin
skulle kosta ett genomsnittligt hushåll i Norden omkring 3000 kr.
om året. Det är helt nödvändigt, menar motionären, att riksdagen och
regeringen snarast får ett relevant beslutsunderlag i frågan, t.ex. för beslut
om den kommande tekopolitiken.

I motion 1985/86:N312 (fp) anförs att det i utredningsförslag och propositioner
oftast saknas beräkningar av kostnaderna för handelshinder. Motionärerna
föreslår att statens pris- och kartellnämnd dels ges i uppdrag att
utveckla metoder att kostnadsberäkna olika typer av handelspolitiska
skyddsåtgärder, dels rutinmässigt tillställs förslag om sådana åtgärder så
att kostnaderna för genomförande av förslagen kan beräknas.

Utskottet har i det föregående (s. 11) redovisat vissa undersökningar
inom Norden av kostnaderna för olika slags handelshinder. Intresset har
särskilt riktats mot kostnaderna för importregleringar på tekoområdet.

Vidare har vissa nordiska studier av kostnaderna för importregleringarna
för frukt och grönsaker initierats.

Det finns alltså redan ett visst underlag för bedömning av kostnaderna
för handelspolitiska skyddsåtgärder, särskilt på tekoområdet. På detta
område — som utskottet inte behandlar i föreliggande betänkande — kan
emellertid förutses en successiv avveckling av nuvarande restriktioner.

Från regeringens sida har i olika sammanhang uttalats att ökat utrymme
successivt kommer att skapas för import från u-länderna. Nya importrestriktioner
på området framstår inte som aktuella. Även på jordbruksområdet
torde utvecklingen, såvitt utskottet kan bedöma, snarast gå mot en
liberalisering av importen. Utskottet anser därför inte att det finns behov
av ett sådant uppdrag till pris- och kartellnämnden som föreslås i motion
1985/86:N312 (fp). Inte heller kan utskottet ansluta sig till det krav på en
allmän utredning av kostnaderna för handelspolitiska åtgärder som framförs
i motion 1985/86:N291 (m). Utskottet förutsätter att regeringen inför
ställningstaganden till åtgärder på varje område tar fram det beslutsunderlag
som behövs. De två nämnda motionerna avstyrks alltså.

Importkonkurrerande hemmamarknadsindustri

I motion 1985/86: N326 (c) föreslås, i anslutning till en diskussion om
begränsningar i frihandeln, en utredning om möjligheterna att ersätta import
med inhemska produkter i syfte bl. a. att minska landets sårbarhet.

Motionärerna hänvisar till den år 1979 av statens industriverk publicerade

utredningen (SIND 1979:3) Importkonkurrerande hemmamarknadsindu- 23

stri. Industriverket bör få i uppdrag att aktualisera detta material och att NU 1986/87:9
föreslå lämpliga åtgärder, anförs det.

Industriverkets utredning tillkom på uppdrag av regeringen i januari
1976 sedan riksdagen vid behandlingen av utskottets betänkande NU
1975:14 bifallit en reservation av de tre borgerliga partiernas företrädare
med begäran om förslag till åtgärder i syfte att stärka företagens konkurrenskraft
och ekonomiska stabilitet. Enligt regeringsuppdraget skulle en
utgångspunkt för utredningen vara att huvudprincipen om internationell
arbetsfördelning baserad på fri utrikeshandel inte borde rubbas.

I industriverkets rapport år 1979 redovisades ett material rörande vissa
”problembranscher”, bl. a. tekoindustrin och vissa andra konsumtionsvaruindustrier.
Några förslag till åtgärder lades emellertid inte fram. I
sammanfattningen till rapporten (s. 17) anfördes bl. a. följande principiella
synpunkter på frågan:

Utredningen anser sig ha funnit att den mest väsentliga målkonflikten i
sammanhanget har att göra med avvägningen mellan å ena sidan effektiv
resursfördelning och hög tillväxt i landet som helhet och å andra sidan
ambitionen att bereda människor meningsfull sysselsättning på de orter där
de vill bo. Att därutöver bibehålla produktion och sysselsättning inom
befintliga branscher torde i allmänhet vara en andrahandsambition. I den
mån man ställer upp det sistnämnda målet är det i grund och botten ofta
mest som ett medel att på indirekt väg lösa de regionala sysselsättningsproblemen.

Rapporten har inte föranlett någon åtgärd från regeringens sida. Inom
industriverket har heller inget ytterligare utredningsarbete utförts med
samma inriktning. De studier som har gjorts under senare år har snarare
varit inriktade på frågor om den svenska industrins konkurrensförmåga
generellt, varvid exporten har tilldragit sig det största intresset. Detta
gäller bl. a. de studier som redovisas i rapporten (SIND 1984:2) Effekter
av 1982 års devalvering.

Utskottet erinrar i sammanhanget om att flera av de branscher som
behandlades i 1979 års utredning omfattas eller har omfattats av särskilda
branschprogram. Dessa program inriktas i hög grad på att bygga upp de
berörda företagens exportförmåga, eftersom detta ses som nödvändigt för
deras överlevnad på längre sikt.

Enligt utskottets uppfattning är det synsätt som ligger till grund för
yrkandet i motion 1985/86: N326 (c) tämligen ofruktbart, av skäl som
antyds i industriverkets nyss återgivna kommentar. Själva begreppet importkonkurrerande
hemmamarknadsindustri är oklart. En grundprincip i
näringspolitiken är att svenska industriföretag skall kunna verka på de
villkor som gäller vid en i huvudsak fri utrikeshandel. Även inom branscher
som traditionellt är inriktade på hemmamarknadens behov måste
företagen kunna exportera en del av sin produktion, vilket kräver specialisering.
Det är varken möjligt eller önskvärt att söka upprätthålla inhemsk
produktion av alla varor som efterfrågas på hemmamarknaden. En sådan
politik skulle leda till ökade kostnader för bl. a. konsumenterna.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion 1985/ 24

86:N326 (c) i berörd del.

Export av högteknologiska varor

NU 1986/87:9

Frågan om exporten från Sverige av högteknologiska civila produkter med
potentiell militär användning har tagits upp i två motioner. En lagreglering
av sådan export föreslås i motion 1985/86:N326 (c), med hänvisning till
kontrollen av exporten av krigsmateriel och kärnenergiutrustning. Motionärerna
anser att en motsvarande kontroll av export av högteknologiska
varor är nödvändig för att Sverige inte skall dras in i andra länders embargopolitik
mot tredje land.

I motion 1985/86: N327 (vpk) tas frågan upp som ett exempel på negativa
effekter av Sveriges beroende av utländsk teknik. Regeringen bör, anser
motionärerna, omedelbart tillsätta en kommission med uppdrag att utreda
omfattningen av det svenska deltagandet i västländernas embargopolitik.
Kommissionen skulle också lämna förslag till alternativa utvecklingsvägar
i syfte att öka den nationella självständigheten.

I det föregående (s. 14) har redovisats bakgrunden till den aktuella
frågan, nämligen Förenta Staternas och andra västländers strävan att
genom exportkontroll förhindra att öststaterna får tillgång till avancerad
teknologi. Denna exportkontroll innefattar även svensktillverkade produkter
i vilka ingår komponenter av amerikanskt ursprung. För att få
tillgång till den amerikanska tekniken måste svenska företag åta sig att
följa de amerikanska embargobestämmelserna. Detta sker på grundval av
särskilda avtal mellan företaget och den amerikanska licensmyndigheten.
Svenska myndigheter deltar inte i denna kontrollverksamhet.

Sedan de aktuella motionerna avgavs har regeringen i februari 1986
genom förordningen (1986:89) om förbud mot viss utförsel infört restriktioner
mot export av vissa högteknologiska produkter. Dessa restriktioner,
som gäller endast produkter tillverkade i utlandet, har det begränsade
syftet att förhindra reexport från Sverige som innebär kringgående av
tillverkningslandets exportkontrollbestämmelser. Bakgrunden till den nya
förordningen, som gäller från den 1 juni 1986, är att det har ansetts strida
mot svenska intressen att Sverige används som transitland vid sådana
affärer.

Utskottet konstaterar att svenska myndigheter nu genom den nämnda
förordningen har möjlighet att ingripa mot smuggling av utländsk högteknologi
över svenskt område. Enligt uppgift har sådana affarer i stort sett
upphört sedan förordningen trädde i kraft. Syftet med motion 1985/
86:N326 (c) torde därmed nu ha tillgodosetts. Något uttalande av riksdagen
i frågan är alltså inte längre aktuellt, varför motionen avstyrks i denna
del.

Beträffande den mera allmänna frågan om beroendet av utländsk högteknologi,
vilken tas upp i motion 1985/86:N327 (vpk), konstaterar utskottet
att svenska företag i stor utsträckning är hänvisade till utländska,
särskilt amerikanska, leverantörer av avancerade produkter och tekniska
data. Detta måste anses otillfredsställande med hänsyn till att det här gäller
områden inom vilka tillämpas särskilda exportrestriktioner. Det är en
angelägen uppgift för näringslivet och för den statliga industri- och forskningspolitiken
att skapa förutsättningar för en inhemsk utveckling av avancerad
teknik på några nyckelområden. Ett sådant område är mikroelek -

troniken, där betydande insatser görs av staten och industrin inom ramen NU 1986/87:9
för ett nationellt femårigt program. I vissa fall kan det visa sig möjligt att
genom samarbete med andra länder minska ett alltför ensidigt teknikberoende.
Detta är en viktig aspekt av Sveriges deltagande i det västeuropeiska
forskningssamarbetet, bl. a. inom Eureka (jfr s. 9). Utskottet vill
emellertid understryka att det här gäller långsiktiga insatser som inte kan
väntas leda till någon snabb minskning av det svenska teknikberoendet.

Tillsättandet av en kommission enligt förslaget i motion 1985/86: N327
(vpk) skulle enligt utskottets mening inte bidra till en lösning av de problem
som här har antytts. Motionen avstyrks i denna del.

Tillfällig utförsel av metallskrot

För utförsel av avfall och skrot av metaller krävs exportlicens som lämnas
av kommerskollegium. Praxis är sedan länge att licens beviljas bara om
skrotet inte har kunnat avsättas inom landet.

I motion 1985/86: N270 (m) föreslås att licenstvånget skall upphävas när
det gäller tillfällig utförsel för bearbetning av metallskrot avsett att återanvändas
i exportörens egen tillverkning. Tvånget att låta bearbetningen
göras av ett svenskt företag ger i vissa fall högre kostnader än om utländska
företag får anlitas. Motionärerna åberopar bl. a. uppgifter från ett småföretag
i armaturbranschen om att företagets kostnader för bearbetning av
mässingsavfall i Sverige uppgår till 4:25 kr. per kg, medan samma tjänst på
kontinenten kan köpas för 2 kr. per kg.

Riksdagen har avslagit flera motioner av liknande innebörd, senast hösten
1984 på förslag av utskottet i betänkandet NU 1984/85:2 (s. 62 f.). Vid
detta tillfälle reserverade sig moderata samlingspartiets och folkpartiets
företrädare i utskottet. Även om motionen avstyrktes uttalade sig utskottet
för en förändring av gällande regler i riktning mot friare handel. Regeringen
borde verka för internationella överenskommelser om avveckling av handelshinder
på området, ansåg utskottet.

Som framgår av redovisningen i det föregående (s. 15) har frågan om en
liberalisering av handeln med järn- och metallskrot nu aktualiserats genom
arbetet med avveckling av handelshinder mellan EG och EFTA. Kommerskollegium
har i skrivelse till regeringen i mars 1986 ställt sig positivt
till att det svenska exportförbudet för skrot avvecklas i samband med en
allmän liberalisering av skrothandeln i Västeuropa. Kollegiet vill emellertid
inte förorda ett ensidigt svenskt slopande av exportförbudet.

Enligt utskottets mening bör, i avvaktan på resultatet av pågående
arbete inom EG och EFTA, den svenska regleringen av handeln med
metallskrot upprätthållas. Motion 1985/86: N270 (m) avstyrks sålunda.

Statligt handels- och bytesbolag

I motion 1985/86: N272 (vpk) framförs förslag om ett statligt handels- och
bytesbolag för handel med statshandelsländerna. En avdelning i ett sådant
bolag skulle inrättas som ett marknadsinstitut i Tornedalen.

Riksdagen har senast år 1985 avslagit ett liknande förslag på hemställan 26

av utskottet (NU 1984/85:2 s. 52), varvid reservation avgavs av vänster- NU 1986/87:9
partiet kommunisternas representant. Utskottet hänvisade därvid till den
pågående utbyggnaden av resurserna inom näringslivet för motköp, bl. a. i
AB SUKAB. Någon särskild statlig organisation för ändamålet behövdes
därför inte.

Utskottet anser inte att det har tillkommit några faktorer som föranleder
en ändrad bedömning av frågan. Motionen avstyrks.

Import- och exportutbildning

I motion 1985/86: N271 (fp) anförs att företagen i de områden som stöds
med regionalpolitiska medel ofta har bristande marknadsföringskompetens.
Detta kan få till följd att produktutvecklingen och därmed också
konkurrensförmågan blir lidande.

Motionären efterlyser en positivare attityd från samhällets sida till insatser
för att förbättra de berörda företagens exportkunnande. Mot bakgrund
härav föreslås en breddning av verksamheten vid Sandöskolan, som är
inriktad på utbildning av biståndsarbetare. Sandöskolan bör utvecklas till
en modern skola för export- och importutbildning för de små och medelstora
företagen, anser motionären.

Utskottet har senast vid behandlingen år 1984 av frågan om exportfrämjande
verksamhet uttalat att en ökad utbildning beträffande export behövs
(NU 1983/84:40 s. 18 f.). Utskottet anslöt sig därvid till vad som anförts i
proposition 1983/84:168 om att olika utbildningsinstitutioner borde anpassa
sin verksamhet till de nya krav som följer av näringslivets ökade
internationalisering. Utskottet vill inte utesluta att det kan behövas ytterligare
insatser med den inriktning som nu föreslås i motion 1985/86: N271
(fp). Motionärens förslag om att Sandöskolans resurser skall utnyttjas för
ändamålet kan utskottet emellertid inte biträda. Fördelarna med samordning
av u-landsutbildning och exportutbildning torde vara begränsade,
bl. a. med hänsyn till att det huvudsakligen är fråga om olika kategorier av
länder. Motionen avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fri handel med varor och tjänster

att riksdagen avslår motion 1985/86: U530 yrkande 1, motion 1985/

86:N216 yrkande 9 i ifrågavarande del, motion 1985/86:N302 yrkande
6 i ifrågavarande del, motion 1985/86:N327 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1985/86:405 yrkande 1,

2. beträffande u-landshandeln

att riksdagen avslår motion 1985/86:U530 yrkande 2, motion 1985/

86:N302 yrkande 6 i ifrågavarande del och motion 1985/86: N327
yrkande 1 i ifrågavarande del,

3. beträffande social- och miljöklausul

att riksdagen avslår motion 1985/86: U530 yrkandena 5 och 6 och

motion 1985/86:N303 yrkande 2, 27

4. beträffande Norden som hemmamarknad NU 1986/87:9

att riksdagen avslår motion 1985/86: N326 yrkande 1,

5. beträffande samarbetet med EG

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 9 i ifrågavarande
del,

6. beträffande kostnader för handelspolitiska åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1985/86: N291 och 1985/86: N312,

7. beträffande importkonkurrerande hemmamarknadsindustri
att riksdagen avslår motion 1985/86:N326 yrkande 2,

8. beträffande export av högteknologiska varor
att riksdagen

a) avslår motion 1985/86: N326 yrkande 4,

b) avslår motion 1985/86: N327 yrkande 2,

9. beträffande tillfällig utförsel av metallskrot
att riksdagen avslår motion 1985/86: N270,

10. beträffande statligt handels- och bytesbolag
att riksdagen avslår motion 1985/86:N272,

11. beträffande import- och exportutbildning
att riksdagen avslår motion 1985/86: N271.

Stockholm den 25 november 1986
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne
Radesjö (s), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson
(s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Jörn Svensson (vpk), Nic Grönvall
(m) och Elving Andersson (c).

Reservationer

1. Fri handel med varor och tjänster (mom.l)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar
Cars (fp) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Den positiva uppfattning om värdet av ett fritt internationellt utbyte av
varor och tjänster som kommer till uttryck i regeringens handelspolitiska
uttalanden präglar emellertid inte till alla delar regeringens faktiska handlande.
Som påpekas i motion 1985/86: N302 (fp) bygger frihandelssystemet
på ömsesidighet. Om svenska företag skall sälja sina produkter i andra
länder måste dessa länders företag kunna sälja sina produkter här. Alla 28

former av protektionism — även i Sverige — måste motarbetas. Härvidlag NU 1986/87:9

har regeringen enligt utskottets mening inte varit tillräckligt konsekvent.

Ett exempel härpå är de kvardröjande importbegränsningarna på tekoområdet,
som rimligen borde ha avvecklats. Utskottet hänvisar till vad som
anfördes härom från företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet
vid utskottets senaste behandling av tekofrågorna våren 1986 (NU
1985/86:32 res. 11).

Såväl i den nämnda motionen som i motion 1985/86:N216 (m) pekas på
vikten av att handelshinder på tjänsteområdet avvecklas. Härigenom skapas
möjligheter till ökad svensk export inom denna dynamiska sektor. Ett
problem i sammanhanget är emellertid de restriktioner av olika slag som
gäller för produktionen av tjänster i Sverige, främst de offentliga tjänsteoch
servicemonopolen. Dessa försvårar för svenska företag att uppträda
som trovärdiga exportörer av motsvarande tjänster. Konkurrensbegränsningar
på den inhemska marknaden får alltså följder också för möjligheterna
till export. En fortsatt avreglering och avmonopolisering i Sverige är en
viktig förutsättning för att de svenska företagen skall kunna dra fördel av
den liberalisering av tjänstehandeln som den förestående GATT-rundan tar
sikte på. Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande fästa regeringens
uppmärksamhet härpå. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna
1985/86: N216 (m) och 1985/86: N302 (fp) i de delar som berörts här. Även
motion 1985/86:405 (fp) i motsvarande del tillgodoses genom vad utskottet
nu har förordat.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande/n handel med varor och tjänster
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 9 i ifrågavarande
del, motion 1985/86:N302 yrkande 6 i ifrågavarande del och
motion 1985/86:405 yrkande 1 samt med avslag på motion 1985/

86:U530 yrkande 1 och motion 1985/86:N327 yrkande 1 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Fri handel med varor och tjänster (mom.l)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Innebörden
av” och slutar med ”angivna grundsynen” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i huvudsak ansluta sig till den positiva värdering av
frihandeln som regeringen i olika sammanhang har gett uttryck för. Som
anförs i motion 1985/86: U530 (c) är emellertid frihandel inte ett mål i sig. I
varje situation gäller det att bedöma de faktiska följderna av frihandelsprincipens
tillämpning. Det måste bli fråga om avvägningar mellan olika
samhällsintressen, vilket kan leda till att principen i vissa fall får modifieras.
En ansvarsfull handelspolitik bör alltså bygga på sådana avvägningar
snarare än på en doktrinär tillämpning av frihandelsprincipen. Riksdagen
bör uttala sig för en sådan allmän inriktning av handelspolitiken.

Genom ett uttalande av denna innebörd skulle den nämnda motionen 29

tillgodoses i berörd del. Utskottet återkommer till olika konkreta yrkanden NU 1986/87:9
i samma motion, vilka bygger på den angivna grundsynen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande fri handel med varor och tjänster
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U530 yrkande 1 och med
avslag på motion 1985/86: N216 yrkande 9 i ifrågavarande del, motion
1985/86: N302 yrkande 6 i ifrågavarande del, motion 1985/

86:N327 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1985/86:405
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Fri handel med varor och tjänster (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 19 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den principiella kritik av frihandelssystemet
som ligger till grund för motion 1985/86:N327 (vpk). Vid nu rådande
internationella förhållanden har frihandeln karaktären av ett system för
den starkes dominans över den svage. Detta leder till motsatsen av vad den
klassiska frihandelsteorin hävdar, nämligen till ökade ekonomiska klyftor.

Uppbyggnaden av stora multinationella företagsimperier och olika internationella
kartellarrangemang verkar i samma riktning.

Utskottet anser liksom motionärerna att när Sverige arbetar för den
internationella handelns utveckling detta måste ske utifrån perspektivet att
det egna nationella oberoendet inte skall inskränkas av embargokrav och
skyddsåtgärder från stora industriländer. Sverige har inget skäl att självt
acceptera en grad av öppenhet som våra stora handelspartner inte accepterar.
Sverige har också anledning att aktivt arbeta för utvecklings- och
jämlikhetsmålen, vilka i dag lätt skyms undan i diskussionen om världsekonomin
och handelssystemet. Dessa mål gynnas nämligen inte av den
typ av handelssystem som frihandeln representerar. De nu angivna synpunkterna
utvecklas ytterligare i motionen.

Utskottet anser att riksdagen bör i ett särskilt uttalande till regeringen
ansluta sig till det som nu anförts. Således tillstyrker utskottet motion
1985/86:N327 (vpk) i här aktuell del. Av det sagda följer att utskottet inte
kan ansluta sig till de synpunkter på frihandeln som förs fram i motionerna
1985/86:N216 (m), 1985/86:N302 (fp), 1985/86:405 (fp) och 1985/86:U530
(c). Dessa motioner avstyrks i berörda delar.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande/// handel med varor och tjänster
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: N327 yrkande 1 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1985/86: U530 yrkande 1,
motion 1985/86:N216 yrkande 9 i ifrågavarande del, motion 1985/

86:N302 yrkande 6 i ifrågavarande del och motion 1985/86:405 30

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet NU 1986/87:9
anfört.

4. U-landshandeln (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar
Cars (fp) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Inte
heller” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Däremot ansluter sig utskottet till de synpunkter på u-landshandeln som
förs fram i motion 1985/86:N302 (fp). En avveckling av Sveriges återstående
handelshinder mot u-landsimporten är angelägen med hänsyn såväl
till u-ländernas situation som till de svenska konsumenternas intressen
och — inte minst — ett effektivt utnyttjande av de svenska produktionsresurserna.
Som anförs i motionen har Sverige ingen anledning att försöka
hävda sig på områden där andra länder har bättre förutsättningar. Detta
gäller såväl de u-länder som fortfarande befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede
som de nya industrialiserade länderna, de s.k. NIC-länderna. Enligt
utskottets mening bör avvecklingen av hindren mot u-landsimporten i stor
utsträckning kunna ske utan att förhandlingarna inom ramen för den nya
GATT-rundan avvaktas. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till
regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed tillstyrker
utskottet motionen i berörd del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande u-landshandeln
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: N302 yrkande 6 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1985/86: U530 yrkande 2 och
motion 1985/86: N327 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. U-landshandeln (mom. 2)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s, 20 som börjar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill uttrycka förhoppningen att den förestående GATT-rundan
kommer att leda till förbättrade möjligheter för u-länderna att finna avsättning
för sin export. Emellertid kan problemet med den nuvarande obalansen
mellan industri- och utvecklingsländer inte lösas enbart genom öppen
och fri handel. Som påpekas i motion 1985/86:U530 (c) kan frihandeln
tvärtom leda till negativa effekter. Utskottet instämmer i motionärernas
förslag om att frågan om frihandelns konsekvenser för relationerna mellan
industri- och utvecklingsländer nu skall aktualiseras från svensk sida.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som nu
anförts. Motionen tillstyrks alltså i berörd del. Det bör ankomma på

' regeringen att ta ställning till formen för ett svenskt initiativ i frågan. 31

dels att utskottet under 2 bort hemställa NU 1986/87:9

2. beträffande u-landshandeln
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U530 yrkande 2 och med
avslag på motion 1985/86: N302 yrkande 6 i ifrågavarande del och
motion 1985/86:N327 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. U-landshandeln (mom. 2)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som böljar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den principiella kritik av det internationella
frihandelssystemet som förs fram i motion 1985/86:N327 (vpk). Frihandel
leder under nu rådande maktförhållanden till ökande ekonomiska klyftor
mellan industri- och utvecklingsländer. Tanken att den förestående GATTrundan
skall kunna leda till grundläggande förbättringar av u-ländernas
villkor ter sig som verklighetsfrämmande. Som anförs i nämnda motion
måste en ekonomisk världsordning med större jämlikhet först skapas innan
frihandeln kan komma till sin rätt.

Det måste enligt utskottets mening inskärpas att Sverige genom sitt
deltagande i det nuvarande internationella handelssystemet deltar i exploateringen
av u-ländernas resurser och befolkning. Fortsättningsvis bör Sverige
i sitt uppträdande i olika internationella sammanhang verka för en
ordning som tillgodoser u-ländernas berättigade krav. Riksdagen bör genom
ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed skulle
motion 1985/86:N327 (vpk) tillgodoses i berörd del.

Utskottet noterar att motion 1985/86: U530 (c) innehåller en ansats till
analys av det nuvarande frihandelssystemets effekter på fördelningen av
resurser mellan industri- och utvecklingsländer. Motionärerna synes emellertid
inte beredda att dra de korrekta slutsatserna av sitt resonemang,
varför utskottet avstyrker det berörda motionsyrkandet. Det synsätt på ulandshandeln
som ligger till grund för motion 1985/86:N302 (fp) är utskottet
främmande. Även denna motion avstyrks alltså i berörd del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande u-landshandeln
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: N327 yrkande 1 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1985/86: U530 yrkande 2 och
motion 1985/86:N302 yrkande 6 i ifrågavarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Social- och miljöklausul (mom. 3)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Trots
dessa” och slutar med ”detta yrkande” bort ha följande lydelse:

32

Trots dessa svårigheter anser utskottet att de frågor om social- och NU 1986/87:9
miljöklausul som tas upp i motion 1985/86: U530 (c) är av betydande
intresse och att frågorna bör bearbetas vidare. I första hand bör, såsom
föreslås i motionen, en kontinuerlig kartläggning ske av den svenska importen
av varor som har producerats under oacceptabla förhållanden från
hälso- och miljösynpunkt eller med utnyttjande av barn, slavarbetare eller
underbetald arbetskraft. Därvid bör också effekterna av importen på den
inhemska produktionen beaktas. En sådan kartläggning bör ligga till grund
för svenska handelspolitiska ställningstaganden såväl bilateralt som inom
GATT och i andra internationella sammanhang. Utskottet anser, i likhet
med motionärerna, att införandet i GATT av en social- och miljöklausul
bör eftersträvas. Regeringen bör aktivt bevaka möjligheterna härtill i samband
med den förestående GATT-rundan.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som
sin mening. Motion 1985/86: U530 (c) tillstyrks alltså i berörda delar.

Genom ett uttalande av angiven innebörd skulle även motsvarande yrkande
i motion 1985/86:N303 (vpk), som gäller importen av tekoprodukter,
delvis tillgodoses. Utskottet kan emellertid inte ansluta sig till vad
som sägs i denna motion om grunderna för skyddsåtgärder mot import från
vissa länder.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande social- och miljöklausul
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: U530 yrkandena 5 och 6
och med anledning av motion 1985/86:N303 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Social- och miljöklausul (mom. 3)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Trots
dessa” och slutar med ”detta yrkande” bort ha följande lydelse:

Trots dessa (= reservation 7) förestående GATT-rundan.

Utskottet ansluter sig även till de synpunkter som framförs i motion
1985/86: N303 (vpk) med avseende särskilt på importen av tekoprodukter
från vissa länder. Som motionärerna påpekar kan oacceptabla produktionsförhållanden
i dessa länder ofta hänföras till att de multinationella
kapitalintressena drar fördel av ländernas politiska svaghet.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som
sin mening. Genom ett uttalande av angiven innebörd skulle såväl motion
1985/86: U530 (c) som motion 1985/86: N303 (vpk) tillgodoses i berörd del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande social- och miljöklausul
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: N303 yrkande 2 och med
anledning av motion 1985/86: U530 yrkandena 5 och 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 33

9. Norden som hemmamarknad (mom. 4)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av att arbetet
med Norden som hemmamarknad drivs vidare. Mot bakgrund härav noterar
utskottet med tillfredsställelse att yrkandet i motion 1985/86: N326 (c)
om myndigheternas åligganden och befogenheter i det nordiska samarbetet
delvis har blivit tillgodosett, bl. a. genom den genomgång av svenska
föreskrifter som nyligen har redovisats i rapporten Myndigheter och tekniska
handelshinder. Emellertid måste detta kartläggningsarbete följas
upp. Som framgår av rapporten grundas många av de nuvarande handelshindren
i Norden på skillnader i nationella regler, som i sin tur avspeglar
olika bedömningar av risker m. m. Utskottet anser att regeringen bör verka
aktivt för en regelharmonisering på sådana områden. Genom ett uttalande
härom till regeringen bör riksdagen markera betydelsen av att arbetet med
förverkligandet av Norden som hemmamarknad snabbt resulterar i konkreta
lösningar. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje med motionärernas
syfte.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande Norden som hemmamarknad
att riksdagen med anledning av motion 1985/86: N326 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Samarbetet med EG (mom. 5)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”den delen” bort ha följande lydelse:

Samverkan mellan EG- och EFTA-länderna som den kommer till uttryck
bl.a. i den s.k. Luxemburgdeklarationen är av mycket stor betydelse
för Europas utveckling. Den innebär att alla Västeuropas länder kommer
att kunna knytas samman i ett marknadssamarbete. Inom EG pågår,
förutom arbetet med att skapa en verklig gemensam marknad, även ett
långtgående samarbete på andra områden. Europa utgör en av världens
största sammanhållna marknader. Det förs, inte minst inom EG-parlamentet,
en debatt om väsentliga framtidsfrågor, som i stor utsträckning är
viktiga även för Sverige. Ansträngningarna inom ramen för det nordiska
samarbetet att undanröja handelshinder och skapa en nordisk hemmamarknad
är av mycket stor betydelse för det nordiska näringslivet. Tack
vare Danmarks medlemskap i EG är det möjligt att bedriva det nordiska
arbetet i nära anslutning till utvecklingen inom EG. I Norge har på senare
tid en ny Europadebatt skjutit fart. Man kan förvänta att Norge kommer
att söka former för ett närmare samarbete med EG med medlemskap som
slutmål.

Detärbl.a. med tanke på vår stora utrikeshandel utomordentligt väsent- NU 1986/87:9
ligt att Sverige har goda relationer med EG. När förutsättningar föreligger
för detta bör Sverige, i samarbete med andra nordiska länder och inom
ramen för vår alliansfria politik, söka medlemskap i EG. Intill dess bör
Sverige koncentrera sig på att, främst i samverkan med Norge, söka finna
former för ett sådant medlemskap. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna vad som nu anförts. Ett sådant uttalande ligger i linje
med vad som sägs i motion 1985/86: N216 (m), som alltså i denna del
tillstyrks av utskottet.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande samarbetet med EG
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: N216 yrkande 9 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

11. Samarbetet med EG (mom. 5)

Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 23 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”den
delen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att Sverige både självständigt och
tillsammans med övriga EFTA-länder ytterligare fördjupar samarbetet
med EG. Sverige bör aktivt verka för att den avveckling av handelshinder
m.m. som pågår inom EG i syfte att genomföra en verklig gemensam
marknad skall i möjligaste mån utsträckas till att omfatta hela Västeuropa i
enlighet med den s.k. Luxemburgdeklarationen. Utskottet hänvisar till
vad som anfördes härom i motion 1985/86: U524 (fp). Som påpekas i denna
motion växer det inom EG också fram en ökad medvetenhet om behovet
av insatser på andra områden för att stärka den europeiska identiteten,
varvid Europaparlamentet spelar en pådrivande roll. Sverige har ett starkt
intresse av att aktivt verka för samarbete med EG också på sådana områden
i den utsträckning som är förenlig med Sveriges alliansfria politik.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som
sin mening. Syftet med motion 1985/86:N216 (m) skulle genom ett sådant
uttalande delvis tillgodoses. Emellertid är utskottet inte berett att ta upp
frågan om ändringar i de grundläggande överenskommelser och avtal på
vilka samarbetet mellan Sverige och EG är baserat. Motionen avstyrks
därför i berörd del.

12. Kostnader för handelspolitiska åtgärder (mom. 6)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar
Cars (fp) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Det finns”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1985/86: N291 (m) 35

och 1985/86:N312 (fp) om att kostnaderna för olika slags handelspolitiska NU 1986/87:9
åtgärder bör klarläggas bättre. Enligt utskottets uppfattning skulle t. ex.
importrestriktionerna på tekoområdet sannolikt ha blivit mindre omfattande
om kostnaderna för konsumenterna hade ingått i beslutsunderlaget.

Det är angeläget att garantier skapas för ett bättre underlag för kommande
ställningstaganden till olika frågor om skyddsåtgärder. Utskottet stöder
därför förslaget i motion 1985/86: N312 (fp) om att statens pris- och kartellnämnd
skall kostnadsberäkna alla förslag om sådana åtgärder. Uppdraget
till nämnden bör också innefatta en sådan allmän kartläggning av de
handelspolitiska åtgärdernas betydelse för hushållens ekonomi som avses i
motion 1985/86:N291 (m). Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen
ansluta sig till vad utskottet har anfört. De två nämnda motionerna tillstyrks
sålunda.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande kostnader för handelspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: N291 och 1985/

86:N312 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

13. Kostnader för handelspolitiska åtgärder (mom. 6)

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 23 som
böljar med ”Det finns” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande
lydelse:

Den fråga som har väckts i motionerna 1985/86: N291 (m) och 1985/

86:N312 (fp) är i ett vidare sammanhang av betydande intresse. Emellertid
är motionärernas utgångspunkt på förhand bestämd. Man avser att visa att
bl. a. jordbruksregleringen medför en kostnadsbelastning för folkhushållet
och ”konsumenterna”. Slutsatsen förutsätts bli att detta talar för regleringens
avskaffande. Frågan är dock långt vidsträcktare och mer komplicerad
än vad som framgår i motionerna. Sålunda skulle en avveckling av
jordbruksregleringen medföra stora och djupgående sysselsättnings- och
regionalpolitiska verkningar. Förändringarna skulle medföra ökad koncentration
i ägande och produktion. De skulle stimulera ett osunt och i
överdriven grad kemikaliserat jordbruk och framtvinga en svensk anpassning
till sämre ekologiska och hälsopolitiska normer inom livsmedelsproduktion
och livsmedelsberedning.

Totalt skulle kostnaderna för en avveckling av jordbruksregleringen
kunna komma att väsentligt överstiga de — på något ensidiga grunder —
påstådda vinsterna. Denna fråga måste enligt utskottets mening prövas i
hela sitt sammanhang, dvs. inom ramen för en samlad diskussion av
livsmedels- och jordbrukspolitiken samt i förekommande fall även industripolitiken.
Det är olämpligt att föra resonemangen från den ensidiga och
partiella utgångspunkt som utrikeshandelspolitiken erbjuder. Utskottet
finner sig mot anförda bakgrund böra avstyrka de två motionerna.

36

14. lmportkonkurrerande hemmamarknadsindustri (mom. 7) NU 1986/87:9

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som böijar med ”Enligt
utskottets” och slutar med 'berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det beklagligt att det värdefulla material om den importkonkurrerande
hemmamarknadsindustrin som redovisades av statens
industriverk i rapporten (SIND 1979:3) lmportkonkurrerande hemmamarknadsindustri
inte har följts upp. Såsom föreslås i motion 1985/86:N326
(c) bör regeringen nu uppdra åt industriverket att aktualisera detta utredningsmaterial
och att föreslå åtgärder med sikte på att öka självförsöijningsgraden
inom aktuella delar av industrin. Enligt utskottets mening
skulle sådana åtgärder kunna få gynnsamma samhällsekonomiska effekter
i flera avseenden, bl. a. förbättrad regional balans och minskad sårbarhet
vid yttre störningar. Den statliga näringspolitiken bör ta sikte på att främja
inte enbart exporten utan även den produktion som tillgodoser främst
hemmamarknadens behov.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad
utskottet nu har anfört. Härigenom skulle yrkandet i motion 1985/86:N326
(c) tillgodoses.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande importkonkurrerande hemmamarknadsindustri
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N326 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Export av högteknologiska varor (mom. 8)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Beträffande
den” och slutar på s. 26 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Av långt större betydelse är frågan om det svenska teknikberoendet,
främst gentemot Förenta Staterna, vilken ligger till grund för yrkandet i
motion 1985/86:N327 (vpk). Detta beroende begränsar Sveriges möjligheter
att föra en strikt självständig ekonomisk politik. Som motionärerna
framhåller bör Sverige som en långsiktig väg att minska sitt beroende söka
efter alternativ teknik eller utveckla egen teknik i samarbete med andra
länder som också vill frigöra sig från Förenta Staternas strategiska
stormaktspolitik på området. En möjlighet härtill kan vara Eureka-samarbetet.
På kortare sikt kan andra åtgärder vidtas. Svensk industri och
svensk handel kan utvecklas på områden som nu försummas. Ett sådant
område är teknik på en något lägre nivå för bl. a. u-ländernas behov,
exempelvis inom energiproduktion och energibesparing. Genom ökade
insatser på sådana områden skulle Sverige även kunna lämna ett önskvärt
bidrag till u-ländernas utveckling.

Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag om att regeringen orne- 37

delbart skall tillsätta en kommission med uppdrag att dels utreda omfatt- NU 1986/87:9
ningen av det svenska deltagandet i embargopolitiken, dels lämna förslag
till alternativa utvecklingsvägar som kan bidra till vårt lands ekonomiskpolitiska
oberoende. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen
till känna som sin mening. Motion 1985/86:N327 (vpk) tillstyrks sålunda
i berörd del.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande export av högteknologiska varor
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1985/86:N326 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Tillfällig utförsel av metallskrot (mom. 9)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson
(m), Hadar Cars (fp), Nic Grönvall (m) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 26 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det kan finnas skäl att behålla nuvarande svenska
reglering av handeln med metallskrot i avvaktan på att arbetet inom EG
och EFTA leder fram till en allmän liberalisering av skrothandeln i Västeuropa.
Detta utesluter emellertid inte att gällande exportförbud tillämpas
på ett mer flexibelt sätt. I motion 1985/86:N270 (m) anförs exempel på de
orimliga konsekvenserna av nuvarande regler i fall då metallskrot från ett
företag efter omsmältning skall återanvändas i företagets egen tillverkning.

Exportförbudet fyller då inte sin egentliga funktion, nämligen att säkra
tillgången på råvara inom landet. Effekten av förbudet är i stället att de
inhemska omsmältningsverken skyddas mot utländsk konkurrens, till
nackdel för de tillverkande företagen.

Utskottet anser därför att en ändring av nuvarande regler bör ske i syfte
att möjliggöra tillfällig utförsel av metallskrot för återanvändning i det
exporterande företagets egen tillverkning. Riksdagen bör rikta en anmodan
härom till regeringen. Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1985/

86:N270 (m).

dels att riksdagen under 9 bort hemställa

9. beträffande tillfällig utförsel av metallskrot

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N270 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Statligt handels- och bytesbolag (mom. 10)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

38

Det är enligt utskottets mening uppenbart att en vidgad handel med NU 1986/87:9
statshandelsländerna skulle underlättas genom inrättandet av ett statligt
handels- och bytesbolag. Ett sådant bolag skulle t. ex. kunna hålla samman
de insatser från skilda företag som behövs för att Sverige skall kunna
konkurrera om exportorder avseende stora kompletta projekt. Det skulle
också kunna verksamt bidra till att ytterligare avsättningsmöjligheter skapas
för statshandelsländernas exportvaror. Bolaget bör helt eller till
övervägande del ägas av staten för att ges önskvärd tyngd. Mot bakgrund
härav anser utskottet att regeringen bör uppmanas att ta initiativ till bildandet
av ett statligt handels- och bytesbolag. Som föreslås i motion 1985/

86:N272 (vpk) skulle ett sådant bolag kunna innefatta ett särskilt marknadsinstitut
i Tornedalen, varvid bl. a. den nya mässhallen i Luleå skulle
kunna utnyttjas som resurs. Inrättandet av ett sådant institut skulle enligt
utskottets mening främja regionens utveckling. Utskottet tillstyrker sålunda
motionen.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande statligt handels- och bytesbolag
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N272 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Kostnader för handelpolitiska åtgärder (mom. 6)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anför:

I anslutning till utskottets behandling av två motioner med förslag om att
kostnaderna för handelspolitiska åtgärder skall utredas har vänsterpartiet
kommunisternas företrädare i en reservation (res. 13) tagit upp frågan om
effekterna av en avveckling av jordbruksregleringen. Vi kan i sak instämma
i vad reservanten säger om att de samhällsekonomiska kostnaderna för
en avveckling skulle komma att väsentligt överstiga vinsterna. Eftersom
frågan inte har berörts vid utskottsbehandlingen - den hör till annat
utskotts område — och dessutom har ett mycket svagt samband med det
aktuella ärendet har vi emellertid valt att inte ansluta oss till reservationen
eller avge en egen reservation.

39

Innehåll NU 1986/87:9

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Uppgifter i anslutning till motionerna 3

Aktuella handelpolitiska frågor 3

NyGATT-runda 5

Delegationen för tjänstehandel 7

Kartläggning av handelshinder i Västeuropa 8

Eureka-samarbetet 9

Undanröjande av handelshinder i Norden 10

Kostnader för handelpolitiska åtgärder 11

Socialklausul i internationella handelsöverenskommelser 12

, Förbud mot viss export av högteknologiska varor 14

Tillfällig utförsel av metallskrot 15

Utskottet 17

Fri handel med varor och tjänster 17

U-landshandeln 19

Social- och miljöklausul 20

Norden som hemmamarknad 21

Samarbetet med EG 22

Kostnader för handelpolitiska åtgärder 23

Importkonkurrerande hemmamarknadsindustri 23

Export av högteknologiska varor 25

Tillfällig utförsel av metallskrot 26

Statligt handels- och bytesbolag 26

Import- och exportutbildning 27

Hemställan 27

Reservationer

1. Fri handel med varor och tjänster (m, fp) 28

2. Fri handel med varor och tjänster (c) 29

3. Fri handel med varor och tjänster (vpk) 30

4. U-landshandeln (m, fp) 31

5. U-landshandeln (c) 31

6. U-landshandeln (vpk) 32

7. Social- och miljöklausul (c) 32

8. Social- och miljöklausul (vpk) 33

9. Norden som hemmamarknad (c) 34

10. Samarbetet med EG (m) 34

11. Samarbetet med EG (fp) 35

12. Kostnader för handelpolitiska åtgärder (m, fp) 35

13. Kostnader för handelspolitiska åtgärder (vpk) 36

14. Importkonkurrerande hemmamarknadsindustri (c, vpk) 37

15. Export av högteknologiska varor (vpk) 37

16. Tillfällig utförsel av metallskrot (m, fp, c) 38

17. Statligt handels- och bytesbolag (vpk) 38

Särskilt yttrande

Kostnader för handelspolitiska åtgärder (c) 39

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986