Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Lagutskottets betänkande 1986/87: 32

om ny konkurslag m. m. (prop. 1986/87:90 delvis, prop. 1986/87: 86 delvis och prop. 1986/87: 89 delvis)

LU

1986/87: 32

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:90 vari föreslås att 1921 års konkurslag ersätts av en ny lag i ämnet. I propositionen föreslås vidare ett stort antal av den nya konkurslagen föranledda ändringar i andra författ­ningar.

Konkurslagstiftningen har sedan 1960-talet undergått en fortlöpande revision. År 1975 genomfördes en genomgripande reform av den materiella konkursrätten, och år 1979 skedde en omgestaltning av formerna för kon­kursförvaltningen och fillsynen över den. År 1980 infördes i konkurslagen bestämmelser om näringsförbud. Det nu föreliggande förslaget utgör sista ledet i reformverksamheten. Förslaget innebär bl.a. att uppdelningen i ordinär och mindre konkurs slopas och ersätts med ett enhefligt förfaran­de. I den nya ordningen skall bevakningsförfarande äga mm först efter särskilt beslut av rätten. Det föreslås också att konkursdomarinsfitutionen avskaffas och att konkursdomarens uppgifter övertas av konkursdomsto­len som sådan. Vidare innehåller förslaget den nyheten att förvaltaren ges en lagfäst möjlighet att vid bedömningen av olika frågor som rör förvalt­ningen beakta inte bara borgenärsintressena utan i viss utsträckning även intresset att långsiktigt främja sysselsättningen. I fråga om den materiella konkursrätten innehåller förslaget vissa ändringar som syftar fill att utvid­ga återvinningsmöjligheterna. Konkurslagstiftningen har också setts över redaktionellt. I samband därmed har vidtagits en del ändringar i syfte att tillgodose intresset av systematisk klarhet.

I betänkandet behandlar utskottet vidare dels fyra med anledning av propositionen väckta motioner, dels en under riksmötet 1986/87 väckt fristående motion.

Företrädare för LO, TCO, Sveriges Industriförbund och Svenska Bank­föreningen har inför utskottet framfört synpunkter på propositionen såvitt avser frågorna om beaktande av sysselsättningspolitiska intressen och ett enhetligt konkursförfarände.

Utskottet tillstyrker förslaget till ny konkurslag jämte följdändringar i andra författningar. Vidare förordar utskottet, med anledning av en motion (fp), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om jävsbestämmelser för konkursförvaltare. Övriga motionsyrkan­den avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer, I två reservationer (m, fp, c) berörs reglerna om återvinning och i två reservationer (m, fp) resp, (c) frågan om förvaltares möjlighet att beakta sysselsättningsintresset, 1    Riksdagen 1986/87. 8 saml. Nr 32

Propositionerna                                              lu 1986/87:32

/ proposition 1986187:90 föreslår regeringen (justitiedepartementet) att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1,  konkurslag,

2,  lag om ändring i ackordslagen (1970: 847),

3,  lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge,

4,  lag om ändring i lagen (1934: 68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge,

5,  lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

6,  lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,

7,  lag om ändring i äktenskapsbalken,

8,  lag om ändring i jordabalken,

9,  lag om ändring i vattenlagen (1983: 291),

 

10,  lag om ändring i rättegångsbalken,

11,  lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

12,  lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,

13,  lag om ändring i utsökningsbalken,

14,  lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfar­tyg,

15,  lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385),

16,  lag om ändring i lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar,

17,  lag om ändring i bankrörelselagen (1987; 000)

18,  lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

19,  lag om ändring i sparbankslagen (1987:000)

20,  lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:000)

21,  lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

22,  lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

23,  lag om ändring i lagen (1845:50 s, 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

24,  lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal,

25,  lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

26,  lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

27,  lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran hos hotellgäst,

28,  lag om ändring i lagen (1972: 180) om avrundning av vissa fordringar fill helt krontal, m, m,,

29,  lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

30,  lag om ändring i passlagen (1978: 302),

31,  lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

32,  lag om ändring i lagen (1984: 81) om fastighetsmäklare.

Över lagförslagen 1, 11, 26, 30 och 31 har lagrådets yttrande inhämtats.

Lagförslagen 17, 18, 19 och 20 har överlämnats till näringsutskottet för behandling i samband med proposition 1986/87:12 om ny banklagstiftning. Övriga lagförslag återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

 

//?/-o;705(7/ort y9S6/57.-56 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter    LU 1986/87:32 hörande av lagrådet - såvitt nu är i fråga (lagförslag 27) - att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:000).

Lagförslaget återfinns i bilaga 2 till betänkandet. Ett av lagförslagen i propositionen har behandlats i betänkandet LU 1986/87: 28 och övriga lagförslag har utskottet behandlat i betänkandet LU 1986/87: 26,

/ proposition 1986187:89 föreslår regeringen (justitiedepartementet) -såvitt nu är i fråga (lagförslag 10) - att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag Ull lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Lagförslaget, som av jusfiUeutskottet överlämnats till lagutskottet, åter­finns i bilaga 3 till betänkandet. Övriga lagförslag i propositionen har behandlats av.justifieutskottet i betänkandet JuU 1986/87: 31.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad ut­skottet anför nedan på s. 6.

Motionsyrkanden

I. Med anledning av proposition 1986/87:90 väckta mofioner

Motion I986I87;LI33 av Per-Olof Strindberg m. fl, (m) vari yrkas

1.     att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget att det införs
en skyldighet för förvaltaren att i viktigare förvaltningsfrågor höra tillsyns­
myndigheten,

2.  att riksdagen avslår proposifionen såvitt avser att förvaltaren ges möjlighet att ta hänsyn till andra viktiga intressen än borgenärsintresset,

3.  att riksdagen avslår propositionen såvitt avser omvänd bevisbörda för närstående.

Motion 1986187: Ll34 av Bengt Harding Olson m, fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga yrkas

1,  att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående en alternativ ordning vad gäller framtida tillsynsmyndighet,

2,  att riksdagen beslutar om sådana ändringar i 4 kap, 5 § att den omvända bevisbördan för närstående tas bort,

3,  att riksdagen beslutar att avslå 7 kap, 8 § andra stycket som gäller förvaltarens möjlighet att vid avvecklingen av konkursbo ta hänsyn till vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen,

4,  att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående regler för utseende av förvaltare,

5,  att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till sådan ändring i konkurslagen att jävsbestämmelser införs.

Motion 1986187: L135 av Lars Werner m, fl, (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar anta följande förslag till ändring i proposition 1986/87:90 såvitt avser konkurslagen.

 

Propositionens förslag                Motionärernas förslag               LU 1986/87:32

7 kap.
8§
Det åligger förvaltaren---- avveckling av boet.

Första stycket hindrar inte att   Därjämte  skall förvaltaren  vid

förvaltaren vid en avveckling av   avveckling av boet ta till vara in-

boet beaktar vad som är ägnat att tresset av en långsiktig syssetsätt-

långsiktigt främja sysselsättningen, ning, om detta kan ske utan att bor-

om det kan ske utan att borgenärer- genäremas rätt avsevärt förringas,
nas rätt nämnvärt förringas.

9§
Förvaltaren är skyldig-- gäldenären eller tillsynsmyndigheten,

,   10§

I viktigare frågor------ lämpligen kan ske.

Förvaltaren är skyldig att inhäm­ta sådana upplysningar från de an­ställda som kan gagna sysselsätt­ningens intresse.

Förvaltaren är skyldig att infoi'-mera de anställda om förvaltnings­åtgärder av betydelse.

Motion 1986187:Ll36 av Martin Olsson m, fl. (c) vari yrkas

1, att riksdagen beslutar att den nya konkurslagen jämte av denna
föranledda ändringar i andra lagar skall träda i kraft den 1 januari 1989,

2,  att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 8 § om konkursförvaltarens vidgade uppgifter,

3,  att riksdagen beslutar att i konkurslagen införa en reglering om kon­kursförvaltarens informationsskyldighet om konkursförvaltningen m. m, så som i motionen anförts,

4,  att riksdagen beslutar att konkurslagens 4 kap, 6 § första stycket skall ha följande lydelse:

Regeringens förslag                      Motionärernas förslag

4 kap,
6§
En gåva går åter, om den har full-        En gåva går åter, om den har full-           >
bordats senare än sex månader före                                                    bordats senare än sex månader före
fristdagen. En gåva som har full- fristdagen. En gäva som har full­
bordats dessförinnan  men  senare                                                      bordats dessförinnan  men  senare
än ett år eller, när den skett till nå-                                                     än ett år eller, när den skett till nå­
gon som är närstående till gäldenä-                                                     gon som är närstående till gäldenä­
ren, tre år före fristdagen, går åter,                                                      ren, tre år före fristdagen, går åter,
om det inte visas att gäldenären ef-                                                     om det inte visas att gäldenären ef­
ter gåvan hade kvar utmät/iingsbar                                                     ter gåvan var eller genom förfaran-
egendom som uppenbart motsvara-                                                    det blev insolvent.
de hans skulder.

 

II, Vid 1986/87 års riksmöte väckt fristående motion            LU 1986/87: 32

Motion 1986187: L303 av Hans Nyhage och Bengt Harding Olson (m, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående bristande skyldighet för den som återtar kon­kursanmälan att meddela kreditupplysningsregistren.

Utskottet

Inledning

Den nu gällande konkurslagen (KL) tillkom 1921, Den har sedan 1960-talet blivit etappvis reformerad. På grundval av ett av lagberedningen framlagt betänkande (SOU 1970:75) Utsökningsrätt X vidtogs år 1975 genomgri­pande förändringar i KL (prop, 1975:6, LU 12, rskr, 91), Därvid infördes bl, a. nya konkursgrunder och återvinningsregler. I det sammanhanget gjordes också en översyn av förfarandet vid prövningen av en konkursan­sökan, Konkurslagskommittén, som hade till uppgift att göra en allmän översyn av konkurslagsUftningen, lade därefter fram ett betänkande (SOU 1977:29) Konkursförvaltning, vilket år 1979 (prop. 1978/79: 105, LU 19, rskr. 309) ledde till att systemet med s. k. fattigkonkurser avskaffades och ersattes med en ny ordning för handläggning av de mindre konkurserna. Samtidigt upphävdes institutionen rättens ombudsman, I stället skulle tillsynen över konkursen utövas av en särskild tillsynsmyndighet, som organisatoriskt knöts fill vissa kronofogdemyndigheter. Vid det tillfället infördes också nya regler om konkursgäldenärens skyldigheter under kon­kurs.

Den proposition som nu föreligger till behandling bygger väsentligen på konkurslagskommitténs slutbetänkande (SOU 1983:24) Ny konkurslag. Betänkandet omfattar dels en översyn i sak av de delar av KL som inte tidigare reviderats, dels en formell och redaktionell bearbetning av KL i dess helhet, I några hänseenden grundar sig propositionen på annat materi­al än det som lagts fram av konkurslagskommittén. Avsnittet om återvin­ning bygger sålunda på ett av den s, k, EKO-kommissionen framlagt delbe­tänkande (SOU 1983:60) Återvinning i konkurs. Vad slutligen gäller försla­gen om införande av ett enhetligt konkursförfarande och möjligheter för förvaltaren att vid avvecklingen av boet i viss utsträckning beakta även andra intressen än de rena borgenärsintressena saknar de förslagen mot­svarighet i något kommittébetänkande; de har utarbetats under justitiede­partementets beredning av lagstiftningsärendet.

 

Propositionens huvudsakliga innehåll                           LU 1986/87:32

I propositionen föreslås att 1921 års konkurslag ersätts av en ny lag i ämnet. Den nya lagen innehåller flera sakliga nyheter och innefattar där­jämte en omfattande redaktionell översyn och systematisering av konkurs­lagstiftningen. Bland de sakliga förändringarna kan följande nämnas. De nuvarande båda handläggningsformerna för ordinär konkurs resp. mindre konkurs slås samman till ett förfarande med i huvudsak handläggningen av mindre konkurser som förebild. En annan ändring som rör den formella regleringen är att konkursdomarinsfitutionen avskaffas och ersätts av kon­kursdomstolen, dvs. tingsrätten, som sådan. Omgestaltningen av själva systemet medför behov av nyordning i alla de fa.ll där förfarandet för närvarande är utformat på olika sätt i ordinär och mindre konkurs.

När det gäller förvaltarfunktionen föreslås att förvaltaren ges möjlighet att vid avveckling av boet beakta - förutom de rena borgenärsintressena - vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen, om det kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas. Vidare vidgas kretsen av dem förvaltaren skall höra i viktigare förvaltningsfrågor till att omfatta även tillsynsmyndigheten. Förvaltarens utrednings- och uppgiftsskyldig­het blir också något större. Förvaltaren bör sålunda i förvaltarberättelsen ange vid vilken tidpunkt insolvensen kan antas ha inträtt och om det finns anledning anta att det på associationsrättslig grund uppkommit skyldighet för någon att återbära erhållen betalning eller att erlägga skadestånd. Han bör också, om det är möjligt och anledning finns därtill, ange vid vilken tidpunkt skyldighet kan antas ha inträtt enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen att upprätta särskild balansräkning. I detta sammanhang kan också nämnas att förvaltaren i vissa fall lättare skall kunna få tillgång till räkenskapsmate­rial som rör gäldenärens bo. Vidare skall förvaltaren i större utsträckning än för närvarande tillämpa mer utvecklade bokföringsprinciper vid redo­visningen av förvaltningen.

I avsnittet om återvinning föreslås ett flertal ändringar i syfte att vidga återvinningsmöjligheterna. När fråga är om återvinning av en otillbörlig rättshandling skall medkontrahent som är närstående till gäldenären anses ha känt till eller bort känna till gäldenärens insolvens och de omständighe­ter som gjorde rättshandlingen oUllbörlig; Återvinning skall dock inte äga mm om det görs sannolikt att den närstående varken hade eller bort ha sådan kännedom. En annan ändring avser temat för medkontrahentens motbevisning vid återvinning av gåva och andra benefika rättshandlingar. Till skillnad från vad som för närvarande gäller skall bevisningen enligt propositionen avse gäldenärens sufTidens och inte hans solvens. I dessa fall förlängs också återvinningsfristerna beträffande rättshandlingar med närstående från två till tre år. Vidare föreslås att bestämmelsen om återvin­ning av lön m, m, till den del den är uppenbart oskälig skall gälla generellt och inte enbart närstående. Även de frister som gäller för väckande av återvinningstalan ändras till återvinningssökandens förmån.

Som en följd av införandet av ett enhetligt konkursförfarande kommer bevakning inte i något fall att vara obligatorisk utan äga rum endast efter beslut av konkursdomstolen. När bevakningsförfarande anordnas kommer

 

tillvägagångssättet vid såväl bevakning som anmärkning att förbli i stort    LU 1986/87: 32 sett oförändrat. Det skall dock bli möjligt att även efter anmärkningstidens utgång ändra grunden för en anmärkning. Vidare skall en efterbevakande borgenär åläggas att betala en bestämd avgift i stället för att som nu svara för de med efterbevakningen förenade kostnaderna.

I fråga om utdelning i konkurs innehåller propositionen ett förslag som närmast innebär en anpassning till rådande praxis. Dä konkurs avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar skall eventuellt överskott, sedan konkurs­kostnaderna och andra skulder som boet ådragit sig har betalts, överiäm­nas till bäst berättigad borgenär under förutsättning att det står klart hur medlen skall fördelas och tillsynsmyndigheten har medgett det. Råder klarhet om medelsfördelningen får även vid eftemtdelning tillgängliga me­del delas ut till bäst berättigad borgenär. Reglerna om interimsutdelning och förskottslyftning slås samman till ett förfarande, kallat förskottsbetal­ning, I dessa regler inarbetas det i praxis utvecklade förfarandet med underhandsutdelning. När det gäller konkurskostnaderna föreslås att för­budet att räkna förvaltararvodet efter tid avskaffas. Det skall också -liksom nu gäller i mindre konkurser — vara möjligt att pröva arvodesan­språk utan att hålla förhandling. Vidare skall det bli lättare för en förvaltare att få förskott på arvodet.

Informationsplikten bibehålls i den nya konkurslagen i princip oföränd­rad. I vissa särskilt angivna fall får emellertid kungörelse ersättas med skriftliga underrättelser till borgenärerna.

Den nya konkurslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988, I sam­band därmed skall KL och lagen (1921:226) om nya konkurslagens infö­rande och vad i avseende därå skall iakttas upphävas. I fräga om konkurser som beslutats före ikraftträdandet skall dock enligt förslaget KL fortfara att gälla, utom så till vida att konkursdomarinstitufionen föreslås bli ome­delbart avvecklad.

Allmänna överväganden

Som fidigare nämnts kom den nuvarande konkurslagen till år 1921, Sedan dess har lagen ändrats åtskilliga gånger. Inte minst under senare år har omfattande och betydelsefulla ändringar genomförts. Dessa ändringar har emellertid inte i någon mer väsentlig mån berört KL: s ursprungliga ut­formning och systematik. Genom att nya regler efter hand arbetats in i KL: s regelverk har lagen blivit alhmer svåröverskådlig, och en redaktio­nell och systematisk översyn av lagen har sedan länge framstått soiii önskvärd.

Det förslag till en ny konkurslag som läggs fram i propositionen innefat­tar enligt utskottets mening en välbehövlig modernisering och förenkling av konkurslagstiftningen. Förtjänstfullt är vidare att ett betydande arbete lagts ned på att mer konsekvent än vad som är fallet med KL avgränsa regler som sakligt hör ihop och föra samman dem i särskilda kapitel. Det till gmnd för propositionen liggande förslaget frän konkurslagskommittén har också fått ett mycket positivt mottagande av remissinstanserna, och lagrådet har för sin del fällt det allmänna omdömet att lagförslaget som helhet är en vällyckad lagstiftningsprodukt rättstekniskt sett.

 

Utskottet kan således konstatera att förslaget i propositionen som helhet LU 1986/87: 32 är väl ägnat att läggas till gmnd för lagstiftning. I det följande kommer utskottet därför att ta upp endast de frågor som har anknytning till motio­nerna eller som eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. Innan så sker vill utskottet emellertid behandla två från systemafiska utgångspunk­ter viktiga spörsmål.

Enligt nu gällande KL finns två former för handläggning av en konkurs, ordinär konkurs och mindre konkurs. Vad som bl, a, skiljer de båda hand­läggningsformerna åt är att i en ordinär konkurs borgenärerna i särskild ordning skriftligen anmäler sina fordringar, bevakning, och att fordringar­nas giltighet och förmånsrätt prövas i ett speciellt förfarande, det s, k, anmärkningsförfarandet. En mindre konkurs gestaltar sig på olika sätt beroende på om tillgångarna räcker till konkurskostnaderna eller ej. Understiger tillgångarna konkurskostnaderna skall konkursen avskrivas, sedan gäldenären avlagt ed på konkursbouppteckningen. Om tillgångarna däremot förslår till mer än att täcka kostnaderna för konkursen, skall i princip ett fullständigt konkursförfarande äga rum. Det skiljer sig dock från förfarandet i en ordinär konkurs genom att något formligt bevakningsförfa­rande inte anordnas utan borgenärerna får formlöst ge till känna sina anspråk. Det stora flertalet konkurser handläggs numera enligt reglerna om mindre konkurs. KL: s bestämmelser avser emellertid i första hand att styra tillvägagångssättet i en ordinär konkurs; vad som gäller i fråga om de mindre konkurserna framgår väsentligen endast av hänvisningar till regler­na om ordinär konkurs.

Förslaget i propositionen innebär att det införs ett enhetligt konkursför­farande huvudsakligen efter mönster av handläggningen i mindre konkurs. Den föreslagna ordningen har enligt utskottets mening betydande fördelar från systematisk synpunkt och bidrar väsentligt till en ökad överskådlighet och klarhet, något som enligt vad utskottet ovan framhållit är positiva drag i den nya konkurslagen. Utskottet finner det också naturligt att tillväga­gångssättet i mindre konkurs tas till utgångspunkt vid utformningen av det enhetliga förfarandet. Härigenom uppnås en välmotiverad anpassning till den utveckling som skett genom att de ordinära konkursernas andel av det totala antalet konkurser minskat alltmera. Även förhållandevis omfattande konkurser handläggs numera i den förenklade ordningen utan att därav förmärkts några störte olägenheter. Ett formellt bevakningsförfarande kan emellertid enligt utskottets mening inte helt avvaras. I propositionsförsla­get tillgodoses behovet därav med en regel som låter rätten föranstalta om bevakning där det bedöms erforderligt. Så kan väntas bli fallet främst när förhållandet mellan ullgångar och skulder i ett konkursbo är sådant att också oprioriterade borgenärer kan påräkna utdelning. Utskottet noterar vidare att förslaget i denna del även i övrigt är så utformat att man inom ramen för det enhetliga förfarandet skall kunna ta till vara de skilda intressen som legat till grund för den nuvarande uppdelningen i två förfa­randen.

Enligt utskottets mening talar således starka skäl för att det nuvarande systemet med ordinär konkurs och mindre konkurs slopas och ersätts med ett enhetligt förfarande. Genom den föreslagna ordningen uppnås också

 

den fördelen att beteckningen mindre konkurs försvinner. Som utskottet    LU 1986/87: 32

fidigare uttalat (se LU 1984/85: 26) ter sig denna beteckning i dag mindre

väl vald. Vid den hearing som ägde rum under utskottets beredning av

ärendet mötte förslaget om ett enhetligt konkursförfarande inte heller

några erinringar. Med det anförda tillstyrker utskottet att förslaget i denna

del genomförs.

I propositionen föreslås också att konkursdomarinstitufionen avskaffas och ersätts med konkursdomstolen som sådan. Huruvida den nuvarande ordningen med en särskild konkursdomarinstitution fyller någon egentlig funktion har länge ifrågasatts. Enligt utskottets mening kan en ökad effek­tivitet uppnås genom att konkursdomstolen som sådan får överta konkurs­domarens uppgifter. En sådan ändring för med sig en välbehövlig förenk­ling av tillvägagångssättet vid prövning av en konkursansökan. Om en borgenär ansökt om konkurs behöver gäldenären sålunda inte som nu först föreläggas att inkomma med förklaring i anledning av ansökningen utan kan kallas fill förhandling omedelbart. Ett slopande av konkursdomarinsti­tufionen öppnar också möjlighet till förenkling av reglerna om handlägg­ningen av sådana särskilda frågor som i dag hänskjuts till rättens prövning.

Med hänsyn till det anförda ställer sig utskottet positivt även till försla­get att avskaffa konkursdomarinsfitutionen och ersätta den med konkurs­domstolen som sådan.

Förordnande av förvaltare m. m.

Enligt gällande regler (45 § KL) skall då konkurs uppstått konkursdoma­ren, sedan han hört tillsynsmyndigheten, utan dröjsmål utse en interims-förvaltare att handha förvaltningen av boet för fiden fram till dess slutlig förvaltare har utsetts och tillträtt befattningen. Slutlig förvaltare skall enligt 46 § KL utses av konkursdomaren vid det första borgenärssamman­trädet efter hörande av tillsynsmyndigheten och närvarande borgenärer. I de fall konkursen skall handläggas som mindre konkurs gäller enligt 185 a § KL att konkursdomaren efter hörande av tillsynsmyndigheten genast skall utse en förvaltare. Interimsförvaltare förekommer således inte i mindre konkurser.

I propositionen föreslås att den ordning som i dag gäller för mindre konkurs, nämligen att slutlig förvaltare skall utses så snart som möjligt efter konkursbeslutet, i fortsättningen skall gälla alla konkurser, Interims­förvaltare skall således inte längre förekomma.

Utskottet vill erinra om att bestämmelserna om utseende av förvaltare i ordinär konkurs härrör från den tid då borgenärskollektivet utsåg förvalta­re. Efter 1979 års reform är det emellertid konkursdomaren som utser även den slutliga förvaltaren: Borgenärerna,har visserligen möjlighet att framfö­ra sina synpunkter på förvaltarvalet, men i normalfallet torde endast myc­ket tungt vägande skäl föranleda konkursdomaren att utse annan än inte-rimsförvaltaren Ull slutlig förvaltare. Med hänsyn härtill delar utskottet departementschefens uppfattning att det inte torde innebära nägon störte saklig förändring att ersätta det nuvarande systemet för utseende av förval-, tare i ordinär konkurs med den ordning som i dag gäller för mindre

 

konkurs. Borgenärernas intresse av att rätt person handhar förvaltningen    LU 1986/87: 32 får anses tillgodosett genom möjligheten för dem att när som helst under konkursen framföra begäran om byte av förvaltare. Utskottet tillstyrker således propositionens förslag om att slutlig förvaltare skall utses i alla konkurser snarast möjligt efter konkursbeslutet.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även ett yrkande i motion L134 (fp) som berör reglerna om utseende av förvaltare. I motionen anförs att uppdraget att vara förvaltare i allmänhet ges till en advokat och att fördel­ningen av förvaltamppdragen i praktiken sker enligt en inofficiell lista som upprättats efter samråd mellan konkursdomaren och tillsynsmyndigheten. Detta har medfört att ett begränsat antal advokater har fått monopol på de attrakUva uppdragen som konkursförvaltare. Enligt mofionärerna bör det finnas möjlighet att med bibehållet krav på kunskap och erfarenhet hos förvaltaren vidga kretsen av personer som kan komma i fråga för uppdra­gen. Motionärerna anser därför att de personer som av domstolen bedöms kunna utses till konkursförvaltare bör redovisas på en officiell lista och att de som därvid inte kommer i fråga bör beredas möjlighet att få frågan prövad i hovrätten, I motionen yrkas (yrkande 4) att det anförda ges regeringen Ull känna.

Utskottet erinrar om att kraven på förvaltarnas kvalifikationer skärptes vid 1979 års reform. Enligt såväl gällande regler som förslaget till ny konkurslag skall förvaltaren bl, a, ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver och även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Anled­ningen till skärpningen var att utvecklingen i näringslivet och samhället i övrigt gjort att stora krav i allmänhet måste ställas på en konkursförvalta­re. De sålunda skärpta kvalifikationskraven innebär att förvaltaren som regel bör sökas bland personer som i sin verksamhet är särskilt inriktade pä affärsjuridiska frågor. Vidare krävs att förvaltaren har insikter i straff­rättsliga frågor samt är väl förtrogen med arbetsrättsliga och arbetsmark­nadspolitiska spörsmål. Dessutom bör förvaltaren förfoga över en väl utvecklad kontorsorganisation med resurser för bokföring och redovis­ning. Dessa kompetenskrav medför att endast ett mindre antal specialise­rade personer kan komma i fråga för förvaltamppdrag. Konkursdomaren/ rätten har således att med ledning av de uppställda kvalifikationskraven utse förvaltare med önskvärd kompetens. Det är därvid enligt utskottets mening ofrånkomligt att en särskild bedömning måste göras i varje enskilt fall. Exempelvis bör i en mycket omfattande konkurs störte krav ställas på en förvaltares kontorsorganisation än vad som behöver vara fallet i en mindre konkurs. Den omständigheten att domstolen har upprättat en lista över vilka som bör kunna utses till förvaltare innebär således inte någon garanti för att en viss där upptagen person skall utses till förvaltare i det konkreta fallet. Vidare är konkursdomaren/domstolen enligt ett avgörande i högsta domstolen (NJA 1981 s. 764) oförhindrad att till förvaltare utse någon som inte är upptagen på listan om personen i fråga uppfyller de angivna kraven.

Enligt utskottets mening måste vid val av förvaltare en bedömning göras
i varje enskilt fall. En i förväg upprättad bindande lista över lämpliga
förvaltare medför inte att en sådan bedömning kan undvaras. De på listan  10

 

upptagna personerna kan därför inte med säkerhet påräkna förvaltampp-    LU 1986/87: 32 drag i någon fömtbestämd omfattning. Med hänsyn fill det anförda anser utskottet inte att några vägande skäl finns för att ålägga domstolen att auktorisera förvaltare på sätt som begärts i motion L134 yrkande 4, Mo­tionsyrkandet avstyrks följakfiigen.

Som ovan angetts uppställs för närvarande vissa kvalifikationskrav på förvaltaren. Utöver dessa krävs enligt KL att förvaltaren skall ha borgenä­rernas förtroende, I propositionen föreslås att dessa regler kompletteras med att förvaltaren också skall ha tillsynsmyndighetens förtroende (7 kap, 1§).

I motion L134 tas upp frågan om införande av jävsbestämmelser för förvaltare. Motionärerna anför att det särskilt på mindre orter inte är ovanligt att situationer kan uppkomma där förvaltaren har olika bindningar Ull borgenärsgrupperna. Enligt motionärerna är det otillfredsställande att det inte finns några klara regler - motsvarande jävsbestämmelserna i rättegångsbalken - för i vilka situationer som jäv skall anses föreligga, I motionen begärs (yrkande 5) därför förslag till sådan ändring av KL att preciserade jävsbestämmelser införs.

Utskottet vill erinra om att behovet av jävsregler för den som skall vara förvaltare i konkurs har diskuterats i tidigare lagstiftningssammanhang, I konkurslagskommitténs betänkande (SOU 1974: 6) Förenklad konkurs fö­reslogs att det i KL skulle föras in en uttrycklig föreskrift att till förvaltare inte fick utses någon som står gäldenären nära eller är beroende av honom. Betänkandet lades till grund för proposifion 1975/76:210 om ändring i konkurslagen m, m, I propositionen anförde departementschefen att det var så pass självklart att den som är närstående till gäldenären inte borde utses till förvaltare att en lagbestämmelse därom kunde föranleda felaktiga motsatstolkningar när det gällde andra situationer, I samma proposition behandlades även frågan humvida en tidigare rådgivare till gäldenären borde få utses till förvaltare, I det avseendet ansåg departementschefen att den som varit bokförare eller deklarafionsmedhjälpare fill gäldenären eller revisor i ett aktiebolag som försatts i konkurs under inga omständigheter borde förordnas. Några regler om jäv ansågs emellertid inte behövliga utan betydelsen av detta slags anknytningar fick enligt departementschefen prövas från fall till fall inom ramen för den lämplighetsprövning som KL föreskriver. Propositionen avslogs av riksdagen (LU 1976/77: 11) utan att riksdagen tog ställning till själva jävsfrågorna.

När frågorna om jäv i samband med 1979 ärs konkurslagsreform på nytt kom i blickpunkten ställde sig departementschefen åter avvisande och anförde samma skäl mot jävsregler för förvaltare som hade åberopats i det tidigare ärendet (prop. 1978/79: 105).

I takt med att konkursrätten reformerats och utvecklats har enligt ut­
skottets mening förvaltarens uppgifter blivit inte bara mera omfattande
utan också annorlunda till sin art och inriktning. Därmed har frågan om
förvaltarens förhållande till gäldenären och borgenärerna fått ökad bety­
delse. I de fall förvaltaren har att tillämpa de fördelningsprinciper som
kommit till uttryck i högsta domstolens avgörande i ett mål om fördelning
mellan borgenärerna av upparbetat värde av företagsintecknad egendom   ''

 

(NJA 1982 s. 900) måste förvaltaren i möjligaste män stå fri i förhållande Ull LU 1986/87: 32 de motstridiga borgenärsintressen som kan föreligga. Vidare är vissa av de uppgifter som numera åligger förvaltaren fristående från hans primära uppdrag att ta fill vara borgenärernas rätt. Förvaltaren skall t. ex, undertät­ta åklagare om det kan misstänkas att gäldenären gjort sig skyldig till brott enligt 11 kap. brottsbalken eller förfarit så att han kan meddelas näringsför­bud.

I den nu framlagda propositionen föreslås att förvaltarens utrednings­skyldighet skall utvidgas ytterligare. Bl.a, skall förvaltaren söka fastställa när obeståndet inträtt, vilket kan vara av betydelse för vissa straffrättsliga bedömningar. Ett förslag, som utskottet senare återkommer till, är också att förvaltaren skall kunna beakta intresset av att sysselsättningen på lång sikt främjas, även om ett sådant hänsynstagande i viss utsträckning kan komma i strid med borgenärernas intresse.

Att förvaltarens uppdrag efter hand blivit mer komplicerat har som tidigare nämnts lett till att kompetenskraven i motsvarande mån höjts. Förvaltare väljs numera ur en ganska begränsad krets av väl kvalificerade personer, företrädesvis advokater. Enligt utskottets mening kan det emel­lertid med fog ifrågasättas om inte de känsliga avvägningar mellan motstri­diga intressen som en förvaltare nu måste göra kräver att förvaltarens oberoende ställning markeras på ett tydligare sätt än genom det allmänna lämplighetskravet i konkurslagen. Det finns därför skäl att ånyo överväga frågan om införande av jävsregler för konkursförvaltare.

När det gäller utformningen av en sådan reglering måste beaktas att förvaltaren trots allt är en partsföreträdare; han skall i första hand fillvara-ta borgenärskollektivets intresse. Reglerna om domarjäv i rättegångsbal­ken, som syftar till att skapa garantier för att en domare alltid står helt obunden av partsintressena, är därför inte så väl ägnade att tjäna som förebild. Till skillnad från bestämmelserna om domarjäv bör regler om jäv för förvaltare således inte vara absoluta. Släktskap med en borgenär som inte kan påräkna någon utdelning eller som inte eljest tillhör den domine­rande borgenärskretsen bör t. ex. inte utan vidare vara diskvalificerande. En så sträng och detaljerad reglering som rättegångsbalkens om jäv för domare skulle för övrigt inte bara vara sakligt omotiverad utan också i betänklig grad inskränka den redan begränsade krets av sådana som kan komma i fråga för uppdrag som förvaltare i konkurs. Vad som enligt utskottets mening kan behövas är främst regler som förhindrar att Ull förvaltare utses någon som genom släktskap, ställföreträdarskap eller an­nan omständighet är på sådant sätt beroende av gäldenären eller en bor­genär med mera betydande intressen i konkursen att det kan antas att han inte fömtsättningslöst kan göra de intresseavvägningar som lagen föreskri­ver. Det är vidare angeläget att en reglering i ämnet inte ges en sådan utformning att den ger upphov till onödiga processer om jäv mot förvalta­re.

Enligt utskottets mening bör regeringen i lämpligt sammanhang ta upp
frågan om införande av jävsbestämmelser för konkursförvaltare till närma­
re prövning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion L134
yrkande 5 bör ges regeringen Ull känna,                                                12

 

Den föreslagna regeln i 7 kap. 1 § konkurslagen föranleder inte några    LU 1986/87: 32 erinringar från utskottets sida.

Sysselsättningshänsyn i konkurs

Av 51 § KL framgår att förvaltaren skall ta till vara borgenärernas intres­sen och vidta alla åtgärder som främjar en förmånlig och snabb utredning av boet. Hänsynen till det rena borgenärsintresset kan dock vara inskränkt genom exempelvis lagstiftning till skydd för de anställda i ett företag, I en företagskonkurs åligger det sålunda förvaltaren att fullgöra de funktioner i sådana hänseenden som annars åvilar företagsledningen, I samband med 1979 års reform gjordes vissa uttalanden om att förvaltaren även borde beakta sysselsättningspolitiska intressen i en konkurs (se prop, 1978/79:105 s, 154), Någon bestämmelse härom infördes dock inte i KL,

I propositionen föreslås att bestämmelsen om förvaltarens allmänna åligganden förs över fill den nya konkurslagen med den ändringen att förvaltaren ges befogenhet att ta hänsyn också fill annat än det rena borgenärsintresset. Sålunda föreslås att förvaltaren bör få vidta åtgärder som är ägnade att långsiktigt främja sysselsättningen om detta kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas.

Propositionens förslag i denna del tas upp i fyra motioner, I två motio­ner, L133 (m) och L134 (fp), yrkas (yrkande 2 resp. 3) avslag på förslaget medan i motion L135 (vpk) begärs - såvitt nu är i fråga - en lagreglering som gör det möjligt att i större utsträckning än som följer av proposifionen beakta samhällets intresse av en långsiktig sysselsättning. I motion L136 (c) slutligen begärs (yrkande 2) att regeringen noga skall följa tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen.

Motionärerna i motion L133 framhåller att det redan i dag anses åligga en förvaltare i en företagskonkurs att beakta de anställdas intresse av fortsatt sysselsättning. Att ålägga borgenärerna ett ansvar för andra perso­ners sysselsättning innebär emellertid ett främmande inslag i svensk kon­kurslagstiftning. Vidare är det enligt motionärerna en orimlig situation att utsätta borgenärerna för risken av ytterligare förluster utöver de som konkursen i sig har medfört. Motionärerna understryker också att borge­närerna ofta utgörs av andra företag, vilka för sin drift är beroende av så stor utdelning som möjligt. Förslaget kan således ge negativa effekter vad gäller sysselsättningen i de företag som utgör borgenärer. Förslaget kom­mer också att negafivt påverka kreditbedömningen i näringslivet eftersom företagens möjligheter att utnyttja rörelsetillgångar som kreditsäkerhet kan komma att försämras. Motionärerna i mofion L134 framför i huvudsak liknande argument samt erinrar om att redan i dag hänsyn kan tas till sysselsättningsaspekten, nämligen om borgenärerna är överens om att vid försäljningen av konkursföretaget acceptera ett lägre pris för att företaget skall kunna drivas vidare.

Motionärerna i motion L135 anser att sysselsättningsaspekten är minst
lika viktig som borgenärernas intresse av utdelning vid en konkurs. De
anser därför att den föreslagna bestämmelsen bör skärpas så att samhällets
och de anställdas intresse av en långsiktig sysselsättning kan beaktas i     13

högre grad än propositionen medger.

 

Enligt motionärerna i motion L136 är det positivt att konkursförvaltaren LU 1986/87: 32 nu ges möjlighet att vid avveckling av konkursboet även beakta vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen på orten. Förslaget kan dock enligt motionärerna innebära att kreditgivares inställning till att bevilja krediter kan påverkas på ett olyckligt sätt. Projekt i sysselsättningssvaga områden har redan nu större svårigheter att få krediter än projekt i områ­den med tillväxt och en stark arbetsmarknad. Mot denna bakgrund anser motionärerna att regeringen noga bör följa tillämpningen av bestämmelsen så att avvägningen mellan borgenärsintressen och allmänna intressen inte tillåts att utvecklas så att företagsverksamhet i praktiken kommer att försvåras i sysselsättningssvaga områden.

Utskottet vill understryka att utgångspunkten för all konkursförvaltning är och bör vara att borgenärernas intresse av en snabb avveckling av boet med ett så gott ekonomiskt resultat som möjligt skall tillgodoses. Någon förändring härvidlag föreslås inte heller i proposifionen. I dagens samhälle krävs dock enligt utskottets mening att sysselsättningspolitiska intressen kan beaktas i olika sammanhang. Såsom ovan nämnts gjordes också i samband med 1979 års reform vissa uttalanden om att förvaltaren bör kunna ta även sysselsättningspolitiska hänsyn i en konkurs. Nuvarande konkurslagstiftning ger dock inte förvaltaren någon formell möjlighet att ta sådana hänsyn. Som framhålls i propositionen förekommer det inte sällan att förvaltaren vid försäljning av en rörelse ställs inför den situationen att det högsta budet lämnas av någon som förvaltaren misstänker inte kommer att driva verksamheten vidare på ett seriöst sätt. Inte sällan är det någon närstående till konkursgäldenären som avger det bästa budet. Med nuva­rande bestämmelser saknas det som nyss sagts formellt utrymme för förvaltaren att vägra godta budet. En försäljning Ull en annan till ett lägre pris kan t, o, m, medföra risk för att förvaltaren drabbas av skadestånds­skyldighet. Ett sådant förhållande är enligt utskottets mening inte tillfreds­ställande, och lagstiftningen bör därför modifieras på denna punkt. Propo­sifionens förslag i detta avseende är enligt utskottet väl avvägt. I sakens natur ligger givetvis att det främst är i fall då en rörelse ingår i konkursboet som det kan bli aktuellt för förvaltaren att ta hänsyn till sysselsättningsas­pekter. Det är visserligen ofrånkomligt att en försäljning av en rörelse Ull någon annan än den som avgett det högsta budet kortsiktigt kan drabba en eller flera borgenärer. Av bestämmelsen framgår dock att den får tillämpas endast i den mån det kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt för­ringas. Såsom anförs i propositionen bör vid denna bedömning också den enskilde borgenärens förmåga att tåla förlusten beaktas, och det kan därför inte bli fråga om annat än relativt obetydliga förluster för en borgenär. Utskottet delar också departementschefens uppfattning att bestämmelsen inte bör ges en så vidsträckt innebörd att den påverkar kreditbedömningen och kraven på säkerhet hos banker och andra kreditgivare, I sammanhang­et bör vidare understrykas att försäljning av en rörelse i ett konkursbo utgör en sådan viktig förvaltningsätgärd vid vilken de berörda borgenärer­na och tillsynsmyndigheten bör höras innan åtgärden vidtas.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag i förevaran­
de del och avstyrker följaktligen bifall till motionerna L133 yrkande 2,         14
L134 yrkande 3 och L135 i denna del.

 

När det gäller den i motion L136 begärda uppföljningen vill utskottet    LU 1986/87:32 erinra om att departementschefen uttalar att han har för avsikt att följa den praktiska tillämpningen av bestämmelsen. Med hänsyn härtill är något tillkännagivande i frågan inte påkallat, och utskottet avstyrker således bifall även till motion L136 yrkande 2.

Vissa frågor om förvaltning och tillsyn

Reglerna om konkursförvaltningen och tillsynen av den fick sin nuvarande utformning vid 1979 års reform. De genomgripande förändringar som där­vid genomfördes innebar i korthet följande. Förvaltarens ställning, i kon­kursförvaltningen stärktes avsevärt. Till konkursförvaltare får som fram­gått ovan numera utses endast personer som uppfyller mycket högt ställda krav på kunskap och erfarenhet. I praktiken kan därför endast ett mindre antal specialiserade personer - oftast advokater - komma i fråga för förvaltaruppdrag. Rättens ombudsman, som tidigare utövade tillsynen över konkursförvaltningen, avskaffades och ersattes av en särskild till­synsmyndighet, som organisatoriskt knöts till vissa kronofogdemyndighe­ter. Borgenärskollektivet fråntogs befogenheten att utöva något bestäm­mande inflytande på förvaltarvalet och konkursförvaltningen. Förvaltaren fattar numera självständigt alla beslut även om han i och för sig är skyldig att höra berörda borgenärer innan vissa för dem betydelsefulla förvalt­ningsåtgärder vidtas. Inte heller tillsynsmyndigheten har normalt någon befogenhet att påverka konkursförvaltningen. Tillsynsmyndigheten skall visserligen under förvaltningen tillse att avvecklingen av konkursboet inte onödigt fördröjs och att konkursen avslutas snarast möjligt. Tillsynen avses emellertid främst vara en efterhandsgranskning av de av förvaltaren utförda förvaltningsåtgärderna,

Konkurslagskommittén, vars betänkande (SOU 1977:29) Konkurs­förvaltning låg till grund för de ovan redovisade förändringarna, gick i sitt slutbetänkande inte in på de grundläggande principerna för regleringen av förvaltningen och tillsynen. Vid remissbehandlingen av slutbetänkandet har emellertid vissa remissinstanser framfört kritik mot tillsynsfunktionen i fräga om såväl fillsynens innehåll som formerna för tillsynsarbetet. Vidare har JO i ett beslut den 30 december 1983 redovisat kriUska synpunkter i samma hänseenden. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att det införs en skyldighet för förvaltaren att i viktigare förvaltningsfrågor även höra tillsynsmyndigheten. En sådan förändring kan enligt departements­chefen göras utan att grundvalarna för systemet rubbas i någon nämnvärd omfattning.

Förslaget om införande av en skyldighet för förvaltaren att i viktigare
förvaltningsfrågor höra tillsynsmyndigheten kritiseras i motion L133 (m).
Motionärerna anför att den nuvarande ordningen för tillsyn, som varit i
kraft sedan den 1 januari 1980, bygger på principen att det är förvaltaren
som självständigt fattar alla beslut. Tillsynsmyndigheten har således nor­
malt inte någon befogenhet att påverka konkursförvaltningen. Enligt mo­
tionärerna är det nu alltför tidigt att överväga nya former för fillsynen, och
det saknas anledning att ändra principen om förvaltares självständighet i   15

 

beslutsfattandet. En skyldighet för förvaltaren att samråda med tillsyns-    LU 1986/87: 32 myndigheten kan enligt motionärerna dels göra ansvarsfrågan mera oklar, dels leda till ett dyrare och långsammare system för förvaltning av kon­kursboet. I motionen begärs därför (yrkande 1) att propositionens förslag i denna del avslås.

Såsom ovan anförts har den nya ordningen för tillsyn varit i kraft sedan den 1 januari 1980, Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nu är alltför tidigt att genomföra några mer genomgripande förändringar av for­merna för tillsynen. Däremot anser utskottet att det kan finnas skäl att inom ramen för nuvarande system ge tillsynsmyndigheten möjlighet till störte insyn i konkursförvaltningen. Om möjligheten till insyn förbättras kan tillsynsmyndigheten sålunda skaffa sig ett bättre underlag för sin efterhandskontroll. Dessutom innebär den föreslagna förändringen enligt utskottets mening inte bara att tillsynsfunktionen kan bli effektivare utan också att förvaltaren kan få stöd i sitt arbete. Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet stryka under att skyldigheten att höra tillsynsmyndigheten inte skall, uppfattas som någon egentlig begränsning av förvaltarens självständighet. Som framhålls i propositionen bör princi­pen fortfarande vara att det är förvaltaren som fattar besluten och tar ansvaret för dem. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu . behandlad del och avstyrker således bifall till motion L133 yrkande 1.

I motion L135 (vpk) yrkas - såvitt nu är i fråga - att riksdagen inför bestämmelser som innebär en skyldighet för förvaltaren att dels inhämta upplysningar från de anställda i frågor som rör möjligheterna till fortsatt sysselsättning, dels informera de anställda om alla förvaltningsåtgärder av betydelse. Enligt motionärerna är det en viktig demokratifråga att på detta sätt garantera de anställda rätt till inflytande och information.

Utskottet vill erinra om att lagen (1976:580) om medbestämmande i . arbetslivet liksom annan arbetsrättslig lagstiftning är tillämplig även när arbetsgivaren har försatts i konkurs. Konkursförvaltaren har alltså att , iaktta bl, a, medbestämmandelagens föreskrifter om förhandlings- och in­formationsskyldighet. De kollektivavtal som gäldenären haft att tillämpa binder också i princip konkursboet. Detta gäller även s.k, medbestämman­deavtal. Genom nuvarande ordning på arbetsrättens område är alltså ar­betstagarna redan tillförsäkrade rätt att komma till tals i vikUgare förvalt­ningsfrågor och bli informerade om konkursens gång, Härfill kommer att arbetstagare som är borgenär i likhet med andra borgenärer har rätt att på begäran få upplysningar om boet och dess förvaltning. Det anförda talar enligt utskottets mening för att några särskilda regler angående arbetsta­garnas inflytande och rätt till information i konkurs inte är påkallade. Utskottet avstyrker således bifall till motton L135 i denna del.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även en i motion L134 väckt
fräga om det framtida tillsynsansvaret i konkurs. Motionärerna anför att
den dubbelroll som kronofogdemyndigheterna har i egenskap av såväl
tillsynsmyndighet som företrädare för staten som borgenär är ägnad att
väcka tveksamhet. Enligt motionärerna riskerar man att den inbyggda
konflikt som finns med denna ordning förstärks i och med att tillsynsmyn­
digheten nu får ett större ansvar för konkursboets förvaltning och avveck- 16

 

ling. Motionärerna anser att det skulle vara bättre om tillsynsansvaret    LU 1986/87: 32
överförs till någon organisation eller myndighet som står helt fri från
borgenärsintressen, och de begär (yrkande 1) att denna fråga övervägs
ytterligare,                                                .

Frågan huruvida kronofogdemyndigheterna borde anförtros tillsyns­funktionen i konkurs med hänsyn till myndigheternas roll som företrädare för statens borgenärsintressen övervägdes ingående av utskottet i samband med 1979 års reform av reglerna om konkursförvaltning och tillsyn i konkurs (LU 1978/79:19), På närmare anförda skäl ansåg sig utskottet kunna godta den ordning som nu gäller. Utskottet framhöll emellertid vikten av att verksamheten vid kronofogdemyndigheterna.organiserades så att en tjänsteman endast i rena undantagsfall får utöva tillsyn i konkurs samtidigt som han har hand om indrivningsuppgifter och handräckning. Vidare underströk utskottet att särskilda enheter för tillsynsuppgifter bor­de inrättas i största möjliga utsträckning. Utskottet har därefter återkom­mit till frågan bl. a. i samband med behandlingeri av regeringens förslag till omorganisation av exekutionsväsendet (prop. 1986/87: 52), I sitt av riksda­gen godkända betänkande LU 1986/87:12 konstaterade utskottet att med den föreslagna omorganisationen ökas möjligheterna fill ett förverkligande av riksdagens önskemål om särskilda enheter för tillsynsuppgifter.

Såvitt utskottet har sig bekant har några nackdelar inte framkommit när det gäller kronofogdemyndigheternas dubbla roll som tillsynsmyndighet i konkurs och företrädare för statens borgenärsintressen. Tvärtom har un­der utskottets hearing i ärendet framförts att erfarenheterna av kronofog­demyndigheternas arbete med tillsynsuppgifterna är goda. Enligt utskot­tets mening saknas det därför anledning att nu överväga någon ändrad ordning i fråga om ansvaret för tillsynen i konkurs på sätt som begärs i motion L134, Utskottet vill dock erinra om att departementschefen i propositionen uttalar att han inte är främmande för tanken att senare besluta om en bredare utvärdering av erfarenheterna av 1979 års reform och i det sammanhanget förutsättningslöst överväga nya former för fill­synen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L134 yrkan­de 1,

Återvinning

Till ett konkursbo hör enligt huvudregeln all egendom som tillhörde gälde­nären när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom under konkur­sen och som är sådan att den kan utmätas. Till konkursboet räknas också den egendom som kan tillföras boet genom återvinning.

Återvinningsinstitutets huvudsakliga funkfion är att motverka att borge­
närer för att få bättre ställning om konkurs inträffar vidtar brädstörtade
åtgärder mot gäldenärer i ekonomiskt trångmål. Ett annat syfte är att
förhindra att gäldenären på ett illojalt sätt gör sina tillgångar oåtkomliga för
borgenärerna. För att tillgodose dessa ändamål har lagstiftaren i konkurs­
lagen fört in bestämmelser som gör det möjligt att under vissa i lagen
närmare angivna omständigheter återställa värden som frångått gäldenären
genom i och för sig giltiga rättshandlingar. Om återvinning kommer till        17

2    Riksdagen 1986/87. S sa/nl. Nr 32

stånd skall den egendom som gäldenären har utgett återbäras till konkurs-    LU 1986/87: 32 boet, medan den som lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har rätt att få fillbaka vad han utgett.

Rätt till återvinning kan enligt KL föreligga vid gåva och vissa gävolik-nande transaktioner, bodelning som innefattar eftergift fill förmån för make eller makes dödsbo, utbetalning till närstående av uppenbart oskälig lön, arvode eller pension samt vid avsättningar till pensions- eller perso­nalstiftelse. Detsamma gäller då skuld betalats med annat än sedvanliga betalningsmedel, i förväg eller med belopp som avsevärt försämrat gälde­närens ekonomiska ställning och då betalningen inte kan anses ordinär samt då kvittning skett under motsvarande förhållanden. Återvinning kan också ske vid pantsättning eller liknande säkerställelse i efterhand samt utmätning. Det finns vidare en allmän regel om återvinning av rättshand­lingar som är på närmare angivet sätt otillbörliga.

Rätten att få återvinning i de ovan angivna fallen är på skilda sätt begränsad, främst genom de krav på att en .transaktion måste ha skett inom viss tid, s, k, återvinningsfrister, som uppställts i de särskilda bestämmel­serna. Fristerna varierar i längd mellan tre månader och fem år. När samma bestämmelse innehåller frister av olika längd avser de längre fri­sterna i regel sådana fall där transaktionen ägt rum med någon närstående till gäldenären. Om någon frist inte angetts gäller allmänna regler om fordringspreskription.

Andra inskränkningar i rätten till återvinning sammanhänger med hur gäldenärens ekonomiska förhållanden gestaltat sig vid tidpunkten för den rättshandling som skall återvinnas. Av betydelse kan vara om gäldenären var eller genom rättshandlingen blev ur stånd att betala sina skulder efter hand som de förföll, dvs, kom på obestånd eller blev insolvent, eller om han efter rättshandlingen inte hade kvar utmätningsbar egendom som motsvarade hans skulder, dvs, var insufficient.

Undantagsvis tillmäts även subjektiva faktorer betydelse. När det gäller otillbörliga rättshandlingar (30 § KL) är rätten till återvinning sålunda beroende av om gäldenärens medkontrahent kände till eller borde ha känt till gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandling­en otillbörlig.

Av betydelse för utgången av en ätervinningstvist är också vem som har bevisbördan för de olika omständigheter som skall prövas i målet. Huvudprincipen i KL är att bevisbördan vilar på återvinningssökanden: Enligt flera bestämmelser är det emellertid gäldenärens medkontrahent som har att visa att gäldenären vid tidpunkten för rättshandlingen inte var eller genom rättshandlingen blev insolvent eller - i bodelningsfallet - inte var insufficient.

Regler om återvinning har funnits länge i svensk rätt. Återvinningsmöj­
ligheterna vidgades senast genom 1975 års konkurslagsreform. Det skedde
bl.a, genom att fristerna för återvinning förlängdes, särskilt i förhållande
till gäldenärens närstående. Propositionen och det utredningsmaterial som
den i denna del grundar sig på ger enligt utskottets mening belägg.för att
reglerna om återvinning ändå inte fungerar i alla avseenden tillfredsställan­
de och att det därför finns skäl att nu överväga i vad mån återvinningsinsti-    18

 

tutet kan förbättras. Utskottet vill emellertid samtidigt stryka under att LU 1986/87:32 återvinningsreglerna är ett reformområde som måste beträdas med försik­tighet. Som framgått innebär återvinning att en annars giltig rättshandling skall gå åter. Det är uppenbart att såväl omsättningstryggheten som hänsy­nen till den enskilde medkontrahentens intressen sätter ganska snäva gränser för möjligheterna att förbättra återvinningssökandens ställning i förhållande till vad som redan gäller.

Propositionen innehåller flera förslag som syftar till att förbättra återvin­ningssökandens ställning. Ett av förslagen är att det i otillbörlighetsregeln förs in ett moment av innebörd att bevisbördan för vissa omständigheter som det nu ankommer på återvinningssökanden att styrka övergår fill gäldenärens medkontrahent, om han är närstående. Vidare föreslås i fråga om gåva och andra benefika rättshandlingar att temat för medkontrahen­tens motbevisning ändras från att avse gäldenärens solvens till att gälla hans sufficiens. Vad angår de benefika rättshandlingarna föreslås vidare att återvinningsfristerna skall förlängas ytterligare i förhållande till gälde­närens närstående. En annan nyhet är att bestämmelsen som avser betal­ning av uppenbart oskälig lön m, m. görs oberoende av om betalning skett till närstående eller till någon annan, I propositionen föreslås också en del ändringar i de processuella regler som styr förfarandet i mål öm återvin­ning. Den ettårsfrist inom vilken återvinningstalan skall väckas skall sålun­da enligt förslaget räknas från dagen för konkursbeslutet och inte som enligt nuvarande ordning från den dag då konkursansökningen kom in. Enligt den nuvarande lagen gäller dessutom att talan om återvinning alltid får väckas inom tre månader efter det att anledning till sådan talan blev känd för konkursboet. Den fristen föreslås i propositionen bli förlängd till sex månader.

Återvinning av otillbörlig rättshandling

Otillbörlighetsregeln har i gällande rätt (30 § KL) den innebörden att en rättshandling, varigenom på ett otillbörligt sätt viss borgenär gynnats fram­för andra eller gäldenärens egendom undandragits borgenärerna eller hans skulder ökats, går åter, om gäldenären var eller genom sitt förfarande blev insolvent samt den andre kände till eller bort känna fill gäldenärens in­solvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig (förs­ta stycket). Om rättshandlingen ägde mm mer än fem år före fristdagen går den åter endast om den företagits gentemot gäldenären närstående (andra stycket).

I propositionen (4 kap. 5 §) föreslås att bestämmelsen kompletteras med
ett nytt stycke enligt vilket en närstående skall anses ha känt tjll gäldenä­
rens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbör­
lig, såvida det inte görs sannolikt att han varken hade eller borde ha haft
sådan kännedom. Kompletteringen innebär med andra ord att bevisbördan
kastats om beträffande närstående till gäldenären. Den närstående åtnjuter
emellertid sä till vida en bevislättnad att han inte behöver styrka utan
endast göra sannolikt att han saknat kännedom om de ifrågavarande om­
ständigheterna.     '                                                                          19

 

1 motionerna L133 (m) och L134 (fp) kritiseras - på väsentligen samma LU 1986/87: 32 grunder - det ovan redovisade förslaget. Enligt motionärerna har departe­mentschefen tagit till utgångspunkt för sitt förslag i denna del att en närstående till gäldenären regelmässigt känner till eller borde känna till både insolvensen och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otill­börlig och att det därför är befogat att presumera ond tro hos den närståen­de. Häremot anför motionärerna att det kan vara utomordentligt svårt att göra sannolikt att man inte har känt till ett visst förhållande. Risken är därför stor att rättssäkerheten för närstående i konkurssituationer i framti­den blir bristfällig, I det sammanhanget understryker motionärerna att begreppet närstående omfattar en ganska vid skara. Enligt motionärerna är det orimligt att förutsätta att kretsen kring en blivande konkursgäldenär fortlöpande skall ha full kontroll över hans ekonomiska ställning. Motionä­rerna framhåller vidare att förslaget under remissbehandlingen fått ett övervägande negativt mottagande. Motionärerna ansluter sig till de kritis­ka remissinstanserna och yrkar avslag på propositionen såvitt gäller om­vänd bevisbörda för närstående (yrkande 3 i motion L133 och yrkande 2 i motion L134),

Utskottet vill till en början ta upp frågan om innebörden av begreppet bevisbörda. En part sägs ha bevisbördan beträffande en viss omständighet om det är till nackdel för honom att den omständigheten inte blir bevisad i en rättegång, I svensk rätt finns inte någon allmängiltig regel för hur bevisbördan skall vara placerad i tvistemål. Att bevisbördan i ett visst fall är omkastad innebär endast att den avviker frän vad som gäller i likartade fall.

Regeln i 30 § KL har den innebörden att en rättshandling, beträffande vilken återvinningssökanden visat såväl att den var otillbörlig som att gäldenären antingen var insolvent när den ingicks eller blev det genom rättshandlingen, skall gå åter om återvinningssökanden därutöver kan visa att gäldenärens medkontrahent var i ond tro både i fråga om insolvensen och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Denna åter­vinningsregel har sällan kommit fill användning. Anledningen härtill torde vara svårigheterna att styrka medkontrahentens onda tro.

Om otillbörlighetsregeln skall kunna mer effektivt än för närvarande
fylla funktionen att motverka illojalt handlande av gäldenärer som är på
obestånd eller riskerar att råka i sådant tillstånd måste enligt utskottets
mening de stränga krav som i bestämmelsen ställs på återvinningssökan­
den mjukas upp något. Utskottet ansluter sig till departementschefens
uppfattning att en sådan uppmjukning lämpligen bör ske genom att återvin­
ningssökanden medges bevislättnad i fråga om medkontrahentens insikt
om gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshand­
lingen otillbörlig. För att en sådan förändring skall få någon reell betydelse
måste enligt utskottets mening bevisbördan i stället läggas på medkontra­
henten. Om denne inte är gäldenären närstående kan han emellertid i
normalfallet inte antas ha så ingående kännedom om gäldenärens ekono­
miska och andra förhållanden att det framstår som rimligt att han åläggs
någon bevisskyldighet för att värja sig mot återvinning. Med den som står
gäldenären "ära ligger det annorlunda till. Mellan gäldenären och en när-    20

 

stående till honom föreligger det typiskt sett en intressegemenskap som LU 1986/87: 32 gör det befogat att en närstående som påstår sig ha varit i god tro beträffan­de gäldenärens insolvens och rättshandlingens otillbörlighet får bära bevis­bördan för sitt påstående. En omkastning av bevisbördan i enlighet härmed får till följd att temat för den närståendes motbevisning blir ett negativt faktum, nämligen avsaknaden av insikt i de angivna hänseendena. Som motionärerna framhållit är det vanskligt att föra sådan bevisning. Att fullt ut styrka god tro skulle nästan undantagslöst vara en övermäkfig uppgift; en sådan bevisskyldighet skulle, som anförs i propositionen, i praktiken bli liktydig med att rätten till återvinning i otillbörlighetsfallet blev oberoende av den närståendes onda eller goda tro, Proposifionens förslag att den närstående endast behöver göra sin goda tro sannolik utgör däremot enligt utskottets mening en väl avvägd kompromiss mellan, å ena sidan, intresset av att otillbörliga rättshandlingar kan återvinnas och, å den andra, den närståendes anspråk på att en rättshandling skall bli bestående i sådana fall där han inte ens bort inse att den var otillbörlig och gäldenären insolvent. Några avgörande nackdelar med den förordade ordningen med hänsyn till rättssäkerheten och den allmänna omsättningens intressen kan utskottet inte finna,

I sammanhanget vill utskottet också erinra om att propositionsförslaget under vissa förutsättningar medger jämkning om en återvinning skulle drabba alltför hårt (4 kap. 17 §). Det sagda innebär dock inte att man helt kan bortse från de farhågor som kommit till uttryck i mofionerna. Utskot­tet utgår därför från att regeringen kommer att följa den praktiska fillämp­ningen av den nya regeln och vidtar de åtgärder som kan visa sig erforderli­ga-

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till proposifionen i denna del och avstyrker därmed bifall till motionerna L133 yrkande 3 och L134 yrkande 2,

Återvinning av gåva

Enligt 31 § första stycket KL går en gåva åter, om den fullbordats senare än sex månader före fristdagen. Gåva som fullbordats dessförinnan men senare än ett år eller, när den skett fill gäldenären närstående, tvä år före fristdageh går åter, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom gåvan blev insolvent.

Propositionsförslaget (4 kap, 6 §) innebär två förändringar i denna be­stämmelse. Dels förlängs återvinningsfristen beträffande närstående gåvor tagare till tre år, dels ändras temat för den bevisning gåvotagaren har att föra, om han vill undgå återvinning, till att avse frågan om gäldenären efter gåvan hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarande hans skulder. Enligt förslaget är det alltså inte längre gäldenärens solvens utan hans sufficiens som är av betydelse i återvinningshänseende.

I motion L136 (c) vänder sig motionärerna i första hand mot den före­
slagna ändringen av bevistemat. Motionärerna påpekar att det finns åtskil­
liga som är insufficienta men samtidigt solventa. Som vanligt förekomman­
de exempel anges företagare som just startat en rörelse och privatpersoner     21

 

som nyligen köpt eget hem eller som har betydande studieskulder. Förslå- LU 1986/87: 32 get kan emellertid enligt motionärerna leda till svårigheter även i andra avseenden. Återvinning kan t. ex, komma att aktualiseras först åtskilliga år efter gåvan och trots att gäldenären vid tidpunkten för gåvan inte hade anledning att räkna med ekonomiskt trångmål och konkurs. Vidare kan ' återvinning komma att sökas även av en borgenär som vid gåvotillfället inte hade någon fordran på gäldenären. Härtill kommer att bevisbördan för gäldenärens sufficiens lagts på den närstående. Sammantaget leder det anförda enligt motionärernas mening till att situationen många gånger kan te sig så oklar för gåvotagaren att rimliga krav på förutsebarhet inte kan anses uppfyllda. Mofionären yrkar därför avslag på propositionens förslag att temat för den närståendes motbevisning i gåvobestämmelsen skall vara gäldenärens sufficiens och inte, såsom nu gäller, håns solvens. , Utskottet vill för sin del slå fast att det inte bör komma i fråga att mera allmänt övergå till sufficiensbegreppet som tema för motbevisningen vid återvinningsbara transaktioner. För att köp och andra onerösa rättshand­lingar skall kunna gå åter skall solvenskriteriet fortfarande tillämpas. Vad saken nu gäller är bevistemat endast vid sådana transakfioner där gäldenä­ren utan att få något vederlag avhänt sig egendom. Transaktioner av sådan benefik karaktär är gåva, betalning av uppenbart oskälig lön, överföring fill pensionsstiftelse som medfört att stiftelsen fått överskott och överföring Ull personalstiftelse. Det bör vidare påpekas att det ändrade bevistemat blir tillämpligt bara i de fall den benefika transaktionen skett inom en viss tid före konkursansökningen, nämligen tre år vid rättshandlingar med närstående och ett år i övriga fall, I likhet med departementschefen anser utskottet att bevisning om sufficiens är ändamålsenlig' när det gäller rätts­handlingar av benefik karaktär, där sufficiensen direkt påverkas av rätts­handlingen i fråga. Redan nu utgör sufficiensbegreppet tema för motbevis­ningen vid en typ av benefika transaktioner, nämligen när gäldenären vid bodelning eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från egendom i utbyte mot en fordran. En övergång till sufficiensbegreppet vid samtliga benefika rättshandlingar framstår därför som naturlig. Utskottet vill vidare peka på att insolvens och insufficiens ofta följs åt. Det förekommer emel­lertid också, som motionärerna påpekar, att en gäldenär är insufficient men inte insolvent. I sådana fall innebär den i propositionen föreslagna bestämmelsen en utvidgning av återvinningsmöjligheterna. En sådan ut­vidgning får anses rimlig med tanke på att det rör sig om typiskt sett "misstänkta" transaktioner, t; ex, gåvor till närstående, som skett en kortare tid före konkursutbrottet.

På grund av det anförda ställer sig utskottet bakom propositionens förslag att medkontrahents motbevisning i de ovan berörda fallen skall avse gäldenärens sufficiens i stället för solvens och avstyrker därrhed bifall till motion L136 yrkande 4,

Utskottet har inte något att erinra mot att återvinningsfristerna i dessa fall förlängs i förhållande till gäldenärens närstående.

22

 

Information om beslut och åtgärder under konkurs   LU 1986/87:32

Borgenärer och övriga som har intresse av att få del av olika beslut och åtgärder vid konkurs tillförsäkras i dag information härom genom en lång rad bestämmelser om skyldighet för konkursdomaren att underrätta dem om sådana tilldragelser. En väsentlig del av informationsplikten utgörs av den i KL inskrivna skyldigheten att kungöra viktigare händelser under konkursförloppet. Vid sidan härav finns en vidsträckt underrättelseplikt direkt i förhållande till myndigheter och enskilda intressenter. Regler här­om finns i såväl KL som konkursförordningen (KF) och andra författning­ar. Systemet för information anger i detalj både formerna för informatio­nen och innehållet i denna,

I propositionen anförs att det förhållandet att reglerna om spridande av information i konkurs återfinns på flera ställen medför att regleringen är svårtillgänglig och den är inte heller enhetlig. Departementschefen anser därför att en systematisering av reglerna om informationsspridande är . nödvändig. I enlighet härmed, förordar han att alla centrala och generellt betydelsefulla regler om information om beslut och åtgärder i konkurs samlas i ett kapitel i nya konkurslagen. När det gäller informationspliktens omfattning föreslås i propositionen att den i princip skall bibehållas oför- . ändrad, I fråga om formen för informationsspridande föreslås att kungörel­se i vissa särskilt angivna fall får ersättas med skriftliga underrättelser till borgenärerna om det saknas anledning att anta att kostnaden för tillkänna­givandet med kungörelse skulle bli lägre eller kungörelse annars är lämpli­gare. En förutsättning för att kungörelse får ersättas med underrättelser är enligt propositionen att kretsen av informationsmottagare i det ifrågava­rande fallet är känd med tillräcklig grad av säkerhet. Vidare föreslås att underrättelser och kallelser fill borgenärer med fordringar utan förmånsrätt får utbytas mot kungörelse om antalet sådana borgenärer är mycket stort och det är fråga om sådan kallelse som inte behöver delges. Beträffande kungörelseannonsering föreslås den förändringen i förhållande till vad som för närvarande gäller att kungörelsen om konkursbeslutet inte skall inne­hålla någon uppgift om i vilka tidningar fortsatt kungörande om konkursen , skall ske.

I motion L136 (c) anförs att konkursförvaltarens informationsskyldighet
gentemot borgenärerna begränsas genom propositionens förslag. Enligt  .

motionärerna är det väsentligt för borgenärerna att få information bl. a. om      . konkursbeslutet och ötdelningsförslaget, I motionen begärs därför (yrkan­de 3) att riksdagen beslutar att i konkurslagen införa en reglering om konkursförvaltares informationsskyldighet i berörda hänseenden.

Utskottet vill understryka vikten av att information om beslut och åtgär­
der under konkurs ges till berörda intressenter. Såsom framgår av proposi­
tionen föreslås i princip inte någon begränsning av informationsskyldighe­
tens omfattning. Enligt utskottets mening synes inte heller de i propositio­
nen framlagda förslagen om ändrade former för informationsspridande, i
vissa fall medföra någon inskränkning av betydelse för borgenärerna. Vad
särskilt gäller de i motion L136 berörda frågorna om information till borge­
närerna i fräga om konkursbeslutet och utdelningsförslaget vill utskottet    23

 

framhålla följande. Beslut om konkurs skall i likhet med vad som för LU 1986/87: 32 närvarande gäller kungöras. Genom kungörelsen kallas borgenärerna till edgångssammanträdet, I fråga om undertättelser till borgenärerna efter edgångssammanträdet och om utdelningsförslaget anför departementsche­fen att han har för avsikt att i en ny konkursförordning föreslå att de nu gällande reglerna för mindre konkurs blir tillämpliga i alla konkurser. Detta innebär att i de fall bevakningsförfarande ej skall äga rum rätten snarast efter edgångssammanträdet skall undertätta varje känd borgenär om den­nes kända fordran och huruvida denne kan påräkna utdelning för fordring­en. När det gäller, utdelningsförslag skall - förutom kungörelse härom -särskild underrättelse tillställas varje borgenär som tillagts utdelning, bor­genär som begärt att få bli underrättad samt annan borgenär för vilken underrättelse av särskilda skäl kan antas vara av betydelse. Detta medför i normalfallet att de oprioriterade borgenärerna som inte tillagts utdelning inte behöver undertättas om utdelningsförslaget, om detta står i huvudsak­lig överensstämmelse med den underrättelse som utgått efter edgångssam­manträdet. Den sålunda aviserade utformningen av reglerna om undertät­telser tillgodoser enligt utskottets mening de krav som bör ställas i berörda hänseenden. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion L136 yrkande 3 inte behöver föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet tillstyrker således propositionens förslag i denna del och avstyrker bifall till nämnda motionsyrkande.

Ikraftträdande m.m.

I propositionen förordas att den nya konkurslagen jämte följdändringar i andra lagar träder i kraft den 1 januari 1988. I samband därmed skall konkurslagen (1921:295) och lagen (1921: 226) om nya konkurslagens infö­rande och vad i avseende därå skall iakttas upphävas. Beträffande konkur­ser som har beslutats före ikraftträdandet skall dock nuvarande konkurslag i princip fortfarande gälla. I fråga om avveckling av konkursdomarinsfitu­tionen anförs dock att det av prakfiska skäl är motiverat att den nya ordningen får gälla även i äldre konkurser.

Frågan om ikraftträdandefidpunkten tas upp i motion L136 (c). Motionä­rerna anför att vissa förslag i proposifionen - nämligen de om enhetlig handläggningsform och konkursförvaltares möjlighet att vid avveckling av konkursboet även beakta sysselsättningsintresset - inte har varit föremål för sedvanlig remissbehandling. Enligt motionärernas mening bör därför utskottet vid sin beredning av ärendet genom remissförfarande och/eller hearings inhämta synpunkter på propositionen i dessa delar från berörda intressenter. Ett sådant förfarande i utskottet kan dock medföra att riksda­gens behandling av propositionen blir fördröjd, och det är därför enligt motionärerna motiverat att senarelägga ikraftträdandet. De begär därför i yrkande 1 att riksdagen beslutar att den nya konkurslagen jämte följdänd­ringar i andra lagar skall träda i kraft den 1 januari 1989,

Såsom inledningsvis nämnts i betänkandet har utskottet vid sin bered­
ning av proposifionen haft en hearing med företrädare för LO, TCO,
Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen, Vid hearingen har    24

 

i huvudsak synpunkter framförts på förslagen om enhefligt förfarande i LU 1986/87: 32 konkurs och förvaltares möjlighet att även ta sysselsättningshänsyn vid avveckling av konkursboet. Att dämtöver anordna något remissförfarande har utskottet inte ansett erforderligt. Med hänsyn härtill och till att utskot­tets förfarande inte torde medföra någon fördröjning av riksdagens be­handling av propositionen saknas det enligt utskottets mening skäl att ändra tidpunkten för ikraftträdandet av ifrågavarande lagstiftning. Utskot­tet tillstyrker således propositionen även i denna del och avstyrker bifall till motion L136 yrkande 1,

Upplysningsplikt vid återkallelse av konkursansökan

Regler om kreditupplysningsverksamhet ges i kreditupplysningslagen (1973:1173), Lagen gäller kreditupplysningsverksamhet som innebär att någon, utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysning.mot ersättning eller som ett led i näringsverksamhet, Lagen gäller också annan kreditupplys­ningsverksamhet, om den är av störte omfattning. Med kreditupplysning avses i lagen uppgift, omdöme eller råd som lämnas till ledning för bedöm­ning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende. Kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas bl, a, så att den inte leder till att oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller lämnas ut. Om det förekommer anledning till misstanke att en uppgift i kreditupplys­ning som lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller i register som används i kreditupplysningsverksamhet är orikUg eller missvisande, skall den som bedriver verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda förhällandet. Visar sig uppgiften vara oriktig eller missvisan­de, skall den, om den förekommer i register, rättas, kompletteras eller . uteslutas ur registret. Om uppgiften tagits in i en kreditupplysning skäll meddelande om rättelse eller komplettering snarast tillställas var och en som under den senaste tolvmånadersperioden fått del av uppgiften. För det fall att den oriktiga eller missvisande uppgiften lämnats i en periodisk skrift ges i lagen en särskild bestämmelse,

I motion L303 framhålls att en uppgift om att ett företag har satts i
konkurs regelmässigt kommer in i olika kreditupplysningsregister. Regi­
streringen gör det möjligt för leverantörer och andra borgenärer att bilda
sig en uppfattning om gäldenärens ekonomiska ställning. Om en
konkursansökan inte fullföljs bör å andra sidan företaget kunna fortsätta
sin verksamhet som vanligt. Så förhåller det sig dock inte i praktiken. Det
sammanhänger enligt motionärerna med att det för närvarande inte förelig­
ger någon skyldighet att underrätta ett kreditupplysningsföretag om att en
konkursansökan har återkallats. På grund därav kan en uppgift om en
konkursansökan komma att kvarstå i registren lång tid efter det att ansök­
ningen återkallats. Särskilt för en företagare kan detta medföra nackdelar,
I den situationen kan han normalt få leveranser endast mot kontant betal­
ning. Vill han få rättelse till stånd måste han själv vidta åtgärder. Den
ordningen anser motionärerna vara otillfredsställande. Enligt deras mening
bör det ankomma på den som återkallat en konkursansökan att undertätta
kreditupplysningsföretagen om återkallelsen. Motionen utmynnar i en be-   25

 

gäran att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som    LU 1986/87:32 anförts i motionen om behovet av en regel som föreskriver skyldighet för den som återtar en konkursansökan att meddela kreditupplysningsföreta­gen.

Utskottet vill framhålla att en uppgift om att någon sökts i konkurs typiskt sett ger betydelsefull information om vederbörandes ekonomiska ställning; det alldeles övervägande antalet konkursansökningar leder ju inom kort till beslut om konkurs. En anteckning om sökt konkurs som kvarstår i ett kreditupplysningsregister, trots att konkursansökningen inte fullföljts utan återkallats, får därför normalt anses vara missvisande. Såvitt utskottet har sig bekant följer kreditupplysningsföretagen inte upp hand­läggningen av konkursansökningar, och det är inte heller sörjt för att en återkallelse av en konkursansökan på annat sätt blir känd för kreditupplys­ningsföretagen. Visserligen föreskrivs i kreditupplysningslagen skyldighet för den som bedriver kreditupplysningsverksamhet att utreda fråga om rättelse, komplettering eller uteslutning av registeruppgift, Dén skyldighe­ten aktualiseras emellertid först om det framkommit anledning ull misstan­ke att en sådan uppgift är oriktig eller missvisande. Ytterst vilar det alltså, som motionärerna framhåller, på gäldenären själv att se till att återkallel­sen kommer fill kreditupplysningsföretagens kännedom.

Enligt utskottets mening kan missvisande uppgifter av nu berörd art i kreditupplysningssammanhang vara till betydande nackdel för den som avses med anteckningen. Tilltänkta kreditgivare kan nämligen svårligen undgå, att ta intryck av uppgifterna vid bedömningen av vederbörandes förmåga att fullfölja ett ekonomiskt åtagande. Mot den bakgmnden kan det inte anses tillfredsställande att det skall ankomma på den som sökts i konkurs att själv vidta åtgärder för ätt få uppgiften rättad eller komplet­terad. Denne kanske över huvud taget inte känner till att uppgiften om konkursansökan registrerats hos kreditupplysningsföretagen, I samman­hanget bör påpekas att enligt vad utskottet inhämtat upplysningar om konkursansökningar registreras beträffande såväl näringsidkare som privatpersoner.

I likhet med motionärerna anser utskottet dei angeläget att den risk för rättsförluster som nuvarande ordning sålunda innebär undanröjs. Huruvi­da problemet lämpligen bör lösas genom en föreskrift om skyldighet för konkurssökanden att lämna upplysning om återkallelse undandrar sig dock utskottets bedömning. Också andra lösningar är tänkbara. Det av motionä­rerna aktualiserade spörsmålet bör därför bli föremål för ytterligare över­väganden. Utskottet utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang tar upp frågan till prövning. Någon riksdagens åtgärd med anledning av mo­tion L303 kan därför inte för närvarande anses påkallad.

Övrigt

Utöver det anförda föranleder propositionerna och motionerna inte några
uttalanden från utskottets sida. Vissa lagtekniska ändringar bör ske i de
framlagda lagförslagen. Sålunda bör den i proposition 1986/87:86 föreslag­
na ändringen i konkurslagen arbetas in i förslaget till ny konkurslag. Vidare  26

 

bör de i propositionerna 1986/87:89 och 1986/87:90 framlagda förslagen till LU 1986/87: 32 ändringar i lagen om rättegängen i arbetstvister sammanföras fill ett lagför­slag. Den i sistnämnda proposition föreslagna lagen om ändring i äkten­skapsbalken avses träda i kraft samtidigt med balken. Någon särskild ikraftträdandebestämmelse till lagförslaget är därför inte nödvändig. Av samma skäl bör ikraftträdandebestämmelsen i förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar utgå ur förslaget. Den särskilda över­gångsbestämmelsen i förslaget till lag om ändring i föreningslagen bör genom en ändring i lagen om införande av lagen om ekonomiska föreningar införas i sistnämnda lag. Därvid bör bestämmelsen ändras så att den åsyftade fidsfristen såvitt gäller ordinär konkurs räknas från första borge­närssammanträdet och ej som föreslagits i,propositionen från första ed­gångssammanträdet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.          beträffande auktorisation av förvaltare

att riksdagen avslår motion 1986/87: L134 yrkande 4,

2.          beträffande jävsbestämmelser för förvaltare

att riksdagen med anledning av motion 1986/87: L134 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3.       beträffande förvaltares möjlighet att beakta sysselsättnings- .
intresset

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: L133 yrkande 2, motion 1986/87: L134 yrkande 3 och motion 1986/87: L135 i denna del antar det i proposition. 1986/87:90 framlagda förslaget till konkurslag så­vitt avser 7 kap, 8 §,

4.  beträffande tillämpningen av 7 kap. 8 § konkurslagen att riksdagen avslår motion 1986/87: L136 yrkande 2,

5.  beträffande förvaltares skyldighet att höra tillsynsmyndighe­ten

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:90 i denna del och med avslag på motion, 1986/87: L133 yrkande 1 godkänner vad ut­skottet anfört,

6.          beträffande samråd m. m. med anställda

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: L135 i denna,del god­känner vad utskottet anfört,

7.  beträffande lagbestämmelsen om samrådsskyldighet , att riksdagen antar 7 kap, 10 § förslaget till konkurslag,

8.  beträffande det framtida tillsynsansvaret

att riksdagen avslår motion 1986/87: L134 yrkande 1,

9.          beträffande återvinning av otillbörlig rättshandling

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: L133 yrkande 3 och motion 1986/87: L134 yrkande 2 antar 4 kap. 5 § förslaget till kon­kurslag,

10. beträffande återvinning av gåva m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1986/87: L136 yrkande 4 antar 4       27

kap. 6, 8 och 9 §§ förslaget till konkurslag.

 

11.      beträffande information om beslut och åtgärder under konkurs    LU 1986/87: 32
att riksdagen med avslag på motion 1986/87: L136 yrkande 3 antar 15

kap. förslaget till konkurslag,

12.         beträffande ikraftträdandetidpunkten

att riksdagen avslår motion 1986/87: L136 yrkande 1,

13,         beträffande konkurslagen i övrigt

att riksdagen med bifall Ull proposition 1986/87:86 i denna del och proposition 1986/87:90 i denna del antar det i sistnämnda proposi­tion framlagda förslaget ull konkurslag, i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, med den ändring att 4 kap, 7 § erhåller följande lydelse.

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går i motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten senare än tre år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvara­de hans skulder.

Vad som sägs i första stycket om det fallet att gäldenären har avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott gäller inte, om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna i 11 kap. 8 § äktenskapsbalken.

14.         beträffande lagen om rättegången I arbetstvister

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:89 i denna del och proposifion 1986/87:90 i denna del antar av utskottet i bilaga 4 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,

15,         beträffande lagen om ekonomiska föreningar

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:90 i denna del

dels antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar utom såvitt avser ikraft­trädande- och övergångsbestämmelserna,

dels antar av utskottet i bilaga 5 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar,

16,         beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar i proposition 1986/87:90 framlagda förslag till

dels lag om ändring i ackordslagen (1970:847),

dels lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om kon­kurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge,

dels lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge,

dels lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

dels lag om ändring i lagen (1981: 7) om verkan av konkurs som
inträffat i annat nordiskt land,                                                            28

dels lag om ändring i äktenskapsbalken.

 

rfe/.y lag om ändring i jordabalken,                                              LU 1986/87:32

dels lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

dels lag om ändring i rättegångsbalken,

dels lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

dels lag om ändring i utsökningsbalken,

dels lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg,

t/e/,? lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

dels lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

dels lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

dels lag om ändring i lagen (1854:50 s, 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

dels lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

dels lag om ändring i lagen (1966: 742) om hotell- och pensionatrö­relse,

dels lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

dels lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för ford­ran hos hotellgäst,

dels lag om ändring i lagen (1972: 180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m, m,,

dels lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

dels lag om ändring i passlagen (1978: 302),

dels lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

dets lag om ändring i lagen (1984: 81) om fastighetsmäklare,

17. beträffande upplysningsplikt vid återkallelse av konkursan­sökan att riksdagen avslår motion 1986/87: L303.

Stockholm den 19 maj 1987

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe An­dréasson (s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orting (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s), Marianne Karisson (c), Berit Löfstedt (s) och Ewy Möller (m).

29

 

Reservationer                                                LU 1986/87:32

1. Förvaltares möjlighet att beakta sysselsättningsintresset (mom. 3)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Allan Ekström (m), Bengt Har­ding Olson (fp) och Ewy Möller (m), anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med "Utskottet , vill" och slutar på s. 15 med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att konkursinstitutets grundidé är att en in­solvent gäldenärs samlade tillgångar snabbt skall tas i anspråk för att, så långt det går, borgenärerna skall få betalning för sina fordringar. Sålunda är konkursförvaltarens huvuduppgift att verka för en snabb och för borge­närerna förmånlig avveckling av boet. Det anses dock redan i dag åligga en förvaltare i en företagskonkurs att beakta de anställdas intresse av fortsatt sysselsättning, och förvaltaren bör i detta syfte ta kontakt med bl, a, den regionala utvecklingsfonden och de anställdas fackliga företrädare. Vidare kan hänsyn tas till sysselsättningsaspekten i de fall borgenärerna är över­ens om att vid försäljningen av konkursföretaget acceptera ett lägre pris för att företaget skall kunna drivas vidare. Enligt utskottets mening tillgodoser nuvarande ordning de krav som rimligen kan ställas på beaktande av sysselsättningsintressen i konkurs. Någon längre gående skyldighet gent­emot anställda anser utskottet inte bör åvila förvaltaren. Att ålägga borge­närerna ansvar för andra personers sysselsättning innebär dessutom ett främmande inslag i svensk konkurslagstiftning. Sålunda strider det mot konkursinstitutets grundidé att på detta sätt utsätta borgenärerna för ytter­ligare förluster utöver de som konkursen i sig har medfört. Det förtjänar också att påpekas att borgenärerna ofta utgörs av andra företag vilka för sin drift är beroende av så stor utdelning som möjligt. Propositionens förslag kan således ge negativa effekter för sysselsättningen i de företag som utgör borgenärer. Vidare kan förslaget negativt påverka kreditbedöm­ningen i näringslivet eftersom företagens möjlighet att utnyttja rörelsetill­gångar som kreditsäkerhet kan komma att försämras.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionens förslag i förevaran­de del och motion L135 i denna del samt tillstyrker bifall till mofionerna L133 yrkande 2 och L134 yrkande 3, När det gäller den i motion L136 yrkande 2 begärda uppföljningen saknar denna fråga med hänsyn till ut­skottets ställningstagande aktualitet och motionsyrkandet avstyrks såle­des,

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa:

3, beträffande förvaltares möjlighet att beakta sysselsättningsin­tresset

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: L133 yrkande 2 och motion 1986/87:L134 yrkande 3 samt med avslag på motion 1986/ 87:L135 i denna del antar det i proposition 1986/87:90 framlagda förslaget till konkurslag såvitt avser 7 kap, 8 § med den ändring att andra stycket utgär.

30

 

2. Tillämpningen av 7 kap. 8 § konkurslagen (mom. 4)      LU 1986/87:32

Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s, 15 börjar med "När det" och slutar med "yrkande 2," bort ha följande lydelse:

Utskottet har som ovan anförts ställt sig positivt till förslaget i proposi­tionen att konkursförvaltaren ges möjlighet att vid avveckling av konkurs­boet även beakta vad som är ägnat att långsikfigt främja sysselsättningen på orten. Detta förslag hade emellertid inte framlagts av konkurslagskom­mittén och har därför inte blivit föremål för remissbehandling, I enlighet med framställning i motion L136 (c) har utskottet därför anordnat en ., hearing för att få synpunkter på bl, a, detta förslag.

Vid denna hearing framkom att åsikterna är delade när det gäller skyldig­heten för förvaltare att ta sysselsättningshänsyn. Bl, a. framhölls att borge­närernas ställning härigenom skulle kunna försvagas så att kreditgivare och leverantörer skulle bli mer restriktiva med att ge krediter till företag där risk föreligger att vid eventuell konkurs sysselsättningsskäl skulle komma att beaktas..

Med hänsyn till att bestämmelsen är avsedd att underlätta och främja sysselsättningen är det enligt utskottets mening viktigt att den inte får motsatt effekt och leder till att företagsamheten i sysselsättningssvaga områden försväras. Utskottet anser därför att det är synnerligen angeläget att regeringen noga följer tillämpningen av den föreslagna regeln och vidtar de åtgärder som kan visa sig erforderliga. Vad utskottet med bifall till motion L136 yrkande 2 således anfört bör ges regeringen till känna.

dets att utskottet under moment 4 bort hemställa:

4, beträffande tillämpningen av 7 kap. 8 § konkurslagen att riksdagen med bifall till motion 1986/87: L136 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

3. Förvaltares skyldighet att höra tillsynsmyndigheten (mom. 5)

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström och Ewy Möller (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s, 16 börjar med "Såsom ovan" och slutar med "yrkande 1," bort ha följande lydelse:

Såsom ovan anförts har den nya ordningen för tillsyn varit i kraft sedan den 1 januari 1980, Enligt denna ordning är det förvaltaren som självstän­digt fattar alla beslut även om han i vissa fall är skyldig att höra berörda borgenärer. Tillsynsmyndigheten har normalt inte någon befogenhet att påverka konkursförvaltningen utan tillsynen avses främst vara en efter­handskontroll.

Enligt utskottets mening är det nu alltför tidigt att överväga nya former
för Ullsynen, Den i propositionen föreslagna skyldigheten för förvaltaren
att i viktigare förvaltningsfrågor höra tillsynsmyndigheten innebär dock att '■
formerna för tillsynen förändras. Det är vidare enligt utskottets mening      31

 

ofrånkomligt att förslaget skulle medföra en begränsning av förvaltarens LU 1986/87: 32 självständighet i beslutsfattandet. En sådan principiell förändring anser sig utskottet inte kunna medverka till. Dessutom skulle den föreslagna sam­rådsskyldigheten göra ansvarsfrågan mera oklar samt leda till ett dyrare och långsammare system för förvaltning av konkursboet. Utskottet avstyr­ker således bifall till propositionen i nu behandlad del och tillstyrker bifaU fill motion L133 yrkande 1.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa:

5, beträffande/örva//arei skyldighet att höra tillsynsmyndigheten att riksdagen med bifall fill motion 1986/87: L133 yrkande 1 och med avslag på proposition 1986/87:90 i denna del godkänner vad utskot­tet anfört.

4. Lagbestämmelsen om samrådsskyldighet (mom. 7)

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström och Ewy Möller (alla m) anser -under fömtsättning av bifall till reservafion 3 - att utskottet under moment 7 bort hemställa:

7. beträffande lagbestämmelsen om samrådsskyldighet att riksdagen antar 7 kap. 10 § förslaget till konkurslag med den ändring att lagmmmet erhåller följande såsom Reservanternas för­slag betecknade lydelse

Regeringens förslag                      Reservanternas förslag

1 kap.
10                                                                                             §
I viktigare frågor skall förvalta-   I viktigare frågor skall förvalta­
ren höra titlsynsmy/idigheten och ren höra särskilt berörda borgenä-
särskilt berörda borgenärer, om det rer, om det inte föreligger hinder
inte   föreligger   hinder   mot   det. mot det. Förvaltaren skall i sådana
Förvaltaren skall  i  sådana frågor frågor höra även gäldenären, om
höra även gäldenären, om det lämp-      det lämpligen kan ske.
ligen kan ske.

5. Det framtida tillsynsansvaret (mom. 8)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Allan Ekström (m), Bengt Har­ding Olson (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Såvitt utskottet" och slutar med "yrkande 1," bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion L134 kan kronofogdemyndigheternas dubbla roll
som tillsynsmyndighet i konkurs och företrädare för statens borgenärsin­
tressen inge vissa farhågor. När utskottet godtog nuvarande ordning för
tillsyn framhöll utskottet särskilt att så kunde ske med hänsyn till att
tillsynsmyndigheten inte skulle utöva någon rådgivande funktion (se LU
1978/79: 19), Med den nu föreslagna ordningen får dock tillsynsmyndighe-        32

 

ten en rådgivande funktion eftersom förvaltaren skall höra fillsynsmyndig- LU 1986/87: 32 heten i viktigare förvaltningsfrågor. Farhågorna med kronofogdemyndig­heternas dubbla roll riskerar därmed att förstärkas. Enligt utskottets me­ning bör man därför nu överväga ett överförande av tillsynsansvaret till någon annan myndighet eller organisation som står helt fri frän borgenärs­intressen. Vad utskottet med bifall fill motion L134 yrkande 1 således anfört bör ges regeringen till känna,

dels att utskottet under moment 8 bort hemställa:

8, beträffande det framtida tillsynsansvaret att riksdagen med bifall till motion 1986/87: L134 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Återvinning av otillbörlig rättshandling (mom. 9)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ek­ström (m), Bengt Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c) och Ewy Möller (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s, 20 med "Utskottet vill" och slutar på s, 21 med "yrkande 2," bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att återvinning innebär att en annars giltig rättshandling skall gå åter om den på något i KL närmare angivet sätt har samband med en senare inträffad konkurs. Återvinning kan alltså sägas vara en sanktion av extraordinär karaktär. Det är därför en naturlig ut­gångspunkt att återvinningssökanden skall styrka de omständigheter som måste föreligga för att hans talan skall kunna bifallas. Den gällande regeln om återvinning av otillbörliga rättshandlingar är också utformad i enlighet med det sagda. I propositionen föreslås den ändringen att en medkontra­hent som är närstående till gäldenären skall anses ha känt till gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig, om det inte görs sannolikt att han varken hade eller borde ha haft sådan kännedom. Bevisbördan skall med andra ord kastas om; Förslaget gmndas på den fömtsättningen att man kan utgå från att en närstående till gäldenä­ren regelmässigt har eller borde ha kännedom om gäldenärens förhållanden i båda de angivna hänseendena. Det antagandet är enligt utskottets mening inte hållbart, särskilt med hänsyn till att kretsen av dem som omfattas av KL:s närstäendebegrepp gjorts mycket vidsträckt. Olägenheten av en sådan presumtion accentueras ytterligare av temat för den närståendes motbevisning. Avsaknad av insikt är inte någon omständighet som är skönjbar utåt. Det torde därför bli näst intill ogörligt att i efterhand föra bevisning därom. Inte heller har medkontrahenten - såsom annars är vanligt vid fall med omkastad bevisbörda - någon möjlighet att på förhand säkra erforderlig bevisning. Risken är därför överhängande att den före­slagna regeln, även om den inte kräver mera än att medkontrahenten gör sin invändning sannolik, i det enskilda fallet kommer att leda till materiellt oriktiga resultat. En sådan rättsosäkerhet för den närstående medkontra-

3   Riksdagen 1986/87. 8 saml. Nr 32

33

henten är inte godtagbar. Utskottet anser därför att propositionens förslag    LU 1986/87: 32 i denna del inte bör genomföras,

dets att utskottet under moment 9 bort hemställa:

9, beträffande återvinning av otillbörlig rättshandling au riksdagen med bifall fill motion 1986/87: L133 yrkande 3 och motton 1986/87: L134 yrkande 2 antar 4 kap, 5 § förslaget Ull kon­kurslag med den ändring att andra stycket utgår.

7. Återvinning av gåva m. m. (mom. 10)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ek­ström (m), Bengt Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c) och Ewy Möller (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s, 22 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 4," bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att återvinningsreglerna i KL tidigare var så utformade att i de fall en gäldenärs ekonomiska ställning vid tidpunkten för en rättshandling tillmättes betydelse från återvinningssynpunkt intresset knöts till frågan humvida gäldenären då var på obestånd, dvs. befann sig i sådant tillstånd att han inte rätteligen kunde betala sina skulder efter hand som de förföll till betalning och betalningsoförmågan inte var endast tillfäl­lig. I förarbetena till 1975 års konkurslagsreform (prop. 1975:6) diskutera­des frågan om inte avgörande i stället borde vara huruvida gäldenären vid den angivna tidpunkten hade utmätningsbar egendom som motsvarade hans skulder eller med andra ord om han var insufficient. Lagstiftaren stannade emellertid för att som huvudregel behålla solvenskriteriet; gälde­närens medkontrahent kan alltså i dessa fall undgå återvinning genom att motbevisa ett påstående om insolvens. Skälet för denna ståndpunkt var att insolvens är allmän konkursgrund och att .flera av de skäl som kunde åberopas för insolvens som konkursgrund också talade för att bevisningen i återvinningssituationer av detta slag skulle vara insolvens. Den valda lösningen ansågs dessutom medverka till nordisk rättslikhet, 1 ett fall, nämligen i bestämmelsen om återvinning av bodelning (32 § KL), gjordes dock insufficiens till ämne för medkontrahentens motbevisning. Den avvi­kelsen från huvudregeln berodde på överväganden av mera praktisk art; i bodelningsfallet föreligger regelmässigt en bouppteckning varav sufficien­sen men inte solvensen kan utläsas.

I propositionen ges sufficienskriteriet störte utrymme. Det föreslås över lag ersätta solvens som bevistema vid sådana transaktioner där gäldenären inte uppburit något vederlag. Hit hör - utom bodelning - gåva, betalning av uppenbart oskälig lön, överföring till pensionsstiftelse som medfört att stiftelsen fått överskott och överföring till personalstiftelse.

Enligt utskottets mening har de skäl som i det tidigare lagstiftningsären­
det åberopades mot att föra in sufficiensbegreppet i återvinningsreglerna
bevarat sin giltighet. Insolvens som villkor för återvinning passar däremot
väl in i det konkursrättsliga regelverket. Återvinning av en rättshandling     34

 

som ingåtts av en insolvent gäldenär (eller en gäldenär som genom rätts- LU 1986/87: 32 handlingen blivit insolvent) innebär att rättshandlingen går åter i en situa­tion när gäldenärens ekonomiska ställning redan vid tidpunkten för rätts­handlingen var sådan att förutsättningar förelegat att få honom försatt i konkurs. Med en övergång till sufficienskriteriet skulle man förlora varje annan anknytning till konkursen än den tidsmässiga, nämligen att rätts­handlingen skall ha ägt rum inom en viss i lagen angiven återvinningsfrist. Att på detta sätt frångå vad som i gällande rätt är huvudregel inger enligt utskottets mening starka principiella betänkligheter.

Det kan vidare antas att en sufficiensbedömning i flertalet fall kommer att leda till att tillämpningsområdet för de nu berörda återvinningsreglerna vidgas. Att en insufficient gäldenär är fullt kapabel att betala sina skulder i rätt tid torde sålunda, som antyds i motion L136 (c), vara ganska vanligt förekommande, medan det mera sällan inträffar att en insolvent gäldenär har tillgångar som motsvarar hans skulder. En sådan utvidgning av återvin­ningsmöjligheterna ter sig för utskottet godtycklig, och några bärande skäl för den har inte framlagts. Nackdelarna med förslaget ligger däremot i öppen dag. Förutom de argument av principiell natur som ovan förts fram vill utskottet peka på att insufficiens, såsom framgår av de exempel som redovisats i motionen, långt ifrån alltid behöver uppfattas som tecken på ekonomiskt trångmål. Insikt om gäldenärens insufficiens kan med andra ord inte sägas allmänt sett ge medkontrahenten anledning att avhålla sig från att rättshandla med gäldenären. Det kan mot den bakgrunden inte anses vara förenligt med rimliga krav på rättssäkerhet att medkontrahen­ten enbart på gmnd av gäldenärens därefter inträffade konkurs skall kunna frånvinnas vad han erhållit genom en fullt gilfig rättshandling, låt vara att han i de fall sufficienskriteriet föreslås bli tillämpligt inte utgivit något vederlag. Utskottet anser därför att förslagen i propositionens återvin­ningsavsnitt om sufficiens i stället för solvens som tema för medkontrahen­tens motbevisning inte bör genomföras,

dels att utskottet under moment 10 bort hemställa: 10, beträffande återvinning av gåva m. m. att riksdagen med anledning av mofion 1986/87: L136 yrkande 4 antar 4 kap. 6, 8 och 9 §§ förslaget till konkurslag med den ändring att lagmmmen erhåller i bilaga 6 som Reservanternas förslag be­tecknade lydelse.

8. UpplysningspUkt vid återkallelse av konkursansökan (mom. 17)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ek­ström (m), Bengt Harding Olson (fp), Marianne Karisson (c) och Ewy Möller (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 böijar med "I likhet"
och slutar med "anses påkallad." bort ha följande lydelse:
Det problem motionärerna pekat på är enligt utskottets mening en viktig    35

 

rättssäkerhetsfråga. Huruvida problemet bäst löses genom en föreskrift LU 1986/87: 32 om skyldighet för konkurssökanden att lämna upplysning om återkallelse eller på någon annat sätt saknar utskottet underlag att bedöma. Spörsmålet kräver alltså ytterligare överväganden. Med hänsyn till den risk för rätts­förluster som den nuvarande ordningen innebär för såväl näringsidkare som privatpersoner är det angeläget att frågan får en snar lösning. Rege­ringen bör därför skyndsamt ta upp problemet till prövning och återkomma med förslag om hur det kan undanröjas. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 17 bort hemställa:

17. beträffande upplysningsplikt vid återkallelse av konkursan­sökan

att riksdagen med bifall fill mofion 1986/87: L303 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36

 

I proposition 1986/87:90 framlagda lagförslag    lu 1986/87:32

Bilaga 1

1 Förslag till Konkurslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1  § Genom konkurs tar en gäldenärs samtliga borgenärer i ett samman­hang tvångsvis i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Under konkurs omhändertas Ullgångarna för borgenärer­nas räkning av konkursboet.

2  § En gäldenär som är på obestånd skall efter egen eller en borgenärs ansökan försättas i konkurs, om inte annat är föreskrivet.

Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte kan rätteligen betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig,

3 §   Förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.
Förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsynsmyndighet,

4  § Ett konkursbo som är på obestånd kan försättas i konkurs. Vad som är föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sådana fall gälla konkursboet,

5  § Med panträtt i fast egendom jämställs vid tillämpningen av denna lag annan särskild förmånsrätt som gäller i egendomen och inte gmndas på utmätning eller betalningssäkring.

Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas också i fråga om borgenär med rätt att hålla kvar lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt),

6 § Om det i någon annan lag har meddelats någon bestämmelse som
avviker frän denna lag, gäller den bestämmelsen.

Angående Ullämpligheten av rättegångsbalken ges bestämmelser i det följande.

2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut m.m.

Konkursansökan m.m.

1 § Ansökan om konkurs görs skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Ansök­ningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som gör rätten behö­rig, om de inte är kända.

En ansökan skall avvisas, om det inte av den framgår vilken tingsrätt som är behörig och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

2 §    Har en konkursansökan gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig, skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt

37

 

vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses     LU 1986/87: 32
gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten.     Bilaga 1

3 § Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen bifo­
gas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar och
skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de
böcker och andra handlingar som rör boet.

Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall försättas i konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför. Har inte bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje delägares namn och postadress lämnas.

4  § Görs ansökningen av en borgenär, skall han vid ansökningen lämna uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar yrkandet. Han skall även i original eller kopia bifoga de handlingar som han vill åberopa. Ansökningshandlingen och de handlingar som har bifo­gats denna skall ges in i två exemplar,

5  § En ansökan skall avvisas, om den i de avseenden som avses i 3 eller 4 § eller i övrigt är så bristfällig att den inte kan läggas Ull grund för prövning i sak och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

6  § Har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller har en domstol enligt lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis att utmätning för en fordran får äga rum, skall detta godtas som stöd för behörighet att begära gäldenären i konkurs, även om avgörandet inte har vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte, om en domstol har förordnat att avgörandet inte får verkställas.

En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om skiljedomen får verkställas enligt 3 kap, 15 eller 16 § utsökningsbalken och en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i samma kapitel,

I andra fall än de som avses i första och andra styckena skall borgenären styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs.

Bevisning om obestånd

7  § En uppgift av gäldenären att han är insolvent skall godtas, om det inte finns särskilda skäl att inte göra det.

8  § Om inte annat visas, anses en gäldenär vara insolvent, när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken inom de senaste sex måna­derna före konkursansökningen har framgått att han saknat tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. Detsamma gäller, om gäldenären har förklarat sig ställa in sina betalningar,

9  § En gäldenär, som är eller senare än ett år före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125), skall om inte

annat visas anses insolvent, om                                                         38

 

1.      gäldenären har uppmanats av en borgenär att betala klar och förfallen
skuld men underlåtit att göra detta inom en vecka och

2,      borgenären begär gäldenären i konkurs inom tre veckor därefter och
skulden då ännu inte är betald.

Borgenärens uppmaning skall innehålla en upplysning om att en kon­kursansökan kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären. Delgivning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) får ske endast om det finns anled­ning att anta att gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

LU 1986/87: 32 Bilaga 1

Konkurshinder

10 §    En borgenär har inte rätt att fä gäldenären försatt i konkurs, om

1,   borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom som tillhör gäldenären,

2,   tredje man har ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran och konkursansökningen strider mot villkoren för säkerhetens ställande,

3,   borgenärens fordran inte är förfallen till betalning och betryggande säkerhet erbjuds av tredje man:

Med säkerhet som har ställts eller erbjuds av tredje man avses även borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld.

Säkerhetsåtgärder

11 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det med skäl befaras att gäldenären skaffar undan egendom, får rätten, om det finns särskild anledning, förordna om kvarstad på gäldenärens egendom i avvaktan på att ansökningen prövas,

I fråga om en sådan säkerhetsåtgärd tillämpas vad som gäller om kvar­stad för fordran som beviljas enligt 15 kap, rättegångsbalken, om inte något annat följer av denna lag. Detta gäller dock inte bestämmelsen i 16 kap, 15 § andra stycket utsökningsbalken.

Rätten får medge undantag från beviljad kvarstad.

12 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar sig en skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får rätten, om det finns särskild anledning till det, förbjuda gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. Om ett sådant reseförbud meddelas,får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till den kronofogdemyndighet som rätten bestämmer. Om gäldenären inte har något pass, får förbud att utfärda pass för honom meddelas, Gäldenären får häktas, om det är uppenbart otillräck­ligt med ett reseförbud.

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första stycket även på den styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidator som har avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursansök­ningen kom in till tingsrätten.

Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tilläm­pas bestämmelserna i 15 kap, 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken, om inte något annat följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inte hindras av att säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av denna anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten.

39

 

13                                                                                                             § Frågor om säkerhetsåtgärder enligt 11 eller 12 § tas upp på begäran LU 1986/87: 32
av en borgenär. Innan rätten meddelar beslut i frågan skall gäldenären ges Bilaga 1
tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske.

Rätten får hålla förhandling för prövning av fråga om säkerhetsåtgärd. Till förhandlingen skall gäldenären och borgenären kallas. Kallelserna bör delges.

Beträffande häktning tillämpas vad som sägs i 6 kap. 10 § tredje stycket ochll§.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären.

Prövning av konkursansökan m.m.

14        § Upptas en gäldenärs konkursansökan, skall rätten genast pröva
ansökningen,

Gäldenärens konkursansökan skall dock prövas vid en förhandling, om

1.   det med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning finns särskilda skäl att inte godta uppgiften om gäldenärens insolvens eller

2.   ansökningen avser ett dödsbo som inte står under förvaltning av boutredningsman och ansökningen inte har gjorts av samtliga delägare.

Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får den hållas senare, dock senast inom en månad. Till förhandlingen skall gäldenären kallas, I fall som avses i andra stycket 2 skall även de dödsbodelägare som inte har biträtt ansök­ningen kallas. Ansökningen kan prövas slutligt även om gäldenären uteblir från förhandlingen, I kallelsen skall han upplysas om detta.

En konkursansökan som avses i andra stycket 2 skall förklaras vilande, om det görs en framställning om att dödsboets egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Om dödsboets egendom avträds till för­valtning av boutredningsman, förfaller konkursansökningen,

15        § En kallelse som avses i 14 § tredje stycket skall delges. Kallelsen får
delges enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) endast om det finns anled­
ning att anta att gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
Delgivning enligt )5 § första stycket delgivningslagen fär ske även när
gäldenären vistas på. känd ort utomlands, om delgivning annars inte kan
ske här i landet och rätten med hänsyn fill omständigheterna finner att det
inte är skäligt att kräva ätt delgivningen verkställs utomlands,

16 § Upptas en borgenärs konkursansökan, skall rätten sätta ut en för­
handling för prövning av ansökningen.

Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom in till rätten: Om det finns särskilda skäl, får den hållas senare, dock senast inom sex veckor. Till förhandlingen skall parterna kallas. Parterna skall i kallelsen upplysas om den i 19 § föreskrivna påföljden av att part uteblir,

I kallelsen till gäldenären skall denne föreläggas att svara på konkurs­ansökningen vid förhandlingen, I kallelsen skall även anges att gäldenären inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen skriftligen medger ansökningen och rätten inte särskilt undertättar honom om att förhandling­en ändå skall hållas,

17 §    I fråga om kallelser enligt 16 § tillämpas 15 §, Gäldenären skall

samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna handlingarna.             40

 

Om   delgivning   med   gäldenären   sker  enligt   15 §   delgivningslagen      LU 1986/87:32
(1970:428), får rätten förordna att gäldenärens egendom sätts under sär-       Bilaga 1

skild vård. Kostnaden för vården skall betalas av borgenären,

18      § Om gäldenären före förhandlingen medger en borgenärs konkursan­
sökan, skall rätten genast pröva ansökningen.

Om rätten med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning finner att det finns särskilda skäl mot antagandet att gäldenären är insolvent, skall konkursansökningen dock prövas vid förhandlingen. Rätten skall genast undertätta gäldenären om detta.

Behöver frågan om att försätta gäldenären i konkurs inte prövas vid förhandlingen, skall denna ställas in och borgenären genast undertättas om detta,

19      § Uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskrivas, om
inte gäldenären medger ansökningen.

Ansökningen får prövas slutligt även om gäldenären uteblir från för­handlingen.

20  § En förhandling där frågan om att försätta gäldenären i konkurs skall prövas får skjutas upp på en parts begäran när det finns särskilda omstän­digheter. Uppskov får dock inte utan synnerliga skäl meddelas, om sökan­den motsätter sig det. Endast om det är nödvändigt får uppskovet göras längre än fyra veckor,

21  § Om flera konkursansökningar mot samme gäldenär är anhängiga samtidigt och om en annan ansökan bifalls än den som kom in först, skall det vad gäller frågor som är beroende av tiden för konkursansökan anses som om konkursbeslutet har grundats på den ansökan som kom in först,

22  § En konkursansökan får inte återkallas sedan beslut om konkurs har meddelats. Även om gäldenären själv har ansökt om konkursen eller medgett en borgenärs konkursansökan, skall dock högre rätt upphäva beslutet, om gäldenären efter att ha överklagat visar att han är solvent.

23  § I fråga om rätt fill ersättning för kostnader vid prövning av en borgenärs konkursansökan gäller 18 kap, rättegångsbalken i tillämpliga delar. Bestämmelsen i 18 kap, 2 § skall dock inte tillämpas. Borgenären får utan hinder av 14 § samma kapitel' konkursen göra gällande fordran på ersättning för sådana kostnader i den ordning som gäller för andra fordring­ar.

Åtgärder vid konkursbeslut m.m.

24 §   När ett beslut om konkurs meddelas, skall tingsrätten

1,  genast bestämma tidpunkt för det sammanträde vid vilket gäldenären skall avlägga bouppteckningsed (edgångssammanträde),

2,  snarast utse förvaltare,

3,  kalla gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den borgenär

som har gjort konkursansökningen till edgångssammanträdet,                   41

 

Konkursbeslutet skall genast kungöras. Genom kungörelsen kallas övri-     LU 1986/87: 32
ga borgenärer till edgångssammanträdet.                                               Bilaea 1

Kallelsen Ull gäldenären enligt första stycket 3 skall delges.

25        § Om högre rätt upphäver ett beslut om konkurs, skall tingsrätten
genast kungöra den högre rättens beslut. Egendomen i boet skall återstäl­
las till gäldenären i den mån den inte behövs för betalning av konkurskost­
naderna och andra skulder som boet har ådragit sig.

Överflyttning av en konkurs

26        § Om det sedan ett beslut om konkurs har meddelats finns synnerliga
skäl för att handlägga konkursen på någon annan ort, kan rätten efter
samråd med tingsrätten på den andra orten bestämma att konkursen skall
handläggas av den senare domstolen,

3 kap. Verkningar av konkurs

Gäldenärens förlust av sin rådighet

1  § Sedan ett beslut om konkurs har meddelats, får gäldenären inte råda över egendom som hör till konkursboet. Han får inte heller åta sig sådana förbindelser som kan göras gällande i konkursen,

2  § En rättshandling mellan gäldenären och någon annan som företas senast dagen efter den dä kungörelsen om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar skall utan hinder av vad som sägs i 1 § gälla, om det inte visas att den andre kände till beslutet eller att det förekom omständigheter som gav honom skälig anledning att anta att gäldenären var försatt i konkurs. Överlåtelse av eller annat förfogande över egendom som på grund av detta skall gälla, skall likväl, om konkursboet utan oskäligt uppehåll yrkar det, gå åter mot att boet ersätter den andre vad han har utgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad.

Infriar någon en förpliktelse mot gäldenären efter den fidpunkt som anges i första stycket, skall det tillgodoräknas honom, om det av omstän­digheterna framgår att han var i god tro. En uppsägning eller annan liknande rättshandling som företas mot eller av gäldenären efter sagda tidpunkt skall gälla, om det av omständigheterna framgår att den andre var i god tro och det är uppenbart oskäligt att rättshandlingen blir ogiltig mot konkursboet.

Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller vissa andra jäm­förbara värdehandlingar.

Egendom som ingår i ett konkursbo

3 § Till ett konkursbo räknas, i den mån inte något annat följer av 2 §, all
egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller
Ullfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas.

Till konkursboet räknas även den egendom som kan tillföras boet genom återvinning enligt 4 kap,

4 §   Gäldenären får behålla lön och inkomst som vid utmätning jämställs

med lön, om beloppet inte betalts ut vid konkursens början, samt inkomst         42

 

av sådant slag som gäldenären förvärvar därefter. Detta gäller dock inte i     LU 1986/87: 32
den mån inkomsten, efter skatteavdrag, uppenbart överstiger vad som  Bilaga 1

behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll samt för annan under­hållsskyldighet som gäldenären har. Om rätten till pension eller livränta är sådan att den kan utmätas, får konkursboet förfoga över den.

Vad som sägs om lön tillämpas också i fråga om periodiskt utgående ersättning för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant,

Gäldenären är skyldig att underrätta förvaltaren om sådan inkomst som avses i första och andra styckena. Vill förvaltaren göra anspråk på inkoms­ten, skall han undertätta arbetsgivare eller annan som skall utge förmånen. Innan sådan underrättelse har lämnats får förfallet belopp betalas ut till gäldenären,

5 § Gäldenären har rätt att av konkursboet få ut sådan egendom som
enligt 5 kap. 1, 2 och 4 §§ utsökningsbalken undantas från utmätning,

I stället för 5 kap, 1 § 7 utsökningsbalken gäller att, om någon annan utväg till försörjning saknas, nödvändigt underhåll får betalas av konkurs­boet till gäldenären och hans familj eller annan underhållsberättigad under en månad från den dag då beslutet om konkurs meddelades eller, om det finns synnerliga skäl för det, under längre tid,

I ett dödsbos konkurs fillkommer en sådan förmån som avses i första stycket den dödes efterlevande familj, I stället för andra stycket gäller 18 kap, 5 § andra stycket ärvdabalken,

6 § Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor som
avses i 4 och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av
förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad. Myn­
digheten skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för pröv­
ningen. Myndighetens beslut gäller omedelbart, även om det överklagas.
Beslutet skall efter ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter
eller ändrade förhållanden motiverar det.

Tillsynsmyndighetens beslut i ett ärende som avses i första stycket får överklagas av den vars rätt berörs av beslutet. I fråga om sådan besvärsta­lan tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om besvär över utmät­ning av lön.

Utmätning vid konkurs

7 § Sedan beslut om konkurs har meddelats, får egendom som hör fill
konkursboet inte utmätas för fordran hos gäldenären. Om det ändå sker, är
åtgärden utan verkan.

Utan hinder av konkurs får ändå egendom, i vilken panträtt för viss fordran gäller, utmätas för fordringen,

8 § Har utmätning hos gäldenären skett innan beslut om konkurs medde­
lats, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om inte något
annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden inte
hade panträtt och om den förmånsrätt som han har vunnit genom utmät­
ningen skall gå åter, skall belopp, som enligt utsökningsbalken skulle ha
betalts till utmätningssökanden eller annan borgenär som inte hade pant­
rätt, i stället redovisas fill förvaltaren.                                                  43

 

Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det     LU 1986/87: 32
behövs för att borgenärers rätt skall kunna tas fill vara eller om det finps     Bilaga 1

några andra synnerliga skäl för det. Uppskov får begäras även av en borgenär vars rätt kan bero därav. Om en auktion är utsatt, skall konkurs­boet betala den kostnad som blir onyttig genom uppskovet.

Hade utmätningssökanden inte panträtt och skall den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen gå åter, skall även utmätningen gå åter om förvaltaren begär det innan egendomen har blivit såld.

Rättegång vid konkurs m. m.

9 § Pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om sådan
egendom som hör fill konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens
talan. Om boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar
gäldenärens talan, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet. Egen­
domen får inte så länge konkursen pågår utmätas för en fordran som kan
göras gällande i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan, ■
tillämpas beträffande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad
som i rättegångsbalken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har ägt rum
enligt 13 kap, 7 § samma balk.

Förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i konkursen, får konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäldenären.

Gäldenären skall undertätta domstolen or" konkursen i de fall som avses i första och andra styckena. Domstolen skall lämna konkursboet medde­lande om rättegången,

10        § Anser förvaltaren att ett förlikningsanbud angående en osäker eller
tvistig tillgång bör antas, får gäldenären själv med skyldighet att lämna
redovisning till konkursboet utföra tvisten, om han ställer säkerhet för vad
som bjuds genom förlikningen.

4 kap. Återvinning till konkursbo

Inledande bestämmelser

1 §    Återvinning till konkursbo får på begäran av boet ske i enlighet med
vad som anges i detta kapitel. Återvinning får dock inte ske av

1, betalning av skatt eller avgift som avses i 1 § lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m., om fordringen var förfallen till
betalning,

2. betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag enligt äktenskaps-
eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet var förfallet till betalning och den
underhällsberättigade inte har gynnats på ett otillbörligt sätt,

2 §    Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande
i konkurs kom in till tingsrätten.

Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses med frist­
dag i stället dagen för ansökningen om detta, såvida konkursansökningen
har gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan
avgjordes,                                                                                            ,

Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med
fristdag dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har             44

 

förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses     LU 1986/87: 32
som fristdag.                                                                        Bilaga 1

3 § Som närstående till gäldenären anses den som är gift med gäldenären
eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till gäldenären
eller är besvågrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller så att
den ene är gift med den andres syskon samt den som på annat sätt står
gäldenären personligen särskilt nära.

Som närstående till en näringsidkare eller en juridisk person anses vidare

1,  den som har en väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som är gmndad på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse,

2,  den som inte ensam men tillsammans med en närstående till honom har sådan gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som sägs under 1,

3,  den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamhet som näringsidkaren eller den juridiska personen bedri­ver,

4,  den som är närstående till någon som enligt 1-3 är närstående,

4 § Avhändelse av fast egendom anses inte ha ägt rum förrän lagfart har
sökts.

Förutsättningar för återvinning

5 § En rättshandling, varigenom på ett otillbörligt sätt en viss borgenär
har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits
borgenärerna eller hans skulder har ökats, går åter, om gäldenären var
eller genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan omständighet,
blev insolvent samt den andre kände till eller borde ha känt till gäldenärens
insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Närstående till gäldenären skall anses ha sådan kännedom som anges i första stycket, om det inte görs sannolikt att han varken hade eller borde ha haft sådan kännedom.

Om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före fristdagen, går den åter endast när den har gällt någon närstående till gäldenären,

6 § En gåva går åter, om den har fullbordats senare än sex månader före
fristdagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan men senare än ett år
eller, när den har skett till någon som är närstående till gäldenären, tre är
före fristdagen går åter, om det inte visas att gäldenären efter gåvan hade
kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Första stycket gäller även köp, byte eller annat avtal, om det med hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppen-. bart, att avtalet delvis har egenskap av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor som inte stod i missförhållande till gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna från återvinning en­ligt denna paragraf

7 §    Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid

vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från   45

 

egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går i    , LU 1986/87: 32
motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten         Bilaga 1

senare än tre år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvara­de hans skulder,

8 § Betalning av lön, arvode eller pension, som har skett senare än sex
månader före fristdagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses
skäligt med hänsyn ull gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och
omständigheterna i övrigt, går åter till belopp motsvarande överskottet.

Har betalningen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när den skett till någon som är närstående till gäldenären, tre år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det inte visas att gäldenären efter betal­ningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder,

9 § Överföring av medel till pensionsstiftelse, som har skett senare än
sex månader före fristdagen och som har medfört att stiftelsen fått över­
skott på kapitalet, går äter till belopp motsvarande överskottet. Har över­
föringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsent­
ligen har gynnat gäldenären eller närstående till honom, tre år före fristda­
gen, går den åter i motsvarande mån, om det inte visas att gäldenären efter
överföringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvara­
de hans skulder.

Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket går åter, om överföringen har skett senare än tre månader före fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller närstående till ho­nom, går den också åter, om åtgärden har skett dessförinnan men senare än tvä år före fristdagen och det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Överföring av medel till personalstiftelse går åter, om överföringen har skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett dess­förinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen har gynnat gäldenären eller närstående till honom, tre är före fristdagen, går den åter, om det inte visas att gäldenären efter överföringen hade kvar utmätnings­bar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Om rätt att i särskilda fall återkräva försäkringspremier m,m, finns det föreskrifter i 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

10 § Betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader före
fristdagen och som har gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i
förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomis­
ka ställning, går åter, om den inte med hänsyn till omständigheterna ändå
kan anses som ordinär. Har betalningen skett till någon som är närstående
till gäldenären dessförinnan men senare än två år före fristdagen, går den
åter, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev
insolvent.

Vad som i första stycket sägs om återvinning av betalning tillämpas också när kvittning har skett, om borgenären enligt 5 kap. 15 eller 16 § inte hade varit berättigad att kvitta i konkursen.

11 §    Betalning för en växel eller en check går åter i de fall som avses i

10 § endast i den mån den som mottog betalningen hade kunnat vägra att     "

 

göra det utan att förlora växel- eller checkrätt mot någon annan hos vilken      LU 1986/87: 32
han kunde erhålla täckning.                                                      Bilaga 1

Om återvinning av en betalning är utesluten till följd av vad som sägs i första stycket, är den som skulle ha burit den slutliga förlusten om betal­ningen hade uteblivit skyldig att utge ersättning under samma förutsätt­ningar som hade gällt för återvinning, om betalningen hade skett till honom som borgenär.

12      § Säkerhet som gäldenären har överlämnat senare än tre månader före
fristdagen går åter, om den inte var betingad vid skuldens tillkomst eller
inte har överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. Har säkerhe­
ten överlämnats till någon som är-närstående till gäldenären dessförinnan
men senare än två år före fristdagen, går den åter under angivna fömtsätt-
ningar, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden
blev insolvent.

Med överlämnande av säkerhet jämställs annan åtgärd av gäldenären eller borgenären som är avsedd att trygga borgenärens rätt.

När säkerheten förutsätter inskrivning, skall dröjsmål som sägs i första stycket anses föreligga om ansökan har gjorts senare än på den inskriv­ningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldens tillkomst,

13      § Förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom ut­
mätning går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före
fristdagen. Har utmätningen skett till förmån för någon som är närstående
till gäldenären, går förmånsrätten eller betalningen också åter, om för­
månsrätten har inträtt dessförinnan men senare än två år före fristdagen
och det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev
insolvent.

Förmånsrätt på grund av betalningssäkring går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före fristdagen.

Verkan av återvinning

14      § Vid återvinning skall den egendom som gäldenären har utgett åter­
bäras till konkursboet.

Den som har lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har rätt att återfå vad han har utgett. Detta gäller dock inte ett sådant vederlag som inte har kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget hade eller borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla borgenärerna detta.

Finns den egendom som skall återbäras enligt första eller andra stycket inte i behäll, skall ersättning för dess värde utges. Är återbäring av viss egendom förenad med särskild olägenhet för den förpliktade, kan det medges honom att utge ersättning i egendomens ställe,

15      § Den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den avkast­
ning som belöper på tiden efter det att återvinning påkallades. Utgörs
egendomen av ett penningbelopp eller skall ersättning utges för egendo­
mens värde, utgår ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) till och med den
dag då skyldighet att återbära beloppet eller utge ersättningen inträder och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Skall någon återbära egendom vid återvinning enligt 5 §, kan han förkla­
ras skyldig att utge även avkastning som belöper på tiden från det att han 47

 

mottog egendomen till dess att återvinning påkallades. Ränta för sådan fid      LU 1986/87: 32
beräknas enligt 5 § räntelagen.                                                 Bilaga 1

Den som har lagt ned nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som återbärs har rätt Ull ersättning för denna, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Återvinns en säkerhet som grundas på inteckning, skall intecknings­handlingen återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen, tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det inte ske, skall ersättning utges,

16      § Har tredje man ställt egendom som säkerhet för en förpliktelse av
gäldenären och återfått säkerheten sedan gäldenären har fullgjort förplik­
telsen, är den som har återställt säkerheten inte skyldig att vid återvinning
återbära mer än vad som överstiger säkerhetens värde, om han inte kan
återfå denna och inte heller, när han återställde säkerheten, kände till eller
borde ha känt till gäldenärens insolvens.

Tredje man är skyldig att till borgenären eller, om konkursboet begär det, direkt till boet på nytt utge säkerheten eller ersätta dess värde under samma förutsättningar som skulle ha gällt för återvinning av fullgörelsen, om den i stället hade skett till honom.

Första och andra styckena tillämpas också när tredje man har ingått borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären har fullgjort förpliktel­sen,

17   § Skyldighet för någon annan än konkursboet att enligt 14, 15 eller 16 § utge egendom eller ersättning, återställa eller tillhandahålla en inteck­ningshandling eller på nytt ställa säkerhet eller borgen kan jämkas, om det finns synnerliga skäl.

18   § Om egendom som kan återvinnas har överlåtits till annan, har kon­kursboet samma rätt till återvinning mot denne, om han kände till eller borde ha känt till de omständigheter som grundar denna rätt.

Talan om återvinning m.m.

19 §    Förvaltaren får påkalla återvinning

1.   genom att väcka talan vid allmän domstol,

2.   genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om betalnings-eller förmånsrätt i konkursen eller

3.   genom att göra invändning mot annat yrkande som i rättegång fram­ställs mot konkursboet.

Om förvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte heller ingår förlik­ning i saken, får en borgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid allmän domstol.

För återgång av förmånsrätt som har vunnits genom utmätning eller genom betalningssäkring behövs inte någon särskild åtgärd,

20 § Talan vid allmän domstol om återvinning får väckas inom ett år från
dagen för konkursbeslutet. Talan får även väckas inom sex månader från
det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt

sig fast egendom eller är det fråga om återgång av en bodelning, får talan  48

 

även väckas inom sex månader från den dag då lagfart söktes eller bodd-      LU 1986/87: 32
ningshandlingen gavs in till rätten.                                                          Bilagal

En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt att få ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden täcks av vad som har kommit boet till godo genom rättegången,

21 § Den som med anledning av återvinning får en fordran i konkursen
behöver inte bevaka fordringen. Om utdelning har ägt rum, är han vid
återbäring till boet berättigad att avräkna vad som borde ha tillkommit
honom som utdelning enligt tidigare utdelningsförslag, om fordringen då
hade varit känd. Vid senare utdelning skall utdelning beräknas för vad som
kan återstå av en sådan fordran.          -

5 kap. Fordringar i konkurs

Fordringar som kan göras gällande

1 § I konkurs får endast en fordran som har uppkommit innan konkurs-
beslutet meddelades göras gällande, om inte något annat följer av 3 kap.
2§.

En fordran får göras gällande i konkurs även om den. är beroende av villkor eller inte är förfallen till betalning,

2 § I konkurs får inte fordran på lön, arvode eller pension göras gällande i
den mån fordringen uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med
hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständighe­
terna i övrigt.

Den som enligt 4 kap, 3 § skall anses som närstående till gäldenären får inte göra gällande sådan fordran i vidare mån än som kan anses skäligt med hänsyn till vad som angetts i första stycket och inte i något fall för längre fid tillbaka än ett år innan konkursansökningen kom in till tingsrätten,

3 § En fordran på pension får i konkurs inte göras gällande till den del
den betalas av en pensionsstiftelse.

Fordringar med solidariskt betalningsansvar

4 § Har flera utfäst eller pä något annat sätt ådragit sig solidariskt betal­ningsansvar och är skulden delvis betald, skall utdelning för borgenärens återstående fordran i en solidariskt ansvarig gäldenärs konkurs beräknas på fordringens belopp utan avdrag för avbetalning som en medgäldenär har gjort,

1, om avbetalningen har skett genom ackord, konkurs eller annan fördel­
ning av en insolvent medgäldenärs bo,

2,  om den har skett senare än tre mänader före den i 4 kap, 2 § angivna fristdagen eller

3,  om och i den män avbetalningen har medfört rätt för medgäldenären' -att söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären (regressrätt).

Har konkursgäldenären infriat en medgäldenärs regressfordran och äger återvinning därav inte rum, skall dock avdrag göras.

Om utdelningen överstiger borgenärens återstående fordran, skall över­
skottet fördelas enligt vad söm följer av gäldenärernas inbördes ansvarig­
het för fordringen,                                                                                                49

4   Riksdagen 1986/87. Ssaml. Nr32

 

Hur utdelning för en fordran hos ett handelsbolag beräknas i en bolags-     LU 1986/87: 32
mans konkurs är föreskrivet i 2 kap, 20 § lagen (1980:1102) om handelsbo-      Bilaga 1

lag och enkla bolag,

5 § När avbetalning har skett på en fordran för vilken flera är solidariskt
ansvariga och utdelning till borgenären enligt 4 § skall beräknas på ett
högre belopp än den återstående fordringen, skall utdelningen beräknas
gemensamt för borgenären och en medgäldenär som har en regressfordran.
Borgenären har företräde till betalning framför medgäldenären. Om flera
medgäldenärer har rätt Ull betalning av det som återstår sedan borgenären
har fått sitt, skall överskottet fördelas mellan dem enligt vad som följer av
gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även när en medgäldenär gör gällande en regressfordran med anledning av vad han senare kan komma att betala utöver vad som bör belöpa på honom,

6 § Om en borgenär uppbär utdelning i fall då konkursgäldenären har
ställt säkerhet i sin egendom för en regressfordran som en solidariskt
ansvarig medgäldenär kan få mot honom, minskas medgäldenärens rätt att
utnyttja säkerheten med utdelningens belopp, i den mån utdelningen har
beräknats på belopp som svarar mot säkerhetens värde.

Första stycket tillämpas också när konkursgäldenären har en fordran hos medgäldenären som denne hade kunnat använda till kvittning,

7   § Om en solidariskt ansvarig medgäldenär har betalt skulden senare än tre månader före den i 4 kap, 2 § angivna fristdagen, skall utdelning för den regressfordran som han därigenom har fått beräknas på samma belopp som skulle ha tillämpats i fråga om utdelning till borgenären om skulden inte hade betalts. Har någoii annan solidariskt ansvarig medgäldenär en re­gressfordran med anledning av en tidigare avbetalning, skall dock utdel­ningen fördelas mellan medgäldenärerna enligt vad som följer av gäldenä­rernas inbördes ansvarighet för fordringen,

8   § Om en solidariskt ansvarig gäldenär har försatts i konkurs och om den konkursen inte har avslutats innan en medgäldenär försätts i konkurs, har den förres konkursbo rätt till andel i överskott enligt 4 § tredje stycket även om regressfordringen inte har bevakats i medgäldenärens konkurs,

9   § Vad som sägs i 4-8 §§ om solidariskt betalningsansvar fillämpas också i de fall där borgenären har fått pant eller annan säkerhet i tredje mans egendom.

Vissa fordringar som är beroende av villkor

10 § Är en fordran beroende av ett villkor som innebär att borgenären
inte har rätt att utfå fordringsbeloppet om inte viss omständighet inträffar,
skall utdelning för fordringen inte beräknas i ett utdelningsförslag, om det
saknas anledning att anta att villkoret kommer att uppfyllas.

Beräkning av ränta på fordringar under konkurs m.m.

11 § För en fordran som är förenad med förmånsrätt och som löper med
ränta skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget upprättas

eller, om medlen betalas ut i förskott, dagen för utbetalningen,                 50

 

Om en fordran som är förenad med förmånsrätt men som inte löper med     LU 1986/87: 32
ränta hade kunnat göras räntebärande genom delgivning av stämning eller Bilaga 1

av ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande, skall ränta för den beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från dagen för konkursbeslutet, om fordringen då var förfallen till betalning och annars från den senare dag då fordringen förfaller till betalning. Räntan skall beräknas fill dag som avses i första stycket.

För fordringar utan förmånsrätt beräknas från dagen för konkursbeslutet ränta mellan borgenärerna endast om boet räcker till betalning av mer än beloppet av alla fordringar i konkursen utan förmånsrätt, i förekommande fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. Räntan bestäms med tillämpning av första och andra styckena,

12 § För en fordran som inte löper med ränta före förfallodagen skall utdelning beräknas endast pä det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde nedan angiven dag, om fordringen då inte var förfallen, nämligen

1.      om fordringen utgår fullt eller med förmånsrätt, den dag då utdelnings­
förslaget upprättas,

2,      om fordringen inte är förenad med förmånsrätt och inte utgår fullt,
dagen för konkursbeslutet.

Betalas medel ut i förskott till borgenären för en fordran som avses i första stycket 1 och var fordringen då inte förfallen, skall utdelningen i stället beräknas efter fordringens värde på betalningsdagen.

Värdering av vissa fordringar

13        § En fordran avseende en förmån som inte utgår i pengar skall vid
utdelning uppskattas till skäligt belopp.

En fordran på pension som inte är förfallen till betalning den dag då utdelningsförslaget upprättas skall uppskattas till det belopp som motsva­rar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen sker med ledning av 2 och 3 §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäs­telse m.m. En fordran på ränta eller annan förmån som skall utgå under någons livstid och som inte är förfallen till betalning den dag då utdelnings­förslaget upprättades skall uppskattas med ledning av 3 § angivna lag.

En fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den kurs som gäller den dag då utdelningsförslaget upprättas. Betalas medel ut i förskott Ull borgenären, sker beräkningen efter kursen pä betalningsdagen.

14        § Om en gäldenär som i en konkurs har fått ackord återigen blir försatt
i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär vars fordran har
satts ned genom ackordet rätt till utdelning för fordringens hela ursprungli­
ga belopp med avdrag för vad han redan har uppburit. Han får dock inte
uppbära mer än vad han har rätt till enligt ackordet.

Första stycket tillämpas också när gäldenären har fått ackord enligt ackordslagen (1970:847),

Kvittning i konkurs

15 § En fordran hos gäldenären som fär göras gällande i konkursen kan
av borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade
mot honom när konkursbeslutet meddelades. Detta gäller dock inte om .           51

 

kvittning var utesluten utom konkurs på grund av fordringarnas beskaffen-      LU 1986/87: 32

het.                                                                                                          Bilaga 1

Är en fordran beroende av ett villkor som innebär att borgenären har rätt att få ut fordringsbeloppet endast om viss omständighet inträffar, skall borgenären fullgöra sin förpliktelse trots att han annars hade haft rätt att kvitta. Om han före den dag då utdelningsförslaget upprättas visar att villkoret har uppfyllts, har han emellertid rätt att återfå motsvarande belopp i den mån det inte överstiger vad han har att fordra. Finns det anledning att anta att villkoret kommer att uppfyllas senare, skall ett för borgenären beräknat belopp avsättas när utdelningsförslaget upprättas,

16        § En fordran mot gäldenären som har förvärvats genom en överlåtelse
från tredje man senare än tre månader före den i 4 kap, 2 § angivna
fristdagen fär inte användas till kvittning mot en fordran som gäldenären
hade när borgenären förvärvade sin fordran. Detsamma gäller om en
fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sådan överlåtelse
och borgenären då hade skälig anledning att anta att gäldenären var insol­
vent.

En borgenär söm har satt sig i skuld till gäldenären under sådana om­ständigheter att det är att jämställa med en betalning med annat än sedvan­liga betalningsmedel får inte kvitta i den mån en sädan betalning hade kunnat bli föremål för återvinning.

17        § En fordran på ersättning som fillkommer en borgensman eller någon
annan med anledning av en förpliktelse som han har infriat (regressford­
ran) anses vid tillämpningen av 15 och 16 §§ ha förvärvats när hans
förpliktelse grundades.

Även om bevakningsförfarande äger rum i konkursen, behöver en bor­genär som har rätt att kvitta inte bevaka sin fordran i den män den täcks av gäldenärens fordran. När kvittning inte fär ske, fär borgenären trots det på sin skuld avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning i konkursen, om hans fordran intill skuldbeloppet hade bevakats i rätt tid.

Överlåter boet en fordran sä att en borgenär därigenom förlorar rätten till kvittning, skall boet gottgöra borgenären för detta.

6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.

Förbud mot näringsverksamhet under konkurs

1  § En gäldenär som är en fysisk person får inte under konkursen driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringsla­gen (1976:125). Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i

2  kap: 1 § regeringsformen eller 1 kap, 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap, 1 § eller 13 kap, 5 § tryckfrihetsförordningen omfattas dock inte av förbudet.

Om näringsförbud efter särskild prövning finns det bestämmelser i lagen (1986:436) om näringsförbud.

Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs

2 § Gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och granskningsmän de upplysningar om boet som de begär,

Gäldenären skall för förvaltaren redogöra för boet och på begäran av
förvaltaren närvara vid bouppteckningsförtättningen. Är gäldenären en '
juridisk person och finns det flera ställföreträdare, gäller denna skyldighet         52

 

dock inte för en sådan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser     LU 1986/87: 32
sakna betydelse för böutredningen.                                                        Bilagal

Vid förlikningssammanträde och sammanträde för prövning av ackords­förslag skall gäldenären närvara, om han inte har laga förfall eller rätten medger att han uteblir. Att gäldenären uteblir från ett sammanträde hindrar inte att de ärenden som skall förekomma på sammanträdet handläggs.

Bouppteckningsed                                  '

3 § Gäldenären skall inför rätten avlägga bouppteckningsed. Han skall
göra de ullägg till eller ändringar i bouppteckningen som han anser behövs
och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar
är riktig, så att det inte enligt hans vetskap har oriktigt utelämnats eller
upptagits någon tillgång eller skuld.

Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behö­ver bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars ed­gång förvaltaren anser sakna betydelse för böutredningen.

4 § Bouppteckningseden skall avläggas vid ett edgångssammanträde. Ed­
gångssammanträdet skall hållas tidigast en och senast två månader efter
konkursbeslutet. Sammanträdet får dock hållas senare, om det är nödvän­
digt med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet. Om gäl­
denären är förhindrad av laga förfall att avlägga eden vid edgångssamman­
trädet eller om bouppteckningen då ännu inte har kommit in till rätten,
skall rätten så snart förfallet upphör eller bouppteckningen kommer in
genom delgivning kalla gäldenären att fullgöra edgången. Edgångssam­
manträdet skall trots det hållas på utsatt tid.

När det finns anledning till det får rätten besluta att gäldenären skall avlägga eden inför en annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk får eden avläggas där han vistas. Edgången får inte fullgöras före edgångssammanträdet,

5 § När det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är även
den omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande av
förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inte om det
finns sådana särskilda omständigheter att anledning till edgången saknas.

Annan än gäldenären är skyldig att pä yrkande av förvaltaren eller en borgenär avlägga bouppteckningsed eller beediga viss uppgift i bouppteck­ningen, om det kan antas att sådan edgång är av betydelse för böutredning­en.

När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med yr­kandet till förhandling inför rätten. Har yrkandet framställts av en bor­genär, skall även denne kallas. Kallelsen till den som avses med yrkandet skall delges.

Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen kan ske eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. I fråga om edgångens fullgörande gäller 4 § andra stycket.

Tvångsmedel m.m.                                                                 ,           '

6 § Gäldenären får inte efter det att konkursbeslutet har meddelats och
innan han har avlagt bouppteckningsed bege sig utomlands utan rättens
medgivande. Om det senare under konkursen finns skäl att befara att              53

 

gäldenären genom att lämna landet undandrar sig skyldighet som före-      LU 1986/87:32
skrivs i denna lag, får förbud meddelas honom att resa utomlands. Byter      Bilaga 1

gäldenären vistelseort, skall han meddela förvaltaren var han vistas.

Om det finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter ett förbud att resa utomlands, får gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till 'illsyns-myndigheten. Om gäldenären inte har något pass, fär förbud att utfärda pass för honom meddelas.

Om det finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna den ort där han är bosatt undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna lag, fär förbud meddelas honom att lämna orten,

7 § Ett beslut om reseförbud eller om åläggande för gäldenären att lämna
ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass meddelas av rätten på
begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. När det inte längre finns
skäl för ett sådant beslut, skall beslutet omedelbart hävas.

Innan rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätten ge gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse. Rätten får också hålla förhandling i frågan. Till en sådan förhandling skall tillsyns­myndigheten, förvaltaren och gäldenären kallas. Kallelsen till gäldenären bör delges.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären,

8  § Har gäldenären med anledning av ett beslut enligt 2 kap. 12 § lämnat ifrån sig sitt pass, skall rätten omedelbart efter konkursbeslutet pröva om gäldenären skall återfå passet. Om det finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter ett förbud att bege sig utomlands, har han inte rätt att återfå passet. En motsvarande omprövning skall ske, om förbud att utfärda pass har meddelats,

9  § Om gäldenären undandrar sig att fullgöra vad som åligger honom enligt 2, 3, 5 eller 6 § eller överträder ett reseförbud enligt 6 §, kan han efter omständigheterna antingen hämtas eller häktas. Detsamma gäller om det finns skäl att befara att gäldenären kommer att undandra sig en skyldig­het eller överträda ett förbud som här har angetts.

Om nägon annan än gäldenären undandrar sig att fullgöra edgång som har förelagts honom enligt 5 §, kan han efter omständigheterna föreläggas vite, hämtas eller häktas.

Häktning i de fall som avses i första och andra styckena får ske endast om det finns synnerliga skäl fill det. Har gäldenären överträtt ett reseför­bud enligt 6 §, skall han dock häktas om det inte är uppenbart att det är onödigt.

Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.

10 § Frågor om åtgärder enligt 9 § eller om utdömande av förelagt vite
prövas av rätten på begäran av förvaltaren eller fillsynsmyndigheten.

Innan rätten beslutar i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätten ge den som avses med åtgärden, förvaltaren och tillsynsmyndigheten till­fälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse.

Begärs någon häktad, skall rätten på yrkande förordna biträde åt honom,
om det inte är uppenbart att sådant inte behövs. Biträdet har rätt till
ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. Rätten kan ålägga          54

 

den som häktningsyrkandet riktas mot att såsom förlorande part helt eller     LU 1986/87: 32
delvis ersätta statens kostnader för biträdet. Ogillas häktningsyrkandet       Bilaga 1

och beror detta på att sökanden inte har haft godtagbara skäl för yrkandet, skall sökanden ersätta statens kostnader för biträdet,

11        § Rätten får hålla förhandling för att pröva en fråga som avses i 10 §,
Har häktning begärts, skall förhandling hällas, om det inte är fara i dröjs­
mål.

Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om möj­ligt, den som avses med åtgärden kallas. Den sistnämndes kallelse skall delges. Han får hämtas till förhandlingen, om det finns skäl till det. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antas att han har avvikit eller på annat sätt håller sig undan, hindrar hans utevaro inte att yrkandet prövas.

Har rätten beslutat om häktning av någon som inte var närvarande vid rätten, skall, så snart beslutet har verkställts, anmälan om detta göras hos rätten. När en sådan anmälan har gjorts, skall förhandling i, häktningsfrå­gan hällas snarast och senast fyra dagar efter det att häktningsbeslutet verkställdes.

Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Finns det inte längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att den häktade skall friges. Ingen får under konkursen hållas häktad längre tid än tre månader,

12  § Om någon är häktad med stöd av 2 kap. 12 §, skall rätten i samband med konkursbeslutet pröva om denne fortfarande skall vara häktad. Före­ligger skäl ull häktning enligt 9 §, skall häktningen bestå. Vid tillämpning av 11 § fjärde stycket inräknas även tid under vilken gäldenären hållits häktad med stöd av 2 kap, 12 §,

13  § Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas 2 § första stycket, 6-8 §§ samt 9 § första, tredje och fjärde styckena även på en styrelseleda­mot, en verkställande direktör, en bolagsman och en likvidator som har avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursansökning­en kom in till tingsrätten.

Ersättning för inställelse

14        § Om gäldenären är i behov av det, är han berättigad till skälig ersätt­
ning av konkursboet för resa och uppehälle inom landet, när han till följd

av bestämmelserna i 2-5 §§ inställer sig hos rätten eller någon annanstans.         ,

Vad som har sagts nu gäller även för en sådan person som avses i 13 §,

Har ett yrkande enligt 5 § andra stycket riktats mot någon annan än den som avses i 13 §, är han berättigad till skälig ersättning av boet för instäl­lelse enligt 5 § tredje eller Qärde stycket.

Beslut om ersättning meddelas av rätten.

7 kap. Förvaltning och tillsyn

Förvaltare

1 §    En förvaltare skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdra­
get kräver, ha borgenärernas och tillsynsmyndighetens förtroende samt
även i övrigt vara lämplig för uppdraget.
Den som är anställd vid en domstol får inte vara förvaltare,                                55

 

2 §    Förvaltare utses av rätten.                                                   LU 1986/87: 32
Rätten bestämmer också antalet förvaltare. Flera än en förvaltare får        Bilaga 1

utses endast om det med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet är behövligt att förvaltningen delas eller att den handhas odelad av flera.

Om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses för varje del av förvaltningen; Rätten bestämmer efter vilka grunder delningen skall ske.

3 § Innan rätten utser förvaltare eller fattar beslut om att flera förvaltare
skall finnas, skall tillsynsmyndigheten höras.

Frågor om att utse flera förvaltare eller att dela förvaltningen mellan flera förvaltare tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, förvaltare, en granskningsman eller en borgenär. Tillsynsmyndigheten och förvaltaren skall höras. Rätten får, om det behövs, pröva frågan, vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan har väckts av nägon annan, denne kallas,

4 § Om flera förvaltare handhar förvaltningen odelad, får de endast ge­
mensamt avhända boet någon rättighet eller vidta en åtgärd som kan
medföra en förpliktelse för boet.

Finns det två förvaltare och kan de inte enas beträffande en åtgärd eller ett beslut som enligt denna lag ankommer på dem eller är förvaltarna flera, än två och finns det inte majoritet för en viss mening, skall den mening gälla som tillsynsmyndigheten biträder.

Entledigande av förvaltare m./n.

5 § Om en förvaltare begär att få avgå och visar skäl till det, skall rätten
entlediga honom.

En förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas frän uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en borgenär eller gäldenären.

En förvaltare får inte entledigas utan att tillsynsmyndigheten har hörts. Om nägon annan än förvaltaren själv har begärt att förvaltaren skall entledigas, skall rätten, om det inte av särskilda skäl är onödigt, pröva frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan har väckts av någon annan, denne kallas. Om det är av särskilt intresse att borgenärerna hörs, skall de kallas till förhand­lingen genom kungörelse.

Rätten får, om den finner skäl till det, i avvaktan pä förhandlingen försätta en förvaltare ur tjänstgöring. Innan det sker skall tillsynsmyndig­heten höras. Om en förvaltare försätts ur tjänstgöring, kan rätten utse någon annan att under tiden fullgöra hans åligganden,

6 §   Om en förvaltare entledigas, skall rätten genast utse en ny förvaltare.
Första stycket gäller inte om det finns flera förvaltare och någon av dem

entledigas samt rätten, efter att ha hört tillsynsmyndigheten, finner att det inte är nödvändigt att utse någon annan i den entledigades ställe.

Rådgivare och förlikningsman

7 §   Om rätten av särskilda skäl finner det behövligt, får den, efter att ha

hört tillsynsmyndigheten, uppdra åt en lämplig person att vara rådgivare åt      56

 

förvaltaren vid förvaltningen av boet eller att som förlikningsman biträda     LU 1986/87: 32
rätten med utredning och förlikning i en tvistefråga som har uppkommit        Bilaga 1

genom anmärkning mot en bevakning eller att fullgöra båda dessa upp­gifter.

Den som är anställd vid en domstol får inte vara rådgivare eller förlik­ningsman.

När uppdraget är slutfört skall det genast anmälas fill rätten. Samtidigt skall en redogörelse lämnas för det arbete som uppdraget har medfört.

Rätten skall återkalla uppdraget när anmälan har gjorts eller när det annars finns skäl till återkallelse.

Förvaltarens allmänna åligganden m.m.

8 § Det åligger förvaltaren att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt
och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb
avveckling av boet.

Första stycket hindrar inte att förvaltaren vid avvecklingen av boet beaktar vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen, om det kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas,

9 § Förvaltaren är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet
och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän, gäldenären
eller tillsynsmyndigheten,

10  § I viktigare frågor skall förvaltaren höra tillsynsmyndigheten och särskilt berörda borgenärer, om det inte föreligger hinder mot det. Förval­taren skall i sådana frågor höra även gäldenären, om det lämpligen kan ske,

11  § Om förvaltaren finner det nödvändigt, får han anlita ett sakkunnigt biträde för viss förvaltningsåtgärd.

12  § Förvaltaren skall snarast ta hand öm gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som rör boet. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, skall förvaltaren i det omhändertagna räkenskapsmaterialet på lämpligt sätt ange dagen för omhändertagandet.

Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial rörande gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren i gäldenärens konkurs.

13        § Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna skall boets
tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna
skall det anges i vad mån de avser lön eller pension. Bouppteckningen skall
vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om
de böcker och handlingar som avses i 12 §,

Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyn­digheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträ­det.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till
rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren           57

 

anser att denna är tillförlitlig. 1 så fall skall han snarast anmäla det till     LU 1986/87:32
rätten och tillsynsmyndigheten.                                                               Bilaga 1

Skall bevakningsförfarande äga rum och har nägon bouppteckning ännu inte getts in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I ett bankaktiebolags, en sparbanks eller en central föreningsbanks konkurs skall till bouppteckningen eller borgenärsförteck­ningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbe­lopp med upplupen ränta.

14        § Förvaltaren får, om det behövs, begära handräckning av kronofog­
demyndigheten för att kunna omhänderta eller annars fä tillgång till gälde­
närens bo med de böcker och andra handlingar som rör boet. Detsamma
gäller sådant räkenskapsmaterial som avses i 12 § andra stycket. Krono­
fogdemyndigheten får då genomsöka hus, rum eller förvaringsställen och,
om tillträde behövs till något utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller
ta sig in på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda
tvång i den mån det behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses
befogat med hänsyn fill omständigheterna. Våld mot person får dock
brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och i den mån
det med hänsyn Ull ändamålet med ingripandet kan anses försvarligt,

I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om talan mot utmätning i allmänhet.

15        § Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets
tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat
utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha
inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla

1,    en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2,  en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet,

3,  en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig vinst­utdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,

4,  en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 13 kap, 2 § aktiebolagslagen att upprätta särskild balansräkning kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan utrönas,

5,  en uppgift i förekommande fall om att misstanke om brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller om sådant förfarande som kan föranleda närings­förbud enligt 2 § lagen (1986:436) om näringsförbud har anmälts till åklaga­ren,

6,  en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär sorn är eller under det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts.

Berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkursbeslutet
skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det.
När det finns särskilda omständigheter får rätten medge anstånd med
avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, skall
den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen,      58

 

16                                                                                                            § Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för något brott LU 1986/87:32
som avses i 11 kap, brottsbalken, skall han omedelbart underrätta allmän    Bilaga 1
åklagare om det och ange grunden för misstanken. Detsamma gäller om

gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvalt­ningen kommer fram att gäldenären kan misstänkas för något annat brott av inte ringa beskafienhet som har samband med verksamheten.

Kan det misstänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 4 § lagen (1986:436) om näringsför­bud har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud kan komma i fråga, skall förvaltaren omedelbart undertätta åklagaren om detta och ange grun­den för misstanken,

17        § Förvaltaren skall till sin slutredovisning bifoga en redogörelse för de
åtgärder som han har vidtagit för att efterforska sädan brottslig gärning
som avses i 16 § första stycket och sådant förfarande som avses i andra
stycket samma paragraf samt resultatet av dessa efterforskningar.

Förvaltarens meddsförvattning m.m.

18        § Pengar som flyter in under förvaltningen av ett konkursbo skall
snarast göras räntebärande genom insättning på boets räkning i bank.
Detta behöver dock inte ske i den män medlen behövs till betalning av
löpande utgifter.

Även sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren ha boets medel insatta i bank mot ränta till dess medlen betalas ut enligt 11 kap. Förval­taren skall underrätta tillsynsmyndigheten om i vilken bank medlen står inne,

19        § Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fråga om bokföringsskyl­
dighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god
redovisningssed kräver att bokföringen sker på något annat sätt.

Förvaltaren skall bevara räkenskapsmaterialet under minst tio år frän utgången av det kalenderår då konkursen avslutades, I övrigt tillämpas 22 § bokföringslagen (1976:125),

Första stycket medför inte någon inskränkning i den bokföringsskyl­dighet som kan vara särskilt föreskriven för att möjliggöra kontroll över viss verksamhet.

Beträffande skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och upp­giftsskyldighet och för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.

20        § Om konkursen inte är avslutad då sex månader har förflutit efter
edgångssammanträdet, skall förvaltaren inom en månad därefter till Ull-
synsmyndigheten avlämna en berättelse, i vilken alla de åtgärder som har
vidtagits för att avsluta konkursen skall anges noggrant. Berättelsen skall
innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den gångna perioden
eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshän­
delser. Har pengar under någon del av denna period stått inne i bank, skall
till berättelsen bifogas en av banken bestyrkt uppgift på de insättningar och
uttag som har förekommit.

Senare under konkursen skall förvaltaren inom en månad från utgången av varje sexmånadersperiod avge en sådan berättelse som sägs i första stycket för den senaste perioden. Denna skall även innehålla fullständiga upplysningar om orsakerna till att konkursen inte har avslutats.

Förvaltaren skall snarast skicka en kopia av berättelsen till rätten,                     59

 

21                                                                                                             § Också sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren, så länge LU 1986/87: 32
boets medel är insatta i bank, inom en månad från utgången av varje   Bilaga 1
kalenderår till tillsynsmyndigheten lämna sådana uppgifter som sägs i 20 §

första stycket andra och tredje meningarna. När några medel inte längre finns att lyfta, skall förvaltaren anmäla det till myndigheten

22        § Om det vid konkursens avslutande finns några hinder mot att de
böcker och andra handlingar rörande boet som förvaltaren har tagit hand
om återställs till gäldenären, skall de överlämnas till tillsynsmyndigheten,
om inte förvaltaren anser att han bör bevara dem. Handlingarna skall
bevaras i enlighet med vad som i varje särskilt fall gäller om arkivering.

Redovisning av medel tdl tredje man

23        § Särskilda bestämmelser finns om en kommittents rätt att, när gäl­
denären såsom kommissionär för kommittentens räkning i eget namn har
ingått avtal, mot tredje man göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet.
Detsamma är fallet i fråga om en kommittents rätt till redovisning för
sådana belopp som flutit in fill kommissionärens konkursbo för sålt gods.

Om gäldenären i något annat fall före konkursbeslutet har sålt någon annans egendom, har den vars egendom sålts rätt att, om betalningen helt eller delvis flutit in till konkursboet efter konkursbeslutet, av förvaltaren få redovisning för vad som har flutit in, I den mån betalningen inte har erlagts av köparen har han dessutom rätt att själv göra fordringsrätten gällande gentemot köparen, om inte köparens rätt därigenom skulle åsidosättas.

Vad som har sagts nu om rätt att få redovisning av förvaltaren skall också gälla om det i något annat fall till konkursboet flyter in medel för vilka gäldenären skulle haft skyldighet att redovisa till annan,

24        § Om gäldenären vid konkursbeslutet innehade redovisningsmedel
som skall vara förbehållna någon annan, skall förvaltaren ta hand om
medlen och sedan redovisa dem tillsammans med den ränta som har
upplupit från dagen för konkursbeslutet. När det gäller att fastställa vad
som sålunda skall tillkomma en redovisningsborgenär, dennes rätt i övrigt i
konkursen samt skyldigheten att svara för kostnad med anledning av
förfarandet, tillämpas vad som i denna lag sägs om borgenär som till
säkerhet för sin fordran har panträtt. Ansvaret för sådan kostnad skall
dock vila på redovisningsborgenären endast i den mån boet annars inte
lämnar tillgång till det betalning av kostnaden.

Tillsynen över förvaltningen

25        § Regeringen utser vissa kronofogdemyndigheter att vara tillsynsmyn­
digheter.

En kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet får, enligt föreskrif­ter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm­mer, förordna en annan kronofogdemyndighet att handlägga tillsynsuppgift i konkursen,

26        § 1 fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller
utöver vad som följer av 11 § förvaltningslagen (1986:223) att den som i
allmänt mäl har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs

gällande i konkursen inte får fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen,              60

 

27 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs på ett LU 1986/87:32
ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra förfall-    Bilaga 1
ningar. Den skall då särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte

fördröjs i onödan. Myndigheten får, när den finner det lämpligt, inventera

konkursboets kassa och övriga tillgångar samt begära redovisning av för-  '   ,

valtaren. Om särskilda omständigheter motiverar det, får myndigheten

utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och

förvaltningen i övrigt,

28 §   Tillsynsmyndigheten skall ha tillgång till de böcker och andra hand­
lingar som rör boet.

Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän eller gäldenären,

29 §   Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag fär inte överklagas i
andra fall än de som avses i 3 kap, 6 §,          '

Granskningsman

30 § Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en granskningsman att med de befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen på borgenärens vägnar. Till granskningsman skall utses den som borgenären föreslår, om han är lämplig.

Granskningsmannen skall ha tillgång till de böcker och andra handlingar som rör boet.

Om borgenären begär det, skall även en ersättare för granskningsman­nen utses! Bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersättaren.

Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör fram­ställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig.

Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.

8 kap. Försäljning av egendom

Inledande bestämmelser

1  § Boets egendom skall säljas så snart det lämpligen kan ske, om inte något annat följer av bestämmelserna i 2-5 §§, 6 § andra stycket, 8 § andra stycket, 14 § samt 12 kap, 1 § tredje stycket,

2  § Har gäldenären drivit en rörelse, får förvaltaren, om det lagligen kan ske, fortsätta rörelsen för konkursboets räkning i den mån det är ändamåls­enligt. Detsamma gäller om förvaltaren sedan rörelsen har lagts ned vill återuppta denna.. Rörelsen får dock fortsättas längre tid än ett år från edgångssammanträdet endast om det finns särskilda skäl för det,

3  § Har gäldenären överklagat konkursbeslutet, får inte mot hans vilja nägon egendom i boet säljas förtän hovrätten har prövat besvären.

Första stycket utgör inte hinder mot

1, sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 7 och 8 §§
samt 2 och 10 §§ i detta kapitel,                                                                          61

 

2,  försäljning av sådan lös egendom som är utsatt för förskämning eller      LU 1986/87: 32 snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård.                             Bilaga 1

3,  försäljning i annat fall av lös egendom, i den mån medel annars skulle saknas till betalning av utgifter för boet,

4 § Om gäldenären ger in ett ackordsförslag, får egendomen i boet inte
säljas innan ackordsfrågan har avgjorts. Vad som nu har sagts utgör inte
hinder mot en försäljning om

1,  den är förenlig med ackordsförslaget,

2,  den föranleds av skäl som sägs i 3 § andra stycket 1 och 2,

3,  den behövs för ändamål som anges i 12 kap, 24 § eller

4,  det finns andra särskilda skäl,

5 § Om en inteckningshavare eller nägon annan borgenär som för sin
fordran har förmånsrätt i viss egendom yrkar att den egendomen skall
säljas genom förvaltarens försorg och om hans rätt till betalning ur egendo­
men har lämnats obestridd eller fastställts genom ett lagakraftvunnet avgö­
rande, får försäljning av egendomen inte uppskjutas. Detta gäller dock inte
i fråga om egendom som behövs för en rörelse under tid då denna fortsätts
med stöd av 2 § och inte heller om förvaltaren anser att anstånd är nödvän­
digt för att förhindra att konkursboet tillfogas avsevärd föriust eller att
genomförandet av ett ackord väsentligt försvåras samt anstånd inte är
oskäligt mot borgenären.

Försäljning av fast egendo/n

6 § Om fast egendom finns i boet, får förvaltaren begära att den säljs exekutivt. Egendomen får ocksä säljas på annat sätt, om förvaltaren anser att det är fördelaktigare för boet.

Har en exekutiv auktion hållits på fast egendom som hör till boet utan att någon försäljning har kommit till stånd, behöver förvaltaren inte vidta ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har någon exekutiv auk­tion inte ägt rum men finns det anledning att anta att en sådan auktion inte kommer att leda till försäljning, behöver förvaltaren inte vidta någon åtgärd för att sälja egendomen, om samtycke till det har lämnats av de borgenärer som i konkursen kan göra gällande fordringar som skall utgå med särskild förmånsrätt ur egendomen.

Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta egendom, skall förvaltaren före bevakningssammanträdet avlämna den behållning som under konkursen uppkommit av egendomen. Behållning som inte avläm­nas före bevakningssammanträdet skall, om egendomen säljs, avlämnas före tillträdesdagen och i annat fall innan utdelning sker i konkursen.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdet anmäla ar­vode, andra kostnader och sådana fordringar som kan göras gällande i konkursen och som bör beaktas vid försäljning av egendomen. När förval­taren gör en anmälan på en borgenärs vägnar, skall han skriftligen under­rätta denne om det.

Försäljning av lös egendom

7 § Försäljning av lös egendom som inte sker genom fortsättande av
gäldenärens rörelse skall ske på auktion eller på annat sätt efter vad
förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet.                                                62

 

Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller nägon annan sär-      LU 1986/87: 32
skild förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på annat sätt än på      Bilaga 1

auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, får egendomen säljas på annat sätt än på auktion, om det är sannolikt att högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten medger det.

Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren genom fond­kommissionär säljer värdepapper, noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, till gällande börs- eller marknadspris eller när det är fräga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse,

8 § När ett fartyg som inte är infört i skeppsregistret eller i motsvarande
utländska register, ett luftfartyg som inte är registrerat, gods i fartyg eller
gods i luftfartyg skall säljas, fär förvaltaren, om egendomen finns inom
landet, begära att den säljs exekutivt.

Uppkommer fråga om att sälja ett registrerat skepp, ett registrerat luft­fartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finns egendomen inom landet, tillämpas 6 § första och andra styckena.

Skall gäldenärens rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg säljas, skall förvaltaren före försäljningen skaffa en särskild inteckningshandling på det belopp som tillkommer gäl­denären, om det inte finns laga hinder mot det. Skall en inteckningshand­ling som innehas av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig säljas, är förvaltaren skyldig att, pm inte gäldenären medger att handlingen får säljas med bibehållen ansvarighet, förse handlingen med en påskrift som befriar gäldenären frän ansvarighet. Något medgivande av gäldenären krävs dock inte, om denne har avvikit eller pä något annat sätt håller sig undan.

Med fartyg likställs i denna lag ett fartyg under byggnad. Vad som sägs om skeppsregistret skall då i stället gälla skeppsbyggnadsregistret.

9 § Bestämmelserna i 6 § Qärde stycket tillämpas även när lös egendom
som tillhör gäldenären skall säljas exekutivt under konkursen. I ett sådant
fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det behövs, i ärendet föra talan
för de borgenärer som har förmänsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen
(1970:979) och skriftligen underrätta sådan borgenär om ett yrkande som
han framställer pä dennes vägnar,

10 § En borgenär som innehar lös egendom med handpanträtt får själv
ombesörja att egendomen säljs på auktion eller, när det är fråga om
värdepapper som är noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses
i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, genom
fondkommissionär ull gällande börs- eller marknadspris. En sådan försälj­
ning får dock inte utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra
veckor efter edgångssammanträdet. Borgenären skall minst en vecka in­
nan han vidtar åtgärd för egendomens försäljning ge förvaltaren tillfälle att
lösa in egendomen. Om det är fråga om ett fartyg eller gods i fartyg eller i
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg, skal! egendomen säl­
jas exekutivt.

Borgenären skall minst tre veckor i förväg underrätta förvaltaren om tid och plats för en auktion som inte hälls i exekutiv ordning.

Har egendomen sålts på annat sätt än exekutivt, skall borgenären för             

förvaltaren redovisa vad som har flutit in.

 

Vill inte borgenären själv sälja egendomen, får förvaltaren ombesöija     LU 1986/87: 32
försäljningen. En inteckning i luftfartyg eller i reservdelar till luftfartyg    Bilaga 1

som har lämnats som pant av den intecknade egendomens ägare får dock inte säljas av förvaltaren. Han fär bara låta sälja den rätt till andel i inteckningen som enligt vad som är särskilt föreskrivet kan fillkomma gäldenären.

Kungörande av auktion i vissa falt

11        § Om konkursboets egetidom skall säljas på auktton genom förvalta­
rens försorg, skall han låta kungöra auktionen på det sätt och inom den tid
som föreskrivs för kungörande av exekutiv auktion på sådan egendom som
det är fråga om. Kungörelsen behöver dock inte i något fall införas i Post-
och Inrikes Tidningar.

Första stycket tillämpas också beträffande en auktion som eriligt 10 § ombesörjs av en borgenär.

12        § Förvaltaren får kungöra en av honom utsatt auktion i mindre ut­
sträckning än som följer av 11 § första stycket, om han anser att det är
fillräckligt. Detta gäller dock inte i fråga om kungörande av

1, auktion på fast egendom, registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller
intecknade reservdelar till luftfartyg, om inte gäldenären samtycker till
det,

2. auktion på nägon annan lös egendom i vilken en borgenär har panträtt
eller någon annan särskild förmänsrätt, om inte borgenären samtycker till
det.

Sådant samtycke av gäldenären som sägs i första stycket 1 krävs inte, om gäldenären har avvikit eller på något annat sätt håller sig undan,

13 § Förvaltaren bör i god tid före en av honom utsatt auktion pä lös
egendom särskilt underrätta varje känd borgenär som har panträtt eller
någon annan särskild förmånsrätt i egendomen om auktionen.

I/idrivning av fordringar

14 § Förvaltaren skall sä snart det lämpligen kan ske vidta åtgärder för att driva in utestående fordringar. Kan en fordran inte drivas in inom rimlig tid, får den säljas som annan lös egendom.

9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet

Bevakning

1  § Rätten får efter framställning från förvaltaren besluta att bevaknings­förfarande skall äga rum i konkursen. Bevakning bör äga rum, om fordring­ar utan förmänsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen,

2  § Beslutar rätten att bevakningsförfarande skall äga rum, skall rätten bestämma inom vilken tid bevakning skall ske. Tiden för bevakning skall utgöra minst fyra och högst tio veckor från dagen för beslutet att anordna bevakningsförfarandet.                                                                                         64

 

3 §   Rätten skall genast kungöra vad som har beslutats enligt 1 och 2 §§,        LU 1986/87: 32

Bilaga 1

4 §    En borgenär skall inom den tid som har bestämts för bevakning av     .
fordringar skriftligen hos rätten anmäla sin fordran och den förmånsrätt
han vill göra gällande. Undantag från denna skyldighet följer dock av

4 kap. 21 §, 5 kap, 8 § och 17 § andra stycket samt 5 § i detta kapitel.

Att en fordran som omfattas av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs i vissa fall bevakas genom förvaltaren följer av den lagen,

5 § En borgenär söm till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller
lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur
den pantsatta egendomen.

En borgenär som har en fordran hos ett bankaktiebolag, en sparbank eller en central föreningsbank på grund av en insättning på räkning behö­ver inte bevaka sin fordran i kreditinstitutets konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap, 13 § fjärde stycket,

6 § I bevakningsinlagan skall fordringens belopp anges, om det är möj­
ligt. Grunden för fordringen skall framgå tydligt. Om förmånsrätt yrkas,
skall borgenären också tydligt ange grunden för den. Inlagan skall vara
egenhändigt undertecknad av borgenären eller borgenärens ombud.

Vid bevakningsinlagan skall borgenären i original eller bestyrkt kopia bifoga de handlingar som han vill åberopa fill stöd för sitt anspråk.

Bevakningsinlagan och de handlingar som har bifogats denna skall ges in i två exemplar,

7 § Genast efter bevakningstidens utgång skall rätten överlämna det ena
exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren.

Förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar som har bevakats. För vaije fordran anges dess belopp och, om förmåns­rätt har yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i förmånsrättsordningen som fordringen får enligt borgenärens yrkande. Kopior av förteckningen skall skickas till rätten och tillsynsmyndigheten.

Anmärkning

8 § När rätten beslutar att bevakning skall äga rum, skall rätten samti­
digt, efter samråd med förvaltaren, bestämma

1.  den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningarna,

2.  var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall hål­las tillgängliga för granskning,

3. tidpunkten för det förlikningssammanträde som skall hällas inför
rätten om anmärkningar framställs.

Om det visar sig vara lämpligare, får ett beslut enligt första stycket fattas senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst tvä och högst fyra veckor räknat från bevakningstidens utgång. Om det behövs med hänsyn till förhållandena i konkursen, får en längre anmärkningstid fast­ställas, Föriikningssammanträdet får inte hållas tidigare än två eller senare än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.

Underrättelser om vad rätten har bestämt enligt denna paragraf skall
tillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer
som har bevakat fordringar i konkursen.                                               65

5    Riksdagen 1986/87. 8 saml. Nr 32

 

9 §    Förvaltaren skall granska bevakningshandlingarna och, om han fin-      LU 1986/87: 32
ner anledning till anmärkning mot något yrkande om betalnings- eller      Bilaga 1
förmånsrätt, skriftligen anmäla det till rätten inom den tid som har be­
stämts enligt 8 § första stycket 1, I anmärkningsskriften skall grunden för
anmärkningen anges tydligt. Skriften skall vara egenhändigt undertecknad

av förvaltaren eller dennes ombud.

Även en borgenär som har bevakat en fordran i konkursen och gäldenä­ren får framställa anmärkning mot en bevakning. En sådan anmärkning skall framställas inom den tid och på det sätt som anges i första stycket.

Anmärkningsskriften och de handlingar som åberopas till stöd för an­märkningen skall ges in i två exemplar,

10   § Om en anmärkning görs av nägon av dem som har rätt till det, gäller den också för de andra, även om de inte har tagit del i anmärkningen,

11   § Den som har rätt att framställa anmärkning mot en bevakning fär efter anmärkningstidens utgång fill stöd för en gjord anmärkning åberopa även en annan omständighet än sädan som har angetts i anmärkningsskrif­ten. Efter förlikningssammanträdet får dock en ny omständighet som inne­bär att gmnden för anmärkningen ändras åberopas endast om omständig­heten varken var eller borde ha varit känd för den anmärkningsberättigade eller om det i övrigt finns särskilda skäl för att ändå tillåta att omständighe­ten åberopas.

Om en ny omständighet åberopas i ett annat sammanhang än vid förlik­ningssammanträdet eller vid en förhandling, gäller i fråga om formen för åberopandet vad som föreskrivs om anmärkning i 9 § första stycket,

12 § En borgenär får den betalnings- och förmånsrätt som han har yrkat i
sin bevakning, om det inte på rätt sätt och i rätt tid har framställts någon
anmärkning mot den. Att anmärkning inte har framställts hindrar dock inte
att talan om återvinning väcks vid domstol.

Har ett yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, får det inte gå ut över dem som enligt lag har företräde till betalning ur viss egendom. Ett yrkande om förmånsrätt som inte avser någon i lag föreskriven förmånsrätt är utan verkan, även om nägon anmärkning inte har framställts mot yrkan­det.

Tvist angående en bevakad fordran

13 § Tvistefrågor som har uppkommit genom framställda anmärkningar och som inte har förlikts skall handläggas vid ett förlikningssammanträde inför rätten. Vid detta får förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra talan. Till sammanträdet skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevak­ningar anmärkningar riktats och de som framställt anmärkningarna kallas.

Förvaltaren skall närvara vid sammanträdet. Att han uteblir hindrar dock inte att sammanträdet genomförs. Tillsynsmyndigheten har rätt att delta vid sammanträdet.

Rätten skall vid sammanträdet utreda tvistefrågorna och söka åstadkom­
ma förlikning. De närvarande som har rätt att föra talan får med bindande
verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller
inskränks eller uppdra åt förvaltaren att ingå förlikning med en borgenär
mot vars bevakning en anmärkning har gjorts. Är både en borgenär och en
borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för bor-    66

 

genärens fordran närvarande och kan de inte enas, gäller borgenärens      LU 1986/87:32
mening om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet       Bilaga 1

för fordringen,                                                                      ,

14  § Beslut enligt 13 § tredje stycket får överklagas av den som enligt 13 § första stycket är taleberättigad, om han anser att beslutet inte har tillkommit på lagligt sätt. Beslutet överklagas genom besvär till hovrätten inom tvä veckor från dagen för beslutet. Om inte hovrätten förordnar annat, skall beslutet gälla omedelbart,

15  § Tvistefrågor som inte har blivit förlikta skall prövas av rätten vid en förhandling. Rätten skall, vid förlikningssammanträdet förbereda de åter­stående tvistefrågorna så att de kan behandlas slutligt vid förhandlingen.

Förhandlingen skall om möjligt hållas i omedelbar anslutning till förlik­ningssammanträdet. Om det inte sker, skall rätten sätta ut förhandlingen ' till en dag inom fyra veckor efter sammanträdet eller, om det finns särskil­da skäl för det, senare dag. Till en sådan förhandling skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningarna riktats och de som framställt anmärkningarna kallas,

16      § Tvistefrågor angående fordringar som har bevakats skall prövas
snarast och om möjligt avgöras på en gäng. Kräver vissa fordringar längre
tid för att utredas och prövas, skall rätten besluta särskilt över de tvistefrå­
gor som kan avgöras tidigare. Beror någon borgenärs anspråk på prövning­
en i en särskild rättegång, får det inte fördröja avgörandet, I sådant fall
skall rätten fastställa hans rätt i konkursen för det belopp som kan bli
bestämt genom dom i den rättegången.

Har ett ackordsförslag tagits upp, får rättens prövning av en tvistefråga skjutas upp till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det är ändamålsenligt,

17  § Förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en fordran får inte ingås på något annat sätt än som sägs i 13 §, om inte alla vars rätt är beroende av förlikningen samtycker till det,

18  § Om ett beslut varigenom en anmärkning mot en fordran har ogillats ändras av högre rätt, gäller det även för dem som inte har sökt ändring i beslutet.

19  § Genom ett beslut i en tvist angående en bevakad fordran avgörs endast vilken rätt som tillkommer fordringen i konkursen.

Efterbevakning

20 § Om bevakningsförfarande har ägt mm, får en borgenär som efter bevakningstideris utgång vill anmäla en fordran eller yrka förmånsrätt skriftligen göra det på det sätt som föreskrivs i 6 §.

Som ersättning för de kostnader för kungörelse, kallelser och undertät­
telser som föranleds av efterbevakningen skall borgenären till staten i
förskott erlägga en avgift motsvarande tre procent av basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,                                                67

 

21                                                                                       §   När en.fordran har efterbevakats, skall rätten så snart som avgiften      LU 1986/87: 32
enligt 20 § andra stycket har betalts överlämna det ena exemplaret av  Bilaga 1
bevakningshandlingarna till förvaltaren och, efter samråd med denne, be­
stämma

1,  den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningen,

2,     var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall hål­
las tillgängliga för granskning,

3, tidpunkten för det förlikningssammanträde som skall hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.

Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst två och högst fem veckor räknat från den dag då avgiften enligt 20 § andra stycket betalades. Förlikningssammanträdet inför rätten skall hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens utgång.

Underrättelser om att en fordran har efterbevakats, och vad rätten har bestämt enligt första stycket skall tillställas förvaltaren, tillsynsmyndighe­ten, gäldenären samt de borgenärer som har bevakat fordringar i konkur­sen,

22      §    Utöver bestämmelserna i 20 och 21 §§ gäller beträffande efterbe­
vakning i tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevakning.

Om flera efterbevakningar har gjorts, skall de om möjligt handläggas gemensamt.

10 kap. Avskrivning av konkurs

1  §   Om rätten efter att ha hört förvaltaren finner att konkursboets till­gångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskost-, nåder och andra skulder som boet har ådragit sig, skall rätten besluta om avskrivning av konkursen.

2  § Konkursen får inte avskrivas enligt 1 § förrän bouppteckningen har beedigats och förvaltaren här fullgjort vad som åligger honom enligt 7 kap. 15 §,

Om det finns något hinder mot att bouppteékningsed avläggs av gäldenä­ren eller någon annan inom skälig tid och om det saknas anledning att anta att det genom edgången skulle visa sig att tillgångar finns till betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, får kon­kursen avskrivas trots att edgången inte har fullgjorts.

3 § Om någon fordran inte görs gällande och inte heller kan antas komma att göras gällande, skall rätten efter anmälan av förvaltaren'genast besluta om avskrivning av konkursen. Om rätten har beslutat att bevakningsförfa­rande skall äga rum, får konkursen avskrivas först efter bevakningstidens utgång.

4 §    Om det återstår tillgångar i boet när förvaltaren har betalt konkurs­kostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, skall han

1, om det i fall som avses i 1 § står klart hur kvarvarande tillgångar skall
fördelas och om tillsynsmyndigheten medger det, tillställa berättigad bor­
genär vad som tillkommer denne,

2,   i övriga fall återställa egendomen fill gäldenären,                               68

 

5 §   Om ny tillgång blir känd efter det att konkursen har avskrivits enligt      LU 1986/87: 32
1 §, skall 11 kap, 19-21 §§ gälla i tillämpliga delar.                                  Bilaga 1

11 kap. Utdelning

Inledande bestämmelser

1  § Om konkursen inte avskrivs, skall boets pengar, i den mån medlen inte går åt till betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, delas ut till borgenärerna i den ordning som föreskrivs i detta kapitel. Utdelningen skall äga rum i enlighet med den rätt till betalning som tillkommer borgenärerna.

2  § Utdelning skall.ske så snart som all tillgänglig egendom har förvand­lats till pengar. Om egendom i sådana fall som avses i 8 kap, 6 § andra stycket eller 8 § andra stycket inte har blivit såld, utgör det inte hinder för utdelning. Har bevakningsförfarande ägt mm, får utdelning inte ske förtän den enligt 9 kap. 8 § bestämda anmärkningstiden har gått ut och, om anmärkning har framställts, förlikningssammanträde har hållits.

3  § När ett ackordsförslag är under prövning, fär förvaltaren vänta med utdelning till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det.motiveras av försla­get.

Utdelningsförfarandet

4 § När utdelning skall ske, skall förvaltaren upprätta ett förslag till
utdelning. Förvaltaren skall då beakta alla de fordringar och förmånsrätter
som dittills har bevakats eller efterbevakats i konkursen eller, när bevak­
ning inte har behövts, de fordringar och förmånsrätter som dittills har
gjorts gällande eller annars är kända för förvaltaren.

Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange

1. beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelningen skall
beräknas,

2.  den förmånsrätt som följer med fordringen och

3.  den utdelning som belöper på fordringen,

I förslaget skall också anges om det föreligger någori sådan omständighet som enligt \10 § andra eller tredje stycket medför inskränkning i borgenä­rens rätt att lyfta den utdelning som belöper på fordringen eller om det har betalts ut medel i förskott.

Till förslaget skall bifogas en redogörelse för förvaltningen av den egen­dom för vilken medel avsedda till utdelning har flutit in. Av redogörelsen skall framgå hur mycket som genom försäljning eller på annat sätt har flutit in för egendomen samt, om inte hela detta belopp enligt förslaget delas ut, för vilka andra ändamål återstoden har tagits i anspråk. Om medel som delas ut har flutit in för egendom vari särskild förmånsrätt har funnits, skall uppgifterna lämnas särskilt för den egendomeri.

5 § När ett utdelningsförslag har upprättats, skall förvaltaren genast skic­
ka förslaget med bifogad förvaltningsredogörelse till rätten och tillsyns­
myndigheten,              ■                                                                                        69

 

6 § Rätten skall kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats, så snart LU 1986/87: 32
det utlåtande som tillsynsmyndigheten enligt 13 kap. 5 § skall avge över          Bilaga 1
förvaltarens slutredovisning har kommit in till rätten.

Utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen skall hållas tillgängliga hos rätten och tillsynsmyndigheten för den som vill ta del av handlingarna. En uppgift om detta skall tas in i kungörelsen.

Den som vill framställa invändning mot utdelningsförslaget skall göra det hos rätten senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörel­sen. Denna dag skall bestämmas sä att tre veckor förflyter från den tidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar,

7 § När tiden för invändning har gått ut, skall rätten fastställa utdelningen
i konkursen i enlighet med utdelningsförslaget, om det inte genom invänd­
ning eller pä något annat sätt framgår att fel eller brist som inverkar på
någons rätt föreligger.

Om en fordran eller en förmånsrätt irite har bevakats eller efterbevakats senast då utdelningsförslaget upprättades, fastän bevakningsskyldighet har förelegat, är en invändning att fordringen eller förmänsrätten borde ha tagits upp i utdelningsförslaget utan verkan.

Om rätten finner att utdelning inte bör fastställas enligt förslaget, skall rätten antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa det sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet till förvaltaren. Att ett nytt utdelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skäl till det. Om kungörelse infe utfärdas, skall de borgenärer som berörs av ändringarna i utdelningsförslaget undertättas om det. I sådant fall skall invändning mot förslaget framställas inom tre veckor från dagen efter den dä underrättelserna sändes ut. Slutdagen skall anges i undertättelsen.

8 § Om rätten anser att det finns anledning att inte fastställa utdelning
enligt förslaget, skall den genom underrättelser bereda förvaltaren och den
för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel tillfälle att yttra sig,
om det inte är uppenbart obehövligt. Den som har framställt invändning
mot utdelningsförslaget skall få tillfälle att ta del av ett yttrande, om det
inte är obehövligt.

Rätten får hålla förhandling för att pröva en fråga om att fastställa utdelningsförslaget. Förhandling skall hällas, om det begärs av den som har framställt invändning mot förslaget, den för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel eller, i fråga om återvinning, förvaltaren. Till förhandlingen skall nu nämnda personer alltid kallas.

Utbetalning av utdelningsmedel

9 § När beslutet att fastställa utdelningen och beslut att bestämma ar­
vode till förvaltaren har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast till bor­
genärerna skicka de medel som tillkommer dem, om inte hinder mot
utbetalning enligt 10 § andra eller tredje stycket föreligger.

Har förvaltaren skickat medlen till en borgenär under dennes senast kända adress, behöver förvaltaren inte vidta någon ytterligare åtgärd för att verkställa betalningen. När medlen har skickats till borgenärerna, skall förvaltaren anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten,

10      §    Innan besluten att fastställa utdelning och att bestämma arvode till

förvaltaren har vunnit laga kraft, får medel som tillagts en borgenär betalas      70

 

ut endast om borgenären ställer säkerhet. Har tiden för överklagande av      LU 1986/87: 32
besluten löpt ut, får dock, utan att säkerhet ställs, utbetalning ske till   Bilaga 1

borgenär som inte till sin nackdel berörs av besvär som anförts mot något av besluten.

Är en fordran beroende av något sådant villkor som avses i 5 kap, 10 §, får utdelningen för fordringen inte betalas ut förtän villkoret uppfyllts. Detsamma gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har fastställts av domstol. När fordringen har fastställts men innan fastställelsebeslutet har vunnit laga kraft, får medlen betalas ut endast om borgenären ställer säkerhet.

Om bevakningsförfarande har ägt rum, får utdelning för en fordran som har efterbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot efterbevakningen.

Om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig att till konkursboet betala tillbaka vad han har fått, skall han betala ränta på beloppet. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då medlen betalades ut till och med den dag då skyldigheten att återbära medlen inträder och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter,

11      § Säkerhet enligt 10 § skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall
ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer
gemensamt, vara solidarisk.

Om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut skall ställa säker­het, får förvaltaren godta en utfästelse av institutet att infria den förpliktel­se som säkerheten skall avse.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

12      § En borgenär förlorar sin rätt till utdelning, om han inte gör anspråk
på medlen inom två år räknat från

1.  dagen då beslutet att fastställa utdelningen vann laga kraft, eller

2.  den senare dag då borgenären blev berättigad att lyfta medlen utan att ställa säkerhet.

De medel som borgenär har förlorat sin rätt till skall fördelas mellan de borgenärer som har bevarat sin rätt och i andra hand överlämnas till gäldenären.

13      § När medel som har tillagts en borgenär i ett förslag till utdelning
betalas ut, har borgenären rätt också till den ränta som har upplupit på
medlen från den dag då utdelningsförslaget upprättades.

Förskottsbetalning

14      § Innan utdelning äger rum, får förvaltaren självmant eller på begäran
av en borgenär betala ut utdelningsmedel i förskott i enlighet med vad som
föreskrivs i 15 §,

Även om en borgenär har fått betalt i förskott för sin fordran, skall den tas upp i utdelningsförslaget,

15      § Förskottsbetalning skall utgå för en fordran med förmånsrätt, om
det lämpligen kan ske.

Förskottsbetalning skall utgå för en fordran utan förmånsrätt, om det är    71

 

uppenbart att tillgångarna räcker till betalning av tio procent av sådana     LU 1986/87: 32
fordringar och det inte finns särskilda skäl mot det.                                Bilaga 1

Förskottsbetalning för en fordran utgår endast i den mån det kan antas att utdelning kommer att belöpa på denna. Är fordringen beroende av villkor eller tvistig, får förskott inte betalas ut. När bevakningsskyldighet föreligger, får förskottsbetalning ske endast fill en borgenär som har beva­kat sin fordran i konkursen,

16        § Har en borgenär begärt förskottsbetalning, kan förvaltaren kräva att
borgenären ställer säkerhet för att medlen återbetalas, om det visar sig att
borgenären saknar rätt att behålla vad som betalas fill honom, I fråga om
sådan säkerhet gäller 11 §,

Vad som föreskrivs i 10 § fjärde stycket om skyldighet att betala ränta skall tillämpas även vid återbetalning av medel som har betalts ut i för­skott,

17        § Om förvaltaren vägrar förskottsbetalning med begärt belopp, får
borgenären hänskjuta frågan till rättens prövning.

När en konkurs anses avslutad m.m.

18        §    En konkurs anses avslutad när tingsrätten har fastställt utdelning
enligt 7 §. Detta gäller även om en tvist angående en fordran som har gjorts
gällande i konkursen eller en fråga om underhåll åt gäldenären ännu inte är .
slutligt avgjord eller någon ytterligare tillgång till följd av rättegång eller på
något annat sätt senare kan komma att filiföras konkursboet.

Även om konkursen är avslutad, får ett ackordsförslag som har getts in fidigare prövas enligt 12 kap.

Efterutddtiing

19  § Blir medel tillgängliga för utdelning efter det att utdelningsförslag enligt 4 § har upprättats, skall förvaltaren dela ut dem till borgenärerna.

20  § Om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall ett förslag till efterutdelning upprättas. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i detta kapitel om utdelning, utbetalning av utdelningsmedel och förskottsbetal­ning.

I förslaget fill efterutdelning kan utdelning beräknas även för en fordran som har blivit känd efter det att utdelningförslag enligt 4 § upprättades. En fordran får beaktas utan bevakning trots att bevakningsförfarande förut har varit anordnat i konkursen. Har så inte varit fallet, får rätten emellertid besluta om bevakningsförfarande inför eftemtdelningen.

Av nytillkomna medel skall en borgenär för en fordran som inte har tagits upp i utdelningsförslag enligt 4 § först så långt medlen räcker filldelas så mycket som skulle ha tillagts fordringen, om denna hade beaktats i utdelningsförslaget. Därefter får han tillsammans med övriga borgenärer ta del i vad som kan återstå.

21 § Om förvaltaren anser att de nytillkomna medlen kan fördelas utan
att förslag till efterutdelning upprättas och om tillsynsmyndigheten medger

det, får han dela ut medlen till berätugade borgenärer utan att föreskrifter-       72

 

na i det föregående i detta kapitel iakttas. För utbetalningen gäller dock 9 §      LU 1986/87: 32
andra stycket. En borgenär föriorar sin rätt fill utdelning, om han inte gör         Bilaga 1

anspråk på medlen inom två är räknat från det att förvaltaren har anmält till rätten att han har skickat medlen till borgenären.

Första stycket fillämpas också för det fall att det finns skäl att upprätta ett utdelningsförslag men medlen inte förslår fill betalning av de därmed förenade kostnaderna.

Viss anmälningsskyldighet m.m.

22 § Om utdelning eller efterutdelning har utfallit på ett företagshypo-teksbrevs belopp, skall förvaltaren anmäla detta till inskrivningsmyndighe­ten. Anmälan skall göras sedan beslutet att fastställa utdelningen eller eftemtdelningen har vunnit laga kraft eller, i fall som avses i 21 §, när utbe­talningen har ägt rum. Tillsammmans med anmälningen skall förvaltaren sända in utdelningsförslaget eller någon annan handling som visar fördel­ningen.

När inteckningsborgenären lyfter betalning, skall detta antecknas på hypoteksbrevet.

12 kap. Ackord i konkurs m.m.

Frivillig uppgörelse

1 § Visar gäldenären att han har kommit överens om betalningen av sina
skulder eller på annat sätt träffat uppgörelse med de borgenärer vars
fordringar har bevakats eller, när bevakning inte behövs, vars fordringar är
kända för förvaltaren, skall rätten på ansökan av gäldenären besluta om
nedläggning av konkursen. Innan beslut meddelas skall förvaltaren höras.

Om bevakningsförfarande äger mm, får beslut om att lägga ned konkur­sen inte meddelas före bevakningstidens utgång.

Rätten kan förordna att boets egendom inte får säljas innan ansökningen har prövats, om egendomen inte behöver säljas av någon sådan anledning som avses i 8 kap, 3 § andra stycket 2 och 3,

2 §    Ett beslut att lägga ned konkursen skall kungöras.

Innan egendomen i boet återställs till gäldenären, skall konkurskpstna-derna och andra skulder som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen. . Är någon kostnad eller skuld tvisfig, skall förvaltaren sätta in behövliga medel fill betalning av kostnaden eller skulden i den bank som parterna enas om. Räntan skall tillkomma den som slufiigen blir berättigad till medlen.

Ackordsförslag m.m.

3  §    Reglerna i 4-28 §§ om ackord är tillämpliga endast i en konkurs i vilken det har beslutats att bevakningsförfarande skall äga rum,

4  §   Om gäldenären vill bjuda ackord, skall han fillställa rätten ett ack­ordsförslag. I förslaget skall anges

 

1.  hur mycket gäldenären bjuder i betalning,

2.  när betalningen skall ske,

3.  om säkerhet har ställts för ackordet och vari säkerheten i så fall

består.                                                                                      -     73

 

5 § Ett ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som LU 1986/87: 32
enligt 11 § har rätt att rösta om förslaget sätts ned och betalas på närmare    Bilaga 1
angivet sätt. Ackordet skall ge likaberättigade borgenärer lika rätt och

minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte en lägre ackords­procent godkänns av samfliga kända borgenärer som har bevakat fordran och skulle omfattas av ackordet eller om det finns synnerliga skäl för lägre utdelning. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom ett är efter det att ackordet har fastställts, om inte samtliga nämnda borgenärer godkänner en längre betalningsfid.

Ett ackord får innehålla villkor att borgenärer får full betalning intill ett visst belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. Avvikelser till nackdel för en viss borgenär får också äga rum, om han medger det.

Ett ackord får även avse att gäldenären endast får anstånd med betal­ningen eller annan särskild eftergift. Första och andra styckena gäller i tillämplig utsträckning.

6 § Ett ackordsförslag fär tas upp endast om det kommer in till rätten före
den dag då kungörelsen om utdelningsförslaget i konkursen är införd i
Post- och Inrikes Tidningar eller, när utbyte enligt 15 kap, 2 § sker, före
den dag dä underrättelserna sändes ut.

Om ackordsförslaget har kommit in i rätt tid, skall rätten inhämta yttran­de av förvaltaren huruvida förslaget bör föreläggas borgenärerna. Av­styrker förvaltaren att det sker, får förslaget tas upp endast om rätten finner synnerliga skäl till det,

7 § Möter enligt 4-6 §§ hinder mot att ackordsförslaget tas upp, skall det
avvisas.

Sammanträde för prövning av ackordsförslag

8 § Om ackordsförslaget tas upp, skall borgenärerna genast kallas till ett
sammanträde inför rätten för att pröva förslaget. Innan gäldenären har
avlagt ed enligt 6 kap, 3 §, får kallelse utfärdas endast om det finns
synnerliga skäl för det. Kallelsen till sammanträdet skall kungöras.

Sammanträdet får inte hållas tidigare än tre veckor efter det att ackords­förslaget togs upp och inte heller innan tvistefrågor som har uppkommit genom anmärkningar mot bevakade fordringar har handlagts vid förlik­ningssammanträdet,

9 § Förvaltaren skall snarast till rätten inkomma med yttrande huruvida
han anser att ackordsförslaget bör antas av borgenärerna. Yttrandet skall
hållas tillgängligt för borgenärerna vid sammanträdet för prövning av ack­
ordsförslaget, om det inte har sänts till dem tidigare,

10 § Vid sammanträdet för prövning av ackordsförslaget bör förvaltaren
närvara. Om gäldenären inte kan infinna sig personligen, bör han,skicka ett
ombud.

Förvaltaren skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som
har rätt att rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för
vilka rösträtt får utövas. Har det mot någon av dessa fordringar framställts
anmärkning som inte har prövats eller har, om efterbevakning har skett,     74

 

anmärkningstiden ännu inte gått ut, skall det särskilt anges i förteckningen.      LU 1986/87: 32
Om gäldenären inte har avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, skall anledningen till        Bilaga !

det uppges vid sammanträdet.

11      § Vid omröstning i ackordsfrågan får rösträtt utövas endast för beva­
kade fordringar. En borgenär som kan få täckning för sin fordran genom
kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar dock inte i
omröstningen. Om borgenären helt eller delvis avstår från kvittningsrätten
eller förmånsrätten, deltar han i motsvarande mån. Kan en borgenärs
fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet
av den egendom i vilken borgenären har särskild förmånsrätt hans fordran,
deltar han med återstående del av fordringen.

En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller kan få en fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen i omröstningen.

Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få full betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som därigenom får full betalning.

Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säker­het för sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt,

12      § En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder
mot att borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av
omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall
rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlik­
ning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit
medge att en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt förval­
taren att ingå förlikning med borgenären. Kan förlikning inte träffas, skall
frågan handläggas enligt vad som sägs i 17 § första stycket för bestämman­
de av omröstningens utgång. Har en anmärkning mot någon yrkad fordran
eller förmånsrätt prövats enligt 9 kap, 16 §, skall rättens avgörande dock
tillämpas vid omröstningen i ackordsfrågan, om det inte före omröstningen
visas att avgörandet har ändrats av högre rätt.

Förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en fordran får inte ingås på något annat sätt än som har nämnts nu, om inte alla vars rätt är beroende av förlikningen samtycker fill det.

13 § Om både en borgenär och en borgensman eller nägon annan som fömtom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna i ackordsfrågan, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenä­rens fordran. Kan de inte enas, gäller borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

14 § Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan rättens medgivande. Ett yrkande om detta skall framställas senast vid sammanträ­det och innan omröstningen sker.

Om en ändring i ackordsförslaget medges, får prövningen av ackords­förslaget skjutas upp till ett fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför att förslaget blir sämre för borgenärerna, får pröv­ningen skjutas upp endast om det finns särskilda skäl till det.

Om rätten i något annat fall än som avses i andra stycket, efter att ha hört förvaltaren och de närvarande borgenärerna, anser att det finns sär-

75

 

skilda skäl för att borgenärernas prövning av ackordsförslaget skjuts upp,      LU 1986/87: 32
får rätten besluta om uppskov till ett fortsatt sammanträde inom tre vec-     Bilaea 1

kor.

Borgenärsmajoritet vid ackord m.m.

15 § Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbelop­pen skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsförslaget anses antaget om tre fjärdedelar av de rös­tande har enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.

16 § Anser en borgenär eller gäldenären att ett beslut genom vilket ett ackordsförslag har förkastats av borgenärerna inte har tillkommit på lagligt sätt, får han överklaga beslutet i hovrätten inom två veckor från beslutet, Gäldenären får dock överklaga beslutet endast om hans rätt kan vara beroende av det. Beslutet tillämpas omedelbart, om inte något annat förordnas.

Fastställelse av ackord

17        § Har ett ackordsförslag antagits vid sammanträdet men finns det
enligt 19 § anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prö­
vas av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträ­
det inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenä­
rerna.

Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten fastställa ackordet.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inte längre rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter,

18  § Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att fastställa ackordet, skall rätten vid förhandlingen först pröva anmärkning­arna eller så många av dem att utgången av omröstningen blir densamma vare sig övriga anmärkningar godkänns eller inte:

19  §    Ett ackord får inte fastställas, om

1,      ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat
på ackordsfrågans utgång,

2,  ackordet inte uppfyller de villkor som anges i 5 §,

3,  det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har ägt rum vid ackordet eller

4,  ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.

Även om första stycket inte är tillämpligt får rätten efter omständighe­terna vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har be­stritt fastställelse på grund av att

1, betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inte finns,                            '76

 

2,  ackordet är till skada för borgenärerna eller                      LU 1986/87: 32

3,  ackordet av någon annan särskild anledning inte bör medges.      Bilaga 1 Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är inte förslaget förkastat

av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackords­förslaget och ett sammanträde sättas ut för detta. Ett sådant sammanträde får hållas tidigast tio dagar efter beslutet om vägrad fastställelse. Borgenä­rerna skall kallas till sammanträdet. Kallelsen skall.kungöras.

20 § En förhandling enligt 17 § skall äga rum så snart som möjligt. Till förhandlingen skall förvaltaren, gäldenären och de borgenärer som var närvarande vid sammanträde som avses i 8 § kallas.

Verkan av ackord

21      § Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och
okända, som har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget.

Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp som inte kan tas ut ur egendomen.

En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt tillkvittning som han kan ha enligt 5 kap, 15 och 16 §§,

22  § En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenä­ren svarar för fordringen,

23  § En anmärkning mot en bevakning skall, om förmånsrätt yrkas för den bevakade fordringen, prövas på det sätt som föreskrivs i denna lag även om ackord har kommit till stånd.

24      § Innan egendomen i boet till följd av att ett ackord har fastställts
återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna och andra skulder som
boet har ådragit sig tas ut ur egendomen. Förvaltaren skall dessutom se till
att de borgenärer som har förmånsrätt för sina bevakade fordringar av
egendomen, så långt den räcker, får den betalning som tillkommer dem på
grund av förmånsrätten.

Är någon kostnad eller skuld tvistig, tillämpas 2 § tredje stycket.

25      § När ackord har fastställts, får talan om återvinning inte väckas av
någon borgenär som omfattas av ackordet. Talan som har väckts på
behörigt sätt får trots det prövas.

Vad som vinns genom återvinningstalan och inte behövs för något så­dant ändamål som avses i 24 § skall, sedan kärandens kostnader har ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. En svarande som med anledning av kärandens talan får en fordran mot gäldenären har rätt att på vad han annars skulle ha fått betala avräkna den utdelning som tillkommer honom.

Tillsyn över ackord

26 §   På begäran av en borgenär ;Vars fordran omfattas av ackordet kan

rätten, om det finns skäl till det, förordna förvaltaren eller någon annan     77

 

lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden      LU 1986/87: 32
enligt ackordet. Om det behövs, skall även en ersättare för fillsynsmannen   Bilaga 1

förordnas,

Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de anvisningar som fillsynsmannen lämnar.

Tillsynsmannen skall entledigas av rätten, om det visar sig att han inte är lämplig eller att han av någon annan särskild orsak bör skiljas från uppdra­get.

27 § Arvode till tillsynsmannen och ersättning för de kostnader som uppdraget har medfört skall prövas av rätten, om tillsynsmannen eller gäldenären begär det. Sä länge ackordet inte har fullgjorts, får en sådan begäran framställas också av en borgenär vars fordran omfattas av ackor­det.

Förverkande av ackord

28 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten förklara att den eftergift som genom ackordet har medgetts gälde­nären förfaller, om gäldenären

1, har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har
gynnat någon borgenär i syfte att inverka på ackordsfrågan,

2,  åsidosätter vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller

3,  på något annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackor­det.

Föriikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras förfallen, får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som har gått i borgen för ackordet.

13 kap. Förvaltarens slutredovisning

Avgivande av slutredovisningen

1 § Förvaltaren skall avge slutredovisning för sin förvaltning i enlighet
med vad som föreskrivs i detta kapitel. En förvaltare som avgår innan
konkursen är avslutad skall avge slutredovisning, även om han har haft
hand om förvaltningen tillsammans med andra förvaltare. Har förvaltning­
en varit delad, behöver redovisningen omfatta endast den del av förvalt­
ningen som har ankommit på den avgående förvaltaren ensam.

Om förvaltarens skyldighet att under konkursen redovisa medelsförvalt­ningen m.m, finns det bestämmelser i 7 kap, 18-21 §§,

2 §    Slutredovisning skall avges

1,    om konkursbeslutet hävs av högre rätt,

2,  om förvaltaren avgår före konkursens slut,

3,  om konkursen avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar,

4,  om konkursen avskrivs därför att ingen fordran har gjorts gällande i konkursen,

5,  vid utdelning och vid efterutdelning enligt 11 kap, 20 §,

6,  vid efterutdelning enligt 11 kap, 21 §,

7,  om konkursen läggs ned efter frivillig uppgörelse,

8,  om egendomen i boet återställs till gäldenären till följd av att ackord

har fastställts,                                                                                                      78

 

3 §    Slutredovisningen skall avges till fillsynsmyndigheten. Till slutredo-      LU 1986/87:32,
visningen skall förvaltaren bifoga de handlingar som är av betydelse för       Bilaga 1
kontroll av redovisningen. Förvaltaren skall ge in en kopia av redovisning­
en till rätten. I fall som avses i 2 § 1, 4 och 7 skall en kopia samtidigt lämnas

till gäldenären.

4 § I fall som avses i 2 § 5 skall slutredovisningen avges samtidigt som
utdelningsförslaget ges in till rätten, I övriga i 2 § avsedda fall skall förval­
taren avge redovisningen så snart som möjligt.

Granskning av slutredovisningen

5  § Tillsynsmyndigheten skall i de fall som avses i 2 § 2, 3, 5, 6 och 8 granska slutredovisningen samt i de fall som avses' i 2 § 2, 5 och 8 avge utlåtande över densamma. Tillsynsmyndigheten skall skicka utlåtandet till rätten. Redovisningen och utlåtandet skall hållas tillgängliga hos rätten och tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av handlingarna, ■

6  § I fall som avses i 2 § 5 skall av den kungörelse som rätten utfärdar enligt 11 kap, 6 § framgå att slutredovisningen och utlåtandet är tillgäng­liga för granskning och var handlingarna finns,

I fall som avses i 2 § 2 och 8 skall rätten, när tillsynsmyndigheten har lämnat sitt utlåtande, kungöra att slutredovisningen och utlåtandet har avgetts samt var handlingarna är tillgängliga för granskning,

I de kungörelser som nämns i första och andra styckena skall det anges vad den som vill klandra redovisningen måste göra.

Klander av slutredovisningen

7 § Förvaltarens slutredovisning får klandras av tillsynsmyndigheten och
gäldenären. Även en borgenär får klandra redovisningen, om hans rätt kan
vara beroende av den.

Talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhångig,

I fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 skall talan väckas senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas så att tre månader förflyter från den tidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar, I övriga fall skall talan väckas inom tre månader från den dag då kopian av redovisningen kom in till rätten,

8  § I högsta domstolen för riksskatteverket det allmännas talan i mål som avses i 7 §,

9  § En borgenär som har väckt klandertalan har rätt att av konkursboet få ersättning för sina rättegångskostnader i den mån de täcks av vad som genom rättegången har kommit boet till godo.

14 kap. Konkurskostnader

Allmänna bestämmelser

1 §    Med konkurskostnad avses

1, arvode och kostnadsersättning till förvaltare,                                                  79

 

2,  arvode och kostnadsersättning till en sådan rådgivare eller förliknings-      LU 1986/87: 32 man som har utsetts enligt 7 kap, 7 §,                                                         Bilaga 1

3,  ersättning till ett sakkunnigt biträde som förvaltare har anlitat med stöd av 7 kap. 11 §,   .

4,  ersättning till staten för tillsynen över förvaltningen,

5,  kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande konkursen,

6,  kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser till borgenärerna som utfärdas i konkursen,

7,  ersättning enligt 6 kap,  14 § till gäldenären eller någon annan för inställelse.

Som konkurskostnad anses inte de kostnader för kungörelsen, kallelser och undertättelser som föranleds av efterbevakning,

2  § Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför andra skulder som boet har ådragit sig, I den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, skall de betalas av staten, om inte något annat följer av 3 §,

3  § Om en konkurs har uppstått på ansökan av någon annan borgenär än staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap, 1 §, skall, i den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för dessa, dock högst med ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är flera borgenärer betalningsskyldiga, svarar de solidariskt, I beslutet om avskrivning skall ansvarig borgenär åläggas att betala konkurs­kostnaderna med den angivna begränsningen. Kan kostnaderna inte heller . tas ut av borgenären, skall de betalas av staten.

Förvaltarens arvode

4 § Arvodet till förvaltaren bestäms av rätten. Om det.har utsetts flera
förvaltare, skall särskilt arvode bestämmas för var och en av dem.

Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmei- fastställer taxa som skall fillämpas vid bestämmande av arvode till förvaltaren om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §.

5 § Arvodet skall bestämmas till ett visst belopp i ett för allt,.om inte
enligt 18 § ett särskilt arvode behöver beräknas för egendom som avses
där. Ett sådant särskilt arvode fär bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt
avgörs.

När ett särskilt arvode bestäms för viss egendom, tillämpas de grunder för arvodesberäkningen som anges i 4 §,

6 § Arvodet bestäms efter framställning av förvaltaren. Har det utsetts
flera förvaltare, bör deras arvoden bestämmas på en gång, om det lämpli­
gen kan ske,

I arvodesframställningen skall förvaltaren ange det belopp som han
begär och, om det kan komma i fråga att bestämma ett särskilt arvode för
viss egendom, även det beloppet. Till framställningen skall bifogas en         80

 

redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad      LU 1986/87: 32
räkning, som utvisar det begärda beloppets fördelning på de olika förvalt-    Bilaga 1

ningsåtgärderna. Har förvaltaren anlitat ett sådant biträde som avses i 7 kap, 11 § och har biträdet erhållit gottgörelse eller har förvaltaren tillgo­doförts ersättning för utgifter, skall det anges i redogörelsen.

Om det finns anledning att bestämma ett särskilt arvode för viss egen­dom, skall förvaltaren tillhandahålla rätten en förteckning över de kända rättsägare som har särskild förmänsrätt i egendomen,

7  § Avser en arvodesframställning endast att ett särskilt arvode skall bestämmas för viss egendom, får rätten avgöra om det finns skäl att ta upp yrkandet till prövning innan arvode i övrigt bestäms.

8  § I andra fall än de som avses i 9 §.tredje stycket och 10 § skall rätten, innan arvodesframställningen prövas, inhämta yttrande i arvodesfrågan av tillsynsmyndigheten samt ge gäldenären och de borgenärer som hos rätten har begärt det tillfälle att yttra sig över framställningen inom viss tid, minst två och högst fyra veckor, I fall som sägs i 6 § tredje stycket skall varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att yttra sig över framställningen.

Rätten får hålla förhandling i arvodesfrågan, om den finner skäl till det. Till förhandlingen skall förvaltaren, fillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer som har begärt att få yttra sig över arvodesframställningen kallas, 1 fall som avses i 6 § tredje stycket skall varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen kallas,

9 § I fall då Ungsrätten har att fastställa utdelning eller eftemtdelning i
konkursen skall beslut i arvodesfrågan meddelas samtidigt med beslutet
om fastställelse, när inte något annat följer av 7 §,

Oberoende av om talan har förts mot ett beslut om att fastställa utdel­ning eller efterutdelning får högre rätt som ändrar lägre rätts beslut i arvodesfrågan göra den ändring i beslutet om fastställelse som föranleds därav eller, om det behövs, återförvisa utdelningsfrågan till förvaltaren.

Den domstol som har att pröva en fråga om utdelning eller eftemtdelning får bestämma tilläggsarvode till förvaltaren för arbete i anledning av hand­läggningen av frågan vid domstolen,

10  § Om konkursen avskrivs eller läggs ned eller om konkursbeslutet upphävs eller om efterutdelning enligt 11 kap, 21 § äger rum, skall rätten höra tillsynsmyndigheten innan arvode till förvaltaren bestäms,

11  § En förvaltare får inte lyfta sitt arvode förtän han har avgett slutredo­visningen för sin förvaltning.

Förskott på förvaltarens arvode

12 §    Rätten får tillerkänna förvaltaren skäligt belopp att utgå i förskott innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt med hänsyn till omfattning­en av det arbete som uppdraget har medfört, den tid under vilken konkur­sen har varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga förhållanden. En framställning om förskott skall ange det belopp som begärs och de

6   Riksdagen 1986/87. 8 saml. Nr 32

 

skäl som åberopas för förskottsbetalningen. Till framställningen skall bifo-      LU 1986/87: 32
gas en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört och en uppgift          Bilaga 1

om boets ekonomiska ställning. Rätten skall inhämta yttrande i förskotts­frågan av tillsynsmyndigheten.

Förvaltarens ersättning för kostnader

13  § Förvaltaren får under förvaltningens gång ur konkursboet ta ut medel för att betala de kostnader som uppdraget medför. Uttagen skall anges i förvaltarens slutredovisning,

14  § Avskrivs konkursen enligt 10 kap. 1 §, skall rätten bestämma kost­nadsersättningen till förvaltaren samtidigt som arvodet bestäms. Tillsyns­myndigheten skall höras också över begäran om ersättning för kostnader.

Övriga konkurskostnader

15  § Rätten bestämmer arvodet till en sådan rådgivare eller förliknings­man som har utsetts enligt 7 kap. 7 § efter att ha hört tillsynsmyndigheten och förvaltaren. Härvid tillämpas 4 § andra stycket och 5 §,

16  § Ersättningen till ett sakkunnigt biträde som har anlitats med stöd av 7 kap. 11 § bestäms av förvaltaren,

17  § Ersättningen till staten för tillsynen över förvaltningen utgår enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättningen till staten för sådana konkurskostnader som avses i 1 § första stycket 6 utgår enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom

18 § Av arvodet till förvaltaren eller sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap, 7 § skall, om det i boet finns egendom i vilken särskild förmånsrätt äger rum och i den mån det inverkar på de borgenä­rers rätt som inte har sådan förmånsrätt i egendomen eller på statens ansvar för konkurskostnaderna, den del som avser egendomen i fråga fastställas att betalas ur egendomens avkastning och köpeskilling.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet fillhörig egendom, får inte till skada för någon med samma eller bättre förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling betalas någon annan konkurskostnad än som har sagts i första stycket. Om den särskilda förmånsrätten är sådan som anges i 5 § förmånsrättslagen (1970:979), får dock av egendomen betalas också övriga konkurskostnader, i den mån boet annars inte lämnar tillgång fill det.

Med arvode som sägs i första stycket jämställs vid tillämpningen av
denna paragraf konkursboets kostnader för vård och försäljning av egen­
domen i fråga,                                                                                                       82

 

15 kap. Information om beslut och åtgärder under konkurs           LU 1986/87: 32

Formen för kungörande                                                                            Bllaga 1

1 § Kungörelsen om konkursbeslutet skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och, enligt vad som föreskrivs i 3 § lagen (1977: 654) om kungö­rande i mål och ärenden hos myndighet m. m., i ortstidning.

När ett beslut eller en åtgärd i något annat fall än som sägs i första stycket eller i 8 kap, 11 § skall kungöras enligt denna lag, skall kungörelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som rätten bestämmer.

Utbyte av kungörelse mot skriftliga underrättelser till borgenärerna

2 § I en konkurs vari bevakningsförfarande har ägt mm skall följande kungörelser ersättas med skriftliga underrättelser till borgenärerna, om det saknas anledning att anta att kostnaden för tillkännagivandet med kungö­relse blir lägre eller att kungörelse i övrigt är lämpligare, nämligen

1,  kungörelse med kallelse till förhandling angående entledigande av förvaltare,

2,  kungörelse med information om att ett förslag till utdelning eller efterutdelning har upprättats samt att slutredovisningen och tillsynsmyn­dighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning,

3,  kungörelse av beslut om att lägga ned konkursen på grund av frivillig uppgörelse,

4,  kungörelse med information om att slutredovisningen och tillsyns­myndighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning i fall då förvaltare avgår före konkursens slut.

Om utbyte sker i de fall som anges i första stycket 2, 3 eller 4 skall tid som avses i 11 kap. 6 § tredje stycket, 13 kap. 7 § tredje stycket och 16 kap. 9 § första stycket i stället räknas från dagen efter den då undertät-telserna sändes ut.

Utbyte av underrättelser och kallelser till borgenärerna mot kungörelse

3 § Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket stort, får underrättelser till dessa borgenärer och sådana kallelser fill dem som inte behöver delges ersättas av ett tillkännagivande genom kungörel-

Formenför kallelser och underrättelser m. m.

4 § Skriftliga kallelser och undertättelser enligt denna lag sänds med posten i vanligt brev till mottagaren under hans senaste kända postadress, om inte något annat följer av särskilda föreskrifter om delgivning.

Skall någon enligt en föreskrift i lagen beredas tillfälle att yttra sig i en viss fråga, får delgivning äga rum.

16 kap. Bestämmelser om handläggning och besvär m.m.

Handläggning av konkursärenden

1 § Prövningen av en konkursansökan och handläggningen av konkursen
sker som ett konkursärende hos tingsrätten. Som konkursärende hand­
läggs inte sådan talan enligt denna lag som skall väckas genom stämning,        83

 

2 §    I konkursärenden gäller rättegångsbalkens bestämmelser om tviste-      LU 1986/87: 32
mål i tillämpliga delar, om inte något annat sägs i denna lag. Sker handlägg-            Bilaga 1

ningen vid förhandling, tillämpas bestämmelserna pm huvudförhandling i tvistemål, om inte sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån.

Om den som har kallats till en förhandling uteblir, hindrar det inte att den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs.

Rättens avgörande sker genom beslut,

3§                                   1

En tingsrätt skall vid handläggningen av ett konkursärende bestå av en lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätten bestå av tre lagfarna domare.

Verkställighet av beslut i konkursärenden

4 § Ett beslut om konkurs och om upphävande av ett konkursbeslut går i verkställighet omedelbart. Detsamma gäller andra beslut av rätten under handläggningen av ett konkursärende i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rätten, om inte något annat förordnas eller följer av andra stycket.

Beslut under handläggningen av ett konkursärende går i verkställighet först sedan det har vunnit laga kraft, om beslutet avser

1,    arvode eller kostnadsersättning till förvaltare,

2,  arvode till en sådan rådgivare eller föriikningsman som har utsetts enligt 7 kap, 7 §,

3,  arvode eller kostnadsersättning till en sådan tillsynsman som har utsetts enligt 12 kap, 26 §,   :

4,  utdömande av förelagt vite.

Angående verkställighet av beslut att fastställa utdelning finns det be­stämmelser i 11 kap, 9 och 10 §§,

Överklagande av rättens beslut i konkursärenden m.m.

5 § Varje tingsrättens beslut i ett konkursärende i en fräga som enligt
denna lag skall prövas av rätten får överklagas för sig, om inte något annat
följer av 6 eller 7 §,

Har ett beslut meddelats utan att förhandling har hållits, skall de som beslutet har gått emot genast underrättas om tiden för beslutet, i den mån det med hänsyn till omständigheterna är motiverat. När det är lämpligt, bör i undertättelsen ges besked om utgången av den prövade frågan,

6 § Ett beslut enligt 9 kap, 1 § att bevakning skall äga rum fär inte
överklagas. Inte heller får ett beslut av tingsrätten enligt 11 kap, 7 § tredje
stycket som innefattar äterförvisning av ett utdelningsförslag till förval­
taren överklagas.

Rättens beslut i fråga om utdelning får överklagas endast av den som i
rätt tid har framställt invändning mot utdelningsförslaget eller, om rätten
beslutar fastställa utdelning som avviker frän förslaget, den vars rätt på­
verkas av ändringen. Förvaltaren fär fullfölja talan i en fråga som gäller
återvinning,                                                                                           .84

 

7 §   Mot beslut enligt 12 kap, 18 § med anledning av en framställd an-      LU 1986/87: 32
märkning får talan inte föras.                                                                   Bilaga 1

Mot följande beslut får talan inte föras särskilt, nämligen

1,  beslut i fräga om vägrat återtagande eller om ändring i ett ackordsför­slag enligt 12 kap, 14 §,

2,  beslut enligt 12 kap. 19 § att borgenärerna på nytt skall pröva ackords­frågan,

8 § Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut, om beslutet
rör

1,  utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller del­ning av förvaltningen mellan flera förvaltare,

2,  arvode, kostnadsersättning eller förskott till förvaltare,

3,  reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite,

4,  uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman,

5,  avslag på en framställning om att inleda bevakningsförfarande,

6,  avskrivning av konkurs enligt 10 kap, 1 §,

I de frågor som avses i första stycket förs det allmännas talan i högsta domstolen av riksskatteverket.

9 § Ett sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 § får överklagas genom
besvär i hovrätten. Överklagandet skall ske inom två veckor från den dag
då beslutet meddelades. Är det fråga om ett konkursbeslut eller ett beslut
om nedläggning av en konkurs på grund av frivillig uppgörelse, räknas
dock tiden för överklagande från den dag då kungörelsen om beslutet var
införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, om förbud att utfärda pass samt pm någons häktande eller kvarhållande i häkte får överklagas utan inskränkning till viss tid. Detsamma gäller klagan mot ett beslut på den grunden att förfa­randet onödigt uppehålls genom beslutet,

17 kap. Skadestånd och straff

Skadestånd

1 § En förvaltare skall ersätta de skador som han vid fullgörande av sitt
uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar boet, en konkursbor­
genär eller gäldenären. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt
med hänsyn fill handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständig­
heterna i övrigt.

Skall flera förvaltare ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har betalt i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständig­heterna,

2   § Talan om skadestånd enligt 1 § som inte grundas på brott skall föras genom klander av förvaltarens slutredovisning,

3   §    Om en borgenärs konkursansökan inte bifalls och om borgenären när

han gav in sin ansökan saknade skälig anledning att anta att gäldenären var  85

 

på obestånd, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen      LU 1986/87: 32
kan anses ha orsakats denne genom ansökningen och dess handläggning.        Bilaga 1

Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där ärendet om gäldenärens försättande i konkurs är eller har varit an­hängigt, I detta ärende får sådan talan väckas utan stämning.

Straff m./n.

4  § En gäldenär som i strid mot förbudet i 6 kap. 1 § första stycket driver näringsverksamhet under konkursen döms till böter.

5  § En borgenär som för sin röst vid ett sammanträde i samband med ackord i konkurs har betingat sig någon särskild förmän av gäldenären döms till böter eller fängelse i högst ett år,

6  § Åtal mot en gäldenär för brott som avses i 11 kap, brottsbalken och åtal mot en borgenär för brott som sägs i 5 § får väckas vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhångig,

7  § Allmän åklagare och polismyndighet skall ha tillgång till alla hand­lingar som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvida gäldenären har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande mot sina borgenärer.

 

1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Genom lagen upphävs, med de begränsningar som anges under 2, 3, 5 och 6, konkurslagen (1921:225), lagen (1921:226) om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttas samt lagen (1956:217) om vissa kreditinrätt­ningars konkurs,

2.  Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa före­skrifter sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdoma­ren består rätten av en lagfaren domare. Skall efter ikraftträdandet av den nya lagen en fråga hänskjutas fill rätten enligt 93 § tredje stycket, 108 § fjärde stycket eller 164 § första stycket konkurslagen (1921:225), hand­läggs frågan i den ordning som är föreskriven i den nya lagen för motsva­rande fall,

3.  Är en konkursansökan anhängig vid ikraftträdandet, tillämpas äldre föreskrifter vid prövningen av ansökningen,

4.  Sådana undertättelser med anledning av en konkurs som enligt någon föreskrift i lag eller annan författning ankommer på konkursdomaren skall i stället lämnas av tingsrätten,

5.  I fråga om återvinning av en rättshandling eller åtgärd som avses i 4 kap, 5-9 §§ och som har ägt rum före lagens ikraftträdande gäller 30-34 §§ konkurslagen (1921:225),

6,1 fråga om rätten att göra gällande fordran på lön, arvode eller pension för tiden före lagens ikraftträdande gäller 100 a § konkurslagen (1921:225),

7, Förekommer i lag eller annan författning någon föreskrift om att en
åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdet i       ,     86

 

konkurs eller att en viss rättsverkan skall inträda viss tid efter detta      LU 1986/87:32
sammanträde, skall fristen i stället räknas från edgångssammanträdet.   Bilaga 1

8.   En fordran som har fastställts genom en sädan skiljedom som avses i 12 § lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken skall godtas som stöd för borgenärs behörighet att begära gäldenären i konkurs, om skilje­domen får verkställas enligt första meningen i nämnda paragraf och en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 3 kap, 18 § utsökningsbalken,

9.   Vad som sägs i den nya lagen om registrerat skepp gäller även i fråga om båt som enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändringi sjölagen (1891:35 s,l) är upptagen i skeppsregistret,

10.   Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället
den nya föreskriften.

87

 

2 Förslag till

Lag om ändring i ackordslagen (1970:847)

Härigenom föreskrivs i fråga om ackordslagen (1970:847)'

dels att i 1 och 16 §§ orden "konkurslagen;(1921:225)" skall bytas ut

mot "konkurslagen (1987:000)",

dets att i 5, 7, 8, 26, 29, 32, 33 och 37 §§ ordet "konkursdomaren" i olika

böjningsformer skall bytas ut mot "rätten" i motsvarande form, dels att i 26 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 6, 12, 22, 25, 31, 34, 41, 43 och 45 §§ skall ha följande lydelse.

LU 1986/87: 32 Bilaga 1

 

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) om behörig konkursdo­mare vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om förordnande av god man, ufriks2

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som betingar konkursdomarens be­hörighet, om de ej är kända.

Har ansökan gjorts hos konkurs­domare som icke är behörig, skall han genast sända ansökningshand­lingen till konkursdomare som en­ligt vad handlingarna visar är behö­rig och underrätta gäldenären. An­sökan skall anses gjord, när ansök­ningshandlingen i/iko/n till den förta konkursdomaren.

Framgår ej av ansökningen vem som är behörig konkursdomare el­ler är den eljest bristfällig och efter­kom/ner gäldenären ej föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansök­ningen avvisas.

6§

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 2 kap. I § kon­kurslagen (1987:000) om behörig tingsrätt vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i frä­ga om ansökan om förordnande av god man.

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända.

Har ansökan gjorts hos en tings­rätt som inte är behörig, skall rät­ten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt vad dessa visar är behörig och un­derrätta gäldenären. Ansökan skall anses gjord, när ansökningshand­lingen kom in till den förta tingsrät­ten.

Framgår det inte av ansökningen vilken tingsrätt som är behörig eller är den / något annat avseende så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövningen och följer gäldenären inte ett föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökningen

12 §

I förhandling om offentligt ackord deltager endast borgenärer, vilkas fordringar uppkommit före beslutet om förhandling om offentligt ackord. Borgenär, som kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt, deltager icke i förhandlingen.

Om borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt, deltager han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i vilken borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltager han med återstående del av fordringen.

Senaste lydelse av 16 § 1971:499.

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      LU 1986/87: 32

Innehåller ackordsförslaget bestämmelse att borgenärer som ej har för-      Bilaga 1

månsrätt skall få full betalning intill visst belopp, skall deras fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån.

Borgenär får deltaga i förhandlingen, även om hans fordran ej är förfal­len till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

Bestämmelserna    om    borgenär Med  borgenärer  som   har för-

som har förmånsrätt äger motsva- månsrätt likställs en borgenär sorn

rande tillämp/ting, när borgenär till till säkerhet för sin fordran  har

säkerhet för sin fordran har ägan- gjort förbehåll om återtaganderätt.
derättsförbehåll.

22 §                                                                                  '       ■

Ansökan om förhandling om of-     Ansökan om förhandling om of-

fentligt ackord göres hos den kon-     fentligt ackord görs hos den tings-kiirsdomare   som   förordnat   god     rafr som/tar förordnat god man. man.

Ansökningen skall åtföljas av

1,  ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när denna skall erläggas samt om säkerhet ställts för ackordet och vari den i så fall består,

2,  förteckning över boets tillgångar och skulder, upprättad enligt 23 § tidigast två månader innan ansökan om förhandling om offentligt ackord gjordes,

3,  den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller varit bokförings-   ' skyldig under det sista året innan ansökan om förordnande av god man gjordes,

4,  berättelse av gode mannen som anger boets tillstånd och orsakerna till gäldenärens obestånd samt innehåller översikt över tillgångar och skulder, uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs och upplysning humvida egendom frångått gäldenären under sådana förhållanden att den kan bli föremål för återvinning, huruvida det finns skälig anledning antaga att gäldenären gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall grunden därför samt vilka handelsböcker gäldenären hållit och hur de blivit . förda,

5,  yttrande av gode mannen, humvida han anser att ackordsförslaget bör antagas av borgenärerna,

6,  intyg av gode mannen att borgenärer, som till antalet utgör minst två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femte­delar av dessa fordringars sammanlagda belopp,.förklarat sig anse ackor­det antagbart,

7,  bevis att ackordsförslaget samt gode mannens,berättelse och yttrande sänts till alla borgenärer som upptages i bouppteckningen,

8,  förskott, med belopp som Ko- 8, förskott, med belopp som re­nungen föreskrivit, på kostnaden   geringen föreskriver, på kostnaden för ackordsfrågans handläggning för ackordsfrågans handläggning hos konkursdomaren och rätten hos rätten samt av rätten godkänd samt av konkursdomaren godkänd           säkerhet för vad som inte täcks av säkerhet för vad som ej täckes, av                            förskottet,

förskottet,                                                                                            ■         '

89

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

25 §

LU 1986/87: 32 Bilaga 1

 

Upptages ansökningen, skall gäl­denären inför konkursdo/naren av­lägga bouppteckningsed på tid som konkursdomaren bestämmer, Gäl­denären skall därvid göra de tillägg eller ändringar som han finner på­kallade och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det ej honom veterligen har oriktigt ute­lämnats eller upptagits någon till­gång eller skuld.

När anledning förekom/ner, får konkursdomaren iHlåta gäldenären att avlägga eden inför annan ko/i-kursdomare. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas där han vistas.

Upptas ansökningen, skall gäl­denären inför rätten avlägga boupp­teckningsed på tid som rätten be­stämmer, Gäldenären skall därvid göra de tillägg eller ändringar som han finner påkallade och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är rik­tig, så att det inte enligt hans vet­skap har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld.

När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall avlägga eden inför någon an­nan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas där han vistas:

31 § Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförsla­get.

Anmärkning som framställts mot fordran utgör ej hinder mot röst-tung. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller ej, skall konkursdo­maren vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka/a förlikning /(// stånd. Om alla närvarande medger att anmärkningen förfaller eller i/iskränker den eller uppdrager åt gode mannen att sluta förlikning med borgenären, gäller det även för den som uteblivit. Kan förlikning e/ träffas, skall rätten pröva anmärk­ningen för bestämmande av om­röstningens utgång.

En anmärkning som har fram ställts mot en fordran utgör inte hinder mot att borgenären deltar /ned fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen beroen­de av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid samman­trädet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlikning. De närva­rande får med binda/ide verkan för de/n som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller in­skränks eller uppdra åt gode man­nen att ingå förlikning med borge­nären. Kan förlikning inte träffas, skall frågan handläggas e/digt vad so/n sägs i 34 § första stycket för bestämmande av omröstningens ut­gång.

Förlikning angående framställd anmärkning får ej ingås i annan ordning än som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av förlikningen.

Vid omröstning äger 23 § andra stycket motsvarande tillämpning.

34 §

Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men före­kommer anledning att ackordet på grund av 36 § ej skall fastställas, skall   konkursdomaren   hänskjuta

Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men finns det enligt 36 § anledning att inte fastställa ackordet, skall ackords­frågan prövas vid en förhandting.

90

 

Nuvarande lydelse

ackordsfrågan //// rätten. Det­samma gäller, om det vid borge­närssammanträdet ej kan avgöras om förslaget antagits eller förkas­tats. Föreligger ej falt som nu sagts, skall konkursdomaren fast­ställa ackordet.

Föreslagen lydelse

Detsamma gäller, om det vid bor­genärssammanträdet inte kan avgö­ras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna. Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten faststäl­la ackordet.

LU 1986/87: 32 Bilaga 1

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om ej längre rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

41 §

Talan mot beslut som konkursdo­maren meddelat enligt denna lag föres i hovrätten. Besvärstiden är två veckor.

Besvärstiden räknas i fråga om beslut om förhandling om offentligt ackord från det att kungörelsen om förha/idlingen infördes i Post- och Inrikes Tidningar,

Tingsrättens beslut i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rätten får överklagas för sig, om inte något annat följer av 32 § förs­ta stycket, 35 § eller 36 § tredje stycket.

Talan mot ett beslut so/n avses i första stycket förs genom besvär i hovrätten inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Är det fråga om beslut om förhandling om offentligt ackord räknas dock be­svärstiden från den dag då kungö­relsen om beslutet var införd i Post-och Inrikes Tidningar.

43 §

Mål om ackord som av konkurs­domaren hänskjutits till rätten skall utan förberedelse företagas titt hu­vudförhandling. Utsattes målet titt fortsatt eller ny huvudförhandling, skall dock rätten, om det erfordras för att målet vid denna skall kunna slutföras, förordna att förberedelse skall äga rum. Parts utevaro utgör ej hinder för målets avgörande.

Beträffande talan mot rättens av­görande i mål som avses i första styckat äger bestämmelserna i rät­tegångsbalken om talan mot beslut i mål som väckts vid underrätt mot­svarande tillämpning.

En sådan förhandting som avses i 34 § första stycket skall äga rum så snart som /nöjtigt. Vid förhand­lingen gäller i tillämpliga delar be­stä/nmelserna i rättegångsbalken o/n huvudförhandling i tvistemål, o/n inte något a/mat sägs i denna lag. Om den gode mannen, gälde­nären eller en borgenär uteblir från förhandlingen, hindrar det inte att ackordsfrågan prövas och avgörs. Rättens avgörande sker genom be­slut.

45 §

Konkursdomaren får meddela beslut enligt 6 eller 24 § även om han är jävig.

I fråga om tingsrättens hand­läggning enligt denna lag gäller rättegångsbalkens bestämmelser om handläggningen av tvistemål i

91

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 LU 1986/87: 32

tillämpliga delar, om Inte något an-                                           Bllaga 1

nat sägs i denna lag.

En tingsrätt är vid handläggning­en domför med en lagfaren doma­re. Vid en förhandling får dock rät­ten bestå av tre lagfarna domare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om en ansökan om godmansförordnande har gjorts före ikraft­trädandet. Vad som i dessa bestämmelser sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare. Skall en fråga enligt 34 § ackordslagen (1970:847) hänskjutas till rätten efter ikraftträdandet av den nya lagen, skall frågan i stället handläg­gas i den ordning som föreskrivs i denna lag.

92

 

3 Förslag till                                                   LU 1986/87:32

Lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge dels att i 2 § ordet "konkursdomaren" skall bytas ut mot "rätten", dels att 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Förestagen lydelse

11                                       §
Har i beslut om gäldenärens för- Har i beslut om gäldenärens för­
sättande i konkurs angivits, att rät- sättande i konkurs angivits, att rät­
ten eller konkursdorriaren grundat ten grundat sin behörighet på annan
sin behörighet på annan omständig- omständighet än att gäldenären har
het än att gäldenären har eller vid eller vid sin död hade sitt hemvist
sin död hade sitt hemvist här i riket, här i riket, äge denna lag ej tillämp-
äge denna lag ej tillämpning,                                  ning.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses hava hemvist här i riket, om styrelsen där har sitt säte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Beträffande konkurser vari konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller dock 11 § i sin äldre lydelse. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdomareri består tingsrätten av en lagfaren domare.

93

 

4 Förslag till                                                                LU 1986/87: 32

Lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrivs att i 2 och 3 §§ lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island och Norge ordet "kon­kursdomaren" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "tingsrätten" i motsvarande former.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988,

94

 

5 Förslag till                                                                LU 1986/87:32

Lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1981:6) om konkurs som omfat­tar egendom i annat nordiskt land

dels att i 2 § ordet "konkursdomaren" skall bytas ut mot "rätten", dels att 13 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

13                                       §
Har i ett beslut om konkurs eller Har i ett beslut om konkurs eller
om inledande av offentlig ackords- om inledande av offentlig ackords­
förhandling utan konkurs angetts förhandling utan konkurs angetts
att rätten eller konkursdomaren att rätten grundat sin behörighet på
grundat sin behörighet på annan annan omständighet än att gälde-
omständighet än att gäldenären har nären har eller vid sin död hade sitt
eller vid sin död hade sitt hemvist hemvist här i riket, tillämpas inte
häri riket, tillämpas inte denna lag,                   denna lag.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses ha hemvist här i riket, om styrelsen har sitt säte där.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Beträffande konkurser vari konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller dock 13 § i sin äldre lydelse. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare.

95

 

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land

LU 1986/87:32 Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1981:7) om verkan av kon: kurs som inträffat i annat nordiskt land skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Begär konkursdomstol eller kon­kursförvaltning i konkurslandet hos konkursdomare här i riket, inom vars tjänstgöringsområde gälde­nären äger tillgångar, att den här befintliga egendomen skall upp­tecknas, skall konkursdomären för­ordna en lämplig person att upprät­ta bouppteckning över gäldenärens tillgångar och de skulder som särv skilt belastar sådana tillgångar.

På begäran av konkursdomstol eller konkursförvaltning i konkurs­landet skall konkursdomaren även förordna en lämplig person att ta hand om gäldenärens egendom här i riket till dess den kan övertas av konkursförvaltningen. Det åligger den som har förordnats att även försälja egendom som inte lämpli­gen kan bevaras.

Konkursdomstol eller konkurs­förvaltning i konkurslandet kan här i riket påkalla sådan handräckning som avses i 54 § konkurslagen (1921:225).

En konkursdomstol eller en kon­kursförvaltning i konkurslandet/år hos en tingsrätt här i riket begära att gäldenärens här befintliga egen­dom skall upptecknas. Om en så­dan begäran framställs skall rätten förordna en lämplig person att upp­rätta bouppteckning över gäldenä­rens tillgångar och de skulder som särskilt belastar sådana tillgångar.

På begäran av en konkursdom­stol eller en konkursförvaltning i konkurslandet skall rätten även för­ordna en lämplig person att ta hand om gäldenärens egendom här i riket till dess den kan övertas av kon­kursförvaltningen. Det åligger den som har förordnats att även försälja egendom som inte lämpligen kan bevaras.

En konkursdomstol eller en kon­kursförvaltning i konkurslandet kan här i riket påkalla sådan handräck­ning som avses i 7 kap. 14 § kon­kurslagen (1987:000).

3§

Har begäran gjorts hos en kon­kursdomare om åtgärd enligt 2 §, får konkursdomaren av den som be­gärt åtgärden kräva förskott för kostnaden med skäligt belopp. Är en handling avfattad på finska eller isländska, skall den vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska.

Har en begäran gjorts hos en tingsrätt om åtgärd enligt 2 §, får rätten av den som har begärt åtgär­den kräva förskott för kostnaden med skäligt belopp. Är en,handling avfattad pä finska eller isländska, skall den vara åtföljd av en styrkt översättning till danska, norska el­ler svenska.

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Har en framställning gjorts hos konkursdomaren före ikraftträdandet men ej prövats av denne, skall efter ikraftträdandet prövningen ankomma på rätten. Därvid skall rätten bestå av en lagfaren domare.

96

 

7 Förslag till                                                                LU 1986/87:32

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att i 8 kap. 3 § och 13 kap, 1 § äktenskapsbalken' orden "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen (1987:000)",

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988,

' Lydelse enligt prop. 1986/87:1.                                                                              97

7    Riksdagen 1986/87. 8 saml. Nr 32

8 Förslag till                                                                LU 1986/87: 32

Lagom ändring i jordabalken                                                  '

Härigenom föreskrivs att i 13 kap. 26 § jordabalken' orden "konkursla­gen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen (1987:000)".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Senaste lydelse av 13 kap, 26 § 1981:784.                                        98

 

9 Förslag till                                                                LU 1986/87:32

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 13 kap, 22 § vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

13 kap, 22 §

Upptas ansökningen, skall vattendomstolen utfärda kungörelse om före­taget, I kungörelsen skall lämnas en kortfattad redogörelse för ansökning­en och på lämpligt sätt anges de fastigheter som kan beröras. Dessutom skall erinras om innehållet i 29 och 40 §§ och anges sista fidpunkt för erinringar enligt 29 §.

Vattendomstolen skall förordna en eller flera lämpliga personer att för­vara ett exemplar av handlingarna i målet (aktförvarare). Namn och adress på aktförvarare skall anges i kungörelsen,

I kungörelsen skall vidare tillkän-  I kungörelsen skall vidare tillkän-

nages att kallelser och andra med- nages att kallelser och andra med­
delanden i målet till parterna skall, delanden i målet fill parterna skall,
om de inte särskilt tillställs part, in- om de inte särskilt fillställs part, in
föras i en viss eller vissa ortstid- föras i ortstidning samt hållas till-
ningar samt hållas tillgängliga hos gängliga hos aktförvararen. Om
aktförvararen,                              kallelser och andra meddelanden

inte införs i alla ortstidningar, skall av kungörelsen framgå att de kom­mer att införas i ett begränsat antal ortstidningar.

Kungörelsen skall snarast införas i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning. En utskrift av kungörelsen skall vidare sändas till varje sak­ägare som har angetts i ansökningen eller som på annat sätt är känd för domstolen.

Om ansökningen berör fast egendom som är samfälld för flera fastighe­ter, behöver nägon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten, skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988,

99

 

10 Förslag till                                                              LU 1986/87:32

Lag om ändring i rättegångsbalken                                         '

Härigenom föreskrivs att 2 kap, 2 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

2 kap,'
2§
Hovrätt tillkommer att som förs-    Hovrätt fillkommer att som förs-

ta domstol upptaga mål om ansvar ta domstol uppta mål om ansvar el-
eller enskilt anspråk på grund av ler enskilt anspråk på grund av
brott som i utövningen av tjänsten brott som i utövningen av tjänsten
eller uppdraget begåtts av domare i eller uppdraget har begåtts av do-
allmän undertätt eller av konkurs- mare i allmän undei;rätt eller av
domare, inskrivningsdomare eller inskrivningsdomare eller annan
annan som vid inskrivningsmyn- som vid inskrivningsmyndighet har
dighet har förordnats att handlägga förordnats att handlägga inskriv-
inskrivningsärende,                    ningsärende.

Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som en konkursdomare har begått i utövningen av tjänsten.

Senaste lydelse 1986:649,                                                                                 100

 

11 Förslag till                                                              LU 1986/87: 32

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen (1972:429))' dels att i 10 § orden "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen (1987:000)", dels att 32 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

32 § När mål eller ärende i vilket part har allmän rättshjälp avgöres, skall beslut samtidigt meddelas angående ersättningsskyldighet enligt 31 §.

När en borgenär har beviljats all­män rättshjälp i angelägenhet som rör försättande i konkurs, skall be­slut om ersättningsskyldighet med­delas senast I samband med att ut­delningen i konkursen faststälts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Den nya bestämmelsen i 32 § andra stycket tillämpas endast i konkurser som handläggs enligt den nya konkurslagen.

Lagen omtryckt 1983:487.                                                                                  101

 

12 Förslag till                                                              LU 1986/87:32

Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister' orden "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "kon­kurslagen (1987:000)",

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988,

Lagen omtryckt 1977:530                                                                 102

 

13 Förslag till                                                              LU 1986/87:32

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap, 15 § och 15 kap, 18 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

8 kap,
15 §
Säljs egendom exekutivt under Säljs egendom exekutivt under
konkurs, skall betalning utgå för de konkurs, skall betalning utgå för de
konkursboets kostnader som en- konkursboets kostnader som en­
ligt 81 § konkurslagen (1921:225) ligt 14 kap. 18 § konkurslagen
får tagas ut ur egendomen, om (/(Z,' fär/aj ut ur egendomen,
kostnaderna anmäls enligt vad som om kostnaderna anmäls enligt vad
sägs i 10 § första stycket,          som sägs i 10 § första stycket.

När egendom säljs exekutivt under konkurs eller utmätt fordran drivs in under konkurs, har även borgenär, vars fordran är förenad med förmåns­rätt enligt 10 § förmånsrättslagen (1970:979), rätt att få betalning ur egen­domen, om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 13 § första stycket.

15 kap, 18 § Införsel får äga rum utan hinder Införsel får äga rum utan hinder av att gäldenären är i konkurs, i den av att gäldenären är i konkurs, i den mån ej lön eller annat som införseln mån ej lön eller annat som införseln gäller skall ingå i konkursboet en- gäller skall ingå i konkursboet ligt 27 § konkurslagen (1921:225).        enligt   3   kap.   4§   konkurslagen

(1987:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988,

103

 

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 41 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg skall ha följande lydelse.

LU 1986/87: 32 Bilaga 1

 

Nuvarande Ivdelse

Förestagen lydelse

41 §'

Har ett luftfartyg, en lott däri el­ler intecknade reservdelar utmätts eller har enligt 71 § konkurslagen (1921:225) begärts att ett luftfartyg eller intecknade reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har ut­mätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning där­om göras i inskrivningsboken. An­teckning att egendomen har sålts utmätningsvis skall ske, när hand­ling som visar köpeskillingens för­delning har inkommit. Har ett luft­fartyg, en lott däri eller intecknade reservdelar belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betal­ningssäkring eller har en sådan åt­gärd upphävts eller återgått, skall anteckning därom också göras i inskrivningsboken.

Har ett luftfartyg, en lott däri el­ler intecknade reservdelar utmätts eller har enligt 8 kap. 8 § konkursla­gen (1987:000) begärts att ett luft­fartyg eller intecknade reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av an­nat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i inskrivningsboken. Anteckning att egendomen har sålts utrnätningsvis skall ske, när hand­ling som visar köpeskillingens för­delning har inkommit. Har ett luft­fartyg, en.lott däri eller intecknade reservdelar belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betal­ningssäkring eller har en sådan åt­gärd upphävts eller återgått, skall anteckning därom också göras i inskrivningsboken.

Om inverkan på inteckning av en exekutiv försäljning eller av en myn­dighets fördelning av medel skall anteckning göras i inskrivningsboken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhållandet har inkom­mit.

Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskriv­ningsdomaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhållandet i inskrivningsboken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988,

Senaste lydelse 1981:809.

104

 

15 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385) dels att i 15 kap. 6 § orden "första borgenärssammanträdet" skall bytas ut mot "edgångssammanträdet", dels att 13 kap, 20 § skall ha följande lydelse.

LU 1986/87:32 Bilaga 1

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap, 20 §

Om aktiebolag försättes i kon kurs eller om förhandling om of­fentligt ackord inledes för bolaget, skall konkursdomaren sända under­rättelse om beslutet för registre­ring.

Under konkurs företrädes bola­get som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finnes vid konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmel­serna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsätt­ning.

När konkurs avslutats eller för­handling om offentligt ackord av­slutats på annat sätt än genom kon­kurs, skall konkursdomaren genast för registrering underrätta registre­ringsmyndigheten samt i förra fallet ange om överskott finnes eller ej. Konkursdomaren skall även för re­gistrering underrätta registrerings-myndigheten när överrätt genom beslut, som vunnit laga kraft, upp­hävt beslut att försätta bolaget i konkurs eller att inleda förhandling om offentligt ackord.

Om ett aktiebolag försätts i kon­kurs eller om en förhandling om of­fentligt ackord inleds för bolaget, skall rätten sända undertättelse om beslutet för registrering.

Under konkursen företräds'bola­get som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmel­serna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsätt­ning.

När en konkurs har avslutats el­ler en förhandling om offentligt ac­kord har avslutats på annat sätt än genom konkurs, skall tingsrätten genast för registrering underrätta registreringsmyndigheten samt i det förra fallet ange om överskott/?««,? eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta registre­ringsmyndigheten när högre rätt genom beslut, som har vunnit laga kraft, har upphävt ett beslut att för­sätta bolaget i konkurs eller att in­leda förhandling om offentligt ac­kord.

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Äldre bestämmelser i 15 kap. 6 § gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.

105

 

16 Förslag till                                                              LU 1986/87:32

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:000) om ekonomiska för­eningar

dels att i 11 kap. 20 § ordet "konkursdomaren" skall bytas ut mot "rätten",

dels att 13 kap. 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse'                       Föreslagen lydelse

13 kap.

Sådan talan för föreningens räkning enligt 1-3 §§ som inte grundas på brott kan ej väckas mot

1.  styrelseledamot eller verkställande direktören sedan tre år har förflu­tit från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till gmnd för talan fattades eller vidtogs,

2.  revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen lades fram på föreningsstämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs,

3.  föreningsmedlem eller röstberättigad, som inte är föreningsmedlem, sedan två år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.

Försätts föreningen i konkurs på Försätts föreningen i konkurs på
en ansökan som gjorts innan den fid en ansökan som gjorts innan den tid
som anges i första stycket har gått som anges i första stycket har gått
ut, kan konkursboet föra talan en- ut, kan konkursboet föra talan en­
ligt 1-3 §§ trots att frihet från ska- ligt 1-3 §§ trots att frihet från ska­
deståndsansvar har inträtt enligt deståndsansvar har inträtt enligt
5 §. Efter utgången av den nämnda 5 §. Efter utgången av den nämnda
tiden kan en sådan talan dock inte tiden kan en sådan talan dock inte
väckas senare än sex månader från väckas senare än sex månader från
första borgenärssammanträdet el-           edgångssammanträdet,
ler, i mindre konkurs, från konkurs­
beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. I fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet, räknas den i 13 kap. 6 § andra stycket andra meningen angivna tiden från första ed-gängssammanträdet eller, i mindre konkurs, från konkursbeslutet.

Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1986/87: 7, LU 20, rskr. 172).      106

 

21 Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)

dels att i 13 kap. 6 § och 15 kap, 7 § orden "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen (1987:000)",

dets att i 16 kap, 6 § orden "första borgenärssammanträdet" skall bytas ut mot "edgångssammanträdet",

dels att 14 kap, 20 och 21 §§ skall ha följande lydelse.

LU 1986/87:32 Bilaga 1

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 kap. 20 §

Om ett försäkringsbolag försätts i konkurs skall rätten sända en un­dertättelse om beslutet till försäk­ringsinspektionen för registrering.

Om ett försäkringsbolag försätts i konkurs skall konkursdo/naren sän­da en underrättelse om beslutet till försäkringsinspektionen för regist­rering.

Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrel­se och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkur­sens början. Under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nyfillsättning.

När konkursen har avslutats skall konkursdomaren genast för registrering undertätta försäkrings­inspektionen samt ange om något överskott finns eller inte. Konkurs­domaren skall även för registrering underrätta försäkringsinspektionen när en överrätt genom beslut, som vunnit laga kraft, upphävt ett beslut att försätta bolaget i konkurs.

När konkursen har avslutats skall rätten genast för registrering underrätta försäkringsinspektionen samt ange om något överskott finns eller inte. Rätten skall även för re­gistrering underrätta försäkringsin­spektionen när en högre rätt genom beslut, som har vunnit laga kraft, har upphävt ett beslut att försätta bolaget i konkurs.

21 §

När ett försäkringsbolag är i kon­kurs kan försäkringsinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skall som kon­kursförvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den el­ler de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1921:225).

Det allmänna ombudet kan be­träffande medförvaltare göra en så­dan framställning som avses i 80 § konkurslagen.

När ett försäkringsbolag är i kon­kurs kan försäkringsinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skall som kon­kursförvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den el­ler de förvaltare som utses enligt ko/ikurslagen (1987:000).

Det allmänna ombudet kan be­träffande medförvaltare göra en så­dan framställning som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen.

 

Även om beslut om delning av boets förvaltning har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.

107

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 LU 1986/87:32

Om arvode till det allmänna ombudet gäller bestämmelserna i konkursla- Bilaga 1

gen om arvode till konkursförvaltare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser i 14 kap. 21 § och 16 kap, 6 § gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.

108

 

22 Förslag till                                                              LU 1986/87:32

Lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar

Härigenom föreskrivs att i 64 § lagen (1972:262) om understödsförening­ar orden "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen (1987:000)",

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988,

109

 

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1845:50 s. 1) om handel med lös­ören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva skall ha följande lydelse.

LU 1986/87: 32 Bilaga 1

 

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

3§'

Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio da­gar efter det avhandlingen inför rät­ten företeddes, eller försätts säl­jaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till kon­kursboet. Detsamma gäller, när an­sökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och kon­kurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnande förföll el­ler, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjor­des. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmät­ningstillfälle, fordringsägaren skyl­dig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där kronofog­demyndigheten finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. God­set skall genast beläggas med kvar­stad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsför­rättningen hos kronofogdemyndig­heten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsa­kas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 40 b §

Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio da­gar efter det avhandlingen inför rät­ten företeddes, eller försätts säl­jaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till kon­kursboet. Detsamma gäller, när an­sökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och kon­kurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnande förföll el­ler, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrägan avgjor­des. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmät­ningstillfälle, fordringsägaren skyl­dig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid fingsrätten i den ort där kronofog­demyndigheten finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. God­set skall genast beläggas med kvar­stad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsför­rättningen hos kronofogdemyndig­heten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsa­kas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19

 

Senaste lydelse 1981:800,

110

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 UJ 1986/87: 32

konkurslagen (1921:225) äga mot-     och 20 §§ konkurslagen (1987:000)        Bilaga I

svarande tillämpning.             äga motsvarande tillämpning.

Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av ackordsför­handling äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847) motsvarande fillämp­ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

111

 

24 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha följande lydelse.

LU 1986/87: 32 Bilaga 1,

 

Ntivarande lydelse

Föreslagen lydelse

117 §'

Försättes försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som gjorts innan tio år förflutit från försäk­ringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före kon­kursansökningen eller senare till betalning av premie för försäkring, som enligt 116 § ej kan göras till föremål för utmätning, använt be­lopp, som vid den tid, då betalning­en skedde, ej stod i skäligt förhål­lande till hans villkor, ä,ge konkurs­boet hos försäkringsgivaren utkrä­va vad sålunda för mycket erlagts, i den mån tillgodohavandet hos den­ne därtill förslår. Har ej försäk­ringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot försäkringstagaren. Beträffan­de sädan talan äga bestämmelserna i 40 b § konkurslagen (1921:225) motsvarande tillämpning.

Har konkurs föregåtts av förord­nande av god man enligt ackordsla­gen (1970:847) eller förordnande av boutredningsman, skall vad som enligt första stycket gäller om tiden för konkursansökningen avse den i 29 § konkurslagen för sådant fall angivna fristdagen.

Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio år förflutit från för­säkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för försäk­ring, som enligt 116 § inte kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid, då betal­ningen skedde, ej stod i skäligt för­hållande till hans villkor, får kon­kursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår //// det. Har Inte försäkringstagaren lämnat konkurs­boet samtycke till beloppets utkrä­vande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka ta­lan mot försäkringstagaren. Beträf­fande sådan talan tillämpas bestäm­melserna i 4 kap. 19 och 20 §§ kon­kurstagen (1987:000).

Har konkursen föregåtts av för­ordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) eller för­ordnande av boutredningsman, skall vad som enligt första stycket gäller om tiden för konkursansök­ningen avse den i 4 kap. 2 § kon­kurslagen för sådant fall angivna fristdagen.

Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äga motsvaran­de tillämpning om i stället offentligt ackord fastställts, I fräga om talan med anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847) motsvarande tillämpning.

Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstaga­re vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988,

Senaste lydelse 1975:248.

112

 

25 Förslag till                                                  LU 1986/87:32

Lagom ändring i lagen (1966:742) om hotell-och          i aga

pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1955:742) om hotell- och pensio­natrörelse orden "första borgenärssammanträdet" skall bytas ut mot "ed­gångssammanträdet".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Äldre bestämmelse gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.

/?ät»e/ie.S. 127 högra spalten rad 11 Står: gåvan Rättat till: fre/a/nmgen,      113

8   Riksdagen 1986187. 8 saml. Nr 32

26 Förslag till                                                              LU 1986/87:32

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs i fråga om förmånsrättslagen (1970:979)'

dels att i 10 § orden "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot

"konkurslagen (1987:000)", dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

10a§

Allmän förmånsrätt följer däref­ter med fordran på ersättning för uppdrag att fullgöra sådan revision som är föreskriven i lag eller annan författning och för uppdrag som avser upprättande av räkenskaps­material till fullgörande av bokfö­ringsskyldighet som är föreskriven i sådan ordning, i den mån ersätt­ningen avser arbete som har utförts de senaste sex månaderna innan konkursansökningen kom in till tingsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Förmånsrätt enligt den nya 10 a § följer endast för arbete som har utförts efter ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1975:1248                                                                                 114

 

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran hos hotellgäst

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran hos hotellgäst' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Den som tillhandahåller rum på hotell eller pensionat eller för tillfällig vistelse i annan lägenhet får till säkerhet för fordran på ersättning för rummet eller för kost eller annan tjänst med anledning av vistelsen kvar-hålla resgods, som gästen medfört.

LU 1986/87:32 Bilaga 1

 

Värden får sälja resgodset och ta ut sin fordran ur köpeskillingen el­ler, om godset uppenbariigen sak­nar försäljningsvärde, bortskaffa det. Därvid tillämpas 2-12 §§ lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Vid tillämpningen av dessa bestäm­melser skall vad som sägs om nä­ringsidkaren avse värden, vad som sägs om beställaren avse gästen och vad som sägs om den mottagna sa­ken avse resgodset. Om resgodsets ägare är i konkurs, gäller i stället 73 § konkurslagen (1921:225).

Värden får sälja resgodset och ta ut sin fordran ur köpeskillingen el­ler, om godset uppenbarligen sak­nar försäljningsvärde, bortskaffa det. Därvid tillämpas 2-12 §§ lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Vid tillämpningen av dessa bestäm­melser skall vad som sägs om nä­ringsidkaren avse värden, vad som sägs om beställaren avse gästen och vad som sägs om den mottagna saken avse resgodset. Om resgod­sets ägare är i konkurs, gäller i stället 8 kap. 10 § konkurslagen (1987:000).

Denna lag träder i kraft den I januari 1988,

Lagen omtryckt 1985:986.

115

 

28 Förslag till

Lag om ändriiig i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m. skall ha följande lydelse.

LU 1986/87: 32 Bilaga 1

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

I den mån ej annat är föreskrivet i lag eller annan författning, skall domstol eller annan myndighet i fråga om fordran, som vid bristande betalning eller eljest indrives av kronofogdemyndighet såsom fordran i allmänt mål, bestämma kapitalbeloppet till helt krontal så, att överskju­tande öretal bortfaller. Ränta på fordringen skall avmndas till närmast högre hela krontal.

Vid indrivning hos kronofogde­myndighet i enskilt mål bortfaller öretal i.enlighet med vad som sägs i första stycket.

I 1 kap. 6 § utsökningsbalken finns det bestämmelser om vad som avses med allmänt mål.

I 1 kap, 6 § utsökningsbalken finris det bestämmelser om vad som avses med enskilt mål och allmänt mål.

2§=

Inflyter betalning i allmänt mål i annat än helt krontal, tillgodoräk­nas gäldenären endast belopp mot­svarande närmast lägre hela kron­tal.

Överskjutande öresbelopp avräk­nas där det kan ske från fordran i annat utsökningsmål rörande sam­me gäldenär. Kan det ej ske, till­faller beloppet statsverket.

Inflyter betalning till kronofogde­myndighet i annat än helt krontal, tillgodoräknas gäldenären endast belopp motsvarande närmast lägre hela krontal.

Överskjutande öresbelopp avräk­nas där det kan ske från fordran i annat utsökningsmål rörande sam­me gäldenär, / annat fall tillfaller beloppet staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Senaste lydelse 1981:805.  Senaste lydelse 1981:805.

116

 

29 Förslag till

Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 16 och 18 §§ handelsregisterlagen (1974:157) skall ha följande lydelse.

LU 1986/87: 32 Bilaga 1

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16

Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmare­gistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974:156),

Har i annat fall genom dom som vunnit laga kraft förklarats, att införing i registret ej bort ske eller, att beslut som registrerats är ogiltigt eller att i annat fall visst förhållande som registerats ej föreligger, skall registrering­en avföras ur registret. Dom i mål som här avses skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till registréringsmyndigheten.

Om bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma, skall uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.

Försättes  näringsidkare  i  kon-    Försätts én näringsidkare i kon-

kurs, skall meddelande härom sam-     kurs, skall meddelande om detta

samtidigt med kungörelsen om be­slutet genom tingsrättens försorg översändas för registrering. Har högre rätt upphävt ett beslut om konkurs, skall registreringen av­föras på anmälan av tingsrätten. När en konkurs /wr avslutats, skall rätten genast sända meddelande om detta för registrering.

tidigt med kungörelsen om beslutet genom konkursdomarens försorg översändas för registrering. Har högre rätt upphävt beslut om kon­kurs, skall registreringen på anmä­lan av konkursdomaren avföras. När konkurs avslutats, skall kon­kursdomaren ofördröjligen över­sända meddelande härom för re­gistrering.

18 §'

Registrering eller avförande ur registret skall genom registrerings­myndighetens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tid­ningar, Vad nu sagts skall ej gälla, när registrering eller avförande sker efter anmälan av konkursdomaren.

Registrering eller avförande ur registret skall genom registrerings­myndighetens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tid­ningar. Vad som liar sagts nu gäller Inte när registrering eller avförande sker efter anmälan av rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Senaste lydelse 1977:707,

117

 

30 Förslag till                                                              LU 1986/87: 32

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 7 § passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

7§' Passansökan skall avslås, om

1, bestämmelserna i 6 § ej har iakttagits och sökanden ej har efterkom­
mit uppmaning att avhjälpa bristen,

2,  ansökningen avser pass för barn under aderton år och barnets vård­nadshavare ej har lämnat medgivande samt synnerliga skäl ej föreligger att ändå utfärda pass,

3,  sökanden är anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt 24 kap, 3 § första stycket rättegångsbalken eller reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § samma balk,

4,  sökanden är efterlyst och skall omhändertagas omedelbart vid anträf­fandet,

5,  sökanden genom lagakraftvunnen dom har dömts till frihetsberövande påföljd, som ej har börjat verkställas, och det finns sannolika skäl att antaga, att han ämnar undandraga sig verkställigheten,

6, sökanden enligt 2 kap. 12 § eller 6 kap. 6 § konkurslagen (1987:000) är ålagd att lämna ifrån sig sitt pass el ler förbud att utfärda pass för sökanden har meddelats e/digt samma lagrum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, I fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller hänvis­ningarna till den nya konkurslagen i stället motsvarande bestämmelser i konkurslagen (1921:225),

' Senaste lydelse 1981:1304,                                                                              118

 

31 Förslag till                                                              LU 1986/87:32

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)                       '' '

Härigenom föreskrivs att i sekretesslagen (1980:100)' skall införas en ny paragraf, 8 kap, 19 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

8 kap, 19 §

Sekretess gäller hos tillsynsmyn­dighet i konkurs för uppgift om en­skilds affärs- eller driftförhållan­den, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om upp­giften röjs. Utan hinder av sek­retessen får uppgift lämnas till en­skild enligt vad som föreskrivs i konkurslagen (1987:000).

Ifråga om uppgift i allmän hand­ling gäller sekretessen i högst tjugo

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Lagen omtryckt 1985:1059.                                                                              119

 

32 Förslag till                                                              LU 1986/87:32

Lag om ändring i lagen (1984:81) om fastighetsmäklare           "

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1984:81) om fastighetsmäklare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

17                                       §
Fastighetsmäklaren har inte rätt Fastighetsmäklaren har inte rätt
till ersättning för sitt förmedlingsar- fill ersättning för sitt förmédlingsar-
bete, om han själv eller någon så- bete, om.han själv eller någon så­
dan närstående till honom som dan närstående till honom som
avses i 29 a § konkurslagen avses i 4 kap. 3 § konkurslagen
(1921:225) inträder som köpare. (1987:000) inträder som köpare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

120

 

I proposition 1986/87: 86 framlagt lagförslag      lu 1986/87:32

Bilaga 2

27 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § konkurslagen (1987:000) skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986187:90  Föreslagen lydelse

4 kap. 7§ Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går i  . motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten senare än tre år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvara­de hans skulder.

Vad som sägs i första stycket om det faltet att gäldenären har avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott gäller inte, om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad el­ler bohag och övertogs av den and­ra maken med stöd av bestämmel­serna i 11 kap. 8 § äktenskapsbal­ken.

121

 

I proposition 1986/87: 89 framlagt lagförslag       LU 1986/87:32

Bilaga 3

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2§, 4 kap. 4§ och 5 kap. 3§ lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap.

2§'                                                                  ,

Denna lag tillämpas ej på

1.  mål som enligt lag får uppta-  1. mål som enligt lag får upptas
gas endast av viss tingsrätt eller   endast av viss tingsrätt eller som
som skall handläggas av tingsrätt i     skall handläggas av tingsrätt i an-
annan sammansättning än som nan sammansättning än som anges i
anges i rättegångsbalken eller i la-     rättegångsbalken,

gen (1974:8) om rättegången i tvis­temål om mindre värden,

2.    mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkursla­gen (1987:000) eller ackordslagen (1970:847),

3.    mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband med åtal för brottet,

4.    mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals rätta innebörd.

Lagen skall ej heller tillämpas på mål som rör arbetstagare med statligt reglerad anställning eller anställning hos riksdagen eller allmän försäk­ringskassa, när tvisten gäller

1.    fråga som rör tillsättning av tjänst utan att enbart avse tvist om kollektivavtal,

2.    tjänstgöringsskyldighet enligt 5 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning.

Innehåller lag eller med stöd av lag meddelad författning särskild före­skrift om att talan mot offentlig arbetsgivares beslut skall föras genom besvär, gäller den föreskriften,

4                                             kap.

4§
I protokoll över huvudförhand-       I protokoll över huvudförhand-

ling behöver e/antecknas wraga av ling behöver inte antecknas berät-
part under sanningsförsäkran eller telser som lämnas under förhör i
utsaga av vittne eller sakkunnig.   bevissyfte.

5                                             kap,
3§=

I allt varom i denna lag ej är särskilt föreskrivet gäller i tillämpliga delar

' Lydelse enligt prop, 1986/87:90.

 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.                                                  122

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                LU 1986/87:32

Bilaga 3 vad som i rättegångsbalken eller annan författning är föreskrivet om rätte­gången i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten. Därvid skall beträf­fande rättegången i arbetsdomstolen som första domstol tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången i tingsrätt. I fråga om rättegången i arbets­domstolen som fullföljdsinstans tillämpas vad som är föreskrivet om rätte­gången i hovrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

123

 

Av utskottet framlagt lagförslag               lu 1986/87:32

Bilaga 4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister                   ,     ,

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 4 kap. 4 § och 5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap. 2§ Denna lag tillämpas ej på

1.                                          mål som enligt lag får upptagas          1. mål som enligt lag får upptas
endast av viss tingsrätt eller som endast av viss tingsrätt eller som
skall handläggas av tingsrätt i an- skall handläggas av tingsrätt i an­
nan sammansättning än som anges i nan sammansättning än som anges i
rättegångsbalken    eller    /    lagen            rättegångsbalken,

(1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden,

2. mål som skall handläggas av 2. mål som skall handläggas av
tingsrätt med tillämpning av kon- tingsrätt med tillämpning av kon­
kurslagen (1921:225) eller ackords- kurslagen (1987:000) eller ackords­
lagen (1970:847),                       lagen (1970: 847),

3,  mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband med åtal för brottet,

4,  mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals rätta innebörd,

Lagen skall ej heller tillämpas på mål som rör arbetstagare med statligt reglerad anställning eller anställning hos riksdagen eller allmän försäk­ringskassa, när tvisten gäller

1,   fråga som rör tillsättning av tjänst utan att enbart avse tvist om kollekfivavtal,

2,   tjänstgöringsskyldighet enligt 5 kap, lagen (1976:600) om offentlig anställning.

Innehåller lag eller med stöd av lag meddelad författning särskild före­skrift om att talan mot offentlig arbetsgivares beslut skall föras genom besvär, gäller den föreskriften,

4                                             kap,

4§

I protokoll över huvudförhand-      I protokoll över huvudförhand­
ling behöver ej antecknas utsaga av ling behöver inte antecknas berät-
part under sanningsförsäkran eller telser som lämnas under förhör i
utsaga av vittne eller sakkunnig.                                 bevissyfte.

5                                             kap,
3§'

I allt varom i denna lag ej är särskilt föreskrivet gäller i tillämpliga delar vad som i rättegångsbalken eller annan författning är föiéskriyet om rätte-

' Ändringen innebär att andra stycket upphävs,                                                 124

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse .               LU 1986/87: 32

Bilaga 4 gången i tvistemål, vari förlikning om saken är fillåten. Därvid skall beträf­fande rättegången i arbetsdomstolen som första domstol tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången i tingsrätt. I fråga om rättegången i arbets­domstolen som fullföljdsinstans tillämpas vad som är föreskrivet om rätte- ■ gången i hovrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

125

 

Av utskottet framlagt lagförslag               lu 1986/87:32

Bilaga 5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av lagen (1987: 000) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1987:000) om införande av lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

9 §

Bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket första meningen lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar tillämpas från och med första ordi­narie föreningsstämma som hålls efter lagens ikraftträdande.

Beslut enligt 6 kap, 3 § tredje stycket nämnda lag fär meddelas före den 1 januari 1988,

/ fråga om en konkurs, I vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet, räknas den i 13 kap. 6 § andra stycket andra me­ningen lagen (1987:000) o/n ekono-/nlska föreningar angivna tiden från första borgenärssammanträ­det eller, i mindre konkurs, från konkursbeslutet.

Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1986/87:7, LU 20, rskr. 172.)                 126

 

Av reservanterna föreslagna ändringar i regeringens lagförslag

Förslaget till konkurslag

LU 1986/87:32 Bilaga 6

Reservation 7 (mom, 10)

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

4 kap, 6 §

 

En gåva går åter, om den har full­bordats senare än sex månader före fristdagen. En gåva som har full­bordats dessförinnan men senare än ett år eller, när den har skett till någon som är närstående till gälde­nären, tre år före fristdagen går åter, om det inte visas att gäldenä­ren efter gåvan hade kvar utmät­ningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

En gåva går åter, om den har full­bordats senare än sex månader före fristdagen. En gåva som har full­bordats dessförinnan men senare än ett år eller, när den har skett Ull någon som är närstående till gälde-nä.ren, tre år före fristdagen går åter, om det inte visas att gäldenä­ren varken var eller genom gåvan blev insolvent.

Första stycket gäller även köp, byte eller annat avtal, om det med hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppen­bart, att avtalet delvis har egenskap av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor som inte stod i missförhållande till gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna från återvinning en­ligt denna paragraf.

8 § Betalning av lön, arvode eller pension, som har skett senare än sex månader före fristdagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt, går åter till belopp motsvarande överskottet.

Har betalningen skett dessförin­nan men senare än ett år eller, när den skett till någon som är närstå­ende till gäldenären, tre år före fristdagen, går den åter i motsva­rande mån, om det inte visas att gäldenären efter betalningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skul­der.

Har betalning skett dessförinnan men senare än ett år eller, när den skett till någon som är närstående till gäldenären, tre år före frist­dagen, går den åter i motsvarande mån, om det inte visas att gäldenä­ren varken var eller genom betal­ningen blev insolvent.

 

Överföring av medel till pen­sionsstiftelse, som har skett senare än sex månader före fristdagen och som har medfört att stiftelsen fått överskott på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförin­nan men senare än ett år eller, när

Överföring av medel till pen­sionsstiftelse, som har skett senare än sex månader före fristdagen och som har medfört att stiftelsen fått överskott på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförin­nan men senare än ett år eller, när

127

 

Reservanternas förslag

åtgärden väsentligen har gynnat gäldenären eller närstående till ho­nom, tre år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev in­solvent.

Regeringens förslag

åtgärden väsentligen har gynnat gäldenären eller närstående till ho­nom, tre år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det inte visas att gäldenären efter över­föringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvara­de hans skulder.

Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket går åter, om överföringen har skett senare än tre månader före fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller närstående till ho­nom, går den också åter, om åtgärden har skett dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

LU 1986/87:32 Bilaga 6

Överföring av medel till perso­nalstiftelse går åter, om överföring­en har skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentli­gen har gynnat gäldenären eller närstående till honom, tre år före fristdagen, går den åter, om det inte visas att gäldenären varken var el­ler genom åtgärden blev insolvent.

Överföring av medel till perso­nalstiftelse går åter, om överföring­en har skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentli­gen har gynnat gäldenären eller närstående till honom, tre år före fristdagen, går den åter, om det inte visas att gäldenären efter överfö­ringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvara­de hans skidder.

Om rätt att i särskilda fall återkräva försäkringspremier m, m, finns det föreskrifter i 117 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal.

Norstedts Tryctteri, Stockholm 1987

128