Näringsutskottets betänkande

om eldistribution på landsbygden

1986/87:24

Ärendet

I betänkandet behandlas - helt eller delvis - fem motioner om eldistributionen
på landsbygden. I fyra av dem föreslås riksdagen anvisa medel för
slutförande av landets elektrifiering. Den femte motionen tar sikte på bättre
ekonomiska förutsättningar för eldistribution i glesbygd.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av byråchef Tore
Peterson, statens energiverk. Utskottet har också fått skriftligt material från
energiverket.

Sammanfattning

För nästa budgetår bör riksdagen anvisa 2,5 milj. kr. till främjande av
landsbygdens elektrifiering. Medlen skall kunna disponeras såväl för nyanläggningar,
dvs. elektrifiering av äldre helårsbebodda glesbygdsfastigheter,
som för upprustningsändamål. Detta föreslår utskottet på grundval av ett
antal motionsyrkanden. I budgetpropositionen har regeringen föreslagit att
ytterligare medel inte skall tillföras denna stödverksamhet.

Utskottet avstyrker en motion om ändrade skatteförhållanden för företag
med landsbygdsdistribution av elström. En reservation (c) har avgetts till
förmån för motionen.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1986/87:N508 av Birgitta Hambraeus (c) och Karl Boo (c), vari hemställs att
riksdagen återinför anslaget till Landsbygdens elektrifiering och för budgetåret
1987/88 anslår 5 milj. kr.

1986/87:N528 av Rolf Kenneryd (c) och Ivar Franzén (c), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om bättre ekonomiska förutsättningar
för eldistribution i glesbygd enligt de riktlinjer som förordas i motionen.

1986/87:N542 av Ivar Franzén m. fl. (c, vpk), vari hemställs att riksdagen till
Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1987/88 anvisar ett
reservationsanslag om 2 500 000 kr.

1 Riksdagen 1986/87. 17sami. Nr 24

1986/87:N543 av Margareta Winberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fullföljande av tioårsprogrammet angående restelektrifiering.

1986/87:N551 av Olof Johansson m.fl. (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

7. till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag om 2 000 000 kr. för upprustning m.m. av
befintliga lokala eldistributionsnät,

8. till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag om 2 500 000 kr. för investeringar i nya
anläggningar för eldistribution.

Motivering

Åtskilliga fastigheter i landet saknar tillgång till elström, sägs det i motion
1986/87:N543 (s). Motionärerna erinrar om riksdagens tidigare beslut om
anslag för främjande av landsbygdens elektrifiering. De kritiserar regeringen
för att den i budgetpropositionen föreslår en avveckling av ifrågavarande
anslag. Eldistributionsföretagen kommer inte att ta sitt ansvar, menar
motionärerna. Även om de skulle göra detta skulle merkostnaden för
abonnentkollektivet bli oacceptabelt hög. Det är ett elementärt rättvisekrav
att alla invånare skall ha elektricitet i sina hus, anförs det vidare. Medel för
att fullfölja restelektrifieringen borde tas ur anslaget för särskilda regionalpolitiska
åtgärder för infrastrukturutbyggnad m.m.

Utvecklingen har genom den socialdemokratiska energipolitiken medfört
en allt högre elanvändning med allt större påfrestningar på elnäten, inte
minst de lokala, anförs det i centerns partimotion 1986/87:N551. Motionärerna
finner det därför inte acceptabelt att, såsom regeringen föreslår, stödet till
främjande av landsbygdens elektrifiering slopas. Det i motionen föreslagna
bidraget föreslås fördelas på 2,5 milj. kr. för investeringar i nya anläggningar
och 2 milj. kr. för investeringar som avser upprustning av distributionsnätet
på landsbygden.

Det är självklart att alla skall ha rätt till elektricitet, liksom till telefon och
post till sina hem, heter det i motion 1986/87:N508 (c). Där det är långt
mellan abonnenterna blir det dyrt att underhålla nätet, konstaterar motionärerna.
Som ett konkret exempel anger de svårigheter för Orsa Finnmarks
eldistributions ekonomiska förening. Det av motionärerna föreslagna anslaget
skall få användas till nyelektrifiering och till reparation av nät i glesbygd,
alternativt till andra individuella lösningar. Målet skall vara att alla i vårt land
får elektricitet till sin permanentbostad.

I motion 1986/87:N542 (c, vpk) erinras om att eldistributörernas skyldighet
att även i glesbygder förse människor med elkraft regleras av ellagen
(1902:71 s. 1). Med de undantagsbestämmelser som finns förväntar sig
motionärerna inte att glesbygdsdistributörerna är villiga att själva bekosta
slutförandet av elektrifieringen. Från rättvisesynpunkt är det självklart,
anför de, att kostnaderna för den återstående elektrifieringen av glesbygden
skall fördelas över hela landets abonnentkollektiv. Motionärerna finner det

NU 1986/87:24

angeläget att det av riksdagen beslutade elektrifieringsprogrammet genomförs
enligt tidigare fastlagd tidsplan och att erforderliga medel anvisas för
detta ändamål.

Bättre ekonomiska förutsättningar för eldistributionen i glesbygden krävs i
motion 1986/87:N528 (c). Motionärerna hänvisar till tidigare centermotioner
i ämnet och föreslår skattelättnader för företag med landsbygdsdistribution.
Elskatten skulle beräknas efter jämförbar ledningslängd med bibehållande
av den totala skatteintäktens nivå. Ett sådant system skulle, anför motionärerna,
bli kostnadsneutralt i förhållande till nuvarande system.

Uppgifter i anslutning till motionerna
Bakgrund

Distribution av elkraft till landets 4,8 miljoner elabonnenter handhas år 1987
av 322 eldistributörer. Av dessa är 20 statliga verk och bolag, 165 kommunala
företag, 58 privata kraftbolag och 79 elföreningar. Statens vattenfallsverk
och ett mindre antal kommunala och privata kraftföretag har både produktion
och distribution av elkraft. I tätorterna är det i regel kommunerna som
sköter eldistributionen, medan landsbygdens elförsörjning ombesörjs av
staten, privata kraftbolag eller elföreningar.

Riksdagen fastställde år 1976 riktlinjer för strukturomvandlingen på
eldistributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15, NU 1975/76:45, rskr.
1975/76:263). Dessa innebär att rationaliseringen i huvudsak skall fortgå på
frivillig väg. En utgångspunkt är att huvudansvaret för distributionens
ordnande bör åvila det allmänna. Vidare anges att de enskilda elkonsumenterna
skall tillförsäkras gynnsamma distributionsförhållanden och att kommunerna
som företrädare för lokala intressen skall ges inflytande. Distributionsföretag
skall, när så bedöms lämpligt, föras samman eller gå upp i
företag som medger en rationell verksamhet.

Sedan början av 1940-talet har statsbidrag beviljats för att underlätta
elektrifiering av helårsbostäder på landsbygden. Genom detta stöd beräknas,
enligt uppgifter från statens energiverk, drygt 100 000 hushåll ha fått
tillgång till elenergi. För närvarande återstår ett hundratal helårsbebodda
fastigheter som saknar elenergi. Hittills har staten tillskjutit 135 milj. kr.
Kommuner och landsting har bidragit med ungefär lika mycket. I områden
där vattenkraften har byggts ut har bidrag erhållits från de avgifter
kraftföretagen ålagts att betala för intrånget genom kraftutbyggnaden.

Staten har också i samband med den strukturförändring som ägt rum inom
eldistributionen gett bidrag om 128 milj. kr. till upprustning av nedslitna och
olönsamma landsbygdsnät.

Bestämmelser om eldistributionen finns i lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Där sägs bl. a.
(2 § 4 mom.) att den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig
distribution är skyldig att, om inte särskilda skäl finns för undantag,
tillhandahålla ström åt var och en som inom området behöver den för
normalt förbrukningsändamål.

Bestämmelserna i ellagen innebär att eldistributörerna är skyldiga att
leverera elström till befintliga och tillkommande abonnenter. Enligt förarbe -

NU 1986/87:24

tena (prop, 1957:161 s. 48) får emellertid distributionsskyldighetens omfattning
bestämmas med beaktande av att kostnaderna för en ifrågasatt
elektrifiering håller sig inom ekonomiskt rimliga gränser. Om kostnaderna
blir onormalt höga är eldistributören inte skyldig att elektrifiera avsides
liggande fastigheter. I sådana fall har, enligt uppgift av statens energiverk, de
statliga bidragen varit avgörande för att en elektrifiering skulle komma till
stånd.

Tidigare riksdagsbehandling
Främjande av landsbygdens elektrifiering

I det följande återges kortfattat näringsutskottets och riksdagens ställningstaganden
rörande bidrag till landsbygdens elektrifiering under de senaste
åren.

Riksdagen beslutade våren 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 17, NU 1979/
80:36, rskr. 1979/80:248) om stödverksamhetens omfattning för en tioårsperiod.
Stöd skulle lämnas för upprustning med 2 milj. kr. per år under fem år
(t. o. m. budgetåret 1984/85) och för nyanläggningar med 2,5 milj. kr. per år
under tio år (t. o. m. budgetåret 1989/90).

Åren 1981 och 1982 godtog riksdagen regeringens förslag till anslag.
Förslagen var i enlighet med 1980 års beslut (prop. 1980/81:90, NU
1980/81:60 s. 105, rskr. 1980/81:381; prop. 1981/82:100 bil. 17, NU 1981/
82:30 s. 73, rskr. 1981/82:356).

Våren 1983 föreslog regeringen att anslaget i enlighet med tidigare beslut
av riksdagen skulle bestämmas till 4,5 milj. kr. Två motioner (s; c) med
förslag rörande anslagets fördelning avstyrktes av näringsutskottet och
avslogs av riksdagen. Härvid anförde utskottet bl. a. att en viss flexibilitet i
tolkningen torde vara möjlig vid avvägningen mellan vad som skulle
betraktas som nyanläggning och som upprustning av ett nät (prop. 1982/
83:100 bil. 14, NU 1982/83:33 s. 56, rskr. 1982/83:280).

När anslaget behandlades våren 1984 förelåg en motion (c, s) med krav på
dels att hela anslaget om 4,5 milj. kr. skulle få disponeras för främst
upprustning av nedslitna och oräntabla nät, dels att bidraget skulle förlängas
för ytterligare en tioårsperiod efter utgången av år 1985. Näringsutskottet
pekade på sitt ställningstagande året innan om en viss flexibilitet inom
anslagsramen men ville inte sträcka sig så långt som motionärerna önskade. I
fråga om en förlängning av bidragssystemet förutsatte utskottet att regeringen
följde utvecklingen och övervägde frågan inför det följande årets
budgetbehandling. Utskottet avstyrkte motionen och tillstyrkte regeringens
förslag (prop. 1983/84:100 bil. 14, NU 1983/84:30 s. 68, rskr. 1983/84:297).
Riksdagen följde utskottet.

Sedan statens energiverk anmält ett fortsatt behov av medel för att redan
påbörjade upprustningar skulle kunna fullföljas beslöt riksdagen våren 1985
(prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30 s. 88, rskr. 1984/85:362) att medelsramen
2,5 milj. kr. per år för nyanläggningar skulle få användas även för
upprustningsändamål. I tre motioner (c) begärdes en högre anslagsnivå (4,5
milj. kr. resp. 5 milj. kr.). Yrkandena avstyrktes. Näringsutskottet sade sig

NU 1986/87:24

inte då kunna ställa sig bakom kraven på en utvidgad medelsram. Centerpartiets
företrädare i utskottet reserverade sig och föreslog att anslaget skulle
uppgå till 4,5 milj. kr.

För innevarande budgetår har riksdagen våren 1986 anslagit 2,5 milj. kr.
(prop. 1985/86:100 bil. 14, NU 1985/86:17 s. 61,rskr. 1985/86:172). Stöd kan
beviljas till nyanläggning och till upprustning av elektriska distributionsnät
på landsbygden. Enligt förslag av näringsutskottet avslog riksdagen yrkanden
i två motioner (c) om att anslaget skulle beräknas till 4,5 milj. kr.
Utskottet fann med hänsyn till tidigare riksdagsbeslut ingen anledning att
förorda en utökad medelsram. En reservation (c) förelåg.

Ekonomiska förutsättningar för eldistribution

Förra året avslog riksdagen en motion (c) med krav på bättre ekonomiska
förutsättningar för eldistribution i glesbygd (NU 1985/86:17 s. 61). Näringsutskottet
avstyrkte motionen med hänvisning till att statens energiverk då
hade påbörjat en utredning om skillnader i elpriser mellan olika eldistributörer.
En reservation (c) förelåg.

Utskottet

Staten har sedan början av 1940-talet lämnat stöd för att underlätta
elektrifieringen av helårsbebodda fastigheter på landsbygden. Ett skäl därtill
har varit att kostnaderna för att elektrifiera avlägset belägna fastigheter har
varit relativt höga. Elektrifieringen är nu på det hela taget färdig men det
återstår i landet ett hundratal helårsbostäder utan elström.

Riksdagen beslutade våren 1980 om stödverksamhetens omfattning för en
tioårsperiod (se s. 4). Stöd skulle lämnas för upprustning med 2 milj. kr. per
år under fem år (t. o. m. budgetåret 1984/85) och för nyanläggningar med 2,5
milj. kr. per år under tio år (t. o. m. budgetåret 1989/90).

Våren 1985 beslöt riksdagen att medelsramen 2,5 milj. kr. per år för
nyanläggningar skulle få användas även för upprustningsändamål.

För innevarande budgetår har riksdagen anslagit 2,5 milj. kr. Stöd kan
beviljas till nyanläggning, bl. a. för elektrifiering av äldre helårsbebodda
fastigheter i glesbygd, och till upprustning av elektriska distributionsnät på
landsbygden. Beslut om sådant stöd fattas av statens energiverk. Riksdagen
avslog samtidigt på förslag av näringsutskottet två motioner (c) med krav på
att anslaget skulle uppräknas till 4,5 milj. kr. Centerpartiets företrädare i
näringsutskottet reserverade sig.

Frågan om den fortsatta elektrifieringen berörs i budgetpropositionen
(bil. 16 s. 32). Föredragande statsrådet anför att ytterligare medel inte bör
tillföras ifrågavarande stödverksamhet. Under årens lopp har, säger hon,
antalet icke-elektrifierade fastigheter minskat. Genom fortlöpande rationaliseringar
och sammanslagningar har distributionsföretagen blivit större och
ekonomiskt allt starkare. Det är därför, uttalar hon vidare, numera rimligt
att framhålla distributionsföretagens fulla ansvar för att återstående erforderliga
utbyggnader av näten genomförs och att kostnaderna till stor del

NU 1986/87:24

fördelas över abonnentkollektiven. Detta är det normala sättet att finansiera
investeringar i distributionsnäten.

Utöver de angivna skälen anförs statsfinansiella motiv för ståndpunkten
att ytterligare medel ej skall anslås till stödverksamheten. För att redan
beslutade åtaganden skall kunna fullföljas bör dock enligt propositionen
statens energiverk på oförändrade villkor disponera de medel som hittills
tillförts anslaget. För eldistributionsrådets verksamhet, m.m. beräknas för
nästa budgetår medel under statens energiverks anslag till utredningar m.m.
och information.

I fyra motioner framförs förslag rörande statliga bidrag till landsbygdens
elektrifiering.

I motion 1986/87:N543 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om fullföljande
av tioårsprogrammet angående restelektrifiering. Motionärerna ifrågasätter
det realistiska i regeringens förhoppning om att distributionsföretagen
skall ta sitt ansvar för återstående utbyggnad.

Centern begär i partimotionen 1986/87:N551 att riksdagen för budgetåret
1987/88 skall anvisa 4,5 milj. kr. för bidrag till främjande av landsbygdens
elektrifiering. Bidraget föreslås fördelas på 2,5 milj. kr. för investeringar i
nya anläggningar och 2 milj. kr. för investeringar som avser upprustning av
distributionsnätet på landsbygden.

I motion 1986/87:N508 (c) påyrkas ett anslag om 5 milj. kr. för bidrag till
landsbygdens elektrifiering. Motionärerna betecknar det som orimligt att
abonnenterna skall bekosta upprustningar för miljontals kronor.

Man kan inte förvänta sig att glesbygdsdistributörer är villiga att själva
bekosta slutförandet av elektrifieringen, heter det i motion 1986/87:N542 (c,
vpk). Kostnaden för den återstående elektrifieringen av glesbygden bör
fördelas över landets abonnentkollektiv. Till anslaget Främjande av landsbygdens
elektrifiering föreslås riksdagen anvisa 2,5 milj. kr. för budgetåret
1987/88.

Eldistributörerna har enligt ellagen (1902:71 s. 1) skyldighet att leverera
elström till befintliga och tillkommande abonnenter (se s. 3). Om kostnaderna
för att bygga ledningar blir onormalt höga är en eldistributör dock inte
skyldig att elektrifiera avsides liggande fastigheter. Riksdagens beslut våren
1980 om stödverksamhetens omfattning innebar bl. a. att stöd skulle lämnas
för nyanläggningar med 2,5 milj. kr. per år under tio år, dvs. t.o. m.
budgetåret 1989/90. Detta beslut har varit en utgångspunkt för planeringen
av restelektrifieringen hos statens energiverk och hos berörda distributionsföretag.

Enligt utskottets uppfattning bör i konsekvens med 1980 års riksdagsbeslut
för nästa budgetår till främjande av landsbygdens elektrifiering anvisas 2,5
milj. kr. Medlen bör kunna disponeras såväl för nyanläggningar som för
upprustningsändamål. Såsom anförs i budgetpropositionen bör därutöver
statens energiverk på oförändrade villkor få disponera de medel som tidigare
har tillförts anslaget.

Utskottet räknar härutöver med att den allt större effektivitet och
ekonomiska styrka som kan konstateras för eldistributionsföretagen som
kollektiv räknat skall komma till uttryck genom ett ökat ansvar för den
återstående erforderliga utbyggnaden av elnätet. Ett förverkligande av vad

NU 1986/87:24

utskottet här har anfört tillgodoser delvis önskemålen i här behandlade
motioner.

Även motion 1986/87:N528 (c) gäller eldistributionen på landsbygden. I den
begärs förslag av regeringen om bättre ekonomiska förutsättningar för
eldistribution i glesbygd enligt de riktlinjer som förordas i motionen.
Skattelättnader föreslås för företag med landsbygdsdistribution. Elskatten
skulle beräknas efter jämförbar ledningslängd med bibehållande av den
totala skatteintäktens nivå.

Riksdagen avslog ett liknande krav förra året (se s. 5).

Statens energiverk bedriver ett långsiktigt arbete som syftar till en fortsatt
strukturrationalisering inom eldistributionen. Den tidigare (s. 5) nämnda
utredningen om skillnader i elpriser pågår alltjämt.

Utskottet anser med hänsyn till det pågående utredningsarbetet att det inte
heller nu finns anledning för riksdagen att vidta någon sådan åtgärd som
begärs i motion 1986/87:N528 (c). Energiverkets kartläggning torde kunna ge
underlag för säkrare bedömningar än som för närvarande kan göras av vilka
pris- och kostnadsskillnader som faktiskt förekommer mellan olika eldistributörer.
Motionen avstyrks således.

Utskottet hemställer

1. beträffande främjande av landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:N508, 1986/
87:N542 och 1986/87:N543 samt motion 1986/87:N551 yrkandena 7
och 8 till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret
1987/88 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2 500 000 kr.,

2. beträffande eldistribution på landsbygden
att riksdagen avslår motion 1986/87:N528.

Stockholm den 2 april 1987

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s),
Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson
(s), Per Westerberg (m), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg
(fp), Jan Hyttring (c). Mats Lindberg (s), John Andersson (vpk) och Leo
Persson (s).

NU 1986/87:24

Reservation

NU 1986/87:24

Eldistribution på landsbygden (mom. 2)

Ivar Franzén och Jan Hyttring (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det önskvärt med åtgärder från statsmakternas sida för att
skapa en ökad kostnadsneutralitet mellan elföretag med olika distributionsförhållanden.
På grund av högre kostnader har det blivit allt svårare för
lokala företag med eldistribution utanför tätorterna att hålla jämna steg med
tätortsföretag i fråga om möjligheter att erbjuda säker elförsörjning och god
lokal service. De åtgärder som förordas i motion 1986/87:N528 (c) bör därför
genomföras i syfte att i dessa avseenden skapa bättre förutsättningar för
distributörerna av elkraft på landsbygden. Då utskottet har erfarit att man
vid den åberopade utredningen hos statens energiverk inte har för avsikt att
studera denna fråga på sådant sätt som motionärerna förordar anser
utskottet att riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven
innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1986/87:N528 (c).

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande eldistribution pä landsbygden
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N528 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Främjande av landsbygdens elektrifiering (mom. 1)

Ivar Franzén (c) och Jan Hyttring (c) anför:

Från centerns sida noterar vi med tillfredsställelse att ett enigt utskott har
ansett det angeläget att riksdagen fullföljer tidigare gjorda utfästelser
avseende landsbygdens elektrifiering och anvisar 2,5 milj. kr. för ändamålet.
Ännu bättre hade det varit om utskottet, när man ändå går emot regeringens
förslag, hade följt centerns förstahandsyrkande och föreslagit ytterligare 2
milj. kr. för att man på ett hedervärt sätt skall kunna fullfölja upprustningen
av undermåliga distributionsledningar i utpräglad glesbygd. Vi har dock
bedömt enigheten kring vårt andrahandsyrkande som så viktig att vi har
avstått från att reservera oss för vårt förstahandsyrkande.

göteb Stockholm 1987 12769