Näringsutskottets betänkande
1986/87:32

om mineralpolitik (prop. 1986/87:74 delvis, prop.
1986/87:100 delvis)

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet, avsnitt 13.2
om mineralpolitik (s. 185-195) och punkt D 7 (s.223), som gäller program
för utökad prospektering m. m.,
dels proposition 1986/87:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna
D1—D6, som gäller anslag till Sveriges geologiska undersökning, bergsstaten,
nämnden för statens gruvegendom och delegationen för samordning av
havsresursverksamheten,
dels — helt eller delvis — sju motioner som har väckts med anledning av
proposition 1986/87:74,
dels — helt eller delvis - 20 motioner från allmänna motionstiden rörande
bl. a.:

lagstiftningsfrågor,

myndighetsorganisationen på mineralområdet,

prospekterings verksamhet,

utvecklingsprogram för gruvnäringen,

åtgärdsprogram för gruvnäringen i Västerbotten,

zinkproduktion,

kalkbrytning,

borrkärnearkiv,

järnsvampverk.

Motioner om vissa nedläggningshotade gruvor — i Dannemora, Grängesberg
och Stekenjokk — behandlas inte här utan kommer att inom kort tas upp i ett
särskilt betänkande (NU 1986/87:43).

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till myndigheterna på
mineralområdet. Enligt en reservation (m) borde de anslag som nämnden för
statens gruvegendom (NSG) får för prospektering minskas. Vidare tillstyrker
utskottet regeringens förslag om ett nytt treårsprogram för utökad
prospektering m.m. För detta ändamål beräknas 96milj. kr. Därmed
avstyrks en motion (vpk) om ett anslag på 300milj. kr. för treårsperioden.

Denna motion och alla övriga från samma parti följs upp med reservationer.

1

1 Riksdagen 1986187.17sami. Nr 32

Gruvbolagen skall nu själva bidra till att täcka prospekteringskostnaderna.
Utskottet räknar med att liknande villkor skall gälla för det nya stödet. Två
motioner (s) i ämnet avstyrks.

Ett antal motionsyrkanden (vpk) syftar till ändrad minerallagstiftning och
ökat statligt ägande på mineralområdet. Utskottet avstyrker samtliga, med
hänvisning bl. a. till att minerallagstiftningskommitténs förslag övervägs i
regeringskansliet.

I sex motioner (s; vpk) framförs önskemål om utvecklings- och investeringsprogram
m. m. för gruv- och mineralindustrin. Utskottet avstyrker
motionerna och räknar därvid med att regeringen föranstaltar om en
skyndsam analys och samlad bedömning av marknadsförutsättningarna för
olika mineralråvaror.

Två motioner (vpk) som gäller prospektering efter industrimineral avstyrks,
delvis med motiveringen att en betydande del av NSG:s tillgängliga
resurser används för detta ändamål. Likaså avstyrks två motioner (vpk) om
prospektering efter legeringsmetaller m. m. Utskottet betecknar det som
värdefullt om brytvärda fyndigheter av sådana metaller kan påträffas. En
olönsam brytning bör inte påbörjas.

Sex motioner om prospektering m.m. i Värmlands län (s), Bergslagen
(m), Jämtlands län (s) och Västerbotten (fp; vpk) avstyrks med påpekande av
att prospekteringsprogrammet inte är förbehållet någon särskild del av
landet. De enskilda projektens förutsättningar att bli ekonomiskt framgångsrika
är avgörande vid fördelningen av medlen.

Sex motioner tar upp särskilda projekt inom mineralområdet. Utskottet
avstyrker dem alla med hänvisning till pågående aktiviteter och tidigare
ställningstaganden av riksdagen. Det gäller ett mineraltekniskt utvecklingscentrum
i Luleå (vpk), ett zinkverk i Örebro län (vpk), bakteriell sulfidmalmslakning
i Garpenberg (vpk), fortsatt prospektering i anslutning till
Enåsengruvan (m), kalkutvinning i Norvijaure (s) och ett centralt borrkärnearkiv
(m).

Ytterligare förslag som avstyrks gäller dels upprättande av järnsvampverk
i Bergslagen och Norrbotten, dels ett utvecklingsprogram för LKAB. I det
senare ämnet anför utskottet att det är en uppgift för LKAB:s styrelse och
verkställande ledning att upprätta åtgärdsprogram som kan leda fram till att
LKAB får konkurrenskraft.

Proposition 1986/87:74
Huvudsakligt innehåll

I propositionen om näringspolitik inför 1990-talet föreslår regeringen inom
mineralpolitikens område fortsatta satsningar på prospektering, geologisk
kartering samt forskning och utveckling. Till ett treårigt program för utökad
prospektering m. m. föreslås 96milj. kr.

NU 1986/87:32

2

Förslag m.m.

NU 1986/87:32

Regeringen bereder (14) riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet - industriminister Thage Peterson — har anfört om näringspolitiken
i övrigt. (I detta betänkande kommenteras avsnitt 13.2, Mineralpolitik.)

Regeringen framlägger också förslag om anslag för budgetåret 1987/88.
Under angiven punkt föreslås:

D 7. Program för utökad prospektering m. m. (s. 223)

att riksdagen till Program för utökad prospektering m.m. för budgetåret

1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 96000000 kr.

Proposition 1986/87:100

I proposition 1986/87:100 bilaga 14 (industridepartementet) framlägger
regeringen — efter föredragning av industriminister Thage Peterson — förslag
om anslag för budgetåret 1987/88 m.m. Under här angivna rubriker
föreslås:

D 7. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m. m. (s. 60 f.)
att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
m. m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 71 074000 kr.

D2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning (s.62)
att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 1300000 kr.

D3. Bergsstaten (s.62 f.)

att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 3216000 kr.

D 4. Statens gruvegendom: Prospektering m. m. (s. 64 f.)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåren 1987/88—1990/91 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom
verksamhet som innebär åtaganden om högst 28100000 kr. för
budgetåret 1988/89, 18700000 kr. för budgetåret 1989/90 och 12000000 kr.
för budgetåret 1990/91,

2. till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 43414000 kr.

D5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. (s. 65 f.)

att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för

budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 5839000 kr.

D6. Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (s. 66 f.)
att riksdagen till Delegationen för samordning av havsresursverksamheten
för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 2552000 kr.

3

Motionerna

NU 1986/87:32

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1986/87:74 och
behandlas här är följande:

1986/87:N138 av Margareta Gard (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det
angelägna i att Bergslagen ingår i det nya prospekterings- och utvecklingsprogrammet
för gruvindustrin.

1986/87:N139 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för genomförande av en systematisk inventering
och prospektering av industrimineral i Sverige.

1986/87:N141 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen

1. till Program för utökad prospektering m.m. för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 204000000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit,

2. hos regeringen begär riktade prospekteringsinsatser för att inom landet
tillgodose behovet av s. k. sydafrikametaller.

1986/87:N144 av Magnus Persson m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
åtgärder för att främja geologisk kartering, prospektering och borrning samt
utvidgad mineraljakt i Värmlands län,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
upprustning av laboratoriedelen vid Bergsskolan i Filipstad.

1986/87:N145 av Roland Brännström (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ett samlat investerings- och utvecklingsprogram för gruvnäringen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ägarförändringar i gruvnäringen syftande till att skapa förutsättningar
för dess långsiktiga utveckling.

1986/87:N146 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ett samlat investerings- och utvecklingsprogram för gruvnäringen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ägarförändringar i gruvnäringen syftande till att skapa förutsättningar
för dess långsiktiga utveckling.

1986/87:N147 av Åke Selberg (s) och Leif Marklund (s), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
reglerna för fördelning av anslaget till prospekteringsverksamheten.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1986/87:N313 av John Andersson (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utarbetande av ett åtgärdsprogram för gruvnäringen i
Västerbotten med beaktande av vad som anförs i motionen.

1986/87:N314 av Karl-Erik Persson (vpk), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
undersökning och utvinning av industrimineraler i Örebro län.

1986/87:N326 av Karl-Erik Persson (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att åtgärder skall vidtas för att återuppta driften vid
Basttjärnsgruvan.

1986/87:N327 av Nils-Olof Gustafsson (s) och Margareta Winberg (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ökade insatser för prospektering i Jämtlands
län.

1986/87:N337 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. begär åtgärder för att trygga gruvnäringens utveckling,

2. begär ett utvecklingsprogram, enligt riktlinjer i motionen, för mera
långsiktiga insatser för gruv- och mineralnäringen.

1986/87:N338 av Håkan Stjernlöf (m) och Rolf Dahlberg (m), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om fortsatt prospektering i anslutning till Enåsengruvan i Ramsjö.

1986/87:N339 av Claes Rensfeldt m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kalkbrytningsprojektet
i Norvijaure och de miljöförbättrande åtgärder det innebär.

1986/87:N340 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär initiativ för att åtgärda miljöproblemen vid Garpenbergs
varphögar genom att använda bioteknik eller annan miljöåtgärd där Boliden
Mineral AB åläggs bekosta en skälig andel av åtgärderna.

1986/87:N341 av Karl-Erik Persson (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om anläggning av ett zinkverk med miljövänlig
teknik och att lokaliseringen sker till Örebro län.

1986/87:N349 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar sig för att utvecklingen av svensk gruvnäring bör grunda sig på de
riktlinjer som anförs i motionen och hos regeringen hemställer om nödvändiga
förslag och åtgärder i enlighet därmed,

2. hos regeringen hemställer om förslag som innebär att inmutningssystemet
avskaffas och ersätts med ett enhetligt koncessionssystem,

3. som sin mening ger regeringen till känna att staten ej bör upplåta eller
överlåta sin kronoandel, som regleras i gruvlagen 5kap.,

4. hos riksdagen hemställer om förslag om ändring i gruvlagen och i lagar
som reglerar mineralfyndigheter så att nya fyndigheter helt tillfaller samhället,

5. hos regeringen hemställer om förslag innebärande att privatägda
mineralförekomster överförs i samhällets ägo,

6. hos regeringen begär att åtgärder skall vidtas för att upprätta ett
järnsvampverk i Norrbotten och ett i Bergslagen.

1986/87:N366 av Paul Lestander (vpk) och John Andersson (vpk), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

NU 1986/87:32

5

motionen anförts om offensiva forskningsinsatser inom gruvnäringen och att,
som ett led i detta, inrätta ett mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå.

1986/87:N375 av Erik Hovhammar m. fl. (m), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

6. avslår regeringens förslag om bemyndigande att under budgetåren
1987/88-1990/91 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med
nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om
högst 28100000kr. för budgetåret 1988/89, 18700000kr. för budgetåret
1989/90 och 12000000kr. för budgetåret 1990/91,

7. bemyndigar regeringen att [för] budgetåret 1988/89 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom
verksamhet som innebär åtaganden om högst 10 000 000 kr.,

8. till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 23414000 kr.

1986/87:N392 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av åtgärder och ett utvecklings- och investeringsprogram för
gruvnäringens tryggande,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av nya statliga satsningar på prospektering och om villkoren för
sådant stöd.

1986/87:N393 av Ulla Orring (fp) och Rune Ångström (fp), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kunskaps- och kontaktutbyte mellan involverade instanser för gruvnäringen
samt om ökade insatser för kartering och prospektering i Västerbotten.

1986/87:N402 av Birger Hagård (m), vari hemställs att riksdagen beslutar om
ett återinförande av ämbetsverksbenämningen ”Bergskollegium”.

1986/87:N414 av Paul Lestander (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att ett utvecklingsprogram om LKAB:s framtidsinriktning
utarbetas och föreläggs riksdagen.

1986/87:N415 av Margareta Gard (m), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att SGU bör erhålla
erforderliga medel för insamling, dokumentation och arkivering av borrkärnor,

2. som sin mening ger regeringen till känna att särskilda medel [bör]
tilldelas LKAB Prospekterings Bergslagsenhet för prospekteringsundersökning
av borrkärnor från Bergslagen.

1986/87:N416 av Roland Brännström (s) och Sten-Ove Sundström (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av förstärkning av gruvforskningen.

1986/87:N422 av Magnus Persson m. fl. (s), vari - med motivering i motion
1986/87:A493 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tryckning av bergartskartan i Värmlands
län.

NU 1986/87:32

6

Uppgifter i anslutning till motionerna

NU 1986/87:32

Minerallagstiftning m. m.

Avskaffande av inmutningssystemet

Rätten att utvinna mineraltillgångar regleras i den nuvarande lagstiftningen
enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet
och — i mindre utsträckning — jordäganderättssystemet.

Inmutningssystemet, som ligger till grund för gruvlagen (1974:342),
innebär i princip att den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet
får rätt till denna. Inmutningsbara mineral är framför allt malmer till de flesta
metaller och dessutom vissa industrimineral. Inmutningsrätt erhålls efter
ansökan hos bergmästaren i distriktet. Den som har fått sådan rätt får utföra
undersökningsarbete inom det inmutade området. För bearbetning kan
inmutaren under vissa omständigheter få sig anvisat ett arbetsområde
(utmål), där han mot avgift till staten får bedriva gruvdrift under en viss tid.

Principen för koncessionssystemet är att rätten att eftersöka och bearbeta
en fyndighet upplåts efter fri prövning av en statlig myndighet, som därvid
kan uppställa olika slags villkor. Denna princip ligger till grund för bl. a.
lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, som omfattar bl. a. olja, gas,
stenkol, vissa leror samt uran- eller toriumhaltiga mineral. Även lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln, lagen (1966:319) om rätt till sand-, grusoch
stentäkt inom vissa allmänna vattenområden och lagen (1985:620) om
vissa torvfyndigheter är baserade på koncessionssystemet. Rätten att utnyttja
mineral som inte omfattas av någon av de fem nämnda lagarna tillkommer
jordägaren.

Som nämns i proposition 1986/87:74 (s. 195) har minerallagskommittén
nyligen avlämnat sitt betänkande (SOU 1986:53, 54) Ny minerallagstiftning.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Industriministern anmäler i
propositionen att han avser att under hösten 1987 ta upp frågan om en ny
minerallagstiftning.

En utgångspunkt för utredningen har enligt direktiven varit att de
nuvarande mineralrättsliga systemen skall ersättas av ett nytt system som i
huvudsak bygger på koncessionsprincipen, men med inmutningsrättsliga
inslag. Utredningens förslag till en ny lag om vissa mineraliska ämnen, vilken
skall ersätta gruvlagen och minerallagen, har utformats i enlighet härmed.

Några huvuddrag i utredningens förslag är följande.

För undersökningsarbete skall med vissa mindre undantag krävas särskilt
tillstånd. En sökande skall ges tillstånd om han kan lämna ett rimligt motiv
för sitt antagande att undersökning av området kan leda till upptäckt av
koncessionsbelagt ämne. Ansökan skall avslås om sökanden uppenbarligen
saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd ändamålsenligt undersökningsarbete.
Särskilda krav på kompetens ställs om ansökningen gäller olja,
gasformiga kolväten eller diamant. Tiden för ansökan avgör vem av flera
kompetenta sökande som skall ha tillståndet.

Undersökningstillstånd skall inte obligatoriskt ge rätt till kommande
bearbetning. Sökanden skall ha möjlighet att i samband med ansökan eller

senare begära bindande förhandsbesked huruvida han framför andra kommer
att få bearbetningskoncession. Har ingen sökande erhållit företrädesrätt
skall vid konkurrens om bearbetningskoncessionen beaktas särskilt om
någon har påvisat eller bearbetat koncessionsmineral inom området.

För att bearbeta mineral skall krävas särskilt tillstånd (koncession). För
koncession skall krävas att en fyndighet som sannolikt kan ekonomiskt
tillgodogöras har blivit påträffad. På sökanden skall ställas kravet att han är
lämplig att bearbeta fyndigheten och att dennas belägenhet inte gör det
olämpligt att han får koncessionen. Verksamheten får vidare inte vara
olämplig med hänsyn till intresset av att mineraltillgångarna utforskas och
tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt.

Kronoandel och statens medverkan i övrigt inom gruvnäringen

Enligt 5 kap. gruvlagen har staten rätt till hälftenandel i utmål, s. k.
kronoandel, om staten inte senast vid utmålsförrättningen anmäler att den
avstår därifrån. Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta om
avstående från och om överlåtelse eller upplåtelse av kronoandel. Enligt
förordningen (1982:579) med instruktion för nämnden för statens gruvegendom
(NSG) får denna myndighet besluta i sådana frågor. Är frågan av större
betydelse skall den dock hänskjutas till regeringen.

Bestämmelserna i 5 kap. gruvlagen förs enligt minerallagskommitténs
förslag i sak oförändrade över till den nya lagen om vissa mineraliska ämnen.

Statens medverkan i gruvnäringen - direkt eller genom statliga aktiebolag
— såsom inmutare och innehavare av utmål har närmare belysts i bilagedelen
(SOU 1986:54) till betänkandet Ny minerallagstiftning (bilaga 4).

Staten och de stora gruvföretagen — av vilka det statsägda LuossavaaraKiirunavaara
AB (LKAB) är ett — dominerar som inmutare, såsom framgår
av följande tabell:

Tabell 1. Inmutade arealer den 31 december 1985 fördelade på inmutare

Inmutare	Antal inmutade områden	Areal 1 000 ha	Arealför-delning i %	Areal per område, ha
Staten genom NSG	142	100	27,3	704
LKAB och LKAB Prospektering AB	138	69	18,8	500
LKAB i konsortium med staten, Volvo m. fl.	71	48	13,1	675
Boliden Mineral AB och Boliden Metall AB	234	117	31,9	499
Övriga bolag samt enskilda personer	169	32	8,9	192
Totalt	754	366	100,0	486

Endast få inmutningar leder till utmål. De största utmålsägarna - med
angiven andel av arealen - är Boliden (38,2 %), staten (22,6 %) och LKAB
(10,6%). Staten eller LKAB är delägare i hälften av utmålen. Den
sammanlagda effekten av statligt ägande, inkl. jordägarandel enligt äldre

NU 1986/87:32

8

lagstiftning och kronoandel enligt 1938 och 1974 års gruvlagar, belyses av
följande tabell:

Tabell 2. Statliga och enskilda utmål den 31 december 1985.

	Antal	Areal, ha
Statliga utmål förvaltade av NSG	829	6 131
Av statliga bolag ägda utmål	522	3 583
Av enskilda bolag och personer ägda utmål - med statlig andel	351	4 981
- utan statlig andel	1 666	12 135
Summa	3 368	26 830
	Antal	Areal
Andel utmål där staten eller statligt
bolag är ägare eller delägare	51 %	55 %

För närvarande bearbetas mindre än en tiondel av utmålen. Avgörande för
detta är bl. a. lönsamhetsberäkningar och behovet av malmbas för framtida
produktion.

Reguljär brytning förekommer - enligt uppgifter avseende slutet av år
1985 — vid 13 av staten direkt hel- eller delägda gruvfyndigheter. De statliga
rättigheterna är i samtliga fall utarrenderade till etablerade gruvföretag,
vilka bryter fyndigheterna i egen regi. Arrendatorer är Boliden Mineral AB
(tio fyndigheter) och LKAB med dotterbolag (tre fyndigheter). Exempel på
fyndigheter där statens kronoandel på sistone har aktiverats är två ickejärnmalmsgruvor
i Bergslagen, nämligen Garpenberg och Saxberget, båda
arrenderade av Boliden Mineral AB.

Minerallagskommitténs förslag syftar inte till någon väsentlig förändring
av ägarförhållandena inom gruvnäringen. Prospektering är, framhålls det, en
kostnadskrävande hantering, vars ekonomiska utbyte är osäkert. En av
huvudtankarna i minerallagstiftningen är att man vill underlätta eftersökandet
av mineraliska ämnen. Kommittén utgår från att prospekteringen även
framdeles i stor utsträckning skall ske genom enskilda och statliga företags
insatser på affärsmässiga villkor.

Fördelarna med en statlig andel - som kan föreskrivas i ett koncessionsbeslut
- är enligt kommittén flera. Bl. a. gäller att den ger staten en flexibel
möjlighet att ta del av verksamhetens ekonomiska resultat och att ett direkt
deltagande i verksamheten torde vara ett bättre styrmedel än villkor och
anvisningar.

Tidigare riksdagsbehandling

Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år väckt motionsyrkanden
om minerallagstiftningen och ägarförhållandena inom gruvnäringen
motsvarande dem som behandlas här. Sedan år 1983 har yrkandena varit
desamma som nu (se NU 1982/83:32, NU 1983/84:28, NU 1984/85:20, NU
1985/86:19) och fått stöd i reservationer (vpk). Riksdagen har avslagit dem.

Näringsutskottets motiveringar för avstyrkandena var förra året i korthet

NU 1986/87:32

9

följande. I fråga om inmutningssystemet hänvisades till den genomgripande
översyn av gruv- och minerallagstiftningen som pågick. Omständigheterna i
det särskilda fallet borde bli avgörande för om staten skulle utnyttja sin
kronoandel genom direkt medverkan i gruvdriften eller i stället upplåta eller
överlåta kronoandelen till någon annan intressent. Något skäl till totalt
samhällsägande av nya mineralfyndigheter fanns enligt utskottets mening
inte - det allmännas intressen på mineralområdet kunde tillgodoses på annat
sätt. Åtgärder för ett förstatligande av privatägda malm- och mineralförekomster
ansåg utskottet inte heller vara motiverade.

Interpellationssvar om gruvnäringen i Västerbotten

Industriminister Thage Peterson besvarade den 17 mars 1987 en interpellation
(1986/87:171) av John Andersson (vpk) om gruvnäringen i Västerbotten.

I svaret anförde industriministern att det finns ett samhällsintresse av och
goda förutsättningar för en fortsatt gruvnäring i Västerbottens län. Han
redogjorde för de insatser som statsmakterna har beslutat om för gruvnäringen
i landet under senare år. I fråga om insatser riktade till gruvnäringen i
Västerbotten påpekade industriministern bl. a. att drygt en tredjedel av
dittills fördelade medel från det särskilda prospekteringsanslaget hade gått
till detta län. Han erinrade också om de förslag rörande gruvnäringen som
regeringen under år 1987 hade förelagt riksdagen i skilda propositioner.
Statsrådet framhöll vidare att det i Västerbotten pågår prospektering efter
såväl legeringsmetaller som industrimineral. Mot bakgrund av landets
försörjningssituation fann han det angeläget att fortsatta ansträngningar görs
för att såväl i Västerbotten som i övriga landet finna brytvärda förekomster
av legeringsmetaller och industrimineral. De satsningar som nu har redovisats
gör detta möjligt, anförde industriministern.

Utskottet

Inledning

I proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet lämnas i ett
inledande avsnitt (13.1, s. 184) om mineralpolitik en översikt över utvecklingsinsatser
inom gruv- och mineralindustrin. Ett karakteristiskt drag hos
gruvindustrin är att etablering av ny verksamhet och utvidgning av befintliga
gruvor kräver ett omfattande informationsunderlag om mineraliseringars
lokalisering och utbredning, framhålls det.

Det är ett samhälleligt intresse att medverka i informations- och kunskapsutvecklingen
inom gruv- och mineralsektorn. De statliga insatser som görs
för gruv- och mineralindustrin betecknas som mycket omfattande.

Mot bakgrund av en internationell översikt och en redogörelse för svenska
förhållanden anges (s. 188) mål och medel för mineralpolitiken.

Mineralpolitikens mål föreslås ligga fast och det utvecklingsprogram som
startades år 1983 föras vidare. Fortsatta satsningar skall göras på nyckelområdena
prospektering, geologisk kartering samt forskning och utveckling.
Härigenom ges, framhåller föredragande statsrådet, bättre förutsättningar

NU 1986/87:32

10

för en långsiktigt bärkraftig svensk gruv- och mineralindustri.

Mineralpolitiken, som en del av industripolitiken, syftar till att utvecklingsmöjligheter
inom den svenska råvaruindustrin skall tas till vara. Den
skall därvid ta sikte på en god försörjning med mineralråvaror för den
svenska industrin. Utnyttjandet av landets mineraltillgångar skall ske med
hänsyn till kraven på en god miljö och ett effektivt resursuttag. Även de
regionalpolitiska målen betraktas som en viktig faktor i mineralpolitiken,
eftersom mineralsektorn har stor betydelse för sysselsättningen i vissa
regioner och i de flesta fall i sådana områden där det är särskilt svårt att finna
alternativ sysselsättning.

Landets råvaruresurser måste, anförs det vidare, utvinnas till kostnader
som möjliggör konkurrenskraftiga priser. De svenska malmernas komplexa
karaktär ställer höga krav på effektivitet i samtliga led i utvinningen. För att
nå konkurrenskraft måste gruv- och mineralindustrin ha en tillräckligt hög
teknisk nivå och vara flexibel för att kunna anpassas till skiftande produktionsförhållanden
och marknader. En fortlöpande forsknings- och utvecklingsverksamhet
är därför, sägs det i propositionen, nödvändig för en fortsatt
utveckling och förnyelse av det tekniska kunnandet i vid mening inom
mineralområdet. Med syfte att underlätta och komplettera industrins egna
ansträngningar satsar staten sedan en längre tid på en rad nyckelområden
inom mineralsektorn.

I propositionen erinras om myndighetsfunktionerna hos Sveriges geologiska
undersökning (SGU), bergsstaten och nämnden för statens gruvegendom
(NSG) och de förslag på mineralområdet som regeringen har lagt fram i årets
budgetproposition. Vidare anges de statliga insatserna inom forskning och
utveckling inom mineralområdet.

Det närmast följande avsnittet ägnas åt frågor om lagstiftningen inom
mineralområdet, m. m. Därpå behandlas regeringens förslag i budgetpropositionen
och i proposition 1986/87:74 jämte motioner. Utskottet tar därefter
upp motioner av mera övergripande karaktär och slutligen en rad särskilda
projekt m. m. Utskottet kommer senare att behandla ett antal motionsyrkanden
om gruvor tillhöriga SSAB Svenskt Stål AB och om Stekenjokkgruvan.

Av den följande framställningen framgår utskottets inställning till olika
delar av regeringens förslag. Vad därutöver anförs i proposition 1986/87:74
rörande mineralpolitiken föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Minerallagstiftningm. m.

Vänsterpartiet kommunisterna framför i motion 1986/87:N349 - liksom vid
en rad tidigare tillfällen — flera yrkanden som går ut på vittgående ändringar i
den rättsliga regleringen och ägandeförhållandena på mineralområdet. Med
instämmande i ett uttalande av Hjalmar Branting anför motionärerna att
mineraltillgångarna på alla sätt bör komma det allmänna till godo. De riktar
kritik mot att utländska bolag får möjlighet att prospektera efter malm i
Sverige, mot att staten delvis avstår från att utnyttja sin möjlighet till andel i
gruvprojekt och mot att statlig gruvverksamhet privatiseras. I stället borde
de olika gruvbolagen tillsammans med stål- och smältverken föras över till ett
statsägt metallföretag. Bland tio huvudpunkter i en strategi för utveckling av

NU 1986/87:32

11

gruvnäringen anges samhällsprövning av alla gruvprojekt och förstatligande
av det största privata gruvföretaget, Boliden Mineral AB.

Lagstiftningen om rätten att utvinna mineraltillgångar är - såsom närmare
har angetts i det föregående (s. 7 f.) - huvudsakligen baserad på endera av
två olika regleringsprinciper. För vissa slags mineral tillämpas koncessionssystemet,
enligt vilket staten bestämmer vem som skall få undersöka och
bearbeta en fyndighet. I fråga om viktigare metaller och vissa industrimineral
gäller däremot, enligt inmutningssystemet, att en fyndighet tillfaller den som
först anmäler att han vill utnyttja den. Ett av de nyss antydda yrkandena i
motion 1986/87:N349 (vpk) går ut på att inmutningssystemet skall avskaffas
och ersättas med ett enhetligt koncessionssystern.

Minerallagstiftningskommittén har, såsom också finns redovisat i det
föregående, i höstas lagt fram förslag till en ny minerallagstiftning, enligt
vilken ett koncessionsförfarande skall tillämpas över hela linjen. Utredningen
har härvid följt sina direktiv, som uttryckligen anvisade en sådan ordning.
Utredningens förslag bereds för närvarande, till en början genom remissbehandling.

Utskottet anser inte att riksdagen i detta läge har anledning att göra något
uttalande om ändring i den nuvarande gruvlagstiftningen. Motion 1986/
87:N349 (vpk) avstyrks följaktligen i nu angiven del.

Enligt en bestämmelse i gruvlagen (se s. 7) har staten rätt till hälftenandel,
s. k. kronoandel, i varje utmål, dvs. arbetsområde som anvisas för bearbetning
av en mineralfyndighet. Staten kan avstå från kronoandelen eller
överlåta utnyttjandet av den. Så bör emellertid inte ske, menar motionärerna.
De vill att riksdagen skall rikta ett uttalande av denna innebörd till
regeringen.

Utskottet kvarstår vid sin tidigare år redovisade uppfattning i denna fråga.
Omständigheterna i det särskilda fallet bör bli avgörande för om staten skall
utnyttja sin kronoandel genom direkt medverkan i gruvdriften eller i stället
upplåta eller överlåta kronoandelen till någon annan intressent. Motionsyrkandet
i frågan avstyrks sålunda.

I framtiden bör, hävdar motionärerna, inga mineralfyndigheter få innehas av
privata intressen. De vill följaktligen att riksdagen skall hos regeringen
begära förslag i två avseenden. Dels skall minerallagstiftningen utformas så,
att alla nya fyndigheter tillfaller samhället — koncession skall alltså inte kunna
lämnas åt andra företag än stats- och kommunalägda. Dels skall åtgärder
anvisas för överföring av privatägda mineralförekomster i samhällets ägo.

Av den redogörelse för gällande rätt och faktiska förhållanden som har
lämnats (se s. 8 f.) framgår att staten har en stark ägarposition inom
gruvnäringen. Det förslag till ny minerallagstiftning som föreligger syftar inte
till någon ändring härvidlag. Utskottet finner inte skäl för något annat och
avstyrker alltså det yrkande i motion 1986/87:N349 (vpk) som går ut på att
framdeles påträffade mineralfyndigheter skall tillfalla det allmänna.

I konsekvens härmed tar utskottet avstånd från kravet på en nationalisering
av de malmförekomster som nu är privatägda. Även det återstående av
de nyss nämnda yrkandena i motion 1986/87:N349 (vpk) avstyrks alltså.

NU 1986/87:32

12

Myndighetsanslag m. m.

NU 1986/87:32

Gruv- och mineralärenden handhas av två myndigheter, nämligen SGU och
NSG, konstateras det i motion 1986/87:N402 (m). Denna ordning finner
motionären otillfredsställande. Han begär att riksdagen skall besluta att de
båda organisationerna skall sammanföras till ett ämbetsverk, lämpligen
benämnt bergskollegium.

Mineralpolitiska utredningen förordade i sitt slutbetänkande (SOU
1980:12) Mineralpolitik att myndighetsuppgifterna på mineralområdet skulle
samlas till NSG. I samband därmed skulle NSG, enligt utredningen, byta
namn till bergskollegium. Utredningsförslaget redovisades år 1982 i en
proposition (1981/82:99, NU 1981/82:40 och 60, rskr. 1981/82:430) om
mineralpolitik. Det föranledde ingen åtgärd.

Det finns, anser utskottet, inte nu skäl till någon ändrad fördelning av
myndighetsuppgifterna på mineralområdet. Utskottet räknar med att regeringen
fortlöpande tillser att myndighetsorganisationen på detta område
uppfyller kraven på ändamålsenlighet och effektivitet. Motion 1986/87:N402
(m) avstyrks sålunda.

I budgetpropositionen föreslås anslag till SGU för dels geologisk kartering
och dokumentation, myndighetsuppgifter samt uppdragsverksamhet, dels
utrustning. Vidare föreslås anslag till bergsstaten, till statens gruvegendom
för prospektering och egendomsförvaltning m.m. och till delegationen för
samordning av havsresursverksamheten. De angivna förslagen har inte
föranlett några motioner. Utskottet tillstyrker propositionen i angivna delar.

NSG skall svara för att den statliga gruvegendomen tas till vara på bästa
sätt och — där så är lämpligt — utökas. Utökningen sker huvudsakligen
genom prospektering. För denna prospekteringsverksamhet och för brytvärdhetsundersökningar
föreslår regeringen att NSG skall få ett anslag av ca
43,4 milj. kr.

I slutet av 1970-talet infördes en ordning med beslutsbemyndiganden
avseende NSG:s åtaganden även efter det aktuella budgetåret. Bakgrunden
var ett behov av att prospekteringsverksamheten och brytvärdhetsundersökningarna
— som till sin karaktär är långsiktiga — skulle kunna planeras
bättre. Sedan budgetåret 1982/83 har bemyndigandena gällt tre budgetår.

För budgetåren 1988/89—1990/91 föreslås ett bemyndigande att fatta
beslut om prospektering som innebär åtaganden om högst resp. 28,1 milj.
kr., 18,7 milj. kr. och 12 milj. kr. Utskottet vill påpeka att bemyndigandet
gäller åtaganden som görs under budgetåret 1987/88.

I motion 1986/87:N375 (m) begärs att anslaget till NSG för prospektering
m. m. skall begränsas med 20 milj. kr. till ca 23,4 milj. kr. Liksom i tidigare
motioner med samma innebörd anförs att det är väsentligt att de enskilda
företagen tar en större del av ansvaret för prospekteringsverksamheten.

Motionärerna föreslår vidare att bemyndigandet för regeringen att för
budgetåret 1988/89 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med
NSG:s verksamhet skall begränsas till att gälla åtaganden om högst 10 milj.
kr., dvs. drygt en tredjedel av vad regeringen har föreslagit. För de följande
två budgetåren föreslås att inget bemyndigande skall lämnas.

Riksdagen har på förslag av näringsutskottet avslagit motioner med

liknande innehåll åren 1983-1986. Senast redogjorde utskottet (NU 1985/
86:19 s. 8) för vissa av riksdagen beslutade besparingar inom ifrågavarande
anslag och för NSG:s dittillsvarande erfarenheter från de första etapperna av
programmet för utökad prospektering (se nedan). En slutsats som utskottet
drog var att erfarenheterna av programmet inte ger stöd för den i motionen
framförda tesen att de enskilda företagen ej skulle ta sin del av ansvaret för
prospekteringsverksamheten. Moderata samlingspartiets företrädare reserverade
sig till förmån för den motion som då förelåg.

Utskottet hänvisar till argumentationen i ämnet förra året och tillstyrker
regeringens förslag rörande medelstilldelning till NSG:s prospektering m. m.
för nästa budgetår. Motion 1986/87:N375 (m) avstyrks sålunda i nu berörd
del.

Några särskilda skäl till varför ett beslutsbemyndigande inte skall lämnas
för NSG:s åtaganden avseende budgetåren 1989/90 och 1990/91 anförs inte i
motion 1986/87:N375 (m). Med hänsyn till projektens långsiktiga karaktär
och behovet av en effektiv planering tillstyrker utskottet regeringens förslag
till beslutsbemyndiganden för budgetåren 1988/89-1990/91. Därmed avstyrker
utskottet motion 1986/87:N375 (m) i denna del.

Program för utökad prospektering m. m.

Bakgrund

Riksdagen beslöt hösten 1982 (prop. 1982/83:50 bil. 6, NU 1982/83:18, rskr.
1982/83:111) att anvisa 300 milj. kr. för ett femårigt program för utökad
prospektering m. m. Detta skulle utgöra ett första led i ett utvecklingsprogram
avseende gruv- och mineralindustrin. Syftet med programmet var att
öka livslängden hos befintliga gruvor och mineralföretag och skapa förutsättningar
för nya sådana. NSG har regeringens uppdrag att svara för projektbedömning,
administration och utvärdering av programmet.

Under perioden 1983—1986 har regeringen inom ramen för programmet
för utökad prospektering m. m. fattat beslut om användning av sammanlagt
266 milj. kr. Huvuddelen av dessa medel, ca 167 milj. kr., har lämnats som
stöd till olika prospekteringsprojekt. Årligen har bidrag beviljats ett
trettiotal projekt. Därutöver har ca 25 milj. kr. beviljats för ett flertal
forsknings- och utvecklingsprojekt inom mineralområdet. SGU har erhållit
ca 14 milj. kr. för att delta i ett nordiskt geologiskt projekt på Nordkalotten.
För att finansiera en djupundersökning i Stekenjokk beviljades NSG 52 milj.
kr. år 1983. Av dessa medel lämnades ett villkorslån till Boliden Mineral AB
om 9,3 milj. kr. för undersökningen.

En utvärdering av det särskilda prospekteringsanslaget som NSG har
redovisat omfattar åren 1983—1985. Utvärderingen visar att den totala
prospekteringsvolymnen i landet har ökat under programtiden, från ca 130
milj. kr. år 1982 till ca 176 milj. kr. år 1986. Under programtiden har sålunda
en förskjutning skett från basmetallprojekt mot en ökande andel ädelmetalloch
industrimineralprojekt. Mer än hälften av de beviljade medlen går
emellertid till basmetallsprojekt.

I proposition 1986/87:74 (s. 192) anförs att det ännu är för tidigt att uttala

NU 1986/87:32

14

sig om i vilken omfattning ytterligare exploatering kommer till stånd som en
följd av programmet. Man kan dock redan nu konstaterats att undersökningar
inom programmet lett fram till flera lovande fyndigheter, såsom av guld i
Västerbotten, av industrimineral (kaolin) i Skåne och av bly, zink och silver
på en plats i Bergslagen. Vid gruvan i Enåsen i Ljusdals kommun har stödet
bidragit till en trolig utvidgning av malmbasen och därmed förlängning av
gruvans livslängd. Även inom det omfattande djupprospekteringsprojekt
som Boliden bedriver i Skelleftefältet har väsentliga framgångar nåtts.

Nytt program

Det återstår nu, konstateras det i proposition 1986/87:74 (s. 192), ett år av det
år 1983 startade programmet för utökad prospektering m. m. Efter det att
programmets sista etapp är avslutad kan befaras, anförs det, att utvecklingsinsatserna
inom branschen kommer att minska. Detta skulle få allvarliga
konsekvenser för näringens möjligheter att upprätthålla sin långsiktiga
konkurrensförmåga och därmed angelägen produktion och sysselsättning.
Mot denna bakgrund föreslås, som ytterligare ett led i utvecklingsprogrammet
för gruv- och mineralindustrin, ett nytt program för utökad prospektering.
Ett reservationsanslag om 96 milj. kr. beräknas för detta ändamål.
Medlen skall användas under en treårsperiod. Det föreslås få ankomma på
regeringen att närmare besluta om medlens användning.

Även i fortsättningen skall syftet med programmet vara att livslängden hos
befintliga gruvor och mineralfyndigheter skall öka och att det skall läggas
grund för nya fyndigheter. Att åstadkomma en breddning och en utveckling
av industrin anges vara ett viktigt mål. Även samverkansprojekt som
medverkar till en breddning av industrin avses få stöd. Avgörande vid
resursernas fördelning skall vara de enskilda projektens förutsättningar att
bli ekonomiskt framgångsrika.

Det är också viktigt att industrins konkurrenskraft stärks genom fortsatta
satsningar på forskning och utveckling, framhålls det i propositionen. Olika
intressenters insatser föreslås kunna kompletteras med visst statligt stöd.
Härigenom skulle projekten kunna få erforderlig omfattning och kraft. Ett
projekt som delvis avses bli finansierat med medel från programmet är
forsknings- och utvecklingsprojektet Prospekteringsinriktad malmgeologisk
forskning.

I propositionen anförs vidare (s. 193) att ytterligare en satsning på
mineralområdet bör göras inom ramen för den verksamhet som bedrivs av
styrelsen för teknisk utveckling (STU). STU föreslår i sin anslagsframställning
att ett nytt insatsområde benämnt Gruvteknik 2000 skall startas. Syftet
med programmet är att genom att bl. a. utveckla nya brytningsmetoder,
maskinell utrustning samt planerings- och styrsystem markant sänka brytningskostnaderna.
STU har för detta ändamål begärt 32 milj. kr. för
budgetåren 1987/88-1989/90. Verksamheten avses pågå i fem år, dvs.
t. o. m. budgetåret 1991/92. Kostnaden för STU skulle under hela femårsperioden
bli 50 milj. kr., medan gruvföretag och tillverkare av gruvutrustning
skulle bidra med ca 300 milj .kr. Kostnaden för hela programmet blir sålunda
totalt 350 milj. kr.

NU 1986/87:32

15

Föredragande statsrådet anför att STU:s förslag till ett nytt insatsområde
inom mineralområdet ligger väl i linje med den uppgift och den strävan staten
har att underlätta för gruvindustrins utveckling och förnyelse. Regeringens
förslag till riksdagen i denna del lämnas i propositionen om forskning (prop.
1986/87:80 bil. 10). Det förslaget behandlar utskottet i betänkandet NU
1986/87:33.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1986/87:N141 att programmet
för utökad prospektering skall tillföras 300 milj. kr. under en
treårsperiod, dvs. 204 milj. kr. utöver vad regeringen föreslår. Regeringens
programförslag är inte till fyllest utifrån den situation som gruvnäringen i dag
befinner sig i, anför motionärerna. De ytterligare medlen skall användas till
kartering och prospektering.

Utskottet finner regeringens förslag till ett nytt treårsprogram för utökad
prospektering m. m. väl motiverat. En fortsatt satsning ger möjligheter att
upprätthålla en sådan prospekteringsvolym som kan utgöra basen för en
konkurrenskraftig gruv- och mineralindustri. Också andra viktiga utvecklingsinsatser
möjliggörs. Den av regeringen föreslagna anslagsnivån är enligt
utskottets uppfattning väl avvägd. Propositionen tillstyrks således i denna
del. Därmed avstyrker utskottet motion 1986/87:N141 (vpk) i ifrågavarande
del.

I två motioner framförs synpunkter på de villkor som skall gälla för statligt
stöd till prospektering.

Gruvföretagen bör även fortsättningsvis bidra ekonomiskt till prospekteringsverksamheten,
anförs det i motion 1986/87:N147 (s). Som villkor för
bidrag bör gälla att berörda gruvföretag själva hjälper till med att täcka
prospekteringskostnaderna. Det påyrkas att riksdagen skall som sin mening
uttala vad som i motionen anförs om reglerna för fördelning av anslaget till
prospekteringsverksamheten.

Också i motion 1986/87:N392 (s) från allmänna motionstiden ges synpunkter
på vilka villkor som bör gälla för statens stödgivning. Staten måste nu
fortsätta och stimulera en prospektering med ett nytt stödprogram. Det är
viktigt att gruvbolagen åläggs en skyldighet - för att få del av bidraget - att
uppehålla sin prospektering på minst 1986 års nivå, anförs det.

Utskottet vill erinra om att NSG har i uppdrag att svara för bl. a.
projektbedömning och administration av det nu pågående femåriga prospekteringsprogrammet.
Enligt de bidragsregler som NSG tillämpar skall gruvbolagen
själva bidra till att täcka prospekteringskostnaderna. Någon generell
stödandel tillämpas inte, utan det enskilda projektets meriter avgör stödnivån.
I direkta prospekteringsprojekt som hittills erhållit stöd har andelen
egna medel uppgått till i genomsnitt hälften. Utskottet räknar med att
liknande villkor som för det pågående programmet också kommer att gälla
för det nya programmet. Något uttalande av riksdagen i detta ämne finner
utskottet inte motiverat. Önskemålet i motion 1986/87:N392 (s) om ett nytt
prospekteringsprogram torde redan vara tillgodosett. Av vad här har anförts
framgår att utskottet avstyrker motion 1986/87:N147 (s) och ifrågavarande
del av motion 1986/87:N392 (s).

NU 1986/87:32

16

Övergripande frågor

NU 1986/87:32

Det behövs, om den svenska gruvnäringen skall överleva, en strategi som
sätter stopp för fortsatt gruvdöd, ökad privatisering och internationalisering,
sägs det i motion 1986/87:N349 (vpk). Huvudpunkterna i en sådan strategi
skulle enligt motionärerna vara bl. a. samhällsprövning av alla gruvprojekt,
samhällsekonomisk bedömning innan en gruva får läggas ned, ökad förädling
av mineralråvaror, ökad prospektering under samhällets kontroll, forskning
under demokratisk kontroll och insyn, upprättande av statligt handels- och
bytesbolag för gruv- och stålindustrin och planerad teknologiöverföring till
andra länder. Några andra element har nämnts i det tidigare avsnittet om
minerallagstiftning m. m.

Tidigare motionsyrkanden (vpk) med samma eller likartad inriktning har
avslagits av riksdagen vid ett flertal tillfällen. Våren 1985 hänvisade
näringsutskottet (NU 1984/85:20 s. 10) som grund för sin avstyrkan bl. a. till
det av regeringen inledda utvecklings- och investeringsprogrammet för gruvoch
mineralindustrin. Ett första led i detta program var det särskilda anslag
för utökad prospektering som hade anvisats år 1982. Syftet var att öka
livslängden hos befintliga gruvor och skapa förutsättningar för nya sådana.
Ett andra led var regeringens beslut att anslå särskilda medel till forskning
och utveckling som var av betydelse för mineralområdet. Ett tredje led var
den översyn av minerallagstiftningen som regeringen hade initierat. Utskottet
kunde sålunda konstatera att åtgärder hade vidtagits på viktiga punkter
inom ramen för ett investerings- och utvecklingsprogram för mineralområdet.
Målet för detta program anslöt väl till det som hade varit vägledande för
förslagen i den aktuella motionen, nämligen att den svenska gruv- och
mineralindustrin skulle utvecklas. Detaljerade riktlinjer av den innebörd
som motionärerna angav sade sig utskottet emellertid inte kunna tillstyrka.
När utskottet våren 1986 behandlade ett liknande motionsyrkande erinrade
utskottet om sitt här återgivna ställningstagande (NU 1985/86:19 s. 15).

I motion 1986/87:N337 (s) begärs åtgärder för att trygga gruvnäringens
utveckling. Vidare föreslås ett utvecklingsprogram för mera långsiktiga
insatser för gruv- och mineralnäringen. En rad förslag lämnas i motionen,
bl. a. följande. Krav bör riktas till gruvföretagen på att de skall göra insatser
inom prospekteringsområdet. De statliga prospekteringsföretagen bör samordnas
i ett företag. Även annan verksamhet bör samordnas, såsom
flygverksamhet, laboratorieverksamhet och mineraljakten. Smågruvefynd
bör tas till vara. Mineralpolitiska utredningens förslag på myndighetsområdet
bör övervägas.

I motion 1986/87:N392 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om behovet av
åtgärder och av ett utvecklings- och investeringsprogram för gruvnäringens
tryggande. Motionärerna efterlyser ett handlingsprogram och föreslår att
staten i väntan därpå skall avvakta med att fatta strukturbeslut i sina egna
gruvföretag. Den privata gruvindustrin borde påverkas att förfara på samma
sätt.

Det är väsentligt, uttalas det, att staten bidrar med ökade forskningsresurser
inom ramen för de tekniska högskolornas mineral- och gruvutrustningsdiscipliner.
Också gruvföretagen borde förmås att lägga ned större resurser
på forskning.

1* Riksdagen 1986187.17sami. Nr 32

LKAB behöver investera i ett nytt pelletsverk och förbereda investeringarna
i en ny huvudnivå i Kiruna, heter det vidare. Staten bör i egenskap av
ägare se till att investeringsprojekt sätts i gång i SSAB, bl. a. i gruvdivisionen.
Prospektering i den s. k. södra rampen i Stekenjokkgruvan bör fullföljas.
Ytterligare djupprospektering bör göras i Skelleftefältet.

Också i de likalydande motionerna 1986/87:N145 (s) och 1986/87:N146 (s)
begärs ett samlat investerings- och utvecklingsprogram för gruvnäringen.
Vidare påyrkas ett uttalande av riksdagen om behovet av ägarförändringar i
gruvnäringen, syftande till att skapa förutsättningar för dess långsiktiga
utveckling. De statligt ägda Grängesbergs- och Dannemoragruvorna riskerar
att läggas ned på grund av en tryckt världsmarknad, anförs i motionerna.
Bolidenbolaget sägs under sin nye huvudägare — Trelleborg AB - ha visat
prov på ett kortsiktigt agerande som inte är förenligt med de krav som kan
ställas på ett företag som hanterar en naturresurs. Ingen av de nämnda
ägarna har motsvarat det långsiktiga samhällsintresset av mineralförsörjning
och uthålligt naturresursutnyttjande. Ett samlat investerings- och utvecklingsprogram
för gruvnäringen bör därför, heter det vidare, innehålla förslag
till ägarkonstruktioner som eliminerar de kortsiktiga marknadsvariationernas
förödande effekter.

I motion 1986/87:N416 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om behovet av
en förstärkning av gruvforskningen. En pilotanläggning för bakteriell
läkning i nära anslutning till den forskning som bedrivs vid Umeå universitet
och högskolan i Luleå skulle utgöra en värdefull komponent för utvecklingen
av den norrländska gruv- och metallindustrin, sägs det i motionen.

Gruv- och mineralindustrin i Sverige är en samhällsekonomiskt viktig
basnäring, som har både industri- och försörjningspolitisk betydelse för
landet. Branschen svarar för en betydande del av industrisysselsättningen på
de orter där gruvverksamhet bedrivs. Som flera gånger tidigare har påpekats
vid behandlingen av motionsyrkanden om övergripande frågor rörande
gruvnäringen vill utskottet nu erinra om att betydande statliga satsningar för
gruvnäringen har gjorts de senaste åren. Hit hör, som redan har nämnts,
anslaget för utökad prospektering, särskilda insatser för forskning och
utveckling av betydelse för mineralområdet och den översyn av minerallagstiftningen
vars utredningsstadium nyligen har avslutats. Ytterligare en
komponent i utvecklingsprogrammet är statsmakternas medverkan till en
finansiell rekonstruktion av LKAB.

I detta betänkande tar utskottet ställning till regeringens förslag till ett
fortsatt utvecklingsprogram för gruvnäringen. Förslagen gäller prospektering,
geologisk kartering samt forskning och utveckling. Härutöver behandlar
utskottet i annat sammanhang (NU 1986/87:33) regeringens förslag i
forskningspropositionen om bl. a. gruvnäringen. Till frågan om Dannemora-,
Grängesbergs- och Stekenjokkgruvorna återkommer utskottet i ett
senare betänkande.

På viktiga punkter har således, inom ramen för ett investerings- och
utvecklingsprogram för mineralområdet, åtgärder vidtagits eller initierats
som ligger väl i linje med flera önskemål i de här aktuella motionerna.
Härutöver vill utskottet anföra följande.

Den svenska gruvnäringens framtid bestäms i huvudsak av att brytvärda

NU 1986/87:32

18

förekomster finns och att de upptäcks. Etablering av ny verksamhet liksom
utvidgning av befintliga gruvor kräver ett omfattande informationsunderlag.
Insamling av information sker genom kartering och prospektering, vilket är
tids- och kostnadskrävande. Långsiktigheten och det betydande ekonomiska
risktagandet har motiverat staten att finansiera sådan verksamhet liksom
forskning och utveckling på mineralområdet. Förutom ansträngningar inom
kartering och prospektering krävs att betydande insatser görs för att öka
konkurrenskraften, t. ex. genom teknisk utveckling och vidareförädling. Det
i forskningspropositionen föreslagna programmet Gruvteknik 2000 är en del
i dessa strävanden. Dessutom är kraftfulla marknadsföringsåtgärder nödvändiga.

För svensk gruvnärings framtid är det viktigt inte bara att prospekteringsvolymen
upprätthålls och att tekniken utvecklas utan också att prospekteringen
inriktas på sådana mineral som har långsiktigt gynnsamma marknadsförutsättningar.
På denna punkt torde underlaget för den fortsatta verksamheten
kunna förbättras genom en kartläggning som visar vilka mineralråvaror
detta gäller för. Med ett sådant underlag kan effektiviteten öka, och
därmed ökar också möjligheterna för en utveckling av gruvnäringen.

De långsiktiga möjligheterna för den svenska gruvnäringen kan på så sätt
ytterligare klarläggas. Utskottet räknar således med att regeringen föranstaltar
om en skyndsam analys och samlad bedömning av marknadsförutsättningarna
för olika mineralråvaror. Underlag för en sådan analys bör kunna
hämtas hos bl. a. berörda företag, fackliga organisationer och internationell
expertis.

Mot bakgrund av vad här har anförts finner utskottet inte skäl för
riksdagen att ta något initiativ på grundval av de nu behandlade motionsyrkandena.
Till detta vill utskottet foga att de riktlinjer som förespråkas i
motion 1986/87:N349 (vpk) ter sig alltför detaljerade. Utskottet avstyrker
alltså motion 1986/87:N145 (s), motion 1986/87:N146 (s) i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N337 (s), motion 1986/87:N392 (s) i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N416(s) och motion 1986/87:N349 (vpk) i ifrågavarande del.

Prospekteringsverksamheten m. m.

Industrimineral

Krav på en systematisk inventering av och prospektering efter industrimineral
ställs av vänsterpartiet kommunisterna i motion 1986/87:N139. Sverige
har betydande tillgångar av industrimineral som skulle kunna utvinnas på ett
lönsamt sätt, hävdas det. I motionen ges exempel på användningsområden
inom några olika näringsgrenar. En utvinning och ökad användning skulle
vara positiv för sysselsättningen och miljön och ge möjligheter att utveckla
nya exportmarknader. Regeringen kritiseras för att i propositionen om
näringspolitik inte ha berört frågan om möjligheterna att utveckla produktion
av industrimineral.

I motion 1986/87:N314 (vpk) begärs åtgärder för undersökning och
utvinning av industrimineral i Örebro län. Förbrukningen av industrimineral
ökar alltmer, säger motionären. En satsning på detta område skulle kunna
medföra att Sveriges import av industrimineral i stort sett kunde upphöra.

NU 1986/87:32

19

Näringsutskottet behandlade våren 1984 en motion (vpk) med krav på en
plan för brytning och förädling av industrimineral (NU 1983/84:28 s. 35).
Därvid redogjorde utskottet för bl. a. den betydelse industrimineral har som
insatsvaror inom en rad svenska industrigrenar. Utskottet instämde i
motionärernas uppfattning att det var viktigt att den potential som fanns för
ökad inhemsk utvinning och vidareförädling av industrimineral kunde tas till
vara. Vidare fann utskottet det motiverat att det för industrimineral när det
gällde både prospektering och forskning avsattes resurser som bättre än
dittills hade varit fallet svarade mot industrimineralens andel av den svenska
metall- och mineralförbrukningen och deras betydande utvecklingspotential.

I detta avseende var, enligt vad utskottet hade inhämtat, en positiv
utveckling på väg. Utskottet nämnde pågående och planerade aktiviteter hos
bl. a. NSG, SGU och STU. Med hänsyn därtill fann utskottet inte motiverat
att riksdagen begärde en sådan plan för brytning och förädling av industrimineral
som motionärerna hade föreslagit. Utskottet avstyrkte motionen.
Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig.
Riksdagen följde utskottet.

Våren 1986 avslog riksdagen efter förslag av näringsutskottet (NU
1985/86:19 s. 13) ett motionsyrkande om en planmässig utveckling av
industrimineralsektorn i anslutning till Laisvallsgruvan i Arjeplogs kommun.
Utskottet hänvisade till pågående aktiviteter inom forskning och prospektering
avseende industrimineral. En reservation (vpk) förelåg.

Genom programmet för utökad prospektering kanaliseras ekonomiska
resurser till bl. a. prospektering efter industrimineral. NSG satsar även
betydande egna resurser på sådan prospektering, bl. a. kaolinprospektering i
Skåne. Projekt inom industrimineralsektorn svarar för närvarande för
omkring 15 % av nämndens totala prospektering. Förutom i Skåne prospekterar
NSG efter industrimineral i bl. a. Västerbottens län.

NSG genomför med stöd från Bergslagsdelegationen en regional prospektering
efter industrimineral i Bergslagen. Projektet löper under en tvåårsperiod.
Det syftar till att identifiera objekt i Värmlands, Örebro, Västmanlands
och Kopparbergs län med så goda ekonomiska förutsättningar att detaljundersökningar
är motiverade. Under år 1986 koncentrerades insatserna till i
huvudsak Värmlands och Kopparbergs län. Tyngdpunkten i undersökningarna
kommer under innevarande år att ligga i Örebro och Västmanlands län.
En slutrapport med förslag till detaljundersökningar av enskilda objekt skall
läggas fram våren 1988.

STU planerar att under perioden 1985-1990 satsa totalt 25 milj. kr. på
forskning och utveckling inom industrimineralområdet. Programmet är
inriktat på teknik för framställning och användning av kvalificerade industrimineral.
Insatsen görs i samarbete med industrimineralsektorns leverantörer
och avnämare. Näringslivet beräknas under perioden tillskjuta omkring 25
milj. kr., varför den totala satsningen uppgår till totalt ca 50 milj. kr.

Minerallagskommitténs i slutet av år 1986 överlämnade betänkande (SOU
1986:53 och 54) Ny minerallagstiftning innehåller förslag som syftar till att
prospekteringen efter och utvinningen av industrimineral i Sverige skall
stimuleras. Ett sådant förslag är att vissa industrimineral skall omfattas av

NU 1986/87:32

20

koncessionssystemet, något som skulle ge möjligheter för en prospektör att
skydda sina intresseområden. Detta är nu inte möjligt, då flertalet industrimineral
tillhör jordägaren och det krävs dennes medgivande för prospektering
och utvinning.

Prospektering efter industrimineral äger, som nyss har nämnts, för
närvarande rum inom ramen för NSG:s verksamhet. En betydande del av
tillgängliga resurser används för detta ändamål. Med hänsyn till pågående
aktiviteter rörande industrimineral finner utskottet det inte motiverat att
riksdagen begär sådana åtgärder för inventering av och prospektering efter
industrimineral som föreslås i motion 1986/87:N139 (vpk). Denna motion
avstyrks följaktligen.

Utskottet finner heller inte skäl att, som begärs i motion 1986/87:N314
(vpk), förorda ett uttalande av riksdagen om undersökning och utvinning av
industrimineral i Örebro län. Som nyss har angivits omfattas bl. a. Örebro län
av den regionala prospektering efter industrimineral som NSG genomför.
Motionen avstyrks alltså.

Legeringsmetaller

Kommerskollegium har på regeringens uppdrag utrett Sveriges försörjning
med vissa legeringsmetaller. Utredningen behandlar bl. a. effekterna av ett
avbrott i handeln mellan Sverige och Sydafrika beträffande metallerna
mangan, krom, nickel och zirkonium. Rapporten är hemlig.

Av kommerskollegiets rapport har inom regeringskansliet gjorts en
sammanfattning som är offentlig. Därav framgår bl. a. att det inte bedöms
uppstå någon brist i Sveriges försörjning med de fyra metallerna vid ett
avbrott i handeln mellan Sverige och Sydafrika. Vidare framgår att en
ändring av inköpskällor kan komma att ta viss tid i anspråk. Omställningen
bedöms dock inte vara mer tidskrävande än att tillgängliga lager ger
behövligt rådrum. Vissa pris- och kostnadseffekter kan dock uppstå. De
branscher som skulle få känning av omställningsproblem är särskilt specialståls-
och aluminiumindustrierna.

Stålindustrin är den dominerande förbrukaren av mangan, huvudsakligen i
form av ferromangan och ferrokiselmangan. Vissa kvantiteter mangan
förbrukas även i form av manganmetall inom aluminiumindustrin. Sveriges
direkta beroende av Sydafrika är inte särskilt starkt, om man bortser från den
förhållandevis ringa importen av s. k. obearbetat mangan och manganmalm.
Importen av ferromangan sker huvudsakligen från Norge och i andra hand
från Frankrike. Dessa länder får i betydande grad sin försörjning av
manganmalm till legeringsverken genom import från Sydafrika. Detta
handelsmönster innebär, enligt kommerskollegiets rapport, att Sydafrika de
senaste åren har svarat för 35—45 % av vårt lands försörjning med mangan.

Två motioner som skall behandlas här gäller legeringsmetaller.

Försvarskommittén har föreslagit (SOU 1987:9) att strategiska metaller
som har lagrats, s. k. sydafrikametaller, skall säljas ut, anförs det i motion
1986/87:N141 (vpk). Detta aktualiserar riktade prospekteringsinsatser i syfte
att påträffa motsvarande metaller i Sverige. Än mer angeläget ter sig detta då
Sverige kommer att delta i en ekonomisk bojkott mot Sydafrika. Motionärer -

NU 1986/87:32

21

1** Riksdagen 1986/87.17sami. Nr32

na föreslår riksdagen att hos regeringen begära riktade prospekteringsinsatser
för att behovet av sydafrikametaller skall kunna tillgodoses inom landet.

I motion 1986/87:N326 (vpk) framförs önskemål om att driften vid
Basttjärnsgruvan i Ljusnarsbergs kommun, Örebro län, skall återupptas.
Järnmalmen i gruvan är av hög kvalitet. Gruvan innehåller även manganmalm
utan inblandning av kalk, heter det i motionen.

På förslag av näringsutskottet avslog riksdagen förra året en motion med
liknande syfte som den nu aktuella om Basttjärnsgruvan (NU 1985/86:19 s.
11). Utskottet hade då erfarit att den nämnda gruvan innehöll järnmalm med
så lågt manganinnehåll att en brytning med avseende på mangan inte var
ekonomiskt lönsam. Vidare framhöll utskottet bl. a. att kommerskollegium
på regeringens uppdrag och i samarbete med berörda myndigheter utredde
Sveriges försörjning med mangan. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare
i utskottet reserverade sig till förmån för motionen.

NSG har genomfört undersökningar av tillgången i Västerbottens län på
s.k. peridotiter, innehållande legeringsmetallerna magnesium, krom, nickel,
kobolt och platina. Resultatet visade att det inte finns några ekonomiskt
brytvärda fyndigheter. Till detta kan läggas att gruvbrytning av peridotiter
kan medföra vissa miljömässiga svårigheter.

Sedan år 1985 bedriver NSG platinaprospektering i Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Pågående projekt omfattar kunskapsuppbyggnad,
inventering, inledande fältundersökningar och detaljundersökningar.
Platinaprospekteringen finansieras delvis genom det särskilda anslaget
Program för utökad prospektering m. m.

På grundval av försvarskommitténs förslag har regeringen i proposition
1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling föreslagit att den statliga
fredskrislagringen av andra produkter än olja successivt skall avvecklas
under totalförsvarets förestående femåriga programperiod. Lagret av legeringsmetaller
bör enligt regeringen behållas till periodens senare del.

I en partimotion med anledning av den nämnda propositionen har
vänsterpartiet kommunisterna begärt att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om förslag till inhemsk utvinning och förädling av legeringsmetaller
som ersättning för den nuvarande importen av dessa metaller och att
projekten skall finansieras med hjälp av beredskapsmedel.

Näringsutskottet har i ett yttrande till försvarsutskottet (NU 1986/87:4 y)
inte invänt mot förslaget i propositionen att de statliga fredskrislagren skall
säljas ut. Med hänsyn till bojkotten mot Sydafrika borde dock, anförde
näringsutskottet, fredskrislagret av legeringsmetaller behållas intakt ännu en
tid. Näringsutskottet noterade regeringens förslag att utförsäljningen av
detta lager skall ske under den femåriga programperiodens senare del.
Inhemska fyndigheter av legeringsmetaller borde enligt näringsutskottets
mening brytas endast om utvinningen bedömdes bli ekonomiskt lönsam. Den
berörda delen av motionen avstyrktes. I en avvikande mening föreslog
vänsterpartiet kommunisternas företrädare att motionen skulle tillstyrkas.

Försvarsutskottet behandlar frågan i betänkandet FöU 1986/87:11.

Utskottet anser mot bakgrund av den här lämnade redogörelsen att de skäl
som anförs i motion 1986/87:N141 (vpk) inte motiverar att riksdagen hos
regeringen begär riktade prospekteringsinsatser för att inom landet tillgodo -

NU 1986/87:32

22

se behovet av sydafrikametaller. Det är värdefullt om brytvärda fyndigheter
av legeringsmetaller kan påträffas. Något övertygande skäl för att man skulle
påbörja en brytning som inte bedöms vara ekonomiskt lönsam kan utskottet
inte finna. Av det sagda följer att utskottet avstyrker motion 1986/87:N141
(vpk) i här berörd del. I fråga om kravet på fortsatt drift vid Basttjärnsgruvan
kommer utskottet till samma slutsats som förra året. Motion 1986/87:N326
(vpk) avstyrks således.

Prospektering m. m. i vissa delar av landet

I sex motioner föreslås riksdagen uttala sig för prospekteringsinsatser m. m. i
olika delar av landet. De regioner som berörs är Värmlands län, Bergslagen,
Jämtlands län och Västerbottens län.

I motion 1986/87:N144 (s) framhålls betydelsen av att jakten på mineralfyndigheter
i Värmlands län kan bedrivas med kraft. NSG och Sveriges
geologiska AB (SGAB) föreslås få i uppdrag att intensifiera prospekterings-,
analys- och borrningsarbeten på alla nivåer och i skilda delar av länet.
Resurser borde tillföras NSG och SGAB så att dessa kan öka prospektering
och borrningsarbeten i Värmlands län.

Det är angeläget att bergartskartan för Värmlands län snarast blir
färdigställd och tryckt och att en beskrivning till den utarbetas, fortsätter
motionärerna. De finner det också angeläget att mineraljaktens arbetsgrupp
bereds möjligheter att snabbt utföra erforderliga metallanalyser och bergsborrningar.

I motionen begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att främja geologisk
kartering, prospektering och borrning samt utvidgad mineraljakt i Värmlands
län. Riksdagen uppmanas också att ta ställning för upprustning av
laboratoriedelen vid Bergsskolan i Filipstad.

Även i motion 1986/87 :N422 (s), begärs — med liknande argumentation —
att riksdagen skall uttala sig om tryckning av bergartskartan för Värmlands
län.

Utskottet vill betona att det avgörande vid fördelning av medel för
prospektering m.m. bör vara de enskilda prospekteringsprojektens förutsättningar
att bli ekonomiskt framgångsrika.

Av hittills fördelade medel inom ramen för programmet för utökad
prospektering m. m., har ca 2,5 milj. kr. gått till projekt i Värmlands län.
NSG bedriver en viss prospektering efter basmetaller och ädelmetaller i
Värmlands län.

SGU planerar för närvarande hur arbetet med den berggrundsgeologiska
kartan över Värmlands län skall slutföras. Kartan bedöms kunna föreligga i
tryckt skick vid årsskiftet 1989-1990. Kartbeskrivningen kan sannolikt ges ut
inom ett par år efter denna tidpunkt.

Vad gäller mineraljakten vill utskottet erinra om att regeringen i propositionen
om näringspolitik (s. 194) föreslår en samordnad mineraljakt i
Mellansverige. Med hänvisning till att en organisation för att bedriva
mineraljakt i Värmlands län håller på att byggas upp har länsstyrelsen i
Värmlands län avstyrkt förslag av utredningen om vissa frågor inom

NU 1986/87:32

23

mineralområdet (FRIMO) om en samordnad mineraljakt.

Utskottet anser att övervägande skäl talar för att mineraljakten på sikt bör
samordnas.

Beträffande upprustning av laboratoriedelen vid Bergsskolan i Filipstad
anges inte i motion 1986/87:N144 (s) några preciserade önskemål i fråga om
resurser. Skolan drivs av en stiftelse i vilken bl. a. Jernkontoret ingår.
Utskottet anser att det är en uppgift för skolans huvudmän att ta de initiativ
som behövs för att skolan skall ges en ändamålsenlig utrustning.

Med hänsyn till det sagda finner utskottet inte att någon särskild åtgärd
från riksdagens sida är påkallad med anledning av motionerna 1986/87:N144
(s) och 1986/87:N422 (s). Dessa avstyrks således.

I motion 1986/87:N138 (m) framförs önskemål om att Bergslagen skall
omfattas av det nya prospekterings- och utvecklingsprogrammet för gruvindustrin.
Den hittillsvarande verksamheten har varit alltför ensidigt inriktad
på järnmalm samt koppar, zink och bly, hävdar motionären.

Riksdagen skall uttala sig för ökade insatser för prospektering i Jämtlands
län, föreslås i motion 1986/87:N327 (s). Mineralområdet är ett av länets
viktigaste utvecklingsområden, och behovet av omedelbara prospekteringsinsatser
är stort, sägs det i motionen. Av tillgängliga statliga medel för
prospektering föreslås resurser avsättas i sådan omfattning att det prospekteringsarbete
som har påbörjats i Jämtlands län skall kunna fullföljas.

Av hittills fördelade medel inom programmet för utökad prospektering
m.m. har drygt 24 milj. kr. gått till prospekteringsprojekt i Bergslagen.
Satsningen på en samordnad mineraljakt i Mellansverige är vidare i
huvudsak riktad till Bergslagen.

Från anslaget har vidare hittills ca 11,8 milj. kr. tillfallit projekt i Jämtlands
län. Ett pågående samarbete mellan LKAB, NSG och Jämtlands Mineral AB
avser projekt inriktade på basmetaller, platina och industrimineral.

Utskottet vill erinra om att det nya programmet för utökad prospektering
inte är förbehållet någon särskild del av landet. De enskilda prospekteringsprojektens
förutsättningar att bli ekonomiskt framgångsrika är avgörande
vid fördelningen av medlen. Detta innebär att projekt såväl i Värmland och i
Bergslagen som i övriga landet kan få medel ur programmet. Vidare berörs
olika delar av landet av forsknings- och utvecklingsprogrammen Prospekteringsinriktad
malmgeologisk forskning och Gruvteknik 2000. Avsikten är att
dessa program skall bidra till att gruvindustrin och gruvutrustningsindustrin
utvecklas.

Med vad utskottet här har anfört avstyrks motionerna 1986/87:N327 (s)
och 1986/87:N138 (m).

Två motioner som behandlas här gäller gruvnäringen i Västerbotten.

I motion 1986/87:N393 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om att tiden
är mogen för ett utökat utbyte av kunskaper mellan alla instanser som är
involverade i den framtida gruvhanteringen. Motionärerna begär också
ökade insatser för kartering och prospektering i Västerbotten.

Motion 1986/87:N313 (vpk) går ut på att riksdagen hos regeringen skall
begära ett åtgärdsprogram för gruvnäringen i Västerbotten. Med den

NU 1986/87:32

24

betydelse som gruvnäringen har för länet måste alla möjliga vägar prövas för
att säkerställa en fortsatt verksamhet, anför motionären.

När utskottet för ett år sedan behandlade och avstyrkte motioner (vpk) om
gruvnäringen i Västerbotten anförde utskottet (NU 1985/86:19 s. 12) att de
problem som togs upp där var väl kända. En rad åtgärder hade redan
vidtagits eller planerats såväl från statsmakternas som från andra intressenters
sida. Utskottet påpekade bl. a. att Västerbottenregionen har varit ett av
de prioriterade områdena i programmet för utökad prospektering. Vidare
påminde utskottet om de stöd som hade givits till prospekteringsarbeten i
Stekenjokkområdet. Utskottet erinrade också om att det hade gjorts kraftiga
statliga satsningar på forsknings- och utvecklingsområdet, vilka på sikt kunde
komma hela gruvnäringen till godo.

Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig till
förmån för motionen. Riksdagen gick på utskottets linje.

SGU svarar för den statliga verksamheten i fråga om grundläggande
geologisk kartering i landet. Myndigheten arbetar för närvarande med att
upprätta s. k. baskartor för prospektering över områden i södra Västerbotten.
Hittills har en karta över Vindeln färdigställts. Enligt SGU:s planer
kommer baskartor för prospektering att utarbetas över områdena Fredrika
(färdig år 1988), Björna (år 1992) och Åsele (år 1992).

Av anslaget Program för utökad prospektering m. m. har hittills ca 41,5
milj. kr. tillfallit olika projekt i Västerbottens län, bl. a. för djupprospektering
i Skelleftefältet. Vidare har, som nämndes förra året, 52 milj. kr. avsatts
för undersökningsarbeten i Stekenjokk. Sammantaget har ca en tredjedel av
hittills fördelade medel från anslaget beviljats för prospekteringsverksamhet
i Västerbottens län.

Därutöver har NSG för Västerbottens län av egna medel avsatt ca 7 milj.
kr. till prospektering år 1985 och ca 10,5 milj. kr. för år 1986.

NSG bedriver sedan år 1985 platinaprospektering i Norrbottens, Västerbottens
och Västernorrlands län. Pågående projekt omfattar kunskapsuppbyggnad,
inventering, inledande fältundersökningar och detaljundersökningar.
Platinaprospekteringen finansieras delvis genom anslaget Program
för utökad prospektering m. m.

Inriktningen på karterings- resp. projekteringsverksamheten i landet
avgörs i samråd med berörda intressenter. Samarbetet sker bl. a. inom ramen
för SGU:s olika råd för kartering, prospektering och mineralresursfrågor.
Råden är sammansatta av representanter för dels myndigheterna inom
mineralområdet, dels statliga och privata företag. NSG samarbetar med ett
stort antal intressenter i branschen, såsom statliga företag, länsstyrelser,
landsting, regionala utvecklingsfonder, kommuner och privata företag.

Inom prospekteringsområdet har det särskilda programmet för utökad
prospektering m. m. — enligt en utvärdering gjord av NSG - bl. a. resulterat
i ett ökat intresse för att pröva nya former för samverkan bland etablerade
prospektörer. Även nya intressenter har tillkommit.

Som framgår av den lämnade redogörelsen har betydande statliga
satsningar gjorts i syfte att stimulera gruvnäringen i Västerbottens län. Det
finns anledning att räkna med att de förslag från regeringen till nya insatser
för landets gruvnäring som utskottet tar ställning till i detta betänkande även

NU 1986/87:32

25

skall komma Västerbotten till del. Liksom för övriga delar av landet gäller
härvid att satsningar görs på projekt som bedöms vara ekonomiskt lönsamma.
Något särskilt av riksdagen initierat åtgärdsprogram för gruvnäringen i
Västerbotten finner utskottet mot den här angivna bakgrunden inte motiverat.

Utskottet delar uppfattningen i motion 1986/87:N393 (fp) att ett aktivt
kunskaps- och informationsutbyte mellan berörda instanser har ett värde för
gruvindustrins utvecklingsmöjligheter. Som nyss har redovisats bedrivs
samarbete mellan bl. a. centrala myndigheter, statliga företag, länsstyrelser,
landsting, regionala utvecklingsfonder, kommuner och privata företag.
Utskottet räknar med att berörda instanser själva utan något uttalande av
riksdagen skall tillämpa samverkansformer som gynnar utvecklingen inom
den svenska gruvnäringen.

Med vad här har anförts avstyrker utskottet motionerna 1986/87:N393 (fp)
och 1986/87:N313 (vpk).

Särskilda projekt

Fern motioner har väckts om särskilda gruvor eller projekt inom mineralområdet.
De avser ett mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå, ett zinkverk i
Örebro län, bakteriell sulfidmalmslakning i Garpenberg i Hedemora kommun,
fortsatt prospektering i anslutning till Enåsengruvan i Ljusdals
kommun och kalkutvinning i Norvijaure i Jokkmokks kommun.

Offensiva forskningsinsatser inom gruvnäringen behövs, anförs det i motion
1986/87:N366 (vpk). Motionärerna föreslår att det i anslutning till högskolan
i Luleå skall inrättas ett mineraltekniskt utvecklingscentrum, ett förslag som
tidigare har framförts av Norrbottendelegationen.

Utskottet avstyrkte förra året ett liknande motionsyrkande (NU 1985/
86:19 s. 14). Därvid redogjorde utskottet för forskningsinsatser som hade
vidtagits på grundval av ett omfattande utredningsarbete av SGU. Vänsterpartiet
kommunisternas företrädare i utskottet ville att motionen skulle
bifallas. Riksdagen följde utskottet.

Inom ramen för det pågående programmet för utökad prospektering m. m.
har stöd lämnats även till forsknings- och utvecklingsprojekt. Detta stöd
uppgår t. o. m. år 1986 till drygt 25 milj. kr. Statens andel av forsknings- och
utvecklingsinsatserna inom mineralområdet har under senare år uppgått till
mellan en tredjedel och hälften.

I proposition 1986/87:74 anges (s. 193) att ett konkret forsknings- och
utvecklingsprojekt, som delvis skall finansieras med medel från prospekteringsprogrammet,
är Prospekteringsinriktad malmgeologisk forskning. Programmet
är sexårigt och har tagits fram i samverkan mellan STU, gruvindustrin
och prospekteringsbolag samt universitet och högskolor. Det övergripande
målet är att skapa grundläggande kunskaper om malmgeologi från
prospekteringssynpunkt. Kunskaperna skall bidra till att upprätthålla och
stärka malmbasen för svensk gruvindustri under 1990-talet och därefter.
Totalkostnaden för programmet är beräknad till 24 milj. kr., varav industrin
har förbundit sig att bidra med 6 milj. kr. och STU avser att skjuta till 10 milj.

NU 1986/87:32

26

kr. Resterande 8 milj. kr. finansieras från det pågående och det nya
programmet för utökad prospektering.

Ytterligare satsningar på forskning och utveckling inom mineralområdet
föreslås i forskningspropositionen (prop. 1986/87:80) inom ramen för STU:s
verksamhet, vilket framgår av den tidigare framställningen (s. 15 f.). Här
skall tilläggas att STU förutser att programmets inriktning kommer att
innebära en avsevärd stimulans för Luleåregionen genom att högskolan
kommer att engageras i alla delar av utvecklingsprogrammet.

Utskottet kan sålunda konstatera att betydande insatser har gjorts på
forskningsområdet och att ytterligare möjligheter nu skapas. Den förestående
satsningen kommer delvis Luleåregionen till del. Norrbottendelegationens
förslag om ett mineraltekniskt utvecklingscentrum har berörts av SGU i
en rapport år 1984 om forskning och utveckling på mineralområdet. Det har
dock ej förts fram som ett förslag av SGU.

Med hänvisning till vad här har sagts avstyrker utskottet motion 1986/
87:N366 (vpk).

I motion 1986/87:N341 (vpk) begärs en utredning om anläggning av ett
zinkverk med miljövänlig teknik. Zinkverket föreslås bli lokaliserat till
Örebro län. Sverige, som är Europas största producent av zinkkoncentrat,
har ingen egen produktion av zinkmetall, konstateras det i motionen.

Utskottet har vid flera tillfällen avstyrkt motionsyrkanden av innebörd att
ett inhemskt zinksmältverk skulle komma till stånd. Senast skedde detta
hösten 1986 (NU 1986/87:7 s. 21). Då fann utskottet det angeläget att
regeringen noga följde utvecklingen av utbuds- och efterfrågesituationen för
zink. Det svenska deltagandet i den internationella bly- och zinkstudiegruppen
är av betydelse härvidlag. Vidare noterade utskottet att det norska
Norzink A/S, som till hälften ägs av Boliden AB och som förädlar
huvuddelen av det svenska företagets produktion av zinkslig, då byggde ut
kapaciteten för framställning av zink. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare
i utskottet reserverade sig till förmån för motionen.

Utskottet kommer även nu till slutsatsen att det inte finns skäl för något
regeringsinitiativ till en sådan utredning som föreslås i motionen. Mot
bakgrund av vad utskottet anförde i ämnet för omkring ett halvår sedan finns
det anledning räkna med att regeringen följer utvecklingen av utbuds- och
efterfrågesituationen för zink. Det svenska deltagandet i den internationella
bly- och zinkstudiegruppen är av betydelse härvidlag. Med det sagda
avstyrker utskottet motion 1986/87:N341 (vpk).

I omgivningarna runt tidigare brytningsområden i Garpenberg finns gamla
avfallshögar, där det pågår en kontinuerlig urlakning av metaller, anförs det i
motion 1986/87:N340 (vpk). Med hjälp av bioteknik (bakteriell sulfidmalmslakning)
skulle enligt motionären de ekonomiskt viktiga metallerna i
avfallshögarna kunna tas till vara och negativa miljöeffekter av en fortsatt
urlakning undvikas. De intentioner som kom till uttryck vid näringsutskottets
behandling av motsvarande motionsyrkande år 1984 borde nu konkretiseras
i form av ett väl utarbetat forskningsprogram, sägs det i motionen.
Yrkandet i denna går ut på att regeringen skall ta initiativ till att man med
hjälp av biotekniken eller genom andra åtgärder skall komma till rätta med

NU 1986/87:32

27

miljöproblemen med varphögar och att Boliden Mineral AB åläggs att stå för
en skälig andel av kostnaderna.

Förslag om användande av bioteknik inom gruvnäringen har väckts vid ett
par tillfällen tidigare. En närmare beskrivning av tekniken har lämnats i
näringsutskottets betänkande om mineralpolitik våren 1983 (NU 1982/
83:32). När frågan senast var aktuell konstaterade utskottet (NU 1984/85:20
s. 20) att det forskningsarbete kring möjligheterna att utnyttja biotekniken
för de svenska sulfidmalmerna som hade inletts fortfarande pågick. Något
initiativ från riksdagens sida när det gällde denna tillämpning av biotekniken
fann utskottet därför inte erforderligt. Utskottet framhöll att det ankommer
på de forskningsstödjande organen att närmare bestämma vilken inriktning
forskningen inom området skall ha och var eventuella försök skall bedrivas.
Utskottet noterade att regeringen hade föreslagit att STU fr. o. m. budgetåret
1985/86 skulle ha det samordnande ansvaret för miljöteknisk forskning.

Vad speciellt gällde miljöproblemen i Garpenberg fanns enligt vad
utskottet hade erfarit förslag till åtgärder — dock ej innefattande användning
av bioteknik — avsedda att hindra fortsatt negativ påverkan genom
urlakning. Statens naturvårdsverk hade sålunda med stöd av 41 § miljöskyddslagen
(1969:387) hos koncessionsnämnden för miljöskydd begärt att
Boliden Mineral AB av regeringen skulle åläggas att efterbehandla vissa
restupplag från tidigare brytning i Garpenberg. Koncessionsnämnden hade
dock i beslut hösten 1984 lämnat naturvårdsverkets hemställan utan bifall.
En tillämpning av miljöskyddslagens bestämmelser på ”gamla miljöskador”
borde enligt koncessionsnämnden inte komma i fråga utan uttrycklig
föreskrift härom. Någon sådan föreskrift hade inte meddelats. Nämndens
beslut hade av naturvårdsverket överklagats hos regeringen. Motionen
avstyrktes.

Boliden har sedermera fått regeringens tillstånd att bryta en silverfyndighet
under Dammsjön i Garpenberg i dagbrott. Därvid har regeringen bl. a.
mot bakgrund av det nämnda överklagandet ställt som ett av flera villkor att
Boliden skall åtgärda de nuvarande miljöproblemen vid avfallshögarna i
Garpenberg.

För närvarande pågår forskning med målet att utveckla biotekniken för
kommersiell utvinning av metaller ur svenska sulfidmalmer. Denna forskning,
som finansieras av STU, Stiftelsen Norrlandsfonden och forskningsrådsnämnden
bedrivs inom ramen för tre projekt, vilka genomförs vid
Stockholms universitet, Umeå universitet och högskolan i Luleå. Den
pågående forskningen innefattar bl. a. studier av bakteriell läkning av
sulfidmalmer i laboratorieskala. Det kan tilläggas att miljöskadefondsutredningen
(Jo 1985:02) arbetar med den typ av frågor som aktualiseras i
motionen.

Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att fortsatta ansträngningar
görs för att utveckla biotekniken för kommersiell utvinning av metaller i
Sverige. De speciella miljöproblemen vid Garpenberg har uppmärksammats
av naturvårdsverket och regeringen såsom här har redovisats. Utskottet
anser mot denna bakgrund inte att riksdagen behöver ta något initiativ för att
miljöproblemen vid Garpenbergs avfallshögar skall åtgärdas. Utskottet
avstyrker följaktligen motion 1986/87:N340 (vpk).

NU 1986/87:32

28

I motion 1986/87:N338 (m) föreslås ett uttalande av riksdagen om fortsatt
prospektering i anslutning till Enåsengruvan i Ramsjö, Ljusdals kommun.
Prospektering pågår, men inte i önskad omfattning beroende på det
ekonomiska läget för gruvnäringen, anför motionärerna. De framför önskemålet
att staten skall medverka till en intensifierad prospektering genom att
tillskjuta regionalpolitiska medel.

Boliden Mineral har bedrivit undersökningar vid Enåsengruvan. Beviljade
medel till Boliden Mineral inom ramen för det särskilda programmet för
utökad prospektering uppgår för dessa undersökningar hittills till ca 6,2 milj.
kr. Prospekteringen har enligt propositionen (s. 192) bidragit till en trolig
utvidgning av malmbasen vid Enåsengruvan och därmed förlängning av
gruvans livslängd.

Utskottet räknar som har framhållits med att medel för prospekteringsverksamhet
kommer de projekt till del som bedöms ha de bästa förutsättningar
att resultera i lönsam utvinning. Något särskilt uttalande av riksdagen
om fortsatt prospektering i anslutning till Enåsengruvan vill utskottet inte
föreslå. Motion 1986/87:N338 (m) avstyrks följaktligen.

I Norvijaure i Jokkmokks kommun finns norra Europas största och vitaste
kalkfyndigheter, anförs det i motion 1986/87:N339 (s). Kalkens egenskaper
gör den speciellt lämplig för användning inom pappersindustrin. En sådan
användning innebär miljömässiga fördelar. Motionärerna föreslår riksdagen
att göra ett uttalande om kalkbrytning i Norvijaure och de miljöförbättrande
åtgärder det innebär.

Som ett led i statens vattenfallsverks och Norrlandsfondens ansträngningar
att finna annan sysselsättning för den friställda arbetskraften från tidigare
vattenkraftsutbyggnad i Jokkmokks kommun satsar verket resurser på bl. a.
olika mineralprojekt. Ett av dessa är kalkstensfyndigheten i Norvijaure.
Denna har undersökts i olika avseenden under den senaste tioårsperioden.
Vattenfallsverket har samarbetat med Faxe Kalk i Danmark för att klarlägga
fyndighetens brytvärdhet. Enligt det samarbetsavtal som har upprättats
mellan parterna har Faxe Kalk option på en eventuell brytning.

Ett utredningsarbete har pågått sedan ett år. Det har nyligen avslutats. De
kalkyler som har studerats utgår från att huvuddelen av produktionen skall
avsättas inom pappers- och cellulosaindustrin. Enligt uppgift från projektledningen
har projektet bedömts vara kvalitativt och kvantitativt tillfredsställande.
Faxe Kalk har dock beslutat att dra sig ur projektet.

Fyndigheten ligger inom stödområde A. Gruv- och mineralföretag kan få
regionalpolitisk! stöd om de bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet i
regionen eller annars ha särskild regionalpolitisk betydelse. En förutsättning
för stöd är att verksamheten bedöms kunna bedrivas lönsamt och därmed ge
varaktig sysselsättning för de anställda.

Utskottet finner mot här angiven bakgrund inte anledning för riksdagen att
göra ett sådant uttalande som begärs i motion 1986/87:N339 (s). Det torde
närmast vara en uppgift för länsstyrelsen och vattenfallsverket att överväga
olika åtgärder mot bakgrund av den situation projektet för närvarande
befinner sig i. Motionen avstyrks sålunda.

NU 1986/87:32

29

1*** Riksdagen 1986187. 17sami Nr32

Rättelse: S. 32 rad 12 efter D 3 Tillägg: till Bergsstaten

Borrkärnearkiv

NU 1986/87:32

1 motion 1986/87:N415 (m) pekas på risken för att stora delar av existerande
borrkärnor och borrkärnearkiv kommer att överges och förfaras i samband
med nedläggning av gruvbolag. Mot denna bakgrund föreslås att SGU skall
ges erforderliga medel för insamling, dokumentation och arkivering av
borrkärnor. Motionären begär också att särskilda medel skall tilldelas LKAB
Prospekterings Bergslagsenhet för prospekteringsundersökning av borrkärnor
från Bergslagen.

Utredningen om vissa frågor inom mineralområdet har i betänkandet (Ds I
1984:15) Borrkärnearkiv föreslagit att SGU skall ges i uppdrag att projektera
och på ca tio års sikt bygga upp ett centralt nationellt, statligt borrkärnearkiv.
Arkivet skulle drivas av SGU:s informationssektion och beräknas sysselsätta
tre till fyra personer. Det centrala kärnarkivet avses kunna vara till nytta
främst vid kartering och prospektering samt för forskning och utbildning på
mineralområdet.

Våren 1985 behandlade utskottet (NU 1984/85:20 s. 20) en motion (c) om
lokalisering av ett borrkärnearkiv. Därvid hänvisade utskottet till att det
nyssnämnda utredningsförslaget hade remissbehandlats och att frågan
bereddes inom regeringskansliet. Under hand hade från industridepartementet
meddelats att man förberedde ett uppdrag till SGU i denna fråga.
SGU avsåg att inkomma med förslag till tidplan och kostnadsberäkningar för
uppbyggnaden av ett centralt borrkärnearkiv. Lokaliseringsfrågan övervägdes.

Utskottet sade sig då utgå från att regeringen vid sin bedömning av frågan
var borrkärnearkivet skulle placeras skulle beakta alla relevanta aspekter.
Motionen avstyrktes. I en reservation uttalade sig centerpartiets företrädare i
utskottet för en lokalisering till Malå.

Från regeringskansliet har nu inhämtats att frågan om ett centralt
borrkärnearkiv fortfarande är under beredning. Enligt vad utskottet har
erfarit räknar regeringen med att ta upp frågan i nästa budgetproposition.

Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen inte nu skall ta sådana
initiativ som begärs i motion 1986/87:N415 (m). Därför avstyrker utskottet
motionen.

LKAB

Förslag till ett utvecklingsprogram som gäller LKAB:s framtidsinriktning
lämnas i motion 1986/87:N414 (vpk). Det innehåller följande inslag.
Entreprenadverksamheten i LKAB:s gruvor bör avvecklas. Produktprogrammet
bör utvidgas och bl. a. inriktas på handelsgödselproduktion i
Norrbotten. Finansiella resurser inom företaget bör satsas på att få i gång
produktion och skapa fler arbetstillfällen. Spekulativa inslag i affärsverksamheten
bör avbrytas. Tillräckliga resurser bör fonderas så att företaget dels
kan investera i en ny huvudnivå i Kirunagruvan. dels bygga ut kulsinterkapaciteten
i malmfälten. Riksdagen föreslås begära hos regeringen att ett
utvecklingsprogram för LKAB:s framtidsinriktning kommer till stånd och
föreläggs riksdagen.

LKAB har utarbetat ett handlingsprogram innefattande både investeringar
och rationaliseringar för att möta den allt hårdare internationella
konkurrensen och de lägre malmpriserna. En strukturplan på längre sikt
utarbetas av företaget.

Utskottet vill betona att en grundförutsättning för att LKAB fortsättningsvis
skall kunna vara konkurrenskraftigt är att företagets kostnader inte
överstiger konkurrenternas kostnadsnivå. Det är en uppgift för LKAB:s
styrelse och verkställande ledning att upprätta åtgärdsprogram som leder till
en sådan utveckling både på kort och på längre sikt. Sorn har nämnts ingår det
i LKAB:s planer att rationalisera sin verksamhet och att genomföra
erforderliga investeringar. Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet
motion 1986/87:N414 (vpk).

Järnsvampverk

I motion 1986/87:N349 (vpk) begärs att åtgärder skall vidtas för att
upprättande av ett järnsvampverk i Norrbotten och ett i Bergslagen.

Riksdagen har flera gånger under senare år behandlat frågan om järnsvampverk,
senast i slutet av år 1986. I näringsutskottets betänkande
1986/87:7 (s. 11 f.) lämnades vissa uppgifter om järnsvampstillverkning.
Bl. a. noterade utskottet att Malmfältens Järnsvampverk AB, som har till
uppgift att driva frågan om järnsvampsprojekt i Norrbotten, i början av år
1986 har beslutat att kraftigt begränsa projekteringen av järnsvampverken.
Bakgrunden var bl. a. att en ytterligare minskning av kapaciteten inom
svensk stålindustri skulle komma att kunna minska behovet av järnsvamp.
Ifrågavarande motioner har avstyrkts med reservation av vänsterpartiet
kommunisternas företrädare i utskottet.

Utskottet hänvisar till sitt ställningstagande för mindre än ett halvt år
sedan. Några nya omständigheter som motiverar en annan inställning i
frågan om järnsvampverk anser utskottet inte att det föreligger. Liksom
tidigare förutsätter utskottet att regeringen fortfarande följer utvecklingen
beträffande tillverkning av järnsvamp. Med vad här har anförts avstyrker
utskottet motion 1986/87:N349 (vpk) i här behandlad del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mineralpolitiken

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande ny minerallagstiftning

att riksdagen avslår motion 1986/87:N349 yrkande 2,

3. beträffande upplåtelse av kronoandel

att riksdagen avslår motion 1986/87:N349 yrkande 3,

4. beträffande samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter
att riksdagen avslår motion 1986/87:N349 yrkande 4,

5. beträffande nationalisering av privata mineralförekomster
att riksdagen avslår motion 1986/87:N349 yrkande 5,

NU 1986/87:32

31

6. beträffande myndighetsorganisationen på mineralområdet
att riksdagen avslår motion 1986/87:N402,

7. beträffande Sveriges geologiska undersökning

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkterna
D 1 och D 2 för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar

a) till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m. m.
ett reservationsanslag av 71074000 kr.,

b) till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning ett reservationsanslag
av 1 300000 kr.,

8. beträffande bergsstaten

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkt
D 3 till Bergsstaten för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 3 216 000 kr.,

9. beträffande förvaltning av statens gruvegendom

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkt
D 5 till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. för budgetåret
1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
5 839 000 kr.,

10. beträffande havsresursverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkt
D6 för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln till Delegationen
för samordning av havsresursverksamheten anvisar ett reservationsanslag
av 2552000 kr.,

11. beträffande prospektering m. tn.

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkt
D4 och med avslag på motion 1986/87:N375 yrkandena 6-8

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1987/88 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens
gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst 28 100 000
kr. för budgetåret 1988/89, 18700000 kr. för budgetåret 1989/90 och
12000000 kr. för budgetåret 1990/91,

b) till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret
1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
43414000 kr.,

12. beträffande program för utökad prospektering m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:74 punkt D 7 och med
avslag på motion 1986/87:N141 yrkande 1 till Program för utökad
prospektering m. m. för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 96000000 kr.,

13. beträffande villkor för prospekteringsstöd

att riksdagen avslår motion 1986/87:N147 och motion 1986/87:N392
yrkande 2,

14. beträffande utvecklingsprogram för gruvnäringen

att riksdagen avslår motion 1986/87:N145. motion 1986/87:N146
yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N337, motion 1986/87:N349
yrkande 1, motion 1986/87:N392 yrkande 1 och motion 1986/87:N416.

15. beträffande industrimineral i allmänhet
att riksdagen avslår motion 1986/87:N139.

NU 1986/87:32

32

16. beträffande industrimineral i Örebro län
att riksdagen avslår motion 1986/87:N314,

17. beträffande legeringsmetaller m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:N141 yrkande 2 och motion
1986/87 :N326,

18. beträffande prospektering m. m. i Värmlands län

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:N144 och 1986/87:N422,

19. beträffande prospektering i Bergslagen
att riksdagen avslår motion 1986/87:N138,

20. beträffande prospektering m. m. i Jämtlands län
att riksdagen avslår motion 1986/87:N327,

21. beträffande åtgärdsprogram för gruvnäringen i Västerbotten
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:N313 och 1986/87:N393,

22. beträffande mineraltekniskt utvecklingscentrum
att riksdagen avslår motion 1986/87:N366,

23. beträffande zinksmältverk i Örebro län
att riksdagen avslår motion 1986/87:N341,

24. beträffande avfallshögar i Garpenberg
att riksdagen avslår motion 1986/87:N340,

25. beträffande Enåsengruvan

att riksdagen avslår motion 1986/87:N338,

26. beträffande kalkfyndigheter

att riksdagen avslår motion 1986/87:N339,

27. beträffande borrkärnearkiv

att riksdagen avslår motion 1986/87:N415,

28. beträffande utvecklingsprogram för LKAB
att riksdagen avslår motion 1986/87:N414,

29. beträffande järnsvampverk

att riksdagen avslår motion 1986/87:N349 yrkande 6.

Stockholm den 12 maj 1987
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c),
Sten Svensson (m). Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s),
Per-Ola Eriksson (c), Sven-Åke Nygårds (s), Gudrun Norberg (fp), Lars
Ahlström (m), Bruno Poromaa (s), Mats Lindberg (s). John Andersson
(vpk) och Leo Persson (s).

NU 1986/87:32

33

Reservationer

NU 1986/87:32

1. Minerallagstiftning (mom. 2)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:

Minerallagstiftningskommitténs förslag innebär visserligen att inmutningssystemet
i förekommande fall skall avlösas av ett koncessionssystem.

Detta skulle dock, som redan den korta redogörelsen i det föregående visar,
på ett olyckligt sätt bevara drag av den ordning som nu gäller enligt gruvlagen
(1974:342). Regeringen bör ombesörja att den av utredningen föreslagna
lagen omarbetas till en konsekvent utformad koncessionslag och att riksdagen
med det snaraste får möjlighet att besluta om en sålunda förändrad
gruvlagstiftning, enligt de intentioner som kommer till uttryck i motion
1986/87:N349 (vpk).

dets att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande ny minera/lagstiftning

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N349 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Upplåtelse av kronoandel (mom. 3)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet
kvarstår" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Så länge staten tillåter enskilda att exploatera mineralfyndigheter måste
det vara en bestämd princip att staten inte avstår från den aktiva medverkan i
gruvprojekten som gruvlagen ger den möjlighet till. Riksdagen bör. enligt
yrkandet härom i motion 1986/87:N349 (vpk), som en riktlinje för den
statliga mineralpolitiken uttala att kronoandelar inte bör upplåtas eller
överlåtas till privata intressenter.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande upplåtelse av kronoandel

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N349 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter (mom. 4)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Av den" och
slutar med "det allmänna” bort ha följande lydelse:

En samlad planering av mineralutvinningen är en grundläggande förutsättning
för att den svenska gruvindustrin skall kunna återfå sin roll som en
verklig basnäring. Ett viktigt inslag i en ny, offensiv gruvpolitik måste vara att

privata exploatörer i fortsättningen hindras att lägga sig till med påträffade 34

mineralfyndigheter. Endast ett samhälleligt ägande kan skapa garanti för att
mineraltillgångarna utnyttjas i överensstämmelse med folkflertalets intresse.
Beredningen av förslaget till ny minerallagstiftning måste ta sikte på att
samhället skall tillförsäkras ensamrätt till nya mineralfyndigheter. Det nu
aktuella yrkandet i motion 1986/87:N349 (vpk) bör tillgodoses genom att
riksdagen gör ett uttalande av den innebörden.

dets att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N349 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Nationalisering av privata mineralförekomster (mom. 5)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”1 konsekvens”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Ägarförhållandena utgör ett kraftigt hinder mot en önskvärd expansion
och vitalisering av gruvnäringen. Att viktiga naturtillgångar bör ligga i
samhällets händer är en grundsats som tidigare har haft starkt stöd hos det
socialdemokratiska partiet. Genom åtgärder som tillför staten initiativet
inom hela gruvsektorn borde det vara möjligt att skapa förutsättningar för att
gruvindustrin kan återta och förstärka sin position bland de svenska
basnäringarna.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande nationalisering av privata mineralförekomster

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N349 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Prospektering m. m. (mom. 11)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

En kraftig ökning har skett av det statliga prospekteringsstödet genom
riksdagens beslut hösten 1982 att anslå 300 milj. kr. till ett femårigt program
för utökad prospektering. Utskottet erinrar i detta sammanhang om det
förslag till skyndsam avveckling av programmet för utökad prospektering
som framlades våren 1984 vid behandlingen av anslagsfrågorna på mineralområdet
(NU 1983/84:28 res. 2). Ett steg i rätt riktning mot en mer rimlig
statlig insats för stimulans av prospekteringsverksamheten var den minskning
av NSG:s anslag till prospektering med 25 milj. kr. som i enlighet med
riksdagens beslut genomfördes budgetåret 1984/85. Utskottet anser - med
instämmande i vad som sägs i motionen 1986/87:N375 (m) - att det är
väsentligt att de enskilda företagen tar en större del av ansvaret för
prospekteringsverksamheten. Därför förordar utskottet att anslaget till
NSG:s prospekteringsverksamhet minskas med 20 milj. kr. i förhållande till

NU 1986/87:32

35

regeringens förslag för budgetåret 1987/88 och att bemyndigandet för
regeringen att ikläda staten ekonomisk förpliktelse reduceras till att gälla
högst 10 milj. kr. för budgetåret 1988/89. Något motsvarande bemyndigande
för de två följande budgetåren bör inte lämnas.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande prospektering m. m.

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:100 bilaga 14
punkt D4 och med bifall till motion 1986/87:N375 yrkandena 6-8

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1987/88 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens
gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden för budgetåret
1988/89 om högst 10000000 kr.,

b) till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret
1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
23414000 kr.

6. Program för utökad prospektering m. m. (mom. 12)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet
finner” och slutar med ”ifrågavarande del" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1986/87:N141 (vpk) krävs en långsiktig framförhållning
inom gruvindustrin. En förutsättning för en uthållig gruv- och
metallindustri är därför att prospekteringsverksamheten kan hållas på en hög
nivå. Det av regeringen föreslagna programmet är inte till fyllest med hänsyn
till den allvarliga situation som gruvnäringen för närvarande befinner sig i.
Ytterligare resurser krävs för kartering och prospektering. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att stora brister föreligger i karteringsarbetet. En
förändring härav bör ske omgående. I fråga om prospektering är det som
motionärerna anför nödvändigt med en kraftig ökning. Det gäller både den
prospektering som Bolidenbolaget utför och den som görs av statens
prospekteringsbolag.

Programmet för utökad prospektering bör för en treårsperiod tillföras 300
milj. kr. De ytterligare medlen utöver regeringens förslag bör användas för
kartering och prospektering. Utskottet tillstyrker således här behandlad del
av motion 1986/87:N141 (vpk).

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande program för utökad prospektering m. m.

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 punkt D 7 och
med bifall till motion 1986/87:N141 yrkande 1 till Program för utökad
prospektering m. m. för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 300000000 kr.

NU 1986/87:32

36

7. Utvecklingsprogram för gruvnäringen (mom. 14)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Gruv- och
mineralindustrin" och slutar på s. 19 med ”ifrågavarande del” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1986/87:N349 (vpk) uttryckta uppfattningen
att planerad gruvverksamhet med kraftfulla insatser från samhällets sida är
nödvändig för att den svenska gruvindustrin skall kunna överleva och
fortsätta att utvecklas. Medlen för att nå detta mål bör utformas med
utgångspunkt i den strategi som formuleras i motionen. Samhällelig kontroll
över prospekteringen, nationalisering av mineralförekomsterna och samhälleliga
initiativ till vidareförädling och till vidgat handelsutbyte är betydelsefulla
inslag i planeringen. Denna måste i sin helhet styras av samhällsekonomiska
överväganden och präglas av ett internationellt perspektiv. Inga
nedläggningar skall få göras innan en samhällsekonomisk bedömning har
gjorts. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av här
angiven innebörd. Därmed blir önskemålet i motion 1986/87:N349 (vpk) helt
tillgodosett. Uttalandet bör också innefatta att gruvforskningen bör förstärkas
i enlighet med förslaget i motion 1986/87:N416 (s). Vad utskottet här har
anfört tillgodoser även i viss mån krav i de övriga här behandlade
motionerna.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande utvecklingsprogram för gruvnäringen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N349 yrkande 1 och
motion 1986/87:N416 och med anledning av motion 1986/87:N145,
motion 1986/87:N146 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N337 och
motion 1986/87:N392 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

8. Industrimineral i allmänhet (morn. 15)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Prospektering
efter” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill, i likhet med vad som anförs i motion 1986/87:N139 (vpk),
påpeka att marknaden för industrimineral är mycket utvecklingsbar och ger
möjligheter till nya förädlade produkter såväl för dagens industri som för nya
industrigrenar. Sverige kan avstå från onödig och dyrbar import. Nya
exportmarknader kan utvecklas som också kan ge landet ett välkommet
tillskott av sysselsättning.

Sverige har betydande tillgångar av industrimineral, som skulle kunna
utvinnas på ett lönsamt sätt. I landet har inte utförts någon systematisk
inventering av industrimineral. Prospektering har bedrivits i blygsam skala.
Användningsområden är inte heller utredda. Utskottet ställer sig mot här
angiven bakgrund bakom motionärernas krav på en systematisk inventering
av och prospektering efter industrimineral i Sverige. I sammanhanget bör

NU 1986/87:32

37

kunnandet hos Mineralprocesser AB i Stråssa tas till vara. Riksdagen bör
göra ett uttalande av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande industrimineral i allmänhet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N139 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Industrimineral i Örebro län (mom. 16)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N314 (vpk) finns flera intressanta fyndigheter
av industrimineral i Örebro län. En ökad satsning på detta område skulle
kunna leda till en minskad import av industrimineral och en ökad sysselsättning.
Utskottet anser att ytterligare insatser bör göras för undersökning och
utvinning av industrimineral i Örebro län. Vad utskottet här har anfört bör
riksdagen uttala som sin mening.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande industrimineral i Örebro län

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N314 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Legeringsmetaller m. m. (mom. 17)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 23 med "avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med vad som anförs i motion 1986/87:N141 (vpk).
Den beslutade bojkotten mot Sydafrika aktualiserar i hög grad behovet av
riktade prospekteringsinsatser med syfte att i Sverige finna sådana metaller
som nu importeras från Sydafrika. En inhemsk utvinning är självfallet den
bästa metoden för att säkerställa behovet av legeringsmetaller.

Regeringen bör ta initiativ till att en prospektering av ifrågavarande
metaller nu kan komma i gång. Vidare bör regeringen förelägga riksdagen en
plan för utvinning och förädling av legeringsmetaller. Den bör även omfatta
åtgärder som möjliggör att Basttjärnsgruvan åter kan öppnas, vilket skulle
minska beroendet av manganmalm från andra länder, bl. a. Sydafrika, samt
skapa nya arbetstillfällen i Ljusnarsbergs kommun. Motion 1986/87:N141
(vpk) i här behandlad del tillstyrks alltså liksom motion 1986/87:N326 (vpk).

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande legeringsmetaller m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N141 yrkande 2 och
motion 1986/87:N326 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1986/87:32

38

11. Åtgärdsprogram för gruvnäringen i Västerbotten m. m.
(mom. 21)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med "Som framgår"
och slutar på s. 26 med ”och 1986/87:N313 (vpk)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den oro för utvecklingen av gruvnäringen i Västerbotten
som kommer till uttryck i motionerna 1986/87:N313 (vpk) och 1986/87:N365
(vpk). I vissa kommuner utgör gruvarbete ett dominerande inslag i industrisysselsättningen.
En ytterligare nedläggning av gruvor skulle innebära svåra
problem. Detta är dock vad som hotar i och med att malmbasen i länet
sviktar. Utskottet ställer sig därför positivt till förslaget i motion 1986/
87:N313 (vpk) att ett åtgärdsprogram skall utarbetas för gruvnäringen i
Västerbotten.

Regeringen bör, i enlighet med vad som begärs i motion 1986/87:N313
(vpk), snarast ta erforderliga initiativ till de åtgärder som här har nämnts.
Därmed skulle också motion 1986/87:N393 (fp) delvis bli tillgodosedd.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande ålgärdsprogram för gruvnäringen i Västerbotten
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N313 och med anledning
av motion 1986/87:N393 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

12. Mineraltekniskt utvecklingscentrum (mom. 22)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Utskottet
kan" och slutar med "motion 1986/87:N366 (vpk)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är nödvändigt med ytterligare satsningar på
forskning från statens sida för att det skall kunna undvikas att utvecklingen
på mineralområdet i ökad grad blir beroende av utländska intressen. I
anslutning till högskolan i Luleå bör därför ett mineraltekniskt centrum
inrättas såsom Norrbottendelegationen på sin tid föreslog. Utskottet tillstyrker
alltså motion 1986/87:N366 (vpk).

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. beträffande mineraltekniskt utvecklingscentrum

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N366 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Zinksmältverk i Örebro län (mom. 23)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Utskottet
kommer" och slutar med "motion 1986/87:N341 (vpk)" bort ha följande
lydelse:

NU 1986/87:32

39

Utskottet delar motionärens uppfattning att den zinkmalm som utvinns i
Sverige också bör förädlas inom landet. Detta är angeläget både från
försörjnings- och sysselsättningssynpunkt. Utskottet vill framhålla att det är
nödvändigt att alla uppslag som kan ge sysselsättning tas till vara. Etablering
av ett zinkverk i Örebro län är ett sådant uppslag av stort intresse. Förslaget i
motion 1986/87:N341 (vpk) tillstyrks således av utskottet.

Den utvinning av zink som förekommer utomlands är ofta förenad med
betydande miljöproblem. Det är därför viktigt att välja en från miljömässig
synpunkt lämplig teknik för zinkframställning. Som motionären framhåller
kan den nya plasmateknologin vara en möjlig teknik härvidlag. Ekonomiska
synpunkter och möjligheter till småskalighet bör emellertid också vara
avgörande för teknikvalet.

Motionen bör tillgodoses genom ett uttalande av riksdagen med den
innebörd som utskottet här har angivit.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande zinksmältverk i Örebro län

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N341 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Avfallshögar i Garpenberg (mom. 24)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”motion 1986/87:N340 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet gav våren 1984 uttryck för en positiv inställning till att fortsatta
ansträngningar kunde göras för att utveckla och anpassa biotekniken till de
särskilda förhållanden som gäller i Sverige. Det är nu dags att följa upp hittills
gjorda insatser på detta område genom att ett väl utarbetat forskningsprogram
inrättas med anknytning till de problem som finns i anslutning till
Garpenbergs avfallshögar.

Ett sådant program skulle ha flera fördelar. Det skulle för det första
resultera i att kunskap byggs upp i vårt land om hur utvinning från
avfallshögar skall kunna komma till stånd. För det andra skulle en utvinning
av metaller med visst ekonomiskt utbyte komma att ske. För det tredje skulle
de negativa miljöeffekterna i Garpenbergsområdet undgås.

Utskottet finner det självklart att Bolidenbolaget skall vara med och
finansiera miljöåtgärderna. Regeringen bör ta initiativ till att antingen
biotekniken eller annan lämplig teknik används så att urlakning av tungmetaller
från avfallshögarna kan elimineras.

Vad här har anförts bör riksdagen uttala som sin mening. Utskottet
tillstyrker således motion 1986/87:N340 (vpk).

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande avfallshögar i Garpenberg

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N340 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:32

40

15. Utvecklingsprogram för LKAB (mom. 28)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med "motion 1986/87:N414 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Med instämmande i vad som anförs i motion 1986/87:N414 (vpk) anser
utskottet att ett utvecklingsprogram för LKAB:s framtid bör utarbetas och
föreläggas riksdagen. Det bör ha följande inriktning.

Entreprenadverksamheten i LKAB:s gruvor bör avvecklas. Ett vidgat
produktprogram med sikte på handelsgödselproduktion i Norrbotten bör
utarbetas. Pengarna inom företaget bör satsas för att få i gång produktion och
skapa flera jobb. Spekulativa inslag i verksamheten bör avbrytas. Tillräckliga
resurser bör fonderas i syfte att skapa garantier för att investeringarna i
Kirunagruvan i ny huvudnivå blir av och att kulsinterkapaciteten i malmfälten
byggs ut.

Regeringen bör ta initiativ till att det här angivna utvecklingsprogrammet
utarbetas. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1986/87:N414 (vpk).

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande utvecklingsprogram för LKAB

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N414 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Järnsvampverk (morn. 29)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att två järnsvampverk bör komma till stånd, ett i
Norrbotten och ett i Bergslagen. Genom en sådan satsning, som bör innebära
att överskottsvärmen utnyttjas effektivt, kan råvarutillgången för järnmalm i
landet tryggas. En minskad användning av skrot i stålverken skulle också i
motsvarande grad minska dioxinutsläppen. Utskottet finner det förvånande
att projekteringen av järnsvampverken hittills har begränsats till malmfälten.
Regeringen bör ta de initiativ som krävs för att utredningsarbetet inom
ramen för Malmfältens Järnsvamp AB på ett effektivt sätt skall föras framåt.
Åtgärder bör vidtas för att ett järnsvampverk skall upprättas i Norrbotten
och ett i Bergslagen. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven
innebörd. Därmed tillgodoses syftet med motion 1986/87:N349 (vpk).

dets att utskottet under 29 bort hemställa

29. beträffande järnsvampverk

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N349 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:32

41

Innehåll

NU 1986/87:32

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Proposition 1986187:74 2

Proposition 1986187:100 3

Motionerna 4

Uppgifter i anslutning till motionerna

Minerallagstiftningm. m

Avskaffande av inmutningssystemet 7

Kronoandel och statens medverkan i övrigt inom gruvnäringen 8

Tidigare riksdagsbehandling 9

Interpellationssvar om gruvnäringen i Västerbotten 10

Utskottet 10

Inledning 10

Minerallagstiftningm. m 11

Myndighetsanslag m.m 13

Program för utökad prospektering m. m 14

Bakgrund 14

Nytt program 15

Övergripande frågor 17

Prospekteringsverksamheten m.m 19

Industrimineral 19

Legeringsmetaller 21

Prospektering m. m. i vissa delar av landet 23

Särskilda projekt 26

Borrkärnearkiv 30

LKAB 30

Järnsvampverk 31

Hemställan 31

Reservationer 34

1. Minerallagstiftning (vpk) 34

2. Upplåtelse av kronoandel (vpk) 34

3. Samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter (vpk) 34

4. Nationalisering av privata mineralförekomster (vpk) 35

5. Prospekteringm. m. (m) 35

6. Program för utökad prospektering m. m. (vpk) 36

7. Utvecklingsprogram för gruvnäringen (vpk) 37

8. Industrimineral i allmänhet (vpk) 37

9. Industrimineral i Örebro län (vpk) 38

10. Legeringsmetaller m. m. (vpk) 38

11. Åtgärdsprogram för gruvnäringen i Västerbotten (vpk) 39

12. Mineraltekniskt utvecklingscentrum (vpk) 39

42

13. Zinksmältverk i Örebro län (vpk) 39 NU 1986/87:32

14. Avfallshögar i Garpenberg (vpk) 40

15. Utvecklingsprogram för LKAB (vpk) 41

16. Järnsvampverk (vpk) 41

43