Näringsutskottets betänkande
1986/87:8

om handel med ädelmetallarbeten, m. m.
(prop. 1986/87:8)

1986/87:8

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1986/87:8 (industridepartementet) om handel med ädelmetallarbeten
och om bestämning av volym och vikt,

dels tre motioner som har väckts med anledning av propositionen,
dels tre motioner om ädelmetallkontrollen från allmänna motionstiden år
1985.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av generaldirektör Laila
Freivalds och avdelningsdirektör Birgitta Baltzar, konsumentverket, överingenjör
Harald Lundahl, statens provningsanstalt, ombudsman Eric Form,
Guldsmedsbranschens samorganisation, och guldsmed Kurt Carlsson, ordförande
i Guldsmedsmästarnas riksförbund.

Sammanfattning

Regeringens förslag till ny lag om handel med ädelmetallarbeten tillstyrks av
utskottet. Lagen innebär bl. a. att den statliga kontrollstämplingen av
ädelmetallvaror blir frivillig, att silverarbeten inte heller behöver ansvarsstämplas
av tillverkare eller importör och att 14 karat - mot nu 18 - räcker
som finhalt för guldarbeten. Enligt en reservation (vpk) bör lagförslaget
avslås. Utskottet tillstyrker också att lagen om bestämning av volym och vikt
ändras i avreglerande riktning.

Propositionen

Förslag

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslag till

1. lag om handel med ädelmetallarbeten,

2. lag om ändring i lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt.
Lagförslagen har granskats av lagrådet. De finns på s. 3-7 i propositionen.

1 Riksdagen 1986187. 17sami. Nr 8

Huvudsakligt innehåll

NU 1986/87:8

I propositionen erinras om det regelförenklingsarbete som pågår inom
regeringskansliet. Därvid görs koncentrerade insatser bl. a. inom området
teknisk provning och kontroll. De aktuella lagförslagen bygger på förslag
som har tagits fram inom ramen för detta arbete och som har redovisats i
departementspromemoriorna (Ds 11984:11) Ädelmetallkontroll? och (Ds I
1985:4) Enklare kontroll av volym och vikt. Båda förslagen syftar till att göra
den statliga kontrollen enklare och mer rationell.

Enligt nu gällande lagstiftning om ädelmetallarbeten skall alla sådana
arbeten (guldarbeten med en minsta finhalt av 750 %o motsvarande 18 karat,
silverarbeten med en minsta finhalt av 830 %c, platinaarbeten med en minsta
finhalt av 950 %c) som saluhålls eller försäljs yrkesmässigt förses med dels
ansvarsstämplar av tillverkare eller importörer, dels statliga kontrollstämplar
av statens provningsanstalt. Kontrollstämpeln utgörs av lilla riksvapnet, dvs.
tre kronor, i trepassformad sköld (den s. k. kattfoten) för svensktillverkade
produkter och i oval sköld för importerat gods. Det är vidare förbjudet att
saluhålla eller försälja guld-, silver- eller platinaarbeten med lägre finhalt.

Enligt den föreslagna nya lagen om ädelmetallarbeten behålls importörers
och tillverkares skyldighet att ansvarsstämpla guld- och platinaarbeten,
medan ansvarsstämpling av silverarbeten blir frivillig. Kravet på statlig
kontrollstämpling slopas. Möjlighet finns dock till frivillig statlig kontrollstämpling,
varvid importerade varor inte skall särbehandlas. Minsta finhalt
för guldarbeten sänks till 585 %c motsvarande 14 karat. Det blir tillåtet att
sälja arbeten med lägre innehåll av guld, silver eller platina än som krävs för
att uppfylla kraven på ädelmetallarbete, men arbetet får inte anges vara eller
ges sken av att vara ädelmetallarbete eller som utfört av guld, silver eller
platina'. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Enligt lagen om bestämning av volym och vikt skall statlig kontroll ske av
mätdon som används vid försäljning i detaljhandeln av varor efter volym och
vikt. I praktiken gäller kontrollen främst butiksvågar och petroleummätare.
Lagen innehåller också ett principiellt krav på att en kundvåg skall finnas
tillgänglig i lokaler för detaljhandel med livsmedel.

För kontrollen enligt denna lag finns en centralt och regionalt uppbyggd
kontrollorganisation inom statens provningsanstalt. Regler om hur kontrollen
skall bedrivas finns i föreskrifter från provningsanstalten.

De ändringar i lagen om bestämning av volym och vikt som nu föreslås har
begränsad omfattning. I lagen tas bl. a. in regler som gör det möjligt att
auktorisera enskilda serviceföretag att godkänna ett mätdon. Reglerna om
kundvåg förenklas ytterligare. Bestämmelser om hur kontrollen skall utföras
förutsätts alltjämt bli beslutade på myndighetsnivå. Lagändringarna föreslås
träda i kraft den 1 januari 1987. Nya myndighetsföreskrifter förutsätts träda i
kraft efter hand med beaktande av bl. a. praktiska skäl. Enligt propositionen
bedöms förslagen inte medföra något försämrat konsumentskydd.

Motionerna

NU 1986/87:8

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1986/87:N101 av Birthe Sörestedt m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen
avslår proposition 1986/87:8 i de i motionen berörda delarna.

1986/87:N102 av Stina Gustavsson (c), vari hemställs att riksdagen

1. avslår förslaget om slopandet av statlig kontroll av silverarbeten,

2. avslår förslaget om en sänkning av finhaltskravet på ädelmetallarbeten.

1986/87:N103 av Lars Ahlström (m) och Sten Svensson (m), vari hemställs att
riksdagen

1. beslutar att propositionens lagförslag skall ändras så att krav på
ansvarsstämpel för silverarbeten ställs samt att åtskillnad mellan utländskt
och svenskproducerat guldarbete kan åstadkommas,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
principerna för organiserandet av en fristående och oberoende statlig
kontroll- och provningsverksamhet.

De motioner från allmänna motionstiden är 1985 som behandlas här är
följande:

1984/85:1420 av Rune Carlstein m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen ger till känna vad som i motionen anförts om finhalten i
ädelmetall och kontrollstämpling.

1984/85:2086 av Rolf Rämgård (c) och Bengt Kindbom (c), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att ingen sänkning av finhalten på ädelmetaller
bör ske samt att nuvarande kontrollsystem bibehålls.

1984/85:2625 av Olle Grahn (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen sägs om den obligatoriska
kontrollstämplingen av ädelmetaller.

Motivering

De synpunkter som förs fram i motionerna med anledning av propositionen
gäller frågan om handel med ädelmetallarbeten. Förslagen om ändringar i
lagen om bestämning av volym och vikt föranleder inga erinringar.

I motion 1986/87:N103 (m) sägs att den principiella inriktningen av
regeringens förslag är utmärkt. Den innebär en angelägen och välbehövlig
avreglering, som moderata samlingspartiet ofta har efterlyst. Emellertid
anför motionärerna vissa betänkligheter mot förslagen om ädelmetallkontrollen.
Det är viktigt, menar de, att den kvalitetstradition som kännetecknar
svenskt hantverk upprätthålls. Genom den kontrollstämpling som sker enligt
nuvarande bestämmelser kan man skilja mellan svenska och utländska
produkter. Motionärerna finner förslaget om att särbehandlingen av importen
skall slopas olyckligt. Förslaget innebär ”en okänslighet för önskemålen
från den kvalitetsmedvetna branschen, dvs. guld- och silversmideshantver -

1* Riksdagen 1986187.17sami. Nr 8

ket”. Lagförslaget borde därför ändras på denna punkt. Motionärerna anser
även att nuvarande krav på ansvarsstämpling av silverarbeten skall behållas.

I motionen framförs också vissa principiella synpunkter på förhållandet
mellan statlig föreskrivande och kontrollerande verksamhet. Uppgiften att
ställa krav på säkerhets- och kvalitetsnivåer m. m. får inte sammanblandas
med uppgiften att kontrollera hur kraven har blivit uppfyllda eller i vad mån
gällande bestämmelser har efterlevts. Motionärerna hänvisar till tidigare
förslag från moderata samlingspartiet, bl. a. om att konsumentverkets
provningsverksamhet skall föras över till statens provningsanstalt (jfr LU
1985/86:34 res. 17). I enlighet härmed föreslås ett uttalande av riksdagen till
regeringen om att angivna principer skall läggas till grund för de tillämpningsföreskrifter
m. m. som blir en följd av ett riksdagsbeslut om ädelmetallkontrollen.

I motion 1986/87:N102 (c) hänvisas till en på initiativ av branschorganisationerna
gjord opinionsundersökning enligt vilken konsumenterna vill ha
kvar såväl den obligatoriska statliga kontrollstämplingen som nuvarande
bestämmelser om lägsta finhalt. Motionären erinrar också om att nuvarande
kontroll till stora delar bygger på en konvention som Sverige tillsammans
med en rad andra länder har undertecknat och som reglerar förutsättningarna
för ömsesidigt erkännande av de anslutna ländernas kontroll och
märkning av ädelmetallvaror. Vidare hävdas att regeringens förslag inte tar
hänsyn till de problem som är förknippade med allergier förorsakade av
ädelmetaller med inblandning av bl. a. nickel. En sänkning av finhaltskravet
på t. ex. guld skulle enligt motionären innebära onödigt stora allergirisker för
många konsumenter. Ett reviderat kontrollsystem borde därför innefatta
beteckningar som anger varans innehåll av bl. a. nickel.

Avslag på propositionen i berörda delar yrkas i motion 1986/87:N101 (s).
De konsekvenser som förslaget kommer att medföra för guldvaruindustrin,
handeln och konsumenterna är inte tillräckligt beaktade, anförs det. Man
hänvisar till att den svenska kontrollen sedan länge är en vedertagen
information till konsumenterna. Att kontrollen sker före försäljningen av
varan innebär köptrygghet. Kontrollverksamheten vid statens provningsanstalt
finansieras helt genom avgifter och medför alltså ingen kostnad för
staten. Kontrollkostnaden utgör i genomsnitt endast 0,5 % av kostnaden för
det färdiga ädelmetallarbetet och påverkar alltså inte priset mer än marginellt.
Motionärerna anser också att års- och ortsstämplingen - som enligt
regeringens förslag skall bli frivillig - liksom hittills skall vara obligatorisk
med hänsyn bl. a. till det kulturhistoriska intresset. Vidare anförs att en
sänkning av finhalten skulle leda till en avsevärd ökning av importen av
ädelmetallvaror, som för närvarande uppgår till mer än 50 % av försäljningen.
Den svenska tillverkningen skulle komma att drabbas omedelbart, och
troligen skulle merparten av arbetstillfällena - för närvarande ett tusental -komma att försvinna. Vidare skulle risken för nickelallergier öka. Som
ytterligare skäl för att nuvarande finhalt för guldarbeten bör behållas pekar
motionärerna på att det finns länder i såväl Europa som övriga delar av
världen som tillämpar en lägsta finhalt av 18 karat. Motionärerna anser
sammanfattningsvis att det inte finns någon som helst anledning att ändra på
det befintliga systemet för ädelmetallkontroll.

NU 1986/87:8

Även i de tre motionerna från allmänna motionstiden år 1985 avvisas - på
grundval av den då föreliggande departementspromemorian - tanken på en
avreglering på området. I motion 1984/85:1420 (s) anförs i huvudsak samma
argument som i den senast refererade motionen. Det vore ett svek mot
konsumenterna att ta bort den obligatoriska kontrollstämplingen, sägs det i
motion 1984/85:2086 (c). Motion 1984/85:2625 (fp) är i huvudsak likalydande
med denna.

Utskottet

Ädelmetallkontroll

Handeln med arbeten av ädelmetall är i Sverige sedan länge noga reglerad
genom särskild lagstiftning. Statlig kontroll av finhalten i arbeten av guld och
silver infördes ursprungligen genom 1752 års stämpelstadga. Det grundläggande
motivet för kontrollen var att föremål av ädelmetall ansågs kunna
användas som betalningsmedel. Efter hand har detta motiv förlorat sin
betydelse. Syftet med ädelmetallkontrollen är numera främst konsumentskydd.
Enligt gällande lagstiftning, som omfattar även platina, får endast
sådana arbeten som har en viss lägsta finhalt saluhållas eller försäljas i
Sverige. Sådana arbeten måste vara försedda med föreskrivna stämplar, dels
ansvarsstämpel med uppgift om finhalt m.m. för vilken tillverkare eller
importör svarar, dels statlig kontrollstämpel som styrker den angivna
finhalten och som anbringas av statens provningsanstalt.

Under senare år har behovet av en särskild statlig reglering av ädelmetallhandeln
ifrågasatts. Som redovisas i propositionen (s. 13 f.) antogs redan år
1971 en ny lag om handel med ädelmetallarbeten som innebar bl. a. att den
obligatoriska kontrollstämplingen skulle ersättas med ett frivilligt system.
Denna lag kom dock inte att träda i kraft. Frågan har åter aktualiserats i
samband med strävandena efter förenkling av statliga regelsystem gentemot
näringslivet. Det förslag om en partiell avveckling av ädelmetallkontrollen
som nu har lagts fram av regeringen grundas på uppfattningen att konsumentskyddet
på detta område liksom på andra områden i princip bör kunna
tillgodoses genom den generella lagstiftningen - bl. a. marknadsföringslagen
- och genom konsumentverkets verksamhet. I enlighet härmed uttalas också
i propositionen (s. 18) att det på sikt bör vara möjligt att helt avskaffa
specialregleringen av ädelmetallhandel. Den föreslagna nya lagstiftningen
avses därför bli utvärderad inom en femårsperiod. Denna tidrymd ger också
branschen möjlighet, anförs det, att utveckla ett system som utan statlig
reglering tillgodoser önskemål om opartisk konsumentinformation, garantiordning
för konsumenterna, näringsfrihet och andra viktiga aspekter.

Det aktuella lagförslaget innebär att vissa inslag i nuvarande reglering
slopas, nämligen dels förbudet mot försäljning av arbeten som inte uppfyller
kraven på finhalt för ädelmetallarbeten, dels den obligatoriska kontrollstämplingen,
dels - beträffande arbeten av silver - den obligatoriska
ansvarsstämplingen. Vidare föreslås en sänkning av lägsta finhalt för
ädelmetallarbete av guld från 18 karat till 14 karat. 1 viss utsträckning har i
lagförslaget hänsyn tagits till kritiska synpunkter som framförts bl. a. från

NU 1986/87:8

branschens sida vid remissbehandlingen av den departementspromemoria
som ligger till grund för förslaget. Dessa synpunkter avspeglas även i de tre
motioner från allmänna motionstiden år 1985 som utskottet nu har att
behandla. Sålunda har departementspromemorians förslag om sänkning av
finhalten för ädelmetallarbeten av guld ända till 8 karat frångåtts. Vidare
föreslås den nya lagen träda i kraft först den 1 juli 1988, så att branschen skall
få rimlig tid för anpassning till de nya reglerna. Det kan också noteras att
lagförslaget inte innehåller några bestämmelser om tillsyn. I propositionen
anförs (s. 22), med hänvisning till gällande konsumentpolitiska riktlinjer, att
det i första hand bör prövas vad branschens egna åtgärder kan åstadkomma.

Det saknas i propositionen, liksom i den bakomliggande departementspromemorian,
någon närmare bedömning av konsekvenserna i olika hänseenden
om lagförslaget genomförs. Med hänsyn härtill har utskottet funnit det
angeläget att genom utfrågning av företrädare för branschen och berörda
myndigheter få denna fråga något belyst.

Vid utfrågningen har framkommit bl. a. följande. Den totala omsättningen
inom guldsmedsbranschen uppgick år 1985 till ca 1,2 miljarder kronor,
fördelad på 750 butiker, vilket motsvarar ca 0,65 % av detaljhandelns
omsättning. Antalet anställda uppgick till ca 2 500. Därtill kommer ca 1 000
anställda i tillverkningsledet. Priskonkurrensen är hård, bl. a. till följd av en
aggressiv marknadsföring från några företags sida. Branschen har lönsamhetsproblem.
Betydande strukturförändringar förutses. Enligt företrädare
för branschen skulle ett genomförande av lagförslaget medföra ekonomiska
problem för företagen i första hand genom att sänkt krav på finhalt för guld
framtvingar en omfattande förnyelse av lagren. Inom branschen finns det en
opinion för bibehållande av en lägsta finhalt av 18 karat.

Beträffande den statliga kontrollstämplingen är opinionen något mer
splittrad. Detta gäller särskilt bland guldsmedsmästarna, som arbetar främst
med konsthantverk. Den förhärskande uppfattningen inom branschen synes
dock vara att kontrollstämplingen har stor betydelse för konsumenternas val.
Även om obligatoriet avskaffades skulle det komma att ske en omfattande
frivillig stämpling. Ett slopande av nuvarande obligatoriska kontroll skulle
därför, menar man, inte innebära någon nämnvärd kostnadsminskning för
företagen. Från provningsanstaltens sida räknar man emellertid med att den
frivilliga kontrollstämplingen efter hand kommer att minska, vilket skulle
leda till en successiv avveckling av 25—30 arbetstillfällen främst i Borås.

Vid utfrågningen har vidare från konsumentverkets sida anförts att
nuvarande problem med otillbörlig marknadsföring m. m. inom branschen
kan komma att förvärras om den obligatoriska kontrollen avskaffas. Verket
anser emellertid inte att detta utgör något skäl från konsumentsynpunkt för
bibehållande av ett statligt kontrollsystem. Däremot ser verket det som en
konsumentfråga av stor vikt att användningen av nickel i bl. a. smycken kan
bringas under kontroll med hänsyn till förekomsten av nickelallergier.

Beträffande sistnämnda fråga hänvisas i propositionen (s. 22) till att
regeringen nyligen har tillsatt en kommitté (S 1986:2) för att utreda frågor
kring förebyggande av allergier och andra överkänslighetsreaktioner. Enligt
direktiven (dir. 1986:7) skall kommittén bl. a. kartlägga vilka ämnen och
produkter som innebär risker från allergisynpunkt - särskilt nämns örhängen

NU 1986/87:8

som innehåller nickel - samt undersöka vilka system för redovisning och
kontroll som i dag finns för dem. Om dessa system är otillfredsställande bör
kommittén föreslå lämpliga förbättringar. Kommitténs arbete bör enligt
direktiven vara avslutat under år 1987.

Utskottet tar så upp det nu framlagda förslaget till lag om handel med
ädelmetallarbeten. Som framgått innebär förslaget att vissa tvingande inslag i
det nuvarande kontrollsystemet slopas och att därmed - som ett led i
pågående arbete med förenkling av statliga regler gentemot näringslivet -ökat utrymme skapas för egenkontroll.

Denna allmänna inriktning av regeringens förslag får stöd i motion
1986/87:N103 (m). Motionärerna föreslår dock ett bibehållande av nuvarande
ordning i två hänseenden, nämligen att svensktillverkade arbeten skall
kunna skiljas från importerade och att ansvarsstämplingen av silverarbeten
skall vara obligatorisk. Sistnämnda krav förs fram även i motion 1986/
87:N102 (c). I denna yrkas också på att nuvarande lägsta finhalt för guld av 18
karat behålls.

En direkt negativ inställning till förslaget redovisas i motion 1986/87:N101
(s). Motionärerna avvisar inte bara en sänkning av finhalten för guld utan
även ett slopande av den obligatoriska kontrollstämplingen. Detta torde få
tolkas så att lagförslaget avstyrks i sin helhet.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag. Motiven för en långtgående
statlig särreglering på ädelmetallområdet har enligt utskottets mening
alltmer försvagats. Särskilt det nuvarande förbudet mot försäljning av varor
innehållande ädelmetaller som inte uppfyller vissa krav på finhalt framstår
som otidsenligt. Samma gäller den obligatoriska kontrollstämplingen. För
ädelmetallarbeten liksom för andra varor - av vilka många har långt större
betydelse för genomsnittskonsumenten - bör konsumenternas behov av
information och skydd kunna tillgodoses på grundval av den generella
lagstiftningen på området. Olika statliga myndigheter, bl. a. konsumentverket,
bör självfallet medverka till att konsumentintresset tillgodoses. Utskottet
förutsätter, i enlighet med vad som sägs i propositionen, att behovet på
längre sikt av särskild statlig reglering på ädelmetallområdet kommer att tas
upp till prövning när erfarenhet vunnits av den föreslagna lagen.

Som motiv för bibehållande av nuvarande lägsta finhalt av 18 karat för guld
har anförts, bl. a. i två av motionerna, att en sänkning av finhalten skulle
medföra ökade risker för nickelallergier. Vid utskottets behandling av
ärendet har bekräftats att sådana allergier utgör ett stort och växande
problem. Det är emellertid uppenbart att problemet måste lösas i ett större
sammanhang. Även andra källor till nickelallergier än smycken av ädelmetall
bör sålunda beaktas. Som framgått har en utredning om redovisning och
kontroll av olika allergiframkallande ämnen nyligen påbörjats. Såvitt
utskottet kan finna utgör nickelallergifrågan inget bärkraftigt motiv för
bibehållande av nuvarande reglering av handeln med arbeten av ädelmetall.

Utskottet vill också något kommentera yrkandena i motion 1986/87:N103
(m) om att ansvarsstämpling av silver och åtskillnad vid kontrollstämplingen
mellan svensktillverkat och importerat arbete skall bibehållas. Motivet för
dessa yrkanden är i första hand omsorg om det svenska guld- och silversmideshantverket.
Utskottet finner det i likhet med motionärerna angeläget att

NU 1986/87:8

den kvalitetstradition som kännetecknar detta hantverk kan bevaras.
Emellertid kan det enligt utskottets mening ifrågasättas huruvida statliga
bestämmelser om obligatorisk stämpling, som i första hand tar sikte på
finhalten, utgör ett lämpligt instrument härför. Därtill kommer att nuvarande
ordning för kontrollstämpling av importerade arbeten kan anses utgöra en
form av handelshinder, vilket har påtalats bl. a. i det nordiska samarbetet.
Samma gäller för övrigt även bestämmelsen om finhalt av minst 18 karat för
guldarbeten, eftersom denna gräns försvårar import från bl. a. grannländer
som tillämpar lägre finhalt.

Utskottet anser sammanfattningsvis att flertalet av de intressen som har
åberopats som motiv för bibehållande helt eller delvis av nuvarande statliga
reglering bör kunna tillgodoses bättre genom branschens egna åtgärder.
Sådana åtgärder kan lättare anpassas till de aktuella behoven. Exempelvis
skulle en märkning av silverarbeten kunna ta sikte i första hand på att skapa
en garanti för arbetenas hantverksmässiga kvalitet. Av stor betydelse är
givetvis konsumenternas önskemål om information och kvalitetsgarantier.
Som framgår av propositionen (s. 17) har man inom branschen redan gjort
vissa förberedelser för ett eget kontrollsystem, som baseras på utnyttjande av
de resurser som nu finns hos statens provningsanstalt. Utskottet förutsätter
att dessa resurser kan ställas till förfogande för ändamålet enligt de villkor
som gäller för provningsanstaltens uppdragsverksamhet.

På en punkt av lagteknisk natur bör regeringens förslag till ny lag om
handel med ädelmetallarbeten ändras. Som har påpekats i generaltullstyrelsens
remissyttrande finns det inte skäl för bestämmelser om tullhantering av
importerade arbeten enligt 16 § i lagförslaget. Denna paragraf bör utgå.

Utskottet förordar alltså, med förbehåll för angivna ändring, att riksdagen
antar lagförslaget. Därmed avstyrker utskottet motion 1986/87:N103 (m),
såvitt den går ut på ändringar i detta, samt motionerna 1986/87:N101 (s) och
1986/87:N102 (c). Utskottet avstyrker även de tre motioner om ädelmetallkontrollen
- 1984/85:1420 (s), 1984/85:2086 (c) och 1984/85:2625 (fp) - som
väcktes under allmänna motionstiden år 1985 och som alla går ut på att
nuvarande system skall behållas.

Övriga frågor

Regeringens förslag till lag om ändring i lagen om bestämning av volym och
vikt har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet, som inte har något
att erinra mot lagförslaget, föreslår att riksdagen antar förslaget.

Utskottet tar slutligen upp den principiella fråga om åtskillnad mellan
statlig föreskrivande och kontrollerande verksamhet som berörs i motion
1986/87:N103 (m). Motionärerna menar att kontroll och provning bör ske i
fristående och oberoende organ och att denna princip bör läggas till grund för
tillämpningsföreskrifterna om ädelmetallkontrollen.

Principfrågan behandlas utförligt i propositionen (s. 11 f.) i anslutning till
de två aktuella lagförslagen. Det konstateras att statens provningsanstalt för
närvarande på båda områdena är såväl föreskrivande myndighet som
riksprovplats, vilket strider mot den princip som normalt gäller. Detta anses
inte ha så stor betydelse på ädelmetallområdet med hänsyn till att lag och

NU 1986/87:8

förordning där innehåller mycket detaljregler. När det gäller kontrollen av
mätdon fastställs emellertid reglerna huvudsakligen genom föreskrifter från
den kontrollerande myndigheten, dvs. provningsanstalten. Av propositionen
framgår att regeringen nu avser att föra över föreskriftsansvaret för
mätdonskontrollen till konsumentverket.

På detta kontrollområde kommer alltså fördelningen av uppgifter att
stämma överens med principen om åtskillnad mellan föreskrivande och
kontrollerande verksamhet. När det gäller ädelmetallkontrollen anser
emellertid utskottet att en motsvarande överföring av föreskriftsansvaret till
konsumentverket eller någon annan myndighet knappast skulle vara ändamålsenlig.
Även den föreslagna nya lagstiftningen på ädelmetallområdet
innebär en förhållandevis detaljerad reglering, som lämnar ett begränsat
utrymme för myndighetsföreskrifter. Med hänsyn till det anförda kan
utskottet inte ansluta sig till kravet i motion 1986/87 :N 103 (m) på ett
uttalande av riksdagen i frågan. Motionen avstyrks alltså i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ädelmetallkontroll

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:1420, 1984/85:2086,
1984/85:2625, 1986/87:N101 och 1986/87:N102 samt motion 1986/
87:N103 yrkande 1 antar det i proposition 1986/87:8 framlagda
förslaget till lag om handel med ädelmetallarbeten, dock att 16 § i
lagförslaget skall utgå,

2. beträffande bestämning av volym och vikt

att riksdagen antar det i proposition 1986/87:8 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt,

3. beträffande föreskrivande och kontrollerande verksamhet
att riksdagen avslår motion 1986/87:N103 yrkande 2.

Stockholm den 18 november 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten
Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Per Westerberg
(m), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk). Gudrun Norberg (fp), Lars
Ahlström (m) och Leo Persson (s).

NU 1986/87:

Reservation

Ädelmetallkontroll

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet
ansluter” och slutar på s. 8 med ”skall behållas” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den kritik av regeringens förslag som framförs i
motion 1986/87:N101 (s). Förslaget är förhastat och innebär ingen reell
förenkling. Som motionärerna påpekar finns det ingen som helst anledning
att slopa nuvarande ädelmetallkontroll. Denna är lätt att tillämpa och väl
förankrad hos såväl branschen som konsumenterna. Systemet är helt
avgiftsfinansierat och medför inga kostnader för det allmänna. En avreglering
enligt förslaget i propositionen skulle innebära att varor med olika halter
av ädelmetall skulle komma i omlopp. Samtidigt skulle informationen till
konsumenterna försämras. De oseriösa företagen i branschen skulle få friare
spelrum. Försök att genom branschens egna åtgärder upprätthålla konsumenternas
förtroende skulle sannolikt leda till ett system som är mera
komplicerat och kostnadskrävande än dagens. Härtill kommer att den
nuvarande regleringen utgör en viss spärr mot ökad användning av allergiframkallande
metaller, främst nickel, i smycken m. m. Även om problemet
med nickelallergier finns också i andra sammanhang skulle det enligt
utskottets mening vara oansvarigt att nu slopa denna spärr.

Med hänvisning till det som anförts förordar alltså utskottet att riksdagen
avslår förslaget till ny lag om handel med ädelmetallarbeten. Därmed
tillstyrker utskottet motion 1986/87:N101 (s). Genom avslag på lagförslaget
skulle även önskemålen i motion 1986/87:N102 (c) och motion 1986/87:N103
(m) i berörda delar tillgodoses.

Vad utskottet nu har förordat innebär också att de tre motionerna från
allmänna motionstiden år 1985 - 1984/85:1420 (s), 1984/85:2086 (c) och
1984/85:2625 (fp) - kommer att tillgodoses i sak.

dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. beträffande ädelmetallkontroll
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N101 och med anledning
av motionerna 1984/85:1420, 1984/85:2086, 1984/85:2625 och 1986/
87:N102 samt motion 1986/87:N103 yrkande 1 avslår proposition
1986/87:8 i vad avser förslag till lag om handel med ädelmetallarbeten.

Särskilt yttrande

Föreskrivande och kontrollerande verksamhet

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Lars Ahlström (alla m) anför:

Vi instämmer i vad som sägs i motion 1986/87:N103 (m) om att det finns
starka principiella skäl för att kontroll och provning på ett visst område skall
bedrivas av organ som är helt oberoende av den föreskrivande myndigheten
på området. Regeringens förslag beträffande ädelmetallkontrollen innebär
ett avsteg från denna princip eftersom samma organ, dvs. statens provnings -

NU 1986/87:8

anstalt, skall utöva båda funktionerna, något som utskottet också har
godtagit. Vi har avstått från att reservera oss häremot eftersom det just på
detta kontrollområde för närvarande ter sig praktiskt svårt att föra över
föreskriftsansvaret till annan myndighet. Vi förutsätter emellertid att
regeringen i samband med genomförandet av den nya lagstiftningen överväger
möjligheterna att ändra den nuvarande organisationen så att den
stämmer bättre överens med nämnda princip.

NU 1986/87:8