Näringsutskottets betänkande
1986/87:30

om näringspolitik (prop. 1986/87:74 delvis)

1986/87:30

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet (delvis),
dels - helt eller delvis - åtta motioner som har väckts med anledning av
propositionen,

dels - helt eller delvis - 37 motioner från allmänna motionstiden år 1987 om
olika näringspolitiska frågor,
dels en motion från allmänna motionstiden år 1986 om storföretagens
utlandsinvesteringar.

Kulturutskottet har avgivit yttrande (KrU 1986/87:7 y) om inrättande av ett
nordiskt hantverkscentrum (bilaga, s. 116).

Motioner om tjänstesektorn behandlas i betänkandet NU 1986/87:31.
Förslag i proposition 1986/87:74 om program för utökad prospektering m. m.
behandlas i betänkandet NU 1986/87:32 om mineralpolitik. Vissa i propositionen
redovisade riktlinjer för statens politik som ägare av företag kommer
att behandlas av utskottet inom kort i ett betänkande (NU 1986/87:41) om
statliga företag.

Proposition 1986/87:80 örn forskning bilaga 10 (industridepartementet),
som innehåller förslag om bl. a. anslag till styrelsen för teknisk utveckling
(STU), behandlas jämte motioner i betänkandet NU 1986/87:33.

Skrivelser har inkommit från Sveriges köpmannaförbund om vissa detaljhandelsfrågor,
från åtta företag på utbildningsområdet och från Stiftelsen
Institutet för företagsutveckling (SIFU) om stödet till SIFU och från
Euroventures Management AB om lagen (1982:617) om utländska förvärv
av svenska företag m. m.

Upplysningar om verksamheten vid Fonden för industriellt utvecklingsarbete
(Industrifonden) har lämnats av dess verkställande direktör Olaf
Meyer.

Sammanfattning

I anslutning till regeringens förslag om olika åtgärder på näringspolitikens
område behandlar utskottet ett antal motioner inom området. På samtliga
punkter - utom en av närmast lagteknisk natur - tillstyrker utskottet
regeringens förslag. Alla motionsyrkanden avstyrks. Oppositionspartiernas

1 Riksdagen 1986187.17sami. Nr30

företrädare i utskottet har reserverat sig till förmån för de här nämnda
motionsyrkanden som härrör från ledamöter från det egna partiet. Deras
motiveringar ansluter nära till resp. motion. En förteckning över reservationerna
- med partibeteckningar - finns i innehållsförteckningen (s. 121 f.).

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i propositionen om näringspolitikens
inriktning. Därmed avstyrker utskottet yrkanden i olika motioner från
de fyra oppositionspartiernas sida. I några av dessa motioner (m; fp) betonas
att omsorgen om marknadens funktion bör vara ett centralt inslag i
näringspolitiken. Statens huvuduppgift på området bör vara att skapa
gynnsamma betingelser förföretagen. I en motion (c) framförs dessutom att
näringspolitiken skall utformas med hänsyn till kraven på regional balans och
god miljö.

Från motsatta utgångspunkter kritiseras regeringens förslag i en motion
(vpk) i vilken krävs en annan inriktning av näringspolitiken, baserad bl. a. på
nationell självständighet och prioritering av sociala mål.

En redogörelse i propositionen för arbetet med avreglering och regelförenkling
har föranlett motioner (m; fp) om omfattande avregleringar, en
permanentering av den s. k. normgruppen (fp) och inrättandet av en
parlamentarisk delegation för att följa arbetet (c). Gemensamma reservationer
från de tre borgerliga partierna föreligger i dessa frågor. I en motion
(vpk) betonas att avregleringen inte får leda till att svenska krav på säkerhet
och miljö urholkas.

Frågor om internationella investeringar berörs i ett antal motioner.
Aviserade åtgärder från regeringens sida för uppföljning av svenska direktinvesteringar
i utlandet möter kritik på den grunden att de är olämpliga (fp)
eller otillräckliga (vpk). I anslutning till förslag från regeringen om en viss
liberalisering av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag
m. m. framförs krav på en avveckling av restriktionerna på området (m; fp)
och på en väsentlig skärpning av dem (vpk). Utskottet föreslår en viss
justering av lagförslaget såvitt gäller s.k. inomkoncernstransaktioner. Beträffande
gällande begränsningar för utländska portföljinvesteringar i svenska
börsnoterade företag föreligger krav på avveckling (m; fp) resp.
skärpning (vpk).

Uttalanden i propositionen om teknikpolitiken har föranlett motionsyrkanden
om att denna skall inriktas mot de små och medelstora företagens
behov (c) och mot främjande av olika välfärdsmål inom arbetslivet (vpk).
Regeringens förslag om ett informationsteknologiskt handlingsprogram
godtas. En motion (fp) med krav på att televerket skall fråntas sektorsansvaret
för teleforskningen får stöd i en trepartireservation (m, fp, c).

En avveckling av Industrifonden yrkas i en motion (m), som får stöd i en
reservation (m, fp). Regeringens förslag om avveckling av det särskilda
forskningsbidraget till teknikbaserade småföretag möter kritik i en motion

(c).

Beträffande småföretagspolitiken föreligger motioner (m, fp, c) med krav
på bl. a. en anpassning av olika regelsystem till småföretagens situation;
dessa motioner får stöd i en trepartireservation. Yrkanden (m; fp; c) om
avslag på regeringens förslag om ytterligare medel till Småföretagsfonden får
stöd i en trepartireservation.

NU 1986/87:30

Regeringens förslag om ändrad finansiering av Stiftelsen Institutet för
företagsutveckling (SIFU) kritiseras i motioner (m; c) från skilda utgångspunkter.
Motioner om olika hantverksfrågor (m; fp; c) följs upp i trepartireservationer
om bl. a. en central instans för hantverket samt ett institut för
musikinstrumenthantverk och ett nordiskt hantverkscentrum i Leksand.

Utskottet behandlar vidare ett antal motionsyrkanden inom verksamhetsområdet
förståtens industriverk (SIND). Dessa gäller bl. a. avveckling av de
regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (m) och utvidgning
av målgruppen för fonderna (fp). Vidare behandlas motioner (m; fp) om
minskningar av anslagen till småföretagsutveckling, branschfrämjande
åtgärder och SIND:s verksamhet. Ökningar av de två förstnämnda anslagen
föreslås i andra motioner (c).

Propositionen
Huvudsakligt innehåll

Ett genomgående tema i propositionen är att näringslivsutvecklingen präglas
av en fortsatt snabb strukturomvandling. Denna, anförs- det, berör alla
branscher och sker i allt större utsträckning på ett internationellt plan, där
nya konkurrenter och nya tekniska lösningar ständigt ändrar konkurrensförutsättningarna.
Med denna omvandling har bl. a. följt att gränserna mellan
vad som traditionellt kan betraktas som industri- resp. tjänsteproduktion
alltmer suddas ut. Av denna anledning har begreppet näringsliv och
näringspolitik använts i propositionen vid en principiell diskussion av
utvecklingen.

1 propositionen redovisas inledningsvis (avsnitt 2) näringspolitikens mål
och motiv, dess roll i den svenska ekonomin samt näringspolitikens medel.
De mål och riktlinjer för industripolitiken som lades fast år 1982 preciseras
och utvecklas.

I den därpå följande genomgången av näringslivets utveckling och
konkurrenskraft (avsnitt 3) konstateras att den svenska industri- och
tjänstesektorn långsiktigt har förlorat marknadsandelar utomlands. Även
om läget har förbättrats efter år 1982 måste det svenska näringslivet i
framtiden inrikta sig på att klara en hårt ökad internationell konkurrens på
såväl traditionella marknader inom Europa som på andra marknader. Bland
viktiga förutsättningar för att konkurrenskraften skall kunna långsiktigt
stärkas anges därvid att svenska företag på bred bas deltar i internationell
teknikutveckling, att kvalitets- och servicenivån gradvis höjs och att de
effektivitetsfördelar som ny produktionsteknik ger blir utnyttjade. Som
särskilt betydelsefull bedöms utvecklingen inom mikroelektroniken och dess
olika informationsteknologiska tillämpningar. Dessa väntas komma att
starkt påverka den ekonomiska utvecklingen under de närmaste fem-tio
åren.

För att det svenska näringslivet skall ha möjlighet att klara konkurrensen
måste den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen bringas ned till den nivå
som råder i våra främsta konkurrentländer, anförs det. I annat fall kommer
trycket på en snabbare strukturomvandling att åter öka liksom svårigheterna
att upprätthålla sysselsättningen.

NU 1986/87:30

Mot bakgrund av det internationella konkurrensläge som kan förutses
presenteras näringspolitikens långsiktiga huvuduppgift (avsnitt 4) i termer av
tre delmål. Dessa är att medverka till att näringslivet har

- en effektiv produktionsapparat,

- en mångsidig industri- och tjänstesektor,

- en stor andel produkter med högt förädlingsvärde i form av teknologi eller

annat avancerat kunskapsinnehåll.

Vad gäller näringspolitikens medel föreslås bl. a. att neddragningen av
defensiva stöd fullföljs och att ekonomiska stimulanser främst inriktas mot
teknikutveckling och småföretagsutveckling. Näringspolitiken bör därvid
förfoga över medel för såväl generella som selektiva insatser. Strategin bör
vara mångsidig och inte orienteras till vissa utpekade framtidsbranscher,
anförs det.

Näringspolitikens principiella inriktning inför 1990-talet sammanfattas i
ett program bestående av tio insatsområden. Beträffade de nio områden som
behandlas i detta betänkande anförs i propositionen följande.

De ekonomisk-politiska ramarna (avsnitt 5) utgör en viktig förutsättning
för näringspolitiken. Det konstateras att kredit- och riskkapitalmarknaderna
har genomgått avsevärda förändringar under 1980-talet. Även företagsskattesystemet
är en viktig del i de ekonomisk-politiska ramförutsättningarna.
En kommitté arbetar för närvarande med en översyn av företagsbeskattningen.
Insatserna inom ramen för det statliga exportkreditfinansieringssystemet
och Sveriges Investeringsbank AB har omprövats under senare år och
anpassats till nya förutsättningar. Några förslag till förändringar presenteras
inte på detta område.

Beträffande infrastrukturen (avsnitt 6) sägs att dess betydelse för näringslivets
internationella konkurrenskraft och för den regionala utvecklingen ökar
i takt med utvecklingen mot mer kunskapsintensiv industri och utnyttjande
av informationsteknologi. Bl. a. presenteras insatser inom utbildningsområdet
för att bygga upp kompetensen inom området kvalitetsstyrning.

Arbetet med avregleringar och förenklingar (avsnitt 7) redovisas. Betydande
positiva effekter har uppnåtts, anförs det. Avregleringsarbetet drivs
vidare. I detta sammanhang redovisas dessutom genomförda och föreslagna
förenklingar och anpassningar inom det näringspolitiska stödsystemet.

I propositionen förordas en fortsatt mycket restriktiv inställning beträffande
statligt stöd till krisdrabbade företag (avsnitt 8). Omställningsproblem
skall i stället mötas med åtgärder som minskar de negativa konsekvenserna
för de anställda och för regionerna, anförs det. Lokala sysselsättningskriser
bör därvid i normalfallet hanteras inom ramen för befintliga närings-,
regional- och arbetsmarknadspolitiska program och under medverkan från
näringslivet, fackliga organisationer samt lokala och regionala intressenter. I
undantagsfall kan särskilda statliga insatser bli aktuella.

Det konstateras att företagens internationella investeringar (avsnitt 9) har
ökat mycket kraftigt under senare år, vad gäller såväl svenska företags
investeringar utomlands som utländska förvärv i Sverige. Näringslivet går
mot en gradvis ökad internationalisering. För att svenska företags investeringar
utomlands skall kunna följas avser regeringen att ta initiativ till

NU 1986/87:30

förbättringar av statistiken på området. Vidare kommer överläggningar med
de större utlandsverksamma företagen att initieras. Vissa förenklingar
föreslås i lagstiftningen om utländska förvärv av svenska företag.

Åtgärder för teknisk forskning och utveckling (avsnitt 10) utgör en
betydelsefull del av näringspolitiken, anförs det. I propositionen presenteras
omfattande satsningar på informationsteknologi i ett samordnat nationellt
program, ett betydligt förstärkt nytt treårsprogram för styrelsen för teknisk
utveckling med bl. a. ökade satsningar på bioteknik, biomedicinsk teknik,
materialteknik, miljöteknik och verkstadsteknik samt på ett nytt område,
nämligen mikronik. Fonden för industriellt utvecklingsarbete föreslås få en
delvis ändrad inriktning för att ytterligare stärka de små och medelstora
företagen samt olika initiativ inom ramen för det europeiska forskningssamarbetet
inom EUREKA. Slutligen föreslås särskilda resurser för att tillvarata
de möjligheter som internationellt forsknings- och utvecklingsarbete erbjuder.
Det erinras om att förslag inom detta område har redovisats också i
proposition 1986/87:80 om forskning. De båda propositionerna bör därför
vad gäller teknikpolitiken ses i ett sammanhang.

Inom området småföretagsutveckling (avsnitt 11) inriktas åtgärderna på att
stimulera nyföretagandet och undanröja hinder för småföretag med expansionsmöjligheter.
Satsningar på rådgivning, fördjupad utbildning och riskfinansering
redovisas. Stiftelsen Småföretagsfonden föreslås få 100 milj. kr. i
medelstillskott. Stiftelsen Norrlandsfonden bör inrikta sin verksamhet på
små och medelstora företag och samordna den med utvecklingsfonderna i de
fyra nordligaste länen. En avveckling föreslås av systemet med s.k.
industrigarantilån, med motiveringen att behovet tillgodoses på annat sätt
genom bl. a. de regionala utvecklingsfonderna. Vidare föreslås att det
särskilda anslaget för bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling
(SIFU) utgår ur statsbudgeten. I stället beräknas medel för att statens
industriverk skall kunna lämna bidrag till SIFU inom ramen för anslaget
Småföretagsutveckling.

Näringspolitiken omfattar även utvecklingsinsatser i vissa branscher (avsnitt
13). Bl. a. föreslås att de branschfrämjande åtgärderna för den
träbearbetande industrin liksom det allmänna strukturutvecklingsprogrammet
inom statens industriverk skall fortsätta under den kommande treårsperioden.
De branschfrämjande åtgärderna samordnas med utvecklingsfondernas
verksamhet. Vidare föreslås att det pågående programmet för havsindustriell
kompetensutveckling vid industriverket förlängs med ett år, varvid en
utvärdering av programmet skall genomföras.

Som sista programpunkt redovisas utrednings- och samrådsverksamheten
(avsnitt 14) inom industridepartementets område. Därvid föreslås att statens
industriverk även i fortsättningen skall ha ett huvudansvar att tillgodose
riksdagen, regeringen och allmänheten med näringspolitiska utredningar.

Förslag

I den del av propositionen som behandlas här föreslår regeringen - efter
föredragning av industriminister Thage Peterson - att riksdagen

NU 1986/87:30

dels antar förslag till

1. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska
företag m.m. (s. 5—7),

2. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom
m. m. (s. 8 f.),

3. lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m. m. (s. 10),

4. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden (s. 11),

dels godkänner

5. de riktlinjer för industriell utveckling inom ett informationsteknologiskt
program som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 10.2.1),

6. att systemet med forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag
avskaffas (avsnitt 10.3.5),

7. att reservationsanslaget Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag
under tolfte huvudtiteln skall upphöra fr. o. m. budgetåret 1987/88
(avsnitt 10.3.5),

8. de ändrade riktlinjer och det minskade kapitalbehov för stöd till
industriellt utvecklingsarbete genom Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete
som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 10.3.2),

9. att i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat stödformen
industrigarantilån avskaffas (avsnitt 11.4),

10. att reservationsanslaget Bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling
under tolfte huvudtiteln skall upphöra fr. o. m. budgetåret 1987/88
(avsnitt 11.7).

Vidare bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om

11. svenska företags investeringar i utlandet (avsnitt 9.2),

12. grunderna för att bevilja tillstånd till utländska förvärv av svenska
företag (avsnitt 9.3.3),

14. näringspolitiken i övrigt.

Beträffande anslagsfrågor föreslår regeringen under angivna punkter följande: B

1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader (s. 215 f.)

att riksdagen till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret

1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 52 998 000 kr.

B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet (s. 217)
att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 10 000 000 kr. får
användas för utredningsverksamhet vid statens industriverk,

2. till Statens industriverk: Utredningsverksamhet för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 4 500 000 kr.

NU 1986/87:30

B 4. Åtgärder för att främja industridesign (s. 218)
att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 10 000 000 kr. får
användas till åtgärder för att främja industridesign,

2. till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1987/88 anvisar
ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

Bil. Branschfrämjande åtgärder (s. 218 f.)
att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 34 000 000 kr. får
användas för verksamheten med branschfrämjande åtgärder,

2. till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisar ett
reservationsanslag av 17 000 000 kr.

B 20. Småföretagsutveckling (s. 220 f.)
att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 335 000 000 kr. får
användas för småföretagsutveckling,

2. till Småföretagsutveckling för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 159 930 000 kr.

B 13. Täckande av förluster vid viss garantigiv ning, m. m. (s. 221 f.)
att riksdagen till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m. m. för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.

B 14. Åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling (s. 222)

att riksdagen till Åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling för

budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 6 700 000 kr.

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
(s. 223)

att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av
26 400 000 kr.

F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (s. 223 f.)

att riksdagen till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för

budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.

F19. Industriell utveckling m.m. inom informationsteknologiområdet
(s. 224 f.)
att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, 60 000 000 kr. får användas till
industriell utveckling m. m. inom informationsteknologiområdet,

2. till Industriell utveckling m. m. inom informationsteknologiområdet för
budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

NU 1986/87:30

F 20. Industriell utveckling inom mikroelektroniken (s. 225 f.)
att riksdagen till Industriell utveckling inom mikroelektroniken för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 18 500 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1986187:74 och
som behandlas här är följande:

1986/87:N135 av Sten Svensson (m), vari hemställs att riksdagen avslår
proposition 1986/87:74 vad avser regeringens förslag att bemyndiga statens
industriverk att utge anslag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling.

1986/87:N136 av Anna Wohlin-Andersson (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i
lagen om allmän investeringsfond.

1986/87 :N 137 av Lennart B runander (c), vari hemställs att riksdagen beslutar
att det statliga stödet till SIFU även fortsättningsvis skall ges via regionalpolitiska
medel direkt från industridepartementet i enlighet med vad som anförs i
motionen.

1986/87:N140 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
näringspolitikens sammanhang med samhällsutveckling och ekologi,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs rörande
näringspolitikens utgångspunkter,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om svenskt
näringsliv i internationellt perspektiv,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om näringspolitikens
principiella inriktning,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om finansiella
problem,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om infrastrukturens
roll,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs rörande
avreglering,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om industrikriser,

9. hos regeringen begär förslag om begränsningar i utlandsägandet av
företag i Sverige till högst 10 % av ägarinsats och röstvärde,

10. hos regeringen begär förslag till beskattning av de större företagens
bruttotillgångar i enlighet med vad som sägs i motionen,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs rörande
teknisk forskning och utveckling,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om
småföretagsutveckling och kooperation.

NU 1986/87:30

1986/87:N143 av Ivar Franzén m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
mål och inriktning av näringspolitiken inför 1990-talet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en
reformerad småföretagsbeskattning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att
vinstdelningsskatten bör avskaffas,

5. hos regeringen begär att en parlamentarisk delegation tillkallas med
uppgift att påskynda avregleringsarbetet inom näringslivet i enlighet med vad
som anförs i motionen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
strukturinsatser vid större industrikriser,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
inriktningen av stödet till den tekniska forskningen och utvecklingen (delvis,
se i övrigt NU 1986/87:33),

8. godkänner dels de riktlinjer som förordas i motionen för Stiftelsen
Fonden för industriellt utvecklingsarbete, dels att fondens benämning ändras
till Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete i småföretag (Småföretagsfonden)
i enlighet med vad som förordas i motionen,

9. med avslag på proposition 1986/87:74 i denna del anvisar 10 000 000 kr.
för Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag i enlighet med vad som
anförs i motionen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
inriktningen av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet,

11. anvisar ett med i förhållande till regeringen [s förslag] om 16 600 000
kr. förhöjt anslag till Småföretagsutveckling om totalt 176 530 000 kr.,

12. med avslag på proposition 1986/87:74 i denna del antar en lag om
upphävande av lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden
i enlighet med vad som anförs i motionen,

13. med avslag på proposition 1986/87:74 i denna del anvisar ett reservationsanslag
för Bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling om
12 000 000 kr. och till statens industriverk minskar medelsanvisningen i
motsvarande grad i enlighet med vad som anförs i motionen,

15. till Branschfrämjande åtgärder anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 5 000 000 kr. för den träbearbetande industrin förhöjt reservationsanslag
om totalt 22 000 000 kr. för budgetåret 1987/88 i enlighet med
vad som anförs i motionen.

1986/87:N149 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
beträffande normgruppen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
forcerad avreglering inom bostadssektorn, transportsektorn, penning- och
kapitalmarknaden och den offentliga tjänsteproduktionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
behovet av kraftigt sänkta marginalskatter,

4. som sin mening ger regeringen till känna att förmögenhetsskatten på
arbetande kapital bör avskaffas,

NU 1986/87:30

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
stabilitet och långsiktighet i lagar, regler, avgifter och skatter,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
en liberalare tillämpning av företagsförvärvslagen,

7. avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
SIFU,

11. beslutar att minska anslaget B 1, Statens industriverk med 6 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag,

12. beslutar att minska anslaget B 2, Statens industriverk: Utredningsverksamhet
med 2,5 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag,

13. avslår regeringens förslag om 5 milj. kr. på anslaget B 4, Åtgärder för
att främja industridesign,

14. beslutar att minska anslaget B 11, Branschfrämjande åtgärder med 11
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag,

15. beslutar att minska anslaget B 12, Småföretagsutveckling med 50 milj.
kr. i förhållande till regeringens förslag.

1986/87:N150 av Erik Hovhammar m. fl. (m), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående utbildningsväsendets betydelse för näringslivets utvecklingsmöjligheter,

2. hos regeringen begär förslag till ändrade regler för utnyttjande av
förnyelsefonder vad beträffar de fackliga organisationernas vetorätt i
enlighet med vad som i motionen anförs,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående SIFU:s framtida finansiering,

4. bemyndigar regeringen att under en övergångsperiod täcka eventuella
kostnader i samband med de i motionen föreslagna förändringarna av
finansieringen av Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU) i enlighet
med vad som i motionen anförs,

7. avslår regeringens förslag att till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 17 000 000 kr.,

8. avslår regeringens förslag att medge att regeringen under budgetåren
1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej disponerade medel,
får använda sammanlagt 34 000 000 kr. för verksamheten med branschfrämjande
åtgärder,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående behovet av avreglering,

10. hos regeringen begär förslag till hur nuvarande hinder för utländskt
ägande av svenska företag skall avvecklas i enlighet med vad som i motionen
anförs,

12. avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden),

NU 1986/87:30

14. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående utvecklingsfonderna,

15. till Småföretagsutveckling för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 110 000 000 kr.,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående SIND:s framtida verksamhet,

17. till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 40 000 000 kr.,

18. avslår regeringens förslag att till Statens industriverk: Utredningsverksamhet
för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 4 500 000 kr.,

19. avslår regeringens förslag att medge att regeringen under budgetåren
1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej disponerade medel,
får använda sammanlagt 10 000 000 kr. för utredningsverksamhet vid statens
industriverk,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående kommunal näringspolitik.

1986/87:N151 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att näringspolitiken måste
mer än regeringen föreslagit kombineras med regionalpolitiska insatser.

De motioner från allmänna motionstiden år 1987 som behandlas här är
följande:

1986/87:N308 av Margareta Andrén (fp) och Erling Bager (fp), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en utvidgning av målgruppen för utvecklingsfondernas verksamhet till
hantverks- och serviceföretag.

1986/87:N315 av Paul Lestander (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder som leder fram till att bär- och
konservindustri startas i Norrbotten.

1986/87:N316 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en aktionsplan för ökad förädling inom svensk sågverksindustri.

1986/87:N321 av Inga Lantz (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär tillsättandet av ett teknikvärderingsråd sammansatt av företrädare
för olika användarintressen.

1986/87:N330 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
företagaren som person,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
ökad förståelse för småföretagandets villkor,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
politisk prioritering mellan viktiga och mindre viktiga verksamheter för att
nå förenklingar,

NU 1986/87:30

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om ett
särskilt regelsystem för mindre företag,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om att
undvika begränsningar av etableringsfriheten,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
samhällets stöd till hantverksnäringarna,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om de
regionala utvecklingsfondernas inriktning på de minsta företagen,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om de
regionala utvecklingsfondernas serviceverksamhet,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om de
regionala utvecklingsfondernas kreditverksamhet,

10. beslutar att de regionala utvecklingsfondernas målgrupp utvidgas till
att också gälla hantverks- och serviceföretag,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
valet av ledamöter i utvecklingsfondernas styrelser,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
kvinnligt företagande.

1986/87:N332 av Birgitta Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om större frihet
för de regionala utvecklingsfonderna.

1986/87:N333 av Ulla Tillander (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående en
utökning av utvecklingsfondernas målgrupp.

1986/87:N334 av Filip Fridolfsson (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning om egenföretagarens borgensåtaganden
enligt vad som i motionen anförts.

1986/87:N343 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. godkänner de i motionen anförda riktlinjerna för näringspolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en omläggning från selektiva till generella medel inom näringspolitiken,

6. beslutar att minska anslaget B 1, Statens industriverk[: Förvaltningskostnader]
med 6 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag,

7. beslutar att minska anslaget B 2, Statens industriverk[: Utredningsverksamhet]
med 2,5 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag,

9. beslutar att minska anslaget B 11, Branschfrämjande åtgärder med 10,6
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag,

10. beslutar att minska anslaget B 12, Småföretagsutveckling med 50 milj.
kr. i förhållande till regeringens förslag,

11. avslår regeringens förslag om 21,7 milj. kr. på anslaget F 20, Forskningsbidrag
till teknikbaserade småföretag.

1986/87:N344 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (7) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen

NU 1986/87:30

anförs om utländsk medborgares rätt att förvärva aktier i svenska aktie- och
handelsbolag.

1986/87:N345 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari - med motivering i
motion 1986/87: K410 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om forskning och tillämpningsprojekt.

1986/87:N352 av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör initiera en
utredning om en permanent designutställning i Stockholm enligt motionens
förslag.

1986/87:N356 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp), vari - med motivering i
motion 1986/87:Ub261 - hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts angående behovet av ökade
ekonomiska resurser för bedrivande av verksamheten inom Stiftelsen
Skånehantverk.

1986/87:N367 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag angående läkemedelsindustrins överförande i
samhällets ägo.

1986/87:N368 av Margareta Andrén (fp) och Kenth Skårvik (fp), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av
nuvarande regler för att starta företag i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1986/87:N369 av Kenth Skårvik (fp) och Leif Olsson (fp), vari - med
motivering i motion 1986/87:T212 - hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande marint
utvecklingscentrum i Lysekilsområdet.

1986/87:N371 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari - med motivering i motion
1986/87:A239 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
långsiktig förnyelse av industrin och industriarbetet och ett industrialiseringsprogram
enligt motionens riktlinjer.

1986/87:N381 av Lars Ahlström (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att
ur anslaget till B 12, Småföretagsutveckling för budgetåret 1987/88 550 000
kr. [skall ställas] till förfogande för det hantverksinstitut som håller på att
utvecklas i Leksand, så att arbetet med databasering och marknadsföring av
hantverkstjänster skall kunna igångsättas.

1986/87:N382 av Lars Ahlström (m) och Sten Svensson (m), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att statens kulturråd får i uppdrag att utreda
och komma med förslag om bildandet av en stiftelse för instrumenthantverk i
Leksand.

1986/87:N383 av Erik Holmkvist (m) och Lars Ahlström (m), vari hemställs
att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande de små och medelstora företagens stora betydelse för utvecklingen
i vårt land,

NU 1986/87:30

2. hos regeringen begär åtgärder enligt riktlinjer i motionen för att
underlätta utvecklingen för de mindre företagen.

1986/87:N384 av Lars Ahlström (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att
inom de medelsramar, som riksdagen ställer till statens industriverks
förfogande för budgetåret 1987/88, 800 000 kr. skall disponeras för att
underlätta den utbildning inom småföretagssektorn som administreras av
småföretagarnas utbildningsenhet i Leksand.

1986/87:N385 av Sten Svensson m. fl. (m), vari - med motivering i motion
1986/87:A446 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om behovet av att underlätta företagande
på landsbygden.

1986/87:N394 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av ökade FoU-insatser för träindustrin och upprättandet av ett trätekniskt
centrum i Kopparbergs län.

1986/87:N395 av Erik Holmkvist (m), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1986/87:A464 - (2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om bättre samordning av de
olika fondernas arbete i Norrbotten.

1986/87:N396 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Marianne Karlsson‘(c),
såvitt gäller hemställan - med motivering i motion 1986/87:A466 - (3) att
riksdagen begär att regeringen ställer riskkapital till förfogande för att i
samarbete med intresserad svensk industri ta fram en lättare elektrisk
motorvagn som där så är lämpligt kan ersätta X-10-tågen.

1986/87:N398 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari - med motivering i motion
1986/87:Fi226 - hemställs att riksdagen

1. godkänner vad som i motionen anförs om ett flerårigt industrialiseringsprogram
och hemställer hos regeringen om förslag i enlighet härmed,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
nationalisering av affärsbanker, investmentbolag, finansbolag, kreditinstitut
och försäkringsbolag.

1986/87:N401 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari - med motivering i
motion 1986/87:A813 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
om ändring av reglerna för bidrag och rådgivning vid de regionala utvecklingsfonderna.

1986/87:N409 av Ivar Franzén m.fl. (c), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av skilda lag- och ersättningsregler
i enlighet med vad som anförs i motionen i syfte att underlätta för
ungdomar att vinna inträde som lärlingar i företag eller på annat sätt få
erfarenheter av olika hantverk.

1986/87:N410 av Ingemar Eliasson (fp) och Lars De Geer (fp), vari hemställs
att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag angående central instans med uppgift att
tillvarata hantverkets intressen,

2. hos regeringen begär förslag till ändring i utvecklingsfondernas instruktion
i syfte att tillförsäkra hantverket viss andel av fondernas medel,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
länsstyrelsernas ansvar för hantverkets utveckling,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Leksand som ett nordiskt hantverkscentrum.

1986/87:N411 av Elisabeth Fleetwood (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att bevara och utvidga
hantverkskunnande i skilda fack.

1986/87:N412 av Margitta Edgren (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att statliga bidrag till SIFU skall avvecklas.

1986/87:N424 av Jan Hyttring (c) och Bertil Jonasson (c), vari - med
motivering i motion 1986/87:A495 - hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen föreslås om
medel till utvecklingsfonden i Värmland för rådgivning och utlåning till nya
företagare,

2. som sin mening ger regeringen till känna att Värmland bör bli försökslän
med kvalificerad rådgivning till unga företagare genom ett ”faddersystem” i
enlighet med motionen och att utvecklingsfonden i Värmland tillförs
projektmedel för denna försöksverksamhet,

3. som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett särskilt bidrag
till länsstyrelsen i Värmland för att inrätta ett handelshus i enlighet med
motionen.

1986/87:N425 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari - med motivering i motion
1986/87:U542 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om
utarbetande av ett svenskt program för utveckling av alternativ högteknologi.

1986/87:N427 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari - med motivering i motion
1986/87:Fi607 - hemställs att riksdagen

1. av regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram för att motverka
transnationaliseringen i enlighet med i motionen anförda riktlinjer,

2. hos regeringen begär att en mera restriktiv linje tillämpas när det gäller
tillstånd för utlänningar att köpa svenska företag,

3. hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att de anställdas
godkännande krävs för avyttring av ett svenskt företag till utländsk köpare.

1986/87:N428 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1986/87:Jo278 - (2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om att monopolism inom
livsmedelsindustrin bör bekämpas.

1986/87:N429 av Ivar Franzén m. fl. (c), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1986/87:U543 - (3) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om småföretagens betydelse
för exporten.

NU 1986/87:30

1986/87:N434 av Erik Hovhammar m. fl. (m), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående förutsättningarna för näringspolitiken,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående förutsättningarna för att starta företag.

Den motion från allmänna motionstiden år 1986 som behandlas här är

1985/86:N282 av Bo Nilsson (s) och Nils T. Svensson (s), vari hemställs att
riksdagen uttalar sig för att regeringen snarast bör framlägga förslag
grundade på direktinvesteringskommitténs betänkande.

Motivering

I detta avsnitt sammanfattas motiveringen för vissa motionsyrkanden av
allmän och principiell natur rörande näringspolitiken från de fyra oppositionspartierna.

Moderata samlingspartiet redovisar i motion 1986/87:N434 partiets syn på
näringspolitiken i stort. Av grundläggande betydelse för ett gott näringslivsklimat,
menar man, är ett marknadsekonomiskt system, fasta spelregler när
det gäller förutsättningarna för att starta och driva företag, en sänkning av
skattetrycket för företagare och anställda samt frihandel. Det hänvisas till en
rad andra motioner rörande bl. a. grundlagsskydd för näringsfriheten, olika
skattesänkningar, ökad internationalisering, ändringar i utbildnings- och
arbetsmarknadspolitiken samt avveckling av löntagarfonderna.

En mörk bild tecknas av framtidsförutsättningarna för företagen med
regeringens nuvarande ekonomiska politik, som enligt motionärernas uppfattning
- trots gynnsamma yttre faktorer - inte angriper de grundläggande
problemen i den svenska ekonomin. Man pekar framför allt på att de höga
marginalskatterna leder till krav på stora nominella löneökningar, vilket i sin
tur leder till hög inflation och förlorad konkurrenskraft.

I motion 1986/87:N150 (m) betonas starkt det svenska näringslivets behov
av kompetens och kunskap. Dess konkurrensförmåga kan upprätthållas
endast genom utnyttjande av den modernaste och mest avancerade tekniken.
Svenska företag måste snabbt kunna anamma ny teknik, men de måste också
kunna lämna produktionsinriktningar när dessa inte längre ger konkurrensfördelar.
Också förmågan till omställning betecknas som viktig. Utbildningssystemets
betydelse för att tillgodose näringslivets behov av kvalificerad
personal på olika nivåer betonas starkt.

I samma motion riktas kritik mot systemet med förnyelsefonder. Det
hävdas att många företagare på grund av den fackliga vetorätten inte har
kunnat utnyttja de avsatta medlen på sätt som skulle ha gagnat företagens
utvecklingsmöjligheter. I framtiden måste regeringar avhålla sig från denna
typ av ingrepp i företagens frihet att disponera sina vinstmedel, anförs det.

Folkpartiets syn på näringspolitiken utvecklas i partimotionen 1986/87:N343.
Marknadsekonomin är den för liberaler självklara ekonomiska basen för

NU 1986/87:30

samhället. Inget annat system ger beslutsfattarna och konsumenterna så god
information om produktions- och avsättningsmöjligheter, anförs det. Fri
etablering är en nödvändig förutsättning för marknadsekonomin, liksom ett
decentraliserat och enskilt ägande. En fri internationell handel betecknas
också som väsentlig i sammanhanget. Konkurrensbegränsningar och monopol
av skilda slag måste bekämpas. Det största hotet mot marknadsekonomin
ligger enligt motionärerna i att dess funktionsförmåga nästan omärkligt
förändras genom en serie ingrepp, ”de små stegens tyranni”. Införandet av
löntagarfonderna anges som exempel. Folkpartiet kämpar mot en sådan
utveckling. Vidare anförs att den allmänna ekonomiska politiken liksom
näringspolitiken bör utformas med så generella medel som möjligt. Etableringshinder
bl. a. i den sociala servicesektorn är till skada för samhället och
bör därför undanröjas. Konkurrens måste bli mer dominerande i den
offentliga sektorns upphandling, anförs det.

I motion 1986/87:N149 (fp) betonas allmänt vikten av skattesänkningar
och avregleringar. Vidare anförs att företagen har berättigade krav på
stabilitet och långsiktighet när det gäller de förutsättningar som statsmakterna
ger för verksamheten. Det betecknas som oacceptabelt att nya skatter och
förordningar tillåts kullkasta kalkylerna för redan fattade investeringsbeslut.

I centerpartiets motion 1986/87:N143 karakteriseras proposition 1986/87:74
som en politisk pamflett utan substans och innehåll. De positiva inslag som
trots allt finns i propositionen är, sägs det, de som anknyter till den offensiva
näringspolitik som regeringarna under perioden 1976-1982 förde. Regeringsskiftet
1982 innebar en återgång till en mer koncentrationsinriktad
näringspolitik, som kännetecknas av en strävan efter att ”omdana det
nuvarande ekonomiska systemet i socialistisk riktning”. Införandet av
löntagarfonder anförs som exempel på en typ av åtgärd som centerpartiet
inte kan acceptera. Enligt partiets uppfattning måste grunden för det
ekonomiska systemet vara en marknadsekonomi byggd på socialt och
miljömässigt ansvarstagande. En huvuduppgift för den ekonomiska politiken
bör vara att främja en utveckling mot bättre balans såväl mellan som
inom skilda regioner. Kravet på regional balans måste beaktas vid beslut
inom alla samhällssektorer.

I motionen hänvisas till olika initiativ av centerpartiet - bl. a. rörande
beskattningen av småföretagen - med syfte att skapa ett gott näringslivsklimat.
Som uppgift för näringspolitiken anges att främja teknisk förnyelse,
nyföretagande och företagsutveckling. Det krävs insatser för såväl småföretag
som teknisk forskning och utveckling. Det krävs också insatser för att
söka bevara utvecklingsbara delar i krisföretag och krisbranscher. Sambandet
mellan ekonomisk utveckling och ekologisk balans betonas. De näringspolitiska
målen bör kompletteras med kraven att näringspolitiken skall
främja regional utveckling och en god miljö, anförs det.

En annan syn på näringspolitiken redovisas i fyra partimotioner från
vänsterpartiet kommunisterna.

I motion 1986/87:N140 sägs att diskussioner om näringspolitiken inte får
begränsas av ett ensidigt kommersiellt perspektiv. Som mål för partiets
näringspolitik anges att övervinna motsättningen mellan industrialism och

NU 1986/87:30

2 Riksdagen 1986187.17sami. Nr 30

ekologi, att bringa teknologi och strukturomvandling i överensstämmelse
med folkflertalets behov och intressen samt att demokratisera näringslivet. I
motionen hävdas att näringspolitiken måste kunna skapa ett grepp om
utvecklingen. Detta betecknas också som en grundläggande demokratisk
fråga. Vidare kritiseras det internationella perspektiv på svenskt näringsliv
som präglar proposition 1986/87:74. Att hålla tillbaka den nationella
ekonomiska basen och de offentliga verksamheterna med motivet att stödja
exporten leder till obalanser bl. a. i form av otillräckliga investeringar och
överackumulation av kapital, anförs det.

Mot den angivna bakgrunden redovisas i motionen ett antal centrala
riktlinjer för näringspolitiken. Den nationella självständigheten bör stärkas.
Tillväxtmålet bör definieras och ges socialt innehåll. De samhällsägda
företagen, fondsystemen och de offentliga verksamheterna bör göras till
ledande inslag i utvecklingen. En klar prioritering bör ges åt produktion och
teknik ägnad att reducera miljöstörningar och minska den specifika råvaruoch
energianvändningen.

Vidare anförs i motionen att finanskapitalet har stärkt sin ställning på
andra verksamheters bekostnad och att detta på ett ogynnsamt sätt har
påverkat näringslivets utveckling. Det finansiella intresset har blivit vägledande
för företagen på ett sätt som missgynnat omsorgen om själva
produktionen och försvårat ett tålmodigt och långsiktigt utvecklingsarbete.
Det är därför nödvändigt, menar motionärerna, att reducera finanskapitalets
inflytande och minska de spekulativa inslagen i näringslivet. Som led i en
sådan politik anges nationalisering av de privata affärsbankerna och kreditinstituten
samt en ändring av löntagarfondernas placeringspolitik.

I samma motion betonas infrastrukturens värde som en viktig stimulansfaktor,
inte minst för den regionala utvecklingen. Vänsterpartiet kommunisternas
syn på sambandet mellan näringspolitik och regionalpolitik redovisas
närmare i motion 1986/87:N151. Inte minst inom den offentliga verksamheten
bör tendenserna till en koncentration till södra Sverige motverkas.
Nyttan av investeringar i infrastruktur bör bedömas inte främst utifrån deras
affärsmässiga lönsamhet. Avgörande bör vara de externa effekterna av
investeringarna, dvs. förmågan att ge bidrag till helhetsutvecklingen.

Ett nationellt industrialiseringsprogram föreslås i motion 1986/87:N371
(vpk). Programmet skall ta sikte på att ge industrin en ny struktur och
industriarbetet ett nytt innehåll. Med en ny samhällsstyrd industrisektor som
spjutspets bör en industriell omdaning av Sverige inledas. De råvarubaserade
basnäringarna bör ges en starkare kvalitativ inriktning, samtidigt som
råvaruuttag och energiberoende bör minskas. Inom maskin- och verkstadsindustrin
bör ny teknik tas i anspråk för och anpassas till en förhöjd
yrkesskicklighet, i stället för att inriktas på att slå ut mänskligt arbete. Vidare
måste denna del av industrin uppnå en vida högre grad av nationell
självständighet än nu, anförs det. I motionen krävs en mobilisering av
löntagarfonder och allmänna pensionsfonden i övrigt för ett industrialiseringsprogram
av angivet slag. Under en treårsperiod bör 15 miljarder kronor
satsas på en sådan utveckling, medel som enligt motionärerna bör föras över
från överackumulationen av privatkapital.

Krav på nationaliseringar av affärsbanker, investmentbolag, kreditinstitut
och privatägda försäkringsbolag förs fram i motion 1986/87:N398 (vpk).

NU 1986/87:30

Likaså borde ”privata bolag med avgörande betydelse för den svenska
ekonomins utveckling föras över i samhällets ägo”.

Anslagsfrågor

Förslag om anslag under industridepartementets huvudtitel för budgetåret
1987/88 till Industri m. m. (litt. B) och Teknisk utveckling m. m. (litt. F) har
lagts fram i tre olika propositioner, nämligen budgetpropositionen (prop.
1986/87:100 bil. 14), proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet och proposition 1986/87:80 om forskning.

Förslagen i budgetpropositionen har redan behandlats av riksdagen.
Därvid har medel anvisats till bl. a. statsstödd exportkreditgivning och till
statens provningsanstalt (NU 1986/87:21, rskr. 1986/87:158). Riksdagen har
behandlat även förslag om stöd till tekoindustrin (NU 1986/87:25, rskr.
1986/87:203) och kommer inom kort att behandla frågor om anslag till
rymdverksamhet (NU 1986/87:26).

Förslag om anslag till andra ändamål inom områdena industri och teknisk
utveckling har lagts fram i proposition 1986187:74 om näringspolitik inför
1990-talet. Dessa anslagsfrågor behandlas av näringsutskottet i föreliggande
betänkande.

En redovisning av verksamheten inom styrelsen för teknisk utveckling
(STU) lämnas i nämnda proposition. Förslag om anslag till STU har
emellertid lagts fram i proposition 1986187:80 om forskning (bil. 10).
Näringsutskottet behandlar dessa förslag i sitt betänkande NU 1986/87:33.

I följande översikt redovisas regeringens förslag till anslag för nästa
budgetår inom ämnesområdet, inkl. anslagen till STU. I förekommande fall
anges även anslagsramar för treårsperioden 1987/88-1989/90, liksom anslag
som har anvisats för innevarande budgetår (1 000-tal kr.).

		1986/87 anvisat	1987/88	Ram 1987/88-1989/90
B 1.	Statens industriverk: Förvaltningskostnader	52 000	52 998
B 2.	Statens industriverk: Utredningsverksamhet	4 500	4 500	14 500
B 4.	Åtgärder för att främja industri-design	_	5 000	15 000
B 11.	Branschfrämjande åtgärder... .	16 638	17 000	51 000
B 12.	Småföretagsutveckling	143 275	159 930	494 930
B 13.	Täckande av förluster vid viss garantigivning, m. m	50 000	50 000	_
B 14.	Åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling	_	6 700	_
F 1.	Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling	655 445	726 800	2 325 800
F 2.	Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader	70 455	75 971	_
F 3.	Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attaché-verksamhet		26 400
F 7.	Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete	1 000	1 000
F 19.	Industriell utveckling m. m. inom informationsteknologiområdet	_	30 000	90 000
F 20.	Industriell utveckling inom mikroelektroniken	21 500	18 500	-
	Summa	1 014 813	1 174 799

NU 1986/87:30

Regeringens förslag innebär alltså en ökning av de angivna anslagen med
ca 160 milj. kr. Vid en jämförelse bör dock följande beaktas:

- De medel som begärs under anslagen B 4 och B 14 avser en fortsättning på
verksamhet för vilken treårsanslag anvisades för budgetåret 1984/85.

- Enligt regeringens förslag skall något särskilt anslag till Stiftelsen Institutet
för företagsutveckling (SIFU) inte anvisas. Ett belopp av 12 milj. kr.,
motsvarande det för innevarande budgetår anvisade anslaget till SIFU, har
inräknats i anslaget B 12 för nästa budgetår.

- Den del av det statliga energiforskningsprogrammet som avser energiteknik
för transporter föreslås i fortsättningen bli finansierad över anslagen till
STU. För ändamålet beräknas för budgetåret 1987/88 24 milj. kr. under
anslaget F 1 och 2 milj. kr. under anslaget F 2.

- För innevarande budgetår har anvisats till Forskningsbidrag till teknikbaserade
småföretag 21,7 milj. kr. och till Vidareutbildning och kunskapsspridning
inom mikroelektroniken 2 milj. kr. Regeringen föreslår inga
medel till dessa ändamål för nästa budgetår.

Efter korrigering med de angivna posterna innebär regeringens förslag en
ökning av det nominella anslagsutrymmet för nästa budgetår med ca 87 milj.
kr. eller knappt 9 %, vilket innebär en real ökning med ca 5 %. Huvuddelen
härav kan hänföras till satsningen på informationsteknologi under anslagen
F 1 och F 19.

Det kan tilläggas att förslag läggs fram i proposition 1986/87:74 om att den
år 1984 inrättade Småföretagsfonden skall tillföras ytterligare 100 milj. kr.
från allmänna pensionsfonden. Å andra sidan förutsätts i propositionen att
155 milj. kr. av Industrifondens stiftelsekapital skall återföras till statskassan.

Utskottet

Inledning

Proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet innehåller en
allmän redovisning av regeringens syn på näringslivets utveckling jämte ett
antal förslag till åtgärder inom industridepartementets område. Förslaget
kan ses i huvudsak som en förlängning av det treårsprogram för perioden
1984/85-1986/87 som regeringen lade fram våren 1984 i proposition 1983/
84:135 om industriell tillväxt och förnyelse.

Begreppet näringspolitik används nu i stället för industripolitik. Detta
förklaras i propositionen med att tjänstesektorn har fått en allt större
betydelse, samtidigt som gränsen mellan produktion av varor och tjänster har
blivit allt mindre tydlig. Vissa frågor om tjänstesektorn behandlas av
utskottet i betänkandet NU 1986/87:31, som avlämnas samtidigt med detta
betänkande. Andra frågor med nära anknytning till näringspolitiken har
behandlats av utskottet tidigare i vår, som närmare redovisats i avsnittet om
anslagsfrågor. Frågor om statliga företag kommer att behandlas i ett särskilt
betänkande inom kort, liksom frågor om stöd till teknisk forskning genom
styrelsen för teknisk utveckling (STU). Det finns anledning att betona det

NU 1986/87:30

mycket nära sambandet mellan STU:s verksamhet och många av de områden
som behandlas i detta betänkande.

En svårighet vid behandlingen av frågor om näringspolitiken är att
åstadkomma en rimlig avgränsning gentemot andra politikområden, såsom
den allmänna ekonomiska politiken, skattepolitiken, utbildningspolitiken
och regionalpolitiken. Det kan hävdas att t. ex. utformningen av företagsbeskattningen
eller arbetsrätten har långt större betydelse för företagen än de
statliga åtgärder som är specifikt inriktade mot att påverka företagens
utveckling. Under senare år har också den statliga näringspolitiken i ökad
utsträckning kommit att bedrivas med generella medel. En strävan har varit
att minska behovet av riktade åtgärder. Flera av förslagen i den aktuella
propositionen får ses som uttryck härför.

Genom den delvis ändrade inriktningen av näringspolitiken har också
diskussionen om de statliga insatserna på området kommit att alltmer gälla
frågor om de allmänna betingelserna för företagandet. Frågor om utformningen
av de olika statliga industristöd som tidigare dominerade den
näringspolitiska medelsarsenalen ses nu som mindre betydelsefulla.

I enlighet härmed innehåller propositionen redogörelser för regeringens
politik på olika områden som har nära anknytning till näringspolitiken men
som ligger utanför det föredragande statsrådets - dvs. industriministerns -ansvarsområde. På motsvarande sätt innehåller de motioner som har väckts
med anledning av propositionen allmänna resonemang i frågor som får anses
ligga utanför näringsutskottets beredningsområde. I flera fall har också
yrkanden framförts i frågor som i första hand hör till andra utskott. Detta
gäller bl. a. yrkanden på företagsbeskattningens område. I sådana fall
begränsar sig näringsutskottet till en allmän bedömning av de föreslagna
åtgärderna från näringspolitisk synpunkt. Näringsutskottet går däremot inte
in på bedömningar av sådant slag som ankommer på det utskott som är
närmast ansvarigt för sakfrågan.

Allmänna frågor
Näringspolitikens inriktning

Propositionen inleds med en återblick på den näringspolitik som har förts
sedan regeringsskiftet år 1982. Gemensamt för de näringspolitiska insatserna
sedan dess har varit en strävan att återge svenskt näringsliv betingelserna för
tillväxt och förnyelse, anförs det. Enligt industriministerns bedömning har
denna strävan i det stora hela varit framgångsrik, vartill den internationella
ekonomiska situationen har bidragit positivt. Allmänt sett finns nu ett större
handlingsutrymme än tidigare att utveckla en långsiktig, framåtsyftande
näringspolitik.

Som mål för näringspolitiken anges att åstadkomma en god långsiktig
tillväxt genom att främja förnyelse och omvandling inom industri- och
tjänstesektorn och härigenom upprätthålla en god internationell konkurrenskraft.
Betydelsen av en balanserad kostnadsutveckling understryks
starkt, liksom vikten av att det internationella samarbetet stärks och
frihandel med varor och tjänster upprätthålls. En fortsatt strukturomvand -

NU 1986/87:30

ling bör underlättas genom god förmåga till förändringar inom näringslivet.
Omvandlingsprocessen måste dock ske i sådana former att landets samlade
produktionsresurser tillvaratas och den enskildes trygghet värnas, anförs det.

Marknadsekonomin anges i propositionen som utgångspunkten för näringspolitiken.
Till marknadssystemets fördelar hör flexibilitet och decentralisering
av beslut. Det krävs emellertid samhällsinsatser för att korrigera
marknadssystemet så att det dels anpassas till olika välfärds- och fördelningspolitiska
mål, dels effektiviseras. I förstnämnda hänseende pekas på behovet
av åtgärder för att minska effekterna av kriser inom ett företag eller en
bransch. Som motiv för effektivitetsfrämjande näringspolitiska insatser
anges vissa brister i marknadsekonomin. Som exempel härpå nämns tröghet i
anpassning till nya förhållanden beroende på ägarkoncentration eller
otillräcklig informationsspridning. Det betecknas som en viktig uppgift för
samhället att bygga upp en fungerade infrastruktur för transporter, utbildning
osv. Samhället bör också se till att det finns en fungerande kapitalmarknad.
Som en av de allvarligare bristerna i marknadsekonomins funktion
anges att företagens investeringar i forskning och utveckling tenderar att bli
för små.

I propositionen ges uttryck för en försiktig syn på planeringens möjligheter.
Det har visat sig ytterst svårt att förutsäga marknadens utveckling,
tekniska förändringar och konsumenternas önskemål, anförs det. Handlingsutrymmet
för näringspolitiken begränsas av flera faktorer, särskilt av att det
svenska näringslivet är höggradigt internationaliserat. Också beroendet av
den befintliga strukturen begränsar möjligheterna att finna nya lösningar. I
sammanhanget understryks att näringspolitikens roll är att skapa förutsättningar
för olika initiativ inom företagen, däremot inte att söka driva igenom
förändringar som man på det lokala planet inte tror på.

I propositionen förs en diskussion om avvägningen mellan generella och
selektiva medel i näringspolitiken. De generellt utformade åtgärderna
innebär som regel mindre risk för att konkurrensen snedvrids. Selektiva
insatser är däremot ofta att föredra då det gäller att möta problem inom en
viss bransch eller en viss region, liksom vid satsningar på forskning och
utveckling.

De här redovisade allmänna övervägandena har legat till grund för det
näringspolitiska program som presenteras i propositionen. Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen har anförts om
näringspolitiken.

I motioner från de tre borgerliga oppositionspartierna begärs uttalanden
av riksdagen om riktlinjer för näringspolitiken eller om vissa näringspolitiska
ställningstaganden i anslutning härtill. Motionerna har i berörda delar
refererats i det föregående (s. 16). Sammanfattningsvis går moderata samlingspartiets
motion 1986/87:N434 och folkpartiets motion 1986/87:N343 -vilka båda är från allmänna motionstiden - ut på att marknadsekonomin skall
stärkas och att statliga näringspolitiska ingrepp av olika slag skall begränsas. I
några motioner med anledning av propositionen tas andra frågor av
principiell natur upp. Utbildningsväsendets betydelse betonas sålunda i
motion 1986/87:N150 (m). I samma motion kritiseras förnyelsefonderna.
Vikten av ”fasta spelregler” för näringslivet framhävs i motion 1986/87:N149

NU 1986/87:30

(fp). Även i centerpartiets motion 1986/87:N143 markeras ett starkt avståndstagande
från inslag i regeringens politik som tolkas som uttryck för en strävan
att lägga om det ekonomiska systemet ”i socialistisk och kollektivistisk
riktning”. Lika starkt betonas partiets uppfattning att näringspolitiken skall
inriktas på att främja regional utveckling och en god miljö.

Vänsterpartiet kommunisterna redovisar riktlinjerna för en alternativ
näringspolitik i motionerna 1986/87:N140, 1986/87:N151, 1986/87:N371 och
1986/87:N398. Också dessa motioner har refererats i det föregående (s. 17).
Genomgående är kravet på en stark samhällelig styrning med sikte på en
omdaning av industrin och industriarbetet. Som medel för att nå målet anges
en ”mobilisering” av löntagarfonder och allmänna pensionsfonden i övrigt,
förstatligande av banker, investmentbolag, kreditinstitut och försäkringsbolag
samt en indragning av likviditet från företagssektorn.

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i propositionen om den allmänna
inriktningen av näringspolitiken. Innebörden härav är, som framgått, att
1984 års riktlinjer för industriell tillväxt och förnyelse fullföljs. Utskottet
delar regeringens uppfattning att den förda politiken har varit i huvudsak
framgångsrik. Näringslivet har, trots att det statliga industristödet har
minskats, hittills utan svårare störningar kunnat anpassa sig till den fortsatta
snabba strukturomvandlingen. En förbättrad lönsamhet och god förmåga att
utnyttja avancerad teknik har därvid varit av stor betydelse. Enligt utskottets
mening har såväl den allmänna ekonomiska politiken som särskilda insatser
inom ramen för bl. a. utbildningspolitiken och näringspolitiken bidragit till
den positiva utvecklingen. Som också sägs i propositionen återstår strukturproblem
i vissa branscher, problem som är särskilt svårlösta i fall då de
sammanfaller med regionala problem. Utskottet återkommer till frågan om
näringspolitikens roll vid industrikriser.

De krav på uttalanden om näringspolitiken som framförs i motioner från
de tre borgerliga oppositionspartierna är enligt utskottets mening svagt
grundade. Gemensam för motionärerna tycks vara föreställningen att
Sverige skulle sakna ett ”gott näringslivsklimat”. Det kan anföras en rad
omständigheter som pekar i motsatt riktning. Som exempel kan nämnas att
investeringsvolymen inom industrin nu ligger högre - om de immateriella
investeringarna nedräknas väsentligt högre - än någon gång under den
senaste tioårsperioden. Vid en helhetsbedömning torde i själva verket
slutsatsen bli att företagen i Sverige har en mycket gynnsam arbetsmiljö.
Några uppmärksammade utländska bedömningar under senare tid har pekat
i samma riktning.

Utskottet har i sak inget att invända mot vad som sägs i motion
1986/87:N 150 (m) om utbildningsväsendets betydelse för näringslivet. Något
skäl för riksdagen att nu uttala sig i frågan finns emellertid inte. Kravet i
samma motion på ändrade regler för utnyttjande av förnyelsefonder anser sig
utskottet inte böra närmare gå in på, eftersom frågan hör till annat utskotts
område. Utskottet kan emellertid inte finna några belägg för att det ”ingrepp
i företagens frihet att disponera över sina vinstmedel” som fonderna sägs
utgöra skulle ha inneburit några större olägenheter för företagen. En
liknande inställning har utskottet till önskemålet i motion 1986/87:N149 (fp)
om s. k. fasta spelregler för företagen. Motionärerna ger uttryck för obehag

NU 1986/87:30

inför tanken att av statsmakterna fattade beslut skall kunna ”kullkasta
företagens investeringskalkyler”. Ett uttalande av riksdagen om att så ej får
ske bör inte komma i fråga.

Vad beträffar kravet i motion 1986/87:N343 (fp) på omläggning från
selektiva till generella medel inom näringspolitiken konstaterar utskottet att
en sådan omläggning i stor utsträckning redan har skett. I likhet med
regeringen anser emellertid utskottet att selektiva medel i vissa fall ger
möjligheter att uppnå avsett resultat till lägre kostnad för staten.

Beträffande kravet i motion 1986/87:N143 (c) på att näringspolitiken skall
främja regional utveckling och en god miljö vill utskottet hänvisa till vad som
anförs i propositionen (s. 47) om att regionalpolitiska hänsyn måste i ökad
grad vägas in i sektorspolitiken på olika områden. Det sägs där också att de
konkreta åtgärderna inom ramen för regeringens tiopunktsprogram för
näringspolitiken avses skola utformas så att en förbättrad regional balans
främjas. Ett särskilt uttalande av riksdagen i dessa frågor eller i miljöfrågorna
- som griper in i flertalet samhällsområden - finner utskottet från sina
utgångspunkter inte påkallat.

Vad utskottet har anfört innebär att utskottet avstyrker de här behandlade
delarna av motionerna 1986/87:N434 (m), 1986/87:N150 (m), 1986/87:N343
(fp), 1986/87:N 149 (fp) och 1986/87:N143 (c).

De fyra partimotionerna 1986/87:N140, 1986/87:N151, 1986/87:N371 och
1986/87:N398 från vänsterpartiet kommunisterna ger uttryck åt en annan
samhällssyn än den som ligger till grund för såväl propositionen som
motionerna från övriga partier. Utskottet konstaterar att det är fråga om
krav på åtgärder av en räckvidd som knappast kan inrymmas i en diskussion
om näringspolitiken. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet ifrågavarande
motioner, de två förstnämnda i de delar som har berörts här.

Ökat samhällsinflytande i vissa branscher

I anslutning till de sistnämnda motionerna tar utskottet upp även två
partimotioner från vänsterpartiet kommunisterna som gäller förhållandena i
vissa branscher. Båda motionerna föranleds i viss mån av händelser som har
inträffat under senare tid.

I motion 1986/87:N367 hänvisas till tidigare krav från partiets sida på
förstatligande av läkemedelsindustrin, som har motiverats främst med
samhällsintresset av god tillgång till bra och billiga läkemedel. Enligt
motionärernas mening har Fermentaaffären givit ny aktualitet åt dessa krav.
Om en sådan ”otrolig spekulationskarusell” kan uppstå kring Fermenta är
det uppenbart, anför de, att samhället har mycket att vinna på att överföra
läkemedelsindustrin i sin ägo.

Riksdagen har ett antal gånger avslagit liknande krav från vänsterpartiet
kommunisterna på ett förstatligande av läkemedelsindustrin. Senast skedde
detta år 1984 på förslag av utskottet (NU 1983/84:42 s. 39), som hänvisade
bl. a. till att en utredning nyligen hade tillsatts för översyn av läkemedelslagstiftningen.
Denna utredning, 1983 års läkemedelsutredning (S 1983:04),
behandlar flera av de frågor som har förekommit i debatten om ett

NU 1986/87:30

förstatligande av branschen, t. ex. marknadsföringen av läkemedel och
läkemedelsinformationen. Utredningen väntas avsluta sitt arbete inom kort.
Det kan också nämnas att regeringen år 1984 inrättade ett branschråd för
läkemedelsindustrin. Rådet skall vara ett forum för diskussion mellan
företrädare för regeringen, företagen, de fackliga organisationerna och
sjukvårdshuvudmännen rörande främst industripolitiska aspekter på läkemedelsbranschen.

Regeringens inställning till frågan om ett förstatligande av läkemedelsindustrin
har senast kommit till uttryck i ett interpellationssvar den 11 april
1986 av industriministern, i vilket denne förklarade att frågan saknar
aktualitet (RD 1985/86:114 s. 58). I svaret anfördes att samhällets insyn och
kontroll på läkemedelsområdet även i fortsättningen skulle komma att ske
med den typ av åtgärder som nu tillämpas. Som exempel härpå angavs bl. a.
kraven på provning och registrering av läkemedel, detaljdistribution genom
det statliga Apoteksbolaget och reglerna för läkemedelsinformation.

Det kan alltså konstateras att läkemedelsindustrin är föremål för en
långtgående statlig kontroll beträffande såväl produktegenskaper som
prissättning, marknadsföring och distribution. Utskottet delar industriministerns
uppfattning att frågan om ett förstatligande av branschen saknar
aktualitet. I sammanhanget bör påpekas att Fermentaaffären knappast kan
ge anledning till någon ändrad bedömning av frågan, då Fermenta AB inte är
tillverkare av färdiga läkemedel. Motion 1986/87:N367 (vpk) avstyrks med
hänvisning till det anförda.

Åtgärder mot monopolism inom livsmedelsindustrin begärs i motion 1986/
87:N428 (vpk). Motiveringen till detta krav lämnas i motion 1986/87:Jo258
om livsmedelspolitiken, där en rad olika frågor inom området tas upp.
Huvudtanken i sistnämnda motion är att jordbrukspolitiken måste vidgas till
en heltäckande livsmedelspolitik och att hela kedjan från råvara till förädling
och distribution måste samordnas planmässigt, samtidigt som ”kapitalets
makt över maten” måste inskränkas. Även frågor om konsumentinflytande
och behovet av lokal livsmedelsproduktion tas upp. Utskottet har redan
berört frågan om konsumentinflytande i samband med behandlingen av
anslaget till statens pris- och kartellnämnd (SPK) för nästa budgetår
(NU1986/87:23).

Som grund för det nu aktuella yrkandet i motionen anges koncentrationen
till ett fåtal stora maktgrupper inom såväl produktion som distribution av
livsmedel. Utvecklingen har gått mot högteknologisk produktion, stordrift
och specialisering, anförs det. Denna utveckling betecknas som farlig med
hänsyn till beredskapen, det nationella oberoendet, sysselsättningen och de
regionalpolitiska strävandena. Volvokoncernens på senare tid ökande
engagemang inom livsmedelssektorn anges som ett slående exempel på
koncentration och monopolisering inom branschen. ”Volvo reglerar en stor
del av svenska folkets matvardag.”

Vid behandlingen i oktober 1986 av ett liknande motionsyrkande hänvisade
utskottet (NU 1986/87:2) till att regeringen i juni 1986 hade beslutat att en
särskild utredare skulle tillkallas för att ureda konkurrensförhållanden och
prisbildning inom livsmedelsindustri och livsmedelshandel. Utredaren -

NU 1986/87:30

generaldirektör Lars Hillbom - skall redovisa sitt uppdrag senast i september
1987. Efter en genomgång av direktiven för utredningen (dir. 1986:22) fann
utskottet att motionärernas önskemål till väsentlig del hade uppfyllts och att
motionen därför inte gav anledning till någon särskild åtgärd. I enlighet
härmed avslogs motionen av riksdagen.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta någon annan
ståndpunkt. Det aktuella yrkandet i motion 1986/87:N428 (vpk) avstyrks.

Avreglering och regelförenkling

I propositionen (s. 67-75) lämnas en redogörelse för det pågående arbetet
med avreglering och regelförenkling. En särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet,
den s.k. normgruppen, svarar för samordningen av arbetet
med att förenkla den statliga normgivningen gentemot näringslivet. En rad
exempel lämnas på områden där åtgärder har vidtagits eller beslutats i syfte
bl. a. att skapa lättnader för företagen. Omfattande förändringar har sålunda
skett i kreditmarknads- och valutaregleringen. På vissa områden där
konkurrensen hittills har begränsats genom olika etableringshinder har
marknadstillträdet underlättats. Detta gäller bl. a. bank- och försäkringsrörelse,
yrkesmässig godstrafik, luftfart och telekommunikationer. Vidare
hänvisas till arbetet med att uppnå en ökad internationell regelharmonisering
inom Norden och inom EFTA-EG-området. När det gäller olika former av
statlig kontroll av produkter m. m. eftersträvas system som bygger på
företagens egna kontrollåtgärder. Med hänsyn särskilt till de mindre
företagens situation har insatser gjorts för att förenkla statliga regler i
administrativt hänseende och förbättra myndigheternas handläggningsformer,
service, information m. m.

Beträffande det fortsatta förenklingsarbetet anförs att det är nödvändigt
att arbeta vidare odogmatiskt längs flera parallella linjer. Som en linje anges
försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet. Det erinras om
att riksdagen år 1986 (NU 1985/86:23) har bemyndigat regeringen att inom
ramen för sådana verksamheter göra avsteg från vad riksdagen bestämt. En
annan linje är att stävja tillkomsten av betungande nya regler. Det hänvisas
till ett förslag från stat-kommunberedningen och normgruppen - i betänkandet
(Ds C 1986:14) Bättre regelekonomi - om en översyn av kungörelsen
(1970:641) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter,
anvisningar eller råd. Förslaget innebär en skärpning av nuvarande krav på
myndigheterna att beräkna kostnader som är förenade med genomförandet
av tilltänkta regler och att i efterhand följa upp de kostnadsmässiga
effekterna av sin regelgivning.

Några förslag om avreglering eller regelförenkling läggs inte fram av
regeringen i den aktuella propositionen. Dock anförs, för riksdagens
kännedom, att avsikten är att normgruppen på sikt skall avvecklas som ett
särskilt organ. Enligt industriministerns bedömning kommer det även efter
en avveckling av normgruppen att finnas ett behov av överblick och nya
initiativ på området. Han avser därför att förlägga ett ansvar för dessa frågor i
industridepartementets ordinarie organisation.

NU 1986/87:30

Utskottet tar först med anledning av några motionsyrkanden upp frågan om
principer för fortsatt avregleringsarbete.

Moderata samlingspartiet ger i motion 1986/87:N150 uttryck för en starkt
negativ syn på offentliga regleringar som riktar sig mot näringslivet.
Regeringens hittillsvarande försök att åstadkomma förenklingar på området
ses som helt otillräckliga. På praktiskt taget alla områden finns regler och
bestämmelser som orsakar större skada än nytta, anförs det. Bl. a. hänvisas
till den som bilaga till långtidsutredningen 1987 publicerade rapporten
Regleringar inom bostads-, livsmedels- och transportområdena. Av rapporten
framgår, menar man, att det är konsumenterna som förlorar på
regleringarna, medan däremot vissa företag och yrkesgrupper samt personalen
i de kontrollerande organen kan dra fördel av dem. Motionärerna drar
slutsatsen att det är nödvändigt att undanröja offentlig reglering, vilket
kräver ett målmedvetet arbete.

Också i folkpartiets motion 1986/87:N149 redovisas uppfattningen att
regeringen inte har bedrivit avregleringsarbetet med tillräcklig kraft. Med
hänvisning bl. a. till att regleringar medför risker för att marknadsekonomins
signalsystem - dvs. prisbildningen - sätts ur funktion föreslår motionärerna
en forcerad avreglering på en rad områden. Som exempel kan anges pris- och
importregleringar, offentliga monopol inom tjänstesektorn, regleringar
inom bostadssektorn, miljöregleringar, regleringar på kredit- och kapitalmarknaderna
samt olika regleringar inom transportsektorn.

En delvis avvikande uppfattning om avregleringsfrågorna redovisas av
vänsterpartiet kommunisterna i motion 1986/87:N140. Motionärerna ställer
sig positiva till regelförändringar som innebär förenkling och effektivisering.
De understryker emellertid samtidigt att arbetet inte får leda till att
produktkontroll och miljökrav urholkas eller till att det sker en anpassning
nedåt - öppen eller förtäckt - till utländska standarder. Också i centerpartiets
motion 1986/87:N 143 framförs - utan något särskilt yrkande - uppfattningen
att den pågående internationella harmoniseringen bör bedrivas på ett sådant
sätt att berättigade miljö- och säkerhetskrav inte åsidosätts.

Utskottet anser det värdefullt att regeringen i den aktuella propositionen
har lämnat en bred översikt av det pågående arbetet med regelförenkling
gentemot näringslivet. Vad som anförs ger inte anledning till någon erinran
eller några kommentarer från utskottets sida. Som framgår av översikten
gäller det förenklingsåtgärder på en rad olika områden, av vilka flertalet
ligger utanför den egentliga näringspolitiken. Det kan också konstateras att
åtgärderna i stor utsträckning är inriktade på att åstadkomma lättnader för de
mindre företagen.

Enligt utskottets uppfattning bör inte de tre motioner i vilka frågor om
principerna för avregleringsarbetet har tagits upp föranleda något initiativ av
riksdagen. Kraven i motionerna 1986/87:N150 (m) och 1986/87:N149 (fp) på
en vittgående avreglering inom en rad samhällssektorer - av vilka flertalet
inte hör till utskottets beredningsområde - anser sig utskottet inte kunna ta
upp till sakdiskussion. Det som sägs i motion 1986/87:N140 (vpk) om att
regelförenklingen inte får leda till att miljö- och säkerhetskrav urholkas
finner utskottet närmast självklart. Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att arbetet inom bl. a. normgruppen skall bedrivas utan att inkräkta på de

NU 1986/87:30

grundläggande mål i fråga om säkerhet, hälsa, god miljö, jämn fördelning
etc. som har motiverat att det allmänna har gått in med reglerande åtgärder.
Som i annat sammanhang har framhållits från regeringens sida (skr.
1985/86:165 s. 13) finns det ingen principiell motsättning mellan regelförenklingsarbete
och de olika samhällsmål som ligger till grund för reglerna. De
avvägningsproblem som kan uppstå får lösas med hänsyn till omständigheterna
i det enskilda fallet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de
tre nämnda motionerna i de delar som har berörts här.

En särskild aspekt på regelförenklingsarbetet, nämligen reglerna vid start av
företag, tas uppi två motioner. I motion 1986/87:N434(m) hänvisas till den av
riksrevisionsverket (RRV) år 1986 på regeringens uppdrag utarbetade
rapporten Samordnat myndighetsagerande, en studie av regler m. m. vid
start av företag. I denna rapport konstateras att de regler och registreringsförfaranden
m. m. som aktualiseras i samband med start av företag inbegriper
flera olika typer av samordningsproblem. En övergripande slutsats i
rapporten är att grunden till dessa problem till stor del ligger i nuvarande
sektorisering av lagstiftning och myndighetsorganisation. Motionärerna tar
rapporten till utgångspunkt för kritik mot gällande regleringar på området.
Trots att regeringen talar mycket om vikten av att nyföretagandet stimuleras
har inte en blivande företagare möjligheter att snabbt klara sina förehavanden
med olika myndigheter, säger motionärerna. De anser att RRV:s
rapport ger anledning att anta att det även på andra håll finns gott om lagar
och bestämmelser som inte är ändamålsenliga. Regeringen bör ta initiativ till
liknande granskningar av andra områden, anförs det.

I motion 1986/87:N368 (fp) pekas särskilt på invandrarnas svårigheter vid
start av företag. En grundlig översyn bör därför göras av regelsystemet,
varvid hänsyn bör tas till såväl invandrarpolitiska som näringspolitiska
aspekter.

RRV har inte lagt fram några konkreta förslag till åtgärder med syfte att
underlätta start av företag. Av propositionen (s. 73) framgår emellertid att
åtskilliga av de frågor som RRV har aktualiserat torde komma att uppmärksammas
i det fortsatta arbetet med regelförenkling.

Med hänsyn härtill anser inte utskottet att vad som anförs i motionerna
1986/87:N434 (m) och 1986/87:N368 (fp) ger anledning för riksdagen att ta
något initiativ i frågan. Utskottet noterar att RRV särskilt har uppmärksammat
behovet av regelförenkling inom branscher, t. ex. hotell- och restaurangbranschen,
med ett stort inslag av invandrare. De två motionerna avstyrks
såvitt här är i fråga.

Frågor om organisationen av avregleringsarbetet tas upp i två motioner. I
den nyssnämnda motionen 1986/87:N149 (fp) hävdas att normgruppens
handlingsförmåga hittills har begränsats av att gruppen endast får ägna sig åt
en teknisk-juridisk granskning av existerande lagstiftning. Normgruppen bör
därför, anförs det, tillåtas att mera förutsättningslöst granska såväl existerande
som föreslagna regler. Vidare anser motionärerna - i motsättning till vad
som sägs i propositionen - att gruppen bör permanentas och att representanter
för näringslivet bör ingå i gruppen. Huvuduppgiften för gruppen bör vara
att fortlöpande följa hur myndigheterna utnyttjar sina normgivningsfullmak -

NU 1986/87:30

ter och vid behov ingripa om en myndighet föreslår föreskrifter eller ställer
krav för vilka kostnaderna överstiger den samhällsekonomiska nyttan.

Utskottet ställer sig avvisande till dessa förslag. Som utskottet anförde vid
sin behandling av ett liknande motionsyrkande år 1986 (NU 1985/86:23 s. 11)
bör det inte komma i fråga att ett organ som normgruppen ges rätten att
överpröva av statsmakterna beslutade mål för olika regleringar. Utskottet
anser vidare, i likhet med regeringen, att strävandena efter regelförenkling
utgör ett naturligt inslag i det ordinarie arbetet inom regeringskansliet och
berörda myndigheter. Med hänsyn härtill ser utskottet inget behov av att
normgruppen permanentas så som föreslås i motionen. Utskottet vill också
peka på att RRV enligt det tidigare lämnade förslaget till ny begränsningsförordning
avses få en utvidgad roll som tillsynsmyndighet för normgivningen
inom statsförvaltningen. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet motion 1986/87:N149 (fp) i denna del.

En parlamentarisk delegation med uppgift att följa avregleringsarbetet
föreslås i motion 1986/87:N143 (c). En sådan ”parlamentarisk återförsäkring”
betecknas av motionärerna som angelägen med hänvisning till att
regeringen enligt deras mening inte har drivit avregleringsarbetet med
tillräcklig kraft.

Utskottet kan inte biträda förslaget om inrättande av en parlamentarisk
delegation. Det saknas enligt utskottets mening motiv för ett sådant organ.
Gällande fördelning av befogenheter och ansvar mellan riksdagen och
regeringen bör kunna tillämpas även på det här aktuella området. Motionsyrkandet
avstyrks.

Näringspolitikens roll vid industrikriser

I ett särskilt avsnitt i propositionen (s. 78—86) redovisar industriministern sin
syn på frågan om hanteringen av större industrikriser. Utgångspunkten för
resonemanget är att olönsamma verksamheter måste kunna läggas ned för att
resurser skall kunna föras över till växande sektorer. Vägledande för
regeringens politik på området har varit att stödet till krisföretag skall
begränsas så långt möjligt. Denna mycket restriktiva inställning bör gälla
även i fortsättningen, anförs det. De statliga åtgärderna bör i stället inriktas
på att minska effekterna av strukturomvandlingen för de anställda och för
orten. Lokala sysselsättningskriser bör i normalfallet hanteras inom ramen
för befintliga näringspolitiska, regionalpolitiska eller arbetsmarknadspolitiska
program. Det betonas att näringslivet har ett ansvar för att aktivt
medverka till lösningen av krisfall. Vid stora och allvarliga krisfall -varvsnedläggningarna i Uddevalla och Malmö nämns som exempel - bör
också speciella regionutvecklande och sysselsättningsskapande åtgärder
kunna sättas in.

Vad som anförs i detta avsnitt i propositionen har gett anledning till två
motionsyrkanden. I motion 1986/87:N143 (c) begärs ett uttalande av
riksdagen av innebörd att en nödvändig fortsatt strukturomvandling inom
basnäringarna måste ske på ett sådant sätt att hänsyn tas till hur skilda
regioner tidigare har drabbats. Motionärerna torde syfta i första hand på

NU 1986/87:30

krisen inom gruvindustrin och järn- och stålindustrin i Bergslagen, där man
sedan 1970-talet har haft en serie företagsnedläggningar och kraftigt
minskande sysselsättning i berörda branscher. I sammanhanget kan nämnas
att utskottet under våren har haft anledning att särskilt uppmärksamma
problemen i Bergslagen i samband med behandlingen av frågor om SSAB
Svenskt Stål AB (NU 1986/87:22) och mineralpolitiken (NU 1986/87:32).

En i grunden kritisk inställning till regeringens krisstödspolitik kommer till
uttryck i vänsterpartiet kommunisternas motion 1986/87:N140. Politiken har
haft två avgörande svagheter, anförs det. För det första har man ofta varit
alltför snabb att inrikta den på utveckling och förnyelse av befintlig
kompetens. För det andra har politiken varit kortsiktig och präglad av
bristande planering inför strukturkriser som borde ha kunnat förutses.
Huvudprincipen skall vara, menar motionärerna, att nedläggning av verksamheter
skall få ske endast sedan ersättningsarbeten har skapats.

Utskottet anser det värdefullt att regeringen nu har gett en samlad
redovisning av sin syn på hanteringen av industrikriser. Som anförs i
propositionen bör det enligt utskottets mening finnas utvecklade principer på
området för att företagen, de anställda och andra intressenter skall ha klara
spelregler och rimliga förväntningar på statliga insatser.

Det är viktigt att det slås fast att en avveckling av olönsamma verksamheter
är en ofrånkomlig del av näringslivets förnyelse och att staten skall sträva
efter att underlätta denna process inom ramen för en allmän politik för full
sysselsättning. Utskottet kan ansluta sig till vad som anförs härom i
propositionen.

De synpunkter som redovisas i motion 1986/87:N143 (c) synes inte stå i
principiell motsättning till regeringens och utskottets uppfattning. Utskottet
kan sålunda i och för sig instämma i vad som anförs i motionen om att man i
krisstödspolitiken bör ta hänsyn till effekter av tidigare kriser inom resp.
region. Att Bergslagen härvidlag har drabbats särskilt hårt är uppenbart,
vilket också har utgjort bakgrunden till de insatser av skilda slag som har
gjorts för denna region bl. a. inom ramen för det särskilda Bergslagsprogrammet
(jfr prop. 1986/87:100 bil. 14 s. 30 f.). Dessa insatser har, helt i
överensstämmelse med tankegångarna i den nu aktuella propositionen,
inriktats på att höja kompetensnivån inom Bergslagens näringsliv och främja
ny verksamhet, bl. a. genom forskning och utveckling, utbildning och
teknikspridning. Utskottet ser alltså inget behov av något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionen, som avstyrks i berörd del.

Den huvudprincip för hantering av industrikriser som föreslås i motion
1986/87:N140 (vpk), nämligen att en verksamhet får läggas ned först då
ersättningsarbete har skapats, kan utskottet inte ställa sig bakom. Ett
grundläggande problem i sammanhanget är att nödvändigheten av en
omstrukturering oftast inte blir uppenbar för berörda intressenter förrän
krisen är ett faktum. Motionen avstyrks i ifrågavarande del.

Kommunal näringspolitik

I moderata samlingspartiets motion 1986/87:N150 sägs att några kommuner
under de senaste åren har bedrivit en egen näringspolitik genom subventio -

NU 1986/87:30

ner och stöd till olönsamma företag. Motionärerna anser att detta är en
felaktig väg, som ofta innebär ett överskridande av den kommunala
kompetensen. Kommunerna bör i stället arbeta för att främja ett gott
näringslivsklimat. Exempelvis skulle tillväxten inom servicesektorn kunna
gynnas genom ökad användning av entreprenörer i den kommunala verksamheten.
Det är också viktigt, menar man, att kommunerna främjar en god
infrastruktur kring företagen och deras anställda.

Frågor om den kommunala näringspolitiken berörs i förbigående i
propositionen (s. 155 f.) i samband med en diskussion av frågan om de
regionala utvecklingsfondernas insatser för nyetablering av företag. Det är
positivt, anförs det, att många kommuner har upprättat näringslivsprogram
eller på annat sätt har tagit initiativ för att allmänt främja det lokala
näringslivet. I sammanhanget erinras om att stat-kommunberedningen
nyligen i betänkandet (Ds C 1986:16) Kommunal näringslivspolitik har
behandlat frågor om kommunernas insatser på området.

I nämnda betänkande slås fast att staten liksom nu måste ha det
övergripande ansvaret för näringslivet och att medverkan till en från
samhällssynpunkt lämplig lokalisering av näringslivet skall väsentligen vara
en statlig angelägenhet. När det gäller frågan om förändringar av den
kommunala kompetensen dras i betänkandet den slutsatsen att nuvarande
regler och rättspraxis innebär en lämplig avgränsning. Den ger kommunerna
möjlighet att göra betydande lokala näringslivsinsatser samtidigt som det
finns gränser som förhindrar alltför omfattande åtaganden.

Företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet i den till
beredningen knutna parlamentarikergruppen har i en reservation redovisat
en allmän syn på kommunernas näringspolitiska uppgifter som nära överensstämmer
med vad som anförs i den nyssnämnda motionen. Reservanterna
hävdar bl. a. att frågorna om utvidgning av kretsen av besvärsberättigade och
om en förstärkt ställning för de kommunala revisorerna borde tas upp redan
nu utan att den pågående kommunallagsöversynen avvaktas. Reservanterna
anser också att kommunal verksamhet i bolagsform skall omprövas årligen
med hänvisning till att ”kommuner år efter år kan bedriva kompetensöverskridande
verksamhet i bolag skyddade från insyn av aktiebolagslagen”.

Utskottet konstaterar att nuvarande regler för den kommunala kompetensen
ger kommunerna ett visst utrymme för näringspolitiska insatser. De
synpunkter som förs fram i motion 1986/87:N150 (m) och som väsentligen
gäller frågor inom andra utskotts områden avstår utskottet från att närmare
kommentera. Motionärernas begäran om ett uttalande av riksdagen om
kommunal näringspolitik kan utskottet inte biträda. Motionen avstyrks såvitt
här är i fråga.

Internationella investeringar
Svenska företags investeringar i utlandet

I propositionen (s. 87 f.) lämnas vissa allmänna synpunkter på den fortgående
internationaliseringen av det svenska näringslivet. Denna process är,
anförs det, förenad med såväl fördelar som nackdelar, vilket ställer

NU 1986/87:30

näringspolitiken inför olika avvägningsproblem. I sammanhanget pekas
bl. a. på att ett litet antal svenska företag, varav flertalet är höginternationaliserade,
svarar för en mycket stor del av de svenska investeringarna
utomlands. Det finns en risk, anförs det, för att företagens verksamhet i
Sverige kan komma att inta en perifer position i förhållande till verksamheten
utomlands.

Vidare redogörs för arbetet inom direktinvesteringskommittén (DIRK),
som år 1983 publicerade sitt betänkande (SOU 1983:17) Näringspolitiska
effekter av internationella investeringar. Mot bakgrund av riskerna med en
tyngdpunktsförskjutning till utlandet hos stora svenska företag ansåg DIRK
att samhället borde ha ett starkt intresse av att kunna följa och vid behov
påverka utvecklingen av företagens utlandsetableringar. I syfte att möjliggöra
detta föreslog DIRK dels uppbyggande av ett analys- och statistiksystem
rörande direktinvesteringarnas utveckling och effekter, dels införande av ett
system för överläggningar mellan staten och vart och ett av de ur näringspolitisk
synvinkel väsentligaste företagen. Dessa överläggningar skulle gälla
främst utlandsinvesteringarna som ett led i företagens övergripande strategival.

I propositionen aviseras åtgärder från regeringens sida för att, i enlighet
med DIRK:s förslag, få till stånd såväl en löpande statistik över de berörda
företagens verksamhet inom och utom landet som återkommande kartläggningar,
förslagsvis vart tredje år. Vidare framgår att industriministern avser
att ta initiativ till kontakter med vissa av de större företagen i frågor som rör
bl. a. utlandsinvesteringar och internationalisering. Berörda centrala fackliga
organisationer kommer att på lämpligt sätt ges möjlighet att lämna
synpunkter på och få insyn i den problematik som behandlas i dessa
kontakter med företagen.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen
sålunda har anförts om svenska företags investeringar i utlandet.

Utskottet tar först upp en motion från allmänna motionstiden år 1986,
1985/86:N282 (s), i vilken begärs förslag från regeringen grundade på
DIRK:s betänkande. Som framgått har denna begäran nu blivit tillgodosedd,
varför motionen avstyrks.

Det här aktuella avsnittet i propositionen har föranlett viss kritik i
folkpartiets motion 1986/87:N149. Där anförs att de aviserade överläggningarna
med de stora svenska företagen inte skulle fylla något syfte. Beträffande
det planerade analys- och statistiksystemet sägs att statistik över svenska
företags utlandsinvesteringar har samlats in av Industriens utredningsinstitut
(IUI) sedan år 1965 och att en uppdatering av detta material pågår. - Enligt
vad utskottet har inhämtat väntas IUI:s nya undersökning, som bygger på
uppgifter från företagen för år 1986, bli publicerad i slutet av år 1987.

I motion 1986/87:N427 (vpk) från allmänna motionstiden i år kommer en
helt annan syn på direktinvesteringarna till uttryck. Det föreslås ett
åtgärdsprogram för att motverka ”transnationaliseringen”. Motiveringen
återfinns i motion 1986/87:Fi607, som gäller Sveriges ekonomiska beroende
av utlandet. Där redovisas en starkt restriktiv inställning till transnationella
företag och till direktinvesteringar över huvud taget. Beträffande svenska
företags investeringar i utlandet föreslås bl. a. en skärpning av valutaregle -

NU 1986/87:30

ringen. Vetorätt borde införas för de berörda löntagarkollektiven. Vidare
föreslås att utflyttning av koncernledningar i svenska företag och deras
forsknings- och utvecklingsverksamhet motverkas och om nödvändigt förbjuds
genom lagstiftning. Det bör påpekas att de delar av detta åtgärdsprogram
som gäller valutaregleringen behandlas av finansutskottet.

Utskottet ansluter sig till vad som i propositionen anförs om svenska
företags investeringar utomlands. Såvitt kan bedömas har dessa investeringar
hittills haft övervägande positiva effekter för den ekonomiska utvecklingen
i Sverige. De snabbt ökande utlandsinvesteringarna ger emellertid
anledning till skärpt vaksamhet på området. De åtgärder som nu aviseras på
grundval av DIRK:s förslag finner utskottet välmotiverade.

Av det sagda följer att utskottet inte kan godta den negativa syn på värdet
av överläggningar med storföretagen som kommer till uttryck i motion
1986/87:N149 (fp). Beträffande vad som sägs i samma motion om att det
planerade statistiksystemet skulle innebära en onödig dubblering av IUl:s
undersökningar vill utskottet framhålla att dessa görs med flera års intervall;
den senaste avser år 1978. Det statliga systemet avses däremot bli baserat
bl. a. på statistiska centralbyråns löpande insamling av uppgifter från
företagen. Utskottet finner det uppenbart att ett sådant system ger bättre
möjligheter till den kontinuerliga bevakning av utvecklingen på området som
utskottet finner önskvärd.

Av vad som anförts följer också att utskottet inte kan godta kravet i motion
1986/87:N427 (vpk) på en generellt restriktiv politik gentemot svenska
företags direktinvesteringar utomlands. Motionen i denna del avstyrks
sålunda.

Utländska företagsförvärv m. m. i Sverige

I propositionen (s. 94 f.) lämnas vissa uppgifter om den utlandsägda
företagssektorn i Sverige, som svarar för ca 8 % av den totala sysselsättningen
inom näringslivet. Denna sektor har ökat under de senaste årtiondena.
Under 1980-talet har företag från de nordiska länderna dominerat som
förvärvare, varvid förvärven i stor utsträckning har inriktats på tillverkande
företag inom ”mogna” branscher som står inför strukturförändringar.

Härefter redogörs för gällande bestämmelser om utländska företagsförvärv
i Sverige. Enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska
företag m. m. (företagsförvärvslagen) får utländska medborgare, utländska
juridiska personer samt vissa svenska rättssubjekt (kontrollsubjekt) inte utan
tillstånd förvärva aktier i svenska aktiebolag, om förvärvet innebär att
kontrollsubjektets innehav i det förvärvade bolagets aktiekapital/röstetal
kommer att överstiga vissa gränser (10,20,40 eller 50 %). Kravet på tillstånd
gäller också vid förvärv av rörelse, delar av rörelse och andelar i handelsbolag.
Enligt lagen skall tillstånd meddelas om det inte strider mot något
väsentligt allmänt intresse. Tillståndsfrågorna handläggs av länsstyrelsen
eller, i frågor om vissa viktigare ärenden, av regeringen. Det bör anmärkas
att tillstånd enligt gällande praxis inte behövs i samband med nyetableringar.

I propositionen erinras vidare om motiven för företagsförvärvslagen. T rots
de positiva effekter som utländska företagsetableringar kan medföra för det

NU 1986/87:30

3 Riksdagen 1986/87.17sami. Nr30

svenska näringslivet har det ansetts att förvärven också i vissa fall vållar
problem. Genom att det förvärvade företaget underordnas det utländska
företagets strategi uppstår risk för olika former av beroende och minskande
möjligheter till insyn från svenska myndigheters och organisationers sida.

En utförlig redovisning lämnas (s. 97-99) för handläggningen på regeringsnivå
av ärenden om företagsförvärv. Det första steget är insamling av
information om det förvärvade företaget i syfte att identifiera eventuella
skyddsvärda intressen av t. ex. industripolitisk, regionalpolitisk eller beredskapspolitisk
natur. I nästa steg görs en bedömning av effekterna av förvärvet
och riskerna för att något skyddsintresse kommer att trädas för när. I de fall
då det bedöms att riskerna är så stora att förvärvet strider mot väsentligt
allmänt intresse enligt lagen kan det förvärvande företaget enligt praxis göra
frivilliga åtaganden för att minska eller undanröja riskerna och därigenom
möjliggöra bifall till en ansökan om förvärv. Sådana åtaganden kan innebära
t. ex. att verksamheten inom det förvärvade företaget kommer att utvecklas
genom investeringar eller få en självständighet i olika hänseenden. Det
förekommer också åtaganden rörande den finansiella uppläggningen av ett
förvärv. I propositionen nämns att åtaganden av olika slag hittills har
förekommit i samband med ca 45 ansökningar om förvärvstillstånd. En
särskild utredare - generaldirektör Sten Niklasson - har tillkallats med
uppdrag att bedöma bl. a. om utvecklingen i de förvärvade företagen har
varit i överensstämmelse med de åtaganden som de utländska företagen har
gjort vid förvärven (dir. 1986:28).

Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som sålunda anförts om
grunderna vid tillämpningen av företagsförvärvslagen.

I motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna redovisas resp. partis allmänna inställning till frågor om
utländska förvärv av svenska företag och till behovet av regleringar på
området. Utskottet behandlar dessa synpunkter i anslutning till den föregående
redovisningen för nuvarande tillämpning av företagsförvärvslagen.
Utskottet återkommer till frågan om vissa ändringar i lagstiftningen med
anledning av förslag härom i propositionen.

Företagsförvärvslagen är uttryck för en förlegad syn på utländska investeringar
i Sverige, hävdas det i motion 1986/87:N150 (m). Svenska företag är
verksamma, ofta genom dotterbolag, i praktiskt taget alla länder. För
utländska företag som vill investera i det svenska näringslivet finns det
emellertid alltjämt besvärande hinder i form av lagar, byråkratiska rutiner
och politiska påtryckningar, anförs det.

När nu Sverige försöker anpassa sig till reglerna för den gemensamma inre
marknaden inom EG kommer det att bli nödvändigt att avskaffa praktiskt
taget alla hinder för utländska företagsförvärv, menar motionärerna. Regeringen
bör därför snarast låta utreda hur nuvarande hinder för utländskt
ägande av svenska företag skall avvecklas, anförs det.

En liknande uppfattning redovisas i motion 1986/87:N149 (fp). Den
svenska lagstiftningen uppfattas utomlands som diskriminerande och protektionistisk,
hävdar motionärerna. Vidare anser de att den nuvarande lagen
tillämpas alltför restriktivt och att möjligheterna att hindra företagsförvärv
borde tillgripas endast då säkerhets- och beredskapspolitiska intressen står
på spel.

NU 1986/87:30

I motion 1986/87:N427 (vpk) begärs däremot en mer restriktiv linje när det
gäller tillstånd till utländska företagsförvärv i enlighet med motionärernas
allmänt avvisande inställning till ”transnationaliseringen” av näringslivet.

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen om
tillämpningen av företagsförvärvslagen. Enligt utskottets uppfattning innebär
gällande reglering av utländska företagsförvärv i Sverige en i stort sett
rimlig balans mellan de motstridande intressen det här är fråga om. Den
pågående analysen av bl. a. resultatet av hittills gjorda åtaganden av
utländska företag i samband med förvärvstillstånd får ge underlag för
närmare överväganden om ändamålsenlighet av nuvarande praxis.

Av vad som anförts följer att utskottet inte kan biträda kravet i motion
1986/87:N150 (m) på en avveckling av företagsförvärvslagen och inte heller
kravet i motion 1986/87:N149 (fp) på en liberalare tillämpning av lagen. Det
förtjänar att påpekas att det i samtliga hittills prövade fall har visat sig möjligt
att lämna tillstånd till förvärv. Den i förstnämnda motion berörda frågan om
förenligheten av lagen med strävandena efter en anpassning till reglerna för
EG:s inre marknad får tas upp i annat sammanhang. De två motionsyrkandena
avstyrks alltså.

Utskottet avstyrker även motion 1986/87:N427 (vpk) i berörd del. Den
politik på området som motionärerna förespråkar skulle enligt utskottets
mening få starkt negativa effekter för det svenska näringslivet.

I propositionen föreslås vissa ändringar i företagsförvärvslagen m. m. i syfte
att minska antalet förvärvsärenden samt åstadkomma enklare rutiner för
behandlingen av ärendena och därmed också kortare handläggningstider.
Förslagen, som grundas på en rapport av en arbetsgrupp inom industridepartementet,
utvecklas närmare i en bilaga till propositionen. Lagrådet har
lämnat förslagen utan erinran.

De föreslagna ändringarna i lagen innebär i huvudsak att utländska förvärv
av mindre svenska företag helt undantas från den nu gällande tillståndsplikten.
Tillstånd skall i fortsättningen krävas endast för förvärv av företag med
fler än tio anställda och med nettotillgångar som överstiger det aktuella
värdet av 100 basbelopp, dvs. för närvarande ca 2,4 milj. kr. I sammanhanget
anmäls att reglerna för handläggning av ärenden enligt företagsförvärvslagen
nyligen har ändrats så att regeringen numera direkt prövar ärenden som
avser företag med fler än 500 anställda. Tidigare gällde det att alla ärenden
först skulle beredas hos länsstyrelsen. Också denna förändring är ägnad att
förkorta handläggningstiderna, anförs det.

I övrigt föreslås vissa ändringar i företagsförvärvslagen av mera teknisk
natur. Sålunda görs ett förtydligande av att lagens kontrollsystem inte skall
omfatta nyetableringar, vilket helt överensstämmer med praxis. I enlighet
härmed föreslås en ändring av lagtexten varav följer att kravet på tillstånd
inte skall gälla teckning av aktier i samband med stiftandet av ett aktiebolag
eller förvärv av aktier i s. k. skrivbordsbolag.

Vidare föreslås vissa ändringar av reglerna för s. k. inomkoncernstransaktioner.
För närvarande krävs det i praktiken inte tillstånd för förvärv av
aktier om förvärvaren är ett svenskt bolag inom koncernen. Det föreslås att
detta skall uttryckligen framgå av lagtexten. Om förvärvaren är ett utländskt

NU 1986/87:30

bolag inom koncernen skall det däremot krävas tillstånd, såsom fallet har
varit efter en lagändring av denna innebörd år 1984 (NU 1983/84:36). I likhet
med vad som gäller vid aktieförvärv inom en koncern, då aktierna förvärvas
av ett svenskt bolag, föreslås nu i propositionen att förvärv inom en koncern
av andelar i handelsbolag eller rörelser eller delar av rörelser skall kunna ske
utan förvärvstillstånd. Även fast egendom skall enligt förslaget kunna
förvärvas inom en koncern utan tillstånd, vilket förutsätter en ändring i lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Några motionsyrkanden som gäller utformningen av lagförslagen har inte
väckts. Av motionerna 1986/87:N150 (m) och 1986/87:N149 (fp) framgår att
förslagen inte tillgodoser motionärernas önskemål om en avreglering på
området. Något yrkande framförs dock inte.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1986/87:N427 att de
anställdas godkännande skall krävas för avyttring av ett svenskt företag till
utländsk köpare. Vad motionärerna synes avse är att en bestämmelse av
angiven innebörd skall tas in i företagsförvärvslagen.

Utskottet tar först upp kravet i sistnämnda motion på en lagändring
innebärande vetorätt för de anställda. Enligt gällande bestämmelser skall
arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till det
företag förvärvsärendet gäller ges tillfälle att yttra sig. I de fall då
förvärvstillstånd krävs kommer därmed de anställdas synpunkter på de
förhållanden som regleras av företagsförvärvslagen att vägas in vid regeringens
bedömning. I många fall torde det också bli aktuellt med förhandlingar
eller information enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet i nämnda
motion.

Regeringens förslag om en viss liberalisering av den nuvarande lagstiftningen
kan utskottet i huvudsak biträda. Utskottet har emellertid vid
beredningen av ärendet funnit att de föreslagna ändrade reglerna för
inomkoncernstransaktioner skulle kunna få verkningar som strider mot
lagstiftningens syfte. Med hänsyn härtill föreslår utskottet en justering av
lagförslaget så att inomkoncernstransaktioner avseende andra tillgångar än
aktier alltjämt skall vara tillståndspliktiga. Som konsekvens härav bortfaller
behovet av de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen om utländska
förvärv av fast egendom m. m.

I anslutning till förslaget om ändringar i företagsförvärvslagen m. m. föreslår
regeringen en viss skärpning av bestämmelserna om tillverkning av krigsmateriel.
Sålunda föreslås en ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m. m. av innebörd främst att tillstånd att
tillverka krigsmateriel skall få meddelas svenskt aktiebolag endast om
bolaget har utlänningsförbehåll i sin bolagsordning. Utskottet har ingen
erinran mot regeringens förslag på denna punkt.

I propositionen behandlas också frågor om utländska portföljinvesteringar,
dvs. förvärv av aktier i svenska börsregistrerade aktiebolag. Det erinras om
att en kontroll av det utländska inflytandet i svenska bolag - vid sidan av
kontrollen enligt företagsförvärvslagen - finns också genom systemet med

NU 1986/87:30

utlänningsförbehåll. Genom förbehåll i bolagsordningen kan sålunda föreskrivas
att utländska rättssubjekt m.fl. endast får förvärva viss del av
aktierna i bolaget, vid varje tidpunkt motsvarande mindre än 40 % av
aktiekapitalet och 20 % av rösterna. För ändring av utlänningsförbehåll
krävs tillstånd enligt företagsförvärvslagen.

I propositionen konstateras att kontrollsystemet enligt nämnda lag omfattar
även bolag som saknar utlänningsförbehåll. Det krävs sålunda alltid
tillstånd för förvärv som innebär att ett och samma utländska rättssubjekt
förvärvar mer än 10 % av aktierna eller rösterna i ett svenskt bolag.
Kontrollsystemet omfattar emellertid inte utländska förvärv av mindre
aktieposter i bolag som saknar utlänningsförbehåll, även om det sammanlagda
utländska aktieinnehavet i bolaget skulle vara mycket betydande. Det
konstateras också att åtskilliga svenska storföretag saknar utlänningsförbehåll
och att den utländska ägarandelen i flera av dessa är hög.

Mot bakgrund av angivna förhållanden uttalade sig riksdagen år 1983 (FiU
1983/84:1) för att ett bättre skydd skulle skapas mot utländskt inflytande i
svenska företag. En arbetsgrupp inom industridepartementet har nu i
rapporten (Ds I 1985:7) Utländskt inflytande i svenska företag föreslagit att
en ny lag införs som syftar till kontroll av utländska köp av svenska
börsregistrerade aktier i bolag som saknar utlänningsförbehåll. Sådana köp
skulle enligt förslaget i regel vara tillståndspliktiga när den utländska andelen
i det aktuella bolaget överstiger 40 % av aktiekapitalet och 20 % av
röstetalet. Enligt förslaget skulle Värdepapperscentralen VPC AB bevaka
när dessa gränser har passerats.

I propositionen görs den bedömningen att det finns behov av gränser för
det utländska inflytandet i svenska börsföretag. Det har emellertid vid
beredningen framkommit att det skulle uppkomma betydande tekniska
problem om det föreslagna kontrollsystemet infördes nu. Skälet härtill är
främst att VPC ännu saknar möjligheter att svara för den erforderliga
rapporteringen. Därav dras slutsatsen att frågan måste utredas ytterligare.
Regeringen avser att under denna utredningstid noggrant följa utvecklingen
av det utländska ägandet i de berörda företagen.

Vad som sålunda anförs i propositionen har inte föranlett någon direkt
kommentar i motionerna. Frågan berörs dock i motion 1986/87:N140 (vpk),
där en begränsning av det utländska ägandet av företag i Sverige till högst
10 % av ägarandel och röstvärde föreslås. I sammanhanget tar utskottet
också upp ett yrkande i folkpartiets motion 1986/87:N344 om aktiemarknaden.
Där föreslås att utländska medborgare skall fritt få förvärva aktier i
svenska aktiebolag. Nuvarande restriktioner leder till en cementering av
ägarstrukturen som är ogynnsam för småsparare och även från allmän
samhällssynpunkt, säger motionärerna. De anser också att det skulle vara
positivt om de svenska företagen fick ett ökat inslag av utländsk kompetens.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det kan behövas en kontroll av
det utländska ägandet i svenska aktiebolag som saknar utlänningsförbehåll.
Som framgått har riksdagen redan uttalat sig härför. Utskottet kan alltså inte
biträda yrkandet i motion 1986/87:N344 (fp) om en avveckling av nuvarande
restriktioner. Inte heller vill utskottet ställa sig bakom det motsatta kravet i
motion 1986/87:N140 (vpk) på en generell begränsning av det utländska

NU 1986/87:30

ägandet till 10 %. Enligt utskottets mening är de riktlinjer för ägande och
röstetal som har föreslagits av arbetsgruppen inom industridepartementet väl
avvägda.

Utskottet anser sålunda att resultatet av det fortsatta utredningsarbetet om
utländska portföljinvesteringar bör avvaktas. Utskottet utgår från att
regeringen återkommer till riksdagen med förslag i frågan. Med hänvisning
till vad som sagts avstyrker utskottet de två nämnda motionerna.

Teknisk forskning och utveckling
Teknikpolitiken

Teknikpolitik används i propositionen (s. 104) som samlande beteckning på
insatser inom det tekniska området som syftar till att skapa resurser och
möjligheter för förverkligande av övergripande politiska mål. Huvuddelen
av teknikpolitiken har näringspolitisk inriktning och ingår således i industriministerns
ansvarsområde.

I propositionen förs en allmän diskussion om kraven på teknikpolitiken.
Den måste ha den flexibilitet som krävs för genomförande av stora nationella
program och projekt av den typ som Tele-X-projektet, det nationella
mikroelektronikprogrammet och det nu aktuella informationsteknologiprogrammet
representerar. Samtidigt fordras resurser för att långsiktigt bygga
upp kompetens inom områden som sakta men säkert växer i betydelse, som
t. ex. verkstadsteknik och bioteknik. Vidare måste teknikpolitiken tillgodose
krav på både bredd och specialisering. Denna ambition ställer utbildningsoch
forskningssystemen inför avvägningsproblem, påpekas det, särskilt som
de kommersiella krafterna ofta verkar för koncentration mot vissa teknikområden.

I den aktuella propositionen läggs fram förslag om bl. a. ett nationellt
program för informationsteknologiområdet och om ändrad inriktning av
Industrifondens verksamhet. En redovisning lämnas för sammanhangets
skull också av det förslag till nytt treårsprogram för styrelsen för teknisk
utveckling (STU) som regeringen har lagt fram i proposition 1986/87:80 om
forskning. Vidare erinras om de förslag om stöd till teknisk infrastruktur -patentverksamhet, provning, standardisering m. m. - som regeringen har
lagt fram i budgetpropositionen och som riksdagen redan har behandlat.

Vad som i propositionen anförs om teknikpolitiken har föranlett endast ett
fåtal yrkanden eller kommentarer i motionerna. I centerpartiets motion
1986/87:N143 sägs att samhällets satsningar måste inriktas på att tillgodose de
små och medelstora företagens behov. Motionärerna anser samtidigt att
sådana områden skall prioriteras som syftar till en långsiktig utveckling av
branscher som kan ge både en ökande kompetens och en bättre internationell
konkurrenskraft. Som exempel anförs rymdverksamheten.

En mera grundläggande kritik mot regeringens syn på teknikpolitiken förs
fram i vänsterpartiet kommunisternas motion 1986/87:N140. Där sägs att
nuvarande utveckling inom teknologin tenderar att få verkningar på
arbetsprocesser och arbetsorganisation som är till de arbetandes nackdel.
Den nuvarande politiken på den tekniska forskningens och utvecklingens

NU 1986/87:30

områden är alltför anpassad till de stora företagens behov, menar motionärerna.
De kräver därför en självständigare teknikpolitik, inriktad på att
främja olika sociala mål, såsom utveckling av det mänskliga arbetet, ökad
jämlikhet och regional utjämning.

Utskottet har intet att erinra mot det allmänna resonemang om teknikpolitiken
som förs i propositionen. Konkreta avvägningsproblem av det slag som
där antyds uppkommer vid ställningstagandet till frågor om tilldelning av
resurser till olika verksamheter inom området. Utskottet återkommer till
några sådana frågor.

Kravet i motion 1986/87:N143 (c) på ett uttalande av riksdagen om att
samhällets stöd till teknisk utbildning, forskning och utveckling skall inriktas
mot att tillgodose de små och medelstora företagens behov finner utskottet
inte befogat. Under senare år har stödet i stor utsträckning givits en sådan
inriktning, och motionärerna har inte påvisat några brister härvidlag.
Motionen avstyrks i berörd del.

De synpunkter på teknikpolitiken som framförs i motion 1986/87: N140
(vpk) är enligt utskottets mening av så allmän natur att de knappast kan
utgöra underlag för ett uttalande av riksdagen. Utskottet avstyrker därför
motionen i ifrågavarande del.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motion 1986/87:N425 (vpk), i
vilken begärs ett svenskt program för utveckling av alternativ högteknologi.
Motiveringen finns i motion 1986/87:U542, som behandlar frågor om det
svenska teknikberoendet av Förenta Staterna. Detta beroende kan endast
brytas genom en politik för utveckling av alternativ teknologi inom landet
eller tillsammans med andra länder, menar motionärerna.

Ett liknande motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna behandlades
av utskottet hösten 1986 (NU 1986/87:9). Utskottet betecknade det
därvid som otillfredsställande att svenska företag i stor utsträckning är
hänvisade till utländska, särskilt amerikanska, leverantörer av avancerade
produkter och tekniska data, eftersom det på detta område tillämpas
särskilda exportrestriktioner. Det är därför en angelägen uppgift för
näringslivet och för den statliga industri- och forskningspolitiken, menade
utskottet, att skapa förutsättningar för en inhemsk utveckling av avancerad
teknik på några nyckelområden. I vissa fall kunde det visa sig möjligt att
genom samarbete med andra länder minska ett alltför ensidigt teknikberoende.
Utskottet påpekade att detta är en viktig aspekt på Sveriges deltagande i
det västeuropeiska forskningssamarbetet. Samtidigt underströk utskottet att
det här gäller långsiktiga insatser som inte kan väntas leda till någon snabb
minskning av det svenska teknikberoendet.

Det som utskottet sålunda anförde äger alltjämt giltighet. Tilläggas kan att
förslaget i den nu aktuella propositionen om ett nationellt informationsteknologiprogram
tar sikte bl. a. på att förbättra möjligheterna att upprätthålla
ett mått av tekniskt och industriellt oberoende på detta centrala teknikområde.
Utskottet återkommer strax till frågan. Kravet i motion 1986/87:N425
(vpk) på ett program för alternativ högteknologi kan utskottet inte biträda.
Motionen avstyrks i denna del.

NU 1986/87:30

Viss anknytning till de föregående motionerna har motion 1986/87:N321
(vpk), i vilken begärs tillsättandet av ett råd för utvärdering av ny teknik.
Motionären anser att det ofta är ”profitjakten” som styr utvecklingen av ny
teknik och framtagandet av nya produkter. I stället borde människors behov
och även eventuella negativa effekter på miljö m. m. klargöras innan hela
processen från forskning och utveckling till produktion och konsumtion
inleds. Mot bakgrund härav borde ett råd tillsättas med uppgift att göra en
oberoende utvärdering av ny teknik utifrån ett samhälleligt helhetsperspektiv
och med beaktande av de sociala konsekvenserna av tekniken för
människors vardagsliv. I ett sådant teknikvärderingsråd föreslås ingå företrädare
för olika användarintressen, t. ex. kvinno-, ungdoms- och handikapporganisationer
samt fackliga organisationer. De politiska partierna borde också
kunna vara representerade.

Utskottet erinrar i sammanhanget om att verksamhet av delvis samma
karaktär som den av motionären föreslagna bedrivs inom sekretariatet för
framtidsstudier, som numera ingår i forskningsrådsnämnden. Regeringen
har i proposition 1986/87:92 lagt fram förslag om ny inriktning och
organisation av framtidsstudieverksamheten m. m. Innebörden av förslaget
är att en särskild stiftelse för framtidsstudier skall inrättas. Ärendet
behandlas för närvarande av utbildningsutskottet. Även om det i motioner
med anledning av propositionen har redovisats olika uppfattningar om den
lämpliga organisationsformen råder bred enighet om att verksamheten bör
fortsätta. Utskottet erinrar också om att det inom ramen för den tvärvetenskapliga
s. k. temaforskningen vid universitetet i Linköping bedrivs forskning
rörande bl. a. teknik och social förändring, som har viss anknytning till
de frågor som tas upp i motionen.

Med hänsyn till pågående och planerad verksamhet på bl. a. framtidsstudieområdet
kan utskottet inte finna något skäl för inrättande av ett nytt organ
av den typ som förordas i motionen. Denna avstyrks.

Nationellt program på informationsteknologins område

I propositionen (s. 107—111) presenteras en rad åtgärder på informationsteknologins
område i fråga om utbildning, forskning och industriell utveckling
som har vidtagits, pågår eller föreslås av regeringen. Dessa åtgärder -som tillsammans utgör ett informationsteknologiskt handlingsprogram (ITprogrammet)
- har till syfte att vidmakthålla och stärka den informationsteknologiska
kompetensen, att härigenom minska det svenska beroendet av
omvärlden på detta område och att främja en god användning av informationsteknologin.

I propositionen betecknas informationsteknologins genombrott inom
industrin och hela samhällslivet som en förändring av genomgripande
betydelse, jämförbar med de allra största omvälvningarna i teknikhistorien.
Det är enligt regeringens bedömning av största vikt att internationell
konkurrenskraft på valda nyckelområden av informationsteknologin kan
upprätthållas. Mot bakgrund härav utgör informationsteknologin ett prioriterat
område för de statliga insatserna inom såväl forskningspolitiken som
näringspolitiken.

NU 1986/87:30

IT-programmet består av tre block, som presenteras kortfattat i det NU 1986/87:30
följande.

Det första blocket utgörs av det pågående nationella mikroelektronikprogrammet
(NMP), som inleddes budgetåret 1983/84 och som fullföljs enligt
gällande riktlinjer. Programmet syftar till att stärka Sveriges förmåga att
konstruera och tillverka mikroelektronikkomponenter, som utgör grunden
för hela informationsteknologin.

Det andra blocket avser teknisk-industriell informationssystemteknik. I
detta block ingår såväl grundläggande forskning inom högskolesektorn som
målinriktad forskning med stöd från styrelsen för teknisk utveckling (STU).

Åtgärder i fråga om detta block har föreslagits av regeringen i proposition
1986/87:80 om forskning, vilken - såvitt gäller STU - behandlas av utskottet i
betänkandet NU 1986/87:33.1 detta block ingår också industriell utvecklingsverksamhet,
varom förslag läggs fram i den nu aktuella propositionen.

Ett tredje block omfattar forsknings- och utvecklingsinsatser med syfte att
främja en god användning av informationsteknologin. Några förslag rörande
detta block läggs inte fram för riksdagen nu. En samlad redovisning av olika
åtgärder avseende användningen av informationsteknologi avses komma att
lämnas senare.

IT-programmet har ett antal olika intressenter och finansieringskällor. För
att möjliggöra en överblick redovisas programmet här i form av en tablå. Det
bör påpekas att de omfattande insatser för utbildning på data- och
informationsteknologiområdet som sker såväl inom skolans och högskolans
som inom vuxenutbildningens ram inte har tagits med i tablån.

Det samlade informationsteknologiprogrammet (milj. kr.)

	Grundläggande		Målinriktad teknisk	Industriell
	forskning		forskning	utveckling
Komponenter	1983/84-1986/87		1983/84-1986/87	1983/84-1987/88
(NMP)	NFR nationell		STU 50 (utöver basnivå ca	Programrådet	117
	halvledarforskning 40		40 per år)	Försvaret, televerket	33
	(utöver basnivå ca 10
	per år)				150
				Industrin	150
Systemteknik	1987/88-1989/90		1987/88-1989/90	1987/88-1989/90
	NFR	7	STU komponent- och	Programorgan	90
	Universitet och		systemteknik m. m. 84,5	Försvaret	150
	högskolor	24	(utöver basnivå ca 170 per	Televerket	255
			år)
		31	(prop. 1986/87:80 bil. 10		495
	(prop. 1986/87:80		s. 7)	Industrin	495
	bil. 6 s. 50)			(prop. 1986/87:74 s. 114)
Användar-	1987/88-1989/90		1986/87-1991/92	1987/88-1989/90
frågor	HSFR	5	Arbetsmiljöfonden	Televerket demonstra-
			Människa - dator-	tionsprojekt m. m.	45
			interaktion 32

De insatser genom naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR) som i tablån redovisas
under grundläggande forskning hör till utbildningsdepartementets område.

Det bör också påpekas att gränserna mellan de olika blocken är oskarpa.
Sålunda torde viss målinriktad forskning som hittills har bedrivits inom
ramen för NMP - som i huvudsak avslutas med utgången av budgetåret
1986/87 - komma att i fortsättningen ingå i det systemtekniska blocket. Ett
annat exempel är att arbetsmiljöfondens sexårsprogram för människadatorfrågor
bedrivs i samarbete med STU, som beräknas satsa motsvarande
resurser på programmet.

Som framgår av propositionen har IT-programmet utarbetats på begäran
av riksdagen. I samband med behandlingen år 1983 av regeringens förslag
beträffande NMP uttalade sig nämligen riksdagen - på hemställan av
utskottet (NU 1983/84:11) - för att förslag till ett samlat program omfattande
även systemteknik och frågor om relationer mellan människa, maskin och
samhälle borde redovisas för riksdagen under riksmötet 1984/85. Arbetet
fördröjdes på grund av det stora antalet intressenter och oklarheter om
finansieringen. Med anledning av en etappredovisning av regeringen år 1985
anförde utskottet (NU 1985/86:1) att den av regeringen angivna restriktionen
för programarbetet, nämligen oförändrade ekonomiska ramar för berörda
myndigheter, inte borde utesluta en förutsättningslös prövning av behovet av
statliga insatser när programmet slutligt fastställdes.

Utskottet finner det tillfredsställande att regeringen nu har lagt fram ett
samlat informationsteknologiprogram. Såvitt utskottet kan bedöma uppfyller
programmet de önskemål om balans mellan komponentområdet och
övriga områden som riksdagen uttryckte år 1983. Utskottet noterar också att
regeringen har strävat efter att genom vissa omprioriteringar - såväl inom
hela statsbudgeten som inom industridepartementets område - frigöra
resurser för en betydande ökning av insatserna på informationsteknologins
område.

Utskottet har nu att behandla endast den del av IT-programmet som avser
industriell utveckling inom systemteknikområdet. Regeringen har i propositionen
lagt fram förslag avseende såväl riktlinjer för denna verksamhet som
medel för budgetåret 1987/88 och medelsram för de två följande budgetåren.

Beträffande uppläggningen av denna del av IT-programmet anförs följande
i propositionen. Staten har omfattande egna behov av teknikutveckling på
informationsteknologins område. Televerket är således berett att under
perioden 1987/88-1989/90 satsa 85 milj. kr. om året i ett samlat program på
området. Motsvarande insats för försvarets del utgör 50 milj. kr. om året.
Vidare anförs att staten bör kunna medverka i finansiering och riskavlyft i
sådana industriella utvecklingsprojekt som är särskilt angelägna för att
komplettera den samlade kompetensuppbyggnaden. För ändamålet begärs
ett särskilt anslag av 30 milj. kr. för nästa budgetår till industriell utveckling
m.m. inom informationsteknologiområdet, jämte ett bemyndigande att
använda ytterligare 60 milj. kr. under de följande två budgetåren.

Verksamheten föreslås bli utformad som en sammanhållen projektverksamhet
i vilken såväl staten som industrin deltar. Industrin bör därför
inbjudas till samarbete. Som ett riktmärke för finansieringen av utvecklingsprojekt
inom programmets ram föreslås att de statliga medelstillskotten skall
motsvaras av sammanlagt minst lika stora tillskott från de deltagande
företagen, dvs. samma finansieringsmodell som tillämpas inom NMP. Med

NU 1986/87:30

hänsyn till att statens insatser under treårsperioden beräknas till ca 500 milj.
kr. skulle alltså den totala insatsen för industriell utveckling inom systemteknikområdet
kunna uppgå till minst ca 1 miljard kronor.

Den konkreta planeringen och genomförandet av utvecklingsprojekten
avses bli en uppgift för ett tillfälligt programledningsorgan med företrädare
för såväl de deltagande statliga intressenterna som industrisidan. Det kan
finnas motiv för att inrätta också ett rådgivande organ med bredare
representation, anförs det. Det föreslås ankomma på regeringen att närmare
besluta om organ av nämnda slag.

Några motionsyrkanden med anledning av regeringens förslag om riktlinjer
för verksamheten eller om anslag och treårsram har inte väckts.
Utskottet, som inte heller har någon erinran mot vad som anförts i
propositionen, förordar att riksdagen godkänner de angivna riktlinjerna och
ställer medel till förfogande enligt regeringens förslag.

I anslutning till redogörelsen för IT-programmet begärs i propositionen
medel för den del av NMP som avser industriell utveckling inom mikroelektroniken.
För budgetåret 1987/88 föreslås ett anslag av 18,5 milj. kr. för
ändamålet. I sammanhanget anmäls att delprogrammet kommer att behöva
förlängas med upp till två år beroende på dess försenade start. Utskottet
biträder regeringens förslag.

I folkpartiets motion 1986/87:N345 från allmänna motionstiden berörs en
fråga med viss anknytning till IT-programmet, nämligen frågan om tillämpningsprojekt
inom telekommunikationsområdet. De samlade effekterna av
telekommunikationstillämpningar är stora och får konsekvenser på olika
områden, säger motionärerna. De anser att ett antal kvalificerade demonstrationsprojekt
i full skala bör genomföras, med tonvikt på erfarenhetsinsamling
och konsekvensanalys kring bl. a. tillämpad tvåvägskommunikation.
Projekt av denna typ måste bygga på industriell medverkan och även ha
lämplig universitetsanknytning finansierad av forskningsråd, anförs det.
Televerket förutsätts medverka genom att ställa lämpliga telekommunikationsresurser
till förfogande. Motionärerna vänder sig emellertid mot att
televerket har getts sektorsansvar för teleforskningen. De anser att detta
ansvar är oförenligt med televerkets affärsverksamhet. Det naturliga vore att
forskningsansvaret lades på STU eller forskningsråd, menar de.

I proposition 1986/87:74 (bilaga 10) lämnas en redogörelse för televerkets
forsknings- och utvecklingsinsatser. Bl. a. framgår att verket, utöver den
insats av 85 milj. kr. om året som planeras för industriell utveckling inom
systemteknikområdet, är berett att satsa ytterligare 15 milj. kr. om året inom
IT-programmets ram på demonstrationsprojekt rörande informationsteknologins
användning. De flesta av dessa projekt utförs i samarbete med
intressenter inom den statliga och kommunala förvaltningen samt näringslivet
på olika håll i landet. Av redogörelsen framgår vidare att televerkskoncernen
planerar att, utöver insatserna inom IT-programmet, på företagsmässiga
grunder satsa i genomsnitt 700 milj. kr. om året på forskning och
utveckling under den närmaste treårsperioden. Televerket deltar i betydande
omfattning i olika europeiska samarbetsprojekt på området.

Såvitt utskottet kan bedöma ingår ett antal demonstrationsprojekt av det

NU 1986/87:30

slag som efterlyses i motion 1986/87:N345 (fp) i televerkets planerade
insatser för forskning och utveckling. Utskottet finner alltså att motionärernas
önskemål i denna fråga kommer att bli tillgodosedda i sak utan något
initiativ av riksdagen.

Beträffande frågan om televerkets roll på forskningsområdet erinrar
utskottet om att televerket under lång tid, i likhet med andra nationella
teleförvaltningar, har bedrivit forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse
för den egna verksamheten. Sedan år 1985 har televerket enligt riksdagens
beslut haft sektorsansvar för teleforskningen. Helt nyligen har riksdagen,
med avslag på ett motionsyrkande av samma innebörd som det nu aktuella,
bekräftat sitt tidigare beslut (TU 1986/87:17).

Utskottet avstyrker motion 1986/87:N345 (fp) med hänvisning till det
anförda.

Industrifonden

Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) inrättades år 1979
som en statlig stiftelse. Fonden lämnar finansieringsstöd i form av bl. a.
villkorslån och royaltyavtal till utveckling av nya produkter, processer och
system för industriell produktion. Fondens stiftelsekapital uppgår till 950
milj. kr. I början av innevarande budgetår uppgick fondens ingående balans
av likvida medel till 355 milj. kr.

I propositionen föreslås nu en delvis ändrad inriktning av Industrifondens
verksamhet. Fonden bör i fortsättningen hos främst de små och medelstora
företagen stödja potentiellt lönsamma men riskbetonade projekt, särskilt
sådana som innebär satsningar på avancerad teknik. Det betecknas som
angeläget att fonden arbetar aktivt med projekt som innebär att små och
medelstora företag engagerar sig i EUREKA-samarbetet.

Vidare anförs att ändrade riktlinjer i enlighet med förslaget skulle medföra
ett minskat kapitalbehov för fonden, som därmed skulle kunna reducera sitt
stiftelsekapital och återföra 155 milj. kr. till statskassan. Riksdagens
godkännande härav begärs. Även om Industrifonden är ett självständigt
organ får det enligt regeringens uppfattning förutsättas att fonden efterkommer
riksdagens ställningstagande såvitt gäller både verksamhetens inriktning
som minskningen av stiftelsekapitalet.

Utskottet vill med anledning av det nu refererade uttalandet anföra
följande.

Industrifonden är en stiftelse, dvs. en självständig juridisk person till
vilken stiftaren har avsatt kapital för att det fortvarande skall tjäna ett visst
ändamål. Stiftelseformen har ursprungligen tillkommit för att tillgodose
enskilda behov, och dess användning för statlig verksamhet har utvecklats
efter hand. Särskilt under senare tid har stiftelseformen i åtskilliga fall valts
för statlig verksamhet, när myndighetsformen av olika skäl har ansetts
mindre lämplig. Detta har medfört vissa förändringar i stiftelsebegreppet. En
statlig stiftelse bildas i regel för att driva en viss verksamhet. Det betyder
bl. a. att förmögenhetsdispositionen, som är grundläggande för de enskilda
stiftelserna, kan få en mindre betydelsefull roll och finansieringen av
verksamheten helt eller delvis ske via statsbudgeten. Större möjlighet finns

NU 1986/87:30

också att ändra förutsättningarna för verksamheten. Inom regeringskansliet
utarbetas nu förslag till en samlande lagstiftning om stiftelser av det slag som
finns för aktiebolag och ekonomiska föreningar. De offentliga stiftelsernas
ställning kan väntas bli behandlad i detta sammanhang.

För Industrifondens del gäller att riksdagen i omgångar har anvisat
stiftelsekapital och samtidigt angett riktlinjer för verksamheten. Dessa
riktlinjer har kommit till uttryck i förordningar som regeringen har utfärdat.
Fonden skall enligt sina stadgar bedriva stödverksamhet enligt dessa
författningar. Stiftelsens styrelse svarar för att stiftelsen på bästa sätt
uppfyller sitt ändamål såsom detta framgår av stadgarna. Uppdraget får bl. a.
anses innebära att styrelsen har att slå vakt om att stiftelsens kapital inte
används för främmande ändamål. En fråga som då kan ställas är huruvida
styrelsen utan uttryckligt stöd i stadgarna kan avhända stiftelsen en del av
dess kapital såsom här förutsätts. Enligt utskottets mening bör för att de i
propositionen angivna åtgärderna skall kunna genomföras fondens stadgar
ändras så att styrelsen får erforderlig befogenhet att vidta extraordinära
ekonomiska dispositioner. Det torde vara styrelsens sak att ta initiativ till
stadgeändring. Enligt stadgarna skall ändring i dessa fastställas av regeringen.

Vad som i propositionen anförs om Industrifonden har föranlett yrkanden
i två motioner. I motion 1986/87:N150 (m) sägs att Industrifonden bör kunna
avvecklas och att regeringen bör återkomma med förslag härom. I motion
1986/87:N143 (c) förutsätts däremot att fonden skall fortsätta sin verksamhet
i enlighet med regeringens förslag. Motionärerna anser emellertid att
fondens benämning bör ändras till Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete
i småföretag (Småföretagsfonden) i enlighet med den ändrade
verksamhetsinriktningen.

Utskottet avvisar kravet i motion 1986/87:N150 (m) på en avveckling av
Industrifonden. Motionen avstyrks alltså i berörd del.

Utskottet har ingen erinran mot den av regeringen föreslagna ändrade
inriktningen av verksamheten. Under förutsättning att de tilltänkta åtgärderna
genomförs med iakttagande av nyss antydda formkrav tillstyrker utskottet
att riksdagen godkänner vad som i propositionen föreslås beträffande
Industrifonden.

Förslaget i motion 1986/87:N143 (c) om ändrad benämning på fonden kan
utskottet inte biträda. Motionen avstyrks i denna del.

Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag

År 1984 infördes ett särskilt icke projektbundet stöd för att främja forskning
och utveckling inom mindre företag som i hög grad är beroende av teknisk
kompetens inom företaget, s. k. teknikbaserade småföretag. För innevarande
budgetår har 21,7 milj. kr. anvisats för ändamålet. STU, som administrerar
stödsystemet, har efter en utvärdering funnit att de generella stimulanseffekterna
av systemet är små. Med hänvisning härtill föreslås i propositionen
att systemet skall avskaffas. I sammanhanget pekas på att flera andra
åtgärder som föreslås i propositionen kompenserar småföretagen för bortfallet
av denna stödform, bl. a. den ändrade inriktningen av Industrifondens
verksamhet.

NU 1986/87:30

Regeringens förslag godtas inte i motion 1986/87:N143 (c). Motionärerna
anser att det särskilda stödet till teknikbaserade småföretag bör finnas kvar.
De föreslår att riksdagen anvisar ett anslag för nästa budgetår av 10 milj. kr.
för ändamålet.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning. Det är enligt utskottets
mening önskvärt att antalet stödformer minskas. Följaktligen avstyrker
utskottet yrkandet i motionen om medel även för nästa budgetår. Utskottet
biträder regeringens förslag om att stödsystemet skall avskaffas och att det
särskilda anslaget för ändamålet skall upphöra.

Utskottet tar så upp ett yrkande i motion 1986/87:N343 (fp) om avslag på
regeringens förslag om medel för forskningsbidrag till teknikbaserade
småföretag. Som framgått har något sådant förslag inte lagts fram. Yrkandet,
som uppenbarligen grundas på en missuppfattning, avstyrks på formella
grunder.

Småföretagsutveckling

Småföretagspolitiken

I propositionen (s. 147) anförs att utgångspunkten för regeringens småföretagspolitik
är småföretagens stora betydelse för bl. a. den tekniska och
affärsmässiga förnyelsen av näringslivet, för sysselsättningen och för den
regionala utvecklingen. Politiken inriktas på att stimulera nyföretagandet
och att undanröja hinder för småföretagens utveckling i syfte att främja
näringslivets konkurrenskraft. Målen för småföretagspolitiken bör ligga fast,
anförs det. Behovet av riktade insatser kvarstår. I propositionen lämnas en
översiktlig redovisning av åtgärder som har vidtagits på olika områden och
som syftar till att stimulera småföretagens produktion, export, förnyelse och
konkurrenskraft.

I anslutning härtill behandlar utskottet några motioner i vilka småföretagsfrågor
berörs på ett allmänt plan.

De små och medelstora företagen kommer att ha en avgörande betydelse
för vårt lands ekonomiska utveckling under de närmaste åren, sägs det i
moderata samlingspartiets motion 1986/87:N383. Dessa företag kännetecknas
av flexibilitet och förmåga till förnyelse. Bildandet av nya företag måste
underlättas. Småföretagen måste ges möjlighet att expandera med egna
vinstmedel. Näringslivsklimatet för dessa företag måste förbättras. Motionärerna
anser att den socialdemokratiska näringspolitiken framstår som allt
mindre företagsvänlig. Trots vackert tal om småföretagens betydelse visar
man i handling att man inte förstår - eller vill förstå - vad saken gällei.
Motionärerna räknar upp en lång rad åtgärder som enligt deras mening bör
vidtas för att främja utvecklingen av småföretagen. Exempel härpå är
avskaffande av löntagarfonderna, olika skattelindringar, översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen, införande av lärlingsutbildning, minskad kommunal
styrning av detaljhandeln och öppnande av servicesektorn för privata
alternativ. Konkreta förslag om sådana åtgärder har i andra sammanhang
förts fram från moderata samlingspartiets sida. Motionärerna pekar på att
det bakom småföretagandet ofta står en person - företagaren - och dennes

NU 1986/87:30

familj. Avgörande är därför företagarens ekonomi, tid, arbetsförmåga och
kanske framför allt tro på framtiden. ”Det skall löna sig att arbeta.”

Liknande synpunkter ligger till grund för motion 1986/87:N385 (m) som
gäller särskilt de mindre företagen på landsbygden. Regleringar och offentliga
servicemonopol av olika slag hämmar enligt motionärernas mening
utvecklingen av dessa företag.

Folkpartiets syn på småföretagspolitiken - som i stora delar sammanfaller
med moderata samlingspartiets - framgår av motion 1986/87:N330. Också i
denna motion hävdas att den socialdemokratiska regeringen, trots att den
redovisar en positiv inställning till småföretagen, har vidtagit en rad för dessa
företag negativa åtgärder. Motionärerna betonar starkt att småföretagaren
som person är en enastående resurs i näringslivet och samhället. Det är
därför nödvändigt att förståelsen hos politiker och myndigheter för småföretagarens
villkor ökas. Bl. a. behövs det en på politisk prioritering grundad
förenkling av regelsystemen, menar motionärerna. De föreslår ett särskilt
regelsystem - bl. a. på arbetsrättens område - för småföretagen som tar
större hänsyn till deras speciella förhållanden. Vikten av näringsfrihet
betonas. Kritik riktas mot de offentliga monopolen.

I centerpartiets motion 1986/87:N143 sägs att småföretagens betydelse för
en framgångsrik decentralistisk näringspolitik inte kan överskattas.
Önskvärdheten för småföretagen av regelförenkling, bl. a. på arbetsrättens
område, betonas, dock utan något särskilt yrkande. Utskottet återkommer
till några yrkanden i samma motion om småföretagens skatteförhållanden.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i motion 1986/87:N140 upp andra
aspekter på småföretagens situation. Bl. a. anförs att problemen med dessa
företags beroende av de stora företagen inte har beaktats i propositionen.
Motionärerna redovisar vidare en viss skepsis till det individuella småföretagandet,
som enligt deras mening har omgivits av illusioner. Den producentkooperativa
företagsformen betecknas som lämpligare i många fall för små
och medelstora företag. Mot bakgrund därav föreslås en prioritering av
denna företagsform.

Som har framgått av denna redogörelse för de fyra oppositionspartiernas
syn på småföretagsfrågorna gäller de frågor som berörs i de olika motionerna
framför allt de allmänna betingelserna för småföretagandet. Flera av de
konkreta yrkandena avser förhållanden som ligger utanför näringsutskottets
område. På samma sätt som vid behandlingen i det föregående av riktlinjerna
för näringspolitiken kommer utskottet därför nu att göra endast en allmän
bedömning av framförda synpunkter och yrkanden.

Den kritik för bristande förståelse för småföretagsfrågor som från de tre
borgerliga partiernas sida riktas mot regeringen är enligt utskottets mening
grundlös. Det bör särskilt betonas att en rad åtgärder från regeringens sida
har tagit sikte just på förbättrade villkor för småföretagandet. Arbetet med
avreglering och regelförenkling, som utskottet redan har behandlat, är ett
exempel härpå. Som framgår av propositionen kommer detta arbete att
intensifieras. I anslutning till vad som anfördes vid diskussionen av den
allmänna näringspolitiken vill utskottet också peka på vikten av en helhetsbedömning.
De små och medelstora företagen har, liksom storföretagen,
gynnats av de senaste årens återhämtning inom den svenska ekonomin.

NU 1986/87:30

Antalet nyetableringar har sedan år 1982 ökat markant och uppgår nu till ca
20 000 om året. Det finns också tydliga tecken på att ett av huvudsyftena med
regeringens småföretagspolitik - nämligen att stimulera framväxten av
teknikintensiva småföretag med hög potential för framtida expansion - har
kunnat nås.

Utskottet finner alltså att de krav på olika uttalanden av riksdagen som
framförs i motionerna 1986/87:N383 (m), 1986/87:N385 (m) och 1986/
87:N330 (fp) grundas på en ensidig och i vissa stycken direkt felaktig bild av
verkligheten. Motionerna avstyrks i de delar som behandlats här.

Vad beträffar den kritik som från andra utgångspunkter förs fram i motion
1986/87:N140 (vpk) vill utskottet hänvisa till vad som i propositionen
(s. 157 f.) anförs om underleverantörsfrågor. Olika insatser görs av statens
industriverk, Industrifonden, de regionala utvecklingsfonderna och Sveriges
exportråd för att stärka underleverantörernas ställning och förbättra deras
möjligheter att möta kraven från köparföretagen.

Med anledning av vad som sägs i samma motion om den kooperativa
företagsformen vill utskottet anföra följande. Denna företagsform kan i
många fall vara lämplig för småföretag. Utskottet hänvisar till att riksdagen i
olika sammanhang har uttalat sig för att kooperationen skall ges med andra
företagsformer likvärdiga villkor. Några åtgärder i syfte att styra valet av
företagsform för småföretagen kan utskottet emellertid inte förorda.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1986/87:N140
(vpk) i berörd del.

Kravet på personlig borgen

Frågan om kravet på personlig borgen vid statlig långivning till egenföretagare
tas upp i motion 1986/87:N334 (m). Där anförs att kravet på sådan borgen
bör begränsas till att gälla enbart företagsinteckningar. Motionären anser att
en företagare till följd av medbestämmandelagen har en inskränkt bestämmanderätt
över sitt företag och att kravet på personlig borgen därmed inte
framstår som lika befogat som tidigare.

Utskottet har under en följd av år behandlat motioner i ämnet av samme
motionär, senast våren 1986 (NU 1985/86:15 s. 18). Motionerna har avstyrkts
med hänvisning till att stor försiktighet torde iakttas vid utkrävande av
personlig borgen från ägare till små och medelstora företag i samband med
lån från t. ex. de regionala utvecklingsfonderna. Under de tre senaste åren
har dock företrädarna för de tre borgerliga oppositionspartierna i reservationer
gett stöd åt motionärens krav på en utredning av frågan. Riksdagen har
följt utskottet.

Utskottet anser inte att det har tillkommit några nya faktorer som
föranleder en ändrad bedömning av frågan. Motionen avstyrks.

Beskattningen av småföretag

I tre motioner med anledning av proposition 1986/87:74 tas olika frågor om
beskattning av småföretagen upp. Grunden härför synes vara att en
översiktlig redogörelse för vissa aktuella utredningar m. m. på skatteområdet

NU 1986/87:30

lämnas i propositionen (s. 54-56). Härav framgår bl. a. att en särskild
kommitté (Fi 1985:06) för närvarande gör en översyn av företagsbeskattningen.
Vidare erinras om att riksdagen på regeringens förslag nyligen har
beslutat om höjning av fribeloppet för vinstdelningsskatten från 500 000 kr.
till 1 milj. kr. Detta beräknas innebära att närmare en tredjedel av de företag
som hittills har betalat sådan skatt blir befriade från den. Beträffande
beskattningen av kapitalet i rörelsedrivande småföretag erinras i propositionen
om att icke noterade aktier i sådana företag för närvarande värderas till
endast 30 % av substansvärdet vid beräkningen av förmögenhetsskatten.
Industriministern uttrycker i propositionen förståelse för att förmögenhetsskatten
trots detta kan kännas betungande för främst vissa medelstora
företag med stort substansvärde. Dessa nackdelar, menar han, får vägas mot
den fördelningspolitiska aspekten. Frågan om en eventuell förändring av
beskattningen av företags förmögenhet får prövas i samband med den större
översyn av skattesystemet som nyligen har aviserats, anförs det.

I motion 1986/87:N149 (fp) hävdas att de höga marginalskatterna verkar
starkt hämmande på expansionslust och expansionsförmåga hos många
småföretagare. Motionärerna anser också att förmögenhetsskatten på arbetande
kapital i företagen bör avskaffas. Krav härpå framförs även i motion
1986/87:N 143 (c) jämte ett antal krav på andra skattelättnader som ett led i en
allmän reform av småföretagsbeskattningen. Motionärerna anser också att
vinstdelningsskatten bör avskaffas helt.

Det bör påpekas att de skattefrågor som tas upp i motionerna från
folkpartiet och centerpartiet hör till skatteutskottets område. Detta utskott
har vid ett antal tillfällen under senare år, senast i betänkandet SkU
1986/87:27, behandlat liknande yrkanden från de nämnda partierna - liksom
från moderata samlingspartiet- om beskattningen av företag m. m. Näringsutskottet
avser att, med anledning av de nu aktuella motionerna, endast i
allmänna termer beröra frågan om skattesystemets betydelse för småföretagen
.

Effekterna av företagsbeskattningen på företagens expansionsförmåga
och på ekonomins utveckling i stort är en svårbedömd och även i vetenskapliga
sammanhang omstridd fråga. Det ingår i uppdraget för den förenämnda
kommittén för översyn av företagsbeskattningen att överväga denna och
andra frågor. Av direktiven (dir. 1985:30) framgår att kommittén skall
beakta kraven på enkla och permanenta regler med tanke inte minst på att de
mindre företagen har begränsade administrativa resurser. Utskottet kan från
sina utgångspunkter inte finna att motionärerna har redovisat övertygande
skäl för sina omdömen om det nuvarande skattesystemets effekter. Motionerna
ger i vart fall inte anledning till något initiativ i frågan av riksdagen.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1986/87:N149 (fp) och
1986/87:N143 (c) i berörda delar.

Visst ianspråktagande av allmän investeringsfond

I anslutning till frågorna om företagsbeskattningen tar utskottet upp motion
1986/87:N136 (c), i vilken föreslås att tjänsteproducerande företag skall ha
rätt att ta i anspråk investeringsfondsmedel för tekniskt och naturvetenskap -

NU 1986/87:30

4 Riksdagen 1986/87.17sami. Nr30

ligt forsknings- och utvecklingsarbete samt kostnader för utbildning av
arbetstagare hos företaget. Enligt 5 § lagen (1979:609) om allmän investeringsfond
får endast företag som bedriver industriell tillverkning ta i anspråk
investeringsfond för angivna ändamål.

Det framgår inte av motionen om nämnda bestämmelse har några negativa
effekter för tjänsteföretagen. Det redovisas över huvud taget ingen motivering
för förslaget. Utskottet avstyrker motionen. Beträffande tjänstesektorn
i allmänhet hänvisar utskottet till betänkandet NU 1986/87:31.

De regionala utvecklingsfonderna

I propositionen (s. 149) erinras om att en regional utvecklingsfond har
inrättats i varje län för att genomföra den riktade småföretagspolitiken.
Fonderna, som är stiftelser, har bildats av staten och landstingskommunerna
samt i några fall även kommuner. Verksamheten regleras genom avtal
mellan staten och resp. landsting eller kommun. Nuvarande avtalsperiod
avser åren 1986-1988. Landstingen och berörda kommuner utser styrelsen i
resp. fond och bidrar tillsammans med staten till att täcka fondernas
driftskostnader.

Statens industriverk utövar statens huvudmannaansvar för fonderna och
svarar för viss service till dem. De statliga bidragen till kostnaderna för
utvecklingsfondernas företagsservice och administration m. m. utbetalas av
statens industriverk från anslaget till småföretagsutveckling. Utskottet
behandlar frågor om detta anslag längre fram.

En huvuduppgift för utvecklingsfonderna är att de skall komplettera det
befintliga utbudet av såväl finansierings- som informations- och rådgivningstjänster
till småföretagen. Insatserna riktas i första hand mot de tillverkande
företagen - inkl. hantverksföretag - och företag som tillhandahåller tjänster
till industrin samt turistföretag.

Enligt industriministerns bedömning bör nuvarande inriktning och organisation
av fondernas verksamhet ligga fast. Det framgår av propositionen att
regeringen endast på en punkt överväger en viss ändring av gällande
bestämmelser för fondernas verksamhet. Utskottet återkommer strax härtill.

Liksom tidigare år har ett antal motioner väckts rörande olika aspekter på
utvecklingsfondernas verksamhet. Motionsyrkandena gäller i huvudsak fyra
frågor, nämligen finansieringsverksamheten, företagsservicen, målgruppen
och styrelsernas sammansättning. I flera fall torde yrkandena gå ut på sådana
ändringar av verksamheten som förutsätter ändringar i de löpande avtalen
mellan staten och de regionala huvudmännen. Från moderata samlingspartiets
sida antyds i motion 1986/87:N150-utan att något yrkande framförs nuatt
utvecklingsfonderna kan behöva omstruktureras i syfte att verksamheten
skall få en tydligare regionalpolitisk inriktning. Av folkpartiets motion
1986/87:N330 framgår likaså att partiet avser att ta upp frågan om organisationens
ändamålsenlighet på länge sikt i samband med att nuvarande avtal
löper ut vid utgången av år 1988.

Beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet anförs i propositionen
(s. 151 f.) att det finns ett behov av krediter och riskkapital till

NU 1986/87:30

småföretagen som komplettering till den ordinarie kreditmarknadens utbud.
Fonderna arbetar med tre former av finansiering, nämligen rörelselån,
garantier och utvecklingskapital, varmed avses villkorslån eller bidrag mot
royalty. Sistnämnda finansieringsform har under senare år svarat för en
ökande andel av fondernas finansiering. I propositionen påpekas att denna
utveckling kan leda till en temporär urholkning av en fonds reserver, vilket
först efter några år kan uppvägas av inbetalning av t. ex. royalty från lyckade
projekt. Industriministern finner detta godtagbart trots att kravet på att
fonderna skall bevara sitt kapital måhända inte längre kan upprätthållas,
åtminstone på kort sikt.

Utvecklingsfonderna bör inte ägna sig åt utlåningsverksamhet, anförs det i
motion 1986/87:N150 (m). Företagens kreditförsörjning kan ske genom de
normala kanalerna på kreditmarknaden. Genom att utlåningsverksamheten
upphör kommer fonderna att kunna återbetala sitt kapital till staten, anser
motionärerna. De räknar med att 125 milj. kr. kan tillföras statsbudgetens
inkomstsida under nästa budgetår.

En motsatt uppfattning redovisas i motion 1986/87:N143 (c), där det sägs
att utvecklingsfonderna har en nyckelroll för att förse småföretagen med
riskkapital. Detta innebär att man får räkna med att fonderna kan behöva
tillskott av kapital, menar motionärerna.

Utskottet delar regeringens uppfattning att utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
utgör ett för småföretagen värdefullt komplement till det
ordinarie utbudet av krediter. Utskottet har ingen erinran mot att den
ökande användningen av finansieringsformen utvecklingskapital kan komma
att medföra en viss, om än tillfällig, minskning av fondernas kapital.

Någon anledning att för den skull räkna med ett framtida kapitaltillskott
finns det enligt utskottets uppfattning inte. Utskottet kan alltså inte ansluta
sig till vad som sägs om ett sådant tillskott i motion 1986/87:N143 (c). Denna
motion avstyrks i berörd del.

Av det sagda framgår att utskottet inte kan biträda förslaget i motion
1986/87:N150 (m) om att utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
skall avvecklas. Det finns enligt utskottets mening ett viktigt samband mellan
denna verksamhet och fondernas företagsservice, vilket ger fonderna
särskilda möjligheter att främja småföretagens utveckling. Av det sagda
följer att utskottet inte heller ansluter sig till förslaget om en återföring under
löpande avtalsperiod till staten av fondernas kapital. Motionsyrkandet
avstyrks.

I utvecklingsfondernas företagsservice ingår bl. a. allmän informations- och
kontaktverksamhet, översiktliga företagsanalyser och djupare konsultinsatser.
Av propositionen (s. 150) framgår att rådgivningen till enskilda företag
alltmer inriktas på strategiska frågor, såsom produktutveckling, marknadsval
osv. För mer omfattande konsultinsatser uttas i regel arvoden.

Synpunkter på företagsservicen framförs i motion 1986/87:N150 (m).
Rådgivningsverksamheten bör inriktas huvudsakligen på att främja start av
företag. Vidare anser motionärerna det angeläget att fonderna vid sådan
konsultverksamhet som konkurrerar med privata konsultföretags verksamhet
tar betalt för sina tjänster. Fonderna bör vidare i ökad utsträckning anlita
utomstående konsulter, anförs det.

NU 1986/87:30

Frågor om företagsservicen berörs också i motion 1986/87:N330 (fp). Det
är viktigt att denna service utgör ett komplement till det övriga utbudet på
marknaden, anförs det. Inte minst för att undvika dubbelarbete bör fonderna
sträva efter samarbete med företagens egna organisationer. Motionärerna
anser vidare att fonderna bör fördela sina resurser så att de minsta företagen
inte blir satta på undantag.

Önskemålet i motion 1986/87:N150 (m) om att fonderna skall avgiftsbelägga
sina tjänster torde enligt utskottets mening i huvudsak vara tillgodosett.
Frågan om den lämpliga fördelningen mellan egna och utomstående
konsulter torde bäst kunna bedömas av resp. fond på grundval av de lokala
förhållandena. Något uttalande av riksdagen i frågan synes inte påkallat.
Utskottet avstyrker motionen i denna del. Utskottet finner inte heller att de
synpunkter som framförs i motion 1986/87:N330 (fp) ger anledning till något
initiativ av riksdagen. Även denna motion avstyrks i motsvarande del.

Beträffande frågan om utvecklingsfondernas målgrupp hänvisas i propositionen
till att krav under de senaste åren har framförts från olika håll på en
utvidgning av målgruppen till att omfatta samtliga näringar. Industriministern
uttrycker viss förståelse för dessa krav, men med hänsyn framför allt till
de resurser som kan ställas till utvecklingsfondernas förfogande kommer han
till slutsatsen att nuvarande inriktning i huvudsak på den tillverkande
industrin bör bibehållas. Han erinrar om att en stor del av tjänstesektorn,
nämligen sådana företag som tillhandahåller tjänster till industrin, redan nu
ryms inom målgruppen. Fortsättningsvis bör till målgruppen kunna räknas
också tjänsteföretag som riktar sig till andra branscher än industrin. Vidare
räknar industriministern med att fonderna inom givna resursramar i större
utsträckning kommer att arbeta med tjänsteföretag.

Det påpekas i propositionen att delar av utvecklingsfondernas företagsservice,
som t. ex. etableringsrådgivning och starta-eget-kurser, är tillgängliga
för företag i samtliga näringsgrenar. Målgruppsavgränsningen är formellt
bindande för fonderna endast såvitt gäller finansieringsverksamheten, som
regleras i förordningen (1982:682) om statlig finansiering genom regional
utvecklingsfond.

Önskemål om en mer långtgående utvidgning av målgruppen förs fram i ett
antal motioner. Folkpartiet har länge hävdat att den nuvarande avgränsningen
är alltför snäv, sägs det i motion 1986/87:N149. Också hantverks- och
serviceföretag bör ingå i målgruppen. Nuvarande regler leder till gränsdragningsproblem
och ter sig alltmer omotiverade i ett läge då efterfrågan på
olika tjänster ökar snabbt.

I motionen sägs också att en utvidgning av målgruppen skulle innebära ett
stöd för kvinnliga företagare, eftersom kvinnor ofta startar företag i andra
branscher än den tillverkande industrin. Liknande synpunkter framförs i
motionerna 1986/87:N308 (fp) och 1986/87:N401 (fp). Även i motionerna
1986/87:N332 (c) och 1986/87:N333 (c) föreslås en utvidgning av målgruppen,
i sistnämnda motion med särskild hänvisning till förhållandena i
Malmöhus län.

Utskottet anser att den nuvarande avgränsningen av målgruppen bör i
huvudsak gälla även fortsättningsvis. Som anförs i propositionen bör dock en

NU 1986/87:30

viss utvidgning kunna ske till tjänsteföretag som vänder sig främst till andra
delar av näringslivet än den tillverkande industrin. Utskottet ser en sådan
utvidgning som ägnad att något minska gränsdragningsproblemen vid
tillämpningen av nuvarande regler. Det ankommer på regeringen att besluta
i frågan.

Däremot är utskottet inte berett att biträda kraven på en generell
utvidgning av målgruppen till att omfatta hela tjänstesektorn. Enligt
utskottets mening skulle en sådan utvidgning ställa alltför stora krav på
fondernas resurser. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna 1986/
87-.N308 (fp), 1986/87:N330 (fp), 1986/87:N401 (fp), 1986/87:N332 (c) och
1986/87:N333 (c).

Med anledning av vad som i några av dessa motioner anförs om kvinnors
företagande vill utskottet erinra om att riksdagen på förslag av utskottet år
1985 (NU 1984/85:23) uttalade sig för att en jämställdhetsansvarig skulle
utses vid varje utvecklingsfond. Av propositionen (s. 156) framgår att
regeringen tillsammans med Landstingsförbundet har verkat härför. Erfarenheterna
hittills visar att det finns ett stort behov av stöd till kvinnliga
företagare i form av utbildning, rådgivning m. m. Industriministern ser denna
verksamhet som ett naturligt inslag i fondernas arbete. Utskottet har samma
uppfattning.

Frågan om utseende av ledamöter i utvecklingsfondernas styrelser tas upp i
två motioner. Det måste finnas fler personer med erfarenhet av näringslivet i
styrelserna, anförs det i motion 1986/87:N150 (m). Samma synpunkt
framförs i motion 1986/87:N149 (fp). Motionärerna begär för närvarande
ingen ändring i ordningen för utseende av styrelseledamöter, vilken innebär
att ledamöterna utses på politisk väg av landstingen och berörda kommuner.
Däremot är det viktigt, menar de, att de politiska partierna tillser att en
lämplig fördelning sker vid valet av styrelseledamöter så att personer med
företagserfarenhet utses i större utsträckning.

Utskottet har vid ett antal tillfällen under senare år behandlat frågan om
utvecklingsfondernas styrelser. Våren 1985 förklarade sig utskottet räkna
med att synpunkter från näringslivsorganisationerna och de fackliga organisationerna
i ökad utsträckning skulle beaktas vid kommande val av styrelser
(NU 1984/85:22 s. 28). Året därpå - sedan styrelser för treårsperioden
1986—1988 hade utsetts - räknade utskottet med att regeringen när så kunde
ske skulle lämna riksdagen ett underlag för bedömning av i vad mån hänsyn
hade tagits vid styrelsevalen till bl. a. utskottets uttalande föregående år (NU
1985/86:14 s. 17 f.).

Utskottet förutsätter att regeringen i god tid före utgången av innevarande
avtalsperiod för riksdagen redovisar det nämnda underlaget jämte de
slutsatser som regeringen drar därav. Något initiativ av riksdagen nu är enligt
utskottets mening inte påkallat. Motionerna 1986/87:N150 (m) och 1986/
87:N330 (fp) avstyrks i berörda delar.

NU 1986/87:30

Regionala exportsälj bolag

NU 1986/87:30

I anslutning till frågorna om de regionala utvecklingsfonderna behandlar
utskottet ett yrkande i motion 1986/87:N429 (c) om småföretagens betydelse
för exporten. Det är ofta svårt för den enskilde företagaren att nå ut på
exportmarknaden, menar motionärerna. Som en tänkbar väg att stärka de
små och medelstora företagens exportmöjligheter anges i motionen inrättande
av organisationer länsvis - eventuellt i samarbete med utvecklingsfonderna
- i form av ”handelshus”. Dessa skulle ha som uppgift att vara ett slags
grossistcentraler för småföretagsprodukter avsedda för export.

Frågan om behovet av organ med det syfte som avses i motionen prövades
av exportstödsutredningen i betänkandet (Ds UD 1983:5) Exportfrämjande
stöd till mindre och medelstora företag. Utredningens granskning av den
försöksverksamhet med regionala exportsäljbolag - Gavlex, Stockex och
Wermex - som bedrivits av några utvecklingsfonder med statligt stöd ledde
till slutsatsen att detta var en svår form av exportfrämjande och att resultatet
av verksamheten inte stod i rimlig proportion till gjorda insatser. Utredningen
föreslog att i stället existerande exportagenturer och handelshus skulle
genom tillskott av riskkapital m. m. ges ökade möjligheter att främja små och
medelstora företags export. Utredningen lade fram en rad andra förslag med
samma syfte, vilka inte skall redovisas här.

Exportstödsutredningens uppfattning om exportsäljbolagen fick stöd av
praktiskt taget alla remissinstanser. Även regeringen anslöt sig till utredningens
bedömning (prop. 1983/84:168 s. 15). Något förslag till ytterligare medel
för verksamheten lades inte fram. I likhet med utredningen ansåg föredragande
statsrådet att de existerande handelshusen i högre grad borde utnyttjas
för export. Det fick ankomma på Sveriges exportråd att tillsammans med
handelshusen finna lämpliga samarbetsformer. Vid riksdagsbehandlingen
gjordes inga erinringar mot vad som anförts i propositionen i denna del (NU
1983/84:40).

Utskottet har därefter vid två tillfällen haft att behandla frågan om
regionala exportsäljbolag. Sålunda framfördes år 1985 motionsyrkanden (c)
om inrättande av sådana organ i Kopparbergs län och Västerbottens län.
Utskottet avstyrkte enhälligt dessa yrkanden (NU 1984/85:23 s. 36). Frågan
togs åter upp år 1986 med anledning av en motion (c) med samma motivering
som den nu aktuella. Utskottet avstyrkte - med reservation från centerpartiets
företrädare - motionsyrkandet med hänvisning till övriga statliga
insatser med syfte att främja de små och medelstora företagens export.

Utskottet avser inte att nu ta upp en allmän diskussion av frågor om det
statliga exportstödet, som har behandlats av utskottet i två olika sammanhangunder
innevarande riksmöte (NU 1986/87:9, NU 1986/87:18). Utskottet
behandlar endast frågan om vad som i motion 1986/87:N429 (c) betecknas
som handelshus, varmed motionärerna synes mena regionala exportsäljbolag.
Utskottet vill därvid först påpeka att begreppet ”handelshus” i riksdagen
har använts även i andra bemärkelser än denna. I en tidigare behandlad
motion har med handelshus avsetts en permanent produktutställning. I andra
sammanhang synes termen ha använts som liktydig med ett statligt handelsoch
bytesbolag för bl. a. motköpsaffärer. I allmänt språkbruk torde med

handelshus menas större företag - företrädesvis utan egen produktion - som
bedriver export- och importverksamhet inom ett brett varuområde. Exempel
på sådana företag är A. Johnson & Co, Elof Hansson och Gadelius.
Utskottet avser att i fortsättningen använda termen handelshus främst i
denna bemärkelse.

Utskottet anser inte att det i den nu aktuella motionen har redovisats några
bärkraftiga motiv för ett nytt statligt engagemang i regionala exportsäljbolag.
Den entydiga slutsatsen av tidigare verksamhet på området är att de små och
medelstora företagens export främjas effektivare genom andra åtgärder. De
regionala utvecklingsfonderna och Exportrådet bedriver med särskild inriktning
på småföretagen en rad aktiviteter som kan anpassas till behoven inom
olika branscher, företag och regioner. Att med statliga medel bygga upp en
särskild regional organisation för ändamålet - som delvis skulle dubblera
utvecklingsfonderna - vore enligt utskottets uppfattning inte välbetänkt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1986/87.N429 (c) i
berörd del.

Småföretagsfonden

Småföretagsfonden inrättades år 1984, då 100 milj. kr. överfördes som
stiftelsekapital till fonden från allmänna pensionsfonden. Småföretagsfonden
har en egen styrelse men utnyttjar expertis och resurser hos Sveriges
Investeringsbank AB. Fondens syfte är att bidra till finansieringen av små
och medelstora företag, företrädesvis genom förvärv av minoritetsposter i
investment- och utvecklingsbolag vilka i sin tur placerar riskkapital i
småföretag.

Med hänvisning till att Småföretagsfonden nu har använt huvuddelen av
sina likvida medel anförs i propositionen (s. 153) att fonden bör tillföras
ytterligare 100 milj. kr. på samma sätt som när fonden bildades. Härför krävs
en ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.
Förslag härom läggs fram i propositionen.

I motioner från de tre borgerliga partierna - 1986/87:N150 (m), 1986/
87:N149 (fp) och 1986/87:N143 (c) - yrkas avslag på regeringens förslag med
hänvisning bl. a. till att fonden kan anses utgöra en del av löntagarfondssystemet.

I likhet med regeringen anser utskottet att Småföretagsfonden nu bör
tillföras ytterligare 100 milj. kr. Riksdagen bör alltså anta det framlagda
lagförslaget. Av det sagda följer att utskottet avstyrker motionerna 1986/
87:N150 (m), 1986/87:N149 (fp) och 1986/87:N143 (c), alla i den del som
berörts här.

Norrlandsfonden

Nuvarande inriktning av Norrlandsfondens verksamhet bör i stort sett ligga
fast, sägs det i propositionen (s. 153). Industriministern anser det dock
motiverat att fonden i större utsträckning inriktar sin verksamhet på att
finansiera industriellt utvecklingsarbete i små och medelstora företag i nära
samarbete med de regionala utvecklingsfonderna i de fyra nordligaste länen.

NU 1986/87:30

Med hänvisning till att Norrlandsfondens finansiella ställning för närvarande
är god uttalas att fonden inte kan räkna med statliga kapitaltillskott under
budgetåren 1987/88-1989/90.

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen om
inriktningen av Norrlandsfondens verksamhet. Den helt övervägande delen
av fondens finansieringsstöd lämnas redan nu till små och medelstora
företag, dvs. företag med högst 49 resp. 50—199 anställda. Dessa företags
andel av stödet har ökat under de senaste åren. Enligt vad utskottet har
erfarit lämnar numera Norrlandsfonden, liksom de regionala utvecklingsfonderna,
en betydande del av sitt finansieringsstöd i form av villkorslån eller
bidrag mot royalty.

Utskottet delar regeringens uppfattning att något kapitaltillskott till
Norrlandsfonden för det kommande budgetåret inte är erforderligt. Däremot
kan det enligt utskottets mening bli nödvändigt med kapitaltillskott för
kommande perioder med hänsyn till den delvis nya inriktning som fonden
enligt propositionen avses få. Utskottet utgår därför från att regeringen inför
nästa års budgetproposition gör en ny bedömning av fondens kapitalbehov.

I motion 1986/87:N395 (m) begärs en utredning om vad motionären
betecknar som ”fonddjungeln” i Norrbotten. Det nuvarande systemet med
ett flertal fonder innebär onödig byråkrati, anförs det. Norrlandsfonden med
dess karaktär av länsövergripande fond borde gå att inlemma i ett nytt
system.

Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet något
kommentera förhållandet mellan Norrlandsfonden och de regionala utvecklingsfonderna
i berörda län. Dessa tillhandahåller ”fullservice" - dvs. såväl
finansiering som olika slag av företagsservice - för små och medelstora
företag i det egna länet. Norrlandsfonden ger i viss utsträckning finansieringsstöd
även till större företag och lämnar dessutom stöd till forskning
och till sådana långsiktiga industriella utvecklingsprojekt som inte ryms inom
de enskilda utvecklingsfondernas resursramar. Såvitt utskottet har kunnat
utröna råder en rationell arbetsfördelning mellan Norrlandsfonden och
berörda utvecklingsfonder. Huruvida det i Norrbottens län förekommer
andra problem av den art som antyds i motionen undandrar sig utskottets
bedömande. I sammanhanget vill utskottet påpeka att en viss överlappning
av olika finansieringssystem kan vara lämplig från riskfördelningssynpunkt.

Utskottet anser alltså inte att det som anförs i motion 1986/87:N395 (m) ger
fog för ett initiativ av riksdagen i frågan. Motionen avstyrks.

Industrigarantilån

I propositionen (s. 154) föreslås att stödformen industrigarantilån upphör
med utgången av innevarande budgetår. Det anförs att stödformen under
senare år har använts i liten omfattning beroende bl. a. på att avregleringen
av kreditmarknaden har underlättat för medelstora företag att få lån utan
statlig garanti. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

NU 1986/87:30

Utbildningsfrågor

NU 1986/87:30

Statens industriverk (SIND) fick i januari 1986 i uppdrag av regeringen att
utreda frågan om organisationen och finansieringen av statliga insatser för att
främja fortbildning inom småföretagssektorn m. m. Bakgrunden till uppdraget
var bl. a. att riksrevisionsverket (RRV) i en rapport om Stiftelsen
Institutet för företagsutveckling (SIFU) hade riktat kritik mot SIFU:s
kursverksamhet, som enligt RRV:s uppfattning inte utgjorde någon väsentlig
komplettering av det befintliga utbudet av företagsinriktad fortbildning på
marknaden. I SIND:s utredningsrapport Kompetensutveckling för konkurrenskraft
- som refereras i propositionen (s. 158) - gjordes en mera positiv
bedömning av behovet av SIFU:s verksamhet. Enligt SIND har SIFU en
viktig industripolitisk roll med hänsyn främst till behovet av fortbildning
inom teknikområdet. SIND föreslog att det industripolitiskt motiverade
stödet till SIFU skulle lämnas dels som en basresurs, dels som bidrag för
genomförande av specificerade program som SIND och SIFU kommer
överens om. Något särskilt anslag till SIFU borde inte anvisas i fortsättningen.
SIND skulle samordna och fördela de statliga resurserna till såväl SIFU
som annan småföretagsinriktad fortbildning.

Regeringen ställer sig bakom dessa förslag. I propositionen föreslås därför
att det särskilda anslaget - som för innevarande budgetår har anvisats med 12
milj. kr. - skall upphöra. Medel för ändamålet för budgetåret 1987/88
beräknas i stället under anslaget till småföretagsutveckling. Industriministern
räknar med att denna nya finansieringsordning inte på kort sikt skall
medföra någon minskning av SIFU:s resurser.

Det anförs också i propositionen att den nya ordningen inte bör minska
möjligheterna för andra utbildningsorgan att såsom nu få bidrag från SIND
för att bl. a. anpassa sina kurser till småföretagens behov. För detta ändamål
disponerar SIND för innevarande budgetår 8 milj. kr. under anslaget till
småföretagsutveckling. Utskottet återkommer till frågan om detta anslag
längre fram.

Regeringens förslag kritiseras från delvis olika utgångspunkter i motioner
från de borgerliga oppositionspartierna.

SIFU bör helt finansiera sin verksamhet med kursavgifter, sägs det i
motion 1986/87:N150 (m). Några budgetmedel bör inte utgå för SIFU:s
verksamhet. Motionärerna föreslår att regeringen bemyndigas att övergångsvis
täcka eventuella kostnader i samband med en sådan omläggning av
finansieringen. I motion 1986/87:N135 (m) hävdas, med åberopande av
RRV:s rapport, att SIFU:s kursutbud ingalunda är unikt. Vidare sägs att det
statliga stödet till SIFU - som utgår även indirekt i form av tjänstebrevsrätt -snedvrider konkurrensen på utbildningsmarknaden. Förslaget om att stödet i
fortsättningen skall fördelas av SIND har som syfte att undandra riksdagen
möjligheten att besluta i frågan, menar motionären.

På sikt bör statens subventioner till SIFU upphöra, anförs det i motion
1986/87:N149 (fp). En liknande uppfattning framförs i motion 1986/87:N412
(fp) från allmänna motionstiden. I båda dessa motioner ges dock uttryck för
en positiv uppfattning om SIFU:s verksamhet i sig.

Regeringens förslag torde vara första steget i en strategi för att lägga ned

SIFU, anförs det i motion 1986/87:N143 (c). Motionärerna anser att ett
särskilt anslag även i fortsättningen skall anvisas till SIFU. Yrkande härom
framförs också i motion 1986/87:N137 (c) med hänvisning till det stora värdet
för Borås av att huvuddelen av verksamheten har lokaliserats dit.

Utskottet tar först upp frågan om behov av stöd till SIFU med anledning av
kravet i några av motionerna på att verksamheten skall finansieras helt med
kursavgifter. Det kan nämnas att drygt 80 % av kostnaderna för verksamheten
för närvarande täcks av avgifter. Det särskilda bidraget över statsbudgeten
- varom politisk enighet tidigare har rått - har delvis utgjort kompensation
för de merkostnader som utlokaliseringen till Borås i början av
1980-talet medförde. Bidraget uppgick budgetåret 1982/83 till 22 milj. kr. och
har därefter successivt minskats. Den regionalpolitisk! motiverade lokaliseringen
till Borås torde alltjämt innebära en ekonomisk belastning för SIFU,
även om storleken därav inte har preciserats. Det industripolitiska motivet
för statens ekonomiska stöd till verksamheten är, enligt propositionen, att
SIFU anses kunna tillhandahålla vissa kurser som inte är lönsamma i snäv
företagsekonomisk mening men som ändå gynnar företagens utveckling och
påskyndar teknikspridningen.

Det finns inom de små och medelstora företagen ett stort behov av
fortbildning, främst inom teknikområdet och under högskolenivån. SIFU är
det utbildningsföretag som inriktar sig särskilt på detta slag av utbildning.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att SIFU:s verksamhet utgör en
värdefull komplettering av de privata utbildningsföretagens utbud och att det
alltjämt finns starka motiv för att staten skall stödja verksamheten som ett led
i småföretagspolitiken. En finansiering av verksamheten enbart med kursavgifter-såsom
föreslås i motionerna 1986/87:N150(m), 1986/87:N149 (fp) och
1986/87:N412 (fp) - utgör enligt utskottets mening inte ett realistiskt
alternativ. Utskottet avstyrker därför yrkandena i nämnda motioner om att
det statliga stödet till SIFU skall upphöra.

Den kritik som i motionerna riktas mot regeringens förslag om ändrad
finansieringsordning för SIFU har, som framgått, olika utgångspunkter såvitt
gäller behovet av fortsatt statligt stöd till SIFU:s verksamhet. Däremot är
motionärerna eniga i sitt avståndstagande från tanken på att sådant stöd skall
kanaliseras genom SIND.

Utskottet finner regeringens förslag på denna punkt väl övervägt. SIND
har det samlade ansvaret för den statliga småföretagspolitiken, inkl.
utbildningsfrågorna. Under lång tid har SIND lämnat stöd till företagsinriktad
utbildning som tillhandahålls av olika utbildningsorgan. Utskottet finner
det principiellt riktigt att också stödet till SIFU lämnas för varje särskilt
program efter prövning av SIND, som därvid har att bedöma bl. a. huruvida
programmet tillgodoser ett särskilt utbildningsbehov hos småföretagen. Som
framgår av det tidigare anförda finns det dock särskilda skäl för att SIFU tills
vidare bör tilldelas visst generellt stöd som en basresurs. Utskottet anser,
liksom regeringen, att även detta stöd bör lämnas genom SIND. I sammanhanget
noterar utskottet vad som sägs i propositionen om att den föreslagna
ordningen inte på kort sikt torde komma att medföra någon väsentlig
minskning av SIFU:s resurser.

NU 1986/87:30

Av det sagda följer att utskottet biträder regeringens förslag om att det
nuvarande särskilda anslaget till SIFU skall upphöra. Utskottet avstyrker
såväl motionerna 1986/87:N137 (c) och 1986/87:N143 (c) - den sistnämnda i
berörd del - som motion 1986/87:N135 (m). Frågan om medel till SIND för
utbildningsinsatser behandlas av utskottet längre fram under anslaget till
småföretagsutveckling.

En särskild fråga om småföretagarnas utbildningsbehov tas upp i motion
1986/87:N384 (m). Motionären begär ett särskilt stöd till den grundutbildning
för småföretagare som tillhandahålls av Småföretagens riksorganisation i
anslutning till Hantverkets folkhögskola i Leksand. Utbildningen, som leder
fram till ett företagardiplom, är mycket värdefull särskilt för de minsta
företagen, anser motionären. Han föreslår att ett belopp av 800 000 kr. ställs
till förfogande för nästa budgetår, varigenom verksamheten skulle kunna nå
ut till fler småföretagare.

Utskottet erinrar om att SIND har att lämna bidrag till företagsinriktad
fortbildning enligt de grunder och inom de ekonomiska ramar som statsmakterna
har fastställt. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Design

En treårig försöksperiod med stöd till industridesign inleddes budgetåret
1984/85. För ändamålet anvisades 15 milj. kr. för dels etablering och drift av
ett Design Center i Stockholm, dels insatser i enskilda småföretag. Verksamheten
administreras av SIND.

I propositionen (s. 162 f.) föreslås nu att medel ställs till förfogande för
fortsatt verksamhet under ytterligare en treårsperiod. Ett anslag av 5 milj. kr.
för budgetåret 1987/88 och en medelsram av ytterligare 10 milj. kr. för resten
av treårsperioden begärs.

I motion 1986/87:N149 (fp) avstyrks regeringens förslag. Design Center
bör nu kunna drivas på marknadsmässiga villkor, anförs det.

Enligt utskottets uppfattning är det särskilda stödet till design ett viktigt
led i arbetet med att stärka de små och medelstora företagens konkurrenskraft.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motion 1986/
87:N149 (fp) i berörd del.

Utskottet tar i sammanhanget upp en motion från allmänna motionstiden,
1986/87:N352 (vpk), i vilken föreslås en utredning om en permanent
designutställning. En sådan utställning bör enligt motionären förläggas till
södra Stockholmsområdet och integreras med konsumentservice.

Utskottet - som hänvisar till vad som nyss anförts om Design Center -anser inte att det finns tillräckliga skäl för att det skulle byggas upp ytterligare
en designutställning i Stockholmsområdet med statligt stöd. Motionen
avstyrks.

Hantverk

Frågor om hantverk har inte särskilt berörts i proposition 1986/87:74.
Utskottet tar emellertid i anslutning till övriga småföretagsfrågor upp ett
antal motioner om hantverk från allmänna motionstiden.

NU 1986/87:30

Utskottet skall inledningsvis lämna vissa uppgifter om statens nuvarande
näringspolitiskt motiverade stöd till hantverket. SIND är central förvaltningsmyndighet
för bl. a. ärenden som rör hantverk. Enligt vad utskottet har
inhämtat har SIND under innevarande budgetår lämnat bidrag till olika
aktiviteter och projekt på hantverksområdet med ca 1,3 milj. kr. Härav utgör
200 000 kr. bidrag för administration m. m. till Centrala hantverksnämnden,
ett enskilt organ som bildades år 1983 på initiativ av SHIO-Familjeföretagen,
numera Småföretagens riksorganisation, med uppgift att ta till vara hantverkets
intressen. Härutöver har SIND till nämnden anvisat 250 000 kr. för
uppbyggnad av ett centralt hantverksinstitut i anslutning till Hantverkets
folkhögskola i Leksand. Avsikten är att detta institut skall överta den
nuvarande nämndens uppgifter. Bland övriga större insatser av SIND på
hantverksområdet kan nämnas ett utbildningsprojekt för hantverks- och
småföretag i glesbygd i samarbete med den kommunala vuxenutbildningen
m. fl.

Vidare bör nämnas att hantverksföretag som är tillverkande företag eller
som tillhandahåller tjänster för tillverkningsindustrin ingår i målgruppen för
de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet. Aven andra
hantverksföretag torde i viss utsträckning kunna bli delaktiga av fondernas
företagsservice.

Utskottet tar först upp två motioner i vilka berörs frågan omen central instans
för hantverket. Riksdagen bör begära ett förslag från regeringen om en sådan
instans för att tillvarata hantverkets intressen, anförs det i motion 1986/
87:N410 (fp). Nämnden borde ges samma ställning som den statliga nämnden
för hemslöjdsfrågor. I motion 1986/87:N381 (m) hänvisas till den pågående
uppbyggnaden av ett hantverksinstitut i Leksand. Som ett led i detta arbete
undersöks möjligheten att skapa ett databaserat register för producent- och
konsumenttjänster inom hantverksområdet. För utveckling av ett sådant
register begärs ett bidrag av 550 000 kr.

Utskottet erinrar om att frågan om inrättande av en statlig hantverksnämnd
behandlades av riksdagen år 1983, då riksdagen avslog motioner
grundade på ett förslag till regeringen av förre riksdagsledamoten Johan A.
Olsson (NU 1982/83:34 s. 25). Sedan Centrala hantverksnämnden bildats på
enskilt initiativ har motioner om att detta organ skulle få ett särskilt anslag
från statsbudgeten avslagits vid flera tillfällen på förslag av utskottet. Senast
skedde detta år 1986 (NU 1985/86:14 s. 50), varvid reservation avgavs av
folkpartiets och centerpartiets företrädare i utskottet. Som framgått får
nämnden ett administrationsbidrag från SIND, som också prövar frågor om
bidrag till olika hantverksprojekt inom ramen för tillgängliga resurser för
småföretagsutveckling.

Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att överväga en ändring
av nuvarande ordning för statens ekonomiska stöd till hantverket. SIND:s
insatser på området, som har ett nära samband med verkets övriga insatser
för småföretagen, har under de senaste åren ökat. Samarbetet med
hantverkets organisationer fungerar enligt vad utskottet har erfarit väl.
SIND är representerat i Centrala hantverksnämnden.

Med anledning av yrkandet i motion 1986/87:N410 (fp) ser utskottet inget

NU 1986/87:30

behov av ett särskilt statligt organ på området. I sammanhanget kan noteras
att det hantverksinstitut i Leksand som väntas komma att överta Centrala
hantverksnämndens uppgifter kommer att få ökade resurser för utredningar
m.m. Kravet i motion 1986/87:N381 (m) på särskilda medel för ett visst
projekt kan utskottet inte heller biträda. Frågor av denna art bör liksom
hittills prövas av SIND. De två nämnda motionerna avstyrks.

I motion 1986/87: N411 (m) begärs tillsättandet av en utredning om bevarande
av hantverks kunnande inom skilda fack. En sådan utredning skulle ges i
uppgift bl. a. att föreslå lämpliga former för ett hantverksstöd.

Utskottet delar motionärens uppfattning om att hantverket utgör en viktig
del av vårt kulturarv. Det planerade centrala hantverksinstitutet i Leksand
bör kunna svara för utredningar av det slag som avses i motionen och lägga
fram förslag till eventuella åtgärder från statsmakternas sida. Något initiativ
av riksdagen i frågan erfordras enligt utskottets mening inte nu. Motionen
avstyrks därför.

I motion 1986/87:N409 (c) begärs en översyn av skilda lag- och ersättningsregler
i syfte att underlätta för ungdomar att bli lärlingar i hantverksföretag.
Vad som avses är regler för arbetarskydd, försäkringar, premieersättning
m. m.

Vissa hithörande frågor har nyligen behandlats av arbetsgruppen för
översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen i betänkandet (SOU
1986:2—3) En treårig yrkesutbildning. Arbetsgruppen föreslår olika åtgärder
rörande den arbetsplatsförlagda utbildningen, inkl. den gymnasiala lärlingsutbildningen.
Frågor om regleringen av elevernas villkor på arbetsplatserna
har särskilt uppmärksammats. Enligt vad utskottet har erfarit avser regeringen
att under år 1987 lägga fram en proposition på grundval av bl. a. dessa
förslag.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet ingen anledning för riksdagen
att nu ta något initiativ med anledning av motion 1986/87:N409 (c). Motionen
avstyrks alltså i berörd del. Det bör påpekas att flertalet av de regler som
avses i motionen hör till andra utskotts områden.

Ett uttalande av riksdagen om länsstyrelsernas ansvar för hantverket begärs i
motionerna 1986/87:N330 (fp) och 1986/87:N410 (fp). I motionerna ges
exempel på några län där det bedrivs omfattande verksamhet för att främja
hantverket. Alla länsstyrelser bör känna ansvar härför, menar motionärerna.

Riksdagen har senast år 1986 avslagit liknande motionsyrkanden på
hemställan - med reservation av folkpartiets och centerpartiets företrädare -av utskottet (NU 1985/86:14 s. 19). Utskottet hänvisade till att länsstyrelserna
har möjlighet att fördela medel till olika regionala utvecklingsinsatser och
att avvägningar och prioriteringar vid fördelningen skall ligga på den
regionala nivån.

Utskottet anser liksom tidigare att ett uttalande av det slag som motionärerna
begär skulle strida mot nämnda princip, som riksdagen har ställt sig
bakom. Motionerna avstyrks i berörda delar.

I motion 1986/87:N410 (fp) betonas också de regionala utvecklingsfondernas
ansvar för hantverket. Motionärerna föreslår att viss del av fondernas
resurser skall avsättas för stöd till hantverket.

NU 1986/87:30

Även detta krav har, senast år 1986, avvisats av riksdagen på hemställan av
utskottet, som ansåg att det liksom tidigare borde ankomma på SIND och
utvecklingsfonderna att svara för prioriteringen av olika stödbehov (NU
1985/86:14 s. 19). Folkpartiets och centerpartiets företrädare anmälde
reservation i frågan.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu ändra sitt tidigare
ställningstagande. Motionen avstyrks i berörd del.

Utskottet behandlar härefter två motioner i vilka framförs olika förslag om
en fortsatt utbyggnad av den verksamhet på hantverksområdet som bedrivs i
Leksand i anslutning till Hantverkets folkhögskola. Kulturutskottet har
avgivit yttrande över motionsyrkandena (bilaga, s. 117).

I motion 1986/87:N382 (m) föreslås att statens kulturråd skall ges i uppdrag
att utreda frågan om bildandet av ett institut för instrumenthantverk. Ett
sådant institut skulle svara för såväl utbildning som utvecklingsarbete
rörande olika musikinstrument. Institutet skulle utgöra en fortsättning på en
försöksverksamhet med fyraårig utbildning i stråkinstrumenthantverk som
pågår i Leksand. Med hänvisning till att det inte torde finnas någon liknande
institution i våra grannländer anför motionärerna att det bör undersökas om
ett institut för instrumenthantverk skulle kunna få en nordisk bas.

Såsom framgår av kulturutskottets yttrande har statens kulturråd redan
låtit utreda frågan om försöksverksamheten i Leksand. Kulturrådet har
också i skrivelse till utbildningsdepartementet i september 1985 förordat att
verksamheten skall permanentas i form av en stiftelse. En av Nordiska
ministerrådet tillsatt arbetsgrupp för små yrkesfack studerar frågan om
nordiskt samarbete i fråga om utbildning för dessa yrkesområden. Gruppen
avser att lägga fram förslag till handlingsplan på området hösten 1987.
Kulturutskottet anser det angeläget att försöksverksamheten i Leksand får
fast form och blir permanent. Någon ny utredning i frågan anser kulturutskottet
dock inte vara erforderlig, varför motionen enligt dess mening inte
bör föranleda någon åtgärd. Moderata samlingspartiets företrädare i kulturutskottet
har anmält avvikande mening på denna punkt.

Näringsutskottet har senast år 1986 (NU 1985/86:15 s. 21 f.) avstyrkt
motioner av samma innebörd som den nu aktuella och därvid hänvisat bl. a.
till att frågor om statligt stöd till olika projekt på hantverksområdet får
prövas av SIND enligt gällande grunder för småföretagsstödet.

Som påpekas i motion 1986/87:N382 (m) har frågan om ett institut för
musikhantverk också en nordisk aspekt. Denna torde komma att bli belyst
genom den pågående utredningen på Nordiska ministerrådets uppdrag. I
likhet med kulturutskottet anser näringsutskottet att det inte finns någon
anledning för riksdagen att ta initiativ till ytterligare utredningar i frågan.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen.

I motion 1986/87:N410 (fp) framförs tanken på ett nordiskt hantverkscentrum
i Leksand. Kulturutskottet redovisar i sitt yttrande synpunkter från
riksantikvarieämbetet på behovet av en gemensam nordisk utbildning inom
vissa hantverksyrken, bl. a. för byggnadsvård och konservering av kulturföremål.
Kulturutskottet anser att frågan om utbyggd utbildning inom olika
hantverksyrken bör övervägas och att det finns goda förutsättningar för att

NU 1986/87:30

bygga upp ett nordiskt hantverkscentrum i Leksand. Kulturutskottet förordar
ett uttalande av riksdagen i frågan.

I likhet med kulturutskottet anser näringsutskottet att en nordisk utbildning
i vissa hantverksyrken skulle ha ett stort värde. Motiven för en sådan
verksamhet torde emellertid inte i första hand vara av näringspolitisk art.
Näringsutskottet kan inte från sina utgångspunkter ställa sig bakom yrkandet
i motion 1986/87:N410 (fp) på ett uttalande av riksdagen i frågan. Motionen
avstyrks därför i berörd del. Emellertid förutsätter utskottet att regeringen
inom ramen för det nordiska samarbetet noga uppmärksammar möjligheterna
att få till stånd en gemensam nordisk utbildning inom olika hantverksyrken.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motion 1986/87:N356 (c, m,
fp) om verksamheten vid Stiftelsen Skånehantverk i Landskrona. Enligt
motionärerna behövs ökade ekonomiska resurser för verksamheten. Det
framgår av motionen att stiftelsen år 1986 har ansökt om bidrag och att denna
ansökan har avslagits av statens kulturråd. Utskottet kan inte bedöma om
den verksamhet som bedrivs vid stiftelsen har sådan karaktär att näringspolitiskt
hantverksstöd skulle kunna lämnas. Denna fråga får i förekommande
fall prövas av de ansvariga centrala och regionala instanserna. Utskottet kan
inte förorda att riksdagen uttalar sig särskilt i frågan. Motionen avstyrks.

Anslag till småföretagsutveckling

Medel till olika näringspolitiskt motiverade insatser för de små och medelstora
företagen anvisas under anslaget B 12, Småföretagsutveckling. För
innevarande budgetår har riksdagen anvisat 143 275 000 kr. Beloppet
fördelas av regeringen på särskilda anslagsposter för olika ändamål. Alla
poster disponeras av SIND, utom en på 2,5 milj. kr. för stöd till arbetskooperation
m. m. som disponeras av regeringen. Huvuddelen av anslaget,
för innevarande budgetår ca 92,6 milj. kr., utgör statens bidrag till de
regionala utvecklingsfondernas företagsservice och administration. Återstoden
av anslaget används för olika riktade småföretagsinsatser, bl. a. sådana
insatser för fortbildning och stöd till hantverket som utskottet har behandlat i
det föregående.

För nästa budgetår föreslås i propositionen (s. 220 f.) ett anslag av
159 930 000 kr., dvs. en ökning med ca 16,7 milj. kr. Ökningen kan delvis
hänföras till den av regeringen föreslagna ändrade finansieringsordningen
för SIFU, som innebär att det särskilda bidragsanslaget på för närvarande 12
milj. kr. upphör och att bidrag till SIFU i fortsättningen skall lämnas av
SIND. Vidare föreslår regeringen för budgetåren 1988/89 och 1989/90 en
medelsram av 335 milj. kr. utöver anslaget för nästa budgetår.

I motioner från de tre borgerliga partierna föreslås ändringar av anslagsbeloppet
bl. a. som följd av resp. partis förslag rörande vissa av de verksamheter
som finansieras från anslaget.

Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1986/87:N150ett anslag av 110
milj. kr. Folkpartiet föreslår i motionerna 1986/87:N149 och 1986/87:N343
ett nästan identiskt belopp, om än med delvis annan motivering. Gemensamt

NU 1986/87:30

för de två partiernas förslag är att stödet till de regionala utvecklingsfonderna
avses bli i huvudsak oförändrat, medan olika riktade insatser genom S1ND
förutsätts upphöra. Centerpartiet däremot föreslår i motion 1986/87:N143ett
anslag av ca 176,5 milj. kr. exkl. bidrag till SIFU. Medlen bör enligt
motionärerna fördelas i huvudsak direkt till de regionala utvecklingsfonderna.
I det föreslagna anslaget har inräknats ett belopp av 20 milj. kr. avsett för
lån till småföretag för vissa miljö- och energiinsatser.

Utskottet behandlar i sammanhanget även ett särskilt yrkande i motion
1986/87:N150 (m) om att regeringen skall bemyndigas att från anslaget
övergångsvis täcka vissa kostnader för SIFU.

Utskottet finner regeringens förslag om anslag och medelsram till småföretagsutveckling
väl avvägt. Förslagen tillstyrks.

Följaktligen avstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1986/87:N150
(m), 1986/87:N149 (fp) och 1986/87:N343 (fp) om anslagsminskningar.
Yrkandet om vissa kostnader för SIFU i förstnämnda motion saknar
aktualitet och avstyrks likaså. Kravet i motion 1986/87:N143 (c) på en
betydande ökning av anslaget kan utskottet inte heller godta. Utskottet
noterar att det i denna motion, i förbigående och utan underlag eller egentlig
motivering, presenteras en idé om ett helt nytt stödsystem som riksdagen
förutsätts nu anvisa medel till.

Vissa anslag m. m.

Utvecklingsinsatser i vissa branscher

Ett branschprogram för den träbearbetande industrin infördes i början av
1970-talet. I programmet ingår utbildningsinsatser, teknisk konsultverksamhet
samt omställningsfrämjande och exportfrämjande åtgärder. Programmet
är indelat i delprogram för möbelindustrin, snickeriindustrin, trähusindustrin
och sågverksindustrin. Nu löpande program avser treårsperioden
1984/85—1986/87. För innevarande budgetår har beräknats ca 13,8 milj. kr.
för programmet. Drygt hälften av beloppet avser exportfrämjande åtgärder.
Verksamheten administreras av SIND.

I propositionen (s. 196—199) föreslås att programmet skall fortsätta under
ytterligare en treårsperiod i oförändrad omfattning. Liksom hittills skall
programmet inriktas på insatser för att hjälpa företagen att vidga sina
marknader och förbättra lönsamheten. För sågverksindustrin tar insatserna
särskilt sikte på kompetenshöjning och ökad vidareförädling. I propositionen
betonas sambandet mellan SIND:s branschfrämjande åtgärder och de
regionala utvecklingsfondernas service- och finansieringsprogram. En ökad
samordning förutsätts ske.

Inom ramen för de branschfrämjande åtgärderna vid SIND bedrivs också
det s. k. allmänna strukturutvecklingsprogrammet (ASP). Insatserna inom
detta program, som inte hänför sig till någon viss bransch, avser enbart
omvärldsanalyser och andra utredningar. Under de senaste åren har bl. a.
bioteknikindustrin och industrin för handikapphjälpmedel omfattats av
ASP-insatser. För innevarande budgetår har beräknats 2,8 milj. kr. för ASP.

I propositionen (s. 203-205) föreslås att även detta program skall fortsätta

NU 1986/87:30

under en treårsperiod med en i huvudsak oförändrad omfattning.

Kostnaderna för såväl ASP som programmet för den träbearbetande
industrin bestrids från anslaget till branschfrämjande åtgärder, som för
innevarande budgetår har anvisats med ca 16,6 milj. kr. Regeringen föreslår
för nästa budgetår ett anslag av 17 milj. kr. och för de två följande budgetåren
en medelsram av 34 milj. kr.

Avslag på förslaget yrkas i motion 1986/87:N150 (m). Enligt motionärernas
mening finns det andra möjligheter för företag inom den träbearbetande
industrin att få viss hjälp med produktutveckling och export. Det är inte
motiverat med ett särskilt program, anser de. En kritisk inställning till
branschprogrammet redovisas också i motionerna 1986/87:N149 (fp) och
1986/87:N343 (fp). En minskning av anslaget till 6 milj. kr. föreslås. I motion
1986/87:N143 (c) begärs däremot en ökning av anslaget till 22 milj. kr. med
hänvisning till behovet av insatser för den träbearbetande industrin.

Utskottet delar regeringens uppfattning att de nuvarande branschprogrammen
inom SIND bör fortsätta under ytterligare en treårsperiod i
nuvarande omfattning. Förslaget i propositionen om anslag för nästa
budgetår och medelsram för de följande två åren tillstyrks. Däremot
avstyrker utskottet motionerna 1986/87:N150 (m), 1986/87:N149 (fp), 1986/
87:N343 (fp) och 1986/87:N143 (c) i berörda delar.

En aktionsplan för ökad förädling inom sågverksindustrin begärs i motion
1986/87:N316 (vpk). Motionärerna anser att det behövs långtgående förändringar
i sågverkens produktionsinriktning. Särskilt inom det norrländska
virkesområdet måste produktionen inriktas alltmer på kundanpassade
produkter, vilket ställer stora krav på kompetenshöjning inom branschen.

Utskottet har ett antal gånger behandlat liknande motioner från vänsterpartiet
kommunisterna om åtgärder för sågverksindustrin, senast år 1986
(NU 1985/86:14 s. 14). Redogörelser har därvid lämnats för de olika insatser
som görs för att främja utvecklingen inom bl. a. sågverksindustrin. Förutom
insatserna från SIND och de regionala utvecklingsfonderna har nämnts
stödet till träteknisk forskning och utveckling genom styrelsen för teknisk
utveckling (STU). Detta stöd, som till största del gäller områden av direkt
betydelse för sågverksindustrin, lämnas huvudsakligen som bidrag till
kollektiv forskning inom Träteknikcentrum i Stockholm med filialer i
Jönköping och Skellefteå. Nuvarande program för träteknisk forskning, som
löper t.o.m. budgetåret 1987/88 och som är det utan jämförelse största
kollektivforskningsprogrammet, innebär insatser av ca 20 milj. kr. om året
från STU. Dessutom har STU startat två nya s. k. ramprogram - produktionsteknik
i träindustri och betingelser för mögeltillväxt - som avser insatser
av 15-20 milj. kr. under en femårsperiod. Ett viktigt mål för STU:s insatser
på det trätekniska området är att främja införandet av avancerad teknik även
i de mindre sågverkens produktion.

Av vad utskottet har anfört framgår att betydande insatser görs med det
syfte som anges i motion 1986/87:N316 (vpk). Det bör emellertid understrykas
att statens bidrag till utvecklingen inom en bransch bör utgöra endast ett
komplement till branschens egna insatser. Såsom utskottet tidigare har
anfört är det i första hand de berörda företagens sak att vidta sådana åtgärder

NU 1986/87:30

5 Riksdagen 1986187.17sami. Nr 30

som krävs för en anpassning av produktionen till skiftande marknadsförhållanden.
Utskottet är följaktligen inte berett att förorda en aktionsplan av det
slag som motionärerna önskar. Motionen avstyrks.

Inrättandet av ett trätekniskt centrum i Kopparbergs län föreslås i motion
1986/87:N394 (s). Motionärerna pekar på angelägenheten av att forskningsoch
utvecklingsverksamheten inom träindustrin generellt förstärks. Som ett
led häri bör ett trätekniskt centrum byggas upp i Kopparbergs län, anser de.

Vid sin behandling av liknande motioner, senast år 1986 (NU 1985/86:14
s. 14), har utskottet avstyrkt motionerna med hänvisning till att riksdagen
inte borde ta ställning till frågor om lokalisering av kollektiv forskningsverksamhet,
som regleras i avtal mellan staten och intressenter inom den berörda
branschen. Riksdagen har anslutit sig till denna princip. Utskottet avstyrker
även den nu aktuella motionen.

Ett treårsprogram för havsindustriell kompetensutveckling fastställdes år
1984 (NU 1983/84:26). Ett anslag av 20 milj. kr. ställdes till förfogande för
vissa insatser på området. Huvuddelen av medlen har disponerats av SIND.
Som framgår av propositionen (s. 200—203) har SIND lagt fram förslag till en
fortsättning på programmet under perioden 1987/88-1989/90. Regeringen är
emellertid inte beredd att nu ta ställning i frågan. En förlängning av
nuvarande program med ett år föreslås. För ändamålet begärs ett anslag av
6,7 milj. kr. Avsikten är att de hittillsvarande insatserna skall utvärderas och
de organisatoriska förhållandena ses över som underlag för beslut om den
framtida verksamheten på området.

Utskottet har ingen erinran mot vad som sålunda anförs i propositionen.
Regeringens förslag om anslag för nästa budgetår tillstyrks.

Statens industriverk

I propositionen (s. 206-210) lämnas en allmän redovisning av den näringspolitiska
utredningsverksamheten vid statens industriverk (SIND) och vissa
andra myndigheter och organisationer inom industridepartementets område.
Det framgår att en översyn av verksamheten planeras med samordning
och effektivisering som mål. SIND avses även i fortsättningen ha ett
huvudansvar för utredningsverksamheten på området. För nästa budgetår
föreslås ett anslag till förvaltningskostnader för SIND av ca 53 milj. kr. För
utredningar begärs ett anslag av 4,5 milj. kr. jämte en medelsram av 10 milj.
kr. för de två följande budgetåren.

I anslutning till redogörelsen i propositionen tar utskottet upp ett yrkande
om SIND:s framtida verksamhet i motion 1986/87:N150(m). Med en särskild
myndighet för industrifrågor finns det ökad risk för att politiker försöker
styra företagens verksamhet och framtida inriktning, anser motionärerna.
Den nuvarande utredningsverksamheten vid SIND bör avvecklas. Vissa
andra uppgifter kan föras över till Sveriges exportråd eller STU. Den
återstående uppgiften för SIND blir då att fungera som central myndighet för
regionalpolitisk! stöd, anförs det. Den föreslagna omorganisationen bör
enligt motionärerna vara genomförd senast under budgetåret 1988/89.

NU 1986/87:30

Som en konsekvens av denna syn på SIND:s framtida uppgifter föreslås i
samma motion en minskning av anslaget till förvaltningskostnader för nästa
budgetår till 40 milj. kr. Något anslag till utredningar bör enligt motionärerna
inte anvisas.

I motionerna 1986/87:N149 (fp) och 1986/87:N343 (fp) föreslås minskningar
av de två anslagen till SIND:s verksamhet med 6 milj. kr. resp. 2,5 milj. kr.
i förhållande till regeringens förslag. Några uttryckliga krav på en omorganisation
av verksamheten framförs dock inte.

Vad som anförs i propositionen om den näringspolitiska utredningsverksamheten
föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet anser alltså
att SIND liksom hittills bör ha ett huvudansvar för denna verksamhet, liksom
- i nära samverkan med bl. a. de regionala utvecklingsfonderna - för den
näringspolitiska och regionalpolitiska stödverksamheten.

Det sagda innebär att utskottet inte godtar de tankar på en långtgående
omorganisation av SIND som redovisas i motion 1986/87:N150 (m). Utskottet
kan inte heller ansluta sig till kraven på anslagsminskningar i samma
motion. Denna avstyrks i berörda delar. Likaså avstyrker utskottet motsvarande
yrkanden i motionerna 1986/87:N149 (fp) och 1986/87:N343 (fp).
Regeringens förslag om anslag och medelsram tillstyrks.

Övriga anslag

I detta avsnitt tar utskottet upp några förslag i propositionen om anslag som
inte har behandlats i det föregående och som inte har föranlett några
motionsyrkanden.

Liksom tidigare år föreslår regeringen ett anslag till förlusttäckning i
samband med infriandet av olika statliga garantier m. m. För nästa budgetår
beräknas behovet av medel härför till 50 milj. kr., vilket är oförändrat i
förhållande till innevarande år. Utskottet tillstyrker förslaget.

Ett nytt anslag av 26,4 milj. kr. begärs till teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet.
Tidigare har bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet (STATT) lämnats från en särskild anslagspost under
anslaget F 1, Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och
utveckling. I propositionen anförs att STATT:s verksamhet nu har nått en
sådan omfattning och självständighet att det är motiverat med ett särskilt
anslag för ändamålet. Utskottet instämmer häri och tillstyrker förslaget.

För europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete begärs ett anslag av 1
milj. kr., vilket är oförändrat i förhållande till innevarande år. Anslaget
används för att täcka vissa kostnader av administrativ natur i samband med
kontakter med EUREKA och EG. Utskottet, som behandlar frågor om
Sveriges deltagande i europeiskt forskningssamarbete på det tekniska
området i betänkandet NU 1986/87:33, tillstyrker regeringens förslag.

Regionala näringspolitiska satsningar

I fyra motioner framförs krav på statligt stöd till näringspolitiska projekt eller
aktiviteter i olika delar av landet. I två av fallen är det fråga om följdmotioner
till motioner som gäller regionalpolitiska åtgärder i resp. län och som bereds

NU 1986/87:30

av arbetsmarknadsutskottet. I sammanhanget hänvisas till den redogörelse
som i budgetpropositionen (prop. 1986/87:100 bil. 14 s. 13—20) har lämnats
för åtgärder i syfte att allmänt förstärka näringslivsmiljön i de regionalpolitisk!
prioriterade regionerna. Näringsutskottet återkommer till vissa frågor
om regional teknikspridning i betänkandet NU 1986/87:33 om forskning.

Frågor om tågtrafiken i Östergötlands län tas upp i motion 1986/87:N396 (c).
Motionärerna anser att det finns ett behov av lättare elektriska motorvagnar
för att regionala tågresor skall kunna bli mer konkurrenskraftiga. Regeringen
borde kunna ställa riskkapital till förfogande för den svenska industri som
vill satsa på att ta fram sådana vagnar, menar de.

Utskottet erinrar om att tågtrafiken i Östergötlands län, liksom i andra
delar av landet, drivs av statens järnvägar (SJ). I fall då SJ behöver utveckla
ny rullande materiel kan det ske genom s. k. teknikupphandling inom ramen
för SJ:s egna resurser. Utskottet ser inte något behov av särskilda statliga
insatser för ändamålet. Motionen avstyrks.

Tanken på ett marint utvecklingscentrum i Lysekil framförs i motion
1986/87:N369 (fp). Motionärerna hänvisar till att havsfiskelaboratoriet i
Lysekil skall byggas ut. Detta skulle kunna bli en utgångspunkt för satsningar
beträffande såväl angränsande vattenområden som den marina miljön i stort.

Enligt vad utskottet har inhämtat finns det redan långt framskridna planer
på ett centrum av det slag som avses i motionen. Sålunda har Lysekils
kommun och landstinget i Göteborgs och Bohus län beslutat att satsa
sammanlagt 20 milj. kr. på dels ett publikt akvarium, dels en fond för stöd till
marina forsknings- och utvecklingsprojekt. Regeringen har beviljat ett
särskilt bidrag av 1,6 milj. kr. till fonden. I styrelsen för fonden skall ingå
företrädare för myndigheter och forskningsinstitutioner samt lokala och
regionala intressenter. Avsikten är att verksamheten skall baseras på de
resurser inom havsforskningen som redan finns i området, bl. a. fiskeristyrelsens
laboratorium i Lysekil och Kristinebergs marinbiologiska station.

Något initiativ av riksdagen med anledning av motion 1986/87:N369 (fp)
bör enligt utskottets mening inte komma i fråga. Motionen avstyrks.

Vissa åtgärder för att främja nyföretagandet i Värmlands län föreslås i motion
1986/87:N424 (c). Den regionala utvecklingsfonden i länet borde få särskilda
medel till förfogande för rådgivning till unga företagare och för långivning
med sänkta krav på säkerhet, anser motionärerna. De föreslår också ett
system med rådgivning genom tidigare företagare som ”faddrar”. Länsstyrelsen
borde vidare få ett bidrag för att inrätta en permanent produktutställningsmöjlighet
i länet, anförs det.

Riksdagen har upprepade gånger avslagit liknande motionsyrkanden på
hemställan av utskottet, senast år 1986 (NU 1985/86:15 s. 29 f.). Utskottet
hänvisade därvid till att statsmakterna inte bör ge sig in på bedömningar av
angelägenheten av insatser i något visst län av det slag som här avses. Detta
gäller enligt utskottets mening alltjämt. Motionen avstyrks.

Åtgärder för att främja etablering av bär- och konservindustri i Norrbotten
föreslås i motion 1986/87:N315 (vpk). En sådan industri baserad på
produkter från länet skulle vara betydelsefull från regionalekonomisk

NU 1986/87:30

synpunkt och försörjningsberedskapssynpunkt, menar motionären. Han
hänvisar till att länsstyrelsen har arbetat med frågan under några år utan
resultat.

Enligt vad utskottet har inhämtat har i januari 1987 länsstyrelsen fattat
beslut om lokaliseringsbidrag till en pressanläggning för framställning av
råsaft från svarta vinbär m. m. i Hedenäset i Övertorneå kommun. Den
totala investeringen beräknas till ca 9 milj. kr. Anläggningen är avsedd som
ett första steg mot förädling av råsaften och anses betydelsefull också för
svartvinbärsodlingen i länet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer
Allmänna frågor

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N140 yrkandena
1—6 och 10, motion 1986/87:N143 yrkande 1, motion 1986/87:N149
yrkande 5 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N150 yrkandena 1 och
2, motion 1986/87:N151 yrkande 2, motion 1986/87:N343 yrkandena 1
och 2, motion 1986/87:N371, motion 1986/87:N398 och motion
1986/87:N434 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande förstatligande av läkemedelsindustrin
att riksdagen avslår motion 1986/87:N367,

3. beträffande monopolism inom livsmedelsindustrin
att riksdagen avslår motion 1986/87:N428 yrkande 2,

4. beträffande principer för fortsatt avregleringsarbete

att riksdagen avslår motion 1986/87:N140 yrkande 7, motion 1986/
87:N149 yrkande 2 och motion 1986/87:N150 yrkande 9,

5. beträffande reglerna vid start av företag

att riksdagen avslår motion 1986/87 :N368 och motion 1986/87:N434
yrkande 4,

6. beträffande normgruppen

att riksdagen avslår motion 1986/87:N149 yrkande 1,

7. beträffande parlamentarisk delegation

att riksdagen avslår motion 1986/87:N143 yrkande 5,

8. beträffande näringspolitikens roll vid industrikriser

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N140 yrkande 8
och motion 1986/87:N143 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

9. beträffande kommunal näringspolitik

att riksdagen avslår motion 1986/87:N150 yrkande 20,

NU 1986/87:30

Internationella investeringar

NU 1986/87:30

10. beträffande svenska företags investeringar i utlandet
att riksdagen

a) avslår motion 1985/86:N282,

b) med anledning av proposition 1986/87:74 moment 11 och med
avslag på motion 1986/87:N149 yrkande 5 i ifrågavarande del och
motion 1986/87:N427 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

11. beträffande utländska företagsförvärv i Sverige

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 12 och
med avslag på motion 1986/87:N149 yrkande 6, motion 1986/87:N150
yrkande 10 och motion 1986/87:N427 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande ändringar i företagsförvärvslagen m. m.
att riksdagen

a) avslår motion 1986/87:N427 yrkande 3,

b) med anledning av proposition 1986/87:74 moment 1 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m., dock med
ändrad lydelse av 7 § andra stycket enligt utskottets förslag i det
följande:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

Förvärvstillstånd behövs inte för
förvärv inom samma koncern, om
förvärvaren är ett svenskt företag
inom koncernen. När ett utländskt
företag i koncernen har ett bestämmande
inflytande över förvärvaren,
krävs dock förvärvstillstånd, om ett
svenskt företag har ett bestämmande
inflytande över alla företagen i kon -

Förvärvstillstånd behövs inte för
förvärv enligt första stycket 1 inom
samma koncern, om förvärvaren är
ett svenskt företag inom koncernen.
När ett utländskt företag i koncernen
har ett bestämmande inflytande
över förvärvaren, krävs dock förvärvstillstånd,
om ett svenskt företag
har ett bestämmande inflytande över
alla företagen i koncernen.

c) avslår proposition 1986/87:74 moment 2,

13. beträffande tillverkning av krigsmateriel

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:74 moment 3 antar det
i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.,

14. beträffande utländska portföljinvesteringar
att riksdagen

a) avslår motion 1986/87:N140 yrkande 9,

b) avslår motion 1986/87:N344 yrkande 7,

Teknisk forskning och utveckling

NU 1986/87:30

15. beträffande teknikpolitiken
att riksdagen

a) avslår motion 1986/87 :N 143 yrkande 7,

b) avslår motion 1986/87:N140 yrkande 11,

16. beträffande utveckling av alternativ högteknologi
att riksdagen avslår motion 1986/87:N425,

17. beträffande utvärdering av ny teknik
att riksdagen avslår motion 1986/87:N321,

18. beträffande industriell utveckling inom systemteknikområdet
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:74 moment 5 godkänner de
riktlinjer för industriell utveckling inom ett informationsteknologiskt
program som anges i propositionen,

b) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt F 19 moment 1
medger att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, 60 000 000 kr. får användas
till industriell utveckling m. m. inom informationsteknologiområdet,

c) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt F 19 moment 2 till
Industriell utveckling m. m. inom informationsteknologiområdet för
budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 30 000 000 kr.,

19. beträffande industriell utveckling inom mikroelektroniken

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:74 punkt F 20 till
Industriell utveckling inom mikroelektroniken för budgetåret 1987/88
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 18 500 000
kr.,

20. beträffande tillämpningsprojekt inom telekommunikationsområdet att

riksdagen avslår motion 1986/87:N345,

21. beträffande Industrifonden
att riksdagen

a) avslår motion 1986/87:N150 yrkande 13,

b) med bifall till proposition 1986/87:74 moment 8 godkänner vad
som i propositionen anförs om ändrade riktlinjer och minskat
kapitalbehov för stöd till industriellt utvecklingsarbete genom Stiftelsen
Fonden för industriellt utvecklingsarbete,

c) avslår motion 1986/87:N143 yrkande 8,

22. beträffande forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:74 moment 6 och med avslag på
motion 1986/87:N143 yrkande 9 i ifrågavarande del godkänner att
systemet med forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag avskaffas,

b) med bifall till proposition 1986/87:74 moment7och med avslag på
motion 1986/87:N143 yrkande 9 i ifrågavarande del godkänner att
reservationsanslaget Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag
under tolfte huvudtiteln upphör med utgången av budgetåret 1986/87,

c) avslår motion 1986/87:N343 yrkande 11,

Småföretagsutveckling

NU 1986/87:30

23. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen

a) avslår motion 1986/87:N330 yrkandena 1-5, motion 1986/
87:N383 och motion 1986/87:N385,

b) avslår motion 1986/87:N140 yrkande 12,

24. beträffande kravet pä personlig borgen
att riksdagen avslår motion 1986/87:N334,

25. beträffande beskattningen av småföretag

att riksdagen avslår motion 1986/87:N143 yrkandena 2 och 3 och
motion 1986/87.N149 yrkandena 3 och 4,

26. beträffande visst ianspräktagande av allmän investeringsfond
att riksdagen avslår motion 1986/87:N136,

27. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
att riksdagen

a) avslår motion 1986/87:N150 yrkande 14 i ifrågavarande del,

b) avslår motion 1986/87:N143 yrkande 10,

28. beträffande utvecklingsfondernas företagsservice

att riksdagen avslår motion 1986/87: N150 yrkande 14 i ifrågavarande
del och motion 1986/87:N330 yrkandena 7-9,

29. beträffande utvecklingsfondernas målgrupp

att riksdagen avslår motion 1986/87:N330 yrkandena 10 och 12 samt
motionerna 1986/87:N308, 1986/87:N332, 1986/87:N333 och 1986/
87:N401,

30. beträffande utvecklingsfondernas styrelser

att riksdagen avslår motion 1986/87:N150 yrkande 14 i ifrågavarande
del och motion 1986/87:N330 yrkande 11,

31. beträffande regionala exportsäljbolag

att riksdagen avslår motion 1986/87:N429 yrkande 3,

32. beträffande Småföretagsfonden

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:74 moment 4 och med
avslag på motion 1986/87:N143 yrkande 12, motion 1986/87:N149
yrkande 7 och motion 1986/87:N150 yrkande 12 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden,

33. beträffande Norrlandsfonden

att riksdagen avslår motion 1986/87:N395,

34. beträffande industrigarantilån

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:74 moment 9 godkänner
att stödformen industrigarantilån avskaffas enligt vad som anförs i
propositionen,

35. beträffande behov av stöd till SIFU

att riksdagen avslår motion 1986/87:N149 yrkande 9, motion 1986/
87:N150 yrkande 3 och motion 1986/87:N412,

36. beträffande finansiermgsordning för SIFU
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:74 moment 10 och med avslag

på motion 1986/87:N137 och motion 1986/87:N143 yrkande 13 godkänner
att reservationsanslaget Bidrag till Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling upphör med utgången av budgetåret 1986/87,

b) avslår motion 1986/87:N135,

37. beträffande grundutbildning för småföretagare
att riksdagen avslår motion 1986/87:N384,

38. beträffande stöd till industridesign
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt B 4 moment 1 och
med avslag på motion 1986/87:N149 yrkande 13 i ifrågavarande del
medger att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 10 000 000 kr.
får användas till åtgärder för att främja industridesign,

b) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt B 4 moment 2 och
med avslag på motion 1986/87:N149 yrkande 13 i ifrågavarande del till
Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1987/88 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.,

39. beträffande permanent designutställning
att riksdagen avslår motion 1986/87:N352,

40. beträffande central instans för hantverket

att riksdagen avslår motion 1986/87:N381 och motion 1986/87:N410
yrkande 1,

41. beträffande bevarande av hantverkskunnande
att riksdagen avslår motion 1986/87:N411,

42. beträffande lärlingar i hantverksföretag

att riksdagen avslår motion 1986/87:N409 yrkande 1,

43. beträffande länsstyrelsernas ansvar för hantverket

att riksdagen avslår motion 1986/87:N330 yrkande 6 och motion
1986/87:N410 yrkande 3,

44. beträffande utvecklingsfondernas ansvar för hantverket
att riksdagen avslår motion 1986/87:N410 yrkande 2,

45. beträffande institut för instrumenthantverk
att riksdagen avslår motion 1986/87:N382,

46. beträffande nordiskt hantverkscentrum

att riksdagen avslår motion 1986/87:N410 yrkande 4,

47. beträffande Stiftelsen Skänehantverk
att riksdagen avslår motion 1986/87:N356,

48. beträffande anslag till småföretagsutveckling
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt B 12 moment 1
medger att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 335 000 000
kr. får användas för småföretagsutveckling,

b) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt B 12 moment 2 och
med avslag på motion 1986/87:N143 yrkande 11, motion 1986/87:N149
yrkande 15, motion 1986/87:N150 yrkande 15 och motion 1986/
87:N343 yrkande 10 till Småföretagsutveckling för budgetåret 1987/88
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 159 930 000
kr.,

c) avslår motion 1986/87:N150 yrkande 4,

NU 1986/87:30

Vissa anslag m. m.

NU 1986/87:30

49. beträffande branschfrämjande åtgärder
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt Bil moment 1 och
med avslag på motion 1986/87:N150 yrkande 8 medger att under
budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej
disponerade medel, sammanlagt 34 000 000 kr. får användas för
verksamheten med branschfrämjande åtgärder,

b) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt B 11 moment 2 och
med avslag på motion 1986/87:N143 yrkande 15, motion 1986/87:N149
yrkande 14, motion 1986/87:N150 yrkande 7 och motion 1986/87:N343
yrkande 9 till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1987/88 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 17 000 000 kr.,

50. beträffande ökad förädling inom sågverksindustrin
att riksdagen avslår motion 1986/87:N316,

51. beträffande trätekniskt centrum i Kopparbergs län
att riksdagen avslår motion 1986/87: N394,

52. beträffande havsindustriell kompetensutveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:74 punkt B 14 till
Åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling för budgetåret 1987/
88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 6 700 000
kr.,

53. beträffande statens industriverk
att riksdagen

a) avslår motion 1986/87:N150 yrkande 16,

b) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt B 1 och med avslag på
motion 1986/87:N149 yrkande 11, motion 1986/87:N150 yrkande 17
och motion 1986/87:N343 yrkande 6 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 52 998 000 kr.,

c) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt B 2 moment 1 och
med avslag på motion 1986/87:N150 yrkande 19 medger att under
budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej
disponerade medel, sammanlagt 10 000 000 kr. får användas för
utredningsverksamhet vid statens industriverk,

d) med bifall till proposition 1986/87:74 punkt B 2 moment 2 och
med avslag på motion 1986/87:N149 yrkande 12, motion 1986/87:N150
yrkande 18 och motion 1986/87:N343 yrkande 7 till Statens industriverk:
Utredningsverksamhet för budgetåret 1987/88 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 4 500 000 kr.,

54. beträffande förlusttäckning

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:74 punkt B 13 till
Täckande av förluster vid viss garantigiv ning, m. m. för budgetåret
1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
50 000 000 kr.,

55. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:74 punkt F 3 till

Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 26 400 000 kr.,

56. beträffande europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete
att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:74 punkt F7 till
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1987/
88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000
kr.,

Regionala näringspolitiska satsningar

57. beträffande lättare elektriska motorvagnar
att riksdagen avslår motion 1986/87:N396,

58. beträffande marint utvecklingscentrum i Lysekil
att riksdagen avslår motion 1986/87:N369,

59. beträffande nyföretagandet i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1986/87:N424,

60. beträffande bär- och konservindustri i Norrbotten
att riksdagen avslår motion 1986/87:N315.

Stockholm den 12 maj 1987

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s) (mom. 1—32,34-60), Christer Eirefelt (fp),
Lennart Pettersson (s) (mom. 7, 8,15-60), Erik Hovhammar (m) (mom. 7,
8, 15-60), Rune Jonsson (s) (mom. 1-6, 9-14), Ivar Franzén (c), WiviAnne
Radesjö (s) (mom. 1-6, 9-14), Sten Svensson (m) (mom. 1-6,
9-14), Birgitta Johansson (s) (mom. 7, 8, 15—60), Åke Wictorsson (s)
(mom. 1-3, 7, 8, 14—60), Hadar Cars (fp) (mom. 7, 8, 15-60), Per
Westerberg (m) (mom. 1-6, 9-14), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c),
Jörn Svensson (vpk) (mom. 1-6, 9-14), Reynoldh Furustrand (s)
(mom. 1-6, 9-14, 33), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp)
(mom. 1—6, 9—14), Lars Ahlström (m) (mom. 7, 8, 15-60), Bruno
Poromaa (s) (mom. 7, 8, 15-60), Mats Lindberg (s) och John Andersson
(vpk) (mom. 7, 8, 15-60).

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med ”Utskottet
ansluter” och slutar på s. 24 med ”och 1986/87:N143 (c)” bort ha följande
lydelse:

NU 1986/87:30

Utskottet ansluter sig till den kritik sorn kommer till uttryck i de refererade
motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet. I
likhet med motionärerna anser utskottet sålunda att regeringens näringspolitik
lider av den avgörande svagheten att tillräcklig hänsyn inte tas till den
samlade effekten av olika statliga åtgärder gentemot företagandet. Det finns
i den aktuella propositionen åtskilliga allmänna resonemang - t. ex. om
planeringens roll och vikten av ett till företagen decentraliserat ansvar - som
utskottet finner rimliga, särskilt vid en jämförelse med tidigare programförklaringar
om en ”aktiv näringspolitik”. Regeringens faktiska agerande på en
rad punkter är emellertid uttryck för en kluven inställning till marknadsekonomin
och en förkärlek för kollektivistiska lösningar. Vad som framställs
som brister i marknadsekonomin tas till intäkt för ingrepp som i själva verket
försämrar dess funktionsförmåga. Införandet av löntagarfonder och därefter
förnyelsefonder kan ses som exempel härpå. Med anledning av vad som
anförs om förnyelsefonderna i motion 1986/87:N150 (m) vill utskottet särskilt
framhålla att sådana godtyckliga begränsningar i företagens frihet att förfoga
över sina vinstmedel som fonderna innebär leder till ökat krångel och risk för
felaktig användning av resurser.

Enligt utskottets mening bör alltså omsorgen om marknadens funktion
vara ett centralt inslag i näringspolitiken. Statens huvuduppgift på området
bör vara att skapa gynnsamma betingelser för företagen. Som framhålls i
motion 1986/87:N343 (fp) bör detta ske genom så generella medel som
möjligt. Vikten av fasta spelregler, dvs. stabilitet i fråga om beskattning och
andra statliga åtgärder som styr företagens handlande, kan enligt utskottets
mening inte nog understrykas. Monopol och konkurrensbegränsningar av
olika slag inte minst inom den offentliga sektorn bör aktivt motverkas.
Utskottet ser det också som viktiga inslag i näringspolitiken att frihandelsprincipen
hävdas när det gäller både varor och tjänster. Staten bör visa en
positiv inställning till fortsatt internationalisering av det svenska näringslivet.

Utskottet vill också understryka vad som anförs i motion 1986/87:N150 (m)
om statens ansvar för att utbildningsväsendet kan tillgodose de krav på
kvalificerad personal som den snabba tekniska utvecklingen ställer. Som
framhålls i motionen är det svenska näringslivets möjligheter att upprätthålla
sin konkurrenskraft på världsmarknaden starkt beroende av förmågan att
utnyttja avancerad teknik.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet nu har anfört om inriktningen av näringspolitiken. Utskottet
tillstyrker därmed de här behandlade delarna av motionerna 1986/87:N434
(m), 1986/87:N150 (m), 1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N149 (fp).

Utskottet kan i stora delar ansluta sig till den syn på näringspolitiken som
kommer till uttryck i motion 1986/87:N143 (c). Beträffande motionärernas
krav på att näringspolitiken skall främja regional utveckling och en god miljö
vill utskottet understryka att en väl fungerande näringspolitik inte står i något
motsatsförhållande till krav på god miljö och regional balans. Försök att
genom näringspolitiken med selektiva metoder nå regionalpolitiska syften
riskerar emellertid att leda till oklarhet, snedvriden konkurrens och inoptimala
lösningar. Utskottet har en liknande syn på förhållandet mellan
näringspolitiken och miljöpolitiken. Sålunda bör de miljöpolitiska målen nås

NU 1986/87:30

primärt genom att staten ställer upp krav som det sedan ankommer på
företagen att uppfylla. Ett uttalande av riksdagen med den innebörd som
föreslås i motionen kan utskottet från sina utgångspunkter inte ställa sig
bakom. Genom ett uttalande av riksdagen enligt vad utskottet nyss har
förordat tillgodoses alltså yrkandet i den nämnda motionen endast delvis.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N149 yrkande 5 i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N150 yrkandena 1 och 2, motion
1986/87:N343 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N434 yrkande 1,
med anledning av motion 1986/87:N143 yrkande 1 samt med avslag på
motion 1986/87:N140 yrkandena 1-6 och 10, motion 1986/87:N151
yrkande 2, motion 1986/87:N371 och motion 1986/87:N398 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens inriktning (morn. 1)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med ”Utskottet
ansluter” och slutar på s. 24 med ”och 1986/87:N143 (c)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter (= reservation 1) av resurser.

Enligt utskottets mening utgör en social marknadsekonomi den bästa
grunden för individernas frihet och välfärd och därmed för samhällsutvecklingen
i dess helhet. Beträffande inriktningen av näringspolitiken inför
1990-talet ansluter sig utskottet till vad som anförs i motion 1986/87:N143 (c)
om vikten av att en utveckling mot bättre balans mellan skilda regioner
främjas. En jämnare regional balans innebär att landets samlade resurser kan
tas till vara på ett bättre sätt. Som anförs i motionen måste näringspolitiken
utformas med hänsyn också till de krav miljön ställer. På grundval av en
sådan helhetssyn bör de konkreta näringspolitiska insatserna inriktas på att
främja teknisk förnyelse, nyföretagande och företagsutveckling. Det är
särskilt viktigt att gynnsamma villkor skapas för utveckling av de små
företagen. Dessa företag har stor betydelse bl. a. genom att de bidrar till en
bättre regional balans och motverkar tendenserna till koncentration i
samhället.

Utskottet kan i stora delar ansluta sig till den uppfattning om näringspolitiken
som kommer till uttryck i motionerna 1986/87:N434 (m), 1986/87:N150
(m), 1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N149 (fp). Dock visar enligt utskottets
mening motionärerna en övertro på möjligheterna att genom marknadsmekanismerna
tillgodose kraven på ekologisk och regional balans. Genom ett
uttalande av riksdagen enligt vad utskottet har förordat tillgodoses alltså
ifrågavarande motionsyrkanden endast delvis.

NU 1986/87:30

Förslaget i motion 1986/87:N343 (fp) om ett särskilt uttalande av riksdagen
om behovet av en omläggning från selektiva till generella medel i näringspolitiken
kan utskottet ansluta sig till. Även om generella medel i allmänhet bör
väljas - bl. a. med hänsyn till att de kräver mindre resurser för administration
och kontroll - har emellertid selektiva medel en viktig funktion särskilt när
det gäller stöd till forskning och utveckling. Exempel härpå är det särskilda
systemet med forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag, en fråga som
utskottet återkommer till. Utskottet har inget i sak att invända mot vad som
sägs i motion 1986/87:N150 (m) om utbildningsväsendets betydelse för
näringslivet. Emellertid anser utskottet inte att det finns tillräckliga skäl för
ett särskilt uttalande av riksdagen i frågan.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 1, med
anledning av motion 1986/87:N149 yrkande 5 i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N150 yrkande 1, motion 1986/87:N343 yrkandena 1
och 2 och motion 1986/87:N434 yrkande 1 samt med avslag på motion
1986/87:N140 yrkandena l-6och 10, motion 1986/87:N150 yrkande 2,
motion 1986/87:N151 yrkande 2, motion 1986/87:N371 och motion
1986/87:N398 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med ”Utskottet
ansluter” och slutar på s. 24 med ”berörts här” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik mot regeringens näringspolitik som
framförs i motion 1986/87:N140 (vpk). Såsom påpekas i motionen präglas
många av resonemangen i proposition 1986/87:74 av ett ensidigt kommersiellt
perspektiv, trots att behovet av ett mer allsidigt synsätt på näringspolitiken
i dag är större än någonsin. Såväl den ekologiska krisen som de
tilltagande störningarna i kapitalismens ekonomiska system ställer krav på en
stark och medveten samhällelig styrning. Det är påfallande hur ofta
regeringen med hänvisning till marknadskrafterna avvisar tanken på en
sådan styrning. Utskottet kan emellertid inte godta denna passivitet, som står
i motsättning till arbetarrörelsens grundläggande värderingar. Som anförs i
motionen måste det vara en utgångspunkt för näringspolitiken att de
demokratiska institutionerna skall ha ett grepp om och ett ansvar för
utvecklingens huvudlinjer.

I likhet med motionärerna vänder sig utskottet också mot den prioritering
av exporten som kommer till uttryck i regeringens näringspolitik, liksom i
dess allmänna ekonomiska politik. Det bör enligt utskottets mening inte vara
näringspolitikens primära uppgift att främja den på export inriktade
produktionen av varor och tjänster. En politik som, i likhet med regeringens,
går ut på att hålla tillbaka de offentliga verksamheterna i syfte att främja

NU 1986/87:30

exporten leder till obalanser bl. a. i form av otillräckliga investeringar och
överackumulation av kapital. Den förda politiken är negativ också för den
regionala utvecklingen, som är i hög grad beroende av de offentliga
verksamheterna och av en väl utbyggd infrastruktur. Som påpekas i
motionen är propositionens syn på infrastrukturen främst som en service åt
det privata näringslivet alltför snäv. I vad gäller sambandet mellan näringspolitik
och regionalpolitik vill utskottet hänvisa även till motion 1986/87:N151
(vpk), där bl. a. infrastrukturens betydelse för de eftersatta regionerna
betonas starkt.

Enligt utskottets mening bör alltså näringspolitiken inför 1990-talet ges en
väsentligt annan inriktning än den som framgår av propositionen. Av
grundläggande betydelse är att den nationella självständigheten stärks. Den
internationalisering av näringslivet som i propositionen framställs som
eftersträvansvärd innebär i praktiken att Sverige hamnar i en satellitroll
gentemot de ledande kapitalistiska länderna. Detta kan motverkas bl. a.
genom en nationell utveckling av alternativ högteknologi, en fråga som
utskottet återkommer till. Vidare måste kvalitativa krav ställas på den
ekonomiska tillväxten. Därvid bör sociala mål prioriteras framför kommersiella.
Produktionen bör i ökande grad ske med teknik som reducerar
miljöstörningar och minskar den specifika råvaru- och energianvändningen.

En sådan inriktning av näringspolitiken står i god överensstämmelse med
det nationella industrialiseringsprogram som länge har förordats av vänsterpartiet
kommunisterna och som närmare redovisas i motion 1986/87:N371.
Förutom en inriktning på högre förädlingsgrad och minskad råvaru- och
energiförbrukning kännetecknas detta program av en strävan att tillvarata
och vidareutveckla yrkeskompetensen hos de arbetande. Ett sådant industrialiseringsprogram
utgör ett viktigt inslag i den alternativa näringspolitik som
utskottet förordar.

För att en näringspolitik med den angivna inriktningen skall kunna
förverkligas måste de samhällsägda företagen, fondsystemen och de offentliga
verksamheterna ges en ledande roll i utvecklingen. Finansiella resurser
bör skapas genom en indragning av en del av överlikviditeten hos näringslivet.
Som anförs i motion 1986/87:N371 (vpk) kan 15 miljarder kronor under
en treårsperiod vara ett riktmärke härför. Detta får ses mot bakgrund av att
den totala likviditeten i näringslivet, exkl. banker och försäkringsbolag
m.fl., enligt propositionen (s. 30) beräknas uppgå till nära 180 miljarder
kronor.

Det är enligt utskottets mening också nödvändigt att finanskapitalets
inflytande minskas. Ett led häri är en nationalisering av de privatägda
affärsbankerna, kreditinstituten och försäkringsbolagen. Det kan också visa
sig lämpligt att, såsom föreslås i motion 1986/87:N398 (vpk), i samhällets ägo
föra över ett antal privatägda företag med avgörande betydelse för den
svenska ekonomins utveckling. De av utskottet här förordade åtgärderna är
inget självändamål, utan får ses som uttryck bl. a. för en strävan att begränsa
de finansiella intressenas allt starkare grepp om svenskt näringsliv. På senare
tid har, under påverkan av dessa intressen, ett kortsiktigt lönsamhetstänkande
med spekulativa inslag gjort sig alltmer gällande. Ett uppseendeväckande
exempel härpå - och på regeringens handfallenhet inför ”marknadskrafter -

NU 1986/87:30

na” - är den pågående neddragningen av verksamheten vid och privatiseringen
av SS AB Svenskt Stål AB. Utskottet anser det ostridigt att de finansiella
intressenas dominans har påverkat näringslivet ogynnsamt och snedvridit
förutsättningarna för näringspolitiken.

Sammanfattningsvis anser utskottet att en näringspolitik med den inriktning
som presenteras i propositionen är oacceptabel. Regeringen bör i stället
utarbeta ett underlag till en alternativ näringspolitik i enlighet med vad
utskottet har förordat. Riksdagen bör anmoda regeringen härom. Med det
sagda tillstyrker utskottet motionerna 1986/87:N140 (vpk), 1986/87:N151
(vpk), 1986/87:N371 (vpk) och 1986/87:N398 (vpk), de två förstnämnda i
berörda delar. Av vad som anförts följer också att utskottet avstyrker de
yrkanden i motioner från de tre borgerliga partierna som gäller frågor om
näringspolitikens inriktning.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N140 yrkandena 1—6
och 10, motion 1986/87:N151 yrkande 2, motion 1986/87:N371 och
motion 1986/87:N398 samt med avslag på motion 1986/87:N143
yrkande 1, motion 1986/87:N149 yrkande 5 i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N150 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N343
yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N434 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Förstatligande av läkemedelsindustrin (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg
(m), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Gudrun Norberg (fp)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Det kan”
och slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse:

Det kan alltså konstateras att läkemedelsindustrin är föremål för en
långtgående statlig kontroll beträffande såväl produktegenskaper som
produktion, prissättning och marknadsföring. Kontrollintresset kan således
inte utgöra något bärkraftigt motiv för ett förstatligande. Utskottet kan inte
heller finna något annat sådant motiv. Enligt utskottets uppfattning skulle
den försämrade konkurrens som ett förstatligande av läkemedelsindustrin
skulle medföra leda till försämrad effektivitet och dyrare varor. Motion
1986/87:N367 (vpk) avstyrks med hänvisning till det anförda.

5. Förstatligande av läkemedelsindustrin (mom. 2)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Det kan” och
slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att nuvarande former för kontroll av läkemedelsindustrin
är klart otillräckliga för att rimliga krav på samhällsinflytande över branschen

NU 1986/87:30

skall kunna tillgodoses. Det grundläggande motivet för ett förstatligande,
nämligen att privata intressen inte skall tillåtas att göra profit på människors
ohälsa, står kvar med oförminskad tyngd. Detta gäller inte minst vid export
till lander som har sämre möjligheter än Sverige att utöva en effektiv
produktkontroll. Som påpekas i motion 1986/87:N367 (vpk) har Fermentaaffären
ställt de spekulativa förväntningarna på stora framtida vinster i
läkemedelsbranschen i blixtbelysning.

Utskottet anser alltså att kravet på ett förstatligande av läkemedelsindustrin
- som utgör ett av arbetarrörelsens klassiska krav - är i högsta grad
aktuellt. Regeringen bör därför snarast utarbeta ett program för ett sådant
förstatligande. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till
vad utskottet har anfört. Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande förstatligande av läkemedelsindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N367 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Monopolism inom livsmedelsindustrin (mom. 3)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”1986/87:N428 (vpk) avstyrks” bort ha följande lydelse:
Det är angeläget att de frågor om den tilltagande monopolismen inom
livsmedelsindustrin som tas upp i motion 1986/87:N428 (vpk) blir uppmärksammade.
Som påpekas i motionen leder den nuvarande utvecklingen mot
stordrift och specialisering, som styrs av ett fåtal maktgrupper, till en rad icke
önskvärda konsekvenser för samhället och den enskilde konsumenten. Det
finns skäl att särskilt peka på den ökande sårbarheten och riskerna för en
försämrad livsmedelskvalitet. Utskottet anser det i och för sig tillfredsställande
att en särskild utredning nu arbetar med att kartlägga konkurrensförhållanden
och prisbildning inom livsmedelsbranschen. Emellertid behövs det ett
klart ställningstagande från statsmakternas sida mot den pågående monopoliseringen
och för en decentraliserad struktur inom branschen. Genom ett
sådant ställningstagande kan en grund skapas för ingripanden av de berörda
myndigheterna i samband med tillsynsverksamhet eller behandling av olika
tillståndsfrågor m. m. Riksdagen bör alltså genom ett särskilt tillkännagivande
uppmana regeringen att vidta åtgärder i angivna syfte. Med det sagda
tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande monopolism inom livsmedelsindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N428 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:30

6 Riksdagen 1986/87. 17sami. Nr30

7. Principer för fortsatt avregleringsarbete (mom. 4)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg
(m), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Gudrun Norberg (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 27 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 28 med ”berörts här” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan i allt väsentligt instämma i vad som anförs i motionerna
1986/87:N150 (m) och 1986/87:N149 (fp) om principerna för det fortsatta
avregleringsarbetet. Detta arbete bör inriktas på en permanent avreglering.
Utskottet går inte in på en närmare diskussion av förutsättningarna härför
inom olika samhällssektorer. Från sina utgångspunkter anser utskottet
emellertid att en avreglering på valutaområdet, inom utrikeshandeln och
inom den offentliga tjänsteproduktionen är särskilt angelägen. Vidare vill
utskottet understryka vikten av att varje förslag om nya regleringar åtföljs av
en noggrann analys av regleringens samhällsekonomiska kostnader. I
enlighet härmed bör bestämmelserna i den s. k. begränsningskungörelsen
(1970:641) snarast skärpas. Giltighetstiden för nya regleringar bör också
begränsas så att en omprövning automatiskt kommer till stånd. En självklar
utgångspunkt för avregleringsarbetet är att det skall bedrivas med beaktande
av kraven på miljö och säkerhet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad
utskottet nu har anfört. Härigenom skulle de två nämnda motionerna
tillgodoses i berörda delar. Motion 1986/87:N140 (vpk) ger uttryck för en
inställning till avregleringsarbetet som utskottet står främmande för. Denna
motion avstyrks därför i berörd del.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande principer för fortsatt avregleringsarbete
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N149 yrkande 2 och
motion 1986/87:N150 yrkande 9 samt med avslag på motion 1986/
87:N140 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

8. Principer för fortsatt avregleringsarbete (mom. 4)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 27 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 28 med ”berörts här” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1986/87:N140 (vpk) om att
arbetet med regelförenkling och ”harmonisering” med utländska bestämmelser
inte får leda till att våra svenska krav på säkerhet och miljö urholkas.
Utskottet ser det som en styrka, inte som en belastning, för svensk
produktion när den har att anpassa sig till strängare krav än i andra länder.
Det finns också uppenbara risker med den av regeringen omhuldade
metoden att överlåta samhälleliga uppgifter åt företagen själva, t. ex. i form
av egenkontroll. Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet
här anfört. Nämnda motion tillstyrks alltså i berörd del. Däremot avstyrker

NU 1986/87:30

utskottet motionerna 1986/87:N150 (m) och 1986/87:N149 (fp), som ger
uttryck för en inställning till offentliga regleringar som utskottet inte kan
godta.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande principer för fortsatt avregleringsarbete

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N140 yrkande 7 samt med
avslag på motion 1986/87:N149 yrkande 2 och motion 1986/87:N150
yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

9. Reglerna vid start av företag (morn. 5)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg
(m), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m)och Gudrun Norberg (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet anslutar sig till vad som anförs i motionerna 1986/87:N434 (m)
och 1986/87:N368 (fp) om behovet av en skyndsam översyn av gällande regler
vid start av företag i syfte att underlätta nyetableringar. RRV:s rapport kan
utgöra ett lämpligt underlag för en sådan översyn.

Utskottet förutsätter, med anledning av vad som sägs i sistnämnda motion,
att vid översynen särskilt beaktas behovet av samordning och information för
att undanröja de speciella hinder som invandrarna möter. Riksdagen bör
alltså uppmana regeringen att ta initiativ till en översyn med den angivna
inriktningen. Med det sagda tillstyrker utskottet de två nämnda motionerna
såvitt här är i fråga.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande reglerna vid start av företag

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N368 och motion 1986/
87:N434 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

10. Normgruppen (mom. 6)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg
(m), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Gudrun Norberg (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
ställer” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N149 (fp) om att
normgruppen bör ges ökade befogenheter. Att resultatet av gruppens arbete
hittills har varit begränsat torde till stor del bero på att gruppen är förhindrad
att ta upp frågor om målen för de olika regelsystemen. Enligt utskottets
uppfattning bör normgruppen tillåtas att mera förutsättningslöst granska

NU 1986/87:30

såväl existerande som föreslagna regler. Utskottet ansluter sig också till vad
som sägs i motionen om att normgruppen bör permanentas och att
företrädare för näringslivet bör ingå i den. Därav följer att gruppen inte, som
aviseras i propositionen, bör avvecklas så snart dess nuvarande uppgifter har
fullgjorts. I sammanhanget vill utskottet understryka att ökade befogenheter
för normgruppen inte räcker för att avregleringsarbetet skall kunna bedrivas
med full kraft. Som anförs i motion 1986/87:N150 (m) är det nödvändigt att
hela regeringen engagerar sig i arbetet och att alla departement genomsyras
av en gemensam målsättning. Utskottet förordar att riksdagen gör ett
uttalande av angiven innebörd till regeringen. Motion 1986/87:N149 (fp)
tillstyrks därmed i denna del.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande normgruppen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N149 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Parlamentarisk delegation (morn. 7)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder förslaget i motion 1986/87:N143 (c) om inrättande av en
parlamentarisk delegation med uppgift att följa avregleringsarbetet. Med
hänsyn till att frågor om avreglering i många fall kan innebära svåra
avvägningsproblem skulle det enligt utskottets mening innebära en styrka för
verksamheten om den från början gavs en bred politisk förankring.
Riksdagen bör alltså uttala sig i enlighet med vad som nu anförts.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande parlamentarisk delegation

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Näringspolitikens roll vid industrikriser (morn. 8)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1986/87:N143 (c) om att en
nödvändig fortsatt strukturomvandling inom basnäringarna, såsom t. ex.
gruvindustrin och järn- och stålindustrin, måste ske på ett sådant sätt att
hänsyn tas till hur skilda regioner tidigare drabbats. Detta bör riksdagen slå
fast genom ett uttalande till regeringen. Utskottet noterar i sammanhanget
att Bergslagen, som under snart två årtionden har haft en negativ industriut -

NU 1986/87:30

veckling, inte har kommit i åtnjutande av sådana extraordinära insatser som
har gjorts i vissa mer gynnade regioner i samband med varvsnedläggningar.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionen i den del som har behandlats
här.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande näringspolitikens roll vid industrikriser
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 6 och
med avslag på motion 1986/87:N140 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Näringspolitikens roll vid industrikriser (morn. 8)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet tar avstånd från de principer för krisstödspolitiken som redovisas
i propositionen. Därvid hänvisar utskottet till den skarpa kritik som från
vänsterpartiet kommunisternas sida har riktats mot regeringens tillämpning
av dessa principer under de senaste åren inom varvsindustrin (NU 1985/86:34
res. 2) och inom stålindustrin (NU 1986/87:22 res. 2 och 4). I stället för att
satsa på utveckling och förnyelse av de berörda branscherna på grundval
bl. a. av de anställdas kompetens har regeringen valt en avvecklingslinje.
Detta är enligt utskottets mening en destruktiv politik, som innebär ett stort
slöseri med kapital och mänskliga resurser. I de fall då strukturella
förhållanden i en bransch gör det nödvändigt med en nedläggning av viss
verksamhet bör åtgärder vidtas på ett tidigt stadium för att bygga upp annan
verksamhet. Såsom anförs i motionen skall en huvudprincip vid industrikriser
vara att nedläggning av verksamheter får ske endast sedan ersättningsarbeten
har skapats. Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande ställa sig
bakom denna princip. Med det anförda tillstyrker utskottet motionen i
berörd del. Genom ett uttalande av angiven innebörd skulle även yrkandet i
motion 1986/87:N143 (c) bli tillgodosett.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande näringspolitikens roll vid industrikriser
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 14 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N140 yrkande 8 och
med anledning av motion 1986/87:N143 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Kommunal näringspolitik (morn. 9)

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

NU 1986/87:30

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N150 (m) om
den kommunala näringspolitiken. Liknande synpunkter redovisas i den
nämnda reservationen av företrädarna för moderata samlingspartiet och
folkpartiet i stat-kommunberedningens parlamentarikergrupp. Kommunernas
roll är att ge god samhällsservice och skapa ett företagsvänligt klimat,
däremot inte att genom subventioner till företag eller genom egna företagsengagemang
söka skapa sysselsättning åt kommuninvånarna. Riksdagen bör
uttala sig för denna allmänna princip. Frågan om åtgärder för att begränsa
kommunernas kompetensöverskridande verksamhet får behandlas i annat
sammanhang. Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1986/87:N150
(m) i aktuell del. Beträffande frågan om privatisering av kommunal
verksamhet hänvisas till motion 1986/87:Fi210 (m) - med motivering i motion
1986/87:N354 - som behandlas av finansutskottet.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande kommunal näringspolitik

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N150 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Svenska företags investeringar i utlandet (morn. 10)

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”finnér önskvärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den kritik sorn i motion 1986/87:N149 (fp)
framförs mot de av regeringen aviserade åtgärderna med anledning av
DIRK:s förslag. Som framgår av propositionen har förslaget om ett
överläggningssystem fått ett blandat mottagande vid remissbehandlingen.
Näringslivets organisationer har tagit klart avstånd från förslaget. Som
påpekas i nämnda motion skulle överläggningar med storföretagen inte tjäna
något syfte, utan de skulle snarare leda till en ökad byråkratisering av
kontakterna mellan företag och myndigheter som tar tid och pengar i anspråk
för båda parter. Inte heller det planerade statistiksystemet torde fylla något
egentligt syfte, med hänsyn till den omfattande statistik som redan samlas in
av IUI. Regeringen bör således enligt utskottets mening avstå från att
genomföra de angivna åtgärderna. Riksdagen föreslås göra ett tillkännagivande
av denna innebörd. Utskottet tillstyrker alltså yrkandet i nämnda
motion.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande svenska företags investeringar i utlandet
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med anledning av proposition 1986/87:74 moment 11, med bifall
till motion 1986/87:N149 yrkande 5 i ifrågavarande del och med avslag
på motion 1986/87:N427 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:30

16. Svenska företags investeringar i utlandet (mom. 10) NU 1986/87:30

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den kritiska uppfattning om svenska storföretags
direktinvesteringar utomlands som kommer till uttryck i motion 1986/
87:N427 (vpk). Som närmare redovisas i motionen har det under de senaste
åren skett en mycket stark ökning av dessa investeringar. Förenta Staterna är
det största mottagarlandet, och dess andel har år 1986 ökat till nära 50 %.
Uppenbarligen sker nu en snabb förskjutning mot utlandet av tyngdpunkten
hos ledande svenska storföretag, något som utskottet finner oroande med
hänsyn inte bara till sysselsättningen i Sverige och till det svenska näringslivets
utvecklingsmöjligheter på lång sikt.

De åtgärder som regeringen nu aviserar är enligt utskottets mening helt
otillräckliga för att hejda den fortgående transnationaliseringen. Det behövs
styrmedel som kan ge staten reella möjligheter att påverka utvecklingen.
Förutom de skärpningar av valutaregleringen som föreslås i motion 1986/
87:Fi607 (vpk) - vilken behandlas av finansutskottet - bör ett program mot
transnationaliseringen omfatta också åtgärder för att motverka utflyttning av
svenska företags koncernledningar och andra centrala funktioner, t. ex.
forsknings- och utvecklingsavdelningar. Ett förslag till åtgärdsprogram med
angiven inriktning bör snarast utarbetas. Utskottet föreslår riksdagen att
uppmana regeringen härtill. Med det sagda tillstyrker utskottet motion
1986/87:N427 (vpk) i berörd del.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande svenska företags investeringar i utlandet
att riksdagen

a) (= utskottet)

b) med anledning av proposition 1986/87:74 moment 11, med bifall
till motion 1986/87:N427 yrkande 1 och med avslag på motion
1986/87:N149 yrkande 5 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Utländska företagsförvärv i Sverige (morn. 11)

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”svenska näringslivet” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik mot nuvarande restriktioner avseende
utländska förvärv av företag i Sverige som framförs i motionerna 1986/
87:N150 (m) och 1986/87:N149 (fp). Principiellt sett framstår företagsförvärvslagen
som alltmer tvivelaktig mot bakgrund av det svenska näringslivets
fortgående internationalisering. Förutom att lagen skadar Sveriges trovärdighet
i internationella handelspolitiska sammanhang försvagar den med
största sannolikhet utländska företags vilja att investera i Sverige. I den

praktiska tillämpningen är lagen mycket besvärande för både förvärvande
företag och företag som avses få utländska ägare. Vid sidan av en utdragen
tillståndsprövning kan det bli aktuellt med förhandlingar om s. k. frivilliga
åtaganden, en ofta rent politisk process med starka inslag av godtycke.

Utskottet anser alltså att det är hög tid för en omprövning av hela det
nuvarande systemet med reglering av utländska företagsförvärv. Regeringen
bör snarast ta initiativ till en sådan omprövning. De restriktioner som
bedöms nödvändiga även i fortsättningen -1, ex. avseende förvärv av
företag som är särskilt viktiga från beredskapspolitisk eller säkerhetspolitisk
synpunkt - bör utformas så att de är förenliga med våra handelspolitiska
åtaganden och med strävandena efter en anpassning till reglerna för EG:s
inre marknad. I avvaktan på att den nuvarande regleringen avvecklas bör vid
prövningen enligt företagsförvärvslagen hänsyn tas främst till skyddsintressen
av de slag som nyss nämnts. Det är också angeläget att handläggningstiderna
för tillståndsärendena förkortas. Regeringen bör genom lämpliga
åtgärder se till att tiden från ansökan till beslut inte överstiger tre månader.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande ansluta sig till vad som här
anförts. Motionerna 1986/87:N150 (m) och 1986/87:N149 (fp) tillstyrks alltså
i berörda delar.

Av det sagda följer också att utskottet avstyrker kravet i motion
1986/87:N427 (vpk) på en mera restriktiv linje i frågor om utländska
företagsförvärv.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande utländska företagsförvärv i Sverige
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 12,
med bifall till motion 1986/87:N149 yrkande 6 och motion 1986/
87:N150 yrkande lOsamt med avslag på motion 1986/87:N427 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Utländska företagsförvärv i Sverige (mom. 11)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”svenska näringslivet” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till kravet i motion 1986/87:N427 (vpk) på en mer
restriktiv linje när det gäller tillstånd till utländska företagsförvärv i Sverige.
Grunden för detta ställningstagande är densamma som för kravet på
begränsningar av svenska företags investeringar utomlands. Transnationaliseringen
av det svenska näringslivet försvårar utformningen av en självständig
nationell politik på det ekonomiska området. I och med att beslutsfunktionerna
inom de svenska företagen successivt flyttas utomlands blir företagen
allt mindre benägna att underordna sig svenska intressen på t. ex.
industripolitikens eller regionalpolitikens områden. Som påpekas i motionen
är transnationaliseringen inget oundgängligt inslag i den internationella
arbetsfördelningen. Denna kan tvärtom utvecklas och ges en mindre ensidig
inriktning än för närvarande, samtidigt som både den offentliga sektorn och
den nationella industrisektorn byggs ut.

NU 1986/87:30

Riksdagen bör alltså genom ett uttalande uppmana regeringen att i
fortsättningen tillämpa en väsentligt mer restriktiv linje än hittills vid
prövning av tillstånd till utländska företagsförvärv. Genom ett sådant
uttalande skulle motion 1986/87:N427 (vpk) tillgodoses i berörd del. Av det
sagda följer att utskottet avstyrker motionerna 1986/87:N150 (m) och
1986/87:N149 (fp) i motsvarande delar. Utskottet återkommer till frågan om
en ändring av lagstiftningen om utländska företagsförvärv.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande utländska företagsförvärv i Sverige

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:74 moment 12,
med bifall till motion 1986/87:N427 yrkande 2 samt med avslag på
motion 1986/87:N149 yrkande 6 och motion 1986/87:N150 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Ändringar i företagsförvärvslagen m. m. (mom. 12)

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Regeringens
förslag” och slutar med ”fast egendom m. m.” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att de av regeringen föreslagna ändringarna i
företagsförvärvslagen m. m. är av marginell natur. Den grundläggande
kritiken mot hela prövningssystemet kvarstår. I avvaktan på den långtgående
liberalisering på området som utskottet förordar bör dock riksdagen enligt
utskottets mening anta de aktuella lagförslagen.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande ändringar i företagsförvärvslagen m. m.
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till proposition 1986/87:74 moment 1 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

c) med bifall till proposition 1986/87:74 moment 2 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

20. Ändringar i företagsförvärvslagen m. m. (mom. 12)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
tar” och slutar med ”fast egendom m.m.” bort ha följande lydelse:

Av utskottets principiella inställning till utländska företagsförvärv följer
att utskottet inte kan biträda de förslag till liberalisering av lagstiftningen på
området som regeringen har lagt fram. Riksdagen bör alltså avslå de
ifrågavarande förslagen. I samband därmed bör regeringen anmodas att
lägga fram förslag till ny lagstiftning om företagsförvärv. Enligt utskottets

NU 1986/87:30

mening bör lagstiftningen ha en helt annan utgångspunkt än den nuvarande.
Sålunda bör företag och naturtillgångar i Sverige i princip ägas av personer
bosatta i landet. Tillstånd för utlänningar skall lämnas endast när detta är av
utomordentligt intresse för det svenska samhället och dess utveckling. Såväl
förvärv som nyetableringar av företag skall vara tillståndspliktiga. I enlighet
med vad som föreslås i motion 1986/87:N427 (vpk) bör tillståndsprövningen
utformas så att de berörda löntagarkollektiven får vetorätt. Utskottet anser
vidare att tillstånd skall kunna förenas med villkor. En fortlöpande verksamhetskontroll
bör införas i syfte att säkerställa att det utlandsägda företaget
fullgör sina lag- och avtalsenliga förpliktelser och följer uppställda villkor för
tillståndet. I nu nämnda hänseenden ansluter sig utskottet till vad som
föreslogs från socialdemokratisk sida då förslaget till den nuvarande lagen
lades fram av en borgerlig regering år 1982 (NU 1981/82:56). Genom ett
uttalande av riksdagen med angiven innebörd skulle det nämnda yrkandet i
motion 1986/87:N427 (vpk) tillgodoses.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande ändringar i företagsförvärvslagen m. m.
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N427 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår proposition 1986/87:74 moment 1,

c) (= utskottet).

21. Utländska portföljinvesteringar (mom. 14)

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 37 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 38 med ”nämnda motionerna” bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan inte godta vad som sägs i propositionen om behovet av
gränser för det utländska ägandet i svenska bolag som saknar utlänningsförbehåll.
Det har inte påvisats att de utländska portföljinvesteringarna har
några negativa effekter. Tvärtom är det ökade utländska intresset för
svenska aktier enligt utskottets mening av stort värde med hänsyn till såväl
företagens anskaffning av riskkapital som den svenska betalningsbalansen.
Som anförs i motion 1986/87:N344 (fp) innebär ett ökat inslag av utländskt
ägande också andra fördelar, bl. a. möjligheter till upplösning av olämpliga
ägarstrukturer. En allmän avreglering av de finansiella marknaderna föreslås
i motion 1986/87:N434 (m), som utskottet i denna del behandlar i annat
sammanhang.

Det finns enligt utskottets mening skäl att nu överväga en avveckling av
nuvarande restriktioner mot utländska portföljinvesteringar i svenska bolag.
Vad som därvid i första hand synes böra komma i fråga är ett upphävande av
nuvarande krav på tillstånd för ändring av utlänningsförbehåll i bolagsordning.
Regeringen bör alltså ge det pågående utredningsarbetet i frågan en
annan inriktning än den som anges i propositionen. Riksdagen bör uttala att

NU 1986/87:30

så skall ske, varigenom yrkandet i den nämnda motionen tillgodoses.
Däremot avstyrker utskottet kravet i motion 1986/87:N140 (vpk) på en
begränsning av det utländska ägandet till 10 %.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande utländska portföljinvesteringar
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1986/87:N344 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Utländska portföljinvesteringar (mom. 14)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 37 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 38 med ”nämnda motionerna” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det beklagligt att regeringen, trots riksdagens begäran
härom, inte har kunnat presentera något förslag till begränsningar av det
utländska inflytandet i svenska bolag utan utlänningsförbehåll. Mot bakgrund
av de allvarliga riskerna för att den nationella kontrollen över flera
svenska storföretag går förlorad måste arbetet med frågan nu forceras.
Utskottet anser emellertid att det förslag som har lagts fram av en
arbetsgrupp inom industridepartementet inte är tillräckligt långtgående.
Vägledande för regeringens arbete bör i stället vara vad som anförs i motion
1986/87:N140 (vpk). Sålunda bör det utländska ägandet i svenska företag
generellt begränsas till 10 %. I företag där det utländska inflytandet
överstiger denna gräns bör ytterligare aktieköp av utländska rättssubjekt
förbjudas tills andelen nedbringats under 10 %. Riksdagen bör genom ett
uttalande uppmana regeringen att snarast lägga fram ett lagförslag med
angivna inriktning. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen. Däremot
avstyrker utskottet motion 1986/87:N344 (fp).

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande utländska portföljinvesteringar
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N140 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

23. Teknikpolitiken (mom. 15)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Kravet i” och
slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N143 (c) om att
samhällets stöd till teknisk utbildning, forskning och utveckling bör inriktas
mot att tillgodose de små och medelstora företagens behov. Dessa företag
har störst potential för tillväxt, samtidigt som deras behov av stödinsatser är

NU 1986/87:30

betydande. Det är bl. a. av detta skäl som styrelsen för teknisk utveckling
(STU) och de regionala utvecklingsfonderna måste ges en central roll i
näringspolitiken. Utskottet återkommer såväl till dessa frågor som till frågan
om en omvandling av Industrifonden till en småföretagsfond. Riksdagen bör
uttala sig för en allmän inriktning av teknikpolitiken mot småföretagen i
enlighet med det anförda. Genom ett sådant uttalande skulle motionen
tillgodoses i denna del.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande teknikpolitiken
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

24. Teknikpolitiken (mom. 15)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den kritik mot regeringens syn på teknikpolitiken
som framförs i motion 1986/87:N140 (vpk). I propositionen behandlas
teknologin som om den vore en neutral, ”teknisk” fråga. Man tycks bortse
från att den tekniska utvecklingen har ett socialt innehåll. Som framhålls i
motionen går utvecklingen nu i en riktning som i stor utsträckning är till de
arbetandes nackdel, samtidigt som koncentrationen av kapital och makt
både klassmässigt och geografiskt främjas.

Den tekniska utvecklingen bör enligt utskottets mening ges en annan
inriktning. Det krävs en självständig teknikpolitik, som är mindre anpassad
till storföretagens behov. Tekniken måste kunna främja det mänskliga
arbetets utveckling och en ökad kompetens hos de arbetande, en ökad
jämställdhet i arbetslivet och en utjämning mellan olika regioner i landet.
Riksdagen bör uttala sig för en sådan inriktning av teknikpolitiken. Med det
anförda tillstyrker utskottet motionen i denna del. Utskottet kan däremot
inte biträda vad som anförs om teknikpolitiken i motion 1986/87:N143 (c),
särskilt såvitt gäller prioriteringen av vissa ”framtidsområden” som rymdverksamheten.
Denna motion avstyrks alltså i motsvarande del.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande teknikpolitiken
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1986/87:N140 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:30

25. Utveckling av alternativ högteknologi (mom. 16)

NU 1986/87:30

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Det som” och
slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Även om det i utskottets nämnda betänkande hösten 1986 sålunda gavs
uttryck åt viss oro för problemen med det starka beroendet av amerikansk
högteknologi var man då inte beredd att förorda några åtgärder som skulle
kunna bidra till en lösning av dessa problem. Utskottet anser emellertid nu
att frågan om utveckling av alternativ högteknologi måste ges hög prioritet.
Det krävs en samhällelig kraftsamling på området för att slå vakt om den
nationella självständigheten. Utskottet ansluter sig därför till kravet i motion
1986/87:N425 (vpk) på ett program för utveckling av alternativ högteknologi.
Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utarbeta förslag till ett sådant
program. Ett svenskt teknikutvecklingsprogram bör ha ett vidare syfte än att
minska beroendet av amerikansk högteknologi. Som anförs i den nämnda
motionen bör programmet också inriktas bl. a. på utveckling av sådan teknik
som berikar arbetslivet i stället för att utarma och sönderdela det. Utskottet
vill alltså återigen betona vikten av att teknikutvecklingen underordnas
sociala mål. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1986/87:N425 (vpk) i
berörd del.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande utveckling av alternativ högteknologi

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N425 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Utvärdering av ny teknik (morn. 17)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”Denna avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar alltså att det pågår viss verksamhet som har
anknytning till de frågor om utvärdering av teknik som tas upp i motion
1986/87:N321 (vpk). Emellertid saknar nuvarande verksamhet på t. ex.
framtidsstudieområdet den inriktning på att finna lösningar på konkreta
samhällsproblem och den demokratiska förankring vartill motionärens
förslag om ett särskilt teknikvärderingsråd syftar. Även utskottet anser att ett
sådant råd som står fritt från kommersiella intressen skulle fylla en viktig
funktion. Frågor om de närmare uppgifterna för ett råd och om rådets
organisation m. m. bör snarast utredas och förslag underställas riksdagen.
Utskottet föreslår att riksdagen anmodar regeringen härom. Med det sagda
tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande utvärdering av ny teknik

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N321 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Tillämpningsprojekt inom telekommunikationsområdet
(mom. 20)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Beträffande
frågan” och slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer emellertid i vad som anförs i motionen om det
olämpliga i att televerket har getts ett sektorsansvar för teleforskningen.
Enligt utskottets mening bör statlig teleforskning administreras via forskningsråd
och STU samt primärt utföras vid universitet och högskolor.
Utskottet hänvisar till vad som anfördes av folkpartiets företrädare vid
frågans behandling i trafikutskottet i mars 1987 (TU 1986/87:17 res. 4).
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till denna
ståndpunkt. Med det sagda tillstyrks motion 1986/87:N345 (fp).

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande tillämpningsprojekt inom telekommunikationsområdet att

riksdagen med bifall till motion 1986/87:N345 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Industrifonden (mom. 21)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Per-Richard
Molén (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
avvisar” och slutar med ”beträffande Industrifonden” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till förslaget i motion 1986/87:N150 (m) om en
avveckling av Industrifonden. En liknande inställning till frågan om behovet
av fonden kommer till uttryck i motion 1986/87:N149 (fp), dock utan att
något yrkande framförs. Uppenbarligen fyller fonden inte längre någon
väsentlig funktion. Enligt utskottets mening bör fondens medel successivt
tillföras statsbudgetens inkomstsida.

Den av regeringen föreslagna minskningen av stiftelsekapitalet kan, som
anförs i motion 1986/87:N150 (m), utgöra ett första steg. Riksdagen bör
uttala sig för en avveckling av fonden på angivet sätt. Utskottet tillstyrker
alltså motionen i berörd del. Av det anförda följer att utskottet inte kan
biträda regeringens förslag om ändrad inriktning av fondens verksamhet
eftersom några nya engagemang inte bör komma i fråga.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande Industrifonden
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N150 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår proposition 1986/87:74 moment 8,

c) (= utskottet).

NU 1986/87:30

29. Industrifonden (mom. 21)

NU 1986/87:30

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Förslaget i”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1986/87:N143 (c) om att
Industrifondens namn bör ändras till Stiftelsen Fonden för industriellt
utvecklingsarbete i småföretag (Småföretagsfonden) med hänsyn till den
ändrade inriktningen av verksamheten. Riksdagen bör genom ett uttalande
uppmana regeringen att ta initiativ härtill. Motionen tillstyrks alltså i denna
del.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande Industrifonden
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag
(mom. 22)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”skall upphöra” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte ansluta sig till regeringens bedömning att systemet med
forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag bör avskaffas. Som påpekas
i motionen har ansökningarna om stöd kraftigt överstigit tillgängliga medel,
vilket indikerar ett fortsatt behov av stödformen. Utskottet biträder alltså
yrkandet i motion 1986/87:N143 (c) om ett anslag av 10 milj. kr. till
forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag.

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. beträffande forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 9 i ifrågavarande del
avslår proposition 1986/87:74 moment 6,

b) med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 9 i ifrågavarande del
och med avslag på proposition 1986/87:74 moment 7 till Forskningsbidrag
till teknikbaserade småföretag för budgetåret 1987/88 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

c) (= utskottet).

31. Småföretagspolitiken (mom. 23)

NU 1986/87:30

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 47 med ”Den kritik”
och slutar på s. 48 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de kritiska synpunkter som framförs mot regeringens
småföretagspolitik i motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centerpartiet. Den centrala punkten i denna kritik är att regeringen inte i
tillräcklig grad tar hänsyn till vad som särskilt kännetecknar småföretagen,
nämligen det nära sambandet mellan företaget och företagaren. Den
personliga insatsen från småföretagaren - och ofta även dennes familj - är
helt avgörande för företagets utveckling. Lagstiftning och föreskrifter av
olika slag är emellertid ofta anpassade till de större företagens förhållanden,
bl. a. när det gäller arbetsrättsliga frågor. Det finns anledning att understryka
att vissa regelsystem som gäller företagen ofta innebär en tung belastning för
småföretagaren och minskar dennes möjligheter att ägna sig åt sin huvuduppgift,
nämligen att utveckla företaget. Utskottet vill också starkt betona att
olika former av konkurrensbegränsningar - inte minst i den offentliga
verksamheten - särskilt drabbar de mindre företagen, som oftast saknar
möjligheter att göra sina intressen gällande gentemot myndigheter, kommuner
eller organisationer av olika slag. En successiv avveckling av den
offentliga sektorns servicemonopol skulle enligt utskottets mening innebära
en kraftig stimulans för småföretagandet och därmed för näringslivet i dess
helhet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som
här anförts om småföretagspolitiken. Genom ett sådant uttalande skulle
ifrågavarande yrkanden i motionerna 1986/87:N383 (m), 1986/87:N385 (m)
och 1986/87:N330 (fp) tillgodoses. Vad utskottet har anfört ligger också i
linje med synpunkter på småföretagspolitiken som, utan något särskilt
yrkande, framförs i motion 1986/87:N143 (c).

Utskottet kan däremot inte godta den syn på det individuella företagandet
som ligger till grund för motion 1986/87:N140 (vpk). Motionen avstyrks i
berörd del.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N330 yrkandena 1-5, motion
1986/87:N383 och motion 1986/87:N385 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

32. Småföretagspolitiken (mom. 23)

NU 1986/87:30

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 47 med ”Den kritik”
och slutar på s. 48 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Som påpekas i motion 1986/87:N140 (vpk) ägnas i propositionen föga
uppmärksamhet åt en väsentlig aspekt av småföretagens situation, nämligen
deras ökande beroende av storföretagen. De stora verkstadsindustriföretagens
krav på minskad kapitalbindning och hårdare kvalitetsstyrning kan
väntas leda till en omfattande utslagning av sådana mindre företag som
fungerar som underleverantörer. Tendenserna till ökad koncentration gör
sig gällande också på en rad andra områden inom näringslivet. Det är enligt
utskottets mening angeläget att småföretagens möjligheter att stå emot
påtryckningar från storföretagen stärks. Det samhälleliga kapital som finns i
fondsystemen bör kunna utnyttjas i detta syfte.

Utskottet delar också motionärernas uppfattning att mycket av det
individuella småföretagandet omges av illusioner. Propositionen går inte helt
fri från kritik på denna punkt, medan uppskattningen av den enskilde
småföretagaren i motionerna från de borgerliga partierna tar sig överdrivna,
nästan patetiska uttryck. Man överskattar emellertid i propagandan för att
”starta eget” ofta människors möjligheter härtill, vilket leder till misslyckanden
och osunda affärsmanipulationer. Enligt utskottets mening är den
kooperativa företagsformen i många fall lämpligare för små och medelstora
företag, bl. a. därför att de problemsom uppstår när ett företag växer över en
viss storlek lättare kan bemästras. Mot bakgrund härav är det av vikt att valet
av kooperativ företagsform för de mindre företagen på olika sätt främjas.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som
här anförts. Genom ett sådant uttalande skulle motion 1986/87:N140 (vpk)
tillgodoses i berörd del. Utskottet avstyrker däremot motionerna 1986/
87:N383 (m), 1986/87:N385 (m) och 1986/87:N330 (fp) i motsvarande delar.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1986/87:N140 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Kravet på personlig borgen (mom. 24)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att viss personlig borgen från egenföretagare kan vara
nödvändig för att understryka ägarens ansvar för företagets utveckling. Som
påpekas i motion 1986/87:N334 (m) innebär emellertid lagstiftningen på det

7 Riksdagen 1986187.17sami. Nr30

arbetsrättsliga området att företagarens möjligheter att styra sitt företag har
kringgärdats på olika sätt. Kravet på personlig borgen framstår därmed enligt
utskottets mening inte som lika befogat som tidigare. I den mån personlig
borgen krävs bör den avse endast företagaren och ej hans anhöriga.
Utskottet anser alltså att frågan bör utredas utifrån de aspekter som
motionären har angivit. Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad
utskottet nu har anfört. Därmed tillgodoses syftet med den nämnda
motionen, även om utskottet inte delar motionärens uppfattning att statliga
kreditorgan helt bör avstå från krav på personlig borgen.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande kravet pä personlig borgen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N334 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. Beskattningen av småföretag (mom. 25)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Effekterna
av” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det uppenbart att utformningen av skattesystemet utgör
det kanske allvarligaste hindret för nyföretagandet och för utvecklingen av
de små och medelstora företagen. Såsom framgår av motionerna 1986/
87:N149 (fp) och 1986/87:N143 (c) har såväl beskattningen av fysiska
personer som företagsbeskattningen effekter som just för dessa företag är
särskilt besvärande. De förslag om skattelättnader som framförs i de nämnda
motionerna finner utskottet från sina utgångspunkter väl ägnade att förbättra
de allmänna förutsättningarna för småföretagandet. Liknande synpunkter
framförs - dock utan särskilt yrkande - i motion 1986/87:N383 (m), som
utskottet nyss har behandlat. Riksdagen bör anmoda regeringen att i det
pågående arbetet med översyn av bl. a. företagsbeskattningen ta stor hänsyn
till småföretagens särskilda situation. Genom ett uttalande härom skulle
ifrågavarande yrkanden i motionerna 1986/87:N149 (fp) och 1986/87:N143
(c) bli tillgodosedda.

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. beträffande beskattningen av småföretag

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N143 yrkandena 2 och 3
och motion 1986/87:N149 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom. 27)

Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Lars Ahlström (alla m) anser

NU 1986/87:30

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till förslaget i motion 1986/87:N150 (m) om en
avveckling av de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet.
Såsom anförs i motionen kan företagens kreditförsörjning ske på normalt
sätt. För utveckling av nya produkter finns möjligheter till stöd från styrelsen
för teknisk utveckling (STU). Genom en sålunda ändrad inriktning av
fondernas verksamhet skulle möjligheter öppnas för fonderna att återbetala
sitt kapital till staten. Av propositionen framgår att fondernas likvida reserv
uppgår till ca 1 miljard kronor. Härav bör 125 milj. kr. kunna inbetalas till
staten under nästa budgetår. Riksdagen bör anmoda regeringen att ta upp
förhandlingar med de regionala huvudmännen om såväl ändrad inriktning av
fondernas verksamhet som återföring av kapital. Utskottet tillstyrker alltså
nämnda motion i berörd del. Av det anförda följer också att utskottet
avstyrker motion 1986/87:N143 (c) i motsvarande del.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N150 yrkande 14 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

36. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom. 27)
Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Någon
anledning” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Vad som anförs i propositionen om urholkningen av utvecklingsfondernas
kapital visar enligt utskottets mening klart på att ytterligare kapitaltillskott
till fonderna kan komma att behövas, ehuru regeringen inte synes beredd att
dra denna slutsats. Utskottet kan alltså ansluta sig till vad som sägs i frågan i
motion 1986/87:N143 (c). Riksdagen bör anmoda regeringen att inför nästa
avtalsperiod noga överväga behovet av ökat kapital för utvecklingsfonderna
med hänsyn till den delvis ändrade inriktningen av fondernas finansieringsverksamhet.
Därmed skulle nämnda motion tillgodoses i denna del.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Utvecklingsfondernas företagsservice (mom. 28)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Hadar Cars (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Önskemålet
i” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

NU 1986/87:30

Utskottet ansluter sig till de synpunkter på utvecklingsfondernas företagsservice
som framförs i motion 1986/87:N330 (fp). Det är viktigt att fonderna
kompletterar den service som tillhandahålls på marknaden. Som anförs i
motionen bör fonderna också sträva efter samarbete med företagens egna
organisationer, inte minst för att undvika dubbelarbete. Fondernas verksamhet
är särskilt viktig för de minsta företagen, och de bör därför fördela sina
resurser så att dessa företag inte blir satta på undantag. Det anförda gäller
inte bara företagsservicen utan även finansieringsverksamheten.

Utskottet kan också ansluta sig till vad som sägs i motion 1986/87:N150 (m)
om att fonderna inte bör konkurrera ut privata konsultföretag. Däremot
finner utskottet att motionärerna går för långt i sina krav på avgiftsbeläggning.
Särskild hänsyn bör även här tas till de minsta företagens situation.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad utskottet anfört.
Motion 1986/87:N330 (fp) tillstyrks alltså. Genom ett sådant uttalande blir
motsvarande yrkande i motion 1986/87:N150 (m) delvis tillgodosett.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande utvecklingsfondernas företagsservice
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N330 yrkandena 7-9 och
med anledning av motion 1986/87:N150 yrkande 14 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Utvecklingsfondernas företagsservice (mom. 28)

Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Önskemålet
i” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N150 (m) om
utvecklingsfondernas företagsservice. Det är av vikt att fonderna i sin
konsultverksamhet inte konkurrerar ut den verksamhet som bedrivs av
privata konsultföretag. Inte minst i de regionalpolitisk! eftersatta delarna av
landet är sådana företag ett värdefullt inslag i infrastrukturen. Fonderna bör
med hänsyn härtill tillämpa marknadsmässiga taxor för sina konsulttjänster.
En ökad avgiftsbeläggning av fondernas tjänster är angelägen även med
hänsyn till att statens kostnader för bidrag till verksamheten så långt möjligt
bör minskas. Utskottet ansluter sig också till vad som sägs i motionen om att
utvecklingsfonderna i ökad utsträckning bör anlita utomstående konsulter.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som
här anförts. Motion 1986/87:N150 (m) tillstyrks i berörd del. Genom vad
utskottet har föreslagit blir även motsvarande yrkanden i motion 1986/
87:N330 (fp) i huvudsak tillgodosedda.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande utvecklingsfondernas företagsservice
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N150 yrkande 14 i
ifrågavarande del och med anledning av motion 1986/87:N330 yrkandena
7—9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1986/87:30

100

39. Utvecklingsfondernas målgrupp (mom. 29)

NU 1986/87:30

Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn börjar på s. 52 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 53 med ”samma uppfattning” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har den nuvarande avgränsningen av utvecklingsfondernas
målgrupp till företag inom tillverkningsindustrin blivit alltmer
otidsenlig. Som påpekas i motion 1986/87:N330 (fp) ökar efterfrågan på olika
slags tjänster snabbt inom hela ekonomin. En utvidgning av målgruppen till
att omfatta samtliga hantverks- och serviceföretag skulle innebära färre
gränsdragningsproblem och en bättre anpassning till de aktuella behoven.

I anslutning till vad som sägs härom i såväl nyssnämnda motion som
motionerna 1986/87:N308 (fp) och 1986/87:N401 (fp) vill utskottet också
framhålla att nuvarande avgränsning av målgruppen missgynnar kvinnors
företagande, som förekommer främst i servicebranschen. En utvidgning av
målgruppen enligt utskottets förslag skulle alltså vara en viktig jämställdhetsreform.
Även ungdomars företagande skulle främjas. Riksdagen bör alltså
anmoda regeringen att vidta åtgärder för en utvidgning av målgruppen enligt
vad som anförts, i första hand genom ändring i finansieringsförordningen.
Härigenom skulle de nämnda tre motionerna tillgodoses såvitt här är i fråga.
Även motionerna 1986/87:N332 (c) och 1986/87:N333 (c) skulle till betydande
del tillgodoses.

dels att utskottet under 29 bort hemställa

29. beträffande utvecklingsfondernas målgrupp
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N330 yrkandena 10 och 12
samt motionerna 1986/87:N308, 1986/87:N332, 1986/87:N333 och
1986/87:N401 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

40. Utvecklingsfondernas styrelser (mom. 30)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Utskottet
förutsätter” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1986/87:N150 (m) och
1986/87:N330 (fp) om att personer med erfarenhet från företag i större
utsträckning bör utses till styrelseledamöter i utvecklingsfonderna. Utskottet
finner det anmärkningsvärt att regeringen ännu inte har tillgodosett utskottets
önskemål om underlag för bedömning av i vad mån hänsyn har tagits vid
styrelsevalen till utskottets uttalande i frågan våren 1985. Riksdagen bör
anmoda regeringen att snarast för riksdagen redovisa ett sådant underlag
jämte de slutsatser som regeringen drar därav. Med det sagda tillstyrker
utskottet de nämnda motionerna i berörda delar.

101

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande utvecklingsfondernas styrelser

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N150 yrkande 14 i
ifrågavarande del och motion 1986/87:N330 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

41. Regionalaexportsäljbolag (morn. 31)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är främjandet av de små och medelstora
företagens export en central uppgift för den statliga småföretagspolitiken.
Det finns här också en stor potential för ökad export. Erfarenheten visar
emellertid att det är svårt för de små företagen att introducera sina produkter
på den internationella marknaden. De olika former av stöd som nu lämnas
innebär att småföretagen i huvudsak själva måste svara för såväl arbetet som
den ekonomiska risken med marknadsföringen. Utskottet anser att det kan
finnas skäl att, såsom föreslås i motion 1986/87: N429 (c), nu utreda frågan om
inrättande av regionala exportsäljbolag med uppgift att vara ett slags
grossistcentraler för småföretagsprodukter avsedda för export. Riksdagen
bör anmoda regeringen att föranstalta om en sådan utredning. Med det sagda
tillstyrker utskottet nämnda motion i berörd del.

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. beträffande regionala exportsäljbolag

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N429 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Småföretagsfonden (mom. 32)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”1 likhet” och
slutar med ”berörts här” bort ha följande lydelse:

Utskottet tar avstånd från regeringens förslag om att Småföretagsfonden
skall tillföras ytterligare medel. I avvaktan på en avveckling av löntagarfondssystemet
bör fonden avstå från ytterligare engagemang. Riksdagen bör
göra ett uttalande härom till regeringen. Förslaget om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden bör avslås.
Genom de nämnda åtgärderna skulle motionerna 1986/87:N150 (m), 1986/
87:N149 (fp) och 1986/87:N143 (c) tillgodoses i berörda delar.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande Småföretagsfonden
att riksdagen

a) avslår proposition 1986/87:74 moment 4,

NU 1986/87:30

102

b) med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 12, motion 1986/ NU 1986/87:30

87:N149 yrkande 7 och motion 1986/87:N150 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Behov av stöd till SIFU (mom. 35)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Per-Richard
Molén (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Det finns”
och slutar med ”skall upphöra” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inte bestrida att den fortbildningsverksamhet i form av
kurser som bedrivs av SIFU är av värde för de små och medelstora företagen.

Emellertid tillhandahåller även ett antal andra utbildningsföretag liknande
kurser. Det kan enligt utskottets mening inte hävdas att SIFU:s kursutbud är
unikt och att det därigenom skulle finnas ett bärkraftigt motiv för statliga
subventioner till verksamheten som sådan. Utskottet ansluter sig alltså till
vad som anförs i motionerna 1986/87:N150 (m), 1986/87:N149 (fp) och
1986/87:N412 (fp) om att SIFU:s verksamhet i fortsättningen bör finansieras
enbart genom avgifter. Om småföretagens behov av utbildning inte blir
tillgodosett på marknadens villkor i en utsträckning som är önskvärd från
näringspolitisk synpunkt bör staten kunna lämna stöd. Sådant stöd bör
emellertid ges i konsumentledet för att inte konkurrensen mellan olika
producenter av utbildning skall snedvridas. I sammanhanget bör påpekas att
SIFU, förutom statsbidraget, åtnjuter förmånen av tjänstebrevsrätt, som har
värderats till 5 milj. kr. om året. Utskottet vill inte utesluta att viss
kompensation till SIFU för den konkurrensnackdel som nuvarande lokalisering
innebär kan vara motiverad. Denna fråga får dock prövas i ett
regionalpolitisk! sammanhang sedan eventuella merkostnader för SIFU har
redovisats. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig
bakom vad som här anförts om principerna för finansieringen av SIFU:s
verksamhet. Härigenom skulle de tre förenämnda motionerna tillgodoses i
berörda delar.

dels att utskottet under 35 bort hemställa

35. beträffande behov av stöd till SIFU
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N149 yrkande 9, motion
1986/87:N150 yrkande 3 och motion 1986/87:N412som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

44. Finansieringsordningför SIFU (mom. 36)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Per-Richard
Molén (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 58 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 59 med ”till småföretagsutveckling” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik som framförs i motion 1986/87:N135 (m) 103

mot regeringens förslag om att stöd till SIFU fortsättningsvis skall utbetalas

genom SIND. Som påpekas i motionen fråntas riksdagen insynen i subventioneringen
av SIFU genom att besluten förs ned på myndighetsnivå.
Utskottet finner det också anmärkningsvärt att regeringen till ordförande i
styrelsen för SIFU har utsett SIND:s generaldirektör. Denna personalunion
är enligt utskottets mening ägnad att undergräva förtroendet för myndighetens
opartiskhet vid behandlingen av olika bidragssökande på området.

I sammanhanget vill utskottet också framhålla att den utredning av SIND
som ligger till grund för regeringens förslag om SIFU visar allvarliga brister.
Som påtalas i motion 1986/87:N135 (m) har man i utredningen varken
kartlagt det privata utbudet av utbildningstjänster eller gjort någon egentlig
analys av småföretagens utbildningsbehov. Utredningen har i stället karaktären
av en partsinlaga med syfte att motivera fortsatta subventioner till SIFU.
Utskottet finner det således angeläget att regeringen föranstaltar om en ny
utredning - antingen genom ett oberoende organ eller i kommittéform - som
mer allsidigt och objektivt kan belysa angivna frågor.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som
här anförts om finansieringsordningen för SIFU och om en ny utredning om
småföretagsutbildningen. Genom ett sådant uttalande skulle motion 1986/
87:N135 (m) tillgodoses. Däremot avstyrker utskottet, i enlighet med sitt
tidigare ställningstagande, yrkandena i motionerna 1986/87:N137 (c) och
1986/87:N143 (c) om ett särskilt bidragsanslag till SIFU för nästa budgetår.
Utskottet återkommer - i samband med behandlingen av anslaget till
småföretagsutveckling - till frågan om medel till SIFU under övergången till
en ny finansieringsform.

dels att utskottet under 36 bort hemställa

36. beträffande finansieringsordning för SIFU
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1986/87:N135 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

45. Finansieringsordning för SIFU (mom. 36)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 58 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 59 med ”till småföretagsutveckling” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik som framförs i motionerna 1986/87:N137
(c) och 1986/87:N143 (c) mot regeringens förslag om att det särskilda anslaget
till SIFU skall upphöra och att det statliga stödet till verksamheten i
fortsättningen skall utbetalas via SIND. Genom att besluten sålunda förs ned
på myndighetsnivå fråntas riksdagen det direkta inflytandet över medelstilldelningen.
Som påpekas i förstnämnda motion finns det risk för att SIND
kommer att prioritera andra utbildningsföretag utan att ta vederbörlig
hänsyn till den regionalpolitiska betydelsen av SIFU:s lokalisering till Borås.
Utskottet anser alltså att medel liksom hittills bör tillföras SIFU genom ett
eget anslag på statsbudgeten. För nästa budgetår bör 12 milj. kr. anvisas för
ändamålet. Genom vad utskottet har föreslagit tillgodoses de två nämnda

NU 1986/87:30

104

motionerna. Utskottet instämmer också i den kritik som i motion 1986/ NU 1986/87:30

87:N135 (m) riktas mot SIND:s utredning om småföretagsutbildningen. En

ny, opartisk utredning i frågan bör genomföras. Riksdagen bör uttala sig

härför. Därmed skulle nämnda motion tillgodoses till viss del, även om

utskottet inte kan godta den inställning i sak till frågan om stöd till SIFU som

redovisas i motionen.

dels att utskottet under 36 bort hemställa

36. beträffande finansieringsordning för SIFU
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N137 och motion 1986/87:N143
yrkande 13 och med avslag på proposition 1986/87:74 moment 10 till
Bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling för budgetåret
1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
12 000 000 kr.,

b) med anledning av motion 1986/87:N135 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Grundutbildning för småföretagare (mom. 37)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den utbildning för företagardiplom som sker i regi av
Småföretagens riksorganisation fyller ett stort behov. Emellertid anser sig
utskottet inte kunna ta ställning till en fråga om stöd till en viss verksamhet på
området. Utskottet räknar med att den utredning om småföretagsutbildningen
som utskottet nyss har uttalat sig för kommer att belysa även frågan om
behovet av statligt stöd för sådan grundutbildning för de minsta företagen
som här avses. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. beträffande grundutbildning för småföretagare

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N384 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

47. Stöd till industridesign (morn. 38)

Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N149 (fp) om att
det särskilda stödet till industridesign nu bör kunna avvecklas. Liksom andra
selektiva insatser medför detta stöd risk för konkurrenssnedvridning.

Utskottet avstyrker därför regeringens förslag om medel till verksamheten
och tillstyrker motionen i berörd del.

8 Riksdagen 1986/87. 17sami Nr30

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande stöd till industridesign
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N149 yrkande 13 i ifrågavarande
del avslår proposition 1986/87:74 punkt B 4 moment 1,

b) med bifall till motion 1986/87 :N149 yrkande 13 i ifrågavarande
del avslår proposition 1986/87:74 punkt B 4 moment 2.

48. Permanent designutställning (morn. 39)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Utskottet -som” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N352 (vpk) om
behovet av en permanent designutställning i södra Stockholmsområdet. Som
anförs i motionen skulle en sådan utställning kunna medverka till en
utveckling av regiondelen och bli en motvikt till ren kommersialism.

Utskottet anser alltså att regeringen bör ta initiativ till en utredning i frågan
i samarbete med landstinget, kommunen och övriga intressenter. Riksdagen
bör uttala sig härför. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. beträffande permanent designutställning

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N352 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

49. Central instans för hantverket (morn. 40)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 60 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 61 med ”motionerna avstyrks” bort ha följande
lydelse:

utskottets” och slutar med ”motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening innebär den nuvarande ordningen för statens
ekonomiska stöd till hantverket betydande nackdelar. SIND:s verksamhet är
i första hand inriktad på främjande av industriell utveckling. Det finns risk
för att de särskilda förhållanden som gäller hantverket inte blir tillräckligt
beaktade och att frågor om stöd till denna näringsgren ges låg prioritet.
Utskottet anser därför att det näringspolitiska hantverksstödet i fortsättningen
bör bestämmas till sin omfattning av statsmakterna och lämnas direkt till
hantverket. Centrala hantverksnämnden - i vilken ingår företrädare för bl. a.
SIND och SIFU - bör därvid tills vidare fungera som organ för fördelning av
de resurser som ställs till förfogande. Genom den planerade ombildningen av
nämnden till ett hantverksinstitut med utvidgade resurser för utredningar
m. m. kommer behovet av en central instans för hantverket att bli väl
tillgodosett.

Enligt utskottets mening bör ett belopp av 2 milj. kr. ställas till nämndens

NU 1986/87:30

106

eller institutets förfogande för nästa budgetår som en basresurs. Utskottet
återkommer härtill i det följande under anslaget till småföretagsutveckling.
Självfallet bör intressenter inom hantverket även fortsättningsvis kunna söka
särskilda statliga bidrag till olika projekt, t. ex. på utbildningsområdet.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande ansluter sig till vad
som nu anförts. Härigenom skulle motionerna 1986/87:N381 (m) och - i
berörd del - 1986/87:N410 (fp) tillgodoses i väsentlig mån.

dels att utskottet under 40 bort hemställa

40. beträffande central instans för hantverket
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N381 och motion
1986/87:N410 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

50. Lärlingar i hantverksföretag (mom. 42)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”utskotts områden” bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som anförs i motion 1986/87:N409 (c) vill utskottet
understryka betydelsen av att ungdomar ges ökade möjligheter att bli
lärlingar i hantverksföretag. I detta syfte bör regelsystemet på området ses
över. Regeringen bör ta initiativ till en sådan översyn. Arbetet bör bedrivas i
nära samverkan med hantverkets organisationer. Vad utskottet nu har anfört
bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Motionen tillstyrks
alltså i berörd del.

dels att utskottet under 42 bort hemställa

42. beträffande lärlingar i hantverksföretag
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N409 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

51. Länsstyrelsernas ansvar för hantverket (morn. 43)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Hadar Cars (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Som påtalas i motionerna 1986/87:N330 (fp) och 1986/87:N410 (fp) är
länsstyrelsernas intresse för att främja hantverkets utveckling, t. ex. inom
ramen för de regionalpolitiska resurser som de förfogar över, högst
varierande. Utskottet anser att det finns anledning för riksdagen att genom
ett uttalande till regeringen understryka alla länsstyrelsers ansvar för en
gynnsam utveckling av hantverket. Med det anförda tillstyrker utskottet de
två motionerna i berörda delar.

NU 1986/87:30

107

dels att utskottet under 43 bort hemställa

43. beträffande länsstyrelsernas ansvar för hantverket

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N330 yrkande 6 och
motion 1986/87:N410 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

52. Utvecklingsfondernas ansvar för hantverket (morn. 44)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Hadar Cars (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1986/87:N410 (fp) om att
viss del av utvecklingsfondernas resurser bör avdelas för stöd till hantverket.
Erfarenheten har visat att hantverkets intressen ofta får stå tillbaka för den
industriella tillverkningens vid fondernas prioritering av olika stödbehov.
Utskottet tillstyrker därför motionärernas begäran om ett uttalande av
riksdagen i frågan.

dels att utskottet under 44 bort hemställa

44. beträffande utvecklingsfondernas ansvar för hantverket

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N410 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

53. Institut för instrumenthantverk (morn. 45)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Sorn
påpekas” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:
Som påpekas i motion 1986/87:N382 (m) har frågan om ett institut för
musikhantverk också en nordisk aspekt. Med hänsyn härtill och till
kulturutskottets starka förord för att nuvarande försöksverksamhet permanentas
anser näringsutskottet att regeringen nu bör vidta åtgärder för
genomförande av projektet enligt de riktlinjer som anges i motionen. Vid
behov av särskilda ekonomiska resurser för ändamålet får förslag i frågan
läggas fram för riksdagen. Genom ett uttalande till regeringen bör riksdagen
ansluta sig till vad som här anförts. Härigenom skulle motion 1986/87:N382
(m) tillgodoses.

dels att utskottet under 45 bort hemställa

45. beträffande institut för instrumenthantverk

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N382 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:30

108

54. Nordiskthantverkscentrum (mom. 46) NU 1986/87:30

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Hadar Cars
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”1 likhet” och
slutar med ”olika hantverksyrken” bort ha följande lydelse:

I likhet med kulturutskottet anser näringsutskottet att en nordisk utbildning
i vissa hantverksyrken skulle ha ett stort värde. Enligt näringsutskottets
mening finns det motiv även av näringspolitisk art för en sådan verksamhet.

Regeringen bör bl. a. inom ramen för det nordiska samarbetet arbeta för att
få till stånd en nordisk hantverksutbildning. Utskottet delar kulturutskottets
uppfattning att en förläggning av verksamheten till Leksand vore naturlig.

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad som här anförts.

Därigenom skulle motion 1986/87:N410 (fp) tillgodoses i berörd del.

dels att utskottet under 46 bort hemställa

46. beträffande nordiskt hantverkscentrum
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N410 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

55. Anslag till småföretagsutveckling (morn. 48)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Per-Richard
Molén (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”medel till” bort ha följande lydelse:

I anslutning till sina tidigare ställningstaganden rörande vissa av de
verksamheter som finansieras från anslaget föreslår utskottet att riksdagen
för nästa budgetår anvisar 110 milj. kr. till småföretagsutveckling, vilket
innebär en minskning för anslaget med ca 50 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag. Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1986/87:N150
(m), 1986/87:N149 (fp) och 1986/87:N343 (fp) såvitt gäller anslagsbeloppet.

Förslaget i motion 1986/87:N143 (c) om en höjning av anslaget avstyrks.

Någon medelsram för de två följande budgetåren bör inte komma i fråga,
varför regeringens förslag härom avstyrks.

Som tidigare har redovisats godtar utskottet inte den av regeringen
föreslagna finansieringsordningen för SIFU, innebärande att bidrag till SIFU
skall lämnas av SIND från detta anslag. Emellertid anser utskottet att
regeringen bör kunna använda anslaget för att övergångsvis täcka eventuella
kostnader för SIFU intill dess att fullständig avgiftsfinansiering av verksamheten
har genomförts. Utskottet tillstyrker alltså yrkandet härom i motion
1986/87:NI50 (m).

Utskottet räknar med en i huvudsak oförändrad medelstilldelning till de
regionala utvecklingsfonderna. Även vissa utbildningsinsatser torde kunna
inrymmas i det av utskottet förordade anslaget. Riktade insatser till
strategisk företagsutveckling m. m. bör däremot avvecklas.

Vidare har utskottet vid behandlingen i det föregående av frågor om det

9 Riksdagen 1986187.17sami. Nr30

statliga hantverksstödet räknat med ett bidrag för nästa budgetår av 2 milj.
kr. till Centrala hantverksnämnden. Medlen bör tas upp som en särskild
anslagspost och disponeras av regeringen.

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad utskottet har anfört
om användningen av anslaget.

dels att utskottet under 48 bort hemställa

48. beträffande anslag lill småföretagsutveckling
att riksdagen

a) avslår proposition 1986/87:74 punkt B 12 moment 1,

b) med anledning av proposition 1986/87:74 punkt B 12 moment 2,
med bifall till motion 1986/87:N149 yrkande 15, motion 1986/87:N150
yrkande 15 och motion 1986/87:N343 yrkande 10 samt med avslag på
motion 1986/87:N143 yrkande 11 till Småföretagsutveckling för budgetåret
1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 110 000 000 kr.,

c) med bifall till motion 1986/87:N150 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

56. Anslag till småföretagsutveckling (morn. 48)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”medel till” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder förslaget i motion 1986/87:N143 (c) om en ökning av
anslaget för nästa budgetår till 176 530 000 kr. Som en följd av anslagsökningen
bör medelsramen för de två följande budgetåren ökas till 375 milj. kr.
Utskottet avstyrker yrkandena i motionerna 1986/87:N150 (m), 1986/
87:N149 (fp) och 1986/87:N343 (fp) på en minskning av anslaget.

Utskottets förslag syftar till att skapa utrymme för en betydande ökning av
de statliga bidragen till de regionala utvecklingsfondernas företagsservice
m. m. Som anförs i motionen bör även en stor del av de medel som i dag
disponeras centralt av SIND för olika riktade småföretagsinsatser fördelas
till de olika utvecklingsfonderna. Utskottet räknar med att bidrag till SIFU
liksom hittills skall lämnas i form av ett särskilt anslag. Yrkandet i motion
1986/87:N150 (m) om vissa kostnader för SIFU saknar därmed aktualitet.

Det av utskottet föreslagna anslagsbeloppet innefattar 20 milj. kr. för
särskilda satsningar i energi- och miljöinvesteringar inom småföretagen.
Såsom anförs i motion 1986/87:N143 (c) bör dessa medel användas för
utlåning till olika projekt. Lånevillkoren bör vara förmånliga med hänsyn till
de långsiktigt positiva effekterna av projekten. Det bör ankomma på
regeringen att meddela närmare föreskrifter om stödsystemet.

Vidare har (= reservation 55) av anslaget.

dels att utskottet under 48 bort hemställa

48. beträffande anslag till småföretagsutveckling
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1986/87:74 punkt B 12 moment 1

NU 1986/87:30

110

medger att under budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under NU 1986/87:30
budgetåret 1987/88 ej disponerade medel, sammanlagt 375 000 000
kr. får användas för småföretagsutveckling,

b) med anledning av proposition 1986/87:74 punkt B 12 moment 2,
med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 11 och med avslag på
motion 1986/87:N149 yrkande 15, motion 1986/87:N150 yrkande 15
och motion 1986/87:N343 yrkande 10 till Småföretagsutveckling för
budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 176 530 000 kr.,

c) (= utskottet).

57. Branschfrämjande åtgärder (mom. 49)

Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N150 (m)om att
särskilda medel inte bör anvisas för branschprogrammen inom SIND.

Pågående verksamhet bör kunna avvecklas med utnyttjande av de reservationer
som finns på anslaget. Regeringens förslag om anslag för nästa
budgetår och medelsram för de två följande åren avstyrks följaktligen.

Likaså avstyrker utskottet förslagen i motionerna 1986/87:N149 (fp), 1986/

87:N343 (fp) och 1986/87:N143 (c) om medel till verksamheten.

dels att utskottet under 49 bort hemställa

49. beträffande branschfrämjande åtgärder
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N150 yrkande 8 avslår proposition
1986/87:74 punkt B 11 mom. 1,

b) med bifall till motion 1986/87:N150 yrkande 7 avslår proposition
1986/87:74 punkt B 11 moment 2 samt motion 1986/87:N143 yrkande
15, motion 1986/87:N149 yrkande 14 och motion 1986/87:N343
yrkande 9.

58. Branschfrämjande åtgärder (mom. 49)

Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1986/87:N149 (fp) och
1986/87:N343 (fp) om att den typ av selektiva stödåtgärder som branschprogrammen
utgör kan leda till felaktig resursfördelning. Det s. k. allmänna
strukturutvecklingsprogrammet bör snarast avvecklas. För redan gjorda
åtaganden inom främst programmet för den träbearbetande industrin bör ett
anslag av 6 milj. kr. anvisas för nästa budgetår. Någon medelsram för de
följande två budgetåren bör emellertid inte komma i fråga. Utskottet

tillstyrker med det anförda de två nämnda motionerna och avstyrker motion Hl

1986/87:N 143 (c) , alla i berörda delar. Motion 1986/87:N150 (m) tillstyrks
såvitt gäller medelsram men avstyrks såvitt gäller anslag för nästa budgetår.

dels att utskottet under 49 bort hemställa

49. beträffande branschfrämjande åtgärder
att riksdagen

a) (= reservation 57),

b) med anledning av proposition 1986/87:74 punkt Bil moment 2,
med bifall till motion 1986/87:N149 yrkande 14 och motion 1986/
87:N343 yrkande 9 samt med avslag på motion 1986/87:N143 yrkande
15 och motion 1986/87:N150 yrkande 7 till Branschfrämjande åtgärder
för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 6 000 000 kr.

59. Branschfrämjande åtgärder (mom. 49)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till förslaget i motion 1986/87:N143 (c) om ökade
resurser till branschfrämjande åtgärder, i första hand för insatser inom den
träbearbetande industrin. Behovet av sådana åtgärder har klarlagts i SIND:s
treårsplan, i vilken ett belopp av 66 milj. kr. har tagits upp för ändamålet.
Utskottet föreslår med tillstyrkande av nämnda motion att riksdagen för
nästa budgetår anvisar 22 milj. kr. till branschfrämjande åtgärder. För de två
följande budgetåren bör regeringen bemyndigas att använda ytterligare 44
milj. kr. för ändamålet. Av det sagda följer att utskottet avstyrker
motionerna 1986/87:N150 (m), 1986/87:N149 (fp) och 1986/87:N343 (fp) i
berörda delar.

dels att utskottet under 49 bort hemställa

49. beträffande branschfrämjande åtgärder
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1986/87:74 punkt Bil moment 1
och med avslag på motion 1986/87:N150 yrkande 8 medger att under
budgetåren 1988/89 och 1989/90, utöver under budgetåret 1987/88 ej
disponerade medel, sammanlagt 44 000 000 kr. får användas för
verksamheten med branschfrämjande åtgärder,

b) med anledning av proposition 1986/87:74 punkt Bil moment 2,
med bifall till motion 1986/87:N143 yrkande 15 och med avslag på
motion 1986/87:N 149 yrkande 14, motion 1986/87:N150 yrkande 7 och
motion 1986/87:N343 yrkande 9 till Branschfrämjande åtgärder för
budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 22 000 000 kr.

NU 1986/87:30

112

60. Ökad förädling inom sågverksindustrin (mom. 50) NU 1986/87:30

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 65 med ”Av vad” och
slutar på s. 66 med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Som påpekas i motion 1986/87:N316 (vpk) finns det inom branschen ett
stort behov av samarbete och samgående i marknadsföring och teknikutveckling.
Verksamheten måste inriktas mot vidareförädling och anpassning av
produktionen till kundernas behov, vilket ställer stora krav på kompetenshöjning
inom branschen. Sågverksföretagen saknar ofta möjligheter att
initiera de nödvändiga förändringarna av produktionsinriktningen. Enligt
utskottets mening måste huvudansvaret härför ligga på staten, inte minst
med hänsyn till sågverkens stora betydelse för sysselsättningen och för
utnyttjandet av naturresurserna i Norrland. De insatser som nu görs av
SIND, STU m.fl. är helt otillräckliga. Utskottet ansluter sig därför till
motionärernas krav på en aktionsplan för ökad förädling inom sågverksindustrin.
Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utarbeta en sådan plan.
Motion 1986/87:N316 (vpk) tillstyrks.

dels att utskottet under 50 bort hemställa

50. beträffande ökad förädling inom sågverksindustrin
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N316 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

61. Statens industriverk (mom. 53)

Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Vad som”
och slutar med ”medelsram tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N150 (m) om
SIND:s framtida verksamhet och om riktlinjerna för en anpassning av den
nuvarande organisationen härtill. Utredningsverksamheten bör sålunda
avvecklas helt. Stödverksamhet med inslag av exportfrämjande bör kunna
överföras till Sveriges exportråd. Vissa uppgifter med anknytning till STU:s
verksamhet bör övertas av STU. Återstående uppgifter för SIND kommer
att gälia i huvudsak regionalpolitiken. Såsom anförs i motionen bör den nya
organisationen vara fullt genomförd under budgetåret 1988/89. Förslag bör
alltså läggas fram för riksdagen under nästa riksmöte. Genom ett uttalande
bör riksdagen anmoda regeringen härtill. Motionen tillstyrks i denna del.

Utskottet tillstyrker även yrkandena i samma motion på att SIND:s
förvaltningsanslag skall minskas och att utredningsanslaget skall upphöra.
Enligt utskottets mening är det angeläget att anpassningen till den nya
organisationen påbörjas snarast. Motion 1986/87:N150 (m) tillstyrks alltså
även såvitt gäller anslagsfrågorna. Därigenom tillgodoses i viss mån också de
önskemål om minskning av de två anslagen som med delvis liknande
motivering framförs i motionerna 1986/87:N149 (fp) och 1986/87:N343 (fp).

113

dels att utskottet under 53 bort hemställa

53. beträffande statens industriverk
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N150 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) med anledning av proposition 1986/87:74 punkt B 1, med bifall
till motion 1986/87:N150 yrkande 17 och med anledning av motion
1986/87:N149 yrkande 11 och motion 1986/87:N343 yrkande 6 till
Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 40 000 000 kr.,

c) med bifall till motion 1986/87:N 150 yrkande 19 avslår proposition
1986/87:74 punkt B 2 moment 1,

d) med bifall till motion 1986/87:N150 yrkande 18 avslår proposition
1986/87:74 punkt B 2 moment 2 samt motion 1986/87:N149
yrkande 12 och motion 1986/87:N343 yrkande 7.

62. Statens industriverk (mom. 53)

Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Vad som”
och slutar med ”medelsram tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N149 (fp) om att
utredningsverksamheten vid SIND bör kraftigt begränsas. I enlighet härmed
tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1986/87:N149 (fp) och 1986/
87:N343 (fp) på minskningar av anslagen till SIND för nästa budgetår med 6
milj. kr. resp. 2,5 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Någon
medelsram för utredningsanslaget för de två följande budgetåren bör ej
komma i fråga. Utskottet är däremot inte berett att ansluta sig till vad som
anförs i motion 1986/87:N150 (m) om en radikal omorganisation av SIND,
innebärande att huvuddelen av den nuvarande verksamheten förs över till
andra organ eller avvecklas. Denna motion avstyrks alltså i berörd del,
liksom yrkandena i samma motion på långtgående anslagsminskningar.

dels att utskottet under 53 bort hemställa

53. beträffande statens industriverk
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med anledning av proposition 1986/87:74 punkt B 1, med bifall
till motion 1986/87:N149 yrkande 11 och motion 1986/87:N343
yrkande 6 samt med avslag på motion 1986/87:N150 yrkande 17 till
Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 46 998 000 kr.,

c) (= reservation 61),

d) med anledning av proposition 1986/87:74 punkt B 2 moment 2,
med bifall till motion 1986/87:N149 yrkande 12 och motion 1986/
87:N343 yrkande 7 samt med avslag på motion 1986/87:N150 yrkande
18 till Statens industriverk: Utredningsverksamhet för budgetåret
1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2 000 000 kr.

NU 1986/87:30

114

63. Bär- och konservindustri i Norrbotten (mom. 60)

NU 1986/87:30

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 69 med ”Med
hänvisning” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det i och för sig tillfredsställande att arbetet med att
etablera en bärpressanläggning i Hedenäset nu synes kunna ge resultat. Som
påpekas i motion 1986/87:N315 (vpk) är emellertid etableringen av bär- och
konservindustri i Norrbotten inte bara en regional angelägenhet. Frågan har
också viktiga livsmedelspolitiska aspekter. Tendenserna till koncentration
inom livsmedelsindustrin innebär ökad sårbarhet och försämrad kvalitet.
Det är därför viktigt att åtgärder vidtas för att främja uppbyggnaden av
livsmedelsproduktion grundad på lokala råvaror på olika håll i landet.
Förutsättningarna härför är, som påpekas i motionen, särskilt goda i
Norrbotten i fråga om bär och svamp. En handlingsplan bör därför utarbetas
med sikte på omfattande utbyggnad av bär- och konservindustri i länet.
Riksdagen bör uppmana regeringen att föranstalta härom. Med det anförda
tillstyrker utskottet motion 1986/87:N315 (vpk).

dels att utskottet under 60 bort hemställa

60. beträffande bär- och konservindustri i Norrbotten
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N315 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Monopolism inom livsmedelsindustrin (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anför:

Enligt vår mening kan alltför stora blockbildningar såväl i produktionsledet
som i grossistledet minska detaljhandelns möjligheter att differentiera
varuutbudet, vilket kan innebära dyrare varor för konsumenten. Till skillnad
från upphovsmännen till motion 1986/87:N428 (vpk) ser vi emellertid inte
botemedlet i regleringar utan i en fungerande konkurrens.

2. Näringspolitikens roll vid industrikriser (mom. 8)

Erik Flovhammar, Per-Richard Molén och Lars Ahlström (alla m) anför:

Vi har anslutit oss till de principer för krisstöd som anges i proposition
1986/87:74. Enligt vår mening har emellertid det stöd som har lämnats i
samband med varvsnedläggningarna i Uddevalla och Malmö utgjort en
alltför stor resursinsats. Regeringens åtgärder har dessutom inneburit stora
ekonomiska förmåner för de två svenska biltillverkarna.

115

3. Visst ianspråktagande av allmän investeringsfond

(mom. 26)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Per-Richard
Molén (m) och Lars Ahlström (m) anför:

Vi erinrar om förslag från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida om
att investeringsfonder skall få tas i anspråk generellt. Detta skulle få en
positiv effekt inte minst för de små och medelstora företagen.

NU 1986/87:30

116

Kulturutskottets yttrande
1986/87:7 y

NU 1986/87:30
Bilaga

om vissa hantverksfrågor

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 7 april 1987 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle
att yttra sig över motionerna 1986/87:N382 och 1986/87:N410 yrkande 4.

Kulturutskottet får med anledning härav anföra följande.

Förslagen i motionerna syftar till att bygga ut den verksamhet med
utbildning i hantverksyrken som nu pågår vid Hantverkets folkhögskola i
Leksand.

I motion N382 (m) begärs en utredning om förutsättningarna för att bilda
ett institut för instrumenthantverk i anslutning till den fyraåriga utbildning
som på försök har startats vid denna folkhögskola. Motionärerna föreslår att
statens kulturråd skall få i uppdrag att i samråd med nordiska ministerrådet
göra denna utredning.

Statens kulturråd har tagit initiativ till att en särskild arbetsgrupp
undersökt möjligheterna att fortsätta och utveckla utbildningen i instrumenthantverk
i Leksand. Arbetsgruppen lade i januari 1985 i en särskild studie
Instrumenthantverk - utbildning och utveckling fram förslag om en permanentning
av utbildningen vid Hantverkets folkhögskola. Enligt förslaget skall
en särskild stiftelse bildas som skall svara för utbildning och utveckling med
forskningsanknytning. Den totala årliga kostnaden beräknas uppgå till
615 000 kr. under förutsättning av att yrkesutbildningen även framgent får
del av det statliga folkhögskoleanslaget. Kulturrådet har i skrivelse till
utbildningsdepartementet i september 1985 ställt sig bakom de förslag som
lagts fram i studien och uttalat att det är angeläget att förslagen blir
genomförda. I skrivelsen redovisar kulturrådet bl. a. att instrumenthantverkets
betydelse för musiklivet har påtalats från olika håll. Bristen på kunniga
reparatörer och byggare är besvärande, vilket konstaterats av bl. a. konstnärsnämnden,
Musikaliska akademien och Teatrarnas riksförbund. Vidare
anför kulturrådet följande:

Som framgår av studien är instrumenthantverkets framtid i Sverige till stor
del en utbildningsfråga och faller i detta avseende inte under kulturrådets
ansvarsområde. Frågan har emellertid ett betydligt vidare kulturpolitiskt
intresse. Det gäller att bevara och utveckla en hantverkskultur. Om detta
inte kan ske nu kommer förutsättningarna för ett levande musikliv att
försämras. - Den ekonomiska insats som fordras är liten i förhållande till
frågans stora betydelse.

117

Nordiska ministerrådet har år 1985 tillsatt en särskild samarbetsgrupp för
små yrkesfack med uppgift att främja nordiskt samarbete i fråga om
utbildning för dessa yrkesområden. Gruppen undersöker möjligheterna till
dels elevutväxling mellan de nordiska länderna, dels lärarfortbildning, dels
läromedelsutbyte. Enligt vad utskottet inhämtat har gruppen närmare
studerat utbildningen för instrumenthantverkare i Leksand. Arbetsgruppen
avser att lägga fram förslag till handlingsplan för nordiskt samarbete inom
området små yrkesfack till hösten 1987.

Enligt utskottets mening är det angeläget att den försöksverksamhet med
utbildning i instrumenthantverk som sker vid Hantverkets folkhögskola i
Leksand får fast form och blir permanent. Denna utbildning behövs med
hänsyn både till musiklivets behov och till kravet på att säkra det yrkesmässiga
hantverkets bestånd.

Med hänvisning till redogörelsen i det föregående anser utskottet att en
särskild utredning inte är erforderlig. Motion N382 bör därför enligt
utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt motion N410 (fp) bör riksdagen i en framställning till regeringen
uttala sig för att ett nordiskt hantverkscentrum inrättas i Leksand. Motionärerna
hänvisar till att Hantverkets folkhögskola ligger i Leksand och att
hemslöjdens kursgård Sätergläntan ligger i det närbelägna Insjön. De anser
att det är angeläget att traditionellt hantverkskunnande inom byggnadssektorn
bevaras, liksom kännedom om äldre framställningssätt och material vid
restaurering och renovering av kulturföremål.

Vissa utbildningsinsatser görs för att bevara hotade hantverk. Inom
gymnasieskolans ram finns ett nytt system för lärlingsutbildning. Vidare finns
specialkurser för utbildning inom många traditionella hantverksyrken. Även
vid folkhögskolor ges viss utbildning i hantverk av mera traditionellt slag och
i olika slöjdarter, ofta med anknytning till den bygd där folkhögskolan
verkar. Kurser för hantverkare ges också av statens institut för företagsutveckling
(SIFU), t. ex. i marmoreringsmålning och förgyllning.

Frågan om en gemensam nordisk utbildning för hantverkare behandlas i
ett remissyttrande som riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
har avgett i mars 1987 över ett medlemsförslag i Nordiska rådet om
bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla miljöer samt kulturföremål och
kulturminnesmärken i Norden. I yttrandet redovisas att inom Europarådsarbetet
har hantverksfrågorna haft hög aktualitet under 1980-talet med flera
analyserande konferenser som lett fram till en rekommendation från
ministerkommittén rörande bl. a. utbildning, behov av material och metodkunskap.
Ett nätverk av utbildningscentra för hantverkare håller på att
formeras.

Vidare påpekas att det inom konserveringsområdet finns stora behov av en
gemensam nordisk satsning. I detta sammanhang anförs bl. a. följande:

Inom stenhuggeri råder t. ex. stor brist på yrkeskunnigt folk och utbildning
saknas i dag. För konservatorer skulle en gemensam nordisk vidareutbildning
vara av stort värde. Erfarenhet av sådan utbildning för sten- och
träkonservering finns i dag på europeisk bas. Att bygga på de nationella
befintliga utbildningarna med nordisk vidareutbildning skulle ge konserveringsverksamheten
avsevärt förbättrade möjligheter. Inte minst mot bak -

NU 1986/87:30
Bilaga

(KrU 1986/87:7 y)

grund av de accelererande skadorna på grund av luftföroreningarna kommer
kvalificerad konservatorkompetens att vara en förutsättning för bevarandet
av de kulturminnen och kulturföremål vi har.

Det är viktigt att kompetens och kunskaper inom olika hantverksyrken kan
vidmakthållas och föras vidare till nästa generation. Av remissyttrandet från
riksantikvarieämbetet framgår att det finns behov av vidareutbildning såväl i
fråga om byggnadsvård som på konserveringsområdet och att dessa problem
uppmärksammas i det nordiska samarbetet. Enligt utskottets mening bör
frågan om utbyggd utbildning inom olika hantverksyrken övervägas. Härvid
bör även möjligheterna att förlägga en sådan verksamhet till Leksand
undersökas. I Leksand och dess omnejd finns redan viss hantverksutbildning,
och det finns därför goda förutsättningar att bygga upp ett nordiskt
hantverkscentrum i Leksand.

Näringsutskottet bör föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen
till känna vad kulturutskottet här anfört.

Stockholm den 30 april 1987

På kulturutskottets vägnar

Ing-Marie Hansson

Närvarande: Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung (s). Maja Bäckström
(s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c), Berit Oscarsson (s), Lars
Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck
(fp), Erkki Tammenoksa (s), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos
(vpk), Lars Ahlström (m) och Håkan Stjernlöf (m).

Avvikande mening

Lars Ahlmark, Lars Ahlström och Håkan Stjernlöf (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. [118] börjar med ”Med hänvisning” och
slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Riksdagen bör, med anledning av motion N382, göra ett uttalande av
denna innebörd.

NU 1986/87:30
Bilaga

(KrU 1986/87:7 y)

119

Innehåll

NU 1986/87:30

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Huvudsakligt innehåll 3

Förslag 5

Motionerna 8

Yrkanden 8

Motivering 16

Anslagsfrågor 19

Utskottet 20

Inledning 20

Allmänna frågor 21

Näringspolitikens inriktning 21

Ökat samhällsinflytande i vissa branscher 24

Avreglering och regelförenkling 26

Näringspolitikens roll vid industrikriser 29

Kommunal näringspolitik 30

Internationella investeringar 31

Svenska företags investeringar i utlandet 31

Utländska företagsförvärv m. m. i Sverige 33

Teknisk forskning och utveckling — 38

Teknikpolitiken 38

Nationellt program på informationsteknologins område 40

Industrifonden 44

Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag 45

Småföretagsutveckling 46

Småföretagspolitiken 46

Kravet på personlig borgen 48

Beskattningen av småföretag 48

Visst ianspråktagande av allmän investeringsfond 49

De regionala utvecklingsfonderna 50

Regionala exportsäl j bolag 54

Småföretagsfonden 55

Norrlandsfonden 55

Industrigarantilån 56

Utbildningsfrågor 57

Design 59

Hantverk 59

Anslag till småföretagsutveckling 63

Vissa anslag m. m 64

Utvecklingsinsatser i vissa branscher 64

Statens industriverk 66

Övriga anslag 67

Regionala näringspolitiska satsningar 67 NU 1986/87:30

Hemställan 69

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (m, fp) 75

2. Näringspolitikens inriktning (c) 77

3. Näringspolitikens inriktning (vpk) 78

4. Förstatligande av läkemedelsindustrin (m, fp, c) 80

5. Förstatligande av läkemedelsindustrin (vpk) 80

6. Monopolism inom livsmedelsindustrin (vpk) 81

7. Principer för fortsatt avregleringsarbete (m, fp, c) 82

8. Principer för fortsatt avregleringsarbete (vpk) 82

9. Reglerna vid start av företag (m, fp, c) 83

10. Normgruppen (m, fp, c) 83

11. Parlamentariskdelegation(m,fp, c) 84

12. Näringspolitikens roll vid industrikriser (c) 84

13. Näringspolitikens roll vid industrikriser (vpk) 85

14. Kommunal näringspolitik (m, fp) 85

15. Svenska företags investeringar i utlandet (m, fp) 86

16. Svenska företags investeringar i utlandet (vpk) 87

17. Utländska företagsförvärv i Sverige (m, fp) 87

18. Utländska företagsförvärv i Sverige (vpk) 88

19. Ändringar i företagsförvärvslagen m. m. (m, fp) 89

20. Ändringar i företagsförvärvslagen m. m. (vpk) j.... 89

21. Utländska portföljinvesteringar (m, fp) 90

22. Utländska portföljinvesteringar (vpk) 91

23. Teknikpolitiken (c) 91

24. Teknikpolitiken (vpk) 92

25. Utveckling av alternativ högteknologi (vpk) 93

26. Utvärdering av ny teknik (vpk) 93

27. Tillämpningsprojekt inom telekommunikationsområdet (m, fp,

c) 94

28. Industrifonden (m, fp) 94

29. Industrifonden (c) 95

30. Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag (c) 95

31. Småföretagspolitiken(m,fp,c) 96

32. Småföretagspolitiken (vpk) 97

33. Kravet på personlig borgen (m, fp, c) 97

34. Beskattningen av småföretag (m, fp, c) 98

35. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (m) 98

36. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (c) 99

37. Utvecklingsfondernas företagsservice (fp, c) 99

38. Utvecklingsfondernas företagsservice (m) 100

39. Utvecklingsfondernas målgrupp (fp) 101

40. Utvecklingsfondernas styrelser (m, fp, c) 101

41. Regionala exportssäljbolag (c) 102

42. Småföretagsfonden (m, fp, c) 102

43. Behov av stöd till SIFU(m, fp) 103 121

44. FinansieringsordningförSIFU(m, fp) 103 NU 1986/87:30

45. Finansieringsordning för SIFU (c) 104

46. Grundutbildningförsmåföretagare(m,fp,c) 105

47. Stöd till industridesign (fp) 105

48. Permanent designutställning (vpk) 106

49. Central instans för hantverket (m, fp, c) 106

50. Lärlingar i hantverksföretag(m, fp, c) 107

51. Länsstyrelsernas ansvar för hantverket (fp, c) 107

52. Utvecklingsfondernas ansvar för hantverket (fp, c) 108

53. Institut för instrumenthantverk (m, fp, c) 108

54. Nordiskt hantverkscentrum (m, fp, c) 109

55. Anslag till småföretagsutveckling (m, fp) 109

56. Anslag till småföretagsutveckling (c) 110

57. Branschfrämjande åtgärder (m) lil

58. Branschfrämjande åtgärder (fp) lil

59. Branschfrämjande åtgärder (c) 112

60. Ökad förädling inom sågverksindustrin (vpk) 113

61. Statens industriverk (m) 113

62. Statens industriverk (fp) 114

63. Bär- och konservindustri i Norrbotten (vpk) 115

Särskilda yttranden

1. Monopolism inom livsmedelsindustrin (m, fp) 115

2. Näringspolitikens roll vid industrikriser (fp) 115

3. Visst ianspråktagande av allmän investeringsfond (m, fp) 116

Bilaga

Kulturutskottets yttrande KrU 1986/87:7 y om vissa hantverksfrågor 117

122