Näringsutskottets betänkande

1986/87:14

om handel med begagnade varor av ädelmetall

NU

1986/87:14

Ärendet

I motion 1985/86:N203 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att riksdagen
beslutar om sådan ändring i lagen om handel med skrot och begagnade varor
samt förordningen om handel med begagnade varor som i motionen anförts
om handel med begagnade varor av ädelmetall.

Rikspolisstyreelsen har avgett remissyttrande över motionen.

Sammanfattning

En månad är, menar utskottet, en lämplig begränsning av den tid som en
handlare måste bevara mottagna begagnade varor av ädelmetall innan han
lämnar ut eller bearbetar dem. En motion (fp) om utökad förvaringsplikt - i
tre månader - avstyrks.

Författningsbestämmelser
Gällande bestämmelser

Lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor har till ändamål
att förebygga avsättning av stulet eller eljest olovligen åtkommet gods och att
underlätta polisens efterspaning av sådant gods (1 §). Enligt lagen får
regeringen föreskriva att handel med begagnade varor, i den omfattning som
regeringen bestämmer, endast får drivas efter registrering hos den myndighet
som regeringen bestämmer (2 §). Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som är
registrerad med stöd av lagen att föra anteckningar som rör befattningen med
förvärvat eller eljest mottaget gods och att tillhandahålla myndighet anteckningar,
handlingar eller uppgifter därom; även andra föreskrifter får
meddelas för sådan person (3 §).

Regeringen har i anslutning till den nämnda lagen utfärdat förordningen
(1981:403) om handel med begagnade varor. Denna är tillämplig bl. a. på
yrkesmässig handel med föremål som helt eller till väsentlig del består av
guld, silver eller platina (2 § 7).

En handlare får ta emot begagnade varor endast av den som är känd för
handlaren eller som på ett tillförlitligt sätt styrker sin identitet (10 §). När

begagnade varor tas emot skall på särskilda numrerade inköpsnotor göras 1

1 Riksdagen 1986187.17sami. Nr 14

anteckningar om bl. a. varornas art och beskaffenhet, vissa kännemärken på
varorna samt namn och postadress avseende den som har överlämnat
varorna samt, om denne inte är känd för handlaren, även personnummer och
identifikationshandlingens art (11 §). Begagnade varor som har tagits emot
får inte lämnas ut eller bearbetas förrän tidigast en månad efter den dag då
varorna togs emot (12 §). Mottagna varor skall förses med beteckningar som
hänvisar till motsvarande inköpsnotor, och beteckningarna får inte avlägsnas
förrän varorna får lämnas ut eller bearbetas. Det finns också bestämmelser
om handlares skyldighet att lämna polismyndigheten uppgifter och undersökningsmöjligheter
(15, 17-19 §§). Brott mot föreskriften att mottagna
varor skall bevaras minst en månad är straffbelagt (21 §).

Bakgrund

Bestämmelser som i stort motsvarade de nu gällande fanns tidigare i
förordningen (1949:723) angående handel med skrot, lump och begagnat
gods, vilken i sin tur föregicks av förordningen (1918:386) angående handel
med vissa begagnade föremål m.m. Enligt 1949 års förordning gällde att
mottaget gods inte fick utlämnas eller förstöras och ej heller nedsmältas eller
underkastas annan bearbetning eller förändring förrän efter sju dagar från
den dag då godset kom i handlarens besittning (16 §). Under ett år skulle
handlaren göra anteckning om sådan bearbetning eller förändring av en
mottagen vara att denna inte kunde igenkännas till sitt förutvarande bestånd
och om förvärvarens namn m. m. när handlaren avhände sig en vara (13 §).
Polismyndigheten fick, om det fanns särskilda skäl, medge undantag från
dessa bestämmelser (21 §).

Skrothandelsutredningen föreslogi sitt betänkande (Ds H 1978:5; bilaga 1
till prop. 1980/81:3) Handeln med skrot och handeln med begagnade varor,
vilket låg till grund för den nuvarande regleringen, att sjudagarsregeln skulle
bibehållas (s. 182). Tiden under vilken uppgifter om försäljning m.m. skulle
antecknas föreslogs emellertid bli förkortad från ett år till en månad, något
som, enligt vad utredningen påpekade, skulle innebära en avsevärd lättnad
för handeln (s. 183). Möjligheten att få dispens från de nämnda bestämmelserna
skulle bibehållas.

I proposition 1980/81:3 om handeln med skrot m.m., vari förslag till den
inledningsvis nämnda lagen framlades, berördes inte frågan om hur lång tid
en handlare skulle vara skyldig att bevara mottagna varor oförändrade; det
skulle ankomma på regeringen att besluta hur den nya regleringen skulle vara
utformad i sina detaljer (s. 21). Som en allmän princip anfördes att en rimlig
avvägning måste ske mellan, å ena sidan, samhällets intresse av att förhindra
och försvåra handel med stöldgods och, å andra sidan, näringslivets och det
allmännas intresse av att handeln med begagnade varor inte onödigt
försvåras genom byråkratiskt krångel. Dessutom framhölls att samhällets
resurser för kontroll över efterlevnaden av den ifrågavarande regleringen var
tämligen begränsade.

Remissyttrandena över skrothandelsutredningens betänkande (se prop.
1980/81:3 bil. 2) innehöll inga synpunkter på var tidsgränsen för bevarande av
mottagna varor skulle sättas. Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund

NU 1986/87:14

2

begärde emellertid att tillsynsmyndigheten skulle få lämna generell dispens
från de angivna fristerna för de fall då kunden var väl känd av guldsmeden.

Den bestämmelse om en månads väntetid innan en mottagen vara får
lämnas ut eller bearbetas som infördes genom 1981 års förordning kan alltså
sägas innebära en kombination av de båda begränsningsregler som utredningen
hade föreslagit i linje med vad som tidigare gällde. Någon bestämmelse
om rätt för polismyndigheten att bevilja dispens finns inte i denna
förordning.

Motionen

Bostadsinbrotten utgör ett allt större samhällsproblem, säger motionären.
Attraktivt stöldgods är då särskilt guld- och silversmycken men även andra
ädelmetallföremål. Sådant gods är lätt att avsätta och mycket inkomstbringande
för både tjuv och hälare.

Den tid av en månad som en handlare är skyldig att bevara ett emottaget
ädelmetallföremål innan det lämnas ut eller bearbetas är otillräcklig, hävdar
motionären. Polisspaningen hinner inte ge resultat under så kort tid.
Ädelmetallföremål smälts ofta ned och blir då oidentifierbara. Detta sker
med laga stöd. Förvaringsplikten borde därför utsträckas till att gälla under
minst tre månader. Härigenom skulle, menar motionären, möjligheterna att
nå de i lagen uppställda målen förstärkas kraftfullt utan att branschen skulle
drabbas av orimliga nackdelar.

Yttrande av rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen hänvisar i sitt yttrande till underhandskontakter med
polismyndigheterna i Stockholm och Göteborg. Berörd polispersonal menar
att den tid av en månad som en handlare måste bevara mottagna begagnade
ädelmetallvaror visserligen är relativt kort men ändå får anses fylla de krav
man kan ställa. Om tiden förlängdes till tre månader skulle det troligen inte
förbättra situationen, eftersom effektiviteten i kontrollen också är en fråga
om tillgång på personal. På anförda skäl skulle en förlängning av den aktuella
tiden till tre månader knappast leda till önskat resultat, uttalar rikspolisstyrelsen
men tillägger att frågan är föremål för uppmärksamhet inom
myndigheten.

Utskottet

Den som yrkesmässigt driver handel med begagnade varor av ädelmetall är,
som den föregående redogörelsen visar, skyldig att låta minst en månad gå
innan han lämnar ut eller bearbetar mottagna varor. Syftet med bestämmelsen
är att avsättningen av stöldgods skall försvåras och polisens spaning efter
sådant gods underlättas. Detta syfte skulle främjas bättre om förvaringsplikten
gällde under tre månader, sägs det i motion 1985/86:N203 (fp).
Motionären vill att riksdagen skall föranstalta om en författningsändring av
den innebörden. Regeringen skulle följaktligen uppmanas att på denna

NU 1986/87:14

3

punkt revidera förordningen (1981:403) om handel med begagnade varor.

Reglerande föreskrifter av detta slag är uttryck för en avvägning mellan
olika intressen. I det aktuella fallet står kravet på effektiv brottsbekämpning
mot köpmännens önskemål att förekommande restriktioner för handeln inte
skall vara onödigt betungande. Av rikspolisstyrelsens remissyttrande framgår
att polisen finner den nuvarande ordningen rimlig. Möjligheterna till
verksam kontroll är i hög grad avhängiga av personaltillgången, betonar
man. Rikspolisstyrelsen tillägger emellertid att frågan är föremål för dess
uppmärksamhet.

Utskottet noterar vad rikspolisstyrelsen har anfört och finner inte skäl för
riksdagen att ta något initiativ i denna sak. Motionen avstyrks alltså.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1985/86:N203

Stockholm den 4 december 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Rune Jonsson (s),
Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist
(s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s),
Sven-Åke Nygårds (s), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Lars
Ahlström (m) och Leo Persson (s).

NU 1986/87:14

gotab Stockholm 1986 11923