Näringsutskottets betänkande
1986/87:34

om vissa energifrågor (prop. 1986/87:87, prop. 1986/
87:100del™> «86,87:34

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1986/87:87 om statens vattenfallsverk,

dels proposition 1986/87:100 bilaga 16 (miljö- och energidepartementet)
punkterna Cl, C2 och C8—CIO, vilka gäller anslag till myndigheter på
energiområdet,

dels - helt eller delvis - fyra motioner som har väckts med anledning av
proposition 1986/87:87,

dels — helt eller delvis - 22 motioner i energifrågor som har väckts under
allmänna motionstiden och som gäller bl. a.
åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner,
stöd till omställning av energisystemet,
säkerhetsfrågor på kärnkraftsområdet,
beredskap mot störningar i elförsörjningen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker propositionen om statens vattenfallsverk. Det innebär
att utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om ett anslag till
vattenfallsverket för nästa budgetår av ca 3 575 milj. kr. och om inriktningen
av verkets investeringar. Därmed avstyrker utskottet motionsyrkanden (fp;
c; vpk) riktade mot vissa planerade investeringar. Det gäller bl. a. ånggeneratorbyte
i kärnkraftsblocket Ringhals 2, en ny kraftstation, Klippen, i övre
Umeälven, och — delvis — distributionsanläggningar. Motionsyrkandena får
stöd i reservationer.

Utskottet anser liksom regeringen att vattenfallsverket skall ges ett
sektorsansvar för forskning och utveckling inom det elkraftstekniska området.
I två reservationer avvisas förslaget (m, fp, c; vpk). En motion om
försäljning av vattenfallsverket avstyrks av utskottet. Förslaget biträds i en
reservation från de tre borgerliga partiernas sida.

Andra motionsyrkanden med anknytning till statens vattenfallsverk som
utskottet avstyrker gäller energiföretag i Norrbotten (reservation c), utlokalisering
av vattenfallsverkets huvudkontor (reservation m, c) och Fatsjöprojektet
(reservation fp, vpk).

1 Riksdagen 1986187.17sami. Nr34

De fem punkter i budgetpropositionen som behandlas här tillstyrker
utskottet.

Utskottet föreslår med anledning av fem motioner (fp; c; vpk) att frågan
om åtgärder till förmån för landets vattenkraftsproducerande regioner skall
utredas. Detta förutsätts ske inom ramen för en parlamentarisk utredning om
regionalpolitiken som arbetsmarknadsutskottet nyligen har föreslagit. Enligt
en reservation (c, vpk) bör regeringen skyndsamt lägga fram konkreta förslag
i ämnet.

Tre motioner gäller statligt stöd inom energiområdet. Utskottet avstyrker
dem och räknar med att regeringen om så bedöms erforderligt tar initiativ till
åtgärder för att säkerställa energisystemets förnyelse. I en reservation (c,
vpk) begärs bl. a. att 100 milj. kr. skall anvisas på tilläggsbudget för en
fortsättning av stödet till biobränsle- och solenergianläggningar samt små
vattenkraftverk.

Bland övriga motionsyrkanden som utskottet avstyrker kan nämnas
yrkanden om ersättningsregler för polisbevakning av kärnkraftverk, information
inför kärnkraftsolyckor samt uppföljning av verkningarna av
bidrag som har lämnats med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.
Dessa yrkanden följs alla upp med reservationer (c, vpk). En fullständig
förteckning över reservationerna med angivande av partibeteckningar finns
på s. 58 f.

Proposition 1986/87:87
Huvudsakligt innehåll

Propositionen innehåller förslag om inriktningen och omfattningen av
statens vattenfallsverks investeringar under budgetåret 1987/88. Vidare
framläggs förslag bl. a. om vissa bolagsfrågor — avseende Bastusels Kraft AB
och AB Umeforsen - och om ytterligare anslag till vattenfallsverket under
innevarande budgetår. Inledningsvis lämnas en redogörelse för vattenfallsverkets
verksamhet m. m.

Förslag

Regeringen föreslår - efter föredragning av miljö- och energiminister
Birgitta Dahl - att riksdagen

1. antar förslag [på s.2 i propositionen] till lag om upphävande av
förordningen (1915:187) angående grunder för upplåtelse av vissa kronan
tillhöriga vattenfall och strömfall (avsnitt 3),

2. i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört medger regeringen
att godkänna att statens vattenfallsverk medverkar till att kraftstationerna
och annan egendom i Rebnis Kraft AB och AB Grytforsen överförs till
Bastusels Kraft AB samt avtalar om nödvändiga tillägg till nu gällande
konsortialavtal (avsnitt 4),

3. i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört medger regeringen
att godkänna att vattenfallsverket avyttrar aktier i AB Umeforsen och att
verket tecknar nödvändiga avtal (avsnitt 4),

NU 1986/87:34

2

4. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 50000000kr. (avsnitt5),

5. i enlighet med vad fördragande statsrådet har föreslagit bemyndigar
fullmäktige i riksgäldskontoret att - efter hemställan av regeringen eller
efter regeringens bemyndigande statens vattenfallsverk - i varje enskilt fall
och inom den av riksdagen fastställda ramen för borgensåtaganden för lån till
bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier, teckna borgen för
upplåning utomlands till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens
aktier (avsnitt 6),

6. godkänner att regeringen eller efter regeringens bemyndigande statens

vattenfallsverk — samt fullmäktige i riksgäldskontoret i förekommande

fall — tecknar borgen för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar
statens aktier intill sammanlagt 14 373 000 000 kr., varav högst 645 000 000 kr.
för lån till eldistributionsföretag (avsnitt 6),

7. godkänner vad föredragande statsrådet har anfört beträffande investeringar
under budgetåret 1987/88 (avsnitt 6),

8. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1987/88
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
3574600000 kr. (avsnitt 6),

9. i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört godkänner att
vattenfallsverkets förräntningspliktiga kapital nedsätts med 265000000 kr.
(avsnitt 6).

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om (10) sektorsansvar för statens vattenfallsverk för forskning och
utveckling inom det elkraftstekniska området (avsnitt 6).

Proposition 1986/87:100

I proposition 1986/87:100 bilaga 16 (miljö- och energidepartementet) framlägger
regeringen förslag om anslag för budgetåret 1987/88 m. m. Riksdagen
bereds också tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet under den
första av följande rubriker (moment 1) har anfört om organisationen av
statens energiverk.

Beträffande anslag föreslås under angivna rubriker:

Cl. Statens energiverk: Förvaltningskostnader (s. 60-69)

(2) att riksdagen till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1987/88 anvisar ett ramanslag av 33070000 kr.

C2. Statens energiverk: Utredningar m. m. och information (s.69f.)
att riksdagen till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information för
budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 13161000 kr.

C8. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader (s.75—78)

att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för

budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr.

NU 1986/87:34

3

C9. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning (s.78—80)

att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för

budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr.

CIO. Statens kärnbränslenämnd (s. 80—82)

att riksdagen till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1987/88 anvisar
ett reservationsanslag av 1000 kr.

Motioner

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1986187:87 är
följande:

1986/87:N152 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari, såvitt här är i fråga, hemställs
att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vadsom i motionen anförts om
inriktningen av investeringarna för budgetåret 1987/88 inom statens vattenfallsverks
ansvarsområde,

2. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1987/88
anvisar ett i förhållande till regeringens [ förslag] med 516 600 000 kr. minskat
reservationsanslag under fjortonde huvudtiteln om totalt 3058000000 kr. i
enlighet med vad som anförs i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
sektorsansvar för Vattenfall för forskning och utveckling inom det elkraftstekniska
området,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
energimarknadens struktur och bedömningarna av den framtida elanvändningen.

1986/87:N153 av Erik Hovhammar m.fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till förändrad ställning för statens vattenfallsverk
i enlighet med vad som i motionen anförs,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående vattenforsknings- och utvecklingsverksamhet.

1986/87:N154 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att statens energiverk får i
uppdrag att ansvara för forskningen i elkraftsteknik,

2. avslår begäran om anslag för färdigställande av Ringhals samt om medel
för byte av ånggeneratorer i Ringhals 2.

1986/87:N155 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att statens vattenfallsverk får i uppdrag att stoppa
utbyggnaden av Klippens kraftstation i Umeälven,

2. med ändring i regeringens förslag till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer
m. m. för budgetåret 1987/88 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 3529200000 kr.

De motioner frän allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1986/87:N502 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att regeringen omedelbart bör vidta

NU 1986/87:34

4

åtgärder för att bidrag eller förmånliga lån skall kunna ges till lantbrukare för
inköp av reservaggregat för elström.

1986/87:N504 av Paul Lestander m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till dels regionala fonder, dels fondernas
administration och fondstyrelsernas sammansättning i enlighet med vad som
anförs i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att 20% av fondmedlen bör
riktas direkt till de kommuner som berörts av kraftverksbyggen och
sjöregleringar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:N505 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Ivar Franzén (c), vari
hemställs att riksdagen beslutar att ett 25-procentigt bidrag skall utgå till de
lantbrukare som för att trygga sin animalieproduktion anskaffar lämpligt
reservkraftverk.

1986/87:N506 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

12. beslutar att några anslag till fortsatt reparation av Ringhals 2 inte skall
beviljas,

13. hos regeringen hemställer om förslag till uppföljning av verkningarna
av Tjernobylkatastrofen i Sverige enligt motionens förslag,

1986/87:N510 av Birgitta Hambraeus (c) och Anna Wohlin-Andersson (c),
vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om fortsatt stöd till industriverkets rådgivning i energihushållning
till små och medelstora företag.

1986/87:N511 av Martin Olsson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning och förslag om omlokalisering av statens
vattenfallsverks huvudkontor eller delar därav till Västernorrlands län.

1986/87:N513 av Olof Johansson m. fl. (c), vari — med motivering i motion
1986/87:A421 — hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om vikten av att öppna möjligheterna att
utnyttja vinsterna från vattenkraften för regionalpolitisk! motiverade investeringar.

1986/87:N514 av Olof Johansson m. fl. (c), vari — med motivering i motion
1986/87:Ju808 - hemställs att riksdagen

1. av regeringen begär förslag till ersättningsregler för polisbevakning av
kärnkraftverk,

2. beslutar att inrättandet av en tjänst som polisintendent i vardera
polisdistrikten Tierp, Oskarshamn, Lund och Varberg helt och fullt finansieras
av kraftbolagen i fråga.

1986/87:N518 av Erik Janson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts för att
underlätta utbyggnad och/eller restaurering av mini- och mikrokraftverk.

1986/87:N519 av Göthe Knutson (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en strikt saklig informationsannonsering om följderna i

NU 1986/87:34

5

Sverige av Tjernobylhaveriet sker i svensk dagspress under en sammanhängande
period, förslagsvis senast i september innevarande år.

1986/87:N520 av Kenth Skårvik (fp) och Leif Olsson (fp), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
rörande behovet av information till allmänheten inför kärnkraftsolyckor och
att en fungerande beredskapsorganisation kommer till stånd.

1986/87:N524 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen på
tilläggsbudget II för budgetåret 1986/87 anvisar 100milj. kr. för förlängning
av nuvarande stöd till solenergi- och biobränsleanläggningar samt till små
vattenkraftverk.

1986/87:N529 av Marianne Andersson (c) och Rosa Östh (c), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om elförsörjningen i jordbruk.

1986/87:N530 av Rolf Kenneryd (c) och Ivar Franzén (c), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidragsregler för investeringar
i reservkraftverk vid vårdinrättningar och inom jordbrukets animalieproduktion.

1986/87:N531 av Alf Svensson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en återbäring av elskatten med förslagsvis 1 öre per kWh
till de vattenkraftsproducerande länen för att användas till att stimulera
utvecklingen av alternativa inhemska energikällor och främja näringsliv och
sysselsättning i dessa län i enlighet med motionen.

1986/87:N532 av Rune Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om den tekniska konstruktionen av det förslag
[om återbetalning av vissa elavgiftsmedel till vattenkraftsproducerande
regioner] som framförts i motionen samt att den därefter återkommer till
riksdagen med förslag i ärendet.

1986/87:N533 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c) vari - med
motivering i motion 1986/87:Ju232 — hemställs att riksdagen

1. hemställer hos regeringen om förslag till ersättningsregler för polisbevakning
av kärnkraftverk,

2. hos regeringen anhåller om förslag på inrättande av extra polistjänster i
Oskarshamns polisdistrikt och övriga tre kärnkraftskommuner att finansieras
helt av kraftbolagen i fråga.

1986/87:N534 av Alf Svensson (c), såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen
uttalar sig för att ett särskilt energidepartement inrättas.

1986/87:N537 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om uppdelning av Vattenfalls verksamhet
och försäljning av vattenkraftsaktier samt energiföretag i Norrbotten enligt
de riktlinjer som redovisats i motionen,

2. som målsättning ger regeringen till känna att det under 1988 skall ske
försäljning av 15 % av aktierna i VIVA-bolaget, motsvarande ca 15 miljarder
kronor.

NU 1986/87:34

6

1986/87:N538 av Ture Ångqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om byggande av
Fatsjö kraftstation.

1986/87:N541 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts i fråga om beredskapsplaner för en stor kärnkraftsolycka.

1986/87:N549 av NilsG. Åsling (c), vari — med motivering i motion
1986/87: A494 — hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
en tredjedel av energiskatten på den i stödområdena A och B producerade
elkraften återförs för att stödja det lokala och regionala näringslivet i
Norrlands inland.

Uppgifter i anslutning till vissa motionsyrkanden
Statens vattenfallsverks organisation m. m.

Förslag om försäljning av statens vattenfallsverk har behandlats av näringsutskottet
de två senaste åren.

När utskottet våren 1985 behandlade en motion (c) om uppdelning av
vattenfallsverket i fyra bolag avstyrktes motionen på i huvudsak följande
grunder (NU 1984/85:32 s. 33 f.). Staten borde inte avhända sig reala
tillgångar i form av vattenkraft. En uppdelning av vattenfallsverket enligt
förslaget skulle minska möjligheterna till samordnat utnyttjande av olika
kraftslag och därmed också resultera i ett mindre effektivt elförsörjningssystem.
En försäljning av vattenkraftstillgångar till ett sådant pris som
motionärerna räknade med skulle leda till en kraftig höjning av elprisnivån,
vilket skulle inverka negativt på bl. a. svensk industris konkurrenskraft. I en
gemensam reservation gav de borgerliga partiernas företrädare i utskottet
sitt stöd åt motionen, varvid de särskilt tog fasta på de statsfinansiella
aspekterna på förslaget. Centerpartiets företrädare hävdade dessutom i ett
särskilt yttrande att ett genomförande av förslaget skulle skapa förutsättningar
för betydligt lägre energikostnader i ett längre perspektiv. Riksdagen
avslog motionen.

När frågan var aktuell våren 1986 behandlade näringsutskottet (NU 1985/
86:24 s. 13 f.) samtidigt ett motionsyrkande (m) av innebörden att riksdagen
hos regeringen skulle begära en utredning av statens vattenfallsverks
finansiella och organisatoriska ställning och ett motionsyrkande (c) om en
uppdelning av vattenfallsverkets verksamhet.

Näringsutskottet erinrade om att det mot bakgrund bl. a. av verksledningskommitténs
betänkande (SOU 1985:41) Affärsverken och deras företag
pågick vissa överväganden inom regeringskansliet om vattenfallsverkets
kapitalförsörjning, styrning, avkastningskrav m. m. Det nämndes att regeringen
den 15 maj 1986 hade fastställt en ny instruktion för statens
vattenfallsverk. Enligt denna har verket till uppgift att verka bl. a. för en
rationell elenergiförsörjning och en effektiv användning av energi inom

NU 1986/87:34

7

landet. Verket skall också enligt instruktionen inom sitt verksamhetsområde
arbeta för en avveckling av kärnkraften till senast år 2010.

Finansutskottet hade i ett yttrande (FiU 1985/86:2 y) avstyrkt motionerna.
Endast en av motionerna (c) kommenterades särskilt. Finansutskottet ansåg
att de gynnsamma statsfinansiella effekter som enligt motionen skulle följa
av en utförsäljning av statlig egendom i huvudsak var skenbara. De
borgerliga partiernas företrädare hade anmält avvikande mening.

Näringsutskottet anförde följande:

Liksom förra året tar utskottet bestämt avstånd från förslagen om utförsäljning
av statens vattenkraftstillgångar, vare sig det sker genom en utbrytning
och privatisering av all vattenkraft hos vattenfallsverket eller genom
avyttring av vissa objekt. Beträffande de statsfinansiella och realekonomiska
effekterna av en överföring av dessa tillgångar till privata intressenter
hänvisar utskottet till vad finansutskottet har anfört. Den energipolitiska
effekten skulle i första hand bli en kraftig höjning av elprisnivån, i vart fall om
utförsäljningen — vilket motionärerna synes förutsätta — skulle ske till de
priser som i dag gäller vid överlåtelser av utbyggd vattenkraft och de nya
ägarna skulle kräva en häremot svarande avkastning. Den organisatoriska
uppdelning av vattenfallsverket som föreslås av centerpartiet skulle dessutom
enligt näringsutskottets mening medföra allvarliga risker för störningar
i ett väl fungerande, integrerat system för produktion och distribution av
kraft. Detta kan inte vara till gagn för elkonsumenterna. Utskottet vill också
framhålla att förslaget om en uppsplittring av vattenfallsverket ter sig särskilt
ansvarslöst i en situation då den förestående avvecklingen av kärnkraften
ställer stora krav på insatser för bl. a. utveckling av ny elproduktionsteknik.
Vattenfallsverket utgör den kanske viktigaste statliga resursen för ändamålet.

I fråga om det krav på utredning som hade framförts från moderata
samlingspartiet anförde utskottet att en utveckling pågick av formerna för
styrning och finansiering av affärsverken i den riktning som motionärerna
angav. Verksledningskommitténs förslag pekade i samma riktning. Huruvida
den modell som hade valts för t. ex. televerket var den lämpligaste för
vattenfallsverket undandrog sig utskottets bedömning. Det borde, fortsatte
utskottet, ankomma på verket självt och på regeringen att utforma förslag till
lösningar som tillgodosåg kraven på såväl affärsmässighet som effektiv
styrning från statsmakternas sida. Detta borde enligt utskottets mening
kunna ske inom ramen för affärsverksformen. I fråga om vattenfallsverket
ansåg utskottet att det fanns klara motiv, främst av energipolitisk art, för att
de särskilda möjligheter till styrning som denna företagsform ger skulle
bibehållas.

Utskottet avstyrkte motionsyrkandena. Liksom året innan förelåg en
reservation av de borgerliga partiernas representanter och ett särskilt
yttrande från centerpartiets företrädare. Riksdagen följde utskottet.

NU 1986/87:34

8

Vojmå- och Fatsjöprojekten

NU 1986/87:34

Allmän bakgrund

Projekten Vojmå och Fatsjö berör båda Ångermanälven. Vojmåprojektet
innebär en utbyggnad av en del av nedre Vojmån. Fatsjöprojektet innebär en
överledning från Vojmsjön till Malgomaj och en minskad vattenföring i
nedre Vojmån.

Utbyggnaden av vattenkraftstillgångarna i Vojmån aktualiserades då
statsmakterna år 1970 beslöt att Vindelälven tills vidare inte skulle byggas ut.

År 1978 fick statens vattenfallsverk regeringens uppdrag att utreda båda
alternativen. Vattenfallsverket redovisade utredningsresultatet och förordade
på kraftekonomiska grunder att Vojmå kraftstation skulle byggas.
Regeringen lät statens industriverk göra en utredning och samhällsekonomisk
bedömning med beaktande av sysselsättningens värde och uppdrog
därefter hösten 1979 åt vattenfallsverket att driva Fatsjöalternativet vidare.

Vattenkraftberedningen föreslog år 1983 i betänkandet (SOU 1983:49)
Vattenkraft att Vojmå skulle föras till planen för vattenkraftsutbyggnad.
Motiven var huvudsakligen att Vojmå i förhållande till Fatsjö innebär mindre
inverkan i naturen och har en bättre ekonomi. Därigenom har projektet
bättre förutsättningar att bära extra kostnader i form av minimitappningar
m. m.

Regeringen anslöt sig till vattenkraftberedningens uppfattning och motiv
för att Vojmå och inte Fatsjö borde föras till planen för vattenkraftsutbyggnad.
Detta blev sedermera också riksdagens beslut (prop. 1983/84:160,
BoU 1983/84:30, rskr. 1983/84:388).

Regeringen avslog i maj 1985 vattenfallsverkets ansökan enligt vattenlagen
om en utbyggnad av Fatsjö kraftverk med hänsyn till att det inte var
ekonomiskt tillåtligt.

Under hela utredningstiden har Vilhelmina kommun bestämt motsatt sig
den konventionella utbyggnaden i Vojmå och pläderat för Fatsjöalternativet.
I vattenmålet om Fatsjö motiverade kammarkollegiet sin tillstyrkan av
tillåtligheten med den positiva sysselsättningseffekten. Såväl kommunen
som kammarkollegiet yrkade dock på hög minimivattenföring i Vojmån;
kommunen yrkade därtill att 17milj. kr. skulle utbetalas som särskilda
villkorsmedel.

I april 1986 gav regeringen statens energiverk i uppdrag att följa
genomförandet av planen för vattenkraftsutbyggnad. I uppdraget anförs
bl. a. följande:

Statens energiverk bör kartlägga och analysera planeringsläget och

den regionala fördelningen av vattenkraftsutbyggnaden. Syftet med kartläggningen
bör i första hand vara att kartlägga förutsättningarna för att
genomföra sådana projekt i planen om vars genomförande det föreligger
konflikter eller oklarhet. Uppdraget omfattar dock inte sådana projekt som
för närvarande är föremål för prövning enligt vattenlagen. Verket bör därvid
vid behov kunna ta erforderliga initiativ för att underlätta genomförandet,
bl. a. i samverkan med berörda intressenter överväga modifieringar m. m.

9

Ekonomi m. m.

NU 1986/87:34

I skrivelse i oktober 1986 har länsstyrelsen i Västerbottens län och
Vilhelmina kommun förordat att regeringen återupptar behandlingen av
statens vattenfallsverks tidigare planer på vattenkraftsutbyggnad i Fatsjö.

Vattenfallsverket har i skrivelse till regeringen i december 1986 anmält att
verket kan genomföra utbyggnaden av Fatsjö om regeringen mot bakgrund
av den förändrade sysselsättningssituationen i regionen ändrar sina tidigare
fattade beslut och meddelar vattendomstolen och verket erforderliga tillstånd.

Vattenfallsverket har tidigare, i fråga om Fatsjö, räknat med en antagen
genomsnittlig oljeprisnivå under 60 år om 20 dollar per fat. Detta skulle ge en
förlust, vid real 4% kalkylränta, på 185 milj. kr.

I skrivelsen i december 1986 har vattenfallsverket lämnat en redovisning av
Vojmå- och Fatsjöprojekten. Beträffande Fatsjö kommer den beräknade
årsproduktionen (225 GWh) att påverkas av villkoren beträffande minimivattenföring.
Om de förutsättningar som vattenfallsverket har angett i sin
ansökan till vattendomstolen fastställs samt lasten år 1995 beräknas till
135TWh, oljepriset år 1995 antas vara 26 dollar per fat och avvecklingen av
kärnkraften genomförs år 2005, beräknas investeringskostnaden kunna
förräntas till 4%.

Om samtliga yrkanden som har framställts i remissvaren till jordbruksdepartementet
beaktas minskas resultatet med upp till 90milj. kr. Om enbart
kommunens synpunkter beaktas påverkas resultatet negativt med ca
47milj.kr., varav 30milj.kr. utgör förlust på grund av ökade krav på
minimitappning, 7milj.kr. utgör särskilda s. k. rekreationsmedel och
lOmilj.kr. avser åtgärder för att främja näringslivet. Detta skulle enligt
vattenfallsverket ge en förräntning på ca 3,8%.

I fråga om sysselsättning har vattenfallsverket anmält att arbetskraftsbehovet
om Fatsjöprojektet genomförs kan beräknas till 1400 årsverken fördelade
över fem år.

Skrivelserna bereds för närvarande inom miljö- och energidepartementet.
Stöd till omställning av energisystemet

Riksdagen och regeringen har under senare år beslutat om ett flertal åtgärder
som syftar till att underlätta omställningen av landets energisystem.

Inom ramen för energihushållningsprogrammet har stöd lämnats till
energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse. I syfte att åstadkomma en
effektivare energianvändning i bebyggelsen har staten vidare gett stöd för
utbildning, rådgivning och besiktning.

Även inom andra samhällssektorer har statliga insatser vidtagits för att
främja en effektivare energianvändning.

Som stimulans till forskning och teknisk utveckling inom energiområdet
har stöd lämnats genom de statliga energiforskningsprogrammen. Ett fjärde
treårsprogram för energiforskning beslöts av riksdagen år 1984 (prop.
1983/84:107 bil. 9, NU 1983/84:45, rskr. 1983/84:407). Beslutet innebar att en
rampå nära 1200 milj. kr. anvisades för budgetåren 1984/85—1986/87. Våren

10

1987 har riksdagen att ta ställning till ett nytt treårigt energiforskningsprogram
(prop. 1986/87:80 bil. 12, NU 1986/87:33).

År 1980 beslutade riksdagen om stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m.
(prop. 1980/81:49, NU 1980/81:19, rskr. 1980/81:100). Syftet var att underlätta
introduktion och kommersialisering av åtgärder som snabbt kunde minska
oljeberoendet. Ett andra oljeersättningsprogram beslutades av riksdagen år
1983 (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr. 1983/84:124). Därigenom förlängdes
det statliga stödet för oljeersättande åtgärder t. o.m. den 30 juni
1987. För perioden den 1 januari 1984-den 30 juni 1987 beräknades ett stöd
om totalt 1650 milj. kr. Sedan den 1 juli 1983 administreras oljeersättningsprogrammet
av statens energiverk.

Direkta statliga stöd för att främja inhemsk energiproduktion har också
lämnats genom särskilda investeringsprogram. Det första programmet
beslutades av riksdagen år 1982 och avsåg stöd till bl. a. investeringar i
torveldade förbränningsanläggningar och fjärrvärmeanläggningar. Genom
senare riksdagsbeslut åren 1983 och 1984 förlängdes denna stödform och i
samband med riksdagens energipolitiska beslut våren 1985 (prop. 1984/
85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362) beslutades om en ytterligare
förlängning t. o. m. 1986 års utgång. Inom ramen för det investeringsprogrammet
kunde bidrag ges med högst 10 % av kostnaderna för investeringar i
större eldningsanläggningar för inhemska bränslen, med högst 50% av
kostnaderna för investeringar i vissa solvärmeanläggningar, med högst 50 %
av kostnaderna för förprojektering av små vattenkraftverk och med högst
15 % av kostnaderna för investeringar i små vattenkraftverk. Även detta stöd
administreras av statens energiverk.

Oljeersättningsprogrammet ersattes den 1 maj 1986 av ett program för
utveckling och introduktion av ny energiteknik (prop. 1985/86:102, NU 1985/
86:17, rskr. 1985/86:172, 173). Stödet utvidgades därmed från att vara ett
renodlat oljeersättningsstöd till att främja utveckling och introduktion av ny
teknik, som bidrar till ett effektivare och mer miljövänligt energisystem. Ett
viktigt syfte med stödet är att stimulera teknik som möjliggör en ökad
användning av inhemska bränslen. Projekt som syftar till att vidmakthålla,
öka eller få till stånd elproduktion i små vattenkraftverk kan erhålla stöd i
form av lånegarantier.

Ett villkor för bidrag inom investeringsprogrammet till små vattenkraftverk
var att de beställs före den 1 april 1987. För att undvika vissa
övergångsproblem beslöt regeringen i december 1986 förlänga tiden för
beställning till den 1 januari 1988. Statens energiverk har regeringens
uppdrag att följa genomförandet av planen för vattenkraftsutbyggnad (se
s. 9). Denna plan omfattar små vattenkraftverk. I uppdraget ingår att
energiverket skall inkomma till regeringen med lägesredovisningar före
utgången av år 1987 och i anslagsframställningen för budgetåret 1988/89.

I december 1986 beslutade regeringen att 10milj. kr. av det under tolfte
huvudtiteln för budgetåret 1985/86 uppförda anslaget E22, Vissa åtgärder
för omställning av energisystemet skall användas för fortsatt stöd till
investeringar i solvärmeanläggningar ingående i mindre system. Stödet
administreras av statens energiverk och bostadsverket.

Riksdagen beslöt våren 1986 om en höjning av bl. a. den allmänna

NU 1986/87:34

11

energiskatten (prop. 1985/86:140, SkU 1985/86:38, rskr. 1985/86:364). I det
sammanhanget behandlades ett antal motioner (c) som gick ut på att
energiskattehöjningarna skulle kombineras med olika åtgärder i syfte att
stimulera en omställning och förnyelse av energisystemet. Näringsutskottet
yttrade sig i ämnet till skatteutskottet (NU 1985/86:5 y). Riksdagen anslöt sig
till följande uttalande av skatteutskottet (s. 18):

Skatteutskottet vill emellertid liksom näringsutskottet betona vikten av att
regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att främja en omställning och
förnyelse av energisystemet och att erforderliga medel ställs till förfogande
för sådana ändamål. Som näringsutskottet framhåller bör exempelvis
inkomster från de särskilda energiskatterna kunna tas i anspråk för dessa
åtgärder. Utskottet förutsätter att regeringen har sin uppmärksamhet riktad
på denna fråga och vidtar åtgärder eller återkommer till riksdagen med
förslag till lämpliga insatser.

Statsrådet Birgitta Dahl besvarade i december 1986 (RD 1986/87:49 s. 3) en
interpellation (1986/87:109) av Ivar Franzén (c) om förstärkt stöd till
energiinvesteringar. I svaret redogjorde statsrådet för de statliga stödinsatser
inom energiområdet som hade beslutats av statsmakterna de senaste åren.
Hon redovisade också uppgifter om hur energisystemet hade omdanats,
bl. a. till följd av de statliga insatserna.

Interpellationssvaret avslutades på följande sätt:

Sammanfattningsvis kan således konstateras att regeringen sedan år 1982 har
genomfört och genomför mycket omfattande insatser för forskning och
utveckling av hushållning och ny teknik som skall ersätta olja och kärnkraft.
Betydande resultat har uppnåtts som innebär att ny teknik på flera områden
nu hävdat sig väl utan stöd från samhällets sida. Slutligen vill jag peka på det
arbete som utförts inom energirådet och den diskussion om energipolitiken
som nu pågår till följd av detta. Om resultatet av diskussionerna påvisar ett
behov av ändrade stödformer är det enligt min mening naturligt att
regeringen återkommer till riksdagen under våren 1987 i denna fråga.

När statsrådet Dahl i mars 1987 (RD 1986/87:93 s. 1) besvarade en interpellation
(1986/87:176) av Ivar Franzén (c) om behandlingen av ärenden om
bidrag till biobränsleanläggningar m. m. hänvisade hon till den nyss angivna
debatten från slutet av förra året. Hon erinrade om att samtliga ansökningar
som hade kommit in före den 1 januari 1987 skulle komma att prövas av
statens energiverk och att ytterligare 10milj. kr. hade anslagits för stöd till
solvärmeanläggningar. Stöd till investeringar i små vattenkraftverk skulle
vidare kunna beviljas även i de fall vattenlagsprövningen tog sådan tid att
anläggningen inte kunde beställas förrän efter den 1 april 1987.

I svar på en fråga (1986/87:469) av Bengt Rosén (fp) upplyste statsrådet
(RD 1986/87:100 s.49) om att den nyss angivna beställningstidpunkten för
små vattenkraftverk har flyttats fram till den 31 december 1987. Statsrådet
erinrade om att regeringen våren 1986 gav statens energiverk i uppdrag att
följa genomförandet av planen för vattenkraftsutbyggnad. Statens energiverk
kommer i enlighet med detta uppdrag att i samband med sin
anslagsframställning för budgetåret 1988/89 redovisa läget beträffande
planen. Statsrådet förutsatte att verket härvid skulle uppmärksamma läget
när det gäller utbyggnaden av små vattenkraftverk.

NU 1986/87:34

12

I frågesvaret erinrades vidare om att regeringen förberedde ett förslag till
riksdagen med anledning av händelserna i Tjernobyl. Avsikten var att detta
skulle kunna föreläggas riksdagen senare under våren 1987. Mot denna
bakgrund var statsrådet Dahl inte beredd att ta initiativ till att ytterligare
medel för stöd till små vattenkraftverk ställdes till energiverkets förfogande.

Beredskap mot störningar i elförsörjningen

Frågor rörande reservkraftverk för jordbruket och inom andra områden har
behandlats av riksdagen flera gånger under de senaste åren. Senast skedde
detta våren 1986. Riksdagen gjorde då på förslag av näringsutskottet
(NU 1985/86:17 s. 62f.) ett uttalande till regeringen i detta ämne. Näringsutskottets
förslag grundades på ett yttrande av försvarsutskottet (FöU 1985/
86:6y). Bakgrunden var i korthet följande.

I slutet av år 1983 drabbades stora delar av Sverige av störningar i
elförsörjningen. Till följd av ett fel i ett kopplingsorgan vid Enköping avbröts
kraftleveranserna till södra hälften av landet. Regeringen tillkallade med
anledning härav en kommission för att utreda elförsörjningens sårbarhet och
lämna förslag i ämnet.

Resultatet av kommissionens arbete redovisades år 1984 i betänkandet
(SOU 1984:69) Säker elförsörjning. Kommissionen uttalade bl. a. att flertalet
viktiga samhällsfunktioner klarar elavbrott under 12—24 timmar med
befintlig och planerad reservkraft utan större negativa samhällseffekter. Vid
längre elavbrott på upp till två tre dygn uppstår större problem. Kommissionen
ansåg därför att ökad uppmärksamhet borde ägnas åt sådana elavbrott.
Beträffande jordbruket fann kommissionen det önskvärt att fler lantbruk
skaffade tillgång till reservkraft. Det fanns dock enligt kommissionen inte
tillräckliga motiv för att föreslå statliga bidrag till detta ändamål. Däremot
ansågs det att statliga lånegarantier borde kunna lämnas för investeringar
som ger tillgång till reservkraft.

Beredskapen mot störningar i elförsörjningen togs upp i proposition
1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken. Riksdagen (NU 1984/85:30,
rskr. 1984/85:362) godkände i propositionen angivna riktlinjer för elförsörjningen
liksom föreslagna grunder för stöd för anskaffande av reservkraftverk
inom jordbruket. Grunderna innebar att statliga lånegarantier kan lämnas
för detta ändamål.

Under våren 1985 beställde regeringen tre utredningar med sikte på ökad
beredskap vid svåra elavbrott. Åt statens energiverk uppdrogs att utreda
behovet av åtgärder för att förebygga långa elavbrott i fred och för att
begränsa konsekvenserna av sådana elavbrott. Socialstyrelsen fick i uppdrag
att inventera tillgången till reservkraft vid landets sjukhus. Vidare skulle
transportrådet utreda drivmedelsförsörjningen vid elavbrott i fred. Alla tre
utredningarna färdigställdes kring årsskiftet 1985-1986.

Enligt energiverkets utredning har det svenska elförsörjningssystemet en
hög driftsäkerhet som successivt ökar ytterligare genom ny- och ombyggnader
av elnäten. Verket anser att det är viktigast att förbättra beredskapen för
åtgärder vid långvariga elavbrott hos eldistributörer, kommuner och elförbrukare
så att man kan reducera konsekvenserna av avbrott som trots allt

NU 1986/87:34

13

inträffar. Energiverket anser att störningskänsliga elabonnenter själva måste
planera och förbereda åtgärder för att lindra negativa konsekvenser vid
elavbrott. Då det gäller störningskänsliga lantbruk finns stora behov av
reservelverk. Energiverket har därför tillsammans med berörda parter låtit
utarbeta en kravspecifikation för traktordrivna reservelverk.

Socialstyrelsens inventering visar bl. a. att flertalet reservkraftsaggregat
vid landets sjukhus ger otillfredsställande effekt och att omkring en tredjedel
av alla sjukhus helt saknar reservkraft. I transportrådets utredning påpekas
att det, med undantag för försvarsmakten, i huvudsak saknas reservaggregat
för drivmedelspumpar. Ett elavbrott under två till tre dagar bedöms medföra
väsentliga problem även för prioriterade förbrukarkategorier. De nu nämnda
myndighetsrapporterna har efter remissbehandling diskuterats vid överläggningar
i regeringskansliet med olika berörda myndigheter och organisationer.
Deltagarna har därefter bl. a. informerat distributionsföretag och
kommuner om behovet av åtgärder för att förebygga elavbrott och förbättra
planeringen inför sådana, bl. a. genom anslutning av reservelverk. Statens
energiverk följer upp de åtgärder som vidtas. Inom regeringskansliet
förbereds för närvarande bl. a. åtgärder för att förbättra tillgången till
reservpumpar för drivmedel.

Försvarsutskottets yttrande till näringsutskottet våren 1986 gällde ett antal
motioner som ur olika aspekter tog upp beredskapen vid elavbrott m.m.
Försvarsutskottet fann två grundläggande orsaker till att läget då var
otillfredsställande. Den ena var att beredskapshänsyn på många håll länge
har varit en okänd företeelse i den ordinarie verksamheten. Redan fattade
beslut och pågående arbete inom bl. a. regeringskansliet måste snabbt leda
till förbättringar i detta avseende. Den andra huvudorsaken till det dåvarande
läget ansågs vara att det rådde osäkerhet om ansvarsfördelningen
beträffande reservanordningar. Förhoppningar om statsbidrag till investeringar
för försvarsberedskap kunde ha avhållit från nödvändiga åtgärder i
syfte att möta störningar i fredstid.

För att påskynda utvecklingen borde riksdagen enligt försvarsutskottet
ställa sig bakom följande principiella inriktning beträffande reservanordningar
för elavbrott. I första hand borde anskaffas reservanordningar som
tillgodoser nödvändiga behov vid störningar i fredstid. För varje samhällsviktig
verksamhet borde vederbörande företag, kommun, affärsdrivande verk
eller statlig myndighet ställa sig frågan hur verksamheten påverkas av ett
långvarigt elavbrott. Ansvaret för att beredskapsåtgärder vidtas i fråga om en
viss verksamhet, och även kostnadsansvaret, borde enligt försvarsutskottet
åvila den som svarar för verksamheten under ostörda förhållanden. Som
stimulans till planering, investeringar m. m. utanför den statliga sektorn
kunde staten ta initiativ till vissa åtgärder. Det rörde sig främst om utbildning
och övningar men också om t. ex. sådana åtgärder som statens energiverk i
samråd med andra har vidtagit för att underlätta anskaffning av traktordrivna
reservelverk. Försvarsutskottet ansåg dock att statsbidrag för investeringar
eller andra beredskapsåtgärder inte borde påräknas.

Beträffande krigsbehoven borde riksdagen enligt försvarsutskottets mening
uttala sig för att ansvarsförhållanden och ambitionsnivåer bestäms

NU 1986/87:34

14

under år 1987, om möjligt i samband med riksdagens långsiktiga försvarsbeslut.

När det gäller lantbrukets beredskap mot avbrott i elförsörjningen ansåg
försvarsutskottet att jordbrukare vilkas verksamhet är känslig för elavbrott i
eget intresse borde sörja för att ha tillgång till reservkraft. Det kan inte
förutsättas att kommunerna har möjlighet att hjälpa lantbrukare vid
elavbrott. Något statsbidragssystem borde inte tillskapas men åtgärder som
underlättar anskaffningar och samarbete mellan flera lantbruk borde
stödjas.

Försvarsutskottet ansåg det vidare vara angeläget att ökad uppmärksamhet
ägnades åt reservanordningar inom den kommunaltekniska försörjningen.
Reservanordningar för vårdinrättningar, radiosändare, lagercentraler,
vägstationer m. m. måste också tillkomma i ökad utsträckning. Reservpumpar
för drivmedel behövs både vid stationer som är öppna för allmänheten
och hos myndigheter, företag m. fl. som har egna drivmedelsanläggningar.

Enligt försvarsutskottets mening borde riksdagen med anledning av
ifrågavarande motionsyrkanden som sin mening ge regeringen till känna vad
som anfördes i försvarsutskottets yttrande. I en avvikande mening (c)
föreslogs att statsbidrag för anskaffning av reservaggregat till lantbrukare
med djurhållning skulle utgå under en övergångstid med förslagsvis 25 % av
kostnaderna för aggregat och installation.

Näringsutskottet instämde i vad försvarsutskottet hade anfört om beredskapen
mot störningar i elförsörjningen och föreslog att riksdagen skulle göra
ett uttalande av den innebörd som försvarsutskottet hade rekommenderat.
Centerpartiets företrädare i näringsutskottet reserverade sig och instämde i
vad som hade anförts av centerns företrädare i försvarsutskottet. Riksdagen
följde utskottet.

Utskottet

Bakgrund och avgränsning

Riksdagen fastställde våren 1985 riktlinjer för energipolitiken fram till
omkring år 1990 (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362).
Energipolitiken skall enligt riktlinjerna utformas så att den medverkar till att
de välfärdsmål som har satts upp för samhället kan uppnås. Inom ramen för
en allmänt god hushållning med begränsade resurser skall en effektiv
energianvändning och en intensifierad energihushållning främjas. Vid användning
och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på
säkerhet och omsorg om miljön. Förutsättningar skall skapas för en
avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut. Den sista
kärnkraftsreaktorn skall tas ur drift senast år 2010.

Under resten av 1980-talet är energipolitiken enligt riksdagens beslut
inriktad på att omställningen av energisystemet från olja till förnybara och
inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningar steg för
steg läggs fast för avvecklingen av kärnkraften. Som ett led i denna
omställning skapas ett energisystem som är mindre känsligt för internationel -

NU 1986/87:34

15

la tillförselstörningar och som ger en förbättrad försörjningstrygghet.

Strategin för förberedande och säkerställande av kärnkraftens avveckling
har i huvudsak följande innehåll. Konkreta åtgärder skall vidtas för att
snabbt minska oljeberoendet och lägga grunden för en ersättning av
kärnkraften genom energihushållning, fjärrvärmeutbyggnad, införande av
ny teknik och nya energikällor samt forskning och utveckling. Möjligheter till
att hushålla med energi och nå en allt effektivare energianvändning skall
prövas. I strategin ingår vidare en politik för ändamålsenlig elanvändning.
För uppvärmning får elenergi i allt väsentligt endast användas i omställbara,
flexibla och utvecklingsbara system eller i kombination med extremt
energisnål teknik. Ny teknik för elproduktion, såsom utnyttjande av
vindenergi eller solceller, skall också prövas ingående.

De beslut som successivt behöver fattas för att förbereda och säkerställa
kärnkraftens avveckling skall grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt.
Riktlinjerna innebär att kärnkraften skall ersättas i första hand genom
effektivare elanvändning och i andra hand genom övergång till inhemska
bränslen, solvärme, naturgas m. m. I tredje hand kan nya elproduktionsanläggningar
bli aktuella, dock endast i den utsträckning detta behövs för att
komplettera de andra alternativen.

Avvecklingen av kärnkraften bör enligt riktlinjerna för energipolitiken
genomföras stegvis. Vid regelbundet återkommande avstämningar bör
riksdagen med utgångspunkt i aktuellt beslutsunderlag lägga fast de närmare
riktlinjerna.

Frågor om kärnkraftens säkerhet och om kärnkraftsavvecklingen har fått
ny aktualitet och kommit att inta en central plats i den energipolitiska
debatten efter reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen i slutet av april
förra året. I maj 1986 uppdrog regeringen åt rådet för långsiktiga elanvändnings-
och elproduktionsfrågor, energirådet, att mot bakgrund av denna
olycka på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet
m. m. Samtidigt tillkallades en expertgrupp för att utarbeta sådant underlag
som behövdes för att energirådet skulle kunna fullfölja sitt uppdrag. Ett
vetenskapligt råd tillkallades i juni 1986. Det fick till uppgift att granska
expertgruppens bedömningar och slutsatser. Energirådet har i november
1986 överlämnat sitt utredningsmaterial till regeringen. Detta har remissbehandlats.

Riksdagen avslog våren 1986 efter förslag av näringsutskottet (NU 1985/
86:37) två motioner som hade väckts med anledning av kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl. Motionärerna (c; vpk) krävde bl. a. attén preciserad avvecklingsplan
för kärnkraften skulle upprättas omgående. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena
med hänvisning till den utvärdering av kärnkraftsolyckan
och dess effekter för det svenska kärnkraftsprogrammet som energirådet
skulle utföra. Motionärernas önskemål fick stöd i reservationer (c, vpk).

I slutet av år 1986 beslöt riksdagen om vissa åtgärder efter Tjernobylolyckan.
Det gällde beredskapshöjande åtgärder, åtgärder för att mildra konsekvenserna
av det radioaktiva nedfallet och internationella åtgärder (prop.
1986/87:18, NU 1986/87:12, rskr. 1986/87:97). En rad motionsyrkanden
följdes upp med reservationer.

Riksdagen anslöt sig vidare i slutet av förra året till ett förslag av regeringen

NU 1986/87:34

16

om förbud mot nya kärnkraftsreaktorer (prop. 1986/87:24, NU 1986/87:13,
rskr. 1986/87:98). Reservationer (m; fp) förelåg.

Förutom till de förslag som regeringen lägger fram i årets budgetproposition
har riksdagen nu att ta ställning till ytterligare förslag inom energiområdet.

I mars 1987 har regeringen lagt fram proposition 1986/87:87 om statens
vattenfallsverk. Vidare framförs i proposition 1986/87:80 om forskning
förslag till ett nytt treårigt program för energiforskning.

I budgetpropositionen (prop. 1986/87:100 bil. lös. 22) erinras om arbetet i
energirådet, remissbehandlingen och visst beredningsarbete inom regeringskansliet.
Avsikten sägs vara att regeringen och riksdagen på grundval av det
underlag som därvid kommer fram skall under våren 1987 kunna ta ställning
till om och i så fall i vilken omfattning erfarenheterna efter kärnkraftsolyckan
påverkar den fastlagda strategin för kärnkraftsavvecklingen.

Med utgångspunkt i de planer regeringen har aviserat hade utskottet
räknat med att under våren 1987 behandla regeringens förslag i ämnet jämte
motionsyrkanden. Avsikten var att i det sammanhanget behandla en rad
motionsyrkanden från allmänna motionstiden om energipolitikens inriktning,
energihushållning, elförsörjning m. m., dvs. frågor som kan kopplas till
strategiska ställningstaganden rörande kärnkraftsavvecklingen.

Regeringen har sedermera meddelat sin avsikt att förelägga riksdagen sina
ställningstaganden först senare under våren, vilket innebär att de inte
kommer att behandlas under innevarande riksmöte.

I det sålunda uppkomna läget begränsar utskottet behandlingen av
energifrågorna våren 1987 på följande sätt. Detta betänkande ägnas till stor
del åt propositionen om statens vattenfallsverk och de fyra motioner som har
väckts med anledning av den. Vidare behandlas här fem punkter i budgetpropositionen
och dessutom — helt eller delvis - 22 motioner från allmänna
motionstiden. I detta sammanhang tas inte upp frågor som rör kärnkraftsavvecklingen
eller i övrigt gäller den allmänna inriktningen av energipolitiken.

Regeringens förslag om energiforskning jämte motioner behandlar utskottet
samtidigt tillsammans med andra förslag på forskningsområdet (NU 1986/
87:33). Dit hör också ett antal punkter i budgetpropositionen. En rad anslag
på energiområdet för nästa budgetår har riksdagen redan beslutat om
(NU 1986/87:19).

Utskottet räknar med att hösten 1987 behandla de i motioner aktualiserade
energipolitiska frågor som inte tas upp till behandling nu.

Statens vattenfallsverk m. m.

Inledning

Regeringens förslag om statens vattenfallsverk läggs fram mot bakgrund av
en allmän redogörelse för verkets organisation, ekonomi och olika verksamhetsområden.

Statens vattenfallsverk handhar enligt sin instruktion (1982:705, senast
ändrad 1986:311) statens kraftverksrörelse och därmed sammanhängande
verksamhet samt kanalrörelsen vid Trollhätte kanalverk. Vattenfallsverket

NU 1986/87:34

17

2 Riksdagen 1986187.17sami. Nr34

skall verka för en rationell elenergiförsörjning och en effektiv användning av
elenergi inom riket. Det uppför och driver - självt eller i samverkan med
andra - anläggningar för el- och värmeförsörjning. Vidare bedriver vattenfallsverket
forsknings- och utvecklingsverksamhet för energiförsörjning samt
utför demonstrationsanläggningar. Vattenfallsverket har också enligt sin
instruktion till uppgift att inom sitt verksamhetsområde arbeta för en
avveckling av kärnkraften till senast år 2010. Verket har vidare totalförsvarsuppgifter
inom funktionen energiförsörjning enligt förordningen (1986:294)
om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. Inom vattenfallskoncernen
bedrivs också verksamhet inom naturgasområdet genom Swedegas
AB och konsultverksamhet i utlandet genom SwedPower AB.

Statens vattenfallsverk är det största företaget inom energiområdet i
Sverige. Verket svarar för ca 50 % av elproduktionen i landet. De bokförda
tillgångarna inom affärsverket uppgick i slutet av år 1986 till ca 43,1 miljarder
kronor varav merparten var anläggningstillgångar. Det disponerade statskapitalet
var ca 19,7 miljarder kronor. Antalet anställda inom affärsverket var
ca 10600 personer vid utgången av år 1986.

I det följande behandlar utskottet regeringens förslag om vattenfallsverket
jämte motioner. I samband därmed tar utskottet upp ett antal motioner från
allmänna motionstiden som direkt berör verket. Också andra motioner med
viss anknytning till vattenfallsverkets verksamhetsområde tas upp i det
följande.

Vattenfallsverkets investeringar

Regeringen föreslår att riksdagen för nästa budgetår skall anvisa
3 574,6 milj. kr. under reservationsanslaget Statens vattenfallsverk: Kraftstationer
m.m. Beloppet har beräknats med beaktande av att en marginal
utöver investeringsramen bör finnas för att göra det möjligt att öka
vattenfallsverkets investeringar under löpande budgetår om detta skulle vara
påkallat från kraftförsörjningssynpunkt. De största posterna i den beräknade
medelsförbrukningen på sammanlagt 3 884,4 milj. kr. är distributionsanläggningar
(1975,1 milj. kr.), vattenkraftsanläggningar (1159,3 milj. kr.) och
kärnkraftsanläggningar (414,5 milj. kr.). Skillnaden mellan den beräknade
medelsförbrukningen och det föreslagna anslaget förklaras av att den
beräknade ingående behållningen på anslaget (ca 538,9 milj. kr.) är betydligt
större än den erforderliga medelsreserven (229,1 milj. kr.).

I propositionen betonas (s. 31) att den angivna medelsförbrukningen inom
ramen är av beräkningskaraktär och att förändringar kan ske beroende på
bl. a. tillståndsfrågor och prisutveckling. Särskilt framhålls att det förhållandet
att medel har beräknats för ett visst utbyggnadsprojekt eller en viss grupp
av utbyggnadsprojekt inte innebär något föregripande av den prövning som
skall ske enligt vattenlagen (1983:291), enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar eller enligt annan tillämplig
lagstiftning.

För objektgruppen övriga värmekraftsanläggningar har vattenfallsverket
hos regeringen anmält ett ökat medelsbehov. Ökningen beror bl. a. på att
verket avser att projektera nya kolbaserade värmekraftsanläggningar med

NU 1986/87:34

18

högt ställda miljökrav. I samband med den kommande kärnkraftsavvecklingen
kan det, anför föredragande statsrådet, krävas att viss ersättande
kraftproduktion i form av koleldade värmekraftsanläggningar kommer till
stånd. Andra alternativ, såsom mer hushållning, kraftvärme, sol- och
vindenergi, bör prövas i första hand. Om värmekraftsproduktion skall
komma till stånd måste den bygga på miljövänlig teknik. Det är, sägs det
vidare, av värde att ny miljövänlig teknik kan utvecklas och demonstreras.
Regeringen är dock för närvarande inte beredd att förorda att medel av
investeringsanslaget ställs till verkets förfogande för detta ändamål.

Riksdagen föreslås godkänna den av regeringen förordade inriktningen av
investeringarna.

Flera delposter i den förordade medelstilldelningen tas upp i motionsyrkanden.
En sådan delpost är 45,4milj. kr. för en ny kraftstation, Klippen, i
övre Umeälven. En annan är 152,1 milj. kr. för byte av ånggeneratorer i
kärnkraftsblocket Ringhals 2 och investeringar i kärnkraftsanläggningar i
övrigt. Ett annat motionsyrkande gäller en minskning av medelsanvisningen
för distributionsanläggningar med 300milj. kr. En delpost avser 10milj. kr.
för värmeproduktionsanläggningar. Den sista delpost som ifrågasätts gäller
10 milj. kr. för förvärv av distributionsföretag. Till de här nämnda motionsyrkandena
har kopplats vissa krav på uttalanden av riksdagen om vattenfallsverkets
investeringar under budgetåret 1987/88. Propositionen och motionerna
i denna del behandlas i det följande.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall godkänna att dels
regeringen eller efter regeringens bemyndigande statens vattenfallsverk, dels
i förekommande fall fullmäktige i riksgäldskontoret tecknar borgen intill
sammanlagt 14373 milj. kr. för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk
förvaltar statens aktier. Därav beräknas högst 645 milj. kr. för lån till
eldistributionsföretag. Förslaget innebär en vidgning av ramen med
339milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Utskottet tillstyrker detta
förslag.

Regeringen föreslår också att riksdagen bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret
att, efter hemställan av regeringen eller efter regeringens
bemyndigande statens vattenfallsverk, i varje enskilt fall och inom den av
riksdagen fastställda ramen för borgensåtaganden för lån till bolag i vilka
statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier, teckna borgen för upplåning
utomlands till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier.
Även detta förslag tillstyrks av utskottet.

Ytterligare föreslås att riksdagen skall bemyndiga regeringen att sätta ned
statens vattenfallsverks statskapital med 265 milj. kr. Förslaget läggs fram
sedan en efterkalkyl har gjorts av kostnaderna för utbyggnad av en ny
tilloppstunnel vid Vietas kraftstation. Därvid har fastställts hur stor andel
som kan förräntas i kraftverksrörelsen. Utskottet tillstyrker också detta
förslag.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att i viss utsträckning besluta om
bildande av aktiebolag eller förvärv av aktier i bolag inom statens vattenfallsverks
verksamhetsområde (prop. 1981/82:125 bil. 9, NU 1981/82:53, rskr.
1981/82:405). För andra typer av bolag än eldistributionsbolag begränsades
bemyndigandet intill ett sammanlagt belopp som skulle fastställas för varje

NU 1986/87:34

19

år. Bemyndigandet uppgår för innevarande budgetår till 75 milj. kr. I
propositionen om ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/87:99)
har regeringen föreslagit att den skall få bemyndigande att framgent utan
beloppsgränser besluta i bolagsfrågor inom affärsverkens verksamhetsområden.
Riksdagen har emellertid avslagit detta förslag (KU 1986/87:29,
NU 1986/87:3 y). Mot denna bakgrund föreslår utskottet att regeringen
bemyndigas att under budgetåret 1987/88 besluta i frågor som rör förvärv av
aktier eller bildande av bolag inom ramen för statens vattenfallsverks
verksamhetsområde intill ett belopp av 75 milj. kr.

Förslag rörande vattenfallsverkets investeringar och anslaget till verket för
budgetåret 1987/88 finns i tre av de motioner som har väckts med anledning
av propositionen.

I motion 1986/87:N155 (fp) begärs att statens vattenfallsverk skall ges i
uppdrag att stoppa utbyggnaden av Klippens kraftstation i Umeälven.
Folkpartiet motsätter sig denna utbyggnad, sägs det i motionen. En ansökan
om utbyggnad av Klippen avslogs av folkpartiregeringen i slutet av 1970-talet, men projektet har sedermera upptagits i den av riksdagen antagna
planen för utbyggnad av vattenkraften. I konsekvens med detta krav föreslår
motionärerna en minskning av anslaget med 45,4milj. kr.

I motion 1986/87:N152 (c) påyrkas ett uttalande av riksdagen om vad i
motionen anförs om inriktningen av investeringarna för budgetåret 1987/88
inom statens vattenfallsverks ansvarsområde. Vattenfallsverkets verksamhet
skall utgå från de beslut om omställning och förnyelse av energisystemet som
tidigare har fattats, anförs det. En utgångspunkt skall vara att avvecklingen
av kärnkraften snarast inleds. Vattenfallsverkets av regeringen understödda
strävan att stärka sin makt över energimarknaden skall motverkas. Förslag
som syftar till att vidga verkets kompetensområde resp. minska riksdagens
kontrollmöjligheter skall avvisas.

Beträffande anslaget till vattenfallsverket är motionärerna kritiska mot
regeringens förslag på fem punkter. De finner det olämpligt att anslag för
utbyggnad av Klippens kraftstation beviljas innan prövningen av projektets
tillåtlighet enligt vattenlagen har slutförts. En minskning av medelsbehovet
med 45,4 milj. kr. föreslås därför. Liksom flera gånger tidigare motsätter sig
motionärerna byte av ånggeneratorer vid Ringhals 2. En minskning av
anslaget med 151,2 milj. kr. föreslås av detta skäl. Under utskottsbehandlingen
har från centerpartiets sida anförts att anslagsminskningen rörande
Ringhals2 rätteligen skall vara 152,1 milj. kr.

Motionärerna förespråkar vidare ett mer småskaligt och decentralistiskt
elsystem vilket sägs leda till att elnätet kan dimensioneras på ett mindre
kostnadskrävande sätt. Medelsanvisningen avseende distributionsanläggningar
skulle av denna anledning begränsas med 300 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag.

Vidare erinras om att regeringens förslag innefattar medel för anskaffning
och installation av elpannor och andra värmeproduktionsanläggningar.
Detta stämmer inte med motionärernas uppfattning om det framtida
värmeförsörjningssystemets struktur. En minskning av anslaget med
10milj. kr. föreslås. Slutligen föreslås i denna motion att anslaget skall
minskas med ytterligare 10milj. kr. som är avsedda för bl. a. förvärv av

NU 1986/87:34

20

distributionsföretag. Sammanlagt föreslås - med förtydligandet rörande
Ringhals2 — att anslaget skall minskas med 517,5 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag.

Vänsterpartiet kommunisterna betecknar i motion 1986/87:N154 satsningen
på Ringhals 2 som ett samhällsekonomiskt vansinne. Krav framförs på att
riksdagen skall avslå regeringens begäran om anslag för färdigställande av
Ringhals kraftstation samt om medel för byte av ånggeneratorer i Ringhals 2.

Här behandlar utskottet också ett motionsyrkande i detta ämne från
allmänna motionstiden. Västerpartiet kommunisterna begär i partimotionen
1986/87:506 att några anslag till fortsatt reparation av Ringhals 2 inte skall
beviljas.

Utskottet tar först upp frågor om inriktningen av vattenfallsverkets investeringar
och behandlar därefter frågan om hur stort anslag vattenfallsverket
skall få för nästa budgetår.

Först gäller det den planerade utbyggnaden av kraftstationen vid Klippen,
mot vilken invändningar har rests i motionerna 1986/87:N155 (fp) och
1986/87:N 152 (c).

Klippen i övre Umeälven är ett av de tre nya vattenkraftsprojekt som
omfattas av vattenfallsverkets planer. Projektet ingår i den av riksdagen
fastställda utbyggnadsplanen för vattenkraft.

Den nya kraftstationen föreslås bli anlagd i anslutning till regleringsdammen
i Överuman i övre Umeälven. I denna tillvaratas ca 65 m fallhöjd mellan
Överuman och Ahasjön vid Hemavan. Vattnet leds från intaget i Överuman
genom en 8 km lång tunnel till en bergförlagd kraftstation vid Klippens by
och vidare genom en ca 3 km lång avloppstunnel och kanal åter till älven. Till
skillnad från ett äldre förslag innebär utbyggnaden inte någon ny stor damm i
området. Förslaget medför en normalårsproduktion på 94GWh. Effekten
blir 26MW. Anläggningskostnaden beräknas till 445 milj. kr.

Bostadsutskottet har nyligen (BoU 1986/87:9) - med reservation av
folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare — avstyrkt
motionsyrkanden om att bl. a. Klippen skall skyddas från utbyggnad genom
förändring av den i november 1986 antagna lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m. m., vilken träder i kraft den 1 juli 1987.1 motiveringen
till sitt ställningstagande hänvisade bostadsutskottet till riksdagens beslut i
november förra året då bl. a. förslag om att Klippen skulle skyddas enligt
denna lag avslogs (prop. 1985/86:3, BoU 1986/87:3, rskr. 1986/87:34).

Utskottet vill erinra om - vilket också görs i propositionen — att det
förhållandet att medel beräknas för ett visst projekt inte innebär något
föregripande av den prövning som skall ske enligt vattenlagen (1983:291)
eller annan tillämplig lagstiftning. Riksdagen har vidare som nämnts två
gånger på kort tid avslagit krav på att Klippen skall skyddas enligt lagen om
hushållning med naturresurser m. m. Mot den här angivna bakgrunden
avstyrker utskottet de nu berörda delarna av motionerna 1986/87:N155 (fp)
och 1986/87:N 152 (c).

Utskottet övergår så till att behandla inriktningen av vattenfallsverkets
investeringar såvitt gäller kärnkraftsanläggningar. Av den medelsförbrukning
om 414,5 milj. kr. som regeringen har beräknat för nästa budgetår avser

NU 1986/87:34

21

151,2 milj. kr. färdigställande av Ringhals kraftstation inkl. erforderliga
efterarbeten och kompletteringar. Den största posten gäller utbyggnad av en
avfallsanläggning i anslutning till kärnkraftsblocket Ringhals 1. Ett belopp av
111,2milj. kr. gäller investeringar i ett filter som skall säkerställa att
tryckavlastning av reaktorinneslutningarna kan ske utan radioaktiva utsläpp.
För byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 har regeringen tagit upp
152,1 milj. kr.

För Ringhals 2 har ett byte av ånggeneratorerna beslutats. Kostnaden för
detta har i november 1985 beräknats till 1170milj. kr. För förberedelser för
bytet anvisade riksdagen för förra budgetåret 95 milj. kr. Det föreskrevs
dock att materiel till ånggeneratorbytet inte fick upphandlas utan regeringens
tillstånd. Regeringen beslutade i mars 1986, efter hemställan av statens
vattenfallsverk som äger kärnkraftverket i Ringhals, att vattenfallsverket får
ta de anvisade medlen i anspråk för upphandling av materiel till bytet.
Regeringens beslut innefattar en rad villkor för anslagsanvändningen.
Dessutom skall vissa kompletterande utredningar genomföras. En utförlig
redogörelse för regeringsbeslutet och dess motivering har lämnats förra
våren i näringsutskottets betänkande om energipolitik (NU 1985/86:17). Där
har utskottet också behandlat regeringens förslag att ytterligare 75 milj. kr.
till ånggeneratorbytet skulle anvisas för budgetåret 1986/87.

Utskottet tillstyrkte förslaget, mot vilket centerns och vänsterpartiet
kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen har
senare beslutat i enlighet med utskottets förslag.

Våren 1986 behandlade utskottet också två motioner med anledning av
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl (NU 1985/86:37). Utskottet avstyrkte bl. a. ett
krav på att beslutet om en ombyggnad av Ringhals 2 skall rivas upp. Härvid
hänvisade utskottet till den utvärdering av kärnkraftsolyckan och dess
effekter för det svenska kärnkraftsprogrammet som energirådet skulle utföra
på regeringens uppdrag. Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
representanter reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Enligt vad utskottet har erfarit beräknas vattenfallsverket t. o. m. juni 1987
ha förbrukat ca35 milj. kr. av anvisade medel. Därutöver är verket enligt
avtal bundet till åtaganden för drygt 500milj. kr.

Som framgår av vad inledningsvis har anförts (s. 17) räknar utskottet med
att under hösten 1987 återkomma till frågor om kärnkraftsavvecklingen och
andra övergripande energipolitiska frågor.

Utskottet vill erinra om att beslutet om ånggeneratorbyte i Ringhals 2
innefattar en rad villkor för anslagsanvändningen. Beslutet har vidare fattats
efter tillstyrkan av berörda myndigheter, till vilka hör statens strålskyddsinstitut
och statens kärnkraftinspektion. Regeringen motiverade sitt ja till
vattenfallsverkets ansökan om ånggeneratorbyte med att det var det
alternativ som är mest förenligt med kraven på säkerhet och strålskydd, med
avvecklingsstrategin och med utvecklingen av det nya energisystemet och
dessutom ekonomiskt mest fördelaktigt. Det finns enligt utskottets uppfattning
inte nu skäl för riksdagen att inta någon annan inställning i detta ämne.
Utskottet har inget att erinra mot det beräknade medelsbehovet för
ånggeneratorbytet. Det bör emellertid påpekas att det ytterst ankommer på
regeringen att avgöra i vad mån de utgifter som ett anslag möjliggör skall

NU 1986/87:34

22

verkställas. Särskilda omständigheter kan föranleda att regeringen behöver
utnyttja denna prövningsrätt. Till frågan om kärnkraftsavvecklingen räknar
utskottet som nämnts med att återkomma hösten 1987 när regeringen har
presenterat sina förslag. Ifrågavarande delar av motionerna 1986/87:N152
(c), 1986/87:N154 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk) avstyrks följaktligen.

Medelsberäkningen i övrigt avseende kärnkraftsanläggningar ger inte
utskottet anledning till någon erinran. Investeringen i ett filter för att
förhindra radioaktiva utsläpp är motiverad av säkerhetsskäl. Utskottet
avstyrker alltså här berörd del av motion 1986/87:N154 (vpk) och tillstyrker
motsvarande del av propositionen.

Medel för överförings- och distributionsanläggningar beräknas i propositionen
till ca 1975 milj. kr. De största posterna i vattenfallsverkets projektplan
för sådana anläggningar avser för nästa budgetår storkraftnät
(ca 1005 milj. kr.) och regionala nät (585 milj. kr.).

För att en hög driftssäkerhet och kostnadseffektivitet skall kunna uppnås
erfordras tillräckliga investeringar i distributionssystemet. Motionärerna har
inte presenterat några beräkningar av vilka investeringar som krävs för att
bygga upp det av dem förordade energisystemet. Utskottet tillstyrker
propositionen och avstyrker motion 1986/87:N152 (c) såvitt gäller medel för
överförings- och distributionsanläggningar.

För investeringar i värmeproduktionsanläggningar beräknas i propositionen
44,8milj.kr. I detta belopp ingår 24,9milj.kr. för anskaffning och
installation av elpannor, värmepumpar och andra värmeproduktionsanläggningar
samt 19,9milj. kr. för kapitaltillskott till värmeproduktionsbolag.

Utskottet finner det angivna beloppet vara väl avvägt och tillstyrker
propositionen i denna del. Motion 1986/87:N152 (c) avstyrks i ifrågavarande
del.

Medelsbehovet för övriga ändamål beräknas i propositionen till
275,9milj. kr. I detta belopp ingår 15,0milj. kr. för förvärv och finansiering
av distributionsföretag.

Motiveringen till att man i motion 1986/87:N152 (c) vill minska anslaget
med 10milj. kr. är att medlen delvis skall användas till förvärv av distributionsföretag.
Sådana förvärv innebär enligt motionärerna att vattenfallsverkets
monopolställning på marknaden blir förstärkt, vilket de vill motverka.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag och räknar med att de
förvärv som aktualiseras utgör ett led i ambitionen att nå ett allt effektivare
eldistributionssystem. Nu berörd del av motion 1986/87:N152 (c) avstyrks.

Efter den genomgång som här har gjorts av mer specifika krav i
motionerna om vattenfallsverkets investeringar återknyter utskottet till det
mera övergripande önskemålet i motion 1986/87:N152 (c) om investeringarnas
inriktning. Till frågan om vattenfallsverkets organisation återkommer
utskottet senare i detta betänkande.

Utskottet vill erinra om att vattenfallsverkets instruktionsenliga uppgifter
avser dels elförsörjning, dels värmeförsörjning, dels forskning, utveckling
och demonstration inom energiområdet, dels effektiv elanvändning, dels
avveckling av kärnkraften. Den av regeringen föreslagna inriktningen av
verkets investeringar skall ses mot denna bakgrund. De antydningar som
görs i motionen om att vattenfallsverkets verksamhet inte skulle ha sin

NU 1986/87:34

23

utgångspunkt i de av statsmakterna angivna riktlinjerna för omställning och
förnyelse av energisystemet finns det enligt utskottets uppfattning inte saklig
grund för. Motion 1986/87:N152 (c) avstyrks därför i här aktuell del.

Vad i övrigt anförs i propositionen beträffande vattenfallsverkets investeringar
under budgetåret 1987/88 föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

Utskottet övergår så till att behandla det av regeringen föreslagna reservationsanslaget
om 3574,6milj. kr. för nästa budgetår. I det föregående har
utskottet tagit ställning till regeringens förslag till inriktning av vattenfallsverkets
investeringar. Under förutsättning av riksdagens bifall till regeringens
förslag till inriktning av investeringarna och avslag på de motionsyrkanden
som gäller dessa investeringar ger den av regeringen föreslagna
medelstilldelningen inte anledning till någon erinran. Utskottet föreslår att
riksdagen anvisar det av regeringen föreslagna beloppet 3574,6milj. kr. i
form av ett reservationsanslag för budgetåret 1987/88. I den mån riksdagen
bifaller motionsyrkanden avseende vattenfallsverkets investeringar får det
ankomma på regeringen att hålla inne medel inom detta anslag i motsvarande
mån.

För innevarande budgetår föreslår regeringen att statens vattenfallsverk
på tilläggsbudget II till stadsbudgeten skall få ett reservationsanslag om
50milj. kr. Medlen avser förvärv och byggande av Sikfors kraftstation i
Piteälven. Utskottet tillstyrker denna medelsanvisning.

Sektorsansvar för elkraftsteknisk forskning och utveckling

Statens vattenfallsverk satsar för närvarande årligen ca 270milj. kr. på
forskning och utveckling inom energiområdet. Verket har enligt sin instruktion
till uppgift att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet för
energiförsörjning och att utföra demonstrationsanläggningar. Det har vidare
ansvar för att verka för en rationell elenergiförsörjning i landet.

I propositionen erinras (s. 35) om att vattenfallsverket under hela sin
verksamhetstid har samarbetat med svensk industri. Detta gäller särskilt
inom det elkraftstekniska området. För den elkraftstekniska industrin har
verket som en kompetent beställare av ny teknik bidragit till att svenska
företag har en mycket stark internationell ställning. För vattenfallsverkets
del har, sägs det vidare, samarbetet inneburit att effektiv teknik tidigt har
kunnat införas i elförsörjningssystemet.

Mot den angivna bakgrunden bör vattenfallsverket, anför föredragande
statsrådet, känna ett särskilt ansvar för forskning och utveckling inom det
elkraftstekniska området.

Verket sägs böra ha ett sådant sektorsansvar för forskningen och
utvecklingen inom det elkraftstekniska området som riksdagen har beslutat
om (prop. 1981/82:106, UbU 1981/82:37, rskr. 1981/82:397). Enligt riksdagsbeslutet
skall sektorsorganen ha en central roll inom sitt forskningsområde.
Sektorsorganens ansvar behandlas även i den tidigare i år avlämnade
forskningspropositionen (prop. 1986/87:80). I denna betonas bl. a. ansvaret
för en långsiktig kompetensuppbyggnad (s. 33).

I den här behandlade propositionen sägs vidare vad vattenfallsverkets

NU 1986/87:34

24

ansvar innebär. Med beaktande av de riktlinjer som angivits i forskningspropositionen
skall verket initiera och vara pådrivande gentemot högskolor och
universitet inom det elkraftstekniska området. Verket skall också känna ett
ansvar för att forskning och utveckling bedrivs även inom övriga delar av
samhället så att Sverige kan behålla sin framträdande position inom det
elkraftstekniska området. Detta innebär att även forskning och utveckling
som ligger utanför verkets affärsverksamhet skall omfattas av dess ansvar.
Ansvaret innebär vidare att verket gör egna insatser, bidrar till finansiering
och verkar för samarbetsprojekt inom området. Det betonas att det ansvar
för forskning och utveckling som i dag vilar på högskoleväsendet och
industrin inte skall minska.

Det bör enligt regeringen ankomma på vattenfallsverket att närmare
klarlägga och fastställa omfattning och inriktning av ansvaret på detta
område.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen
har anförts om här berörda forsknings- och utvecklingsfrågor.

I tre motioner kritiseras regeringen för vad som i propositionen anförs om
ansvar för elkraftsteknisk forskning och utveckling.

Vattenfallsverket bör inte ha något speciellt sektorsansvar för elkraftstek--nisk forskning och utveckling, sägs det i motion 1986/87:N153 (m). Liksom
övriga kraftbolag måste verket självt få avgöra omfattningen och utformningen
av denna verksamhet. Motionärerna erinrar om att moderata samlingspartiet
i annat sammanhang (motion 1986/87:Ub5) har utvecklat sin syn på
den framtida energiforskningen. Nu begär de ett uttalande av riksdagen om
den här aktuella forsknings- och utvecklingsverksamheten.

I motion 1986/87:N152 (c) anförs att det i propositionen förordade
sektorsansvaret ytterligare skulle vidga vattenfallsverkets ansvarsområde
och därmed vara en fara för en oberoende och fri forskning. Forskningsansvaret
bör enligt motionärerna primärt ligga hos forskningsråd, universitet
och högskolor. De föreslår riksdagen att på grundval av vad som anförs i
motionen uttala sig om sektorsansvar för statens vattenfallsverk för forskning
och utveckling inom det elkraftstekniska området.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1986/87:N154 att statens
energiverk skall ges i uppdrag att ansvara för forskningen i elkraftsteknik.
Eftersom vattenfallsverket är en storsäljare av elektrisk kraft, ligger det nära
till hands att tvivla på verkets vilja att uppnå en maximal energieffekt inom
andra områden, anförs det. Verkets vinster på produktion och försäljning
kommer i farozonen om efterfrågan på elenergi från vattenkraft minskar.

Utskottet finner det angeläget att forsknings- och utvecklingsverksamheten
på energiområdet kan bedrivas effektivt. Det sektorsansvar för forskning
och utveckling inom det elkraftstekniska området som regeringen vill lägga
på statens vattenfallsverk bör kunna leda fram till åtgärder som ger till
resultat att Sverige behåller en framträdande position inom detta område.
Som framhålls i propositionen innebär vattenfallsverkets sektorsansvar inte
att det ansvar för forskning och utveckling som i dag vilar på högskoleväsendet
och industrin skall minska. Utskottet ansluter sig till vad som i detta ämne
anförs i propositionen. Vattenfallsverkets uppgift är att utforma arbetet med
utgångspunkt i de av regering och riksdag fattade besluten om kärnkraftens

NU 1986/87:34

25

avveckling. Det innebär att här behandlade delar av motionerna 1986/
87:N153 (m), 1986/87:N152 (c) och 1986/87:N154 (vpk) avstyrks.

Elanvändning och energimarknadens struktur

I propositionen återges vissa statistiska uppgifter ur vattenfallsverkets
anslagsframställning. Det gäller bl. a. elkonsumtionens utveckling under den
senaste tioårsperioden (s. 8) och en prognos över elförbrukningen åren 1990
och 1995 (s. 9).

Vidare anförs (s. 11) att elförsörjningen under medelår för vattenkraften
och vid medeltillgänglighet för värmekraften klaras i huvudsak med vattenkraft,
kärnkraft och fastbränsleeldade mottrycksanläggningar. Under högbelastningstider
krävs också oljebaserad toppkraftsproduktion.

I motion 1986/87:N152 (c) framförs önskemål om ett uttalande av
riksdagen om energimarknadens struktur och om bedömningarna av den
framtida elanvändningen. Såsom i flera tidigare motioner med centerpartistiskt
ursprung anförs att energisystemen kan byggas upp enligt två olika
strategier. Den ena sägs bygga på en centralistisk och koncentrationsinriktad
syn på hur energisystemen bör utformas. I regeringens förslag om statens
vattenfallsverk är utgångspunkten en sådan syn, heter det. I den andra
strategin, som motionärerna är talesmän för, utgår man från ett decentralistiskt
synsätt. Man betonar nödvändigheten av hushållning med tillgängliga
resurser och av en anpassning till de krav som miljön ställer. Motionärerna
anför vidare att de energipolitiska besluten skall inriktas mot att den slutliga
energianvändningen långsiktigt stabiliseras kring 300 TWh, varav
ca 100TWh elenergi.

Motionärerna redovisar vissa preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån
om elanvändningen i Sverige år 1986. De drar slutsatsen att det detta år
fanns reserver i den befintliga elproduktionsapparaten utan att man behövde
ta i anspråk dyrbar och miljökrävande oljekondenskraft. Mot denna
bakgrund finner de att redovisningen i propositionen avseende förhållandet
mellan eltillförsel och elanvändning inte är korrekt. I ett stapeldiagram
redovisas centerpartiets alternativ till utformning av det framtida elförsörjningssystemet.

Utskottet räknar med, som har framhållits tidigare, att hösten 1987
behandla en rad energipolitiska frågor av övergripande natur. Det finns då
möjlighet för riksdagen att åter pröva de gällande riktlinjerna för energipolitiken.
Här skall erinras om att viktiga inslag i den av riksdagen antagna
inriktningen av energipolitiken är hushållning med tillgängliga resurser och
hänsyn till de krav miljön ställer.

Mot bakgrund av vad utskottet här har anfört finns det inte nu anledning
för riksdagen att ange någon bestämd nivå för den framtida totala energianvändningen
eller användningen av elenergi som riktmärke för de energipolitiska
besluten. Det torde finnas anledning räkna med att regeringen vid sina
överväganden har som underlag olika bedömningar om den framtida
energianvändningen. Utskottet avstyrker således den nu behandlade delen
av motion 1986/87:N152 (c).

NU 1986/87:34

26

Vattenfalls verkets ställning, organisation m. m.

NU 1986/87:34

Vattenfallsverkets nuvarande organisation gäller från den 1 september 1986.
De vägledande huvudprinciperna bakom den nya organisationen har bl. a.
varit att vattenfallsverket skall styras som en koncern och vara organiserad i
naturliga affärsområden samt att de regionala enheternas ledningsorgan skall
ges ökat ansvar och ökad självständighet.

Den nya organisationen innebär att vattenfallsverkets verksamhet är
indelad i fem affärsområden:

- distribution och försäljning av elenergi samt produktion, distribution och

försäljning av värme,

- produktion och överföring av elenergi,

- inköp, överföring, distribution och marknadsföring av naturgas,

- konsultverksamhet i utlandet,

- kanalverksamhet.

Vattenfallsverket har hösten 1986 inkommit till regeringen med förslag om
förändring av riksdagens och regeringens styrning av verket till målstyrning,
m.m. Målstyrning innebär allmänt sett att uppdragsgivaren anger önskat
resultat av verksamheten utan att precisera med vilka medel detta resultat
skall uppnås. Vattenfallsverket föreslår bl. a. att mål för verket skall
fastställas enligt rullande treårsplaner för investeringar och ekonomiskt
resultat. I propositionen anförs (s. 3) att regeringen inte är beredd att nu ta
upp frågan om målstyrning utan avser att återkomma till den vid ett senare
tillfälle.

Den ekonomiska styrningen av vattenfallsverket sker för närvarande
genom krav på avkastning av det disponerade statskapitalet. Avkastningen
motsvarar statens utlåningsränta, som baseras på ett vägt medelvärde av den
långa obligationsräntan under de tre senaste kalenderåren. Räntan fastställs
genom årliga beslut. Härutöver har krav uppställts på inleverans av
ytterligare medel. Under år 1985 infordrades t. ex. 600 milj. kr. av
balanserade vinstmedel och lagerreservsmedel. Förutom att lämna direkt
avkastning har vattenfallsverket åläggande att göra avskrivningar på återanskaffningsvärdet
på anläggningar. De samlade avskrivningsmedlen motsvarar
amorteringarna på statskapitalet.

I en motion som har väckts med anledning av propositionen berörs statens
vattenfallsverks organisation. Här behandlas också två motioner från
allmänna motionstiden som gäller detta ämne.

I motion 1986/87:N153 (m) begärs förslag av regeringen till en förändrad
ställning för statens vattenfallsverk i enlighet med vad som anförs i motionen.
Det nuvarande systemet med ekonomisk styrning av vattenfallsverket är
behäftat med en rad brister, anför motionärerna. De hävdar att möjligheterna
för regeringen och riksdagen att bedöma verkets äskanden är små, och
likaså politikernas och departementstjänstemännens möjligheter att styra
verkets investeringsbeslut. Motionärerna erinrar om tidigare framförda
förslag om att vattenfallsverkets investeringar inte skall inkluderas i statsbudgeten.
De ser inte någon anledning för regeringen att i särskild ordning
använda vattenfallsverket som ett energipolitiskt instrument.

Regeringen uppmanas att snarast låta utreda formerna för vattenfallsver -

kets ställning. Motionärerna ser flera fördelar i att verket omvandlas till
aktiebolag. När så har skett bör delar av verksamheten eller aktiekapitalet
kunna säljas till privata intressenter. Den nya organisationsformen föreslås
utformas så att den skapar förutsättningar för en framtida utförsäljning av
delar av vattenfallsverket.

I motion 1986/87:N537 (c) begärs förslag av regeringen om en uppdelning
av vattenfallsverket och försäljning av vattenkraftsaktier. Verket skulle delas
upp i fyra bolag, nämligen

- ett bolag för produktion av vattenkraft och vindkraft samt för distribution
och försäljning, exkl. drift av stamlinjenätet (VIVA-bolaget),

- ett bolag för kärnkraftsproduktion och övrig bränslebaserad kraftproduktion,
inkl. drift av stamlinjenätet (KÄRNSTAM-bolaget),

- ett bolag för värme- och kraftvärmeproduktion (VÄRME-bolaget),

- ett bolag för forsknings- och utvecklingsverksamhet (FOU-bolaget).

Enligt motionen skulle bolagen ha olika ägarförhållanden. VIVA-bolagets

aktier skulle successivt dels introduceras på börsen, dels säljas som ”folkaktier”,
varvid dock staten skulle kunna behålla en betydande aktiepost.
KÄRNSTAM-bolaget skulle tills vidare vara helt statsägt, bl. a. för att
avvecklingen av kärnkraften skall tryggas. VÄRME-bolaget skulle inledningsvis
vara samägt av staten och nuvarande delägare i verksamheten, dvs.
främst vissa kommuner. FOU-bolaget skulle ägas av staten och de tre övriga
bolagen. Två huvudsyften med motionens förslag anges. Dels skulle
boskillnaden mellan förnyelsebar och bränslebaserad elproduktion skapa ett
konkurrensförhållande som främjar effektiviteten i produktionssystemet.
Dels skulle försäljningen av aktier i VIVA-bolaget — som antas ha ett totalt
värde av 100 miljarder kronor - få gynnsamma statsfinansiella effekter,
bl. a. genom att statens räntekostnader skulle minskas.

Motionärerna säger sig eftersträva en bred överenskommelse i frågan och
begränsar därför sitt krav rörande försäljning av aktier till att det under år
1988 skall ske försäljning av 15 % av aktierna i VIVA-bolaget, motsvarande
15 miljarder kronor.

Ytterligare ett önskemål i motionen är att regeringen skall låta utreda
förutsättningarna för ett energiföretag i Norrbotten i syfte att regionen skall
kunna få en rättmätig andel av vattenkraftens framtida avkastning.

Den tredje av de motioner som nämndes inledningsvis, motion 1986/
87:N511 (m, fp, c), tar sikte på en omlokalisering av statens vattenfallsverks
huvudkontor eller delar därav till Västernorrlands län.

Som framgår av den tidigare framställningen (s. 7 f.) har riksdagen på
förslag av näringsutskottet de två senaste åren avslagit motionsyrkanden om
försäljning av statens vattenfallsverk. Vid utskottsbehandlingen har företrädarna
för de tre borgerliga partierna reserverat sig. Centerpartiets företrädare
har därutöver utvecklat sin syn på denna fråga i särskilda yttranden.

Utskottet vill först erinra om att riksdagen under våren 1987 tar ställning
till proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen. Till
frågan om styrning av vattenfallsverket har regeringen vidare angett att den
skall återkomma senare. Härtill skall fogas att näringsutskottet i vår kommer
att behandla ett antal motioner om försäljning av statliga företag (NU
1986/87:41). Finansutskottet har yttrat sig i ärendet (FiU 1986/87:2 y).

NU 1986/87:34

28

Utskottet står fast vid sitt tidigare deklarerade bestämda avståndstagande
till en utförsäljning av statens vattenkraftstillgångar, vare sig det sker genom
en utbrytning och privatisering av all vattenkraftsproduktion hos vattenfallsverket
eller genom avyttring av vissa objekt. De påstådda gynnsamma
statsfinansiella effekter som skulle följa av en utförsäljning av statlig
egendom är som finansutskottet har anfört i huvudsak skenbara. Den
energipolitiska effekten skulle i första hand bli en kraftig höjning av
elprisnivån. Vidare innebär den organisatoriska uppdelning av vattenfallsverket
som föreslås av centerpartiet allvarliga risker för störningar i ett väl
fungerande, integrerat system för produktion och distribution av kraft.
Särskilt betänkligt ter sig motionärernas förslag mot bakgrund av att den
förestående avvecklingen av kärnkraften ställer stora krav på insatser för
bl. a. utveckling av ny elproduktionsteknik. Vattenfallsverket utgör den
kanske viktigaste statliga resursen för ändamålet.

I proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen anförs
(s. 108) beträffande statsmakternas styrning av affärsverkskoncemerna att
den i fortsättningen bör präglas av ökad långsiktighet och koncentreras på
fastställande av ekonomiska mål, servicemål m. m. Utskottet anser att det är
en uppgift för vattenfallsverket och regeringen att utforma förslag till
lösningar som tillgodoser kraven på såväl affärsmässighet som effektiv
styrning från statsmakternas sida. Regeringen har som nämnts också ställt i
utsikt att återkomma med förslag rörande styrning av vattenfallsverket.
Utskottet ser mot här angiven bakgrund inte någon anledning för riksdagen
att — såsom föreslås i motion 1986/87:N153 (m) — hos regeringen påkalla en
utredning om formerna för vattenfallsverkets ställning. Motionen avstyrks
alltså i denna del. Samma gäller motion 1986/87:N537 (c) i den del motionen
gäller förslag på uppdelning av vattenfallsverkets verksamhet och allmänna
krav på försäljning av vattenkraftsaktier.

Av det förut sagda följer att utskottet avstyrker även det mer vittgående
kravet i motion 1986/87:N537 (c) på att riksdagen skall uttala sig för
försäljning under år 1988 av en viss del av aktierna i vad motionärerna
benämner VIVA-bolaget.

I detta sammanhang behandlar utskottet också förslaget i motion 1986/
87:N537 (c) om bildandet av ett särskilt energiföretag i Norrbotten. Genom
det föreslagna företaget skulle Norrbotten i större utsträckning än nu kunna
få del av avkastningen från vattenkraften.

Utskottet har de senaste åtta åren (senast NU 1985/86:24 s. 15) - med
reservation av centerpartiets företrädare — avstyrkt yrkanden om energiföretag
i Norrbotten. Bl. a. har föreslagits att vattenfallsverkets samlade
resurser i Norrbotten skulle utgöra grunden för energiföretaget. Riksdagen
har följt utskottet och avslagit motionerna. I motiveringen för sitt ställningstagande
har utskottet bl. a. erinrat om att kostnaderna för elenergi är
betydligt lägre i Norrbotten än i de södra delarna av landet, vartill kommer
att energiskatten i de norra delarna av landet är 1 öre lägre per kWh.

Utskottet kan inte finna att det har tillkommit några omständigheter som
ger riksdagen anledning att nu inta en annan ståndpunkt än tidigare i frågan
om energiföretag i Norrbotten. Motion 1986/87:N537 (c) avstyrks alltså även
i denna del.

NU 1986/87:34

29

Inte heller anser utskottet att riksdagen bör ta något initiativ beträffande
lokaliseringen av vattenfallsverkets huvudkontor. Alltså avstyrks motion
1986/87:N511 (m, fp, c).

Fatsjöprojektet

Vilhelmina kommun står i dag inför en av de svåraste sysselsättningskriser
som har inträffat sedan början på 1960-talet, anförs det i motion 1986/
87:N538 (s). Rådande förhållanden motiverar särskilda insatser i syfte att
hindra de problem som är i snabbt annalkande. I motionen görs jämförelser
mellan två vattenkraftsprojekt, nämligen dels Fatsjö, dels Vojmå. En samlad
bedömning ger klart vid handen, anför motionärerna, att Fatsjö kraftstation
måste komma till utförande.

Vojmå- och Fatsjöprojekten berör båda Ångermanälven. Som har redovisats
tidigare (s. 9) föreslog vattenkraftberedningen år 1983 att projektet
Vojmå och inte Fatsjöprojektet skulle föras till planen för vattenkraftsutbyggnad.
I huvudsak anfördes som motiv att Vojmåprojektet i förhållande
till Fatsjöprojektet innebär en mindre inverkan i naturen och har en bättre
ekonomi. Efter förslag av regeringen blev detta också sedermera riksdagens
beslut.

Länsstyrelsen i Västerbottens län och Vilhelmina kommun har i skrivelse
hösten 1986 till regeringen förordat att regeringen återupptar behandlingen
av statens vattenfallsverks tidigare planer på vattenkraftsutbyggnad i Fatsjö.
År 1985 hade regeringen avslagit en ansökan av verket om utbyggnad av
Fatsjö kraftverk. I slutet av år 1986 förklarade sig vattenfallsverket i en
skrivelse till regeringen vara berett att genomföra utbyggnaden om regeringen
mot bakgrund av sysselsättningsläget i regionen meddelar vattendomstolen
och verket erforderligt tillstånd. Vattenfallsverket har räknat med att
sysselsättningseffekten av Fatsjöprojektet kan bli 1400 årsverken fördelade
över fem år. De nämnda framställningarna bereds i regeringskansliet.

Utskottet anser - med hänsyn till den beredning av frågan som pågår i
regeringskansliet - att det inte finns anledning för riksdagen att nu göra
något uttalande om Fatsjöprojektet. Om några nya omständigheter skulle ge
anledning för regeringen att inta en ändrad inställning till detta projekt
räknar utskottet med att regeringen tar erforderliga initiativ. Utskottet
avstyrker således motion 1986/87:N538 (s).

Övrigt om vattenfallsverket

Regeringen föreslår riksdagen (s. 16) att anta förslag till lag om upphävande
av förordningen (1915:187) angående grunder för upplåtelse av vissa kronan
tillhöriga vattenfall och strömfall. Förordningen saknar numera aktualitet.
Något arrendeavtal på vilken förordningen skulle kunna tillämpas finns inte.
Utskottet tillstyrker förslaget.

Ett annat förslag i propositionen (s. 18) är att riksdagen skall medge
regeringen att godkänna att vattenfallsverket medverkar till att kraftstationerna
och annan egendom i Rebnis Kraft AB och AB Grytforsen överförs till
Bastusels Kraft AB samt avtalar om nödvändiga tillägg till nu gällande

NU 1986/87:34

30

konsortialavtal. Ett genomförande av förslaget innebär administrativa
fördelar. Även detta förslag tillstyrks.

Vidare föreslås (s. 18) ett medgivande för regeringen att godkänna att
vattenfallsverket avyttrar aktier i AB Umeforsen och att verket tecknar
nödvändiga avtal. Förslaget tillstyrks.

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner

I fern motioner från allmänna motionstiden framförs förslag om åtgärder till
förmån för landets vattenkraftsproducerande regioner.

Centerpartiet föreslår i motion 1986/87:N513 (c) att riksdagen skall uttala
sig om vikten av att möjligheter öppnas att utnyttja vinsterna från vattenkraften
för regionalpolitisk! motiverade investeringar. Motionärerna önskar en
utredning av möjligheterna att återföra vinsterna till främst Norrlandslänen.

I motion 1986/87:N532 (fp) föreslås att de län i Sverige som genom
vattenkraftsutbyggnad i älvarna producerar elkraft till folkhushållet skall ges
en ekonomisk förstärkning. 1 öre per producerad kWh skulle återbetalas till
de län varifrån den vattenproducerade elkraften kommer. Enligt den skiss
som anges i motionen skulle en del av de pengar som återförs avsättas till en
länsfond som skulle stå till länsstyrelsens förfogande för regionala insatser.
En fjärdedel av medlen skulle avsättas i en vattenkraftsfond. Kommunerna
skulle få andelar i förhållande till den utbyggnad som har skett i resp.
kommun. En fjärdedel av resurserna skulle fördelas på kommunerna efter
deras befolkningstal. Motionärerna begär att den tekniska konstruktionen av
en ordning enligt deras förslag skall utredas och att regeringen därefter skall
återkomma med förslag till riksdagen i ärendet.

I motion 1986/87:N549 (c) begärs förslag till hur en tredjedel av energiskatten
på den i stödområdena A och B producerade elkraften skall kunna
återföras till dessa regioner med syftet att stödja det lokala och regionala
näringslivet i Norrlands inland. Det är angeläget att åtgärder snarast kommer
till stånd, anför motionären.

Motion 1986/87:N531 (c) går ut på att riksdagen skall begära förslag av
regeringen om en återbäring av elskatten till de vattenkraftsproducerande
länen. Återbäringen skulle uppgå till löre per kWh elström. Den skulle
användas till att stimulera utvecklingen av alternativa inhemska energikällor
och främja näringsliv och sysselsättning i de berörda länen.

I motion 1986/87:N504 (vpk) föreslås inrättande av regionala samhällsfonder
för stöd till olika investeringar i vattenkraftskommunerna. Fonderna
skulle tillföras resurser genom att produktionsavgiften för elkraft från äldre
vattenkraftverk höjs till 6 öre per kWh samt att avgiften vidgas till att omfatta
samtliga vattenkraftverk. Tanken är att fonderna skulle avgränsas länsvis.
20% av fondmedlen skulle direkt tillföras de kommuner som berörs av
kraftverksbyggen och regleringar. Förslaget om avgiftshöjning finns i motion
1986/87:Sk513 (vpk), som har hänvisats till skatteutskottet.

Riksdagen har tidigare avslagit motionsyrkanden liknande dem som nyss
refererats. Senast skedde det för ett år sedan. Ett krav (c) på utredning och
förslag om att en del av elkraftsproduktionens överskott skulle återföras till
vattenkraftskommunerna avstyrktes av näringsutskottet (NU 1985/86:17 s.

NU 1986/87:34

31

52). Utskottet byggde sitt ställningstagande på att energiskatten på elkraft i
de norra delarna av Sverige är 1 öre lägre per kWh än i landets övriga delar.
Dessutom finns möjligheter enligt vattenlagen (1983:291) för kommuner och
regioner att få kompensation för de intrång som en vattenkraftsutbyggnad
för med sig. De medel som därmed ställdes till förfogande kunde användas
till att främja näringslivet i berörda bygder. Centerpartiets företrädare i
utskottet reserverade sig.

En motion (fp) innehöll krav på att eltarifferna skulle sänkas med
15—25 % i de fem nordligaste länen. Utskottet erinrade om att det varje år
sedan år 1981 hade behandlat en liknande motion. Motionerna har genomgående
avstyrkts med hänvisning till att både priset och skatten på elkraft är
lägre i de norra delarna av landet. Utskottet hänvisade på nytt till dessa
förhållanden och avstyrkte motionen.

Förra året behandlade utskottet också en motion (vpk) i vilken föreslogs
inrättande av regionala samhällsfonder för stöd till olika investeringar i
vattenkraftskommunerna. Då påminde utskottet om att det året innan i ett
yttrande till skatteutskottet (NU 1984/85:7 y) hade avstyrkt en föreslagen
höjning av produktionsavgiften på vattenkraft och i konsekvens därmed
avstyrkt yrkanden om inrättande av regionala samhällsfonder (NU 1984/
85:23 s. 38). Förslaget om avgiftshöjning avstyrktes då även av skatteutskottet.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottens förslag. Näringsutskottet var
förra året (NU 1985/86:17 s. 52) fortfarande av samma uppfattning.
Motionen (vpk) avstyrktes med reservation av vänsterpartiet kommunisternas
representant.

Landshövdingen i Jämtlands län Sven Heurgren har i skrivelse i januari
1987 till regeringen (statsrådsberedningen) lämnat ett förslag om regionalt
utvecklingskapital baserat på vattenkraftens avkastning. Förslaget grundas
på rapporten Vattenkraftens avkastning - en regional utvecklingsresurs,
som på initiativ av landshövdingen har utarbetats av en arbetsgrupp inom
länsstyrelsen i Jämtlands län.

I förordet till rapporten sägs att arbetsgruppen har inspirerats av förhållandena
i grannkommunerna i Norge, vilka genom en särskild skattelagstiftning
får utdelning från vattenkraftverken. I korthet föreslås följande. Regionala
medel skall tillskapas genom en omfördelning av en del av den skatt som
utgår på vattenkraften i länet. Det gäller den skatt som sedan år 1983 utgår på
elkraft genererad från vattenkraftverk tagna i drift före år 1978. Skatten
gäller i huvudsak kraftverk i det norrländska inlandet. Den särskilda skatten
på sådana äldre kraftverk i Jämtlands län uppgår årligen till ca 200 milj. kr.
Det föreslås att dessa skattemedel skall tillföras länet under en försöksperiod
på fem år. Medlen skall utnyttjas för utveckling av näringslivet genom
tillförsel av riskkapital och genom investeringar i infrastruktur. Medlen skall
fördelas på en länsfond och åtta kommunfonder, var och en med en särskild
styrelse.

Ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.

Utskottet vill återigen peka på att energiskatten på elkraft i de norra
delarna av Sverige är 1 öre per kWh lägre än i landets övriga delar. Dessutom
finns möjligheter enligt vattenlagen (1983:291) för kommuner och regioner
att få kompensation för de intrång som en vattenkraftsutbyggnad för med sig.

NU 1986/87:34

32

Vissa förmåner finns sålunda redan för vattenkraftsproducerande kommuner.

Arbetsmarknadsutskottet har nyligen föreslagit (AU 1986/87:13) en
parlamentarisk utredning om regionalpolitiken. Näringsutskottet räknar
med att en sådan utredning kommer till stånd. Frågan om vattenkraftskommunerna
i utökad omfattning skulle kunna komma i åtnjutande av de vinster
som vattenkraften ger bör prövas i denna utredning.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin
mening. Därmed tillgodoses delvis önskemål i här behandlade motioner.

Stöd till omställning av energisystemet

1 detta avsnitt behandlar utskottet tre motioner från allmänna motionstiden
som gäller statligt stöd inom energiområdet. En redogörelse för stödåtgärder
inom energiområdet under senare år har lämnats i det föregående (s. 10 f.).
Av den redogörelsen framgår också vissa uttalanden av miljö- och energiminister
Birgitta Dahl i interpellationsdebatter rörande dessa frågor.

I motion 1986/87:N524 (c) begärs att riksdagen på tilläggsbudget II för
budgetåret 1986/87 skall anvisa 100 milj. kr. för en förlängning av stödet till
solenergi- och biobränsleanläggningar samt till små vattenkraftverk.

Motionärerna är missnöjda med att regeringen inte har återkommit till
riksdagen med några nya förslag i enlighet med vad riksdagen uttalade våren
1986 i samband med höjningen av energiskatten. Att regeringen genom en
oerhört hård prioritering inom anslaget för teknikutveckling sett till att 10
milj. kr. kommer att stå till förfogande för solvärme under år 1987 innebär
inga nya resurser utan bara att annan angelägen teknikutveckling får stå
tillbaka, anförs det.

I motion 1986/87:N518 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om vad i
motionen anförs om åtgärder för att underlätta utbyggnad och restaurering
av mini- och mikrokraftverk. De åtgärder som föreslås gäller ansökningsförfarande,
finansieringssystem och skatteregler.

Motion 1986/87:N510 (c) tar sikte på ett fortsatt stöd till industriverkets
rådgivning i energihushållning till små och medelstora företag. Motionärerna
föreslår regeringen att i tilläggsproposition förelägga riksdagen ett förslag om
erforderligt anslag för ändamålet.

Ifrågavarande anslag (Utbildning och rådgivning för att spara energi)
upphör vid utgången av detta budgetår i enlighet med det energipolitiska
beslutet år 1985 (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30). Avsikten är att
energirådgivningen vid utvecklingsfonderna skall integreras med fondernas
övriga rådgivning. Inför avvecklingen har statens energiverk på regeringens
uppdrag utarbetat bl. a. förslag till en sådan integrering (prop. 1985/86:100
bil. 14 s. 115). Statens industriverk har för budgetåret 1986/87 fått 4 milj. kr.
över statsbudgeten bl. a. för insatser i syfte att säkerställa ett fortsatt
energibesparingsarbete i små och medelstora företag utan fortsatt statligt
stöd.

Utskottet konstaterar att betydande statliga insatser har gjorts på energiområdet
under senare tid. Omställningen av energisystemet har gått snabbt.
Detta kan förklaras av dels de stödinsatser som har gjorts, dels marknadsför -

NU 1986/87:34

33

3 Riksdagen 1986187.17sami. Nr 34

hållandena. Enligt gällande riktlinjer för energipolitiken skall omställningen
och förnyelsen av energisystemet fortsätta. En central fråga härvidlag är
vilka konsekvenser för den svenska energipolitiken som blir följden av
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Som framgår av den tidigare refererade
interpellationsdebatten i slutet av förra året har statsrådet Dahl uttalat sig i
denna fråga. Om de diskussioner om energipolitiken som har förevarit
påvisar ett behov av ändrade stödformer, är det, anförde hon, naturligt att
regeringen återkommer till riksdagen med denna fråga under våren 1987.

Utskottet vill understryka det nära samband som finns mellan strategin för
kärnkraftsavvecklingen och olika åtgärder för att i övrigt verka för en
omställning av energisystemet. Det är följaktligen naturligt att behandla
dessa frågor i ett sammanhang. Samtidigt är det av vikt att förnyelsen av
energisystemet kan ske utan avbrott.

Mot bakgrund av vad här har anförts finner utskottet anledning räkna med
att regeringen om så bedöms erforderligt tar initiativ till åtgärder för att
säkerställa energisystemets förnyelse. Det finns därför inte skäl för riksdagen
att fatta beslut om en sådan medelstilldelning för detta ändamål som föreslås i
motion 1986/87:N524 (c). Utskottet avstyrker således denna motion. Inte
heller anser utskottet att det är aktuellt att anvisa ytterligare medel för sådan
rådgivningsverksamhet som berörs i motion 1986/87:N510 (c). Även denna
motion avstyrks.

Något särskilt uttalande av riksdagen med anledning av motion 1986/
87:N518 (s) finner utskottet inte heller vara påkallat. Förutsättningarna för
de små vattenkraftverken följs av regeringen och statens energiverk. Frågor
av den art som berörs i motionen torde kunna uppmärksammas i det
sammanhanget. Motionen avstyrks.

Kärnsäkerhet och beredskap för kärnkraftsolyckor

De säkerhetsfrågor på kärnkraftens område som finns att behandla här gäller
statens kärnkraftinspektions verksamhet, kärnkraftverkens sårbarhet från
säkerhetssynpunkt och beredskapsplaner för en stor kärnkraftsolycka.

Statens kärnkraftinspektion är tillsynsmyndighet i kärnsäkerhetsfrågor.
Dess verksamhet finansieras genom avgifter. För inspektionens förvaltningskostnader
föreslår regeringen därför endast ett formellt anslag av 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker propositionen på denna punkt.

För inspektionens kärnsäkerhetsforskning begärs likaså ett anslag med det
formella beloppet 1000 kr. Även denna verksamhet finansieras genom
avgifter. Utskottet tillstyrker propositionen också på denna punkt.

I motion 1986/87:N514 (c) begärs att regeringen skall utarbeta förslag till
ersättningsregler för polisbevakning av kärnkraftverk. Bevakning av kärnkraftverk
liksom handläggning av kärnkraftsfrågor tillhör den typ av
polisinsats för vilken en avgift bör kunna tas ut, anför motionärerna.
Motionärerna föreslår också att en tjänst som polisintendent skall inrättas i
vart och ett av de fyra polisdistrikt som har ett kärnkraftverk inom sitt
område, nämligen Tierps, Oskarshamns, Lunds och Varbergs polisdistrikt.
Kostnaderna sägs böra belasta kraftbolagen. Motsvarande krav ställs i
motion 1986/87:N533 (c).

NU 1986/87:34

34

Riksdagen har på förslag av näringsutskottet flera gånger tidigare avslagit
motionsyrkanden av liknande innebörd som de i motionerna 1986/87:N514
(c) och 1986/87:N533 (c). År 1984 yttrade sig justitieutskottet (JuU
1983/84:1 y) till näringsutskottet (NU 1983/84:30 s. 49 f.) i frågan.

Justitieutskottet uttryckte uppfattningen att det inte fanns utrymme för att
införa ett särskilt kostnadsansvar för polisens uppgifter med anknytning till
just kärnkraftverk. Näringsutskottet kom till samma slutsats. Centerpartiets
och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i näringsutskottet reserverade
sig. De gick därmed på samma linje som centerpartiets representanter i
justitieutskottet.

Året därpå fann utskottet inte skäl att ändra sitt ställningstagande när ett
liknande motionsyrkande behandlades (NU 1984/85:30 s. 55). Företrädarna
för samma partier som tidigare reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet finner inte skäl för att det skulle införas en särskild finansiering
av kostnader för polisens bevakningsuppgifter med anknytning till kärnkraftverk.
Inte heller finner utskottet skäl för riksdagen att begära förslag om
sådana nya polistjänster som motionärerna föreslår. Utskottet avstyrker
sålunda motionerna 1986/87:N514 (c) och 1986/87:N533 (c).

I motion 1986/87:N520 (fp) påyrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförs rörande behovet av information
till allmänheten inför kärnkraftsolyckor och av att en fungerande beredskapsorganisation
kommer till stånd. För regioner i närheten av kärnkraftsanläggningar
är det angeläget att informationen finns och att den når ut till
alla, anför motionärerna.

Den stora kärnkraftsolyckan i Tjernobyl visar på ett avslöjande sätt att
befolkningen i stora delar av Kalmar län och på Öland kan råka mycket illa ut
vid en stor olycka vid kärnkraftverket i Simpevarp vid Oskarshamn, sägs det i
motion 1986/87:N541 (c). Motionärerna finner att flera frågor är obesvarade
beträffande möjligheter till utrymning och ekonomiskt ansvar. De föreslår
riksdagen att göra ett uttalande till regeringen om vad i motionen anförs i
fråga om beredskapsplaner för en stor kärnkraftsolycka.

Riksdagen beslöt i slutet av förra året om en rad åtgärder med anledning av
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl (prop. 1986/87:18, NU 1986/87:12, rskr.
1986/87:97). Åtgärderna var av tre slag: beredskapshöjande åtgärder,
åtgärder för att mildra konsekvenserna av det radioaktiva nedfallet och
internationella åtgärder.

Riksdagen beslöt likaså i slutet av förra året på förslag av regeringen om en
räddningstjänstlag (prop. 1986/87:170, FöU 1986/87:2, rskr. 1986/87:58).
Beslutet innebar bl. a. att bestämmelser om samhällets beredskap i samband
med reaktorolyckor har flyttats över från lagen (1960:331) om skyddsåtgärder
vid olyckor i atomanläggningar till räddningstjänstlagen (1986:1102).
Den nya lagen trädde i kraft den 1 januari 1987.

Föreskrifterna i atomskyddslagen har intagits i den nya lagen utan några
större sakliga ändringar. Ansvaret för beredskapen ligger hos länsstyrelsen.
Dock skall numera länsstyrelsens ansvar gälla vid utsläpp från anläggningar
såväl inom som utom landet. Beredskapstjänstgöring är organiserad vid
länsstyrelserna i de fyra länen med kärnkraftverk. Statens strålskyddsinstitut
har en sammanhållande, rådgivande funktion i en olyckssituation.

NU 1986/87:34

35

Statens räddningsverk ansvarar sedan den 1 juli 1986 för en samordnad
planering på central nivå av beredskapen mot kärnkraftsolyckor. Räddningsverket
svarar även för utbildning och övning av personalen i beredskapsorganisationen.

Från regeringskansliet har inhämtats att regeringen övervägt att låta
frågan om beredskapen rörande kärnkraftsolyckor bli föremål för fortsatt
utredning.

Utskottet hänvisar till vad här har anförts om ansvaret för beredskapen vid
kärnkraftsolyckor. Det finns anledning räkna med att berörda myndigheter
överväger frågor av den typ som aktualiseras i motionerna. Vidare har
utskottet noterat att regeringen överväger att i särskild ordning låta utreda
frågan om beredskapen vid kärnkraftsolyckor. Något initiativ från riksdagens
sida med anledning av motionerna 1986/87:N520 (fp) och 1986/87:N541
(c) vill utskottet mot här angiven bakgrund inte föreslå. Motionerna
avstyrks.

I två motioner begärs att verkningarna av Tjernobylolyckan skall följas
upp. Svenska folket har rätt till en faktaredovisning som korrekt och på ett
lättillgängligt sätt berättar vad följderna av Tjernobylhaveriet har blivit för
svenskt vidkommande, anförs i motion 1986/87:N519 (m). Motionären är
kritisk mot den information som spreds i svenska massmedier efter reaktorhaveriet
i Tjernobyl. Riksdagen uppmanas att hos regeringen begära att en
strikt saklig informationsannonsering om följderna genomförs i svensk
dagspress under en sammanhängande period. Annonseringen föreslås äga
rum senast i september i år.

I motion 1986/87:N506 (vpk) sägs att verkningarna i Sverige av Tjernobylkatastrofen
måste följas upp med största intensitet. Ingen har ännu någon
samlad överblick av vad den kommer att medföra vare sig på kort eller —
ännu mindre - på lång sikt. Ett tidigare krav på att en hälsoundersökning
skall erbjudas befolkningen i de värst drabbade områdena anser motionären
fortfarande vara högaktuellt. Han kräver att regeringen skall komma med
förslag till uppföljning av verkningarna av Tjernobylkatastrofen i Sverige
enligt vad som sägs i motionen.

Följderna av Tjernobylolyckan har följts upp genom insatser av energirådet
och berörda myndigheter och genom särskilda utredningar. Riksdagen
beslöt, som nyss sagts, i december förra året om åtgärder med anledning av
olyckan. I en interpellationsdebatt i november 1986 besvarade statsrådet
Dahl en rad frågor om Tjernobylolyckan. Ett krav på hälsoundersökningar
av befolkningen i de värst drabbade områdena avstyrktes av utskottet med
reservation av centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare
(NU 1986/87:12 s. 30). Socialutskottet hade i ett yttrande föreslagit
näringsutskottet att avstyrka kravet på hälsoundersökningar. Riksdagen
följde utskottet.

Nordiska ministerrådet har våren 1987 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp
med uppgift att klarlägga frågor inom det nordiska samarbetet i samband
med atomolyckor och radioaktiva utsläpp på bl. a. området hälso- och
miljökonsekvenser.

Frågor om myndigheternas information i samband med Tjernobylolyckan
kommer vidare att redovisas i en rapport av generaldirektör Göran Steen.

NU 1986/87:34

36

Han har i uppdrag av statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut
att utreda hur beredskapen och verksamheten i övrigt har fungerat
inom myndigheternas ansvarsområden i samband med olyckan. Rapporten
beräknas bli färdigställd inom kort.

Utskottet kan mot här angiven bakgrund konstatera att en rad insatser har
gjorts för att följa upp olika konsekvenser av Tjernobylolyckan. Information
har lämnats av berörda myndigheter om följderna av olyckan. Det får
förutsättas att dessa myndigheter löpande följer utvecklingen och lämnar
erforderlig information.

Någon särskild av regeringen organiserad annonskampanj anser utskottet
inte vara motiverad. Utskottet har inte heller ändrat uppfattning när det
gäller behov av hälsoundersökningar.

Av vad här har anförts framgår att utskottet avstyrker motionerna
1986/87:N519 (m) och 1986/87:N506 (vpk), den senare i här berörd del.

Beredskap mot störningar i elförsörjningen

Av den tidigare framställningen (s. 13) framgår riksdagens tidigare ställningstagande
till motioner rörande reservelverk. Direkta ekonomiska bidrag
från staten för anskaffning av reservelverk lämnas för närvarande varken till
lantbrukare eller för annan verksamhet än lantbruk. Lånegarantier kan dock
lämnas inom den kreditram som lantbruksstyrelsen disponerar för lantbrukets
rationalisering.

I fyra motioner framförs nu åter förslag om statliga bidrag och lån vid
anskaffning av reservkraftverk.

Motion 1985/86: N502 (c) går ut på att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att bidrag eller förmånliga lån bör ges till lantbrukare
för inköp av reservaggregat för elström. Regeringen föreslås att omedelbart
vidta åtgärder. I motionen pekas på den sårbarhet vid elavbrott som råder
inom lantbruket, bl. a. till följd av en hög grad av mekanisering och
centralisering. Motionären finner det orimligt att enskilda lantbrukare själva
skall behöva stå för kostnaderna för anskaffning av reservaggregat för
elförsörjningen.

I motion 1986/87:N505 (c) krävs ett 25-procentigt bidrag till de lantbrukare
som för att trygga sin animalieproduktion anskaffar lämpligt reservkraftverk.
Motionärerna pekar på problem för animalie- och spannmålsproduktionen
vid elavbrott. De betecknar av riksdagen beslutade regler om statliga
lånegarantier för investeringar i reservkraftverk som otillräckliga. Motionärerna
instämmer i vad som av centerpartiets företrädare i försvarsutskottet
anfördes våren 1986 (FöU 1985/86:6 y) rörande statsbidrag för anskaffning
av reservaggregat till lantbrukare med djurhållning.

I motion 1986/87:N529 (c) begärs ett uttalande av riksdagen till regeringen
i enlighet med vad som i motionen anförs om elförsörjningen i jordbruket.
Det är viktigt att staten medverkar till stimulerande åtgärder vid jordbrukares
inköp av elverk, anför motionärerna. Denna medverkan kunde ske i form
av långa lån eller bidrag. Vidare föreslås en undersökning av möjligheterna
att vid strömavbrott använda sådana reservkraftverk som försvaret disponerar
men inte utnyttjar. Gårdar som genom statens försorg erhåller elverk

NU 1986/87:34

37

4 Riksdagen 1986187.17sami. Nr 34

borde åläggas att själva svara för ett förråd av diselolja motsvarande 30
dagars produktion på gården.

Riksdagen föreslås i motion 1986/87:N530 (c) begära förslag till statsbidragsregler
för investeringar i reservkraftverk vid vårdinrättningar och inom
jordbrukets animalieproduktion. Motionärerna erinrar om riksdagens tidigare
ställningstagande till liknande krav. De betecknar detta som alltför
passivt och föreslår att statligt stöd skall utgå som stimulans till investeringar i
reservkraftverk.

Utskottet hänvisar till riksdagens beslut i frågan förra året, vilket har
refererats i det föregående (s. 13 f.). Det har enligt utskottets uppfattning
inte framkommit några nya omständigheter som bör föranleda riksdagen att
nu göra ett nytt uttalande om reservkraftverk. Utskottet avstyrker således
motionerna 1986/87:N502 (c), 1986/87:N505 (c), 1986/87:N529 (c) och
1986/87:N530 (c).

Vissa anslag, m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet tre återstående förslag till anslag inom
energiområdet. Ingen av de berörda punkterna i budgetpropositionen har
föranlett några motioner. Till sist i detta avsnitt tar utskottet upp ett
motionsyrkande om inrättande av ett energidepartement.

Två av anslagen berör statens energiverk, som sedan år 1983 är den
centrala förvaltningsmyndigheten för energifrågor.

Under den punkt i propositionen som rör energiverkets förvaltningskostnader
bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförs
om organisationen av statens energiverk. Det framgår av propositionen att
energiverket under hösten 1986 har gjort en översyn av sin organisation och
föreslagit vissa förändringar. Regeringen har genom beslut i december 1986
ändrat energiverkets instruktion. Från den 1 januari 1987 är energiverket
organiserat på tre avdelningar, en byrå för administration, en informationsbyrå
och ett planeringskansli. Detta innebär, sägs det i propositionen, en mer
funktionell indelning av verksamheten än tidigare och en bättre anpassning
till den nu planerade inriktningen. Utskottet har inget att erinra mot vad som
i propositionen anförs om organisationen av statens energiverk.

Energiverket ingår bland de myndigheter som skall ges förutsättningar att
arbeta utifrån en treårig budgetram. För treårsperioden 1987/88—1989/90
beräknas utgifterna för energiverkets förvaltningskostnader till ca 136 milj.
kr. Inkomsterna för treårsperioden uppskattas till ca 33 milj. kr. För nästa
budgetår beräknas utgifterna till ca 44 milj. kr. och inkomsterna till ca 11
milj. kr. För energiverkets förvaltningskostnader föreslår regeringen ett
ramanslag för budgetåret 1987/88 om ca 33 milj. kr.

För energiverkets utrednings- och informationsverksamhet föreslår regeringen
att ett reservationsanslag om ca 13,2 milj. kr. skall anvisas. För
budgetåret 1987/88 uppskattas utgifterna till ca 17,3 milj. kr. och inkomsterna
till ca 4,1 milj. kr. För treårsperioden 1987/88-1989/90 beräknas
utgifterna till ca 50,8 milj. kr. och inkomsterna till ca 12,4 milj. kr. Utskottet
tillstyrker dessa förslag.

Verksamheten vid statens kärnbränslenämnd finansieras med medel från

NU 1986/87:34

38

den avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. som tas ut från
elproduktionen vid kärnkraftverken. Det sker enligt lagen (1981:669, senast
ändrad 1986:601) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle
m.m., den s. k. finansieringslagen. Det anslag som regeringen föreslår
uppgår följaktligen endast till ett formellt belopp av 1000 kr. Utskottet
tillstyrker också detta förslag.

I motion 1986/87:N534 (c) föreslås att ett särskilt energidepartement skall
inrättas.

Miljö- och energidepartementet inrättades den 1 januari 1987. Departementet
består i huvudsak av enheter som tidigare var delar av jordbruks- och
industridepartementen. Miljö- och energidepartementet svarar för ärenden
som berör miljöskydd och naturvård samt energianvändning och energitillförsel.
Departementet har även ett övergripande och pådrivande samordningsansvar
för miljöfrågor inom regeringskansliet, även om dessa frågor
handläggs inom annat departement. Personellt är miljö- och energidepartementet
det minsta av departementen.

Innebörden i yrkandet i motion 1986/87:N534 (c) får anses vara att
energifrågorna skall skiljas från de nämnda miljöfrågorna och föras till ett
eget departement. Utskottet finner inte i motionen någon övertygande
argumentation för en sådan åtgärd. Det måste för övrigt, som utskottet
anförde i yttrande (NU 1985/86:4 y) över ett likartat motionsyrkande förra
året, främst få ankomma på regeringen att ta ställning till hur arbetet inom
regeringens kansli skall organiseras för att regeringen skall kunna styra
landet på ett så effektivt sätt som möjligt. Motionsyrkandet avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer
Statens vattenfallsverk m. m.

1. beträffande berny ndiganden för statens vattenfallsverk m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 momenten 5 och 6

a) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att, efter hemställan
av regeringen - eller efter regeringens bemyndigande statens vattenfallsverk
— i varje enskilt fall och inom den av riksdagen fastställda
ramen för borgensåtaganden för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk
förvaltar statens aktier, teckna borgen för upplåning utomlands
till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier,

b) godkänner att dels regeringen eller efter regeringens bemyndigande
statens vattenfallsverk, dels i förekommande fall fullmäktige i
riksgäldskontoret tecknar borgen för lån till bolag i vilka statens
vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt
14373000000 kr., varav högst 645 000000 kr. för lån till eldistributionsföretag,

2. beträffande vissa förvärvsfrågor

att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1987/88
besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom

NU 1986/87:34

39

statens vattenfallsverks verksamhetsområde inom en ram av
75 000000 kr.,

3. beträffande nedsättning av förräntningspliktigt kapital

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 moment 9 godkänner
att vattenfallsverkets förräntningspliktiga kapital nedsätts med
265000000 kr. i enlighet med vad som anförs i propositionen,

4. beträffande Klippens kraftstation

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 moment 7 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N152 yrkande 1 i
ifrågavarande del och motion 1986/87:N155 yrkande 1 godkänner vad
som i propositionen anförs om investeringar under budgetåret 1987/
88,

5. beträffande byte av ånggeneratorer i Ringhals 2

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 moment 7 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N152 yrkande 1,
motion 1986/87:NI54 yrkande 2, båda i ifrågavarande del, och motion
1986/87:N506 yrkande 12 godkänner vad som i propositionen anförs
om investeringar under budgetåret 1987/88,

6. beträffande investeringar i kärnkraftsanläggningar

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 moment 7 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N154 yrkande 2 i
ifrågavarande del godkänner vad som i propositionen anförs om
investeringar under budgetåret 1987/88,

7. beträffande investeringar i överförings- och distributionsanläggningar att

riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 moment 7 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N152 yrkande 1 i
ifrågavarande del godkänner vad som i propositionen anförs om
investeringar under budgetåret 1987/88,

8. beträffande investeringar i värmeproduktionsanläggningar

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 moment 7 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N152 yrkande 1 i
ifrågavarande del godkänner vad som i propositionen anförs om
investeringar under budgetåret 1987/88,

9. beträffande investeringar i objektgruppen övriga ändamål

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 moment 7 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N152 yrkande 1 i
ifrågavarande del godkänner vad som i propositionen anförs om
investeringar under budgetåret 1987/88,

10. beträffande investeringarnas allmänna inriktning

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 moment 7 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N152 yrkande 1 i
ifrågavarande del godkänner vad som i propositionen anförs om
investeringar under budgetåret 1987/88,

11. beträffande investeringarnas inriktning i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 moment 7 i
ifrågavarande del godkänner vad som i propositionen anförs om

NU 1986/87:34

40

investeringar under budgetåret 1987/88, såvitt dessa investeringar inte
har behandlats under 4-10,

12. beträffande anslag till statens vattenfallsverk

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 momenten 4 och 8
och med avslag på motion 1986/87:N152 yrkande 2 och motion
1986/87:N 155 yrkande 2

a) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget
II till statsbudgeten för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 50000000 kr.,

b) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1987/88 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
3574600000 kr. i enlighet med vad som anförs i propositionen,

13. beträffande sektorsansvar för forskning och utveckling rörande
elkraftsteknik

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:87 moment 10 och
med avslag på motion 1986/87:N152 yrkande 3, motion 1986/87:N153
yrkande 2 och motion 1986/87:N154 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande energimarknadens struktur m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:N152 yrkande 4,

15. beträffande försäljning av statens vattenfallsverk

att riksdagen avslår motion 1986/87:N153 yrkande 1 och motion
1986/87:N537 yrkande 1 i ifrågavarande del,

16. beträffande försäljning av vissa aktier

att riksdagen avslår motion 1986/87:N537 yrkande 2,

17. beträffande energiföretag i Norrbotten

att riksdagen avslår motion 1986/87.N537 yrkande 1 i ifrågavarande
del,

18. beträffande lokalisering av vattenfallsverkets huvudkontor
att riksdagen avslår motion 1986/87:N511,

19. beträffande Fatsjöprojektet

att riksdagen avslår motion 1986/87:N538,

20. beträffande upphävande av förordning

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 moment 1 antar det
i propositionen framlagda förslaget till lag om upphävande av
förordningen (1915:187) angående grunder för upplåtelse av vissa
kronan tillhöriga vattenfall och strömfall,

21. beträffande vissa bolagsfrågor

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:87 momenten 2 och 3

a) medger regeringen att i enlighet med vad i propositionen anförs
godkänna att vattenfallsverket medverkar till att kraftstationerna och
annan egendom i Rebnis Kraft AB och AB Grytforsen överförs till
Bastusels Kraft AB samt avtalar om nödvändiga tillägg till nu gällande
konsortialavtal,

b) medger regeringen att i enlighet med vad i propositionen anförs
godkänna att vattenfallsverket avyttrar aktier i AB Umeforsen och att
verket tecknar nödvändiga avtal,

NU 1986/87:34

41

22. beträffande återföring av medel till vattenkraftskommunerna
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:N504, 1986/
87:N513, 1986/87:N531, 1986/87:N532 och 1986/87:N549 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. beträffande stöd till omställning av energisystemet m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:N510, 1986/87:N518 och
1986/87:N524,

Kärnsäkerhet m. m.

24. beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 16 punkt C8 till
Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret
1987/88 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
1000 kr.,

b) med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 16 punkt C 9 till
Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret
1987/88 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
1000 kr.,

25. beträffande skyddet av kärnkraftverk

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:N514 och 1986/87:N533,

26. beträffande beredskap för kärnkraftsolyckor

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:N520 och 1986/87:N541,

27. beträffande information med anledning av Tjernobylolyckan
att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 13 och motion
1986/87:N519,

28. beträffande reservanordningar vid störningar i elförsörjningen
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:N502, 1986/87:N505, 1986/
87:N529 och 1986/87:N530,

Vissa anslag m. m.

29. beträffande anslag till statens energiverk
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 16 punkt Cl
moment 2 till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1987/88 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag av
33070000 kr.,

b) med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 16 punkt C 2 till
Statens energiverk: Utredningar m. m. och information för budgetåret
1987/88 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
13161000 kr.,

c) med anledning av proposition 1986/87:100 bilaga 16 punkt Cl
moment 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

NU 1986/87:34

42

30. beträffande anslag till statens kärnbränslenämnd

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 16 punkt
C10 till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1987/88 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr.,

31. beträffande ett särskilt energidepartement

att riksdagen avslår motion 1986/87:N534 yrkande 2.

Stockholm den 14 maj 1987
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar
(m) (mom. 1-4, 6-12, 14, 17-21, 24-31), Rune Jonsson (s) (mom. 5, 13,
15,16,22,23), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 22,23), Sten
Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m)
(mom. 5,13,15,16, 22, 23), Bo Finnkvist (s) (mom. 1—4, 6-12,14,17—21,
24-31), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) (mom. 5,13,15,16, 22,
23), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 5,13,15,16,22,23), Sven-Åke Nygårds
(s) (mom. 1—4, 6—12,14,17—21, 24—31), Per-Richard Molén (m), Gudrun
Norberg (fp), Mats Lindberg (s) (mom. 1—21, 24-31), John Andersson
(vpk) (mom. 1-4, 6—12, 14, 17—21, 24—31) och Leo Persson (s).

Reservationer

1. Klippens kraftstation (mom. 4)

Ivar Franzén (c), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg
(fp) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”1986/87:N152 (c)” bort ha följande lydelse:

Av de skäl som anges i motionerna 1986/87:N155 (fp) och 1986/87:N152 (c)
kan utskottet inte ställa sig bakom regeringens förslag att beräkna medel för
en utbyggnad av Klippens kraftstation. Någon sådan utbyggnad bör inte ske.
Propositionen avstyrks således i denna del. Det innebär att ifrågavarande
delar av motionerna tillstyrks.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande Klippens kraftstation
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N152 yrkande 1 i
ifrågavarande del och motion 1986/87:N155 yrkande 1 och med avslag
på proposition 1986/87:87 moment 7 i ifrågavarande del godkänner av
utskottet angivna riktlinjer för investeringar under budgetåret 1987/
88.

NU 1986/87:34

43

2. Byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 (morn. 5)

NU 1986/87:34

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 22 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 23 med ”avstyrks
följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att beslutet om ånggeneratorbyte i Ringhals 2 har
fattats efter tillstyrkan av berörda myndigheter, till vilka hör statens
strålskyddsinstitut och statens kärnkraftinspektion. Regeringen motiverade
sitt ja till vattenfallsverkets ansökan om ånggeneratorbyte med att det var det
alternativ som är mest förenligt med kraven på säkerhet och strålskydd, med
avvecklingsstrategin och med utvecklingen av det nya energisystemet och
dessutom ekonomiskt mest fördelaktigt. Det finns enligt utskottets uppfattning
inga skäl för riksdagen att inta någon annan inställning i detta ämne. Av
vad utskottet här har anfört framgår att utskottet ställer sig bakom vad som i
propositionen anförs om medelsförbrukning för ånggeneratorbyte i Ringhals

2. Ifrågavarande delar av motionerna 1986/87:N152 (c), 1986/87:N154 (vpk)
och 1986/87:N506 (vpk) avstyrks följaktligen.

3. Byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 (mom. 5)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 23 med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Den kritik mot ånggeneratorbytet som nu framförs i motioner och som vid
upprepade tillfällen tidigare har uttryckts reservationsvis vid utskottsbehandlingen
av denna fråga ter sig väl befogad. Utskottet finner det
anmärkningsvärt att regeringen strax innan den enligt sina egna planer skall
för riksdagen presentera sin syn på kärnkraftens avveckling föreslår riksdagen
att anvisa medel till en investering som kan vara ekonomiskt försvarbar
endast under förutsättning att denna reaktor hålls i drift under lång tid.
Regeringens argumentering för byte av ånggeneratorer är ologisk och
felaktig om den ställs emot en snabb avstängning av Ringhals 2. Ett sådant
förfarande är inte ägnat att stärka regeringens trovärdighet när det gäller
kärnkraftsavvecklingen. Det enda rimliga i nuvarande situation är att
planerna på ånggeneratorbyte stoppas omgående. Regeringen bör ombesörja
att så sker. Det begärda anslagsbeloppet om 152,1 milj. kr. bör följaktligen
inte anvisas av riksdagen. I den mån de ändrade planerna medför några
ytterligare särskilda kostnader som inte täcks av redan anvisade medel får
regeringen återkomma med en redovisning härav. Med det sagda tillstyrker
utskottet motionerna 1986/87:N152 (c), 1986/87:N154 (vpk) och 1986/
87:N506 (vpk) i vad de avser ånggeneratorbyte i Ringhals 2.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande byte av ånggeneratorer i Ringhals 2
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N152 yrkande 1, motion
1986/87:N154 yrkande 2, båda i ifrågavarande del, och motion
1986/87:N506 yrkande 12 och med avslag på proposition 1986/87:87
moment 7 i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna
riktlinjer för investeringar under budgetåret 1987/88.

4. Investeringar i kärnkraftsanläggningar (mom. 6)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Medelsberäkningen
i” och slutar med ”av propositionen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N154 (vpk) bör färdigställandet av Ringhals
kraftstation avbrytas. De medel som har beräknats för detta ändamål bör i
stället satsas på nya energikällor. Utskottet anser att regeringen snarast bör
förelägga riksdagen ett konkret förslag till en sådan satsning. Den nu berörda
delen av propositionen avstyrks. Alltså tillstyrker utskottet den här behandlade
delen av motion 1986/87:N154 (vpk).

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande investeringar i kärnkraftsanläggningar

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N154 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:87 moment 7
i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer för
investeringar under budgetåret 1987/88.

5. Investeringar i överförings- och distributionsanläggningar
(mom. 7)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”För att” och
slutar med ”och distributionsanläggningar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1986/87:N152 (c) innebär ett mer småskaligt och
decentralistiskt energisystem att elnätet kan dimensioneras på ett mindre
kostnadskrävande sätt. Regeringen bör snarast vidta åtgärder för att ett
sådant system skall kunna komma till utförande. I avvaktan på ett sådant
initiativ bör som en första åtgärd medelsanvisningen för utbyggnad och
upprustning av storkraftnätet reduceras med 300 milj. kr. jämfört med
regeringens förslag.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande investeringar i överförings- och distributionsanläggningar att

riksdagen med bifall till motion 1986/87:N152 yrkande 1 i
ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:87 moment 7
i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer för
investeringar under budgetåret 1987/88.

6. Investeringar i värmeproduktionsanläggningar (mom. 8)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Den förordade satsningen på elpannor och andra värmeproduktionsanläggningar
rimmar illa med utskottets uppfattning om hur det framtida
värmeförsörjningssystemet bör struktureras. Medelsanvisningen för detta

NU 1986/87:34

t/

45

5 Riksdagen 1986187.17sami. Nr34

ändamål bör därför, som föreslås i motion 1986/87:N152 (c), minskas med 10
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande investeringar i värmeproduktionsanläggningar

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N152 yrkande 1 i
ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:87 moment 7
i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer för
investeringar under budgetåret 1987/88.

7. Investeringar i objektgruppen övriga ändamål (mom. 9)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp),
Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Gudrun Norberg (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
ställer” och slutar med ”1986/87:N152 (c) avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar helt motionärernas uppfattning. Förvärv av ytterligare
distributionsföretag innebär att vattenfallsverkets monopolställning på
marknaden stärks. En sådan utveckling bör motverkas och inte ytterligare
stimuleras. Utskottet tillstyrker följaktligen här behandlad del av motion
1986/87:N152 (c).

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande investeringar i objektgruppen övriga ändamål

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N152 yrkande 1 i
ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:87 moment 7
i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer för
investeringar under budgetåret 1987/88.

8. Investeringarnas allmänna inriktning (morn. 10)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 24 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N152 (c) skall vattenfallsverkets investeringar
och övriga verksamhet ha som utgångspunkt de beslut som tidigare har
fattats om omställning och förnyelse av energisystemet. Regeringen bör
omgående ta de initiativ som krävs för att så skall ske. Utgångspunkten för
vattenfallsverkets agerande bör vidare vara att avvecklingen av kärnkraften
skall inledas snarast. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven
innebörd. Utskottet tillstyrker således motion 1986/87:N152 (c) i här
behandlad del.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande investeringarnas allmänna inriktning

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:87 moment 7 i
ifrågavarande del och med bifall till motion 1986/87:N152 yrkande 1 i
ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer för
investeringar under budgetåret 1987/88.

NU 1986/87:34

46

9. Sektorsansvar för forskning och utveckling rörande
elkraftsteknik (mom. 13)

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),
Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Gudrun Norberg (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 26 med ”1986/87:NI54 (vpk) avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar inte regeringens uppfattning att statens vattenfallsverk
skall ges ett speciellt sektorsansvar för elkraftsteknisk forskning och utveckling.
Forskningsansvaret bör primärt ligga hos forskningsråd, universitet och
högskolor. Det ansvar som regeringen vill lägga på vattenfallsverket kan om
det förverkligas innebära en fara för en oberoende och fri forskning. Vad här
har anförts bör riksdagen ansluta sig till i ett uttalande till regeringen.
Utskottet tar sålunda avstånd från propositionen i denna del och tillstyrker
motionerna 1986/87:N153 (m) och 1986/87:N152 (c) i här behandlad del.
Kravet i motion 1986/87:N154 (vpk) ställer sig utskottet inte bakom.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande sektorsansvar för forskning och utveckling rörande
elkraftsteknik

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:87 moment 10,
med bifall till motion 1986/87:N152 yrkande 3 och motion 1986/
87:N153 yrkande 2 och med avslag på motion 1986/87:N154 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Sektorsansvar för forskning och utveckling rörande
elkraftsteknik (mom. 13)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 26 med ”1986/87:N154 (vpk) avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Som påpekas i motion 1986/87:N154 (vpk) ligger det nära till hands att
ifrågasätta vattenfallsverkets vilja att uppnå en maximal energieffekt inom
andra områden än vattenkraftsproduktionen. Verkets vinster på produktion
och försäljning kommer i farozonen om efterfrågan på elenergi från
vattenkraft minskar. Utskottet instämmer därför i motionärernas förslag om
att statens energiverk skall ges det särskilda ansvaret för den elkraftstekniska
forskningen. Regeringen bör med ändring i vad som anförs i propositionen
vidta de åtgärder som krävs för att energiverket skall få detta ansvar.
Utskottet tillstyrker således motion 1986/87:N154 (vpk) och avstyrker
motionerna 1986/87:N153 (m) och 1986/87:N152 (c), alla i här aktuell del.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande sektorsansvar för forskning och utveckling rörande
elkraftsteknik

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:87 moment 10,

NU 1986/87:34

47

med bifall till motion 1986/87:N154 yrkande 1 och med avslag på
motion 1986/87:N152 yrkande 3 och motion 1986/87:N153 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Energimarknadens struktur m. m. (mom. 14)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet
räknar” och slutar med ”motion 1986/87:N152 (c)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som sägs i motion 1986/87:N152 (c) att
regeringens förslag om statens vattenfallsverk präglas av en alltför centralistisk
och koncentrationsinriktad syn på hur energisystemen bör utformas.
Regeringen har uppenbarligen inte tagit hänsyn till de beslut om förnyelse
och omställning av energisystemet som riksdagen har fattat i annat sammanhang.
Som motionärerna föreslår bör energipolitiken och därmed förslag om
vattenfallsverket i stället inriktas på att det skall skapas ett decentraliserat
energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara
energikällor. Hushållning med och en effektiv användning av tillgängliga
resurser är ett grundläggande krav. För att energisystemet på ett miljövänligt
sätt skall kunna styras över mot användning av förnybara energikällor är en
medveten hushållning med energikvalitet av stor vikt. De energipolitiska
besluten bör inriktas mot att den slutliga energianvändningen långsiktigt
stabiliseras kring 300 TWh, varav ca 100 TWh elenergi. De prognoser om
elanvändningen som presenteras i propositionen utgår från en producentinriktad
syn utan beaktande av de tidigare energipolitiska besluten. Utskottet
anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en beskrivning av den
framtida elmarknaden grundad på de bedömningar som nu finns om möjliga
hushållningsåtgärder på elområdet. En sådan bedömning återges i motion
1986/87:N152 (c). Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till
regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses
det nu aktuella yrkandet i motion 1986/87:N152 (c).

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande energimarknadens struktur m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N152 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Försäljning av statens vattenfallsverk (morn. 15)

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp). Per Westerberg (m),
Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Gudrun Norberg (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
står” och slutar med ”av vattenkraftsaktier” bort ha följande lydelse:
Utskottets principiella inställning till frågan om statligt företagande är att
staten bör avveckla affärsverksamhet inom områden där det inte finns
särskilda skäl för ett sådant engagemang från statens sida. Enligt utskottets
mening bör det med utgångspunkt häri vara möjligt att avyttra betydande

NU 1986/87:34

48

delar av vattenfallsverkets tillgångar. Enskilda och kommunägda företag
bedriver i dag framgångsrik verksamhet inom flertalet led av elförsörjningen.
Det är främst för storkraftsnätet som starka skäl för statligt ägande torde
kunna åberopas.

Med hänsyn till intresset av att nå en betydande statsfinansiell effekt bör i
första hand övervägas en successiv försäljning av statens vattenkraftstillgångar.
Marknadsvärdet av dessa tillgångar överstiger väsentligt det bokförda
värdet. En sådan försäljning som här förordas bidrar till att begränsa
statsskulden, vilket ger en bestående effekt i form av minskade årliga utgifter
för statsskuldsräntor.

Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen att lägga fram ett förslag
till försäljning av tillgångar hos vattenfallsverket i enlighet med vad utskottet
har anfört. Härigenom tillgodoses i väsentlig mån yrkandet om försäljning av
vattenkraftsaktier i motion 1986/87:N537 (c).

I motion 1986/87:N153 (m) föreslås bl. a. en översyn av vattenfallsverkets
organisatoriska och finansiella ställning med sikte på ombildning av verket
till aktiebolag. Enligt utskottets uppfattning skulle en sådan ombildning
väsentligen underlätta försäljningen av vattenkraft. Den anmodan till
regeringen som utskottet nyss har förordat bör därför även innefatta att den
bör utarbeta förslag till riksdagen i enlighet med nämnda motion. Utskottet
tillstyrker alltså motionen i denna del. Vad utskottet här har anfört ligger
också väl i linje med tankegångar som utvecklas i motion 1986/87:N149 (fp),
vilken utskottet behandlar i samband med övriga näringspolitiska frågor.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande försäljning av statens vattenfallsverk
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N153 yrkande 1 och
motion 1986/87:N537 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Försäljning av vissa aktier (mom. 16)

(under förutsättning av bifall till reservation 12)

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 29 som börjar med ”Av det” och slutar med ”benämner VIVAbolaget”
bort ha följande lydelse:

Utskottet räknar med att regeringen vid utarbetande av förslag om
försäljning av tillgångar hos vattenfallsverket även överväger det i motion
1986/87:N537 (c) framförda förslaget om försäljning av aktier i det motionärerna
kallar VIVA-bolaget. Något särskilt uttalande med anledning av detta
förslag anser utskottet därför inte vara påkallat. Alltså avstyrks motionen i
denna del.

NU 1986/87:34

49

14. Försäljning av vissa aktier (mom. 16)

(under förutsättning av bifall till reservation 12)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Av det” och
slutar med ”benämner VIVA-bolaget” bort ha följande lydelse:

Centerns förslag i motion 1986/87:N537 om försäljning av statens vattenkraftstillgångar
har som primärt syfte att en betydande del av statens dyra
korta upplåning skall ersättas genom emission av vattenkraftsaktier, i första
hand för hushållens sparande. Därigenom kommer budgetunderskottet på
längre sikt att reduceras genom minskade statsskuldsräntor. Därtill kommer
andra positiva effekter som kan medverka till lägre inflation och lägre
räntenivå till fördel för såväl den enskilde som för landet.

Flera olika vägar utöver traditionell introduktion på börsen bör användas
vid försäljningen av vattenkraftsaktier. Det är av stor betydelse att vattenkraftsaktierna
kan få en speciell ställning som folkaktier med ett mycket brett
ägande och att de kan betraktas som ett realistiskt placeringsalternativ för
köpare av statsobligationer.

En organisatorisk uppdelning av vattenfallsverkets verksamhet enligt
centerns förslag kan rätt utnyttjad medföra betydande effektivitetsvinster
och ett långsiktigt bättre utnyttjande av skilda energiresurser. Den nödvändiga
samordningen av elproduktion och elanvändning i Sverige och i Norden
anser utskottet kunna ske genom KÄRNSTAM-bolaget enligt centerpartiets
förslag.

Centerns förslag behöver inte innebära en högre elprisnivå än om
nuvarande ägande och organisation för vattenfallsverket bibehålls. Tvärtom
föreligger goda förutsättningar för totalt sett betydligt lägre energikostnader
för konsumenterna i ett längre perspektiv vid en uppdelning av vattenfallsverket
enligt förslaget.

Utskottet vill i fråga om utförsäljningen av vattenkraftsaktier också
formulera en preciserad begäran till regeringen. Ett mål bör vara att en första
post på 15% av VIVA-bolagets aktier säljs under år 1988. Därmed kan
statskassan tillföras 15 miljarder kronor. Det bör hållas öppet för staten att
behålla en betydande aktiepost i VIVA-bolaget. Utskottet föreslår att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här har
anfört. Därmed tillgodoses ifrågavarande del av motion 1986/87:N537 (c).

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande försäljning av vissa aktier
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N537 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:34

50

15. Energiföretag i Norrbotten (mom. 17)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N537 (c) skulle en sådan uppdelning av
vattenfallsverket som föreslås i motionen också skapa ökade möjligheter för
de nordligaste delarna av landet att få en större andel av intäkterna från
försäljningen av elkraft. Utskottet ser det därför i likhet med motionärerna
som önskvärt att regeringen i samband med förberedelserna för uppdelningen
också låter utreda frågan om ett energiföretag i Norrbotten. Genom ett
sådant företag skulle de norrbottniska industriföretagens konkurrenskraft
stärkas och de stora energitillgångar som finns i regionen tillvaratas bättre än
för närvarande. Starka skäl talar för att energibolagets verksamhet bör
omfatta även utnyttjande av andra energitillgångar i Norrbotten, såsom torv
och skogsavfall.

Riksdagen bör anmoda regeringen att föranstalta om en utredning av
angivet slag. Med det anförda tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande energiföretag i Norrbotten
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N537 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

16. Lokalisering av vattenfallsverkets huvudkontor (morn. 18)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per-Ola
Eriksson (c) och Per-Richard Molén (m) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 30 som börjar med ”Inte heller” och slutar med ”motion
1986/87:N511 (m, fp, c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de i motion 1986/87:N511 (m, fp, c) framförda tankarna
om en utlokalisering av vattenfallsverkets huvudkontor intressanta. Något
uttalande av riksdagen i denna fråga anser utskottet emellertid inte vara
erforderligt. Därvid räknar utskottet med att möjligheterna till en utlokalisering
av centrala funktioner hos vattenfallsverket övervägs av verket självt och
av regeringen.

17. Fatsjöprojektet(mom. 19)

Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp) och John Andersson (vpk) anser att
den del av yttrandet på s. 30 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar
med ”motion 1986/87:N538 (s)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen nu bör slå fast att det inte skall ske någon
utbyggnad av vare sig Fatsjö eller Vojmå. Detta bör göras genom ett
uttalande riktat till regeringen. Det innebär att utskottet tar bestämt avstånd
från förslaget i motion 1986/87:N538 (s).

NU 1986/87:34

51

18. Återföring av medel till vattenkraftskommunerna
(mom. 22)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Jörn Svensson (vpk) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Arbetsmarknadsutskottet
har” och slutar på s. 33 med ”behandlade motioner” bort ha följande
lydelse:

Arbetsmarknadsutskottet har nyligen föreslagit (AU 1986/87:13) en
parlamentarisk utredning om regionalpolitiken. Näringsutskottet noterar
med tillfredsställelse detta förslag och räknar med att utredningen skall ta
upp en rad viktiga regionalpolitiska frågor.

Den nu behandlade frågan om hur vattenkraftskommunerna i utökad
omfattning skall komma i åtnjutande av de vinster som vattenkraften ger har
varit aktuell under en lång tid. Beslutsunderlag finns därmed tillgängligt.
Utskottet anser att regeringen på grundval av befintligt underlag skyndsamt
bör låta utarbeta ett konkret förslag som kan leda fram till att avkastningen
från vattenkraften i ökad utsträckning kommer de vattenkraftsproducerande
regionerna till del. Utgångspunkter för regeringens förslag bör vara här
behandlade motioner liksom underlag i regeringskansliet, exempelvis den
utredning som har gjorts i Jämtlands län. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med ett förslag i detta ämne. Vad utskottet här har anfört bör
riksdagen ansluta sig till. Ett sådant uttalande tillgodoser delvis önskemålen i
ifrågavarande motioner.

19. Stöd till omställning av energisystemet m. m. (mom. 23)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar på s. 33 med ”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 34
med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om de satsningar som sedan 1970-talet har gjorts för att
minska oljeberoendet. Omställningen av energisystemet har gått snabbt.
Enligt gällande riktlinjer för energipolitiken skall förnyelsen av energisystemet
fortsätta.

Utskottet vill understryka betydelsen av att kontinuiteten bevaras i
energipolitiken. Uppenbarligen har flera aktörer på energimarknaden som i
enlighet med riktlinjerna för energipolitiken gjort investeringar i olika objekt
drabbats hårt av de senaste årens kraftiga prissänkningar på olja. I den
uppkomna situationen har, enligt utskottets uppfattning, regeringens handlande
präglats av passivitet. Det är väsentligt att riksdagen i ett sammanhang
får ta ställning till hur arbetet med att förnya energisystemet skall drivas
vidare. Utgångspunkten för ett sådant ställningstagande bör vara den
energiproposition som regeringen har aviserat. I avvaktan på den avstyrks
förslagen i motionerna 1986/87:N518 (s), 1986/87:N510(c) och 1986/87:N524
(c).

NU 1986/87:34

52

20. Stöd till omställning av energisystemet m. m. (mom. 23) NU 1986/87:34

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 34 med ”Motionen avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen inte har hörsammat
riksdagens uttalande för omkring ett år sedan om åtgärder för att stimulera
en omställning och förnyelse av energisystemet. Effekten har blivit en för
regeringen medveten minskning av insatserna för att öka användningen av
inhemska förnybara energikällor i stället för den förstärkning som riksdagen
har uttalat sig för. Regeringens passivitet har ställt till stora svårigheter för
många av dem som har satsat på och vill satsa på alternativa energislag.
Förnyelsen av vårt energisystem har genom regeringens agerande drabbats
av ett allvarligt avbrott.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att resurser nu omgående
ställs till förfogande för en fortsättning av stödet till biobränsle- och
solenergianläggningar samt små vattenkraftverk. För ändamålet bör riksdagen
som ett första steg anvisa 100 milj. kr. på tilläggsbudget för budgetåret
1986/87. I enlighet med riksdagens beslut för ett år sedan finansieras
medelstilldelningen genom den särskilda energiskatten.

Regeringen bör vidare, som föreslås i motion 1986/87:N524 (c), snarast
återkomma med förslag om avdragsrätt för energiinvesteringar samt ett
förlängt och förstärkt stöd för energiinvesteringar.

Utskottet förutsätter också att regeringen omgående ombesörjer att
tillräckliga resurser kan lämnas till industriverkets rådgivningsverksamhet
för energihushållning inom små och medelstora företag.

Genom det ställningstagande som utskottet föreslår tillgodoses kraven i
motionerna 1986/87:N524 (c) och 1986/87:N510 (c).

Också syftet med motion 1986/87:N518 (s) kan delvis tillgodoses genom de
åtgärder som utskottet här har föreslagit. Utskottet förutsätter dock att de
förslag som lämnas i motionen övervägs i regeringskansliet utan något
särskilt uttalande av riksdagen.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande stöd till omställning av energisystemet m. m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:N510 och 1986/
87:N524 och med avslag på motion 1986/87:N518 till Vissa åtgärder för
omställning av energisystemet för budgetåret 1986/87 på tilläggsbudget
II under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
100000000 kr.

21. Skyddet av kärnkraftverk (mom. 25)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”motion 1986/87:N533 (c)” bort ha följande lydelse:
Det står enligt utskottets uppfattning alldeles klart att det för kärnkraftver -

ken krävs särskilda säkerhetsåtgärder från polisens sida. Det kan inte
accepteras att polisbevakningen vid kärnkraftverken av statsfinansiella skäl
minskas under den nivå som motiveras av anläggningarnas särskilda farlighet
och sårbarhet inför haverier och angrepp av olika slag. Det synes också
förenligt med riksdagens principiella ställningstagande (prop. 1980/81:13,
JuU 1980/81:24, rskr. 1980/81:210) i fråga om avgiftsbeläggning av polisbevakning
att kärnkraftverkens ägare får betala de kostnader som polisinsatserna
vid kärnkraftsanläggningarna förorsakar. Utskottet finner det motiverat
att denna verksamhet avgiftsbeläggs. Kärnkraftverken drivs i kommersiellt
syfte och deras verksamhet är från säkerhets- och sårbarhetssynpunkt
mycket speciell.

Att kärnkraftverken fordrar särskilda insatser framgår bl. a. av rikspolisstyrelsens
äskande om tjänster för handläggning av kärnkraftsfrågor vid var
och en av de fyra polismyndigheter som har kärnkraftverk inom sitt område.
Personalreserv saknas, vilket leder till att andra arbetsuppgifter måste
åsidosättas på grund av bevakning av kärnkraftsanläggningarna i de fyra
berörda distrikten.

Riksdagen bör, som föreslås i motionerna 1986/87:N514 (c) och 1986/
87:N533 (c), medge inrättande av totalt fyra tjänster som polisintendent i
Tierps, Oskarshamns, Lunds och Varbergs polisdistrikt.

Kostnaderna för detta skall belasta användaren. Regeringen bör utarbeta
förslag till ersättningsregler för bevakning av kärnkraftverk. Riksdagen bör
rikta ett uttalande av denna innebörd till regeringen. Utskottet tillstyrker
således motionerna.

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. beträffande skyddet av kärnkraftverk
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N533 och med anledning
av motion 1986/87:N514 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

22. Beredskap för kärnkraftsolyckor (mom. 26)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det är flera viktiga frågor som tas upp i motion 1986/87:N541 (c).
Allmänheten har en självklar rätt att få kännedom om vilket skydd
myndigheterna kan erbjuda vid ett kärnkraftshaveri. Viktigt är att myndigheterna
visar hur en utrymning av områden som drabbas av en kärnkraftsolycka
skall kunna gå till och var allmänheten skall finna nya uppehållsplatser.
Problem med evakuering av sjuka och gamla människor måste lösas. Vidare
finns inom kärnkraftsverkens riskområden ett stort antal djur som har stort
ekonomiskt värde.

En given princip bör vara att enskilda personer som drabbas av en
kärnkraftsolycka skall kompenseras ekonomiskt. Det ekonomiska ansvaret
vid kärnkraftsolyckor bör klarläggas. Utskottet anser att de frågor som tas
upp i motionen bör besvaras genom att regeringen låter utarbeta en

NU 1986/87:34

54

beredskapsplan för en stor svensk kärnkraftsolycka. Motionen tillstyrks
således. Något initiativ av riksdagen med anledning av motion 1986/87:N520
(fp) erfordras inte, anser utskottet. Motionen avstyrks således.

dels att utskottet under 26 bort hemställa

26. beträffande beredskap för kärnkraftsolyckor

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N541 och med avslag på
motion 1986/87:N520 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

23. Information med anledning av Tjernobylolyckan
(mom. 27)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Verkningarna i Sverige av Tjernobylkatastrofen måste, som anförs i
motion 1986/87:N506 (vpk), följas upp med största intensitet. Någon samlad
överblick av vad den kommer att medföra på kort och på lång sikt föreligger
inte. Det har funnits klara tendenser hos ansvariga myndigheter som statens
strålskyddsinstitut och hos regeringen ”att lugna folks oro” genom att
förringa och bagatellisera vad som har hänt. En sådan attityd kan inte
accepteras. Stora insatser krävs inom hela det drabbade området för att klara
ut läget beträffande kvarliggande strålning. Det behövs också undersökningar
av effekterna på mark och vatten, djur och människor. Detta kommer att
kräva ekonomiska insatser långt utöver de blygsamma belopp som i höstas
anslogs för ändamålet. Utskottet finner det också angeläget att hälsoundersökningar
erbjuds befolkningen i de områden som har drabbats värst till följd
av Tjernobylolyckan. Enligt utskottets uppfattning måste allt göras för att så
långt möjligt mildra verkningarna av denna olycka.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här
har anfört. Därmed tillgodoses önskemålet i den aktuella delen av motion
1986/87:N506 (vpk).

Utskottet tar bestämt avstånd från kravet i motion 1986/87:N519 (m). Vad
som i motionen anförs tyder på en medveten vilja att undervärdera
kärnkraftens risker.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande information med anledning av Tjernobylolyckan
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 13 och med
avslag på motion 1986/87:N519 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:34

55

24. Reservanordningar vid störningar i elförsörjningen m. m.
(mom. 28)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”och 1986/87:N530 (c)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är ett viktigt samhällsintresse att en snar förbättring
kan komma till stånd beträffande reservkraftverk till vårdinrättningar och till
jordbrukets animalieproduktion. Detta framgår av argumentationen i här
behandlade motioner (c).

Under en övergångstid bör statsbidrag utgå för anskaffning av reservaggregat
till lantbrukare med djurhållning. Förslagsvis bör bidrag utgå med 25 %
av kostnaderna för aggregat och installation. I övrigt hänvisar utskottet till
vad riksdagen anförde förra året i detta ämne. Utskottet anser att riksdagen
bör göra ett uttalande till regeringen av den innebörd som här har redovisats
och tillstyrker alltså motionerna 1986/87:N502 (c), 1986/87:N505 (c), 1986/
87:N529 (c) och 1986/87:N530 (c).

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande reservanordningar vid störningar i elförsörjningen
m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:N502,1986/87:N505,
1986/87:N529 och 1986/87:N530 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Utskottets behandling av energifrågorna
Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Utskottsmajoriteten har beslutat att inte nu behandla de motioner som berör
effektivare energianvändning, förnybar och inhemsk energi samt styrmedel
för att den omställning av energisystemet som riksdagen har beslutat om skall
fullföljas utan avbrott.

Detta beslut är oansvarigt och ger flera negativa effekter. Det står i direkt
strid med de beslut som riksdagen fattade våren 1986 om att en omställning
av energisystemet skulle ske utan avbrott och att nödvändiga åtgärder för
detta skulle vidtas. Det är ett slag i ansiktet på alla dem som lojalt har satsat
på att fullfölja den energipolitik som riksdagen beslutat om men nu har fått
sin ekonomi skadad. Det saknas nu trovärdiga besked om vilken energipolitik
som skall gälla för framtiden.

Genom utskottsmajoritetens brist på ett konsekvent handlande har såväl
förnyelsen av energisystemet som avvecklingen av kärnkraften blivit både
dyrare och svårare.

NU 1986/87:34

56

2. Energiföretag i Norrbotten (mom. 17)

John Andersson (vpk) anför:

Jag kan inte ansluta mig till att statens vattenfallsverk delas upp. En sådan
åtgärd behövs inte för att skapa möjligheter för de nordligaste delarna av
landet att få en större andel av intäkterna från försäljningen av elkraft. Hur
det senare skulle vara möjligt berörs i motion 1986/87:N504 (vpk).

Ett genomförande av de förslag som ställs i denna motion skulle självfallet
innebära ökade möjligheter att även utnyttja andra energitillgångar, såsom
torv och skogsavfall.

NU 1986/87:34

57

Innehåll

Ärendet ...

NU 1986/87:34

1

Sammanfattning 1

Proposition 1986/87:87 2

Huvudsakligt innehåll 2

Förslag 2

Proposition 1986187:100 3

Motioner 4

Uppgifter i anslutning till vissa motionsyrkanden 7

Statens vattenfallsverks organisation m.m 7

Vojmå- och Fatsjöprojekten 9

Allmän bakgrund 9

Ekonomi m.m 10

Stöd till omställning av energisystemet 10

Beredskap mot störningar i elförsörjningen 13

Utskottet 15

Bakgrund ogh avgränsning 15

Statens vattenfallsverk m. m 17

Inledning 17

Vattenfallsverkets investeringar 18

Sektorsansvar för elkraftsteknisk forskning och utveckling 24

Elanvändning och energimarknadens struktur 26

Vattenfallsverkets ställning, organisation m.m 27

Fatsjöprojektet 30

Övrigt om vattenfallsverket 30

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner 31

Stöd till omställning av energisystemet 33

Kärnsäkerhet och beredskap mot kärnkraftsolyckor 34

Beredskap mot störningar i elförsörjningen 37

Vissa anslag, m.m 38

Hemställan 39

Reservationer

1. Klippens kraftstation (fp, c, vpk) 43

2. ByteavånggeneratoreriRinghals2(m,fp) 44

3. Byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 (c, vpk) 44

4. Investeringar i kärnkraftsanläggningar (vpk) 45

5. Investeringar i överförings-och distributionsanläggningar (c) 45

6. Investeringar i värmeproduktionsanläggningar (c, vpk) 45

7. Investeringar i objektgruppen övriga ändamål (m, fp, c) 46

8. Investeringarnas allmänna inriktning (c, vpk) 46

9. Sektorsansvar för forskning och utveckling rörande elkraftsteknik

(m, fp, c) 47

10. Sektorsansvar för forskning och utveckling rörande elkraftsteknik NU 1986/87:34

(vpk) 47

11. Energimarknadens struktur m. m. (c, vpk) 48

12. Försäljning av statens vattenfallsverk (m, fp, c) 48

13. Försäljning av vissa aktier (m, fp) 49

14. Försäljning av vissa aktier (c) 50

15. Energiföretag i Norrbotten (c) 51

16. Lokalisering av vattenfallsverkets huvudkontor (m, c) 51

17. Fatsjöprojektet(fp, vpk) 51

18. Återföring av medel till vattenkraftskommunerna (c, vpk) 52

19. Stöd till omställning av energisystemet m. m. (fp) 52

20. Stöd till omställning av energisystemet m. m. (c, vpk) 53

21. Skyddet av kärnkraftverk (c, vpk) 53

22. Beredskap för kärnkraftsolyckor (c, vpk) 54

23. Information med anledning av Tjernobylolyckan (c, vpk) 55

24. Reservanordningar vid störningar i elförsörjningen m. m. (c, vpk) 56

Särskilda yttranden

1. Utskottets behandling av energifrågorna (c) 56

2. Energiföretag i Norrbotten (vpk) 57

59

'

1987 13028