Näringsutskottets betänkande
1986/87:41

om statliga företag (prop. 1986/87:74 delvis, prop.
1986/87:126) NU

1986/87:41

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet (delvis),

dels proposition 1986/87:126 om vissa aktiefrågor för Procordia AB, m. m.,

dels - delvis - fem motioner som har väckts med anledning av proposition
1986/87:74,

dels — delvis — en motion som har väckts med anledning av proposition
1986/87:120 om vissa oljebolagsfrågor,

dels fem motioner som har väckts med anledning av proposition 1986/87:126,

dels en motion från allmänna motionstiden år 1986 om försäljning av Pripps,

dels — helt eller delvis - 13 motioner från allmänna motionstiden år 1987 om
statliga företag, m. m.

Finansutskottet har avgivit yttrande (FiU 1986/87:2 y) över motioner om
försäljning av statliga företag (bilaga, s. 30).

Sammanfattning

Utskottet lämnar utan erinran de riktlinjer för ägarpolitiken för den statliga
företagssektorn som redovisas i proposition 1986/87:74 och som utgör ett led i
regeringens näringspolitik. Mot uppfattningen att staten även i fortsättningen
bör ha en viktig roll som ägare av företag inom såväl basindustrierna som
andra branscher hävdas i en reservation (m, fp, c) att staten successivt bör
minska sina ägarintressen inom näringslivet. I en annan reservation (vpk)
hävdas tvärtom att en expansiv statlig företagssektor bör gå i spetsen för en
omdaning och förnyelse av svensk industri.

Utskottet avstyrker ett antal motioner om försäljning av olika statliga
företag. Motionerna får stöd i en reservation (m, fp, c) med krav på att en
plan för utförsäljning av statliga företag skall utarbetas. I en annan
reservation (m, fp, c) begärs en utredning om avveckling av statens
ägarintressen i olika kreditinstitut, däribland Sveriges Investeringsbank.

Förslag i proposition 1986/87:126 om viss spridning av ägandet i Procordia
med bibehållen statlig ägarkontroll tillstyrks av utskottet, med reservationer

1 Riksdagen 1986/87.17sami. Nr 41

av innebörd att spridningen av ägandet skall ses som ett första steg mot en
privatisering (m, fp, c) resp. att någon ändring av nuvarande ägarförhållanden
inte bör ske (vpk).

Utskottet avstyrker också motioner om överföring av affärsverket FFV till
bolagsform och om utförsäljning av mark m. m. från domänverket. Även här
föreligger reservationer (m, fp, c).

Proposition 1986/87:74
Huvudsakligt innehåll

I propositionen presenteras vissa riktlinjer för statens fortsatta politik för den
statliga företagssektorn. Det slås fast att staten även framgent kommer att ha
en betydande roll som ägare till företag inom såväl basindustrierna som andra
mer expansiva branscher. Den förbättrade situationen för de statsägda
företagen bedöms därvid ge möjligheter till en mer offensiv utveckling. Det
förutses att även andra ägare i vissa fall kan bli aktuella som minoritetsägare i
samband med nyemissioner i de statliga företagen. I propositionen behandlas
även frågan om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV,
som förutsätts behålla sin nuvarande företagsform.

Förslag

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet - industriminister Thage Peterson — har anfört om

13. ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV,

14. näringspolitiken i övrigt (delvis).

Proposition 1986/87:126

Huvudsakligt innehåll

I propositionen lämnas utförliga uppgifter om Procordiakoncernen, som
sedan år 1984 har koncentrerat sin verksamhet till sektorerna livsmedel,
drycker och tobak, kemi och livsmedel, service och verkstad. I syfte att
möjliggöra en fortsatt utveckling av koncernen har styrelsen för Procordia
AB föreslagit en nyemission i bolaget som innebär ett kapitaltillskott av ca 1
miljard kronor med sikte på breddat ägande och börsintroduktion. I
propositionen föreslås att staten skall avstå från sin företrädesrätt att teckna
nya aktier vid en sådan nyemission, varigenom statens andel av röstetalet i
Procordia skulle minska till ca 84 %. Riksdagens bemyndigande begärs för
ytterligare minskningar av statens andel till lägst två tredjedelar. Staten
förutsätts långsiktigt inneha en kvalificerad majoritet av röstetalet i bolaget.

Förslag

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner att staten avstår från sin företrädesrätt att teckna nya aktier
till ett sammanlagt nominellt belopp av 350000000 kr. i Procordia AB,

NU 1986/87:41

2. godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om storleken av
statens framtida andel av röstvärdet i Procordia AB.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1986/87:74 och
behandlas här är följande:

1986/87:N140 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (13) att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ett långsiktigt program för den
statliga företagsamheten i enlighet med vad som anförs i motionen.

1986/87:N143 av Ivar Franzén m.fl. (c), såvitt gäller hemställan (14) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om statens ägarroll inom näringslivet.

1986/87:N149 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
FFV:s organisation,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
en utförsäljning av statliga företag.

1986/87:N150 av Erik Hovhammar m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (11) att
riksdagen hos regeringen begär förslag till omvandling av affärsverket FFV
till aktiebolag.

1986/87:N 151 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om statsföretagens roll och lönsamhetsbedömningar.

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1986187:126 är
följande:

1986/87:N 164 av Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att Tobaksbolaget och AB
Gambrinus med dotterbolagen Pripps Bryggerier och Bryggeri AB Falken
undantas från de i proposition 1986/87:126 föreslagna förändringarna och
sålunda behålls i statlig ägo.

1986/87:N165 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen avslår
proposition 1986/87:126.

1986/87:N166 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
röstvärdesdifferentiering,

2. avslår regeringens förslag om storleken av statens framtida andel av
röstvärdet i Procordia AB.

1986/87:N167 av Erik Hovhammar m.fl. (m), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. avslår regeringens förslag om storleken av statens framtida andel av
röstvärdet i Procordia AB,

1 * Riksdagen 1986/87.17sami. Nr 41

NU 1986/87:41

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
privatisering av Procordia AB.

1986/87:NI68 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts om de framtida
formerna vid förändring av ägarstrukturen i Procordia AB.

Den motion som har väckts med anledning av proposition 1986187:120 och
behandlas här är

1986/87:N163 av Erik Hovhammar m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående bristande beslutsunderlag i vissa av regeringens propositioner.

Den motion från allmänna motionstiden dr 1986 som behandlas här är

1985/86:N295 av Gunnar Hökmark (m) och Per-Richard Molén (m), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statens
innehav i Pripps skall säljas på börsen.

De motioner från allmänna motionstiden är 1987 som behandlas här är
följande:

1986/87:N306 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utvecklingen i de statliga basindustrierna.

1986/87:N307 av Per Westerberg (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om krav på
information från statliga företag.

1986/87:N310 av Erik Holmkvist (m) och Sten Svensson (m), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att Procordia omstrukturerar [Cordinorgruppen]
i enlighet med vad i motionen anförts.

1986/87:N323 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en strategi för en utförsäljning och börsintroduktion av
statliga företag.

1986/87:N324 av Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
börsintroduktion av LKAB.

1986/87:N325 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att lämna förslag till
privatisering av domänverkets skogsmark i syfte att skapa livskraftiga
skogsbruksföretag som ett led i en aktiv politik för glesbygden.

1986/87:N331 av Lars Ernestam m. fl. (fp), vari - med motivering i motion
1986/87:Jo302 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär att domänverket
inriktar sin markpolitik på utförsäljning av mark för ca 400 milj. kr.

NU 1986/87:41

1986/87:N354 av Carl Bildt m.fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
riktlinjer för ändrat ägarengagemang i de statliga företagen och affärsverken,

2. hos regeringen begär förslag till försäljning av statliga företag i enlighet
med vad som i motionen anförts,

4. bemyndigar regeringen att uppdra åt domänverket att genomföra
försäljningar i enlighet med vad som i motionen anförts samt att intäkter från
genomförda försäljningar inlevereras till statskassan som budgetförstärkning.

1986/87:N360 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny samhällsekonomisk och
regionalpolitisk inriktning av Statsföretags verksamhet.

1986/87:N364 av Kerstin Göthberg (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om tillskott för
enskilda jordbrukare av skogsmark.

1986/87:N375 av Erik Hovhammar m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (4) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om avveckling av Sveriges Investeringsbank AB.

1986/87:N386 av Ivar Franzén m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om försäljning och börsintroduktion av hela eller
delar av statliga företag och affärsdrivande verk i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1986/87:N421 av Lars Leijonborg (fp), vari - med motivering i motion
1986/87:Fi509 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär en plan för
utförsäljning av statliga företag.

Utskottet

Inledning

I proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet lämnas en
redovisning av den del av den statliga företagssektorn som hör till industridepartementets
ansvarsområde. Redovisningen avser främst de åtta större
producerande företagen. Av dessa är två affärsdrivande verk - domänverket
och affärsverket FFV — och sex aktiebolag. Två av bolagen är moderbolag i
koncerner med ett antal dotterbolag inom olika branscher. Detta gäller i
första hand Procordia AB (tidigare Statsföretag AB). De största företagen
inom Procordiakoncernen är Berol Kemi AB, KabiVitrum AB, Kalmar

Industries AB, AB Pripps Bryggerier, Procordia Food AB, SARA AB och
Svenska Tobaks AB. Svenska Varv AB har bl. a. dotterbolagen CalorCelsius
AB, Götaverken Arendal AB och Götaverken Energy Systems AB.
De återstående fyra stora statliga bolagen under industridepartementet har
alla karaktären av basindustrier. Det gäller AB Statens Skogsindustrier
(ASSI), Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb), Luossavaara-Kiiruna -

NU 1986/87:41

vaara AB (LKAB) och SS AB Svenskt Stål AB. Alla de här angivna
företagen ägs för närvarande — direkt eller indirekt — till 100% av staten,
med undantag för Ncb (72%) och SSAB (67 %).

Den sammanlagda omsättningen i den här angivna statliga industrisektorn
uppgick år 1986 till ca 55 miljarder kronor. Antalet anställda är ca 85 000,
vilket utgör ca 8% av industrisysselsättningen i Sverige.

I propositionen erinras om att den statliga industrisektorn i början av
1980-talet hade stora problem, vilket ledde till bl. a. en omfattande rekonstruktion
av Statsföretagsgruppen år 1983. Då övertog staten det direkta
ägaransvaret för de tre kapitaltunga och starkt konjunkturkänsliga basindustriföretagen
ASSI, LKAB och SSAB. Betydande statliga kapitaltillskott
lämnades. Under de senaste åren har arbetet inriktats på att omstrukturera
och effektivisera de olika företagen, vilket i många fall har inneburit
avveckling eller avyttring av verksamheter samt personalminskningar.

De frågor som utskottet behandlar i detta betänkande gäller i första hand
förhållandena inom den statliga industrisektorn. I anslutning till olika
motionsyrkanden berör dock utskottet även frågor om några andra statliga
företag samt vissa frågor av mer övergripande natur.

En sådan fråga, som utskottet tar upp redan inledningsvis, gäller den
information om statliga företag som lämnas till riksdagen av regeringen i
propositioner med begäran om kapitaltillskott m. m. I motion 1986/87:N307
(m) anförs att informationen hittills inte har motsvarat de krav som ställs på
börsnoterade aktiebolag, t. ex. i samband med nyemissioner. Propositionerna
har varit mycket knapphändiga. Motionären betecknar detta som
otillfredsställande. Liknande kritik framförs i motion 1986/87:N163 (m), som
har väckts med anledning av proposition 1986/87:120 om vissa oljebolagsfrågor.

Utskottet har vid flera tillfällen under senare år behandlat frågan om
underlaget till regeringens förslag till riksdagen om statliga företag. Så
skedde t. ex. vid behandlingen av propositioner om rekonstruktion av
Statsföretagsgruppen år 1983 (NU 1982/83:25) och om varvsindustrin år 1986
(NU 1985/86:34). Vid dessa tillfällen förelåg kritik i motioner från moderata
samlingspartiet mot vad motionärerna ansåg vara en otillräcklig informationsnivå
i propositionerna. Liksom nu hänvisades till de krav som ställs på
prospekt vid nyemissioner. Utskottet avvisade kritiken bl. a. på den grunden
att en nyemission riktar sig till en vid krets av kapitalplacerare som normalt
saknar tillgång till egen information om företaget, medan en proposition till
riksdagen med begäran om kapitaltillskott till ett statligt företag riktar sig till
den instans som ytterst svarar för beslut av företagets ägare sedan frågan
ingående beretts inom regeringen. Utskottet hänvisade också till att ytterligare
material hade redovisats under utskottsbehandlingen. I reservationer
till utskottets betänkanden anförde moderata samlingspartiets och folkpartiets
- samt år 1986 även centerpartiets — företrädare att kompletterande
information till utskottet inte utgjorde något substitut för en öppen
redovisning. Reservanterna förutsatte att regeringen var beredd att ompröva
sin praxis på området.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att en jämförelse mellan
kraven på information om företaget vid en nyemission och vid en begäran till

NU 1986/87:41

riksdagen om kapitaltillskott i flera hänseenden haltar. Icke desto mindre
anser utskottet att det kan finnas skäl för en större öppenhet och utförlighet i
propositioner i frågor om statliga företag än vad som tidigare har varit praxis.
Ett viktigt skäl är att den allmänna debatten då kan föras utifrån en högre
kunskapsnivå, vilket är av värde även för riksdagens behandling av frågorna.
Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att den proposition om vissa
aktiefrågor för Procordia AB (prop. 1986/87:126) som utskottet behandlar i
detta betänkande innehåller en redovisning i bilageform av sådana uppgifter
om bolaget som brukar ingå i emissionsprospekt för börsnoterade bolag.

Med hänsyn till vad som anförts saknas det enligt utskottets mening
anledning till något initiativ av riksdagen i frågan. Motionerna 1986/87:N163
(m) och 1986/87:N307 (m) avstyrks därför.

Statens ägarroll

I anslutning till redovisningen av den statliga industrisektorn förs i proposition
1986/87:74 en diskussion om motiven för statligt företagande och om
statens roll som ägare. Det statliga företagandet har en viktig uppgift som
motvikt till en ensidig privat ägarkoncentration, anförs det. Härutöver anges
en rad andra motiv för statligt ägande, bl. a. betydelsen av att sysselsättningen
upprätthålls i vissa regioner och behovet av strukturförändringar i vissa
branscher. Beträffande utvecklingen under de kommande åren sägs att de
statliga företagen måste satsa också på nya områden för att därigenom bidra
till en nödvändig industriell expansion i vårt land. Det betecknas som en
central uppgift för staten som företagsägare att medverka i och underlätta en
sådan utveckling. Även inom de statliga basindustrierna, där det finns
kvarvarande behov av strukturanpassning, måste denna innefatta också
offensiva satsningar för att skapa ny produktion, ny teknik och ny sysselsättning,
anförs det.

Det betonas i propositionen att det ankommer på de olika företagen att
fatta besluten om investeringar, produktion och marknadssatsningar. Ägaren
skall se till att företagen har styrelser med högsta möjliga kompetens,
ange den allmänna verksamhetsinriktningen samt säkerställa företagens
kapitalförsörjning. Företagen måste leva och utvecklas av egen kraft, vilket
förutsätter en långsiktigt god lönsamhet. Löpande förlusttäckning genom
bidrag över statsbudgeten bör inte komma i fråga. Vidare sägs att det
ekonomiska resultatet skall medge avkastning på satsat kapital och en
successiv höjning av företagens utdelning till ägaren, varigenom statens
möjligheter att medverka till nya offensiva satsningar ökar. Som komplement
till egna resurser kommer det emellertid att krävas nytt ägarkapital.
Det är inte givet att staten alltid ensam skall svara härför, anförs det. En
riskspridning till flera ägare kan vara lämplig, samtidigt som nya ägare kan
tillföra företaget ytterligare kompetens, marknadskontakter m. m. Även
rent statsfinansiella begränsningar anges som motiv för staten att vid vissa
tidpunkter avstå från att teckna nytt kapital.

Som en sammanfattande slutsats anförs i propositionen att det i vissa fall
kan vara motiverat med en spridning av ägandet inom de statliga företagen.
Därvid skall, betonas det, stora krav ställas på de nya delägarnas kompetens,
resurser och långsiktiga avsikter. En introduktion av företagets aktier på

NU 1986/87:41

fondbörsen anges som en naturlig konsekvens av en ägarspridning. Staten
förutsätts dock alltjämt ha exklusiv beslutanderätt över storleken av den
statliga andelen.

Regeringen har inte begärt något särskilt ställningstagande av riksdagen
till vad som sålunda har anförts i propositionen om riktlinjerna för statens
fortsatta politik som ägare av de statliga företagen. I motioner från de fyra
oppositionspartierna med anledning av propositionen har emellertid kritik
mot regeringens syn på frågan framförts och andra uppfattningar redovisats.

I motion 1986/87:N150 (m) betecknas det som i sig positivt att de statliga
företagen får uppträda som andra företag. Samtidigt bortfaller då motiven
för det statliga företagandet, menar motionärerna. De avvisar bestämt vad
som sägs i propositionen om att statligt företagande behövs som motvikt till
privat ägarkoncentration. Tvärtom blir effekten snarast en förstärkt ägarkoncentration,
menar de, särskilt i kombination med löntagarfondernas
växande inflytande.

Synpunkterna i nämnda motion utmynnar inte i något yrkande. I en
partimotion från allmänna motionstiden, 1986/87:N354, begär emellertid
moderata samlingspartiet ändrade riktlinjer för ägarengagemanget i de
statliga affärsverken och företagen. I en fri ekonomi skall staten fastställa
spelreglerna för näringslivet, anförs det. Staten skall däremot inte själv vara
företagare. Som ett särskilt problem för de statliga företagen anges svårigheterna
att få kapitaltillskott av ägaren utom då företaget befinner sig i kris.

En liknande inställning till statligt företagande redovisas i folkpartiets
motion 1986/87:N149. Motionärerna anser vidare att ofullständigt definierade
avkastningskrav och tillgång till billig finansiering leder till konkurrenssnedvridning
och samhällsekonomiska förluster. Denna synpunkt torde avse
framför allt affärsverken.

I centerpartiets motion 1986/87:N143 sägs att det är statens uppgift att ange
de allmänna förutsättningarna för industriell verksamhet. Staten kan självfallet
även genom eget ägande driva olika typer av verksamhet för att
tillgodose övergripande mål. Statligt ägande får emellertid inte bli ett
självändamål. Lika väl som staten förvärvar företag bör staten kunna sälja ut
dem sedan de efter omstrukturering fått nödvändig stabilitet och lönsamhet,
anförs det. Även i de övriga nyss angivna motionerna föreslås utförsäljning
av statliga företag. Utskottet återkommer till denna fråga längre fram.

Vänsterpartiet kommunisterna redovisar i motion 1986/87:N140 en helt
annan syn på statligt företagande. I stället för att ”imitera de sämre sidorna
av privatkapitalismen” bör de statliga företagen utgöra alternativ till denna i
fråga om såväl principer för företagsledning som tillämpning av ny teknik. I
motion 1986/87:N151 (vpk) sägs att den statliga industrin bör ges ett annat
lokaliseringsmönster än det som eljest dominerar. Målet för lönsamheten
bör göras mer långsiktigt för att möjliggöra mer framtidsbetonade och
självständiga satsningar, anförs det. Liknande synpunkter framförs i motion
1986/87:N360 (vpk). De sociala och samhällsekonomiska värderingarna skall
vara överordnade affärsmässighet och ökad lönsamhet, menar motionärerna.

Viss anknytning till de tankar som redovisas i propositionen har motion
1986/87:N306 (s), som gäller de statliga basindustrierna. Dessa haren alltför

NU 1986/87:41

ensidig inriktning, vilket innebär ett stort risktagande inför kommande
lågkonjunkturer, anförs det. För utveckling av nya produkter och produktion
i företagen borde ett särskilt riskkapital ställas till förfogande. Detta
skulle enligt motionärerna kunna ske antingen genom att medel avsattes
direkt ur vinsten i resp. företag eller genom att medel tillfördes av statens
utdelning från företagen.

Utskottet ansluter sig till den syn på statligt företagande inom industrisektorn
som ligger till grund för propositionen. Detta innebär att staten enligt
utskottets uppfattning även fortsättningsvis bör ha en viktig roll som ägare av
företag inom såväl basindustrierna som andra branscher. Förutom de skäl av
t. ex. regionalpolitisk eller försörjningspolitisk natur som har föranlett
statens engagemang i enskilda fall finns det ett mer generellt motiv för statligt
ägande i Sverige, nämligen värdet av mångfald i ett av stark ägarkoncentration
präglat privat näringsliv. De statliga och kooperativa företagen har
således en viktig funktion som motvikt till det fåtal privata maktgrupper som
dominerar svensk industri. Det finns också behov av en vital statlig
företagssektor i ett alltmer internationaliserat näringsliv. Som utskottet
tidigare har påpekat (NU 1984/85:32 s. 30) torde utrymmet för nationella
hänsynstaganden vara större vid olika strategiska företagsbeslut inom statligt
ägda företag. Utskottet hänvisar här till sin behandling av frågor om
internationaliseringen av svensk industri i betänkandet NU 1986/87:30.

Det är mot denna bakgrund angeläget att de statliga företagen ges samma
möjligheter till utveckling som andra företag. En faktor av största betydelse i
detta sammanhang är tillförseln av riskkapital, som hittills har utgjort ett
hinder för de statliga företagens utveckling. De riktlinjer för statens politik
på området som anges i propositionen - ökad spridning av ägandet med
bevarad statlig ägarkontroll - kan enligt utskottets mening innebära en
ändamålsenlig lösning på problemet.

Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot vad som i
propositionen anförs om statens ägarpolitik. Följaktligen tar utskottet
avstånd från den attityd till statligt företagande som präglar motionerna
1986/87:N150 (m), 1986/87:N354 (m), 1986/87:N149 (fp) och 1986/87:N143
(c). Utskottet avvisar också, fast på andra grunder, de tankar som framförs i
motionerna 1986/87:N140 (vpk), 1986/87:N151 (vpk) och 1986/87:N360
(vpk). Lösningen på den statliga företagssektorns problem finns enligt
utskottets mening inte i den av motionärerna angivna riktningen. Samtliga
angivna motioner avstyrks alltså i de delar som behandlats här.

Vad som anförts i motion 1986/87:N306 (s) om att de statliga basindustrierna
bör ges bättre utvecklingsmöjligheter stämmer, som framgått, väl
överens med tankegångarna i propositionen om ökade offensiva investeringar
i de statliga företagen, antingen med egna vinstmedel eller genom tillförsel
av nytt kapital. Något uttalande av riksdagen med anledning av motionen
synes därför inte påkallat, varför den avstyrks.

Försäljning av statliga företag

Liksom tidigare år har i motioner från de tre borgerliga oppositionspartierna
föreslagits en omfattande försäljning av statliga företag. Grunden för
förslagen är den principiella inställning till statligt företagande från de tre

NU 1986/87:41

partiernas sida som utskottet redan har redovisat. Förslagen har emellertid
också en statsfinansiell och ekonomisk-politisk motivering, nämligen att
försäljning av statliga tillgångar minskar statens upplåningsbehov och
därmed också skapar förutsättningar för räntesänkningar och ökade investeringar.
Gemensamt för motionerna är att försäljningen av statliga företag
antas pågå under en följd av år och tillföra statsbudgetens inkomstsida flera
miljarder kronor om året. Motionerna utmynnar också i liknande yrkanden
om att riksdagen hos regeringen skall begära en plan för försäljning av statliga
företag.

I moderata samlingspartiets motion 1986/87:N354 lämnas en utförlig
redogörelse för partiets syn på privatisering av statliga företag. Som en
allmän princip anges att i första hand de anställda och i andra hand
allmänheten bör ges möjlighet att äga andelar i företagen, medan kapitalmarknadens
ordinarie aktörer anses böra komma först i tredje hand. Ett
antal tänkbara metoder för avyttring beskrivs. Enligt motionärernas uppfattning
bör befintliga företagsgrupper i största möjliga utsträckning hållas
samman vid avyttringen. Som lämpliga objekt för privatisering inom en nära
framtid anges ett antal vinstgivande företag, såsom t. ex. Procordia, ASSI,
Ncb och PKbanken. Även de konkurrensutsatta delarna av affärsverkens
rörelser — inkl. statens vattenfallsverks krafttillgångar — jämte delar av
domänverkets och byggnadsstyrelsens fastighetsbestånd bör enligt motionärerna
kunna komma i fråga för avyttring. Enligt en uppskattning som
redovisas i motionen skulle det totala försäljningsvärdet av dessa tillgångar
uppgå till inemot 100 miljarder kronor. Mot bakgrund härav bedöms att
börsintroduktioner och försäljningar skulle kunna ge staten intäkter av minst
4 miljarder kronor om året under överskådlig framtid.

Folkpartiet redovisar i motion 1986/87:N323 en liknande uppfattning. Som
lämplig metod anges försäljning på fondbörsen. Motionärerna anser att delar
av Procordia och Svenska Varv bör övervägas för försäljning, liksom ett antal
av affärsverkens dotterbolag och delar av statens vattenfallsverk. Försäljningarna
antas kunna inbringa 4 å 6 miljarder kronor under ett antal år. Vad
beträffar de statliga kreditinstituten föreslås att en utredning tillsätts för att
närmare undersöka vilka delar som bör avyttras. - Liknande förslag
framförs i motion 1986/87:N421 (fp).

Även centerpartiet föreslår - i motion 1986/87:N386 - omfattande
försäljningar av statliga företag och delar av affärsverkens rörelser. Försäljningarna
antas — exkl. vattenfallsverket - kunna ge en engångsförstärkning
av statsbudgeten under budgetåret 1987/88 med ca 3,5 miljarder kronor.

Det bör erinras om att riksdagen vid sin behandling tidigare i år av
riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetregleringen m. m. har
avslagit motioner om försäljning av statliga tillgångar av samma innebörd
som de nu nämnda. I en gemensam reservation till finansutskottets betänkande
i ärendet (FiU 1986/87:10 res. 8) uttalade sig de tre borgerliga
partiernas företrädare för en försäljning under en följd av år av hela, eller
delar av, statliga företag och affärsdrivande verk, vilket bedömdes kunna ge
en budgetförstärkning av 4 å 6 miljarder kronor om året.

Genom riksdagens ställningstagande har frågan om utförsäljningar redan
under nästa budgetår som ett led i den statliga budgetpolitiken kommit att bli

NU 1986/87:41

inaktuell. Finansutskottet har emellertid i ett yttrande till näringsutskottet
över de fyra förenämnda motionerna (bilaga) behandlat frågan på ett mer
principiellt plan. Bl. a. lämnas uppgifter om den privatisering av statliga
tillgångar som pågår eller planeras i flera av OECD-länderna. Finansutskottets
uppfattning torde kunna sammanfattas så att de ekonomiska effekterna
av en privatisering är svårbedömda och att de i stor utsträckning också tar ut
varandra. Bl. a. understryks att den kortsiktiga förstärkning av statsbudgeten
som försäljningarna av statlig egendom innebär motsvaras av en bestående
minskning av den statliga förmögenheten. Yttrandet leder fram till att
motionerna bör avstyrkas. Motsatt uppfattning hävdas i en avvikande
mening av de tre borgerliga partiernas företrädare.

Näringsutskottet begränsar sig här till att behandla kravet i de fyra aktuella
motionerna på en plan för utförsäljning av statliga företag. Utskottet tar i
sammanhanget upp även motion 1986/87:N324 (c), i vilken begärs en
börsintroduktion av LKAB i samband med försäljning av 20 å 25 % av
aktierna.

Av den principiella inställning till statligt företagande som utskottet
tidigare har redovisat följer att utskottet avvisar de tankar på en privatisering
av den statliga företagssektorn som framförs i motionerna. En invändning av
mer teknisk natur är att den modell för privatiseringen som föreslås i
motionerna innebär att i första hand de vinstgivande verksamheterna skulle
säljas ut, medan staten tills vidare skulle behålla ägaransvaret för företag
med låg lönsamhet eller behov av omstrukturering. En sådan metod skulle
enligt utskottets mening vara förödande för effektiviteten i de kvarvarande
företagen. Metoden står givetvis också i strid mot utskottets uppfattning om
behovet av en vital statlig företagssektor, i vilken ingår såväl de traditionella
basindustrierna som verksamhet på mer expansiva och framtidsinriktade
områden.

Med hänvisning till vad som anförts och till finansutskottets yttrande
avstyrker utskottet motionerna 1986/87:N354 (m), 1986/87:N323 (fp), 1986/
87:N421 (fp) och 1986/87:N386 (c), den förstnämnda i berörd del. Motion
1986/87:N324 (c) om LKAB avstyrks likaså.

I sammanhanget behandlar utskottet en motion från allmänna motionstiden
år 1986,1985/86:N295 (m), om försäljning av Pripps. Motionärerna begärde
att det då av staten genom holdingbolaget AB Gambrinus ägda AB Pripps
Bryggerier skulle säljas på fondbörsen. Våren 1986 förvärvades emellertid
Gambrinus av Procordia. Pripps ingår således numera i Procordiakoncernen
(jfr NU 1986/87:17). Den fråga som motionärerna tar upp har därmed blivit
inaktuell, varför motionen avstyrks. Utskottet återkommer till frågan om
statens ägande i Procordia.

Viss anknytning till de föregående motionerna har också motion 1986/
87:N310 (m), i vilken begärs en avveckling av Cordinor-gruppen. Cordinor
AB — tidigare Regioninvest i Norr AB — är moderbolag till ett antal
verkstadsföretag m. fl. i Norrbotten. Cordinor ingår i Procordiakoncernen.
Motionärerna anser att gruppen har expanderat genom statliga resurstillskott
och att detta har påverkat det privata näringslivet i Norrbotten negativt.
De vill att de livskraftiga företagen i gruppen skall säljas ut och att övriga
skall läggas ned.

1** Riksdagen 1986187.17sami. Nr41

NU 1986/87:41

Utskottet erinrar om att riksdagen år 1983 anvisade ett belopp av 230 milj.
kr. till Statsföretag som en engångsinsats för rekonstruktion av Regioninvestgruppen
(NU 1983/84:19). En förutsättning för beslutet var att Statsföretag
under en treårsperiod skulle vidta åtgärder för att avveckla förlustverksamheter
och att något ytterligare tillskott till Statsföretag för ändamålet inte
kunde komma i fråga. Företagen inom Regioninvestgruppen skulle i
fortsättningen betraktas på samma sätt som andra företag inom Statsföretagsgruppen.

Enligt vad utskottet har inhämtat har ett antal omstruktureringsåtgärder
vidtagits. Ett tiotal företag har avyttrats. Antalet anställda har minskat från
ca 600 till ca 300. Rörelseresultatet i Cordinor är alltjämt otillfredsställande.
Något bidrag till verksamheten från moderbolaget - utöver de medel som
särskilt anvisades av riksdagen för ändamålet - har emellertid inte lämnats
och kommer heller inte att lämnas.

Enligt utskottets mening bör Procordia genomföra omstruktureringen av
Cordinor-gruppen enligt de av statsmakterna tidigare angivna förutsättningarna.
Utskottet kan inte ansluta sig till kravet i motion 1986/87:N310 (m) på
att riksdagen genom ett uttalande till regeringen skall söka påverka
Procordias handlande i frågor som ligger inom företagets ansvarsområde.
Motionen avstyrks med hänvisning härtill.

Sveriges Investeringsbank

En avveckling av Sveriges Investeringsbank AB föreslås i moderata samlingspartiets
motion 1986/87:N375. Liknande förslag har framförts från
partiets sida under de tre senaste åren. Enligt motionärernas mening finns
det på dagens kapitalmarknad inte något behov av banken. Sedan bildandet
år 1967 har statens kapitalinsats i banken uppgått till 1300 milj. kr. Det
hävdas att banken inte har gett utdelning till ägaren på insatt kapital.
Avvecklingen föreslås ske i den takt som är möjlig med hänsyn till bankens
nuvarande åtaganden. Några nya engagemang bör inte tillåtas. Allteftersom
verksamheten minskar, anförs det, bör bankens medel kunna successivt
frigöras och återbetalas till långivare och till ägaren. Motionärerna räknar
med att minst 200 milj. kr. på detta sätt bör kunna tillföras statsbudgetens
inkomstsida under nästa budgetår. Det föreslås att riksdagen anmodar
regeringen att senast hösten 1987 lägga fram förslag om en avveckling av
Investeringsbanken i enlighet med vad som anförts.

Aven folkpartiet har nu i motion 1986/87.N323 — dock utan något särskilt
yrkande — framfört uppfattningen att en avveckling eller avyttring av
Investeringsbanken bör övervägas. Detta bör enligt motionärerna ske inom
ramen för en särskild utredning om de statliga kreditinstituten.

Av Investeringsbankens årsredovisning för år 1986 framgår att såväl
nyutlåningen som garantigivningen har ökat med ca 50%. Banken är
delägare i 41 företag. Rörelseresultatet uppgick till 338 milj. kr., vilket är det
högsta hittills. Utdelningen till ägaren, dvs. staten, uppgår till 23,4 milj. kr.,
vilket är en fördubbling i jämförelse med föregående år.

Utskottet erinrar om att Investeringsbanken är ett aktiebolag enligt lagen
(1963:76) om kreditaktiebolag, vilket innebär bl. a. att Investeringsbanken —

NU 1986/87:41

till skillnad från de egentliga bankerna — är oförhindrad att äga aktier.
Investeringsbankens ursprungliga uppgift var främst att finansiera stora
riskfyllda industriprojekt genom förmedling av medel från bl. a. allmänna
pensionsfonden. Mot bakgrund bl. a. av utvecklingen på kredit- och kapitalmarknaden
fastställdes år 1984 vissa ändringar i riktlinjerna för bankens
verksamhet (NU 1983/84:42), innebärande att banken gavs större flexibilitet
vid val av engagemang och utformning av kreditvillkor m. m. I sammanhanget
formulerades också ett avkastningskrav.

Frågan om Investeringsbankens verksamhet berörs kortfattat i proposition
1986/87:74 (s. 57 f.). Med hänvisning till Investeringsbankens positiva utveckling
under de senaste åren anförs att det för närvarande saknas skäl att
genomföra några ändringar i riktlinjerna för verksamheten.

Utskottet instämmer häri. Enligt utskottets mening har Investeringsbanken
alltjämt viktiga uppgifter på den svenska kreditmarknaden. En sådan
uppgift för banken är att som delägare i olika företag tillhandahålla såväl
riskkapital som kunnande. Den ökande efterfrågan på bankens tjänster tyder
också på att det finns ett reellt behov av ett kreditinstitut av detta slag.
Dessutom har Investeringsbanken bl. a. att svara för expertis och kansliresurser
för den år 1984 inrättade Småföretagsfonden. Utskottet kan alltså inte
ansluta sig till kravet i motion 1986/87:N375 (m) på en avveckling av banken.
Motionen avstyrks i denna del.

Med anledning av vad som anförs i motion 1986/87:N323 (fp) om en
utredning med uppgift att undersöka vilka statliga kreditinstitut som bör
avyttras erinrar utskottet om att kreditmarknadskommittén (Fi 1983:06)
enligt sina direktiv (dir. 1983:38) skall göra en översyn av kreditmarknadens
struktur i syfte att skapa rationella rörelseregler för skilda slag av finansinstitut.
Kommittén väntas lägga fram sitt slutbetänkande våren 1988.

Procordia

Regeringen har i proposition 1986/87:126 lagt fram förslag som gäller
ägarförhållandena i Procordia AB. Förslagen bygger på de principiella
riktlinjer för statens ägarpolitik som regeringen tidigare i år har redovisat i
proposition 1986/87:74 och som utskottet nyss har behandlat. Innebörden av
förslagen är att en viss spridning av ägandet i Procordia skall ske, främst i
syfte att tillföra koncernen kapital för expansion, men att staten skall bevara
full ägarkontroll. Den metod för kapitalanskaffning som föreslås, nämligen
en ökning av moderbolagets egna kapital genom nyemission, innebär att
moderbolaget kan behålla ett hundraprocentigt ägande av de olika dotterbolagen
inom koncernen. Avsikten härmed är att Procordia även i fortsättningen
skall utgöra moderbolaget i en industrikoncern — med möjlighet till
överföring av medel mellan olika enheter i koncernen — och inte ett
förvaltningsbolag med ett antal delägda dotterbolag eller intressebolag.

Utskottet tar först upp frågan om nyemission i Procordia. Styrelsen har
föreslagit bolagsstämman en ökning av det nominella aktiekapitalet, som för
närvarande är 1500 milj. kr., med 350 milj. kr. genom nyemission. Vid en
beräknad överkurs av 250 % å 350 % för de nya aktierna skulle Procordia
tillföras 875 milj. kr. å 1225 milj. kr. Avsikten är att de nya aktierna skall ges

NU 1986/87:41

en så stor spridning att kraven för inregistrering på Stockholms fondbörs blir
uppfyllda. Ett breddat ägande kombinerat med en börsintroduktion innebär
att Procordia får möjlighet att i framtiden betala för förvärv av företag genom
riktade emissioner. I propositionen sägs att en framgångsrik utveckling av
koncernen inom vissa affärsområden förutsätter expansion genom sådana
förvärv.

Emissionen avses omfatta såväl A-aktier som B-aktier i förhållandet fyra
till ett. B-aktierna skall ha ett röstvärde av en tiondel. Emissionen riktar sig
till både allmänheten och olika institutionella placerare. I sammanhanget
erinras om att staten i samband med avtal i december 1986 om överlåtelse till
vissa försäkringsbolag m. fl. av aktier i SSAB (jfr NU 1986/87:22) gav dessa
placerare viss företrädesrätt att vid en eventuell kommande ägarspridning i
Procordia teckna en tredjedel av aktierna, dock lägst för 440 milj. kr.

Ett genomförande av nyemissionen på angivet sätt skulle innebära att
statens andel av aktiekapitalet i Procordia AB minskade till ca 81 % och att
andelen av röstetalet minskade till ca 84%.

En förutsättning för att nyemissionen skall kunna genomföras är att den
nuvarande ensamägaren, dvs. staten, avstår från sin företrädesrätt att teckna
de nya aktierna. Regeringen begär nu med hänvisning till frågans principiella
betydelse riksdagens godkännande av att så sker.

Utskottet delar regeringens uppfattning att frågan är av den karaktären att
den bör underställas riksdagen. En nyemission av angivet slag har samma
reella innebörd som om en del av statens aktieinnehav avyttrades, dock med
den skillnaden att likviden för aktierna i det förra fallet tillfaller bolaget i
stället för dess ägare. Riksdagen har också en gång tidigare tagit ställning till
en liknande fråga, nämligen vid ökningen av PKbankens aktiekapital genom
en nyemission år 1983 (NU 1983/84:12). För en principiell diskussion av
hithörande frågor hänvisar utskottet till betänkandet NU 1986/87:17.

Regeringens förslag har föranlett yrkanden i två motioner. Vänsterpartiet
kommunisterna yrkar i motion 1986/87:N165 avslag på förslaget utifrån
partiets grundsyn på statligt företagande. Centerpartiet redovisar i motion
1986/87:N168 en principiellt positiv inställning till spridning av ägandet i
statliga företag. Emellertid ger motionärerna uttryck för oro över det motiv
som i propositionen har angetts för nyemissionen. De ställer sig avvisande till
tanken på en expansion av Procordia ”grundad på en ideologisk övertygelse
om nödvändigheten av ett ökat statligt ägande”. En fortsatt framtida
spridning av ägandet i Procordia bör ske på ett sådant sätt att intäkterna kan
utnyttjas för att förbättra statens finansiella läge i enlighet med tidigare
förslag från centerpartiet, anförs det.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Den angivna formen för kapitalanskaffning
innebär enligt utskottets uppfattning betydande fördelar såväl
för bolaget som för dess ägare. Det bör särskilt understrykas att staten
behåller ägarkontrollen över moderbolaget och därmed även över de olika
dotterbolagen inom koncernen. Utskottet ser det också som värdefullt att
nyemissionen — som är en av de största hittills i Sverige - ökar möjligheterna
till långsiktigt och produktivt sparande. Med anledning av vad som sägs i
motion 1986/87:N168 (c) vill utskottet påpeka att nyemissionen får en positiv
statsfinansiell effekt dels genom att inga anspråk på kapitaltillskott ställs på

NU 1986/87:41

staten som ägare, dels genom att statens utdelningar från Procordia kan
väntas öka. Utskottet noterar också att den föreslagna formen för tillförsel av
riskkapital till Procordia står i god överensstämmelse med vad som från
centerpartiets sida föreslogs förra året (NU 1985/86:24 s. 9). Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1986/87:N168 (c) och 1986/87:N165 (vpk) i
berörda delar.

I propositionen begärs också riksdagens godkännande av vissa principer för
statens framtida ägarandel i Procordia. Det anförs att regeringen i fortsättningen
bör kunna medverka till beslut som innebär att statens ägarandel i
Procordia minskas ytterligare. Som redan framgått anses det önskvärt att
Procordia skall kunna genomföra företagsförvärv genom riktade emissioner
av aktier i det egna bolaget. Staten bör dock enligt regeringens uppfattning
långsiktigt inneha en kvalificerad majoritet av röstetalet i Procordia. Härmed
avses en andel av två tredjedelar. Regeringen bör alltså inte utan riksdagens
godkännande kunna medverka till att statens andel av röstetalet minskar
under denna nivå. I sammanhanget uttalas att vid senare nyemissioner främst
B-aktier med ett röstvärde av en tiondel bör emitteras.

I motionerna 1986/87:N167 (m) och 1986/87:N166 (fp) yrkas avslag på
regeringens förslag såvitt gäller frågan om bevarande av statens ägarkontroll
över Procordia. I enlighet med motionärernas tidigare redovisade inställning
till statligt företagande i allmänhet anser de att staten bör successivt avyttra
sina aktier i Procordia. I den förstnämnda motionen begärs ett särskilt
uttalande av riksdagen härom. Från motsatt utgångspunkt avstyrks regeringens
förslag i motion 1986/87:N165 (vpk).

Utskottet konstaterar först att den av regeringen föreslagna principen för
statens ägarkontroll medger en mycket långtgående spridning av ägandet.
Detta kan belysas genom följande räkneexempel. Efter den nu föreslagna
nyemissionen skulle aktiekapitalet i Procordia uppgå till nominellt 1850 milj.
kr., fördelat på 37 miljoner aktier. Av dessa är 30 miljoner A-aktier i statens
ägo och 7 miljoner aktier i enskild ägo, varav 5,6 miljoner A-aktier och resten
B-aktier. Om aktiekapitalet trefaldigades skulle statens 30 miljoner A-aktier
utgöra ca 27 % av aktiekapitalet. De skulle emellertid - förutsatt att alla nya
aktier var B-aktier — representera ca 69 % eller drygt två tredjedelar av
röstetalet.

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i propositionen om statens
framtida ägarandel i Procordia. Med hänsyn till bolagets strategiska roll inom
den statliga företagssektorn finner utskottet det befogat att staten långsiktigt
innehar en kvalificerad majoritet av röstetalet. Som föreslås i propositionen
bör det stå regeringen fritt att - såsom företrädare för huvudägaren vid
bolagsstämman — medverka till nyemissioner som medför en minskning av
statens röstetal till lägst två tredjedelar av det totala röstetalet. Utskottet
erinrar om att riksdagen nyligen av liknande skäl på förslag av utskottet (NU
1986/87:22) har bemyndigat regeringen att medverka till en framtida
minskning av statens ägarandel i SS AB till lägst 51 % räknat efter aktiernas
röstvärde. Den lägre gräns för statens innehav som fastställdes i detta fall får
ses bl. a. mot bakgrund av att SSAB redan i utgångsläget hade privata
delägare.

NU 1986/87:41

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag. Härav följer att utskottet
inte kan godta vad som anförs i motionerna 1986/87:N167 (m) och
1986/87:N166 (fp). Dessa avstyrks, den sistnämnda i berörd del. Samma
gäller motion 1986/87:N165 (vpk) i motsvarande del.

I motion 1986/87:N166 (fp) begärs vidare, med anledning av regeringens
förslag om nyemission av B-aktier i Procordia, ett uttalande av riksdagen mot
differentierad rösträtt i aktiebolag. Motionärerna hänvisar till folkpartiets i
andra sammanhang framförda kritik mot systemet med olika röstvärde för
olika aktieslag. En sådan differentiering cementerar befintliga maktstrukturer,
anser man.

Utskottet erinrar om att bestämmelser om differentierad rösträtt i
aktiebolag finns i aktiebolagslagen, som hör till lagutskottets beredningsområde.
Detta utskott har i ett nyligen framlagt betänkande (LU 1986/87:27)
avstyrkt ett yrkande i en annan motion från folkpartiet om förbud mot
röstvärdesdifferentiering vid börsnoterat företags nyemission. Därvid hänvisar
lagutskottet bl. a. till att röstvärdeskommittén i betänkandet (SOU
1986:23) Aktiers röstvärde har konstaterat att det för närvarande saknas
tillräckligt underlag för ett ställningstagande till frågan om röstvärdesdifferentiering.
Lagutskottet anser att frågan bör vila i avvaktan på den analys
som skall göras inom ramen för ägarutredningens (I 1985:04) arbete.
Folkpartiets företrädare i lagutskottet har anmält reservation. Ärendet
kommer att behandlas av riksdagen inom kort.

Med hänvisning till det anförda avstyrker näringsutskottet motion 1986/
87:N166 (fp) i berörd del.

En annan aspekt av den föreslagna ägarspridningen i Procordia tas upp i
motion 1986/87:N164 (fp, c). Motionärerna anser att bryggeri- och tobaksrörelserna
inom Procordia bör undantas från de föreslagna förändringarna med
hänsyn till samhällsintresset av en minskad konsumtion av öl och tobaksprodukter.
Dessa delar av Procordias nuvarande verksamhet bör drivas på andra
grunder än rent affärsmässiga, anförs det.

Utskottet erinrar om att det råder en i princip fri marknad för såväl
bryggeriprodukter som tobaksprodukter i Sverige. Det tidigare tobaksmonopolet
avskaffades år 1961. De alkoholpolitiska motiven för ett statligt
ägarengagemang i bryggeriindustrin anses ha försvunnit eller i vart fall
försvagats sedan förbudet mot mellanöl införts år 1977 och öl av klass I och II
jämställts med andra drycker. De svenska företagen inom dessa branscher
har att konkurrera med utländska företag på normala villkor inom och utom
landet. De restriktioner i fråga om försäljning, reklam m. m. som anses
önskvärda av samhälleliga skäl kan enligt utskottets uppfattning vidmakthållas
oberoende av den form i vilken den affärsmässiga verksamheten bedrivs.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1986/87:N164 (fp, c).

Affärsverk

I de motioner från de tre borgerliga partierna om utförsäljning av statliga
företag som utskottet nyss har behandlat har som lämpliga försäljningsobjekt
angivits delar av de affärsdrivande verken. Frågan om utförsäljning har ett
nära samband med frågan om de organisatoriska förhållandena inom

NU 1986/87:41

affärsverkssektorn, bl. a. därför att en överföring från verks- till bolagsform
ofta torde utgöra en förutsättning för avyttring.

Utskottet har nyligen behandlat frågor om affärsverkens organisation i ett
yttrande (NU 1986/87:3 y) till konstitutionsutskottet över proposition 1986/
87:99 om ledning av den statliga förvaltningen jämte motioner. Med
anledning av yrkanden i två motioner från moderata samlingspartiet om en
ombildning till aktiebolag - med sikte på privatisering - av de delar av
affärsverken som inte är myndighetsutövande anförde näringsutskottet
följande beträffande de tre affärsverk som är hänförliga till utskottets
område, dvs. domänverket, affärsverket FFV och statens vattenfallsverk:

Någon sammanblandning av myndighetsuppgifter och affärsmässiga uppgifter
som motiverar särskilda organisatoriska åtgärder av det slag som åsyftas i
motionerna 1986/87: Kl 15 (m) och 1986/87:N354 (m) kan inte anses föreligga
för dessa tre affärsverks del. Detta innebär också att statsmakterna i annat
sammanhang förutsättningslöst kan pröva frågan om ombildning av dessa
verk eller delar därav till aktiebolag. De organisatoriska förändringar med
avseende på myndighetsutövning som en sådan ombildning skulle föranleda
synes vara av marginell natur. En annan sak är att näringsutskottet inte nu ser
några skäl för ingrepp i den rådande arbetsfördelningen mellan affärsverk
och bolag inom den sektor som här berörs.

I en gemensam avvikande mening uttalade sig de borgerliga partiernas
företrädare i utskottet för att större delen av de tre affärsverkens rörelse
skulle föras över i bolagsform för att få utvecklas enligt villkoren på resp.
marknad.

Frågan om privatisering av viss statlig verksamhet som bedrivs i affärsverksform
berörs också i finansutskottets yttrande (bilaga) från bl. a.
fördelningspolitiska aspekter.

Näringsutskottet kommer nu att behandla frågor om de två affärsverk som
ingår i den statliga industrisektorn, nämligen affärsverket FFV och domänverket.

Frågan om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV tas upp i
ett särskilt avsnitt av proposition 1986/87:74. Där erinras om att en ändring av
företagsformen för FFV har diskuterats vid ett flertal tillfällen under senare
år, senast i samband med behandlingen av verksledningskommitténs betänkande
(SOU 1985:41) Affärsverken och deras företag. Industriministern
förklarar emellertid att han inte är beredd att nu föreslå en ändrad
företagsform för FFV. Vidare anförs att FFV är det mest kommersiellt
inriktade av affärsverken. Samtidigt har FFV behållit de gamla reglerna för
affärsverken i fråga om t. ex. anvisning av investeringsmedel över statsbudgeten,
medan andra affärsverk har erhållit en rad lättnader inom det
ekonomiska och finansiella området. Mot bakgrund härav bör enligt
regeringens uppfattning undersökas möjligheterna till motsvarande lättnader
även för FFV. En arbetsgrupp har tillsatts för att skyndsamt utarbeta
närmare förslag om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket
FFV.

I motion 1986/87:N150 (m) riktas kritik mot regeringen för att den inte är
beredd att lägga fram förslag om en ombildning av FFV till aktiebolag. Det

NU 1986/87:41

finns ingen anledning att förhala frågan, anförs det. Även i motion
1986/87:N149 (fp) yrkas på en ändring av FFV:s företagsform.

Vad som anförs i propositionen om företagsform för affärsverket FFV och
om ändrade ekonomiska befogenheter för verket föranleder ingen erinran
från utskottet. Motionerna 1986/87:N150 (m)och 1986/87:N149 (fp) avstyrks
i berörda delar.

Frågor om utförsäljning av tillgångar hos domänverket tas upp i motioner
från de tre borgerliga partierna.

Statens markinnehav bör minskas, anförs det i motion 1986/87:N354 (m).
De jordbruksfastigheter som domänverket förvaltar bör utbjudas i första
hand till dem som arrenderar marken. Också skogsmarken kan i betydande
utsträckning säljas till enskilda personer bl. a. som tillskottsmark vid
strukturrationaliseringar, anförs det. Annan verksamhet än markförvaltning
kan lämpligen överföras till andra intressenter. Försäljning av fastigheter och
rörelser bör påbörjas snarast möjligt. Motionärerna räknar med att försäljningarna
kommer att resultera i intäkter av 400 milj. kr. under nästa
budgetår. Som mål anges att domänverket skall återgå till sin ursprungliga
roll att förvalta statens — i framtiden minskade - skogsinnehav.

Liknande synpunkter framförs i motion 1986/87:N331 (fp). Beloppet 400
milj. kr. som intäkt från markförsäljningar nämns, även om det inte framgår
till vilken period beloppet skall hänföras. Motionärerna hänvisar till tidigare
motioner från folkpartiet i vilka bl. a. domänverkets affärsverksamhet och
statens avkastningskrav berörts.

Motionerna 1986/87:N325 (c) och 1986/87:N364 (c) gäller främst möjligheterna
att genom en överföring av skogsmark från domänverket stärka
enskilda jord- och skogsbruk i olika delar av landet. I den förstnämnda
motionen begärs att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lägga
fram förslag om privatisering av domänverkets skogsmark i syfte att skapa
livskraftiga skogsbruksföretag i glesbygderna. I den andra motionen föreslås
en kartläggning på länsnivå av möjligheterna till överföring av skogsmark
från domänverket till enskilda jordbrukare.

Utskottet har under de senaste åren behandlat ett antal liknande motioner
med förslag om utförsäljning av skogsmark från domänverket till enskilda.
Liksom nu har i motionerna angetts såväl statsfinansiella som sociala och
regionalpolitiska motiv för förslagen. Utskottet har avvisat tanken på en
utförsäljning av domänverkets skogsmark och övriga tillgångar som led i en
allmän privatisering av statlig affärsverksamhet. Domänverket borde dock
även i fortsättningen kunna medverka till att förstärka enskilda fastigheter
genom försäljningar eller markbyten. Vid sin behandling av frågan förra året
(NU 1985/86:24 s. 10) hänvisade utskottet också till att en utförsäljning av
statsskogar skulle kunna försvåra de mindre sågverkens råvaruanskaffning,
särskilt i Norrlands inland. Reservationer till stöd för motionen avgavs
gemensamt av de tre borgerliga partiernas företrädare, varvid utförsäljningar
till ett värde av 400 milj. kr. under det nästkommande budgetåret angavs
som riktmärke. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att ompröva sitt tidigare
ställningstagande i frågan. De fyra aktuella motionerna avstyrks, motion
1986/87:N354 (m) i berörd del.

NU 1986/87:41

Hemställan

NU 1986/87:41

Utskottet hemställer

1. beträffande information om statliga företag

att riksdagen avslår motion 1986/87:N163 yrkande 1 och motion
1986/87:N307,

2. beträffande statens ägarroll

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N140 yrkande 13,
motion 1986/87:N143 yrkande 14, motion 1986/87:N149 yrkande 10,
motion 1986/87:N151 yrkande 1, motion 1986/87:N306, motion 1986/
87:N354 yrkande 1 och motion 1986/87:N360 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande plan för försäljning av statliga företag

att riksdagen avslår motion 1986/87:N323, motion 1986/87-.N324,
motion 1986/87:N354 yrkande 2, motion 1986/87:N386 och motion
1986/87:N421,

4. beträffande försäljning av Pripps

att riksdagen avslår motion 1985/86:N295,

5. beträffande avveckling av Cordinor-gruppen
att riksdagen avslår motion 1986/87:N310,

6. beträffande Sveriges Investeringsbank

att riksdagen avslår motion 1986/87:N375 yrkande 4,

7. beträffande nyemission i Procordia
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:126 moment 1 och med avslag
på motion 1986/87:N165 i ifrågavarande del godkänner att staten
avstår från sin företrädesrätt att teckna nya aktier till ett sammanlagt
nominellt belopp av 350000000 kr. i Procordia AB,

b) avslår motion 1986/87:N168,

8. beträffande statens framtida ägarandel i Procordia

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:126 moment 2 och
med avslag på motion 1986/87:N165 i ifrågavarande del, motion
1986/87:N166 yrkande 2 och motion 1986/87:N167 yrkandena 1 och 2
godkänner vad som i propositionen anförs om storleken av statens
framtida andel av röstetalet i Procordia AB,

9. beträffande differentierad rösträtt

att riksdagen avslår motion 1986/87:N166 yrkande 1,

10. beträffande bryggeri- och tobaksrörelserna
att riksdagen avslår motion 1986/87:N164,

11. beträffande affärsverket FFV

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 13 och
med avslag på motion 1986/87:N149 yrkande 8 och motion 1986/
87:N150 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

12. beträffande domänverket
att riksdagen avslår motion 1986/87:N325, motion 1986/87:N331,
motion 1986/87:N354 yrkande 4 och motion 1986/87:N364.

Stockholm den 25 maj 1987
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar
(m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Birgitta
Johansson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s),
Per-Ola Eriksson (c), Elving Andersson (c), John Andersson (vpk), Leo
Persson (s) och Olavi Viitanen (s).

Reservationer

1. Information om statliga företag (morn. 1)

Christer Eirefelt (fp). Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Utskottet
vidhåller” och slutar på s. 7 med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik som framförs i motionerna 1986/87:N163
(m) och 1986/87:N307 (m) mot informationen i propositioner om statliga
företag. Det har vid ett antal tillfällen under senare år visat sig nödvändigt att
under utskottsbehandlingen begära ytterligare uppgifter från det berörda
departementet. Dessa uppgifter har i stor utsträckning varit av sådan
karaktär att de hade kunnat lämnas redan i propositionen. Därmed hade
underlaget såväl för motionerna som för den allmänna debatten i frågan blivit
väsentligt bättre.

Enbart under innevarande riksmöte har utskottet haft att behandla tre
ärenden om statliga företag i vilka informationen i regeringens propositioner
har varit bristfällig. Det gäller försäljningen av statens aktier i AB Oljetransit
och viss avvecklingsproduktion vid Kockums AB (NU 1986/87:15) samt - i
dagarna - viss försäljning av aktier i OK Petroleum AB (NU 1986/87:42). I
dessa tre fall har uppgifter av delvis grundläggande natur fått inhämtas
genom utfrågningar av tjänstemän i berörda departement. Utskottet finner
detta otillfredsställande. Det kan dock noteras att redovisningen i den
proposition om vissa aktiefrågor för Procordia AB (prop. 1986/87:126) som
utskottet behandlar i detta betänkande innehåller en fylligare redovisning av
uppgifter om bolaget än vad som hittills har varit praxis.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till regeringen ställa sig bakom
kravet på en större öppenhet vid informationen till riksdagen om statliga
företag. Motionerna 1986/87:N163 (m) och 1986/87:N307 (m) tillstyrks med
det sagda.

NU 1986/87:41

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande information om statliga företag
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N163 yrkande 1 och
motion 1986/87:N307 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Statens ägarroll (morn. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”den avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den principiella syn på statligt företagande som
kommer till uttryck i motionerna 1986/87:N354 (m), 1986/87:N149 (fp) och
1986/87:N143 (c). Staten skall således ange de allmänna förutsättningarna för
näringslivet men i princip inte själv engagera sig som ägare till företag. Den
sammanblandning av roller som statligt företagande med nödvändighet
innebär får enligt utskottets mening negativa följder både för marknadsekonomins
funktion och för de statliga företagen själva. I fall då staten av
omständigheterna har tvingats ta på sig ett ägaransvar - såsom under
1970-talets strukturkriser i vissa branscher - bör en avveckling av statens
engagemang ske så snart det finns förutsättningar härför.

Utifrån denna principiella inställning till statligt företagande ter sig vad
som anförs i proposition 1986/87:74 om önskvärdheten av en statlig
företagssektor som helt oacceptabelt. Även i sak är regeringens argumentering
ohållbar. Som ett huvudmotiv för statligt ägande anges att det behövs en
motvikt till en ensidig privat ägarkoncentration. De industribranscher
utanför basindustrierna där statligt företagande spelar en roll, nämligen
bryggeri- och tobaksbranscherna, kännetecknas av en ägarkoncentration
som gränsar till monopol, med marknadsandelar av 60 % resp. 85 % för de
statsägda företagen. Enligt utskottets mening innebär en utvidgad statlig
företagssektor risk för en ytterligare koncentration inom näringslivet,
särskilt i förening med löntagarfondernas växande inflytande över delar av
den privatägda industrin.

De riktlinjer för den statliga ägarpolitiken som anges i propositionen kan
förefalla som en i sig rimlig anpassning till de förhållanden som råder inom
det privata näringslivet. Detta gäller t. ex. beträffande synen på ägarens roll,
kraven på lönsamhet och formerna för anskaffning av riskkapital. Mot
bakgrund av vad utskottet nyss har anfört ger emellertid dessa riktlinjer
anledning till oro. Regeringens avsikt synes nämligen vara att staten, genom
att sprida ägandet i de statliga företagen samtidigt som ägarkontrollen i
företagen bevaras, skall skapa finansiella förutsättningar för en ny period av
expansion inom den statliga företagssektorn. En sådan expansion bör enligt
utskottets uppfattning inte komma i fråga. Härav följer att utskottet kan
godta de angivna riktlinjerna endast om de utgör ett led i en politik som siktar
till en successiv minskning av statens ägarintressen inom näringslivet.

NU 1986/87:41

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet här har anfört. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna
1986/87:N354 (m), 1986/87:N149 (fp) och 1986/87:N143 (c) i berörda delar.
Härav följer att utskottet avstyrker motionerna 1986/87:N306 (s), 1986/
87:N140 (vpk), 1986/87:N151 (vpk) och 1986/87:N360 (vpk), de tre sistnämnda
motionerna i de delar som berörts här.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande statens ägarroll
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 14,
motion 1986/87:N149 yrkande 10 och motion 1986/87:N354 yrkande 1
samt med avslag på motion 1986/87:N140 yrkande 13, motion
1986/87:N151 yrkande 1, motion 1986/87:N306 och motion 1986/
87:N360 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Statens ägarroll (morn. 2)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”den avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den syn på statligt företagande som kommer till
uttryck i propositionen innebär att de statliga företagen skall anpassas till det
privata näringslivets normsystem och ideologi. Detta kan enligt utskottets
mening inte godtas. Det statliga företagandet bör spela en principiellt
annorlunda roll i näringslivets utveckling än det privatkapitalistiska. Detta
gäller framför allt i fyra avseenden. De statliga företagen skall vara bärare av
en självständig teknologi, som stärker det nationella oberoendet. De skall
också gå i spetsen för en användning av teknologin som tar till vara
yrkesskickligheten och kompetensen hos de anställda. Vidare skall de
statliga företagen genom att tillämpa demokratiska ledningsprinciper utgöra
ett alternativ till det auktoritära ledningssystemet inom det privata näringslivet.
Slutligen skall de medverka till en rättvis regional fördelning av resurser
och utvecklingsinitiativ. En statlig företagspolitik med sådan inriktning
förutsätter en samhällsekonomisk målsättning för verksamheten i stället för
den kortsiktiga vinstmaximeringsprincip som nu gäller för de statliga
företagen och som enligt propositionen skall bli än mer styrande i framtiden.

Utifrån den grundinställning till statligt företagande som utskottet här har
redovisat ställer sig utskottet avvisande till vad som anförs i propositionen om
en spridning av ägandet i de statliga företagen. En sådan metod för
kapitalanskaffning kommer att försvåra eller helt förhindra en långsiktig
utveckling av företagen genom att staten tvingas att ta hänsyn till de privata
finansiärernas avkastningskrav. Resultatet av en sådan politik har redan visat
sig i fråga om SS AB.

Enligt utskottets uppfattning bör de statliga företagens anskaffning av
riskkapital i stället ske genom en nära samverkan med löntagarfonderna.
Härigenom skulle förutsättningar skapas för en expansiv statlig företagssek -

NU 1986/87:41

tor, som kan gå i spetsen för en omdaning och förnyelse av svensk industri.

Riksdagen bör uttala sig för en omläggning av den statliga företagspolitiken
i här angiven riktning. Därmed skulle motionerna 1986/87:N360 (vpk),
1986/87:N140 (vpk) och 1986/87:N151 (vpk) bli tillgodosedda i berörda
delar. Samma gäller önskemålet i motion 1986/87:N306 (s) om utveckling av
de statliga basindustrierna. Motionerna från de tre borgerliga partierna
bygger emellertid på en helt annan grundsyn än utskottets, varför de
avstyrks.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande statens ägarroll
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N140 yrkande 13,
motion 1986/87:N151 yrkande 1, motion 1986/87:N306 och
motionl986/87:N360 yrkande 2 samt med avslag på motion 1986/
87:N143 yrkande 14, motion 1986/87:N149 yrkande 10 och motion
1986/87:N354 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Plan för försäljning av statliga företag (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Av den” och
slutar med ”avstyrks likaså” bort ha följande lydelse:

Som tidigare har framgått delar utskottet den principiella uppfattning om
statligt företagande som ligger till grund för motionerna 1986/87:N354 (m),
1986/87:N323 (fp), 1986/87:N421 (fp) och 1986/87:N386 (c). Sålunda bör
statens affärsverksamhet begränsas till områden där det finns särskilda motiv
för ett statligt engagemang. Denna princip har också kommit till klart uttryck
i den avvikande mening till finansutskottets yttrande som har anmälts av
företrädarna för moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet och
som näringsutskottet ansluter sig till.

En tillämpning av nämnda princip möjliggör enligt utskottets uppfattning
att mycket stora delar av den affärsverksamhet som nu bedrivs av staten i
verks- eller bolagsform kan avyttras. Från denna synpunkt ter sig det mål som
har angetts i motionerna, nämligen att staten skall tillföras försäljningsintäkter
om minst 4 miljarder kronor om året under ett antal år, som fullt
realistiskt. Metoderna för försäljning och valet av försäljningsobjekt kräver
noggranna överväganden. Även möjligheterna till uppdelning av affärsverk
och utförsäljning av vissa reala tillgångar hos verken bör prövas. Utskottet
återkommer härtill vid behandlingen av motioner om domänverket. Frågan
om utförsäljning av tillgångar hos statens vattenfallsverk behandlas i
betänkandet NU 1986/87:34.

Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett förslag till plan för
försäljning av statliga företag enligt angivna riktlinjer. Med hänsyn till vikten
av att varje enskild affär ger bästa möjliga ekonomiska resultat för staten bör

NU 1986/87:41

försäljningarna kunna anpassas till det aktuella marknadsläget. Det synes
därför lämpligt att regeringen begär riksdagens bemyndigande att beträffande
ett antal angivna företag genomföra försäljningar av en viss omfattning. I
fråga om affärsverken torde krävas bemyndigande även att vidta sådana
organisatoriska åtgärder som kan visa sig önskvärda i samband med
avyttringen av vissa tillgångar. Det får sedan ankomma på regeringen att vid
lämplig tidpunkt besluta om genomförandet av försäljningarna inom ramen
för riksdagens bemyndiganden.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet har anfört. Med det sagda tillstyrks de fyra
förenämnda motionerna i berörda delar. Motion 1986/87:N324 (c) om
börsintroduktion av LKAB tillgodoses också genom vad utskottet har
föreslagit.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande plan för försäljning av statliga företag
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N323, motion 1986/
87:N324, motion 1986/87:N354 yrkande 2, motion 1986/87:N386 och
motion 1986/87:N421 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5. Sveriges Investeringsbank (morn. 6)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg, (m), Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”våren 1988” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den kritiska syn på Investeringsbanken som
kommer till uttryck i motion 1986/87:N375 (m). De uppgifter för vilka
banken bildades år 1967 är inte längre aktuella. Vidare har utbudet av olika
slags finansieringstjänster på marknaden utvecklats snabbt under senare år.
En avveckling av banken bör alltså övervägas. Utskottet anser - med
instämmande i vad som sägs härom i motion 1986/87:N323 (fp) - att en
särskild utredning bör tillsättas med uppgift att pröva såväl denna fråga som
behovet av övriga statliga kreditinstitut. Utgångspunkten för utredningens
arbete bör vara att staten inte skall engagera sig i företag på kreditmarknaden
med mindre än att det kan konstateras att det finns ett behov av tjänster som
inte kan tillgodoses av övriga aktörer på marknaden. Vidare bör utredningen
utarbeta ett förslag till avyttring eller avveckling av statens intressen i de olika
instituten. Utredningen bör arbeta skyndsamt. Riksdagen bör anmoda
regeringen att föranstalta om en sådan utredning och att på grundval av
utredningens resultat lägga fram förslag i frågan under nästa riksmöte.
Genom ett uttalande av denna innebörd skulle yrkandet i motion 1986/
87:N375 (m) bli i huvudsak tillgodosett.

NU 1986/87:41

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande Sveriges Investeringsbank
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N375 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Nyemission i Procordia (morn. 7)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar på s. 15 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om att staten genom att avstå från sin företrädesrätt
vid en nyemission i Procordia skall möjliggöra viss spridning av aktier i
bolaget är enligt utskottets mening i sig positivt. Utskottet tillstyrker därför
förslaget. Den motivering för nyemissionen som anges i propositionen,
nämligen att Procordia måste ges möjligheter att expandera inom vissa
affärsområden bl. a. genom företagsförvärv, finner utskottet också rimlig
från företagets synpunkt. Emellertid försvagas inte de principiella invändningarna
mot statligt företagande av en ökad ägarspridning i de statliga
företagen. De riktlinjer för den statliga ägarpolitiken som har redovisats i
proposition 1986/87:74 och som utskottet nyss har kommenterat synes tyda
på en avsikt från regeringens sida att genom ägarspridning skapa förutsättningar
för en expansion av den statliga företagssektorn. I detta perspektiv ter
sig regeringens förslag beträffande nyemissionen i Procordia som oroväckande.
Enligt utskottets mening måste det därför klargöras att en ägarspridning i
Procordia skall utgöra ett första steg i en avveckling av det statliga ägandet i
bolaget. Utskottet ansluter sig därmed till den syn på frågan som redovisas i
motionerna 1986/87:N167 (m), 1986/87:N166 (fp) och 1986/87:N168 (c). I
sistnämnda motion anförs dessutom att en fortsatt framtida spridning av
ägandet i Procordia bör genomföras på ett sådant sätt att intäkterna kan
utnyttjas för att förstärka statsbudgeten. Utskottet instämmer häri. Riksdagen
bör i ett tillkännagivande till regeringen ställa sig bakom nämnda krav.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande nyemission i Procordia
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1986/87:N168 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

7. Nyemission i Procordia (morn. 7)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar på s. 15 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet har nyss redogjort för sin principiella uppfattning om det statliga

NU 1986/87:41

företagandets roll. Därvid har utskottet tagit avstånd från ägarspridning i
samband med börsintroduktion som en form för anskaffning av kapital till de
statliga företagen. Som framgått innebär denna metod att företagen tvingas
att anpassa sin verksamhet efter en kortsiktig vinstmaximeringsprincip, med
negativa konsekvenser för företagens utveckling och för de anställda.
Följaktligen är det förslag om nyemission i Procordia som regeringen nu har
lagt fram inte godtagbart. Utskottet ansluter sig alltså till kravet i motion
1986/87:N165 (vpk) på att förslaget skall avslås. Motion 1986/87:N168 (c)
avstyrks däremot.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande nyemission i Procordia
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N165 i ifrågavarande del avslår
proposition 1986/87:126 moment 1,

b) (= utskottet).

8. Statens framtida ägarandel i Procordia (morn. 8)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
ansluter” och slutar på s. 16 med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om att staten skall bevara ägarkontrollen över
Procordia kan utskottet inte godta. Tvärtom framstår Procordia såsom ett av
de lämpligaste objekten för en privatisering av statliga företag, sedan
koncernen nu omstrukturerats och gått in i en mer expansiv fas. Utskottet
ansluter sig alltså till kravet i motionerna 1986/87:N167 (m) och 1986/
87: NI 66 (fp) på en fortsatt successiv avveckling av statens aktieinnehav i
Procordia. Riksdagen bör uttala sig härför. Motion 1986/87:N165 (vpk)
avstyrks däremot i berörd del.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande statens framtida ägarandel i Procordia

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N166 yrkande 2 och
motion 1986/87:N167 yrkandena 1 och 2 avslår proposition 1986/
87:126 moment 2 och motion 1986/87:N165 i ifrågavarande del.

9. Statens framtida ägarandel i Procordia (mom. 8)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
ansluter” och slutar på s. 16 med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Som redan framgått anser utskottet att staten bör behålla den fullständiga
ägarkontrollen över Procordia. Utskottet saknar därför anledning att
närmare kommentera regeringens förslag om statens framtida ägande i
bolaget och om bemyndigande för regeringen att utan riksdagens hörande

NU 1986/87:41

medverka till fortsatt minskning av statens ägarandel. Utskottet tillstyrker
alltså motion 1986/87:N165 (vpk) i berörd del. Av det sagda följer också att
motionerna 1986/87:N167 (m) och 1986/87:N166 (fp) avstyrks i motsvarande
delar.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande statens framtida ägarandel i Procordia

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N165 i ifrågavarande del
avslår proposition 1986/87:126 moment 2 samt motion 1986/87:N166
yrkande 2 och motion 1986/87: N167 yrkandena 1 och 2.

10. Differentierad rösträtt (mom. 9)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Med
hänvisning” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet avser inte att gå in på frågan om de generella bestämmelserna
om differentierad rösträtt i aktiebolagslagen. Som framgått skall denna
fråga övervägas av ägarutredningen. Enligt utskottets mening borde dock
regeringen i förslaget om spridning av ägandet i Procordia ha utgått från att
alla aktier i bolaget skall ha samma röstvärde. En fortsatt ägarspridning i de
statliga bolagen - som utskottet anser angelägen - bör baseras på principen
en aktie-en röst. Riksdagen bör uttala sig härför. Genom ett sådant
uttalande skulle motion 1986/87:N166 (fp) tillgodoses till betydande del.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande differentierad rösträtt

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N166 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Differentierad rösträtt (morn. 9)

Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1986/87:N166 (fp) om
differentierad rösträtt i aktiebolag. Enligt utskottets mening borde regeringen
i förslaget om spridning av ägandet i Procordia ha utgått från att alla aktier
i bolaget skall ha samma röstvärde. Det räkneexempel som utskottet nyss har
redovisat över effekterna av en differentierad rösträtt vid fortsatt ägarspridning
i Procordia belyser hur systemet kan bidra till att förhindra önskvärda
förändringar av maktförhållandena inom näringslivet.

Beträffande den principiella motiveringen för utskottets ståndpunkt
hänvisas till vad som nyligen har anförts i frågan av folkpartiets ledamöter i
lagutskottet (LU 1986/87:27 res. 7). Även om regeringen inte är beredd att
lägga fram förslag om generellt förbud mot röstvärdesdifferentiering bör en
fortsatt ägarspridning i de statliga bolagen - som näringsutskottet anser

NU 1986/87:41

angelägen - baseras på principen en aktie-en röst. Riksdagen bör uttala sig
härför. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1986/87:N166 (fp) i berörd
del.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande differentierad rösträtt
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N166 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. AffärsverketFFV (mom. 11)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Vad som”
och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen har valt att inte lägga
fram förslag om en omvandling av affärsverket FFV till aktiebolag, trots
verksledningsutredningens klara förord för en sådan omvandling. Den
nuvarande företagsformen innebär enligt allmän uppfattning en allvarlig
belastning för verksamheten. De lättnader i fråga om bl. a. regler för
finansiering av FFV:s verksamhet som ställs i utsikt i propositionen torde
vara helt otillräckliga för att FFV skall kunna arbeta på samma villkor som
sina konkurrenter inom och utom landet. Regeringen bör alltså snarast lägga
fram förslag om en överföring till aktiebolagsform av FFV. Riksdagen bör
uttala sig härför. Motionerna 1986/87:N150 (m) och 1986/87:N149 (fp)
tillstyrks i berörda delar.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande affärsverket FFV
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 13 och
med bifall till motion 1986/87:N149 yrkande 8 och motion 1986/
87:N150 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

13. Domänverket (morn. 12)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1986/87:N354 (m) och
1986/87:N331 (fp) om att domänverkets tillgångar i betydande utsträckning
bör föras över i enskild ägo. Intäkter till staten av 400 milj. kr. bör utgöra ett
riktmärke för försäljningarna under det första budgetåret. Försäljningarna
av mark bör enligt utskottets mening inriktas särskilt på stärkandet av
enskilda jord- och skogsbruk. Utskottet vill understryka vad som sägs i

NU 1986/87:41

.f ■

motionerna 1986/87:N325 (c) och 1986/87:N364 (c) om vikten av livskraftiga
jord- och skogsbruksföretag för en positiv utveckling i glesbygderna. Kravet i
den förstnämnda av dessa motioner på en särskild utredning om privatisering
av domänverkets skogsmark kan utskottet alltså ansluta sig till. Riksdagen
bör genom ett tillkännagivande till regeringen ställa sig bakom det som nu
anförts. Härigenom blir de fyra aktuella motionerna tillgodosedda, motion
1986/87:N354 (m) i berörd del.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande domänverket
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N325, motion 1986/
87:N331, motion 1986/87:N354 yrkande 4 och motion 1986/87:N364
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:41

Finansutskottets yttrande
1986/87:2 y

över motioner om försäljning av statliga företag

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 17 februari 1987 berett finansutskottet tillfälle att
yttra sig över motionerna 1986/87.N323,1986/87:N354 (yrkandena 1 och 2),
1986/87:N386 och 1986/87:N421 om försäljning av statliga företag.

I motionerna anges som främsta skäl till en försäljning av statliga företag

- att effektiviteten i företagen ökar,

- att försäljningen innebär en positiv spridning av ägandet,

- att bättre möjligheter till en finansiering av företagens verksamhet
skapas,

- att en utförsäljning av företag bidrar till att sanera statens finanser.

I övrigt anförs i motionerna bl.a. följande.

I motion 1986/87:N354 yrkandena 1 och 2 av Carl Bildt m.fl. (m) bedöms
en årlig inkomstförstärkning för staten på minst 4 miljarder kronor via
börsintroduktioner vara möjlig. Enligt motionärerna uppgår ett grovt
uppskattat försäljningsvärde för här aktuella företag och affärsverk till ca 80
miljarder kronor.

I motion 1986/87:N386 av Ivar Franzén m.fl. (c) understryks att en
försäljning av statliga tillgångar måste ses som en engångsförstärkning. För
budgetåret 1987/88 räknar motionärerna med att en försäljning motsvarande
3,5 miljarder kronor är möjlig att genomföra, vilket skulle innebära
långsiktigt minskade räntekostnader för staten på 400 milj. kr. per år.

I motion 1986/87:N323 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) framhålls att en
utförsäljning av statliga företag via ett minskat tryck på penningmarknaden
ger lägre räntor och därigenom en högre investeringsnivå.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Den statliga företagssektorn i Sverige har i dag en betydande omfattning.
Den är emellertid inte lika omfattande som i vissa västeuropeiska länder. I
dessa länder pågår för närvarande som ett led i den ekonomiska politiken en
utförsäljning av statliga företag. I OECD:s senaste konjunkturrapport
redovisas för de större industriländerna inom OECD den pågående och de
närmast kommande årens privatisering och utförsäljning av statliga tillgångar.
(OECD Economic Outlook dec. 1986: The economic rationale for and
budgetary consequences of privatisation s. 14-17.)

Av rapporten framgår att det mest omfattande privatiseringsprogrammet
har genomförts i Storbritannien. Sedan år 1979 har tillgångar för totalt 19

NU 1986/87:41
Bilaga

miljarder pund sålts ut till den privata sektorn. De årliga privatiseringsinkomsterna
uppgår för närvarande till ca 5 miljarder pund vilket motsvarar
1,2 % av bruttonationalprodukten (BNP). Motsvarande andelar för Förbundsrepubliken
Tyskland och Frankrike är 0,2 % resp. 0,6 %. Även i Japan
genomförs en omfattande privatisering, där bl.a. en utförsäljning av Japan
National Railways slutfördes i början av april detta år.

Om man som utgångspunkt tar förslagen i motion N354 om försäljningar
av statliga tillgångar på 4 miljarder kronor per år motsvarar detta nära 0,5 %
av BNP. Det bör emellertid observeras att begreppet privatisering definieras
i motion N354 som försäljning av statliga och kommunala företag m.m. samt
egendom tillhörande det allmänna. I OECD-rapporten innefattas även
finansiella tillgångar. I Förenta Staterna pågår exempelvis en utförsäljning av
statliga fordringar, i första hand fordringar i form av studielån.

Utskottet vill understryka att stora svårigheter föreligger att utifrån
befintligt empiriskt material bedöma de ekonomiska effekterna av en
nationalisering eller privatisering av företag. Som exempel kan nämnas
utvecklingen i Frankrike där andelen offentligt ägda företag i ett historiskt
perspektiv alltid varit hög. (OECD Economic Surveys: France jan. -87 s.
33-35.) Denna andel ökade påtagligt genom 1982 års nationaliseringar. De
berörda företagen har därefter visat en utveckling som främst förklaras av
den allmänekonomiska utvecklingen och i mindre grad av en förändring i
ägandet. Det kan dock konstateras att under åren 1981—1984 hade de
offentligt ägda industriföretagen en investeringsutveckling som var mer
positiv än i övriga industrin. Samtidigt minskade sysselsättningen i de
offentligt ägda företagen med knappt 5 % medan motsvarande nedgång för
hela industrin var 7,5 %. Vinstutvecklingen för de offentligt ägda företagen
var emellertid mycket svag och den ackumulerade förlusten för de här
angivna åren uppgick till 71 miljarder FF varav nära 44 miljarder FF kan
hänföras till den krisdrabbade stålindustrin.

Utskottet behandlade senast i februari i år (FiU 1986/87:10 s. 50-51)
frågor rörande försäljning av statliga tillgångar och reducering av statsskulden.
Utskottet framhöll vid detta tillfälle att det är olämpligt att sälja ut reala
tillgångar för att täcka ett underskott i statens löpande verksamhet. Statliga
företag bör enligt utskottets mening kunna avyttras om det i det enskilda
fallet bedöms motiverat. Men sådana affärer bör sättas in i ett näringspolitiskt
sammanhang och inte utnyttjas för att uppnå enbart budgetmässiga
förbättringar. I proposition 1986/87:74 — Näringspolitik inför 90-talet -anförs att det kan finnas skäl att börsintroducera statliga företag. Detta kan
enligt propositionen ge företaget bättre möjligheter att finansiera sin
verksamhet och även vidta angelägna strukturella förändringar genom att
betalning av företagsköp kan göras med egna aktier. Som framhålls i
propositionen behöver en börsintroduktion dock inte påverka statens
ägarandel.

Det förtjänar att understrykas att mot varje kortsiktig förstärkning av
budgeten som en försäljning av statlig egendom innebär svarar en lika stor
bestående minskning av den statliga förmögenheten. Försäljningsinkomsterna
begränsar visserligen statens upplåningsbehov det aktuella året och ger på
så sätt en varaktig besparing i form av minskade ränteutgifter. Denna

NU 1986/87:41

Bilaga

(FiU 1986/87:2 y)

besparingseffekt förtas emellertid helt eller delvis av att staten samtidigt går
miste om den avkastning som den försålda tillgången skulle ha givit.

I motion N323 anförs som ett av skälen för en successiv försäljning av
statlig egendom att det skulle leda till minskade räntekostnader för staten,
sänkt räntenivå och lägre inflation beroende på att det statliga upplåningsbehovet
minskar.

I motionerna N323 och N386 samt i motion N421 av Lars Leijonborg (fp)
anges inte närmare den totala storleken på utförsäljningen av de statliga
tillgångarna. Den beräkning av det totala försäljningsvärdet av möjliga
utförsäljningar som presenteras i motion N354 antyder emellertid att den
angivna utförsäljningen på 4 miljarder kronor per år skall kunna pågå i ett par
decennier.

En utförsäljning av statlig egendom skulle minska det statliga upplåningsbehovet
på kapital- och penningmarknaden det aktuella året. Hushållens,
försäkringsbolagens, AP-fondernas och andra institutionella placerares
finansiella kapacitet skulle inte behöva tas i anspråk i samma utsträckning för
att finansiera budgetunderskottet. Samtidigt skulle emellertid anspråken på
riskkapitalmarknaden öka i motsvarande utsträckning genom det ökade
utbudet av statliga aktier. Utförsäljning av statliga aktier till privata
intressenter skulle komma att konkurrera med andra riskkapitalbehov.
Direkt eller indirekt via lån för att finansiera aktieköpen kommer detta
behov att få återverkningar på penning- och kapitalmarknaden. De finansiella
effekterna på kreditmarknaden torde därför tämligen väl ta ut varandra
och räntenivån skulle inte påverkas i nämnvärd utsträckning.

Som utskottet tidigare framhållit (FiU 1986/87:10 s. 51) kan det inte heller
hävdas att en utförsäljning av statlig egendom skapar något realt utrymme för
en offentlig expansion, t.ex. för utgiftsökningar eller skattesänkningar. Den
leder endast till en omfördelning av finansiella tillgångar. Utförsäljningar
leder inte i sig till någon dämpande effekt på efterfrågan, bytesbalans,
produktion eller sysselsättning som i sin tur skulle kunna ge utrymme för en
expansion.

Enligt utskottets mening finns det givetvis områden, exempelvis delar av
den mer tekniska tjänsteproduktionen, där det finns få invändningar mot
privata alternativ. Den mycket omfattande utförsäljningen av offentligt ägda
företag och affärsverk, som föreslås i motion N354, innebär emellertid en
radikal förändring av den i dag rådande synen på den offentliga sektorns
uppgifter och utgör också ett klart avsteg från den fördelningspolitik som
hittills varit en självklar del av den svenska välfärdspolitiken.

Utskottet behandlade ingående de fördelningspolitiska aspekterna på en
utförsäljning av statliga företag i ett yttrande till näringsutskottet i mars 1986
(FiU 1985/86:2 y).

Sammanfattningsvis framhöll utskottet i detta yttrande, som utskottet här
vill hänvisa till, att det finns områden vid sidan av vård, omsorg och
utbildning där det ligger i samhällets och medborgarnas intresse att
verksamheten bedrivs i offentlig regi. Det är inte rimligt eller önskvärt att
enskilda intressen svarar för t.ex. investeringar i infrastruktur såsom
järnvägar, post och telekommunikationer. För att få till stånd en utbyggnad
inom dessa områden i önskvärd takt och utbredning över hela landet har det

NU 1986/87:41

Bilaga

(FiU 1986/87:2 y)

krävts mycket stora investeringar som inte skulle kunnat klaras på annat sätt
än genom den offentliga sektorns försorg. Det är inte heller önskvärt att
inflytandet över utnyttjandet och spridningen av dessa investeringar skall
avgöras av enskilda kommersiella intressen.

I motionerna N323, N354 och N421 hävdas att en avmonopolisering inom
den offentliga sektorn skulle gagna konsumenterna och innebära ett bättre
utnyttjande av befintliga resurser.

Utskottet vill avslutningsvis betona att negativa verkningar av monopol
främst beror på vilken prispolitik som förs. Förekomsten av statliga monopol
inom vissa sektorer av samhället innebär att staten genom företag och
myndigheter får möjlighet att på ett bättre sätt styra utvecklingen inom olika
verksamhetsfält. Så t.ex. har staten genom Vattenfall i praktiken en
monopolställning med vars hjälp staten kan påverka den allmänna prissättningen
på elektrisk kraft. Detta har bidragit till att vi i Sverige har
internationellt sett mycket låga eltaxor, som är i stort sett enhetliga över hela
landet. Förhållandena är snarlika inom andra områden. Televerket och
postverket betjänar alla delar av landet och deras taxor är satta i direkt
utjämnande syfte. Televerket vill genom sina taxor göra Sverige ”rundare”
och brevportots storlek är inte avhängigt av vart i Sverige försändelsen
skickas. En avyttring av t.ex. statliga kraftverk eller uppdelning och
försäljning av delar av televerket skulle försvaga statens möjligheter att
påverka taxesättning och utöva kontroll och få insyn i verksamheten.
Möjligheterna att ge alla delar av landet en likartad service skulle också
försvåras.

Med hänvisning till vad som anförts anser finansutskottet att här aktuella
motionsyrkanden bör avstyrkas.

Stockholm den 9 april 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp),
Arne Andersson i Gamleby (s), Kjell A. Mattsson (c), Hans Petersson i
Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Marianne
Carlström (s) och Rolf Kenneryd (c).

Avvikande mening

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Kjell A. Mattsson
(c), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. [30] börjar med ”Utskottet vill” och på s. [32] slutar med
”bör avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner (se t.ex. FiU
1985/86:2 y) rörande frågor om utförsäljning av statliga företag. Utskottets
socialdemokratiska ledamöter har därvid avstyrkt motionerna med hänvis -

NU 1986/87:41

Bilaga

(FiU 1986/87:2 y)

ning bl.a. till att det inte finns någon anledning att sprida ägandet, att en
utförsäljning skulle ge kraftiga negativa fördelningseffekter och allmänt
skulle utgöra ett hot mot vår välfärd. Man har även hävdat att utförsäljning
inte heller bör utnyttjas i strävandena att minska budgetunderskottet. De
socialdemokratiska ledamöterna och regeringen har emellertid successivt
ändrat sin attityd till en utförsäljning av statliga företag. Som framgår
exempelvis av här nämnda yttrande till näringsutskottet är utskottets
majoritet inte längre helt avvisande till att pröva privata alternativ till vissa
delar av den offentliga sektorns tjänsteproduktion. Av proposition 1986/
87:74 Näringspolitik inför 90-talet framgår även attén börsintroduktion av de
statliga företagen kan godtas. Vidare ser regeringen nu en amortering av
statsskulden medförande lägre räntebetalningar som ett led i arbetet att
minska budgetunderskottet.

I en avvikande mening till finansutskottets yttrande FiU 1985/86:2 y
framhöll utskottets borgerliga ledamöter att staten har en självklar roll när
det gäller ansvaret för viss grundläggande samhällsservice. Detta ansvar
innefattar emellertid inte all den verksamhet som i dag bedrivs inom den
statliga företagssektorn. Statlig företagsamhet bör begränsas till sådana
områden där staten har särskilda skäl att bedriva verksamhet.

Erfarenheterna har visat att det finns speciella problem förknippade med
statliga företag. Statens roll som ägare till företag kommer lätt i konflikt med
statens huvudsakliga roll i övrigt i samhället. Det har i själva verket blivit en
sammanblandning mellan statens båda roller, en sammanblandning som är
till nackdel för de statliga företagens möjlighet att utvecklas. Staten har inte
kunnat fungera som enbart ägare. Den egentliga ägarfunktionen har därför
inte blivit tillgodosedd.

Vidare underströks att statligt ägande inte får bli ett självändamål. Lika väl
som det är naturligt att förvärva företag bör det för staten vara naturligt att
sälja ut företag som strukturerats om och fått nödvändig stabilitet. Staten bör
kunna försälja statliga företag med en verksamhet som är väsensfrämmande
för det offentliga - företag som kan drivas lika bra eller bättre om de överlåts
i privat regi.

En försäljning av sådana statliga företag kan också bidra till att begränsa
den årliga ökningen av statsskulden, vilket ger en bestående effekt i form av
minskade årliga utgifter för statsskuldräntor.

Konsekvenserna för aktiemarknaden till följd av det ökade utbudet skall
inte överdrivas, eftersom det statliga upplåningsbehovet minskar i motsvarande
utsträckning. Försäljningen av statliga företag behöver således inte i
sig kräva ytterligare utrymme på kredit- och aktiemarknaden. En utförsäljning
av hela, eller delar av, statliga företag och affärsdrivande verk borde
kunna ge en budgetförstärkning av ca 4 miljarder kronor per år.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till vad som anförts i den avvikande
meningen till utskottets yttrande FiU 1985/86:2 y att riksdagen hos regeringen
begär en plan för försäljning av statliga företag i den omfattning som
angivits i de aktuella motionerna.

NU 1986/87:41

Bilaga

(FiU 1986/87:2 y)

Innehåll

NU 1986/87:41

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Proposition 1986187:74 2

Proposition 1986/87:126 2

Motionerna 3

Utskottet 5

Inledning 5

Statens ägarroll 7

Försälj ning av statliga företag 9

Sveriges Investeringsbank 12

Procordia 13

Affärsverk 16

Hemställan 19

Reservationer 20

1. Informationomstatligaföretag(m,fp,c) 20

2. Statens ägarroll (m, fp, c) 21

3. Statens ägarroll (vpk) 22

4. Plan för försäljning av statliga företag (m, fp, c) 23

5. Sveriges Investeringsbank (m, fp, c) 24

6. Nyemission i Procordia (m, fp, c) 25

7. Nyemission i Procordia (vpk) 25

8. Statens framtida ägarandel i Procordia (m, fp, c) 26

9. Statens framtida ägarandel i Procordia (vpk) 26

10. Differentierad rösträtt (m) 27

11. Differentierad rösträtt (fp) 27

12. Affärsverket FFV (m, fp, c) 28

13. Domänverket (m, fp, c) 28

Bilaga

Finansutskottets yttrande 1986/87:2 y över motioner om försäljning av
statliga företag 30