Näringsutskottets betänkande
1986/87:26

om rymdverksamhet (prop. 1986/87:100 delvis)

1986/87:26

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1986/87:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna
F 4 —F 6, som gäller anslag till rymdverksamhet,

dels två motioner rörande ytterligare resurser till rymdverksamheten resp.
åtgärder mot monopol inom telekommunikationer och rymdteknologi.

Trafikutskottet har avgivit yttrande (TU 1986/87:1 y) över två yrkanden i
sistnämnda motion. Yttrandet återges som bilaga (s. 16).

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till rymdverksamhet för
nästa budgetår. Härvid avstyrks ett motionsyrkande (c) om ökade resurser
för deltagande i europeiskt rymdsamarbete och för stöd till utveckling och
användning av fjärranalys. Likaså avstyrks yrkanden (m, c) om en privatisering
av Tele-X-projektet. Yrkandena om det europeiska samarbetet och
Tele-X får stöd i reservationer (m, fp, c). Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden
(m) om vissa telekommunikationsfrågor med anknytning till
rymdtekniken och om spridning av den inhemska rymdverksamheten till
fler företag.

Propositionen

I proposition 1986/87:100 bilaga 14 (tolfte huvudtiteln) har regeringen —
efter föredragning av statsrådet Thage Peterson — under angivna rubriker
föreslagit:

F 4. Europeiskt rymdsamarbete m. m. (s. 80 f.)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1987/88 ikläda staten nya
förpliktelser inom europeiskt rymdsamarbete om högst 1 242 000 000 kr.,

2. till Europeiskt rymdsamarbete m. m. för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 211 100 000 kr.

1 Riksdagen 1986/87. 17 samt. Nr 26

F5. Bidrag till Tele-X-projektet (s. 81 f.) NU 1986/87:26

att riksdagen till Bidrag till Tele-X-projektet för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 11 500 000 kr.

F 6. Nationell rymdverksamhet (s. 82 f.)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1987/88 ikläda staten nya
förpliktelser på det nationella rymdområdet om högst 20 000 000 kr.,

2. till Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 35 020 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1986/87:N377 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Nils G. Åsling (c), vari
hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts
om ytterligare resurser till DFR avseende fjärranalystekniken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om TeleX-systemet,

3. som sin mening uttalar att Sveriges deltagande i ESA förstärks så att
vårt deltagande sker på en högre procentuell nivå.

1986/87:N403 av Gullan Lindblad (m), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag att de nordiska televerken skall kopplas
bort som ägare till Tele-X och att satelliten skall privatiseras,

2. hos regeringen begär förslag att åtgärder vidtas för att motverka monopol
på internationella [tele]kommunikationer,

3. hos regeringen begär förslag att Rymdbolaget skall styras mot öppen
upphandling,

4. hos regeringen begär förslag att vidta åtgärder för att motverka konkurrensbegränsande
internationella avtal inom telekommunikation och
rymdteknologi.

Motivering

I motion 1986/87:N377 (c) framförs kritik mot riksdagens beslut våren 1986
om riktlinjer för industripolitiken på rymdområdet. Beslutet innebar enligt
motionärernas uppfattning en alltför snäv ekonomisk ram försvensk rymdverksamhet.
Bl. a. anförs att ett optimalt utnyttjande av de möjligheter som
samarbetet inom det europeiska rymdorganet ESA erbjuder kräver ett helhjärtat
deltagande från svensk sida. Därmed avses en svensk finansieringsandel
i ESA:s budget som motsvarar den svenska bruttonationalproduktens
(BNP) andel på 4% av medlemsländernas totala BNP. För att nå en
sådan nivå skulle anslaget till europeiskt rymdsamarbete behöva förstärkas

med omkring 200 milj. kr. om året t. o. m.budgetåret 1989/90. Vidare bekla- NU 1986/87:26
gar motionärerna att de statliga insatserna på fjärranalysområdet har stagnerat
under de senaste åren. Samtidigt som förutsättningarna för utnyttjandet
av tekniken har revolutionerats har möjligheterna att stödja forskning
och metodutveckling på området samt att ge assistans åt slutanvändarna
urholkats, menar man. Följden härav kan bli att fjärranalysteknikens genombrott
bland användarna i Sverige fördröjs och att potentialen för export
av nya produkter och tjänster inte realiseras. Motionärerna pekar särskilt
på betydelsen av den nya tekniken för Kirunaregionens utveckling.

Mot den angivna bakgrunden föreslås att statens delegation för rymdverksamhet
(DFR) tillförs 6 milj. kr. för ökade insatser för att föra ut fjärranalystekniken
till användarna.

Även frågan om Tele-X-projektet berörs. Motionärerna erinrar om att
satelliten skall skickas upp år 1988 och att endast drygt ett år återstår för att
fastställa principerna för satellitens användning. Det bör ingå i uppdraget
för den arbetsgrupp inom industridepartementet som skall bereda frågan
att pröva en kommersialisering av Tele-X mot bakgrund av den vilja därtill
som industrin har uttalat, anförs det.

Tele-X-frågan tas upp även i motion 1986/87:N403 (m). Där begärs att de
nordiska televerken skall kopplas bort som ägare och att satelliten skall
privatiseras. Vidare hävdas att televerket i dag beträffande satellitkommunikationer
har monopolprivilegier som är betingade av gammal teknik.

Enligt motionären borde det stå varje svenskt företag fritt att köpa kommunikationskapacitet
från internationella telesatellitföretag, även privata sådana.

Kritik riktas i motionen mot att det statliga rymdbolagets beställningar i
alltför hög grad har koncentrerats till några få företag. Den verkliga tillväxtpotentialen,
som finns i nya företag på elektronikområdet, har mer eller
mindre försummats, menar motionären. Som exempel på hur ”statligt stödda
monopolkrafter” även i Europa hindrar nyutveckling pekar hon på ett
avtal mellan ESA och Eutelsat, enligt vilken den sistnämnda organisationen
— ”sorn helt domineras av de europeiska teleadministrationerna” —
skulle ha givits kontrollen över experimentell verksamhet via ESA:s nya
satellit. Det är hög tid att ta bort monopol och motverka monopoltendenser
som hindrar en kreativ utveckling på framtidsområden, anför motionären.

Uppgifter i anslutning till motionerna
Det statliga rymdprogrammet

Våren 1986 fastställde statsmakterna allmänna riktlinjer {'ox den industripolitiskt
motiverade rymdverksamheten under den kommande fyraårsperioden
(prop. 1985/86:127, NU 1985/86:21, rskr. 1985/86:305). Innebörden av
riktlinjerna är i korthet att svenskt näringslivs möjligheter att bli konkurrenskraftigt
på rymdområdet skall förbättras, att rymdteknologin skall spridas
utanför rymdindustrin samt att de fördelar som rymdverksamhet i norra

Sverige erbjuder skall tas till vara. Vidare fastställdes för budgetåren 1986/ 3

1* Riksdagen 1986/87. 17 sami. Nr 26

87—1989/90 en totalram av 966 milj. kr. i 1985 års prisnivå för rymdverk- NU 1986/87:26
samheten inom industridepartementets område. Av ramen beräknades 100
milj. kr. för ett nationellt industriutvecklingsprogram, till vilket rymdindustrin
förutsattes bidra med 60 milj. kr.

Den svenska rymdverksamheten inleddes redan på 1960-talet. Den statliga
organisationen på rymdområdet fick sin nuvarande form år 1972, då
statens delegation för rymdverksamhet (DFR) och Svenska rymdaktiebolaget
(Rymdbolaget) bildades. DFR är central förvaltningsmyndighet för den
svenska rymd- och fjärranalysverksamheten. DFR har som uppgift att
främja utveckling av rymdteknik inom svensk industri och fungerar även
som forskningsråd för viss naturvetenskaplig forskning. Därjämte är DFR
organ för kontakt med internationella organisationer på rymdområdet.

Rymdbolagets uppgift är främst att tekniskt verkställa det svenska rymdprogrammet.
Rymdbolaget — som ärhelägtav staten (industridepartementet)
— driver raketskjutfältet och markstationen för satelliter Esrange i Kiruna
kommun. Dotterbolaget Satellitbild i Kiruna AB svarar för bearbetning,
marknadsföring och försäljning av data och bilder m. m. från fjärranalyssatelliter.
Ca 30 % av Rymdbolagets verksamhet sker på uppdrag av
DFR, medan återstoden har andra uppdragsgivare i och utom Sverige.

Tyngdpunkten i det svenska rymdprogrammet har lagts på deltagandet i
samarbetet inom det europeiska rymdorganet ESA. Det primära målet för
ESA är etablerandet av en oberoende konkurrenskraftig europeisk rymdindustri.
Verksamheten inom ESA omfattar ett grundprogram och ett vetenskapligt
program, vilka båda är obligatoriska, samt ett tillämpningsprogram
bestående av ett antal olika delprogram i form av utvecklingsprojekt
m. m. Varje land väljer vilka delprogram det vill delta i och med vilken
ekonomisk insats detta skall ske. Industrikontrakten i programmen skall i
princip fördelas mellan de deltagande länderna i proportion till resp. lands
insats. Det svenska s. k. industriutbytet har hittills i stort sett motsvarat
bidragen till ESA sedan kostnaderna för utnyttjande av ESA:s gemensamma
anläggningar m. m. frånräknats. Industriutbytet bedöms ligga på en hög
teknisk nivå för berörda svenska företag.

År 1985 fastställdes en plan för ESA:s verksamhet till 1990-talets slut.

Enligt planen skall kostnaderna för verksamheten öka med ca 50 % i fasta
priser under perioden. I tillämpningsprogrammet ingår tre s. k. basprojekt,
nämligen en ny generation av bärraketen Ariane, rymdstationen Columbus
och rymdfarkosten Hermes. Den sammanlagda kostnaden för dessa projekt
fram till år 1996 har uppskattats till omkring 55 miljarder kronor. Medlemsländernas
bidrag till ES A :s obligatoriska program beräknas på grundval av
BNP. Sveriges andel är ca 4%. De svenska bidragsandelarna i de olika
projekten inom tillämpningsprogrammet väntas emellertid komma att bli
lägre, mellan 1 och 3 %, med hänsyn till den ekonomiska ram för det svenska
rymdprogrammet som fastställdes våren 1986. Sveriges totala andel i
ESA:s budget är för närvarande relativt låg — ca 2 % — och kan väntas
komma att minska ytterligare fram till år 1996.

Sverige deltar också i visst bilateralt rymdsamarbete, framför allt med
Frankrike kring SPOT-projektet, ett satellitsystem för fjärranalys av jordytan.
En första satellit sändes upp år 1986 och levererar nu data och bilder 4

bl. a. via en markstation vid Esrange. Materialet bearbetas bl. a hos Satellit- NU 1986/87:26
bild i Kiruna.

Den nationella rymdverksamheten omfattar delprogrammen rymdforskning,
fjärranalys och industriutveckling samt Tele-X-projektet.

Delprogrammet fjärranalys inriktas på olika samhälleliga tillämpningar
ett antal institutioner. För närvarande är satellitprojektet Viking huvudaktiviteten.
Viking används bl. a. för studier av norrskenet.

Delprogrammet fjärranalys inriktas på olika samhälleliga tillämpningar
av fjärranalystekniken. SPOT-projektet har kraftigt ökat tillgången på bilddata.
Olika användare — bl. a. skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk och
statens lantmäteriverk — har engagerats i utvecklingsarbetet. Inom programmets
ram lämnas också stöd till forskning på fjärranalysområdet.

Delprogrammet industriutveckling är särskilt inriktat mot att stärka rymdindustrins
internationella konkurrenskraft genom långsiktig kompetensuppbyggnad
på vissa nyckelområden. Verksamheten är i huvudsak samfinansierad
med industrin. Inom delprogrammets ram bedrivs också vissa
studier m. m. som Finansieras helt av DFR.

Till den nationella rymdverksamheten hänförs också det svensk-norskfinska
Tele-X-projektet, som beskrivs i ett följande avsnitt.

MedeI till DFR anvisas under såväl industridepartementets som utbildningsdepartementets
huvudtitlar. Från anslagen D 32, Naturvetenskapliga
forskningsrådet och D 35, Europeisk forskningssamverkan under sistnämnda
huvudtitel finansieras den inhemska rymdforskningen resp. de
svenska bidragen till ESA:s vetenskapliga program och viss verksamhet vid
Esrange. Totalt har för dessa ändamål beräknats drygt 70 milj. kr. under
innevarande budgetår. Förslag om anslag för budgetåret 1987/88 har lagts
fram av regeringen i proposition 1986/87:80 om forskning (bil. 6) och bereds
för närvarande av utbildningsutskottet.

1 detta betänkande behandlas endast anslagen under industridepartementets
huvudtitel för den industripolitiskt inriktade rymdverksamheten.

Fördelningen av dessa anslag på olika verksamheter under innevarande
budgetår anges här (milj. kr. ):

F 4.	Europeiskt rymdsamarbete m. m.	175,0
	varav myndighetsuppgifter (DFR)	(4,4)
	europeiskt rymdsamarbete	(170,6)
F 5.	Bidrag till Tele-X-projektet	49,0
F 19.	Nationell rymdverksamhet	34,0
	varav rymdforskning	(4,9)
	fjärranalysverksamhet	(10,8)
	samfinansierad industriutveckling	(10,0)
	övrig industriutveckling, förstudier	(8,3)
	Summa	258,0

Regeringens förslag om anslag för nästa budgetår grundas på att verksamheten
skall bedrivas inom den ram som fastställdes år 1986. För bidrag till
Tele-X-projektet — som inte ingår i nämnda ram — föreslås medel till vissa
resterande kostnader. Till detta projekt har därmed anvisats totalt 1 330
milj. kr., huvudsakligen för budgetåren 1983/84—1985/86.

Svensk rymdindustri

NU 1986/87:26

De industripolitiska insatserna på rymdområdet har som ett av sina huvudmål
att skapa en bred kompetens på systemnivå inom landet. För att nå
detta mål har det ansetts nödvändigt med ett svenskt deltagande i några
betydande nyttosatellitprojekt. Insatserna har koncentrerats till ett fåtal
företag. I praktiken består den svenska rymdindustrin av — förutom det
statliga Rymdbolaget — endast tre företag, nämligen Saab Space AB, Ericsson
Radio Systems AB och Volvo Flygmotor AB.

Då statens industripolitiska insatser ökades starkt i slutet av 1970-talet
skedde detta under förutsättning att insatserna efter budgetåret 1985/86
skulle kunna minskas. Såsom närmare redovisades i proposition 1985/
86:127 har emellertid industrin varit obenägen att ta ett ökat Finansiellt
ansvar för verksamheten. Man har hänvisat till att utvecklingsarbetet i övriga
ESA-länder alltjämt finansieras främst med statliga medel och till att
verksamheten ännu inte befinner sig i ett kommersiellt skede.

Som framgått förutsattes det emellertid vid 1986 års beslut om rymdverksamheten
att industrin skulle bidra till finansieringen av viss nationell
rymdverksamhet. Ett avtal härom har nyligen träffats mellan DFR och de
tre nämnda företagen. Avtalet, som den 26 februari 1987 har godkänts av
regeringen, innebär att staten bidrar med 40 milj. kr. och industrigruppen
med 60 milj. kr. i 1985 års prisnivå till ett industriellt forsknings- och utvecklingsprogram
till utgången av budgetåret 1989/90.

Hittills har de svenska industriföretagen haft betydande framgångar.
Saab Space har fått ta system- och leveransansvar för Vikingsatelliten.
Ericsson Radio Systems och Saab Space svarar för viktiga delar av TeleX-projektet,
även om ett franskt företag är huvudleverantör av själva satelliten.
De svenska företagen har också kunnat etablera sig internationellt
som leverantörer till rymdsystem på kommersiella villkor. Bl. a. levererar
Volvo Flygmotor brännkammare till den europeiska uppsändningsraketen
Ariane.

Tele-X-projektet

1 slutet av 1970-talet påbörjades studier av en experimentell telekommunikationssatellit,
Tele-X, för datatrafik, videotjänster och TV-sändning inom
det nordiska området. En grundtanke i projektet är att satelliten skall ha en
hög sändareffekt, vilket möjliggör små och billiga markterminaler hos mottagarna
samt, beträffande TV, direktmottagning i hemmen. Den principiella
inriktningen av projektet fastställdes år 1982 (prop. 1981/82:175, NU
1981/82:48, rskr. 1981/82:365). Avtal med Norge om samarbete kring projektet
godkändes av riksdagen året därpå (prop. 1982/83:168, NU 1982/
83:53, rskr. 1982/83:390). Av den totala kostnaden för projektet, som beräknas
till 1 250 milj. kr. i 1982 års prisnivå, svarar Sverige enligt avtalet för
85 % och Norge för 15 %. Finland har anslutit sig till samarbetet, vilket
medför en minskning av den svenska kostnadsandelen till ca 82 %.

Uppsändningen av Tele-X — som har försenats genom problem med
Arianeprogrammet — väntas nu komma att ske hösten 1988. Satelliten

kommer att placeras i en s. k. geostationär bana 36 000 km ut i rymden från NU 1986/87:26
en punkt vid ekvatorn i Guineabukten. Det planerade täckningsområdet är
hela Norden utom Island. Satelliten skall utrustas med två sändare för TV
och två sändare för data- och videoöverföringar, varjämte det skall finnas
en reservsändare för vartdera ändamålet. Tele-X-satellitens livslängd beräknas
till fem å sju år.

Enligt avtalen med Norge skall ett inköpsbolag — med utnyttjande av det
svenska Rymdbolagets resurser — upphandla och sätta i drift satelliten med
tillhörande markstationer m. m., varefter Tele-X-systemet skall överlåtas
till ett av de två ländernas televerk samägt Driftbolag ”till gällande marknadsvärde,
framräknat med hänsyn till dess trafikala värde för Driftbolaget”.

Driftbolaget — Notelsat — har låtit utföra en studie av ett operativt
nordiskt telesatellitsystem, avsett som en fortsättning av Tele-X. Studiens
huvudslutsatser är att ett sådant system liksom Tele-X måste baseras på
såväl TV-sändningar som data- och videotjänster och att systemet under
vissa förutsättningar skulle kunna nå lönsamhet under 1990-talet.

Frågan om användningen av Tele-X-systemet och om dess eventuella
fortsättning är alltjämt olöst. Frågan har flera olika aspekter — kulturpolitiska,
industripolitiska, telepolitiska — och det finns intressemotsättningar
rörande systemets organisation och finansiering. En utgångspunkt för diskussionerna
i användningsfrågan är dock Nordiska ministerrådets beslut i
november 1985 om en försöksverksamhet med nordiskt radio- och TVsamarbete.
Verksamheten skulle pågå med två TV-kanaler under en treårsperiod
för att ge underlag för ett eventuellt beslut om ett permanent nordiskt
samarbete på området. Vid Nordiska rådets session i Helsingfors i
februari 1987 aktualiserades frågan om en modifiering av Tele-X-systemet
så att TV-sändningar skall kunna ske i fyra kanaler. En teknisk studie av
denna fråga genomförs för närvarande.

Frågan om utnyttjandet av Tele-X-systemets övriga tjänster — dvs. dataoch
videoöverföring med sikte på företagsmarknaden — är däremot öppen.

Användarintressen inom de närmast berörda tre ländernas näringsliv har
uttryckt önskemål om inflytande över styrning och vidare utformning av
denna del av systemet.

1 proposition 1985/86:127 (s. 13) ställdes i utsikt en arbetsgrupp med
uppdrag att utreda hur Tele-X-projektets kommersiella möjligheter skulle
tas till vara på bästa sätt. 1 anslutning till gruppens arbete kunde det finnas
anledning att överväga om avtalen beträffande Tele-X borde förändras i
fråga om formerna för driften av systemet, anfördes det.

En interdepartemental grupp tillsattes i januari 1987. Ordförande är f. d.
förbundsordföranden Bert Lundin. Några offentliga direktiv har inte meddelats.
Gruppen har nu inlett diskussioner med olika intressenter. Enligt
uppgift väntas diskussionerna komma att omfatta frågor om såväl användningen
av Tele-X som huvudmannaskap m. m. för ett operativt system.

Gruppen skall redovisa resultatet av sitt arbete till de berörda departementen
sommaren 1987.

Internationella satellitkommunikationer

NU 1986/87:26

Sedan mitten av 1960-talet har satelliter använts för kommersiell telekommunikation.
Den internationella telesatellitorganisationen Intelsat, som
bildades år 1964, har numera ett hundratal medlemsländer och driver ett
världsomspännande satellitsystem, framför allt för interkontinental telefontrafik.
Tio år senare bildades den internationella organisationen för maritima
satellitkommunikationer Inmarsat för trafik till fartyg. Efter mönster
av dessa organisationer bildades år 1977 en europeisk telesatellitorganisation,
Eutelsat, som fick sin slutliga form genom en konvention mellan 20
europeiska stater år 1982 (prop. 1982/83:173). Eutelsat-systemet används i
huvudsak för TV-sändningar avsedda för vidarespridning i kabelnät. Sverige
är medlem av de tre nämnda organisationerna. I dessa företräds Sverige,
liksom nästan alla andra länder, av den nationella teleförvaltningen. De
satelliter som används i de internationella systemen har hittills krävt stora
och dyrbara markstationer. Sådana stationer för hela Nordens behov finns i
Tanum (Intelsat) och Ågesta utanför Stockholm (Eutelsat) samt i Eik i Norge
(Inmarsat). De drivs av televerken i resp. land.

Enligt gällande bestämmelser skall ansökningar om godkännande av
markstationer inges till resp. organisation av den nationella teleförvaltningen.
Detta innebär att en annan intressent inte utan medverkan av sitt lands
teleförvaltning kan få direkt anslutning till de internationella satellitsystemen.

De tre organisationerna skall driva sin verksamhet efter affärsmässiga
principer. Vidare stadgas fri internationell upphandling. Medlemsstaterna
åtar sig att informera organisationerna om planer på upprättandet av andra
system inom resp. organisations betjäningsområde, varefter det skall fastställas
om det är troligt att organisationen kommer att förorsakas ”betydande
ekonomisk skada” därav. Medlemsstaterna har också viss skyldighet att
säkerställa att nya system blir tekniskt förenliga med de tre organisationernas
system.

Mellan Eutelsat och ESA äger ett nära samarbete rum. De båda organisationerna
kan ses som uttryck för en strävan att skapa en självständig europeisk
kapacitet på rymdteknikens område. I samband med den slutliga
överenskommelsen om Eutelsat år 1982 antogs en resolution av innebörd
att det samarbete som redan etablerats skulle fullföljas och att dubbelarbete
skulle undvikas. ESA har utvecklat ett antal telesatelliter för Eutelsats räkning.
Ett samarbetsavtal har nyligen träffats om användningen av den experimentella
satelliten Olympus. Enligt avtalet ges Eutelsat ett inflytande över
den del av projektet som gäller internationella telekommunikationer.

Nya konkurrensförhållanden på teleområdet

På telekommunikationernas område råder det i Sverige liksom i flertalet
andra länder monopolliknande förhållanden. Dessa grundas på att staten
har svarat för utbyggnad av landsomfattande telenät, vilket också har inneburit
kontroll över den internationella trafiken. Den snabba tekniska utvecklingen,
bl. a. rymdteknikens genombrott, innebär radikalt ändrade förutsättningar
för konkurrens på området. Nu finns det möjligheter att snabbt

och med måttliga investeringar skapa helt nya förbindelser genom telesatel- NU 1986/87:26
liter.

Det finns i många länder ett starkt intresse från näringslivets sida för
telekommunikationssystem med högre kvalitet och lägre priser än de som
erbjuds. Företagen har ett ökande behov av teletjänster. Satelliter ger vissa
möjligheter till dataöverföring som dagens jordnät saknar. Dessutom skapar
taxestrukturen i de offentliga näten, som i allmänhet innebär att den
långväga trafiken får bära kostnaderna för lokaltrafiken, ekonomiska incitament
för företagen att skaffa sig egna förbindelser.

I Sverige har dessa förhållanden viss betydelse för diskussionerna om
Tele-X-systemets användning. Det har också förekommit planer på att upprätta
privata internationella teleförbindelser via satellit. Bl. a. har företaget
Comvik Skyport AB bildats för att tillhandahålla ”business-to-business service”
mellan i första hand Sverige och Nordamerika med utnyttjande av
något av de befintliga satellitsystemen. Frågan om möjligheterna att genomföra
planerna härpå har ett betydande principiellt intresse, varför en
kort redogörelse skall lämnas här.

I Sverige råder i princip etableringsfrihet inom telekommunikationsområdet.
Några särskilda tillstånd behövs inte för att upprätta teleförbindelser
och tillhandahålla sådana förbindelser till allmänheten. Televerkets faktiska
monopol har baserats på förvaltningen av det allmänna telenätet. Den
som vill upprätta en teleförbindelse via satellit måste emellertid ha en s. k.
upplänkstation till satelliten, för vilket krävs tillstånd för radiosändare enligt
radiolagen (1966:755). Sådant tillstånd för annan än statlig myndighet
lämnas av televerket. En ansökan från Comvik Skyport avslogs i oktober
1986 av televerket ”av principiella skäl”. Televerket hänvisade därvid till att
frekvensekonomin gynnades om tillgängligt trafikunderlag förmedlades av
ett enda företag, varmed avsågs televerket självt.

Comvik Skyport har i december 1986 överklagat televerkets beslut hos
regeringen. Enligt företaget innebär beslutet en felaktig tillämpning av radiolagen
och dessutom ett försök att använda lagen för att tillskapa ett
olagligt monopol. Samtidigt har företaget hos näringsfrihetsombudsmannen
(NO) anmält televerket för otillbörlig konkurrensbegränsning. Enligt
uppgift kommer NO nu att utreda frågan.

Upprättandet av privata internationella teleförbindelser från Sverige via
satellit är inte enbart en intern svensk angelägenhet. Som framgått har Sverige
genom sin anslutning till konventionerna om Intelsat och Eutelsat gjort
vissa åtaganden beträffande kontroll av användningen av telesatelliter.

Inom dessa organisationer diskuteras huruvida medlemsländerna skall tilllåta
privata företag att upprätta egna system som konkurrerar med de befintliga
systemen.

De bl. a. genom rymdtekniken ändrade förutsättningarna för konkurrens
på teleområdet har självfallet stor betydelse för televerkets framtida roll.

Frågan har nyligen berörts av kommunikationsminister Sven Flulterström
i svar den 31 mars 1987 på en interpellation (1986/87:177) av Christer Ekefelt
(fp). Interpellationen var föranledd av det nämnda Comvik Skyportärendet.
1 sitt svar var kommunikationsministern inte beredd att kommentera
detta ärende med hänsyn till att det var under behandling i regerings- 9

kansliet. I den principiella frågan om etablering av teleförbindelser vid NU 1986/87:26

sidan av det allmänna nätet anförde han att uppkomsten av flera olika nät
kunde vara positiv för utvecklingen på telekommunikationsområdet, inkl.
satellittekniken, men att den också kunde skapa problem. Genom att teletaxorna
inte överensstämmer med televerkets kostnader skulle televerket
vid nuvarande taxor komma att göra stora förluster om stora kunder etablerade
egna långdistansförbindelser och utnyttjade televerkets lokalnät för
att nå slutanvändarna. Detta förhållande utgjorde bakgrunden till den ökade
kostnadsanpassning av teletaxorna som beslöts av regeringen hösten
1986. Överväganden gjordes nu inom kommunikationsdepartementet om
det kunde behövas även andra åtgärder i den nya situationen, anförde kommunikationsministern.

I den följande debatten hänvisade kommunikationsministern också till
den pågående utredningen (K 1985:03) om vissa myndighetsuppgifter inom
televerket m. m. Denna utredning skall enligt sina direktiv (dir. 1985:45)
belysa bl. a. televerkets roll när det gäller tilldelning av frekvenser för radiosändningar.
Särskilt skall övervägas om frekvensförvaltningen bör skiljas
ut från televerket. Utredningen kommer enligt uppgift att avge sitt slutbetänkande
inom kort.

Utskottet

Utskottet har nu att behandla dels regeringens förslag till anslag för den
industripolitiska delen av den svenska rymdverksamheten för nästa budgetår,
dels två motioner som gäller en rad olika aspekter av denna verksamhet.

Regeringens förslag grundas på de riktlinjer för verksamheten som riksdagen
godkände våren 1986 och som har redovisats i det föregående (s. 3 f).
Riktlinjerna innebar bl. a. fastställandet av en ekonomisk totalram av 906
milj. kr. i 1985 års prisnivå för statens insatser under en fyraårsperiod. Den
helt övervägande delen av detta belopp avser kostnader för Sveriges deltagande
i samarbetet inom det europeiska rymdorganet ESA.

1 motion 1986/87 :N377 (c) begärs ökade resurser för deltagandet i europeiskt
rymdsamarbete så att Sveriges andel av ESA:s budget når upp till en
nivå motsvarande den svenska BNP-andelen, dvs. ca 4 %. Detta skulle innebära
i stort sett en fördubbling av den svenska insatsen till omkring 400 milj.
kr. om året.

Utskottet finner inget skäl för riksdagen att frångå det beslut om ambitionsnivån
för det svenska deltagandet i europeiskt rymdsamarbete som
fastställdes år 1986. Mot bakgrund också av pågående överväganden om
statens insatser för nästa treårsperiod inom hela området teknisk forskning
och utveckling framstår 1986 års beslut om rymdverksamheten som en rimlig
avvägning. Utskottet avstyrker därför motion 1986/87:N377 (c) i denna
del och tillstyrker regeringens förslag om anslag till europeiskt rymdsamarbete
m. m. jämte bemyndiganderam.

I samma motion begärs en förstärkning av DFR:s budget med 6 milj. kr.
för att möjliggöra ökat stöd till utvecklingen och användningen av Jjärrana -

lys. Som framgått (s. 5) finansieras denna verksamhet från anslaget till na- NU 1986/87:26
tionell rymdverksamhet.

1 likhet med motionärerna anser utskottet att fjärranalysverksamheten
har en rad intressanta utvecklingsmöjligheter. Den har också stor betydelse
för Kirunaregionen. Emellertid kan en betydande del av verksamheten nu
bedrivas på kommersiell grund. Utskottet kan inte tillstyrka krav på ökade
anslag för ändamålet. Det får ankomma på DFR att överväga behovet av
omprioriteringar inom gällande ram. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen i denna del. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till
nationell rymdverksamhet för nästa budgetår jämte bemyndiganderam.

Vidare begärs i motion 1986/87 :N377 (c) att övervägandena om Tele-X-projektet
skall avse även möjligheterna till en kommersialisering av projektet.

En privatisering av Tele-X krävs i motion 1986/87:N403 (m).

En redogörelse för Tele-X-projektet har lämnats i det föregående (s. 6).

Som framgår har en interdepartemental arbetsgrupp tillsatts med uppgift
att utreda hur projektets möjligheter skall tas till vara på bästa sätt. Överläggningar
härom pågår med olika intressenter.

Utskottet anser att resultatet av arbetsgruppens verksamhet bör avvaktas.

Något initiativ av riksdagen av den innebörd som föreslås i de två motionerna
1986/87:N377 (c) och 1986/87:N403 (m) kan utskottet inte förorda.

Motionerna avstyrks i berörda delar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medel till Tele-X-projektet
för nästa budgetår. Det begärda anslaget av 11,5 milj. kr. är det sista bidraget
till projektet enligt gällande betalningsplan.

I motion 1986/87:N403 (m) tas upp också vissa telekommunikationsfrågor
med anknytning till rymdtekniken. Sålunda krävs i motionen åtgärder för
att motverka monopol på internationella telekommunikationer. Vad motionären
åsyftar torde bl. a. vara de begränsade möjligheterna för svenska
företag att etablera egna internationella teleförbindelser via satellit utan
anlitande av televerket. Av den redogörelse för hithörande frågor som har
lämnats (s. 8—10) framgår att begränsningarna är av två slag. Dels krävs
tillstånd av televerket enligt radiolagen för att från svenskt område etablera
förbindelse till satellit, dels har televerket såsom nationell teleförvaltning
särskilda rättigheter vid utnyttjandet av de internationella satellitsystemen
Intelsat och Eutelsat.

I motionen begärs också åtgärder mot konkurrensbegränsande avtal
inom telekommunikation och rymdteknologi. Som exempel anger motionären
det avtal mellan Eutelsat och ESA som utskottet tidigare har nämnt
(s. 8).

Trafikutskottet har avgivit yttrande över motionen i dessa delar (bilaga, s.

16). I yttrandet hänvisas till att trafikutskottet nyligen i sitt betänkande TU
1986/87:17 har behandlat vissa andra motioner om ökad konkurrens inom
teleområdet. Trafikutskottet underströk i detta betänkande att den nya konkurrenssituation
som uppstått genom bl. a. ny teknik aktualiserade inte endast
förändringar av televerkets taxestruktur utan också allmänna överväganden
i fråga om utformningen av telepolitiken och televerkets roll för
dennas genomförande. Med hänvisning till att sådana överväganden på- 11

pågick inom kommunikationsdepartementet avstyrkte trafikutskottet mo- NU 1986/87:26
tionerna. I yttrandet över motion 1986/87:N403 (m) förutsätter trafikutskottet
att övervägandena inom departementet rör även frågor av det slag
som avses i de båda remitterade yrkandena, varför desamma avstyrks. I en
avvikande mening kommer moderata samlingspartiets, folkpartiets och
centerpartiets företrädare i trafikutskottet till samma slutsats. Enligt deras
mening bör dock övervägandena om telepolitiken och televerkets roll ske
inom ramen för en parlamentarisk utredning.

Näringsutskottet anser i likhet med trafikutskottet att vissa av de frågor
som tas upp i de här aktuella delarna av motion 1986/87:N403 (m) lämpligen
kan behandlas i samband med pågående överväganden om telepolitiken
och televerkets roll. När det gäller frågor som regleras i internationella
avtal vill utskottet framhålla att sådana avtal i regel utgör resultatet av en
utdragen förhandlingsprocess. De avtal som reglerar verksamheten inom
de internationella rymdorganisationerna utgör inget undantag. Sveriges
möjligheter att åstadkomma ändringar i avtalen eller att påverka beslut
inom resp. organisation är begränsade. I sammanhanget bör dock påpekas
att Sverige tillsammans med övriga nordiska länder vid förhandlingarna
om Eutelsat-konventionen verkade aktivt och med viss framgång för bl. a.
regler om fri upphandling. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen i berörda delar.

Utskottet tar till sist upp ett yrkande i motion 1986/87:N403 (m) om att
Rymdbolaget skall styras mot öppen upphandling. Problemet med spridning
av rymdverksamheten uppmärksammades av utskottet för ett år sedan
vid behandlingen av frågan om riktlinjer för industripolitiken på rymdområdet
(NU 1985/86:21). Med anledning av ett liknande yrkande av samma
motionär konstaterade utskottet då att nämnda riktlinjer syftar bl. a. till att
svenska företag skall ges förutsättningar att på ett lönsamt sätt konkurrera
på framtida inhemska och utländska marknader. Det borde, ansåg utskottet,
vara möjligt att vidga kretsen av rymdföretag med andra företag som
arbetar inom områden av intresse för rymdverksamhet.

Utskottet förutsätter att regeringen och berörda statliga organ på rymdområdet
fortlöpande beaktar intresset av att fler företag engageras i verksamheten.
Detta gäller inte minst små och medelstora teknologiintensiva
företag. Något initiativ av riksdagen i frågan är enligt utskottets mening inte
nödvändigt. Motionen avstyrks i denna del.

Utskottet hemställer

1. beträffande europeiskt rymdsamarbete m. m.
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkt F4 moment
1 och med avslag på motion 1986/87 :N377 yrkande 3 bemyndigar
regeringen att under budgetåret 1987/88 ikläda staten nya förpliktelser
inom europeiskt rymdsamarbete om högst 1 242 000 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkt F 4 moment
2 till Europeiskt rymdsamarbete m. m. för budgetåret 1987/88
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 211 100 000 kr.,

2. beträffande fjärranalys 12
att riksdagen avslår motion 1986/87:N377 yrkande 1,

3. beträffande nationell rymdverksamhet NU 1986/87:26

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1986/87:100 punkt F6 moment 1 bemyndigar
regeringen att under budgetåret 1987/88 ikläda staten nya
förpliktelser på det nationella rymdområdet om högst 20 000 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1986/87:100 punkt F 6 moment 2 till
Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 35 020 000 kr.,

4. beträffande Tele-X-projektet
att riksdagen

a) avslår motion 1986/87:N377 yrkande 2 och motion 1986/

87:N403 yrkande 1,

b) med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkt F 5 till
Bidrag till Tele-X-projektet för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 11 500 000 kr.,

5. beträffande vissa telekommunikationsfrågor

att riksdagen avslår motion 1986/87:N403 yrkandena 2 och 4,

6. beträffande spridning av rymdverksamheten

att riksdagen avslår motion 1986/87:N403 yrkande 3.

Stockholm den 23 april 1987
På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s),
Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson
(s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson
(c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp)
och Mats Lindberg (s).

Reservationer

1. Europeiskt rymdsamarbete m. m. (mom. 1)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun Norberg (fp)
anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”jämte bernyndiganderam” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1986/87:N377 (c) om att den
svenska andelen i finansieringen av ESA:s verksamhet har sjunkit till en
alltför låg nivå för att Sverige skall kunna tillgodogöra sig de möjligheter
som samarbetet erbjuder. Enligt uppgift ligger Sveriges relativa andel lägre

än jämförbara deltagarländers. Utskottet anser att en viss ökning av resur- 13

serna för rymdverksamheten bör ske så att Sverige kan delta bl. a. i vissa av

ESA:s tillämpningsprojekt på en industripolitiskt meningsfull nivå. Därför NU 1986/87:26
bör den år 1986 angivna ekonomiska ramen för rymdverksamheten utvidgas
med 75 milj. kr. Bemyndigandet för regeringen att ikläda staten ekonomiska
förpliktelser bör vidgas i motsvarande mån. För nästa budgetår föreslår
utskottet ett anslag till Europeiskt rymdsamarbete av 236,1 milj. kr.,
dvs. 25 milj. kr. utöver vad regeringen har begärt. Utskottets ställningstagande
anknyter till vad som föreslogs från moderata samlingspartiets, folkpartiets
och centerpartiets sida då utskottet år 1986 behandlade frågan om
anslag till ändamålet under en fyraårsperiod (NU 1985/86:21 res. 4). Genom
vad utskottet nu har föreslagit tillgodoses motionsyrkandet till viss del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

I. beträffande europeiskt rymdsamarbete m. m.
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkt F 4
moment 1 och motion 1986/87 :N377 yrkande 3 bemyndigar regeringen
att under budgetåret 1987/88 ikläda staten nya förpliktelser
inom europeiskt rymdsamarbete om högst 1317 000 000 kr.,

b) med anledning av proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkt F4
moment 2 till Europeiskt rymdsamarbete m. m. för budgetåret 1987/88
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 236 100 000 kr.

2. Tele-X-projektet (mom. 4)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun Norberg (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att uppdraget till den interdepartementala arbetsgruppen
bör preciseras. I enlighet med vad som sägs i motionerna 1986/87:N403 (m)
och 1986/87:N377 (c) måste det klart framgå att målet skall vara en privatisering
av såväl Tele-X som framtida operativa satellitsystem. Inte minst
från konkurrenssynpunkt framstår det som olämpligt att de berörda ländernas
teleförvaltningar skall stå som huvudmän för verksamheten. Riksdagen
bör göra ett uttalande till regeringen av angiven innebörd. Härigenom skulle
de två nämnda motionerna tillgodoses i berörda delar. Ännu ett starkt
skäl för en privatisering av Tele-X och dess efterföljare är enligt utskottets
mening att anspråken på statliga resurser därigenom kan minskas. Statens
insatser för rymdverksamhet bör i stället inriktas på stöd till sådant forsknings-
och utvecklingsarbete som står långt från kommersiellt utnyttjande
men som har stor betydelse för svensk industris framtida konkurrensmöjligheter.
Vad utskottet nyss har föreslagit om ökade insatser för europeiskt
rymdsamarbete står i överensstämmelse med denna grundsyn.

Bakom Tele-X-projektets tillkomst ligger också kulturpolitiska motiv,
framför allt intresset av att stimulera kulturutbytet mellan de nordiska länderna.
Även inom ramen för en privatisering av Tele-X måste dessa kulturpolitiska
intressen enligt utskottets uppfattning tillgodoses. 14

dels att utskottet under 4 bort hemställa NU 1986/87:26

4. beträffande Tele-X-projektet
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:N377 yrkande 2 och motion
1986/87:N403 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

3. Vissa telekommunikationsfrågor (mom. 5)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun Norberg (fp)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Näringsutskottet
anser” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser att de frågor som tas upp i de här aktuella delarna
av motion 1986/87 :N403 (m) har stor principiell betydelse. Det är angeläget
att utvecklingen på rymdteknikens och telekommunikationernas område
inte hämmas av etablerade intressen. Detta bör enligt utskottets mening
beaktas vid övervägandena om telepolitiken och televerkets roll. Såsom
anförs i avvikande mening till trafikutskottets yttrande bör dessa överväganden
ske inom ramen för en parlamentarisk utredning. Utskottet erinrar
också om att televerkets agerande gentemot ett svenskt företag som söker
etablera internationella teleförbindelser via satellit väntas komma att
granskas av NO. Något särskilt initiativ av riksdagen med anledning av
yrkandena i motionen behövs enligt utskottets mening inte nu, varför motionen
avstyrks i berörda delar.

Särskilt yttrande
Tele-X-projektet (mom. 4)

Jörn Svensson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna har under lång tid företrätt uppfattningen
att Tele-X-projektet ej hade bort genomföras. Bakgrunden härtill har varit
skäl av såväl allmänt fördelningspolitisk som kulturpolitisk natur. Projektets
genomförande har dock nu avancerat så långt att ett avbrytande inte
längre ter sig praktiskt meningsfullt.

Trafikutskottets yttrande
1986/87:1 y

över motion 1986/87:N403 om åtgärder mot monopol
inom telekommunikation och rymdteknologi

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 17 februari 1987 beslutat bereda trafikutskottet
tillfälle att yttra sig över motion 1986/87:N403 av Gullan Lindblad (m) om
åtgärder mot monopol inom telekommunikation och rymdteknologi, i vad
avser yrkandena 2 och 4.

Trafikutskottet får med anledning härav anföra följande.

Motionens yrkande 2 är att riksdagen hos regeringen begär förslag att
åtgärder vidtas för att motverka monopol på internationella kommunikationer.

Motionens yrkande 4 är att riksdagen hos regeringen begär förslag att vidta
åtgärder för att motverka konkurrensbegränsande internationella avtal inom
telekommunikation och rymdteknologi.

Monopol- och konkurrensfrågor inom teleområdet behandlas även i
proposition 1986/87:100 bil 8, i motionerna 1986/87:T204 (c). 1986/87:T933
(fp), 1986/87:T812 (m) och 1986/87:T814 (fp) samt i utskottets betänkande
TU 1986/87:17.

1 propositionen framhålls att en ny konkurrenssituation uppstått på
teleområdet. Teletaxorna visar en dålig överensstämmelse med televerkets
kostnader. Utlands- och rikssamtalen är t.ex. i genomsnitt dubbelt så dyra
som televerkets kostnader för dem. Med ny teknik och ett alltmer informationsintensivt
produktionssätt blir det intressant och möjligt för företagen att
slippa dessa överpriser genom att leda trafiken vid sidan av det allmänna
telenätet. Stora kunder eller med televerket konkurrerande företag kan
etablera egna långdistansnät och utnyttja televerkets lokalnät för att nä
slutanvändarna. Med nuvarande taxesättning skulle televerket komma att
göra stora förluster på sin del av ett sådant nät, dvs. kraftigt subventionera
konkurrenterna. Dessa kan däremot "skumma grädden” och hålla betydligt
lägre avgifter för den långväga delen än televerket och ändå få en stor vinst.

De stora företagen - framhåller föredragande departementschefen - står
för en stor del av televerkets intäkter (ca 10 % av kunderna står för 60 % av
intäkterna från telefonnätet) och utnyttjar i hög grad de tjänster som är mest
lönsamma för televerket. Intäkterna från dessa kunder är således helt
avgörande för televerkets ekonomi. En försämring av ekonomin för det
allmänna telesystemet, genom att för televerket lönsamma kunder faller
bort, skulle därför kunna få starkt negativa konsekvenser både för hushåll
och mindre företag. De minskande inkomsterna skulle behöva kompenseras

NU 1986/87:26
Bilaga

genom kraftiga avgiftshöjningar eller inskränkningar i de samhälleliga
kraven på televerket.

Mot den angivna bakgrunden - heter det vidare i propositionen - har
regeringen funnit det motiverat att i god tid och under kontrollerade former
genomföra en omläggning mot ökad kostnadsanpassning av taxorna även om
den på kort sikt innebär vissa kostnadsökningar för en del abonnenter.
Annars kommer, genom minskade trafikintäkter, större försämringar av
televerkets ekonomi att riskeras med oöverskådliga negativa konsekvenser.

1 de nämnda motionerna, som utskottet behandlar i sitt betänkande TU
1986/87:17, framhålls att televerkets monopol på abonnentväxlar och
höghastighetsmodem bör upphävas, att det bör vara möjligt för den som hyr
ledningar av televerket att sälja kapacitet till annan, att televerket bör
handha befintliga liksom tillkommande verksamhetsgrenar på sådant sätt att
faktiska monopol undviks samt att riksdagen hos regeringen begär förslag om
slopande av televerkets monopol inom informationssektorn.

Med anledning av motionsyrkandena erinrar utskottet i sitt betänkande
om att något legalt monopol inom telekommunikationsområdet inte föreligger
i Sverige. Det är således tillåtet för andra än televerket att bygga telenät
och därigenom erbjuda teletjänster till allmänheten. Däremot föreligger
ensamrätt för televerket att tillhandahålla vissa kundutrustningar som
ansluts till det allmänna telenätet. Denna ensamrätt omfattar numera endast
höghastighetsmodem och abonnentväxlar.

Vidare erinrar utskottet om att den av regeringen beslutade kostnadsanpassningen
av televerkets taxor bör ses mot bakgrund av en ny konkurrenssituation
på teleområdet. Den nya situationen aktualiserar — understryker
utskottet — dock inte endast förändringar av taxestrukturen utan också
allmänna överväganden i fråga otn utformningen av telepolitiken och
televerkets roll för dennas genomförande. Utskottet konstaterar att sådana
överväganden pågår inom kommunikationsdepartementet och avstyrker
motionsyrkandena i avvaktan på resultatet av övervägandena.

Trafikutskottet förutsätter att övervägandena inom kommunikationsdepartmentet
även rör frågor av det slag som avses i de båda remitterade
motionsyrkandena. Någon riksdagen åtgärd med anledning av dessa yrkanden
synes följaktligen inte erforderlig, varför trafikutskottet för sin del
avstyrker desamma.

Stockholm den 31 mars 1987
På trafikutskottets vägnar
Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s). Rolf Clarkson (m). Birger Rosqvist (s),
Olle Östrand (s), Olle Grahn (fp). Per Stenmarck (m). Rune Johansson (s).
Margit Sandéhn (s). Hugo Bergdahl (fp). Görel Bohlin (m), Sten-Ove
Sundström (s). Viola Claesson (vpk). Jarl Lander (s), Rune Thorén (c) och
Bertil Jonasson (c).

NU 1986/87:26
Bilaga

(TU 1986/87:1 y)

Avvikande mening

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp). Per Stenmarck (m). Hugo Bergdahl
(fp), Görel Bohlin (m), Rune Thorén (c) och Bertil Jonasson (c) anser att den
del av yttrandet som börjar med "Trafikutskottet förutsätter" och slutar med
"avstyrker desamma” bort ha följande lydelse:

Allmänna överväganden om telepolitiken och televerkets roll för dennas
genomförande är - som framhålls i en reservation fogad till utskottets
betänkande TU 1986/87:17 - av så stor principiell vikt att de bör ske inom
ramen för en parlamentarisk utredning.

Utskottet förutsätter att sådana överväganden även rör frågor av det slag
som avses i de båda remitterade motionsyrkandena. Dessa synes därför
kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd.

NU 1986/87:26
Bilaga

(TU 1986/87 :ly)

Innehåll

Ärendet

NU 1986/87:26

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Yrkanden 2

Motivering 2

Uppgifter i anslutning till motionerna 3

Det statliga rymdprogrammet 3

Svensk rymdindustri 6

Tele-X-projektet 6

Internationella satellitkommunikationer 8

Nya konkurrensförhållanden på teleområdet 8

Utskottet 10

Reservationer 13

1. Europeiskt rymdsamarbete m. m. (m, fp, c) 13

2. Tele-X-projektet (m, fp, c) 14

3. Vissa telekommunikationsfrågor (m, fp, c) 15

Särskilt yttrande

Tele-X-projektet (vpk) 15

Bilaga

Trafikutskottets yttrande 1986/87:1 y över motion 1986/87:N403 om
åtgärder mot monopol inom telekommunikation och rymdteknologi 16

loirn 1987