Näringsutskottets betänkande
1986/87:12

om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan
(prop. 1986/87:18)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1986/87:18 om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan,

dets tolv motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels - delvis - två motioner som har väckts med anledning av proposition
1985/86:170 om räddningstjänstlag, m. m. och som har överlämnats till
näringsutskottet av försvarsutskottet.

Till betänkandet har som bilagor fogats de yttranden i ärendet som har
avgivits av skatteutskottet (SkU 1986/87:1 y, bilaga /), lagutskottet (LU
1986/87:1 y, bilaga 2), försvarsutskottet (FöU 1986/87:1 y, bilaga 3),
socialutskottet (SoU 1986/87:3 y, bilaga 4) och jordbruksutskottet (Joli
1986/87:3 y, bilaga 5). Bostadsutskottet har yttrat sig i form av ett
protokollsutdrag.

Riksorganisationen Same Ätnam har till näringsutskottet ingett en skrivelse
med synpunkter på Tjernobylolyckans effekter för samerna.

Sammanfattning

I proposition 1986/87:18 aviseras olika åtgärder med anledning av kärnkraftsolyckan
i Tjernobyl i Sovjetunionen den 26 april 1986. Åtgärderna är av tre
slag: beredskapshöjande åtgärder, åtgärder för att mildra konsekvenserna av
det radioaktiva nedfallet och internationella åtgärder. I beredningen av
propositionen har skatte-, lag-, försvars-, social-, jordbruks- och bostadsutskotten
deltagit med yttranden till näringsutskottet över de delar av
propositionen och motionerna som berör resp. utskotts ämnesområde.
Näringsutskottet har med ett undantag följt ställningstagandena i resp.
utskott.

Till de planerade åtgärderna för att höja beredskapen mot kärnkraftsolyckor
hör bl. a. förstärkning av beredskapskompetensen i norra Sverige,
utarbetande av en informationshandbok för berörda myndigheter och
organisationer, komplettering av alarmeringssystemet runt kärnkraftverken,
automatisering av vissa mätstationer och olika forskningsprojekt. Näringsutskottet
tillstyrker att riksdagen till statens räddningsverk, statens strålskyddsinstitut
och länsstyrelserna anvisar totalt 31, 5 milj. kr. för att täcka

NU

1986/87:12

1 Riksdagen 1986/87. 17sami. Nr 12

kostnaderna för huvuddelen av de beredskapshöjande insatserna. Dessutom
tillstyrker näringsutskottet att kärnkraftsföretagen åläggs finansiera resterande
åtgärder till en sammanlagd kostnad av 8,5 milj. kr. Ett motionsyrkande
(c) om att kärnkraftsindustrin skall bekosta alla åtgärder avstyrks sålunda
av näringsutskottet, som också avstyrker ett förslag (fp) om att företagen
skall stå för ytterligare 3 milj. kr. av kostnaderna. I sex motioner (fp; c; vpk)
krävs att den höjning av beredskapen som planeras i norra Sverige skall
genomföras även i andra län. Yrkandena avstyrks bl. a. med hänvisning till
att det, när de nu redovisade förslagen har genomförts, i alla delar av landet
finns en länsstyrelse med stor kompetens på området och att denna vid en
olycka kan bistå övriga länsstyrelser. Näringsutskottet avstyrker även
motionsyrkanden om förstärkning av civilförsvaret (fp), utbyggd alarmering
över hela landet (vpk) och utökad förrådshållning av jodtabletter (c).

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har skapat stora problem för bl. a. jordbruks-,
trädgårds- och renskötselföretag. Regeringen har beslutat att berörda
företag såvitt möjligt skall hållas skadeslösa för merkostnader och
inkomstbortfall på grund av olyckan. Näringsutskottet tillstyrker att riksdagen
anslår 250 milj. kr. för att finansiera ersättningarna till dessa företag.
Frågan om ersättning till vidareförädlingsföretag inom berörda branscher
bereds för närvarande inom regeringskansliet. I avvaktan på denna prövning
tillstyrker näringsutskottet att riksdagen anvisar ett formellt förslagsanslag
om 1 000 kr. för sådan ersättning.

Krav på särskilda åtgärdsprogram för rennäringen som en följd av olyckan
framförs i tre motioner (m; c; vpk). Med anledning av dessa föreslår
näringsutskottet att riksdagen ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet
har anfört i denna fråga. Jordbruksutskottet utgår från att motionärernas
förslag kommer att bli föremål för en bedömning i den statssekreterargrupp
som har tillsatts med anledning av olyckan. Enligt jordbruksutskottets
mening är det angeläget att arbetet sker med stor skyndsamhet. Däremot
avstyrker näringsutskottet krav i nyssnämnda motioner på att ett renkonto
liknande det nuvarande skogskontot skall införas i skattelagstiftningen.
Näringsutskottet har förståelse för att en onormalt hög utslaktning av ren till
följd av kärnkraftsolyckan kan föranleda behov från skattesynpunkt av
någon form av resultatutjämning. Dock finner näringsutskottet att det bör
finnas goda möjligheter att berörda problem i allt väsentligt kan lösas med
hjälp av de bestämmelser som nu gäller.

Inom det internationella atomenergiorganet, IAEA, har två internationella
konventioner utarbetats med anledning av Tjernobylolyckan. Konventionerna
har undertecknats med förbehåll för ratifikation. Näringsutskottet
föreslår att riksdagen godkänner konventionen om tidig information vid en
kärnenergiotycka. Konventionen om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka
eller ett radioaktivt nödläge, vilken i avvaktan på kompletterande -lagstiftning och överväganden endast redovisas för riksdagens information,
föranleder ingen erinran från näringsutskottets sida.

Ett motionsyrkande (c) om ett utökat skadeståndsansvar vid atomolyckor
för anläggningsinnehavaren avstyrks av näringsutskottet i enlighet med
lagutskottets förslag. Enligt lagutskottets mening kan tiden nu vara mogen
för en omprövning av beloppsgränserna för anläggningsinnehavarens och

NU 1986/87:12

2

svenska statens ansvar vid atomolyckor. Det förutsätts dock att regeringen -utan något särskilt tillkännagivande - tar upp frågan till prövning.

IAEA har bl. a. till uppgift att främja den fredliga användningen av
kärnenergi. Näringsutskottet avstyrker två motionsyrkanden (c; vpk) om att
regeringen skall verka för att denna uppgift för organisationen skall upphöra.
Om IAEA:s roll skulle förändras i enlighet med motionärernas förslag finns
det, menar näringsutskottet, risk för att länder med en positiv inställning till
kärnkraftsproduktion skulle söka finna alternativa organisationsformer för
sitt samarbete. Detta skulle enligt näringsutskottets uppfattning avsevärt
försvaga IAEA:s position inom säkerhets- och kontrollområdet. Näringsutskottet
avstyrker slutligen ett förslag (c) om att Sverige - bl. a. genom IAEA
- skall verka för en internationell avveckling av kärnkraften. Andra länders
val av energipolitik är det primärt inte en uppgift för Sveriges riksdag att fatta
beslut om, anser näringsutskottet.

Samtliga här berörda avstyrkta motionsyrkanden följs upp med reservationer.

Propositionen
Huvudsakligt innehåll

Propositionen framläggs som en följd av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i
Sovjetunionen i slutet av april 1986.

Med anledning av olyckan uppdrog regeringen i maj 1986 åt rådet för
långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor, energirådet, att på nytt
pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m. m. I uppdraget
ingick bl. a. att göra en översyn av beredskapen. Vid energirådets
sammanträde i början av juli 1986 föreslog statens strålskyddsinstitut vissa
studier och åtgärder för att förbättra beredskapen vid kärnkraftsolyckor.
Rådet anslöt sig till förslagen, vilka genom en skrivelse från institutet den 15
augusti 1986 överlämnades till regeringen.

Regeringen har bedömt de föreslagna åtgärderna som angelägna att
genomföra. I propositionen föreslås att riksdagen anslår medel till statens
räddningsverk, statens strålskyddsinstitut och länsstyrelserna för att täcka
kostnaderna för olika beredskapshöjande insatser. Vidare föreslås att
kärnkraftsföretagen skall finansiera en utbyggnad av alarmeringen vid
kärnkraftverken och en komplettering av strålskyddsinstitutets datautrustning
för bl. a. stråldosmätningar.

Det radioaktiva nedfallet efter kärnkraftsolyckan har skapat stora problem
för bl. a. jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag. Regeringen har
beslutat att de aktuella företagen såvitt möjligt skall hållas skadeslösa för
merkostnader och inkomstbortfall som har uppstått på grund av olyckan. I
propositionen föreslås hur kostnaderna för dessa ersättningar skall täckas.

Inom det internationella atomenergiorganet, IAEA, har med anledning av
Tjernobylolyckan två internationella konventioner utarbetats - konventionen
om tidig information vid en kärnenergiolycka och konventionen om
bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge.
Konventionerna redovisas i propositionen; den förra föreläggs riksdagen för

NU 1986/87:12

3

godkännande medan den senare enbart redovisas för riksdagen då erforderligt
förarbete på det rättsliga området för ett godkännande inte har hunnit
genomföras.

Förslag m. m.

I propositionen föreslås i bilaga 1 (försvarsdepartementet) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta om föreskrifter rörande avgifter för
beredskapsåtgärder i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat,

2. till Befolkningsskydd och räddningstjänst på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 6 000 000
kr.

Vidare lämnas riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört

dels om åtgärder för att höja beredskapen vid kärnkraftsolyckor,
dels om den konvention om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller
ett radioaktivt nödläge som har utarbetats inom Internationella atomenergiorganet.

I bilaga 2 (jordbruksdepartementet) föreslås att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har redovisat för
ersättning på grund av radioaktivt nedfall,

2. till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av
250 000 000 kr.,

3. till Bidrag till statens strålskyddsinstitut på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

I bilaga 3 (industridepartementet) föreslås att riksdagen
dels till Ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på
grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

dels godkänner konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka.

Ett förslag i bilaga 3 om anslag till Utredningar m. m. har återkallats
genom proposition 1986/87:57 om vissa frågor om anslag för budgetåret
1986/87 till departementen. I nämnda proposition har medel i stället
föreslagits under ett nytt anslag Miljö- och energidepartementet: Utredningar
m. m. Proposition 1986/87:57 behandlas av jordbruksutskottet (JoU
1986/87:14).

I bilaga 4 (civildepartementet) föreslås att riksdagen till Länsstyrelserna m. m.
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1986/87 anvisar [ett
förslagsanslag av] 500 000 kr.

NU 1986/87:12

4

Motionerna

NU 1986/87:12

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1986187:18 och
som behandlas här är följande:

1986/87:N104 av Martin Olsson (c) och Karin Israelsson (c), vari hemställs att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
en helhetssyn på samerna och erforderliga åtgärder för att skydda de samiska
näringarna med anledning av både den inträffade och eventuellt kommande
kärnenergiolyckor,

2. hos regeringen begär förslag om införande i skattelagstiftningen av s. k.
renkonto fr. o. m. inkomståret 1986,

3. hos regeringen begär förslag om uppräkning av prisstödet till rennäringen
för innevarande budgetår.

1986/87:N105 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. uttalar att all information om effekterna av Tjernobyl eller andra
liknande händelser i framtiden skall lämnas utan försköning av läget och i
första hand med hänsyn till en ”åtgärdsbalans” inriktad på människornas
säkerhet och välbefinnande,

2. hos regeringen hemställer om förslag till att en hälsoundersökning
erbjuds befolkningen i de områden som värst drabbats av nedfallet från
Tjernobyl,

3. hos regeringen hemställer om förslag till en ändrad svensk politik inom
IAEA och andra internationella organ, så att den dubbla attityden att arbeta
mot kärnvapen men för kärnkraftsspridning avskaffas,

5. beslutar att den omedelbara beredskapshöjningen i vissa län som det
talas om i propositionen skall vidgas till att omfatta alla län,

6. beviljar de resurshöjningar som begärts av generaltullstyrelsen,

7. hos regeringen efterlyser besked om varför SMHI.s roll inte omnämns i
propositionen och hemställer att kompetensen inom andra myndigheter,
t. ex. den militära organisationen, tas till vara på ett bättre sätt,

8. hos regeringen hemställer om förslag och åtgärder för att säkra en snabb
alarmering över hela landet och inte enbart runt de svenska kärnkraftverken.

1986/87:N106 av Gunhild Bolander (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om behovet av en
utökad kompetens för beredskapen mot kärnkraftsolyckor inom Gotlands
län.

1986/87:N107 av Hans Dau (m) och Ingrid Hemmingsson (m), vari hemställs
att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ett sammanhållet åtgärdsprogram,

2. hos regeringen begär förslag om införande av ett s. k. renkonto fr. o. m.
inkomståret 1986.

5

1986/87:N108 av John Andersson (vpk), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i
anledning av det radioaktiva nedfallet från Tjernobylolyckan.

1986/87:N109 av Jens Eriksson (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att samma regler för ersättning skall gälla
för fisket som gäller för jordbruk, trädgårdsnäring och rennäring.

1986/87:N110 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till renkonto som kan tillämpas vid
taxeringen av 1986 års inkomster,

2. hos regeringen hemställer om förslag till kompensation till samer för
fördyrade levnadsomkostnader, skador på jakt och fiske för avsalu, förluster
för utebliven sommarslakt samt utvecklingsstöd till samebyar,

3. hos regeringen hemställer om förslag till riktad uppdragsforskning för
framtagande av lämpliga typer av cesiumfritt renfoder, gärna som utvecklingsprojekt
inom samebyarna.

1986/87:N111 av Nils Häggström (c) och Börje Hörnlund (c), vari hemställs
att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förbättrad beredskap för Norrlandslänen,

2. hos regeringen begär förslag om förstärkta resurser för forskning om
effekterna av det radioaktiva nedfallet för de nordnorrländska länen i
enlighet med vad som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna att samhället skall svara för
kostnaderna vid all provtagning av produkter och regelbundet redovisa
värden för strålningsintensiteten för fisk och vilt m. m. i enlighet med vad
som anförts i motionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ersättning för förluster och merkostnader med anledning av det radioaktiva
nedfallet från olyckan i Tjernobyl till samer med kombinationssysselsättningar.

1986/87:N112 av Hadar Cars m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att resurser [bör] avsätt[a]s till
samtliga länsstyrelser så att en allmän beredskapskompetens liknande den
som existerar i våra kärnkraftslän blir rikstäckande,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förstärkningar av civilförsvaret,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
fortsatt utveckling av det internationella kärnkraftssamarbetet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
finansieringen av informationshandboken.

1986/87:N113 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i de internationella
organ där landet är representerat skall verka för en internationell avveckling
av kärnkraften i enlighet med vad som anförs i motionen,

NU 1986/87:12

6

2. hos regeringen hemställer om initiativ som syftar till att uppgifterna för
FN:s atomenergiorgan (IAEA) begränsas till att avse dels kontroll- och
säkerhetsfrågor för den civila kärnkraften, dels åtgärder för att förhindra
kärnvapenspridningen samt att IAEA successivt förändras till ett organ som
verkar för en säker avveckling av kärnkraften,

3. hos regeringen hemställer om initiativ som syftar till att samtliga länder
som utnyttjar kärnenergi för civilt och militärt bruk ansluter sig till de
konventioner som reglerar de internationella bestämmelserna för ersättning
vid atomolyckor,

4. hos regeringen hemställer om en översyn av gällande svenska bestämmelser
för ersättning vid atomolyckor i atomansvarighetslagen och därefter
återkommer till riksdagen med förslag om förändringar, innebärande såväl
ett ökat skadestånds- som ett vidgat försäkringsansvar av former och nivåer
för ersättning vid atomolyckor i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förbättrad beredskap vid atomolyckor,

6. bemyndigar regeringen att besluta om föreskrifter för avgifter för
finansiering av åtgärder för en förbättrad beredskap vid atomolyckor i
enlighet med vad som förordas i motionen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
riktlinjerna för ersättning till enskilda, företag och områden för förluster och
merkostnader på grund av radioaktivt nedfall som en följd av olyckan i
Tjernobyl.

1986/87:N114 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunnel Jonäng (c), vari
hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
jämställighet i räddningstjänsten mellan Gävleborgs län och län med hög
kärnkraftsberedskap,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts
om information om möjlighet till ersättning,

3. beslutar att frivillig undersökning skall erbjudas personer som kan ha
drabbats av radioaktivitet,

4. beslutar att ett landsomfattande förvarningssystem för radioaktiva
olyckor skall upprättas,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
indikeringsorganisation,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av förstärkning av kompetensen hos myndigheter,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
långsiktiga forskningsinsatser kring livsmedelsproduktion och de areella
näringarna,

8. som sin mening ger regeringen i uppdrag att utvärdera erfarenheterna
från hälso- och sjukvård samt kommunal barnomsorg,

9. beslutar att lagerhållning av jodtabletter skall ske i Gävleborg,

10. beslutar att en monitor för mätning av radioaktiv jod permanent
placeras i Gävle,

NU 1986/87:12

7

11. sorn sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om samarbete mellan Gävleborgs och Uppsala läns länsstyrelser.

1986/87:N115 av Görel Thurdin (c) och Martin Olsson (c), vari hemställs att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
uppdrag åt fiskeristyrelsens utredningsavdelning i Härnösand att utföra
forskningsprojekt om rehabilitering av fiskevatten i enlighet med motionen,

2. beslutar att bland ersättningsberättigade grupper även inräkna fiskesamer
och fiskevattenägare,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
medverkan vid framtagning av informationshandbok,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
uppbyggnaden av en effektiv informationsorganisation,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående utbildningsprogram för centrala verk, länsstyrelser och kommuner,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
forskning kring livsmedelsförsörjning i samband med radioaktivt nedfall,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förråd av jodtabletter i varje kommun.

Dessutom behandlas här följande motioner som har väckts med anledning av
proposition 1985186:170 och som i ifrågavarande delar har överlämnats till
näringsutskottet av försvarsutskottet:

1986/87:Föl03 av Kerstin Ekman m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (5) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utvärdering bör ske
av vilka åtgärder som länsstyrelserna vidtog i samband med kärnkraftsolyckan
i Sovjet.

1986/87:Föl06 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. begär att regeringen tillkallar en miljökommission för att se över
räddningsorganisationen vid radioaktiva utsläpp,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utnyttjande av kompetens från olika samhällssektorer i räddningsverksamheten.

Allmän bakgrund

Kärnkraftsolyckan i Sovjetunionen inträffade under natten mellan den 25
och den 26 april 1986. I samband med en planerad avställning av den fjärde
reaktorn vid kärnkraftverket i Tjernobyl skulle ett prov med syfte att
undersöka förutsättningarna att förbättra nödströmsförsörjningen till vissa
vitala pumpar genomföras. För att underlätta provet hade, i strid mot
säkerhetsföreskrifterna, ett flertal av reaktorns säkerhetssystem satts ur
funktion.

Provet inleddes strax före kl. 01.30 den 26 april. Ca 35 sekunder efter att
provet påbörjats började reaktoreffekten öka. Inom loppet av några

NU 1986/87:12

8

sekunder steg effekten till över hundra gånger den nominella effekten. Ett
stort övertryck uppstod och reaktorhärden sprängdes sönder inifrån. Överdelen
av reaktorbyggnaden totalförstördes, varefter radioaktiva ämnen från
den frilagda härden strömmade ut till omgivningen. Brand utbröt i reaktoroch
turbinbyggnaderna liksom i den grafit som omsluter bränslet i den
aktuella reaktortypen.

I Sverige uppmättes förhöjd radioaktivitet vid Forsmarks kärnkraftverk på
förmiddagen den 28 april. Efter kontroller vid verket och på andra ställen i
Sverige kunde det konstateras att radioaktiviteten inte härrörde från någon
svensk anläggning. Väderleksförhållandena under närmast föregående dygn
och analyser av nedfallets sammansättning indikerade att det radioaktiva
nedfallet kunde ha orsakats av en kärnkraftsolycka i Sovjetunionen. På
kvällen den 28 april bekräftades olyckan av sovjetiska myndigheter.

Regeringen uppdrog den 7 maj 1986 åt energirådet att mot bakgrund av
Tjernobylolyckan åter pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens
säkerhet m.m. Härvid skulle rådet skyndsamt klarlägga orsakerna till
olyckan, kartlägga dess effekter, utvärdera hur olyckan påverkar bedömningen
av säkerheten vid de svenska kärnkraftverken och lämna förslag till
åtgärder som ökar säkerheten i Sverige vid kärnkraftsolyckor utomlands.
Vidare uppdrogs åt rådet att särskilt utreda de miljömässiga och ekonomiska
effekterna av en förtida nedläggning av kärnkraftverket i Barsebäck. I
uppdraget ingick också att studera konsekvenserna från olika synpunkter av
en tidigareläggning av kärnkraftsavvecklingen i Sverige.

Ordförande i energirådet är statsrådet Birgitta Dahl, och i övrigt har rådet
som ledamöter representanter för de fem riksdagspartierna, de fackliga
organisationerna, industrin, elkraftsproducenterna, forskningssektorn,
kommunerna, jordbruket och miljörörelserna.

Senare i maj 1986 tillkallade statsrådet Dahl en särskild expertgrupp med
uppgift att utarbeta det underlag som energirådet behövde för att kunna
utföra sitt uppdrag. Expertgruppens ordförande har varit landshövding Göte
Svenson, och i gruppen har därutöver ingått generaldirektörerna Gunnar
Bengtsson, statens strålskyddsinstitut, Valfrid Paulsson, statens naturvårdsverk,
och Hans Rode, statens energiverk, samt avdelningschef Lars Högberg,
statens kärnkraftinspektion, och överdirektör Alf Carling, konjunkturinstitutet.
Utöver expertgruppen tillkallade statsrådet även en särskild
vetenskaplig grupp med uppgift att från vetenskapliga utgångspunkter
löpande granska det underlag expertgruppen arbetade fram.

Expertgruppen redovisade i slutet av oktober 1986 resultatet av sitt arbete i
betänkandet (Ds I 1986:11) Efter Tjernobyl - konsekvenser för energipolitik,
kärnsäkerhet, strålskydd och miljöskydd. Energirådet överlämnade
därefter i början av november 1986 expertgruppens rapport och ytterligare
underlag som energirådets eller expertgruppens ledamöter har funnit böra
övervägas till regeringen. Även vissa kompletterande synpunkter från några
av rådets ledamöter överlämnades.

Med det framtagna underlagsmaterialet som grund inbjöd regeringen
representanter för övriga riksdagspartier till överläggningar om den framtida
energipolitiken. Vid ett första sammanträde den 12 november 1986 fastställdes
riktlinjerna för de fortsatta överläggningarna, som har till syfte att skapa

NU 1986/87:12

9

största möjliga samförstånd om energipolitiken. Regeringen aviserade vid
sammanträdet att en proposition om den allmänna inriktningen av den
framtida energipolitiken kommer att föreläggas riksdagen under våren 1987.

Det stod tidigt efter kärnkraftsolyckan klart att en rad åtgärder behövde
vidtas för att begränsa de skadliga konsekvenserna av det radioaktiva
nedfallet i Sverige. Regeringen tillsatte i maj 1986 en särskild grupp som fick i
uppdrag att inom regeringskansliet initiera och samordna de åtgärder som
visar sig befogade med anledning av detta nedfall. Gruppen leds av en
företrädare för statsrådsberedningen, och därutöver ingår statssekreterare
från jordbruks-, industri- och civildepartementen. Regeringen har vidare
uppdragit åt en grupp generaldirektörer, under ledning av naturvårdsverkets
generaldirektör Valfrid Paulsson, att samordna frågor rörande kontroll av
skadeverkningarna, tillåtna riktvärden, åtgärder när riktvärdena överskrids
samt ersättning till drabbade.

Statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut beslutade i maj
1986 att med anledning av Tjernobylolyckan utreda hur beredskapen och
verksamheten i övrigt har fungerat inom myndigheternas ansvarsområden.
Enligt utredningsuppdraget skulle även förslag till erforderliga förbättringar
i berörda avseenden lämnas. Till utredningsman utsågs generaldirektör
Göran Steen. Han avlämnade i oktober 1986 delrapporten Beredskap efter
Tjernobyl. Den innehåller bl. a. förslag till en ny beredskapsorganisation.
Utredningsmannen avser att vid årsskiftet 1986-1987 redovisa en särskild
rapport angående myndigheternas information om Tjernobylolyckan och
dess konsekvenser.

Utskottet

Inledning

I proposition 1986/87:18 föreslås olika åtgärder med anledning av kärnkraftsolyckan
i Tjernobyl i Sovjetunionen i slutet av april 1986. Åtgärderna kan
indelas i tre typer: beredskapshöjande åtgärder, åtgärder för att mildra
konsekvenserna av det radioaktiva nedfallet i Sverige och internationella
åtgärder med anledning av olyckan. Regeringens förslag berör fyra departement,
nämligen försvars-, jordbruks-, industri- och civildepartementen. I
beredningen av propositionen har skatte-, lag-, försvars-, social-, jordbruksoch
bostadsutskotten deltagit med yttranden till näringsutskottet över de
delar av propositionen och motionerna som berör resp. utskotts ämnesområde.
Yttrandena från de fem förstnämnda utskotten har fogats till detta
betänkande (bilagorna 1—5). Bostadsutskottet har yttrat sig i form av ett
protokollsutdrag.

Beredskapshöjande åtgärder
Bakgrund

Bestämmelser om samhällets beredskap i samband med reaktorolyckor i
Sverige finns i lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanlägg -

NU 1986/87:12

10

ningar m. m. (atomskyddslagen). Enligt lagen ligger ansvaret för denna
beredskap på länsstyrelsen. Regeringen kan bestämma att en länsstyrelses
åligganden enligt lagen helt eller delvis skall fullgöras av länsstyrelsen i ett
annat län. Regeringen kan också ta över ansvaret själv. Beredskapstjänstgöring
är organiserad vid länsstyrelserna i de fyra länen med kärnkraftverk. För
indikering av förekomsten av radioaktiv strålning utnyttjas de kommunala
brandförsvarens resurser. Motsvarande uppgift till sjöss fullgörs av tullverkets
kustbevakning som också verkställer utrymning och avspärrning.
Statens strålskyddsinstitut har en sammanhållande, rådgivande funktion i en
olyckssituation.

Statens räddningsverk ansvarar sedan den 1 juli 1986 för samordningen på
central nivå av beredskapsplaneringen mot kärnkraftsolyckor. Räddningsverket
svarar även för utbildning och övning av personalen i beredskapsorganisationen.

Om utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnkraftsanläggning utomlands
kräver särskilda åtgärder för att skydda allmänheten, ligger ansvaret för
åtgärderna på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

I proposition 1985/86:170 om räddningstjänstlag, m. m. har regeringen lagt
fram förslag till en ny lag som skall reglera statens och kommunernas ansvar
för räddningstjänsten. Regeringen har härvid föreslagit att föreskrifterna i
atomskyddslagen skall tas in i den nya lagen utan några större sakliga
ändringar. Enligt förslaget skall dock länsstyrelsens ansvar gälla vid utsläpp
från anläggningar såväl inom som utom landet. Räddningstjänstlagen har
föreslagits träda i kraft den 1 januari 1987. Försvarsutskottet (FöU 1986/
87:2) har i allt väsentligt tillstyrkt det framlagda lagförslaget. Riksdagen
kommer i dagarna att behandla propositionen.

Som framgår av det föregående (s. 9) uppdrog regeringen i maj 1986 åt
rådet för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor, energirådet,
att med anledning av Tjernobylolyckan åter pröva de grundläggande
frågorna om kärnkraftens säkerhet. Bland energirådets uppgifter ingick att
företa en översyn av beredskapen mot kärnkraftsolyckor. Statens strålskyddsinstitut
(SSI) föreslog vid rådets sammanträde i juli 1986 vissa
beredskapshöjande åtgärder. Energirådet tillstyrkte förslagen, som därefter
överlämnades till regeringen genom en skrivelse från SSI den 15 augusti
1986.

I proposition 1986/87:18 informeras riksdagen om de föreslagna insatserna,
vilka regeringen har funnit angelägna att genomföra. Det aviseras i
propositionen att statens räddningsverk och statens strålskyddsinstitut
kommer att få i uppdrag att genomföra huvuddelen av åtgärderna, för vilka
riksdagen föreslås anvisa medel. Dessutom begärs att riksdagen anslår medel
för kompletterande inköp av kommunikationsutrustning till vissa länsstyrelser.

Åtgärder av statens räddningsverk m. fl.

I bilaga 1 (försvarsdepartementet) till propositionen redovisas de insatser
som regeringen avser att uppdra åt statens räddningsverk att genomföra.
Föredraganden - försvarsminister Roine Carlsson - lämnar inledningsvis i

bilagan några allmänna synpunkter på beredskapshöjande åtgärder. Han
påpekar att en av de slutsatser som kan dras av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl
är att det inte går att geografiskt avgränsa det område som kan drabbas av
nedfall efter en sådan olycka. Detta gäller oavsett om utsläppet har skett
inom eller utom landet. Mot denna bakgrund finner statsrådet det angeläget
att det omedelbart vidtas åtgärder för att höja beredskapen inom landet.

Försvarsministern erinrar om bildandet av statens räddningsverk den 1 juli
1986 och om den nya räddningstjänstlag som har föreslagits i proposition
1985/86:170. Han menar att detta kommer att leda till en naturligare
rollfördelning mellan olika myndigheter och därmed till en bättre beredskap.
Vidare, anför statsrådet, är det viktigt att de länsstyrelser som har särskilda
resurser och särskild kompetens på området i händelse av en kärnkraftsolycka
ges i uppdrag att biträda närliggande länsstyrelser i den utsträckning
som erfordras. Enligt hans mening bör extern personal - bl. a. kvalificerade
brandingenjörer från de större kommunernas brandförsvar - kunna knytas
till beredskapsorganisationen.

Försvarsutskottet (se bilaga 3, s. 61) har inget att invända mot vad
försvarsministern anför i denna del av propositionen. I sitt yttrande erinrar
försvarsutskottet om att regeringen och berörda myndigheter med anledning
av Tjernobylolyckan har vidtagit en rad åtgärder för att komma till rätta med
de brister i beredskapen mot radioaktiva utsläpp som uppmärksammades i
samband med olyckan. Utskottet påpekar också att ytterligare åtgärder
övervägs, förbereds eller pågår. I yttrandet hänvisas vidare till att energirådet
- efter förslag från rådets expertgrupp - har förordat att frågan om
ytterligare förstärkning och andra åtgärder beträffande beredskapen mot
kärnkraftsolyckor tas upp till noggrant övervägande på basis av tillgängligt
material. Häri inkluderas bl. a. den tidigare (s. 10) nämnda rapporten
Beredskap efter Tjernobyl, som generaldirektör Göran Steen avlämnade i
oktober 1986. Utredningsmannen har haft statens kärnkraftinspektions och
statens strålskyddsinstituts uppdrag att undersöka hur beredskapen och
verksamheten i övrigt har fungerat inom myndigheternas ansvarsområden.
Rapporten innehåller bl. a. förslag till en ny beredskapsorganisation. Försvarsutskottet
räknar med att regeringen kommer att tillsätta en utredning
om beredskapsfrågorna i enlighet med energirådets förslag.

Näringsutskottet delar försvarsutskottets uppfattning och har inget att
erinra mot vad som anförs i här behandlad del av propositionen.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87:N105 framförs krav på
utformningen av framtida information om effekterna av Tjernobylolyckan
och andra liknande händelser. Sådan information måste, säger motionärerna,
vara sanningsenlig och utan förskönande inslag. I motionen kritiseras
strålskyddsinstitutet för att ha intagit en återhållande attityd när det gällde att
informera om olyckans verkningar.

Försvarsutskottet framhåller i sitt yttrande (bilaga 3, s. 61) att det efter
kärnkraftshaveriet i Tjernobyl uppstod en komplicerad situation med stort
behov av information till allmänheten, betydande svårigheter för berörda
myndigheter och mycket stort engagemang från massmediernas sida. Situationen
var inte tillräckligt förutsedd av någon. Människor upplevde att det
sammanlagda utbudet av uppgifter om konsekvenserna i Sverige inte

NU 1986/87:12

12

skingrade deras ovisshet och oro. Det är därför angeläget, anför försvarsutskottet,
att informationsproblemen i samband med Tjernobylolyckan analyseras.
Försvarsutskottet hänvisar till att generaldirektör Steen kommer att
behandla denna fråga i en särskild rapport, som beräknas föreligga vid
årsskiftet 1986-1987. Dessutom åberopas att - vilket framgår av det följande
(s. 15) - en informationshandbok för olycksberedskap vid kärnkraftsolyckor
kommer att utarbetas. Mot denna bakgrund avstyrker försvarsutskottet
motionsyrkandet.

Näringsutskottet ansluter sig till försvarsutskottets bedömning i denna
fråga. Motion 1986/87:N105 (vpk) i nu aktuell del avstyrks alltså.

Som tidigare (s. 11) nämnts innebär regeringens förslag till räddningstjänstlag
(prop. 1985/86:170) att länsstyrelsen får ansvar för beredskapen mot
atomolyckor vare sig de inträffar inom eller utom landet. Den nuvarande
lagstiftningen begränsar ansvaret till olyckor inom landet. För närvarande är
det därför endast de fyra länen med kärnkraftverk som har en utvecklad
beredskapskompetens. Mot denna bakgrund aviseras i proposition 1986/
87:18 en undersökning av möjligheterna att komplettera länsstyrelsernas
planläggning för kärnkraftsberedskapen. Försvarsministern meddelar att han
har för avsikt att senare föreslå regeringen uppdra åt räddningsverket att i
samråd med bl. a. strålskyddsinstitutet studera om det går att komplettera
beredskapen, så att den i begränsad omfattning gäller samtliga län, genom att
utnyttja befintlig räddningstjänst- och civilförsvarsplanläggning för beredskapsåtgärder.
Verket avses få disponera högst 1 milj. kr. för att genomföra
uppdraget.

Det anförda föranleder ingen erinran av försvarsutskottet, som anser det
vara viktigt att alla länsstyrelser har en grundkompetens i fråga om
beredskap vid kärnkraftsolyckor (se bilaga 3, s. 62). Genom de åtgärder som
försvarsministern redovisar i denna del av propositionen avses även länsstyrelserna
i län utan kärnkraftverk få en sådan kompetens. Härtill kommer,
fortsätter försvarsutskottet, ett planerat samarbete mellan länsstyrelser med
olika kompetens och de ytterligare åtgärder som kan bli följden av genomfört
eller föreslaget utredningsarbete.

Centerns företrädare i försvarsutskottet anför i en avvikande mening (se
bilaga 3, s. 69) att de åtgärder som redovisas i denna del av propositionen inte
ger länsstyrelserna i län utan kärnkraftverk en tillräcklig kompetens.

Näringsutskottet intar samma ståndpunkt som försvarsutskottet i denna
fråga. Vad som i propositionen anförts om planläggning för kärnkraftsberedskapen
föranleder sålunda ingen invändning från näringsutskottets sida.

Krav på förstärkning av civilförsvaret framförs från folkpartiets sida i motion
1986/87:N112. Motionärerna erinrar om att folkpartiet i andra sammanhang
har föreslagit att 2 000 värnpliktiga årligen skall direktrekryteras och utbildas
för civilförsvarsuppgifter. En sådan förstärkning skulle, menar motionärerna,
medföra påtagliga fördelar vid fara för radioaktivt nedfall.

Försvarsutskottet (se bilaga 3, s. 63) påpekar att frågan om direktrekrytering
av värnpliktiga till civilförsvaret behandlas av 1984 års försvarskommitté
(Fö 1984:03) och att den därmed torde bli aktuell i samband med riksdagens
långsiktiga försvarsbeslut i slutet av det nu pågående riksmötet. Riksdagen

NU 1986/87:12

13

bör därför inte nu ta ställning i fråga om en förändring av principerna för
utnyttjande av värnpliktiga, menar försvarsutskottet.

I en avvikande mening (se bilaga 3, s. 68) anför folkpartiets representanter
i försvarsutskottet att det nuvarande civilförsvaret inte är utbildat för insatser
efter användning av kemiska vapen eller vid radioaktivt nedfall. Med
hänvisning till att motionärernas förslag kommer att aktualiseras inför 1987
års försvarsbeslut avstyrker även folkpartiets representanter motionsyrkandet.

Näringsutskottet delar försvarsutskottets uppfattning och avstyrker här
behandlad del av motion 1986/87:N112 (fp).

Kärnkraftverken i Sverige ligger i landets mellersta och södra delar. Detta
har medfört att beredskapskompetensen i fråga om kärnkraftsolyckor har
koncentrerats till dessa delar av landet. Försvarsministern anför i propositionen
att det mot denna bakgrund finns ett starkt behov av att på olika sätt höja
beredskapskompetensen i norra Sverige. Strålskyddsinstitutet har föreslagit
dels att länsstyrelsen i Västerbottens län skall få särskilt stöd för att samordna
kunnandet i länet och erhålla samma kompetens som länsstyrelserna i länen
med kärnkraftverk, dels att länsstyrelsen i Västernorrlands län skall få visst
stöd för anskaffning av mätinstrument. Statsrådet tillstyrker förslagen och
aviserar att han senare tänker föreslå regeringen uppdra åt räddningsverket
att svara för att åtgärderna vidtas inom en kostnadsram om 2 milj. kr. Denna
skall också inkludera utgifter för instrument och för utbildning.

Med anledning av dessa förslag yrkas i flera motioner att beredskapskompetensen
skall förbättras även i andra län än Västerbottens och Västernorrlands
län. I motionerna 1986/87:N105 (vpk), 1986/87:N112 (fp) och 1986/
87:NI 13 (c) begärs att de föreslagna åtgärderna skall vidtas i alla län som inte
redan har en särskild kompetens på området. I motionerna 1986/87:N106 (c)
och 1986/87:N114 (c) anförs behov av utökad kompetens till Gotlands resp.
Gävleborgs län. För Norrlandslänens beredskap erfordras åtgärder utöver
dem som aviseras i propositionen, hävdas i motion 1986/87:N111 (c).

Försvarsutskottet (se bilaga 3, s. 64) anser att riksdagen bör godta de
åtgärder som försvarsministern anger för att på kort sikt förbättra beredskapen
vid kärnkraftsolyckor. I sitt yttrande påpekar försvarsutskottet att det,
när de nu redovisade förslagen har genomförts, i alla delar av landet finns
minst en länsstyrelse med stor kompetens på området. Vid en kärnkraftsolycka
skall denna kunna bistå övriga länsstyrelser. Länsstyrelserna i
Uppsala och Gävleborgs län skall sålunda samarbeta, och för Gotlands län
förutser försvarsutskottet stöd från länsstyrelsen i Kalmar län eller i Uppsala
län. Därefter anför försvarsutskottet följande:

Fortsatta överväganden med anledning av de utredningsresultat och förslag
som nyligen har lämnats kan enligt försvarsutskottets mening komma att leda
till bedömningen att länsstyrelsernas kompetens generellt bör höjas ytterligare.
I nuläget finns dock inte tillräckligt underlag för beslut härom. Med
påpekande att Gotlands läge i det fortsatta arbetet bör beaktas särskilt anser
utskottet att här nämnda motionsyrkanden inte bör bifallas av riksdagen.

I en avvikande mening (c) (se bilaga 3, s. 69) uttalas att de åtgärder som
förordas i propositionen måste sättas in i alla län som inte redan har

NU 1986/87:12

14

erforderlig kompetens på området. Ifrågavarande motionsyrkanden tillstyrks
därför.

Näringsutskottet ansluter sig till försvarsutskottets här redovisade synpunkter.
Vad försvarsministern har anfört i denna fråga har näringsutskottet
sålunda inget att erinra mot. De aktuella motionsyrkandena avstyrks.

För att underlätta myndigheternas handlande i en olyckssituation redovisar
försvarsministern att han ämnar föreslå regeringen att uppdra åt räddningsverket
att i samarbete med berörda myndigheter och organisationer utarbeta
en informationshandbok för beredskapen vid kärnkraftsolyckor. Verket
avses få disponera högst 3 milj. kr. för detta uppdrag. Statsrådet finner det
angeläget att erfarenheterna från verksamheten på regional och lokal nivå
beaktas vid utarbetandet av handboken.

I motion 1986/87:N115 (c) begärs att företrädare för de till följd av
Tjernobylolyckan mest utsatta länen och kommunerna får vara med i arbetet
med informationshandboken. Samma motion innehåller vidare ett yrkande
om uppbyggnad av en effektiv informationsorganisation och krav på ett
utbildningsprogram för centrala verk, länsstyrelser och kommuner. Behov
av förstärkning av myndigheternas kompetens framförs också i motion
1986/87:N114 (c).

Försvarsutskottet (se bilaga 3, s. 65) finner inte anledning att invända mot
vad försvarsministern anför angående informationshandboken. Denna bok
beräknas ha betydelse även från utbildningssynpunkt. Försvarsutskottet
förutsätter att de kommuner som drabbades av radioaktivt nedfall efter
olyckan i Tjernobyl bereds tillfälle att medverka i arbetet med informationshandboken.
Ytterligare behov av åtgärder för information, utbildning och
övning kan komma att konstateras under fortsatt utredningsarbete. Med det
sagda avstyrker försvarsutskottet de berörda motionsyrkandena.

Näringsutskottet gör samma bedömning som försvarsutskottet. Motionerna
1986/87:N114 (c) och 1986/87:N115 (c) avstyrks sålunda, båda i ifrågavarande
del. Vad som anförs i nu aktuell del av propositionen har näringsutskottet
ingen erinran mot.

Runt de svenska kärnkraftverken finns ett utbyggt system för alarmering.
Systemet består av både tyfon- och telefonlarm. Försvarsministern förordari
enlighet med strålskyddsinstitutets förslag - att tyfonalarmeringssystemet
förbättras genom förstärkningar punktvis inom den inre beredskapszonen,
som sträcker sig 15 km från kärnkraftverken. Ett uppdrag till räddningsverket
att genomföra en sådan utbyggnad aviseras i propositionen. Kostnaden
för detta beräknas till 4 milj. kr. Det har vid flera tillfällen förekommit
falsklarm över telefonalarmeringssystemet vid kärnkraftverket i Forsmark.
Strålskyddsinstitutet har därför tidigare uppdragit åt Telelarm AB att till en
kostnad av 1,5 milj. kr. installera viss styrutrustning vid telestationerna runt
kärnkraftverket. I det aviserade uppdraget till räddningsverket föreslås
också ingå övertagande av uppföljningsansvaret för denna komplettering.

Riksdagen bör begära förslag och åtgärder som säkrar en snabb alarmering
över hela landet, anförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
1986/87:N105. Ett radioaktivt nedfall efter en kärnkraftsolycka utomlands
kan komma snabbt och oväntat och då räcker det inte med alarmering enbart

NU 1986/87:12

15

kring kärnkraftverken, menar motionärerna.

Försvarsutskottet (se bilaga 3, s. 65) påminner om att det finns möjlighet
att varna befolkningen utanför zonerna vid kärnkraftverken med hjälp av
tyfonsignalen ”Viktigt meddelande” åtföljd av information i radions program
3. Civilförsvarets utomhusalarmering är rikstäckande och beräknas
från den 1 juli 1987 vara utbyggd till ca 70 % av beräknat slutmål. Systemet
avses bli färdigutbyggt år 1992.

Beträffande alarmering till följd av kärnkraftsolyckor utomlands hänvisar
försvarsutskottet till den internationella konvention om tidig information vid
en sådan olycka som har utarbetats. Denna konvention, som behandlas i det
följande (s. 31), antas av försvarsutskottet leda till att förvarningstiderna
efter en kärnkraftsolycka ökar.

Med det sagda som bakgrund biträder försvarsutskottet vad försvarsministern
har anfört om alarmering och avstyrker motionsyrkandet.

Näringsutskottet delar försvarsutskottets uppfattning och avstyrker motion
1986/87:N105 (vpk) i nu behandlad del. Vad som anförs i ifrågavarande
del av propositionen föranleder ingen invändning från näringsutskottets sida.

Det har från olika håll framförts farhågor över planerade neddragningar av
förvaltningsresurserna hos länsstyrelserna i länen med kärnkraftverk. Mot
denna bakgrund aviserar försvarsministern en översyn av dessa resurser med
utgångspunkt i kärnkraftsberedskapen. Resultaten av genomgången av
resurserna i dessa län kan sedan ligga till grund för den kommande
uppbyggnaden av beredskapen i övriga län. I propositionen aviseras att
statskontoret kommer att få i uppdrag att i samarbete med räddningsverket
genomföra översynen.

I likhet med försvarsutskottet (se bilaga 3, s. 65) har näringsutskottet inget
att invända mot vad som anförs i denna del av propositionen.

Den totala kostnaden för de åtgärder som försvarsministern har aviserat i
propositionen uppgår till 11,5 milj. kr. Han förordar följ ande finansiering av
utgifterna. Kostnaden för utbyggnaden av alarmeringen vid kärnkraftverken
- 5,5 milj. kr. - bör täckas genom avgifter från kärnkraftverken. Resterande
6 milj. kr. föreslås bli bekostade av statsmedel. I propositionen begärs mot
denna bakgrund dels att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om
erforderliga föreskrifter för uttag av avgifter från kärnkraftsföretagen, dels
att riksdagen anvisar ett förslagsanslag av 6 milj. kr.

I motion 1986/87:N112 (fp) begärs att även kostnaden för informationshandboken
- 3 milj. kr. - skall finansieras av kärnkraftsföretagen. Alla
kostnader för beredskapshöjande åtgärder bör täckas genom avgifter från
kärnkraftsindustrin, anförs i motion 1986/87:N113 (c). Enligt motionärerna
är åtgärderna nödvändiga främst med hänsyn till den svenska kärnkraftsproduktionen
och sålunda inte en följd av Tjernobylolyckan.

Enligt försvarsutskottets uppfattning (se bilaga 3, s. 66) har de planerade
åtgärderna, utom den som avser förstärkningen av alarmeringen runt
kärnkraftverken, störst samband med riskerna för radioaktiva utsläpp från
anläggningar utanför Sverige. Åtgärderna bör därför finansieras över
statsbudgeten. I en avvikande mening (c) (se bilaga 3, s. 69) anförs att
åtgärderna är motiverade redan av driften i de svenska kärnkraftverken och

NU 1986/87:12

16

att kärnkraftsföretagen därför bör bekosta åtgärderna.

Näringsutskottet ansluter sig till försvarsutskottets uppfattning i denna
fråga. Av det sagda följer att näringsutskottet tillstyrker att riksdagen på
tilläggsbudget för innevarande budgetår anvisar ett förslagsanslag av 6
milj. kr. för det angivna ändamålet. Dessutom tillstyrks att riksdagen
bemyndigar regeringen att besluta om föreskrifter för avgifter från kärnkraftsföretagen
i enlighet med vad som anges i propositionen. Berörda delar av
motionerna 1986/87:N112 (fp) och 1986/87:N113 (c) avstyrks följaktligen.

Åtgärder av statens strålskyddsinstitut m. fl.

I bilaga 2 (jordbruksdepartementet) till propositionen redovisas de beredskapshöjande
insatser som statens strålskyddsinstitut (SSI) - i vissa fall i
samarbete med övriga berörda myndigheter- avses genomföra. Som tidigare
nämnts har SSI genom en skrivelse till regeringen i augusti 1986 lämnat
förslag till olika åtgärder för att höja beredskapen. Dessa innefattar bl. a.
automatisering av institutets gammamätstationer, komplettering av befintliga
mätinstrument på mejerier, utbildning i mätteknik för befattningshavare i
kommuner och länsstyrelser, utredning om behovet av dosratsmätande
instrument, information till allmänheten, resursförbättringar för att stärka
beredskapen samt forskning. Föredraganden - statsrådet Birgitta Dahl - har
tillstyrkt förslagen och funnit att de bör genomföras skyndsamt.

Statsrådet förordar följande finansiering av åtgärderna. De sammanlagda
kostnaderna för de redovisade åtgärderna uppgår till 28 milj. kr. Härav avses
kärnkraftsföretagen svara för 3 milj. kr. genom en höjning av den särskilda
avgift som företagen betalar enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter
till statens strålskyddsinstitut. Beloppet motsvarar kostnaden för komplettering
av SSI:s datautrustning i syfte att möta de krav på dokumentation och
stråldosmätningar som ställs vid en olycka. Övriga kostnader avses bli
finansierade av statsmedel. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att
riksdagen på tilläggsbudget för innevarande budgetår anvisar ett reservationsanslag
av 25 milj. kr. till strålskyddsinstitutet. Jordbruksutskottet (se
bilaga 5, s. 90) har tillstyrkt detta förslag.

Som nämnts på föregående sida har det i motion 1986/87:N113 (c)
föreslagits att alla kostnader för de beredskapshöjande åtgärderna skall
finansieras av kärnkraftsindustrin. Det innebär beträffande de nu aktuella
åtgärderna att kostnaderna i sin helhet - 28 milj. kr. - enligt motionärerna
skall täckas genom en höjning av den särskilda avgiften till statens
strålskyddsinstitut.

Näringsutskottet finner regeringens förslag till finansiering väl avvägt och
föreslår att riksdagen anvisar begärda medel. Av detta följer att motion
1986/87:N113 (c) i nu behandlad del avstyrks.

Strålningsmätberedskapen tas upp i motion 1986/87:N114 (c). Enligt motionärerna
bör ett landsomfattande förvarningssystem vid radioaktiva olyckor
upprättas. Det begärs också att en monitor för mätning av radioaktiv jod
skall placeras i Gävle. I motionen finns också ett yrkande om indikeringsorganisation.

NU 1986/87:12

17

2 Riksdagen 1986/87. 17sami. Nr 12

De två förstnämnda yrkandena har avstyrkts av jordbruksutskottet och det
sistnämnda av försvarsutskottet. Jordbruksutskottet (se bilaga 5, s. 90)
erinrar om att det enligt strålskyddsinstitutet fanns flera - olika - landsomfattande
mätsystem i beredskap när kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade.
Den största svagheten var enligt institutet att systemen förutsatte information
i förväg om att ett radioaktivt utsläpp hade inträffat. SSI:s gammamätstationer
avlästes en gång per dygn, vilket i sämsta fall kunde leda till en
fördröjning av 24 timmar innan larm slogs efter det att en förhöjd strålnivå
hade registrerats. Jordbruksutskottet påpekar att denna svarstid nu har
minskats och att helautomatiska larmsystem är under konstruktion.

Näringsutskottet delar jordbruks- och försvarsutskottens uppfattningar
och avstyrker motion 1986/87:N114 (c) i här berörda delar.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87:N105 begärs att riksdagen
skall anslå extra medel till generaltullstyrelsen för kontroll av importerade
livsmedel m. m. Motionärerna hänvisar till att styrelsen i sitt remissyttrande
över strålskyddsinstitutets nämnda skrivelse till regeringen har anfört
att beredskapsskyddet längs rikets gränser - bl. a. i fråga om utrustning för
mätning av radioaktivitet på varor - också måste förstärkas.

Både skatteutskottet och jordbruksutskottet har yttrat sig i denna fråga.
Skatteutskottet (se bilaga 1, s. 51) anser att de problem som motionärerna
har tagit upp förtjänar att undersökas närmare. Frågan om vilka åtgärder
som på längre sikt bör vidtas för att öka säkerheten i Sverige vid större
radioaktiva utsläpp och i vad mån sådana åtgärder bör påverka tullens
resurstilldelning bör emellertid, menar skatteutskottet, bedömas i ett större
sammanhang. Det får i första hand anses ankomma på generaltullstyrelsen
att närmare utreda och precisera behoven. Med hänsyn till att styrelsen redan
har uppmärksammat frågan avstyrker skatteutskottet motionsyrkandet. I en
avvikande mening (c, vpk) (se bilaga 1, s. 53) föreslås ett tillkännagivande av
riksdagen med innebörd att regeringen bör lägga fram förslag om ytterligare
resurser om detta behövs för att tullverket skall kunna fullgöra sina uppgifter
på området.

Jordbruksutskottet (se bilaga 5, s. 90) anser att det i första hand ligger på
livsmedelskontrollen att svara för att importerade livsmedel inte har för hög
radioaktivitet. I den mån tullverket har behov av egna instrument bör
överläggningar härom tas upp med berörda myndigheter, menar jordbruksutskottet
som avstyrker motionsyrkandet. Detta tillstyrks i en avvikande
mening av vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet (se bilaga
5, s. 92).

I linje med skatte- och jordbruksutskottens förslag avstyrker även
näringsutskottet motion 1986/87:N105 (vpk). Som skatteutskottet har anfört
bör den aktuella frågan bedömas i ett större sammanhang.

Krav på ökad förrädshållning av jodtabletter framförs i två motioner. I
motion 1986/87:N114 (c) begärs att riksdagen skall besluta att jodtabletter
skall lagerhållas i Gävleborgs län, och i motion 1986/87:N115 (c) anförs att
förråd av sådana skall finnas i varje kommun. Vid en kärnkraftsolycka finns
det ingen tidsmarginal för distribution av jodtabletter från centrala lager,
heter det i sistnämnda motion.

NU 1986/87:12

18

Jodtabletter har i beredskapssyfte utdelats till befolkningen inom den inre
beredskapszonen kring kärnkraftverken. Denna zon sträcker sig 15 km från
kärnkraftsanläggningarna. För att distribution till den övriga befolkningen i
länen med kärnkraftverk skall bli möjlig lagerhålls också jodtabletter.
Strålskyddsinstitutet har i sin skrivelse till regeringen föreslagit ett ökat
beredskapslager av jodtabletter så att dessa med kort varsel kan distribueras
till berörda delar av landet. Enligt institutet bör socialstyrelsen få i uppdrag
att i samråd med SSI studera möjligheterna dels att samordna befintliga
beredskapslager med apotekens försäljningslager, dels att undanta jodtabletter
från kravet på hållbarhetsmärkning. Detta förslag ingår i de förslag till
beredskapshöjande åtgärder som tidigare (s. 17) har redovisats och som
föredraganden i propositionen - statsrådet Dahl - har funnit böra genomföras
skyndsamt.

Socialutskottet (se bilaga 4, s. 78) anser med hänsyn till det aviserade
utredningsuppdraget till socialstyrelsen att något riksdagsinitiativ inte är
påkallat i denna fråga. Centerns företrädare i socialutskottet har i en
avvikande mening (se bilaga 4, s. 78) anfört att den planerade utredningen
bör utgå från att ett förråd av jodtabletter bör finnas i varje kommun.

Även försvarsutskottet, som också har yttrat sig i denna fråga, avstyrker
motionsyrkandena med hänvisning till det aviserade utredningsuppdraget
(se bilaga 3, s. 67). Försvarsutskottet anger särskilt att man härvid förutsätter
att frågan om lagring av jodtabletter på Gotland blir föremål för övervägande.

Näringsutskottet ansluter sig till den ståndpunkt som försvars- och
socialutskotten har intagit angående motionerna om ökad förrådshållning av
jodtabletter. Ifrågavarande delar av motionerna 1986/87:N114 (c) och
1986/87:N115 (c) avstyrks sålunda.

I flera motioner påtalas behovet av forskning inom olika områden med
anledning av det radioaktiva nedfallet efter Tjernobylolyckan. En probleminventering
bör göras i ett till följd av olyckan hårt drabbat område, hävdas i
motion 1986/87:N108 (vpk). Enligt motionärerna bör syftet vara att fånga
upp de problem och önskemål som människorna där upplever som mycket
påtagliga och som på ett lämpligt sätt kan åtgärdas. Förslag om riktad
uppdragsforskning för framtagande av lämpliga typer av cesiumfritt renfoder,
gärna som ett utvecklingsprojekt inom samebyarna, framförs i motion
1986/87:N110 (vpk). I motion 1986/87:N111 (c) begärs att särskilda forskningsresurser
skall tilldelas olika forskningsinstitutioner i Umeå för att
klarlägga olyckans såväl omedelbara som långsiktiga effekter för de nordnorrländska
länen. Ökade långsiktiga forskningsinsatser kring livsmedelsproduktionen
och de areella näringarna krävs i motion 1986/87:N114 (c).
Slutligen yrkas i motion 1986/87:N115 (c) att forskningsprojekt startas på alla
områden som avser vår livsmedelsförsörjning i samband med radioaktivt
nedfall. Motionärerna förordar också att fiskeristyrelsens utredningsavdelning
i Härnösand får i uppdrag att utföra forskningsprojekt om rehabilitering
av fiskevatten i det mest nedfallsdrabbade området.

Jordbruksutskottet (se bilaga 5, s. 91) erinrar om att det i propositionen
har föreslagits att sammanlagt 11,8 milj. kr. skall anvisas för olika forsknings -

NU 1986/87:12

19

insatser och studier. Bland dessa märks upptags- och omsättningsmätningar
med inriktning på jordbruksmark, radioekologiska mätningar av bl. a.
renlav, aktivitetsmätningar på regn- och dagvatten och vid reningsverk,
beteendevetenskapliga studier och projekt angående radioaktiva ämnen i
renar m. m. De nu igångsatta forskningsprojekten syftar bl. a. till att få fram
metoder för att minska upptaget av radioaktivt cesium m. m. i växter och
djur.

Enligt jordbruksutskottets mening överensstämmer den forskning som har
beskrivits i propositionen i stora delar med förslagen i motionerna. Det torde
i första hand åvila berörda myndigheter och forskningsorgan att prioritera
ämnesområdena för forskningen, säger jordbruksutskottet som inte finner
anledning för något riksdagsinitiativ med anledning av motionerna. Vänsterpartiet
kommunisternas företrädare i jordbruksutskottet tillstyrker i en
avvikande mening (se bilaga 5, s. 93) förslagen i de två förstnämnda
motionerna.

Näringsutskottet biträder jordbruksutskottets bedömning i den nu aktuella
frågan. De redovisade motionerna, alla i berörda delar, avstyrks sålunda.

Inköp av kommunikationsutrustning

I civildepartementets del av propositionen (bilaga 4) föreslås att riksdagen
anvisar 500 000 kr. för kompletterande inköp av kommunikationsutrustning
till vissa länsstyrelser. Bakgrunden till regeringens begäran är att strålskyddsinstitutet
i sin skrivelse till regeringen i augusti 1986 föreslog att de
länsstyrelser som saknar telefax- och telexutrustning skulle anskaffa sådan.

Bostadsutskottet har tillstyrkt propositionen i denna del (bostadsutskottets
protokoll 1986/87:4). Näringsutskottet gör sammaledes och föreslår att
riksdagen på tilläggsbudget för innevarande budgetår anvisar ett förslagsanslag
av 500 000 kr. för angivet ändamål.

Övrigt

I detta avsnitt behandlar näringsutskottet övriga motionsyrkanden med
anknytning till olika beredskapsfrågor. Häri inkluderas tre motionsyrkanden
som har väckts med anledning av proposition 1985/86:170 om räddningstjänstlag,
m. m. och som har överlämnats till näringsutskottet av försvarsutskottet.

En parlamentariskt sammansatt miljökommission bör tillkallas för att se över
räddningsorganisationen vid radioaktiva utsläpp, anförs i motion 1986/
87:Föl06 (c). En sådan kommission borde enligt motionärerna bl. a. få i
uppgift att

- kartlägga, sammanställa och analysera de långsiktiga effekterna av radioaktivt
nedfall,

- kartlägga de långsiktiga effekterna av lågdosstrålning på människor, djur
och natur,

- se över gällande lagstiftning, organisation, samverkan mellan myndigheter
och berörda samt kontrollsystemet,

NU 1986/87:12

20

- se över och förbättra samordningen på statlig, läns- och kommunal nivå.

Försvarsutskottet (se bilaga 3, s. 67) anför att åtskilliga av de avsedda
uppgifterna för den föreslagna kommissionen redan utförs i andra former.
Vidare hänvisas till att energirådet, som tidigare nämnts, har föreslagit en
särskild utredning angående beredskapsfrågorna. Med det sagda avstyrker
försvarsutskottet motionsyrkandet. I en avvikande mening (c) (se bilaga 3,
s. 69) sägs att det finns behov av en övergripande utredning eller kommission
som är parlamentariskt sammansatt och som har till uppgift att värdera
långsiktiga konsekvenser av olika slag. Det är inte sannolikt, heter det
vidare, att den utredning angående beredskapsfrågor som kan bli följden av
energirådets förslag får ett sådant mandat.

I likhet med försvarsutskottet är näringsutskottet inte berett att tillstyrka
inrättandet av en miljökommission. Med hänvisning till vad försvarsutskottet
har anfört i denna fråga avstyrks motion 1986/87:Föl06 (c) i nu berörd del.

I motion 1986/87:Föl03 (fp) föreslås en utvärdering av länsstyrelsernas
åtgärder i samband med Tjernobylolyckan. En sådan utvärdering är nödvändig
för att länsstyrelsernas beredskap skall kunna förbättras, menar motionärerna.
Brist på samarbete i kärnsäkerhetsfrågor mellan länsstyrelserna i
Gävleborgs och Uppsala län påtalas i motion 1986/87:N114 (c).

Försvarsutskottet (se bilaga 3, s. 66) delar motionärernas uppfattning att
erfarenheterna av länsstyrelsernas handlande vid olyckan bör utnyttjas som
underlag för förbättringar i beredskapen för räddningstjänst på länsnivå.
Med den tidigare (s. 10) nämnda rapporten Beredskap efter Tjernobyl, som
har utarbetats av generaldirektör Göran Steen på uppdrag av statens
kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut, anser dock försvarsutskottet
att den begärda utvärderingen redan är genomförd. Rapporten
innehåller bl. a. redogörelser för företagna åtgärder vid en rad länsstyrelser
och en analys av förloppet. I rapporten finns också förslag till förbättringar av
den regionala beredskapen. Motionsyrkandena bör därför enligt försvarsutskottets
mening inte föranleda något uttalande av riksdagen.

Näringsutskottet delar försvarsutskottets uppfattning och avstyrker motionerna
1986/87:Föl03 (fp) och 1986/87:N114 (c), båda i ifrågavarande del.

Sistnämnda motion innehåller också en begäran om att en utvärdering av
erfarenheter från hälso- och sjukvården m. m. i anslutning till kärnkraftsolyckan
skall genomföras. Motionärerna hänvisar till att förvaltningsutskottet
i Gävleborgs läns landsting har uttalat att samordningen och den
övergripande planeringen inom hälso- och sjukvården med anledning av
olyckan har varit bristfällig och att landstinget inte har kunnat besvara
allmänhetens frågor.

Även socialutskottet, som har yttrat sig (se bilaga 4, s. 77) över det nu
aktuella yrkandet, hänvisar till den nyssnämnda rapporten Beredskap efter
Tjernobyl. Den behandlar även socialstyrelsens vidtagna åtgärder efter
olyckan och den fortsatta beredskapsplaneringen och uppföljningen inom
styrelsens ansvarsområde. Socialutskottet påpekar att socialstyrelsen med
anledning av erfarenheterna efter olyckan har beslutat att en intern översyn
av styrelsens katastrofberedskap skall göras. Med hänsyn till det sagda anser

NU 1986/87:12

21

socialutskottet att motionärernas önskemål redan är tillgodosett. Motionsyrkandet
avstyrks därför.

Näringsutskottet biträder socialutskottets bedömning och avstyrker motion
1986/87:N114 (c) även i nu berörd del.

I motion 1986/87:Föl06 (c) framförs krav på utnyttjande av olika samhällssektorer
i räddningsverksamheten. Enligt motionärerna bör samhällets alla
resurser utnyttjas vid olyckor av Tjernobylhaveriets typ. Även vänsterpartiet
kommunisterna begär i sin motion 1986/87:N105 att alla kunskaper inom
olika myndigheter skall tas till vara i beredskapsarbetet. Enligt motionärerna
bör den kompetens och erfarenhet som finns hos t. ex. Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut (SMHI) och den militära organisationen
kunna utnyttjas.

Med instämmande i att alla resurser bör utnyttjas i räddningsverksamheten
yttrar försvarsutskottet (se bilaga 3, s. 67) att det inte är påkallat med
några uttalanden av riksdagen med anledning av motionsyrkandena. SMHI
ingår redan i beredskapen mot kärnkraftsolyckor, påpekar försvarsutskottet
och anför att det militära försvarets resurser givetvis bör utnyttjas för
räddningstjänst i svåra lägen.

Med åberopande av vad försvarsutskottet har uttalat i denna fråga
avstyrker även näringsutskottet här aktuella delar av motionerna 1986/
87:Föl06 (c) och 1986/87:N105 (vpk).

Åtgärder för att mildra konsekvenserna av det radioaktiva
nedfallet i Sverige

Ersättningar på grund av nedfallet

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har förorsakat stora problem för befolkningen
och företagen i vissa delar av landet, främst sydöstra och mellersta delarna
av Norrland. Som tidigare (s. 10) nämnts tillsatte regeringen i maj 1986 en
interdepartemental statssekreterargrupp med uppgift att inom regeringskansliet
initiera och samordna erforderliga åtgärder med anledning av det
radioaktiva nedfallet. Regeringen har vidare på myndighetsplanet uppdragit
åt en grupp generaldirektörer under ledning av chefen för statens naturvårdsverk,
generaldirektör Valfrid Paulsson, att samordna frågor rörande bl. a.
kontroll av skadeverkningarna och ersättning till de drabbade.

Riktvärden för radioaktiva ämnen i livsmedel anges av statens livsmedelsverk.
En kort tid efter olyckan fastställde verket efter förslag av strålskyddsinstitutet
ett riktvärde på 300 becquerel cesium 137 per kg livsmedel. Målet
har varit att hålla de radioaktiva ämnena i livsmedel på en så låg nivå att inga
onödiga doser överförs till människan genom maten. Många företag inom
främst jordbruks-, trädgårds- och renskötselnäringarna har drabbats av
merkostnader och inkomstbortfall till följd av att de inte har kunnat saluföra
produkter med högre halter av radioaktiva ämnen än de fastställda riktvärdena.

Mot denna bakgrund beslutade regeringen i maj 1986 att ställa 25 milj. kr.
till lantbruksstyrelsens förfogande för budgetåret 1985/86 för förskottsbetalningar
till drabbade jordbrukare och trädgårdsföretagare. I juni 1986

NU 1986/87:12

22

utfärdade regeringen förordningen (1986:621) om ersättning till jordbruks-,
trädgårds- och renskötselföretag för kostnader och förluster på grund av
radioaktivt nedfall. Samtidigt beslutade regeringen att för budgetåret
1986/87 ställa medel till lantbruksstyrelsens förfogande för sådan ersättning.
Det anges i propositionen (s. 37) att de aktuella företagarna genom
ersättningsbesluten kommer att såvitt möjligt hållas skadeslösa till följd av
Tj ernobylolyckan.

Med stöd av regeringens beslut har lantbruksstyrelsen fastställt följande
beträffande ersättningar till jordbruks- och trädgårdsföretag.

Till jordbruksföretag lämnas ersättning för de merkostnader som har
orsakats av försenad betessläppning, för minskad avkastning i mjölkproduktionen
till följd av detta och för mjölk som har kasserats. Vidare lämnas
ersättning för kasserade slaktkroppar och för merkostnader och försämrat
ekonomiskt utbyte av slaktdjur då slakten har skett vid annan tidpunkt än
vad den eljest skulle ha gjort. Ersättning ges också för foder som har
kasserats och för sanering av vallar.

Ersättning lämnas till trädgårdsföretag för produkter som omfattas av
försäljningsförbud och för vissa frilandsodlade trädgårdsprodukter som har
kasserats. För sanering av vissa frilandsodlingar utgår ersättning för kostnader,
förluster, merarbete och nytt växtmaterial.

För renskötselföretag har livsmedelsverket och lantbruksstyrelsen efter
samråd med Svenska samernas riksförbund beslutat följande. Renar från
områden där förhöjda halter av radioaktiva ämnen har uppmätts måste
slaktas på kontrollslakteri. Beslutet omfattade till en början Kopparbergs,
Jämtlands och Västerbottens län, men har senare utsträckts till att avse även
Norrbottens län. Cesiumhalterna har nämligen ökat hos renarna under
hösten när de har övergått till att beta lav. Vid för höga halter av radioaktiva
ämnen kasseras renkroppen. Renägarna erhåller ersättning motsvarande
marknadspriset från slakteriföretagen enligt gängse rutiner för samtliga
slaktade renar, dvs. inkl. dem som inte har godkänts som livsmedel på grund
av för hög cesiumhalt. Kontrollslakterierna erhåller sedermera ersättning
från lantbruksstyrelsen för de renkroppar som inte har kunnat godkännas
som livsmedel av detta skäl. Slakterierna erhåller också ersättning för sina
hanteringskostnader för dessa renkroppar. Ersättning till renägare kan utgå
även för tidigareläggning av slakt, utfodring av renar och merkostnader för
anskaffning av matrenar.

Det radioaktiva nedfallet har även drabbat älgstammen. Med hänsyn till
att en minskad älgjakt skulle leda till ökad skadegörelse på skog och ett ökat
antal trafikolyckor med älg har regeringen beslutat att länsstyrelsen skall få
betala ut ersättning för fällda älgar som innehåller högre halter av cesium 137
än det tillämpade riktvärdet. Enligt förordningen (1986:690) om ersättning
för fällda älgar med för höga halter av radioaktivitet utgår ersättning med
2 200 kr. för vuxen älg och 1 000 kr. för älgkalv.

Föredragande statsrådet - jordbruksminister Svante Lundkvist - anför att
det är svårt att beräkna det sammanlagda medelsbehovet för de av
regeringen beslutade ersättningarna. I propositionen har behovet uppskattats
till 250 milj. kr. Ersättningarna anvisas för närvarande över ett anslag för
oförutsedda utgifter. Regeringen föreslår att ersättningarna i fortsättningen
skall bestridas från ett nytt förslagsanslag. Det begärs i propositionen att

NU 1986/87:12

23

riksdagen till detta anslag på tilläggsbudget för innevarande budgetår anvisar
250 milj. kr.

I likhet med jordbruksutskottet (se bilaga 5, s. 84) tillstyrker näringsutskottet
regeringens förslag.

Den fullständiga omfattningen och konsekvenserna av de skador som har
föranletts av Tjernobylolyckan kan enligt statsrådet Lundkvist inte överblickas
för närvarande. Krav på ersättningar och åtgärder av olika slag har
framförts till regeringen från skilda håll. Bl. a. har Sveriges fiskares
riksförbund yrkat att ersättning skall utgå till licensierade fiskeföretag för
kostnader och förluster på grund av det radioaktiva nedfallet. Statsrådet
förordar i propositionen att i den mån ytterligare krav reses om kompensation
till följd av olyckan dessa skall prövas i huvudsak efter de principer som
har tillämpats för tidigare beslut om ersättning. I förekommande fall bör
regeringen kunna besluta om ersättning från anslaget. Enligt föredragandens
mening bör de kostnader som myndigheterna har med anledning av
kärnkraftsolyckan och som inte täcks genom särskilda anslag vid behov
kunna finansieras genom överskridande av resp. myndighetsanslag. Mot den
angivna bakgrunden föreslår regeringen att riksdagen godkänner de riktlinjer
för ersättning pä grund av radioaktivt nedfall som har redovisats i bilaga 2
(jordbruksdepartementet) till propositionen och som här har beskrivits.
Frågan om ersättning till vidareförädlingsföretag och allmänna frågor om
rennäringen behandlar näringsutskottet i det följande (s. 26 f.).

Flera motioner tar upp de principer som bör gälla för ersättningen till de
drabbade. I motion 1986/87:N113 (c) krävs att samtliga enskilda och företag
som har åsamkats kostnader och förluster till följd av nedfallet skall ha rätt
till ersättning. Enligt motionärerna måste varje ansökan om ersättning
prövas noggrant utifrån förutsättningarna i det aktuella fallet. Den konkreta
prövningen bör ske på regional nivå. Det radioaktiva nedfallet har inneburit
stora problem för många människor, främst i skogslänens glesbygder,
påpekas i motion 1986/87:N108 (vpk). För t. ex. fjällbor som har en stor
naturahushållning och vilkas enda inkomst utgörs av vad de kan sälja av fisk
och vilt har situationen blivit ohållbar. Om inte dessa människor får hjälp
måste de flytta, säger motionären och yrkar i nu berörd del på omgående
hjälp till fjällbefolkningen och andra människor med likartade förhållanden.
I motion 1986/87:N109 (m) begärs att samma ersättningsregler skall gälla för
fiskenäringen som de som gäller för jordbruks-, trädgårds- och rennäringarna.
Liknande krav framförs i motion 1986/87:N115 (c), där det yrkas att
fiskesamer och ägare av fiskevatten skall inräknas bland de ersättningsberättigade
grupperna. Speciell hänsyn vid fördelningen av ersättningen bör tas till
den grupp samer som förutom på renskötsel livnär sig på att sälja fisk, vilt och
bär och på turism, anförs i motion 1986/87:N111 (c). Slutligen finns i motion
1986/87:N114 (c) ett yrkande om informationen i ersättningsfrågan.

Jordbruksutskottet (se bilaga 5, s. 86) delar regeringens uppfattning att
man även vid framtida bedömningar av ersättningsbehoven i huvudsak bör
följa de principer som har tillämpats, nämligen att förluster och merkostnader
ersätts. Vid bestämmande av ersättningen blir det fortsättningsvis, menar
jordbruksutskottet, nödvändigt att ta hänsyn till sociala och kulturella
aspekter som har att göra med livskvaliteten och människors oro för de

NU 1986/87:12

24

långsiktiga följderna av det radioaktiva nedfallet. Detta är inte minst aktuellt
för fjällbefolkningen, som har en stor naturahushållning. Jordbruksutskottet
utgår från att hjälpen i sådana fall lämnas både snabbt och effektivt. Om det
inte är möjligt att fastställa ersättningsbehovet omedelbart bör myndigheterna,
menar jordbruksutskottet, kunna föranstalta om förskottsbetalning.

Beträffande yrkandena om att fiskenäringen skall inräknas bland de
ersättningsberättigade grupperna hänvisar jordbruksutskottet till ett riksdagsuttalande
av nuvarande jordbruksministern Mats Hellström. I ett svar
på en fråga (1986/87:31) i riksdagen den 16 oktober 1986 framhöll han att
denna ersättningsfråga bereds i regeringskansliet med inriktning på att
besked skall kunna lämnas till de skadedrabbade utan onödig tidsfördröjning.

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande också åberopat vad statsrådet
Birgitta Dahl uttalade i en interpellationsdebatt i riksdagen den 7 november
1986. Hon besvarade då tre interpellationer (1986/87:25, 26 och 62) om
åtgärder med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Beträffande
regeringens allmänna inställning i ersättningsfrågan erinrade statsrådet om
att den särskilda statssekreterargruppen och den särskilda gruppen av
generaldirektörer har till uppgift att följa utvecklingen och föreslå de
ytterligare insatser som behövs. Hon försäkrade att arbetets inriktning är att
bästa tänkbara hjälp skall ges till de drabbade grupperna. Enligt hennes och
regeringens mening vore det emellertid fel att redan nu låsa sig genom alltför
detaljerade beslut. I stället vill man vara öppen för de insatser som behövs
och vara beredd att göra dem. Beträffande systemet med förskottsbetalning
påpekade statsrådet att detta redan har utnyttjats för ersättning till jordbrukare,
trädgårdsföretag och samer och att det kan finnas fler som behöver
hjälp enligt motsvarande system.

Med det anförda har jordbruksutskottet avstyrkt här behandlade motionsyrkanden
och tillstyrkt regeringens förslag till riktlinjer för ersättning på
grund av radioaktivt nedfall. I en avvikande mening (vpk) (se bilaga 5, s. 92)
föreslås ett tillkännagivande med anledning av vad jordbruksutskottet har
anfört om behov av stöd till bl. a. fjällbefolkningen.

Näringsutskottet konstaterar - med instämmande i vad som anförs i
motion 1986/87:N108 (vpk) - att det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl har
medfört stora påfrestningar inte bara för företag utan även för många
enskilda i bl. a. skogslänens glesbygder. Dessa personer har ofta en
omfattande naturahushållning. För fjällbor och andra som till stor del
försörjer sig på att sälja fisk och vilt och på turism har situationen blivit än
mer problematisk.

Enligt näringsutskottets mening måste bästa tänkbara hjälp erbjudas
berörda personer och företag. Principen måste därvid vara att alla de grupper
vilkas försörjningssituation lidit direkt skada genom det radioaktiva nedfallet
skall vara berättigade till kompensation. Det har noterats att frågan om
ersättning till andra grupper än de redan ersättningsberättigade för närvarande
bereds inom regeringskansliet. Näringsutskottet förutsätter att man vid
denna beredning utgår från nyssnämnda princip. Detta torde helt överensstämma
med vad statsrådet Dahl framhöll i nyssnämnda interpellationssvar.
Som hon då vidare nämnde, bör systemet med förskottsbetalning kunna
utnyttjas vid särskilda behov.

NU 1986/87:12

25

Näringsutskottet vill härutöver understryka vikten av att information om
möjligheter till och regler för ersättning snarast möjligt kan nå ut till alla
ersättningsberättigade. Det får ankomma på berörda länsorgan att svara för
aktiv information och rådgivning så att de förlustlidande i avsedd utsträckning
kan tillgodogöra sig sin rätt till ersättning.

Under näringsutskottets behandling av ersättningsfrågan har behovet av
en översyn av det tillämpade riktvärdet för cesium 137 förts på tal. Då detta
inte är en fråga för näringsutskottet och då jordbruksutskottet, till vars
ämnesområde frågan hör, inte har aktualiserat den finner näringsutskottet
inte anledning att ta något initiativ i saken.

Med hänsyn till det nu sagda och vad jordbruksutskottet har anfört i frågan
anser näringsutskottet att de nu behandlade motionsyrkandena är tillgodosedda.
De avstyrks därför. Regeringens förslag till riktlinjer tillstyrks.

Den minskade eller uteblivna produktionen vid bl. a. jordbruks-, trädgårdsoch
renskötselföretagen har fått konsekvenser för vissa andra företag.
Frågan om ersättning till vidareförädlingsföretag behandlas i bilaga 3
(industridepartementet) till propositionen.

För att få underlag för en samlad bedömning av de merkostnader och
förluster som de olika vidareförädlingsföretagen har drabbats eller beräknas
bli drabbade av uppdrog regeringen i september 1986 åt länsstyrelserna i de
fem Norrlandslänen samt i Västmanlands och Uppsala län att genomföra en
inventering. Denna skulle i första hand avse företag som för sin verksamhet
är beroende av leveranser från renskötselföretag samt av bär, fisk och vilt.
Länsstyrelserna hade också möjlighet att lämna uppgifter om i vilken
utsträckning andra verksamheter har drabbats eller beräknas bli drabbade
till följd av olyckan. Uppdraget har nyligen redovisats till industridepartementet.

Föredraganden - statsrådet Dahl - framhåller i propositionen att frågan
om ersättning till vidareförädlingsföretagen nu bereds i regeringskansliet
med utgångspunkt i de gjorda inventeringarna. Anslagsbehovet kan därför
inte bedömas. Statsrådet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen anvisar
ett förslagsanslag om 1 000 kr. Även detta förslag till anslag för ersättning till
berörda företag tillstyrks av näringsutskottet.

I avvaktan på riksdagens och regeringens beslut i denna fråga har
regeringen medgett att länsstyrelserna i de sju nyssnämnda länen får lämna
amorterings- och räntefria lån till sådana företag som har drabbats av
merkostnader eller förluster till följd av Tjernobylolyckan och som vidareförädlar
eller bedriver handel med produkter av ren, bär, svamp, fisk eller
vilt.

Stöd till rennäringen

De renskötande samerna är en grupp som har drabbats hårt av det
radioaktiva nedfallet från Tjernobyl. Det anförs i propositionen (s. 5) att
bevarandet och utvecklandet av den samiska kulturen är en angelägen
uppgift. Enligt föredragande statsrådet Dahl har detta varit utgångspunkten
för de åtgärder som har vidtagits för samerna med anledning av olyckan.

NU 1986/87:12

26

I tre motioner framförs krav på särskilda åtgärdsprogram för rennäringen.
Vägledande för samhällets insatser måste vara syftet att åter bygga upp en
framtidstro hos de renskötande samerna, anförs i motion 1986/87:N107 (m).
Motionärerna föreslår att ett centralt organ, lämpligen lantbruksstyrelsens
renradiakgrupp, får i uppgift att utarbeta ett sammanhållet åtgärdsprogram
för dessa samer. I motion 1986/87:N 104 (c) anförs att samhället måste sätta in
alla erforderliga och möjliga åtgärder för att bevara den samiska kulturen.
Slutligen yrkas i motion 1986/87:N110 (vpk) att riksdagen hos regeringen
skall hemställa om förslag till kompensation till samer för fördyrade
levnadsomkostnader, skador på jakt och fiske för avsalu och för förluster för
utebliven sommarslakt. Dessutom begärs ett utvecklingsstöd till samebyar.

Lantbruksstyrelsens renradiakgrupp är sammansatt av företrädare för
lantbruksstyrelsen, livsmedelsverket, Sveriges lantbruksuniversitet och
Svenska samernas riksförbund. Till gruppen har även en renägare knutits.
Gruppen har enligt sina direktiv att utreda frågor om ersättning till renägare
som har drabbats av inkomstbortfall och/eller merkostnader till följd av det
radioaktiva nedfallet. De gällande riktlinjerna för ersättning till renskötselföretag
har beskrivits i det föregående (s. 23). Arbetsgruppen skall även
undersöka förutsättningarna att genom olika åtgärder (tillskottsutfodring
etc.) minska de konsekvenser som nedfallet har medfört för rennäringen. På
förslag av gruppen har en överenskommelse träffats mellan lantbruksstyrelsen
och domänverket om flyttning av högst 5 000 renar från de svårast
drabbade områdena i Jämtland till betesmarker i Älvdalen för att nedbringa
radioaktiviteten i renkropparna.

Jordbruksutskottet (se bilaga 5, s. 88) utgår från att förslagen i motionerna
om utvecklingsstöd till samebyarna och om en plan för ett sammanhållet
åtgärdsprogram är av den dimensionen att de görs till föremål för en samlad
bedömning i den interdepartementala statssekreterargruppen. Från jordbruksutskottets
sida betonas vikten av att arbetet sker med stor skyndsamhet
och att ersättningsbesluten där så är lämpligt delegeras till vederbörande
länsorgan. Beträffande frågor om ersättning till följd av minskat utbyte av
fiske och vilt m. m. erinrar jordbruksutskottet om att dessa för närvarande
bereds inom regeringskansliet.

Enligt jordbruksutskottets mening bör riksdagen med anledning av de nu
behandlade motionsyrkandena som sin mening ge regeringen till känna vad
jordbruksutskottet har anfört i denna fråga.

Näringsutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets bedömning och
föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av den innebörd som
jordbruksutskottet har föreslagit och som här har återgivits.

I nyssnämnda tre motioner föreslås också att ett renkonto skall införas i
skattelagstiftningen fr. o. m. inkomståret 1986 för att stimulera till en ökad
slakt. Motionärerna påpekar att Svenska samernas riksförbund i en framställning
till regeringen i september 1986 har framhållit att en ökad slakt är
viktig såväl i nedfallsdrabbade som i övriga områden. En ökad slakt skulle i
de förra områdena minska kostnaderna för utfodring och transporter av
renar och i de senare områdena motverka att renköttet förlorar marknadsandelar.
Enligt motionärerna är införandet av ett system med renkonto en av
flera åtgärder som måste sättas in till följd av det radioaktiva nedfallet.

NU 1986/87:12

27

Förslagen i motionerna tar sikte på införande av ett konto liknande det
nuvarande skogskontot. Detta konto avser att möjliggöra en inkomstutjämning
mellan skilda beskattningsår. Genom insättning på ett särskilt konto kan
en skattskyldig med oregelbundna skogsinkomster erhålla uppskov med
beskattningen till dess uttag görs från kontot.

Både skatteutskottet och jordbruksutskottet har yttrat sig över dessa
yrkanden. Skatteutskottet (se bilaga 1, s. 52) uttrycker förståelse för
motionärernas önskan att man skulle förhindra att ersättningarna till
renskötselföretagen urholkas av ett på grund av skatteprogressionen alltför
stort skatteuttag när nu ett stort antal renar måste slaktas. Utskottet påpekar
emellertid att det inom gällande regelsystem finns vissa möjligheter till
resultatutjämning, t. ex. genom lagervärderingen. Vidare nämner skatteutskottet
möjligheterna till avsättning till investeringsreserv och till resultatutjämningsfond.
Skatteutskottet förutsätter att renskötselföretagen genom
lämpliga insatser hålls informerade om dessa och andra möjligheter till
resultatutjämning.

Om det dock visar sig att olika renskötselföretag drabbas av onormalt höga
skattesatser på inkomster som kan antas härröra från den slakt som föranleds
av Tjernobylolyckan bör enligt skatteutskottets mening åtgärder vidtas för
att så långt möjligt eliminera dessa effekter. Utskottet framhåller att en
sådan åtgärd kan vara lättnader i beskattningen - exempelvis genom något
slags kontosystem. Skatteutskottet utgår från att detta beaktas vid de
fortsatta övervägandena om ersättning till renskötselföretagen. Med det
sagda anser skatteutskottet att motionsyrkandena är tillgodosedda.

I en avvikande mening (se bilaga 1, s. 53) anför socialdemokraterna i
skatteutskottet att man inte har övertygats om att införande av ett renkonto
är ett ändamålsenligt sätt att uppnå motionärernas syfte med förslagen.
Renskötselföretagen redovisar nämligen under normala år låga inkomster,
som ofta dessutom uppdelas på flera personer. Vidare erinras om de
möjligheter till resultatutjämning som nu gällande bestämmelser medger.
Slutligen påpekas i den avvikande meningen att också de tekniska problemen
med en ny kontoform måste beaktas i sammanhanget. Ett nytt konto bör
därför införas i skattelagstiftningen endast om det är klarlagt att behovet inte
kan tillgodoses på annat sätt. Med det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Jordbruksutskottet (se bilaga 5, s. 89) finner det angeläget att en ökad
utslaktning under de närmaste åren inte skall medföra en skärpt beskattning
av de redan hårt drabbade renägarna. Utskottet utgår från att förslaget om
införande av ett renkonto är ägnat att jämna ut beskattningen under åren.
Mot denna bakgrund tillstyrks yrkandena.

I en avvikande mening (s) i jordbruksutskottet (se bilaga 5, s. 92) anförs att
den parallell som i sammanhanget har dragits mellan skogskonto och
renkonto inte är relevant. Skogsuttag görs med långa tidsintervaller medan
renslakt normalt återkommer varje år med relativt obetydliga fluktuationer i
inkomster som resultat. Enligt socialdemokraterna i jordbruksutskottet
synes nuvarande möjligheter till resultatutjämning vara tillräckliga för att
tillgodose det nu uppkomna behovet för renskötselföretagen. Man anför
slutligen att införande av renkonto för samerna skulle kunna bidra till en
orättvisa gentemot övriga drabbade grupper i fjällområdena. Med hänvis -

NU 1986/87:12

28

ning till det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Näringsutskottet har förståelse för att en onormalt hög utslaktning av ren
till följd av Tjernobylolyckan kan föranleda behov av någon form av
resultatutjämning över flera år. Som utskottet tidigare har framhållit bör alla
förluster som direkt kan härledas till Tjernobylolyckan ersättas. Effekterna
av gällande beskattningsregler bör härvid beaktas.

I detta sammanhang vill näringsutskottet understryka att de berörda
ersättningsfrågorna och därmed sammanhängande problem är föranledda av
en enstaka händelse. Frågan om renkonto gäller däremot införande av en ny
beskattningsprincip för renskötselföretag och är därför en mer allmän
skattepolitisk fråga som bör diskuteras i ett vidare perspektiv och i en annan
ordning.

Näringsutskottet räknar med att det i den nu aktuella situationen kan
förekomma fall där negativa beskattningseffekter kan riskeras till följd av en
tillfälligt högre utslaktning. Som framhålls i skatteutskottets yttrande ger
nuvarande bestämmelser om lagervärdering, resultatutjämningsfond och
investeringsreserv möjligheter att utjämna varierande resultat i renskötseln.
Av speciell betydelse vid lagervärderingen är supplementärregel I som ger
möjlighet för en renägare att fördela inkomster från en tidigarelagd slakt
över en treårsperiod. En renägare som upphör med sin verksamhet och
avvecklar innehavet av renar kan tillämpa reglerna om ackumulerad inkomst
på slaktersättningen, varvid ersättningen kan fördelas på upp till tio år.

Näringsutskottet förutsätter att renskötselföretagen snarast informeras
om möjligheterna till resultatutjämning. Utskottet vill också peka på
möjligheten att fördela de aktuella ersättningsbeloppen på flera år i syfte att
motverka negativa beskattningseffekter.

Med hänsyn till det nyss sagda är näringsutskottet inte berett att förorda
införandet av ett renkonto. Motionerna 1986/87:N104 (c), 1986/87:N107 (m)
och 1986/87:N110 (vpk), alla i berörd del, avstyrks således.

Ett ytterligare krav om stöd till rennäringen framförs i motion 1986/87:N104
(c). Motionärerna begär en höjning av det särskilda prisstödet till rennäringen,
vilket för närvarande utgår med 160 kr. per slaktad ren. För innevarande
budgetår har 13,1 milj. kr. anvisats för detta ändamål.

Jordbruksutskottet (se bilaga 5, s. 88) erinrar om att riksdagen våren 1986
uttalade att prisstödet till rennäringen borde justeras årligen i enlighet med
de principer som har fastställts för prisstödet till jordbruket i norra Sverige
(prop. 1985/86:100 bil. 11, JoU 1985/86:13 p. 10 s. 20, rskr. 1985/86:165).
Vidare påpekas att lantbruksstyrelsen i sin anslagsframställning för budgetåret
1987/88 har äskat en höjning av anslaget för prisstöd till rennäringen med
36 %. Enligt jordbruksutskottets mening bör dock frågan om prisstödet inte
blandas samman med frågan om ersättningsbehovet till följd av Tjernobylolyckan.
Yrkandet avstyrks därför av jordbruksutskottet.

Näringsutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning och avstyrker
ifrågavarande del av motion 1986/87:N104 (c).

NU 1986/87:12

29

Övrigt

NU 1986/87:12

Mätutrustning bör installeras i de till följd av olyckan hårt drabbade
kommunerna, och all provtagning som människorna i området anser
nödvändig bör ske gratis, anförs i motion 1986/87:N108 (vpk). Enligt
motionären skall staten bekosta såväl utrustning som provtagning. Ett
liknande krav framförs i motion 1986/87:N111 (c), i vilken det också begärs
att samhället regelbundet skall redovisa uppmätta värden på strålningsaktiviteten
i fisk och vilt m. m.

Jordbruksutskottet (se bilaga 5, s. 90) erinrar om att det i propositionen
(s. 40) har aviserats en utredning om behovet av dosratsmätande instrument.
Strålskyddsinstitutet avråder, påpekar utskottet vidare, kommunerna från
att i nuvarande läge skaffa sig egna instrument. Det krävs också i många fall
ingående kunskaper för att kunna bedöma mätresultaten. Enligt jordbruksutskottets
bedömning bör det åligga de närmast berörda myndigheterna -strålskyddsinstitutet och livsmedelsverket - att avgöra behovet och placeringen
av mätinstrument. Utskottet har också hänvisat till att statsrådet
Birgitta Dahl i den här tidigare (s. 25) nämnda interpellationsdebatten
framhöll att regeringen avser att se till att kommunerna skall få bästa möjliga
utrustning för att kunna hjälpa människor med information, mätningar och
annat. Med det sagda som bakgrund avstyrker jordbruksutskottet de nu
aktuella yrkandena.

Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i jordbruksutskottet tillstyrker
i en avvikande mening (se bilaga 5, s. 92) ifrågavarande förslag i motion
1986/87:N108 (vpk).

Näringsutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets uppfattning och
avstyrker motionerna 1986/87:N108 (vpk) och 1986/87:N111 (c), båda i nu
aktuell del.

I två motioner - 1986/87:N105 (vpk) och 1986/87:N114 (c) - begärs att
hälsoundersökningar skall erbjudas befolkningen i de områden som har
drabbats värst av nedfallet från Tjernobyl.

Socialutskottet (se bilaga 4, s. 77) anför att de skador på människor som
möjligen kan uppstå som en följd av Tjernobylolyckan inte är av den arten att
de kan spåras eller förebyggas genom hälsoundersökningar. Att genomföra
hälsoundersökningar av andra skäl, t. ex. för att lugna oroade människor, är
enligt utskottets uppfattning inadekvat och t.o.m. olämpligt, därför att
undersökningarna i sig kan ge underlag för ytterligare oro. Socialutskottet
erinrar också om att strålskyddsinstitutet och socialstyrelsen inte har funnit
skäl att rekommendera hälsoundersökningar på grund av olyckan. Mot
denna bakgrund avstyrker utskottet motionsyrkandena.

I en avvikande mening (c, vpk) i socialutskottet (se bilaga 4, s. 78) sägs att
många människor känner stor oro inför hotet mot hälsan till följd av den
uppkomna strålningen. Samhället borde därför erbjuda människorna i de
berörda områdena möjlighet att genomgå hälsoundersökning.

Näringsutskottet intar samma ståndpunkt som socialutskottet i denna
fråga. Berörda delar av motionerna 1986/87:N 105 (vpk) och 1986/87:N 114
(c) avstyrks sålunda.

Internationella åtgärder

NU 1986/87:12

Internationella konventioner

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har på ett påtagligt sätt visat på svårigheterna
att geografiskt avgränsa kärnkraftens risker. Som en följd av olyckan har
krav på ökat internationellt samarbete inom kärnsäkerhetsområdet framförts.
Det internationella atomenergiorganet, IAEA, har spelat en väsentlig
roll i uppföljningen av Tjernobylolyckan. I IAEA:s regi har bl. a. ett
expertmöte om orsaken till och konsekvenserna av haveriet hållits. Inom
organisationen har också två internationella konventioner utarbetats. Regeringen
har undertecknat konventionerna med förbehåll för ratifikation.

Enligt konventionen ont bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett
radioaktivt nödläge förbinder sig parterna att i sådana situationer samarbeta
med varandra och med IAEA för att underlätta snabbt bistånd. Syftet är att
så långt möjligt skydda liv, egendom och miljö från effekterna av radioaktiva
utsläpp. I konventionen anmodas IAEA göra sitt yttersta för att inom ramen
för sina befogenheter främja och underlätta samarbetet mellan parterna.
Konventionen, som redovisas i propositionen (s. 23 f.), innehåller vidare
bestämmelser om bl. a. formerna för biståndsgivningen.

För att Sverige skall kunna uppfylla förpliktelserna i konventionen krävs
viss lagstiftning och ytterligare överväganden. Avsikten är att regeringen
senare skall inhämta riksdagens godkännande av konventionen. Riksdagen
lämnas emellertid nu tillfälle att ta del av vad som i propositionen (s. 16) har
anförts om konventionen.

Försvarsutskottet (se bilaga 3, s. 68) har inte något att invända mot vad
som anförs i denna del av propositionen. Näringsutskottet är av samma
uppfattning.

Konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka är den andra
utarbetade konventionen inom IAEA. I denna förbinder sig de fördragsslutande
parterna att direkt eller genom IAEA:s förmedling omgående
underrätta de stater som kan komma att beröras om ett utsläpp av radioaktivt
material inträffar. Berörda stater skall enligt konventionen tillställas all
tillgänglig information som kan vara av betydelse för att minska konsekvenserna
från strålningssynpunkt av en kärnenergiolycka. I konventionen, som
finns återgiven i propositionen (s. 46 f.), föreskrivs vilken information som
skall lämnas och hur den skall tillhandahållas.

Vid undertecknandet av konventionen förklarades från svensk sida att
Sverige skulle tillämpa konventionen interimistiskt i avvaktan på dess
ikraftträdande. I propositionen hemställs om riksdagens godkännande av
konventionen.

Näringsutskottet betraktar konventionen som ett viktigt inslag i strävandena
till ett ökat internationellt samarbete på kärnsäkerhetsområdet. Utskottet
tillstyrker därför regeringens förslag. Som även föredraganden - statsrådet
Birgitta Dahl - framhåller i propositionen (s. 44) är det angeläget att
konventionen kompletteras med separata, bilaterala avtal med de närmaste
grannländerna. Sverige har i oktober 1986 träffat avtal med Danmark och
Norge om informationsutbyte och varsel rörande kärntekniska anläggningar

m. m. Sedan tidigare finns ett avtal mellan Sverige och Danmark om
informationsutbyte angående kärnkraftverket i Barsebäck. Utskottet har
vidare noterat att Sverige har överenskommit med Polen om att ett avtal om
samarbete i kärnsäkerhetsfrågor skall utarbetas.

Företrädare för centern tar i motion 1986/87:N113 upp frågan om anslutnitigen
till internationella konventioner om ansvarighet för skador som har
orsakats av atomolyckor. Bestämmelser om ersättning vid sådana skador
finns i två konventioner - Pariskonventionen och en tilläggskonvention till
denna jämte tilläggsprotokoll. Ersättningssystemet är indelat i tre steg. I ett
första steg utgår ersättning från anläggningsinnehavaren upp till en viss
beloppsgräns. Om detta ansvarighetsbelopp inte räcker för att ge alla
drabbade full ersättning betalas i ett andra steg ersättning av den stat där den
skadevållande anläggningen ligger. Skulle inte heller detta belopp vara
tillräckligt utgår ersättning i ett tredje steg från medel som samtliga stater
som har tillträtt tilläggskonventionen skall ställa till förfogande gemensamt. I
konventionerna och tilläggsprotokollen finns storleken på beloppen i de tre
stegen reglerad. En närmare beskrivning av konventionerna finns i lagutskottets
yttrande (bilaga 2, s. 55 f.).

I nyssnämnda motion begärs att regeringen skall verka för att samtliga
länder som utnyttjar kärnenergi skall ansluta sig till konventionerna.
Motionärerna erinrar om att bl. a. Sovjetunionen inte har anslutit sig och
anför att detta mot bakgrund av landets omfattande kärnkraftsprogram inte
kan accepteras.

Pariskonventionen har ratificerats av 14 och tilläggskonventionen av 11
västeuropeiska stater. Bland kärnkraftsproducerande länder i Västeuropa är
det endast Schweiz som inte har tillträtt konventionerna. Enligt landets
lagstiftning har dock anläggningsinnehavaren ett obegränsat skadeståndsansvar
vid reaktorolyckor. Ingen av öststaterna har anslutit sig till konventionerna.

Lagutskottet betonar i sitt yttrande (bilaga 2, s. 58) vikten av att
regeringen verkar för att stater som utnyttjar kärnkraft och som inte har
tillträtt konventionerna ansluter sig till överenskommelserna.

Näringsutskottet delar lagutskottets uppfattning. Händelsen i Tjernobyl
visar det angelägna i att konventionerna får en så bred anslutning som
möjligt. Utskottet förutsätter att regeringen - bl. a. inom ramen för IAEA:s
arbete - tar initiativ i detta syfte. Något tillkännagivande till regeringen är,
menar näringsutskottet, därför inte erforderligt. Motion 1986/87:N113 (c) i
nu behandlad del avstyrks alltså.

Denna motion innehåller också krav på en översyn av svenska bestämmelser
för ersättning vid atomolyckor. Enligt motionärerna skall kärnkraftsföretagen
bära i princip hela ersättningsansvaret. Ett så långtgående ansvar torde
emellertid inte kunna genomföras. Dock, anför motionärerna, måste ett
större ansvar än det som gäller för närvarande åläggas företagen. Vidare
måste de maximibelopp som kan utgå vid olyckor höjas. Det begärs i
motionen att regeringen efter en översyn skall förelägga riksdagen förslag om
ett förbättrat ersättningsskydd vid atomolyckor. Detta skall bl. a. innefatta
ett väsentligt större skadeståndsansvar och ett mer marknadsanpassat

NU 1986/87:12

32

försäkringsbelopp för anläggningsinnehavaren.

Ansvarigheten för skador på grund av atomolyckor finns för svensk del
reglerad i atomansvarighetslagen (1968:45). Denna lag grundar sig på de två
internationella konventionerna jämte tilläggsprotokollen. De nu gällande
ersättningsbeloppen infördes den 1 april 1983 (prop. 1981/82:163, LU
1982/83:15, rskr. 1982/83:88). Av lagutskottets yttrande (bilaga 2, s. 56 f.)
framgår följande beträffande de svenska bestämmelserna.

Atomanläggningsinnehavarens ansvarighet (första steget) uppgår för
närvarande till 500 milj. kr. Ansvarigheten skall vara täckt av en obligatorisk
försäkring som skall beräknas så att den motsvarar 120 % av ansvarighetsbeloppet.
Den högsta sammanlagda ersättning som utgår enligt lagen (förstatredje
steget) är per olycka begränsad till, i enlighet med tilläggsprotokollen,
300 miljoner särskilda dragningsrätter - en av Internationella valutafonden
använd beräkningsenhet. Detta belopp motsvarar för närvarande ca 2,5
miljarder svenska kronor. Gränsen mellan andra och tredje steget har inte
tagits in i atomansvarighetslagen, eftersom gränsdragningen har betydelse
endast för det inbördes förhållandet mellan konventionsstaterna.

Utöver det första-tredje steget finns i atomansvarighetslagen ett fjärde
steg som innebär ett civilrättsligt ansvar för svenska staten. Gränsen för
statens ansvar är satt så att det sammanlagda belopp som står till förfogande
för dem som lider skada på grund av driften av en atomanläggning uppgår till
3 miljarder kronor per olycka. Ansvaret är i princip begränsat till skador i
Danmark, Finland, Norge och Sverige som orsakas av en svensk atomanläggning.
Slutligen finns i lagen en supplerande bestämmelse om ersättning av
statsmedel i sådana fall då atomansvarighetslagen inte förslår till full
ersättning. Gottgörelsen bör i sådana fall utgå av statsmedel enligt grunder
som fastställs av riksdagen i särskild lag.

Enligt lagutskottets mening bör ansvarigheten för atomskador i första
hand bäras av kärnkraftsindustrin. Anläggningsinnehavaren kan dock inte
åläggas en obegränsad ansvarighet, utan en begränsning av ansvarighetsbeloppet
måste uppställas, anför lagutskottet. Då frågan hösten 1982 prövades
av lagutskottet (LU 1982/83:15) ansåg sig utskottet av försäkringstekniska
skäl inte kunna förorda att gränsen för anläggningsinnehavarens ansvar
sattes högre än 500 milj. kr. Lagutskottet förutsatte emellertid att regeringen
med hänsyn till frågans vikt noga följde utvecklingen på området. Då
begränsningen av anläggningsinnehavarens ansvar inte är bunden till Pariskonventionens
beloppsgräns borde enligt lagutskottets mening ändringar i
ansvarighetsbeloppen övervägas oftare än vad som dittills hade varit fallet.

Lagutskottet finner det inte uteslutet att förhållandena på försäkringsområdet
sedan hösten 1982 har ändrats så att en höjning av ansvarighetsbeloppet
nu kan ske. Det är också möjligt, menar lagutskottet, att det kan finnas
utrymme för en justering uppåt av beloppsgränsen för det särskilda
civilrättsliga ansvar som svenska staten har tagit på sig genom atomansvarighetslagen.

Med hänsyn till det anförda anser lagutskottet att tiden nu kan vara mogen
för en omprövning av beloppsgränserna för anläggningsinnehavarens och
svenska statens ansvar vid atomolyckor. Lagutskottet saknar dock tillräckligt
underlag för att kunna bedöma i vad mån en höjning kan ske. Mot bakgrund

NU 1986/87:12

33

3 Riksdagen 1986187.17sami. Nr 12

av vad utskottet uttalade hösten 1982 utgår lagutskottet från att regeringen
tar upp frågan till prövning. Något särskilt tillkännagivande i saken anses
därför inte erforderligt. Motion 1986/87:N113 (c) i nu behandlad del avstyrks
sålunda av lagutskottet.

I en avvikande mening (c) (se bilaga 2, s. 59) föreslås ett uttalande av
riksdagen med innebörd att frågan bör bli föremål för en skyndsam översyn
med målsättningen att förslag till ändringar i atomansvarighetslagen skall
framläggas för riksdagen under år 1987.

Näringsutskottet intar samma ståndpunkt som lagutskottet i denna fråga.
Ifrågavarande del av motion 1986/87:N113 (c) avstyrks således.

IAEA:s uppgifter

Uppgifterna för IAEA, det internationella atomenergiorganet, berörs i tre
motioner.

Denna organisation, som bildades år 1957, har som främsta uppgift att
utveckla och främja kärnenergins fredliga användning. Detta sker dels
genom att samarbete och erfarenhetsutbyte mellan länder med kärnkraftsproduktion
stimuleras, dels genom att tekniskt och ekonomiskt bistånd
lämnas till olika länder - främst u-länder - för projekt som huvudsakligen är
inriktade på isotopanvändning inom bl. a. jordbruks- och medicinområdena.
IAEA skall samtidigt säkerställa att organisationens arbete inte gynnar den
militära användningen av kärnenergi. Detta sker genom ett särskilt kontrollsystem
(s. k. safeguards). Systemet utnyttjas också för kontroll av ett stort
antal länders åtaganden i icke-spridningsfördraget att inte utveckla kärnvapen.

Vid sidan av dessa uppgifter bedriver IAEA även verksamhet inom
kärnsäkerhetsområdet. Bl. a. hålls i organisationens regi fortlöpande seminarier
i olika säkerhetsfrågor. Vidare utfärdar IAEA rekommendationer om
bl. a. utformning och drift av kärnkraftverk och om transporter och hantering
av radioaktivt avfall. På begäran av en medlemsstat biträder IAEA även med
synpunkter på säkerheten hos landets kärnkraftsanläggningar. Organisationens
stadgar rymmer dock inte några befogenheter att på eget initiativ och
utan medlemsstats godkännande företa undersökningar i olika säkerhetsfrågor.

IAEA har med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl beslutat att
utöka sina resurser på säkerhetsområdet. För år 1987 har ytterligare 2
miljoner dollar anslagits för uppgifter inom detta område.

I motion 1986/87:N112 (fp) begärs att regeringen skall verka för att
IAEA:s uppgifter utvidgas till att även gälla säkerhetshöjande åtgärder vid
befintliga reaktorer. Vidare krävs att Sverige via IAEA skall begära en
noggrann redogörelse för vilka säkerhetssystem som används i bl. a. sovjetiska
kärnkraftverk.

IAEA:s ”dubbelbottnade attityd” till kärnkraften ifrågasätts i motionerna
1986/87:N113 (c) och 1986/87:N105 (vpk). Motionärerna anser det vara
oförenligt att både främja kärnkraftens utveckling och förhindra kärnvapenspridningen.
Mot denna bakgrund begärs i den förstnämnda motionen att
regeringen skall ta initiativ som syftar till att förändra IAEA:s uppgifter till

NU 1986/87:12

34

att avse - förutom dess insatser inom kärnvapenområdet - enbart kontroll
och övervakning av kärnkraftens säkerhet. Yrkandet i motion 1986/87:N105
(vpk) har liknande innebörd. I motion 1986/87:N113 (c) krävs vidare att
regeringen skall verka för att IAEA successivt förvandlas till en organisation
som har till uppgift att främja en säker avveckling av kärnkraften. Det begärs
också att Sverige i andra internationella organ skall arbeta för en internationell
avveckling av kärnkraften. Det är självfallet, anför motionärerna, av
intresse för andra länder som är engagerade i kärnenergiverksamhet eller
planerar sådan att ta del av de överväganden som har lett fram till beslutet att
avveckla den svenska kärnkraften.

Näringsutskottet tar först upp förslaget i motion 1986/87:N112 (fp) om
utökade uppgifter för IAEA inom säkerhetsområdet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att stor uppmärksamhet bör
ägnas åt säkerheten vid kärnkraftverken i alla länder. Som anförs i
propositionen (s. 6) har Sverige efter Tjernobylolyckan lagt fram flera
förslag som syftar till att förstärka IAEA:s roll i olika kärnsäkerhetsfrågor.
Från svensk sida har bl. a. föreslagits att bindande bestämmelser för
säkerheten vid kärnkraftverk skall införas. Det har även framförts förslag om
att det inom IAEA skall upprättas ett system för rapportering av inträffade
händelser och för analys och utvärdering av olyckor och tillbud. Statsrådet
Dahl anför i propositionen att hon strävar efter att säkerhetsfrågorna skall
ges hög prioritet och ytterligare resurser inom IAEA.

Mot bakgrund av det nu sagda anser utskottet att förslaget i motion
1986/87:N112 (fp) i allt väsentligt är tillgodosett. Den nu aktuella delen av
motionen avstyrks därför.

Förutom att IAEArs säkerhetsfrämjande åtgärder bör utökas ser utskottet
ingen anledning att från svensk sida begära några förändringar av organisationens
uppgifter. IAEA:s arbete för att utveckla kärnenergins fredliga
användning har betydelse för andra ändamål än kärnkraftsproduktion och är
därför, anser utskottet, av intresse även ur Sveriges synvinkel. Om organisationens
stadgar skulle förändras i enlighet med motionärernas förslag finns
risk för att länder med en positiv inställning till kärnkraftsproduktion skulle
söka finna alternativa organisationsformer för sitt samarbete. Detta skulle
enligt utskottets uppfattning avsevärt försvaga IAEA:s position inom
säkerhets- och kontrollområdet.

Berörda delar av motionerna 1986/87:N105 (vpk) och 1986/87:N113 (c)
avstyrks sålunda.

Utskottet avstyrker slutligen även förslagen i sistnämnda motion om att
Sverige - bl. a. genom IAEA - skall verka för en internationell avveckling av
kärnkraften. Andra länders val av energipolitik är det primärt inte en uppgift
för Sveriges riksdag att fatta beslut om.

NU 1986/87:12

35

Hemställan

NU 1986/87:12

Utskottet hemställer

Beredskapshöjande åtgärder

1. beträffande allmänna synpunkter på beredskapshöjande åtgärder
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 2.1.3) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. beträffande framtida information

att riksdagen avslår motion 1986/87:N105 yrkande 1,

3. beträffande planläggning för kärnkraftsberedskapen

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 2.2.3) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. beträffande förstärkning av civilförsvaret

att riksdagen avslår motion 1986/87:N112 yrkande 2,

5. beträffande beredskapskompetensen i norra Sverige

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 2.3.3) och med avslag på motion 1986/
87:N105 yrkande 5, motion 1986/87:N106, motion 1986/87:N111
yrkande 1, motion 1986/87:N112 yrkande 1, motion 1986/87:N113
yrkande 5 och motion 1986/87:N114 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande informationshandbok

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 2.4.3) och med avslag på motion 1986/
87:N114 yrkande 6 och motion 1986/87:N115 yrkandena 3-5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande alarmering

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 2.5.3) och med avslag på motion 1986/
87:N105 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

8. beträffande förvaltningsresurserna hos länsstyrelserna i länen
med kärnkraftverk

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 2.6.3) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

9. beträffande finansiering av de åtgärder som statens räddningsverk
m.fl. avses genomföra

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:18 bilaga 1 momenten
1 och 2 och med avslag på motion 1986/87:N112 yrkande 4 och motion
1986/87:N113 yrkande 6 i ifrågavarande del

dels bemyndigar regeringen att besluta om föreskrifter rörande
avgifter för beredskapsåtgärder i enlighet med vad som anges i
propositionen,

dels till Befolkningsskydd och räddningstjänst på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1986/87 under fjärde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 6 000 000 kr.,

10. beträffande finansiering av de åtgärder som statens strålskyddsinstitut
m. fl. avses genomföra

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:18 bilaga 2 i ifrågavarande
del (avsnitt 2) och med avslag på motion 1986/87:N113 yrkande
6 i ifrågavarande del till Bidrag till statens strälskyddsinstitut på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1986/87 under nionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

11. beträffande strälningsmätberedskapen

att riksdagen avslår motion 1986/87:N114 yrkandena 4, 5 och 10,

12. beträffande extra medel till generaltullstyrelsen
att riksdagen avslår motion 1986/87:N105 yrkande 6,

13. beträffande förrådshällning av jodtabletter

att riksdagen avslår motion 1986/87:N114 yrkande 9 och motion
1986/87:N115 yrkande 7,

14. beträffande forskning

att riksdagen avslår motion 1986/87:N108 i ifrågavarande del, motion
1986/87:N110 yrkande 3, motion 1986/87:N 111 yrkande 2, motion
1986/87:N114 yrkande 7 och motion 1986/87:N115 yrkandena 1 och 6,

15. beträffande inköp av kommunikationsutrustning

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:18 bilaga 4 till
Länsstyrelserna m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1986/87 under trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
500 000 kr.,

16. beträffande miljökommission

att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl06 yrkande 1,

17. beträffande utvärdering av länsstyrelsernas åtgärder

att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl03 yrkande 5 och motion
1986/87:N114 yrkande 11,

18. beträffande utvärdering av erfarenheter från hälso- och sjukvården
m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:N114 yrkande 8,

19. beträffande utnyttjande av olika samhällssektorer i räddningsverksamheten att

riksdagen avslår motion 1986/87:Föl06 yrkande 2 och motion
1986/87:N105 yrkande 7,

Åtgärder för att mildra konsekvenserna av det radioaktiva nedfallet i Sverige

20. beträffande ersättning till jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag att

riksdagen med bifall till proposition 1986/87:18 bilaga 2 moment 2
till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1986/87 under nionde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 250 000 000 kr.,

NU 1986/87:12

37

21. beträffande riktlinjer för ersättning på grund av radioaktivt
nedfall

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:18 bilaga 2 moment 1
och med avslag på motion 1986/87:N108 i ifrågavarande del, motion
1986/87:N109, motion 1986/87:N111 yrkande 4, motion 1986/87:N113
yrkande 7, motion 1986/87:N114 yrkande 2 och motion 1986/87:N115
yrkande 2 godkänner de riktlinjer för ersättning på grund av radioaktivt
nedfall som redovisas i propositionen,

22. beträffande ersättning till vidareförädlingsföretag

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:18 bilaga 3 i ifrågavarande
del till Ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag
pä grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

23. beträffande åtgärdsprogram för rennäringen

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N104 yrkande 1,
motion 1985/86:N107 yrkande 1 och motion 1986/87:N110 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. beträffande renkonto

att riksdagen avslår motion 1986/87:N104 yrkande 2, motion 1986/
87:N107 yrkande 2 och motion 1986/87:N110 yrkande 1,

25. beträffande prisstödet till rennäringen

att riksdagen avslår motion 1986/87:N104 yrkande 3,

26. beträffande mätutrustning

att riksdagen avslår motion 1986/87:N108 i ifrågavarande del och
motion 1986/87:Nlil yrkande 3,

27. beträffande hälsoundersökningar

att riksdagen avslår motion 1986/87:N105 yrkande 2 och motion
1986/87:N114 yrkande 3,

Internationella åtgärder

28. beträffande konventionen om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka
eller ett radioaktivt nödläge

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

29. beträffande konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka att

riksdagen med bifall till proposition 1986/87:18 bilaga 3 i ifrågavarande
del godkänner konventionen om tidig information vid en
kärnenergiolycka,

30. beträffande anslutningen till internationella konventioner om
ansvarighet för skador som har orsakats av atomolyckor

att riksdagen avslår motion 1986/87.N113 yrkande 3,

31. beträffande svenska bestämmelser för ersättning vid atomolyckor att

riksdagen avslår motion 1986/87:N113 yrkande 4,

NU 1986/87:12

38

32. beträffande säkerhetshöjande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1986/87:N112 yrkande 3,

33. beträffande IAEA:s roll

att riksdagen avslår motion 1986/87:N105 yrkande 3 och motion
1986/87:N113 yrkande 2 i ifrågavarande del,

34. beträffande internationell avveckling av kärnkraften

att riksdagen avslår motion 1986/87:N113 yrkandena 1 och 2, det
senare i ifrågavarande del.

Stockholm den 9 december 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s) (mom. 3, 20—27), Rune Jonsson (s) (mom. 1, 2, 4-19, 28—34), Ivar
Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m) (mom. 3, 20—27),
Birgitta Johansson (s) (mom. 3, 20-27), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars
(fp) (mom. 3, 20-27), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s) (mom. 1, 2,
4-19, 28-34), Per-Ola Eriksson (c) (mom. 1, 2, 4-19, 28-34), Jörn
Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 1, 2, 4-19, 28-34),
Sven-Åke Nygårds (s) (mom. 1, 2, 4-19, 28- 34), Per-Richard Molén (m),
Gudrun Norberg (fp) (mom. 1, 2, 4-19, 28-34), Lars Ahlström (m)
(mom. 1, 2, 4-19, 28-34), Mats Lindberg (s) (mom. 3, 20-27), Elving
Andersson (c) (mom. 3, 20-27) och Leo Persson (s) (mom. 3, 20-27).

Reservationer

1. Framtida information (mom. 2)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Näringsutskottet
ansluter” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Det framstår i efterhand klart att betydligt mera omfattande säkerhetsåtgärder
borde ha vidtagits med anledning av Tjernobylolyckan för att skydda
befolkningen i de mest utsatta områdena. Verkningarna av olyckan är långt
större än vad som hittills har framkommit. Det är också uppenbart att
strålskyddsinstitutet noterade högre strålningsvärden än dem som institutet
uppgav för allmänheten. Näringsutskottet vill därför instämma i den kritik av
myndighetens informationsgivning som förs fram i motion 1986/87:N105
(vpk). Institutet ansåg tydligen att dess uppgift var att lugna och inte oroa
befolkningen.

Näringsutskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen som sin mening
bör uttala att all information som i framtiden lämnas om effekterna av
olyckan i Tjernobyl och andra liknande händelser skall vara korrekt och helt
inriktad på människornas säkerhet och välbefinnande. Motion 1986/87:N105
(vpk) i ifrågavarande del tillstyrks sålunda.

NU 1986/87:12

39

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande framtida information
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N105 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Planläggning för kärnkraftsberedskapen (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Hadar Cars (fp), Jörn Svensson (vpk)
och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande på
s. 13 som börjar med ”Näringsutskottet intar” och slutar med ”näringsutskottets
sida” bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som sägs i denna del av frågan i den avvikande
meningen (c) i försvarsutskottet anser näringsutskottet att riksdagen bör som
sin mening ge regeringen till känna att de redovisade åtgärderna i förevarande
del av propositionen inte är tillräckliga för att ge alla länsstyrelser en
nödvändig kompetens i fråga om beredskap mot kärnkraftsolyckor.

3. Förstärkning av civilförsvaret (morn. 4)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 14 som börjar med ”Näringsutskottet delar” och slutar med
”motion 1986/87:N112 (fp)” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser, i likhet med folkpartiets representanter i försvarsutskottet,
att det är angeläget att civilförsvarets enheter ges sådan utbildning
att de omedelbart efter mobilisering kan klara av mycket svåra situationer för
att rädda människor, t. ex. efter bombanfall. Ett civilförsvar med denna
kvalitet har också stor användning för den fredstida räddningstjänsten, bl. a.
i samband med radioaktivt nedfall.

Med hänsyn till att frågan om direktrekrytering av värnpliktiga till
civilförsvaret kommer att behandlas i samband med nästa års försvarsbeslut
anser näringsutskottet att riksdagen inte nu bör besluta om en förändring av
principerna för utnyttjande av värnpliktiga. Ifrågavarande del av motion
1986/87:N112 (fp) avstyrks således.

4. Beredskapskompetensen i norra Sverige (mom. 5)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson
(vpk) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Näringsutskottet
ansluter” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet anser att de åtgärder som försvarsministern redovisat i
denna fråga inte är tillräckliga för att åstadkomma en erforderlig beredskapskompetens
över hela landet. De aviserade insatserna i Västerbottens och
Västernorrlands län bör - såsom uttalas i den avvikande meningen (c) i
försvarsutskottets yttrande - sättas in i alla län som inte redan har en särskild
beredskapskompetens.

NU 1986/87:12

40

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad näringsutskottet
här har anfört. Därmed tillgodoses helt de här behandlade önskemålen i
motionerna 1986/87:N112 (fp) och 1986/87:N113 (c) samt väsentligen kravet i
motion 1986/87:N105 (vpk). Ett uttalande av angiven innebörd skulle också i
huvudsak tillmötesgå kraven i motion 1986/87:N106 (c) och i ifrågavarande
delar av motionerna 1986/87:N111 (c) och 1986/87:N114 (c).

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande beredskapskompetensen i norra Sverige
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 2.3.3), med bifall till motion 1986/87:N112
yrkande 1 och motion 1986/87: N113 yrkande 5 och med anledning av
motion 1986/87:N105 yrkande 5, motion 1986/87:N106, motion 1986/
87:N111 yrkande 1 och motion 1986/87:N114 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Alarmering (morn. 7)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Näringsutskottet
delar” och slutar med ”näringsutskottets sida” bort ha följande
lydelse:

Med instämmande i vad som anförs i motion 1986/87:N105 (vpk) anser
näringsutskottet att åtgärder måste vidtas för att säkra en snabb alarmering
över hela landet vid en kärnkraftsolycka. Alarmeringssystemet måste vara
rikstäckande och möjliggöra att hela befolkningen tidigt blir förvarnad efter
en olycka.

Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen hos regeringen hemställa
om förslag till åtgärder som säkrar en snabb alarmering över hela landet.
Motion 1986/87:N105 (vpk) i nu aktuell del tillstyrks alltså.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande alarmering
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1 i
ifrågavarande del (avsnitt 2.5.3) och med bifall till motion 1986/
87:N105 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

6. Finansiering av de åtgärder som statens räddningsverk
m. fl. avses genomföra (mom. 9)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Näringsutskottet
ansluter” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till vad centerns företrädare i försvarsutskottet
har uttalat i denna fråga. Det bör sålunda ankomma på de svenska

NU 1986/87:12

41

kärnkraftsföretagen att finansiera de beredskapshöjande åtgärder som
företagens produktion erfordrar. Kostnaden för de i denna del av propositionen
redovisade åtgärderna uppgår som nämnts till 11,5 milj. kr., vilket
belopp företagen alltså bör täcka genom avgifter. Om riksdagen, i enlighet
med vad som har föreslagits i det föregående (s. 40 f.), beslutar att
beredskapskompetensen mot kärnkraftsolyckor skall höjas i alla län bör även
denna kostnad finansieras av kärnkraftsföretagen.

Av det sagda följer att näringsutskottet tillstyrker ifrågavarande del av
motion 1986/87:N113 (c) och avstyrker här aktuell del av propositionen vad
gäller förslag om anslag för beredskapshöjande åtgärder. Näringsutskottet
föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om föreskrifter om
uttag av avgifter från kärnkraftsföretagen i enlighet med vad som här har
anförts.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande finansiering av de åtgärder som statens räddningsverk
m.fl. avses genomföra
att riksdagen

dels med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1 moment 1, med
bifall till motion 1986/87:N113 yrkande 6 i ifrågavarande del och med
anledning av motion 1986/87:N112 yrkande 4 bemyndigar regeringen
att besluta om föreskrifter rörande avgifter för beredskapsåtgärder i
enlighet med vad utskottet har förordat,

dels med bifall till motion 1986/87:N113 yrkande 6 i ifrågavarande del
avslår proposition 1986/87:18 bilaga 1 moment 2.

7. Finansiering av de åtgärder som statens räddningsverk
m. fl. avses genomföra (mom. 9)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Näringsutskottet
ansluter” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande
lydelse:

Enligt näringsutskottets uppfattning bör kärnkraftsföretagen svara för
kostnaden inte bara för utbyggnaden av alarmeringen utan även för
informationshandboken. Kostnaderna bör täckas genom avgifter från företagen.
Yrkandet i motion 1986/87:N112 (fp) tillstyrks sålunda.

Näringsutskottet föreslår mot denna bakgrund dels att riksdagen på
tilläggsbudget för innevarande budgetår anvisar ett förslagsanslag av 3 milj.
kr., dels att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om föreskrifter om
uttag av avgifter från kärnkraftsföretagen i enlighet med vad som här har
anförts.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande finansiering av de åtgärder som statens räddningsverk
m.fl. avses genomföra

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 1
momenten 1 och 2, med bifall till motion 1986/87:N112 yrkande 4 och

NU 1986/87:12

42

med anledning av motion 1986/87:N113 yrkande 6 i ifrågavarande del
dels bemyndigar regeringen att besluta om föreskrifter rörande
avgifter för beredskapsåtgärder i enlighet med vad utskottet har
förordat,

dels till Befolkningsskydd och räddningstjänst på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret under fjärde huvudtiteln 1986/87 anvisar
ett förslagsanslag av 3 000 000 kr.

8. Finansiering av de åtgärder som statens strålskyddsinstitut
m. fl. avses genomföra (mom. 10)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Näringsutskottet
finner” och slutar med ”del avstyrks” bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som i det föregående (s. 41 f.) har anförts angående
finansiering av de åtgärder som statens räddningsverk m. fl. avses genomföra
anser näringsutskottet att även de nu aktuella åtgärderna bör finansieras av
kärnkraftsföretagen. Hela kostnaden om 28 milj. kr. bör sålunda täckas
genom en höjning av avgiften till statens strålskyddsinstitut.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här
har anfört. Därmed tillgodoses motion 1986/87:N 113 (c) i nu behandlad del.
Av det sagda följer att näringsutskottet avstyrker ifrågavarande del av
propositionen.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande finansiering av de åtgärder som statens strålskyddsinstitut
m. fl. avses genomföra

att riksdagen avslår proposition 1986/87:18 bilaga 2 i ifrågavarande del
(avsnitt 2) och därvid med bifall till motion 1986/87:N 113 yrkande 6 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

9. Extra medel till generaltullstyrelsen (morn. 12)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”1 linje” och
slutar med ”större sammanhang” bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som anförs i de avvikande meningarna i skatteoch
jordbruksutskotten finner näringsutskottet det angeläget att importerade
varor undersöks i strålningshänseende. Om tullverket behöver ytterligare
resurser för att utföra sina uppgifter på detta område bör regeringen lägga
fram förslag härom.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad näringsutskottet
här har anfört. Ett sådant uttalande skulle väsentligen tillgodose motion
1986/87:N105 (vpk) i nu aktuell del.

NU 1986/87:12

43

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande extra medel till generaltullstyrelsen

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N105 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Förrådshållning av jodtabletter (morn. 13)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Näringsutskottet
ansluter” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet ansluter sig till den ståndpunkt som centerns företrädare i
socialutskottet har intagit angående motionerna om ökad förrådshållning av
jodtabletter. Förråd av sådana tabletter bör, menar näringsutskottet, finnas i
varje kommun. I annat fall kan tabletterna inte distribueras tillräckligt
snabbt till befolkningen vid en akut situation. Den planerade utredningen i
denna fråga bör ta sin utgångspunkt i en sådan lagerhållning.

Vad näringsutskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed tillgodoses helt här behandlad del av motion
1986/87:N115 (c) och inte i ringa del motsvarande del av motion 1986/
87:N114 (c).

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande förrådshållning av jodtabletter

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N115 yrkande 7 och med
anledning av motion 1986/87:N114 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Forskning (morn. 14)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Näringsutskottet
biträder” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet biträder de förslag om forskning som framförs i motionerna
1986/87:N108 (vpk) och 1986/87:N110 (vpk) och som har tillstyrkts i en
avvikande mening (vpk) i jordbruksutskottet. En kartläggning med syfte att
registrera befolkningens önskemål och synpunkter bör genomföras i ett
område som har drabbats hårt till följd av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.
Enligt näringsutskottets mening finns det också skäl att begära en riktad
uppdragsforskning för att få fram lämpliga typer av cesiumfritt renfoder.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad näringsutskottet
här har anfört. Ifrågavarande delar av motionerna 1986/87:N108
(vpk) och 1986/87:N110 (vpk) tillstyrks sålunda. Ett uttalande av angiven
innebörd skulle även i viss utsträckning tillmötesgå berörda delar av övriga
här behandlade motioner.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande forskning

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N108 i ifrågavarande del
och motion 1986/87:N110 yrkande 3 och med anledning av motion

NU 1986/87:12

44

1986/87:N111 yrkande 2, motion 1986/87:N114 yrkande 7 och motion
1986/87:N115 yrkandena 1 och 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

12. Miljökommission (mom. 16)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”1 likhet” och
slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser - med instämmande i vad som sägs av centerns
företrädare i försvarsutskottet - att en parlamentariskt sammansatt miljökommission
bör tillkallas. Kommissionens uppgifter bör i huvudsak vara de
som har redovisats i motion 1986/87:Föl06 (c), vilken alltså i den delen
tillstyrks av näringsutskottet. Regeringen bör med utgångspunkt i vad som
här och i den avvikande meningen i försvarsutskottet har anförts dra försorg
om att en miljökommission tillkallas.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande miljökommission
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Föl06 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Riktlinjer för ersättning på grund av radioaktivt nedfall
(mom. 21)

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg
(m) och Per-Richard Molén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Näringsutskottet
konstaterar” och slutar på s. 26 med ”riktlinjer tillstyrks” bort ha
följande lydelse:

Med hänvisning till vad jordbruksutskottet har anfört i denna fråga
tillstyrker näringsutskottet regeringens förslag till riktlinjer i ersättningsfrågan.
Här behandlade motionsyrkanden bör inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. De avstyrks följaktligen.

I detta sammanhang finner näringsutskottet skäl att fästa uppmärksamheten
på behovet av en översyn av det tillämpade riktvärdet för cesium 137. Det
värde som fastställdes omedelbart efter Tjernobylolyckan torde jämväl ha
haft som utgångspunkt att fortsatt svensk export av livsmedel skulle
underlättas.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här
har anfört.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande riktlinjer för ersättning på grund av radioaktivt
nedfall

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:18 bilaga 2 moment 1
och med avslag på motion 1986/87:N108 i ifrågavarande del, motion

NU 1986/87:12

45

1986/87:N109, motion 1986/87:Nlil yrkande 4, motion 1986/87:N113
yrkande 7, motion 1986/87:N114 yrkande 2 och motion 1986/87:N115
yrkande 2 godkänner de riktlinjer för ersättning på grund av radioaktivt
nedfall som redovisas i propositionen och därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Riktlinjer för ersättning på grund av radioaktivt nedfall
(mom. 21)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Näringsutskottet
konstaterar” och slutar på s. 26 med ”riktlinjer tillstyrks” bort ha
följande lydelse:

Enligt näringsutskottets uppfattning måste det klart fastslås att alla -enskilda som företag - som har drabbats till följd av olyckan skall ha rätt till
ersättning. Som framhålls i motion 1986/87:N113 (c) är det angeläget att
varje ansökan om ersättning ges en seriös behandling utifrån de förutsättningar
som gäller i det enskilda fallet. Någon slentrianmässig tillämpning av
tidigare tillämpade ersättningsregler får sålunda inte förekomma. Det
konkreta prövningsförfarandet bör ske på regional nivå. I de aktuella
områdena måste också information om ersättningsmöjligheterna lämnas till
alla berörda.

Under näringsutskottets behandling av riktlinjerna för ersättning till de
drabbade har frågan om en översyn av det tillämpade riktvärdet för cesium
137 diskuterats. Näringsutskottet förutsätter att värdet har fastställts från
hälsosynpunkt och ser därför ingen anledning till omprövning.

Näringsutskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet här har anfört. Därmed blir nu aktuell del av motion
1986/87:N113 (c) tillgodosedd. Ett uttalande av angiven innebörd skulle även
i allt väsentligt tillgodose övriga här behandlade motionsyrkanden.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande riktlinjer för ersättning på grund av radioaktivt
nedfall

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:18 bilaga 2
moment 1, med bifall till motion 1986/87:N113 yrkande 7 och med
anledning av motion 1986/87:N108 i ifrågavarande del, motion
1986/87:N109, motion 1986/87:N111 yrkande 4, motion 1986/87:N114
yrkande 2 och motion 1986/87:NI 15 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Renkonto (mom. 24)

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Näringsutskottet
har” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

NU 1986/87:12

46

Näringsutskottet biträder jordbruksutskottets bedömning i denna fråga.
Det är angeläget att den till följd av Tjernobylolyckan ökade utslaktningen
av ren inte förorsakar en skärpt beskattning av renägarna. Mot denna
bakgrund är näringsutskottet berett att förorda införandet av ett renkonto.
Motionerna 1986/87:N104 (c), 1986/87:N107 (m) och 1986/87:N110 (vpk)
tillstyrks sålunda, alla i berörd del.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande renkonto
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N104 yrkande 2, motion
1986/87:N107 yrkande 2 och motion 1986/87:N110 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Renkonto (mom. 24)

Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 29 som börjar med ”Näringsutskottet har” och slutar med
”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet biträder skatteutskottet i denna fråga. En omfattande
utslaktning av ren till följd av Tjernobylolyckan och uppsatta riktvärden kan
föranleda en önskan att utjämna resultaten över flera år. Som skatteutskottet
har redovisat rymmer emellertid nuvarande bestämmelser flera möjligheter
till resultatutjämning. Om det trots dessa möjligheter visar sig att renskötselföretagen
drabbas av en skärpt beskattning till följd av en ökad slakt med
anledning av olyckan bör åtgärder - t. ex. lättnader i beskattningen genom
införande av något slags kontosystem - vidtas i syfte att begränsa skatteskärpningen.
I likhet med skatteutskottet förutsätter näringsutskottet att
sådana överväganden finns med i de fortsatta diskussionerna i ersättningsfrågan.

Med hänsyn till det nu sagda och med åberopande av vad skatteutskottet
har anfört anser näringsutskottet att de nu aktuella yrkandena är tillgodosedda.
Motionerna 1986/87:N104 (c), 1986/87:N107 (m) och 1986/87:N110
(vpk), alla i berörd del, avstyrks därför.

17. Mätutrustning (morn. 26)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Näringsutskottet
ansluter” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser - med instämmande i vad som i denna fråga sägs i
den avvikande meningen i jordbruksutskottet - att mätutrustning skall
installeras i de till följd av Tjernobylolyckan mest drabbade kommunerna.
Utrustning och provtagning bör bekostas av staten.

Motion 1986/87:N108 (vpk) i nu aktuell del tillstyrks sålunda av näringsutskottet,
som föreslår att riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd.
Därmed skulle även ifrågavarande del av motion 1986/87:N111 (c) i allt
väsentligt bli tillgodosedd.

NU 1986/87:12

47

dels att utskottet under 26 bort hemställa

26. beträffande mätutrustning

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N108 i ifrågavarande del
och med anledning av motion 1986/87:N111 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Hälsoundersökningar (morn. 27)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Näringsutskottet
intar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
I likhet med centerns och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i
socialutskottet finner näringsutskottet det angeläget att hälsoundersökningar
erbjuds befolkningen i de till följd av Tjernobylolyckan värst drabbade
områdena. Enligt näringsutskottets uppfattning måste allt göras för att så
långt möjligt mildra verkningarna av denna olycka.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad näringsutskottet
här har anfört. Detta skulle väsentligen tillgodse kraven i nu aktuella delar
av motionerna 1986/87:N105 (vpk) och 1986/87:N114 (c).

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande hälsoundersökningar

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N105 yrkande 2 och
motion 1986/87:N114 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

19. Anslutningen till internationella konventioner om
ansvarighet för skador som har orsakats av atomolyckor
(mom. 30)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Näringsutskottet
delar” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet delar lagutskottets uppfattning. Händelsen i Tjernobyl
visar det angelägna i att konventionerna får en så bred anslutning som
möjligt. Regeringen bör därför ta initiativ i detta syfte. Riksdagen bör i ett
uttalande till regeringen ställa sig bakom vad utskottet här har anfört.
Därmed tillgodoses motion 1986/87:N113 (c) i nu berörd del.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande anslutningen till internationella konventioner om
ansvarighet för skador som har orsakats av atomolyckor
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N113 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1986/87:12

48

20. Svenska bestämmelser för ersättning vid atomolyckor NU1986/87:12

(mom. 31)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Näringsutskottet
intar” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser i likhet med vad centerns företrädare i lagutskottet
har anfört att beloppsgränserna för anläggningsinnehavarens och svenska
statens ansvar vid atomolyckor bör bli föremål för en översyn. Arbetet måste
bedrivas skyndsamt. Förslag till ändringar i atomansvarighetslagen bör
kunna framläggas för riksdagen under år 1987. Formerna för översynsarbetet
bör det ankomma på regeringen att bestämma.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Det sagda innebär att näringsutskottet tillstyrker ifrågavarande
del av motion 1986/87:N113 (c).

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. beträffande svenska bestämmelser för ersättning vid atomolyckor
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N113 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Säkerhetshöjande åtgärder (morn. 32)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Per Westerberg (m), Per-Ola
Eriksson (c), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och Lars
Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Som en följd av händelsen i Tjernobyl bör, enligt utskottets mening, stor
uppmärksamhet ägnas åt säkerheten vid kärnkraftverken i alla länder. Med
instämmande i vad som anförs i motion 1986/87:N112 (fp) finner utskottet att
Sverige genom IAEA bör framföra krav på att bl. a. Sovjetunionen noggrant
skall redogöra för vilka säkerhetssystem som finns i kärnkraftverken.

Regeringen bör också med större skärpa än hittills arbeta för att IAEA:s
uppgifter utvidgas till att även omfatta säkerhetshöjande åtgärder vid
befintliga kärnkraftverk. Organisationens stadgar bör, menar utskottet,
ändras så att IAEA ges möjlighet att på eget initiativ företa inspektioner av
säkerheten vid alla kärnkraftverk. Erforderliga bindande krav på säkerheten
bör också upprättas inom organisationen.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet här har anfört. Motion 1986/87:N112 (fp) i nu aktuell del
tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande säkerhetshöjande åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N112 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

49

4 Riksdagen 1986/87. 17sami. Nr 12

22. IAEArs roll (mom. 33)

NU 1986/87:12

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Förutom att”
och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Förutom att IAEA:s uppgifter på säkerhetsområdet bör utökas anser
utskottet - med instämmande i vad som anförs i motionerna 1986/87:N105
(vpk) och 1986/87:N113 (c) - att organisationens uppgift att främja den
fredliga användningen av kärnenergi bör upphöra. Denna uppgift går, enligt
utskottets mening, inte att förena med arbetet för att begränsa kärnvapenspridningen.
Regeringen bör därför ta initiativ med syfte att åstadkomma en
förändring av IAEA:s stadgar i enlighet med motionärernas förslag.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av den innebörden.

dels att utskottet under 33 bort hemställa

33. beträffande IAEA.s roll

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N105 yrkande 3 och
motion 1986/87:N113 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Internationell avveckling av kärnkraften (mom. 34)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”beslut om” bort ha följande lydelse:

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl illustrerar hur svårt det är för en enskild stat
att isolera sig från riskerna med andra länders kärnkraftsproduktion. Som
anförs i motion 1986/87:N113 (c) bör därför Sverige i olika internationella
organ - främst IAEA - informera om bakgrunden till vårt beslut att avveckla
kärnkraften. Utskottet instämmer också med förslaget i nämnda motion om
att regeringen bör verka för att IAEA på sikt får i uppgift att främja en säker
avveckling av kärnkraften. Organisationen bör bl. a. fortlöpande sprida
information om riskerna med kärnkraften och om möjligheterna till alternativ
energiproduktion.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därmed blir nu berörd del av motion 1986/87:N113 (c) tillgodosedd.

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. beträffande internationell avveckling av kärnkraften

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N113 yrkandena 1 och 2,
det senare i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

50

Skatteutskottets yttrande
1986/87:1 y

NU 1986/87:12

Bilaga 1

om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan
(prop. 1986/87:18)

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har anhållit om yttrande från skatteutskottet över vissa
yrkanden i några av de motioner som väckts med anledning av proposition
1986/87:18 om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan. Skatteutskottet
får med anledning härav anföra följande.

I propositionen föreslås bl. a. vissa beredskapshöjande åtgärder som regeringen
bedömt som så angelägna att de bör genomföras nu, utan att man
avvaktar pågående utredningar. Dit hör främst olika åtgärder inom räddningsverkets
område, bl. a. planläggning för kärnkraftsberedskapen, höjning
av beredskapskompetensen i norra Sverige, utarbetande av en informationshandbok
för kärnkraftsolyckor och utbyggnad av alarmeringen vid
kärnkraftverken. Handlingsprogrammet bygger på förslag som statens
strålskyddsinstitut (SSI) lagt fram i en skrivelse till regeringen den 15 augusti

1986.

I motion N105 — en partimotion från vpk — yrkas bl. a. att ytterligare
resurser tillförs generaltullstyrelsen (GTS) i enlighet med vad GTS begärt i
ett remissvar över SSI:s ovannämnda skrivelse. I detta remissyttrande har
GTS framhållit att skyddet längs rikets gränser också måste förstärkas, bl. a. i
fråga om utrustning för att kunna mäta radioaktivitet på varor m. m. som
passerar gränserna.

Enligt utskottets mening förtjänar de problem som motionärerna tagit upp
att undersökas närmare. Frågan om vilka åtgärder som på längre sikt bör
vidtas för att öka säkerheten i Sverige vid större radioaktiva utsläpp och i vad
mån sådana åtgärder bör påverka tullens resurstilldelning bör emellertid
enligt utskottets mening bedömas i ett större sammanhang, och det får i
första hand anses ankomma på GTS att närmare utreda och precisera
behoven. Med hänsyn till att GTS redan uppmärksammat frågan avstyrker
utskottet motionen i nu berörd del.

I propositionen redovisas också vissa åtgärder som vidtagits för att mildra
konsekvenserna av det radioaktiva nedfallet i Sverige. Riktlinjerna är att
drabbade jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretagare såvitt möjligt skall
hållas skadeslösa för sina merkostnader och sitt inkomstbortfall på grund av
Tjernobylolyckan. För renskötselföretagens vidkommande har man påbjudit
slaktning på kontrollslakteri av renar från nedsmittade områden inom

vissa län, varvid ersättning motsvarande marknadspriset utgår till renägarna. 5 j

Sådan ersättning utgår även om djurkroppen inte kan godkännas som
livsmedel på grund av för hög cesiumhalt. Ersättning kan också utgå för
tidigareläggning av slakt, utfodring av renar och för merkostnader för
anskaffning av matrenar.

I motion N104 av Martin Olsson och Karin Israelsson (båda c) begärs bl. a.
införande av ett s. k. renkonto — motsvarande det nuvarande skogskontot —
att användas fr. o.m. inkomståret 1986 för att stimulera till ökad slakt.
Motionärerna pekar på att Svenska samernas riksförbund i en framställning
till regeringen framhållit att en ökad slakt av olika skäl är viktig i såväl
nedfallsdrabbade som andra områden. I vad gäller de förra områdena skulle
en ökad slakt minska kostnaderna för utfodring och/eller kontroll av renar,
och i fråga om de senare skulle ett ökat slaktuttag motverka att renköttet
förlorade marknadsandelar som det kan bli kostsamt att ta igen senare.
Motionärerna anser att ett renkonto skulle ha stor betydelse som en del i det
samlade åtgärdsprogram som måste sättas in till följd av det radioaktiva
nedfallet.

Även i motionerna N107 av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (båda m)
och NI 10 av Paul Lestander m. fl. (vpk) begärs med liknande motivering att
ett renkonto uppbyggt efter i stort sett samma principer som skogskontot
införs för inkomsterna i år.

Regler om skogskonto återfinns i skogskontolagen (1954:142). Syftet med
skogskontobestämmelserna är att möjliggöra en inkomstutjämning mellan
skilda beskattningsår. Genom insättning på ett särskilt bankkonto (skogskonto
eller skogsskadekonto) kan en skattskyldig med oregelbundna skogsinkomster
erhålla uppskov med beskattningen till dess uttag görs från kontot.
Reglerna gäller endast sådana skattskyldiga som kan drabbas av skatteprogression,
dvs. fysiska personer och dödsbon.

Departementschefen framhåller att det är en angelägen uppgift att bevara
och utveckla den samiska kulturen. Utskottet delar denna uppfattning och
har också förståelse för motionärernas vilja att förhindra att ersättningarna
till renskötselföretagen urholkas av ett på grund av skatteprogressionen
alltför stort skatteuttag när nu ett stort antal renar måste slaktas under kort
tid. Utskottet vill i detta sammanhang peka på att det inom gällande
regelsystem finns vissa möjligheter till resultatutjämning, t. ex. genom
lagervärderingen. Utskottet tänker närmast på supplementärregel I som i
praktiken innebär att försäljningsinkomsterna kan delas upp på tre år.
Vidare bör nämnas möjligheterna till avsättning till investeringsreserv och
avsättning till resultatutjämningsfond. Utskottet förutsätter att renskötselföretagen
genom lämpliga insatser hålls informerade om dessa och andra
möjligheter till resultatutjämning.

Utskottet vill likväl inte utesluta att det i vissa fall kan förekomma problem
av det slag motionärerna nämner, exempelvis vid extremt hög utslaktning.
Om det visar sig att vissa renskötselföretag drabbas av onormalt höga
skattesatser på inkomster som kan antas härröra från den slakt som hänger
samman med Tjernobylolyckan bör enligt utskottets mening åtgärder vidtas
för att så långt som möjligt eliminera dessa effekter. Detta kan ske genom
lättnader i beskattningen — exempelvis genom något slags kontosystem,
t. ex. ett konto där slaktinkomsterna för i år och nästa år kan stå inne under

NU 1986/87:12

Bilaga 1

(SkU 1986/87:1 y)

högst fem år. Utskottet förutsätter att detta beaktas vid de fortsatta
övervägandena om ersättning till renskötselföretagen. De nu behandlade
motionsyrkandena torde därmed få anses tillgodosedda.

Stockholm den 18 november 1986
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren
(m), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén
(m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Sverre Palm (s) och
Paul Lestander (vpk).

Avvikande meningar

Frågan om ökade resurser till tullverket

1. Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c) och Paul Lestander (vpk)
anser att det avsnitt av utskottets yttrande på s. [51] som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

GTS har enligt propositionen (s. 18—19) betonat att gränsöverskridandet
av varor, transportmedel och personer är betydande och som exempel anfört
att nästan 13000 ton köksväxter importerats under år 1985 bara från
Östeuropa. Utan adekvata kontrollmöjligheter anser sig GTS inte kunna ge
några garantier för att t. ex. radioaktivt smittade ämnen inte passerar
gränserna. Styrelsen anför vidare att tullverkets personal var osäker på
riskerna för att inkommande varor och transportmedel skulle vara radioaktivt
smittade efter Tjernobylolyckan och att denna osäkerhet består. GTS
slutsats är därför att skyddet längs landets gränser måste förstärkas, t. ex. i
fråga om mätutrustning. Vid en kärnkraftsolycka utomlands torde detta
enligt GTS vara lika betydelsefullt som att man har möjlighet att utföra
mätning på t. ex. grödor inom landet.

Utsköttet anser att GTS påpekanden är välgrundade och att regeringen
bör beakta dessa. Om ytterligare resurser behövs för att tullverket skall
kunna fullgöra sina uppgifter på detta område bör regeringen lägga fram
förslag härom. Enligt utskottets uppfattning bör näringsutskottet föreslå
riksdagen att med anledning av motionsyrkandet göra ett tillkännagivande
med denna innebörd.

Frågan om införande av renkonto

2. Jan Bergqvist, Olle Westberg, Torsten Karlsson, Anita Johansson, Lars
Hedfors, Bruno Poromaa och Sverre Palm (alla s) anser att det avsnitt av
utskottets yttrande som börjar på s. [52] med "Departementschefen framhåller”
och slutar på s. [53] med ”anses tillgodosedda” bort ha följande
lydelse:

NU 1986/87:12

Bilaga 1

(SkU 1986/87:1 y)

Utskottet har förståelse för motionärernas vilja att förhindra att ersättningarna
till renskötselföretagen urholkas av ett på grund av skatteprogressionen
alltför stort skatteuttag till följd av att ett stort antal renar måste
slaktas på kort tid. Utskottet är emellertid inte övertygat om att ett konto av
den typ motionärerna föreslår är ett effektivt och ändamålsenligt sätt att
uppnå detta mål. Renskötselföretagen redovisar under normala år låga
inkomster. Enligt en tidigare utredning (SOU 1983:67) uppgick inkomsterna
av renskötsel för ett genomsnittshushåll under år 1980 inte till mer än 27 000
kr. Ofta delas inkomsten dessutom upp på flera personer. På samma sätt som
gäller för andra företag kan varierande resultat i renskötseln jämnas ut med
hjälp av reglerna om lagervärdering, resultatutjämningsfond och allmän
investeringsreserv. Av speciell betydelse vid lagervärderingen är supplementärregel
I. Denna regel gör det möjligt för en renägare att fördela inkomsten
från en tidigarelagd slakt över en treårsperiod. Utskottet förutsätter att
renskötselföretagen genom lämpliga insatser hålls informerade om dessa och
andra möjligheter till resultatutjämning. I sammanhanget vill utskottet också
nämna att en renägare som upphör med sin verksamhet och avvecklar
innehavet av renar kan tillämpa reglerna om ackumulerad inkomst på
slaktersättningen. I princip innebär det att ersättningen i progressionshänseende
kan fördelas på upp till 10 år.

Vad nu sagts har betydelse vid bedömningen av det eventuella behovet av
ett renkonto. De tekniska problemen med en ny kontoform måste också
beaktas. Under senare år har åtgärder vidtagits för att förenkla skattesystemet,
men systemet är alltjämt mycket svåröverskådligt. Till det som gör
systemet komplicerat hör alla de konton (fonder) som finns. Varje ytterligare
konto kräver mer av lagreglering, ändringar i datarutiner och blanketter,
uppgiftslämnande och informations- och kontrollinsatser. Ett nytt konto bör
därför införas endast om det är klarlagt att det föreligger ett behov som inte
kan tillgodoses på annat sätt.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att näringsutskottet bör
avstyrka även de nu behandlade motionsyrkandena.

NU 1986/87:12

Bilaga 1

(SkU 1986/87:1 y)

54

Lagutskottets yttrande
1986/87:1 y

NU 1986/87:12

Bilaga 2

om ändring av atomansvarighetslagen

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har beslutat att inhämta lagutskottets yttrande över motion
1986/87:N113 av Ivar Franzén m. fl. (c) såvitt avser yrkande 4. I motionen,
som väckts med anledning av proposition 1986/87:18 om vissa åtgärder m. m.
efter Tjernobylolyckan, yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen
hemställa att en översyn sker av gällande svenska bestämmelser i atomansvarighetslagen
för ersättning vid atomolyckor och att regeringen därefter
återkommer till riksdagen med förslag om förändringar, innebärande såväl
ett ökat skadeståndsansvar som ett vidgat försäkringsansvar av former och
nivåer för ersättning vid atomolyckor i enlighet med vad som anförs i
motionen. Motionärerna framhåller att Tjernobylolyckan aktualiserar frågan
hur de som drabbats av kärnkraftsolyckor skall få ersättning. Enligt
motionärerna måste ersättningsfrågorna lösas inom ramen för nuvarande
försäkrings- och skadeståndssystem. I princip bör kärnkraftsföretagen bära
hela ersättningsansvaret. Motionärerna påpekar emellertid att ett så långtgående
ansvar inte torde kunna genomföras. Ett större ansvar än det som för
närvarande gäller bör dock kunna åläggas företagen. Vidare bör en höjning
ske av maximibeloppet, som kan utgå vid olyckor. Enligt motionärerna bör
förslag föreläggas riksdagen om ett förbättrat ersättningsskydd vid atomolyckor
som innefattar bl. a. ett väsentligt större skadeståndsansvar och ett
mera marknadsanpassat försäkringsbelopp för anläggningshavare.

Lagutskottet får anföra följande.

Internationella bestämmelser om ansvarighet för skador som har orsakats
av atomolyckor finns i en år 1960 i Paris avslutad konvention om skadeståndsansvar
på atomenergins område. Konventionen jämte ett år 1964 avslutat
tilläggsprotokoll trädde i kraft den 1 april 1968. Med Pariskonventionen avses
i fortsättningen konventionen i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll.

Den har ratificerats av 14 västeuropeiska stater, inbegripet Sverige.

Enligt Pariskonventionen är innehavaren av en atomanläggning ansvarig
för skador som uppkommer i samband med driften av anläggningen
oberoende av vållande, dvs. på objektiv grund. Ansvarigheten skall vara
begränsad till visst belopp för varje olycka och den skall vara täckt av
försäkring eller annan ekonomisk garanti.

År 1963 avslutades i Bryssel en konvention om supplerande statsansvar.

Konventionen, som i det följande benämns tilläggskonventionen, är ett

komplement till Pariskonventionen. Tilläggskonventionen jämte ett år 1964 55

avslutat tilläggsprotokoll trädde i kraft den 4 december 1974 och har tillträtts
av tio av Pariskonventionens stater. Tilläggskonventionen syftar till en
civilrättslig reglering av frågan om ersättning av statsmedel vid stora olyckor.
Enligt tilläggskonventionen utgår supplerande ersättning av statsmedel i den
mån ansvarighetsbeloppet enligt Pariskonventionen inte förslår till full
ersättning åt de skadelidande. Även ansvarigheten enligt tilläggskonventionen
är begränsad till visst belopp för varje olycka.

År 1982 antog OECD:s råd ett tilläggsprotokoll till Pariskonventionen och
ett tilläggsprotokoll till tilläggskonventionen. Protokollen innebar bl. a. den
ändringen att den maximala ersättning som kan utgå av statsmedel höjts och
att samtliga beloppsgränser numera uttrycks i särskilda dragningsrätter, en
av internationella valutafonden använd beräkningsenhet. Tilläggsprotokollen
har tillträtts av Sverige (prop. 1981/82:163; LU 1982/83:15).

Ersättningssystemet enligt de två konventionerna innebär i korthet
följande. Systemet är indelat i tre steg. Ersättning utgår i första hand från
anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp, dvs. normalt ur dennes försäkring.
Ansvarighetsbeloppet skall utgöra 15 miljoner särskilda dragningsrätter
(ca 126 miljoner svenska kronor). En konventionsstat får dock med
beaktande av möjligheten till försäkringstäckning genom nationell lag
fastställa ett högre eller lägre belopp, dock lägst 5 miljoner särskilda
dragningsrätter (ca 42 miljoner svenska kronor). Skulle ansvarighetsbeloppet
inte räcka för att ge alla skadelidande full ersättning betalas i ett andra
steg ersättning av den stat där den skadevållande anläggningen ligger upp till
ett sammanlagt belopp på 175 miljoner särskilda dragningsrätter (ca 1,45
miljarder svenska kronor). Skulle inte heller detta belopp räcka, utgår
ersättning enligt tredje steget upp till sammanlagt 300 miljoner särskilda
dragningsrätter (ca 2,52 miljarder svenska kronor). Ersättningarna inom
detta steg betalas av statsmedel, som skall ställas till förfogande gemensamt
av samtliga stater, som har tillträtt tilläggskonventionen, efter särskild
angiven fördelningsgrund.

Bestämmelser om atomansvarighet finns för svensk del i 1968 års
atomansvarighetslag. Denna lag grundar sig på Pariskonventionen och
tilläggskonventionen jämte tilläggsprotokollen. Atomanläggningsinnehavarens
ansvarighet (första steget) har i lagen fastställts till 500 milj. kr.
Ansvarigheten skall vara täckt av en obligatorisk försäkring som skall
beräknas så att den motsvarar 120 % av ansvarighetsbeloppet. Den högsta
sammanlagda ersättning som utgår enligt lagen (första-tredje steget) är i
enlighet med tilläggskonventionsbestämmelserna begränsad till 300 miljoner
dragningsrätter per olycka. Gränsen mellan andra och tredje steget har inte
tagits in i atomansvarighetslagen eftersom gränsdragningen har betydelse
endast för det inbördes förhållandet mellan konventionsstaterna.

Utöver det första-tredje steget finns i atomansvarighetslagen ett fjärde
steg som innebär ett civilrättsligt ansvar för svenska staten. Detta ansvar som
saknar motsvarighet i konventionerna infördes i samband med att Sverige
tillträdde 1982 års tilläggsprotokoll. Gränsen för statsansvaret är satt så att
det sammanlagda beloppet som står till förfogande för dem som lider skada
på grund av driften av en atomanläggning uppgår till 3 miljarder kronor per
olycka. Ansvaret är i princip begränsat till skador i Danmark, Finland, Norge

NU 1986/87:12

Bilaga 2

(LU 1986/87:1 y)

och Sverige som orsakas av en svensk atomanläggning. Slutligen finns i lagen
en allmän bestämmelse om supplerande ersättning av statsmedel i sådana fall
då atomansvarighetslagen inte förslår till full ersättning. Gottgörelsen bör i
sådana fall utgå av statsmedel enligt grunder som fastställs av riksdagen i
särskild lag.

Vid behandlingen av frågan om Sveriges tillträde till tilläggsprotokollen
och det förslag till ändringar av atomansvarighetslagen som krävdes för ett
tillträde övervägde lagutskottet ingående spörsmålet om begränsningen av
anläggningshavarens ansvar med anledning av två motioner. Utskottet
framhöll därvid till en början att anläggningshavarens ansvarighetsbegränsning
inte hade samma betydelse för den skadelidande som tidigare med
hänsyn till det statsansvar som kom till genom tilläggskonventionen.
Avgörande för frågan om ansvarighetsbegränsningens storlek blev därför
enligt utskottet hur stor del av skadekostnaderna som bör belasta atomanläggningens
innehavare. Utskottet delade därvidlag den i propositionen och
av motionärerna framförda uppfattningen att ansvarighet för atomskador i
första hand bör bäras av kärnkraftsindustrin. Samtidigt framhöll utskottet att
det inte torde vara förenligt med Pariskonventionen att ålägga anläggningshavaren
obegränsad ansvarighet. Att Sverige skulle lämna konventionen och
ställa sig utanför det ersättningssystem som gäller i Västeuropa kunde inte
komma i fråga. En begränsning av ansvarighetsbeloppet måste därför
bibehållas.

Enligt utskottets mening borde vid prövningen av frågan om ansvarighetsbeloppets
storlek väsentlig betydelse tillmätas möjligheten att täcka ansvarigheten
genom försäkring. Försäkring för atomskada meddelas i Sverige av
svenska atomförsäkringspoolen för de svenska försäkringsbolag som åtar sig
ansvarighet för dylika skador. De försäkringar som tecknas av den svenska
atomförsäkringspoolen återförsäkras i de atomförsäkringspooler som finns i
övriga länder i Västeuropa samt i USA och i Japan. De högsta belopp för
vilka försäkring på den vanliga försäkringsmarknaden krävdes i Europa var
då ca 600 milj. kr. Enligt den då aktuella propositionen torde den tillgängliga
försäkringskapaciteten vara ungefär densamma i alla konventionsstater.
Eftersom försäkringen enligt 23 § atomansvarighetslagen som regel måste
tecknas så att den motsvarar minst 120 % av ansvarighetsbeloppet, innebar
den i propositionen föreslagna höjningen av ansvarighetsbeloppet till 500
milj. kr. att försäkring måste tecknas för 600 milj. kr. Något faktiskt utrymme
för att teckna ansvarighetsförsäkring för ett väsentligt högre ansvarighetsbelopp
än 500 milj. kr. fanns enligt utskottet inte då.

Med hänsyn till det anförda ansåg utskottet att någon omgående omprövning
av ansvarighetsbegränsningen inte borde komma till stånd. Utskottet
förutsatte emellertid att regeringen med hänsyn till frågans vikt noga följde
utvecklingen på området. Eftersom anläggningshavarens ansvarsbegränsning
inte är bunden till Pariskonventionens beloppsgräns borde enligt
utskottet ändringar i ansvarighetsbeloppen övervägas oftare än som dittills
varit fallet.

Också begränsningen av det särskilda civilrättsliga ansvaret för svenska
staten övervägdes ingående av utskottet, som därvid påpekade att statsansvaret
enligt tilläggsprotokollen uppgick till 1,9 miljarder kronor när

NU 1986/87:12

Bilaga 2

(LU 1986/87:1 y)

propositionen beslutades. Det extra ansvaret för svenska staten innebar
alltså en förhöjning med 50 %. Vid riksdagsbehandlingen hade bilden
ändrats på grund av devalvering och andra ändringar i valutakurserna. Enligt
utskottet var statsansvaret till följd av tilläggsprotokollen 2,4 miljarder
kronor, och det extra ansvaret utgjorde bara en förhöjning med 25 %. På
grund av svårigheten att överblicka utvecklingen på valutamarknaden fann
sig utskottet dock inte böra förorda någon ändring av beloppsgränsen.
Utskottet förutsatte emellertid att regeringen följde utvecklingen och
återkom till riksdagen med förslag till höjning av beloppsgränsen om detta
visade sig erforderligt.

Då frågan om ersättningsansvaret vid atomskador nu åter aktualiserats vill
utskottet än en gång stryka under att ansvarigheten för sådana skador i första
hand bör bäras av kärnkraftsindustrin. Som motionärerna påpekar kan dock
anläggningshavaren inte åläggas en obegränsad ansvarighet, utan någon
begränsning av ansvarighetsbeloppet måste uppställas. Av redovisningen
ovan framgår att det var av försäkringstekniska skäl som utskottet då frågan
prövades hösten 1982 inte ansåg sig kunna förorda att gränsen för anläggningshavarens
ansvar sattes högre än 500 milj. kr. Enligt utskottets mening är
det inte uteslutet att under de gångna fyra åren förhållandena på försäkringsområdet
ändrats så att en höjning av ansvarighetsbeloppet kan ske. Det är
också möjligt att det kan finnas utrymme för en justering uppåt av
beloppsgränsen för det särskilda civilrättsliga ansvar som svenska staten tagit
på sig genom atomansvarighetslagen. På grund av förändringar i valutakurserna
innebär det extra statsansvaret för närvarande en höjning med knappt
20 %.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att tiden nu kan vara mogen för
en omprövning av beloppsgränserna för anläggningshavarens och svenska
statens ansvar vid atomolyckor. I ärendet saknas emellertid tillräckligt
underlag för att utskottet skall kunna bedöma i vad mån en höjning kan ske.
Mot bakgrund av vad utskottet uttalade år 1982 utgår utskottet från att
regeringen nu tar upp frågan till prövning. Något särskilt tillkännagivande i
saken från utskottets sida är därför inte erforderligt. Utskottet förordar
således att motion N113 yrkande 4 inte föranleder någon riksdagens vidare
åtgärd.

Avslutningsvis vill lagutskottet med anledning av vad som i övrigt anförs i
motionen framhålla att det är angeläget att de internationella överenskommelserna
på atomansvarighetens område får en så bred anslutning som
möjligt. Utskottet vill därför understryka vikten av att regeringen verkar för
att stater som utnyttjar kärnkraft och som ännu inte tillträtt Pariskonventionen
jämte tilläggskonventionen och ändringsprotokollen ansluter sig till
överenskommelserna.

Stockholm den 18 november 1986

På lagutskottets vägnar

Per-OIof Strindberg

NU 1986/87:12

Bilaga 2

(LU 1986/87:1 y)

58

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c),
Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Inger Hestvik (s), Bengt
Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Ewa
Hedkvist Petersen (s), Hans Rosengren (s) och Ewy Möller (m).

Avvikande mening

Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. [58] som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”vidare
åtgärd” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det anförda och mot bakgrund av erfarenheterna från
Tjernobylolyckan anser utskottet i likhet med motionärerna att tiden nu är
mogen för en omprövning av beloppsgränserna för anläggningshavarens och
svenska statens ansvar vid atomolyckor. I ärendet saknas emellertid tillräckligt
underlag för att utskottet skall kunna bedöma i vad mån en höjning kan
ske. Frågan bör därför bli föremål för en översyn. Det bör ankomma på
regeringen att bestämma formerna för översynsarbetet. Utskottet vill dock
understryka att arbetet bör bedrivas skyndsamt och med målsättningen att
förslag till ändringar i atomansvarighetslagen skall framläggas för riksdagen
under år 1987.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion NI 13
yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

NU 1986/87:12

Bilaga 2

(LU 1986/87:1 y)

59

Försvarsutskottets yttrande
1986/87:1 y

NU 1986/87:12

Bilaga 3

över bilaga 1 i proposition 1986/87:18 om vissa
åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan jämte
motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 14 oktober 1986 i fråga om proposition 1986/87:18
om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan jämte eventuella motioner
anhållit om yttrande av försvarsutskottet såvitt avser bilaga 1 i propositionen.
Bilagan gäller dels beredskapshöjande åtgärder, dels information till riksdagen
om en konvention som har utarbetats inom Internationella atomenergiorganet
och som regeringen avser att senare underställa riksdagen.

1. Beredskapshöjande åtgärder

I propositionen lämnas inledningsvis en redogörelse för kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl i Sovjetunionen natten mellan den 25 och 26 april 1986. Härefter
redovisas åtgärder som regeringen och myndigheterna i Sverige har vidtagit.

Beträffande beredskapshöjande åtgärder föreslås riksdagen bemyndiga
regeringen att besluta om föreskrifter rörande avgifter för sådana åtgärder i
enlighet med vad föredragande statsrådet - försvarsminister Roine Carlsson
- har förordat. Vidare föreslår regeringen att riksdagen anvisar 6 milj. kr. på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1986/87. Slutligen lämnas
riksdagen tillfälle att ta del av vad försvarsministern har anfört i övrigt om
åtgärderna för att höja beredskapen vid kärnkraftsolyckor.

Motioner

Med anledning av proposition 1986/87:18 har väckts tolv motioner, 1986/
87:N104- NI 15. Flertalet av motionerna innehåller yrkanden som hänför sig
till bilaga 1 i propositionen. Försvarsutskottet redovisar och kommenterar
sådana yrkanden i det följande. Avslutningsvis behandlas några motionsyrkanden
med viss anknytning till bilaga 1. Några av dem tillhör motioner som
under våren 1986 har väckts med anledning av proposition 1985/86:170.
Övriga motionsyrkanden i ärendet har ansetts tillhöra annat utskotts
beredning.

Försvarsutskottet

Försvarsministern påminner om att regeringen i proposition 1985/86:170 om
räddningstjänstlag, m. m. har föreslagit att föreskrifterna i atomskyddslagen

60

tas in i en ny räddningstjänstlag utan några större sakliga ändringar.
Försvarsutskottet svarar för beredningen av nämnda proposition. Ett
betänkande (FöU 1986/87:2) över propositionen jämte motioner beslutas i
omedelbar anslutning till detta yttrande. Utskottet föreslår i betänkandet att
räddningstjänstlagen träder i kraft den 1 januari 1987.

Allmänna synpunkter på beredskapshöjande åtgärder

En av de slutsatser som går att dra av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är enligt
försvarsministern att det inte går att geografiskt avgränsa det område som
kan drabbas av nedfall efter en sådan olycka. Detta gäller oavsett om
utsläppet har skett inom eller utom landet. Mot bakgrund härav är det enligt
hans mening angeläget att omedelbart vidta åtgärder för att höja beredskapen
inom landet. De åtgärder som avses är grundade på förslag i augusti 1986
från statens strålskyddsinstitut och remissyttranden över dessa.
Försvarsministern uttalar i detta sammanhang

- att bildandet av statens räddningsverk den 1 juli 1986 och proposition
1985/86:170 om ny räddningstjänstlag, m.m. kommer att leda till en
naturligare rollfördelning mellan olika myndigheter och därmed till en
bättre beredskap,

- att det är viktigt att de länsstyrelser som har särskilda resurser och särskild
kompetens på området i händelse av en kärnkraftsolycka ges i uppdrag att
biträda näraliggande länsstyrelser i den utsträckning som erfordras,

- att länsstyrelserna bör kunna knyta extern personal - bl. a. kvalificerade
brandingenjörer från de större kommunernas brandförsvar - till beredskapsorganisationen.

Försvarsutskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern
anfört om beredskapshöjande åtgärder i denna del. Med anledning av
Tjernobylolyckan har konstaterats brister i den svenska beredskapen för
radioaktiva utsläpp. Regeringen och berörda myndigheter har vidtagit en rad
åtgärder. Utredningar har påbörjats och i vissa fall redan slutförts. Ytterligare
åtgärder övervägs, förbereds eller pågår. Många av de motionsvis
föreslagna åtgärderna bearbetas alltså redan. Utskottet återkommer härtill i
det följande.

Statens kärnkraftinspektion (SKI) och statens strålskyddsinstitut (SSI)
beslöt den 20 maj 1986 med anledning av olyckan i Tjernobyl att undersöka
hur beredskapen och verksamheten i övrigt har fungerat inom myndigheternas
ansvarsområden. Undersökningen skulle även avse förslag till förbättringar
i beredskapen eller verksamheten i övrigt. Till utredningsman utsågs
generaldirektören Göran Steen, statens haverikommission. Han lämnade i
mitten av oktober delrapporten Beredskap efter Tjernobyl. Den innehåller
bl. a. förslag till ny beredskapsorganisation och behandlar förvarningssystem,
larmsystem, organisationsfrågor, m.m.

Yrkande 1 i motion N105 (vpk) gäller framtida information om effekterna
av händelser som Tjernobylolyckan. Motionärerna anknyter till kritik som
har framförts bl. a. om motstridig information från myndigheter.

Efter Tjernobylolyckan uppstod en komplicerad situation med stort behov
av information till allmänheten, betydande svårigheter för berörda myn -

NU 1986/87:12

Bilaga 3

(FöU 1986/87:1 y)

digheter och mycket stort engagemang från massmediernas sida. Situationen
var inte tillräckligt förutsedd av någon. Människor upplevde att det
sammanlagda utbudet av uppgifter om konsekvenserna i Sverige inte
skingrade deras ovisshet och oro. Det är därför angeläget att analysera
informationsproblemen i samband med Tjernobylolyckan. Generaldirektören
Steen kommer att behandla sådana frågor i en särskild rapport. Som
framgår av det följande kommer att utarbetas en informationshandbok för
olycksberedskap vid kärnkraftsolyckor. Motionsyrkandet bör inte föranleda
något uttalande av riksdagen.

Regeringen uppdrog den 7 maj 1986 åt rådet för långsiktiga elanvändningsoch
elproduktionsfrågor (energirådet) att mot bakgrund av olyckan i
Tjernobyl på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens
säkerhet m. m. I uppdraget ingick bl. a. att lämna förslag som ökar
säkerheten i Sverige vid kärnkraftsolyckor utomlands. Samtidigt tillkallade
statsrådet Birgitta Dahl en expertgrupp för att utarbeta underlag till
energirådet.

Nämnda expertgrupp har i slutet av oktober lämnat rapporten Efter
Tjernobyl (Ds 1 1986:11). Expertgruppen förordar att frågan om ytterligare
förstärkning och andra åtgärder beträffande beredskapen mot kärnkraftsolyckor
tas upp till noggrant övervägande på basis av tillgängligt material,
inkl. delrapporten Beredskap efter Tjernobyl.

Energirådet har i början av november 1986 till regeringen överlämnat
expertgruppens rapport m. m. Rådet föreslår att beredskapsfrågorna ytterligare
övervägs i en särskild utredning.

Det är mot denna bakgrund riksdagen nu har att ta ställning till
redovisningar och förslag beträffande åtgärder som kan höja beredskapen
mot kärnkraftsolyckor redan på kort sikt. Försvarsutskottet räknar med att
regeringen kommer att tillsätta en utredning om beredskapsfrågorna i
enlighet med energirådets förslag.

Planläggning för kärnkraftsberedskapen

Försvarsministern påpekar att enligt 28 § förslaget till räddningstjänstlag får
alla länsstyrelser ett ansvar för åtgärder till skydd av allmänheten vid utsläpp
av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning liksom vid överhängande
fara för sådant utsläpp.

Försvarsministern uttalar

- att statens räddningsverk bör få i uppdrag att ta fram riktlinjer för
länsstyrelsernas planläggning för sitt ansvar enligt räddningstjänstlagen,

- att han avser att senare föreslå regeringen uppdra åt räddningsverket att i
samråd med bl. a. SSI undersöka möjligheterna att komplettera beredskapen
mot kärnkraftsolyckor till att i begränsad omfattning gälla samtliga län
genom att utnyttja befintlig räddningstjänst- och civilförsvarsplanläggning
för beredskapsåtgärder.

Försvarsutskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern har
anfört om planläggning för kärnkraftsberedskapen.

Försvarsutskottet anser det vara viktigt att alla länsstyrelser har en
grundkompetens i fråga om beredskap vid kärnkraftsolyckor. Genom de

NU 1986/87:12

Bilaga 3

(FöU 1986/87:1 y)

åtgärder som försvarsministern redovisar i denna del avses även länsstyrelserna
i län utan kärnkraftverk få en sådan grundkompetens. Härtill kommer
ett planerat samarbete mellan länsstyrelser med olika kompetens och de
ytterligare åtgärder som kan bli följden av genomfört eller föreslaget
utredningsarbete.

I motion N112 (fp) finns ett yrkande om förstärkning av civilförsvaret.
Motionärerna påminner om folkpartiets förslag i andra sammanhang att
2 000 värnpliktiga om året direktrekryteras och utbildas för civilförsvarsuppgifter.
En sådan förstärkning skulle enligt deras mening medföra särskilt
påtagliga fördelar vid fara för radioaktivt nedfall.

Frågan om direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret behandlas av
1984 års försvarskommitté och torde därmed bli aktuell i samband med
riksdagens långsiktiga försvarsbeslut i slutet av det nu pågående riksmötet.
Riksdagen bör enligt försvarsutskottets mening inte i detta sammanhang ta
ställning till en förändring av principerna för att utnyttja värnpliktiga.

Beredskapskompetens i norra Sverige

Kärnkraftslänen i Sverige ligger i landets mellersta och södra delar. Detta har
fört med sig att kompetensen i fråga om kärnkraftsolyckor koncentrerats till
dessa delar av landet. Enligt försvarsministern finns det därför ett starkt
behov av att på olika sätt höja kompetensen i norra Sverige. Han tillstyrker
ett förslag från SSI om särskilt stöd till länsstyrelsen i Västerbottens län för att
samordna kunnandet i länet och få samma kompetens som länsstyrelserna i
kärnkraftslänen samt till länsstyrelsen i Västernorrlands län för anskaffning
av mätinstrument.

Med anknytning till detta avsnitt finns flera motionsyrkanden. Åtgärder av
det slag som försvarsministern förordar för länsstyrelserna i Västerbottens
och Västernorrlands län bör enligt motionerna N105, yrkande 5 (vpk), NI 12,
yrkande 1 (fp) och N113, yrkande 5 (c) sättas in i alla län som inte redan har
särskild kompetens. Beträffande behov av utökad kompetens finns särskilda
yrkanden beträffande Gotlands län i motion N106 (c) och angående
Gävleborgs län i motion N114, yrkande 1 (c). I motion Nili, yrkande 1 (c)
hävdas att för Norrlandslänens beredskap bör vidtas åtgärder utöver dem
som försvarsministern förordar.

Genom räddningstjänstlagen och regeringens föreskrifter i anslutning till
denna samt de olika åtgärder som redovisas av försvarsministern avses alla
länsstyrelser redan på kort sikt få en grundkompetens i fråga om beredskap
vid kärnkraftsolyckor. Av länsstyrelserna i Norrlandslänen ges länsstyrelsen
i Västerbottens län samma kompetens som en länsstyrelse i ett kärnkraftslän.
Länsstyrelsen där avses utnyttja det kunnande som finns bl. a. vid universitetet
och försvarets forskningsanstalt. Härefter finns i alla delar av landet minst
en länsstyrelse med stor kompetens på området. Sådan länsstyrelse skall i
händelse av en kärnkraftsolycka - inom eller utom landet - kunna bistå
näraliggande länsstyrelser.

Enligt vad försvarsutskottet inhämtat har statens räddningsverk numera
påbörjat arbete med att i samråd med SKI, SSI och länsstyrelserna finna
vägar för att i alla län komplettera beredskapen mot kärnkraftsolyckor

NU 1986/87:12

Bilaga 3

(FöU 1986/87:1 y)

genom att utnyttja räddningstjänst- och civilförsvarsplanläggningen för
beredskapsåtgärder. Arbetet bedrivs på sådant sätt att uppbyggnaden av den
grundläggande beredskapen skall kunna påbörjas efter årsskiftet 1986-1987.

Den nya räddningstjänstlagen ger möjlighet att utnyttja personal inom
civilförsvarsorganisationen vid olyckor i fred. Räddningsverket kommer att
vidta åtgärder för att underlätta att både personal och utrustning kan
disponeras i olika nödlägen (jfr FöU 1986/87:2).

Försvarsutskottet anser att riksdagen nu bör godta de åtgärder som
försvarsministern anger för att på kort sikt förbättra beredskapen vid
kärnkraftsolyckor. Principen om samarbete olika länsstyrelser emellan bör
kunna tillämpas tills vidare. Länsstyrelserna i Uppsala län och Gävleborgs
län skall samarbeta. För Gotlands län förutses stöd från länsstyrelserna i
Kalmar län och Uppsala län.

Fortsatta överväganden med anledning av de utredningsresultat och
förslag som nyligen har lämnats kan enligt försvarsutskottets mening komma
att leda till bedömningen att länsstyrelsernas kompetens generellt bör höjas
ytterligare. I nuläget finns dock inte tillräckligt underlag för beslut härom.
Med påpekande att Gotlands läge i det fortsatta arbetet bör beaktas särskilt
anser utskottet att här nämnda motionsyrkanden inte bör bifallas av
riksdagen.

Informationshandbok för kärnkraftsolyckor

Vid en kärnkraftsolycka inom eller utom landet är det viktigt att de olika
myndigheter som har beredskapsuppgifter handlar snabbt, rätt och samordnat.
Försvarsministern ämnar föreslå regeringen att uppdra åt räddningsverket
att i samarbete med berörda myndigheter och organisationer utarbeta en
informationshandbok för olycksberedskap vid kärnkraftsolyckor. Verket
avses få disponera högst 3 milj. kr. för ändamålet.

Motion NI 14, yrkande 6 (c) avser ökad myndighetskompetens i fråga om
hot från kärnvapen och kärnkraft.

I motion NI 15, yrkande 3 (c) hävdas att de mest utsatta länens och
kommunernas företrädare bör vara med i arbetet med informationshandboken.
Samma motion har också ett yrkande (yrk. 4) om uppbyggnad av en
effektiv informationsorganisation. Vidare föreslås (yrk. 5) ett utbildningsprogram
för centrala verk, länsstyrelser och kommuner.

Statens räddningsverk har påbörjat arbetet med en informationshandbok
för kärnkraftsolyckor. Den beräknas vara klar före utgången av kalenderåret

1987. Verket räknar med att arbetet att ta fram handboken kommer att leda
till att en samordnad informationsorganisation successivt växer fram. I
arbetet deltar bl. a. representanter för myndigheter på olika nivåer.

Länsstyrelsernas nya ansvar för räddningstjänsten vid kärnkraftsolyckor
medför bl. a. utbildning av berörda tjänstemän. Utbildning ingår också i den
särskilda förstärkning av beredskapen som skall anordnas i norra Sverige.
Utarbetandet av informationshandboken beräknas på informationsområdet
få samma effekt som utbildning.

I utbildningen för brandförsvarens personal ingår avsnitt som gäller
räddningstjänst vid olyckor med radioaktivitet.

NU 1986/87:12

Bilaga 3

(FöU 1986/87:1 y)

Mot denna bakgrund anser försvarsutskottet att riksdagen bör godta vad
försvarsministern har anfört i denna del och inte bifalla något av berörda
motionsyrkanden. Utskottet förutsätter att också kommuner som drabbades
av radioaktivt nedfall efter olyckan i Tjernobyl bereds tillfälle att medverka i
arbetet med informationshandboken. Ytterligare behov av åtgärder för
information, utbildning och övning kan komma att konstateras under fortsatt
utredningsarbete.

I detta sammanhang kan nämnas att statens strålskyddsinstitut i samarbete
med bl. a. statens räddningsverk i dagarna distribuerar en informationsskrift
till alla hushåll i landet om följderna för Sverige av olyckan i Tjernobyl.

Alarmering

Försvarsministern redovisar beslutade och vidtagna åtgärder för alarmering
av befolkningen vid de svenska kärnkraftverken. Han förordar att tyfonalarmeringssystemet
förbättras genom utbyggnad. Utbyggnaden bör enligt hans
mening ske genom punktvisa förstärkningar av systemet inom den inre
beredskapszonen (12—15 km från kärnkraftverket). Skisserade förbättringar
och vissa säkerhetshöjande åtgärder vid Forsmarksverket avses bli genomförda
av statens räddningsverk.

Enligt motion N105, yrkande 8 (vpk) bör riksdagen begära förslag och
åtgärder som säkrar en snabb alarmering över hela landet. I motion NI 14,
yrkande 4 (c) efterlyses ett landsomfattande förvarningssystem för radioaktiva
utsläpp. Yrkande 5 i samma motion gäller organisation för indikering.

Runt de svenska kärnkraftverken finns ett utbyggt system för tyfon- och
telefonalarmering. Enligt propositionen förbättras detta ytterligare. De
åtgärder som försvarsministern anger har påbörjats av räddningsverket.

Med anledning av motionsyrkandena vill försvarsutskottet påminna om att
utanför zonerna vid kärnkraftverken finns möjlighet att varna befolkningen
med hjälp av tyfonsignalen ”Viktigt meddelande” (se telefonkatalogen) och
information i radions program 3.

Civilförsvarets utomhusalarmering är rikstäckande och beräknas den 1 juli
1987 vara utbyggd till ca 70 % av planerat slutmål. Systemet avses bli
färdigutbyggt år 1992. I räddningsverkets programplan för budgetåren
1987/88—1991/92 redovisas verkets planering för utomhus- och inomhusalarmering.
Dessa varningssystem betraktas som en betydelsefull del av beredskapen
inför kärnkraftsolyckor.

Vid en kärnkraftsolycka utomlands kan förvarningstiderna antas öka
genom tillämpning av den konvention om tidig information vid en sådan
olycka som redovisas i propositionens bilaga 3.

Försvarsutskottet biträder vad försvarsministern har anfört om alarmering.
De nämnda motionsyrkandena bör inte bifallas av riksdagen.

Beredskapen vid länsstyrelserna i kärnkraftslänen

Försvarsministern anser att förvaltningsresurserna hos länsstyrelserna bör
ses över med utgångspunkt i kärnkraftsberedskapen. Försvarsutskottet har
inte något att invända mot vad försvarsministern har anfört i denna del.

NU 1986/87:12

Bilaga 3

(FöU 1986/87:1 y)

5 Riksdagen 1986/87. 17samt. Nr 12

Länsstyrelserna har omfattande beredskaps- och totalförsvarsuppgifter.
Försvarsutskottet har under förra riksmötet (FöU 1985/86:5 y) konstaterat
att det råder obalans mellan uppgifterna för länsstyrelsernas försvarsenheter
och de resurser som står till deras förfogande.

Finansiering

Försvarsministern förordar att 6 milj. kr. avsätts till statens räddningsverk för
planläggningen för kärnkraftsberedskapen, höjningen av beredskapskompetensen
i norra Sverige och utarbetandet av informationshandboken för
kärnkraftsolyckor. Vidare förordar han att 5,5 milj. kr. avsätts till räddningsverket
för utbyggandet av alarmeringen vid kärnkraftverken. Han anser att
sistnämnda kostnad bör finansieras genom avgifter från de berörda kärnkraftsföretagen.

Motion N112 (fp) innehåller ett yrkande (yrk. 4) att även informationshandboken
skall finansieras av kärnkraftsindustrin. Enligt motion NI 13,
yrkande 6 (c) bör alla kostnader för beredskapshöjande åtgärder täckas
genom avgifter från kärnkraftsindustrin.

Försvarsutskottet anser att riksdagen bör besluta om finansiering enligt
regeringens förslag. De åtgärder som inte avser alarmering runt de svenska
kärnkraftverken har enligt utskottets mening större samband med riskerna
för radioaktiva utsläpp utanför Sverige och bör därför finansieras över
statsbudgeten.

Övrigt

Med anledning av proposition 1985/86:170 om räddningstjänstlag, m. m.
väcktes i juni 1986 bl. a. motionerna 1986/87:Föl03 (fp) och FÖ106 (c). I
dessa finns yrkanden som har större anknytning till proposition 1986/87:18
om vissa åtgärder m.m. efter Tjernobylolyckan. Försvarsutskottet har
beslutat att med eget yttrande överlämna dessa yrkanden till näringsutskottet
för behandling i samband med sistnämnda proposition. Utöver nämnda
motionsyrkanden behandlar utskottet i detta avsnitt motion 1986/87:N105,
yrkande 7. Vidare berörs några yrkanden i motionerna 1986/87:N114 och
N115.

I motion FÖ103 (fp) finns ett yrkande (yrk. 5) om en utvärdering av vilka
åtgärder som länsstyrelserna vidtog i samband med kärnkraftsolyckan i
Sovjetunionen. Försvarsutskottet anser att en sådan utvärdering numera är
genomförd. Den ingår i den tidigare nämnda rapporten Beredskap efter
Tjernobyl. Rapporten innehåller bl. a. redogörelser för händelseutveckling
och åtgärder vid en rad länsstyrelser och en analys av händelseförloppet. I
rapporten finns också förslag till förbättringar av den regionala beredskapen.
Såvitt gäller informationsfrågor skall, som tidigare har nämnts, tillkomma en
särskild rapport. Utskottet delar motionärernas uppfattning att erfarenheterna
av länsstyrelsernas handlande vid denna olycka bör utnyttjas som
underlag för förbättringar i beredskapen för räddningstjänst på länsnivå. Det
nu sagda gäller självfallet också samarbetet mellan länsstyrelserna i Gävleborgs
och Uppsalalän (mot. NI 14, yrk. 11, c). Några uttalanden av riksdagen

NU 1986/87:12

Bilaga 3

(FöU 1986/87:1 y)

enligt motionsyrkandena är enligt försvarsutskottets mening inte påkallade.

Motion FÖ106 (c) har ett yrkande (yrk. 1) om en parlamentariskt
sammansatt miljökommission för att se över räddningsorganisationen vid
radioaktiva utsläpp. Motionärerna anger följande uppgifter för en sådan
kommission, nämligen att

- kartlägga, sammanställa och analysera de långsiktiga effekterna av radioaktivt
nedfall,

- kartlägga de långsiktiga effekterna av lågdosstrålning på människor, djur
och natur. Särskilt angelägen är en analys av den ackumulerade och
samverkande påverkan på miljön,

- se över gällande lagstiftning, organisation, samverkan mellan myndigheter
och berörda samt kontrollsystemet,

- se över och förbättra samordningen såväl på statlig och läns- som
kommunal nivå.

Försvarsutskottet är för sin del inte berett att tillstyrka inrättandet av en
miljökommission. Åtskilliga av de avsedda uppgifterna för en sådan
kommission utförs nu i andra former. Energirådet har som tidigare nämnts
föreslagit en särskild utredning angående beredskapsfrågorna.

Yrkande 2 i motion FÖ106 (c) gäller utnyttjande av kompetens från olika
samhällssektorer i räddningsverksamheten. Motionärerna betonar att vid en
olycka som den nu aktuella bör samhällets alla resurser tas till vara.
Försvarsutskottet har samma uppfattning och delar därmed också den mening
som förs fram i motion NI05, yrkande 7 (vpk). Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI) och försvarsmakten omnämns särskilt i sistnämnda
motion. SMHI ingår redan i beredskapen för kärnkraftsolyckor. I
svåra lägen bör det militära försvarets resurser givetvis utnyttjas för
räddningstjänst. Utskottet anser inte att det är påkallat med några uttalanden
av riksdagen enligt motionsyrkandena.

Ett par motioner (N114 och N115) innehåller yrkanden om utvidgad
förrådshållning av jodtabletter.

I den nuvarande beredskapsplaneringen för kärnkraftsolyckor finns
detaljplaner för utrymning av befolkningen inom ett område ut till 12-15 km
från kraftverket. Inom denna inre beredskapszon har också jodtabletter och
särskild information utdelats till hushållen. Det finns också en större zon,
indikeringszonen, med ca 50 km radie, inom vilken man har förberett
mätningar.

Som framgår av bilaga 2 i propositionen avser statsrådet Birgitta Dahl
föreslå regeringen ett utredningsuppdrag till socialstyrelsen att i samråd med
SSI utreda frågan om hur jodtablettberedskapen ytterligare kan förbättras.
Försvarsutskottet - som förutsätter att lagring av jodtabletter på Gotland
övervägs vid en sådan utredning - anser för sin del att riksdagen inte nu bör
besluta om utvidgad förrådshållning av jodtabletter.

NU 1986/87:12

Bilaga 3

(FöU 1986/87:1 y)

67

2. Konvention om bistånd i händelse av en
kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge

I propositionen (s. 16) informeras riksdagen om en konvention som innebär
att de fördragsslutande parterna skall samarbeta med varandra och med
Internationella atomenergiorganet (IAEA) för att underlätta snabbt bistånd
i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge. Syftet är att
begränsa följderna av olyckan eller nödläget så mycket som möjligt genom
att skydda liv, egendom och miljö från effekterna av radioaktiva utsläpp.
Konventionen förutsätter viss lagstiftning, och även i övrigt krävs ytterligare
överväganden. Avsikten är att regeringen senare skall inhämta riksdagens
godkännande av konventionen.

Försvarsutskottet har inte något att invända med anledning av vad
försvarsministern har anfört i denna del.

Stockholm den 20 november 1986

På försvarsutskottets vägnar

Olle Göransson

Närvarande: Olle Göransson (s), Roland Brännström (s), Åke Gustavsson
(s), Gunnar Björk i Gävle (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m),
Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin
(m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Carljohan
Wilson (fp) och Sten Andersson i Malmö (m).

Avvikande meningar

1. Hans Lindblad (fp) och Carl-Johan Wilson (fp) anser att den del av
utskottets anförande under rubriken Planläggning för kärnkraftsberedskapen
som börjar ”Frågan om” och slutar ”utnyttja värnpliktiga”
bort ha följande lydelse:

Civilförsvarets enheter måste ges sådan utbildning att de omedelbart efter
mobilisering kan klara även mycket svåra situationer för att rädda människor
t. ex. efter bombanfall. Ett civilförsvar med denna kvalitet blir också en
mycket värdefull tillgång för den fredstida räddningstjänsten. I Danmark -där värnpliktiga utbildas sex månader för tjänstgöring i civilförsvaret - utgör
civilförsvaret en mycket viktig del av också den fredstida katastrofberedskapen.

Bland de mycket påtagliga kvalitativa bristerna i dagens svenska civilförsvar
finns att organisationen inte är utbildad för insatser efter användning av
kemiska vapen eller vid radioaktivt nedfall. Räddningsverket har konstaterat
att befattningar med särskild betydelse för sådana insatser ”kräver kompetens
och erfarenhet som endast undantagsvis finns att tillgå i det civila
samhället”. Vidare konstateras att om bristen skulle avhjälpas krävs

NU 1986/87:12

Bilaga 3

(FöU 1986/87:1 y)

"grundutbildning i en omfattning som inte kan åstadkommas genom
utbildning enligt civilförsvarslagen”.

I fråga om kvalificerade befattningshavare i länsstyrelsernas och kommunernas
krigsorganisation när det gäller åtgärder efter radioaktivt nedfall samt
mot verkningar av kemiska vapen eller utsläpp synes den rimligaste metoden
vara att genom pliktlag ge specialutbildning, bl. a. genom rekrytering bland
manliga och kvinnliga studerande vid de tekniska högskolornas linjer med
utbildning i kemi.

Folkpartiets fleråriga förslag om föryngring och bättre utbildning av
civilförsvaret, bl. a. genom direktutbildning av 2 000 värnpliktiga till civilförsvaret,
bör ses mot denna bakgrund. Detta förslag återkommer till
riksdagen inför nästa års försvarsbeslut. Riksdagen bör enligt försvarsutskottets
mening inte i detta sammanhang besluta om en förändring av principerna
för att utnyttja värnpliktiga.

2. Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunhild Bolander (c) anser

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Planläggningför
kärnkraftsberedskapen som börjar "Försvarsutskottet har” och slutar
”föreslaget utredningsarbete” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser det vara viktigt att alla länsstyrelser har god
kompetens i fråga om beredskap vid kärnkraftsolyckor. De åtgärder som
försvarsministern redovisar i denna del ger enligt utskottets mening inte
länsstyrelserna i län utan kärnkraftverk en tillräcklig kompetens.

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Beredskapskompetens
i norra Sverige som börjar "Försvarsutskottet anser” och slutar
”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser att riksdagen inte bör godta de åtgärder som
försvarsministern anger. De är inte tillräckliga ens på kort sikt. Åtgärder av
det slag som han förordar för länsstyrelserna i Västerbottens och Västernorrlands
län bör sättas in i alla län som inte redan har särskild kompetens.
Härigenom uppnås en nödvändig kompetenshöjning i övriga Norrlandslän
liksom bl. a. i Gotlands län. Ifrågavarande motionsyrkanden bör bifallas av
riksdagen.

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Finansiering som
börjar "Försvarsutskottet anser” och slutar ”över statsbudgeten” bort ha
följande lydelse:

Försvarsutskottet anser att riksdagen bör besluta om finansiering enligt
förslaget i motion N113 (c). Beredskapshöjande åtgärder är motiverade
redan av driften i de svenska kärnkraftverken. Det är därför naturligt och
riktigt att täcka kostnaderna genom avgifter från kärnkraftsindustrin.

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Övrigt som börjar
"Försvarsutskottet är” och slutar ”angående beredskapsfrågorna” bort ha
följande lydelse:

Försvarsutskottet anser sig böra tillstyrka inrättandet av en miljökommission.
Kommissionen bör i enlighet med motion Föl06 ha till uppgift att

NU 1986/87:12

Bilaga 3

(FöU 1986/87:1 y)

69

- kartlägga, sammanställa och analysera de långsiktiga effekterna av radioaktivt
nedfall,

- kartlägga de långsiktiga effekterna av lågdosstrålning på människor, djur
och natur. Särskilt angelägen är en analys av den ackumulerade och
samverkande påverkan på miljön,

- se över gällande lagstiftning, organisation, samverkan mellan myndigheter
och övriga berörda samt kontrollsystemet,

- se över och förbättra samordningen på såväl statlig och läns- som
kommunal nivå.

Även om flera frågor på området granskas och analyseras av myndigheter
och expertgrupper finns ett behov av övergripande bedömning i en utredning
eller kommission som är parlamentariskt sammansatt och har till uppgift att
värdera långsiktiga konsekvenser av olika slag. Det är enligt utskottets
bedömning inte sannolikt att den utredning angående beredskapsfrågor som
kan bli följden av energirådets förslag får ett sådant mandat.

NU 1986/87:12

Bilaga 3

(FöU 1986/87:1 y)

70

Socialutskottets yttrande
1986/87:3 y

NU 1986/87:12

Bilaga 4

om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan

Till näringsutskottet

Näringutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över vissa med
anledning av proposition 1986/87:18om vissa åtgärderm. m. efter Tjernobylolyckan
väckta motioner, nämligen motion 1986/87:N105 av Lars Werner
m. fl. (vpk), såvitt avser yrkande 2, motion 1986/87:N114 av Gunnar Björk i
Gävle och Gunnel Jonäng (båda c), såvitt avser yrkandena 3, 8 och 9 samt
motion 1986/87:N115 av Görel Thurdin och Martin Olsson (båda c), såvitt
avser yrkande 7. Motionerna berör i de delar som remitterats frågor om
hälsoundersökning, lagerhållning av jodtabletter och om en utvärdering av
erfarenheterna från hälso- och sjukvård samt kommunal barnomsorg.

Motionerna

I motion 1986I87:N105 (vpk) yrkande 2 hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag till att en hälsoundersökning erbjuds befolkningen i de
områden som värst drabbats av nedfallet från Tjernobyl. Motionärerna anför
att i avvaktan på avvecklingen allt måste göras för att verkningarna av
Tjemobylkatastrofen mildras så långt det är möjligt och att en ärlig och
öppen redovisning av deras effekter fortlöpande ges till befolkningen. Ingen
mörkläggning, inga försök att framställa situationen som bättre än vad den är
och inga ”åtgärdsbalanser” där andra intressen än människornas hälsa och
välbefinnande både fysiskt och psykiskt medräknas kan enligt motionärerna
tolereras. Som en följd av denna omsorg om människorna bör enligt
motionärernas uppfattning hälsoundersökningar erbjudas alla i de värst
drabbade områdena.

I motion 1986/87:N114 (c) yrkande 3 hemställs att riksdagen beslutar att
frivillig undersökning skall erbjudas personer som kan ha drabbats av
radioaktivitet. I samma motion yrkande 8 hemställs vidare att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att utvärdera erfarenheterna från hälso- och sjukvård
samt kommunal barnomsorg. Motionärerna framhåller att vilt och fisk i
Gästrikland och Hälsingland har visat sig innehålla höga halter av radioaktivt
cesium. Vid en mätning av lantbrukare som utförts av SSI har enligt
motionärerna en person haft en aktivitet som uppgått till 12 000 bq. Enligt
motionärerna bör frivillig mätning av fler ostkustbor ske. Motionärerna
anser att socialstyrelsen med sitt ansvar för krigssjukvård borde om den

fungerat rätt redan ha varit på plats med en rullande undersökning. Så har 71

inte skett, och socialstyrelsen har enligt motionärerna inte löst sin uppgift.
Motionärerna citerar vidare förvaltningsutskottet vid landstinget i Gävleborgs
län som yttrat bl. a. att inom hälso- och sjukvården har samordningen
och den övergripande planeringen varit bristfällig.

I motion N114 (c) hemställs slutligen, såvitt här är i fråga, att riksdagen
beslutar att lagerhållning av jodtabletter skall ske i Gävleborgs län, yrkande
9.

I motion 1986/87.N115 (c) yrkande 7 anförs att om något skulle hända vid
våra kärnkraftverk finns ingen tidsmarginal vad gäller distribution av
jodtabletter från centrala lager, varför ett förråd av jodtabletter bör finnas i
varje kommun. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger
regeringen detta till känna.

Allmän bakgrund

Reaktorolyckan i Tjernobyl i Ukraina inträffade klockan 01.24 natten till den
26 april i år. Lättflyktiga radioaktiva klyvningsprodukter förångades och
fördes av vindarna på hög höjd mot Finland och Sverige. Regn orsakade ett
kraftigt nedfall som kom att drabba framför allt ett område från Västmanland
upp över Uppsala och Gävleborgs län samt vidare mot Västernorrlands län.
Tämligen små mängder radioaktiva produkter kom på grund av regnet att bli
kvar i andningsluften. Däremot förorenades stora markområden av det
radioaktiva regnet. Den radioaktiva föroreningen utanför Sovjetunionens
gränser upptäcktes inte förrän på morgonen den 28 april, när mätinstrument
vid det svenska kärnkraftverket i Forsmark visade förhöjda strålnivåer.

Den joniserande strålningen från radioaktiva ämnen består huvudsakligen
av beta- och gammastrålning. Tunga radioaktiva atomer, t. ex. av uran eller
plutonium, avger också alfastrålning. Strålningen från radioaktiva ämnen
kallas joniserande på grund av sin förmåga att jonisera atomer i den materia
som strålningen genomtränger. Jonisationen innebär att elektroner rycks
loss från atomer eller molekyler så att dessa inte längre är elektriskt neutrala.

I kroppsvävnader har alfa- och betastrålning mycket kort räckvidd. För
alfastrålning rör det sig om mindre än en tiondels millimeter och för
betastrålning om några millimeter till en centimeter. Gammastrålning
däremot förmår till en del tränga igenom en människokropp.

Stråldos är beteckningen för den strålenergi per kilo kroppsvikt en
människa tar emot vid bestrålning. Stråldosen, den absorberade dosen, mäts
i enheten joule per kilogram. Oftast används dock ett särskilt namn, gray
(Gy). I strålskyddssammanhang används vid låga doser enheten sievert (Sv).
Med denna enhet anges dosekvivalenten, som schematiskt anses ge samma
biologiska verkan oavsett typen av strålning. Den absorberade dosen har då
multiplicerats med en kvalitetsfaktor för att jämställa de olika strålningstyperna.
En Sv är en mycket stor enhet varför man vanligen uttrycker låga
stråldoser i millisievert, mSv. Stråldoserna indelas i höga doser, omkring 500
mSv eller mera, mellandoser, 50-500 mSv, och låga doser, mindre än
50 mSv.

Aktiviteten i ett radioaktivt ämne mäts i becquerel, Bq. Om aktiviteten i ett
ämne är 1 Bq innebär det att en atom faller sönder per sekund och då
utsänder strålning.

NU 1986/87:12

Bilaga 4

(SoU 1986/87:3 y)

Med bakgrundsstrålning avses all joniserande strålning som vi normalt är
utsatta för. En del bakgrundsstrålning är naturlig, därtill kommer strålning
som är en följd av människans egna förehavanden.

Den normala bakgrundsstrålningen uppgår till i genomsnitt 5 mSv per år
med stora individuella variationer. Den kosmiska strålningen (från världsrymden
och solen) ger oss en årlig stråldos av ca 0,3 mSv. Strålningen från
marken ger oss en årlig stråldos av ca 0,5 mSv. Bestrålning till följd av
radioaktiva ämnen som finns inne i kroppen kallas intern bestrålning och ger
en genomsnittlig årlig stråldos av ca 0,2 mSv. Den genomsnittliga stråldosen
från radon i hus, som också är en intern bestrålning, uppgår till 3,0 mSv.
Dosen från medicinskt använd strålning uppgår till 0,6 mSv. Andra konstgjorda
källor, t. ex. radioaktiva ämnen som används inom industrin, nedfall
från kärnvapenproven i atmosfären och utsläpp från kärnkraftverk i normal
drift, ger oss ett årligt dostillskott av ca 0,1 mSv.

Det genomsnittliga tillskottet efter Tjernobylolyckan beräknas uppgå till
ca 0,3 mSv, livsmedlen inräknade.

Den extra strålningsdosen i de värst drabbade områdena i Sverige
beräknas av SSI komma att uppgå till högst 5 mSv under första året och
dosen under de närmaste 50 åren till högst 40 mSv.

Markbeläggningen efter Tjernobylolyckan har medfört att vissa livsmedel
har varit eller kommer att vara radioaktivt förorenade. För att begränsa
dostillskottet genom livsmedel har en åtgärdsnivå rekommenderats som
innebär att stråldosen från livsmedel bör hållas under 1 mSv i genomsnitt per
år, utslaget på en längre följd av år. Dostillskottet från livsmedel bör inte
något år överstiga 5 mSv.

Beträffande dostillskottet genom livsmedel gäller att ett dagligt kostintag
av 100 Bq cesium-137 ger en årlig dos på ca 1 mSv, om man också räknar in
andra radioaktiva ämnen.

Skador till följd av strålning

Vid stråldoser som understiger 100 mSv och som erhålls på en gång är
sannolikheten för en given cell att dödas av strålningen obetydlig och andelen
dödade celler alltför liten för att märkas. Många celler dör normalt av olika
orsaker, och kroppen kan i stor utsträckning reparera den omärkliga skadan.
Det senare innebär att större stråldoser kan fördras utan märkbar skada om
de fördelas över en längre tid.

Vid helkroppsbestrålning där den akuta stråldosen överstiger 1 Gy börjar
andelen dödade celler bli så stor att organ och vävnader kan få svårt att
fungera och strålskadan blir märkbar. Dessa skador är oundvikliga och blir
allvarligare ju högre stråldosen är. De organ som visar den största strålkänsligheten
är de som har en hög celldelningsfrekvens. Dit hör de blodbildande
organen samt tarmepitelet. Engångsdoser överstigande 2 Gy av gammastrålning
ger en påtaglig risk att den bestrålade kan komma att dö av skador på de
blodbildande organen. Vid lägre doser än 2 Gy är bestrålningen endast i
undantagsfall livshotande. Antalet livsviktiga blodkroppar minskar till ett
minimum efter 30 dygn vid 2 Gy och efter kortare tid vid högre doser. Den
kritiska perioden efter en helkroppsbestrålning inträffar således 3—4 veckor

NU 1986/87:12

Bilaga 4

(SoU 1986/87:3 y)

efter bestrålningen, när kroppens motståndskraft mot infektioner är som
mest nedsatt genom blodkroppsförlusten. Behandlingen är då framför allt
vila från påfrestningar och skydd mot infektioner. Den som överlever två
månader efter en helkroppsbestrålning har goda utsikter att klara sig.

Lokala stråldoser i huden kan ge hudrodnad och sår när tillräckligt många
celler dödats. Inte heller i detta fall blir skadan märkbar förrän efter 3-4
veckor. Tröskelvärdet för hudrodnad är mellan 4 och 8 Gy beroende av
strålningens kvalitet. En lokal stråldos på ca 3 Gy kan leda till tillfälligt
håravfall. Vid stråldoser över 10 Gy i huden finns risk för biåsbildning och
om stråldosen överstiger 10 Gy sår som är svårläkta.

Vid helkroppsbestrålning där stråldosen understiger 100 mSv finns inga
bevis för att oundvikliga skador uppstår. Man räknar emellertid med att
stråldosen kan leda till en liten ökning av antalet slumpmässiga fall av cancer
och ärftliga skador. Man vet inte om det finns något tröskelvärde för
stråldosen under vilket ingen sådan skada kan uppstå, varför man utgår från
att varje dostillskott kan öka risken för skada.

Under ett år avlider knappt 20 000 människor i Sverige på grund av cancer.
Det anses att 800 till 1 500 av dessa cancerfall betingas av joniserande
strålning. Radonet ger det största dosbidraget. Det ytterligare antal cancerdödsfall
som kan tillkomma till följd av Tjernobylolyckan har uppskattats till
ett par hundra, de flesta under de närmaste 50 åren.

Vidare torde som nämndes ovan ärftliga skador kunna uppstå. Detta sker
genom att strålningen kan påverka könscellerna. Risken bedöms vara
mindre än risken för cancer på grund av nedfallet.

Allvarliga fosterskador kan uppstå vid höga stråldoser, och stråldoser över
100 mSv brukar betraktas som en klar abortindikation. Området mellan 10
och 100 mSv anses vara ett ”grått” område där strålrisken är en av flera
faktorer vid bedömningen av lämpligheten av abort. Vid stråldoser under
10 mSv under den känsligaste perioden, dvs. 8:e—15:ehavandeskapsveckan,
anses risken för mental efterblivenhet ökad med 0,4 %. Den normala risken
att föda ett allvarligt handikappat barn anses vara ca 4 % av samtliga födslar.
En stråldos på 10 mSv skulle alltså kunna öka den risken från 4 % till 4,4 %,
dvs. med 10 %.

Efter reaktorolyckan i Tjernobyl har vissa mindre hälsoundersökningar
gjorts i de drabbade regionerna. Bl. a. gjordes vid Gävle lasarett i anslutning
till olyckan en upptagningsundersökning av jod i sköldkörteln. Omkring 200
personer undersöktes, däribland ca 100 barn och vidare vuxna med
utomhusarbete. I gruppen fann man ett tiotal personer med mätbar
påverkan. Aktiviteten i sköldkörteln översteg aldrig 100 Bq varför inga
vidare kontroller bedömdes meningsfulla. Som jämförelse kan nämnas att
aktiviteten vid s. k. scintigram - undersökning av sköldkörteln med hjälp av
radioaktivt jod - uppgår till 1 000 000 Bq.

Helkroppsmätningar med avseende på aktiviteten cesium har utförts bl. a.
av SSI. Man har därvid observerat fall där aktiviteten cesium i muskelvävnaden
uppgått till 12 000 Bq. Från SSI upplyses att om aktiviteten cesium i en
vuxen under ett helt år är ca 16 000 Bq motsvarar detta ett dostillskott av
1 mSv. Den normala aktiviteten i muskelvävnaden av framför allt kalium
beräknas till 100 Bq per kilo kroppsvikt.

NU 1986/87:12

Bilaga 4

(SoU 1986/87:3 y)

Ett stort antal forskningsprojekt har påbörjats eller kommer att påbörjas
som en följd av den radioaktiva föroreningen efter Tjernobyl. Några av dessa
undersökningar avser mätning av upptag av framför allt radioaktivt cesium i
människa.

Statsrådet Birgitta Dahl besvarade den 7 november tre interpellationer om
åtgärder med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Statsrådet anförde
därvid att de trots allt mycket låga stråldoser som även de mest drabbade
delarna av landet utsatts för till följd av Tjernobylolyckan inte har medfört
någon risk för akuta strålskador. Statsrådet upplyste vidare att en promemoria
från SSI med information till vårdpersonal om olyckan i maj månad
distribuerats till samtliga vårdcentraler.

Socialstyrelsen och statens strålskyddsinstitut har efter en noggrann
värdering av insamlade fakta funnit att det inte föreligger några skäl att
genomföra allmänna hälsokontroller i vissa delar av landet med hänvisning
till det radioaktiva nedfallet. Fortlöpande mätningar sker i Gävle, Göteborg,
Stockholm och Umeå. Eftersom cesium 137 har en biologisk halveringstid av
ca 100 dagar för vuxna bör mätningarna omfatta en period av minst ett
halvår. Avsikten är enligt statsrådet att mätningsresultaten skall sammanställas
och utvärderas efter årsskiftet.

Beredskapsåtgärder

Länsstyrelserna svarar för de i lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid
olyckor i atomanläggningar m.m. (atomskyddslagen) föreskrivna beredskapsåtgärderna
utanför kärnkraftsanläggningarna. Det åligger bl. a. länsstyrelserna
att besluta om vistelse inomhus, utdelning av jodtabletter och
evakuering.

Kärnkraftverken i Barsebäck, Forsmark, Ringhals och Simpevarp omges
av en inre beredskapszon och en zon för strålskyddsmätning. Den inre
strålskyddszonen skall ha en radie om 15 km från kärnkraftverket. Beredskapsplaneringen
är särskilt inriktad på åtgärder inom den inre beredskapszonen
- bl. a. alarmering, information till allmänheten, utdelning av
jodtabletter, utrymning och strålningsmätning.

Enligt beredskapsplaneringen ingår bl. a. att till samtliga innevånare i den
inre beredskapszonen kring ett kärnkraftverk utdela en enhet jodtabletter
per person. Inom de fyra kärnkraftslänen har sammanlagt 120 000 enheter
jodtabletter hittills delats ut. En enhet utgör en tablettkarta med 10 tabletter.
Varje tablett innehåller 200 mg kaliumjodid. Dessutom har i den yttre zonen
runt kärnkraftverken lagts upp lager med 400 000 enheter jodtabletter.
Jodtabletter är en registrerad farmaceutisk specialitet.

Socialstyrelsen har i uppdrag att upphandla jodtabletter för distribution
och lagerhållning. Socialstyrelsen har därvid utnyttjat de befintliga förråd för
läkemedel som finns, nämligen i anslutning till apotek. Förutom den nu
föreskrivna lagerhållningen har apoteken även haft ett eget lager jodtabletter
till försäljning.

I proposition 1986/87:18 informeras om att SSI i skrivelse den 15 augusti
1986 lämnat förslag till beredskapsförbättrande åtgärder. I skrivelsen
behandlas även frågan om hur jodtablettberedskapen ytterligare kan förbätt -

NU 1986/87:12

Bilaga 4

(SoU 1986/87:3 y)

ras. För beredskap mot kärnkraftsolyckor i utlandet föreslås en ökning ske av
det befintliga beredskapslagret av jodtabletter så att sådana med kort varsel
kan distribueras till berörda delar av landet. SSI föreslår att socialstyrelsen
får i uppdrag att tillsammans med SSI utreda frågan. Statsrådet Dahl anför i
propositionen (s. 41) att hon avser att inom kort återkomma till regeringen i
fråga om bl. a. detta utredningsuppdrag.

Som central myndighet i hälso- och sjukvårdsfrågor har socialstyrelsen ett
ansvar att tillse att relevant information om radioaktiv strålning och
hälsoeffekter förmedlas till landstingen på regional nivå och till miljö- och
hälsoskyddsnämnderna på lokal nivå samt till den personal som arbetar inom
hälso- och sjukvården och hälsoskyddet. För att denna uppgift skall kunna
fullgöras är socialstyrlsen själv beroende av grundläggande och aktuell
information, främst från SSI. Under tiden närmast efter Tjernobylolyckan
informerade socialstyrelsen efter samarbete med SSI bl. a. samtliga vårdcentraler
och landstingens samhällsmedicinska enheter. I informationen
redovisades bl. a. att intag av jodtabletter inte var befogat och att inga risker
ansågs föreligga för små barn och gravida kvinnor.

Socialstyrelsen har med anledning av erfarenheterna efter olyckan beslutat
att en intern översyn av styrelsens katastrofberedskap skall göras.

Utskottets överväganden

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl var en katastrof för Sovjetunionen och fick
återverkningar även i stora delar av Europa. Sverige drabbades av radioaktivt
nedfall i en utsträckning som inte var förutsedd. De stråldoser som
uppmättes även i de mest drabbade områdena var trots detta låga. Olyckan
har därför för Sveriges del inte inneburit omedelbara risker för människors
liv och hälsa.

Att en olycka som inträffade långt borta från vårt land kunde medföra
radioaktiv nedsmutsning av mark och därigenom också livsmedel i Sverige
har emellertid visat på hittills föga uppmärksammade hälsorisker. Åtgärder
måste nu vidtas både för att förebygga uppkomsten av långsiktiga skador,
t. ex. genom kostrekommendationer, och för att förbättra beredskapen inför
liknande olyckor i framtiden. Erfarenheterna från Tjernobylolyckan, vars
effekter ändå bara drabbat Sverige i begränsad omfattning, har gett viktig
kunskap om de brister som funnits i skyddet mot skaderisker av detta slag.

Beträffande frågan om hälsoundersökningar till följd av olyckan i Tjernobyl
gör utskottet följande bedömning.

Akuta strålskador har som ovan framgått inte inträffat i Sverige som följd
av olyckan och någon risk för sådana har på grund av de låga strålnivåerna
heller aldrig förelegat. När det gäller risken för skador på längre sikt råder
osäkerhet, eftersom man inte vet om strålnivåer under 100 mSv leder till
skador hos människor. Eftersom säkra uppgifter saknas har man valt att utgå
från att varje dostillskott av strålning ökar risken för de långsiktiga skador
man vet orsakas av höga stråldoser, nämligen cancer och genetiska skador.
Det antal cancerdödsfall som kan uppkomma i Sverige till följd av
Tjernobylolyckan har med denna utgångspunkt uppskattats till ett par
hundra, varav de flesta under de närmaste 50 åren. Risken för att ärftliga

NU 1986/87:12

Bilaga 4

(SoU 1986/87:3 y)

skador skall uppstå bedöms vara mindre än risken för cancer.

SSI och socialstyrelsen har prövat frågan om det finns anledning att
rekommendera hälsoundersökningar för några grupper människor på grund
av olyckan i Tjernobyl men inte funnit några skäl för en sådan rekommendation.

Utskottet konstaterar för sin del att de skador på människor som möjligen
kan uppstå som en följd av Tjernobylolyckan inte är av den arten att de kan
spåras eller förebyggas genom hälsoundersökningar, i vart fall inte inom
överskådlig tid. Att genomföra hälsoundersökningar av andra skäl än att
spåra skador, t. ex. för att lugna oroade människor, är enligt utskottets
uppfattning inadekvat och i detta fall t. o. m. olämpligt, genom att undersökningarna
i sig kan ge underlag för ytterligare oro. Utskottet avstyrker därför
motionerna N105 (vpk) yrkande 2 och N114 (c) yrkande 3. Utskottets
ställningstagande innebär givetvis inte att hälso- och sjukvården får underlåta
att ta människors rädsla på allvar. Det är av stor vikt att t. ex. personalen
på vårdcentralerna har och kan förmedla korrekt kunskap om effekterna i
Sverige av Tjernobylolyckan. De människor som vänder sig till hälso- och
sjukvården måste kunna få svar på sina frågor, relevanta kostråd samt
psykologiskt stöd när så erfordras.

När det gäller en utvärdering av erfarenheterna från hälso- och sjukvård
m. m. vill utskottet erinra om att statens kärnkraftsinspektion (SKI) och SSI
den 20 maj beslutat att undersöka hur beredskapen och verksamheten i
övrigt med anledning av Tjernobylolyckan har fungerat inom myndigheternas
ansvarsområden. Då beredskapen mot kärnkraftsolyckor är uppbyggd
på central, regional och kommunal nivå omfattar utredningen även verksamhet
hos centrala myndigheter som t. ex. socialstyrelsen. Utredningsmannen
har i oktober avlämnat delrapporten Beredskap efter Tjernobyl, vari bl. a.
behandlas socialstyrelsens åtgärder efter olyckan samt den fortsatta beredskapsplaneringen
och uppföljningen inom styrelsens ansvarsområde.

Socialstyrelsen har med anledning av erfarenheterna efter olyckan beslutat
att en intern översyn av styrelsens katastrofberedskap skall göras.

En utvärdering av bl. a. socialstyrelsens verksamhet med anledning av
Tjernobylolyckan pågår således redan och socialstyrelsen har dessutom själv
påbörjat en intern översyn. Utskottet anser mot bakgrund härav att
önskemålen i motion NI 14 (c) yrkande 8 är tillgodosedda. Motionsyrkandet
avstyrks därför.

Till de konkreta beredskapsåtgärder som vidtagits i kärnkraftslänen hör att
jodtabletter delats ut till befolkningen inom den s. k. inre beredskapszonen
kring kärnkraftverken. Lager finns vidare som skall möjliggöra att jodtabletter
distribueras även till annan befolkning i kärnkraftslänen. SSI har i
skrivelse den 15 augusti om förbättrad beredskap efter kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl lämnat en rad förslag till hur beredskapen kan förbättras. Bl. a.
föreslås en ökning ske av det befintliga beredskapslagret av jodtabletter så att
sådana med kort varsel kan distribueras till berörda delar av landet. SSI
föreslår att socialstyrelsen får i uppdrag att i samråd med institutet studera
möjligheterna att samordna befintliga beredskapslager med apotekens
försäljningslager och att undanta jodtabletterna från kravet på hållbarhets -

NU 1986/87:12

Bilaga 4

(SoU 1986/87:3 y)

märkning. Statsrådet Dahl har i propositionen upplyst att hon avser att inom
kort återkomma till regeringen i fråga om utredningsuppdraget.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda inte att något initiativ av
riksdagen är påkallat i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionerna
NI 14 (c) yrkande 9 och NI 15 (c) yrkande 7.

Stockholm den 18 november 1986

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Kjell Nilsson (s),
Anita Persson (s), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk),
Ingrid Andersson (s), Ingvar Eriksson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp),
Stina Gustavsson (c) och Karl-Gösta Svenson (m).

Avvikande meningar

1. Hälsoundersökningar på grund av Tjernobylolyckan

av Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk) och Stina Gustavsson (c) som anser att
den del av utskottets överväganden som börjar med ”Utskottet konstaterar”
och som slutar med ”så erfordras” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att befolkningen i de värst drabbade områdena
kommer att få ett avsevärt högre dostillskott än vad som gäller för Sveriges
befolkning i genomsnitt. Insjöfisk och vilt från de värst drabbade områdena
innehåller så hög halt cesium att den del av befolkningen som äter mycket
sådan mat samt mycket bär och svamp från skogen måste begränsa sin
konsumtion och delvis lägga om sina matvanor. Många människor känner
osäkerhet inför detta och även stor oro inför det direkta hotet mot hälsan som
strålningen på lång sikt kan medföra. Enligt utskottets mening måste allt
göras för att verkningarna av Tjernobylkatastrofen mildras så långt det är
möjligt. Utskottet anser därför, i enlighet med vad som yrkas i motionerna
N105 (vpk) yrkande 2 och N114 (c) yrkande 3, att samhället bör erbjuda de
människor i de värst drabbade områdena som så önskar att genomgå
hälsoundersökning.

2. Lagerhållning av jodtabletter

av Rosa Östh och Stina Gustavsson (båda c) som anser att den del av
utskottets överväganden som börjar med ”Utskottet anser” och sorn slutar
med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser positivt på att regeringen har för avsikt att låta utreda vissa
frågor i anslutning till beredskapslagringen av jodtabletter. Som tidigare
nämndes är beredskapen mot kärnkraftsolyckor uppbyggd på central,

NU 1986/87:12

Bilaga 4

(SoU 1986/87:3 y)

regional och kommunal nivå. För de flesta människor är det naturligt att i
samband med en olycka i första hand vända sig till en kommunal myndighet
för råd och hjälp. Enligt utskottets uppfattning bör därför utredningen utgå
från att ett förråd av jodtabletter bör finnas i varje kommun.

NU 1986/87:12

Bilaga 4

(SoU 1986/87:3 y)

79

Jordbruksutskottets yttrande
1986/87:3 y

om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan
(prop. 1986/87:18 bil. 2)

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 14 oktober 1986 anhållit om jordbruksutskottets
yttrande över proposition 1986/87:18 (bilaga 2) om vissa åtgärder m. m. efter
Tjernobylolyckan jämte eventuella motioner med anledning av propositionen.

Jordbruksutskottet behandlar i förevarande yttrande de förslag regeringen
framlagt i bilaga 2 efter föredragning av dåvarande jordbruksminister Svante
Lundkvist - avseende åtgärder för bl. a. jordbruks- och renskötselföretag -samt av miljöminister Birgitta Dahl - avseende statens strålskyddsinstituts
förslag till åtgärder. I anslutning härtill behandlar utskottet motioner med
anledning av propositionen, i den mån de berör frågor inom utskottets
beredningsområde.

Propositionen

Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition 1986/87:18 (bilaga
2) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som i propositionen redovisats för ersättning på
grund av radioaktivt nedfall,

2. till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall på tilläggsbudget I för
budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag av 250 000 000 kr.,

3. till Bidrag till statens strålskyddsinstitut på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1986/87 anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

Motioner

Motion 1986/87:N104 av Martin Olsson och Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en helhetssyn på samerna och erforderliga åtgärder för
att skydda de samiska näringarna med anledning av både den inträffade och
ev. kommande kärnolyckor,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om införande i
skattelagstiftningen av s. k. renkonto fr. o. m. inkomståret 1986,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om uppräkning
av prisstödet till rennäringen för innevarande budgetår.

NU 1986/87:12.

Bilaga 5

80

Motion 1986/87:N105 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 6), att riksdagen beviljar de resurshöjningar som begärts av
generaltullstyrelsen.

Motion 1986/87:N107 av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett sammanhållet åtgärdsprogram,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett s. k.
renkonto fr. o. m. inkomståret 1986.

Motion 1986/87:N108 av John Andersson (vpk) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om åtgärder i
anledning av det radioaktiva nedfallet från Tjernobylolyckan.

Motion 1986/87:N109 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att samma regler för ersättning skall gälla
för fisket som gäller för jordbruk, trädgårdsnäring och rennäring.

Motion 1986/87:N110 av Paul Lestander m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till renkonto som kan
tillämpas vid taxeringen av 1986 års inkomster,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till kompensation till
samer för fördyrade levnadsomkostnader, skador på jakt och fiske för
avsalu, förluster för utebliven sommarslakt samt utvecklingsstöd till samebyar,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till riktad uppdragsforskning
för framtagande av lämpliga typer av cesiumfritt renfoder, gärna
som utvecklingsprojekt inom samebyarna.

Motion 1986/87:N111 av Nils Häggström och Börje Hörnlund (c), vari yrkas
såvitt nu är i fråga (yrkandena 2—4),

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om förstärkta
resurser för forskning om effekterna av det radioaktiva nedfallet för de
nordnorrländska länen i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att
samhället skall svara för kostnaderna vid all provtagning av produkter och
regelbundet redovisa värden förstrålningsintensiteten för fisk och vilt m. m. i
enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ersättning för förluster och merkostnader med anledning
av det radioaktiva nedfallet från olyckan i Tjernobyl till samer med
kombinationssysselsättningar.

Motion 1986/87:N113 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkande 7), att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om riktlinjerna för ersättning till enskilda,
företag och områden för förluster och merkostnader på grund av radioaktivt
nedfall som en följd av olyckan i Tjernobyl.

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

6 Riksdagen 1986187.17sami Nr 12

Motion 1986/87:NI 14 av Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng (c), vari
yrkas såvitt nu är i fråga (yrkandena 4, 6—7 och 10)

4. att riksdagen beslutar att ett landsomfattande förvaringssystem för
radioaktiva olyckor skall upprättas,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om behovet av förstärkning av kompetensen hos
myndigheter,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om långsiktiga forskningsinsatser kring livsmedelsproduktion
och de areella näringarna,

10. att riksdagen beslutar att en monitor för mätning av radioaktivt jod
permanent placeras i Gävle.

Motion 1986/87:N115 av Görel Thurdin och Martin Olsson (c), vari yrkas
såvitt nu är i fråga (yrkandena 1, 2 och 6),

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om uppdrag åt fiskeristyrelsens utredningsavdelning i
Härnösand att utföra forskningsprojekt om rehabilitering av fiskevatten i
enlighet med motionen,

2. att riksdagen beslutar att bland ersättningsberättigade grupper även
inräkna fiskesamer och fiskevattenägare,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om forskning kring livsmedelsförsörjningen i
samband med radioaktivt nedfall.

Hearing

Ordföranden i lantbruksstyrelsens renradiakgrupp, avdelningsdirektör
Bengt Ekendahl, har inför utskottet redogjort för renradiakgruppens
verksamhet och i samband därmed besvarat frågor.

Uppvaktning

Representanter för Svenska samernas riksförbund har vid uppvaktning inför
utskottet framfört synpunkter på följderna för rennäringen och - på sikt -den samiska kulturen av det radioaktiva nedfallet härrörande från Tjernobyl.

I samband därmed har de överlämnat en till riksdagen ställd skrivelse vartill
fogats avskrift av Riksförbundets skrivelse till regeringen från september
1986.

Utskottet

Ärendet är föranlett av följdverkningarna i Sverige av kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl i Sovjetunionen den 26 april 1986. Redan kort tid efter olyckan
stod det klart att nedfallet av radioaktiva ämnen i Sverige var väsentligt
allvarligare och mera omfattande än i de flesta andra länder i Västeuropa.
Det stod också klart att en rad åtgärder behövde vidtas i Sverige för att
begränsa de skadliga konsekvenserna och därnäst att för framtiden åstadkomma
en bättre beredskap inför liknande situationer.

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

Regeringen tillsatte i maj en särskild grupp som fick i uppdrag att inom
regeringskansliet initiera och samordna de åtgärder som visar sig befogade
med anledning av det radioaktiva nedfallet. I gruppen, som leds av
företrädare för statsrådsberedningen, ingår statssekreterare från jordbruks-,
industri- samt civildepartementen.

På myndighetsplanet har regeringen lämnat uppdraget att samordna
frågor rörande kontroll av skadeverkningarna, tillåtna riktvärden, åtgärder
när riktvärdena överskrids samt ersättning till drabbade till en grupp
generaldirektörer under ledning av naturvårdsverkets chef.

För de områden i landet där det radioaktiva nedfallet varit störst utfärdade
lantbruksstyrelsen den 21 maj 1986 rekommendationer om åtgärder för att
minska skadeverkningarna. Riktvärden för radioaktiva ämnen i livsmedel
anges av statens livsmedelsverk. Målsättningen har varit att hålla de
radioaktiva ämnena i livsmedel på en så låg nivå att inga onödiga doser
överförs till människan genom maten. Regeringen har beslutat att ersättning
skall utgå för produkter från jordbruks- trädgårds- och renskötselföretag som
inte får saluföras på grund av att dessa produkter innehåller högre halter av
radioaktiva ämnen än riktvärdena (SFS 1986:621).

I avvaktan på att slutlig skadereglering kan ske beslutade regeringen den
29 maj 1986 att ställa 25 milj. kr. till lantbruksstyrelsens förfogande för
förskottsutbetalning till drabbade jordbrukare och till trädgårdsföretagen.
Beslut har också fattats om ersättning till älgjägare.

Med stöd av regeringens beslut om ersättning har lantbruksstyrelsen
beträffande jordbruks- och trädgårdsföretag beslutat i huvudsak följande.

Enligt lantbruksstyrelsens föreskrifter lämnas ersättning till jordbruksföretag
för de kostnader som har orsakats av försenad betessläppning, för
minskad avkastning i mjölkproduktionen till följd av detta och för mjölk som
har kasserats. Vidare lämnas ersättning för kasserade slaktdjurskroppar och
för merkostnader och försämrat ekonomiskt utbyte av slaktdjur då slakten
skett vid annan tidpunkt än vad den eljest skulle ha gjort. Ersättning ges
också för foder som kasserats och för sanering av vallar.

Till trädgårdsföretag lämnas enligt lantbruksstyrelsens föreskrifter ersättning
för produkter som omfattas av försäljningsförbud och för vissa
frilandsodlade trädgårdsprodukter som kasserats. För sanering av vissa
frilandsodlingar utgår ersättning för kostnader, förluster, merarbete och nytt
växtmaterial.

De renskötande samerna är en grupp som har drabbats hårt av nedfallet
från Tjernobyl.

I fråga om renskötselföretag har statens livsmedelsverk och lantbruksstyrelsen
efter samråd med Svenska samernas riksförbund beslutat i huvudsak
följande. Renar från områden där förhöjda halter av radioaktiva ämnen
uppmätts måste slaktas på kontrollslakteri. Beslutet omfattade till en början
Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, men har nu utsträckts till att
avse även Norrbottens län. Cesiumhalterna har nämligen ökat hos renarna
under hösten när de övergått till att beta lav. Cesiumhalten i varje enskild
renkropp undersöks. Vid för höga halter av radioaktiva ämnen kasseras
renkroppen. Renägarna erhåller ersättning motsvarande marknadspriset
från slakteriföretagen enligt gängse rutiner för samtliga slaktade renar, dvs.

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

även för sådana som inte godkänts som livsmedel på grund av för hög
cesiumhalt. Kontrollslakterierna erhåller sedermera ersättning från lantbruksstyrelsen
för de renkroppar som inte kunnat godkännas som livsmedel
av detta skäl. De erhåller också ersättning för sina hanteringskostnader för
dessa renkroppar. Ersättning till renägare kan utgå även för tidigareläggning
av slakt, utfodring av renar och för merkostnader för anskaffning av
matrenar.

Enligt förordningen (1986:690) om ersättning för fällda älgar med för höga
halter av radioaktivitet lämnas ersättning för sådana älgar som förstörs eller
tas om hand av slakteri. Ersättning utgår med 2 200 kr. för vuxen älg och
1 000 kr. för älgkalv.

Jordbruksministern framhåller att det är svårt att i dag beräkna det
sammanlagda medelsbehovet för de av regeringen beslutade ersättningarna.
Uppskattningsvis kan detta röra sig kring 250 milj. kr. Regeringen föreslår
mot den bakgrunden att detta belopp anvisas och att ersättningarna bestrids
från ett nytt förslagsanslag under nionde huvudtiteln, betitlat Ersättningar på
grund av radioaktivt nedfall.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag i anslagsfrågan. Det
tillstyrks.

Riktlinjer för ersättning

I propositionen framhålls att ersättningsfrågorna ännu inte har kunnat
slutbehandlas för alla områden. Sveriges fiskares riksförbund har i skrivelse
till regeringen yrkat att ersättning skall utgå till bl. a. licensierade fiskeföretag
för kostnader och förluster på grund av det radioaktiva nedfallet. Till
regeringen har vidare inkommit skrivelser från bl. a. Svenska samernas
riksförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund, Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers
förening, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Nordisk
Hotell- og Restaurantförbund och Sveriges köpmannaförbund, vilka
begär ersättningar och åtgärder av skilda slag.

Enligt föredragandens mening kan inte i dag överblickas den fullständiga
omfattningen och konsekvenserna av de skador som föranletts av Tjernobylolyckan.
Han förordar därför att i den mån ytterligare krav reses om
kompensation till följd av radioaktivt nedfall efter kärnkraftsolyckan bör
frågor om ersättning prövas i huvudsak efter de principer som har tillämpats
för tidigare beslut om ersättning. Regeringen bör i förekommande fall kunna
besluta om ersättning från anslaget.

De kostnader som myndigheterna har med anledning av kärnkraftsolyckan
och som inte täcks genom särskilda anslag bör liksom hittills vid behov
täckas genom överskridande av resp. myndighetsanslag. Mot den angivna
bakgrunden föreslås i propositionen att riksdagen godkänner de riktlinjer
som redovisats.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i industridepartementet
överväger ersättningsbehoven hos olika vidareförädlingsföretag
som drabbats av minskade eller uteblivna leveranser från råvaruproducenterna.
På grundval av en inventering från berörda länsstyrelser av uppkomna
förluster hos i första hand företag som för sin verksamhet är beroende av

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

leveranser från renskötselföretag samt av bär, fisk och vilt kommer
regeringen enligt bilaga 3 till propositionen att ta ställning till ersättningsprinciper
i vad gäller olika verksamheter. Regeringen har sedermera i avvaktan
på mer definitiva ställningstaganden, beslutat ge tillfälliga, ränte- och
amorteringsfria lån till vissa företag med akuta svårigheter.

Riktlinjerna för ersättning diskuteras i flera motioner. Enligt motion N113
av Ivar Franzén m. fl. (c) bör samtliga enskilda företag och områden som til
följd av olyckan i Tjernobyl åsamkats kostnader och förluster ha rätt till
ersättning (yrkande 5). Det måste ankomma på regeringen att fastställa
principerna för ersättning. Motionärerna understryker emellertid att slentrianmässig
tillämpning av tidigare ersättningsregler inte får ske. Varje ansökan
om ersättning från ett företag måste noggrant prövas utifrån förutsättningarna
i det aktuella fallet. Den konkreta prövningen bör ske av de regionala
organen i berörda områden. I motionen framhålls även att det radioaktiva
nedfallet påverkar den sociala och kulturella miljön för alla boende i de
drabbade områdena. Förstörda möjligheter till jakt och fiske, bär- och
svampplockning samt ökad oro för hur nedfallet påverkar hälsa och miljö på
lång sikt har givit invånarna i dessa områden en försämrad livskvalitet - en
förlust som inte kan ersättas med ekonomiska anslag, hävdar motionärerna.
Ett likartat resonemang förs i motion N108 av John Andersson (vpk). I
motionen erinras om att det radioaktiva nedfallet inneburit stora problem för
många människor, främst i skogslänens glesbygder. För t. ex. fjällbor som
har en stor naturahushållning och vars enda inkomst utgörs av vad de kan
sälja av fisk och vilt har situationen blivit ohållbar. Om inte dessa människor
får hjälp måste de flytta, anser motionären och yrkar i nu berörd del på
omgående hjälp till fjällbefolkning och människor med likartade förhållanden.
I motionen yrkas även att mätutrustning installeras i de hårt drabbade
kommunerna. All provtagning som människorna i området anser nödvändiga
bör ske gratis. Utrustning såväl som provtagning bör bekostas av staten.
Samma uppfattning redovisas i motion Nili av Nils Häggström och Börje
Hörnlund (c) som även anser att samhället bör regelbundet redovisa värden
för strålningsintensiteten för fisk och vilt m. m. (yrkande 3).

I motionerna N104 av Martin Olsson och Karin Israelsson (c), N107 av
Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (m) och N110 av Paul Lestander m. fl.
(vpk) framhålls särskilt de problem samerna och rennäringen drabbats av på
grund av Tjernobylolyckan. I motionerna erinras om att Svenska samernas
riksförbund vänt sig till regeringen i en särskild skrivelse och begärt vissa
åtgärder utöver dem som hittills vidtagits eller beslutats. Vägledande för
samhällets hela insatser måste vara att åter bygga upp en framtidstro hos de
renskötande samerna och att samhällets insatser präglas av en helhetssyn,
framhålls det i motion N107. Ett sammanhållet åtgärdsprogram bör utarbetas
av ett centralt organ, lämpligen lantbruksstyrelsens renradiakgrupp
(yrkande 1). Ett motsvarande yrkande framläggs i motion N104, yrkande 1.
Enligt motion NI 10 bör riksdagen hemställa om förslag till kompensation till
samer för fördyrade levnadsomkostnader, skador på jakt och fiske för
avsalu, förluster för utebliven sommarslakt samt utvecklingsstöd till samebyar
(yrkande 2).

I motion Nili (c) framhålls att hänsyn bör tas till en speciell grupp samer,

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

nämligen sådana som blott delvis livnär sig på renskötseln och i övrigt har
inkomster från fiske, jakt, bärplockning och turism, när ersättningen till
drabbade fördelas (yrkande 4). Enligt motion N115 av Görel Thurdin och
Martin Olsson (c) bör bland ersättningsberättigade grupper även inräknas
fiskesamer och fiskevattenägare.

Enligt motion N109 av Jens Eriksson (m) bör riksdagen som sin mening
uttala att samma regler för ersättning skall gälla för fisket som gäller för
jordbruk, trädgårdsnäring och rennäring. Enligt motionärens mening ger
uttalanden i propositionen om ersättning åt fiske icke någon garanti för
likvärdig behandling med de nämnda näringarna.

Utskottet får för egen del anföra följande.

Enligt utskottets mening har ersättningen till jordbruksföretag, trädgårdsföretag,
rennäringsföretag och älgjägare för förluster och merkostnader till
följd av radioaktivt nedfall fungerat förhållandevis väl, med hänsyn tagen till
det oväntade i den situation som uppstod eftet Tjernobylkatastrofen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att man även vid framtida bedömingar
av ersättningsbehoven i huvudsak bör följa de principer som därvid
har tillämpats, nämligen att förluster och merkostnader ersätts.

Som framhålls i flera motioner kommer frågorna i fortsättningen att i
många fall bli mer svårbedömda. Det blir nödvändigt att vid bestämmande av
ersättningen ta hänsyn till sociala och kulturella aspekter som har att göra
med livskvaliteten och människors oro för de långsiktiga följderna av det
radioaktiva nedfallet. Som även framhålls i motion N108 gäller detta icke
minst fjällbefolkningen - som till stor del levt på naturahushållningsbasis -och människor med likartade förhållanden. Utskottet utgår från att hjälpen i
sådana fall lämnas både snabbt och effektivt. Den radioaktiva nedsmutsningen
av mark, växter och vatten förväntas kunna pågå i flera år i stora delar av
landet. Om det inte är möjligt att fastställa ersättningsbehovet omedelbart
bör myndigheterna kunna föranstalta om förskottsbetalning.

När det gäller fisket och de garantier som efterlysts i flera motioner får
utskottet erinra om att den omfattande radioaktiviteten i sjöar och vattendrag
kunnat konstateras först på sensommaren. Som svar på en fråga i
riksdagen har jordbruksminister Mats Hellström meddelat att de ansökningar
om ersättning som inkommit från fisket och fiskberedningsindustrin samt
de inventeringar som genomförts av länsstyrelserna nu bereds i regeringskansliet
med inriktning på att besked skall kunna lämnas till de skadedrabbade
utan onödig tidsfördröjning.

Den fråga som väckts i motionerna N108 och Nili om kommunernas
utrustning med mätinstrument och gratis provtagning har även tagits upp i en
interpellationsdebatt i riksdagen. Miljöministern framhöll därvid att regeringen
avser att se till att kommunerna skall få bästa möjliga utrustning för att
kunna hjälpa människor med information, mätningar och annat. Samtidigt
påpekade hon att kommunerna på sina håll har utnyttjat sin kommunala
självbestämmanderätt och tar ut avgifter för analyser, medan statens
analyser är gratis.

När det gäller regeringens allmänna inställning i ersättningsfrågan förklarade
miljöministern att den särskilda statssekreterargruppen och den särskil -

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

da gruppen av generaldirektörer har till uppgift att följa utvecklingen och
föreslå de ytterligare insatser som behövs. Själv hade hon vid besök i de
berörda områdena haft samtal med företrädare för bl. a. kommuner,
länsstyrelser och lantbruksnämnder och därvid sökt sprida känslan av att alla
måste arbeta för att ge en bra hjälp till de drabbade. Hon försäkrade att
arbetets inriktning är att ge bästa tänkbara hjälp till de drabbade grupperna.
Enligt regeringens mening vore det emellertid fel att redan nu genom alltför
detaljerade beslut låsa sig. I stället vill man vara öppen för de insatser som
behövs och vara beredd att göra dem. Systemet med förskottsbetalning har
redan utnyttjats för ersättningen till jordbrukare, trädgårdsmästare och
samer. Det kan finnas fler som behöver hjälp med motsvarande system,
förklarade miljöministern.

Den näringsgren som i sin helhet drabbats hårdast av det radioaktiva
nedfallet från Tjernobyl är rennäringen. Eftersom rennäringen utgör en bas
för den samiska kulturen innebär det inträffade ett hot mot hela denna
folkminoritets kultur och traditioner. I propositionen framhåller miljöministern
att bevarandet och utvecklandet av den samiska kulturen är en
angelägen uppgift. Denna utgångspunkt har väglett de insatser som från
samhällets sida har vidtagits för samerna med anledning av reaktorolyckan i
Tjernobyl.

Motionsyrkandena om ytterligare åtgärder till förmån för rennäringen och
den samiska kulturen tar samtliga sin utgångspunkt i den tidigare omnämnda
skrivelsen till regeringen från Svenska samernas riksförbund, SSR. Vid sin
uppvaktning hos utskottet underströk SSR:s representanter ytterligare
vikten av att ett samlat åtgärdsprogram antas till följd av Tjernobylolyckan
och dess konsekvenser. Delegationen uppehöll sig bl. a. vid yrkandet om att
mandatet för lantbruksstyrelsens renradiakgrupp utvidgas till att omfatta
frågor rörande fördyrade levnadsomkostnader, jakt och fiske för avsalu,
konsekvenserna av slaktstoppet under sommaren, ökad administration inom
samebyarna och SSR samt utvecklingsstöd till samebyarna. Vidare berördes
frågan om renforskningens organisation och lokalisering, införande av
renkonto, höjning av prisstödet till rennäringen och initiativ till en gemensam
nordisk samisk utredning.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Lantbruksstyrelsens renradiakgrupp är sammansatt av företrädare för
lantbruksstyrelsen, lantbruksuniversitetet och samernas riksförbund. Till
gruppen har även knutits en veterinär och en renägare. Gruppen har enligt
sina direktiv att utreda frågan om ersättning från staten till renägare som
drabbas av inkomstbortfall och/eller merkostnader till följd av det radioaktiva
nedfallet i Sverige. Arbetsgruppen skall även undersöka förutsättningarna
att genom olika åtgärder (tillskottsutfodring etc.) minska de genom nedfallet
uppkomna konsekvenserna för rennäringen. Den skall i sitt arbete hålla
kontakt med vederbörande centrala myndigheter som jordbruksnämnden,
livsmedelsverket, strålskyddsinstitutet och statens veterinärmedicinska anstalt.

Inom ramen för sitt uppdrag har gruppen enligt vad utskottet inhämtat vid
hearing föranstaltat om full ersättning till renägare för slaktade djur som

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

kasserats. En omfattande rådgivning har utgått med ledning av mät- och
analysresultat om var bete bäst bör bedrivas med hänsyn till radioaktiviteten i
fodret, när ersättningsfoder bör sättas in osv. För att minska fördyrade
levnadsomkostnader har gruppen föranstaltat om bidrag för inköp, forsling
och infrysning av matrenar. En tjänsteman på samernas riksförbunds kansli
har avdelats för att på heltid ägna sig åt de frågor som föranletts av det
radioaktiva nedfallet. Utskottet utgår från att riksförbundets kostnader för
vederbörande kommer att ersättas av statsmedel från det nu föreslagna
anslaget. På förslag av gruppen har en överenskommelse träffats mellan
lantbruksstyrelsen och domänverket om flyttning av högst 5 000 renar från
de svårast drabbade områdena i Jämtland till betesmarker i Älvdalen för att
nedbringa radioaktiviteten i renkropparna. Frågor om ersättning för minskat
utbyte av fiske och jakt har icke behandlats av gruppen då dessa frågor i stor
utsträckning berör andra grupper än de renskötande samerna. Förluster i
samband med den ekonomiskt viktigaste jakten, av älg, ersätts som tidigare
framhållits enligt den särskilda förordningen i ämnet.

Övriga frågor om ersättning till följd av minskat utbyte av jakt och fiske
bereds, som tidigare nämnts, i regeringens kansli. Utskottet utgår från att de
vidare frågor som innefattas i förslaget om utvecklingsstöd till samebyarna
och om en plan för ett sammanhållet åtgärdsprogram är av den dimensionen
att de görs till föremål för en samlad bedömning i den interdepartementala
statssekreterargruppen. Denna torde även i övrigt vara rätt forum för
samordning av åtgärder som berör flera departement. Utskottet betonar
vikten av att arbetet sker med stor skyndsamhet och att ersättningsbesluten
där så är lämpligt delegeras till vederbörande länsorgan. Näringsutskottet
bör enligt jordbruksutskottets uppfattning föreslå riksdagen att som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motionerna N104 yrkande 1, N107 yrkande 1 och N110 yrkande 2.

I övrigt bör de motionsyrkanden som framställts om riktlinjerna för
ersättning icke föranleda något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Med de modifikationer som föranleds av utskottets ställningstagande till
motionerna N104, N107 och N110 i nu berörd del tillstyrker utskottet
regeringens förslag till riktlinjer för ersättning på grund av radioaktivt
nedfall.

I motion N104 yrkas att prisstödet till rennäringen räknas upp för
innevarande budgetår. Utskottet får med anledning härav erinra om att
riksdagen under budgetbehandlingen av innevarande års budget uttalade att
prisstödet till rennäringen bör justeras årligen i enlighet med de principer
som fastställts för Norrlandsstödet. Samtidigt godkändes regeringens förslag
om prisstöd för budgetåret 1986/87 (prop. 1985/86:100 bil. ll,JoU 13p. 10:1
och 3). Med anledning av riksdagsbeslutet har lantbruksstyrelsen i sin
anslagsframställning för budgetåret 1987/88 äskat en höjning av anslaget till
prisstöd åt rennäringen med 36 % eller 4,7 milj. kr. Enligt utskottets mening
bör frågan om prisstöd icke blandas samman med anslaget för att täcka
ersättningsbehovet till följd av reaktorkatastrofen i Tjernobyl. Motionen
avstyrks således i nu berörd del (yrkande 3).

I motionerna N104 (c), N107 (m) och NI 10 (vpk) framställs yrkanden att
riksdagen begär införande i skattelagstiftningen om s. .k. renkonto. Med

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

anledning av nämnda motionsyrkanden får utskottet anföra följande.

Samernas riksförbund har i sin tidigare redovisade framställning hemställt
om en ändring av rennäringens beskattning genom att renkonto införs från
inkomståret 1986.

Till stöd för framställningen anförs att behovet av ett sådant konto - att
jämföra med skogskontot - redan tidigare funnits men att det accentuerats
till följd av konsekvenserna av det radioaktiva nedfallet. För det område som
berörs av slakt- och försäljningsrestriktionerna är det av betydelse från såväl
renägarnas som samhällets synpunkt att ökad slakt stimuleras, varigenom
samhällets kostnader för utfodring och/eller transport av renar i motsvarande
mån minskar. För det icke nedfallsdrabbade området gäller av andra skäl att
stimulera till ökad slakt, framhåller riksförbundet. Den kassation av renar
som kommer att ske innebär att renköttet förlorar marknadsandelar som det
kan bli kostbart att ta igen senare. Genom ett ökat slaktunderlag kan
nedgången från det nedfallsdrabbade området motverkas. Samtidigt kan
enligt skrivelsen det redan tidigare kända behovet av minskat antal renar i
bl. a. Norrbottens län tillgodoses.

Utskottet delar den uppfattning som framförts i såväl riksförbundets
skrivelse som i motionerna att renägarna och staten efter Tjernobyl har ett
gemensamt intresse av att antalet renar nedbringas. Utskottet finner det även
angeläget att en ökad utslaktning under de närmaste åren icke skall få till
följd en skärpt beskattning av de redan hårt drabbade renägarna. Utskottet
utgår från att förslaget om införande av ett renkonto är ägnat att jämna ut
beskattningen under åren. Näringsutskottet bör således enligt utskottets
uppfattning tillstyrka motionerna i nu berörda delar.

Statens strålskyddsinstitut m. m.

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl föranledde betydande insatser av bl. a.
berörda myndigheter. Regeringen har också vidtagit åtgärder för att
säkerställa en fullgod beredskap för framtiden. Bl. a. har energirådet fått i
uppdrag att göra en översyn av beredskapen. Inom ramen för denna översyn
har statens strålskyddsinstitut (SSI) i skrivelse den 15 augusti 1986 lämnat
förslag till beredskapsförbättrande åtgärder. 1 förevarande del av propositionen
tar miljöministern upp de åtgärder som bör behandlas under nionde
huvudtiteln och som bör genomföras under innevarande budgetår. Åtgärderna
innefattar bl. a. automatisering av institutets gammamätstationer, komplettering
av befintliga mätinstrument på mejerier, utbildningsinsatser för
befattningshavare i kommuner och länsstyrelser, information till allmänheten
innefattande en informationsbroschyr till hushållen, resursförbättringar
för att stärka beredskapen, forskning m. m. Sammanfattningsvis innebär de
av SSI föreslagna åtgärderna en kostnad av 28 milj. kr., varav den svenska
kärnkraftsindustrin föreslås svara för 3 milj. kr. genom en höjning av den
särskilda avgiften som den betalar enligt förordningen (1976:247) om vissa
avgifter till statens strålskyddsinstitut. Miljöministern finner SSI:s förslag väl
avvägda. De föreslagna åtgärderna och uppdragen bör genomföras redan nu.
Mot den angivna bakgrunden föreslår regeringen riksdagen att anvisa 25
milj. kr. på tilläggsbudget I till bidrag till statens strålskyddsinstitut.

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om anslag. Det
tillstyrks således.

I några motioner framläggs förslag om utbyggnad av mätningsresurserna
för den radioaktiva strålningen. Enligt motion N105 av Lars Werner m. fl.
(vpk) bör påpekanden från generaltullstyrelsen om ökade resurser för
kontroll av importerade grönsaker och andra livsmedel uppmärksammas
(yrkande 6). I motion N108 (vpk) efterlyses som tidigare nämnts att
mätinstrument installeras i de hårt drabbade kommunerna. Enligt motion
NI 14 (c) bör ett landsomfattande förvarningssystem för radioaktiva olyckor
upprättas (yrkande 4). Myndigheternas kompetens bör stärkas (yrkande 6).
En monitor för radioaktivt jod bör placeras permanent i Gävle (yrkande 10).

Utskottet vill först beträffande strålningsmätberedskapen erinra om att
flera olika, landsomfattande system enligt strålskyddsinstitutet fanns i
beredskap när Tjernobylolyckan inträffade, nämligen SSI:s fasta mätstationer
för gammastrålning, FOA:s fasta mätstationer för mätning av radioaktiva
ämnen i luft, SGAB:s (Sveriges geologiska AB) flygmätningar och SSI:s
mätningar av radioaktiva ämnen i mejerimjölk. Dessa mätsystem kunde
snabbt sättas i gång, vilket ledde till att SSI redan 24 timmar efter larm kunde
presentera en bedömning att de högsta nivåerna i landet för markbestrålning
låg på ca 100 gånger bakgrundsstrålningen, en bedömning som visade sig
hålla även när mer omfattande mätningar gjorts. De omfattande mätningarna
var en huvudanledning till att utländska massmedia och ambassader sökte
sig till Sverige som var det land som kunde erbjuda bäst information.

Den största svagheten i mätberedskapssystemet var enligt strålskyddsinstitutet
att det förutsatte information i förväg om att utsläpp skett i omvärlden.
Den snabbaste av komponenterna, SSI:s gammastationer, avlästes en gång
per dygn, vilket alltså i sämsta fall kunde leda till en fördröjning av 24 timmar
innan larm slogs efter det att en förhöjd strålnivå registrerats. Denna svarstid
har nu minskats, och helautomatiska larmsystem är under konstruktion. En
annan lärdom är att bättre resurser behövs för kompletterande lokala
mätningar, t. ex. via kommuner och länsstyrelser. Detta håller nu på att
utredas.

Den pågående utredningen av behovet av mätinstrument innefattar enligt
vad utskottet erfarit även livsmedelsverkets samt miljö- och hälsoskyddsnämndernas
behov av mätutrustning. Det torde i första hand ligga på
livsmedelskontrollen att svara för att importerade livsmedel icke har för hög
radioaktivitet. I den mån tullverket har behov av egna instrument bör
överläggningar härom tas upp mellan myndigheterna. I nuvarande läge
avråder strålskyddsinstitutet kommunerna från att skaffa sig egna instrument.
Enligt institutets uppfattning finns det tillräcklig laboratorieexpertis
för dagens behov. Vidare krävs det i många fall mycket ingående kunskaper
för att rätt bedöma mätresultaten.

Enligt utskottets bedömning bör det ligga på de närmast berörda
myndigheterna, nämligen strålskyddsinstitutet och livsmedelsverket, att
bedöma behovet och placeringen av mätinstrument. Som framgår av
propositionen och av vad som anförts i det föregående pågår en utbyggnad av
mätresurserna, framför allt för att förbättra beredskapen inför ev. framtida
olycksfall. Befattningshavare i kommuner och länsstyrelser skall utbildas i

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

mätteknik. Något uttalande i frågan från riksdagens sida med anledning av
motionerna i nu berörd del påkallas icke, enligt utskottets mening.

I motionerna tas även upp en diskussion om behovet av forskning på olika
områden som aktualiseras av det radioaktiva nedfallet efter Tjernobylolyckan.
Enligt motion Nili (c) bör särskilda forskningsresurser tilldelas olika
forskningsinstitutioner i Umeå för att klarlägga såväl de omedelbara som
långsiktiga effekterna av det radioaktiva nedfallet i den nordnorrländska
miljön (yrkande 2). Enligt motion NI 14 (c) bör långsiktiga forskningsinsatser
kring livsmedelsproduktion och de areella näringarna öka. I motion NI 15 (c)
yrkas att forskningsprojekt startas på alla områden som avser vår livsmedelsförsörjning
i samband med radioaktivt nedfall (yrkande 6). Motionärerna
yrkar även att fiskeristyrelsens utredningsavdelning i Härnösand får i
uppdrag att utföra forskningsprojekt om rehabilitering av fiskevatten i det
mest nedfallsdrabbade området (yrkande 1). I motion NU0 (vpk) lämnas
förslag om riktad uppdragsforskning för framtagande av lämpliga typer av
cesiumfritt renfoder, gärna som utvecklingsprojekt inom samebyarna (yrkande
3). Slutligen begärs i motion N108 (vpk) att en probleminventering
görs i ett hårt drabbat område med fullständig redovisning över de problem
och önskemål som människorna där upplever som mycket påtagliga och som
på ett lämpligt sätt kan åtgärdas.

Utskottet finner för sin del att de förslag som framförs i motionerna i flera
fall är väl underbyggda. Vi har nu ett sällan förekommande tillfälle att öka
kunskaperna om radioaktiva ämnens uppträdande i naturen. Regeringen har
också i propositionen föreslagit anslag till forskning och studier till en
sammanlagd kostnad av 11,8 milj. kr. Bland dessa forskningsinsatser märks
upptags- och omsättningsmätningar med inriktning på jordbruksmark,
radioekologiska.mätningar av bl. a. renlav, aktivitetsmätningar på regnvatten,
dagvatten och reningsverk, beteendevetenskapliga studier (människors
oro) samt projekt angående radioaktiva ämnen i renar m. m. De nu
igångsatta forskningsprojekten syftar bl. a. till att få fram metoder för att
minska upptaget av radioaktivt cesium m. m. i växter och djur som kan
användas som livsmedel.

Enligt utskottets mening går den forskning som beskrivits i propositionen
till stora delar i linje med förslagen i motionerna. Det torde i första hand åvila
berörda myndigheter och forskningsorgan att prioritera ämnesområdena för
forskningen. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna
synes icke erforderlig.

Stockholm den 18 november 1986

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

91

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Kerstin
Gellerman (fp), Lennart Brunander (c), Jan Jennehag (vpk), Leif Marklund
(s), Kaj Larsson (s) och Ivar Virgin (m).

Avvikande meningar

1. Renkonto

Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Martin Segerstedt, Jan Fransson,
Margareta Winberg, Leif Marklund och Kaj Larsson (alla s) anser att fjärde
stycket på s. [89] bort ha följande lydelse:

Utskottet har förståelse för behovet av någon form av resultatutjämning
vid en eventuellt onormalt hög utslaktning av ren med anledning av
Tjernobylolyckan. Detta behov har accentuerats av det klimat som just nu
råder i Norrbotten och Västerbotten. Regn som fryser och bildar en tjock
isskorpa på marken kan medföra att betning blir mycket svår. Det finns
således flera skäl som nu talar för en utjämning av inkomster över flera år.

Den parallell som i sammanhanget dragits mellan skogskonto och renkonto
är dock inte relevant. Bakgrunden till skogskonton är det faktum att
skogsuttag görs med långa tidsintervaller medan renslakt normalt återkommer
varje år med relativt obetydliga fluktuationer i inkomster som resultat.
Enligt vad utskottet erfar medger nuvarande skatteregler, med både en
gynnsam lagervärdering samt enligt supplementärregel I en förmånlig
nedskrivning av lagret, en spridning av inkomsterna på flera år. Detta synes
enligt utskottets mening tillgodose det behov som uppenbarligen finns i dag.

Utskottet vill även erinra om motion N108 av John Andersson (vpk) som
visar på andra gruppers behov av stöd och hjälp som följd av kärnkraftsolyckan.
Ett införande av renkonto för samerna skulle kunna bidra till en orättvisa
gentemot dessa grupper i fjällområdena.

Utskottet avstyrker således, med hänvisning till det anförda, motionsyrkandena
om införande av renkonto.

2. Riktlinjer för ersättning m. m.

Jan Jennehag (vpk) anser

dels beträffande riktlinjerna för ersättning att den del av utskottets yttrande
på s. [86] som börjar med ”Sorn framhålls” och slutar med ”om förskottsbetalning”
bort ha följande lydelse:

Som framhålls (= utskottet) om förskottsbetalning. Näringsutskottet
bör föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion N108.

dels beträffande mätningsresurser att den del av utskottets yttrande som på
s. [90] börjar med ”Enligt utskottets” och på s. [91] slutar ”utskottets
mening” bort ha följande lydelse:

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

Som framhålls i motion N105 är det angeläget att importerade lika väl som
svenska grönsaker och andra livsmedel undersöks i strålningshänseende.
Utskottet tillstyrker således yrkande 6 i motion N105. Utskottet biträder
även förslaget i motion N108 att kommunerna i de mest drabbade områdena
får tillgång till mätinstrument och att allmänheten ges tillfälle till gratis
provtagning.

dels beträffande forskning att den del av utskottets yttrande på s.12 som
börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”icke erforderlig” bort ha
följande lydelse:

Utskottet biträder de förslag om forskning som framförts i ett par
motioner. Näringsutskottet bör således föreslå att riksdagen gör ett uttalande
om angelägenheten av att en probleminventering görs i linje med vad som
föreslagits i motion N108. En riktad uppdragsforskning för att få fram
lämpliga typer av cesiumfritt renfoder bör utföras i enlighet med förslaget i
motion N110.

NU 1986/87:12

Bilaga 5

(JoU 1986/87:3 y)

93

Innehåll

NU 1986/87:12

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Huvudsakligt innehåll 3

Förslagm. m 4

Motionerna 5

Allmän bakgrund 8

Utskottet 10

Inledning 10

Beredskapshöjande åtgärder 10

Bakgrund 10

Åtgärder av statens räddningsverk m.fl 11

Åtgärder av statens strålskyddsinstitut m.fl 17

Inköp av kommunikationsutrustning 20

Övrigt 20

Åtgärder för att mildra konsekvenserna av det radioaktiva nedfallet i

Sverige 22

Ersättningar på grund av nedfallet 22

Stöd till rennäringen 26

Övrigt 30

Internationella åtgärder 31

Internationella konventioner 31

IAEA:s uppgifter 34

Hemställan 36

Reservationer 39

1. Framtida information (vpk) 39

2. Planläggning för kärnkraftsberedskapen (fp, c, vpk) 40

3. Förstärkning av civilförsvaret (fp) 40

4. Beredskapskompetensen i norra Sverige (fp, c, vpk) 40

5. Alarmering (vpk) 41

6. Finansiering av de åtgärder som statens räddningsverk m. fl. avses
genomföra (c, vpk) 41

7. Finansiering av de åtgärder som statens räddningsverk m. fl. avses
genomföra (fp) 42

8. Finansiering av de åtgärder som statens strålskyddsinstitut m. fl.
avses genomföra (c, vpk) 43

9. Extra medel till generaltullstyrelsen (c, vpk) 43

10. Förrådshållning av jodtabletter (c) 44

11. Forskning (vpk) 44

12. Miljökommission (c) 45

13. Riktlinjer för ersättning på grund av radioaktivt nedfall (m, fp) .. 45

14. Riktlinjer för ersättning på grund av radioaktivt nedfall (c) 46

15. Renkonto (m, c) 46 94

16. Renkonto (fp) 47 NU 1986/87:12

17. Mätutrustning (vpk) 47

18. Hälsoundersökningar (c, vpk) 48

19. Anslutningen till internationella konventioner om ansvarighet för
skador som har orsakats av atomolyckor (c) 48

20. Svenska bestämmelser för ersättning vid atomolyckor (c) 49

21. Säkerhetshöjande åtgärder (m, fp, c) 49

22. IAEA:sroll(c, vpk) 50

23. Internationell avveckling av kärnkraftgen (c, vpk) 50

Bilagor

1. Skatteutskottets yttrande 1986/87:1 y om vissa åtgärder m.m.
efterTjernobylolyckan 51

2. Lagutskottets yttrande 1986/87:1 y om ändring av atomansvarighetslagen
55

3. Försvarsutskottets yttrande 1986/87:1 y över bilaga 1 i proposition
1986/87:18 om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan jämte
motioner 60

4. Socialutskottets yttrande 1986/87:3 y om vissa åtgärder m.m.
efter Tjernobylolyckan 71

5. Jordbruksutskottets yttrande 1986/87:3 y om vissa åtgärder m. m.
efter Tjernobylolyckan 80

95

gotab Stockholm 1986 11937