Lagutskottets betänkande
1986/87:29

om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)
(prop. 1986/87:88)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:88 vari föreslås vissa mindre
ändringar i hemförsäljningslagen. Förslagen innebär dels att det belopp som
varans eller tjänstens pris måste uppgå till för att lagen skall tillämpas höjs
från 200 kr. till 300 kr., dels att konsumentens möjligheter att bli fri från ett
avtal förbättras i några undantagssituationer.

I betänkandet behandlas också en motion som väckts under allmänna
motionstiden vari yrkas att småföretagare i ökad utsträckning bör betraktas
som konsument när det gäller hemförsäljningslagen.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionen. Till betänkandet
har fogats ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1986/87:88 föreslår regeringen (justitiedepartementet) - efter
hörande av lagrådet - att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till
lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).

Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.

Motionen

Motion väckt under allmänna motionstiden

1986/87:L810 av Kersti Johansson (c) och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om gränsdragning mellan konsument och egenföretagare i
hemförsäljningslagen.

Utskottet

Hemförsäljningslagen (1981:1361) trädde i kraft den 1 juli 1982 och ersatte
då den tidigare gällande lagen (1971:238) om hemförsäljning m.m. Syftet
med lagen är att bereda konsumenter skydd vid hemförsäljning. Lagen
tillämpas då näringsidkare vid hembesök eller vid telefonsamtal som utgör
led i telefonförsäljning yrkesmässigt säljer lös egendom till konsumenter för

huvudsakligen enskilt bruk. Vidare tillämpas lagen då näringsidkare vid j

LU

1986/87:29

1 Riksdagen 1986187. 8sami. Nr29

hembesök eller telefonförsäljning mot ersättning åtar sig att utföra fortlöpande
tjänster i form av underhåll eller tillsyn av egendom, undervisning eller
liknande. Skyddet består främst i att lagen ger konsumenten en ovillkorlig
rätt att frånträda ett bindande anbud eller avtal (ångerrätt) inom en vecka
från en viss, i lagen närmare angiven dag (ångervecka).

Med hänsyn till att hemförsäljningslagen nu har varit i kraft några år har
justitiedepartementet - som ett led i en systematisk utvärdering av genomförd
lagstiftning på civilrättens område - inbjudit vissa berörda myndigheter,
organisationer och företag till överläggningar om lagen. Överläggningarna
resulterade i att det framkom behov av vissa mindre ändringar i hemförsäljningslagen.
Synpunkter på behov av ändringar har också framförts från annat
håll. På grundval av vad sålunda förekommit framläggs nu i propositionen
förslag om vissa ändringar i hemförsäljningslagen.

I propositionen föreslås sålunda att det belopp som varans eller tjänstens
pris måste uppgå till för att lagen skall vara tillämplig höjs från 200 kr. till 300
kr. Vidare föreslås att i lagen införs ett uttryckligt undantag för försäljning av
fondpapper. I fråga om konsumentens skyldighet att påtala informationsbrister
föreslås följande. I de fall konsumenten vill att avtalet skall återgå på den
grunden att näringsidkaren inte har iakttagit sin skyldighet att informera om
ångerrätten, skall konsumenten underrätta näringsidkaren om detta inom ett
år från det att konsumenten tog emot godset eller näringsidkaren började
utföra en fortlöpande tjänst, i stället för som enligt gällande rätt inom ett år
från det att avtalet ingicks. Slutligen föreslås i propositionen att huvudregeln
för beräkningen av ångerveckan vid köp av lös egendom ändras så att det
avgörande blir vid vilken tidpunkt konsumenten faktiskt tar emot godset
eller en väsentlig del av det eller dessförinnan undersöker godset eller
likadant gods, och inte som nu den tidpunkt då konsumenten bereds tillfälle
att undersöka godset eller likadant gods. Ändringarna föreslås träda i kraft
den 1 juli 1987.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att stadgandet om en beloppsgräns
för att lagen skall vara tillämplig infördes i den nya hemförsäljningslagen som
en konsekvens av att den nya lagen - till skillnad mot den tidigare lagen -skulle gälla även vid hemförsäljning som sker mot kontant betalning.
Bestämmelsen fick emellertid en generell utformning och kan tillämpas även
då försäljningen sker på kredit. Stadgandet motiverades bl. a. med att
konsumentens behov av skydd är mindre när försäljningen avser endast låga
belopp. Mot denna bakgrund delar utskottet departementschefens uppfattning
att beloppsgränsen med hänsyn till prisutvecklingen nu lämpligen bör
höjas till 300 kr. Utskottet tillstyrker således propositionens förslag i nu
behandlad del.

Utskottet tillstyrker vidare att försäljning av fondpapper undantas från
lagens tillämpningsområde. Sådana värdehandlingar torde i allmänhet inte
säljas under sådana former att hemförsäljningslagen kan bli tillämplig. I den
mån det förekommer kan, såsom framhålls i propositionen, konsumenten i
allmänhet inte anses vara i något direkt underläge i förhållande till säljaren.

I 4 § hemförsäljningslagen stadgas bl. a. att näringsidkaren är skyldig att
på närmare angivet sätt informera konsumenten om innehållet i lagen. Enligt
5 § första stycket är konsumenten inte bunden av ett avtal som träffas vid

LU 1986/87:29

2

hemförsäljning, om föreskrifterna i 4 § inte iakttas. Om konsumenten vill att
avtalet skall återgå på denna grund, skall han enligt 5 § andra stycket
underrätta näringsidkaren om detta inom ett år från det att avtalet ingicks.
Konsumenten har annars förlorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå. Av
propositionen framgår att det har förekommit fall då näringsidkare har
missbrukat dessa regler. Sålunda har näringsidkare i dessa fall försummat sin
informationsskyldighet men ändå skickat det köpta godset till konsumenten
varefter konsumenten underlåtit att hämta ut godset, som då har gått i retur
till näringsidkaren. Denne har sedan förhållit sig passiv till dess att ett år har
förflutit från det att avtalet ingåtts och har därefter hävdat att konsumenten
varit bunden av avtalet, eftersom denne har förlorat sin rätt enligt 5 § att
kräva att det skall gå åter. Liknande situationer har också uppstått när godset
har levererats till konsumenten först sedan det har förflutit mer än ett år efter
avtalets ingående. Enligt utskottets mening är det angeläget att motverka
den sortens missbruk som redovisats. Dessutom anser utskottet att det inte
finns anledning att kräva att konsumenten skall begära återgång av ett avtal
på grund av formfel redan innan han har tagit emot godset eller näringsidkaren
börjat utföra en fortlöpande tjänst. Utskottet delar därför departementschefens
uppfattning att den nuvarande regeln bör ändras så att ettårstiden i
stället beräknas från den tidpunkt då konsumenten tog emot godset eller
näringsidkaren började utföra en fortlöpande tjänst. Propositionens förslag
tillstyrks följaktligen även i denna del.

När det slutligen gäller utgångspunkten för beräkning av ångerveckan
delar utskottet departementschefens bedömning att det bör vara den dag då
konsumenten tog emot godset eller en väsentlig del därav eller den tidpunkt
dessförinnan då konsumenten undersökte godset eller likadant gods. Såsom
anförs i propositionen undviks härigenom att konsumenten, om han inte
redan tidigare har undersökt godset eller likadant gods, blir bunden av ett
köp av lös egendom när han inte tar emot godset utan låter det gå i retur.
Dessutom medför förslaget att ångerveckan börjar löpa först när konsumenten
rent faktiskt undersöker godset och inte som för närvarande redan när
han genom en avi om godset fick tillfälle att göra det. Den föreslagna
lösningen är enligt utskottets mening betydligt mer tillfredsställande än
nuvarande ordning. Med det anförda tillstyrks propositionen också i nu
behandlad del.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även en under allmänna motionstiden
i år väckt motion L810 (c) som berör frågan om vilka som betraktas som
konsumenter vid tillämpning av hemförsäljningslagen. Motionärerna anför
att lagen kan medföra gränsdragningsproblem när det gäller personer som
både är företagare och privatperson i hemmet, och som exempel härpå
nämns i motionen att allmänna reklamationsnämnden under föregående år
fick in åtta anmälningar från egenföretagare som ångrat sina köp av
kassaskåp. De egenföretagare som uppgivit att de skulle använda skåpet i
rörelsen har inte fått någon ångerblankett eller kunnat få köpet hävt vilket
däremot den fått som uppgivit att kassaskåpet skulle användas för privat
bruk. En sådan gränsdragning är enligt motionärerna felaktig och egenföretagare
bör därför i ökad utsträckning betraktas som konsument vad gäller
hemförsäljningslagen. I motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med
det anförda.

LU 1986/87:29

3

Utskottet vill erinra om att hemförsäljningslagen enbart gäller försäljning
till konsumenter och att med konsument avses en enskild person i egenskap
av privatperson. Lagen gäller dock inte varje försäljning till konsumenter
utan det krävs dessutom att det som förvärvas skall vara avsett huvudsakligen
för enskilt bruk. Sistnämnda krav innebär att det som regel inte uppkommer
några svårigheter att avgöra om lagen är tillämplig eller ej. Utskottet vill
vidare framhålla att motsvarande konsumentbegrepp återfinns i flertalet
lagar på konsumentskyddsområdet, såsom exempelvis konsumentkreditlagen
(1977:981) och marknadsföringslagen (1975:1418). Syftet med konsumenträtten
är nämligen att särskilt reglera rättsförhållanden mellan näringsidkare
och den enskilda människan som konsument. För rättsförhållanden
mellan juridiska personer eller mellan rörelseidkare gäller andra regelsystem.
Med hänvisning till det anförda kan utskottet inte tillstyrka en sådan
förändring i fråga om gränsdragningen mellan konsument och egenföretagare
i hemförsäljningslagen som begärs i motion L810. Motionen avstyrks
följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i hemförsäljningslagen

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:88 antar i propositionen
framlagt förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen
(1981:1361),

2. beträffande gränsdragning mellan konsument och egenföretagare
i hemförsäljningslagen

att riksdagen avslår motion 1986/87:L810.

Stockholm den 7 maj 1987
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan
Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall
(m), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa
Hedkvist Petersen (s) och Ulla-Britt Åbark (s).

LU 1986/87:29

4

Särskilt yttrande

Gränsdragning mellan konsument och egenföretagare i
hemförsäljningslagen

Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anför:

I motion L810 (c) begärs ett tillkännagivande om att egenföretagare i ökad
utsträckning bör betraktas som konsument i hemförsäljningslagens mening.

Vi delar motionärernas uppfattning att egenföretagare så långt möjligt bör
jämställas med konsument i de fall då egenföretagarens ställning och
situation i ett avtalsförhållande motsvarar en konsuments. Som påpekas i
motionen gäller detta särskilt när en person driver sitt företag i hemmet och
således är både företagare och privatperson i hemmet. Enligt vår mening bör
därför en översyn göras av gränsdragningen mellan egenföretagare och
konsument i nu angivet syfte. En sådan översyn bör dock ej begränsas till
hemförsäljningslagen utan avse hela den konsumenträttsliga lagstiftningen.
Med hänsyn till att en begäran om en sådan översyn inte faller inom ramen
för ifrågavarande ärende avstår vi dock från något yrkande i frågan.

Propositionens lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)

LU 1986/87:29

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 1,5 och 7
skall ha följande lydelse.

■ hemförsäljningslagen (1981:1361)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag tillämpas då näringsidkare vid hembesök eller vid telefonsamtal
som utgör led i telefonförsäljning yrkesmässigt säljer lös egendom till
konsumenter för huvudsakligen enskilt bruk. Hembesök föreligger då näringsidkaren
söker upp konsumenten i dennes bostad eller på någon annan
plats där konsumenten inte endast för stunden befinner sig.

Lagen tillämpas också då näringsidkare, under de förutsättningar som
anges i första stycket, mot ersättning åtager sig att utföra fortlöpande
tjänster i form av underhåll eller tillsyn av egendom, undervisning eller
liknande.

Lagen tillämpas dock ej, om det
pris som konsumenten sammanlagt
skall betala understiger 200 kr. Lagen
tillämpas inte heller vid försäljning
av livsmedel.

Lagen tillämpas dock ej, om det
pris som konsumenten sammanlagt
skall betala understiger 300 kr. Lagen
tillämpas inte heller vid försäljning
av livsmedel eller av fondpapper
sorn avses i lagen (1985:571)
om värde pappers marknaden.

5 §

Om föreskrifterna i 4 § inte iakttas, är konsumenten inte bunden av
avtalet.

Vill konsumenten att avtalet skall
återgå enligt första stycket, skall
han eller hon underrätta näringsidkaren
om detta inom ett år från det
att avtalet ingicks. Annars har konsumenten
förlorat sin rätt att kräva
att avtalet skall återgå.

Vill konsumenten att avtalet skall
återgå enligt första stycket, skall
näringsidkaren underrättas om detta
inom ett år från det att, vid köp
av lös egendom, konsumenten tog
emot godset eller en väsentlig del
av det eller, vid avtal om en fortlöpande
tjänst, näringsidkaren började
utföra tjänsten. Annars har konsumenten
förlorat sin rätt att kräva
att avtalet skall återgå.

7 §

Vid köp av lös egendom börjar Vid köp av lös egendom börjar
ångerveckan löpa den dag då kon- ångerveckan löpa den dag då konsumenten
fick tillfälle att anderso- sumenten tog emot godset eller en

ka godset eller likadant gods, dock väsentlig del av det eller dessförin tidigast

den dag då de handlingar nan undersökte godset eller likasom
avses i 4 § kom konsumenten dant gods, dock tidigast den dag då

till handa. de handlingar som avses i 4 $ kom

konsumenten till handa.

Vid avtal om en fortlöpande tjänst börjar ångerveckan löpa den dag då
de handlingar som avses i 4 § kom konsumenten till handa. Detsamma

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gäller vid köp av lös egendom, om näringsidkaren skriftligen har kommit
överens med konsumenten om detta i fall då

1. godset har tillverkats eller väsentligt ändrats efter konsumentens

särskilda önskemål, eller

2. det, med hänsyn till att godset
är skrymmande eller av någon annan
liknande anledning, inte skulle
vara rimligt att ångerveckan börjar
löpa först då konsumenten fick tillfälle
att undersöka godset eller likadant
gods.

2. det, med hänsyn till att godset
är skrymmande eller av någon annan
liknande anledning, inte skulle
vara rimligt att ångerveckan börjar
löpa först då konsumenten tog
emot godset eller en väsentlig del
av det eller dessförinnan undersökte
godset eller likadant gods.

LU 1986/87:29

Bilaga

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. 1 fråga om avtal som har ingåtts
före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.