Lagutskottets betänkande
1986/87:32

om ny konkurslag m. m. (prop. 1986/87:90
delvis, prop. 1986/87: 86 delvis och prop.
1986/87:89 delvis)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:90 vari föreslås att 1921 års
konkurslag ersätts av en ny lag i ämnet. I propositionen föreslås vidare ett
stort antal av den nya konkurslagen föranledda ändringar i andra författningar.

Konkurslagstiftningen har sedan 1960-talet undergått en fortlöpande
revision. År 1975 genomfördes en genomgripande reform av den materiella
konkursrätten, och år 1979 skedde en omgestaltning av formerna för konkursförvaltningen
och tillsynen över den. År 1980 infördes i konkurslagen
bestämmelser om näringsförbud. Det nu föreliggande förslaget utgör sista
ledet i reformverksamheten. Förslaget innebär bl. a. att uppdelningen i
ordinär och mindre konkurs slopas och ersätts med ett enhetligt förfarande.
I den nya ordningen skall bevakningsförfarande äga rum först efter
särskilt beslut av rätten. Det föreslås också att konkursdomarinstitutionen
avskaffas och att konkursdomarens uppgifter övertas av konkursdomstolen
som sådan. Vidare innehåller förslaget den nyheten att förvaltaren ges
en lagfäst möjlighet att vid bedömningen av olika frågor som rör förvaltningen
beakta inte bara borgenärsintressena utan i viss utsträckning även
intresset att långsiktigt främja sysselsättningen. I fråga om den materiella
konkursrätten innehåller förslaget vissa ändringar som syftar till att utvidga
återvinningsmöjligheterna. Konkurslagstiftningen har också setts över
redaktionellt. I samband därmed har vidtagits en del ändringar i syfte att
tillgodose intresset av systematisk klarhet.

I betänkandet behandlar utskottet vidare dels fyra med anledning av
propositionen väckta motioner, dels en under riksmötet 1986/87 väckt
fristående motion.

Företrädare för LO, TCO, Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen
har inför utskottet framfört synpunkter på propositionen såvitt
avser frågorna om beaktande av sysselsättningspolitiska intressen och ett
enhetligt konkursförfarande.

Utskottet tillstyrker förslaget till ny konkurslag jämte följdändringar i
andra författningar. Vidare förordar utskottet, med anledning av en motion
(fp), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om jävsbestämmelser för konkursförvaltare. Övriga motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer. I två reservationer (m, fp,
c) berörs reglerna om återvinning och i två reservationer (m, fp) resp. (c)
frågan om förvaltares möjlighet att beakta sysselsättningsintresset.

1 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 32

LU

1986/87: 32

Propositionerna

I proposition 1986187:90 föreslår regeringen (justitiedepartementet) att
riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. konkurslag,

2. lag om ändring i ackordslagen (1970:847),

3. lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som
omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge,

4. lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat
i Danmark, Finland, Island eller Norge,

5. lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i
annat nordiskt land,

6. lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i
annat nordiskt land,

7. lag om ändring i äktenskapsbalken,

8. lag om ändring i jordabalken,

9. lag om ändring i vattenlagen (1983: 291),

10. lag om ändring i rättegångsbalken,

11. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

12. lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,

13. lag om ändring i utsökningsbalken,

14. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg,

15. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

16. lag om ändring i lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar,

17. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000)

18. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987: 000)

19. lag om ändring i sparbankslagen (1987: 000)

20. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:000)

21. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

22. lag om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar,

23. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som
köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

24. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

25. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

26. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979),

27. lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran hos
hotellgäst,

28. lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar
till helt krontal, m. m.,

29. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974: 157),

30. lag om ändring i passlagen (1978: 302),

31. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

32. lag om ändring i lagen (1984: 81) om fastighetsmäklare.

Över lagförslagen 1, 11, 26, 30 och 31 har lagrådets yttrande inhämtats.

Lagförslagen 17, 18, 19 och 20 har överlämnats till näringsutskottet för
behandling i samband med proposition 1986/87:12 om ny banklagstiftning.
Övriga lagförslag återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

LU 1986/87: 32

2

I proposition 1986187:86 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter LU 1986/87: 32
hörande av lagrådet - såvitt nu är i fråga (lagförslag 27) — att riksdagen
antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i konkurslagen
(1987:000).

Lagförslaget återfinns i bilaga 2 till betänkandet. Ett av lagförslagen i
propositionen har behandlats i betänkandet LU 1986/87:28 och övriga
lagförslag har utskottet behandlat i betänkandet LU 1986/87: 26.

I proposition 1986187:89 föreslår regeringen (justitiedepartementet) -såvitt nu är i fråga (lagförslag 10) - att riksdagen antar i propositionen
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister.

Lagförslaget, som av justitieutskottet överlämnats till lagutskottet, återfinns
i bilaga 3 till betänkandet. Övriga lagförslag i propositionen har
behandlats av justitieutskottet i betänkandet JuU 1986/87: 31.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför nedan på s. 6.

Motionsyrkanden

I. Med anledning av proposition 1986/87:90 väckta motioner

Motion 1986/87:L133 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget att det införs
en skyldighet för förvaltaren att i viktigare förvaltningsfrågor höra tillsynsmyndigheten,

2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att förvaltaren ges
möjlighet att ta hänsyn till andra viktiga intressen än borgenärsintresset,

3. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser omvänd bevisbörda för
närstående.

Motion 1986/87: L134 av Bengt Harding Olson m. fl. (fp) vari såvitt nu är i
fråga yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående en alternativ ordning vad gäller framtida
tillsynsmyndighet,

2. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i 4 kap. 5 § att den
omvända bevisbördan för närstående tas bort,

3. att riksdagen beslutar att avslå 7 kap. 8 § andra stycket som gäller
förvaltarens möjlighet att vid avvecklingen av konkursbo ta hänsyn till vad
som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående regler för utseende av förvaltare,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till sådan
ändring i konkurslagen att jävsbestämmelser införs.

Motion 1986/87:L135 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar anta följande förslag till ändring i proposition 1986/87:90 såvitt
avser konkurslagen.

3

Propositionens förslag

Motionärernas förslag

LU 1986/87:32

7 kap.

8 §

avveckling av boet.

Det åligger förvaltaren

Första stycket hindrar inte att
förvaltaren vid en avveckling av
boet beaktar vad som är ägnat att
långsiktigt främja sysselsättningen,
om det kan ske utan att borgenärernas
rätt nämnvärt förringas.

Därjämte skall förvaltaren vid
avveckling av boet ta till vara intresset
av en långsiktig sysselsättning,
om detta kan ske utan att borgenärernas
rätt avsevärt förringas.

9 §

Förvaltaren är skyldig gäldenären eller tillsynsmyndigheten.

10 §

I viktigare frågor lämpligen kan ske.

Förvaltaren är skyldig att inhämta
sådana upplysningar från de anställda
som kan gagna sysselsättningens
intresse.

Förvaltaren är skyldig att informera
de anställda om förvaltningsåtgärder
av betydelse.

Motion 1986187: LI36 av Martin Olsson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att den nya konkurslagen jämte av denna
föranledda ändringar i andra lagar skall träda i kraft den 1 januari 1989,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om vikten av tillämpningen av den föreslagna
bestämmelsen i 7 kap. 8 § om konkursförvaltarens vidgade uppgifter,

3. att riksdagen beslutar att i konkurslagen införa en reglering om konkursförvaltarens
informationsskyldighet om konkursförvaltningen m. m.
så som i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att konkurslagens 4 kap. 6 § första stycket skall
ha följande lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

4 kap.

6 §

En gåva går åter, om den har full- En gåva går åter, om den har fullbordats
senare än sex månader före bordats senare än sex månader före

fristdagen. En gåva som har full- fristdagen. En gåva som har fullbordats
dessförinnan men senare bordats dessförinnan men senare

än ett år eller, när den skett till nå- än ett år eller, när den skett till någon
som är närstående till gäldenä- gon som är närstående till gäldenären,
tre år före fristdagen, går åter, ren, tre år före fristdagen, går åter,

om det inte visas att gäldenären ef- om det inte visas att gäldenären efter
gåvan hade kvar utmätningsbar ter gåvan var eller genom förfaran egendom

som uppenbart motsvara- det blev insolvent,

de hans skulder.

4

II. Vid 1986/87 års riksmöte väckt fristående motion

LU 1986/87:32

Motion 1986/87: L303 av Hans Nyhage och Bengt Harding Olson (m, fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående bristande skyldighet för den som återtar konkursanmälan
att meddela kreditupplysningsregistren.

Utskottet

Inledning

Den nu gällande konkurslagen (KL) tillkom 1921. Den har sedan 1960-talet
blivit etappvis reformerad. På grundval av ett av lagberedningen framlagt
betänkande (SOU 1970:75) Utsökningsrätt X vidtogs år 1975 genomgripande
förändringar i KL (prop. 1975:6, LU 12, rskr. 91). Därvid infördes
bl. a. nya konkursgrunder och återvinningsregler. I det sammanhanget
gjordes också en översyn av förfarandet vid prövningen av en konkursansökan.
Konkurslagskommittén, som hade till uppgift att göra en allmän
översyn av konkurslagstiftningen, lade därefter fram ett betänkande (SOU
1977:29) Konkursförvaltning, vilket år 1979 (prop. 1978/79:105, LU 19,
rskr. 309) ledde till att systemet med s. k. fattigkonkurser avskaffades och
ersattes med en ny ordning för handläggning av de mindre konkurserna.
Samtidigt upphävdes institutionen rättens ombudsman. I stället skulle
tillsynen över konkursen utövas av en särskild tillsynsmyndighet, som
organisatoriskt knöts till vissa kronofogdemyndigheter. Vid det tillfället
infördes också nya regler om konkursgäldenärens skyldigheter under konkurs.

Den proposition som nu föreligger till behandling bygger väsentligen på
konkurslagskommitténs slutbetänkande (SOU 1983: 24) Ny konkurslag.
Betänkandet omfattar dels en översyn i sak av de delar av KL som inte
tidigare reviderats, dels en formell och redaktionell bearbetning av KL i
dess helhet. I några hänseenden grundar sig propositionen på annat material
än det som lagts fram av konkurslagskommittén. Avsnittet om återvinning
bygger sålunda på ett av den s. k. EKO-kommissionen framlagt delbetänkande
(SOU 1983: 60) Återvinning i konkurs. Vad slutligen gäller förslagen
om införande av ett enhetligt konkursförfarande och möjligheter för
förvaltaren att vid avvecklingen av boet i viss utsträckning beakta även
andra intressen än de rena borgenärsintressena saknar de förslagen motsvarighet
i något kommittébetänkande; de har utarbetats under justitiedepartementets
beredning av lagstiftningsärendet.

5

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1921 års konkurslag ersätts av en ny lag i
ämnet. Den nya lagen innehåller flera sakliga nyheter och innefattar därjämte
en omfattande redaktionell översyn och systematisering av konkurslagstiftningen.
Bland de sakliga förändringarna kan följande nämnas. De
nuvarande båda handläggningsformema för ordinär konkurs resp. mindre
konkurs slås samman till ett förfarande med i huvudsak handläggningen av
mindre konkurser som förebild. En annan ändring som rör den formella
regleringen är att konkursdomarinstitutionen avskaffas och ersätts av konkursdomstolen,
dvs. tingsrätten, som sådan. Omgestaltningen av själva
systemet medför behov av nyordning i alla de fall där förfarandet för
närvarande är utformat på olika sätt i ordinär och mindre konkurs.

När det gäller förvaltarfunktionen föreslås att förvaltaren ges möjlighet
att vid avveckling av boet beakta - förutom de rena borgenärsintressena
— vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen, om det kan ske
utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas. Vidare vidgas kretsen av
dem förvaltaren skall höra i viktigare förvaltningsfrågor till att omfatta
även tillsynsmyndigheten. Förvaltarens utrednings- och uppgiftsskyldighet
blir också något större. Förvaltaren bör sålunda i förvaltarberättelsen
ange vid vilken tidpunkt insolvensen kan antas ha inträtt och om det finns
anledning anta att det på associationsrättslig grund uppkommit skyldighet
för någon att återbära erhållen betalning eller att erlägga skadestånd. Han
bör också, om det är möjligt och anledning finns därtill, ange vid vilken
tidpunkt skyldighet kan antas ha inträtt enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen
att upprätta särskild balansräkning. I detta sammanhang kan också nämnas
att förvaltaren i vissa fall lättare skall kunna få tillgång till räkenskapsmaterial
som rör gäldenärens bo. Vidare skall förvaltaren i större utsträckning
än för närvarande tillämpa mer utvecklade bokföringsprinciper vid redovisningen
av förvaltningen.

I avsnittet om återvinning föreslås ett flertal ändringar i syfte att vidga
återvinningsmöjligheterna. När fråga är om återvinning av en otillbörlig
rättshandling skall medkontrahent som är närstående till gäldenären anses
ha känt till eller bort känna till gäldenärens insolvens och de omständigheter
som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Återvinning skall dock inte äga
rum om det görs sannolikt att den närstående varken hade eller bort ha
sådan kännedom. En annan ändring avser temat för medkontrahentens
motbevisning vid återvinning av gåva och andra benefika rättshandlingar.
Till skillnad från vad som för närvarande gäller skall bevisningen enligt
propositionen avse gäldenärens sufficiens och inte hans solvens. I dessa
fall förlängs också återvinningsfristerna beträffande rättshandlingar med
närstående från två till tre år. Vidare föreslås att bestämmelsen om återvinning
av lön m. m. till den del den är uppenbart oskälig skall gälla generellt
och inte enbart närstående. Även de frister som gäller för väckande av
återvinningstalan ändras till återvinningssökandens förmån.

Som en följd av införandet av ett enhetligt konkursförfarande kommer
bevakning inte i något fall att vara obligatorisk utan äga rum endast efter
beslut av konkursdomstolen. När bevakningsförfarande anordnas kommer

LU 1986/87:32

6

tillvägagångssättet vid såväl bevakning som anmärkning att förbli i stort
sett oförändrat. Det skall dock bli möjligt att även efter anmärkningstidens
utgång ändra grunden för en anmärkning. Vidare skall en efterbevakande
borgenär åläggas att betala en bestämd avgift i stället för att som nu svara
för de med efterbevakningen förenade kostnaderna.

I fråga om utdelning i konkurs innehåller propositionen ett förslag som
närmast innebär en anpassning till rådande praxis. Då konkurs avskrivs på
grund av otillräckliga tillgångar skall eventuellt överskott, sedan konkurskostnaderna
och andra skulder som boet ådragit sig har betalts, överlämnas
till bäst berättigad borgenär under förutsättning att det står klart hur
medlen skall fördelas och tillsynsmyndigheten har medgett det. Råder
klarhet om medelsfördelningen får även vid efterutdelning tillgängliga medel
delas ut till bäst berättigad borgenär. Reglerna om interimsutdelning
och förskottslyftning slås samman till ett förfarande, kallat förskottsbetalning.
I dessa regler inarbetas det i praxis utvecklade förfarandet med
underhandsutdelning. När det gäller konkurskostnaderna föreslås att förbudet
att räkna förvaltararvodet efter tid avskaffas. Det skall också —
liksom nu gäller i mindre konkurser — vara möjligt att pröva arvodesanspråk
utan att hålla förhandling. Vidare skall det bli lättare för en förvaltare
att få förskott på arvodet.

Informationsplikten bibehålls i den nya konkurslagen i princip oförändrad.
I vissa särskilt angivna fall får emellertid kungörelse ersättas med
skriftliga underrättelser till borgenärerna.

Den nya konkurslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988. I samband
därmed skall KL och lagen (1921:226) om nya konkurslagens införande
och vad i avseende därå skall iakttas upphävas. I fråga om konkurser
som beslutats före ikraftträdandet skall dock enligt förslaget KL fortfara
att gälla, utom så till vida att konkursdomarinstitutionen föreslås bli omedelbart
avvecklad.

Allmänna överväganden

Sorn tidigare nämnts kom den nuvarande konkurslagen till år 1921. Sedan
dess har lagen ändrats åtskilliga gånger. Inte minst under senare år har
omfattande och betydelsefulla ändringar genomförts. Dessa ändringar har
emellertid inte i någon mer väsentlig mån berört KL: s ursprungliga utformning
och systematik. Genom att nya regler efter hand arbetats in i
KL: s regelverk har lagen blivit alltmer svåröverskådlig, och en redaktionell
och systematisk översyn av lagen har sedan länge framstått som
önskvärd.

Det förslag till en ny konkurslag som läggs fram i propositionen innefattar
enligt utskottets mening en välbehövlig modernisering och förenkling
av konkurslagstiftningen. Förtjänstfullt är vidare att ett betydande arbete
lagts ned på att mer konsekvent än vad som är fallet med KL avgränsa
regler som sakligt hör ihop och föra samman dem i särskilda kapitel. Det
till grund för propositionen liggande förslaget från konkurslagskommittén
har också fatt ett mycket positivt mottagande av remissinstanserna, och
lagrådet har för sin del fällt det allmänna omdömet att lagförslaget som
helhet är en vällyckad lagstiftningsprodukt rättstekniskt sett.

LU 1986/87: 32

7

Utskottet kan således konstatera att förslaget i propositionen sorn helhet
är väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. I det följande kommer
utskottet därför att ta upp endast de frågor som har anknytning till motionerna
eller som eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. Innan så
sker vill utskottet emellertid behandla två från systematiska utgångspunkter
viktiga spörsmål.

Enligt nu gällande KL finns två former för handläggning av en konkurs,
ordinär konkurs och mindre konkurs. Vad som bl. a. skiljer de båda handläggningsformerna
åt är att i en ordinär konkurs borgenärerna i särskild
ordning skriftligen anmäler sina fordringar, bevakning, och att fordringarnas
giltighet och förmånsrätt prövas i ett speciellt förfarande, det s.k.
anmärkningsförfarandet. En mindre konkurs gestaltar sig på olika sätt
beroende på om tillgångarna räcker till konkurskostnaderna eller ej.
Understiger tillgångarna konkurskostnaderna skall konkursen avskrivas,
sedan gäldenären avlagt ed på konkursbouppteckningen. Om tillgångarna
däremot förslår till mer än att täcka kostnaderna för konkursen, skall i
princip ett fullständigt konkursförfarande äga rum. Det skiljer sig dock från
förfarandet i en ordinär konkurs genom att något formligt bevakningsförfarande
inte anordnas utan borgenärerna får formlöst ge till känna sina
anspråk. Det stora flertalet konkurser handläggs numera enligt reglerna om
mindre konkurs. KL: s bestämmelser avser emellertid i första hand att
styra tillvägagångssättet i en ordinär konkurs; vad som gäller i fråga om de
mindre konkurserna framgår väsentligen endast av hänvisningar till reglerna
om ordinär konkurs.

Förslaget i propositionen innebär att det införs ett enhetligt konkursförfarande
huvudsakligen efter mönster av handläggningen i mindre konkurs.
Den föreslagna ordningen har enligt utskottets mening betydande fördelar
från systematisk synpunkt och bidrar väsentligt till en ökad överskådlighet
och klarhet, något som enligt vad utskottet ovan framhållit är positiva drag
i den nya konkurslagen. Utskottet finner det också naturligt att tillvägagångssättet
i mindre konkurs tas till utgångspunkt vid utformningen av det
enhetliga förfarandet. Härigenom uppnås en välmotiverad anpassning till
den utveckling som skett genom att de ordinära konkursernas andel av det
totala antalet konkurser minskat alltmera. Även förhållandevis omfattande
konkurser handläggs numera i den förenklade ordningen utan att därav
förmärkts några större olägenheter. Ett formellt bevakningsförfarande kan
emellertid enligt utskottets mening inte helt avvaras. I propositionsförslaget
tillgodoses behovet därav med en regel som låter rätten föranstalta om
bevakning där det bedöms erforderligt. Så kan väntas bli fallet främst när
förhållandet mellan tillgångar och skulder i ett konkursbo är sådant att
också oprioriterade borgenärer kan påräkna utdelning. Utskottet noterar
vidare att förslaget i denna del även i övrigt är så utformat att man inom
ramen för det enhetliga förfarandet skall kunna ta till vara de skilda
intressen som legat till grund för den nuvarande uppdelningen i två förfaranden.

Enligt utskottets mening talar således starka skäl för att det nuvarande
systemet med ordinär konkurs och mindre konkurs slopas och ersätts med
ett enhetligt förfarande. Genom den föreslagna ordningen uppnås också

LU 1986/87:32

8

den fördelen att beteckningen mindre konkurs försvinner. Som utskottet
tidigare uttalat (se LU 1984/85: 26) ter sig denna beteckning i dag mindre
väl vald. Vid den hearing som ägde rum under utskottets beredning av
ärendet mötte förslaget om ett enhetligt konkursförfarande inte heller
några erinringar. Med det anförda tillstyrker utskottet att förslaget i denna
del genomförs.

I propositionen föreslås också att konkursdomarinstitutionen avskaffas
och ersätts med konkursdomstolen som sådan. Huruvida den nuvarande
ordningen med en särskild konkursdomarinstitution fyller någon egentlig
funktion har länge ifrågasatts. Enligt utskottets mening kan en ökad effektivitet
uppnås genom att konkursdomstolen som sådan får överta konkursdomarens
uppgifter. En sådan ändring för med sig en välbehövlig förenkling
av tillvägagångssättet vid prövning av en konkursansökan. Om en
borgenär ansökt om konkurs behöver gäldenären sålunda inte som nu först
föreläggas att inkomma med förklaring i anledning av ansökningen utan
kan kallas till förhandling omedelbart. Ett slopande av konkursdomarinstitutionen
öppnar också möjlighet till förenkling av reglerna om handläggningen
av sådana särskilda frågor som i dag hänskjuts till rättens prövning.

Med hänsyn till det anförda ställer sig utskottet positivt även till förslaget
att avskaffa konkursdomarinstitutionen och ersätta den med konkursdomstolen
som sådan.

Förordnande av förvaltare m. m.

Enligt gällande regler (45 § KL) skall då konkurs uppstått konkursdomaren,
sedan han hört tillsynsmyndigheten, utan dröjsmål utse en interimsförvaltare
att handha förvaltningen av boet för tiden fram till dess slutlig
förvaltare har utsetts och tillträtt befattningen. Slutlig förvaltare skall
enligt 46 § KL utses av konkursdomaren vid det första borgenärssammanträdet
efter hörande av tillsynsmyndigheten och närvarande borgenärer. I
de fall konkursen skall handläggas som mindre konkurs gäller enligt 185 a §
KL att konkursdomaren efter hörande av tillsynsmyndigheten genast skall
utse en förvaltare. Interimsförvaltare förekommer således inte i mindre
konkurser.

I propositionen föreslås att den ordning som i dag gäller för mindre
konkurs, nämligen att slutlig förvaltare skall utses så snart som möjligt
efter konkursbeslutet, i fortsättningen skall gälla alla konkurser. Interimsförvaltare
skall således inte längre förekomma.

Utskottet vill erinra om att bestämmelserna om utseende av förvaltare i
ordinär konkurs härrör från den tid då borgenärskollektivet utsåg förvaltare.
Efter 1979 års reform är det emellertid konkursdomaren som utser även
den slutliga förvaltaren. Borgenärerna har visserligen möjlighet att framföra
sina synpunkter på förvaltarvalet, men i normalfallet torde endast mycket
tungt vägande skäl föranleda konkursdomaren att utse annan än interimsförvaltaren
till slutlig förvaltare. Med hänsyn härtill delar utskottet
departementschefens uppfattning att det inte torde innebära någon större
saklig förändring att ersätta det nuvarande systemet för utseende av förvaltare
i ordinär konkurs med den ordning som i dag gäller för mindre

LU 1986/87:32

9

konkurs. Borgenärernas intresse av att rätt person handhar förvaltningen LU 1986/87: 32
får anses tillgodosett genom möjligheten för dem att när som helst under
konkursen framföra begäran om byte av förvaltare. Utskottet tillstyrker
således propositionens förslag om att slutlig förvaltare skall utses i alla
konkurser snarast möjligt efter konkursbeslutet.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även ett yrkande i motion L134
(fp) som berör reglerna om utseende av förvaltare. I motionen anförs att
uppdraget att vara förvaltare i allmänhet ges till en advokat och att fördelningen
av förvaltaruppdragen i praktiken sker enligt en inofficiell lista som
upprättats efter samråd mellan konkursdomaren och tillsynsmyndigheten.

Detta har medfört att ett begränsat antal advokater har fått monopol på de
attraktiva uppdragen som konkursförvaltare. Enligt motionärerna bör det
finnas möjlighet att med bibehållet krav på kunskap och erfarenhet hos
förvaltaren vidga kretsen av personer som kan komma i fråga för uppdragen.
Motionärerna anser därför att de personer som av domstolen bedöms
kunna utses till konkursförvaltare bör redovisas på en officiell lista och att
de som därvid inte kommer i fråga bör beredas möjlighet att få frågan
prövad i hovrätten. I motionen yrkas (yrkande 4) att det anförda ges
regeringen till känna.

Utskottet erinrar om att kraven på förvaltarnas kvalifikationer skärptes
vid 1979 års reform. Enligt såväl gällande regler som förslaget till ny
konkurslag skall förvaltaren bl. a. ha den särskilda insikt och erfarenhet
som uppdraget kräver och även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Anledningen
till skärpningen var att utvecklingen i näringslivet och samhället i
övrigt gjort att stora krav i allmänhet måste ställas på en konkursförvaltare.
De sålunda skärpta kvalifikationskraven innebär att förvaltaren som
regel bör sökas bland personer som i sin verksamhet är särskilt inriktade
på affärsjuridiska frågor. Vidare krävs att förvaltaren har insikter i straffrättsliga
frågor samt är väl förtrogen med arbetsrättsliga och arbetsmarknadspolitiska
spörsmål. Dessutom bör förvaltaren förfoga över en väl
utvecklad kontorsorganisation med resurser för bokföring och redovisning.
Dessa kompetenskrav medför att endast ett mindre antal specialiserade
personer kan komma i fråga för förvaitaruppdrag. Konkursdomaren/
rätten har således att med ledning av de uppställda kvalifikationskraven
utse förvaltare med önskvärd kompetens. Det är därvid enligt utskottets
mening ofrånkomligt att en särskild bedömning måste göras i vatje enskilt
fall. Exempelvis bör i en mycket omfattande konkurs större krav ställas på
en förvaltares kontorsorganisation än vad som behöver vara fallet i en
mindre konkurs. Den omständigheten att domstolen har upprättat en lista
över vilka som bör kunna utses till förvaltare innebär således inte någon
garanti för att en viss där upptagen person skall utses till förvaltare i det
konkreta fallet. Vidare är konkursdomaren/domstolen enligt ett avgörande
i högsta domstolen (NJA 1981 s. 764) oförhindrad att till förvaltare utse
någon som inte är upptagen på listan om personen i fråga uppfyller de
angivna kraven.

Enligt utskottets mening måste vid val av förvaltare en bedömning göras
i varje enskilt fall. En i förväg upprättad bindande lista över lämpliga
förvaltare medför inte att en sådan bedömning kan undvaras. De på listan 10

upptagna personerna kan därför inte med säkerhet påräkna förvaltaruppdrag
i någon förutbestämd omfattning. Med hänsyn till det anförda anser
utskottet inte att några vägande skäl finns för att ålägga domstolen att
auktorisera förvaltare på sätt som begärts i motion L134 yrkande 4. Motionsyrkandet
avstyrks följaktligen.

Som ovan angetts uppställs för närvarande vissa kvalifikationskrav på
förvaltaren. Utöver dessa krävs enligt KL att förvaltaren skall ha borgenärernas
förtroende. I propositionen föreslås att dessa regler kompletteras
med att förvaltaren också skall ha tillsynsmyndighetens förtroende (7 kap.

1 §)-

I motion L134 tas upp frågan om införande av jävsbestämmelser för
förvaltare. Motionärerna anför att det särskilt på mindre orter inte är
ovanligt att situationer kan uppkomma där förvaltaren har olika bindningar
till borgenärsgruppema. Enligt motionärerna är det otillfredsställande att
det inte finns några klara regler - motsvarande jävsbestämmelserna i
rättegångsbalken - för/ i vilka situationer som jäv skall anses föreligga. I
motionen begärs (yrkande 5) därför förslag till sådan ändring av KL att
preciserade jävsbestämmelser införs.

Utskottet vill erinra om att behovet av jävsregler för den som skall vara
förvaltare i konkurs har diskuterats i tidigare lagstiftningssammanhang. I
konkurslagskommitténs betänkande (SOU 1974:6) Förenklad konkurs föreslogs
att det i KL skulle föras in en uttrycklig föreskrift att till förvaltare
inte fick utses någon som står gäldenären nära eller är beroende av honom.
Betänkandet lades till grund för proposition 1975/76:210 om ändring i
konkurslagen m. m. I propositionen anförde departementschefen att det
var så pass självklart att den som är närstående till gäldenären inte borde
utses till förvaltare att en lagbestämmelse därom kunde föranleda felaktiga
motsatstolkningar när det gällde andra situationer. I samma proposition
behandlades även frågan huruvida en tidigare rådgivare till gäldenären
borde få utses till förvaltare. I det avseendet ansåg departementschefen att
den som varit bokförare eller deklarationsmedhjälpare till gäldenären eller
revisor i ett aktiebolag som försatts i konkurs under inga omständigheter
borde förordnas. Några regler om jäv ansågs emellertid inte behövliga utan
betydelsen av detta slags anknytningar fick enligt departementschefen
prövas från fall till fall inom ramen för den lämplighetsprövning som KL
föreskriver. Propositionen avslogs av riksdagen (LU 1976/77: 11) utan att
riksdagen tog ställning till själva jävsfrågorna.

När frågorna om jäv i samband med 1979 års konkurslagsreform på nytt
kom i blickpunkten ställde sig departementschefen åter avvisande och
anförde samma skäl mot jävsregler för förvaltare som hade åberopats i det
tidigare ärendet (prop. 1978/79: 105).

I takt med att konkursrätten reformerats och utvecklats har enligt utskottets
mening förvaltarens uppgifter blivit inte bara mera omfattande
utan också annorlunda till sin art och inriktning. Därmed har frågan om
förvaltarens förhållande till gäldenären och borgenärerna fått ökad betydelse.
I de fall förvaltaren har att tillämpa de fördelningsprinciper som
kommit till uttryck i högsta domstolens avgörande i ett mål om fördelning
mellan borgenärerna av upparbetat värde av företagsintecknad egendom

LU 1986/87: 32

11

(NJA 1982 s. 900) måste förvaltaren i möjligaste mån stå fri i förhållande till
de motstridiga borgenärsintressen som kan föreligga. Vidare är vissa av de
uppgifter som numera åligger förvaltaren fristående från hans primära
uppdrag att ta till vara borgenärernas rätt. Förvaltaren skall t. ex. underrätta
åklagare om det kan misstänkas att gäldenären gjort sig skyldig till brott
enligt 11 kap. brottsbalken eller förfarit så att han kan meddelas näringsförbud.

I den nu framlagda propositionen föreslås att förvaltarens utredningsskyldighet
skall utvidgas ytterligare. Bl. a. skall förvaltaren söka fastställa
när obeståndet inträtt, vilket kan vara av betydelse för vissa straffrättsliga
bedömningar. Ett förslag, som utskottet senare återkommer till, är också
att förvaltaren skall kunna beakta intresset av att sysselsättningen på lång
sikt främjas, även om ett sådant hänsynstagande i viss utsträckning kan
komma i strid med borgenärernas intresse.

Att förvaltarens uppdrag efter hand blivit mer komplicerat har som
tidigare nämnts lett till att kompetenskraven i motsvarande mån höjts.
Förvaltare väljs numera ur en ganska begränsad krets av väl kvalificerade
personer, företrädesvis advokater. Enligt utskottets mening kan det emellertid
med fog ifrågasättas om inte de känsliga avvägningar mellan motstridiga
intressen som en förvaltare nu måste göra kräver att förvaltarens
oberoende ställning markeras på ett tydligare sätt än genom det allmänna
lämplighetskravet i konkurslagen. Det finns därför skäl att ånyo överväga
frågan om införande av jävsregler för konkursförvaltare.

När det gäller utformningen av en sådan reglering måste beaktas att
förvaltaren trots allt är en part sföreträdare; han skall i första hand tillvarata
borgenärskollektivets intresse. Reglerna om domarjäv i rättegångsbalken,
som syftar till att skapa garantier för att en domare alltid står helt
obunden av partsintressena, är därför inte så väl ägnade att tjäna som
förebild. Till skillnad från bestämmelserna om domaijäv bör regler om jäv
för förvaltare således inte vara absoluta. Släktskap med en borgenär som
inte kan påräkna någon utdelning eller som inte eljest tillhör den dominerande
borgenärskretsen bör t. ex. inte utan vidare vara diskvalificerande.
En så sträng och detaljerad reglering som rättegångsbalkens om jäv för
domare skulle för övrigt inte bara vara sakligt omotiverad utan också i
betänklig grad inskränka den redan begränsade krets av sådana som kan
komma i fråga för uppdrag som förvaltare i konkurs. Vad som enligt
utskottets mening kan behövas är främst regler som förhindrar att till
förvaltare utses någon som genom släktskap, ställföreträdarskap eller annan
omständighet är på sådant sätt beroende av gäldenären eller en borgenär
med mera betydande intressen i konkursen att det kan antas att han
inte förutsättningslöst kan göra de intresseavvägningar som lagen föreskriver.
Det är vidare angeläget att en reglering i ämnet inte ges en sådan
utformning att den ger upphov till onödiga processer om jäv mot förvaltare.

Enligt utskottets mening bör regeringen i lämpligt sammanhang ta upp
frågan om införande av jävsbestämmelser för konkursförvaltare till närmare
prövning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion L134
yrkande 5 bör ges regeringen till känna.

LU 1986/87: 32

12

Den föreslagna regeln i 7 kap. 1 § konkurslagen föranleder inte några
erinringar från utskottets sida.

Sysselsättningshänsyn i konkurs

Av 51 § KL framgår att förvaltaren skall ta till vara borgenärernas intressen
och vidta alla åtgärder som främjar en förmånlig och snabb utredning
av boet. Hänsynen till det rena borgenärsintresset kan dock vara inskränkt
genom exempelvis lagstiftning till skydd för de anställda i ett företag. I en
företagskonkurs åligger det sålunda förvaltaren att fullgöra de funktioner i
sådana hänseenden som annars åvilar företagsledningen. I samband med
1979 års reform gjordes vissa uttalanden om att förvaltaren även borde
beakta sysselsättningspolitiska intressen i en konkurs (se prop.
1978/79:105 s. 154). Någon bestämmelse härom infördes dock inte i KL.

I propositionen föreslås att bestämmelsen om förvaltarens allmänna
åligganden förs över till den nya konkurslagen med den ändringen att
förvaltaren ges befogenhet att ta hänsyn också till annat än det rena
borgenärsintresset. Sålunda föreslås att förvaltaren bör få vidta åtgärder
som är ägnade att långsiktigt främja sysselsättningen om detta kan ske utan
att borgenärernas rätt nämnvärt förringas.

Propositionens förslag i denna del tas upp i fyra motioner. I två motioner,
L133 (m) och L134 (fp), yrkas (yrkande 2 resp. 3) avslag på förslaget
medan i motion L135 (vpk) begärs - såvitt nu är i fråga - en lagreglering
som gör det möjligt att i större utsträckning än som följer av propositionen
beakta samhällets intresse av en långsiktig sysselsättning. I motion L136
(c) slutligen begärs (yrkande 2) att regeringen noga skall följa tillämpningen
av den föreslagna bestämmelsen.

Motionärerna i motion L133 framhåller att det redan i dag anses åligga
en förvaltare i en företagskonkurs att beakta de anställdas intresse av
fortsatt sysselsättning. Att ålägga borgenärerna ett ansvar för andra personers
sysselsättning innebär emellertid ett främmande inslag i svensk konkurslagstiftning.
Vidare är det enligt motionärerna en orimlig situation att
utsätta borgenärerna för risken av ytterligare förluster utöver de som
konkursen i sig har medfört. Motionärerna understryker också att borgenärerna
ofta utgörs av andra företag, vilka för sin drift är beroende av så
stor utdelning som möjligt. Förslaget kan således ge negativa effekter vad
gäller sysselsättningen i de företag som utgör borgenärer. Förslaget kommer
också att negativt påverka kreditbedömningen i näringslivet eftersom
företagens möjligheter att utnyttja rörelsetillgångar som kreditsäkerhet kan
komma att försämras. Motionärerna i motion L134 framför i huvudsak
liknande argument samt erinrar om att redan i dag hänsyn kan tas till
sysselsättningsaspekten, nämligen om borgenärerna är överens om att vid
försäljningen av konkursföretaget acceptera ett lägre pris för att företaget
skall kunna drivas vidare.

Motionärerna i motion L135 anser att sysselsättningsaspekten är minst
lika viktig som borgenärernas intresse av utdelning vid en konkurs. De
anser därför att den föreslagna bestämmelsen bör skärpas så att samhällets
och de anställdas intresse av en långsiktig sysselsättning kan beaktas i
högre grad än propositionen medger.

LU 1986/87:32

13

Enligt motionärerna i motion L136 är det positivt att konkursförvaltaren
nu ges möjlighet att vid avveckling av konkursboet även beakta vad som är
ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen på orten. Förslaget kan dock
enligt motionärerna innebära att kreditgivares inställning till att bevilja
krediter kan påverkas på ett olyckligt sätt. Projekt i sysselsättningssvaga
områden har redan nu större svårigheter att få krediter än projekt i områden
med tillväxt och en stark arbetsmarknad. Mot denna bakgrund anser
motionärerna att regeringen noga bör följa tillämpningen av bestämmelsen
så att avvägningen mellan borgenärsintressen och allmänna intressen inte
tillåts att utvecklas så att företagsverksamhet i praktiken kommer att
försvåras i sysselsättningssvaga områden.

Utskottet vill understryka att utgångspunkten för all konkursförvaltning
är och bör vara att borgenärernas intresse av en snabb avveckling av boet
med ett så gott ekonomiskt resultat som möjligt skall tillgodoses. Någon
förändring härvidlag föreslås inte heller i propositionen. I dagens samhälle
krävs dock enligt utskottets mening att sysselsättningspolitiska intressen
kan beaktas i olika sammanhang. Såsom ovan nämnts gjordes också i
samband med 1979 års reform vissa uttalanden om att förvaltaren bör
kunna ta även sysselsättningspolitiska hänsyn i en konkurs. Nuvarande
konkurslagstiftning ger dock inte förvaltaren någon formell möjlighet att ta
sådana hänsyn. Som framhålls i propositionen förekommer det inte sällan
att förvaltaren vid försäljning av en rörelse ställs inför den situationen att
det högsta budet lämnas av någon som förvaltaren misstänker inte kommer
att driva verksamheten vidare på ett seriöst sätt. Inte sällan är det någon
närstående till konkursgäldenären som avger det bästa budet. Med nuvarande
bestämmelser saknas det som nyss sagts formellt utrymme för
förvaltaren att vägra godta budet. En försäljning till en annan till ett lägre
pris kan t. o. m. medföra risk för att förvaltaren drabbas av skadeståndsskyldighet.
Ett sådant förhållande är enligt utskottets mening inte tillfredsställande,
och lagstiftningen bör därför modifieras på denna punkt. Propositionens
förslag i detta avseende är enligt utskottet väl avvägt. I sakens
natur ligger givetvis att det främst är i fall då en rörelse ingår i konkursboet
som det kan bli aktuellt för förvaltaren att ta hänsyn till sysselsättningsaspekter.
Det är visserligen ofrånkomligt att en försäljning av en rörelse till
någon annan än den som avgett det högsta budet kortsiktigt kan drabba en
eller flera borgenärer. Av bestämmelsen framgår dock att den får tillämpas
endast i den mån det kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas.
Såsom anförs i propositionen bör vid denna bedömning också den
enskilde borgenärens förmåga att tåla förlusten beaktas, och det kan därför
inte bli fråga om annat än relativt obetydliga förluster för en borgenär.
Utskottet delar också departementschefens uppfattning att bestämmelsen
inte bör ges en så vidsträckt innebörd att den påverkar kreditbedömningen
och kraven på säkerhet hos banker och andra kreditgivare. I sammanhanget
bör vidare understrykas att försäljning av en rörelse i ett konkursbo
utgör en sådan viktig förvaltningsåtgärd vid vilken de berörda borgenärerna
och tillsynsmyndigheten bör höras innan åtgärden vidtas.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag i förevarande
del och avstyrker följaktligen bifall till motionerna L133 yrkande 2,
L134 yrkande 3 och L135 i denna del.

LU 1986/87: 32

14

När det gäller den i motion L136 begärda uppföljningen vill utskottet
erinra om att departementschefen uttalar att han har för avsikt att följa den
praktiska tillämpningen av bestämmelsen. Med hänsyn härtill är något
tillkännagivande i frågan inte påkallat, och utskottet avstyrker således
bifall även till motion L136 yrkande 2.

Vissa frågor om förvaltning och tillsyn

Reglerna om konkursförvaltningen och tillsynen av den fick sin nuvarande
utformning vid 1979 års reform. De genomgripande förändringar som därvid
genomfördes innebar i korthet följande. Förvaltarens ställning i konkursförvaltningen
stärktes avsevärt. Till konkursförvaltare får som framgått
ovan numera utses endast personer som uppfyller mycket högt ställda
krav på kunskap och erfarenhet. I praktiken kan därför endast ett mindre
antal specialiserade personer — oftast advokater - komma i fråga för
förvaltaruppdrag. Rättens ombudsman, som tidigare utövade tillsynen
över konkursförvaltningen, avskaffades och ersattes av en särskild tillsynsmyndighet,
som organisatoriskt knöts till vissa kronofogdemyndigheter.
Borgenärskollektivet fråntogs befogenheten att utöva något bestämmande
inflytande på förvaltarvalet och konkursförvaltningen. Förvaltaren
fattar numera självständigt alla beslut även om han i och för sig är skyldig
att höra berörda borgenärer innan vissa för dem betydelsefulla förvaltningsåtgärder
vidtas. Inte heller tillsynsmyndigheten har normalt någon
befogenhet att påverka konkursförvaltningen. Tillsynsmyndigheten skall
visserligen under förvaltningen tillse att avvecklingen av konkursboet inte
onödigt fördröjs och att konkursen avslutas snarast möjligt. Tillsynen
avses emellertid främst vara en efterhandsgranskning av de av förvaltaren
utförda förvaltningsåtgärderna.

Konkurslagskommittén, vars betänkande (SOU 1977:29) Konkursförvaltning
låg till grund för de ovan redovisade förändringarna, gick i sitt
slutbetänkande inte in på de grundläggande principerna för regleringen av
förvaltningen och tillsynen. Vid remissbehandlingen av slutbetänkandet
har emellertid vissa remissinstanser framfört kritik mot tillsynsfunktionen i
fråga om såväl tillsynens innehåll som formerna för tillsynsarbetet. Vidare
har JO i ett beslut den 30 december 1983 redovisat kritiska synpunkter i
samma hänseenden. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att det
införs en skyldighet för förvaltaren att i viktigare förvaltningsfrågor även
höra tillsynsmyndigheten. En sådan förändring kan enligt departementschefen
göras utan att grundvalarna för systemet rubbas i någon nämnvärd
omfattning.

Förslaget om införande av en skyldighet för förvaltaren att i viktigare
förvaltningsfrågor höra tillsynsmyndigheten kritiseras i motion L133 (m).
Motionärerna anför att den nuvarande ordningen för tillsyn, som varit i
kraft sedan den 1 januari 1980, bygger på principen att det är förvaltaren
som självständigt fattar alla beslut. Tillsynsmyndigheten har således normalt
inte någon befogenhet att påverka konkursförvaltningen. Enligt motionärerna
är det nu alltför tidigt att överväga nya former för tillsynen, och
det saknas anledning att ändra principen om förvaltares självständighet i

LU 1986/87:32

15

beslutsfattandet. En skyldighet för förvaltaren att samråda med tillsynsmyndigheten
kan enligt motionärerna dels göra ansvarsfrågan mera oklar,
dels leda till ett dyrare och långsammare system för förvaltning av konkursboet.
I motionen begärs därför (yrkande 1) att propositionens förslag i
denna del avslås.

Såsom ovan anförts har den nya ordningen för tillsyn varit i kraft sedan
den 1 januari 1980. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nu är
alltför tidigt att genomföra några mer genomgripande förändringar av formerna
för tillsynen. Däremot anser utskottet att det kan finnas skäl att
inom ramen för nuvarande system ge tillsynsmyndigheten möjlighet till
större insyn i konkursförvaltningen. Om möjligheten till insyn förbättras
kan tillsynsmyndigheten sålunda skaffa sig ett bättre underlag för sin
efterhandskontroll. Dessutom innebär den föreslagna förändringen enligt
utskottets mening inte bara att tillsynsfunktionen kan bli effektivare utan
också att förvaltaren kan få stöd i sitt arbete. Med anledning av vad som
anförs i motionen vill utskottet stryka under att skyldigheten att höra
tillsynsmyndigheten inte skall uppfattas som någon egentlig begränsning
av förvaltarens självständighet. Som framhålls i propositionen bör principen
fortfarande vara att det är förvaltaren som fattar besluten och tar
ansvaret för dem. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu
behandlad del och avstyrker således bifall till motion L133 yrkande 1.

I motion L135 (vpk) yrkas - såvitt nu är i fråga - att riksdagen inför
bestämmelser som innebär en skyldighet för förvaltaren att dels inhämta
upplysningar från de anställda i frågor som rör möjligheterna till fortsatt
sysselsättning, dels informera de anställda om alla förvaltningsåtgärder av
betydelse. Enligt motionärerna är det en viktig demokratifråga att på detta
sätt garantera de anställda rätt till inflytande och information.

Utskottet vill erinra om att lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet liksom annan arbetsrättslig lagstiftning är tillämplig även när
arbetsgivaren har försatts i konkurs. Konkursförvaltaren har alltså att
iaktta bl. a. medbestämmandelagens föreskrifter om förhandlings- och informationsskyldighet.
De kollektivavtal som gäldenären haft att tillämpa
binder också i princip konkursboet. Detta gäller även s. k. medbestämmandeavtal.
Genom nuvarande ordning på arbetsrättens område är alltså arbetstagarna
redan tillförsäkrade rätt att komma till tals i viktigare förvaltningsfrågor
och bli informerade om konkursens gång. Härtill kommer att
arbetstagare som är borgenär i likhet med andra borgenärer har rätt att på
begäran få upplysningar om boet och dess förvaltning. Det anförda talar
enligt utskottets mening för att några särskilda regler angående arbetstagarnas
inflytande och rätt till information i konkurs inte är påkallade.
Utskottet avstyrker således bifall till motion L135 i denna del.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även en i motion L134 väckt
fråga om det framtida tillsynsansvaret i konkurs. Motionärerna anför att
den dubbelroll som kronofogdemyndigheterna har i egenskap av såväl
tillsynsmyndighet som företrädare för staten som borgenär är ägnad att
väcka tveksamhet. Enligt motionärerna riskerar man att den inbyggda
konflikt som finns med denna ordning förstärks i och med att tillsynsmyndigheten
nu får ett större ansvar för konkursboets förvaltning och avveck -

LU 1986/87: 32

16

ling. Motionärerna anser att det skulle vara bättre om tillsynsansvaret
överförs till någon organisation eller myndighet som står helt fri från
borgenärsintressen, och de begär (yrkande 1) att denna fråga övervägs
ytterligare.

Frågan huruvida kronofogdemyndigheterna borde anförtros tillsynsfunktionen
i konkurs med hänsyn till myndigheternas roll som företrädare
för statens borgenärsintressen övervägdes ingående av utskottet i samband
med 1979 års reform av reglerna om konkursförvaltning och tillsyn i
konkurs (LU 1978/79:19). På närmare anförda skäl ansåg sig utskottet
kunna godta den ordning som nu gäller. Utskottet framhöll emellertid
vikten av att verksamheten vid kronofogdemyndigheterna organiserades
så att en tjänsteman endast i rena undantagsfall får utöva tillsyn i konkurs
samtidigt som han har hand om indrivningsuppgifter och handräckning.
Vidare underströk utskottet att särskilda enheter för tillsynsuppgifter borde
inrättas i största möjliga utsträckning. Utskottet har därefter återkommit
till frågan bl. a. i samband med behandlingen av regeringens förslag till
omorganisation av exekutionsväsendet (prop. 1986/87:52). I sitt av riksdagen
godkända betänkande LU 1986/87:12 konstaterade utskottet att med
den föreslagna omorganisationen ökas möjligheterna till ett förverkligande
av riksdagens önskemål om särskilda enheter för tillsynsuppgifter.

Såvitt utskottet har sig bekant har några nackdelar inte framkommit när
det gäller kronofogdemyndigheternas dubbla roll som tillsynsmyndighet i
konkurs och företrädare för statens borgenärsintressen. Tvärtom har under
utskottets hearing i ärendet framförts att erfarenheterna av kronofogdemyndigheternas
arbete med tillsynsuppgifterna är goda. Enligt utskottets
mening saknas det därför anledning att nu överväga någon ändrad
ordning i fråga om ansvaret för tillsynen i konkurs på sätt som begärs i
motion L134. Utskottet vill dock erinra om att departementschefen i
propositionen uttalar att han inte är främmande för tanken att senare
besluta om en bredare utvärdering av erfarenheterna av 1979 års reform
och i det sammanhanget förutsättningslöst överväga nya former för tillsynen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L134 yrkande
1.

Återvinning

Till ett konkursbo hör enligt huvudregeln all egendom som tillhörde gäldenären
när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom under konkursen
och som är sådan att den kan utmätas. Till konkursboet räknas också
den egendom som kan tillföras boet genom återvinning.

Återvinningsinstitutets huvudsakliga funktion är att motverka att borgenärer
för att få bättre ställning om konkurs inträffar vidtar brådstörtade
åtgärder mot gäldenärer i ekonomiskt trångmål. Ett annat syfte är att
förhindra att gäldenären på ett illojalt sätt gör sina tillgångar oåtkomliga för
borgenärerna. För att tillgodose dessa ändamål har lagstiftaren i konkurslagen
fört in bestämmelser som gör det möjligt att under vissa i lagen
närmare angivna omständigheter återställa värden som frångått gäldenären
genom i och för sig giltiga rättshandlingar. Om återvinning kommer till

LU 1986/87: 32

17

2 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 32

stånd skall den egendom som gäldenären har utgett återbäras till konkursboet,
medan den som lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har
rätt att få tillbaka vad han utgett.

Rätt till återvinning kan enligt KL föreligga vid gåva och vissa gåvoliknande
transaktioner, bodelning som innefattar eftergift till förmån för
make eller makes dödsbo, utbetalning till närstående av uppenbart oskälig
lön, arvode eller pension samt vid avsättningar till pensions- eller personalstiftelse.
Detsamma gäller då skuld betalats med annat än sedvanliga
betalningsmedel, i förväg eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens
ekonomiska ställning och då betalningen inte kan anses ordinär
samt då kvittning skett under motsvarande förhållanden. Återvinning kan
också ske vid pantsättning eller liknande säkerställelse i efterhand samt
utmätning. Det finns vidare en allmän regel om återvinning av rättshandlingar
som är på närmare angivet sätt otillbörliga.

Rätten att få återvinning i de ovan angivna fallen är på skilda sätt
begränsad, främst genom de krav på att en transaktion måste ha skett inom
viss tid, s. k. återvinningsfrister, som uppställts i de särskilda bestämmelserna.
Fristerna varierar i längd mellan tre månader och fem år. När
samma bestämmelse innehåller frister av olika längd avser de längre fristerna
i regel sådana fall där transaktionen ägt rum med någon närstående
till gäldenären. Om någon frist inte angetts gäller allmänna regler om
fordringspreskription.

Andra inskränkningar i rätten till återvinning sammanhänger med hur
gäldenärens ekonomiska förhållanden gestaltat sig vid tidpunkten för den
rättshandling som skall återvinnas. Av betydelse kan vara om gäldenären
var eller genom rättshandlingen blev ur stånd att betala sina skulder efter
hand som de förföll, dvs. kom på obestånd eller blev insolvent, eller om
han efter rättshandlingen inte hade kvar utmätningsbar egendom som
motsvarade hans skulder, dvs. var insufficient.

Undantagsvis tillmäts även subjektiva faktorer betydelse. När det gäller
otillbörliga rättshandlingar (30 § KL) är rätten till återvinning sålunda
beroende av om gäldenärens medkontrahent kände till eller borde ha känt
till gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen
otillbörlig.

Av betydelse för utgången av en återvinningstvist är också vem som har
bevisbördan för de olika omständigheter som skall prövas i målet.
Huvudprincipen i KL är att bevisbördan vilar på återvinningssökanden.
Enligt flera bestämmelser är det emellertid gäldenärens medkontrahent
som har att visa att gäldenären vid tidpunkten för rättshandlingen inte var
eller genom rättshandlingen blev insolvent eller — i bodelningsfallet - inte
var insufficient.

Regler om återvinning har funnits länge i svensk rätt. Återvinningsmöjligheterna
vidgades senast genom 1975 års konkurslagsreform. Det skedde
bl. a. genom att fristerna för återvinning förlängdes, särskilt i förhållande
till gäldenärens närstående. Propositionen och det utredningsmaterial som
den i denna del grundar sig på ger enligt utskottets mening belägg för att
reglerna om återvinning ändå inte fungerar i alla avseenden tillfredsställande
och att det därför finns skäl att nu överväga i vad mån återvinningsinsti -

LU 1986/87:32

18

tutet kan förbättras. Utskottet vill emellertid samtidigt stryka under att
återvinningsreglerna är ett reformområde som måste beträdas med försiktighet.
Som framgått innebär återvinning att en annars giltig rättshandling
skall gå åter. Det är uppenbart att såväl omsättningstryggheten som hänsynen
till den enskilde medkontrahentens intressen sätter ganska snäva
gränser för möjligheterna att förbättra återvinningssökandens ställning i
förhållande till vad som redan gäller.

Propositionen innehåller flera förslag som syftar till att förbättra återvinningssökandens
ställning. Ett av förslagen är att det i otillbörlighetsregeln
förs in ett moment av innebörd att bevisbördan för vissa omständigheter
som det nu ankommer på återvinningssökanden att styrka övergår till
gäldenärens medkontrahent, om han är närstående. Vidare föreslås i fråga
om gåva och andra benefika rättshandlingar att temat för medkontrahentens
motbevisning ändras från att avse gäldenärens solvens till att gälla
hans sufficiens. Vad angår de benefika rättshandlingarna föreslås vidare
att återvinningsfristerna skall förlängas ytterligare i förhållande till gäldenärens
närstående. En annan nyhet är att bestämmelsen som avser betalning
av uppenbart oskälig lön m. m. görs oberoende av om betalning skett
till närstående eller till någon annan. I propositionen föreslås också en del
ändringar i de processuella regler som styr förfarandet i mål om återvinning.
Den ettårsfrist inom vilken återvinnirigstalan skall väckas skall sålunda
enligt förslaget räknas från dagen för konkursbeslutet och inte som
enligt nuvarande ordning från den dag då konkursansökningen kom in.
Enligt den nuvarande lagen gäller dessutom att talan om återvinning alltid
får väckas inom tre månader efter det att anledning till sådan talan blev
känd för konkursboet. Den fristen föreslås i propositionen bli förlängd till
sex månader.

Återvinning av otillbörlig rättshandling

Otillbörlighetsregeln har i gällande rätt (30 § KL) den innebörden att en
rättshandling, varigenom på ett otillbörligt sätt viss borgenär gynnats framför
andra eller gäldenärens egendom undandragits borgenärerna eller hans
skulder ökats, går åter, om gäldenären var eller genom sitt förfarande blev
insolvent samt den andre kände till eller bort känna till gäldenärens insolvens
och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig (första
stycket). Om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före fristdagen går
den åter endast om den företagits gentemot gäldenären närstående (andra
stycket).

I propositionen (4 kap. 5 §) föreslås att bestämmelsen kompletteras med
ett nytt stycke enligt vilket en närstående skall anses ha känt till gäldenärens
insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig,
såvida det inte görs sannolikt att han varken hade eller borde ha haft
sådan kännedom. Kompletteringen innebär med andra ord att bevisbördan
kastats om beträffande närstående till gäldenären. Den närstående åtnjuter
emellertid så till vida en bevislättnad att han inte behöver styrka utan
endast göra sannolikt att han saknat kännedom om de ifrågavarande omständigheterna.

LU 1986/87: 32

19

I motionerna L133 (m) och L134 (fp) kritiseras - på väsentligen samma
grunder — det ovan redovisade förslaget. Enligt motionärerna har departementschefen
tagit till utgångspunkt för sitt förslag i denna del att en
närstående till gäldenären regelmässigt känner till eller borde känna till
både insolvensen och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig
och att det därför är befogat att presumera ond tro hos den närstående.
Häremot anför motionärerna att det kan vara utomordentligt svårt att
göra sannolikt att man inte har känt till ett visst förhållande. Risken är
därför stor att rättssäkerheten för närstående i konkurssituationer i framtiden
blir bristfällig. I det sammanhanget understryker motionärerna att
begreppet närstående omfattar en ganska vid skara. Enligt motionärerna är
det orimligt att förutsätta att kretsen kring en blivande konkursgäldenär
fortlöpande skall ha full kontroll över hans ekonomiska ställning. Motionärerna
framhåller vidare att förslaget under remissbehandlingen fått ett
övervägande negativt mottagande. Motionärerna ansluter sig till de kritiska
remissinstanserna och yrkar avslag på propositionen såvitt gäller omvänd
bevisbörda för närstående (yrkande 3 i motion L133 och yrkande 2 i
motion L134).

Utskottet vill till en början ta upp frågan om innebörden av begreppet
bevisbörda. En part sägs ha bevisbördan beträffande en viss omständighet
om det är till nackdel för honom att den omständigheten inte blir bevisad i
en rättegång. I svensk rätt finns inte någon allmängiltig regel för hur
bevisbördan skall vara placerad i tvistemål. Att bevisbördan i ett visst fall
är omkastad innebär endast att den avviker från vad som gäller i likartade
fall.

Regeln i 30 § KL har den innebörden att en rättshandling, beträffande
vilken återvinningssökanden visat såväl att den var otillbörlig som att
gäldenären antingen var insolvent när den ingicks eller blev det genom
rättshandlingen, skall gå åter om återvinningssökanden därutöver kan visa
att gäldenärens medkontrahent var i ond tro både i fråga om insolvensen
och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Denna återvinningsregel
har sällan kommit till användning. Anledningen härtill torde
vara svårigheterna att styrka medkontrahentens onda tro.

Om otillbörlighetsregeln skall kunna mer effektivt än för närvarande
fylla funktionen att motverka illojalt handlande av gäldenärer som är på
obestånd eller riskerar att råka i sådant tillstånd måste enligt utskottets
mening de stränga krav som i bestämmelsen ställs på återvinningssökanden
mjukas upp något. Utskottet ansluter sig till departementschefens
uppfattning att en sådan uppmjukning lämpligen bör ske genom att återvinningssökanden
medges bevislättnad i fråga om medkontrahentens insikt
om gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen
otillbörlig. För att en sådan förändring skall få någon reell betydelse
måste enligt utskottets mening bevisbördan i stället läggas på medkontrahenten.
Om denne inte är gäldenären närstående kan han emellertid i
normalfallet inte antas ha så ingående kännedom om gäldenärens ekonomiska
och andra förhållanden att det framstår som rimligt att han åläggs
någon bevisskyldighet för att värja sig mot återvinning. Med den som står
gäldenären nära ligger det annorlunda till. Mellan gäldenären och en när -

LU 1986/87: 32

20

stående till honom föreligger det typiskt sett en intressegemenskap som LU 1986/87: 32
gör det befogat att en närstående som påstår sig ha varit i god tro beträffande
gäldenärens insolvens och rättshandlingens otillbörlighet får bära bevisbördan
för sitt påstående. En omkastning av bevisbördan i enlighet härmed
får till följd att temat för den närståendes motbevisning blir ett negativt
faktum, nämligen avsaknaden av insikt i de angivna hänseendena. Som
motionärerna framhållit är det vanskligt att föra sådan bevisning. Att fullt
ut styrka god tro skulle nästan undantagslöst vara en övermäktig uppgift;
en sådan bevisskyldighet skulle, som anförs i propositionen, i praktiken bli
liktydig med att rätten till återvinning i otillbörlighetsfallet blev oberoende
av den närståendes onda eller goda tro. Propositionens förslag att den
närstående endast behöver göra sin goda tro sannolik utgör däremot enligt
utskottets mening en väl avvägd kompromiss mellan, å ena sidan, intresset
av att otillbörliga rättshandlingar kan återvinnas och, å den andra, den
närståendes anspråk på att en rättshandling skall bli bestående i sådana fall
där han inte ens bort inse att den var otillbörlig och gäldenären insolvent.

Några avgörande nackdelar med den förordade ordningen med hänsyn till
rättssäkerheten och den allmänna omsättningens intressen kan utskottet
inte finna.

I sammanhanget vill utskottet också erinra om att propositionsförslaget
under vissa förutsättningar medger jämkning om en återvinning skulle
drabba alltför hårt (4 kap. 17 §). Det sagda innebär dock inte att man helt
kan bortse från de farhågor som kommit till uttryck i motionerna. Utskottet
utgår därför från att regeringen kommer att följa den praktiska tillämpningen
av den nya regeln och vidtar de åtgärder som kan visa sig erforderliga.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i denna del
och avstyrker därmed bifall till motionerna L133 yrkande 3 och L134
yrkande 2.

Återvinning av gåva

Enligt 31 § första stycket KL går en gåva åter, om den fullbordats senare
än sex månader före fristdagen. Gåva som fullbordats dessförinnan men
senare än ett år eller, när den skett till gäldenären närstående, två år före
fristdagen går åter, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom
gåvan blev insolvent.

Propositionsförslaget (4 kap. 6 §) innebär två förändringar i denna bestämmelse.
Dels förlängs återvinningsfristen beträffande närstående gåvotagare
till tre år, dels ändras temat för den bevisning gåvotagaren har att
föra, om han vill undgå återvinning, till att avse frågan om gäldenären efter
gåvan hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarande
hans skulder. Enligt förslaget är det alltså inte längre gäldenärens solvens
utan hans sufficiens som är av betydelse i återvinningshänseende.

I motion L136 (c) vänder sig motionärerna i första hand mot den föreslagna
ändringen av bevistemat. Motionärerna påpekar att det finns åtskilliga
som är insufficienta men samtidigt solventa. Som vanligt förekommande
exempel anges företagare som just startat en rörelse och privatpersoner 21

som nyligen köpt eget hem eller som har betydande studieskulder. Förslaget
kan emellertid enligt motionärerna leda till svårigheter även i andra
avseenden. Återvinning kan t. ex. komma att aktualiseras först åtskilliga år
efter gåvan och trots att gäldenären vid tidpunkten för gåvan inte hade
anledning att räkna med ekonomiskt trångmål och konkurs. Vidare kan
återvinning komma att sökas även av en borgenär som vid gåvotillfallet
inte hade någon fordran på gäldenären. Härtill kommer att bevisbördan för
gäldenärens sufficiens lagts på den närstående. Sammantaget leder det
anförda enligt motionärernas mening till att situationen många gånger kan
te sig så oklar för gåvotagaren att rimliga krav på förutsebarhet inte kan
anses uppfyllda. Motionären yrkar därför avslag på propositionens förslag
att temat för den närståendes motbevisning i gåvobestämmelsen skall vara
gäldenärens sufficiens och inte, såsom nu gäller, hans solvens.

Utskottet vill för sin del slå fast att det inte bör komma i fråga att mera
allmänt övergå till sufficiensbegreppet som tema för motbevisningen vid
återvinningsbara transaktioner. För att köp och andra onerösa rättshandlingar
skall kunna gå åter skall solvenskriteriet fortfarande tillämpas. Vad
saken nu gäller är bevistemat endast vid sådana transaktioner där gäldenären
utan att få något vederlag avhänt sig egendom. Transaktioner av sådan
benefik karaktär är gåva, betalning av uppenbart oskälig lön, överföring till
pensionsstiftelse som medfört att stiftelsen fått överskott och överföring
till personalstiftelse. Det bör vidare påpekas att det ändrade bevistemat
blir tillämpligt bara i de fall den benefika transaktionen skett inom en viss
tid före konkursansökningen, nämligen tre år vid rättshandlingar med
närstående och ett år i övriga fall. I likhet med departementschefen anser
utskottet att bevisning om sufficiens är ändamålsenlig när det gäller rättshandlingar
av benefik karaktär, där sufficiensen direkt påverkas av rättshandlingen
i fråga. Redan nu utgör sufficiensbegreppet tema för motbevisningen
vid en typ av benefika transaktioner, nämligen när gäldenären vid
bodelning eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från egendom i
utbyte mot en fordran. En övergång till sufficiensbegreppet vid samtliga
benefika rättshandlingar framstår därför som naturlig. Utskottet vill vidare
peka på att insolvens och insufficiens ofta följs åt. Det förekommer emellertid
också, som motionärerna påpekar, att en gäldenär är insufficient
men inte insolvent. I sådana fall innebär den i propositionen föreslagna
bestämmelsen en utvidgning av återvinningsmöjligheterna. En sådan utvidgning
får anses rimlig med tanke på att det rör sig om typiskt sett
”misstänkta” transaktioner, t. ex. gåvor till närstående, som skett en
kortare tid före konkursutbrottet.

På grund av det anförda ställer sig utskottet bakom propositionens
förslag att medkontrahents motbevisning i de ovan berörda fallen skall
avse gäldenärens sufficiens i stället för solvens och avstyrker därmed bifall
till motion L136 yrkande 4.

Utskottet har inte något att erinra mot att återvinningsfristerna i dessa
fall förlängs i förhållande till gäldenärens närstående.

LU 1986/87:32

22

Information om beslut och åtgärder under konkurs LU 1986/87:32

Borgenärer och övriga som har intresse av att få del av olika beslut och
åtgärder vid konkurs tillförsäkras i dag information härom genom en lång
rad bestämmelser om skyldighet för konkursdomaren att underrätta dem
om sådana tilldragelser. En väsentlig del av informationsplikten utgörs av
den i KL inskrivna skyldigheten att kungöra viktigare händelser under
konkursförloppet. Vid sidan härav finns en vidsträckt underrättelseplikt
direkt i förhållande till myndigheter och enskilda intressenter. Regler härom
finns i såväl KL som konkursförordningen (KF) och andra författningar.
Systemet för information anger i detalj både formerna för informationen
och innehållet i denna.

I propositionen anförs att det förhållandet att reglerna om spridande av
information i konkurs återfinns på flera ställen medför att regleringen är
svårtillgänglig och den är inte heller enhetlig. Departementschefen anser
därför att en systematisering av reglerna om informationsspridande är
nödvändig. 1 enlighet härmed förordar han att alla centrala och generellt
betydelsefulla regler om information om beslut och åtgärder i konkurs
samlas i ett kapitel i nya konkurslagen. När det gäller informationspliktens
omfattning föreslås i propositionen att den i princip skall bibehållas oförändrad.
I fråga om formen för informationsspridande föreslås att kungörelse
i vissa särskilt angivna fall får ersättas med skriftliga underrättelser till
borgenärerna om det saknas anledning att anta att kostnaden för tillkännagivandet
med kungörelse skulle bli lägre eller kungörelse annars är lämpligare.
En förutsättning för att kungörelse får ersättas med underrättelser är
enligt propositionen att kretsen av informationsmottagare i det ifrågavarande
fallet är känd med tillräcklig grad av säkerhet. Vidare föreslås att
underrättelser och kallelser till borgenärer med fordringar utan förmånsrätt
får utbytas mot kungörelse om antalet sådana borgenärer är mycket stort
och det är fråga om sådan kallelse som inte behöver delges. Beträffande
kungörelseannonsering föreslås den förändringen i förhållande till vad som
för närvarande gäller att kungörelsen om konkursbeslutet inte skall innehålla
någon uppgift om i vilka tidningar fortsatt kungörande om konkursen
skall ske.

I motion L136 (c) anförs att konkursförvaltarens informationsskyldighet
gentemot borgenärerna begränsas genom propositionens förslag. Enligt
motionärerna är det väsentligt för borgenärerna att få information bl. a. om
konkursbeslutet och utdelningsförslaget. I motionen begärs därför (yrkande
3) att riksdagen beslutar att i konkurslagen införa en reglering om
konkursförvaltares informationsskyldighet i berörda hänseenden.

Utskottet vill understryka vikten av att information om beslut och åtgärder
under konkurs ges till berörda intressenter. Såsom framgår av propositionen
föreslås i princip inte någon begränsning av informationsskyldighetens
omfattning. Enligt utskottets mening synes inte heller de i propositionen
framlagda förslagen om ändrade former för informationsspridande i
vissa fall medföra någon inskränkning av betydelse för borgenärerna. Vad
särskilt gäller de i motion L136 berörda frågorna om information till borgenärerna
i fråga om konkursbeslutet och utdelningsförslaget vill utskottet

framhålla följande. Beslut om konkurs skall i likhet med vad som för
närvarande gäller kungöras. Genom kungörelsen kallas borgenärerna till
edgångssammanträdet. I fråga om underrättelser till borgenärerna efter
edgångssammanträdet och om utdelningsförslaget anför departementschefen
att han har för avsikt att i en ny konkursförordning föreslå att de nu
gällande reglerna för mindre konkurs blir tillämpliga i alla konkurser. Detta
innebär att i de fall bevakningsförfarande ej skall äga rum rätten snarast
efter edgångssammanträdet skall underrätta varje känd borgenär om dennes
kända fordran och huruvida denne kan påräkna utdelning för fordringen.
När det gäller utdelningsförslag skall — förutom kungörelse härom -särskild underrättelse tillställas varje borgenär som tillagts utdelning, borgenär
som begärt att fä bli underrättad samt annan borgenär för vilken
underrättelse av särskilda skäl kan antas vara av betydelse. Detta medför i
normalfallet att de oprioriterade borgenärerna som inte tillagts utdelning
inte behöver underrättas om utdelningsförslaget, om detta står i huvudsaklig
överensstämmelse med den underrättelse som utgått efter edgångssammanträdet.
Den sålunda aviserade utformningen av reglerna om underrättelser
tillgodoser enligt utskottets mening de krav som bör ställas i berörda
hänseenden. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion
L136 yrkande 3 inte behöver föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet
tillstyrker således propositionens förslag i denna del och avstyrker bifall
till nämnda motionsyrkande.

Ikraftträdande m. m.

I propositionen förordas att den nya konkurslagen jämte följdändringar i
andra lagar träder i kraft den 1 januari 1988. I samband därmed skall
konkurslagen (1921:295) och lagen (1921:226) om nya konkurslagens införande
och vad i avseende därå skall iakttas upphävas. Beträffande konkurser
som har beslutats före ikraftträdandet skall dock nuvarande konkurslag
i princip fortfarande gälla. I fråga om avveckling av konkursdomarinstitutionen
anförs dock att det av praktiska skäl är motiverat att den nya
ordningen får gälla även i äldre konkurser.

Frågan om ikraftträdandetidpunkten tas upp i motion L136 (c). Motionärerna
anför att vissa förslag i propositionen — nämligen de om enhetlig
handläggningsform och konkursförvaltares möjlighet att vid avveckling av
konkursboet även beakta sysselsättningsintresset — inte har varit föremål
för sedvanlig remissbehandling. Enligt motionärernas mening bör därför
utskottet vid sin beredning av ärendet genom remissförfarande och/eller
hearings inhämta synpunkter på propositionen i dessa delar från berörda
intressenter. Ett sådant förfarande i utskottet kan dock medföra att riksdagens
behandling av propositionen blir fördröjd, och det är därför enligt
motionärerna motiverat att senarelägga ikraftträdandet. De begär därför i
yrkande 1 att riksdagen beslutar att den nya konkurslagen jämte följdändringar
i andra lagar skall träda i kraft den 1 januari 1989.

Såsom inledningsvis nämnts i betänkandet har utskottet vid sin beredning
av propositionen haft en hearing med företrädare för LO, TCO,
Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen. Vid hearingen har

LU 1986/87:32

24

i huvudsak synpunkter framförts på förslagen om enhetligt förfarande i LU 1986/87:32
konkurs och förvaltares möjlighet att även ta sysselsättningshänsyn vid
avveckling av konkursboet. Att därutöver anordna något remissförfarande
har utskottet inte ansett erforderligt. Med hänsyn härtill och till att utskottets
förfarande inte torde medföra någon fördröjning av riksdagens behandling
av propositionen saknas det enligt utskottets mening skäl att
ändra tidpunkten för ikraftträdandet av ifrågavarande lagstiftning. Utskottet
tillstyrker således propositionen även i denna del och avstyrker bifall
till motion L136 yrkande 1.

Upplysningsplikt vid återkallelse av konkursansökan

Regler om kreditupplysningsverksamhet ges i kreditupplysningslagen
(1973:1173). Lagen gäller kreditupplysningsverksamhet som innebär att
någon, utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysning mot ersättning eller
som ett led i näringsverksamhet. Lagen gäller också annan kreditupplysningsverksamhet,
om den är av större omfattning. Med kreditupplysning
avses i lagen uppgift, omdöme eller råd som lämnas till ledning för bedömning
av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt
hänseende. Kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas bl. a. så att den
inte leder till att oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller lämnas ut.

Om det förekommer anledning till misstanke att en uppgift i kreditupplysning
som lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller i register
som används i kreditupplysningsverksamhet är oriktig eller missvisande,
skall den som bedriver verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder
för att utreda förhållandet. Visar sig uppgiften vara oriktig eller missvisande,
skall den, om den förekommer i register, rättas, kompletteras eller
uteslutas ur registret. Om uppgiften tagits in i en kreditupplysning skall
meddelande om rättelse eller komplettering snarast tillställas var och en
som under den senaste tolvmånadersperioden fått del av uppgiften. För det
fall att den oriktiga eller missvisande uppgiften lämnats i en periodisk skrift
ges i lagen en särskild bestämmelse.

I motion L303 framhålls att en uppgift om att ett företag har satts i
konkurs regelmässigt kommer in i olika kreditupplysningsregister. Registreringen
gör det möjligt för leverantörer och andra borgenärer att bilda
sig en uppfattning om gäldenärens ekonomiska ställning. Om en
konkursansökan inte fullföljs bör å andra sidan företaget kunna fortsätta
sin verksamhet som vanligt. Så förhåller det sig dock inte i praktiken. Det
sammanhänger enligt motionärerna med att det för närvarande inte föreligger
någon skyldighet att underrätta ett kreditupplysningsföretag om att en
konkursansökan har återkallats. På grund därav kan en uppgift om en
konkursansökan komma att kvarstå i registren lång tid efter det att ansökningen
återkallats. Särskilt för en företagare kan detta medföra nackdelar.

1 den situationen kan han normalt få leveranser endast mot kontant betalning.
Vill han få rättelse till stånd måste han själv vidta åtgärder. Den
ordningen anser motionärerna vara otillfredsställande. Enligt deras mening
bör det ankomma på den som återkallat en konkursansökan att underrätta
kreditupplysningsföretagen om återkallelsen. Motionen utmynnar i en be- 25

gäran att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om behovet av en regel som föreskriver skyldighet för
den som återtar en konkursansökan att meddela kreditupplysningsföretagen.

Utskottet vill framhålla att en uppgift om att någon sökts i konkurs
typiskt sett ger betydelsefull information om vederbörandes ekonomiska
ställning; det alldeles övervägande antalet konkursansökningar leder ju
inom kort till beslut om konkurs. En anteckning om sökt konkurs som
kvarstår i ett kreditupplysningsregister, trots att konkursansökningen inte
fullföljts utan återkallats, får därför normalt anses vara missvisande. Såvitt
utskottet har sig bekant följer kreditupplysningsföretagen inte upp handläggningen
av konkursansökningar, och det är inte heller sörjt för att en
återkallelse av en konkursansökan på annat sätt blir känd för kreditupplysningsföretagen.
Visserligen föreskrivs i kreditupplysningslagen skyldighet
för den som bedriver kreditupplysningsverksamhet att utreda fråga om
rättelse, komplettering eller uteslutning av registeruppgift. Den skyldigheten
aktualiseras emellertid först om det framkommit anledning till misstanke
att en sådan uppgift är oriktig eller missvisande. Ytterst vilar det alltså,
som motionärerna framhåller, på gäldenären själv att se till att återkallelsen
kommer till kreditupplysningsföretagens kännedom.

Enligt utskottets mening kan missvisande uppgifter av nu berörd art i
kreditupplysningssammanhang vara till betydande nackdel för den som
avses med anteckningen. Tilltänkta kreditgivare kan nämligen svårligen
undgå att ta intryck av uppgifterna vid bedömningen av vederbörandes
förmåga att fullfölja ett ekonomiskt åtagande. Mot den bakgrunden kan det
inte anses tillfredsställande att det skall ankomma på den som sökts i
konkurs att själv vidta åtgärder för att få uppgiften rättad eller kompletterad.
Denne kanske över huvud taget inte känner till att uppgiften om
konkursansökan registrerats hos kreditupplysningsföretagen. I sammanhanget
bör påpekas att enligt vad utskottet inhämtat upplysningar om
konkursansökningar registreras beträffande såväl näringsidkare som
privatpersoner.

1 likhet med motionärerna anser utskottet dei angeläget att den risk för
rättsförluster som nuvarande ordning sålunda innebär undanröjs. Huruvida
problemet lämpligen bör lösas genom en föreskrift om skyldighet för
konkurssökanden att lämna upplysning om återkallelse undandrar sig dock
utskottets bedömning. Också andra lösningar är tänkbara. Det av motionärerna
aktualiserade spörsmålet bör därför bli föremål för ytterligare överväganden.
Utskottet utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang tar
upp frågan till prövning. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion
L303 kan därför inte för närvarande anses påkallad.

Övrigt

Utöver det anförda föranleder propositionerna och motionerna inte några
uttalanden från utskottets sida. Vissa lagtekniska ändringar bör ske i de
framlagda lagförslagen. Sålunda bör den i proposition 1986/87:86 föreslagna
ändringen i konkurslagen arbetas in i förslaget till ny konkurslag. Vidare

LU 1986/87: 32

26

bör de i propositionerna 1986/87: 89 och 1986/87:90 framlagda förslagen till LU 1986/87: 32
ändringar i lagen om rättegången i arbetstvister sammanföras till ett lagförslag.
Den i sistnämnda proposition föreslagna lagen om ändring i äktenskapsbalken
avses träda i kraft samtidigt med balken. Någon särskild
ikraftträdandebestämmelse till lagförslaget är därför inte nödvändig. Av
samma skäl bör ikraftträdandebestämmelsen i förslaget till lag om ändring i
lagen om ekonomiska föreningar utgå ur förslaget. Den särskilda övergångsbestämmelsen
i förslaget till lag om ändring i föreningslagen bör
genom en ändring i lagen om införande av lagen om ekonomiska föreningar
införas i sistnämnda lag. Därvid bör bestämmelsen ändras så att den
åsyftade tidsfristen såvitt gäller ordinär konkurs räknas från första borgenärssammanträdet
och ej som föreslagits i propositionen från första edgångssammanträdet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande auktorisation av förvaltare

att riksdagen avslår motion 1986/87: L134 yrkande 4,

2. beträffande jävsbestämmelser för förvaltare

att riksdagen med anledning av motion 1986/87: L134 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande förvaltares möjlighet att beakta sysselsättningsintresset att

riksdagen med avslag på motion 1986/87: L133 yrkande 2, motion
1986/87: L134 yrkande 3 och motion 1986/87: L135 i denna del antar
det i proposition 1986/87:90 framlagda förslaget till konkurslag såvitt
avser 7 kap. 8 §,

4. beträffande tillämpningen av 7 kap. 8 § konkurslagen
att riksdagen avslår motion 1986/87: L136 yrkande 2,

5. beträffande förvaltares skyldighet att höra tillsynsmyndigheten att

riksdagen med bifall till proposition 1986/87:90 i denna del och
med avslag på motion 1986/87: L133 yrkande 1 godkänner vad utskottet
anfört,

6. beträffande samråd m. m. med anställda

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: L135 i denna del godkänner
vad utskottet anfört,

7. beträffande lagbestämmelsen om samrådsskyldighet
att riksdagen antar 7 kap. 10 § förslaget till konkurslag,

8. beträffande det framtida tillsynsansvaret

att riksdagen avslår motion 1986/87: L134 yrkande 1,

9. beträffande återvinning av otillbörlig rättshandling

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: L133 yrkande 3 och
motion 1986/87: L134 yrkande 2 antar 4 kap. 5 § förslaget till konkurslag,

10. beträffande återvinning av gåva m. m.
att riksdagen med avslag på motion 1986/87: L136 yrkande 4 antar 4
kap. 6, 8 och 9 §§ förslaget till konkurslag,

11. beträffande information om beslut och åtgärder under konkurs
att riksdagen med avslag på motion 1986/87: L136 yrkande 3 antar 15
kap. förslaget till konkurslag,

12. beträffande ikraftträdandetidpunkten

att riksdagen avslår motion 1986/87: L136 yrkande 1,

13. beträffande konkurslagen i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:86 i denna del och
proposition 1986/87:90 i denna del antar det i sistnämnda proposition
framlagda förslaget till konkurslag, i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet hemställt ovan, med den ändring att 4 kap.
7 § erhåller följande lydelse.

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid
vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från
egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går i
motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten
senare än tre år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade
hans skulder.

Vad som sägs i första stycket om det fallet att gäldenären har avstått från
egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott gäller inte,
om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och
övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna i 11 kap. 8 §
äktenskapsbalken.

14. beträffande lagen om rättegången i arbetstvister

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:89 i denna del och
proposition 1986/87:90 i denna del antar av utskottet i bilaga 4
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången
i arbetstvister,

15. beträffande lagen om ekonomiska föreningar

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:90 i denna del
dels antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar utom såvitt avser ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna,
dels antar av utskottet i bilaga 5 framlagt förslag till lag om ändring
i lagen (1987: 000) om införande av lagen (1987:000) om ekonomiska
föreningar,

16. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar i proposition 1986/87:90 framlagda förslag till
dels lag om ändring i ackordsiagen (1970:847),
dels lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs,
som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller
Norge,

dels lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som
inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge,
dels lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar
egendom i annat nordiskt land,
dels lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som
inträffat i annat nordiskt land,
dels lag om ändring i äktenskapsbalken,

LU 1986/87: 32

28

dels lag om ändring i jordabalken,

dels lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

dels lag om ändring i rättegångsbalken,

dels lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

dels lag om ändring i utsökningsbalken,

dels lag om ändring i lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till
luftfartyg,

dels lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
dels lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713),
dels lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,
dels lag om ändring i lagen (1854:50 s. 1) om handel med lösören,
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,
dels lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,
dels lag om ändring i lagen (1966: 742) om hotell- och pensionatrörelse,

dels lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
dels lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran
hos hotellgäst,
dels lag om ändring i lagen (1972: 180) om avrundning av vissa
fordringar till helt krontal, m. m.,
dels lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),
dels lag om ändring i passlagen (1978:302),
dels lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
dels lag om ändring i lagen (1984: 81) om fastighetsmäklare,

17. beträffande upplysningsplikt vid återkallelse av konkursansökan att

riksdagen avslår motion 1986/87: L303.

Stockholm den 19 maj 1987
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), IngaBritt
Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik
(s), Bengt Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson
(c), Berit Löfstedt (s) och Ewy Möller (m).

LU 1986/87:32

29

Reservationer

LU 1986/87: 32

1. Förvaltares möjlighet att beakta sysselsättningsintresset
(mom. 3)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Allan Ekström (m), Bengt Harding
Olson (fp) och Ewy Möller (m), anser

dels att den del av utskottets yttrande som böijar på s. 14 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 15 med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att konkursinstitutets grundidé är att en insolvent
gäldenärs samlade tillgångar snabbt skall tas i anspråk för att, så
långt det går, borgenärerna skall få betalning för sina fordringar. Sålunda
är konkursförvaltarens huvuduppgift att verka för en snabb och för borgenärerna
förmånlig avveckling av boet. Det anses dock redan i dag åligga en
förvaltare i en företagskonkurs att beakta de anställdas intresse av fortsatt
sysselsättning, och förvaltaren bör i detta syfte ta kontakt med bl. a. den
regionala utvecklingsfonden och de anställdas fackliga företrädare. Vidare
kan hänsyn tas till sysselsättningsaspekten i de fall borgenärerna är överens
om att vid försäljningen av konkursföretaget acceptera ett lägre pris för
att företaget skall kunna drivas vidare. Enligt utskottets mening tillgodoser
nuvarande ordning de krav som rimligen kan ställas på beaktande av
sysselsättningsintressen i konkurs. Någon längre gående skyldighet gentemot
anställda anser utskottet inte bör åvila förvaltaren. Att ålägga borgenärerna
ansvar för andra personers sysselsättning innebär dessutom ett
främmande inslag i svensk konkurslagstiftning. Sålunda strider det mot
konkursinstitutets grundidé att på detta sätt utsätta borgenärerna för ytterligare
förluster utöver de som konkursen i sig har medfört. Det förtjänar
också att påpekas att borgenärerna ofta utgörs av andra företag vilka för
sin drift är beroende av så stor utdelning som möjligt. Propositionens
förslag kan således ge negativa effekter för sysselsättningen i de företag
som utgör borgenärer. Vidare kan förslaget negativt påverka kreditbedömningen
i näringslivet eftersom företagens möjlighet att utnyttja rörelsetillgångar
som kreditsäkerhet kan komma att försämras.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionens förslag i förevarande
del och motion L135 i denna del samt tillstyrker bifall till motionerna
L133 yrkande 2 och L134 yrkande 3. När det gäller den i motion L136
yrkande 2 begärda uppföljningen saknar denna fråga med hänsyn till utskottets
ställningstagande aktualitet och motionsyrkandet avstyrks således.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa:

3. beträffande förvaltares möjlighet att beakta sysselsättningsintresset att

riksdagen med bifall till motion 1986/87: L133 yrkande 2 och
motion 1986/87:L134 yrkande 3 samt med avslag på motion 1986/
87: L135 i denna del antar det i proposition 1986/87:90 framlagda
förslaget till konkurslag såvitt avser 7 kap. 8 § med den ändring att
andra stycket utgår.

2. Tillämpningen av 7 kap. 8 § konkurslagen (mom. 4)

Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”När det”
och slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har som ovan anförts ställt sig positivt till förslaget i propositionen
att konkursförvaltaren ges möjlighet att vid avveckling av konkursboet
även beakta vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen
på orten. Detta förslag hade emellertid inte framlagts av konkurslagskommittén
och har därför inte blivit föremål för remissbehandling. I enlighet
med framställning i motion L136 (c) har utskottet därför anordnat en
hearing för att fa synpunkter på bl. a. detta förslag.

Vid denna hearing framkom att åsikterna är delade när det gäller skyldigheten
för förvaltare att ta sysselsättningshänsyn. Bl. a. framhölls att borgenärernas
ställning härigenom skulle kunna försvagas så att kreditgivare
och leverantörer skulle bli mer restriktiva med att ge krediter till företag
där risk föreligger att vid eventuell konkurs sysselsättningsskäl skulle
komma att beaktas.

Med hänsyn till att bestämmelsen är avsedd att underlätta och främja
sysselsättningen är det enligt utskottets mening viktigt att den inte får
motsatt effekt och leder till att företagsamheten i sysselsättningssvaga
områden försvåras. Utskottet anser därför att det är synnerligen angeläget
att regeringen noga följer tillämpningen av den föreslagna regeln och vidtar
de åtgärder som kan visa sig erforderliga. Vad utskottet med bifall till
motion L136 yrkande 2 således anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa:

4. beträffande tillämpningen av 7 kap. 8 § konkurslagen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: L136 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

3. Förvaltares skyldighet att höra tillsynsmyndigheten
(mom. 5)

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström och Ewy Möller (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Såsom
ovan” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Såsom ovan anförts har den nya ordningen för tillsyn varit i kraft sedan
den 1 januari 1980. Enligt denna ordning är det förvaltaren som självständigt
fattar alla beslut även om han i vissa fall är skyldig att höra berörda
borgenärer. Tillsynsmyndigheten har normalt inte någon befogenhet att
påverka konkursförvaltningen utan tillsynen avses främst vara en efterhandskontroll.

Enligt utskottets mening är det nu alltför tidigt att överväga nya former
för tillsynen. Den i propositionen föreslagna skyldigheten för förvaltaren
att i viktigare förvaltningsfrågor höra tillsynsmyndigheten innebär dock att
formerna för tillsynen förändras. Det är vidare enligt utskottets mening

LU 1986/87:32

31

ofrånkomligt att förslaget skulle medföra en begränsning av förvaltarens
självständighet i beslutsfattandet. En sådan principiell förändring anser sig
utskottet inte kunna medverka tili. Dessutom skulle den föreslagna samrådsskyldigheten
göra ansvarsfrågan mera oklar samt leda till ett dyrare
och långsammare system för förvaltning av konkursboet. Utskottet avstyrker
således bifall till propositionen i nu behandlad del och tillstyrker bifall
till motion L133 yrkande 1.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa:

5. beträffande förvaltares skyldighet att höra tillsynsmyndigheten
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: L133 yrkande 1 och med
avslag på proposition 1986/87:90 i denna del godkänner vad utskottet
anfört.

4. Lagbestämmelsen om samrådsskyldighet (mom. 7)

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström och Ewy Möller (alla m) anser -under förutsättning av bifall till reservation 3 - att utskottet under moment
7 bort hemställa:

7. beträffande lagbestämmelsen om samrådsskyldighet
att riksdagen antar 7 kap. 10 § förslaget till konkurslag med den
ändring att lagrummet erhåller följande såsom Reservanternas förslag
betecknade lydelse

Regeringens förslag Reservanternas förslag

7 kap.

10 §

I viktigare frågor skall förvaltaren
höra tillsynsmyndigheten och
särskilt berörda borgenärer, om det
inte föreligger hinder mot det.
Förvaltaren skall i sådana frågor
höra även gäldenären, om det lämpligen
kan ske.

I viktigare frågor skall förvaltaren
höra särskilt berörda borgenärer,
om det inte föreligger hinder
mot det. Förvaltaren skall i sådana
frågor höra även gäldenären, om
det lämpligen kan ske.

5. Det framtida tillsynsansvaret (mom. 8)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Allan Ekström (m), Bengt Harding
Olson (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Såvitt
utskottet” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion L134 kan kronofogdemyndigheternas dubbla roll
som tillsynsmyndighet i konkurs och företrädare för statens borgenärsintressen
inge vissa farhågor. När utskottet godtog nuvarande ordning för
tillsyn framhöll utskottet särskilt att så kunde ske med hänsyn till att
tillsynsmyndigheten inte skulle utöva någon rådgivande funktion (se LU
1978/79:19). Med den nu föreslagna ordningen får dock tillsynsmyndighe -

LU 1986/87: 32

32

ten en rådgivande funktion eftersom förvaltaren skall höra tillsynsmyndigheten
i viktigare förvaltningsfrågor. Farhågorna med kronofogdemyndigheternas
dubbla roll riskerar därmed att förstärkas. Enligt utskottets mening
bör man därför nu överväga ett överförande av tillsynsansvaret till
någon annan myndighet eller organisation som står helt fri från borgenärsintressen.
Vad utskottet med bifall till motion L134 yrkande 1 således
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 8 bort hemställa:

8. beträffande det framtida tillsynsansvaret
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: L134 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Återvinning av otillbörlig rättshandling (mom. 9)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c) och Ewy
Möller (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 21 med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att återvinning innebär att en annars giltig
rättshandling skall gå åter om den på något i KL närmare angivet sätt har
samband med en senare inträffad konkurs. Återvinning kan alltså sägas
vara en sanktion av extraordinär karaktär. Det är därför en naturlig utgångspunkt
att återvinningssökanden skall styrka de omständigheter som
måste föreligga för att hans talan skall kunna bifallas. Den gällande regeln
om återvinning av otillbörliga rättshandlingar är också utformad i enlighet
med det sagda. I propositionen föreslås den ändringen att en medkontrahent
som är närstående till gäldenären skall anses ha känt till gäldenärens
insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig,
om det inte görs sannolikt att han varken hade eller borde ha haft sådan
kännedom. Bevisbördan skall med andra ord kastas om. Förslaget grundas
på den förutsättningen att man kan utgå från att en närstående till gäldenären
regelmässigt har eller borde ha kännedom om gäldenärens förhållanden
i båda de angivna hänseendena. Det antagandet är enligt utskottets mening
inte hållbart, särskilt med hänsyn till att kretsen av dem sorn omfattas av
KL:s närståendebegrepp gjorts mycket vidsträckt. Olägenheten av en
sådan presumtion accentueras ytterligare av temat för den närståendes
motbevisning. Avsaknad av insikt är inte någon omständighet som är
skönjbar utåt. Det torde därför bli näst intill ogörligt att i efterhand föra
bevisning därom. Inte heller har medkontrahenten - såsom annars är
vanligt vid fall med omkastad bevisbörda - någon möjlighet att på förhand
säkra erforderlig bevisning. Risken är därför överhängande att den föreslagna
regeln, även om den inte kräver mera än att medkontrahenten gör
sin invändning sannolik, i det enskilda fallet kommer att leda till materiellt
oriktiga resultat. En sådan rättsosäkerhet för den närstående medkontra -

LU 1986/87: 32

33

3 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 32

henten är inte godtagbar. Utskottet anser därför att propositionens förslag LU 1986/87: 32
i denna del inte bör genomföras.

dels att utskottet under moment 9 bort hemställa:

9. beträffande återvinning av otillbörlig rättshandling
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: L133 yrkande 3 och
motion 1986/87: L134 yrkande 2 antar 4 kap. 5 § förslaget till konkurslag
med den ändring att andra stycket utgår.

7. Återvinning av gåva m. m. (mom. 10)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c) och Ewy
Möller (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 4.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att återvinningsreglerna i KL tidigare var så
utformade att i de fall en gäldenärs ekonomiska ställning vid tidpunkten för
en rättshandling tillmättes betydelse från återvinningssynpunkt intresset
knöts till frågan huruvida gäldenären då var på obestånd, dvs. befann sig i
sådant tillstånd att han inte rätteligen kunde betala sina skulder efter hand
som de förföll till betalning och betalningsoförmågan inte var endast tillfällig.
I förarbetena till 1975 års konkurslagsreform (prop. 1975:6) diskuterades
frågan om inte avgörande i stället borde vara huruvida gäldenären vid
den angivna tidpunkten hade utmätningsbar egendom som motsvarade
hans skulder eller med andra ord om han var insufficient. Lagstiftaren
stannade emellertid för att som huvudregel behålla solvenskriteriet; gäldenärens
medkontrahent kan alltså i dessa fall undgå återvinning genom att
motbevisa ett påstående om insolvens. Skälet för denna ståndpunkt var att
insolvens är allmän konkursgrund och att flera av de skäl som kunde
åberopas för insolvens som konkursgrund också talade för att bevisningen
i återvinningssituationer av detta slag skulle vara insolvens. Den valda
lösningen ansågs dessutom medverka till nordisk rättslikhet. I ett fall,
nämligen i bestämmelsen om återvinning av bodelning (32 § KL), gjordes
dock insufficiens till ämne för medkontrahentens motbevisning. Den avvikelsen
från huvudregeln berodde på överväganden av mera praktisk art; i
bodelningsfallet föreligger regelmässigt en bouppteckning varav sufficiensen
men inte solvensen kan utläsas.

I propositionen ges sufficienskriteriet större utrymme. Det föreslås över
lag ersätta solvens som bevistema vid sådana transaktioner där gäldenären
inte uppburit något vederlag. Hit hör — utom bodelning - gåva, betalning
av uppenbart oskälig lön, överföring till pensionsstiftelse som medfört att
stiftelsen fått överskott och överföring till personalstiftelse.

Enligt utskottets mening har de skäl som i det tidigare lagstiftningsärendet
åberopades mot att föra in sufficiensbegreppet i återvinningsreglerna
bevarat sin giltighet. Insolvens som villkor för återvinning passar däremot
väl in i det konkursrättsliga regelverket. Återvinning av en rättshandling 34

som ingåtts av en insolvent gäldenär (eller en gäldenär som genom rätts- LU 1986/87: 32
handlingen blivit insolvent) innebär att rättshandlingen går åter i en situation
när gäldenärens ekonomiska ställning redan vid tidpunkten för rättshandlingen
var sådan att förutsättningar förelegat att få honom försatt i
konkurs. Med en övergång till sufficienskriteriet skulle man förlora vaije
annan anknytning till konkursen än den tidsmässiga, nämligen att rättshandlingen
skall ha ägt rum inom en viss i lagen angiven återvinningsfrist.

Att på detta sätt frångå vad som i gällande rätt är huvudregel inger enligt
utskottets mening starka principiella betänkligheter.

Det kan vidare antas att en sufficiensbedömning i flertalet fall kommer
att leda till att tillämpningsområdet för de nu berörda återvinningsreglerna
vidgas. Att en insufficient gäldenär är fullt kapabel att betala sina skulder i
rätt tid torde sålunda, som antyds i motion L136 (c), vara ganska vanligt
förekommande, medan det mera sällan inträffar att en insolvent gäldenär
har tillgångar som motsvarar hans skulder. En sådan utvidgning av återvinningsmöjligheterna
ter sig för utskottet godtycklig, och några bärande skäl
för den har inte framlagts. Nackdelarna med förslaget ligger däremot i
öppen dag. Förutom de argument av principiell natur som ovan förts fram
vill utskottet peka på att insufficiens, såsom framgår av de exempel som
redovisats i motionen, långt ifrån alltid behöver uppfattas som tecken på
ekonomiskt trångmål. Insikt om gäldenärens insufficiens kan med andra
ord inte sägas allmänt sett ge medkontrahenten anledning att avhålla sig
från att rättshandla med gäldenären. Det kan mot den bakgrunden inte
anses vara förenligt med rimliga krav på rättssäkerhet att medkontrahenten
enbart på grund av gäldenärens därefter inträffade konkurs skall kunna
frånvinnas vad han erhållit genom en fullt giltig rättshandling, låt vara att
han i de fall sufficienskriteriet föreslås bli tillämpligt inte utgivit något
vederlag. Utskottet anser därför att förslagen i propositionens återvinningsavsnitt
om sufficiens i stället för solvens som tema för medkontrahentens
motbevisning inte bör genomföras.

dels att utskottet under moment 10 bort hemställa:

10. beträffande återvinning av gåva m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1986/87: L136 yrkande 4
antar 4 kap. 6, 8 och 9 §§ förslaget till konkurslag med den ändring
att lagrummen erhåller i bilaga 6 som Reservanternas förslag betecknade
lydelse.

8. Upplysningsplikt vid återkallelse av konkursansökan
(mom. 17)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp). Martin Olsson (c), Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c) och Ewy
Möller (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”1 likhet”
och slutar med "anses påkallad.” bort ha följande lydelse:

Det problem motionärerna pekat på är enligt utskottets mening en viktig 35

rättssäkerhetsfråga. Huruvida problemet bäst löses genom en föreskrift
om skyldighet för konkurssökanden att lämna upplysning om återkallelse
eller på någon annat sätt saknar utskottet underlag att bedöma. Spörsmålet
kräver alltså ytterligare överväganden. Med hänsyn till den risk för rättsförluster
som den nuvarande ordningen innebär för såväl näringsidkare
som privatpersoner är det angeläget att frågan får en snar lösning. Regeringen
bör därför skyndsamt ta upp problemet till prövning och återkomma
med förslag om hur det kan undanröjas. Vad utskottet sålunda anfört bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 17 bort hemställa:

17. beträffande upplysningsplikt vid återkallelse av konkursansökan att

riksdagen med bifall till motion 1986/87: L303 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

LU 1986/87: 32

36

I proposition 1986/87: 90 framlagda lagförslag LU 1986/87:32

Bilaga 1

1 Förslag till
Konkurslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Genom konkurs tar en gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang
tvångsvis i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av
sina fordringar. Under konkurs omhändertas tillgångarna för borgenärernas
räkning av konkursboet.

2 § En gäldenär som är på obestånd skall efter egen eller en borgenärs
ansökan försättas i konkurs, om inte annat är föreskrivet.

Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte kan rätteligen betala
sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig.

3 § Förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.

Förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsynsmyndighet.

4 § Ett konkursbo som är på obestånd kan försättas i konkurs. Vad som
är föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sådana fall gälla konkursboet.

5 § Med panträtt i fast egendom jämställs vid tillämpningen av denna lag
annan särskild förmånsrätt som gäller i egendomen och inte grundas på
utmätning eller betalningssäkring.

Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas
också i fråga om borgenär med rätt att hålla kvar lös egendom till säkerhet
för fordran (retentionsrätt).

6 § Om det i någon annan lag har meddelats någon bestämmelse som
avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Angående tillämpligheten av rättegångsbalken ges bestämmelser i det
följande.

2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut m.m.

Konkursansökan m.m.

1 § Ansökan om konkurs görs skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären
bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Ansökningshandlingen
skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller
sökandens ombud.

Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig,
om de inte är kända.

En ansökan skall avvisas, om det inte av den framgår vilken tingsrätt
som är behörig och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa
bristen.

37

2 § Har en konkursansökan gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig,
skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt

vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses LU 1986/87: 32
gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten. Bilaga 1

3 § Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen bifogas
en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar och
skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de
böcker och andra handlingar som rör boet.

Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall försättas i
konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter
den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför. Har
inte bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje delägares namn och
postadress lämnas.

4 § Görs ansökningen av en borgenär, skall han vid ansökningen lämna
uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar
yrkandet. Han skall även i original eller kopia bifoga de handlingar som
han vill åberopa. Ansökningshandlingen och de handlingar som har bifogats
denna skall ges in i två exemplar.

5 § En ansökan skall avvisas, om den i de avseenden som avses i 3 eller
4 § eller i övrigt är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för
prövning i sak och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa
bristen.

6 § Har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller har en domstol
enligt lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis att utmätning för en
fordran får äga rum, skall detta godtas som stöd för behörighet att begära
gäldenären i konkurs, även om avgörandet inte har vunnit laga kraft. Detta
gäller dock inte, om en domstol har förordnat att avgörandet inte får
verkställas.

En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om
skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsökningsbalken och
en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i
samma kapitel.

I andra fall än de som avses i första och andra styckena skall borgenären
styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs.

Bevisning om obestånd

7 § En uppgift av gäldenären att han är insolvent skall godtas, om det inte
finns särskilda skäl att inte göra det.

8 § Om inte annat visas, anses en gäldenär vara insolvent, när det vid
verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken inom de senaste sex månaderna
före konkursansökningen har framgått att han saknat tillgångar till
full betalning av utmätningsfordringen. Detsamma gäller, om gäldenären
har förklarat sig ställa in sina betalningar.

9 § En gäldenär, som är eller senare än ett år före konkursansökningen
har varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125), skall om inte
annat visas anses insolvent, om

38

1. gäldenären har uppmanats av en borgenär att betala klar och förfallen
skuld men underlåtit att göra detta inom en vecka och

2. borgenären begär gäldenären i konkurs inom tre veckor därefter och
skulden då ännu inte är betald.

Borgenärens uppmaning skall innehålla en upplysning om att en konkursansökan
kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären. Delgivning
enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) får ske endast om det finns anledning
att anta att gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Konkurshinder

10 § En borgenär har inte rätt att få gäldenären försatt i konkurs, om

1. borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i
egendom som tillhör gäldenären,

2. tredje man har ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran
och konkursansökningen strider mot villkoren för säkerhetens ställande,

3. borgenärens fordran inte är förfallen till betalning och betryggande
säkerhet erbjuds av tredje man.

Med säkerhet som har ställts eller erbjuds av tredje man avses även
borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld.

Säkerhetsåtgärder

11 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det
med skäl befaras att gäldenären skaffar undan egendom, får rätten, om det
finns särskild anledning, förordna om kvarstad på gäldenärens egendom i
avvaktan på att ansökningen prövas.

I fråga om en sådan säkerhetsåtgärd tillämpas vad som gäller om kvarstad
för fordran som beviljas enligt 15 kap. rättegångsbalken, om inte något
annat följer av denna lag. Detta gäller dock inte bestämmelsen i 16 kap.
15 § andra stycket utsökningsbalken.

Rätten får medge undantag från beviljad kvarstad.

12 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det
med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar sig en
skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs,
får rätten, om det finns särskild anledning till det, förbjuda gäldenären att
resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. Om ett sådant
reseförbud meddelas,får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas
att lämna ifrån sig sitt pass till den kronofogdemyndighet som rätten
bestämmer. Om gäldenären inte har något pass, får förbud att utfärda pass
för honom meddelas. Gäldenären får häktas, om det är uppenbart otillräckligt
med ett reseförbud.

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första stycket även på
den styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidator som
har avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursansökningen
kom in till tingsrätten.

Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tillämpas
bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken, om inte något
annat följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inte hindras av att
säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av denna
anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

39

13 § Frågor om säkerhetsåtgärder enligt 11 eller 12 § tas upp på begäran
av en borgenär. Innan rätten meddelar beslut i frågan skall gäldenären ges
tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske.

Rätten får hålla förhandling för prövning av fråga om säkerhetsåtgärd.
Till förhandlingen skall gäldenären och borgenären kallas. Kallelserna bör
delges.

Beträffande häktning tillämpas vad som sägs i 6 kap. 10 § tredje stycket
och 11 §.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån
sig sitt pass skall delges gäldenären.

Prövning av konkursansökan m.m.

14 § Upptas en gäldenärs konkursansökan, skall rätten genast pröva
ansökningen.

Gäldenärens konkursansökan skall dock prövas vid en förhandling, om

1. det med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan
anledning finns särskilda skäl att inte godta uppgiften om gäldenärens
insolvens eller

2. ansökningen avser ett dödsbo som inte står under förvaltning av
boutredningsman och ansökningen inte har gjorts av samtliga delägare.

Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom
in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får den hållas senare, dock senast
inom en månad. Till förhandlingen skall gäldenären kallas. I fall som avses
i andra stycket 2 skall även de dödsbodelägare som inte har biträtt ansökningen
kallas. Ansökningen kan prövas slutligt även om gäldenären uteblir
från förhandlingen. I kallelsen skall han upplysas om detta.

En konkursansökan som avses i andra stycket 2 skall förklaras vilande,
om det görs en framställning om att dödsboets egendom skall avträdas till
förvaltning av boutredningsman. Om dödsboets egendom avträds till förvaltning
av boutredningsman, förfaller konkursansökningen.

15 § En kallelse som avses i 14 § tredje stycket skall delges. Kallelsen får
delges enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) endast om det finns anledning
att anta att gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
Delgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen får ske även när
gäldenären vistas på.känd ort utomlands, om delgivning annars inte kan
ske här i landet och rätten med hänsyn till omständigheterna finner att det
inte är skäligt att kräva att delgivningen verkställs utomlands.

16 § Upptas en borgenärs konkursansökan, skall rätten sätta ut en förhandling
för prövning av ansökningen.

Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom
in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får den hållas senare, dock senast
inom sex veckor. Till förhandlingen skall parterna kallas. Parterna skall i
kallelsen upplysas om den i 19 § föreskrivna påföljden av att part uteblir.

I kallelsen till gäldenären skall denne föreläggas att svara på konkursansökningen
vid förhandlingen. I kallelsen skall även anges att gäldenären
inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen skriftligen medger
ansökningen och rätten inte särskilt underrättar honom om att förhandlingen
ändå skall hållas.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

17 § I fråga om kallelser enligt 16 § tillämpas 15 §. Gäldenären skall
samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna handlingarna.

40

Om delgivning med gäldenären sker enligt 15 § delgivningslagen
(1970:428), får rätten förordna att gäldenärens egendom sätts under särskild
vård. Kostnaden för vården skall betalas av borgenären.

18 § Om gäldenären före förhandlingen medger en borgenärs konkursansökan,
skall rätten genast pröva ansökningen.

Om rätten med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan
anledning finner att det finns särskilda skäl mot antagandet att gäldenären
är insolvent, skall konkursansökningen dock prövas vid förhandlingen.
Rätten skall genast underrätta gäldenären om detta.

Behöver frågan om att försätta gäldenären i konkurs inte prövas vid
förhandlingen, skall denna ställas in och borgenären genast underrättas om
detta.

19 § Uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskrivas, om
inte gäldenären medger ansökningen.

Ansökningen får prövas slutligt även om gäldenären uteblir från förhandlingen.

20 § En förhandling där frågan om att försätta gäldenären i konkurs skall
prövas får skjutas upp på en parts begäran när det finns särskilda omständigheter.
Uppskov får dock inte utan synnerliga skäl meddelas, om sökanden
motsätter sig det. Endast om det är nödvändigt får uppskovet göras
längre än fyra veckor.

21 § Om flera konkursansökningar mot samme gäldenär är anhängiga
samtidigt och om en annan ansökan bifalls än den som kom in först, skall
det vad gäller frågor som är beroende av tiden för konkursansökan anses
som om konkursbeslutet har grundats på den ansökan som kom in först.

22 § En konkursansökan får inte återkallas sedan beslut om konkurs har
meddelats. Även om gäldenären själv har ansökt om konkursen eller
medgett en borgenärs konkursansökan, skall dock högre rätt upphäva
beslutet, om gäldenären efter att ha överklagat visar att han är solvent.

23 § I fråga om rätt till ersättning för kostnader vid prövning av en
borgenärs konkursansökan gäller 18 kap. rättegångsbalken i tillämpliga
delar. Bestämmelsen i 18 kap. 2 § skall dock inte tillämpas. Borgenären får
utan hinder av 14 § samma kapitel i konkursen göra gällande fordran på
ersättning för sådana kostnader i den ordning som gäller för andra fordringar.

Åtgärder vid konkursbeslut m.m.

24 § När ett beslut om konkurs meddelas, skall tingsrätten

1. genast bestämma tidpunkt för det sammanträde vid vilket gäldenären
skall avlägga bouppteckningsed (edgångssammanträde),

2. snarast utse förvaltare,

3. kalla gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den borgenär
som har gjort konkursansökningen till edgångssammanträdet.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

41

Konkursbeslutet skall genast kungöras. Genom kungörelsen kallas övriga
borgenärer till edgångssammanträdet.

Kallelsen till gäldenären enligt första stycket 3 skall delges.

25 § Om högre rätt upphäver ett beslut om konkurs, skall tingsrätten
genast kungöra den högre rättens beslut. Egendomen i boet skall återställas
till gäldenären i den mån den inte behövs för betalning av konkurskostnaderna
och andra skulder som boet har ådragit sig.

Överflyttning av en konkurs

26 § Om det sedan ett beslut om konkurs har meddelats finns synnerliga
skäl för att handlägga konkursen på någon annan ort, kan rätten efter
samråd med tingsrätten på den andra orten bestämma att konkursen skall
handläggas av den senare domstolen.

3 kap. Verkningar av konkurs

Gäldenärens förlust av sin rådighet

1 § Sedan ett beslut om konkurs har meddelats, får gäldenären inte råda
över egendom som hör till konkursboet. Han får inte heller åta sig sådana
förbindelser som kan göras gällande i konkursen.

2 § En rättshandling mellan gäldenären och någon annan som företas
senast dagen efter den då kungörelsen om konkursbeslutet var införd i
Post- och Inrikes Tidningar skall utan hinder av vad som sägs i 1 § gälla,
om det inte visas att den andre kände till beslutet eller att det förekom
omständigheter som gav honom skälig anledning att anta att gäldenären
var försatt i konkurs. Överlåtelse av eller annat förfogande över egendom
som på grund av detta skall gälla, skall likväl, om konkursboet utan
oskäligt uppehåll yrkar det, gå åter mot att boet ersätter den andre vad han
har utgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad.

Infriar någon en förpliktelse mot gäldenären efter den tidpunkt som
anges i första stycket, skall det tillgodoräknas honom, om det av omständigheterna
framgår att han var i god tro. En uppsägning eller annan
liknande rättshandling som företas mot eller av gäldenären efter sagda
tidpunkt skall gälla, om det av omständigheterna framgår att den andre var
i god tro och det är uppenbart oskäligt att rättshandlingen blir ogiltig mot
konkursboet.

Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse
eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller vissa andra jämförbara
värdehandlingar.

Egendom som ingår i ett konkursbo

3 § Till ett konkursbo räknas, i den mån inte något annat följer av 2 §, all
egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller
tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas.

Till konkursboet räknas även den egendom som kan tillföras boet genom
återvinning enligt 4 kap.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

4 § Gäldenären får behålla lön och inkomst som vid utmätning jämställs
med lön, om beloppet inte betalts ut vid konkursens böljan, samt inkomst

42

av sådant slag som gäldenären förvärvar därefter. Detta gäller dock inte i
den mån inkomsten, efter skatteavdrag, uppenbart överstiger vad som
behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll samt för annan underhållsskyldighet
som gäldenären har. Om rätten till pension eller livränta är
sådan att den kan utmätas, får konkursboet förfoga över den.

Vad som sägs om lön tillämpas också i fråga om periodiskt utgående
ersättning för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller
annat sådant.

Gäldenären är skyldig att underrätta förvaltaren om sådan inkomst som
avses i första och andra styckena. Vill förvaltaren göra anspråk på inkomsten,
skall han underrätta arbetsgivare eller annan som skall utge förmånen.
Innan sådan underrättelse har lämnats får förfallet belopp betalas ut till
gäldenären.

5 § Gäldenären har rätt att av konkursboet få ut sådan egendom som
enligt 5 kap. 1, 2 och 4 §§ utsökningsbalken undantas från utmätning.

I stället för 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken gäller att, om någon annan
utväg till försörjning saknas, nödvändigt underhåll får betalas av konkursboet
till gäldenären och hans familj eller annan underhållsberättigad under
en månad från den dag då beslutet om konkurs meddelades eller, om det
finns synnerliga skäl för det, under längre tid.

I ett dödsbos konkurs tillkommer en sådan förmån som avses i första
stycket den dödes efterlevande familj. I stället för andra stycket gäller
18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken.

6 § Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor som
avses i 4 och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av
förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad. Myndigheten
skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för prövningen.
Myndighetens beslut gäller omedelbart, även om det överklagas.
Beslutet skall efter ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter
eller ändrade förhållanden motiverar det.

Tillsynsmyndighetens beslut i ett ärende som avses i första stycket får
överklagas av den vars rätt berörs av beslutet. I fråga om sådan besvärstalan
tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om besvär över utmätning
av lön.

Utmätning vid konkurs

7 § Sedan beslut om konkurs har meddelats, får egendom som hör till
konkursboet inte utmätas för fordran hos gäldenären. Om det ändå sker, är
åtgärden utan verkan.

Utan hinder av konkurs får ändå egendom, i vilken panträtt för viss
fordran gäller, utmätas för fordringen.

8 § Har utmätning hos gäldenären skett innan beslut om konkurs meddelats,
skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om inte något
annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden inte
hade panträtt och om den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen
skall gå åter, skall belopp, som enligt utsökningsbalken skulle ha
betalts till utmätningssökanden eller annan borgenär som inte hade panträtt,
i stället redovisas till förvaltaren.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

43

Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det
behövs för att borgenärers rätt skall kunna tas till vara eller om det finns
några andra synnerliga skäl för det. Uppskov får begäras även av en
borgenär vars rätt kan bero därav. Om en auktion är utsatt, skall konkursboet
betala den kostnad som blir onyttig genom uppskovet.

Hade utmätningssökanden inte panträtt och skall den förmånsrätt som
han har vunnit genom utmätningen gå åter, skall även utmätningen gå åter
om förvaltaren begär det innan egendomen har blivit såld.

Rättegång vid konkurs m.m.

9 § Pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om sådan
egendom som hör till konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens
talan. Om boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar
gäldenärens talan, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet. Egendomen
får inte så länge konkursen pågår utmätas för en fordran som kan
göras gällande i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan,
tillämpas beträffande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad
som i rättegångsbalken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har ägt rum
enligt 13 kap. 7 § samma balk.

Förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i
konkursen, får konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäldenären.

Gäldenären skall underrätta domstolen om konkursen i de fall som avses
i första och andra styckena. Domstolen skall lämna konkursboet meddelande
om rättegången.

10 § Anser förvaltaren att ett förlikningsanbud angående en osäker eller
tvistig tillgång bör antas, får gäldenären själv med skyldighet att lämna
redovisning till konkursboet utföra tvisten, om han ställer säkerhet för vad
som bjuds genom förlikningen.

4 kap. Återvinning till konkursbo

Inledande bestämmelser

1 § Återvinning till konkursbo får på begäran av boet ske i enlighet med
vad som anges i detta kapitel. Återvinning får dock inte ske av

1. betalning av skatt eller avgift som avses i 1 § lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m., om fordringen var förfallen till
betalning,

2. betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag enligt äktenskapseller
föräldrabalken, om bidragsbeloppet var förfallet till betalning och den
underhållsberättigade inte har gynnats på ett otillbörligt sätt.

2 § Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande
i konkurs kom in till tingsrätten.

Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses med fristdag
i stället dagen för ansökningen om detta, såvida konkursansökningen
har gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan
avgjordes.

Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med
fristdag dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

44

förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses
som fristdag.

3 § Som närstående till gäldenären anses den som är gift med gäldenären
eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till gäldenären
eller är besvågrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller så att
den ene är gift med den andres syskon samt den som på annat sätt står
gäldenären personligen särskilt nära.

Som närstående till en näringsidkare eller en juridisk person anses
vidare

1. den som har en väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den
juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt
ekonomiskt intresse,

2. den som inte ensam men tillsammans med en närstående till honom
har sådan gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som
sägs under 1,

3. den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande
över verksamhet som näringsidkaren eller den juridiska personen bedriver,

4. den som är närstående till någon som enligt 1—3 är närstående.

4 § Avhändelse av fast egendom anses inte ha ägt rum förrän lagfart har
sökts.

Förutsättningar för återvinning

5 § En rättshandling, varigenom på ett otillbörligt sätt en viss borgenär
har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits
borgenärerna eller hans skulder har ökats, går åter, om gäldenären var
eller genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan omständighet,
blev insolvent samt den andre kände till eller borde ha känt till gäldenärens
insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Närstående till gäldenären skall anses ha sådan kännedom som anges i
första stycket, om det inte görs sannolikt att han varken hade eller borde
ha haft sådan kännedom.

Om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före fristdagen, går den åter
endast när den har gällt någon närstående till gäldenären.

6 § En gåva går åter, om den har fullbordats senare än sex månader före
fristdagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan men senare än ett år
eller, när den har skett till någon som är närstående till gäldenären, tre år
före fristdagen går åter, om det inte visas att gäldenären efter gåvan hade
kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Första stycket gäller även köp, byte eller annat avtal, om det med
hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppenbart,
att avtalet delvis har egenskap av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor som inte stod i missförhållande till
gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna från återvinning enligt
denna paragraf.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

7 § Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid
vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från

45

egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går i
motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten
senare än tre år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade
hans skulder.

8 § Betalning av lön, arvode eller pension, som har skett senare än sex
månader före fristdagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses
skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och
omständigheterna i övrigt, går åter till belopp motsvarande överskottet.

Har betalningen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när den
skett till någon som är närstående till gäldenären, tre år före fristdagen, går
den åter i motsvarande mån, om det inte visas att gäldenären efter betalningen
hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans
skulder.

9 § Överföring av medel till pensionsstiftelse, som har skett senare än
sex månader före fristdagen och som har medfört att stiftelsen fått överskott
på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen
skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen
har gynnat gäldenären eller närstående till honom, tre år före fristdagen,
går den åter i motsvarande mån, om det inte visas att gäldenären efter
överföringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade
hans skulder.

Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket
går åter, om överföringen har skett senare än tre månader före fristdagen.
Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller närstående till honom,
går den också åter, om åtgärden har skett dessförinnan men senare
än två år före fristdagen och det inte visas att gäldenären varken var eller
genom åtgärden blev insolvent.

Överföring av medel till personalstiftelse går åter, om överföringen har
skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett dessförinnan
men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen har gynnat
gäldenären eller närstående till honom, tre år före fristdagen, går den åter,
om det inte visas att gäldenären efter överföringen hade kvar utmätningsbar
egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Om rätt att i särskilda fall återkräva försäkringspremier m.m. finns det
föreskrifter i 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

10 § Betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader före
fristdagen och som har gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i
förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomiska
ställning, går åter, om den inte med hänsyn till omständigheterna ändå
kan anses som ordinär. Har betalningen skett till någon som är närstående
till gäldenären dessförinnan men senare än två år före fristdagen, går den
åter, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev
insolvent.

Vad som i första stycket sägs om återvinning av betalning tillämpas
också när kvittning har skett, om borgenären enligt 5 kap. 15 eller 16 § inte
hade varit berättigad att kvitta i konkursen.

11 § Betalning för en växel eller en check går åter i de fall som avses i
10 § endast i den mån den som mottog betalningen hade kunnat vägra att

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

46

göra det utan att förlora växel- eller checkrätt mot någon annan hos vilken
han kunde erhålla täckning.

Om återvinning av en betalning är utesluten till följd av vad som sägs i
första stycket, är den som skulle ha burit den slutliga förlusten om betalningen
hade uteblivit skyldig att utge ersättning under samma förutsättningar
som hade gällt för återvinning, om betalningen hade skett till honom
som borgenär.

12 § Säkerhet som gäldenären har överlämnat senare än tre månader före
fristdagen går åter, om den inte var betingad vid skuldens tillkomst eller
inte har överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. Har säkerheten
överlämnats till någon som är närstående till gäldenären dessförinnan
men senare än två år före fristdagen, går den åter under angivna förutsättningar,
om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden
blev insolvent.

Med överlämnande av säkerhet jämställs annan åtgärd av gäldenären
eller borgenären som är avsedd att trygga borgenärens rätt.

När säkerheten förutsätter inskrivning, skall dröjsmål som sägs i första
stycket anses föreligga om ansökan har gjorts senare än på den inskrivningsdag
som inträffar näst efter två veckor från skuldens tillkomst.

13 § Förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom utmätning
går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före
fristdagen. Har utmätningen skett till förmån för någon som är närstående
till gäldenären, går förmånsrätten eller betalningen också åter, om förmånsrätten
har inträtt dessförinnan men senare än två år före fristdagen
och det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev
insolvent.

Förmånsrätt på grund av betalningssäkring går åter, om förmånsrätten
har inträtt senare än tre månader före fristdagen.

Verkan av återvinning

14 § Vid återvinning skall den egendom som gäldenären har utgett återbäras
till konkursboet.

Den som har lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har rätt
att återfå vad han har utgett. Detta gäller dock inte ett sådant vederlag som
inte har kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget hade eller
borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla
borgenärerna detta.

Finns den egendom som skall återbäras enligt första eller andra stycket
inte i behåll, skall ersättning för dess värde utges. Är återbäring av viss
egendom förenad med särskild olägenhet för den förpliktade, kan det
medges honom att utge ersättning i egendomens ställe.

15 § Den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den avkastning
som belöper på tiden efter det att återvinning påkallades. Utgörs
egendomen av ett penningbelopp eller skall ersättning utges för egendomens
värde, utgår ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) till och med den
dag då skyldighet att återbära beloppet eller utge ersättningen inträder och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Skall någon återbära egendom vid återvinning enligt 5 §, kan han förklaras
skyldig att utge även avkastning som belöper på tiden från det att han

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

47

mottog egendomen till dess att återvinning påkallades. Ränta för sådan tid
beräknas enligt 5 § räntelagen.

Den som har lagt ned nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som
återbärs har rätt till ersättning för denna, om det inte finns särskilda skäl
mot det.

Återvinns en säkerhet som grundas på inteckning, skall inteckningshandlingen
återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen,
tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det inte ske,
skall ersättning utges.

16 § Har tredje man ställt egendom som säkerhet för en förpliktelse av
gäldenären och återfått säkerheten sedan gäldenären har fullgjort förpliktelsen,
är den som har återställt säkerheten inte skyldig att vid återvinning
återbära mer än vad som överstiger säkerhetens värde, om han inte kan
återfå denna och inte heller, när han återställde säkerheten, kände till eller
borde ha känt till gäldenärens insolvens.

Tredje man är skyldig att till borgenären eller, om konkursboet begär
det, direkt till boet på nytt utge säkerheten eller ersätta dess värde under
samma förutsättningar som skulle ha gällt för återvinning av fullgörelsen,
om den i stället hade skett till honom.

Första och andra styckena tillämpas också när tredje man har ingått
borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären har fullgjort förpliktelsen.

17 § Skyldighet för någon annan än konkursboet att enligt 14, 15 eller
16 § utge egendom eller ersättning, återställa eller tillhandahålla en inteckningshandling
eller på nytt ställa säkerhet eller borgen kan jämkas, om det
finns synnerliga skäl.

18 § Om egendom som kan återvinnas har överlåtits till annan, har konkursboet
samma rätt till återvinning mot denne, om han kände till eller
borde ha känt till de omständigheter som grundar denna rätt.

Talan om återvinning m.m.

19 § Förvaltaren får påkalla återvinning

1. genom att väcka talan vid allmän domstol,

2. genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med
utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om betalningseller
förmånsrätt i konkursen eller

3. genom att göra invändning mot annat yrkande som i rättegång framställs
mot konkursboet.

Om förvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte heller ingår förlikning
i saken, får en borgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid
allmän domstol.

För återgång av förmånsrätt som har vunnits genom utmätning eller
genom betalningssäkring behövs inte någon särskild åtgärd.

20 § Talan vid allmän domstol om återvinning får väckas inom ett år från
dagen för konkursbeslutet. Talan får även väckas inom sex månader från
det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt
sig fast egendom eller är det fråga om återgång av en bodelning, får talan

LU 1986/87:32

Bilaga 1

48

även väckas inom sex månader från den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen
gavs in till rätten.

En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt
att få ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden täcks av vad som
har kommit boet till godo genom rättegången.

21 § Den som med anledning av återvinning får en fordran i konkursen
behöver inte bevaka fordringen. Om utdelning har ägt rum, är han vid
återbäring till boet berättigad att avräkna vad som borde ha tillkommit
honom som utdelning enligt tidigare utdelningsförslag, om fordringen då
hade varit känd. Vid senare utdelning skall utdelning beräknas för vad som
kan återstå av en sådan fordran.

5 kap. Fordringar i konkurs

Fordringar som kan göras gällande

1 § I konkurs får endast en fordran som har uppkommit innan konkursbeslutet
meddelades göras gällande, om inte något annat följer av 3 kap.

2 §.

En fordran får göras gällande i konkurs även om den är beroende av
villkor eller inte är förfallen till betalning.

2 § I konkurs får inte fordran på lön, arvode eller pension göras gällande i
den mån fordringen uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med
hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna
i övrigt.

Den som enligt 4 kap. 3 § skall anses som närstående till gäldenären får
inte göra gällande sådan fordran i vidare mån än som kan anses skäligt med
hänsyn till vad som angetts i första stycket och inte i något fall för längre
tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen kom in till tingsrätten.

3 § En fordran på pension får i konkurs inte göras gällande till den del
den betalas av en pensionsstiftelse.

Fordringar med solidariskt betalningsansvar

4 § Har flera utfäst eller på något annat sätt ådragit sig solidariskt betalningsansvar
och är skulden delvis betald, skall utdelning för borgenärens
återstående fordran i en solidariskt ansvarig gäldenärs konkurs beräknas
på fordringens belopp utan avdrag för avbetalning som en medgäldenär har
gjort,

1. om avbetalningen har skett genom ackord, konkurs eller annan fördelning
av en insolvent medgäldenärs bo,

2. om den har skett senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna
fristdagen eller

3. om och i den mån avbetalningen har medfört rätt för medgäldenären
att söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären (regressrätt).

Har konkursgäldenären infriat en medgäldenärs regressfordran och äger
återvinning därav inte rum, skall dock avdrag göras.

Om utdelningen överstiger borgenärens återstående fordran, skall överskottet
fördelas enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet
för fordringen.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

49

4 Riksdagen 1986/87. 8 sami. Nr 32

Hur utdelning för en fordran hos ett handelsbolag beräknas i en bolagsmans
konkurs är föreskrivet i 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag
och enkla bolag.

5 § När avbetalning har skett på en fordran för vilken flera är solidariskt
ansvariga och utdelning till borgenären enligt 4 § skall beräknas på ett
högre belopp än den återstående fordringen, skall utdelningen beräknas
gemensamt för borgenären och en medgäldenär som har en regressfordran.
Borgenären har företräde till betalning framför medgäldenären. Om flera
medgäldenärer har rätt till betalning av det som återstår sedan borgenären
har fått sitt, skall överskottet fördelas mellan dem enligt vad som följer av
gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även när en medgäldenär gör
gällande en regressfordran med anledning av vad han senare kan komma
att betala utöver vad som bör belöpa på honom.

6 § Om en borgenär uppbär utdelning i fall då konkursgäldenären har
ställt säkerhet i sin egendom för en regressfordran som en solidariskt
ansvarig medgäldenär kan få mot honom, minskas medgäldenärens rätt att
utnyttja säkerheten med utdelningens belopp, i den mån utdelningen har
beräknats på belopp som svarar mot säkerhetens värde.

Första stycket tillämpas också när konkursgäldenären har en fordran
hos medgäldenären som denne hade kunnat använda till kvittning.

7 § Om en solidariskt ansvarig medgäldenär har betalt skulden senare än
tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna fristdagen, skall utdelning för den
regressfordran som han därigenom har fått beräknas på samma belopp som
skulle ha tillämpats i fråga om utdelning till borgenären om skulden inte
hade betalts. Har någon annan solidariskt ansvarig medgäldenär en regressfordran
med anledning av en tidigare avbetalning, skall dock utdelningen
fördelas mellan medgäldenärerna enligt vad som följer av gäldenärernas
inbördes ansvarighet för fordringen.

8 § Om en solidariskt ansvarig gäldenär har försatts i konkurs och om
den konkursen inte har avslutats innan en medgäldenär försätts i konkurs,
har den förres konkursbo rätt till andel i överskott enligt 4 § tredje stycket
även om regressfordringen inte har bevakats i medgäldenärens konkurs.

9 § Vad som sägs i 4-8 §§ om solidariskt betalningsansvar tillämpas
också i de fall där borgenären har fått pant eller annan säkerhet i tredje
mans egendom.

Vissa fordringar som är beroende av villkor

10 § Är en fordran beroende av ett villkor som innebär att borgenären
inte har rätt att utfå fordringsbeloppet om inte viss omständighet inträffar,
skall utdelning för fordringen inte beräknas i ett utdelningsförslag, om det
saknas anledning att anta att villkoret kommer att uppfyllas.

Beräkning av ränta på fordringar under konkurs m.m.

11 § För en fordran som är förenad med förmånsrätt och som löper med
ränta skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget upprättas
eller, om medlen betalas ut i förskott, dagen för utbetalningen.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

50

Om en fordran som är förenad med förmånsrätt men som inte löper med
ränta hade kunnat göras räntebärande genom delgivning av stämning eller
av ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande, skall ränta för den
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från dagen för konkursbeslutet,
om fordringen då var förfallen till betalning och annars från den senare dag
då fordringen förfaller till betalning. Räntan skall beräknas till dag som
avses i första stycket.

För fordringar utan förmånsrätt beräknas från dagen för konkursbeslutet
ränta mellan borgenärerna endast om boet räcker till betalning av mer än
beloppet av alla fordringar i konkursen utan förmånsrätt, i förekommande
fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. Räntan bestäms med
tillämpning av första och andra styckena.

12 § För en fordran som inte löper med ränta före förfallodagen skall
utdelning beräknas endast på det belopp som efter fem procents årlig ränta
utgör fordringens värde nedan angiven dag, om fordringen då inte var
förfallen, nämligen

1. om fordringen utgår fullt eller med förmånsrätt, den dag då utdelningsförslaget
upprättas,

2. om fordringen inte är förenad med förmånsrätt och inte utgår fullt,
dagen för konkursbeslutet.

Betalas medel ut i förskott till borgenären för en fordran som avses i
första stycket 1 och var fordringen då inte förfallen, skall utdelningen i
stället beräknas efter fordringens värde på betalningsdagen.

Värdering av vissa fordringar

13 § En fordran avseende en förmån som inte utgår i pengar skall vid
utdelning uppskattas till skäligt belopp.

En fordran på pension som inte är förfallen till betalning den dag då
utdelningsförslaget upprättas skall uppskattas till det belopp som motsvarar
upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen sker
med ledning av 2 och 3 §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. En fordran på ränta eller annan förmån som skall utgå under
någons livstid och som inte är förfallen till betalning den dag då utdelningsförslaget
upprättades skall uppskattas med ledning av 3 § angivna lag.

En fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den kurs som gäller
den dag då utdelningsförslaget upprättas. Betalas medel ut i förskott till
borgenären, sker beräkningen efter kursen på betalningsdagen.

14 § Om en gäldenär som i en konkurs har fått ackord återigen blir försatt
i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär vars fordran har
satts ned genom ackordet rätt till utdelning för fordringens hela ursprungliga
belopp med avdrag för vad han redan har uppburit. Han får dock inte
uppbära mer än vad han har rätt till enligt ackordet.

Första stycket tillämpas också när gäldenären har fått ackord enligt
ackordslagen (1970:847).

Kvittning i konkurs

15 § En fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan
av borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade
mot honom när konkursbeslutet meddelades. Detta gäller dock inte om

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

51

kvittning var utesluten utom konkurs på grund av fordringarnas beskaffen- LU 1986/87: 32

Bilaga 1

Ar en fordran beroende av ett villkor som innebär att borgenären har rätt
att få ut fordringsbeloppet endast om viss omständighet inträffar, skall
borgenären fullgöra sin förpliktelse trots att han annars hade haft rätt att
kvitta. Om han före den dag då utdelningsförslaget upprättas visar att
villkoret har uppfyllts, har han emellertid rätt att återfå motsvarande
belopp i den mån det inte överstiger vad han har att fordra. Finns det
anledning att anta att villkoret kommer att uppfyllas senare, skall ett för
borgenären beräknat belopp avsättas när utdelningsförslaget upprättas.

16 § En fordran mot gäldenären som har förvärvats genom en överlåtelse
från tredje man senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna
fristdagen får inte användas till kvittning mot en fordran som gäldenären
hade när borgenären förvärvade sin fordran. Detsamma gäller om en
fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sådan överlåtelse
och borgenären då hade skälig anledning att anta att gäldenären var insolvent.

En borgenär som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana omständigheter
att det är att jämställa med en betalning med annat än sedvanliga
betalningsmedel får inte kvitta i den mån en sådan betalning hade
kunnat bli föremål för återvinning.

17 § En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller någon
annan med anledning av en förpliktelse som han har infriat (regressfordran)
anses vid tillämpningen av 15 och 16 §§ ha förvärvats när hans
förpliktelse grundades.

Även om bevakningsförfarande äger rum i konkursen, behöver en borgenär
som har rätt att kvitta inte bevaka sin fordran i den mån den täcks av
gäldenärens fordran. När kvittning inte får ske, får borgenären trots det på
sin skuld avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning i
konkursen, om hans fordran intill skuldbeloppet hade bevakats i rätt tid.

Överlåter boet en fordran så att en borgenär därigenom förlorar rätten
till kvittning, skall boet gottgöra borgenären för detta.

6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.

Förbud mot näringsverksamhet under konkurs

1 § En gäldenär som är en fysisk person får inte under konkursen driva
näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen
(1976:125). Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i

2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller
13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen omfattas dock inte av förbudet.

Om näringsförbud efter särskild prövning finns det bestämmelser i lagen
(1986:436) om näringsförbud.

Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs

2 § Gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och
granskningsmän de upplysningar om boet som de begär.

Gäldenären skall för förvaltaren redogöra för boet och på begäran av
förvaltaren närvara vid bouppteckningsförrättningen. Är gäldenären en

juridisk person och finns det flera ställföreträdare, gäller denna skyldighet 52

dock inte för en sådan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser
sakna betydelse för boutredningen.

Vid förlikningssammanträde och sammanträde för prövning av ackordsförslag
skall gäldenären närvara, om han inte har laga förfall eller rätten
medger att han uteblir. Att gäldenären uteblir från ett sammanträde hindrar
inte att de ärenden som skall förekomma på sammanträdet handläggs.

Bouppteckningsed

3 § Gäldenären skall inför rätten avlägga bouppteckningsed. Han skall
göra de tillägg till eller ändringar i bouppteckningen som han anser behövs
och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar
är riktig, så att det inte enligt hans vetskap har oriktigt utelämnats eller
upptagits någon tillgång eller skuld.

Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång
förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.

4 § Bouppteckningseden skall avläggas vid ett edgångssammanträde. Edgångssammanträdet
skall hållas tidigast en och senast två månader efter
konkursbeslutet. Sammanträdet får dock hållas senare, om det är nödvändigt
med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet. Om gäldenären
är förhindrad av laga förfall att avlägga eden vid edgångssammanträdet
eller om bouppteckningen då ännu inte har kommit in till rätten,
skall rätten så snart förfallet upphör eller bouppteckningen kommer in
genom delgivning kalla gäldenären att fullgöra edgången. Edgångssammanträdet
skall trots det hållas på utsatt tid.

När det finns anledning till det får rätten besluta att gäldenären skall
avlägga eden inför en annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk får eden avläggas
där han vistas. Edgången får inte fullgöras före edgångssammanträdet.

5 § När det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är även
den omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande av
förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inte om det
finns sådana särskilda omständigheter att anledning till edgången saknas.

Annan än gäldenären är skyldig att på yrkande av förvaltaren eller en
borgenär avlägga bouppteckningsed eller beediga viss uppgift i bouppteckningen,
om det kan antas att sådan edgång är av betydelse för boutredningen.

När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall
rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med yrkandet
till förhandling inför rätten. Har yrkandet framställts av en borgenär,
skall även denne kallas. Kallelsen till den som avses med yrkandet
skall delges.

Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen kan
ske eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. I fråga om
edgångens fullgörande gäller 4 § andra stycket.

Tvångsmedel m.m.

6 § Gäldenären får inte efter det att konkursbeslutet har meddelats och
innan han har avlagt bouppteckningsed bege sig utomlands utan rättens
medgivande. Om det senare under konkursen finns skäl att befara att

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

53

gäldenären genom att lämna landet undandrar sig skyldighet som före- LU 1986/87:32
skrivs i denna lag, får förbud meddelas honom att resa utomlands. Byter Bilaga 1

gäldenären vistelseort, skall han meddela förvaltaren var han vistas.

Om det finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter ett förbud att resa
utomlands, får gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till '.illsynsmyndigheten.
Om gäldenären inte har något pass, får förbud att utfärda
pass för honom meddelas.

Om det finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna den ort där
han är bosatt undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna lag, får
förbud meddelas honom att lämna orten.

7 § Ett beslut om reseförbud eller om åläggande för gäldenären att lämna
ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass meddelas av rätten på
begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. När det inte längre finns
skäl för ett sådant beslut, skall beslutet omedelbart hävas.

Innan rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna paragraf, skall
rätten ge gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra
sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse. Rätten får
också hålla förhandling i frågan. Till en sådan förhandling skall tillsynsmyndigheten,
förvaltaren och gäldenären kallas. Kallelsen till gäldenären
bör delges.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån
sig sitt pass skall delges gäldenären.

8 § Har gäldenären med anledning av ett beslut enligt 2 kap. 12 § lämnat
ifrån sig sitt pass, skall rätten omedelbart efter konkursbeslutet pröva om
gäldenären skall återfå passet. Om det finns skäl att befara att gäldenären
åsidosätter ett förbud att bege sig utomlands, har han inte rätt att återfå
passet. En motsvarande omprövning skall ske, om förbud att utfärda pass
har meddelats.

9 § Om gäldenären undandrar sig att fullgöra vad som åligger honom
enligt 2, 3, 5 eller 6 § eller överträder ett reseförbud enligt 6 §, kan han
efter omständigheterna antingen hämtas eller häktas. Detsamma gäller om
det finns skäl att befara att gäldenären kommer att undandra sig en skyldighet
eller överträda ett förbud som här har angetts.

Om någon annan än gäldenären undandrar sig att fullgöra edgång som
har förelagts honom enligt 5 §, kan han efter omständigheterna föreläggas
vite, hämtas eller häktas.

Häktning i de fall som avses i första och andra styckena får ske endast
om det finns synnerliga skäl till det. Har gäldenären överträtt ett reseförbud
enligt 6 §, skall han dock häktas om det inte är uppenbart att det är
onödigt.

Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.

10 § Frågor om åtgärder enligt 9 § eller om utdömande av förelagt vite
prövas av rätten på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten.

Innan rätten beslutar i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätten
ge den som avses med åtgärden, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle
att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse.

Begärs någon häktad, skall rätten på yrkande förordna biträde åt honom,
om det inte är uppenbart att sådant inte behövs. Biträdet har rätt till
ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. Rätten kan ålägga

den som häktningsyrkandet riktas mot att såsom förlorande part helt eller
delvis ersätta statens kostnader för biträdet. Ogillas häktningsyrkandet
och beror detta på att sökanden inte har haft godtagbara skäl för yrkandet,
skall sökanden ersätta statens kostnader för biträdet.

11 § Rätten får hålla förhandling för att pröva en fråga som avses i 10 §.
Har häktning begärts, skall förhandling hållas, om det inte är fara i dröjsmål.

Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om möjligt,
den som avses med åtgärden kallas. Den sistnämndes kallelse skall
delges. Han får hämtas till förhandlingen, om det finns skäl till det. Har
han kallats till förhandlingen eller kan det antas att han har avvikit eller på
annat sätt håller sig undan, hindrar hans ute varö inte att yrkandet prövas.

Har rätten beslutat om häktning av någon som inte var närvarande vid
rätten, skall, så snart beslutet har verkställts, anmälan om detta göras hos
rätten. När en sådan anmälan har gjorts, skall förhandling i häktningsfrågan
hållas snarast och senast fyra dagar efter det att häktningsbeslutet
verkställdes.

Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att
pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Finns
det inte längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att den
häktade skall friges. Ingen får under konkursen hållas häktad längre tid än
tre månader.

12 § Om någon är häktad med stöd av 2 kap. 12 §, skall rätten i samband
med konkursbeslutet pröva om denne fortfarande skall vara häktad. Föreligger
skäl till häktning enligt 9 §, skall häktningen bestå. Vid tillämpning
av 11 § fjärde stycket inräknas även tid under vilken gäldenären hållits
häktad med stöd av 2 kap. 12 §.

13 § Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas 2 § första stycket,
6—8 §§ samt 9 § första, tredje och fjärde styckena även på en styrelseledamot,
en verkställande direktör, en bolagsman och en likvidator som har
avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursansökningen
kom in till tingsrätten.

Ersättning för inställelse

14 § Om gäldenären är i behov av det, är han berättigad till skälig ersättning
av konkursboet för resa och uppehälle inom landet, när han till följd
av bestämmelserna i 2-5 §§ inställer sig hos rätten eller någon annanstans.
Vad som har sagts nu gäller även för en sådan person som avses i 13 §.

Har ett yrkande enligt 5 § andra stycket riktats mot någon annan än den
som avses i 13 §, är han berättigad till skälig ersättning av boet för inställelse
enligt 5 § tredje eller fjärde stycket.

Beslut om ersättning meddelas av rätten.

7 kap. Förvaltning och tillsyn

Förvaltare

1 § En förvaltare skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget
kräver, ha borgenärernas och tillsynsmyndighetens förtroende samt
även i övrigt vara lämplig för uppdraget.

Den som är anställd vid en domstol får inte vara förvaltare.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

55

2 § Förvaltare utses av rätten.

Rätten bestämmer också antalet förvaltare. Flera än en förvaltare får

utses endast om det med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet är
behövligt att förvaltningen delas eller att den handhas odelad av flera.

Om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses för varje
del av förvaltningen. Rätten bestämmer efter vilka grunder delningen skall
ske.

3 § Innan rätten utser förvaltare eller fattar beslut om att flera förvaltare
skall finnas, skall tillsynsmyndigheten höras.

Frågor om att utse flera förvaltare eller att dela förvaltningen mellan
flera förvaltare tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, förvaltare, en
granskningsman eller en borgenär. Tillsynsmyndigheten och förvaltaren
skall höras. Rätten får, om det behövs, pröva frågan vid en förhandling.

Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan
har väckts av någon annan, denne kallas.

4 § Om flera förvaltare handhar förvaltningen odelad, får de endast gemensamt
avhända boet någon rättighet eller vidta en åtgärd som kan
medföra en förpliktelse för boet.

Finns det två förvaltare och kan de inte enas beträffande en åtgärd eller
ett beslut som enligt denna lag ankommer på dem eller är förvaltarna flera
än två och finns det inte majoritet för en viss mening, skall den mening
gälla som tillsynsmyndigheten biträder.

Entledigande av förvaltare m.m.

5 § Om en förvaltare begär att få avgå och visar skäl till det, skall rätten
entlediga honom.

En förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp
på begäran av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en borgenär eller
gäldenären.

En förvaltare får inte entledigas utan att tillsynsmyndigheten har hörts.

Om någon annan än förvaltaren själv har begärt att förvaltaren skall
entledigas, skall rätten, om det inte av särskilda skäl är onödigt, pröva
frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten,
förvaltaren och, om frågan har väckts av någon annan, denne kallas. Om
det är av särskilt intresse att borgenärerna hörs, skall de kallas till förhandlingen
genom kungörelse.

Rätten får, om den finnér skäl till det, i avvaktan på förhandlingen
försätta en förvaltare ur tjänstgöring. Innan det sker skall tillsynsmyndigheten
höras. Om en förvaltare försätts ur tjänstgöring, kan rätten utse
någon annan att under tiden fullgöra hans åligganden.

6 § Om en förvaltare entledigas, skall rätten genast utse en ny förvaltare.

Första stycket gäller inte om det finns flera förvaltare och någon av dem

entledigas samt rätten, efter att ha hört tillsynsmyndigheten, finnér att det
inte är nödvändigt att utse någon annan i den entledigades ställe.

Rådgivare och förlikningsman

7 § Om rätten av särskilda skäl finnér det behövligt, får den, efter att ha
hört tillsynsmyndigheten, uppdra åt en lämplig person att vara rådgivare åt 56

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

förvaltaren vid förvaltningen av boet eller att som förlikningsman biträda
rätten med utredning och förlikning i en tvistefråga som har uppkommit
genom anmärkning mot en bevakning eller att fullgöra båda dessa uppgifter.

Den som är anställd vid en domstol får inte vara rådgivare eller förlikningsman.

När uppdraget är slutfört skall det genast anmälas till rätten. Samtidigt
skall en redogörelse lämnas för det arbete som uppdraget har medfört.

Rätten skall återkalla uppdraget när anmälan har gjorts eller när det
annars finns skäl till återkallelse.

Förvaltarens allmänna åligganden m.m.

8 § Det åligger förvaltaren att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt
och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb
avveckling av boet.

Första stycket hindrar inte att förvaltaren vid avvecklingen av boet
beaktar vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen, om det
kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas.

9 § Förvaltaren är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet
och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän, gäldenären
eller tillsynsmyndigheten.

10 § I viktigare frågor skall förvaltaren höra tillsynsmyndigheten och
särskilt berörda borgenärer, om det inte föreligger hinder mot det. Förvaltaren
skall i sådana frågor höra även gäldenären, om det lämpligen kan ske.

11 § Om förvaltaren finner det nödvändigt, får han anlita ett sakkunnigt
biträde för viss förvaltningsåtgärd.

12 § Förvaltaren skall snarast ta hand om gäldenärens bo med de böcker
och andra handlingar som rör boet. Om gäldenären är eller under det
senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, skall
förvaltaren i det omhändertagna räkenskapsmaterialet på lämpligt sätt
ange dagen för omhändertagandet.

Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial
rörande gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren i
gäldenärens konkurs.

13 § Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna skall boets
tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna
skall det anges i vad mån de avser lön eller pension. Bouppteckningen skall
vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om
de böcker och handlingar som avses i 12 §.

Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten
så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till
rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

57

anser att denna är tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till
rätten och tillsynsmyndigheten.

Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu
inte getts in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och senast en
vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över
borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och
tillsynsmyndigheten. I ett bankaktiebolags, en sparbanks eller en central
föreningsbanks konkurs skall till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen
bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp
med upplupen ränta.

14 § Förvaltaren får, om det behövs, begära handräckning av kronofogdemyndigheten
för att kunna omhänderta eller annars få tillgång till gäldenärens
bo med de böcker och andra handlingar som rör boet. Detsamma
gäller sådant räkenskapsmaterial som avses i 12 § andra stycket. Kronofogdemyndigheten
får då genomsöka hus, rum eller förvaringsställen och,
om tillträde behövs till något utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller
ta sig in på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda
tvång i den mån det behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses
befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock
brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och i den mån
det med hänsyn till ändamålet med ingripandet kan anses försvarligt.

I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd
enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om talan
mot utmätning i allmänhet.

15 § Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets
tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat
utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha
inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla

1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2. en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande
som kan föranleda återvinning till konkursboet,

3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon
enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen
(1987:000) om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig vinstutdelning
eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa lagar eller
lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge skadestånd till
aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,

4. en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet
enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen att upprätta särskild balansräkning kan
antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan utrönas,

5. en uppgift i förekommande fall om att misstanke om brott som avses i
11 kap. brottsbalken eller om sådant förfarande som kan föranleda näringsförbud
enligt 2 § lagen (1986:436) om näringsförbud har anmälts till åklagaren,

6. en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller under
det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig har
tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts.

Berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkursbeslutet
skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det.
När det finns särskilda omständigheter får rätten medge anstånd med
avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, skall
den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

58

16 § Om förvaltaren finnér att gäldenären kan misstänkas för något brott
som avses i 11 kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta allmän
åklagare om det och ange grunden för misstanken. Detsamma gäller om
gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen
kommer fram att gäldenären kan misstänkas för något annat brott
av inte ringa beskaffenhet som har samband med verksamheten.

Kan det misstänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk person,
någon sådan företrädare som avses i 4 § lagen (1986:436) om näringsförbud
har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud kan komma i fråga,
skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange grunden
för misstanken.

17 § Förvaltaren skall till sin slutredovisning bifoga en redogörelse för de
åtgärder som han har vidtagit för att efterforska sådan brottslig gärning
som avses i 16 § första stycket och sådant förfarande som avses i andra
stycket samma paragraf samt resultatet av dessa efterforskningar.

Förvaltarens medelsförvaltning m.m.

18 § Pengar som flyter in under förvaltningen av ett konkursbo skall
snarast göras räntebärande genom insättning på boets räkning i bank.
Detta behöver dock inte ske i den mån medlen behövs till betalning av
löpande utgifter.

Även sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren ha boets medel
insatta i bank mot ränta till dess medlen betalas ut enligt 11 kap. Förvaltaren
skall underrätta tillsynsmyndigheten om i vilken bank medlen står
inne.

19 § Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fråga om bokföringsskyldighet
för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god
redovisningssed kräver att bokföringen sker på något annat sätt.

Förvaltaren skall bevara räkenskapsmaterialet under minst tio år från
utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. I övrigt tillämpas
22 § bokföringslagen (1976:125).

Första stycket medför inte någon inskränkning i den bokföringsskyldighet
som kan vara särskilt föreskriven för att möjliggöra kontroll över
viss verksamhet.

Beträffande skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighet
och för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.

20 § Om konkursen inte är avslutad då sex månader har förflutit efter
edgångssammanträdet, skall förvaltaren inom en månad därefter till tillsynsmyndigheten
avlämna en berättelse, i vilken alla de åtgärder som har
vidtagits för att avsluta konkursen skall anges noggrant. Berättelsen skall
innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den gångna perioden
eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshändelser.
Har pengar under någon del av denna period stått inne i bank, skall
till berättelsen bifogas en av banken bestyrkt uppgift på de insättningar och
uttag som har förekommit.

Senare under konkursen skall förvaltaren inom en månad från utgången
av vaije sexmånadersperiod avge en sådan berättelse som sägs i första
stycket för den senaste perioden. Denna skall även innehålla fullständiga
upplysningar om orsakerna till att konkursen inte har avslutats.

Förvaltaren skall snarast skicka en kopia av berättelsen till rätten.

21 § Också sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren, så länge
boets medel är insatta i bank, inom en månad från utgången av vatje
kalenderår till tillsynsmyndigheten lämna sådana uppgifter som sägs i 20 §
första stycket andra och tredje meningarna. När några medel inte längre
finns att lyfta, skall förvaltaren anmäla det till myndigheten.

22 § Om det vid konkursens avslutande finns några hinder mot att de
böcker och andra handlingar rörande boet som förvaltaren har tagit hand
om återställs till gäldenären, skall de överlämnas till tillsynsmyndigheten,
om inte förvaltaren anser att han bör bevara dem. Handlingarna skall
bevaras i enlighet med vad som i varje särskilt fall gäller om arkivering.

Redovisning av medel till tredje man

23 § Särskilda bestämmelser finns om en kommittents rätt att, när gäldenären
såsom kommissionär för kommittentens räkning i eget namn har
ingått avtal, mot tredje man göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet.
Detsamma är fallet i fråga om en kommittents rätt till redovisning för
sådana belopp som flutit in till kommissionärens konkursbo för sålt gods.

Om gäldenären i något annat fall före konkursbeslutet har sålt någon
annans egendom, har den vars egendom sålts rätt att, om betalningen helt
eller delvis flutit in till konkursboet efter konkursbeslutet, av förvaltaren få
redovisning för vad som har flutit in. I den mån betalningen inte har erlagts
av köparen har han dessutom rätt att själv göra fordringsrätten gällande
gentemot köparen, om inte köparens rätt därigenom skulle åsidosättas.

Vad som har sagts nu om rätt att få redovisning av förvaltaren skall
också gälla om det i något annat fall till konkursboet flyter in medel för
vilka gäldenären skulle haft skyldighet att redovisa till annan.

24 § Om gäldenären vid konkursbeslutet innehade redovisningsmedel
som skall vara förbehållna någon annan, skall förvaltaren ta hand om
medlen och sedan redovisa dem tillsammans med den ränta som har
upplupit från dagen för konkursbeslutet. När det gäller att fastställa vad
som sålunda skall tillkomma en redovisningsborgenär, dennes rätt i övrigt i
konkursen samt skyldigheten att svara för kostnad med anledning av
förfarandet, tillämpas vad som i denna lag sägs om borgenär som till
säkerhet för sin fordran har panträtt. Ansvaret för sådan kostnad skall
dock vila på redovisningsborgenären endast i den mån boet annars inte
lämnar tillgång till det betalning av kostnaden.

Tillsynen över förvaltningen

25 § Regeringen utser vissa kronofogdemyndigheter att vara tillsynsmyndigheter.

En kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet får, enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer,
förordna en annan kronofogdemyndighet att handlägga tillsynsuppgift
i konkursen.

26 § I fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller
utöver vad som följer av 11 § förvaltningslagen (1986:223) att den som i
allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs
gällande i konkursen inte får fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

60

27 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs på ett
ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra författningar.
Den skall då särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte
fördröjs i onödan. Myndigheten får, när den finner det lämpligt, inventera
konkursboets kassa och övriga tillgångar samt begära redovisning av förvaltaren.
Om särskilda omständigheter motiverar det, får myndigheten
utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och
förvaltningen i övrigt.

28 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillgång till de böcker och andra handlingar
som rör boet.

Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna upplysningar om
boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän eller
gäldenären.

29 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får inte överklagas i
andra fall än de som avses i 3 kap. 6 §.

Granskningsman

30 § Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en granskningsman
att med de befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen på
borgenärens vägnar. Till granskningsman skall utses den som borgenären
föreslår, om han är lämplig.

Granskningsmannen skall ha tillgång till de böcker och andra handlingar
som rör boet.

Om borgenären begär det, skall även en ersättare för granskningsmannen
utses. Bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersättaren.

Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör framställning
om det eller om han visar sig inte vara lämplig.

Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.

8 kap. Försäljning av egendom

Inledande bestämmelser

1 § Boets egendom skall säljas så snart det lämpligen kan ske, om inte
något annat följer av bestämmelserna i 2-5 §§, 6 § andra stycket, 8 §
andra stycket, 14 § samt 12 kap. 1 § tredje stycket.

2 § Har gäldenären drivit en rörelse, får förvaltaren, om det lagligen kan
ske, fortsätta rörelsen för konkursboets räkning i den mån det är ändamålsenligt.
Detsamma gäller om förvaltaren sedan rörelsen har lagts ned vill
återuppta denna. Rörelsen får dock fortsättas längre tid än ett år från
edgångssammanträdet endast om det finns särskilda skäl för det.

3 § Har gäldenären överklagat konkursbeslutet, får inte mot hans vilja
någon egendom i boet säljas förrän hovrätten har prövat besvären.

Första stycket utgör inte hinder mot

1. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 7 och 8 §§
samt 2 och 10 §§ i detta kapitel,

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

61

2. försäljning av sådan lös egendom som är utsatt för förskämning eller
snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård,

3. försäljning i annat fall av lös egendom, i den mån medel annars skulle
saknas till betalning av utgifter för boet.

4 § Om gäldenären ger in ett ackordsförslag, får egendomen i boet inte
säljas innan ackordsfrågan har avgjorts. Vad som nu har sagts utgör inte
hinder mot en försäljning om

1. den är förenlig med ackordsförslaget,

2. den föranleds av skäl som sägs i 3 § andra stycket 1 och 2,

3. den behövs för ändamål som anges i 12 kap. 24 § eller

4. det finns andra särskilda skäl.

5 § Om en inteckningshavare eller någon annan borgenär som för sin
fordran har förmånsrätt i viss egendom yrkar att den egendomen skall
säljas genom förvaltarens försorg och om hans rätt till betalning ur egendomen
har lämnats obestridd eller fastställts genom ett lagakraftvunnet avgörande,
får försäljning av egendomen inte uppskjutas. Detta gäller dock inte
i fråga om egendom som behövs för en rörelse under tid då denna fortsätts
med stöd av 2 § och inte heller om förvaltaren anser att anstånd är nödvändigt
för att förhindra att konkursboet tillfogas avsevärd förlust eller att
genomförandet av ett ackord väsentligt försvåras samt anstånd inte är
oskäligt mot borgenären.

Försäljning av fast egendom

6 § Om fast egendom finns i boet, får förvaltaren begära att den säljs
exekutivt. Egendomen får också säljas på annat sätt, om förvaltaren anser
att det är fördelaktigare för boet.

Har en exekutiv auktion hållits på fast egendom som hör till boet utan att
någon försäljning har kommit till stånd, behöver förvaltaren inte vidta
ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har någon exekutiv auktion
inte ägt rum men finns det anledning att anta att en sådan auktion inte
kommer att leda till försäljning, behöver förvaltaren inte vidta någon
åtgärd för att sälja egendomen, om samtycke till det har lämnats av de
borgenärer som i konkursen kan göra gällande fordringar som skall utgå
med särskild förmånsrätt ur egendomen.

Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta egendom, skall
förvaltaren före bevakningssammanträdet avlämna den behållning som
under konkursen uppkommit av egendomen. Behållning som inte avlämnas
före bevakningssammanträdet skall, om egendomen säljs, avlämnas
före tillträdesdagen och i annat fall innan utdelning sker i konkursen.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdet anmäla arvode,
andra kostnader och sådana fordringar som kan göras gällande i
konkursen och som bör beaktas vid försäljning av egendomen. När förvaltaren
gör en anmälan på en borgenärs vägnar, skall han skriftligen underrätta
denne om det.

Försäljning av lös egendom

7 § Försäljning av lös egendom som inte sker genom fortsättande av
gäldenärens rörelse skall ske på auktion eller på annat sätt efter vad

förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet. 62

LU 1986/87:32

Bilaga 1

Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan särskild
förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på annat sätt än på
auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke
inte lämnas, får egendomen säljas på annat sätt än på auktion, om det är
sannolikt att högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten
medger det.

Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren genom fondkommissionär
säljer värdepapper, noterat på fondbörs eller på sådan
marknad som avses i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms
fondbörs, till gällande börs- eller marknadspris eller när det är fråga om
försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

8 § När ett fartyg som inte är infört i skeppsregistret eller i motsvarande
utländska register, ett luftfartyg som inte är registrerat, gods i fartyg eller
gods i luftfartyg skall säljas, får förvaltaren, om egendomen finns inom
landet, begära att den säljs exekutivt.

Uppkommer fråga om att sälja ett registrerat skepp, ett registrerat luftfartyg
eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finns egendomen inom
landet, tillämpas 6 § första och andra styckena.

Skall gäldenärens rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg
eller reservdelar till luftfartyg säljas, skall förvaltaren före försäljningen
skaffa en särskild inteckningshandling på det belopp som tillkommer gäldenären,
om det inte finns laga hinder mot det. Skall en inteckningshandling
som innehas av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig
säljas, är förvaltaren skyldig att, om inte gäldenären medger att handlingen
får säljas med bibehållen ansvarighet, förse handlingen med en påskrift
som befriar gäldenären från ansvarighet. Något medgivande av gäldenären
krävs dock inte, om denne har avvikit eller på något annat sätt håller sig
undan.

Med fartyg likställs i denna lag ett fartyg under byggnad. Vad som sägs
om skeppsregistret skall då i stället gälla skeppsbyggnadsregistret.

9 § Bestämmelserna i 6 § fjärde stycket tillämpas även när lös egendom
som tillhör gäldenären skall säljas exekutivt under konkursen. I ett sådant
fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det behövs, i ärendet föra talan
för de borgenärer som har förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen
(1970:979) och skriftligen underrätta sådan borgenär om ett yrkande som
han framställer på dennes vägnar.

10 § En borgenär som innehar lös egendom med handpanträtt får själv
ombesörja att egendomen säljs på auktion eller, när det är fråga om
värdepapper som är noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses
i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, genom
fondkommissionär till gällande börs- eller marknadspris. En sådan försäljning
får dock inte utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra
veckor efter edgångssammanträdet. Borgenären skall minst en vecka innan
han vidtar åtgärd för egendomens försäljning ge förvaltaren tillfälle att
lösa in egendomen. Om det är fråga om ett fartyg eller gods i fartyg eller i
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg, skall egendomen säljas
exekutivt.

Borgenären skall minst tre veckor i förväg underrätta förvaltaren om tid
och plats för en auktion som inte hålls i exekutiv ordning.

Har egendomen sålts på annat sätt än exekutivt, skall borgenären för
förvaltaren redovisa vad som har flutit in.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

Vill inte borgenären själv sälja egendomen, får förvaltaren ombesörja LU 1986/87: 32
försäljningen. En inteckning i luftfartyg eller i reservdelar till luftfartyg Bilaga 1

som har lämnats som pant av den intecknade egendomens ägare får dock
inte säljas av förvaltaren. Han får bara låta sälja den rätt till andel i
inteckningen som enligt vad som är särskilt föreskrivet kan tillkomma
gäldenären.

Kungörande av auktion i vissa fall

11 § Om konkursboets egendom skall säljas på auktion genom förvaltarens
försorg, skall han låta kungöra auktionen på det sätt och inom den tid
som föreskrivs för kungörande av exekutiv auktion på sådan egendom som
det är fråga om. Kungörelsen behöver dock inte i något fall införas i Postoch
Inrikes Tidningar.

Första stycket tillämpas också beträffande en auktion som enligt 10 §
ombesörjs av en borgenär.

12 § Förvaltaren får kungöra en av honom utsatt auktion i mindre utsträckning
än som följer av 11 § första stycket, om han anser att det är
tillräckligt. Detta gäller dock inte i fråga om kungörande av

1. auktion på fast egendom, registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller
intecknade reservdelar till luftfartyg, om inte gäldenären samtycker till
det,

2. auktion på någon annan lös egendom i vilken en borgenär har panträtt
eller någon annan särskild förmånsrätt, om inte borgenären samtycker till
det.

Sådant samtycke av gäldenären som sägs i första stycket 1 krävs inte,
om gäldenären har avvikit eller på något annat sätt håller sig undan.

13 § Förvaltaren bör i god tid före en av honom utsatt auktion på lös
egendom särskilt underrätta vaije känd borgenär som har panträtt eller
någon annan särskild förmånsrätt i egendomen om auktionen.

Indrivning av fordringar

14 § Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske vidta åtgärder för
att driva in utestående fordringar. Kan en fordran inte drivas in inom rimlig
tid, får den säljas som annan lös egendom.

9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet

Bevakning

1 § Rätten får efter framställning från förvaltaren besluta att bevakningsförfarande
skall äga rum i konkursen. Bevakning bör äga rum, om fordringar
utan förmånsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen.

2 § Beslutar rätten att bevakningsförfarande skall äga rum, skall rätten
bestämma inom vilken tid bevakning skall ske. Tiden för bevakning skall
utgöra minst fyra och högst tio veckor från dagen för beslutet att anordna
bevakningsförfarandet. 64

3 § Rätten skall genast kungöra vad som har beslutats enligt 1 och 2 §§.

4 § En borgenär skall inom den tid som har bestämts för bevakning av
fordringar skriftligen hos rätten anmäla sin fordran och den förmånsrätt
han vill göra gällande. Undantag från denna skyldighet följer dock av

4 kap. 21 §, 5 kap. 8 § och 17 § andra stycket samt 5 § i detta kapitel.

Att en fordran som omfattas av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti
vid konkurs i vissa fall bevakas genom förvaltaren följer av den lagen.

5 § En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller
lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur
den pantsatta egendomen.

En borgenär som har en fordran hos ett bankaktiebolag, en sparbank
eller en central föreningsbank på grund av en insättning på räkning behöver
inte bevaka sin fordran i kreditinstitutets konkurs, om uppgift om
fordringen har lämnats enligt 7 kap. 13 § fjärde stycket.

6 § I bevakningsinlagan skall fordringens belopp anges, om det är möjligt.
Grunden för fordringen skall framgå tydligt. Om förmånsrätt yrkas,
skall borgenären också tydligt ange grunden för den. Inlagan skall vara
egenhändigt undertecknad av borgenären eller borgenärens ombud.

Vid bevakningsinlagan skall borgenären i original eller bestyrkt kopia
bifoga de handlingar som han vill åberopa till stöd för sitt anspråk.

Bevakningsinlagan och de handlingar som har bifogats denna skall ges in
i två exemplar.

7 § Genast efter bevakningstidens utgång skall rätten överlämna det ena
exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren.

Förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar
som har bevakats. För varje fordran anges dess belopp och, om förmånsrätt
har yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i
förmånsrättsordningen som fordringen får enligt borgenärens yrkande.
Kopior av förteckningen skall skickas till rätten och tillsynsmyndigheten.

Anmärkning

8 § När rätten beslutar att bevakning skall äga rum, skall rätten samtidigt,
efter samråd med förvaltaren, bestämma

1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningarna,

2. var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall hållas
tillgängliga för granskning,

3. tidpunkten för det förlikningssammanträde som skall hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.

Om det visar sig vara lämpligare, får ett beslut enligt första stycket fattas
senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst två och högst
fyra veckor räknat från bevakningstidens utgång. Om det behövs med
hänsyn till förhållandena i konkursen, får en längre anmärkningstid fastställas.
Förlikningssammanträdet får inte hållas tidigare än två eller senare
än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.

Underrättelser om vad rätten har bestämt enligt denna paragraf skall
tillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer
som har bevakat fordringar i konkursen.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

65

5 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 32

9 § Förvaltaren skall granska bevakningshandlingarna och, om han finner
anledning till anmärkning mot något yrkande om betalnings- eller
förmånsrätt, skriftligen anmäla det till rätten inom den tid som har bestämts
enligt 8 § första stycket 1. I anmärkningsskriften skall grunden för
anmärkningen anges tydligt. Skriften skall vara egenhändigt undertecknad
av förvaltaren eller dennes ombud.

Även en borgenär som har bevakat en fordran i konkursen och gäldenären
får framställa anmärkning mot en bevakning. En sådan anmärkning
skall framställas inom den tid och på det sätt som anges i första stycket.

Anmärkningsskriften och de handlingar som åberopas till stöd för anmärkningen
skall ges in i två exemplar.

10 § Om en anmärkning görs av någon av dem som har rätt till det, gäller
den också för de andra, även om de inte har tagit del i anmärkningen.

11 § Den som har rätt att framställa anmärkning mot en bevakning får
efter anmärkningstidens utgång till stöd för en gjord anmärkning åberopa
även en annan omständighet än sådan som har angetts i anmärkningsskriften.
Efter förlikningssammanträdet får dock en ny omständighet som innebär
att grunden för anmärkningen ändras åberopas endast om omständigheten
varken var eller borde ha varit känd för den anmärkningsberättigade
eller om det i övrigt finns särskilda skäl för att ändå tillåta att omständigheten
åberopas.

Om en ny omständighet åberopas i ett annat sammanhang än vid förlikningssammanträdet
eller vid en förhandling, gäller i fråga om formen för
åberopandet vad som föreskrivs om anmärkning i 9 § första stycket.

12 § En borgenär får den betalnings- och förmånsrätt som han har yrkat i
sin bevakning, om det inte på rätt sätt och i rätt tid har framställts någon
anmärkning mot den. Att anmärkning inte har framställts hindrar dock inte
att talan om återvinning väcks vid domstol.

Har ett yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, får det inte gå
ut över dem som enligt lag har företräde till betalning ur viss egendom. Ett
yrkande om förmånsrätt som inte avser någon i lag föreskriven förmånsrätt
är utan verkan, även om någon anmärkning inte har framställts mot yrkandet.

Tvist angående en bevakad fordran

13 § Tvistefrågor som har uppkommit genom framställda anmärkningar
och som inte har förlikts skall handläggas vid ett förlikningssammanträde
inför rätten. Vid detta får förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra
talan. Till sammanträdet skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar
anmärkningar riktats och de som framställt anmärkningarna kallas.

Förvaltaren skall närvara vid sammanträdet. Att han uteblir hindrar
dock inte att sammanträdet genomförs. Tillsynsmyndigheten har rätt att
delta vid sammanträdet.

Rätten skall vid sammanträdet utreda tvistefrågorna och söka åstadkomma
förlikning. De närvarande som har rätt att föra talan får med bindande
verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller
inskränks eller uppdra åt förvaltaren att ingå förlikning med en borgenär
mot vars bevakning en anmärkning har gjorts. Är både en borgenär och en
borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för bor -

LU 1986/87:32

Bilaga 1

66

genärens fordran närvarande och kan de inte enas, gäller borgenärens
mening om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet
för fordringen.

14 § Beslut enligt 13 § tredje stycket får överklagas av den som enligt
13 § första stycket är taleberättigad, om han anser att beslutet inte har
tillkommit på lagligt sätt. Beslutet överklagas genom besvär till hovrätten
inom två veckor från dagen för beslutet. Om inte hovrätten förordnar
annat, skall beslutet gälla omedelbart.

15 § Tvistefrågor som inte har blivit förlikta skall prövas av rätten vid en
förhandling. Rätten skall vid förlikningssammanträdet förbereda de återstående
tvistefrågorna så att de kan behandlas slutligt vid förhandlingen.

Förhandlingen skall om möjligt hållas i omedelbar anslutning till förlikningssammanträdet.
Om det inte sker, skall rätten sätta ut förhandlingen
till en dag inom fyra veckor efter sammanträdet eller, om det finns särskilda
skäl för det, senare dag. Till en sådan förhandling skall förvaltaren, de
borgenärer mot vars bevakningar anmärkningarna riktats och de som
framställt anmärkningarna kallas.

16 § Tvistefrågor angående fordringar som har bevakats skall prövas
snarast och om möjligt avgöras på en gång. Kräver vissa fordringar längre
tid för att utredas och prövas, skall rätten besluta särskilt över de tvistefrågor
som kan avgöras tidigare. Beror någon borgenärs anspråk på prövningen
i en särskild rättegång, får det inte fördröja avgörandet. I sådant fall
skall rätten fastställa hans rätt i konkursen för det belopp som kan bli
bestämt genom dom i den rättegången.

Har ett ackordsförslag tagits upp, får rättens prövning av en tvistefråga
skjutas upp till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det är ändamålsenligt.

17 § Förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en
fordran får inte ingås på något annat sätt än som sägs i 13 §, om inte alla
vars rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.

18 § Om ett beslut varigenom en anmärkning mot en fordran har ogillats
ändras av högre rätt, gäller det även för dem som inte har sökt ändring i
beslutet.

19 § Genom ett beslut i en tvist angående en bevakad fordran avgörs
endast vilken rätt som tillkommer fordringen i konkursen.

Efterbevakning

20 § Om bevakningsförfarande har ägt rum, får en borgenär som efter
bevakningstidens utgång vill anmäla en fordran eller yrka förmånsrätt
skriftligen göra det på det sätt som föreskrivs i 6 §.

Som ersättning för de kostnader för kungörelse, kallelser och underrättelser
som föranleds av efterbevakningen skall borgenären till staten i
förskott erlägga en avgift motsvarande tre procent av basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

67

21 § När en fordran har efterbevakats, skall rätten så snart som avgiften LU 1986/87: 32
enligt 20 § andra stycket har betalts överlämna det ena exemplaret av Bilaga 1

bevakningshandlingarna till förvaltaren och, efter samråd med denne, bestämma 1.

den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningen,

2. var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall hållas
tillgängliga för granskning,

3. tidpunkten för det förlikningssammanträde som skall hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.

Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst två och högst
fem veckor räknat från den dag då avgiften enligt 20 § andra stycket
betalades. Förlikningssammanträdet inför rätten skall hållas inom fyra
veckor från anmärkningstidens utgång.

Underrättelser om att en fordran har efterbevakats och vad rätten har
bestämt enligt första stycket skall tillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten,
gäldenären samt de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen.

22 § Utöver bestämmelserna i 20 och 21 §§ gäller beträffande efterbevakning
i tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevakning.

Om flera efterbevakningar har gjorts, skall de om möjligt handläggas
gemensamt.

10 kap. Avskrivning av konkurs

1 § Om rätten efter att ha hört förvaltaren finner att konkursboets tillgångar
inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader
och andra skulder som boet har ådragit sig, skall rätten besluta om
avskrivning av konkursen.

2 § Konkursen får inte avskrivas enligt 1 § förrän bouppteckningen har
beedigats och förvaltaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 7 kap.

15 §.

Om det finns något hinder mot att bouppteckningsed avläggs av gäldenären
eller någon annan inom skälig tid och om det saknas anledning att anta
att det genom edgången skulle visa sig att tillgångar finns till betalning av
konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, får konkursen
avskrivas trots att edgången inte har fullgjorts.

3 § Om någon fordran inte görs gällande och inte heller kan antas komma
att göras gällande, skall rätten efter anmälan av förvaltaren genast besluta
om avskrivning av konkursen. Om rätten har beslutat att bevakningsförfarande
skall äga rum, får konkursen avskrivas först efter bevakningstidens
utgång.

4 § Om det återstår tillgångar i boet när förvaltaren har betalt konkurskostnaderna
och andra skulder som boet har ådragit sig, skall han

1. om det i fall som avses i 1 § står klart hur kvarvarande tillgångar skall
fördelas och om tillsynsmyndigheten medger det, tillställa berättigad borgenär
vad som tillkommer denne,

2. i övriga fall återställa egendomen till gäldenären. 68

5 § Om ny tillgång blir känd efter det att konkursen har avskrivits enligt
1 §, skall 11 kap. 19-21 §§ gälla i tillämpliga delar.

11 kap. Utdelning

Inledande bestämmelser

1 § Om konkursen inte avskrivs, skall boets pengar, i den mån medlen
inte går åt till betalning av konkurskostnadema och andra skulder som
boet har ådragit sig, delas ut till borgenärerna i den ordning som föreskrivs

1 detta kapitel. Utdelningen skall äga rum i enlighet med den rätt till
betalning som tillkommer borgenärerna.

2 § Utdelning skall ske så snart som all tillgänglig egendom har förvandlats
till pengar. Om egendom i sådana fall som avses i 8 kap. 6 § andra
stycket eller 8 § andra stycket inte har blivit såld, utgör det inte hinder för
utdelning. Har bevakningsförfarande ägt rum, får utdelning inte ske förrän
den enligt 9 kap. 8 § bestämda anmärkningstiden har gått ut och, om
anmärkning har framställts, förlikningssammanträde har hållits.

3 § När ett ackordsförslag är under prövning, får förvaltaren vänta med
utdelning till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det motiveras av förslaget.

Utdelningsförfarandet

4 § När utdelning skall ske, skall förvaltaren upprätta ett förslag till
utdelning. Förvaltaren skall då beakta alla de fordringar och förmånsrätter
som dittills har bevakats eller efterbevakats i konkursen eller, när bevakning
inte har behövts, de fordringar och förmånsrätter som dittills har
gjorts gällande eller annars är kända för förvaltaren.

Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange

1. beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelningen skall
beräknas,

2. den förmånsrätt som följer med fordringen och

3. den utdelning som belöper på fordringen.

I förslaget skall också anges om det föreligger någon sådan omständighet
som enligt 10 § andra eller tredje stycket medför inskränkning i borgenärens
rätt att lyfta den utdelning som belöper på fordringen eller om det har
betalts ut medel i förskott.

Till förslaget skall bifogas en redogörelse för förvaltningen av den egendom
för vilken medel avsedda till utdelning har flutit in. Av redogörelsen
skall framgå hur mycket som genom försäljning eller på annat sätt har flutit
in för egendomen samt, om inte hela detta belopp enligt förslaget delas ut,
för vilka andra ändamål återstoden har tagits i anspråk. Om medel som
delas ut har flutit in för egendom vari särskild förmånsrätt har funnits, skall
uppgifterna lämnas särskilt för den egendomen.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

5 § När ett utdelningsförslag har upprättats, skall förvaltaren genast skicka
förslaget med bifogad förvaltningsredogörelse till rätten och tillsynsmyndigheten.

69

6 § Rätten skall kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats, så snart
det utlåtande som tillsynsmyndigheten enligt 13 kap. 5 § skall avge över
förvaltarens slutredovisning har kommit in till rätten.

Utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen skall hållas tillgängliga
hos rätten och tillsynsmyndigheten för den som vill ta del av handlingarna.
En uppgift om detta skall tas in i kungörelsen.

Den som vill framställa invändning mot utdelningsförslaget skall göra
det hos rätten senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen.
Denna dag skall bestämmas så att tre veckor förflyter från den
tidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar.

7 § När tiden för invändning har gått ut, skall rätten fastställa utdelningen
i konkursen i enlighet med utdelningsförslaget, om det inte genom invändning
eller på något annat sätt framgår att fel eller brist som inverkar på
någons rätt föreligger.

Om en fordran eller en förmånsrätt inte har bevakats eller efterbevakats
senast då utdelningsförslaget upprättades, fastän bevakningsskyldighet har
förelegat, är en invändning att fordringen eller förmånsrätten borde ha
tagits upp i utdelningsförslaget utan verkan.

Om rätten finner att utdelning inte bör fastställas enligt förslaget, skall
rätten antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa det sålunda
ändrade förslaget eller återförvisa ärendet till förvaltaren. Att ett nytt
utdelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skäl till
det. Om kungörelse inte utfärdas, skall de borgenärer som berörs av
ändringarna i utdelningsförslaget underrättas om det. I sådant fall skall
invändning mot förslaget framställas inom tre veckor från dagen efter den
då underrättelserna sändes ut. Slutdagen skall anges i underrättelsen.

8 § Om rätten anser att det finns anledning att inte fastställa utdelning
enligt förslaget, skall den genom underrättelser bereda förvaltaren och den
för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel tillfälle att yttra sig,
om det inte är uppenbart obehövligt. Den som har framställt invändning
mot utdelningsförslaget skall få tillfälle att ta del av ett yttrande, om det
inte är obehövligt.

Rätten får hålla förhandling för att pröva en fråga om att fastställa
utdelningsförslaget. Förhandling skall hållas, om det begärs av den som
har framställt invändning mot förslaget, den för vilken en ifrågasatt ändring
skulle vara till nackdel eller, i fråga om återvinning, förvaltaren. Till
förhandlingen skall nu nämnda personer alltid kallas.

Utbetalning av utdelningsmedel

9 § När beslutet att fastställa utdelningen och beslut att bestämma arvode
till förvaltaren har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast till borgenärerna
skicka de medel som tillkommer dem, om inte hinder mot
utbetalning enligt 10 § andra eller tredje stycket föreligger.

Har förvaltaren skickat medlen till en borgenär under dennes senast
kända adress, behöver förvaltaren inte vidta någon ytterligare åtgärd för
att verkställa betalningen. När medlen har skickats till borgenärerna, skall
förvaltaren anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

10 § Innan besluten att fastställa utdelning och att bestämma arvode till
förvaltaren har vunnit laga kraft, får medel som tillagts en borgenär betalas

70

ut endast om borgenären ställer säkerhet. Har tiden för överklagande av
besluten löpt ut, får dock, utan att säkerhet ställs, utbetalning ske till
borgenär som inte till sin nackdel berörs av besvär som anförts mot något
av besluten.

Är en fordran beroende av något sådant villkor som avses i 5 kap. 10 §,
får utdelningen för fordringen inte betalas ut förrän villkoret uppfyllts.
Detsamma gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har fastställts av
domstol. När fordringen har fastställts men innan fastställelsebeslutet har
vunnit laga kraft, får medlen betalas ut endast om borgenären ställer
säkerhet.

Om bevakningsförfarande har ägt rum, får utdelning för en fordran som
har efterbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken anmärkningar
får framställas mot efterbevakningen.

Om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig att till konkursboet
betala tillbaka vad han har fått, skall han betala ränta på beloppet. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då medlen betalades
ut till och med den dag då skyldigheten att återbära medlen inträder och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

11 § Säkerhet enligt 10 § skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall
ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer
gemensamt, vara solidarisk.

Om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut skall ställa säkerhet,
får förvaltaren godta en utfästelse av institutet att infria den förpliktelse
som säkerheten skall avse.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver
inte ställa säkerhet.

12 § En borgenär förlorar sin rätt till utdelning, om han inte gör anspråk
på medlen inom två år räknat från

1. dagen då beslutet att fastställa utdelningen vann laga kraft, eller

2. den senare dag då borgenären blev berättigad att lyfta medlen utan att
ställa säkerhet.

De medel som borgenär har förlorat sin rätt till skall fördelas mellan de
borgenärer som har bevarat sin rätt och i andra hand överlämnas till
gäldenären.

13 § När medel som har tillagts en borgenär i ett förslag till utdelning
betalas ut, har borgenären rätt också till den ränta som har upplupit på
medlen från den dag då utdelningsförslaget upprättades.

Förskottsbetalning

14 § Innan utdelning äger rum, får förvaltaren självmant eller på begäran
av en borgenär betala ut utdelningsmedel i förskott i enlighet med vad som
föreskrivs i 15 §.

Även om en borgenär har fått betalt i förskott för sin fordran, skall den
tas upp i utdelningsförslaget.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

15 § Förskottsbetalning skall utgå för en fordran med förmånsrätt, om
det lämpligen kan ske.

Förskottsbetalning skall utgå för en fordran utan förmånsrätt, om det är

71

uppenbart att tillgångarna räcker till betalning av tio procent av sådana
fordringar och det inte finns särskilda skäl mot det.

Förskottsbetalning för en fordran utgår endast i den mån det kan antas
att utdelning kommer att belöpa på denna. Är fordringen beroende av
villkor eller tvistig, får förskott inte betalas ut. När bevakningsskyldighet
föreligger, får förskottsbetalning ske endast till en borgenär som har bevakat
sin fordran i konkursen.

16 § Har en borgenär begärt förskottsbetalning, kan förvaltaren kräva att
borgenären ställer säkerhet för att medlen återbetalas, om det visar sig att
borgenären saknar rätt att behålla vad som betalas till honom. I fråga om
sådan säkerhet gäller 11 §.

Vad som föreskrivs i 10 § ljärde stycket om skyldighet att betala ränta
skall tillämpas även vid återbetalning av medel som har betalts ut i förskott.

17 § Om förvaltaren vägrar förskottsbetalning med begärt belopp, får
borgenären hänskjuta frågan till rättens prövning.

När en konkurs anses avslutad m.m.

18 § En konkurs anses avslutad när tingsrätten har fastställt utdelning
enligt 7 §. Detta gäller även om en tvist angående en fordran som har gjorts
gällande i konkursen eller en fråga om underhåll åt gäldenären ännu inte är
slutligt avgjord eller någon ytterligare tillgång till följd av rättegång eller på
något annat sätt senare kan komma att tillföras konkursboet.

Även om konkursen är avslutad, får ett ackord sförslag som har getts in
tidigare prövas enligt 12 kap.

Efterutdelning

19 § Blir medel tillgängliga för utdelning efter det att utdelningsförslag
enligt 4 § har upprättats, skall förvaltaren dela ut dem till borgenärerna.

20 § Om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall ett förslag till
efterutdelning upprättas. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i detta
kapitel om utdelning, utbetalning av utdelningsmedel och förskottsbetalning.

I förslaget till efterutdelning kan utdelning beräknas även för en fordran
som har blivit känd efter det att utdelningförslag enligt 4 § upprättades. En
fordran får beaktas utan bevakning trots att bevakningsförfarande förut
har varit anordnat i konkursen. Har så inte varit fallet, får rätten emellertid
besluta om bevakningsförfarande inför efterutdelningen.

Av nytillkomna medel skall en borgenär för en fordran som inte har
tagits upp i utdelningsförslag enligt 4 § först så långt medlen räcker tilldelas
så mycket som skulle ha tillagts fordringen, om denna hade beaktats i
utdelningsförslaget. Därefter får han tillsammans med övriga borgenärer ta
del i vad som kan återstå.

21 § Om förvaltaren anser att de nytillkomna medlen kan fördelas utan
att förslag till efterutdelning upprättas och om tillsynsmyndigheten medger
det, får han dela ut medlen till berättigade borgenärer utan att föreskrifter -

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

72

na i det föregående i detta kapitel iakttas. För utbetalningen gäller dock 9 § LU 1986/87: 32
andra stycket. En borgenär förlorar sin rätt till utdelning, om han inte gör Bilaga 1

anspråk på medlen inom två år räknat från det att förvaltaren har anmält
till rätten att han har skickat medlen till borgenären.

Första stycket tillämpas också för det fall att det finns skäl att upprätta
ett utdelningsförslag men medlen inte förslår till betalning av de därmed
förenade kostnaderna.

Viss anmälningsskyldighet m.m.

22 § Om utdelning eller efterutdelning har utfallit på ett företagshypoteksbrevs
belopp, skall förvaltaren anmäla detta till inskrivningsmyndigheten.
Anmälan skall göras sedan beslutet att fastställa utdelningen eller
efterutdelningen har vunnit laga kraft eller, i fall som avses i 21 §, när utbetalningen
har ägt rum. Tillsammmans med anmälningen skall förvaltaren
sända in utdelningsförslaget eller någon annan handling som visar fördelningen.

När inteckningsborgenären lyfter betalning, skall detta antecknas på
hypoteksbrevet.

12 kap. Ackord i konkurs m. m.

Frivillig uppgörelse

1 § Visar gäldenären att han har kommit överens om betalningen av sina
skulder eller på annat sätt träffat uppgörelse med de borgenärer vars
fordringar har bevakats eller, när bevakning inte behövs, vars fordringar är
kända för förvaltaren, skall rätten på ansökan av gäldenären besluta om
nedläggning av konkursen. Innan beslut meddelas skall förvaltaren höras.

Om bevakningsförfarande äger rum, får beslut om att lägga ned konkursen
inte meddelas före bevakningstidens utgång.

Rätten kan förordna att boets egendom inte får säljas innan ansökningen
har prövats, om egendomen inte behöver säljas av någon sådan anledning
som avses i 8 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.

2 § Ett beslut att lägga ned konkursen skall kungöras.

Innan egendomen i boet återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna
och andra skulder som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen.

Är någon kostnad eller skuld tvistig, skall förvaltaren sätta in behövliga
medel till betalning av kostnaden eller skulden i den bank som parterna
enas om. Räntan skall tillkomma den som slutligen blir berättigad till
medlen.

Ackordsförslag m.m.

3 § Reglerna i 4—28 §§ om ackord är tillämpliga endast i en konkurs i
vilken det har beslutats att bevakningsförfarande skall äga rum.

4 § Om gäldenären vill bjuda ackord, skall han tillställa rätten ett ackordsförslag.
I förslaget skall anges

1. hur mycket gäldenären bjuder i betalning,

2. när betalningen skall ske,

3. om säkerhet har ställts för ackordet och vari säkerheten i så fall

består. 73

5 § Ett ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som LU 1986/87: 32
enligt 11 § har rätt att rösta om förslaget sätts ned och betalas på närmare Bilaga 1

angivet sätt. Ackordet skall ge likaberättigade borgenärer lika rätt och

minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte en lägre ackordsprocent
godkänns av samtliga kända borgenärer som har bevakat fordran
och skulle omfattas av ackordet eller om det finns synnerliga skäl för lägre
utdelning. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom ett år
efter det att ackordet har fastställts, om inte samtliga nämnda borgenärer
godkänner en längre betalningstid.

Ett ackord får innehålla villkor att borgenärer får full betalning intill ett
visst belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn till omfattningen
av boet och övriga omständigheter. Avvikelser till nackdel för en viss
borgenär får också äga rum, om han medger det.

Ett ackord får även avse att gäldenären endast får anstånd med betalningen
eller annan särskild eftergift. Första och andra styckena gäller i
tillämplig utsträckning.

6 § Ett ackordsförslag får tas upp endast om det kommer in till rätten före
den dag då kungörelsen om utdelningsförslaget i konkursen är införd i
Post- och Inrikes Tidningar eller, när utbyte enligt 15 kap. 2 § sker, före
den dag då underrättelserna sändes ut.

Om ackord sförslaget har kommit in i rätt tid, skall rätten inhämta yttrande
av förvaltaren huruvida förslaget bör föreläggas borgenärerna. Avstyrker
förvaltaren att det sker, får förslaget tas upp endast om rätten
finner synnerliga skäl till det.

7 § Möter enligt 4-6 §§ hinder mot att ackordsförslaget tas upp, skall det
avvisas.

Sammanträde för prövning av ackordsförslag

8 § Om ackordsförslaget tas upp, skall borgenärerna genast kallas till ett
sammanträde inför rätten för att pröva förslaget. Innan gäldenären har
avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, får kallelse utfärdas endast om det finns
synnerliga skäl för det. Kallelsen till sammanträdet skall kungöras.

Sammanträdet får inte hållas tidigare än tre veckor efter det att ackordsförslaget
togs upp och inte heller innan tvistefrågor som har uppkommit
genom anmärkningar mot bevakade fordringar har handlagts vid förlikningssammanträdet.

9 § Förvaltaren skall snarast till rätten inkomma med yttrande huruvida
han anser att ackordsförslaget bör antas av borgenärerna. Yttrandet skall
hållas tillgängligt för borgenärerna vid sammanträdet för prövning av ackordsförslaget,
om det inte har sänts till dem tidigare.

10 § Vid sammanträdet för prövning av ackordsförslaget bör förvaltaren
närvara. Om gäldenären inte kan infinna sig personligen, bör han skicka ett
ombud.

Förvaltaren skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som
har rätt att rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för
vilka rösträtt får utövas. Har det mot någon av dessa fordringar framställts
anmärkning som inte har prövats eller har, om efterbevakning har skett, 74

anmärkningstiden ännu inte gått ut, skall det särskilt anges i förteckningen.

Om gäldenären inte har avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, skall anledningen till
det uppges vid sammanträdet.

11 § Vid omröstning i ackordsfrågan får rösträtt utövas endast för bevakade
fordringar. En borgenär som kan få täckning för sin fordran genom
kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar dock inte i
omröstningen. Om borgenären helt eller delvis avstår från kvittningsrätten
eller förmånsrätten, deltar han i motsvarande mån. Kan en borgenärs
fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet
av den egendom i vilken borgenären har särskild förmånsrätt hans fordran,
deltar han med återstående del av fordringen.

En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller
kan få en fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen
i omröstningen.

Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få
full betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar
som därigenom får full betalning.

Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet
för sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

12 § En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder
mot att borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av
omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall
rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlikning.
De närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit
medge att en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt förvaltaren
att ingå förlikning med borgenären. Kan förlikning inte träffas, skall
frågan handläggas enligt vad som sägs i 17 § första stycket för bestämmande
av omröstningens utgång. Har en anmärkning mot någon yrkad fordran
eller förmånsrätt prövats enligt 9 kap. 16 §, skall rättens avgörande dock
tillämpas vid omröstningen i ackordsfrågan, om det inte före omröstningen
visas att avgörandet har ändrats av högre rätt.

Förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en fordran
får inte ingås på något annat sätt än som har nämnts nu, om inte alla vars
rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.

13 § Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som
förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna i
ackordsfrågan, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenärens
fordran. Kan de inte enas, gäller borgenärens mening, om inte de
andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

14 § Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan rättens
medgivande. Ett yrkande om detta skall framställas senast vid sammanträdet
och innan omröstningen sker.

Om en ändring i ackordsförslaget medges, får prövningen av ackordsförslaget
skjutas upp till ett fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om
ändringen inte medför att förslaget blir sämre för borgenärerna, får prövningen
skjutas upp endast om det finns särskilda skäl till det.

Om rätten i något annat fall än som avses i andra stycket, efter att ha
hört förvaltaren och de närvarande borgenärerna, anser att det finns sär -

skilda skäl för att borgenärernas prövning av ackordsförslaget skjuts upp,
får rätten besluta om uppskov till ett fortsatt sammanträde inom tre veckor.

Borgenärsmajoritet vid ackord m.m.

15 § Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen
skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande
har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de
röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten
lägre, skall ackordsförslaget anses antaget om tre fjärdedelar av de röstande
har enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar
av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.

16 § Anser en borgenär eller gäldenären att ett beslut genom vilket ett
ackordsförslag har förkastats av borgenärerna inte har tillkommit på lagligt
sätt, får han överklaga beslutet i hovrätten inom två veckor från beslutet.
Gäldenären får dock överklaga beslutet endast om hans rätt kan vara
beroende av det. Beslutet tillämpas omedelbart, om inte något annat
förordnas.

Fastställelse av ackord

17 § Har ett ackordsförslag antagits vid sammanträdet men finns det
enligt 19 § anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas
av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet
inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna.

Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten
fastställa ackordet.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inte längre
rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

18 § Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om
kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att
fastställa ackordet, skall rätten vid förhandlingen först pröva anmärkningarna
eller så många av dem att utgången av omröstningen blir densamma
vare sig övriga anmärkningar godkänns eller inte.

19 § Ett ackord får inte fastställas, om

1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat
på ackordsfrågans utgång,

2. ackordet inte uppfyller de villkor som anges i 5 §,

3. det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har
gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågan eller att något
annat svek har ägt rum vid ackordet eller

4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.

Även om första stycket inte är tillämpligt får rätten efter omständigheterna
vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman
eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt
fastställelse på grund av att

1. betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inte finns.

2. ackordet är till skada för borgenärerna eller

3. ackordet av någon annan särskild anledning inte bör medges.

Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är inte förslaget förkastat

av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackordsförslaget
och ett sammanträde sättas ut för detta. Ett sådant sammanträde
får hållas tidigast tio dagar efter beslutet om vägrad fastställelse. Borgenärerna
skall kallas till sammanträdet. Kallelsen skall kungöras.

20 § En förhandling enligt 17 § skall äga rum så snart som möjligt. Till
förhandlingen skall förvaltaren, gäldenären och de borgenärer som var
närvarande vid sammanträde som avses i 8 § kallas.

Verkan av ackord

21 § Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och
okända, som har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget.

Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga
om belopp som inte kan tas ut ur egendomen.

En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han
kan ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.

22 § En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom
godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären
svarar för fordringen.

23 § En anmärkning mot en bevakning skall, om förmånsrätt yrkas för
den bevakade fordringen, prövas på det sätt som föreskrivs i denna lag
även om ackord har kommit till stånd.

24 § Innan egendomen i boet till följd av att ett ackord har fastställts
återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna och andra skulder som
boet har ådragit sig tas ut ur egendomen. Förvaltaren skall dessutom se till
att de borgenärer som har förmånsrätt för sina bevakade fordringar av
egendomen, så långt den räcker, får den betalning som tillkommer dem på
grund av förmånsrätten.

Är någon kostnad eller skuld tvistig, tillämpas 2 § tredje stycket.

25 § När ackord har fastställts, får talan om återvinning inte väckas av
någon borgenär som omfattas av ackordet. Talan som har väckts på
behörigt sätt får trots det prövas.

Vad som vinns genom återvinningstalan och inte behövs för något sådant
ändamål som avses i 24 § skall, sedan kärandens kostnader har
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. En svarande
som med anledning av kärandens talan får en fordran mot gäldenären har
rätt att på vad han annars skulle ha fått betala avräkna den utdelning som
tillkommer honom.

Tillsyn över ackord

26 § På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan
rätten, om det finns skäl till det, förordna förvaltaren eller någon annan

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

77

lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden
enligt ackordet. Om det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen
förordnas.

Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och
följa de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.

Tillsynsmannen skall entledigas av rätten, om det visar sig att han inte är
lämplig eller att han av någon annan särskild orsak bör skiljas från uppdraget.

27 § Arvode till tillsynsmannen och ersättning för de kostnader som
uppdraget har medfört skall prövas av rätten, om tillsynsmannen eller
gäldenären begär det. Så länge ackordet inte har fullgjorts, får en sådan
begäran framställas också av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

Förverkande av ackord

28 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan
rätten förklara att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären
förfaller, om gäldenären

1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har
gynnat någon borgenär i syfte att inverka på ackordsfrågan,

2. åsidosätter vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller

3. på något annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet.

Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras förfallen,
får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot
den som har gått i borgen för ackordet.

13 kap. Förvaltarens slutredovisning

Avgivande av slutredovisningen

1 § Förvaltaren skall avge slutredovisning för sin förvaltning i enlighet
med vad som föreskrivs i detta kapitel. En förvaltare som avgår innan
konkursen är avslutad skall avge slutredovisning, även om han har haft
hand om förvaltningen tillsammans med andra förvaltare. Har förvaltningen
varit delad, behöver redovisningen omfatta endast den del av förvaltningen
som har ankommit på den avgående förvaltaren ensam.

Om förvaltarens skyldighet att under konkursen redovisa medelsförvaltningen
m. m. finns det bestämmelser i 7 kap. 18—21 §§.

2 § Slutredovisning skall avges

1. om konkursbeslutet hävs av högre rätt,

2. om förvaltaren avgår före konkursens slut,

3. om konkursen avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar,

4. om konkursen avskrivs därför att ingen fordran har gjorts gällande i
konkursen,

5. vid utdelning och vid efterutdelning enligt 11 kap. 20 §,

6. vid efterutdelning enligt 11 kap. 21 §,

7. om konkursen läggs ned efter frivillig uppgörelse,

8. om egendomen i boet återställs till gäldenären till följd av att ackord
har fastställts.

XU 1986/87:32

Bilaga 1

LU 1986/87:32

Bilaga 1

4 § I fall som avses i 2 § 5 skall slutredovisningen avges samtidigt som
utdelningsförslaget ges in till rätten. I övriga i 2 § avsedda fall skall förvaltaren
avge redovisningen så snart som möjligt.

Granskning av slutredovisningen

5 § Tillsynsmyndigheten skall i de fall som avses i 2 § 2, 3, 5, 6 och 8
granska slutredovisningen samt i de fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 avge
utlåtande över densamma. Tillsynsmyndigheten skall skicka utlåtandet till
rätten. Redovisningen och utlåtandet skall hållas tillgängliga hos rätten och
tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av handlingarna.

6 § I fall som avses i 2 § 5 skall av den kungörelse som rätten utfärdar
enligt 11 kap. 6 § framgå att slutredovisningen och utlåtandet är tillgängliga
för granskning och var handlingarna finns.

I fall som avses i 2 § 2 och 8 skall rätten, när tillsynsmyndigheten har
lämnat sitt utlåtande, kungöra att slutredovisningen och utlåtandet har
avgetts samt var handlingarna är tillgängliga för granskning.

I de kungörelser som nämns i första och andra styckena skall det anges
vad den som vill klandra redovisningen måste göra.

Klander av slutredovisningen

7 § Förvaltarens slutredovisning får klandras av tillsynsmyndigheten och
gäldenären. Även en borgenär får klandra redovisningen, om hans rätt kan
vara beroende av den.

Talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning vid den
tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.

I fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 skall talan väckas senast den dag som
rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas så
att tre månader förflyter från den tidpunkt då kungörelsen kan antas bli
införd i Post- och Inrikes Tidningar. I övriga fall skall talan väckas inom tre
månader från den dag då kopian av redovisningen kom in till rätten.

8 § I högsta domstolen för riksskatteverket det allmännas talan i mål som
avses i 7 §.

9 § En borgenär som har väckt klandertalan har rätt att av konkursboet
få ersättning för sina rättegångskostnader i den mån de täcks av vad som
genom rättegången har kommit boet till godo.

14 kap. Konkurskostnader

Allmänna bestämmelser

3 § Slutredovisningen skall avges till tillsynsmyndigheten. Till slutredovisningen
skall förvaltaren bifoga de handlingar som är av betydelse för
kontroll av redovisningen. Förvaltaren skall ge in en kopia av redovisningen
till rätten. I fall som avses i 2 § 1, 4 och 7 skall en kopia samtidigt lämnas
till gäldenären.

1 § Med konkurskostnad avses

1. arvode och kostnadsersättning till förvaltare,

79

2. arvode och kostnadsersättning till en sådan rådgivare eller förlikningsman
som har utsetts enligt 7 kap. 7 §,

3. ersättning till ett sakkunnigt biträde som förvaltare har anlitat med
stöd av 7 kap. 11 §,

4. ersättning till staten för tillsynen över förvaltningen,

5. kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande konkursen,

6. kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser till borgenärerna
som utfärdas i konkursen,

7. ersättning enligt 6 kap. 14 § till gäldenären eller någon annan för
inställelse.

Som konkurskostnad anses inte de kostnader för kungörelsen, kallelser
och underrättelser som föranleds av efterbevakning.

2 § Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför andra skulder
som boet har ådragit sig. I den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur
boet, skall de betalas av staten, om inte något annat följer av 3 §.

3 § Om en konkurs har uppstått på ansökan av någon annan borgenär än
staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §, skall, i den mån
konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för dessa,
dock högst med ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för
konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Är flera borgenärer betalningsskyldiga, svarar de solidariskt. I
beslutet om avskrivning skall ansvarig borgenär åläggas att betala konkurskostnaderna
med den angivna begränsningen. Kan kostnaderna inte heller
tas ut av borgenären, skall de betalas av staten.

Förvaltarens arvode

4 § Arvodet till förvaltaren bestäms av rätten. Om det har utsetts flera
förvaltare, skall särskilt arvode bestämmas för var och en av dem.

Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till
det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed
det har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för
uppdraget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer
taxa som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till förvaltaren om
konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §.

5 § Arvodet skall bestämmas till ett visst belopp i ett för allt, om inte
enligt 18 § ett särskilt arvode behöver beräknas för egendom som avses
där. Ett sådant särskilt arvode får bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt
avgörs.

När ett särskilt arvode bestäms för viss egendom, tillämpas de grunder
för arvodesberäkningen som anges i 4 §.

6 § Arvodet bestäms efter framställning av förvaltaren. Har det utsetts
flera förvaltare, bör deras arvoden bestämmas på en gång, om det lämpligen
kan ske.

I arvodesframställningen skall förvaltaren ange det belopp som han
begär och, om det kan komma i fråga att bestämma ett särskilt arvode för
viss egendom, även det beloppet. Till framställningen skall bifogas en 80

LU 1986/87:32

Bilaga 1

redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad
räkning, som utvisar det begärda beloppets fördelning på de olika förvaltningsåtgärderna.
Har förvaltaren anlitat ett sådant biträde som avses i
7 kap. 11 § och har biträdet erhållit gottgörelse eller har förvaltaren tillgodoförts
ersättning för utgifter, skall det anges i redogörelsen.

Om det finns anledning att bestämma ett särskilt arvode för viss egendom,
skall förvaltaren tillhandahålla rätten en förteckning över de kända
rättsägare som har särskild förmånsrätt i egendomen.

7 § Avser en arvodesframställning endast att ett särskilt arvode skall
bestämmas för viss egendom, får rätten avgöra om det finns skäl att ta upp
yrkandet till prövning innan arvode i övrigt bestäms.

8 § I andra fall än de som avses i 9 § tredje stycket och 10 § skall rätten,
innan arvodesframställningen prövas, inhämta yttrande i arvodesfrågan av
tillsynsmyndigheten samt ge gäldenären och de borgenärer som hos rätten
har begärt det tillfälle att yttra sig över framställningen inom viss tid, minst
två och högst fyra veckor. I fall som sägs i 6 § tredje stycket skall vaije
känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att
yttra sig över framställningen.

Rätten får hålla förhandling i arvodesfrågan, om den finner skäl till det.
Till förhandlingen skall förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt
de borgenärer som har begärt att få yttra sig över arvodesframställningen
kallas. I fall som avses i 6 § tredje stycket skall vaije känd borgenär som
har särskild förmånsrätt i egendomen kallas.

9 § 1 fall då tingsrätten har att fastställa utdelning eller efterutdelning i
konkursen skall beslut i arvodesfrågan meddelas samtidigt med beslutet
om fastställelse, när inte något annat följer av 7 §.

Oberoende av om talan har förts mot ett beslut om att fastställa utdelning
eller efterutdelning får högre rätt som ändrar lägre rätts beslut i
arvodesfrågan göra den ändring i beslutet om fastställelse som föranleds
därav eller, om det behövs, återförvisa utdelningsfrågan till förvaltaren.

Den domstol som har att pröva en fråga om utdelning eller efterutdelning
får bestämma tilläggsarvode till förvaltaren för arbete i anledning av handläggningen
av frågan vid domstolen.

10 § Om konkursen avskrivs eller läggs ned eller om konkursbeslutet
upphävs eller om efterutdelning enligt 11 kap. 21 § äger rum, skall rätten
höra tillsynsmyndigheten innan arvode till förvaltaren bestäms.

11 § En förvaltare får inte lyfta sitt arvode förrän han har avgett slutredovisningen
för sin förvaltning.

Förskott på förvaltarens arvode

12 § Rätten får tillerkänna förvaltaren skäligt belopp att utgå i förskott
innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt med hänsyn till omfattningen
av det arbete som uppdraget har medfört, den tid under vilken konkursen
har varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga förhållanden.

En framställning om förskott skall ange det belopp som begärs och de

LU 1986/87:32

Bilaga 1

81

6 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 32

skäl som åberopas för förskottsbetalningen. Till framställningen skall bifogas
en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört och en uppgift
om boets ekonomiska ställning. Rätten skall inhämta yttrande i förskottsfrågan
av tillsynsmyndigheten.

Förvaltarens ersättning för kostnader

13 § Förvaltaren får under förvaltningens gång ur konkursboet ta ut
medel för att betala de kostnader som uppdraget medför. Uttagen skall
anges i förvaltarens slutredovisning.

14 § Avskrivs konkursen enligt 10 kap. 1 §, skall rätten bestämma kostnadsersättningen
till förvaltaren samtidigt som arvodet bestäms. Tillsynsmyndigheten
skall höras också över begäran om ersättning för kostnader.

Övriga konkurskostnader

15 § Rätten bestämmer arvodet till en sådan rådgivare eller förlikningsman
som har utsetts enligt 7 kap. 7 § efter att ha hört tillsynsmyndigheten
och förvaltaren. Härvid tillämpas 4 § andra stycket och 5 §.

16 § Ersättningen till ett sakkunnigt biträde som har anlitats med stöd av
7 kap. 11 § bestäms av förvaltaren.

17 § Ersättningen till staten för tillsynen över förvaltningen utgår enligt
föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättningen till staten för sådana konkurskostnader som avses i 1 §
första stycket 6 utgår enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.

Fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom

18 § Av arvodet till förvaltaren eller sådan rådgivare eller förlikningsman
som har utsetts enligt 7 kap. 7 § skall, om det i boet finns egendom i vilken
särskild förmånsrätt äger rum och i den mån det inverkar på de borgenärers
rätt som inte har sådan förmånsrätt i egendomen eller på statens
ansvar för konkurskostnaderna, den del som avser egendomen i fråga
fastställas att betalas ur egendomens avkastning och köpeskilling.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, får inte till
skada för någon med samma eller bättre förmånsrätt, av egendomens
avkastning och köpeskilling betalas någon annan konkurskostnad än som
har sagts i första stycket. Om den särskilda förmånsrätten är sådan som
anges i 5 § förmånsrättslagen (1970:979), får dock av egendomen betalas
också övriga konkurskostnader, i den mån boet annars inte lämnar tillgång
till det.

Med arvode som sägs i första stycket jämställs vid tillämpningen av
denna paragraf konkursboets kostnader för vård och försäljning av egendomen
i fråga.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

82

15 kap. Information om beslut och åtgärder under konkurs

Formen för kungörande

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

1 § Kungörelsen om konkursbeslutet skall införas i Post- och Inrikes
Tidningar och, enligt vad som föreskrivs i 3 § lagen (1977:654) om kungörande
i mål och ärenden hos myndighet m. m., i ortstidning.

När ett beslut eller en åtgärd i något annat fall än som sägs i första
stycket eller i 8 kap. 11 § skall kungöras enligt denna lag, skall kungörelsen
införas i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som
rätten bestämmer.

Utbyte av kungörelse mot skriftliga underrättelser till borgenärerna

2 § I en konkurs vari bevakningsförfarande har ägt rum skall följande
kungörelser ersättas med skriftliga underrättelser till borgenärerna, om det
saknas anledning att anta att kostnaden för tillkännagivandet med kungörelse
blir lägre eller att kungörelse i övrigt är lämpligare, nämligen

1. kungörelse med kallelse till förhandling angående entledigande av
förvaltare,

2. kungörelse med information om att ett förslag till utdelning eller
efterutdelning har upprättats samt att slutredovisningen och tillsynsmyndighetens
utlåtande över den finns tillgängliga för granskning,

3. kungörelse av beslut om att lägga ned konkursen på grund av frivillig
uppgörelse,

4. kungörelse med information om att slutredovisningen och tillsynsmyndighetens
utlåtande över den finns tillgängliga för granskning i fall då
förvaltare avgår före konkursens slut.

Om utbyte sker i de fall som anges i första stycket 2, 3 eller 4 skall tid
som avses i 11 kap. 6 § tredje stycket, 13 kap. 7 § tredje stycket och
16 kap. 9 § första stycket i stället räknas från dagen efter den då underrättelserna
sändes ut.

Utbyte av underrättelser och kallelser till borgenärerna mot kungörelse

3 § Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket
stort, får underrättelser till dessa borgenärer och sådana kallelser till dem
som inte behöver delges ersättas av ett tillkännagivande genom kungörelse.

Formen för kallelser och underrättelser m.m.

4 § Skriftliga kallelser och underrättelser enligt denna lag sänds med
posten i vanligt brev till mottagaren under hans senaste kända postadress,
om inte något annat följer av särskilda föreskrifter om delgivning.

Skall någon enligt en föreskrift i lagen beredas tillfälle att yttra sig i en
viss fråga, får delgivning äga rum.

16 kap. Bestämmelser om handläggning och besvär m. m.

Handläggning av konkursärenden

1 § Prövningen av en konkursansökan och handläggningen av konkursen
sker som ett konkursärende hos tingsrätten. Som konkursärende handläggs
inte sådan talan enligt denna lag som skall väckas genom stämning. 83

2 § I konkursärenden gäller rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål
i tillämpliga delar, om inte något annat sägs i denna lag. Sker handläggningen
vid förhandling, tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i
tvistemål, om inte sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån.

Om den som har kallats till en förhandling uteblir, hindrar det inte att
den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs.

Rättens avgörande sker genom beslut.

3 §

En tingsrätt skall vid handläggningen av ett konkursärende bestå av en
lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätten bestå av tre lagfarna
domare.

Verkställighet av beslut i konkursärenden

4 § Ett beslut om konkurs och om upphävande av ett konkursbeslut går i
verkställighet omedelbart. Detsamma gäller andra beslut av rätten under
handläggningen av ett konkursärende i en fråga som enligt denna lag skall
prövas av rätten, om inte något annat förordnas eller följer av andra
stycket.

Beslut under handläggningen av ett konkursärende går i verkställighet
först sedan det har vunnit laga kraft, om beslutet avser

1. arvode eller kostnadsersättning till förvaltare,

2. arvode till en sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts
enligt 7 kap. 7 §,

3. arvode eller kostnadsersättning till en sådan tillsynsman som har
utsetts enligt 12 kap. 26 §,

4. utdömande av förelagt vite.

Angående verkställighet av beslut att fastställa utdelning finns det bestämmelser
i 11 kap. 9 och 10 §§.

Överklagande av rättens beslut i konkursärenden m.m.

5 § Varje tingsrättens beslut i ett konkursärende i en fråga som enligt
denna lag skall prövas av rätten får överklagas för sig, om inte något annat
följer av 6 eller 7 §.

Har ett beslut meddelats utan att förhandling har hållits, skall de som
beslutet har gått emot genast underrättas om tiden för beslutet, i den mån
det med hänsyn till omständigheterna är motiverat. När det är lämpligt,
bör i underrättelsen ges besked om utgången av den prövade frågan.

6 § Ett beslut enligt 9 kap. 1 § att bevakning skall äga rum får inte
överklagas. Inte heller får ett beslut av tingsrätten enligt 11 kap. 7 § tredje
stycket som innefattar återförvisning av ett utdelningsförslag till förvaltaren
överklagas.

Rättens beslut i fråga om utdelning får överklagas endast av den som i
rätt tid har framställt invändning mot utdelningsförslaget eller, om rätten
beslutar fastställa utdelning som avviker från förslaget, den vars rätt påverkas
av ändringen. Förvaltaren får fullfölja talan i en fråga som gäller
återvinning.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

7 § Mot beslut enligt 12 kap. 18 § med anledning av en framställd an
märkning får talan inte föras.

Mot följande beslut får talan inte föras särskilt, nämligen

1. beslut i fråga om vägrat återtagande eller om ändring i ett ackordsför
slag enligt 12 kap. 14 §,

2. beslut enligt 12 kap. 19 § att borgenärerna på nytt skall pröva ackords
frågan.

8 § Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut, om beslutet
rör

1. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller delning
av förvaltningen mellan flera förvaltare,

2. arvode, kostnadsersättning eller förskott till förvaltare,

3. reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass,
förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller
utdömande av vite,

4. uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman,

5. avslag på en framställning om att inleda bevakningsförfarande,

6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 §.

I de frågor som avses i första stycket förs det allmännas talan i högsta
domstolen av riksskatteverket.

9 § Ett sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 § får överklagas genom
besvär i hovrätten. Överklagandet skall ske inom två veckor från den dag
då beslutet meddelades. Är det fråga om ett konkursbeslut eller ett beslut
om nedläggning av en konkurs på grund av frivillig uppgörelse, räknas
dock tiden för överklagande från den dag då kungörelsen om beslutet var
införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären att
lämna ifrån sig sitt pass, om förbud att utfärda pass samt om någons
häktande eller kvarhållande i häkte får överklagas utan inskränkning till
viss tid. Detsamma gäller klagan mot ett beslut på den grunden att förfarandet
onödigt uppehålls genom beslutet.

17 kap. Skadestånd och straff

Skadestånd

1 § En förvaltare skall ersätta de skador som han vid fullgörande av sitt
uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar boet, en konkursborgenär
eller gäldenären. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt
med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna
i övrigt.

Skall flera förvaltare ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för
någon av dem enligt första stycket. Vad någon har betalt i skadestånd får
sökas åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

2 § Talan om skadestånd enligt 1 § som inte grundas på brott skall föras
genom klander av förvaltarens slutredovisning.

3 § Om en borgenärs konkursansökan inte bifalls och om borgenären när

han gav in sin ansökan saknade skälig anledning att anta att gäldenären var 85

- LU 1986/87: 32

Bilaga 1

på obestånd, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen
kan anses ha orsakats denne genom ansökningen och dess handläggning.

Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt
där ärendet om gäldenärens försättande i konkurs är eller har varit anhängigt.
I detta ärende får sådan talan väckas utan stämning.

Straff m.m.

4 § En gäldenär som i strid mot förbudet i 6 kap. 1 § första stycket driver
näringsverksamhet under konkursen döms till böter.

5 § En borgenär som för sin röst vid ett sammanträde i samband med
ackord i konkurs har betingat sig någon särskild förmån av gäldenären
döms till böter eller fängelse i högst ett år.

6 § Åtal mot en gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken och
åtal mot en borgenär för brott som sägs i 5 § får väckas vid den tingsrätt
där konkursen är eller har varit anhängig.

7 § Allmän åklagare och polismyndighet skall ha tillgång till alla handlingar
som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvida gäldenären
har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande mot sina borgenärer.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Genom lagen upphävs,
med de begränsningar som anges under 2, 3, 5 och 6, konkurslagen
(1921:225), lagen (1921:226) om nya konkurslagens införande och vad i
avseende därå skall iakttas samt lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars
konkurs.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa föreskrifter
sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. Vid
fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdomaren
består rätten av en lagfaren domare. Skall efter ikraftträdandet av den
nya lagen en fråga hänskjutas till rätten enligt 93 § tredje stycket, 108 §
fjärde stycket eller 164 § första stycket konkurslagen (1921:225), handläggs
frågan i den ordning som är föreskriven i den nya lagen för motsvarande
fall.

3. Är en konkursansökan anhängig vid ikraftträdandet, tillämpas äldre
föreskrifter vid prövningen av ansökningen.

4. Sådana underrättelser med anledning av en konkurs som enligt någon
föreskrift i lag eller annan författning ankommer på konkursdomaren skall i
stället lämnas av tingsrätten.

5. I fråga om återvinning av en rättshandling eller åtgärd som avses i
4 kap. 5-9 §§ och som har ägt rum före lagens ikraftträdande gäller 30-34 §§ konkurslagen (1921:225).

6.1 fråga om rätten att göra gällande fordran på lön, arvode eller pension
för tiden före lagens ikraftträdande gäller 100 a § konkurslagen (1921:225).

7. Förekommer i lag eller annan författning någon föreskrift om att en
åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdet i 86

LU 1986/87:32

Bilaga 1

konkurs eller att en viss rättsverkan skall inträda viss tid efter detta
sammanträde, skall fristen i stället räknas från edgångssammanträdet.

8. En fordran som har fastställts genom en sådan skiljedom som avses i
12 § lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken skall godtas som
stöd för borgenärs behörighet att begära gäldenären i konkurs, om skiljedomen
får verkställas enligt första meningen i nämnda paragraf och en
domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 3 kap. 18 §
utsökningsbalken.

9. Vad som sägs i den nya lagen om registrerat skepp gäller även i fråga
om båt som enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064)
om ändring i sjölagen (1891:35 s.l) är upptagen i skeppsregistret.

10. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället
den nya föreskriften.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

87

2 Förslag till

Lag om ändring i ackordslagen (1970:847)

LU 1986/87:32

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs i fråga om ackordslagen (1970:847)'
dels att i 1 och 16 §§ orden ”konkurslagen (1921:225)” skall bytas ut
mot ”konkurslagen (1987:000)”,
dels att i 5, 7, 8, 26, 29, 32, 33 och 37 §§ ordet ”konkursdomaren” i olika
böjningsformer skall bytas ut mot ”rätten” i motsvarande form,
dels att i 26 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 6, 12, 22, 25, 31, 34, 41, 43 och 45 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Bestämmelserna i konkurslagen
(1921:225) om behörig konkursdomare
vid ansökan om konkurs äger
motsvarande tillämpning i fråga om
ansökan om förordnande av god
man.
ufriks2

Vid ansökan skall gäldenären
ange och styrka de omständigheter
som betingar konkursdomarens behörighet,
om de ej är kända.

Har ansökan gjorts hos konkursdomare
som icke är behörig, skall
han genast sända ansökningshandlingen
till konkursdomare som enligt
vad handlingarna visar är behörig
och underrätta gäldenären. Ansökan
skall anses gjord, när ansökningshandlingen
inkom till den
förra konkursdomaren.

Framgår ej av ansökningen vem
som är behörig konkursdomare eller
är den eljest bristfällig och efterkommer
gäldenären ej föreläggande
att avhjälpa bristen, skall ansökningen
avvisas.

Bestämmelserna i 2 kap. I § konkurslagen
(1987:000) om behörig
tingsrätt vid ansökan om konkurs
äger motsvarande tillämpning i fråga
om ansökan om förordnande av
god man.

Vid ansökan skall gäldenären
ange och styrka de omständigheter
som gör rätten behörig, om de inte
är kända.

Har ansökan gjorts hos en tingsrätt
som inte är behörig, skall rätten
genast sända handlingarna i
ärendet till den tingsrätt som enligt
vad dessa visar är behörig och underrätta
gäldenären. Ansökan skall
anses gjord, när ansökningshandlingen
kom in till den förra tingsrätten.

Framgår det inte av ansökningen
vilken tingsrätt som är behörig eller
är den i något annat avseende så
bristfällig att den inte kan läggas
till grund för prövningen och följer
gäldenären inte ett föreläggande att
avhjälpa bristen, skall ansökningen
avvisas.

12 §

I förhandling om offentligt ackord deltager endast borgenärer, vilkas
fordringar uppkommit före beslutet om förhandling om offentligt ackord.
Borgenär, som kan få täckning för sin fordran genom kvittning elier vars
fordran är förenad med förmånsrätt, deltager icke i förhandlingen.

Om borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt,
deltager han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan borgenärs fordran
endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den
egendom i vilken borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltager
han med återstående del av fordringen.

' Senaste lydelse av 16 § 1971:499.

88

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse LU

Innehåller ackordsförslaget bestämmelse att borgenärer som ej har förmånsrätt
skall få full betalning intill visst belopp, skall deras fordringar i
ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån.

Borgenär får deltaga i förhandlingen, även om hans fordran ej är förfallen
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

Bestämmelserna om borgenär Med borgenärer som har för som

har förmånsrätt äger motsva- månsrätt likställs en borgenär som

rande tillämpning, när borgenär till till säkerhet för sin fordran har

säkerhet för sin fordran har ägan- gjort förbehåll om återtaganderätt.

derättsförbehåll.

22 §

Ansökan om förhandling om of- Ansökan om förhandling om offentligt
ackord göres hos den kon- fentligt ackord görs hos den tings kursdomare

som förordnat god rätt som har förordnat god man.

man.

Ansökningen skall åtföljas av

1. ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning
och när denna skall erläggas samt om säkerhet ställts för ackordet och vari
den i så fall består,

2. förteckning över boets tillgångar och skulder, upprättad enligt 23 §
tidigast två månader innan ansökan om förhandling om offentligt ackord
gjordes,

3. den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig
under det sista året innan ansökan om förordnande av god man
gjordes,

4. berättelse av gode mannen som anger boets tillstånd och orsakerna till
gäldenärens obestånd samt innehåller översikt över tillgångar och skulder,
uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs och upplysning
huruvida egendom frångått gäldenären under sådana förhållanden att den
kan bli föremål för återvinning, huruvida det finns skälig anledning antaga
att gäldenären gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall
grunden därför samt vilka handelsböcker gäldenären hållit och hur de blivit
förda,

5. yttrande av gode mannen, huruvida han anser att ackordsförslaget bör
antagas av borgenärerna,

6. intyg av gode mannen att borgenärer, som till antalet utgör minst två
femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar
skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar
av dessa fordringars sammanlagda belopp, förklarat sig anse ackordet
an tagbart,

7. bevis att ackordsförslaget samt gode mannens berättelse och yttrande
sänts till alla borgenärer som upptages i bouppteckningen,

8. förskott, med belopp som Ko- 8. förskott, med belopp som renungen
föreskrivit, på kostnaden geringen föreskriver, på kostnaden

för ackordsfrågans handläggning för ackordsfrågans handläggning

hos konkursdomaren och rätten hos rätten samt av rätten godkänd

samt av konkursdomaren godkänd säkerhet för vad som inte täcks av

säkerhet för vad som ej täckes av förskottet.

förskottet.

1986/87: 32

Bilaga 1

89

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
25 §

LU 1986/87:32

Bilaga 1

Upptages ansökningen, skall gäldenären
inför konkursdomaren avlägga
bouppteckningsed på tid som
konkursdomaren bestämmer. Gäldenären
skall därvid göra de tillägg
eller ändringar som han finnér påkallade
och med ed betyga att
bouppteckningen med gjorda tillägg
eller ändringar är riktig, så att det ej
honom veterligen har oriktigt utelämnats
eller upptagits någon tillgång
eller skuld.

När anledning förekommer, får
konkursdomaren t jlåta gäldenären
att avlägga eden inför annan konkursdomare.
Är gäldenären sjuk,
får eden avläggas där han vistas.

Upptas ansökningen, skall gäldenären
inför rätten avlägga bouppteckningsed
på tid som rätten bestämmer.
Gäldenären skall därvid
göra de tillägg eller ändringar som
han finner påkallade och med ed
betyga att bouppteckningen med
gjorda tillägg eller ändringar är riktig,
så att det inte enligt hans vetskap
har oriktigt utelämnats eller
upptagits någon tillgång eller skuld.

När det finns anledning till det,
får rätten besluta att gäldenären
skall avlägga eden inför någon annan
tingsrätt. Är gäldenären sjuk,
får eden avläggas där han vistas.

31 §

Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget.

Anmärkning som framställts mot
fordran utgör ej hinder mot röstning.
Är utgången av omröstningen
beroende av om fordringen skall
beaktas eller ej, skall konkursdomaren
vid sammanträdet utreda
tvistefrågan och söka få förlikning
till stånd. Om alla närvarande
medger att anmärkningen förfaller
eller inskränker den eller uppdrager
åt gode mannen att sluta förlikning
med borgenären, gäller det även för
den som uteblivit. Kan förlikning ej
träffas, skall rätten pröva anmärkningen
för bestämmande av omröstningens
utgång.

En anmärkning som har fram
ställts mot en fordran utgör inte
hinder mot att borgenären deltar
med fordringen i omröstningen. Är
utgången av omröstningen beroende
av om fordringen skall beaktas
eller inte, skall rätten vid sammanträdet
utreda tvistefrågan och söka
åstadkomma förlikning. De närvarande/år
med bindande verkanför
dem som har uteblivit medge att en
anmärkning förfaller eller inskränks
eller uppdra åt gode mannen
att ingå förlikning med borgenären.
Kan förlikning inte träffas,
skall frågan handläggas enligt vad
som sägs i 34 § första stycket för
bestämmande av omröstningens utgång.

Förlikning angående framställd anmärkning får ej ingås i annan ordning
än som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende
av förlikningen.

Vid omröstning äger 23 § andra stycket motsvarande tillämpning.

34 §

Har ackordsförslaget antagits vid
borgenärssammanträdet men förekommer
anledning att ackordet på
grund av 36 § ej skall fastställas,
skall konkursdomaren hänskjuta

Har ackordsförslaget antagits vid
borgenärssammanträdet men finns
det enligt 36 § anledning att inte
fastställa ackordet, skall ackordsfrågan
prövas vid en förhandling.

90

1

Nuvarande lydelse

ackordsfrågan till rätten. Detsamma
gäller, om det vid borgenärssammanträdet
ej kan avgöras
om förslaget antagits eller förkastats.
Föreligger ej fall som nu
sagts, skall konkursdomaren fastställa
ackordet.

Föreslagen lydelse

Detsamma gäller, om det vid borgenärssammanträdet
inte kan avgöras
om förslaget har antagits eller
förkastats av borgenärerna. Om
ackordsfrågan inte skall prövas vid
en förhandling, skall rätten fastställa
ackordet.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om ej längre
rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

41 §

Talan mot beslut som konkursdomaren
meddelat enligt denna lag
föres i hovrätten. Besvärstiden är
två veckor.

Besvärstiden räknas i fråga om
beslut om förhandling om offentligt
ackord från det att kungörelsen om
förhandlingen infördes i Post- och
Inrikes Tidningar.

Tingsrättens beslut i en fråga
som enligt denna lag skall prövas
av rätten får överklagas för sig, om
inte något annat följer av 32 § första
stycket, 35 § eller 36 § tredje
stycket.

Talan mot ett beslut som avses i
första stycket förs genom besvär i
hovrätten inom två veckor från den
dag då beslutet meddelades. Är det
fråga om beslut om förhandling om
offentligt ackord räknas dock besvärstiden
från den dag då kungörelsen
om beslutet var införd i Postoch
Inrikes Tidningar.

43 §

Mål om ackord som av konkursdomaren
hänskjutits till rätten skall
utan förberedelse företagas till huvudförhandling.
Utsättes målet till
fortsatt eller ny huvudförhandling,
skall dock rätten, om det erfordras
för att målet vid denna skall kunna
slutföras, förordna att förberedelse
skall äga rum. Parts utevaro utgör
ej hinder för målets avgörande.

Beträffande talan mot rättens avgörande
i mål som avses i första
stycket äger bestämmelserna i rättegångsbalken
om talan mot beslut
i mål som väckts vid underrätt motsvarande
tillämpning.

En sådan förhandling som avses
i 34 § första stycket skall äga rum
så snart som möjligt. Vid förhandlingen
gäller i tillämpliga delar bestämmelserna
i rättegångsbalken
om huvudförhandling i tvistemål,
om inte något annat sägs i denna
lag. Om den gode mannen, gäldenären
eller en borgenär uteblir från
förhandlingen, hindrar det inte att
ackordsfrågan prövas och avgörs.
Rättens avgörande sker genom beslut.

45 §

Konkursdomaren får meddela I fråga om tingsrättens handbeslut
enligt 6 eller 24 § även om läggning enligt denna lag gäller
han är jävig. rättegångsbalkens bestämmelser

om handläggningen av tvistemål i

LU 1986/87:32

Bilaga 1

91

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillämpliga delar, om inte något annat
sägs i denna lag.

En tingsrätt är vid handläggningen
domför med en lagfaren domare.
Vid en förhandling får dock rätten
bestå av tre lagfarna domare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande, om en ansökan om godmansförordnande har gjorts före ikraftträdandet.
Vad som i dessa bestämmelser sägs om konkursdomaren skall
dock i stället avse tingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt
äldre lag ankommer på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren
domare. Skall en fråga enligt 34 § ackordslagen (1970:847) hänskjutas till
rätten efter ikraftträdandet av den nya lagen, skall frågan i stället handläggas
i den ordning som föreskrivs i denna lag.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

92

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om
konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island
eller Norge

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1934:67) med bestämmelser om
konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge
dels att i 2 § ordet ”konkursdomaren” skall bytas ut mot ”rätten”,
dels att 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Har i beslut om gäldenärens för- Har i beslut om gäldenärens försättande
i konkurs angivits, att rät- sättande i konkurs angivits, att rätten
eller konkursdomaren grundat ten grundat sin behörighet på annan

sin behörighet på annan omständig- omständighet än att gäldenären har

het än att gäldenären har eller vid eller vid sin död hade sitt hemvist

sin död hade sitt hemvist här i riket, här i riket, äge denna lag ej tillämp äge

denna lag ej tillämpning. ning.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses hava hemvist här i riket, om

styrelsen där har sitt säte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Beträffande konkurser vari
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller dock 11 § i sin
äldre lydelse. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer
på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

93

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som
inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrivs att i 2 och 3 §§ lagen (1934:68) om verkan av
konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island och Norge ordet ”konkursdomaren”
i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”tingsrätten” i
motsvarande former.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

94

5 Förslag till LU

Lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar
egendom i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:6) om konkurs som omfattar
egendom i annat nordiskt land

dels att i 2 § ordet ”konkursdomaren” skall bytas ut mot ”rätten”,
dels att 13 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Har i ett beslut om konkurs eller Har i ett beslut om konkurs eller
om inledande av offentlig ackords- om inledande av offentlig ackords förhandling

utan konkurs angetts förhandling utan konkurs angetts

att rätten eller konkursdomaren att rätten grundat sin behörighet på

grundat sin behörighet på annan annan omständighet än att gälde omständighet

än att gäldenären har närén har eller vid sin död hade sitt

eller vid sin död hade sitt hemvist hemvist här i riket, tillämpas inte

här i riket, tillämpas inte denna lag. denna lag.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses ha hemvist här i riket, om
styrelsen har sitt säte där.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Beträffande konkurser vari
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller dock 13 § i sin
äldre lydelse. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer
på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare.

1986/87:32

Bilaga 1

95

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som
inträffat i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1981:7) om verkan av konkurs
som inträffat i annat nordiskt land skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Begär konkursdomstol eller konkursförvaltning
i konkurslandet hos
konkursdomare här i riket, inom
vars tjänstgöringsområde gäldenären
äger tillgångar, att den här
befintliga egendomen skall upptecknas,
skall konkursdomaren förordna
en lämplig person att upprätta
bouppteckning över gäldenärens
tillgångar och de skulder som särskilt
belastar sådana tillgångar.

På begäran av konkursdomstol
eller konkursförvaltning i konkurslandet
skall konkursdomaren även
förordna en lämplig person att ta
hand om gäldenärens egendom här i
riket till dess den kan övertas av
konkursförvaltningen. Det åligger
den som har förordnats att även
försälja egendom som inte lämpligen
kan bevaras.

Konkursdomstol eller konkursförvaltning
i konkurslandet kan här
i riket påkalla sådan handräckning
som avses i 54 § konkurslagen
(1921:225).

Har begäran gjorts hos en konkursdomare
om åtgärd enligt 2 §,
får konkursdomaren av den som begärt
åtgärden kräva förskott för
kostnaden med skäligt belopp. Är
en handling avfattad på finska eller
isländska, skall den vara åtföljd av
styrkt översättning till danska,
norska eller svenska.

Föreslagen lydelse

En konkursdomstol eller en konkursförvaltning
i konkurslandet får
hos en tingsrätt här i riket begära
att gäldenärens här befintliga egendom
skall upptecknas. Om en sådan
begäran framställs skall rätten
förordna en lämplig person att upprätta
bouppteckning över gäldenärens
tillgångar och de skulder som
särskilt belastar sådana tillgångar.

På begäran av en konkursdomstol
eller en konkursförvaltning i
konkurslandet skall rätten även förordna
en lämplig person att ta hand
om gäldenärens egendom här i riket
till dess den kan övertas av konkursförvaltningen.
Det åligger den
som har förordnats att även försälja
egendom som inte lämpligen kan
bevaras.

En konkursdomstol eller en konkursförvaltning
i konkurslandet kan
här i riket påkalla sådan handräckning
som avses i 7 kap. 14 § konkurslagen
(1987:000).

Har en begäran gjorts hos en
tingsrätt om åtgärd enligt 2 §, får
rätten av den som har begärt åtgärden
kräva förskott för kostnaden
med skäligt belopp. Är en handling
avfattad på finska eller isländska,
skall den vara åtföljd av en styrkt
översättning till danska, norska eller
svenska.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Har en framställning gjorts
hos konkursdomaren före ikraftträdandet men ej prövats av denne, skall
efter ikraftträdandet prövningen ankomma på rätten. Därvid skall rätten
bestå av en lagfaren domare.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

7 Förslag till

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att i 8 kap. 3 § och 13 kap. 1 § äktenskapsbalken'
orden ”konkurslagen (1921:225)” skall bytas ut mot ”konkurslagen
(1987:000)”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

1 Lydelse enligt prop. 1986/87:1.

7 Riksdagen 1986/87. 8 sami. Nr 32

8 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att i 13 kap. 26 § jordabalken1 orden ”konkurslagen
(1921:225)” skall bytas ut mot ”konkurslagen (1987:000)”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

1 Senaste lydelse av 13 kap. 26 § 1981:784. 98

9 Förslag till LU

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 22 § vattenlagen (1983:291) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.

22 §

Upptas ansökningen, skall vattendomstolen utfärda kungörelse om företaget.
I kungörelsen skall lämnas en kortfattad redogörelse för ansökningen
och på lämpligt sätt anges de fastigheter som kan beröras. Dessutom
skall erinras om innehållet i 29 och 40 §§ och anges sista tidpunkt för
erinringar enligt 29 §.

Vattendomstolen skall förordna en eller flera lämpliga personer att förvara
ett exemplar av handlingarna i målet (aktförvarare). Namn och adress
på aktförvarare skall anges i kungörelsen.

I kungörelsen skall vidare tillkän- I kungörelsen skall vidare tillkännages
att kallelser och andra med- nages att kallelser och andra meddelanden
i målet till parterna skall, delanden i målet till parterna skall,

om de inte särskilt tillställs part, in- om de inte särskilt tillställs part, in

föras i en viss eller vissa ortstid- föras i ortstidning samt hållas till ningar

samt hållas tillgängliga hos gängliga hos aktförvararen. Om

aktförvararen. kallelser och andra meddelanden

inte införs i alla ortstidningar, skall
av kungörelsen framgå att de kommer
att införas i ett begränsat antal
ortstidningar.

Kungörelsen skall snarast införas i Post- och Inrikes Tidningar och i
ortstidning. En utskrift av kungörelsen skall vidare sändas till varje sakägare
som har angetts i ansökningen eller som på annat sätt är känd för
domstolen.

Om ansökningen berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter,
behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda
delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten, skall
en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

1986/87: 32

Bilaga 1

99

10 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

2 kap.1

2 §

Hovrätt tillkommer att som första
domstol upptaga mål om ansvar
eller enskilt anspråk på grund av
brott som i utövningen av tjänsten
eller uppdraget begåtts av domare i
allmän underrätt eller av konkursdomare,
inskrivningsdomare eller
annan som vid inskrivningsmyndighet
har förordnats att handlägga
inskrivningsärende.

Hovrätt tillkommer att som första
domstol uppta mål om ansvar eller
enskilt anspråk på grund av
brott som i utövningen av tjänsten
eller uppdraget har begåtts av domare
i allmän underrätt eller av
inskrivningsdomare eller annan
som vid inskrivningsmyndighet har
förordnats att handlägga inskrivningsärende.

Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i
lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Den äldre lydelsen gäller
fortfarande i fråga om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som en
konkursdomare har begått i utövningen av tjänsten.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1986:649.

100

11 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen (1972:429))'
dels att i 10 § orden ”konkurslagen (1921:225)” skall bytas ut mot
”konkurslagen (1987:000)”,
dels att 32 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

När mål eller ärende i vilket part har allmän rättshjälp avgöres, skall
beslut samtidigt meddelas angående ersättningsskyldighet enligt 31 §.

När en borgenär har beviljats allmän
rättshjälp i angelägenhet som
rör försättande i konkurs, skall beslut
om ersättningsskyldighet meddelas
senast i samband med att utdelningen
i konkursen fastställs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Den nya bestämmelsen i 32 §
andra stycket tillämpas endast i konkurser som handläggs enligt den nya
konkurslagen.

1 Lagen omtryckt 1983:487.

101

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister

Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister1 orden ”konkurslagen (1921:225)” skall bytas ut mot ”konkurslagen
(1987:000)”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1977:530

102

13 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 15 § och 15 kap. 18 § utsökningsbalken
skall ha följande lydelse.

LU

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.
15 §

Säljs egendom exekutivt under
konkurs, skall betalning utgå för de
konkursboets kostnader som enligt
81 § konkurslagen (1921:225)
får tagas ut ur egendomen, om
kostnaderna anmäls enligt vad som
sägs i 10 § första stycket.

Säljs egendom exekutivt under
konkurs, skall betalning utgå för de
konkursboets kostnader som enligt
14 kap. 18 § konkurslagen
(1987:000) får tas ut ur egendomen,
om kostnaderna anmäls enligt vad
som sägs i 10 § första stycket.

När egendom säljs exekutivt under konkurs eller utmätt fordran drivs in
under konkurs, har även borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt
enligt 10 § förmånsrättslagen (1970:979), rätt att få betalning ur egendomen,
om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 13 § första
stycket.

15 kap.
18 §

Införsel får äga rum utan hinder
av att gäldenären är i konkurs, i den
mån ej lön eller annat som införseln
gäller skall ingå i konkursboet enligt
27 § konkurslagen (1921:225).

Införsel får äga rum utan hinder
av att gäldenären är i konkurs, i den
mån ej lön eller annat som införseln
gäller skall ingå i konkursboet
enligt 3 kap. 4 § konkurslagen
(1987:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

1986/87: 32

Bilaga 1

103

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till
luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 41 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till
luftfartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 §'

Har ett luftfartyg, en lott däri eller
intecknade reservdelar utmätts
eller har enligt 71 § konkurslagen
(1921:225) begärts att ett luftfartyg
eller intecknade reservdelar skall
säljas i den ordning som gäller för
utmätt sådan egendom eller har utmätningen
upphävts eller frågan om
egendomens försäljning av annat
skäl förfallit, skall anteckning därom
göras i inskrivningsboken. Anteckning
att egendomen har sålts
utmätningsvis skall ske, när handling
som visar köpeskillingens fördelning
har inkommit. Har ett luftfartyg,
en lott däri eller intecknade
reservdelar belagts med kvarstad
eller tagits i anspråk genom betalningssäkring
elier har en sådan åtgärd
upphävts eller återgått, skall
anteckning därom också göras i
inskrivningsboken.

Har ett luftfartyg, en lott däri eller
intecknade reservdelar utmätts
eller har enligt 8 kap. 8 § konkurslagen
(1987:000) begärts att ett luftfartyg
eller intecknade reservdelar
skall säljas i den ordning som gäller
för utmätt sådan egendom eller har
utmätningen upphävts eller frågan
om egendomens försäljning av annat
skäl förfallit, skall anteckning
därom göras i inskrivningsboken.
Anteckning att egendomen har sålts
utmätningsvis skall ske, när handling
som visar köpeskillingens fördelning
har inkommit. Har ett luftfartyg,
en lott däri eller intecknade
reservdelar belagts med kvarstad
eller tagits i anspråk genom betalningssäkring
eller har en sådan åtgärd
upphävts eller återgått, skall
anteckning därom också göras i
inskrivningsboken.

Om inverkan på inteckning av en exekutiv försäljning eller av en myndighets
fördelning av medel skall anteckning göras i inskrivningsboken när
anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhållandet har inkommit.

Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som
i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskrivningsdomaren,
som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om
förhållandet i inskrivningsboken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1981:809.

104

15 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)
dels att i 15 kap. 6 § orden ”första borgenärssammanträdet” skall bytas
ut mot ”edgångssammanträdet”,
dels att 13 kap. 20 § skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

13 kap.

20 §

Nuvarande lydelse

Om aktiebolag försättes i konkurs
eller om förhandling om offentligt
ackord inledes för bolaget,
skall konkurs do mar en sända underrättelse
om beslutet för registrering.

Under konkurs företrädes bolaget
som konkursgäldenär av den
styrelse och verkställande direktör
eller de likvidatorer som finnes vid
konkursens början. Dock gäller
även under konkursen bestämmelserna
i denna lag om rätt att avgå,
om entledigande och om nytillsättning.

När konkurs avslutats eller förhandling
om offentligt ackord avslutats
på annat sätt än genom konkurs,
skall konkursdomaren genast
för registrering underrätta registreringsmyndigheten
samt i förra fallet
ange om överskott finnes eller ej.
Konkursdomaren skall även för registrering
underrätta registreringsmyndigheten
när överrätt genom
beslut, som vunnit laga kraft, upphävt
beslut att försätta bolaget i
konkurs eller att inleda förhandling
om offentligt ackord.

Om ett aktiebolag försätts i konkurs
eller om en förhandling om offentligt
ackord inleds för bolaget,
skall rätten sända underrättelse om
beslutet för registrering.

Under konkursen företräds bolaget
som konkursgäldenär av den
styrelse och verkställande direktör
eller de likvidatorer som finns vid
konkursens böljan. Dock gäller
även under konkursen bestämmelserna
i denna lag om rätt att avgå,
om entledigande och om nytillsättning.

När en konkurs har avslutats eller
en förhandling om offentligt ackord
har avslutats på annat sätt än
genom konkurs, skall tingsrätten
genast för registrering underrätta
registreringsmyndigheten samt i det
förra fallet ange om överskott finns
eller inte. Tingsrätten skall även för
registrering underrätta registreringsmyndigheten
när högre rätt
genom beslut, som har vunnit laga
kraft, har upphävt ett beslut att försätta
bolaget i konkurs eller att inleda
förhandling om offentligt ackord.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser i 15 kap.

6 § gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har
meddelats före ikraftträdandet.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

105

16 Förslag till LU

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar dels

att i 11 kap. 20 § ordet ”konkursdomaren” skall bytas ut mot
”rätten”,

dels att 13 kap. 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

13 kap.

6 §

Sådan talan för föreningens räkning enligt 1-3 §§ som inte grundas på
brott kan ej väckas mot

1. styrelseledamot eller verkställande direktören sedan tre år har förflutit
från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som
ligger till grund för talan fattades eller vidtogs,

2. revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen lades
fram på föreningsstämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs,

3. föreningsmedlem eller röstberättigad, som inte är föreningsmedlem,
sedan två år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till
grund för talan.

Försätts föreningen i konkurs på Försätts föreningen i konkurs på
en ansökan som gjorts innan den tid en ansökan som gjorts innan den tid

som anges i första stycket har gått som anges i första stycket har gått

ut, kan konkursboet föra talan en- ut, kan konkursboet föra talan enligt
1-3 §§ trots att frihet från ska- ligt 1-3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar
har inträtt enligt deståndsansvar har inträtt enligt

5 §. Efter utgången av den nämnda 5 §. Efter utgången av den nämnda

tiden kan en sådan talan dock inte tiden kan en sådan talan dock inte

väckas senare än sex månader från väckas senare än sex månader från

första borgenärssammanträdet el- edgångssammanträdet.

ler, i mindre konkurs, från konkursbeslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. I fråga om en konkurs, i
vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet, räknas den i
13 kap. 6 § andra stycket andra meningen angivna tiden från första edgångssammanträdet
eller, i mindre konkurs, från konkursbeslutet.

1986/87: 32

Bilaga 1

1 Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1986/87:7, LU 20, rskr. 172).

106

21 Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)
dels att i 13 kap. 6 § och 15 kap. 7 § orden ”konkurslagen (1921:225)”
skall bytas ut mot ”konkurslagen (1987:000)”,
dels att i 16 kap. 6 § orden ”första borgenärssammanträdet” skall bytas
ut mot ”edgångssammanträdet”,
dels att 14 kap. 20 och 21 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 kap.

20 §

Om ett försäkringsbolag försätts i
konkurs skall konkursdomaren sända
en underrättelse om beslutet till
försäkringsinspektionen för registrering.

Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse
och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens
början. Under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om
rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.

Om ett försäkringsbolag försätts i
konkurs skall rätten sända en underrättelse
om beslutet till försäkringsinspektionen
för registrering.

När konkursen har avslutats
skall konkursdomaren genast för
registrering underrätta försäkringsinspektionen
samt ange om något
överskott finns eller inte. Konkursdomaren
skall även för registrering
underrätta försäkringsinspektionen
när en överrätt genom beslut, som
vunnit laga kraft, upphävt ett beslut
att försätta bolaget i konkurs.

När konkursen har avslutats
skall rätten genast för registrering
underrätta försäkringsinspektionen
samt ange om något överskott finns
eller inte. Rätten skall även för registrering
underrätta försäkringsinspektionen
när en högre rätt genom
beslut, som har vunnit laga kraft,
har upphävt ett beslut att försätta
bolaget i konkurs.

21 §

När ett försäkringsbolag är i konkurs
kan försäkringsinspektionen
förordna ett allmänt ombud. Det
allmänna ombudet skall som konkursförvaltare
delta i konkursboets
förvaltning tillsammans med den eller
de förvaltare som utses enligt
konkurslagen (1921:225).

Det allmänna ombudet kan beträffande
medförvaltare göra en sådan
framställning som avses i 80 §
konkurslagen.

När ett försäkringsbolag är i konkurs
kan försäkringsinspektionen
förordna ett allmänt ombud. Det
allmänna ombudet skall som konkursförvaltare
delta i konkursboets
förvaltning tillsammans med den eller
de förvaltare som utses enligt
konkurslagen (1987:000).

Det allmänna ombudet kan beträffande
medförvaltare göra en sådan
framställning som avses i
7 kap. 5 § konkurslagen.

Även om beslut om delning av boets förvaltning har fattats, får det
allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

107

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse LU

Om arvode till det allmänna ombudet gäller bestämmelserna i konkurslagen
om arvode till konkursförvaltare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser i 14 kap.
21 § och 16 kap. 6 § gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.

1986/87: 32

Bilaga 1

108

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar

Härigenom föreskrivs att i 64 § lagen (1972:262) om understödsföreningar
orden ”konkurslagen (1921:225)” skall bytas ut mot ”konkurslagen
(1987:000)”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

109

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med
lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören,
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva skall ha följande lydelse.

LU

Nuvarande lydelse

Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som i 1 § sägs, men
inträffar utmätning inom trettio dagar
efter det avhandlingen inför rätten
företeddes, eller försätts säljaren
i konkurs efter ansökning,
som gjorts inom sagda tid, är den
sålda egendomen ej fredad från att
utmätas eller att räknas till konkursboet.
Detsamma gäller, när ansökan
om förordnande av god man
enligt ackordslagen (1970:847)
gjorts inom nämnda tid och konkurs
följt på ansökan, som gjorts
inom tre veckor från det att verkan
av godmansförordnande förföll eller,
när förhandling om offentligt
ackord följt, ackordsfrågan avgjordes.
Görs efter utgången av den i
första punkten angivna tiden jäv
mot köpeavhandling, vilken är så
upprättad och behandlad, som nyss
sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle,
fordringsägaren skyldig
att, om han vill fullfölja jävet,
inom en månad därefter väcka talan
mot såväl säljaren som köparen vid
tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten
finns. Gör han inte
det, har han förlorat sin talan. Godset
skall genast beläggas med kvarstad
och sökanden skall, om han
vill att åtgärden skall bestå, inom
fjorton dagar efter utmätningsförrättningen
hos kronofogdemyndigheten
ställa full borgen för den
kostnad och skada, som kan orsakas
av kvarstaden. Var säljarens
egendom avträdd till konkurs, skall
vad om återvinning av lös egendom
till konkursbo är stadgat i 40 b §

Föreslagen lydelse

3 §'

Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som i 1 § sägs, men
inträffar utmätning inom trettio dagar
efter det avhandlingen inför rätten
företeddes, eller försätts säljaren
i konkurs efter ansökning,
som gjorts inom sagda tid, är den
sålda egendomen ej fredad från att
utmätas eller att räknas till konkursboet.
Detsamma gäller, när ansökan
om förordnande av god man
enligt ackordslagen (1970:847)
gjorts inom nämnda tid och konkurs
följt på ansökan, som gjorts
inom tre veckor från det att verkan
av godmansförordnande förföll eller,
när förhandling om offentligt
ackord följt, ackordsfrågan avgjordes.
Görs efter utgången av den i
första punkten angivna tiden jäv
mot köpeavhandling, vilken är så
upprättad och behandlad, som nyss
sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle,
fordringsägaren skyldig
att, om han vill fullfölja jävet,
inom en månad därefter väcka talan
mot såväl säljaren som köparen vid
tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten
finns. Gör han inte
det, har han förlorat sin talan. Godset
skall genast beläggas med kvarstad
och sökanden skall, om han
vill att åtgärden skall bestå, inom
fjorton dagar efter utmätningsförrättningen
hos kronofogdemyndigheten
ställa full borgen för den
kostnad och skada, som kan orsakas
av kvarstaden. Var säljarens
egendom avträdd till konkurs, skall
vad om återvinning av lös egendom
till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19

1986/87: 32

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1981:800.

110

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

konkurslagen (1921:225) äga mot- och 20 §§ konkurslagen (1987:000)
svarande tillämpning. äga motsvarande tillämpning.

Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället
offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling
äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847) motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

lil

24 Förslag till LU 1986/87:32

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

117 §'

Försättes försäkringstagaren i
konkurs efter ansökan, som gjorts
innan tio år förflutit från försäkringsavtalets
ingående, och har han
under de tre senaste åren före konkursansökningen
eller senare till
betalning av premie för försäkring,
som enligt 116 § ej kan göras till
föremål för utmätning, använt belopp,
som vid den tid, då betalningen
skedde, ej stod i skäligt förhållande
till hans villkor, äge konkursboet
hos försäkringsgivaren utkräva
vad sålunda för mycket erlagts, i
den mån tillgodohavandet hos denne
därtill förslår. Har ej försäkringstagaren
lämnat konkursboet
samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att för
prövning av dess rätt väcka talan
mot försäkringstagaren. Beträffande
sådan talan äga bestämmelserna
i 40 b § konkurslagen (1921:225)
motsvarande tillämpning.

Har konkurs föregåtts av förordnande
av god man enligt ackordslagen
(1970:847) eller förordnande av
boutredningsman, skall vad som
enligt första stycket gäller om tiden
för konkursansökningen avse den i
29 § konkurslagen för sådant fall
angivna fristdagen.

Försätts försäkringstagaren i
konkurs efter ansökan, som har
gjorts innan tio år förflutit från försäkringsavtalets
ingående, och har
han under de tre senaste åren före
konkursansökningen eller senare
till betalning av premie för försäkring,
som enligt 116 § inte kan göras
till föremål för utmätning, använt
belopp, som vid den tid, då betalningen
skedde, ej stod i skäligt förhållande
till hans villkor, får konkursboet
hos försäkringsgivaren
utkräva vad sålunda har erlagts för
mycket, i den mån tillgodohavandet
hos denne förslår till det. Har inte
försäkringstagaren lämnat konkursboet
samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att
för prövning av dess rätt väcka talan
mot försäkringstagaren. Beträffande
sådan talan tillämpas bestämmelserna
i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen
(1987:000).

Har konkursen föregåtts av förordnande
av god man enligt
ackordslagen (1970:847) eller förordnande
av boutredningsman,

skall vad som enligt första stycket
gäller om tiden för konkursansökningen
avse den i 4 kap. 2 § konkurslagen
för sådant fall angivna
fristdagen.

Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äga motsvarande
tillämpning om i stället offentligt ackord fastställts. I fråga om talan med
anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847)
motsvarande tillämpning.

Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

1 Senaste lydelse 1975:248.

112

25 Förslag till LU

Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och
pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1955:742) om hotell- och pensionatrörelse
orden ”första borgenärssammanträdet” skall bytas ut mot ”edgångssammanträdet’
’.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelse gäller
fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats
före ikraftträdandet.

1986/87: 32

Bilaga 1

Rättelse: S. 127 högra spalten rad 11 Står: gåvan Rättat till: betalningen.
8 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 32

26 Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs i fråga om förmånsrättslagen (1970:979)'
dels att i 10 § orden ”konkurslagen (1921:225)” skall bytas ut mot
” konkurslagen (1987:000) ’ ’,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a §

Allmän förmånsrätt följer därefter
med fordran på ersättning för
uppdrag att fullgöra sådan revision
som är föreskriven i lag eller annan
författning och för uppdrag som
avser upprättande av räkenskapsmaterial
till fullgörande av bokföringsskyldighet
som är föreskriven i
sådan ordning, i den mån ersättningen
avser arbete som har utförts
de senaste sex månaderna innan
konkursansökningen kom in till
tingsrätten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988. Förmånsrätt enligt den nya
10 a § följer endast för arbete som har utförts efter ikraftträdandet.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1975:1248

114

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för
fordran hos hotellgäst

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran
hos hotellgäst1 skall ha följande lydelse.

LU

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som tillhandahåller rum på hotell eller pensionat eller för tillfällig
vistelse i annan lägenhet får till säkerhet för fordran på ersättning för
rummet eller för kost eller annan tjänst med anledning av vistelsen kvarhålla
resgods, som gästen medfört.

Värden får sälja resgodset och ta
ut sin fordran ur köpeskillingen eller,
om godset uppenbarligen saknar
försäljningsvärde, bortskaffa
det. Därvid tillämpas 2—12 §§ lagen
(1985:982) om näringsidkares rätt
att sälja saker som inte har hämtats.
Vid tillämpningen av dessa bestämmelser
skall vad som sägs om näringsidkaren
avse värden, vad som
sägs om beställaren avse gästen och
vad som sägs om den mottagna saken
avse resgodset. Om resgodsets
ägare är i konkurs, gäller i stället
73 § konkurslagen (1921:225).

Värden får sälja resgodset och ta
ut sin fordran ur köpeskillingen eller,
om godset uppenbarligen saknar
försäljningsvärde, bortskaffa
det. Därvid tillämpas 2-12 §§lagen
(1985:982) om näringsidkares rätt
att sälja saker som inte har hämtats.
Vid tillämpningen av dessa bestämmelser
skall vad som sägs om näringsidkaren
avse värden, vad som
sägs om beställaren avse gästen och
vad som sägs om den mottagna
saken avse resgodset. Om resgodsets
ägare är i konkurs, gäller i
stället 8 kap. 10 § konkurslagen
(1987:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

1986/87: 32

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1985:986.

115

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa
fordringar till helt krontal, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1972:180) om avrundning av
vissa fordringar till helt krontal, m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

I den mån ej annat är föreskrivet i lag eller annan författning, skall
domstol eller annan myndighet i fråga om fordran, som vid bristande
betalning eller eljest indrives av kronofogdemyndighet såsom fordran i
allmänt mål, bestämma kapitalbeloppet till helt krontal så, att överskjutande
öretal bortfaller. Ränta på fordringen skall avrundas till närmast
högre hela krontal.

Vid indrivning hos kronofogdemyndighet
i enskilt mål bortfaller
öretal i enlighet med vad som sägs i
första stycket.

I 1 kap. 6 § utsökningsbalken I 1 kap. 6 § utsökningsbalken

finns det bestämmelser om vad som finns det bestämmelser om vad som

avses med allmänt mål. avses med enskilt mål och allmänt

mål.

2 §2

Inflyter betalning i allmänt mål i Inflyter betalning till kronofogde annat

än helt krontal, tillgodoräk- myndighet i annat än helt krontal,

nas gäldenären endast belopp mot- tillgodoräknas gäldenären endast

svarande närmast lägre hela kron- belopp motsvarande närmast lägre

tal. hela krontal.

Överskjutande öresbelopp avräk- Överskjutande öresbelopp avräknas
där det kan ske från fordran i nas där det kan ske från fordran i

annat utsökningsmål rörande sam- annat utsökningsmål rörande samme
gäldenär. Kan det ej ske, till- me gäldenär. I annat fall tillfaller

faller beloppet statsverket. beloppet staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1981:805.

2 Senaste lydelse 1981:805.

116

29 Förslag till

Lag om ändring i handel sregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 16 och 18 §§ handelsregisterlagen (1974:157)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering
vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).

Har i annat fall genom dom som vunnit laga kraft förklarats, att införing i
registret ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt eller att i
annat fall visst förhållande som registerats ej föreligger, skall registreringen
avföras ur registret. Dom i mål som här avses skall genom domstolens
försorg i avskrift sändas till registreringsmyndigheten.

Om bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma,
skall uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.

Försättes näringsidkare i kon- Försätts en näringsidkare i konkurs,
skall meddelande härom sam- kurs, skall meddelande om detta

tidigt med kungörelsen om beslutet samtidigt med kungörelsen om be genom

konkursdomarens försorg slutet genom tingsrättens försorg
översändas för registrering. Har översändas för registrering. Har
högre rätt upphävt beslut om kon- högre rätt upphävt ett beslut om

kurs, skall registreringen på anmä- konkurs, skall registreringen av lan

av konkursdomaren avföras, föras på anmälan av tingsrätten.

När konkurs avslutats, skall kon- När en konkurs har avslutats, skall

kursdomaren ofördröjligen över- rätten genast sända meddelande

sända meddelande härom för re- om detta för registrering,

gistrering.

18 §>

Registrering eller avförande ur Registrering eller avförande ur

registret skall genom registrerings- registret skall genom registrerings myndighetens

försorg ofördröjligen myndighetens försorg ofördröjligen

kungöras i Post- och Inrikes Tid- kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.
Vad nu sagts skall ej gälla, ningar. Vad sorn har sagts nu gäller

när registrering eller avförande sker inte när registrering eller avförande

efter anmälan av konkursdomaren. sker efter anmälan av rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87: 32

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1977:707.

117

30 Förslag till

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 7 § passlagen (1978:302) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §>

Passansökan skall avslås, om

1. bestämmelserna i 6 § ej har iakttagits och sökanden ej har efterkommit
uppmaning att avhjälpa bristen,

2. ansökningen avser pass för barn under aderton år och barnets vårdnadshavare
ej har lämnat medgivande samt synnerliga skäl ej föreligger att
ändå utfärda pass,

3. sökanden är anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt
24 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken eller reseförbud eller
anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § samma balk,

4. sökanden är efterlyst och skall omhändertagas omedelbart vid anträffandet,

5. sökanden genom lagakraftvunnen dom har dömts till frihetsberövande
påföljd, som ej har böijat verkställas, och det finns sannolika skäl att
antaga, att han ämnar undandraga sig verkställigheten,

6. sökanden enligt 2 kap. 12 §
eller 6 kap. 6 § konkurslagen
(1987:000) är ålagd att lämna ifrån
sig sitt pass eller förbud att utfärda
pass för sökanden har meddelats
enligt samma lagrum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. I fråga om en konkurs, i
vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller hänvisningarna
till den nya konkurslagen i stället motsvarande bestämmelser i
konkurslagen (1921:225).

LU 1986/87:32

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1981:1304.

118

31 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att i sekretesslagen (1980:100)' skall införas en ny
paragraf, 8 kap. 19 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

19 §

Sekretess gäller hos tillsynsmyndighet
i konkurs för uppgift om enskilds
affärs- eller driftförhållanden,
om det kan antas att den som
uppgiften rör lider skada om uppgiften
röjs. Utan hinder av sekretessen
får uppgift lämnas till enskild
enligt vad som föreskrivs i
konkurslagen (1987:000).

Ifråga om uppgift i allmän handling
gäller sekretessen i högst tjugo
år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:32

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1985:1059.

119

32 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:81) om fastighetsmäklare

LU 1986/87:32

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 17 §
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Fastighetsmäklaren har inte rätt
till ersättning för sitt förmedlingsarbete,
om han själv eller någon sådan
närstående till honom som
avses i 29 a § konkurslagen
(1921:225) inträder som köpare.

(1984:81) om fastighetsmäklare

Föreslagen lydelse
§

Fastighetsmäklaren har inte rätt
till ersättning för sitt förmedlingsarbete,
om han själv eller någon sådan
närstående till honom som
avses i 4 kap. 3 § konkurslagen
(1987:000) inträder som köpare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

120

I proposition 1986/87:86 framlagt lagförslag

27 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § konkurslagen (1987:000) skall ha
följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986187:90 Föreslagen lydelse

4 kap.

7 §

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid
vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från
egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går i
motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten
senare än tre år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade
hans skulder.

Vad som sägs i första stycket om
det fallet att gäldenären har avstått
från egendom mot att en fordran
mot honom har lagts ut på hans lott
gäller inte, om egendomen utgjorde
makarnas gemensamma bostad eller
bohag och övertogs av den andra
maken med stöd av bestämmelserna
i II kap. 8 § äktenskapsbalken.

LU 1986/87:32

Bilaga 2

121

I proposition 1986/87: 89 framlagt lagförslag

LU 1986/87:32

Bilaga 3

10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2§, 4 kap. 4§ och 5 kap. 3§ lagen
(1974: 371) om rättegången i arbetstvister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §'

Denna lag tillämpas ej på

1. mål som enligt lag får uppta- 1. mål som enligt lag får upptas

gas endast av viss tingsrätt eller endast av viss tingsrätt eller som

som skall handläggas av tingsrätt i skall handläggas av tingsrätt i an annan

sammansättning än som nan sammansättning än som anges i

anges i rättegångsbalken eller i la- rättegångsbalken,

gen (1974:8) om rättegången i tvistemål
om mindre värden,

2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen
(1987:000) eller ackordslagen (1970: 847),

3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband
med åtal för brottet,

4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals
rätta innebörd.

Lagen skall ej heller tillämpas på mål som rör arbetstagare med statligt
reglerad anställning eller anställning hos riksdagen eller allmän försäkringskassa,
när tvisten gäller

1. fråga som rör tillsättning av tjänst utan att enbart avse tvist om
kollektivavtal,

2. tjänstgöringsskyldighet enligt 5 kap. lagen (1976:600) om offentlig
anställning.

Innehåller lag eller med stöd av lag meddelad författning särskild föreskrift
om att talan mot offentlig arbetsgivares beslut skall föras genom
besvär, gäller den föreskriften.

4 kap.

4 §

I protokoll över huvudförhand- I protokoll över huvudförhandling
behöver ej antecknas utsaga av ling behöver inte antecknas berät part

under sanningsförsäkran eller leiser som lämnas under förhör i
utsaga av vittne eller sakkunnig. bevissyfte.

5 kap.

3 §:

I allt varom i denna lag ej är särskilt föreskrivet gäller i tillämpliga delar

1 Lydelse enligt prop. 1986/87:90.

2 Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 122

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

LU 1986/87:32

Bilaga 3

vad som i rättegångsbalken eller annan författning är föreskrivet om rättegången
i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten. Därvid skall beträffande
rättegången i arbetsdomstolen som första domstol tillämpas vad som
är föreskrivet om rättegången i tingsrätt. I fråga om rättegången i arbetsdomstolen
som fullföljdsinstans tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången
i hovrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

123

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 4 kap. 4 § och 5 kap. 3 § lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Denna lag tillämpas ej på

1. mål som enligt lag får upptagas 1. mål som enligt lag får upptas

endast av viss tingsrätt eller som endast av viss tingsrätt eller som

skall handläggas av tingsrätt i an- skall handläggas av tingsrätt i annan
sammansättning än som anges i nan sammansättning än som anges i

rättegångsbalken eller i lagen rättegångsbalken,

(1974:8) om rättegången i tvistemål
om mindre värden,

2. mål som skall handläggas av 2. mål som skall handläggas av

tingsrätt med tillämpning av kon- tingsrätt med tillämpning av konkurslagen
(1921:225) eller ackords- kurslagen (1987:000) eller ackordslagen
(1970: 847), lagen (1970:847),

3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband med
åtal för brottet,

4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals
rätta innebörd.

Lagen skall ej heller tillämpas på mål som rör arbetstagare med statligt
reglerad anställning eller anställning hos riksdagen eller allmän försäkringskassa,
när tvisten gäller

1. fråga som rör tillsättning av tjänst utan att enbart avse tvist om
kollektivavtal,

2. tjänstgöringsskyldighet enligt 5 kap. lagen (1976:600) om offentlig
anställning.

Innehåller lag eller med stöd av lag meddelad författning särskild föreskrift
om att talan mot offentlig arbetsgivares beslut skall föras genom
besvär, gäller den föreskriften.

4 kap.

4 §

I protokoll över huvudförhand- I protokoll över huvudförhandling
behöver ej antecknas utsaga av ling behöver inte antecknas berät part

under sanningsförsäkran eller feiser som lämnas under förhör i

utsaga av vittne eller sakkunnig. bevissyfte.

5 kap.

3 §'

I allt varom i denna lag ej är särskilt föreskrivet gäller i tillämpliga delar
vad som i rättegångsbalken eller annan författning är föreskrivet om rätte -

LU 1986/87:32

Bilaga 4

1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

124

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gången i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten. Därvid skall beträffande
rättegången i arbetsdomstolen som första domstol tillämpas vad som
är föreskrivet om rättegången i tingsrätt. I fråga om rättegången i arbetsdomstolen
som fullföljdsinstans tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången
i hovrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87: 32

Bilaga 4

125

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av lagen
(1987:000) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1987:000) om införande av lagen
(1987:000) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse

9 §

Bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket första meningen lagen
(1987:000) om ekonomiska föreningar tillämpas från och med första ordinarie
föreningsstämma som hålls efter lagens ikraftträdande.

Beslut enligt 6 kap. 3 § tredje stycket nämnda lag får meddelas före den 1
januari 1988.

I fråga om en konkurs, i vilken
konkursbeslutet har meddelats före
ikraftträdandet, räknas den i 13
kap. 6 § andra stycket andra meningen
lagen (1987:000) om ekonomiska
föreningar angivna tiden
från första borgenärssammanträdet
eller, i mindre konkurs, från
konkursbeslutet.

LU 1986/87: 32

Bilaga 5

1 Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1986/87:7, LU 20, rskr. 172.)

126

Av reservanterna föreslagna ändringar i
regeringens lagförslag

Förslaget till konkurslag

LU 1986/87:32

Bilaga 6

Reservation 7 (mom. 10)

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

4 kap

6 §

En gåva går åter, om den har fullbordats
senare än sex månader före
fristdagen. En gåva som har fullbordats
dessförinnan men senare
än ett år eller, när den har skett till
någon som är närstående till gäldenären,
tre år före fristdagen går
åter, om det inte visas att gäldenären
efter gåvan hade kvar utmätningsbar
egendom som uppenbart
motsvarade hans skulder.

En gåva går åter, om den har fullbordats
senare än sex månader före
fristdagen. En gåva som har fullbordats
dessförinnan men senare
än ett år eller, när den har skett till
någon som är närstående till gäldenären,
tre år före fristdagen går
åter, om det inte visas att gäldenären
varken var eller genom gåvan
blev insolvent.

Första stycket gäller även köp, byte eller annat avtal, om det med
hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppenbart,
att avtalet delvis har egenskap av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor som inte stod i missförhållande till
gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna från återvinning enligt
denna paragraf.

8 §

Betalning av lön, arvode eller pension, som har skett senare än sex
månader före fristdagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses
skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och
omständigheterna i övrigt, går åter till belopp motsvarande överskottet.

Har betalning skett dessförinnan
men senare än ett år eller, när den
skett till någon som är närstående
till gäldenären, tre år före fristdagen,
går den åter i motsvarande
mån, om det inte visas att gäldenären
varken var eller genom betalningen
blev insolvent.

Har betalningen skett dessförinnan
men senare än ett år eller, när
den skett till någon som är närstående
till gäldenären, tre år före
fristdagen, går den åter i motsvarande
mån, om det inte visas att
gäldenären efter betalningen hade
kvar utmätningsbar egendom som
uppenbart motsvarade hans skulder.

9 §

Överföring av medel till pensionsstiftelse,
som har skett senare
än sex månader före fristdagen och
som har medfört att stiftelsen fått
överskott på kapitalet, går åter till
belopp motsvarande överskottet.
Har överföringen skett dessförinnan
men senare än ett år eller, när

Överföring av medel till pensionsstiftelse,
som har skett senare
än sex månader före fristdagen och
som har medfört att stiftelsen fått
överskott på kapitalet, går åter till
belopp motsvarande överskottet.
Har överföringen skett dessförinnan
men senare än ett år eller, när

127

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

LU

åtgärden väsentligen har gynnat
gäldenären eller närstående till honom,
tre år före fristdagen, går den
åter i motsvarande mån, om det
inte visas att gäldenären varken var
eller genom åtgärden blev insolvent.

åtgärden väsentligen har gynnat
gäldenären eller närstående till honom,
tre år före fristdagen, går den
åter i motsvarande mån, om det
inte visas att gäldenären efter överföringen
hade kvar utmätningsbar
egendom som uppenbart motsvarade
hans skulder.

Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket
går åter, om överföringen har skett senare än tre månader före fristdagen.
Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller närstående till honom,
går den också åter, om åtgärden har skett dessförinnan men senare
än två år före fristdagen och det inte visas att gäldenären varken var eller
genom åtgärden blev insolvent.

Överföring av medel till personalstiftelse
går åter, om överföringen
har skett senare än sex månader
före fristdagen. Har överföringen
skett dessförinnan men senare än
ett år eller, när åtgärden väsentligen
har gynnat gäldenären eller
närstående till honom, tre år före
fristdagen, går den åter, om det inte
visas att gäldenären efter överföringen
hade kvar utmätningsbar
egendom som uppenbart motsvarade
hans skulder.

Överföring av medel till personalstiftelse
går åter, om överföringen
har skett senare än sex månader
före fristdagen. Har överföringen
skett dessförinnan men senare än
ett år eller, när åtgärden väsentligen
har gynnat gäldenären eller
närstående till honom, tre år före
fristdagen, går den åter, om det inte
visas att gäldenären varken var elter
genom åtgärden blev insolvent.

Om rätt att i särskilda fall återkräva försäkringspremier m. m. finns det
föreskrifter i 117 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal.

1986/87:32

Bilaga 6

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

128