Näringsutskottets betänkande

om investeringsgarantier (prop. 1986/87:98)

1986/87:27

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1986/87:98 om investeringsgarantier (utrikesdepartementet),

dels en motion som har väckts med anledning av propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker att riktlinjerna för det av exportkreditnämnden administrerade
investeringsgarantisystemet ändras enligt regeringens förslag. Syftet
är att systemet, som sedan tillkomsten år 1968 inte har utnyttjats, skall bli
tillämpligt i ökad utsträckning. En vidgad beloppsram för detta slags
garantier tillstyrks också. En reservation (vpk) går ut på att riksdagen skall
avslå propositionen och begära ett nytt förslag, byggt på biståndspolitiska
principer.

Propositionen

Förslag

Regeringen föreslår - efter föredragning av statsrådet Anita Gradin - att
riksdagen

1. godkänner de ändringar av riktlinjerna för investeringsgarantisystemet
som föredragande statsrådet har förordat i propositionen (avsnitt 2.1),

2. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för
investeringar i utlandet till ett belopp av högst 1 000 000 000 svenska kronor
eller motsvarande belopp i utländsk valuta (avsnitt 2.2).

Innebörd och motivering

Det grundläggande syftet med investeringsgarantisystemet, vilket administreras
av exportkreditnämnden, är att garantierna skall bidra till den
ekonomiska utvecklingen i u-länderna. Enligt regeringens förslag vidgas
länderkretsen den 1 oktober 1987 till att omfatta alla länder; för närvarande
gäller vissa begränsningar. Samtidigt föreslås en del ytterligare ändringar i
reglerna. Garanti skall i undantagsfall kunna medges juridiska personer som

1 Riksdagen 1986187.17sami. Nr 27

inte är verksamma i Sverige. Garantitäckningen av en investerings avkastning
anpassas till vad som gäller inom andra länders investeringsgarantisystem.
Möjlighet ges att under vissa förutsättningar täcka återinvesteringar
som görs med icke transfererbara vinstmedel liksom också exportfordringar
som omvandlas till investeringar. Möjlighet till garantigivning i utländska
valutor införs. Premienivån bör. uttalas det, bestämmas med hänsyn till
risken i det enskilda ärendet. Ramen för investeringsgarantier, vilken sedan
år 1968 är 400 milj. kr., vidgas till 1 000 milj. kr.

Motionen

Yrkande

I motion 1986/87:NI56 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen

1. avslår proposition 1986/87:98,

2. hos regeringen begär förslag om investeringsgarantier som kan medverka
till en utveckling i linje med vad som är målet för svensk biståndspolitik.

Motivering

Ett investeringsgarantisystem som inte har fungerat blir inte bättre därför att
det kommer att omfatta alla länder, säger motionärerna. Systemet borde i
stället ändras så att det bättre passar de utvecklingsländer vilkas utvecklingsplanering
är förenlig med den svenska biståndspolitiken. Företag som
investerar i länder med stora politiska risker torde räkna med särskilt god
profitkvot och borde då låta de kalkylerade vinsterna uppväga eventuella
förluster. En investeringsgaranti som försäkrar mot viss politisk risk kan,
menar motionärerna, motiveras endast om det överordnade målet är en
utveckling som kan vara ett led i biståndsverksamhet.

Utskottet

Enligt beslut i riksdagen inrättades år 1968 ett system med statliga investeringsgarantier,
avsedda som ett biståndspolitiskt instrument. Garantierna
täcker inte kommersiella men däremot politiska risker, t. ex. risken för
nationalisering. Från början kunde garantier inte lämnas för investeringar
annorstädes än i de länder som är huvudmottagare av svenskt bilateralt
bistånd. År 1979 utvidgades länderkretsen. Ett land utanför programlandskretsen
kan emellertid komma i fråga endast om dess utvecklingsplanering är
förenlig med den svenska biståndspolitikens mål. För investeringar i relativt
rika u-länder skall garantier inte få ges annat än undantagsvis.

I praktiken har investeringsgarantisystemet inte blivit utnyttjat. Tolv
ansökningar har kommit in till exportkreditnämnden (EKN) under de snart
två decennier som har gått sedan systemet infördes, men inget ärende har
utmynnat i att en garantiförbindelse har utfärdats.

Mot bakgrund härav och av beslut inom Världsbanken om inrättande av
ett multilateralt investeringsgarantisystem föreslås i proposition 1986/87:98
vissa ändringar i de nu gällande reglerna för investeringsgarantier från EKN.

NU 1986/87:27

Innebörden har redovisats i det föregående. En huvudpunkt i förslaget är
att systemet fortsättningsvis skall gälla alla länder. En restriktion skall dock
vara att garantier för investeringar inte bör medges i ett land där förhållandena
på arbetsmarknaden ”upplevs som direkt stötande” eller där det
uppenbarligen förekommer allvarliga och upprepade kränkningar av de
grundläggande mänskliga rättigheterna. En konsekvens av att länderkretsen
utökas bedöms bli att investeringsgarantisystemet kan vara av intresse i fråga
om statshandelsländer. Ramen för investeringsgarantier, som hela tiden har
varit 400 milj. kr., föreslås inför en beräknad ökad efterfrågan bli utvidgad
till 1 000 milj. kr.

Vänsterpartiet kommunisterna riktar i motion 1986/87:N156 kritik mot
regeringens förslag. Att garantier kan ges för investeringar i fler länder än
tidigare medför, menar motionärerna, ingen förbättring för u-länderna. Att
främja dessa länders utveckling borde vara det överordnade syftet. Motionen
utmynnar i krav på att riksdagen skall avslå propositionen och begära att
regeringen lägger fram förslag om investeringsgarantier som kan medverka
till en utveckling i linje med vad som är målet för den svenska biståndspolitiken.

Att systemet med investeringsgarantier inte har kommit att spela sin
ursprungligen avsedda biståndspolitiska roll innebär samtidigt att biståndsanslagen
inte har belastats med några förluster till följd av sådana garantier.
Dessa anslag har sålunda ograverade stått till buds för andra ändamål. Enligt
nu gällande regler skall förluster som förorsakas av investeringsgarantier inte
täckas av biståndsmedel.

Hittillsvarande erfarenheter och önskvärdheten av en anpassning till det
multilaterala investeringsgarantisystemet talar enligt utskottets mening för
att regeringens förslag bör godtas. Att det svenska investeringsgarantisystemet
på så sätt kan tillämpas mera generellt inom handelspolitikens ram
minskar inte alls u-ländernas möjligheter att dra nytta av systemet. Det råder
i detta sammanhang inte, som man i motion 1986/87:N156 (vpk) tycks vilja ge
sken av, någon motsättning mellan biståndspolitiska och andra intressen. De
ytterligare utlandsinvesteringar som det nu skall kunna ges garantier för kan
väntas medverka till ökad export av varor och tjänster från Sverige, till gagn
för samhällsekonomin.

Utskottet tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:98 och med avslag
på motion 1986/87:N156

1. godkänner de ändringar av riktlinjerna för investeringsgarantisystemet
som föreslås i propositionen,

2. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti
för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 1 000 000 000
svenska kronor eller motsvarande belopp i utländsk valuta.

Stockholm den 7 maj 1987

På näringsutskottets vägnar

NU 1986/87:27

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s),
Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson,
(s), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Jörn Svensson (vpk),
Sven-Åke Nygårds (s), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och
Elving Andersson (c).

Reservation

Jörn Svensson (vpk) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

Enligt beslut (= utskottet) svenska biståndspolitiken.

Att systemet med investeringsgarantier inte har kommit att spela sin
avsedda biståndspolitiska roll borde rimligen leda till allvarliga överväganden
om hur det ursprungliga syftet skall kunna främjas. Regeringen har
emellertid valt att i stället ytterligare anpassa systemet efter önskemål från
storföretag som tror sig kunna vinna ökade profiter genom att utnyttja
underbetald arbetskraft i andra länder. Samhället bör, som framhålls i
motion 1986/87:N156 (vpk), inte ge sitt stöd till strävanden av det slaget. De
vinster som företagen räknar med i samband med sådana utlandsinvesteringar
borde förslå till att täcka kostnaderna för investeringsgarantier som
meddelas på affärsmässiga grunder.

Regeringens förslag bör alltså inte genomföras. I stället bör investeringsgarantisystemet
prövas om med sikte på att det, såsom från början var tänkt,
skall bli ett verksamt instrument för svenskt bistånd till utvecklingsländerna.

Utskottet tillstyrker sålunda motion 1986/87:N156 (vpk), vilket innebär att
propositionen avstyrks.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N156

1. avslår proposition 1986/87:98,

2. hos regeringen begär förslag till ändrade riktlinjer för investeringsgarantisystemet
i enlighet med vad utskottet anfört.

NU 1986/87:27

gotab Stockholm 1987 12975