Näringsutskottets betänkande
1986/87:40

om träfiberprövning (prop. 1986/87:105)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1986/87:105 (industridepartementet) om träfiberprövning,

dels fyra motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels en motion från allmänna motionstiden år 1986 och - helt eller delvis -fem motioner från allmänna motionstiden år 1987, huvudsakligen angående
användningen av returpapper.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats dels av representanter för
Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen, dels av en företrädare för
Svenska värmeverksföreningen. Skrivelser har inkommit från den förstnämnda
föreningen och Sågverkens råvaruförening.

Sammanfattning

Utskottet anser att en fortsatt prövning av skogsindustrins och bränslesektorns
träfiberanvändning erfordras och tillstyrker regeringens förslag till lag
om träfiberråvara. Nu gällande provningsföreskrifter finns i byggnadslagen,
vilken upphör att gälla den 1 juli 1987 i anslutning till att plan- och bygglagen
och naturresurslagen träder i kraft. De nya bestämmelserna innebär att
prövningsskyldigheten i vissa avseenden begränsas.

Från de borgerliga partiernas sida avvisas lagförslaget. I en reservation (m,
fp, c) hävdas att det inte behövs någon reglering av träfiberråvarans
användning.

Enligt regeringens förslag skall returpapper inte omfattas av prövningsskyldigheten
i fortsättningen. En motion (vpk) med krav på att sådant papper
skall förbli bland de prövningspliktiga råvarorna avstyrks av utskottet men
får stöd i en reservation (vpk). Enligt utskottets mening finns det ingen
anledning att befara en ökad förbränning av insamlat returpapper. Motioner
(s; fp; c; vpk) med förslag till åtgärder för att öka användningen av
returpapper avstyrks av utskottet. Härvid hänvisas till att det inom pappersindustrin
har fattats beslut om investeringar som kommer att leda till ökad
förbrukning av returpapper. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare
föreslår i en reservation att en returpappersfond skall inrättas i syfte att
stimulera pappersbrukens intresse för denna råvara.

1986/87:40

1 Riksdagen 1986187. 17sami Nr 40

Propositionen

Förslag

Regeringen föreslår - efter föredragning av industriminister Thage Peterson
— att riksdagen antar förslag till lag om träfiberråvara.

Lagförslaget har granskats av lagrådet. Det återges som bilaga till detta
betänkande (s. 18).

Huvudsakligt innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en lag om träfiberråvara. Lagen avses
ersätta de bestämmelser om prövning av träfiberanvändning som finns i
136a§ byggnadslagen (1947:385), vilken upphör att gälla den 1 juli 1987.
Med den nya lagen kommer prövningsskyldigheten att begränsas i vissa
avseenden. Tillstånd att använda träfiberråvara skall krävas för större
skogsindustriella anläggningar och för anläggningar inom bränslesektorn
med vissa undantag. Begreppet träfiberråvara föreslås få en något snävare
definition.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1986/87:N159 av Bertil Måbrink m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionens förslag om att regeringen skall kunna delegera
träfiberprövningen till en förvaltningsmyndighet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
behovet av produktion av papper baserat på inblandning av returpapper i
Norrland,

3. hos regeringen begär förslag till returpappersfond i enlighet med
motionens förslag,

4. beslutar att returpapper skall vara prövningspliktig råvara enligt vad
som i motionen anförts.

1986/87:N160 av Ivar Franzén tn. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. avslår proposition 1986/87:105 med förslag till lag om träfiberprövning i
enlighet med vad som anförs i motionen,

2. beslutar, därest yrkandet ovan ej skulle vinna riksdagens bifall, att anta
följande förslag till ändring i lydelsen av 3§ punkt 1:

Eldningsanläggning eller anläggning för framställning av trädbränsle om
användningen av träfiberråvara uppgår till minst 25000 m3 fast mått per
kalenderår.

1986/87:N161 av Hadar Cars m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen avslår
proposition 1986/87:105.

1986/87:N162 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. avslår regeringens förslag till lag om träfiberråvara,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående energibeskattningen.

NU 1986/87:40

Den motion frän allmänna motionstiden år 1986 som behandlas här är NU 1986/87:40

1985/86:N410 av Börje Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär
att regeringen, lämpligen genom statens industriverk, låter göra en prognos
för industrins behov av fiberråvaror i framtiden och hur långt eldning med
sådana produkter kan tillåtas utan att industrins utveckling störs av
råvarubrist.

De motioner från allmänna motionstiden år 1987 som behandlas här är
följande:

1986/87: Jo307 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), såvitt gäller hemställan
(6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om 136 a § bygglagen.

1986/87:N342 av Gunnar Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avsättningsmöjligheter
för returpapper.

1986/87:N350 av Siw Persson (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om åtgärder för ökad användning av returpapper.

1986/87:N418 av Jan Hyttring (c) och Larz Johansson (c), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
föreslås för ökad återanvändning av papper och plast.

1986/87:N419 av Birger Rosqvist (s) och Arne Andersson i Gamleby (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om återvinning av returpapper.

Utskottet

Inledning

Enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) skall tillkomsten och lokaliseringen
av industriell eller liknande verksamhet som är av avgörande betydelse för
hushållningen med energi, träfiberråvara eller landets samlade mark- och
vattentillgångar prövas av regeringen. Bestämmelser om prövning angående
träfiberråvara infördes i lagen den 1 januari 1976 (prop. 1975/76:56, CU
1975/76:8, rskr. 1975/76:123). Till en början gällde denna prövning vid
nyanläggning av sågverk med en viss minsta kapacitet, massafabriker,
pappersbruk och fabriker för tillverkning av fiberskivor, spånskivor och
plywood. Riksdagen beslöt år 1976 med anledning av en motion (s) i ärendet
att utöka prövningsskyldigheten fr. o. m. den 1 juni 1976 till att - med vissa
undantag - även omfatta utvidgning av verksamheten vid de angivna
anläggningarna (CU 1975/76:17, rskr. 1975/76:278).

Införandet av prövningsplikten för dessa skogsindustriella anläggningar
motiverades med att det ansågs nödvändigt att hålla tillbaka en ökad
förbrukning av skogsråvara. Om skogsindustrin byggdes ut i en sådan
omfattning att den i ett längre tidsperspektiv inte kunde förses med råvara i

1* Riksdagen 1986/87. 17 sami. Nr 40

tillräcklig utsträckning skulle betydande struktur- och sysselsättningsproblem
kunna komma att uppstå.

Våren 1983 beslöt riksdagen att även användningen av träfiberråvara för
eldningsändamål skulle kontrolleras (prop. 1982/83:167, CU 1982/83:32,
rskr. 1982/83:359). Det befarades att den sedan slutet av 1970-talet ökande
förbrukningen av träfiberråvara som bränsle kunde komma att försvåra
skogsindustrins råvaruförsörjning. Sedan den 1 juli 1983 omfattas sålunda
även anläggningar för framställning av träfiberbränsle (flis, pellets o. d.) och
anläggningar för eldning med träfiberråvara av prövningsskyldigheten.

I anslutning till att plan- och bygglagen (1987:10) och naturresurslagen
(1987:12) träder i kraft den ljuli 1987 upphör byggnadslagen att gälla.
Huvuddelen av dess bestämmelser ersätts av föreskrifter i de två nya lagarna.
I dessa finns ingen motsvarighet till bestämmelserna i byggnadslagen om
användningen av träfiberråvara.

Enligt regeringens uppfattning är det dock nödvändigt att bibehålla
prövningen av skogsindustrins och bränslesektorns användning av denna
råvara. I proposition 1986/87:105 föreslås därför att en lag om träfiborråvara
skall stiftas. Motivet med denna är inte primärt att främja hushållning med
landets totala tillgångar av skogsråvara, vilket anfördes som skäl när den
nuvarande prövningsskyldigheten för skogsindustriella anläggningar infördes.
Behovet av långsiktig hushållning med skogsresurserna tillgodoses
numera, menar regeringen, genom bestämmelserna i den skogsvårdslag
(1979:429) som trädde i kraft år 1980. Syftet med den nu föreslagna lagen är
(1 §) att motverka brister i skogsindustrins virkesförsörjning.

Utskottet behandlar i det följande först frågan om behovet av reglering av
träfiberråvarans användning och tar därefter upp regeringens förslag till
utformning av lagen i de delar som har föranlett motionssynpunkter.

Behovet av lagreglering, m. m.

Det anförs i propositionen att skogsindustrins kapacitet i vissa regioner är
eller planeras bli utbyggd för en råvaruförbrukning som ligger på eller över
gränsen för vad som är en möjlig försörjningsnivå inom regionen. Om
utbyggnaden fortsätter i stor omfattning kan, menar regeringen, obalanser
på virkesmarknaden uppkomma med utslagning av industrier som följd. Det
befaras att dessa obalanser kan bli särskilt besvärande i Norrlandslänen.
Störst synes enligt regeringen risken vara att sågverk i inlandet drabbas av
råvarubrist vid utbyggnader av den kustlokaliserade massa- och pappersindustrin.

Den fortsatta prövningen av bränslesektorns träfiberanvändning är, anförs
det, nödvändig för att inte tillförseln till skogsindustrin av industriellt
förädlingsbara råvaror skall förhindras. Enligt regeringen är de volymer
skogsavfall som kan komma fram vid nuvarande avverkningsnivåer i vissa
regioner i stort sett intecknade genom de prövningstillstånd som har
meddelats för eldningsanläggningar och anläggningar för framställning av
träfiberbränsle. Därmed finns risk för att anspråken i ökad utsträckning
kommer att riktas mot industriråvara, så länge avverkningsnivån och
arealerna för gallring inte ökar påtagligt.

NU 1986/87:40

Från de borgerliga partiernas sida yrkas samstämmigt avslag på regeringens
förslag; någon reglering av träfiberråvarans användning anses inte
behövlig. Råvarutillförseln till olika förbrukare bör, hävdar man, fritt få
styras av marknadskrafterna.

Regeringens förslag är ett utslag av planekonomiskt tänkande, anförs i
motion 1986/87:N162 (m). Konkurrens är en samhällsekonomiskt önskvärd
företeelse som inte bör regleras bort, uttalar motionärerna. De anser vidare
att det är olyckligt att inhemska bränslen genom skattebefrielse gynnas i
förhållande till importerade bränslen. Detta förhållande har enligt motionärerna
skapat konkurrens mellan träfiberråvarans användning i skogsindustrin
och i bränslesektorn. Energibeskattningen måste utformas så att den
blir neutral i förhållande till olika slags bränslen. Endast uppenbara
miljöfördelar bör kunna motivera nedsättning av energiskatten, anför
motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande av denna innebörd.

I motion 1986/87:Jo307 (m) från allmänna motionstiden krävs att 136 a §
byggnadslagen inte skall ersättas med några nya lagbestämmelser när denna
lag upphör att gälla vid halvårsskiftet 1987. Motionärerna anser att de
människor som är sysselsatta i skogsnäringen är bättre skickade att bedöma
möjligheterna till råvaruförsörjning än statliga planeringsorgan.

Det är fel att tro att man på central nivå kan avgöra den optimala
fördelningen av träfiberråvaran, sägs från folkpartiets sida i motion 1986/
87:N161. Om marknadskrafterna tillåts verka och om en fri prisbildning får
råda kommer råvaran att tillfalla den producent som har den största
betalningsbenägenheten och som bäst kan utnyttja råvaran, heter det i
motionen.

I centerns motion 1986/87:N160 anförs att fördelningen av skogsråvaran
mellan olika användningsområden måste få avgöras av pris, kvalitet och
efterfrågan inom ramen för en social och miljöanpassad marknadsekonomi.
Enligt motionärerna kommer den nya lagen om träfiberprövning att leda till
en sämre totalekonomi än om fri handel med virkesråvaran fick råda.

I sammanhanget tar utskottet även upp motion 1985/86:N410 (s) från
allmänna motionstiden år 1986. Där begärs att regeringen skall låta utarbeta
en prognos över industrins framtida behov av träfiberråvaror och över i
vilken omfattning eldning med sådana produkter kan tillåtas utan att
industrins utveckling störs av råvarubrist. Motionärerna hävdar att marknadsekonomiska
instrument inte fungerar för träfiberråvaran, då pappersindustrin
styrs av internationellt betingade konjunkturer medan energileverantörerna
vanligen har en tryggad monopolställning.

Utskottet vill beträffande behovet av reglering av träfiberråvarans användning
anföra följande.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att en fortsatt reglering av
denna råvara är erforderlig. Som anförs i propositionen kan en alltför
omfattande utbyggnad av skogsindustriella anläggningar leda till regionala
obalanser på virkesmarknaden med åtföljande hårdnande konkurrens om
råvarorna.

Sågverken är av väsentlig betydelse för näringslivet i bl. a. Norrlands
inland. Även för skivindustrin gäller att flera anläggningar är lokaliserade till
områden som är känsliga från sysselsättningssynpunkt, t. ex. Jämtland, norra

NU 1986/87:40

Värmland och Bergslagen. Enligt utskottets mening kan en försämrad
råvaruförsörjning för dessa sågverk och skivfabriker, bl. a. till följd av de
stora skogsbolagens starka ställning på virkesmarknaden, få omfattande
konsekvenser för de berörda regionerna. Det är mot den bakgrunden
nödvändigt, menar utskottet, att staten har kontroll över kapacitetsutvecklingen
inom skogsindustrin i syfte att kunna motverka att bristsituationer på
råvarumarknaden uppkommer. Att hävda att dessa råvaruproblem kan lösas
om marknadsekonomin tillåts verka fritt kan knappast betecknas som ett
socialt eller regionalpolitisk! ansvarstagande.

Utskottet finner det också angeläget att prövningen av bränslesektorns
användning av träfiberråvara bibehålls. Av såväl energi- som skogsbrukspolitiska
skäl är det värdefullt att denna råvara i viss utsträckning tas till vara för
bränsleändamål. Detta får dock, som också sägs i propositionen, inte
medföra att skogsindustrins råvaruförsörjning hotas. Bränslesektorns träfiberförsörjning
bör i första hand avse sådana produkter som inte har någon
industriell användning.

Av vad som här har anförts framgår att utskottet avstyrker motionsyrkandena
om avslag på propositionen. Med hänsyn till lagförslaget anser utskottet
vidare att motion 1985/86:N410 (s) med krav på en utredning om skogsindustrins
behov av träfiberråvaror inte bör föranleda något riksdagsinitiativ.
Utskottet förutsätter härvidlag att statens industriverk — i erforderlig
utsträckning i samarbete med statens energiverk - följer utvecklingen inom
detta område. Även denna motion avstyrks alltså.

Vad beträffar yrkandet i motion 1986/87:N162 (m) om energibeskattningen
vill utskottet påpeka att riksdagen i april 1987 på förslag av skatteutskottet
(SkU 1986/87:30) har avslagit ett antal motioner om principerna för
beskattningen på energiområdet. Skatteutskottet hänvisade till att man hade
erfarit att det inom regeringskansliet pågick överväganden om uppläggningen
och inriktningen av kommande utredningsarbete rörande bl. a. principerna
för den framtida energibeskattningen. Härvid erinrade skatteutskottet om
att riksdagen våren 1986 hade uttalat (SkU 1985/86:38, rskr. 1985/86:364) att
en utvärdering av principerna för beskattningen av energi borde genomföras.
Skatteutskottet förutsatte att detta uttalande skulle komma att beaktas i
samband med övervägandena kring det förestående utredningsarbetet.

En motion (c) med krav på en parlamentarisk skatteberedning följdes upp
i en reservation (c). Där anfördes att energibeskattningen även i fortsättningen
borde utformas från främst energipolitiska utgångspunkter. I ett särskilt
yttrande (m, fp) sades att det finns skäl som talar för en omfördelning av
energiskatterna från företagen till konsumtionen. Därför borde frågan om
mervärdebeskattning av energi tas upp på nytt. Dessa partiers företrädare i
skatteutskottet förutsatte att regeringen prövar denna fråga vid uppläggningen
av den kommande utredningen.

Regeringen har i dagarna framlagt proposition 1986/87:159 om vissa
utgångspunkter för energisystemets omställning, vilken planeras bli behandlad
av riksdagen under hösten 1987. I propositionen säger föredraganden -miljö- och energiminister Birgitta Dahl - att energiskattefrågorna lämpligen
kan tas upp av den kommitté med parlamentarisk sammansättning som avses
bli tillkallad för att utreda frågor om de indirekta skatterna.

NU 1986/87:40

Enligt utskottets mening bör synpunkterna i motion 1986/87:N162 (m)
angående energibeskattningen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. I likhet med skatteutskottet hänvisar näringsutskottet till det aviserade
utredningsarbetet. Yrkandet avstyrks sålunda.

Prövningspliktiga råvaror, m. m.

Regeringen föreslår att prövningsskyldigheten enligt lagen (2 §) skall omfatta
rundvirke och sådana råvaror som härrör från rundvirke. Med dessa råvaror
avses dels spån, ribb och avkap som uppstår då stockarna sågas, dels flis och
det spån som uppkommer vid hyvling.

Förslaget innebär en viss begränsning av prövningspliktens omfattning
jämfört med nu gällande bestämmelser. Med den föreslagna lagen kommer
sålunda grenar, kvistar och toppar samt klent röjningsvirke att från den 1 juli
1987 undantas från prövningsskyldigheten. Av regeringens förslag följer
också att prövningen i fortsättningen inte kommer att omfatta returpapper
samt de bearbetade bränslena träpulver, pellets och briketter.

Vänsterpartiet kommunisterna riktar i motion 1986/87:N159 kritik mot att
returpapper inte föreslås bli kvar bland prövningspliktiga råvaror. Enligt
motionärerna är det av såväl hushållnings- som energiskäl väsentligt att
returpapperet återanvänds och inte eldas upp. I motionen begärs därför att
returpapper skall omfattas av träfiberprövningen. För eldningsanläggningar
som utnyttjar returpapper borde tillstånd krävas när man eldar mer än 100
ton returpapper per år.

Enligt regeringen tyder erfarenheterna från den hittillsvarande prövningen
inte på att massa- och pappersindustrin har hindrats av avfallsförbränningsanläggningar
från att försörja sig med tillräckliga volymer returpapper.
Regeringen menar därför att returpapper kan undantas från prövningsplikten.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till avgränsning av
vilka råvaror som skall vara prövningspliktiga. Motionärernas oro för att
returpapper i fortsättningen delvis kommer att eldas upp delas inte av
utskottet. Returpapper betraktas allmänt som en industriell råvara och inte
som ett bränsle. En företrädare för Svenska värmeverksföreningen har inför
utskottet framhållit att man från värmeverkens sida inte har någon ambition
att elda upp insamlat returpapper. Utskottet tillstyrker alltså lagförslaget i nu
berörd del. Motion 1986/87:N159 (vpk) avstyrks såvitt här är i fråga.

I denna motion framställs också två yrkanden med syfte att öka den
industriella förbrukningen av returpapper. Motionärerna hävdar att det inte
finns någon pappersfabrik i Norrland som använder returpapper i sin
produktion. De anser mot den bakgrunden att det vid Svenska Cellulosa
AB:s anläggning i Ortviken utanför Sundsvall bör påbörjas en tillverkning av
papper baserad på inblandning av returpapper. I motionen föreslås ett
riksdagsuttalande av denna innebörd.

Motionärerna anser vidare att en returpappersfond bör inrättas. Fonden
skulle finansieras genom en avgift på papperstillverkningen. Enligt förslaget
skulle bidrag lämnas från fonden till företag som investerar i anläggningar för

NU 1986/87:40

returpappersanvändning. Det begärs i motionen att regeringen skall lägga
fram förslag om inrättande av en sådan fond.

Motioner med krav på åtgärder för att öka användningen av returpapper
har också avlämnats under den allmänna motionstiden. Dessa yrkanden har
till viss del sin bakgrund i att lagren av insamlade tidningar under år 1986
ökade relativt kraftigt.

Regeringen bör, anförs i motion 1986/87:N342 (s), låta utreda industrins
långsiktiga behov av bl. a. returpapper och vidta erforderliga åtgärder för att
skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på returpapper och andra
återvinningsprodukter. I motion 1986/87:N419 (s) hävdas att staten genom
såväl stimulanser som uppställande av villkor för pappersindustrin kan uppnå
en bättre styrning av förbrukningen av returpapper. Liknande synpunkter
framförs i motion 1986/87:N350 (fp). Där krävs att en utredning skall
tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder som stimulerar användningen av
returpapper. Det finns, sägs i motion 1986/87:N418 (c), all anledning att
ställa krav på maximal användning av returpapper vid de pappersbruk som
har fått tillstånd för sådan förbrukning. Av de pappersbruk som i fortsättningen
får tillstånd för papperstillverkning borde det vidare krävas en ökad
returpappersanvändning.

Riksdagen beslöt år 1975 om olika åtgärder som syftade till att en ökad
återvinning och ett bättre omhändertagande av avfall skulle uppnås (prop.
1975:32, JoU 1975:10, rskr. 1975:161). Bl. a. bestämdes det att en obligatorisk
insamling av pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle
påbörjas. Enligt riksdagens beslut borde pappersinsamlingen vara fullt
genomförd före år 1980 i alla de delar av landet där sådan insamling är
praktiskt genomförbar och motiverad.

Svenska renhållningsverksföreningen uppger att tidningsinsamling förekommer
i ca 250 av landets 284 kommuner. Det beräknas att ungefär 50 % av
de svenska hushållens förbrukning av tidningar och tidskrifter återvinns.

Enligt beräkningar av Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen
insamlades år 1986 ca 800000 ton returpapper. Härav avsåg ca 330000 ton
tidningar och tidskrifter. Insamling från hushållen svarade för ca 80% av
denna mängd. Tidningsinsamlingen från hushållen ökade från år 1984 till år
1985 med ca 11 %. Under år 1986 ökade insamlingen med ytterligare 9 %.

Pappersindustrins förbrukning av returpapper i form av tidningar och
tidskrifter uppgick år 1986 till ca 344000 ton, vilket var en minskning med ca
14000 ton jämfört med året innan. Nedgången i förbrukningen förklaras
enligt Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen av att pappersindustrin
i början av år 1986 till följd av minskad efterfrågan på papper
genomförde vissa produktionsinskränkningar. Till följd bl. a. härav ökade
lagren av insamlade tidningar under år 1986. Enligt föreningen har lagertillväxten
också sin förklaring i att insamlingen från hushållen ökade mer än vad
som hade förutsetts.

Tidningspappersbruket Hylte Bruks AB har i april 1987 beslutat att
investera i en fjärde tidningspappersmaskin. Råvaran för denna tillverkning,
som enligt planerna skall starta år 1989, skall till stor del utgöras av
returpapper. Även Fiskeby Board AB och Holmens Bruk AB har fattat
beslut om att öka användningen av returpapper.

NU 1986/87:40

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl besvarade nyligen i riksdagen en
interpellation (1986/87:236) av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) om
användningen av returpapper. Statsrådet framhöll att insamlingen av
returpapper är värdefull utifrån både miljö- och naturresurssynpunkt.
Insamlingen har medfört att efterfrågan på skogsråvaran har kunnat hållas
tillbaka samtidigt som avfallsmängderna har minskats. Hon påpekade också
att användningen av returpapper kan minska behovet av energi. Miljö- och
energiministern sade sig inte finna någon anledning till oro för att det
insamlade papperet inte skulle kunna tas om hand av pappersindustrin.
Härvid refererades till överläggningar hon under våren 1987 hade haft med
representanter för denna industri. Statsrådet förklarade dock att hon avsåg
att även i fortsättningen följa utvecklingen noggrant.

Även i den här aktuella propositionen om träfiberprövning påpekas att
användningen av returpapper är angelägen av hushållnings- och miljöskäl.
Föredraganden — industriminister Thage Peterson — säger sig förvänta att
massa- och pappersindustrin gör sådana investeringar för returpappershantering
att det finns avsättning för insamlat papper. Det aviseras i propositionen
att statens industriverk kommer att få i uppdrag att i samråd med statens
naturvårdsverk utreda formerna för returpappersanvändning och särskilt
följa utvecklingen inom området.

Den industriella användningen av returpapper är enligt utskottets mening
värdefull i många avseenden, inte minst från energi- och naturresurssynpunkt.
En viktig förutsättning för att denna angelägna återvinning skall
kunna bedrivas och utvecklas i positiv riktning är dock att de insamlade
volymerna kan avsättas inom pappersindustrin. I annat fall finns risk för att
hushållens motivation för att delta i insamlingsarbetet kan komma att
försvagas.

Med hänsyn till de investeringsbeslut som har fattats inom pappersindustrin
— bl. a. av Hylte Bruks AB - för att öka användningen av returpapper
delar utskottet dock inte motionärernas farhågor för att insamlat returpapper
inte kommer till industriell användning. Den ökning av returpapperslagren
som skedde under år 1986 torde sålunda vara av tillfällig karaktär.

Utskottet anser emellertid att det finns anledning att kontinuerligt följa
utvecklingen inom detta område. Härvid noterar utskottet det uppdrag till
statens industriverk som har aviserats i propositionen.

Enligt utskottets mening bör här behandlade motionsyrkanden mot denna
bakgrund inte föranleda något riksdagsinitiativ. Detta gäller sålunda även
yrkandet i motion 1986/87:N159 (vpk) angående etablering av en papperstillverkning
i Ortviken baserad på inblandning av returpapper. Motionärernas
påpekande att det inte finns något pappersbruk i Norrland som utnyttjar
returpapper torde avse tillverkning av tidningspapper. Enligt vad utskottet
har erfarit används dock returpapper för annan tillverkning vid norrländska
pappersbruk.

NU 1986/87:40

Prövningspliktiga anläggningar

NU 1986/87:40

Enligt nu gällande bestämmelser inträder prövningsskyldigheten för eldningsanläggningar
och anläggningar för framställning av trädbränsle när
användningen av träfiberråvara uppgår till minst 10000 m3 fast mått per
kalenderår.

Vid nyetablering av skogsindustriella anläggningar utom vad gäller
sågverk är prövningsskyldigheten generell och inte knuten till någon uttalad
prövningsgräns. När verksamheten utökas föreligger prövningsplikt i allmänhet
om ökningen per kalenderår överstiger 10000 m3 fast mått.

Enligt regeringens lagförslag (3 §) skall prövningsgränsen för bränslesektorn
bibehållas på oförändrad nivå, dvs. 10000 m3. För skogsindustriella
anläggningar föreslås att endast de som årligen förbrukar minst 200 0003 fast
mått träfiberråvara skall vara prövningspliktiga. Med denna gräns kommer
enligt regeringen prövningen för skogsindustrins del att främst omfatta
massa- och pappersindustrin samt de ca 20 största sågverken i landet.

Enligt 3 § skall regeringen kunna medge undantag från prövningsskyldigheten.
Om riksdagen antar lagförslaget avser regeringen att tillåta användare
inom skogsindustrin att öka den årliga användningen av råvara med upp till
10000m3 fast mått utan föregående prövning.

Från centerns sida riktas i motion 1986/87:N160 kritik mot den föreslagna
prövningsgränsen för bränslesektorn. I motionen begärs, för det fall att
motionärernas yrkande om avslag på propositionen inte vinner riksdagens
gillande, att prövningsgränsen för eldningsanläggningar och anläggningar för
framställning av trädbränsle skall höjas till 25 000 m3. En sådan gräns skulle,
heter det, stimulera till en friare trädbränslehantering än om regeringens
förslag skulle bifallas.

Enligt utskottets mening bör prövningen av råvaruförbrukningen inom
skogsindustrin begränsas till de anläggningar som har betydelse för industrins
råvaruförsörjning och som avsevärt kan påverka den regionala virkesbalansen.
Mot denna bakgrund tillstyrks förslaget till prövningsgräns för de
skogsindustriella anläggningarna.

Utskottet anser inte att det finns någon anledning att begränsa den
nuvarande prövningsplikten för eldningsanläggningar och anläggningar för
framställning av trädbränsle. Som tidigare nämnts är syftet med lagen att
motverka brister i skogsindustrins råvaruförsörjning. Regeringens förslag
tillstyrks sålunda även vad beträffar bränslesektorn. Av detta följer att här
behandlad del av motion 1986/87:N160 (c) avstyrks.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till utformning av
3 § såvitt nu är i fråga med den mindre ändring av redaktionell karaktär som
framgår av bilaga.

Prövningsinstans

I motsats till vad som gäller för den nuvarande tillståndsgivningen enligt
136 a § byggnadslagen föreslås i propositionen att regeringen skall kunna
delegera tillståndsprövningen till en förvaltningsmyndighet. Ett bemyndigande
till detta finns i 3 § i lagförslaget.

Regeringen meddelar att den om riksdagen godtar förslaget ämnar uppdra

åt statens industriverk att ansvara för tillståndsgivningen beträffande bränslesektorn.
Prövningen av skogsindustrins träfiberanvändning avses ligga
kvar hos regeringen.

Det anförs i propositionen att det inte erfordras några övergripande
överväganden vid prövningen av bränslesektorns råvaruanvändning. Tillståndsprövningen
skall göras, sägs det, mot bakgrund av förhållanden som
statens industriverk har till uppgift att bevaka, t. ex. industrins omvandling
och tillväxt samt den regionala utvecklingen. Regeringen framhåller också
att verket har kännedom om förhållandena inom skogsindustrins olika
branscher.

I motion 1986/87:N159 (vpk) yrkas avslag på regeringens förslag i denna
del. Enligt motionärerna bör tillståndsgivningen i sin helhet ligga hos
regeringen, eftersom prövningen ofta är förenad med bedömningar av
politisk natur.

Utskottet finner regeringens motivering för delegering av tillståndsprövningen
övertygande och avstyrker det aktuella yrkandet.

Riksdagen bör anta regeringens förslag till utformning av nu berörd del av
3§, dock med den redaktionella ändring som redovisas i bilaga.

Övriga delar av lagförslaget

Lagförslaget innehåller i övrigt bestämmelser om bl. a. återkallelse av
tillstånd samt tillsyn och påföljder. Enligt förslaget skall ett tillstånd som inte
utnyttjas kunna inskränkas eller upphävas. Beträffande tillsynen över
lagbestämmelserna och de beslut som meddelas med stöd av lagen redovisas
det i propositionen att regeringen, om lagen antas av riksdagen, avser att
uppdra åt skogsvårdsstyrelserna att utöva tillsynen. Förslaget är också
förenat med vissa övergångsbestämmelser. Här sägs bl. a. att de nuvarande
föreskrifterna om förvaltningsenheter skall upphöra att gälla vid årsskiftet
1987-1988. Med förvaltningsenhet menas tillverkningsenheter som är förvaltningsmässigt
sammanhållna, t. ex. inom bolag, koncern eller ekonomiska
föreningar. Enligt nu gällande bestämmelser kan råvaruförbrukningen inom
en förvaltningsenhet fritt fördelas om mellan de olika tillverkningsenheterna.
Någon sådan möjlighet föreslås sålunda inte i den nya lagen annat än
under en övergångsperiod av sex månader.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag och tillstyrker alltså
lagförslaget i de övriga delar som inte har behandlats tidigare.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen, m. m.
att riksdagen

a) avslår motion 1986/87:Jo307 yrkande 6, motion 1986/87:N160
yrkande 1, motion 1986/87:N161 och motion 1986/87:N162 yrkande 1,

b) avslår motion 1985/86:N410,

2. beträffande energibeskattningen

att riksdagen avslår motion 1986/87:N162 yrkande 2,

NU 1986/87:40

3. beträffande prövningspliktiga råvaror

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:105 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1986/87:N159 yrkande 4 antar förslag till lag
om träfiberråvara i vad avser 2§ enligt bilaga,

4. beträffande användning av returpapper

att riksdagen avslår motion 1986/87:N159 yrkandena 2 och 3 och
motionerna 1986/87:N342, 1986/87:N350, 1986/87:N418 och 1986/
87:N419,

5. beträffande prövningspliktiga anläggningar

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:105 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1986/87:N160 yrkande 2 antar förslag
till lag om träfiberråvara i vad avser 3 § första stycket 1 enligt utskottets
förslag i bilaga,

6. beträffande prövningsinstans

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:105 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1986/87:N159 yrkande 1 antar förslag
till lag om träfiberråvara i vad avser 3 § första stycket i övrigt enligt
utskottets förslag i bilaga,

7. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:105 i ifrågavarande del
antar förslag till lag om träfiberråvara i övrigt enligt bilaga.

Stockholm den 25 maj 1987
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar
(m), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten
Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s),
Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m), John Andersson (vpk), Leo
Persson (s) och Olavi Viitanen (s).

Reservationer

1. Avslag på propositionen, m. m. (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson
(m), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c) och Per-Richard Molén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Utskottet
instämmer” och slutar på s. 6 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte finna några bärande motiv för den föreslagna lagen om
träfiberråvara. Tvärtom anser utskottet med instämmande i vad som sägs i de
borgerliga motionerna att lagförslaget är enbart ett uttryck för regeringens
kända regleringsiver.

I en marknadsekonomi med fri konkurrens och fri prissättning bestäms

NU 1986/87:40

priset på en vara av utbud och efterfrågan. Såväl teori som praktik visar,
menar utskottet, att regleringar eller andra ingrepp som rubbar denna balans
i allmänhet leder till välfärdsförluster.

Utskottet finner alltså att regeringens lagförslag bör avvisas. När byggnadslagen
upphör den 1 juli 1987 bör föreskrifterna i nämnda lag angående
användning av träfiberråvaran inte ersättas av några nya lagbestämmelser.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1986/87:Jo307 (m), 1986/
87:N162 (m) och 1986/87:N160 (c) i berörda delar samt motion 1986/87:N161
(fp). Av vad som här har anförts följer att utskottet inte anser att någon
utredning om skogsindustrins behov av träfiberråvara som föreslås i motion
1985/86:N410 (s) är motiverad. Detta yrkande avstyrks således.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande avslag på propositionen, m. m.
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:Jo307 yrkande 6, motion 1986/
87:N160 yrkande 1, motion 1986/87 :N 161 och motion 1986/87:N162
yrkande 1 avslår proposition 1986/87:105,

b) (= utskottet).

2. Energibeskattningen (morn. 2)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Med instämmande i vad som anförs i motion 1986/87:N162 (m) menar
utskottet att olika energikällor bör få konkurrera på lika villkor. Energiskattesatserna
bör därför i princip vara energilikformiga. Nedsättning av
energiskatten bör endast kunna göras för klart miljövänliga energikällor.

Den nuvarande energibeskattningen uppfyller inte dessa riktlinjer, främst
med avseende på att inhemska bränslen är skattebefriade. Denna skattesubvention
har stimulerat efterfrågan på dessa bränslen, vilket har fått till följd
att priserna på vissa träfiberråvaror har stigit kraftigt i pris. Skogsindustrins
konkurrensmöjligheter har därmed försämrats.

Utskottet anser bl. a. mot denna bakgrund att mervärdebeskattning bör
införas på energiområdet. Därmed skulle den konkurrensutsatta industrin i
energibeskattningshänseende komma att likställas med ett betydande antal
utländska konkurrenter som helt eller delvis kan avlyfta energiskattebördan.
Utskottet förutsätter att frågan om införande av mervärdeskatt på energi
kommer att behandlas i det förestående utredningsarbetet.

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har
anfört. Därmed blir motion 1986/87:N162 (m) tillgodosedd såvitt här är i
fråga.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande energibeskattningen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N162 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:40

3. Energibeskattningen (mom. 2)

NU 1986/87:40

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 7 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks
sålunda” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör energibeskattningen utformas främst från
energi- och miljöpolitiska utgångspunkter, inte utifrån rent fiskala överväganden.
Energiskatterna är ett viktigt instrument för att trygga omställningen
av energisystemet mot en effektivare energianvändning och utnyttjande
av inhemska förnybara energikällor. I motsats till vad som sägs i motion
1986/87:N162 (m) anser utskottet att inhemska bränslen skall vara skattebefriade.
Det bör också gälla för alternativa drivmedel som är baserade på
inhemska råvaror. I övrigt menar utskottet att importerade miljökrävande
energikällor som olja och kol skall ha en energilikformig beskattning och att
skatten på importerade miljövänliga energikällor som naturgas skall sättas
lägre än vad en allmänt energilikformig beskattning skulle motivera.

Enligt utskottets mening bör dock riksdagen inte nu göra något uttalande i
denna fråga. I likhet med skatteutskottet hänvisar näringsutskottet till den
förestående utredningen om bl. a. energibeskattningen. Av det sagda följer
att utskottet inte kan ställa sig bakom det aktuella kravet i motion
1986/87:N162 (m). Yrkandet avstyrks följaktligen.

4. Prövningspliktiga råvaror (mom. 3)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Regeringen utgår från att insamlat returpapper inte kommer att eldas upp.
Detta är ett kortsiktigt antagande baserat på nu gällande oljepriser. Vid en
inte alltför kraftig uppgång av dessa priser torde dock vissa kommuner
komma att överväga att börja utnyttja returpapperet som ett bränsle. Som
anförs i motion 1986/87:N159 (vpk) är returpapper en industriell råvara som
inte skall förbrukas i förbränningsanläggningar.

Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att returpapper skall
ingå bland de prövningspliktiga råvarorna. Riksdagen bör med anledning av
här berörd del av denna motion hemställa hos regeringen om ett förslag till
komplettering av lagen om träfiberråvara så att även användning av
returpapper blir föremål för prövning. Förslaget bör framläggas för riksdagen
under hösten 1987 så att lagändringen kan genomföras från årsskiftet
1987-1988. I avvaktan på denna komplettering tillstyrker utskottet regeringens
lagförslag i nu aktuell del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande prövningspliktiga råvaror
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:105 i ifrågavarande
del och motion 1986/87:N159 yrkande 4

a) antar förslag till lag om träfiberråvara i vad avser2 § enligt bilaga,

b) hos regeringen hemställer om förslag till lagändring i enlighet
med vad utskottet anfört.

5. Användning av returpapper (mom. 4)

NU 1986/87:40

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Den
industriella” och slutar med ”norrländska pappersbruk” bort ha följande
lydelse:

Den kraftiga uppbyggnaden av returpapperslager under år 1986 visar
enligt utskottets mening på att åtgärder erfordras för att öka användningen
av detta avfall. I annat fall finns det risk för att hushållens motivation för att
delta i detta insamlingsarbete kan komma att försvagas avsevärt. Det skulle
vara en olycklig utveckling ur olika aspekter, inte minst från energi- och
naturresurssynpunkt.

Utskottet ansluter sig därför till kravet i motion 1986/87:N159 (vpk) på att
en returpappersfond skall inrättas. Med en sådan fond skulle uppbyggnaden
av ytterligare produktionskapacitet inom pappersindustrin för omhändertagande
av returpapper kunna stimuleras. Som föreslås i motionen bör fonden
byggas upp genom en avgift på papperstillverkningen. I ett senare skede, när
erforderlig kapacitet har uppnåtts, kan avgiften slopas eller användas för
miljöförbättrande och energibesparande åtgärder inom pappersbranschen.
Regeringen bör alltså, menar utskottet, förelägga riksdagen ett förslag om
inrättande av en returpappersfond i enlighet med vad som föreslås i motion
1986/87:N159 (vpk). Motionen tillstyrks sålunda såvitt nu är i fråga.

Det andra här berörda yrkandet i denna motion, angående etablering av en
papperstillverkning i Ortviken baserad på inblandning av returpapper, har
utskottet inte funnit anledning att ställa sig bakom. Den föreslagna returpappersfonden
syftar självfallet till att öka användningen av returpapper även i
Norrland. Motionärernas uppgift att det inte finns något norrländskt
pappersbruk som utnyttjar returpapper torde avse tillverkning av tidningspapper.
Enligt vad utskottet har erfarit används dock returpapper för annan
papperstillverkning i Norrland.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet här har anfört. Ett sådant uttalande skulle i inte oväsentlig
utsträckning tillgodose de motioner från allmänna motionstiden som behandlas
här.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande användning av returpapper
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: N159 yrkande 3 och med
anledning av motion 1986/87:N159 yrkande 2 och motionerna 1986/
87:N342, 1986/87:N350, 1986/87:N418 och 1986/87:N419 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Prövningspliktiga anläggningar (mom. 5)

NU 1986/87:40

Under förutsättning av avslag på reservation 1
Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”av bilaga” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens förslag till lag om
träfiberprövning. För den händelse riksdagen inte skulle följa denna linje
ansluter sig utskottet till förslaget i motion 1986/87:N160 (c) om att
prövningsgränsen för bränslesektorn skall fastställas till 25 000 m3 fast mått
per kalenderår. Denna gräns för prövningsplikten har också föreslagits av
den arbetsgrupp inom industridepartementet som har utarbetat underlaget
för propositionen.

Den av regeringen föreslagna gränsen — 10 000 m3 - är enligt utskottets
mening alltför snäv. Som tidigare har framhållits från centerns sida medför i
allmänhet en ökad användning av skogsråvaror för energiändamål att
skogsindustrins råvarutillgångar ökar genom att tillgänglig råvara då kommer
att tas till vara på ett bättre sätt.

Utskottet föreslår sålunda under angiven förutsättning att riksdagen
godtar den utiormning av 3§ såvitt nu är i fråga som anges i motion
1986/87:N160 (c) och som med en ändring av redaktionell karaktär framgår
av det alternativa förslag som redovisas i hemställan.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande prövningspliktiga anläggningar
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:105 i ifrågavarande
del och med bifall till motion 1986/87:N160 yrkande 2 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om träfiberråvara i vad avser
3§ första stycket 1 enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag

1. Eldnings anläggning eller anläggning
för framställning av trädbränsle
om användningen av träfiberråvara
uppgår till minst 10 000 m3
fast mått per kalenderår.

Alternativt förslag

1. eldningsanläggning eller anläggning
för framställning av trädbränsle
om användningen av träfiberråvara
uppgår till minst 25 000 m3
fast mått per kalenderår.

7. Prövningsinstans (mom. 6)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”i bilaga” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig på denna punkt till vad som anförs i motion
1986/87:N159 (vpk). Det kan inte vara rimligt att bedömningsfrågor av
politisk karaktär skall delegeras till en förvaltningsmyndighet. Detta har
också statens industriverk framhållit i sitt remissvar på den promemoria som
har legat till grund för propositionen.

Utskottet tillstyrker alltså det aktuella yrkandet i nämnda motion och
framlägger förslag om den ändring i nu berörd del av 3 § som är påkallad.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande prövningsinstans
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:105 i ifrågavarande
del och med bifall till motion 1986/87:N159 yrkande 1 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om träfiberråvara i vad avser
3§ första stycket i övrigt enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag

3 § / följande typer av anläggningar
får träfiberråvara inte användas utan
tillstånd av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

2. Skogsindustriell anläggning om
användningen av träfiberråvara uppgår
till minst 200 000 m3 fast mått per
kalenderår.

Alternativt förslag

3 § Träfiberråvara får inte utan tillstånd
av regeringen användas i

2. skogsindustriell anläggning om
användningen av träfiberråvara uppgår
till minst 200 000 m3 fast mått per
kalenderår.

Särskilt yttrande
Lagförslaget (momenten 3 och 5-7)

Christer Eirefelt (fp). Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp) och Per-Richard Molén (m) anför:

Vi har inledningsvis yrkat avslag på regeringens lagförslag i sin helhet. Mot
den bakgrunden har vi inte funnit anledning att lämna synpunkter på
utformningen av enskilda lagbestämmelser. Vi har därför avstått från att ta
ställning vid utskottets behandling av frågor rörande prövningspliktiga
råvaror, prövningspliktiga anläggningar, prövningsinstans och lagförslaget i
övrigt.

NU 1986/87:40

Förslag till

Lag om träfiberråvara
Härigenom föreskrivs följande.

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 § Denna lag är tillämplig på användningen av träfiberråvara. Lagens syfte
är att motverka brister inom skogsindustrins råvaruförsörjning.

2 § Med träfiberråvara avses i denna lag

1. rundvirke,

2. sådan råvara som härrör från rundvirke.

Bark utgör inte träfiberråvara.

3 § I följande typer av anläggningar 3 § Träfiberråvara får inte utan till får

träfiberråvara inte användas utan stånd av regeringen eller den myn tillstånd

av regeringen eller den dighet som regeringen bestämmer

myndighet som regeringen be- användas i

stämmer.

1. Eldningsanläggning eller an- 1. eldningsanläggning eller anläggning
för framställning av träd- läggning för framställning av trädbränsle
om användningen av träfi- bränsle om användningen av träfi berråvara

uppgår till minst 10 000 m3 berråvara uppgår till minst 10 000 m3
fast mått per kalenderår. fast mått per kalenderår,

2. Skogsindustriell anläggning om 2. skogsindustriell anläggning om

användningen av träfiberråvara upp- användningen av träfiberråvara uppgår
till minst 200 000 m3 fast mått per går till minst 200 000 m3 fast mått per
kalenderår. kalenderår.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd
för sådana fall där prövning inte bedöms nödvändig för att tillgodose syftet
med denna lag.

4§ Ett tillstånd skall avse användning av en viss mängd träfiberråvara per
kalenderår. Tillståndet får förses med villkor.

5 § Om ett tillstånd under de tre senast förflutna kalenderåren genomsnittligt
har utnyttjats mindre än till 75 procent får tillståndet inskränkas, dock ej mer
än till vad som motsvarar den förväntade framtida användningen. Har
verksamheten vid anläggningen lagts ner får tillståndet upphävas.

Beslut enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

6 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor
som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).

7 § På begäran av tillsynsmyndigheten skall innehavaren av en anläggning

1. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingar
som behövs för tillsynens utövande, och

2. ge myndigheten tillträde till anläggningen i den omfattning som behövs
för tillsynens utövande.

NU 1986/87:40
Bilaga

Regeringens förslag Utskottets förslag

8§Om en begäran enligt 7§ inte följs får tillsynsmyndigheten vid vite
förelägga innehavaren att fullgöra sin skyldighet.

9 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 7 och 8 §§ får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder träfiberråvara utan
behövligt tillstånd eller bryter mot föreskrift eller villkor som har meddelats
med stöd av denna lag skall dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader.

11 § Brott som avses i 10 § får åtalas av allmän åklagare endast om brottet har
anmälts till åtal av tillsynsmyndigheten.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

2. För anläggningar som omfattas av 3§, där verksamheten vid lagens
ikraftträdande bedrivs med tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385),
skall tillstånd och villkor som har meddelats enligt sistnämnda lag i
tillämpliga delar anses som meddelade enligt den nya lagen.

3. I anläggningar som omfattas av 3§, där verksamheten vid lagens
ikraftträdande bedrivs utan tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385),
får verksamheten bedrivas utan tillstånd så länge användningen av
träfiberråvara inte överstiger användningen under basåret. Med basår avses
det av åren 1973,1974 och 1975 då användningen vid anläggningen var högst.
Vid anläggningar för framställning av trädbränsle och vid eldningsanläggningar
avses med basår dock det av åren 1980, 1981 och 1982 då
användningen vid anläggningen var högst. I dessa anläggningar får dock
verksamheten, intill utgången av år 1987, bedrivas utan tillstånd så länge
användningen av träfiberråvara inte överstiger användningen under basåret
med mer än 5000 m3 fast mått.

4. Föreskrifterna i 136a§ byggnadslagen (1947:385) om förvaltningsenheter
gäller till utgången av år 1987. Förvaltningsenheter får dock registreras
endast om ansökan ha gjorts före den nya lagens ikraftträdande.

NU 1986/87:40
Bilaga

Innehåll NU 1986/87:40

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag 2

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 2

Utskottet 3

Inledning 3

Behovet av lagreglering, m. m 4

Prövningspliktiga råvaror, m.m 7

Prövningspliktiga anläggningar 10

Prövningsinstans 10

Övriga delar av lagförslaget 11

Hemställan 11

Reservationer 12

1. Avslag på propositionen, m. m. (m, fp, c) 12

2. Energibeskattningen (m) 13

3. Energibeskattningen (c) 14

4. Prövningspliktiga råvaror (vpk) 14

5. Användning av returpapper (vpk) 15

6. Prövningspliktiga anläggningar (c) 16

7. Prövningsinstans (vpk) 16

Särskilt yttrande 17

Lagförslaget (m, fp) 17

Bilaga 18

Förslag till lag om träfiberråvara 18

gotab Stockholm 1987 13087