Näringsutskottets betänkande

1986/87:1

om prissättningen i detaljhandeln

1986/87:1

Ärendet

I motion 1985/86:N249 av Grethe Lundblad m. fl. (s) hemställs att riksdagen
uttalar sig för att prissättningssystemet blir föremål för en översyn.

Sammanfattning

Med hänvisning till prissättningsmetoderna inom detaljhandeln framförs i en
motion (s) önskemål om en översyn av prissättningssystemet. Enligt
motionärerna innebär metoden med procentuella påslag på inköpspriserna
att produkter av högre kvalitet diskrimineras. Motionen avstyrks av utskottet,
som anser att marknadsprissättning så långt möjligt bör tillämpas.

Motionen

När procentuella påslag på leverantörpriserna tillämpas vid prissättningen
inom detaljhandeln får det till följd att varor av högre kvalitet missgynnas,
anför motionärerna. Priserna borde i stället fastställas separat för varje
varuparti. Enligt motionärerna är lagstiftningen om prissättningsregler
bristfällig, och någon frivillig ändring av prissättningsförfarandet inom
detaljhandeln anser de inte vara att vänta.

Uppgifter i anslutning till motionen
Tidigare riksdagsbehandling

Prissättningsmetoderna inom detaljhandeln har behandlats i riksdagen vid
åtskilliga tillfällen sedan mitten av 1970-talet. Diskussionen, som huvudsakligen
har gällt prissättningen på kläder och skor, baseras på beklädnadsdetaljhandelns
praxis att tillämpa procentuella påslag på varans inköpspris. Även
om påläggsprocenten varierar blir resultatet att pålägget i kronor räknat ökar
med stigande inköpspris. Vad som har ifrågasatts är om dessa högre påslag
motsvaras av ökade kostnader för inköp och försäljning av varorna. Frågan
har särskilt uppmärksammats för svensktillverkade varor, som ofta återfinns
i de högre prisklasserna.

När näringsutskottet för två år sedan behandlade en motion med samma
inriktning som den nu aktuella lämnade utskottet (NU 1984/85:6) inlednings- 1

1 Riksdagen 1986187.17sami. Nr 1

vis en utförlig redogörelse för den tidigare behandlingen av denna fråga i
riksdagen. Det då aktuella motionsyrkandet gick ut på att riksdagen hos
regeringen skulle anhålla att statens pris- och kartellnämnd (SPK) fick i
uppdrag att vid överläggningar med handels- och marknadsföringsorganisationer
kräva sådana kostnadsrelaterade prispåslag som inte diskriminerade
produkter av högre kvalitet eller av svensk tillverkning. Motionen avslogs av
riksdagen på utskottets förslag. Utskottet anförde bl. a.:

Några särskilda skäl till att regeringen genom SPK generellt skulle ingripa i
detaljhandelns prissättning och därvid kräva att kostnadsrelaterade prispåslag
tillämpas föreligger enligt utskottets mening inte. Ett sådant förfarande
skulle innebära ett alltför långtgående ingrepp i prisbildningen inom svensk
detaljhandel, vilken i allt väsentligt får förutsättas äga rum på marknadsmässiga
villkor och utifrån marknadsmässiga bedömningar. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om SPK:s åliggande enligt instruktionen att bl. a.
insamla och analysera uppgifter om priser och marginaler för förnödenheter
och tjänster i olika förädlings- och distributionsled inom landet, att genom
sammanställning av sådana uppgifter och av prisuppgifter från utlandet
klarlägga prisutvecklingen samt att undersöka prisbildningen inom ett visst
område av näringslivet om prisutveckling, konkurrensförhållanden eller
andra omständigheter ger anledning till det.

Utskottet konstaterade vidare att från konsumentsynpunkt flera aspekter
kunde läggas på den fråga som aktualiserades i motionen. Ändrade
prissättningsmetoder kunde komma att gynna vissa konsumentgrupper men
missgynna andra. Under förutsättning av oförändrade marginaler totalt
skulle t. ex. en minskning av påläggsprocenten för varor i högre prisklasser
leda till att det behövdes större påslag för de billigare produkterna. Detta
riskerade att stå i strid med intresset av att lågprisalternativ kan erbjudas
konsumenterna.

Slutligen noterade utskottet att SPK:s undersökningar av den textila
beklädnadshandeln inte hade påvisat någon diskriminering av svenska
produkter till förmån för importerade varor vid påläggskalkyleringen. För
svenska och importerade varor i samma prisklass tillämpades i stort samma
procentuella pålägg.

Ett liknande motionskrav behandlades även förra året av utskottet (NU
1985/86:3). Det gav inte anledning till något ändrat ställningstagande från
utskottets sida. Yrkandet i motionen gick också ut på att SPK genom
överläggningar med företagen skulle påverka prisutvecklingen i dess helhet.
Även detta avstyrktes av utskottet, som bl. a. erinrade om ett uttalande av
finansminister Kjell-Olof Feldt i 1983 års finansplan. Inför fastställandet av
nya riktlinjer för SPK:s prisövervakning anförde han att det borde vara en
utgångspunkt för dessa riktlinjer att företagen själva skulle avgöra vilka
priser som skulle tillämpas. Ingripanden från det allmännas sida i syfte att
påverka prissättningen i enskilda fall borde enligt finansministern ske
sparsamt. Utskottet framhöll emellertid betydelsen av SPK:s allmänna
utredningsverksamhet avseende pris- och konkurrensförhållanden. Genom
sin prisövervakning och information i anslutning till denna - t. ex. genom
lokala prisnivåundersökningar - bidrar SPK till att hålla priserna tillbaka.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

NU 1986/87:1

Utredning om företagens prissättningsbeteende

Med hänvisning till att prisutvecklingen spelar en avgörande roll för
stabiliseringspolitiken och att kunskaperna om prisbildningsprocessen är
begränsade uppdrog finansdepartementet i september 1985 åt SPK att för
långtidsutredningen 1987 genomföra en undersökning av företagens prissättningsbeteende.
Undersökningen skall avse viktigare branscher och omfatta
producent-, distributions- och handelsleden.

Med utgångspunkt i känd teori och med hjälp av SPK:s praktiska
erfarenheter av prisbildningen skall modeller för prisbildningen tas fram.
Utifrån dessa modeller skall skattningar av empiriska samband för långtidsutredningens
modellsystem utarbetas. Kartläggningen skall inriktas främst
mot prisutvecklingens beroende av marknadssituation, import- och exportförhållanden,
kostnadssamband och produktionsförhållanden, speciellt kapacitetsutnyttjandet.
Även frekvensen av prisändringar och kalkylmetoderna
skall studeras. Hur förväntningar om den framtida pris- och kostnadsutvecklingen
påverkar prissättarna vill finansdepartementet också ha belyst.
Utredningen beräknas bli färdigställd i december 1986. Enligt uppgift från
SPK kommer dock prissättningsmetoderna inom detaljhandeln inte att
speciellt belysas i utredningen, utan denna är huvudsakligen inriktad på
prisbildningen i producentledet.

SPK om priser och pålägg i textil- resp. skodetaljhandeln år
1985

SPK har i två rapporter (SPK:s utredningsserie 1986:5 och 1986:6) redovisat
priser och pålägg inom textil beklädnadshandel resp. skodetaljhandel år
1985. Uppgifterna avser förhållandena för den reguljära försäljningen.
Varor som har sålts till nedsatta priser -1, ex. vid realisationer - har sålunda
inte medtagits i undersökningarna.

Detaljhandelns pålägg på kläder uppgick enligt SPK:s rapport till i
genomsnitt 95 % år 1985. För resp. plaggtyp varierade procentpåläggen
kraftigt eller från 50-60 % till 140-150 %. Påläggen varierade såväl mellan
olika företag som mellan olika modellvarianter av samma plaggtyp inom ett
företag. Procentpåläggen var genomsnittligt sett ungefär lika höga för
svenska och importerade kläder. Omräknat med hänsyn till plaggsammansättning,
prisklasser m. m. i den inhemska tillverkningen var det genomsnittliga
pålägget för importerade kläder ca 5 procentenheter högre än för
svensktillverkade plagg.

För skor uppgick detaljhandelns pålägg till i genomsnitt 93 % år 1985. Av
SPK:s undersökning framgår att det förelåg en betydande variation i
procentpålägg inom varje inköpsprisklass. I undersökningen har sambandet
mellan å ena sidan procentpålägg och å andra sidan skomodell, material,
kundkategori, företagstyp, tillverkningsland, säsong och inköpspris studerats
med hjälp av regressionsanalys. I en sådan analys försöker man förklara
sambandet mellan en beroende variabel - i detta fall procentpålägget - och
ett antal oberoende variabler med hjälp av en matematisk modell. I analysen
kunde dock endast en mindre del av variationen i procentpålägg förklaras.

NU 1986/87:1

Enligt SPK är spridningen av påläggen till stor del betingad av orsaker som
inte är mätbara och därmed inte möjliga att behandla med denna analysteknik.

Utskottet

I motion 1985/86:N249 (s) föreslås att riksdagen skall uttala sig för en översyn
av prissättningssystemet. Förslaget tar sikte på att en enligt motionärerna
mera rättvisande prissättning inom detaljhandeln skall åstadkommas. När
priserna fastställs med ledning av procentuella påslag på inköpspriserna
missgynnas varor av högre kvalitet, anför motionärerna.

Som inledningsvis (s. 1) har nämnts har detaljhandelns prissättningsmetoder
varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen vid flera tillfällen. De två
senaste åren har motionsyrkanden i denna fråga gått ut på att statens pris- och
kartellnämnd (SPK) skulle få i uppdrag att genom överläggningar påverka
prissättningen inom detaljhandelsledet. Detta önskemål har avvisats med
motivering att den tilltänkta ordningen skulle innebära ett alltför långtgående
ingrepp i prisbildningen (NU 1984/85:6, NU 1985/86:3). Utskottet har
också anfört att ändrade prissättningsmetoder kan komma att gynna vissa
konsumentgrupper men missgynna andra. Vid förra årets behandling av
ämnet erinrade utskottet också om att finansminister Kjeli-Olof Feldt i 1983
års finansplan hade uttalat att nya riktlinjer för SPK:s prisövervakning borde
ha som en utgångspunkt att företagen själva skall avgöra vilka priser som
skall tillämpas.

Utskottet finner inte skäl att med anledning av årets motion i ärendet
ompröva det tidigare ställningstagandet. Så långt möjligt bör prisbildningen
ske på marknadsmässiga villkor och utifrån marknadsmässiga bedömningar.
För att en sådan prissättning skall vara rationell från samhällsekonomisk
synpunkt måste dock konkurrensen på marknaden vara effektiv. Utskottet
vill därför i det sammanhanget framhålla betydelsen av den konkurrensvårdande
verksamhet som bedrivs av näringsfrihetsombudsmannen och statens
pris- och kartellnämnd.

Avslutningsvis önskar utskottet fästa uppmärksamhet på den betydande
spridning av procentpåläggen som förekommer i detaljhandeln. SPK:s
undersökning av skodetaljhandeln år 1985 (se s. 3) visar att de procentuella
påläggen varierade kraftigt inom varje inköpsprisklass. SPK har i sin
undersökning kunnat förklara endast en mindre del av denna variation med
de i analysen medtagna variablerna. Detta är, menar utskottet, ett belägg för
att prisbildningen inom detaljhandeln styrs också av andra faktorer än den
som motionärerna har uppmärksammat.

Med hänvisning till det nu sagda avstyrks motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1985/86:N249.

Stockholm den 14 oktober 1986

På näringsutskottets vägnar

NU 1986/87:1

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar
(m), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Birgitta Johansson (s), Åke
Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),
Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Lars
Ahlström (m) och Mats Lindberg (s).

Särskilt yttrande

Jörn Svensson (vpk) anför:

I och med de stora affärskedjornas stärkta grepp över marknaden har
prismanipulationer inom handeln fått ökad utbredning. Det finns därför skäl
att fortsättningsvis ägna skärpt uppmärksamhet åt prissättningen inom
detaljhandeln. Att hävda att prissättningen är ”marknadens” ensak är att
utlämna konsumenterna och att hänge sig åt illusioner beträffande den
nutida marknadens och prisbildningens struktur och mekanismer.

NU 1986/87:1

loirn 1986 11586