Näringsutskottets betänkande
1986/87:25
om tekoindustri och tekohandel
(prop. 1986/87:100 delvis)
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1986/87:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad avser
anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
dels - helt eller delvis - nio motioner om tekoindustrin och om importen
av tekoprodukter.
Arbetsmarknadsutskottet har avgett yttrande (AU 1986/87:2 y) i ärendet.
Yttrandet återges som bilaga (s. 24 f.).
Upplysningar i ärendet har inför näringsutskottet lämnats av en delegation
företrädande Textilrådet, Konfektionsindustriföreningen och Sveriges
textil- och konfektionsindustriförbund. Därvid överlämnades även skriftligt
material. Skrivelser har inkommit från Textilimportörerna och Haléns
Postorder AB.
Regeringens förslag till anslag till tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil-
och konfektionsindustrierna (prop. 1986/87:100 bil. 12) har behandlats
av arbetsmarknadsutskottet i ett betänkande om arbetsmarknadspolitiken
(AU 1986/87:11); utskottets hemställan har bifallits av riksdagen den 25
mars 1987. Frågan om försörjningsberedskapen inom tekoområdet tas upp
i proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling. Näringsutskottet
behandlar denna fråga i ett yttrande (NU 1986/87:4 y) till försvarsutskottet
över propositionen och härav föranledda motioner.
Sammanfattning
I fyra motioner (m; fp; c) begärs att det statliga tekostödet skall omvandlas
till ett system med avskrivningslån eller — som de också kallas — utvecklingslån.
Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till pågående
utredningsarbete. Riksdagen föreslås emellertid uttala att regeringen bör
redovisa sin bedömning i detta ärende till riksdagen under hösten 1987.
Regeringens förslag om ett visst minskat anslag till industripolitiska åtgärder
för tekoindustrin tillstyrks av utskottet. Detta branschstöd bör snarast
avvecklas, sägs i en reservation (m, fp). I en reservation (c) begärs att
tekostödet skall ligga kvar på nuvarande nivå i minst tre år; i avvaktan på 1
NU
1986/87:25
1 Riksdagen 1986187. 17 sami. Nr 25
att frågan om en ny stödform för tekoindustrin bereds tillstyrks dock NU 1986/87:25
regeringens förslag.
Utskottet avstyrker förslag (m; fp) om avskaffande av handelsrestriktionerna
på tekoområdet. Begränsningarna av tekoimporten måste bibehållas
ännu en tid, anser utskottet. Motionerna får stöd i en reservation (m, fp).
En motion (s) med krav på ändrade regler för ursprungsmärkningen av
kläder avstyrks av utskottet men får stöd i en reservation (vpk). Systemet
med obligatorisk ursprungsmärkning av kläder bör utvärderas, hävdas i en
reservation (m, fp).
Propositionen
I proposition 1986/87:100 bilaga 14 (industridepartementet) föreslår regeringen
— efter föiedragning av industriminister Thage Peterson — under
punkt B 10 (s. 45-48) att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 80000000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1986/87:N343 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan (8)
att riksdagen beslutar minska anslaget B 10, Industripolitiska åtgärder för
tekoindustrin, med 78 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.
1986/87: N346 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m), vari hemställs
att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om ett system för statligt stöd till tekoindustrin
på avskrivningslån för utveckling och anpassning inom teko i
enlighet med vad som anges i motionen samt att detta förslag föreläggs
riksdagen, så att beslut kan fattas för budgetåret 1987/88,
2. till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1987/88
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 62000000 kr. reducerat
reservationsanslag om 18000000 kr.,
3. till Avskrivningslån för utveckling av textil- och konfektionsindustrierna
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag om 95 000000 kr.
1986/87:N355 av Carl Bildt m.fl. (m), såvitt gäller hemställan (3) — med
motivering i motion 1986/87: U509 - att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs angående tillämpningen av
multifiberavtalet och behovet av avveckling av handelshinder på tekoområdet.
1986/87: N362 av Lars Sundin (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ett system för statligt stöd till tekoindustrin på
utvecklingslån—avskrivningslån för utveckling och anpassning inom teko i
enlighet med vad som anges i motionen samt att detta förslag föreläggs
riksdagen, så att beslut kan fattas för budgetåret 1987/88. 2
1986/87:N374 av Lennart Brunander (c), vari hemställs att riksdagen NU 1986/87:25
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
målsättningen för den svenska tekopolitiken,
2. [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen sägs om
utvecklingslån,
3. [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
importbegränsningar av lågprisimporten,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att förbättra situationen för små och medelstora företag.
1986/87:N375 av Erik Hovhammar m.fl. (m), såvitt gäller hemställan (5)
att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 2 000000 kr. samt som sin mening
ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts om stöd till tekobranschen.
1986/87:N376 av Lahja Exner m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att riksdagen
2.
som sin mening ger regeringen till känna om behovet av prisövervakning
så att vinsten av de slopade importrestriktionerna kommer konsumenterna
till godo,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behov av förändring av lagen om ursprungsmärkning.
1986/87:N413 av Ivar Franzén m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om ett system för statligt stöd till tekoindustrin
på utvecklings- och avskrivningslån för utveckling och anpassning
inom teko i enlighet med vad som anges i motionen samt att detta förslag
föreläggs riksdagen så att beslut kan fattas för budgetåret 1987/88,
2. med avslag på propositionen i denna del till Industripolitiska åtgärder
för tekoindustrin för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag om
50000000 kr. att användas på sätt som anges i motionen,
3. avslår regeringens hemställan att till Tillfälligt sysselsättningsbidrag
för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1987/88 anvisa ett
förslagsanslag om 95000000 kr. och i stället till Utvecklings- och avskrivningslån
för utveckling och anpassning inom teko för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag om 167 000000 kr.
1986/87:N433 av Hadar Cars mfl. (fp), såvitt gäller hemställan att riksdagen
3.
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
det nyligen ingångna avtalet om fortsatta begränsningar för indisk export
av tekovaror till Sverige,
4. beslutar avskaffa samtliga handelsrestriktioner inom tekoområdet.
tl Riksdagen 1986187. 17 sami. Nr 25
Uppgifter i anslutning till propositionen och NU 1986/87:25
motionerna
TEKO 86
För att löpande kunna följa utvecklingen inom textil- och konfektionsindustriernas
olika delbranscher har regeringen uppdragit åt statens industriverk
(SIND) att i samråd med överstyrelsen för civil beredskap årligen
utarbeta prognoser över produktionskapacitetens utveckling inom dessa
branscher. SIND har i rapporten TEKO 86 (SIND PM 1986:4), som
publicerades i september 1986, redovisat en bedömning av tekoindustrins
utveckling under åren 1986 och 1987.
Av rapporten framgår att antalet sysselsatta inom tekoindustrin, som år
1984 uppgick till ca 28000 årsanställda, minskade under år 1985 till ca
26900. År 1978 var nära 38000 årsanställda verksamma i denna bransch.
För åren 1986 och 1987 förutser SIND en minskad sysselsättning med ca
1000 resp. ca 800 årsanställda.
Textilindustrins produktionsvolym ökade från år 1984 till år 1985 med
6%. För trikå- och konfektionsindustrierna noterades minskningar med
5% resp. 8%. I tekopolitiken är 1978 års produktionsvolym ett riktmärke
(se s. 6). Jämfört med detta års nivåer låg produktionsvolymerna år 1985 ca
5% lägre för textilindustrin, ca 20% lägre för trikåindustrin och ca 30%
lägre för konfektionsindustrin. Produktionsvolymerna år 1984 innebar att
1978 års nivåer underskreds med resp. 11%, 16% och 26%. SIND bedömer
att produktionsvolymen inom textilindustrin kommer att vara oförändrad
under år 1986 jämfört med år 1985 och att den under år 1987
kommer att vara oförändrad eller öka något. För trikå- och konfektionsindustrierna
emotser SIND produktionsminskningar under åren 1986 och
1987 med ett par procent vartdera året. Värdemässigt beräknas den svenska
produktionens andel år 1984 av den inhemska tillförseln ha uppgått till
33 % för textilvaror och 23 % för trikå- och konfektionsplagg. Motsvarande
andelar år 1983 var 36% resp. 23%. I budgetpropositionen (prop. 1986/
87:100 bil. 14 s. 45) redovisas att andelarna under år 1985 minskade till
30% resp. 21%.
Faktisk direkt export, dvs. leverans av i Sverige producerade tekovaror
direkt från fabrikant till utländsk kund, har under år 1985 beräknats utgöra
ca 40 % av produktionsvolymen för textilföretag, ca 25 % för trikåföretag
och 20—25 % för konfektionsföretag. Det anges i budgetpropositionen att
värdet av exporten av svensktillverkade tekoprodukter ökade från 3,8
miljarder kronor år 1984 till 4,3 miljarder kronor år 1985.
Multifiberavtalet
Sverige upprätthåller ett skydd mot import av tekovaror från lågprisländerna
med stöd av multifiberavtalet (MFA). Syftet med detta avtal, som har
upprättats inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT),
är att möjliggöra en liberalisering och expansion av världens textilhandel
under ordnade former så att inte allvarliga störningar på enskilda mark- 4
nader uppkommer. MFA reglerar under vilka omständigheter och på vilka NU 1986/87:25
villkor begränsningsåtgärder kan vidtas för att motverka marknadsstörning
eller hot om marknadsstörning i importlandet. Begränsningarna sker efter
konsultationer med vaije enskilt land, varvid bilaterala avtal med inskrivna
begränsningar upprättas. Om diskussionerna inte leder till ett bilateralt
avtal finns möjlighet för importlandet att begränsa importen unilateralt.
Det ursprungliga multifiberavtalet (MFA I) gällde under perioden 1974—
1977. Med vissa tillägg förlängdes avtalet först t. o. m. år 1981 (MFA II)
och därefter t. o. m. den 31 juli 1986 (MFA III). Förra året beslutades om
en förlängning av avtalet t. o. m. den 31 juli 1991 (MFA IV).
I multifiberavtalet finns en speciell artikel - ofta kallad den nordiska
klausulen - enligt vilken särskild hänsyn skall tas till importländer med
små marknader, hög importnivå och låg inhemsk produktion, de s.k.
MVP-länderna (Minimum Viable Production). Sverige räknar sig till dessa
länder. Med åberopande av denna klausul och vissa andra bestämmelser
har de årliga höjningarna av begränsningsnivåerna, som i normalfallet
enligt MFA skall uppgå till 6%, för svensk del begränsats till ca 0,5-1 %
under den nyss avslutade förlängningsperioden (MFA III).
Sverige ingick under denna period bilaterala MFA-avtal med följande
länder: Brasilien, Filippinerna, Hongkong, Indien, Indonesien, Jugoslavien,
Macao, Malaysia, Pakistan, Republiken Korea, Singapore, Sri Lanka
och Thailand. Begränsningsavtal har också träffats med Folkrepubliken
Kina, Malta och Mauritius, men dessa är formellt sett inte MFA-avtal.
Begränsningarna omfattar i huvudsak kläder och andra konfektionerade
artiklar. Avtalsperioden sträcker sig normalt över fyra-fem år. Förutom
dessa importbegränsningar förekommer begränsningar av tekoimporten
från statshandelsländerna och Taiwan. Sverige har vidare ett textilövervakningsarrangemang
med EG avseende exporten av tekovaror från Portugal
till Sverige. Detta arrangemang, som har löpt från den 1 januari 1986
då Portugal blev medlem av EG, gäller t. o. m. år 1988 och kan eventuellt
komma att förlängas med ett år. Sverige har tidigare under en följd av år
haft begränsningsavtal med Portugal.
I samband med förlängningen av multifiberavtalet från den 1 augusti
1986 gjordes vissa tillägg till avtalet. Bl. a. har de länder som stöder sig på
den nordiska klausulen åtagit sig att bidra till en ökad liberalisering av
textilhandeln. I förlängningsprotokollets artikel 12, som avhandlar den
nordiska klausulen, informeras om att den i framtida bilaterala avtal tilllåtna
ökningen av tillväxt och flexibilitet skall innebära meningsfulla förbättringar
(meaningful improvements). Det har vidare inskrivits i protokollet
att de minst utvecklade länderna (de s. k. MUL-länderna) skall ges en
mer fördelaktig behandling än andra exportländer. Ingripanden mot MULländemas
textilexport skall, framhålls det, normalt inte ske. Om överenskommelser
om begränsningar ändå kommer till stånd, skall dessa länder på
de flesta punkter i avtalen behandlas betydligt förmånligare än övriga
lågprisländer. Sverige har inga inskränkningar i tekoimporten från något
MUL-land.
Den nya förhandlingsrunda inom GATT som det beslutades om i september
1986 kommer även att omfatta textilområdet. Enligt den minister- 5
deklaration som skall ligga till grund för den nya rundan skall förhandling- NU 1986/87:25
arna syfta till att finna former för att återföra denna sektor under GATT:s
allmänna regler.
Utskottet
Mål och riktmärke för tekopolitiken, m. m.
Våren 1983 beslöt riksdagen (prop. 1982/83:130 bil. 1, NU 1982/83:42,
rskr. 1982/83:321) att tekopolitiken även fortsättningsvis skulle ha som ett
långsiktigt mål att svensk industri skulle svara för minst 30% av den
inhemska tillförseln av tekovaror och som riktmärke att 1978 års produktionsvolym
skulle upprätthållas. Det förstnämnda målet hade näringsutskottet
uttalat sig för våren 1979 (NU 1978/79:48), medan riktmärket för
tekopolitiken hade fastslagits av riksdagen våren 1981 (prop. 1980/81:100
bil. 14, NU 1980/81:47, rskr. 1980/81:279).
I 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 14) framhölls att de
fastställda målen för tekopolitiken enligt regeringens uppfattning i första
hand har motiverats av försöijningsberedskapsskäl. Det redovisades i
propositionen att industriministern avsåg att i samband med totalförsvarspropositionen
våren 1987 föreslå regeringen att återkomma till frågan om
hur ambitionen för den statliga tekopolitiken skulle uttryckas. I en motion
(vpk) kritiserades regeringen för att frågan om ambitionsnivån för tekopolitiken
sköts upp till år 1987. Motionärerna begärde att 30-procentsmålet
skulle stå fast och att målet skulle motiveras av även samhällsekonomiska
och industripolitiska skäl. I en annan motion (s) anfördes att de uppställda
målen borde ses mot bakgrund av - förutom beredskapsskälet — sysselsättnings-
och regionalpolitiska skäl. Motionerna avstyrktes av utskottet
(NU 1985/86:32) med hänvisning till att regeringen i samband med propositionen
om totalförsvaret skulle återkomma till frågan om målen för tekopolitiken.
Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade
sig. Riksdagen följde utskottet.
Proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling har i mars
1987 avlämnats till riksdagen. I propositionen behandlas bl. a. frågan om
försörjningsberedskapen inom tekoområdet. Näringsutskottet tar upp denna
fråga i ett yttrande (NU 1986/87:4 y) till försvarsutskottet. Industriminister
Thage Peterson meddelar i årets budgetproposition (prop. 1986/
87:100 bil. 14 s. 47) att han ämnar återkomma till frågan om målen för
tekopolitiken i 1988 års budgetproposition.
Andelen svensktillverkade plagg på den inhemska marknaden är nu så
låg att det kan ifrågasättas om socialdemokraterna fortfarande står bakom
30-procentsmålet, anförs i motion 1986/87: N374 (c). Motionären begär att
riksdagen i ett uttalande till regeringen skall fastslå att tekopolitiken alltfort
skall styras utifrån detta mål. Vidare berörs i motionen situationen för de
små och medelstora företagen. Motionären påpekar att sådana företag har
stor betydelse för Sjuhäradsbygden. Det gäller tekoföretag men också
företag inom andra branscher. I motionen föreslås olika åtgärder för att
förbättra de små och medelstora företagens konkurrenskraft och utveck- 6
lingsmöjligheter. Härvid hänvisas till förslag som centern har lagt fram i NU 1986/87:25
andra sammanhang.
Målen för tekopolitiken berörs även i motion 1986/87:N413 (c), dock
utan yrkande. Utformningen av tekopolitiken måste ha sin utgångspunkt i
— utöver beredskapsskäl — sysselsättningspolitiska, regionalpolitiska och
allmänt ekonomiska skäl, menar motionärerna.
Som framgår av den inledande redovisningen (s. 4) har 30-procentsmålet
under senare år uppnåtts för textilindustrin men inte för trikå- och konfektionsindustrierna.
År 1985 var den svenska produktionens andel av den
inhemska tillförseln 30% för textilvaror och 21% för trikå- och konfektionsplagg.
Andelarna har de senaste åren minskat något. Riktmärket för
tekopolitiken — 1978 års produktionsvolym — har inte uppnåtts. Textilindustrin
har dock under senare år ökat sin produktionsvolym successivt. År
1985 låg den ca 5 % under 1978 års nivå. För trikå- och konfektionsindustrierna
underskreds 1978 års produktionsvolymer med ca 20% resp. 30%.
Statens industriverk (SIND) förutser för åren 1986 och 1987 en minskad
sysselsättning i branschen med 800—1000 personer per år. I böljan av
1980-talet uppvisade tekoindustrin en sysselsättningsminskning med ca
2000 personer per år. Värdet av exporten av svensktillverkade tekovaror
uppgick år 1985 till 4,3 miljarder kronor, vilket var en ökning med 13 %
jämfört med motsvarande värde år 1984.
Utskottet konstaterar sålunda att det finns vissa positiva drag i utvecklingen
inom svensk tekoindustri under senare år. Stora delar av industrin
har genomgått en betydande strukturomvandling och kan nu bättre klara
den internationella konkurrenssituationen. Det förtjänar att påpekas att en
inte oväsentlig del av tekoföretagens produktion avsätts på exportmarknaden
(se s. 4).
Som redan nämnts behandlar utskottet frågan om försörjningsberedskapsmålet
på tekoområdet i ett yttrande till försvarsutskottet. Utskottet
ser ingen anledning att nu diskutera övriga mål för tekopolitiken, eftersom
regeringen avser att återkomma till dessa i 1988 års budgetproposition. Här
behandlad del av motion 1986/87:N374 (c) avstyrks därför.
Beträffande kravet i nyssnämnda motion på åtgärder för att förbättra
situationen för de små och medelstora företagen hänvisas till utskottets
kommande betänkande om näringspolitiken, där denna fråga behandlas
ingående. Utskottet finner inte skäl att förorda ett särskilt uttalande i
ämnet för tekoindustrins del och avstyrker därför det nu aktuella yrkandet
i motion 1986/87:N374 (c).
Omvandling av stödformer
Det statliga stödet till tekoindustrin utgår i olika former. Stöd ges för
närvarande dels genom anslag till SIND för industripolitiska åtgärder för
tekobranschen, dels i form av tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre
arbetskraft (det s.k. äldrestödet). För budgetåret 1987/88 har regeringen
föreslagit att 80 milj. kr. resp. 95 milj. kr. skall anvisas för dessa stödformer.
Utöver nämnda bidrag utgår även utbildningsstöd och stöd av
försörjningsberedskapsskäl till tekoindustrin. Frågan om försörjningsbe- 7
t2 Riksdagen 1986187. 17 sami. Nr 25
redskapen inom tekoindustrin behandlas, som tidigare påpekats, i proposi- NU 1986/87:25
tion 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling.
När riksdagen våren 1983 fastställde de nuvarande målen för tekopolitiken
(se s. 6) beslöts också att de statliga åtgärderna för tekoindustrin skulle
ges en delvis ändrad inriktning och omfattning. Beslutet innebar en relativt
kraftig ökning av de effektivitetshöjande och marknadsfrämjande åtgärderna,
medan äldrestödet under en treårsperiod skulle trappas ned successivt.
Våren 1986 beslutade riksdagen om nivån på och den fortsatta inriktningen
av åtgärderna för ytterligare en treårsperiod (prop. 1985/86:100 bil. 12 och
14, NU 1985/86:32, AU 1985/86:11, rskr. 1985/86:153 och 306). Beslutet
innebar att inom ramen för ett — totalt sett — successivt minskat tekostöd
andelen offensiva insatser skulle utökas samtidigt som en ytterligare neddragning
av äldrestödet skulle genomföras.
Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har på regeringens uppdrag utvärderat
de branschfrämjande åtgärderna vid statens industriverk. Resultatet
av nämndens granskning har redovisats i rapporten Utvärdering av
SIND:s branschprogram (SPK:s utredningsserie 1986:4), vilken publicerades
i april 1986. Utskottet lämnade våren 1986 (NU 1985/86:32) en utförlig
redovisning av utredningen. Enligt SPK:s bedömning skulle det industripolitiska
stödet till textilindustrin sannolikt kunna avvecklas efter utgången
av budgetåret 1988/89. Detta motiveras med att förhållandena i flera
avseenden har förbättrats för denna industri under senare år. SPK framhåller
också att en avveckling av stödinsatserna underlättas av att stödet
till tekoindustrin är på väg att minska i flertalet konkurrentländer.
För konfektionsindustrin är förhållandena annorlunda än för textilindustrin,
konstaterar SPK. Konfektionsindustrin är mer arbetsintensiv. Även
om denna industri har genomgått en strukturomvandling under senare år
har den, på grund av det i jämförelse med konkurrentländerna höga kostnadsläget
i Sverige, en sämre ställning än textilindustrin. Enligt SPK:s
bedömning kunde det därför vara motiverat att stödet till konfektionsindustrin
förlängs under ytterligare en period efter att det nu gällande treårsprogrammet
har avslutats. SPK ansåg dock att det var för tidigt att ta
ställning till en sådan förlängning. Frågan om ett eventuellt förnyat stöd
efter budgetåret 1988/89 var enligt SPK:s mening beroende av den framtida
utvecklingen i konfektionsbranschen.
Vid arbetsmarknadsutskottets och näringsutskottets behandling våren
1986 av anslagen till äldrestöd resp. SIND:s industristöd förelåg motioner
om att stöden skulle omvandlas till avskrivningslån. Olika organisationer
inom tekoindustrin hade tidigare framfört förslag om att äldrestödet och
större delen av industristödet skulle ersättas med ett enhetligt system med
avskrivningslån. Enligt förslaget skulle ett sådant lån utbetalas under förutsättning
att det mottagande företaget kan redovisa kostnader för utvecklingsåtgärder.
Det skulle utgå med ett visst antal kronor per produktionstimme.
Länsarbetsnämnden skulle vara beslutande och utbetalande myndighet.
Lånen skulle vara ränte- och amorteringsfria samt avskrivas med
belopp som svarar mot investeringar i produktionsanläggningar, marknadsföring,
utbildning, produktionsutveckling m. m.
Arbetsmarknadsutskottet (AU 1985/86:11 s. 71) ansåg att berörda de- 8
partement borde närmare bereda detta förslag. Härvid borde såväl fördelar NU 1986/87:25
som nackdelar med ett nytt system undersökas. Effekterna för den äldre
arbetskraften vid mindre konkurrenskraftiga tekoföretag efterlystes särskilt.
Näringsutskottet (NU 1985/86:32 s. 10) ville inte motsätta sig att
även industristödet inkluderades i en utredning om alternativa stödformer
för tekoindustrin. Samtidigt anförde näringsutskottet att lämpligheten av
att införa ändrade stödformer måste övervägas mycket noga med tanke på
tidsaspekten och det faktum att en neddragning av stödet redan hade
inletts. Effekterna från såväl näringspolitisk som handelspolitisk synpunkt
av ett ändrat stödsystem borde enligt näringsutskottets mening belysas
särskilt. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottens förslag.
Regeringen har under hösten 1986 uppdragit åt SPK att utreda frågan om
ändrad form för stöd till tekoindustrin i enlighet med riksdagens beslut.
Uppdraget skall redovisas under våren 1987.
Industriministern besvarade i riksdagen den 19 februari 1987 en fråga
(1986/87:364) av Ivar Franzén (c) om SPK:s utredning skulle komma att
slutföras inom den fastställda tidsplanen och om regeringen avsåg att
snarast därefter återkomma till riksdagen med förslag i ärendet. Statsrådet
meddelade att han hade erfarit att SPK räknade med att kunna hålla det
angivna tidsschemat. Efter remissbehandling, som beräknades ta minst tre
månader, och beredning i regeringskansliet avsåg industriministern att
föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i frågan.
I fyra motioner begärs att förslaget om avskrivningslån - eller utvecklingslän
som de också kallas - skall realiseras omgående. Det är beklagligt,
sägs det i motionerna 1986/87:N346 (m) och 1986/87:N413 (c), att
regeringen i stället för att stödja ett konstruktivt förslag från branschen
medvetet förhalar handläggningen. I båda motionerna hävdas att det föreslagna
stödet är generellt och konkurrensneutralt och att det skulle stimulera
till en utveckling och förnyelse av tekoindustrin. Även i motion 1986/
87:N362 (fp) uttalas missnöje över att förslaget inte har förverkligats. Mot
bakgrund av branschens egna satsningar och det faktum att tekoindustrin
fortfarande arbetar i ett internationellt sett mycket högt kostnadsläge samtidigt
som de statliga stödinsatserna successivt minskar är det angeläget att
regeringen påskyndar handläggningen, heter det i motionen. I alla tre
motionerna yrkas att riksdagen hos regeringen skall hemställa om ett
förslag till avskrivningslån och att detta skall föreläggas riksdagen så att
beslut kan fattas om att den nya stödformen skall träda i kraft den 1 juli
1987. De föreslagna avskrivningslånen aktualiseras också i motion 1986/
87:N374 (c). Sådana lån skulle stimulera till offensiva satsningar, menar
motionären och begär att regeringen skall anmodas att mycket snart lägga
fram förslag om avskrivningslån.
Som framgår av arbetsmarknadsutskottets yttrande till näringsutskottet
har arbetsmarknadsutskottet i samband med behandlingen av anslaget till
äldrestöd påpekat (AU 1986/87:11) att det inte är möjligt att — såsom
motionärerna har förutsatt - redan den 1 juli 1987 införa en ny stödform
för tekoindustrin enligt den modell som förespråkas i motionerna. Arbetsmarknadsutskottet
utgår från att regeringen kommer att redovisa sin inställning
i denna fråga till riksdagen under hösten 1987. Riksdagen har 9
nyligen i ett uttalande till regeringen anslutit sig till arbetsmarknadsutskot- NU 1986/87:25
tets bedömning härvidlag.
Enligt näringsutskottets mening måste ställningstagandet till frågan om
en omvandling av stödformerna anstå till dess SPK:s utredning föreligger
och har remissbehandlats. Näringsutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet
att regeringen efter beredning bör redovisa sin bedömning i
ärendet till riksdagen under hösten 1987. Denna redovisning bör tidsmässigt
göras så att den medger riksdagsbehandling innan årsskiftet 1987-1988.
Utskottets ställningstagande till tekostödets omfattning framgår av det
följande.
Näringsutskottet föreslår att riksdagen med anledning av här behandlade
motionsyrkanden som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört.
Anslagsfrågor
Sorn tidigare nämnts har i budgetpropositionen föreslagits att riksdagen
skall anvisa 80 milj. kr. för SIND:s utvecklingsinsatser för tekoindustrin
och 95 milj. kr. för äldrestödet under budgetåret 1987/88. Förslagen ligger i
linje med vad som redovisades i föregående års budgetproposition, där
stödens planerade omfattning för budgetåren 1986/87-1988/89 presenterades.
I avvaktan på den nyssnämnda utredningen om ändrad form för
tekostödet har riksdagen för innevarande budgetår anvisat 92 milj. kr.
resp. 119 milj. kr. för de aktuella stöden. Jämfört med dessa belopp
innebär regeringens förslag för det kommande budgetåret en minskning av
anslagsnivåerna för de två stöden med sammanlagt 36 milj. kr.
Av det förordade stödet till åtgärder vid SIND har regeringen beräknat
58 milj. kr. för branschfrämjande åtgärder, 20 milj. kr. för lån till rationaliseringsinvesteringar
inom konfektionsindustrin och 2 milj. kr. för det produktionstekniska
utvecklingscentret (Proteko) i Borås. De branschfrämjande
åtgärderna omfattar bl. a. konsultinsatser i enskilda företag, projekt
för samverkan mellan flera företag, exportfrämjande insatser, utbildning
samt forskning och utveckling. Vid Proteko, som är under etablering,
kommer tekoföretagen att ges möjlighet till utbildning och rådgivning när
det gäller datastyrda produktionsmaskiner och robotteknik. Genom praktiska
prov kan företagen pröva den nya teknikens möjligheter för den egna
tillverkningen. Protekos verksamhet, som beräknas kunna påbörjas under
hösten 1987, skall bedrivas affärsmässigt. Kostnaderna för driften skall
täckas av intäkter från företag som anlitar centret. Regeringen föreslog i
1986 års budgetproposition att det inom ramen för det industripolitiska
stödet till tekoindustrin under budgetåren 1986/87 och 1987/88 skulle anvisas
totalt 7 milj. kr. som bidrag till Proteko under dess inkörningsperiod.
För innevarande budgetår har riksdagen anslagit 5 milj. kr. för detta
ändamål.
Äldrestödet utgår med 28 kr. per timme för arbetstagare i åldern 50-64
år som sysselsätts med tillverkningsarbete inom tekoindustrin. Den totala
bidragssumman till ett företag är dock för budgetåret 1986/87 maximerad
till 5% av företagets lönekostnader för personal i tillverkning. I enlighet 10
med vad som uttalades i 1986 års budgetproposition om en fortsatt ned- NU 1986/87:25
dragning av äldrestödet har regeringen baserat förslaget till anslag för
äldrestödet under budgetåret 1987/88 på ett bidrag om 4% av lönekostnaderna.
Stödet administreras av arbetsmarknadsstyrelsen.
I motionerna 1986/87:N346 (m) och 1986/87:N413 (c) begärs - i konsekvens
med motionärernas önskan om en ny stödform för tekoindustrin —
att riksdagen skall anvisa medel för de föreslagna avskrivningslånen. Enligt
den förstnämnda skulle anslaget för detta ändamål upptas till 95 milj.
kr. Samtidigt har - i motion 1986/87: A219 (m) — föreslagits att riksdagen
skall avslå regeringens begäran om att motsvarande belopp skall anvisas
för äldrestödet. Anslaget till SIND:s industristöd borde enligt motionärerna
reduceras med 62 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag och
sålunda uppgå till 18 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Härav borde medel
anvisas för kollektiva exportaktiviteter, för projekt avseende samverkan
mellan industrin och detaljhandeln och för det produktionstekniska utvecklingscentret.
Enligt motionärerna kan stödet till tekoindustrin trappas
ned successivt om man för en politik som genom generella åtgärder sänker
kostnadsläget för industrin. Nuvarande politik med höga skatter och avgifter
samt en förväntad konjunkturavmattning gör det emellertid nödvändigt
med fortsatta statliga stödåtgärder, heter det i motionen.
För tekobranschens fortsatta konsolidering är det motiverat att det
ekonomiska stödet till tekoindustrin bibehålls under i första hand en treårsperiod
på den nivå som gäller för budgetåret 1986/87, uttalas i motion 1986/
87:N413 (c). Enligt motionärerna bör 50 milj. kr. anvisas för branschfrämjande
åtgärder vid SIND. Beloppet inkluderar ett bidrag om 2 milj. kr. till
Proteko i enlighet med regeringens förslag. I övrigt skulle stödet till tekoindustrin
utgå i form av avskrivningslån. Motionärerna vill sålunda att riksdagen
skall avslå regeringens förslag till äldrestöd för budgetåret 1987/88
och anvisa 167 milj. kr. till ett anslag för avskrivningslån. Deras förslag
innebär att de två här aktuella stöden till tekoindustrin skulle komma att
uppgå till totalt 217 milj. kr. under nästa budgetår, vilket är 6 milj. kr. mer
än vad som gäller för innevarande budgetår.
I motionerna 1986/87: N343 (fp) och 1986/87: N375 (m) begärs att anslaget
till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin skall minskas med 78
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Enligt motionärerna bör
riksdagen endast anslå medel — 2 milj. kr. - för det produktionstekniska
utvecklingscentret. Det är i längden inte nyttigt för tekoindustrin att erhålla
omfattande statligt stöd, sägs det i den sistnämnda motionen. Under de
senaste åren har branschens konkurrensförmåga förbättrats och omstruktureringar
genomförts. Stödet till SlND:s utvecklingsinsatser borde därför
med det snaraste avvecklas. Kostnader för redan gjorda åtaganden får
täckas från anslaget Branschfrämjande åtgärder, menar motionärerna. 1
tekoindustrins nuvarande situation är det väsentligt att företagen kan tillgodogöra
sig ny teknik. Motionärerna anser därför att riksdagen skall
bifalla regeringens förslag om stöd till Proteko. Någon kommentar till
förslaget i budgetpropositionen om anslag till äldrestöd lämnas inte i dessa
motioner.
Som tidigare redovisats har arbetsmarknadsutskottet behandlat rege- 11
ringens förslag till anslag till äldrestöd för budgetåret 1987/88. Enligt ar- NU 1986/87:25
betsmarknadsutskottet föreligger oavsett om och när en omvandling av
stödformerna kan bli aktuell behov av äldrestöd under nästa budgetår,
åtminstone under en del av budgetåret. Arbetsmarknadsutskottet har därför
tillstyrkt regeringens förslag. I konsekvens härmed har avslagsyrkandet
i motion 1986/87:A219 (m) avvisats. Riksdagen har nyligen beslutat i
enlighet med arbetsmarknadsutskottets inställning. I sitt yttrande till näringsutskottet
har arbetsmarknadsutskottet föreslagit att näringsutskottet
skall avstyrka avslagsyrkandet i motion 1986/87:N413 (c).
Av det tidigare framgår att regeringens förslag till anslag till industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1987/88 står i överensstämmelse
med den omfattning och inriktning som riksdagen våren 1986 beslutade
om för tiden fram t. o. m. den 30 juni 1989. Beslutet innebar att
andelen offensiva insatser skulle utökas inom ramen för ett totalt sett
minskat tekostöd. Branschprogrammet vid SIND är främst inriktat på
åtgärder för företag som har tillväxtpotential och utvecklingsförutsättningar.
Enligt utskottets mening visar utvecklingen inom branschen under
senare år att stödet har varit effektivt och bidragit till en förnyelse av
tekoföretagen.
Utskottet anser att regeringens förslag om bidrag med 2 milj. kr. till det
produktionstekniska utvecklingscentret i Borås - i enlighet med vad som
redovisades i 1986 års budgetproposition — är välmotiverat. En liknande
inställning har också kommit till uttryck i alla här behandlade motioner.
Förslaget tillstyrks alltså.
Utskottet tillstyrker även den övriga delen av det föreslagna industristödet.
Att stödet bortsett från bidraget till Proteko helt skulle avvecklas,
såsom föreslås i motionerna 1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N375 (m),
finner utskottet föga realistiskt. Utskottet kan inte heller ansluta sig till de
förslag om nedskärningar som framförs i motionerna 1986/87:N346 (m)
och 1986/87: N413 (c). Av vad utskottet i det föregående har anfört angående
en eventuell omvandling av stödformerna till tekoindustrin följer
att utskottet nu avstyrker att medel skall anvisas för de föreslagna avskrivningslånen.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag till medelsanvisning till
industripolitiska åtgärder för tekoindustrin och avstyrker motionerna 1986/
87:N343 (fp), 1986/87:N346 (m), 1986/87:N375 (m) och 1986/87:N413 (c),
alla i berörd del.
Handelspolitiska åtgärder, m. m.
Importbegränsningar
Sverige anslöt sig i september 1986 till en ytterligare förlängning av multifiberavtalet
(MFA). Innebörden av detta avtal och uppgifter om de tillägg till
avtalet som gjordes i samband med avtalsförlängningen har redovisats i det
föregående (s. 4). Med den nu beslutade förlängningen (MFA IV) löper
avtalet t. o. m. den 31 juli 1991. Under den föregående avtalsperioden
(MFA III), som sträckte sig från den 1 januari 1982 till den 31 juli 1986, 12
ingick Sverige 13 bilaterala textilbegränsningsavtal inom ramen för multifi- NU 1986/87:25
beravtalet. Dessutom ingicks liknande begränsningsavtal med ytterligare
tre länder. Avtalen har börjat löpa ut från årsskiftet 1986-1987. Det sista av
dem gäller t. o. m. den 30 november 1988.
I två motioner begärs att handelsrestriktionerna för tekoprodukter skall
avskaffas. Det är, anförs i motion 1986/87:N355 (m), en i grunden omoralisk
inställning att vi i Sverige, samtidigt som vi med skattemedel stöder
u-ländernas industriella utveckling, inte tillåter att deras industriprodukter
får säljas fritt. En ökad import från dessa länder skulle endast marginellt
drabba den svenska tekoindustrin. Det är troligen importen från andra
industriländer som skulle minska mest. Enligt motionärerna bör frihandelsprincipen
gälla även på tekoområdet. De vill att existerande begränsningsavtal
skall omförhandlas till u-ländernas fördel.
Ett liknande resonemang förs i motion 1986/87:N433 (fp). Där sägs att
importbegränsningarna inte har skyddat svensk tekoindustri. Det är i stället
tillverkare inom EG som på bekostnad av tekoindustrierna i Sverige
och u-länderna har gynnats av handelsrestriktionerna. Enligt motionärerna
står Sveriges restriktiva behandling av tekoimporten från u-länderna i
direkt strid mot den uttalade viljan att förbättra levnadsvillkoren för människorna
i de fattigaste länderna. Dessa länder måste ges möjligheter att
bygga upp sina ekonomier och avsätta sina produkter på export. Som ett
ytterligare motiv för att begränsningarna av tekoimporten borde slopas
anförs att de svenska konsumenterna därmed skulle få tillgång till billigare
barnkläder.
En motsatt inställning till handelsrestriktionerna redovisas i motion
1986/87:N374 (c). Där hävdas att gällande begränsningar av lågprisimporten
skall bibehållas. Detta borde riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Påståendena om att begränsningarna är utslag för en protektionistisk
politik stämmer inte, menar motionären. Han anser att Sverige är
det land som tillåter den mest omfattande tekoimporten.
Även i motion 1986/87:N376 (s) berörs — dock utan yrkande — importbegränsningarna
på tekoområdet. När nu dessa kommer att liberaliseras är
det viktigt, menar motionärerna, att detta inte drabbar den svenska produktion
som fortfarande har behov av skydd.
Kommerskollegium har på regeringens uppdrag undersökt de svenska
tekoprodukternas skyddsbehov. Kollegiets rapport, som är hemligstämplad,
överlämnades till regeringen i augusti 1986. Denna rapport har legat till
grund för det mandat som regeringen i januari 1987 utfärdade inför förhandlingarna
om förnyelse av begränsningsavtalen. Regeringsmandatet är
också det hemligstämplat.
Statsrådet Anita Gradin erinrar i budgetpropositionen (prop. 1986/
87:100 bil. 5 s. 121) om att man från svensk sida i samband med förhandlingarna
om en förlängning av multifiberavtalet framhöll att Sverige i
kommande bilaterala avtal avser att ge u-ländernas tekoprodukter större
utrymme på den svenska marknaden. Sveriges framtida begränsningsavtal
kommer att anpassas i denna riktning. Enligt statsrådet syftar den svenska
tekopolitiken till att skapa en på sikt livskraftig industri för vilken handelspolitiska
skyddsåtgärder inte behövs. Under ännu en tid måste dock ex- 13
traordinära insatser till stöd för tekoproduktionen bibehållas, anför statsrå- NU 1986/87:25
det. Dessa synpunkter gav hon också uttryck för i den handelspolitiska
debatten i riksdagen den 1 april 1987. Statsrådet Gradin framhöll där att det
mandat som regeringen har fastställt inför omförhandlingarna av begränsningsavtalen
kommer att möjliggöra en successivt ökad import av tekoprodukter.
De varor som har bedömts ha ett litet skyddsbehov och som i
fortsättningen inte kommer att omfattas av avtalen har, fortsatte statsrådet,
beräknats motsvara ca 20% av den totala lågprisimporten av kläder
och andra konfektionerade artiklar till Sverige.
Begränsningarna av tekoimporten berörs också i proposition 1986/87:95
om totalförsvarets fortsatta utveckling. Försvarsminister Roine Carlsson
anför (s. 118) att skyddet mot importen av tekoprodukter från lågprisländerna
måste kvarstå för ett begränsat antal varor som stöd för samhällets
försörjningsberedskap. Som tidigare nämnts behandlar näringsutskottet
försörjningsberedskapsmålet på tekoområdet i ett yttrande (NU 1986/87:
4 y) till försvarsutskottet.
Utskottet vill erinra om att handelsrestriktionerna på tekoområdet sedan
lång tid tillbaka har varit ett av de medel som använts i syfte att nå de mål
för tekopolitiken som riksdagen har ställt upp. Begränsningarna av tekoimporten
från lågprisländerna har bedömts vara ett nödvändigt komplement
till åtgärderna inom ramen för industri-, arbetsmarknads- och försötjningsberedskapspolitiken.
Syftet med den svenska tekopolitiken måste dock, som har framhållits
från regeringens sida, vara att på sikt åstadkomma att tekoindustrin kan
konkurrera utan hjälp av importrestriktioner. Utskottet noterar härvidlag
att Sverige i de framtida bilaterala avtalen kommer att behandla tekoimporten
från u-länderna mindre restriktivt. Kravet i motion 1986/87: N355
(m) på att begränsningsavtalen skall omförhandlas till u-ländernas fördel är
sålunda redan delvis tillgodosett.
När nu de första stegen tas i riktning mot en mindre inskränkande
importpolitik på tekoområdet är det emellertid, menar utskottet, viktigt att
detta sker i en omfattning och en takt som medger en nödvändig anpassning
från den svenska tekoindustrins sida. Utskottet instämmer därför i
uppfattningen att restriktionerna för tekoimporten måste bibehållas ännu
en tid. Detta ligger även i linje med vad som anförs i motion 1986/87:N376
(s).
I sammanhanget måste också andra länders tekopolitik beaktas. Ett
ensidigt upphävande av handelsrestriktionerna från svensk sida skulle
kunna leda till att trycket på den svenska marknaden skulle bli för stort.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att, som tidigare redovisats (s.
5), den nya förhandlingsrundan inom GATT bl. a. syftar till att återföra
tekobranschen under GATT:s allmänna regler.
Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet yrkandena i motionerna
1986/87:N355 (m) och 1986/87:N433 (fp) om att handelsrestriktionerna på
tekoområdet nu skall avvecklas. Ett riksdagsbeslut i enlighet härmed tillgodoser
i allt väsentligt önskemålet i motion 1986/87:N374 (c) om att
begränsningarna skall bibehållas. Även detta motionsyrkande avstyrks
därför. 14
Som beskrivits i det föregående (s. 5) är Indien ett av de länder som NU 1986/87:25
Sverige har slutit begränsningsavtal med. Avtalet löpte ursprungligen ut
den 31 december 1986 men har förlängts att gälla t. o. m. den 30 juni 1987.
I januari 1987 har en preliminär överenskommelse träffats med Indien
om ett nytt begränsningsavtal för perioden den 1 juli 1987—den 31 december
1991. Avtalet har paraferats men inte undertecknats. Dess innebörd
har ännu inte offentliggjorts.
I motion 1986/87: N433 (fp) riktas — i linje med motionärernas negativa
inställning till handelsrestriktionerna på tekoområdet — kritik mot att
Sverige vidhåller begränsningarna av tekoimporten från Indien. Dessa
framstår, heter det, som fullständigt orimliga mot bakgrund av att Indien
har blivit en viktig marknad för svenska produkter. Regeringen bör starkt
klandras för sitt handlande i detta avseende, anser motionärerna, och
föreslår ett riksdagsuttalande av denna innebörd.
Med hänvisning till vad utskottet nyss har anfört om restriktionerna för
tekoimporten avstyrks även den nu berörda delen av motion 1986/87: N433
(fp).
Övervakning av priserna på importerade kläder
En skärpt övervakning av priserna på kläder påkallas i motion 1986/
87:N376 (s). Motionärerna erinrar om att textilimportörerna under flera år
har hävdat att en ökad lågprisimport skulle resultera i lägre priser på
kläder. När nu importbegränsningarna på tekoområdet kommer att liberaliseras
är det viktigt att regeringen noga följer prisutvecklingen så att
vinsten av de slopade restriktionerna kommer konsumenterna till godo,
heter det i motionen.
Statens pris- och kartellnämnd genomför årligen en utredning om priser
och pålägg inom den textila beklädnadshandeln. I utredningen, som ligger
till grund för nämndens prismätningar, redovisas pris- och påläggsutvecklingen
uppdelat på svenska och importerade kläder. Vidare lämnas en
redogörelse för hur importen från olika länder utvecklas.
Genom SPK:s undersökningar finns sålunda möjlighet att följa pris- och
påläggsförändringarna på importerade kläder. Någon ytterligare prisövervakning
i detta avseende finnér utskottet inte skäl att påfordra. Motion
1986/87:N376 (s) i nu aktuell del avstyrks således.
Ursprungsmärkning av kläder
I nyssnämnda motion anförs också att gällande regler för ursprungsmärkning
av kläder bör ändras. Alltför ofta förekommer i detaljhandeln plagg
som saknar sådan märkning, menar motionärerna. Handeln har ingen
möjlighet att med rimliga arbetsinsatser fastställa ursprungsland för dessa
plagg. Enligt motionärerna bör det därför övervägas om inte Sverige, i
likhet med många andra länder med liknande lagstiftning, bör införa krav
på ursprungsmärkning redan vid gränsen.
Sedan den 1 juli 1983 gäller att kläder vid yrkesmässig försäljning skall
vara försedda med uppgift om i vilket land de har tillverkats. Bestämmel- 15
serna finns i förordningen (1982:910) om ursprungsmärkning av kläder NU 1986/87:25
vilken regeringen har utfärdat enligt bemyndigande i en särskild lag
(1982:736). Kläderna skall vara märkta senast då de saluhålls till förbrukare
här i landet. Detta system för märkningsskyldighet brukar kallas
internmodellen. Det ankommer på kommerskollegium att utöva tillsynen
över efterlevnaden av systemet.
I samband med att näringsutskottet behandlade regeringens förslag till
lag om ursprungsmärkning av kläder (prop. 1981/82:148) föreslog utskottet
(NU 1981/82:50 s. 10) att regeringen snarast skulle undersöka förutsättningarna
att komplettera systemet med krav på ursprungsmärkning redan
vid införseln till landet, den s. k. gränsmodellen. Riksdagen anslöt sig
härtill (rskr. 1981/82:402). Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet
motsatte sig i en reservation införandet av obligatorisk ursprungsmärkning.
Med anledning av riksdagens uttalande studerades förutsättningarna för
en gränsmodell för ursprungsmärkning av kläder av en arbetsgrupp inom
regeringskansliet. Resultatet redovisades i promemorian (Ds UD 1983:4)
Ursprungsmärkning av kläder. Däri anfördes att nuvarande bestämmelser
tekniskt sett relativt enkelt kan anpassas till en gränsmodell men att
kontrollen av efterlevnaden skulle komma att medföra administrativa problem
med hänsyn till den tullprocedur som tillämpas i Sverige. Det påpekades
att större delen av importen sker inom ramen för det s.k. hemtagningssystemet,
enligt vilket importören får ta hem importvarorna utan att
de har förtullats. Importören lämnar sedan i efterhand den tulldeklaration
som behövs. I rapporten sades vidare att märkningen av tekniska och
ekonomiska skäl i regel sker i samband med tillverkningen. Märkning
torde därmed saknas endast i undantagsfall. Vidare anfördes att det inte
fanns tillräckligt underlag för att bedöma om bestämmelserna borde ändras.
Det syntes därför enligt arbetsgruppen lämpligt att avvakta med att ta
ställning till frågan om införande av gränsmodellen.
Rapporten kommenterades i 1985 års budgetproposition (1984/85:100
bil. 5 s. 135). Där konstaterade föredraganden - statsrådet Mats Hellström
- att, även om erfarenheterna av det nuvarande systemet var begränsade,
det underlag som har samlats in inte gav anledning till annan bedömning än
den som gjordes när statsmakterna år 1982 fattade beslut om ursprungsmärkningen.
Statsrådet uttalade vidare att det, om kommerskollegium i sin
tillsyn skulle finna behov av förändringar i systemet, förutsätts att saken
anmäls till regeringen. Det sades i propositionen att kontrollen skulle
komma att utökas.
En viss uppstramning av hemtagningssystemet på tekoområdet genomfördes
fr. o.m. den 1 januari 1984. Då infördes en bestämmelse om att
licenspliktiga tekovaror får tas hem utan att de har förtullats endast under
förutsättning att föreskriven importlicens har utfärdats. En motion (m) om
återinförande av den generella hemtagningsrätten för licensierade tekoprodukter
behandlas av skatteutskottet.
Riksdagen behandlade våren 1985 en motion (c) av samma innebörd som
den nu aktuella. Motionen avslogs på förslag av näringsutskottet. I sitt
betänkande (NU 1984/85:25) åberopade utskottet den nyss refererade 16
rapporten och konstaterade att det uppenbarligen är svårt att finna ett NU 1986/87:25
system för ursprungsmärkning som ger konsumenterna garanti för att
märkningen har skett på ett korrekt sätt. Utskottet erinrade emellertid om
att märkningen normalt sker i samband med tillverkningen och att det
torde vara ovanligt med omärkta plagg. Vidare noterades att kontrollen
skulle komma att utökas och att det från regeringens sida förutsattes att
kommerskollegium skulle anmäla om kollegiet i sin tillsyn fann behov av
förändringar. Moderata samlingspartiets företrädare erinrade härvid om
att man från partiets sida hade motsatt sig införandet av en obligatorisk
ursprungsmärkning.
Enligt uppgift från kommerskollegium har en utökad kontroll av ursprungsmärkningen
utförts under år 1986. Något anmärkningsvärt har
härvid inte uppmärksammats. Kommerskollegium har i februari 1987 distribuerat
information om reglerna för ursprungsmärkningen till ca 8000
företag inom beklädnadsdetaljhandeln. För att få upplysning om i vilken
utsträckning konsumenterna i samband med inköp av kläder efterfrågar
information om i vilket land kläderna är tillverkade har kollegiet nyligen
uppdragit åt statistiska centralbyrån att undersöka konsumenternas beteende
och värderingar härvidlag.
Utskottet ser ingen anledning att frångå den uppfattning som kom till
uttryck i utskottets ställningstagande våren 1985. Här berörd del av motion
1986/87: N376 (s) avstyrks alltså.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål för tekopolitiken
att riksdagen avslår motion 1986/87: N374 yrkande 1,
2. beträffande åtgärder för de små och medelstora företagen
att riksdagen avslår motion 1986/87: N374 yrkande 4,
3.-beträffande omvandling av stödformer
att riksdagen med anledning av motion 1986/87: N 346 yrkande 1,
motion 1986/87:N362, motion 1986/87:N374 yrkande 2 och motion
1986/87:N413 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. beträffande anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
att
riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 14 punkt
B 10 och med avslag på motion 1986/87:N343 yrkande 8, motion
1986/87:N346 yrkandena 2 och 3, motion 1986/87:N375 yrkande 5
och motion 1986/87:N413 yrkandena 2 och 3 till Industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 80000000 kr.,
5. beträffande importbegränsningar
att riksdagen avslår motion 1986/87:N355 yrkande 3, motion 1986/
87:N374 yrkande 3 och motion 1986/87:N433 yrkande 4,
6. beträffande begränsningsavtal med Indien
att riksdagen avslår motion 1986/87: N433 yrkande 3, 17
7. beträffande övervakning av priserna på importerade kläder NU 1986/87:25
att riksdagen avslår motion 1986/87: N376 yrkande 2,
8. beträffande ursprungsmårkning av kläder
att riksdagen avslår motion 1986/87: N376 yrkande 3.
Stockholm den 9 april 1987
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg
Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten
Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg
(m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh
Furustrand (s) och Mats Lindberg (s).
Reservationer
1. Mål för tekopolitiken (mom. 1)
Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Den svenska tekoindustrin har varit en bransch i kris, men vissa tecken
tyder på att en vändning har inträtt. Även om problemen fortfarande är
stora kan utskottet notera flera ljuspunkter, bl. a. i form av en omfattande
export och en stagnerad minskning av sysselsättningen.
Det är dock angeläget, menar utskottet, att man noga följer den fortsatta
utvecklingen i branschen. En ytterligare utslagning av tekoföretag skulle
försämra landets försörjningstrygghet än mer och få allvarliga följder för
arbetsmarknaden i de orter som är särskilt beroende av tekoindustrin. Som
anförs i motion 1986/87 :N413 (c) måste tekopolitiken ta i beaktande -förutom beredskapsaspekten - dels tekoindustrins allmänna betydelse för
ekonomi och sysselsättning, dels den dominerande roll som tekoföretagen
har för utkomstmöjligheterna i vissa orter.
Utskottet finnér det anmärkningsvärt att regeringen har skjutit upp
frågan om målen för tekopolitiken till år 1988. En sådan åtgärd är enbart
ägnad att skapa osäkerhet om tekopolitikens inriktning.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som
sin mening. Ett sådant uttalande skulle väsentligen tillgodose motion 1986/
87:N374 (c).
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. beträffande mål för tekopolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1986/87: N374 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18
2. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin NU 1986/87:25
(mom. 4)
Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar
Cars (fp) och Per Westerberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som böljar med ”Av det”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Tekoindustrin har under ett flertal år erhållit stöd för att komma igenom
en svår strukturkris. Utskottet anser, med instämmande i vad som anförs i
motion 1986/87:N375 (m), att det i längden inte är nyttigt för branschen att
få ett omfattande statligt stöd. Utvecklingen under de senaste åren visar att
behovet av selektiva industripolitiska åtgärder för tekoindustrin har minskat.
Branschens konkurrensförmåga har förbättrats och omstruktureringar
genomförts.
I konsekvens härmed bör branschstödet till tekoindustrin snarast avvecklas.
Endast 2 milj. kr. som bidrag till det produktionstekniska utvecklingscentret
vill utskottet — i linje med vad som föreslås i motionerna 1986/
87.N343 (fp) och 1986/87:N375 (m) — tillstyrka för nästa budgetår.
Av vad utskottet i det föregående har anfört angående en eventuell
omvandling av stödformerna till tekoindustrin följer att utskottet nu avstyrker
att medel skall anvisas för de föreslagna avskrivningslånen. Enligt
utskottets mening bör det dock fastslås redan nu att omfattningen på det
eventuella stödet i form av sådana lån kommer att begränsas av den
beslutade nivån på äldrestödet. Avgörande för om avskrivningslån skall
införas är om det pågående utredningsarbetet visar att en sådan stödform
kommer att underlätta tekoföretagens anpassning till en framtid utan statliga
stöd.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som
sin mening. Ett sådant uttalande ligger delvis i linje med vad som anförs i
motion 1986/87: N346 (m). Yrkandet i motionen om minskning av anslaget
till industristöd är emellertid enligt utskottets mening inte tillräckligt långtgående.
Utskottet är som nämnts inte heller berett att nu tillstyrka att
medel skall anvisas för de föreslagna avskrivningslånen. Här berörda delar
av motionen avstyrks därför. Utskottet avstyrker också motion 1986/
87:N413 (c) i nu aktuella delar.
dels att utskottet under 4 bort hemställa
4. beträffande anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
att
riksdagen med anledning av proposition 1986/87:100 bilaga 14
punkt B 10, med bifall till motion 1986/87: N343 yrkande 8 och
motion 1986/87: N 375 yrkande 5 och med avslag på motion 1986/
87:N346 yrkandena 2 och 3 och motion 1986/87:N413 yrkandena 2
och 3 till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2000000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
19
3. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin NU 1986/87:25
(mom. 4)
Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Av det”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Även om delar av tekoindustrin under senare år har stabiliserat sin
ställning och lyckats finna utvecklingsbara produktområden kan det konstateras
att lönsamheten inom branschen är sämre än i flertalet andra
näringsgrenar inom svensk industri. Det är mot denna bakgrund äventyrligt,
menar utskottet, att nu trappa ned stödinsatserna till tekobranschen så
som har föreslagits i budgetpropositionen. Som framhålls i motion 1986/
87:N413 (c) kräver tekoindustrins fortsatta konsolidering att det ekonomiska
stödet till tekonäringen bibehålls under i första hand en treårsperiod
på den nivå som gäller för innevarande budgetår.
De förändringar som branschen har genomgått ställer dock enligt utskottets
mening krav på en förnyelse av stödformerna. Äldrestödet har varit ett
verksamt och konkurrensneutralt medel att främja svensk tekoindustri.
Som framgår av motion 1986/87: N413 (c) har centerpartiet arbetat för att
slå vakt om äldrestödet och motsatt sig socialdemokraternas urholkning av
det generella tekostödet. Strukturomvandlingen inom tekobranschen har
emellertid medfört att åldersstrukturen för de anställda inom näringen är
på väg att förändras. En föryngring av arbetsstyrkan har skett, framför allt
inom vissa delar av branschen. Det är väsentligt för tekoindustrins framtida
konkurrenskraft att denna förnyelse fortsätter och att fler, framför allt
ungdomar, upplever det som attraktivt och positivt att ta anställning hos
tekoföretag. Det statliga stöd som utgår till tekonäringen bör vara dels
generellt och konkurrensneutralt, dels så konstruerat att det stimulerar till
utveckling och industriell förnyelse. Enligt utskottets mening bör därför
huvuddelen av de ekonomiska resurser som nu utgår i form av äldrestöd
och selektivt riktat branschstöd sammanföras till ett generellt och konkurrensneutralt
stöd för tekoindustrins utveckling. Införande av de tidigare
beskrivna avskrivningslånen skulle, menar utskottet, kunna bli en för
tekobranschen offensiv industripolitisk åtgärd. Sådana lån skulle ge stimulans
till framtidsinriktade investeringar. De skulle därmed kunna medverka
till att svensk tekoindustri uppnår en bättre konkurrenskraft gentemot utlandet
och får möjligheter att återta förlorade marknadsandelar.
Som tidigare redovisats är det inte möjligt att införa den föreslagna
stödformen den 1 juli 1987. I avvaktan på den beredning av ärendet som
pågår tillstyrker utskottet därför regeringens förslag till medelsanvisning
för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. Riksdagen bör samtidigt
som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört.
Av det sagda följer att utskottet avstyrker motionerna 1986/87: N343
(fp), 1986/87:N346 (m), 1986/87:N375 (m) och 1986/87:N413 (c), alla i
berörd del.
20
dels att utskottet under 4 bort hemställa NU 1986/87:25
4. beträffande anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
att
riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 14
punkt B 10 och med avslag på motion 1986/87:N343 yrkande 8,
motion 1986/87:N346 yrkandena 2 och 3, motion 1986/87:N375 yrkande
5 och motion 1986/87: N413 yrkandena 2 och 3 till Industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1987/88 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 80000000 kr. och därvid
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Importbegränsningar (mom. 5)
Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar
Cars (fp) och Per Westerberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med "Utskottet
vill” och slutar på s. 15 med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först understryka att den fria handeln över gränserna är en
väsentlig förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Ett fritt internationellt
utbyte av varor, tjänster och kapital leder till ökat välstånd för
alla parter.
De importrestriktioner som Sverige tillämpar för tekoprodukter har motiverats
av den särskilt besvärliga situation som svensk tekoindustri har
befunnit sig i. Enligt utskottets mening är emellertid de argument som
anförs i motionerna 1986/87:N355 (m) och 1986/87:N433 (fp) till stöd för
en avveckling av restriktionerna på handelsområdet övertygande. Att steg
nu kommer att tas i riktning mot en viss minskning av importbegränsningarna
försvagar inte kravet på avveckling.
Begränsningarna är till skada för de svenska konsumenterna och fyller
uppenbarligen inte ens sitt avsedda syfte att hålla nere importen från
u-länderna till förmån för den svenska tekoindustrin. Snarare fungerar de
svenska importbegränsningarna som ett skydd för vissa EG- och EFTAländers
export till Sverige gentemot billigare men ofta lika bra produkter
från något u-land.
Importbegränsningarna får sålunda fördelningspolitiska effekter till konsumenternas,
särskilt barnfamiljernas, nackdel. De kvantitativa begränsningarna
och tullen i kombination fördyrar väsentligt de tekovaror som
säljs i Sverige.
Det finns åtskilliga svenska tekoföretag som visar gott resultat. De har
anpassat sin verksamhet till den svenska marknadens krav och nått framgångar
också på exportmarknaden. Detta måste vara en riktig utvecklingsväg
för den svenska tekobranschen. Den kan inte i längden förlita sig på
gränsskydd och subventioner.
Vårt ansvar för utvecklingen i de fattiga länderna kräver vidare att
Sverige i sin handelspolitik på tekoområdet inte motverkar u-ländernas
strävan att bygga upp sina ekonomier. Dessa länder måste få hjälp med att
bryta sig loss från sin ofta ensidiga roll som råvaruleverantör. I detta 21
sammanhang spelar tekoindustrin en viktig roll. Den kännetecknas av en NU 1986/87:25
relativt enkel teknik och den är arbetsintensiv. För många av de framgångsrika
u-länderna har tillverkningen av textil- och konfektionsvaror
blivit inledningen till en mera vittgående industrialiseringsprocess. Om
utvecklingen skall lyckas måste dock dessa länder veta att deras varor tas
emot på de rika ländernas marknader och inte stoppas vid gränsen. Som
framhålls i de två nyssnämnda motionerna strider Sveriges nuvarande
restriktiva behandling av tekoimporten mot vår uttalade vilja att stödja
u-ländernas industriella utveckling. Den förda politiken är också anmärkningsvärd
mot bakgrund av den ökade betydelse som vissa av de utsatta
länderna har för svensk export.
Med hänsyn till det sagda finnér utskottet det angeläget att regeringen
vidtar åtgärder för att snabbt och helt avveckla handelsbegränsningarna på
tekoområdet. Detta bör enligt utskottets mening kunna vara helt genomfört
redan inom några år.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Här berörda delar av motionerna 1986/87:N355 (m) och 1986/
87:N433 (fp) tillstyrks alltså. Av detta följer att utskottet avstyrker motion
1986/87:N374 (c) i nu behandlad del.
dels att utskottet under 5 bort hemställa
5. beträffande importbegränsningar
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N355 yrkande 3 och
motion 1986/87: N433 yrkande 4 och med avslag på motion 1986/
87:N374 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
5. Begränsningsavtal med Indien (mom. 6)
Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar
Cars (fp) och Per Westerberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”motion 1986/87:N433 (fp)” bort ha följande
lydelse:
Med hänvisning till vad utskottet nyss har anfört om importbegränsningarna
för tekovaror tillstyrks även den nu berörda delen av motion 1986/
87:N433 (fp). Utskottet anser sålunda att regeringen bör kritiseras för att
man förlänger begränsningarna av tekoimporten från Indien. Riksdagen
bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört.
dels att utskottet under 6 bort hemställa
6. beträffande begränsningsavtal med Indien
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N433 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
22
6. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 8)
NU 1986/87:25
Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar
Cars (fp) och Per Westerberg (m) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 17 som börjar med ”Utskottet ser” och slutar med ”avstyrks alltså”
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att systemet med obligatorisk ursprungsmärkning av
kläder nu bör utvärderas. Det förefaller tvivelaktigt att tänkta syften har
uppnåtts. Mycket talar för att nuvarande regler bör ersättas med en frivillig
ordning, framför allt i syfte att undvika handelshinder och minska kostnaderna
för konsumenterna.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Av
det sagda följer att här behandlad del av motion 1986/87:N376 (s) avstyrks.
7. Ursprungsmärkning av kläder (mom. 8)
Jörn Svensson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som böljar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
När nu importrestriktionerna på tekoområdet kommer att lindras är det
väsentligt att kravet på ursprungsmärkning av kläder uppfylls. I likhet med
vad som anförs i motion 1986/87: N376 (s) anser utskottet att bestämmelserna
om den obligatoriska märkningen måste ändras. För importerade
plagg bör gälla att märkningen skall vara gjord redan vid införseln till
landet. Utskottet förordar sålunda att gränsmodellen införs.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad
utskottet här har anfört. Motion 1986/87:N376 (s) tillstyrks alltså i berörd
del.
dels att utskottet under 8 bort hemställa
8. beträffande ursprungsmärkning av kläder
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: N376 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1986/87:2y
om anslag för budgetåret 1987/88 till Tillfälligt
sysselsättningsbidrag för textil- och
konfektionsindustrierna
Till näringsutskottet
Regeringen har i årets budgetproposition, bilaga 12, för nästa budgetår bl, a,
begärt ett anslag om 95 milj. kr. till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textiloch
konfektionsindustrierna.
Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över motion 1986/87:N413 yrkande 3. Detta yrkande innebär att den aktuella
anslagsframställningen från regeringen skall avslås.
Ett likartat avslagsyrkande föreligger i den till arbetsmarknadsutskottet
hänvisade motionen 1986/87: A219 av Hans Nyhage och Arne Svensson (m).
Arbetsmarknadsutskottet kommer i sitt betänkande om arbetsmarknadspolitiken
(AU 1986/87:11) som avges i dagarna att anföra följande.
Avslagsyrkandena i de båda motionerna grundas på att de medel som
frigörs vid en indragning av det bidrag det här gäller i stället skall användas till
avskrivningslån för utveckling av tekoindustrierna. Motionärerna utgår
vidare från att regeringen kan lägga fram förslag till ett nytt stödsystem i så
god tid att riksdagen kan fatta beslut som träder i kraft den 1 juli i år.
Riksdagen beslöt år 1983 (AU 1982/83:29, rskr. 322) att det tillfälliga
sysselsättningsbidraget för textil- och konfektionsindustrierna - vanligen
benämnt äldrestödet - successivt skulle trappas ned. Bidraget fick sålunda
under budgetåret 1985/86 utgå med högst 7 % av de totala lönekostnaderna
för personal i tillverkning. För innevarande budgetår är bidragsandelen
minskad till 5 %, och under nästa budgetår är den avsedd att utgöra 4 %.
Utskottet föreslog förra året att frågan om att omvandla äldrestödet till
annan stödform borde utredas genom regeringens försorg. Detta blev också
riksdagens beslut (AU 1985/86:11 s. 71-72, rskr. 153). Bakgrunden till
denna framställning till regeringen var att det i två till utskottet hänvisade
motioner hade föreslagits att äldrestödet skulle ersättas av avskrivningslån. I
motionerna hänvisades till det förslag härom som hade utarbetats av
branschorganisationerna. Utskottet ansåg att detta förslag inte var tillräckligt
genomarbetat för att riksdagen skulle kunna ta ställning i frågan och
anförde vidare att det mycket väl kan finnas såväl fördelar som nackdelar
med att införa nya stödformer. Olika effekter måste därför utredas mycket
noggrant. Bl. a. måste enligt utskottets uppfattning belysas de sysselsättningsmässiga
konsekvenserna för den äldre arbetskraften vid de mindre
konkurrenskraftiga tekoföretagen, om äldrestödet med kort varsel skulle
utgå ur medelsarsenalen.
NU 1986/87: 25
Bilaga
24
Utskottets slutsats av det anförda blev att man i berörda departement
borde närmare utreda branschorganisationernas förslag, varefter regeringen
borde återkomma till riksdagen med resultatet av det arbetet.
Regeringen har under hösten 1986 uppdragit åt statens pris- och kartellnämnd
att utreda frågan om en ny stödform för tekoindustrin. I ett frågesvar i
kammaren den 19 februari i år har industriministern meddelat att uppdraget
skall vara slutfört den 31 mars. Pris- och kartellnämnden räknar med att
kunna hålla den fastställda tidplanen. Industriministern avser att efter
remissbehandling - som beräknas ta minst tre månader - och sedvanlig
beredning i regeringskansliet föreslå regeringen att återkomma till riksdagen
i frågan.
Mot bakgrund av förra årets riksdagsbehandling utgår utskottet från att
regeringen redovisar sina bedömningar i en proposition till hösten 1987.
Detta bör ges regeringen till känna.
Vad sedan gäller motionsförslagen så framgår av den ovan lämnade
redovisningen att det inte är möjligt - såsom motionärerna förutsatt - att
redan den 1 juli i år införa en ny stödform för tekoindustrin med den
finansieringsmodell de förespråkar. Det är vidare uppenbart att oavsett vid
vilken tidpunkt under nästa riksmöte den av riksdagen begärda beredningen
av frågan om äldrestödets avveckling kommer att redovisas så kvarstår
behovet av äldrestöd under nästa budgetår - under alla förhållanden under
del av budgetåret. Detta leder till slutsatsen att riksdagen med avvisande av
avslagsyrkandet i motion A219 bör anslå de av regeringen begärda medlen
till äldrestödet.
Som en konsekvens av ställningstagandet till motion A219 och med
hänvisning till vad i övrigt anförts hemställer arbetsmarknadsutskottet att
näringsutskottet avstyrker motsvarande avslagsyrkande i motion N413.
Stockholm den 5 mars 1987
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Lahja Exner (s), Bengt
Wittbom (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp),
Sonja Rembo (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove Hagberg
(vpk), Sven Lundberg (s), Anders G Högmark (m). Sigge Godin (fp),
Monica Öhman (s) och Ture Ångqvist (s).
NU 1986/87: 25
Bilaga
(AU 1986/87: 2 y)
25
Innehåll
NU 1986/87:25
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 2
Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna 4
TEKO 86 4
Multifiberavtalet 4
Utskottet 6
Mål och riktmärke för tekopolitiken, m.m 6
Omvandling av stödformer 7
Anslagsfrågor 10
Handelspolitiska åtgärder, m. m 12
Importbegränsningar 12
Övervakning av priserna på importerade kläder 15
Ursprungsmärkning av kläder 15
Hemställan 17
Reservationer 18
1. Mål för tekopolitiken (c) 18
2. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (m, fp) 19
3. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (c) 20
4. Importbegränsningar (m, fp) 21
5. Begränsningsavtal med Indien (m, fp) 22
6. Ursprungsmärkning av kläder (m, fp) 23
7. Ursprungsmärkning av kläder (vpk) 23
Bilaga
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1986/87:2 y om anslag för budgetåret
1987/88 till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna
24
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987