Lagutskottets betänkande
1986/87:28

om de homosexuellas situation i samhället, m. m.
(prop. 1986/87:124 delvis, prop. 1986/87:86 delvis)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar lagutskottet proposition 1986/87:124 såvitt gäller
regeringens förslag till lagstiftning för homosexuella sambor. Propositionen i
övrigt behandlas av socialutskottet i betänkandet SoU 1986/87:31. Vidare
behandlas ett i proposition 1986/87:86 om följ dlagstiftning till äktenskapsbalken
m.m. framlagt förslag till lag om ändring i jordabalken.

I betänkandet behandlar utskottet vidare dels en under riksmötet 1985/86
väckt fristående motion, dels en under riksmötet 1986/87 väckt fristående
motion, dels sex med anledning av proposition 1986/87:124 väckta motioner.

Företrädare för Lesbiska gruppen i Stockholm har inför utskottet yttrat sig
i ärendet. Vidare har en skrivelse inkommit från en organisation.

De förslag i proposition 124 som behandlas i betänkandet innebär att
reglerna i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem liksom reglerna i
vissa andra lagar skall tillämpas också då två personer lever tillsammans i ett
homosexuellt förhållande. Utskottet tillstyrker en sådan lagstiftning och
avstyrker därmed dels tre motioner vari yrkas att propositionen i förevarande
delar skall avslås, dels tre motioner i vilka yrkas att regler för homosexuella
på olika sätt skall integreras i den familjerättsliga lagstiftningen eller i lagen
om sambors gemensamma hem, dels en motion vari yrkas att en rättslig
reglering av homosexuella samboförhållanden skall gälla endast för dem som
så önskar. Utskottet avstyrker vidare ett motionsyrkande i vilket framförs
önskemål om att de för heterosexuella sambor gällande reglerna om
efterlevandepension, familjebidrag m.m. skall tillämpas också beträffande
homosexuella sambor.

Två ledamöter från moderata samlingspartiet och ledamöterna från
centern reserverar sig till förmån för motionsyrkandena om avslag på lagen
om homosexuella sambor. Ledamöterna från folkpartiet reserverar sig till
förmån för yrkandet att en annan rättslig reglering skall införas för
homosexuella sambor och begär i enlighet härmed avslag på propositionen.
Mot utskottets motivering i fråga om utformningen av den rättsliga regleringen
för homosexuella sambor reserverar sig en m-ledamot.

LU

1986/87:28

1 Riksdagen 1986/87. 8sami Nr 28

Propositionerna

LU 1986/87:28

I proposition 1986/87:124 - såvitt nu är i fråga - föreslår regeringen
(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet att riksdagen antar i
propositionen framlagda förslag till

2. lag om homosexuella sambor,

3. lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

4. lag om ändring i lagen (1987:231) om ändring i ärvdabalken,

5. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i jordabalken.

Lagförslagen har intagits i bilaga 1.

Propositionen i övrigt behandlas av socialutskottet i betänkandet SoU
1986/87:31.

I proposition 1986/87:86 föreslår regeringen (justitiedepartementet) -såvitt nu är i fråga (lagförslag 4) - att riksdagen antar ett i propositionen
framlagt förslag till lag om ändring i jordabalken. Över lagförslaget har
lagrådets yttrande inhämtats.

Lagförslaget har intagits i bilaga 2.

Proposition 86 i övriga delar har behandlats av lagutskottet i betänkandena
LU 1986/87:26 och LU 1986/87:32.

Beträffande propositionernas huvudsakliga innehåll hänvisas till vad
utskottet anför på s. 4.

Motionsyrkanden

Vid 1985/86 års riksmöte väckt fristående motion

1985/86:L212 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att integrera homosexuella i det familjerättsliga
systemet på lika basis.

Vid 1986/87:års riksmöte väckt fristående motion

1986/87:L403 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att sambolagstiftningen skall utformas så, att den
blir tillämplig i samma mån på homosexuellas som på heterosexuellas
samboförhållanden,

2. att riksdagen beslutar att för nämnda ändamål vidta behövliga justeringar
i lagtexten.

Med anledning av proposition 1986/87:124 väckta motioner

1986/87:L137 av Martin Olsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
avslå förslaget i proposition 1986/87:124 om införande av en lag om
homosexuella sambor och förslaget om ändring i lagen om sambors
gemensamma hem samt förslagen om följdändringar i andra lagar.

1986/87:L138 av Bengt Harding Olson m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
ett frivilligt anslutningsförfarande.

1986/87:Sol51 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 2), yrkas

1. att riksdagen - med avslag på propositionen i motsvarande del - beslutar
uppdra åt regeringen att återkomma med förslag om allmän omredigering av
familjerättslagstiftningen med syfte att likställa hetero- och homosexuell
samlevnad,

2. att riksdagen - därest yrkande 1 ej vinner bifall - beslutar uppdra åt
regeringen att återkomma med förslag till sådan omredigering av sambolagen
att den likställer hetero- och homosexuell samlevnad.

1986/87:Sol54 av Björn Körlof m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga (yrkande 2),
yrkas att riksdagen avslår förslaget till lag om homosexuella sambor samt
förslagen om ändringar i lagen om sambors gemensamma hem, lagen om
ändring i ärvdabalken samt lagen om ändring i jordabalken.

1986/87:Sol55 av Lars Ahlmark m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga (yrkande
3), yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående familjerättsliga frågor.

1986/87:Sol56 av Alf Svensson (c) vari, såvitt nu är i fråga (yrkande 2), yrkas
att riksdagen avslår förslaget till lag om homosexuella sambor.

Motionerna Sol51 och Sol54-Sol56 i övriga delar behandlas av socialutskottet
i betänkandet Soll 1986/87:31.

Utskottet

Inledning

Riksdagen har den 8 april 1987 beslutat anta regeringens i proposition
1986/87:1 framlagda förslag till äktenskapsbalk, lag om ändring i ärvdabalken
och lag om sambors gemensamma hem (LU 1986/87:18, rskr. 159).
Äktenskapsbalken (ÄktB) skall ersätta den nuvarande giftermålsbalken
(GB). Sambolagen är tillämplig då en ogift man och en ogift kvinna lever
tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och syftar till att skydda
den ekonomiskt svagare parten då samboförhållandet upphör.

Den nya lagen innebär att när ett samboförhållande upplöses samborna får
en giftorättsliknande rätt till delning av sådan egendom i det gemensamma
hemmet som har anskaffats för gemensamt begagnande. Huvudregeln är
alltså att denna egendom delas lika mellan dem. Denna huvudregel kan dock
frångås om en likadelning skulle framstå som oskälig. För sådana sambor
som önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden öppnas en möjlighet att
avtala om att lagens delningsregler inte skall gälla i deras samboförhållande.
Sambo får vidare rätt att överta inte bara den andra sambons bostad utan
också dennes bohag.

I fall då ett samboförhållande upphör genom den ena sambons död skall
den efterlevande sambon alltid ha rätt att erhålla så mycket av den egendom i
det gemensamma hemmet som har anskaffats för gemensamt begagnande -så långt egendomen räcker - att dess värde motsvarar två gånger basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

LU 1986/87:28

3

Riksdagen har vidare den 14 maj 1987 beslutat anta i proposition
1986/87:86 framlagda förslag till dels lag om införande av äktenskapsbalken
och lag om ikraftträdande av lagen om sambors gemensamma hem, dels
följdändringar i ett flertal författningar med undantag dock för bl. a. ett
förslag till ändring i jordabalken. Riksdagsbeslutet innebär bl. a. att äktenskapsbalken
och sambolagen skall träda i kraft den 1 januari 1988.

Propositionernas huvudsakliga innehåll

I proposition 1986/87:124 läggs fram förslag till en lag om homosexuella
sambor. Till grund för propositionen ligger ett av utredningen om de
homosexuellas situation i samhället avgivet betänkande (SOU 1984:63)
Homosexuella och samhället. Förslaget innebär att den av riksdagen nyligen
antagna sambolagen görs tillämplig också då två personer lever tillsammans i
ett homosexuellt förhållande. I lagen tas även in bestämmelser dels om att de
regler i ärvdabalken som skall tillämpas i fråga om sambor skall gälla även för
homosexuella sambor, dels om att ytterligare ett antal bestämmelser, vilka
gäller för heterosexuella sambor, skall tillämpas i fråga om homosexuella
sambor.

I förtydligande syfte föreslås också ändringar i sambolagen, ärvdabalken
och jordabalken.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

I proposition 1986/87:86 läggs, såvitt nu är i fråga, fram förslag till vissa
ändringar i jordabalkens regler om hyra, lagfart och inteckning. Ändringarna
är närmast att betrakta som lagtekniska konsekvenser av ÄktB och
sambolagen.

Allmänna överväganden

Som nyss nämnts bygger propositionens förslag på utredningens om de
homosexuellas situation i samhället betänkande (SOU 1984:63) Homosexuella
och samhället. Utredningen tillkallades i december 1977 efter det att
riksdagen hade uttalat sig för att en undersökning borde komma till stånd i
syfte att belysa de homosexuellas situation i samhället och även frågan om
vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att undanröja kvarvarande
diskriminering av homosexuella (SoU 1976/77:37, rskr. 317). I direktiven
(dir. 1977:128) angavs att kommittén, utöver de undersökningar som
riksdagen förordat, även skulle sammanställa tillgänglig vetenskaplig dokumentation
om homosexualitet samt föreslå de åtgärder som behövs för att
undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella. Utredningen, som
avvisade tanken på att homosexuella skulle ges rätt att adoptera gemensamt
och att ingå äktenskap, förordade i sitt betänkande att regler skulle införas
som jämställer homosexuell samlevnad med samlevnad under äktenskapsliknande
förhållanden.

Propositionen innebär som tidigare nämnts att bl. a. den av riksdagen
nyligen antagna sambolagen görs tillämplig även när två personer lever
tillsammans i ett homosexuellt förhållande och följer således i stort utredningens
förslag. I propositionen avvisas tanken på att införa en möjlighet för

LU 1986/87:28

4

två personer av samma kön att adoptera gemensamt eller att ingå äktenskap
med varandra.

I motionerna L212 (vpk), vilken väckts under allmänna motionstiden vid
1985/86 års riksmöte, och Sol51 (vpk) framhålls att det saknas anledning att i
familjerättsliga sammanhang särbehandla människor med homosexuell
läggning. När det gäller sådana förhållanden som det familjerättsliga
regelsystemet avser att reglera finns det enligt motionärerna inte några
skillnader mellan homosexuella och heterosexuella par. Motionärerna anser
att den självklara och naturliga lösningen bör vara att homosexuell och
heterosexuell samlevnad jämställs i familjerättsligt avseende. I motion L212
yrkas att riksdagen skall hos regeringen begära förslag om att de homosexuella
integreras på lika basis i det familjerättsliga systemet och i motion Sol51
yrkas (yrkande 1) att riksdagen avslår propositionen och begär förslag till
ändring av familjerättslagstiftningen som likställer hetero- och homosexuell
samlevnad.

Utskottet vill till en början framhålla att frågor om de homosexuellas
situation i samhället berör många människor i vårt land. Något säkert
underlag för en bedömning av homosexualitetens omfattning finns visserligen
inte men det kan, som utredningsarbetet visat, på goda grunder hävdas
att antalet homosexuella är stort. Av enkätundersökningar som utredningen
gjort bland homosexuella framgår vidare att av dem som svarat levde cirka
hälften i ett förhållande med en person av samma kön samt att flertalet av de
andra som svarat skulle vilja leva i ett sådant förhållande.

Även om samhällets syn på homosexualiteten under senare år blivit
öppnare torde de flesta homosexuella uppleva sin situation som så att de är en
utsatt och diskriminerad grupp. I Sverige finns inte några lagregler som syftar
till att särbehandla homosexuella. Otvivelaktigt är det emellertid så att
homosexuella rent faktiskt utsätts för en särbehandling som ofta kan vara
dold och ibland omedveten. Detta sammanhänger med att samhället är byggt
på en heterosexuell grund, något som självfallet präglar den uppfostran
människor får som barn och den bild av normal samlevnad som samhället
ger.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det är angeläget att
åtgärder vidtas för att förändra de homosexuellas situation och bl. a.
underlätta för dem att leva samman i stabila parförhållanden. Utskottet kan
dock inte ställa sig bakom förslaget i motionerna att den familjerättsliga
lagstiftningen i sin helhet skall bli tillämplig på homosexuella par och att
dessa därmed skall få möjlighet att bl. a. gifta sig och adoptera barn. Som
framhålls i propositionen är värderingarna om äktenskapet som en institution
för en man och en kvinna så grundmurade i samhället att det inte är
möjligt att införa bestämmelser som ger två personer av samma kön rätt att
ingå äktenskap med varandra. En sådan lagstiftning skulle stå i strid med den
allmänna uppfattningen inom ett centralt livsområde.

Inte heller finns det någon förankring i det allmänna rättsmedvetandet att
låta homosexuella par adoptera barn. Vad som främst talar mot en sådan
möjlighet till adoption är emellertid att, som närmare redovisas i propositionen,
adoptionen kan innebära negativa konsekvenser för barnet. Att införa
en regel som medger att två personer av samma kön adopterar skulle därmed

1* Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 28

Rättelse: S. 9 rad 6 och S. 16 rad 42 Står: Sneijerrapporten. Rättat till:
Speijerrapporten. S. 14 rad 1 början saknas: Rekom

LU 1986/87:28

5

inte vara förenligt med principen om att barnets bästa skall stå i förgrunden
vid adoption. Härtill kommer som anförs i propositionen att adoptionsfrågan
i dagens läge inte har någon större betydelse. När det gäller s. k. närståendeadoptioner,
dvs. adoptioner där den ena parten i ett samlevnadsförhållande
adopterar den andras barn, medger redan gällande regler att vid vårdnadshavarens
död den efterlevande kan få adoptera barnet. När adoptionen skall
avse någon annans barn än en närståendes är det nästan alltid fråga om ett
barn från ett främmande land. Det torde enligt propositionen inte finnas
något land som skulle tillåta att dess medborgare adopterades av två personer
av samma kön.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L212 och Sol51
yrkande 1.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om heterosexuell och
homosexuell samlevnad skall jämställas vid tillämpningen av sambolagen
och vissa andra författningar.

I motionerna L137 (c), Sol54 (m) och Sol56 (c) yrkas (yrkande 2 i motion
Sol54 och yrkande 2 i motion Sol56) avslag på regeringens förslag till
lagstiftning om homosexuella sambor.

I motion L137 anförs som grund för avslagsyrkandet att behovet av en
lagreglering av sambors ekonomiska förhållanden, enligt motionärernas
uppfattning, föranleddes av att sambor i stor utsträckning har gemensamma
barn. Motsvarande behov finns inte för homosexuella sambor. I motionen
framhålls också att ett genomförande av förslaget skulle avvika från vad som
gäller i övriga nordiska länder och därmed motverka den eljest föreliggande
strävan efter nordisk rättslikhet. I motionen påpekas också att den föreslagna
regleringen kommer att medföra svåra gränsdragningsproblem. Sålunda
kommer svårigheter att uppstå när det gäller att avgränsa homosexuella
sambor från par av samma kön som bor tillsammans utan att ha ett
parförhållande.

I motion Sol54 framhåller motionärerna att de inte kan ställa sig bakom
den uppfattningen att homosexuell samlevnad skulle utgöra en från samhällets
synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform. I sammanhanget hänvisar
motionärerna till vad som anfördes i ett av styrelsen för Svenska kommunförbundet
avgivet remissyttrande över det betänkande som ligger till grund för
propositionen, nämligen att heterosexuell samlevnad är en förutsättning för
samhällets fortbestånd och därför måste främjas. Homosexualitet måste i
konsekvens härmed betraktas som ett avvikande beteende. Motionärerna
anser mot den bakgrunden att det är olämpligt att införa regler som stärker
homosexuellas ställning i samhället, vilket ett genomförande av den föreslagna
lagstiftningen skulle innebära. Enligt motionärerna skulle en lagstiftning
vidare kunna leda till en utbredd homosexualitet genom att många unga
människor med en osäker könsidentifikation skulle inleda homosexuella
samboförhållanden. I sammanhanget erinrar motionärerna om att de
motsatte sig att sambolagen antogs och att de, i konsekvens härmed, även av
den anledningen motsätter sig förslaget om att sambolagen görs tillämplig på
homosexuella samboförhållanden.

Även i motion Sol56 anförs som skäl för avslag att det är den heterosexuella
familjebildningen som på olika sätt skall främjas eftersom denna samlev -

LU 1986/87:28

6

nadsform är en förutsättning för samhällets överlevnad. I motionen anförs
också att förslaget vilar på ett alltför diffust underlag. Motionären pekar
härvid på att det av propositionen framgår att man saknar kunskap om i
vilken omfattning homosexuella förhållanden förekommer liksom att även
kunskapen om de homosexuellas situation i samhället alltjämt är bristfällig.
Motionären, som påpekar att han motsatte sig införandet av sambolagen,
anser att på samma sätt som när det gällde den lagstiftningen det saknas skäl
för att införa regler om homosexuella sambor.

I motion L138 (fp) anförs att homosexuella bör erbjudas en rättslig
reglering för sin samlevnad som så långt möjligt anknyter till existerande
lagstiftning. Enligt motionärerna skulle en rättslig reglering liknande den
som genomförts för heterosexuella sambor utgöra ett gott skydd vid
homosexuell samlevnad. Motionärerna hänvisar till att de i samband med att
sambolagen antogs kritiserade det förhållandet att samborna inte själva fick
fatta beslut om huruvida sambolagens reglering skulle gälla för deras
förhållande eller ej. Av samma skäl anser de att en rättslig reglering av
homosexuella samboförhållanden endast bör gälla i de fall parterna själva
önskar att reglerna skall vara tillämpliga på deras förhållande. Motionärerna
yrkar att vad som anförts om ett frivilligt anslutningsförfarande ges regeringen
till känna.

I motion L403 (vpk), som väckts under allmänna motionstiden vid 1986/87
års riksmöte, framhålls vikten av att homosexuella parförhållanden likställs
med heterosexuell samlevnad. I syfte att uppnå likabehandling av de båda
samlevnadsförhållandena yrkar motionärerna att sambolagen ändras så att
den blir direkt tillämplig också på homosexuella par. I motion Sol51 (vpk)
yrkas (yrkande 2) - under förutsättning att yrkande 1 i motionen (se ovan
s. 5) inte bifalls - att regeringen skall framlägga förslag till en sådan ändring
av sambolagen att hetero- och homosexuell samlevnad likställs.

Som utskottet framhöll vid riksdagsbehandlingen av sambolagen (se LU
1986/87:18) har en tydlig tendens under de senaste årtiondena varit att allt
fler kvinnor och män bor tillsammans under äktenskapsliknande former utan
att vara gifta med varandra. Genom samlevnad med gemensamt hushåll och
gemensam ekonomi uppstår en faktisk sammanflätning av sambornas
ekonomi liknande den som uppkommer i äktenskap. Till skillnad från vad
som gäller vid äktenskap finns det inte några särskilda bestämmelser som för
närvarande kan tillämpas på sambornas mellanhavanden när deras förhållande
upplöses. Om parterna inte har träffat några avtal angående egendomsfördelningen
får tvister mellan dem lösas med tillämpning av allmänna
civilrättsliga regler. Dessa ger inte tillräcklig ledning i den situation som kan
uppkomma när ett samboförhållande upplöses och en tillämpning av dem
kan leda till resultat som framstår som stötande med hänsyn till den
ekonomiskt svagare partens intressen. Möjligheterna att avtalsvägen åstadkomma
en reglering av sambors mellanhavanden vid en upplösning av
förhållandet är, som utskottet tidigare påpekat, starkt begränsade och
erfarenheterna visar att avtal mellan sambor förekommer i liten omfattning.
Särskilda regler om sambors gemensamma hem har därför införts fr. o. m.
den 1 januari 1988 för att skydda den svagare parten i ett samboförhållande
och för att ge vägledning vid lösningen av praktiska problem av juridisk natur

LU 1986/87:28

7

då ett samboförhållande upplöses. Den nya lagstiftningen har inriktats på de
spörsmål där behovet av lagreglering är störst, nämligen fördelningen av
bostad och bohag som har anskaffats för gemensamt bruk, rätten att mot
ersättning överta den andra sambons bostad och bohag samt efterlevandeskyddet
i fråga om det gemensamma hemmet.

Av utredningens betänkande framgår, som ovan berörts, att många
homosexuella lever tillsammans med någon av samma kön. I sådana
parförhållanden uppkommer ofta samma känslomässiga relationer som
mellan parterna i heterosexuella samboförhållanden och den ekonomiska
sammanflätningen mellan två homosexuella som varaktigt bor tillsammans
är i allmänhet densamma som i heterosexuella förhållanden. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att utredningen påpekat att den enda påvisbara
skillnaden mellan heterosexuella och homosexuella människor är att homosexuella
i valet av kärlekspartner föredrar en person av samma kön. Enligt
utskottets mening kan det mot den angivna bakgrunden hävdas att samma
typer av problem kan uppkomma vid upplösningen av homosexuella
samboförhållanden som vid heterosexuella. Behovet av en lagreglering för
homosexuella sambor gör sig därför gällande på motsvarande sätt som det
gjort i fråga om de heterosexuella. Några skäl till att man som synes vara
tanken i motion L138 bör överväga någon annan reglering än den som införts
genom sambolagen kan utskottet inte finna. Härtill kommer att en lagstiftning
för de homosexuella rent allmänt sett skulle innebär en markering av
samhällets syn på homosexuella parförhållanden som kan bidra till att
undanröja negativa attityder hos allmänheten och till att ändra känslan hos
många homosexuella av att vara diskriminerade. En lagreglering skulle
således ligga väl i linje med utskottets uttalande år 1973 (LU 1973:20) om att
homosexuell samlevnad är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel
samlevnadsform.

Med anledning av vad som anförs i motion L137 angående gränsdragningsproblem
vill utskottet framhålla att samma slags omständigheter skall
beaktas vid avgörandet av om två personer lever i ett homosexuellt
förhållande som när man tar ställning till huruvida en kvinna och en man
lever i ett äktenskapsliknande förhållande. Parterna skall sålunda sammanleva
i en inte alltför kortvarig förbindelse och stå i sådan känslomässig relation
till varandra att sexuellt umgänge normalt ingår i liknande förbindelser.
Vidare skall parterna ha gemensamt hushåll, gemensam bostad och gemensam
ekonomi eller i vart fall ekonomiskt samarbete.

Reglerna kommer alltså att vara tillämpliga endast i fråga om sådana
förhållanden där parterna - på samma sätt som i heterosexuella förhållanden
- uppfattar sig och också agerar som ett par i traditionell mening. Från
reglernas tillämpningsområde utesluts därmed sådana personer av samma
kön, t. ex. släktingar eller kamrater som bor tillsammans men inte har något
förhållande i nu aktuell bemärkelse.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte dela de farhågor som
kommer till uttryck i motion L137 för att reglerna kan medföra gränsdragningsproblem.

Utskottet vill vidare tillbakavisa påståendet i motion Sol54 om att den
föreslagna lagstiftningen skulle kunna leda till en utbredd homosexualitet

LU 1986/87:28

särskilt när det gäller unga personer med en osäker könsidentifikation.
Motionärernas påstående föranleder utskottet att erinra om att den s. k.
förförelseteorin - som innebär att homosexuella upplevelser i puberteten
ansågs kunna leda till permanent homosexuell läggning hos den unge - i
slutet av 1960-talet blev föremål för en holländsk undersökning, den s. k.
Speijerrapporten. I denna konstaterades sammanfattningsvis att homosexuella
erfarenheter hos minderåriga inte ledde till varaktig homosexuell
läggning och att det inte existerade några möjligheter att en ung människas
heterosexuella läggning kunde påverkas i motsatt riktning genom homosexuella
upplevelser (se närmare härom sexualbrottsutredningens betänkande,
SOU 1976:9, Sexuella övergrepp, s. 98 ff. och 213 f.). Nu redovisade
synpunkter medverkade bl. a. till att särlagstiftningen beträffande straffbara
homosexuella handlingar avskaffades i Sverige år 1978 (prop. 1977/78:69,
JuU 26, rskr. 155). Något belägg för att - på sätt motionärerna påstår -åtgärder som syftar till en likabehandling av homosexuella skulle medverka
till en spridning av homosexualitet föreligger således inte. Sådana åtgärder
kan däremot enligt utskottets mening medverka till en positiv utveckling i så
måtto att de kan medföra att homosexuella i större utsträckning vågar träda
fram och öppet leva tillsammans med sin partner. Om en rättslig reglering
leder till en sådan utveckling får den anses tjäna ett angeläget ändamål.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att den föreslagna lagstiftningen
också ligger väl i linje med den inställning som kommit till uttryck i det
nordiska samarbetet i Nordiska rådet. Sålunda har Nordiska rådet i en
rekommendation (nr 17/1984) rörande homosexuella rekommenderat Nordiska
ministermötet att inom ramen för gällande lagar i de enskilda länderna
genomföra forsknings-, utrednings- och upplysningsarbete beträffande de
homosexuellas ställning. I rekommendationen anges att möjligheterna att
upphäva lagstiftning som diskriminerar homosexuella liksom att genom
lagstiftning främja homosexuellas likaställning och ge skydd mot särbehandling
bör undersökas.

Vad slutligen angår önskemålet i motionerna L403 och Sol51 om att
sambolagen skall göras direkt tillämplig på homosexuella parförhållanden
kan utskottet konstatera att den i propositionen valda lösningen att i en
särskild lag ge föreskrifter om vilka av de bestämmelser som gäller för
heterosexuella sambor som skall tillämpas på homosexuella sambor medför
vissa fördelar. Sålunda är det den lagtekniskt enklaste metoden. En fördel är
också att det för de närmast berörda blir lätt att överblicka vilka regler som
gäller. Vidare kan lagens tillämpningsområde - om behov härav skulle
föreligga - utvidgas på ett enkelt sätt genom att ytterligare hänvisningar tas in
i lagen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det finns starka skäl för den i
propositionen föreslagna lagstiftningen. Utskottet tillstyrker därför bifall till
propositionen såvitt avser den rättsliga regleringen av homosexuell samlevnad
och utskottet avstyrker bifall till motionerna L403, L137, L138, Sol51
yrkande 2, Sol54 yrkande 2 och Sol56 yrkande 2.

I motion Sol55 (m) tas upp en fråga om utvidgning av tillämpningsområdet
för den nu föreslagna lagen. I det förslag från utredningen om de homosexuellas
situation i samhället som ligger till grund för propositionen förordades

LU 1986/87:28

9

att homosexuell samlevnad skulle jämställas med äktenskapsliknande samlevnad
vid tillämpningen av vissa bestämmelser om efterlevandepension,
bostadsbidrag, familjebidrag och grupplivförsäkring. I propositionen förordas
att förslaget i denna del inte genomförs.

Motionärerna framhåller att om den eftersträvade likabehandlingen av
homosexuell samlevnad skall få någon substans är det av vikt att även ovan
angivna bestämmelser blir tillämpliga för homosexuella sambor. Motionärerna
anser därför att en kostnadsanalys bör ske varefter regeringen bör
föreslå de kompletteringar som en sådan analys föranleder. I motionen yrkas
(yrkande 3) att det anförda ges regeringen till känna.

Som framhålls i propositionen är konsekvenserna av utredningens förslag i
den aktuella delen inte närmare utredda. Hur stora kostnaderna blir för ett
genomförande av förslaget beror på en rad omständigheter som är svåra och i
vissa fall nästan omöjliga att analysera. Sådana omständigheter är bl. a.
antalet homosexuella sambor, längden av samlevnaden och eventuellt
föreliggande ekonomiska beroendeförhållanden. Utskottet kan mot den
bakgrunden ansluta sig till departementschefens uppfattning att frågan om
huruvida utredningens förslag i denna del bör genomföras kräver ytterligare
överväganden. Utskottet, som i och för sig inte vill utesluta att utredningens
förslag i ett längre perspektiv kan komma att genomföras, kan i rådande
statsfinansiella läge inte ställa sig bakom motionärernas önskemål. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Sol55 yrkande 3.

Övrigt

Utöver det anförda föranleder propositionerna och motionerna inte några
uttalanden från utskottets sida. De i proposition 86 och proposition 124
framlagda förslagen till ändringar i jordabalken bör sammanföras till ett
lagförslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande integrering av homosexuella i det familjerättsliga
systemet

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:L212 och 1986/87:Sol51
yrkande 1,

2. beträffande rättslig reglering av homosexuella samboförhållanden
att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:L403, 1986/87:L137 i
denna del, 1986/87:L138, 1986/87:Sol51 yrkande 2, 1986/87:Sol54
yrkande 2 i denna del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i denna del antar
det i proposition 1986/87:124 framlagda förslaget till lag om homosexuella
sambor,

3. beträffande efterlevandepension m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87: So 155 yrkande 3,

4. beträffande sambolagen och ärvdabalken

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:L137 i denna del,
1986/87:Sol54 yrkande 2 i denna del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i

LU 1986/87:28

10

denna del antar de i proposition 1986/87:124 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
dels lag om ändring i lagen (1987:231) om ändring i ärvdabalken,

5. beträffande jordabalken
att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:86 i denna del och
proposition 1986/87:124 i denna del och med avslag på motionerna
1986/87:L137 i motsvarande del, 1986/87:Sol54 yrkande 2 i motsvarande
del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i motsvarande del antar av
utskottet i bilaga 3 framlagt förslag till lag om ändring i jordabalken.

Stockholm den 14 maj 1987

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c),
Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Bengt
Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m), Gunnar Thollander (s), Marianne
Karlsson (c), Ewa Hedkvist Petersen (s) och Hans Rosengren (s).

Reservationer

1. Rättslig reglering av homosexuella samboförhållanden
(mom. 2)

Per-Olof Strindberg och Allan Ekström (båda m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Av
utredningens” och slutar på s. 9 med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Som utskottet i det föregående anfört är det angeläget att förändra och
underlätta de homosexuellas situation i olika avseenden. Att, som föreslås i
propositionen, främja den homosexuella samlevnadsformen genom att göra
sambolagens regler tillämpliga också på homosexuella samboförhållanden
kan emellertid enligt utskottets mening inte accepteras. Utskottet vill för sin
del understryka att den självklara utgångspunkten måste vara att det är den
heterosexuella familjebildningen som skall främjas, inte minst därför att det
är denna samlevnadsform som är en förutsättning för samhällets fortlevnad.
Mot den bakgrunden vore det således enligt utskottets mening ett ej
godtagbart avsteg från allmänt omfattade, för samhällslivet grundläggande,
värderingar att införa regler som stärker de homosexuellas ställning i
samhället på det sätt som ett genomförande av regeringens förslag skulle
innebära.

Enligt utskottets mening kvarstår vidare den kritik som riktades mot
sambolagen i reservation nr 8 till lagutskottets betänkande LU 1986/87:18 i
samband med att lagen antogs. Också mot den bakgrunden saknas skäl att
göra sambolagen tillämplig på homosexuella samboförhållanden.

LU 1986/87:28

11

Utskottet vill för övrigt tillägga att de skyddsaspekter som låg till grund för
riksdagens beslut att anta sambolagen inte gör sig gällande i fråga om
homosexuella sambor. Behovet av skyddsregler framträdde sålunda särskilt i
sådana samboförhållanden där det finns gemensamma barn med hänsyn till
att i dessa fall en av parterna (oftast kvinnan) inte sällan kommer i ett sämre
ekonomiskt läge.

I ett homosexuellt förhållande kan det inte finnas några gemensamma
barn. Det är således inte möjligt att motivera en lag om homosexuella sambor
som en utlöpare från äktenskapslagstiftningen på samma sätt som var möjligt
beträffande lagen om heterosexuella sambors gemensamma hem. Som
utskottet ser det kan det därför inte sägas föreligga något behov av att på
grund av den sexuella relationen bryta ut vissa fall av samboende mellan
personer av samma kön till rättslig särbehandling. En sådan ordning skulle
för övrigt kunna få konsekvenser som är både godtyckliga och integritetskränkande.

Utskottet kan för sin del inte heller finna att det av andra skäl skulle
föreligga något behov av skyddsregler för homosexuella samboförhållanden.
Vad som i propositionen anförs om förekomsten av ekonomisk sammanflätning
utgör enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl härvidlag.

En annan omständighet som gör att lagregleringen för homosexuella ter sig
direkt olämplig är att en sådan ordning skulle avvika från vad som gäller i
övriga nordiska länder och därmed motverka den strävan efter nordisk
rättslikhet som annars av tradition har präglat rättsutvecklingen på familjerättens
område.

Mot lagreglering kan vidare anföras att det underlag som det föreliggande
förslaget vilar på är bristfälligt i vad gäller kännedom om antalet homosexuella
samboförhållanden och beträffande kunskaper över huvud taget om
homosexuellas situation i samhället.

Vid en samlad bedömning av nu redovisade synpunkter - och med
beaktande även av de gränsdragningsproblem som en reglering i enlighet
med förslaget utan tvekan kommer att medföra - finner utskottet att det
framlagda lagförslaget bör avslås av riksdagen. Yrkandena i motionerna
L137, Sol54 och Sol56 om avslag på propositionen i nu behandlad del bör
således bifallas av riksdagen. Utskottets ställningstagande innebär att
motionerna L403, L138 och Sol51 yrkande 2 avstyrks.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Sorn
framhålls” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget till lag om homosexuella
sambor. Utskottets ställningstagande härvidlag medför att utskottet inte har
någon anledning att på grund av motionen överväga frågan huruvida den
föreslagna lagens tillämpningsområde bör utvidgas. Utskottet avstyrker
således bifall till motion Sol55 yrkande 3.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa:

2. beträffande rättslig reglering av homosexuella samboförhållanden
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:L137 i denna del,
1986/87:Sol54 yrkande 2 i denna del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i

LU 1986/87:28

12

denna del och med avslag på motionerna 1986/87:L403, 1986/87:L138
och 1986/87:Sol51 yrkande 2 avslår det i proposition 1986/87:124
framlagda förslaget till lag om homosexuella sambor,

2. Rättslig reglering av homosexuella samboförhållanden
(mom. 2)

Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Av
utredningens” och slutar på s. 9 med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att samhället försöker förhindra
diskriminering av homosexuella personer samt bland allmänheten öka
förståelsen för dem och förbättra kunskaperna om deras situation. Åtgärder i
denna riktning är betydelsefulla för att förbättra de homosexuellas förhållanden.
Däremot finns det enligt utskottet inte tillräckliga motiv för att
sambolagen skall bli tillämplig även på homosexuella par.

Att särskilda regler införts för heterosexuella samboförhållanden måste
ses mot bakgrund av att sambor av olika kön i stor utsträckning har
gemensamma barn. I sådana samboförhållanden förekommer det dessutom
inte sällan att en av parterna (oftast kvinnan) kommer i ett sämre ekonomiskt
läge och det finns därför ett särskilt behov av att skydda den ekonomiskt
svagare parten. Nu angivna skäl kan enligt utskottets mening inte åberopas
när det gäller homosexuella sambor.

I ett homosexuellt förhållande kan det sålunda inte finnas några gemensamma
barn. Det är därför inte möjligt att motivera en lag om homosexuella
sambor som en utlöpare från äktenskapslagstiftningen på samma sätt som
beträffande lagen om heterosexuella sambors gemensamma hem. Som
utskottet ser det kan det därför inte sägas föreligga något behov av att på
grund av den sexuella relationen bryta ut vissa fall av samboende mellan
personer av samma kön till rättslig särbehandling. En sådan ordning skulle
för övrigt kunna få konsekvenser som är både godtyckliga och integritetskränkande.

Utskottet kan för sin del inte heller se att det av andra skäl skulle föreligga
något behov av skyddsregler för homosexuella samboförhållanden. Vad som
i propositionen anförs om förekomsten av ekonomisk sammanflätning utgör
enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl härvidlag.

En omständighet som gör att lagregleringen för homosexuella ter sig direkt
olämplig är att en sådan ordning skulle avvika från vad som gäller i övriga
nordiska länder och därmed motverka den strävan efter nordisk rättslikhet
som annars av tradition har präglat rättsutvecklingen på familjerättens
område. Nordiska rådet har visserligen i en rekommendation (nr 17/1984)
rörande homosexuella rekommenderat Nordiska ministerrådet att inom
ramen för gällande lagar i de enskilda länderna genomföra forsknings-,
utrednings- och upplysningsarbete beträffande de homosexuellas ställning. I
rekommendationen anges att möjligheterna att upphäva lagstiftning som
diskriminerar homosexuella liksom att genom lagstiftning främja homosexuellas
likaställning och ge skydd mot särbehandling bör undersökas.

LU 1986/87:28

13

1** Riksdagen 1986!87. 8sami. Nr28

Rekommendationen innehåller däremot inte något förslag motsvarande
regeringens i propositionen framlagda förslag att sambolagen skall tillämpas
även på homosexuella par.

Vid en samlad bedömning av nu redovisade synpunkter - och med
beaktande även av de gränsdragningsproblem som en reglering i enlighet
med förslaget utan tvekan kommer att medföra - finner utskottet att skälen
mot en lagreglering av homosexuellas samboende får anses vara så starka att
förslaget härom i propositionen inte bör bifallas av riksdagen. Yrkandena i
motionerna L137, Sol54 och Sol56 om avslag på propositionen i nu
behandlad del bör således bifallas av riksdagen. Utskottets ställningstagande
innebär att motionerna L403, L138 och Sol51 yrkande 2 avstyrks.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa:

2. beträffande rättslig reglering av homosexuella samboförhållanden
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:L137 i denna del,
1986/87:Sol54 yrkande 2 i denna del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i
denna del och med avslag på motionerna 1986/87:L403,1986/87:L138
och 1986/87:Sol51 yrkande 2 avslår det i proposition 1986/87:124
framlagda förslaget till lag om homosexuella sambor,

3. Rättslig reglering av homosexuella samboförhållanden
(mom. 2)

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Av
utredningens” och slutar på s. 9 med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Av utredningens betänkande framgår, som ovan berörts, att många
homosexuella lever tillsammans med någon av samma kön. I' sådana
parförhållanden blir den ekonomiska sammanflätningen mellan parterna i
allmänhet densamma som i heterosexuella förhållanden. Det kan även
hävdas att samma typer av problem kan uppkomma vid upplösningen av
homosexuella samboförhållanden som vid heterosexuella. Behovet av en
lagreglering för homosexuella sambor gör sig därför enligt utskottets mening
gällande på motsvarande sätt som det gjort i fråga om de heterosexuella.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om den inställning som kommit till
uttryck i det nordiska samarbetet i Nordiska rådet, bl. a. i en rekommendation
(nr. 17/1984) rörande homosexuella. I rekommendationen anges
sålunda bl. a. att möjligheterna att genom lagstiftning främja homosexuellas
lika ställning och ge skydd mot särbehandling bör undersökas.

Utskottet vill mot denna bakgrund understryka att homosexuella bör
erbjudas en rättslig reglering som så långt som möjligt anknyter till
existerande lagregler för att uppnå största möjliga lika behandling.

Utskottet anser emellertid att en rättslig reglering av homosexuella
samboförhållanden till skillnad mot regeringens förslag bör gälla endast i de
fall parterna själva önskar att reglerna skall vara tillämpliga på deras
förhållanden. En sådan ordning ligger också i linje med vad som - i samband
med att sambolagen antogs - anfördes i en reservation (nr 8) till lagutskottets
betänkande LU 1986/87:18. Den tekniska utformningen av sådan reglering

LU 1986/87:28

14

bör emellertid bli föremål för mer ingående överväganden. Utskottet
konstaterar - i likhet med motionärerna i motion L138 - att de rättsverkningar
som är knutna till samlevnad reglerad i den nyligen antagna sambolagen är
av den omfattning att de skulle vara ett gott skydd vid homosexuell
samlevnad. Sålunda skulle föreliggande förslag kunna omarbetas så att en
tillämpning av reglerna förutsätter frivillig anslutning från parterna.

Enligt utskottets mening bör, med hänvisning till det anförda, frågan om
en rättslig reglering av homosexuella samboförhållanden utredas närmare.
Med hänsyn till frågans vikt bör det åläggas regeringen att återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag i frågan redan under innevarande år.

Vad utskottet sålunda anfört bör med anledning av motion L138 ges
regeringen till känna. Utskottet avstyrker därmed den i proposition 1986/
87:124 föreslagna regleringen. Utskottets ställningstagande innebär att
utskottet tillstyrker motion L138 och avstyrker motionerna L403, L137,
SolSl yrkande 2, Sol54 yrkande 2 och Sol56 yrkande 2.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa:

2. Beträffande rättslig reglering av homosexuella samboförhållanden
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:L138 och med avslag
på motionerna 1986/87:L403, 1986/87:L137 i denna del, 1986/
87:Sol51 yrkande 2, 1986/87:Sol54 yrkande 2 i denna del och
1986/87:Sol56 yrkande 2 i denna del dels avslår det i proposition
1986/87:124 framlagda förslaget till lag om homosexuella sambor, dels
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att
regeringen skall återkomma till riksdagen med nytt förslag,

4. Rättslig reglering av homosexuella samboförhållanden
(mom. 2, motiveringen)

Nic Grönvall (m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8
med ”Av utredningen” och slutar på s. 9 med ”yrkande 2” bort ha följande
lydelse:

Av utredningens betänkande framgår, som ovan berörts, att många
homosexuella lever tillsammans med någon av samma kön. I sådana
parförhållanden uppkommer ofta samma känslomässiga relationer som
mellan parterna i heterosexuella samboförhållanden och den ekonomiska
sammanflätningen mellan två homosexuella som varaktigt bor tillsammans
är i allmänhet densamma som i heterosexuella förhållanden. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att uredningen påpekat att den enda påvisbara
skillnaden mellan heterosexuella och homosexuella människor är att homosexuella
i valet av kärlekspartner föredrar en person av samma kön. Enligt
utskottets mening kan det mot den angivna bakgrunden hävdas att samma
typer av problem kan uppkomma vid upplösningen av homosexuella
samboförhållanden som vid heterosexuella. Behovet av en lagreglering för
homosexuella sambor gör sig därför gällande på motsvarande sätt som det
gjort i fråga om de heterosexuella och en lagstiftning ligger väl i linje med
lagutskottets uttalande år 1973 (LU 1973:20) om att homosexuell samlevnad
är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform.

LU 1986/87:28

15

Utskottet anser emellertid på samma grund som åberopades vid behandlingen
av regeringens proposition om sambors gemensamma hem (prop.
1986/87:1) i reservation nr 8 till lagutskottets betänkande LU 1986/87:18, att
en lagstiftning om homosexuella sambor lider av samma brister som den s. k.
sambolagen, vilka även i vissa hänseenden allvarligt förstorats såvitt gäller
homosexuella sambor. En av de allvarligaste bristerna är att det i lagstiftningen
saknas entydiga beskrivningar av de rättsfaktorer som kan avgöra att
lagstiftningen blir tillämplig, vilket med säkerhet kommer att leda till
betydande svårigheter i rättstillämpningen och, i händelse av tvist, till
betydande bevissvårigheter.

Enligt utskottets mening bör lagstiftning snarast införas som ger de par
som önskar sambo - vare sig de är heterosexuella eller homosexuella -möjlighet att genom eget val ge samboförhållandet dess rättsliga karaktär.
Sådan lagstiftning bör således öppna möjligheter för samboende par att sig
emellan reglera, inte blott frågor som äger samband med förhållandets
upplösning, utan även frågor av familjerättslig och ekonomisk natur. Sådan
lagstiftning bör utformas så att samboende par genom formbundna avtal av
testamentsliknande utformning ges tillfälle att ansluta sig till eller avstå från
lagreglering av familjerättslig och ekonomisk natur.

Regeringen bör snarast, med utgångspunkt i betänkandet Homosexuella
och samhället, framlägga förslag till riksdagen om sådan lagstiftning.

På sätt utskottet tidigare framhållit är det emellertid angeläget att snarast
förbättra de homosexuellas situation. De nu framlagda förslagen om
lagstiftningen kan därför accepteras intill dess nya förslag framläggs i
överensstämmelse med vad som anförts ovan. Utskottet önskar särskilt
understryka att det är av avgörande betydelse vid tillämpningen av lagstiftningen
att parterna i ett samboförhållande där lagstiftningen kan tillämpas
skall stå i ett förhållande till varandra

- som inte är av kortvarig natur,

- som innebär en känslomässig relation parterna emellan som i andra fall
normalt skulle ha lett till sexuellt umgänge,

- som innebär att parterna har gemensam bostad och, i allt väsentligt,
gemensam hushållsekonomi och

- som leder till att parterna uppfattar sig och agerar som ett par i traditionell
mening.

Utskottet vill tillbakavisa påståendet i motion So 154 om att den föreslagna
lagstiftningen skulle kunna leda till en utbredd homosexualitet särskilt när
det gäller unga personer med en osäker könsidentifikation. Motionärernas
påstående föranleder utskottet att erinra om att den s. k. förförelseteorin -som innebär att homosexuella upplevelser i puberteten ansågs kunna leda till
permanent homosexuell läggning hos den unge - i slutet av sextiotalet blev
föremål för en holländsk undersökning, den s. k. Speijerrapporten. I denna
konstaterades sammanfattningsvis att homosexuella erfarenheter hos minderåriga
inte ledde till varaktig homosexuell läggning och att det inte
existerade några möjligheter att en ung människas heterosexuella läggning
kunde påverkas i motsatt riktning genom homosexuella upplevelser (se
närmare härom sexualbrottsutredningens betänkande, SOU 1976:9, Sexuella
övergrepp, s. 98 ff. och 213 f.). Nu redovisade synpunkter medverkade

LU 1986/87:28

16

bl. a. till att särlagstiftningen beträffande straffbara homosexuella handlingar
avskaffades i Sverige år 1978 (prop. 1977/78:69, JuU 26, rskr. 155). Något
belägg för att - på sätt motionärerna påstår - åtgärder som syftar till en
likabehandling av homosexuella skulle medverka till en spridning av
homosexualitet föreligger således inte. Sådana åtgärder kan däremot enligt
utskottets mening medverka till en positiv utveckling i så måtto att de kan
medföra att homosexuella i större utsträckning vågar träda fram och öppet
leva tillsammans med sin partner. Om en rättslig reglering leder till en sådan
utveckling får den anses tjäna ett angeläget ändamål.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att den föreslagna lagstiftningen
också ligger väl i linje med den inställning som kommit till uttryck i det
nordiska samarbetet i Nordiska rådet. Sålunda har Nordiska rådet i en
rekommendation (nr 17/1984) rörande homosexuella rekommenderat Nordiska
ministermötet att inom ramen för gällande lagar i de enskilda länderna
genomföra forsknings-, utrednings- och upplysningsarbete beträffande de
homosexuellas ställning. I rekommendationen anges att möjligheterna att
upphäva lagstiftning som diskriminerar homosexuella liksom att genom
lagstiftning främja homosexuellas likaställning och ge skydd mot särbehandling
bör undersökas.

Sammanfattningsvis finner utskottet att den i propositionen förslagna
lagstiftningen bör godtas i avvaktan på att regeringen framlägger ett nytt
förslag med den inriktning som förordats av utskottet i det föregående.
Utskottet tillstyrker således propositionen i nu behandlad del och avstyrker
därmed bifall till motionerna L403, L137, L138, Sol51 yrkande 2, Sol54
yrkande 2 och Sol56 yrkande 2.

5. Efterlevandepension m. m. (mom. 3, motiveringen)

Nic Grönvall (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar
med ”Sorn framhålls” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i propositionen är konsekvenserna av utredningens förslag i
den aktuella delen inte närmare utredda. Hur stora kostnaderna blir för ett
genomförande av förslaget beror på en rad omständigheter som är svåra och i
vissa fall nästan omöjliga att analysera. Sådana omständigheter är bl. a.
antalet homosexuella sambor, längden av samlevnaden och eventuellt
föreliggande ekonomiska beroendeförhållanden. Utskottet vill inte utesluta
att utredningens förslag, då det statsfinansiella läget så medger och i ett
längre perspektiv, kan komma att genomföras. Utskottet avstyrker med det
anförda bifall till motion So 155 yrkande 3.

6. Sambolagen och ärvdabalken (mom. 4)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Per-Olof Strindberg och Allan Ekström (båda m) anser att utskottet under
moment 4 bort hemställa:

4. beträffande sambolagen och ärvdabalken
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:L137 i denna del,

LU 1986/87:28

17

1986/87:Sol54 yrkande 2 i denna del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i
denna del avslår i proposition 1986/87:124 framlagda förslag till dels
lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, dels
lag om ändring i lagen (1987:231) om ändring i ärvdabalken,

7. Sambolagen och ärvdabalken (mom. 4)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anser att utskottet under
moment 4 bort hemställa:

4. beträffande sambolagen och ärvdabalken
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:L137 i denna del,
1986/87:Sol54 yrkande 2 i denna del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i
denna del avslår i proposition 1986/87:124 framlagda förslag till dels
lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, dels
lag om ändring i lagen (1987:231) om ändring i ärvdabalken,

8. Sambolagen och ärvdabalken (mom. 4)

Under förutsättning av bifall till reservation 3

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser att utskottet under
moment 4 bort hemställa:

4. beträffande sambolagen och ärvdabalken

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:L137 i denna del,
1986/87:Sol54 yrkande 2 i denna del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i
denna del avslår i proposition 1986/87:124 framlagda förslag till dels
lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, dels
lag om ändring i lagen (1987:231) om ändring i ärvdabalken,

9. Jordabalken (mom. 5)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Per-Olof Strindberg och Allan Ekström (båda m) anser att utskottet under
moment 5 bort hemställa:

5. beträffande ändring i jordabalken

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:L137 i denna del,
1986/87:Sol54 yrkande 2 i denna del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i
denna del dels antar i proposition 1986/87:86 framlagt förslag till lag
om ändring i jordabalken, dels avslår i proposition 1986/87:124
framlagt förslag till lagen om ändring i nämnda lag.

LU 1986/87:28

18

10. Jordabalken (mom. 5)

LU 1986/87:28

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anser att utskottet under
moment 5 bort hemställa:

5. beträffande ändring i jordabalken
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:L137 i denna del,
1986/87:Sol54 yrkande 2 i denna del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i
denna del dels antar i proposition 1986/87:86 framlagt förslag till lag
om ändring i jordabalken, dels avslår i proposition 1986/87:124
framlagt förslag till lag om ändring i nämnda lag.

11. Jordabalken (mom. 5)

Under förutsättning av bifall till reservation 3

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser att utskottet under
moment 5 bort hemställa:

5. beträffande ändring i jordabalken
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:L137 i denna del,
1986/87:Sol54 yrkande 2 i denna del och 1986/87:Sol56 yrkande 2 i
denna del dels antar i proposition 1986/87:86 framlagt förslag till lag
om ändring i jordabalken, dels avslår i proposition 1986/87:124
framlagt förslag till lag om ändring i nämnda lag.

19

1 proposition 1986/87:124 framlagda lagförslag

2 Förslag till

Lag om homosexuella sambor
Härigenom föreskrivs följande.

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

7. bostadsrättslagen (1971:479),

8. 9 § rättshjälpslagen (1972:429), samt

9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:28

Bilaga 1

20

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma
hem

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma
hem skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller sambors gemensamma bostad och bohag.

Vad som föreskrivs i denna lag Vad som föreskrivs i denna lag
om sambor gäller endast sådana om sambor gäller sådana samboför samboförhållanden

där en ogift hållanden där en ogift kvinna och

kvinna och en ogift man bor tillsam- en ogift man bor tillsammans under

mans under äktenskapsliknande äktenskapsliknande förhållanden,

förhållanden.

LU 1986/87:28

Bilaga 1

21

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:231) om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § ärvdabalken1 i paragrafens lydelse
enligt lagen (1987:231) om ändring i ärvdabalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

7 §

Om den efterlevande maken vid sin död efterlämnar en sambo och
bodelning skall förrättas mellan samborna, skall dessförinnan den efterlevande
makens behållna egendom delas enligt detta kapitel.

Skall i den efterlevande makens livstid bodelning ske mellan den efterlevande
maken och dennes sambo eller sambons arvingar, skall av den
efterlevandes egendom före bodelningen tas ut egendom till ett värde som
motsvarar vad som enligt 1 —4 §§ skall tillkomma den först avlidna makens
arvingar.

Vad som föreskrivs i 4 § för det fall att egendom har tillfallit den
efterlevande maken i arv, gåva eller testamente skall gälla, om den efterlevande
maken genom bodelning med en sambo har erhållit egendom utöver
vad maken förut hade.

Vad som föreskrivs i denna balk Vad som föreskrivs i denna balk
om sambor gäller endast sådana om sambor gäller sådana samboför samboförhållanden

där en ogift hållanden där en ogift kvinna och

kvinna och en ogift man bor tillsam- en ogift man bor tillsammans under

mans under äktenskapsliknande äktenskapsliknande förhållanden,

förhållanden.

LU 1986/87:28

Bilaga 1

1 Balken omtryckt 1981:359.

22

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 1 § jordabalken1 i paragrafens lydelse
enligt lagen (1987:000) om ändring i jordabalken skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986187:86 Föreslagen lydelse

12 kap.

1 §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till
nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom
tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med
lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas
för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än
jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med
upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet
tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen
av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till en
inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet
än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta kapi- Vad som föreskrivs i detta kapitel
om sambor gäller endast sådana tel om sambor gäller sådana sambo samboförhållanden

där en ogift förhållanden där en ogift kvinna

kvinna och en ogift man bor tillsam- och en ogift man bor tillsammans

mans under äktenskapsliknande under äktenskapsliknande förhålförhållanden.
landen.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan
mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat
anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som hyresgästen
skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som strider mot
vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att
förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller
avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av
hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll
gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs
dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun
eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i
bostadsanvisningslagen (1980:94).

LU 1986/87:28

Bilaga 1

1 Balken omtryckt 1971:1209.

23

I proposition 1986/87:86 framlagt lagförslag lu 1986/87:28

Bilaga 2

4 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1

dels att 12 kap. 48 § skall upphöra att gälla,

dels att 12 kap. 1, 5, 33, 45, 47, 49, 67 och 70 §§, 20 kap. 1 och 7 §§ samt
22 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.2

1 §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till
nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom
tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med
lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas
för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än
jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med
upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet
tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen
av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till en
inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet
än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta kapitel
om sambor gäller endast sådana
samboförhållanden där en ogift
kvinna och en ogift man bor tillsammans
under äktenskapsliknande
förhållanden.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan
mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat
anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som hyresgästen
skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som strider mot
vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att
förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller
avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av
hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll
gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs
dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun
eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i
bostadsanvisningslagen (1980:94).

5 §

Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, får hyresgästen alltid säga upp
hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast
efter tre månader från uppsägningen.

24

1 Balken omtryckt 1971:1209.

2 Senaste lydelse av 12 kap. 1984:694.

LU 1986/87:28

Bilaga 2

33 §

Bestämmelserna i 32 § om överlåtelse av hyresrätten gäller också i fråga
om övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande
förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet,
som varit avsedd att uteslutande eller
huvudsakligen användas som
gemensam bostad för hyresgästen
och hans make, tillagts maken genom
bodelning eller skifte med anledning
av boskillnad, äktenskapsskillnad
eller hyresgästens död, får
dock maken träda i hyresgästens eller
dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer
även efterlevande make
som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden
underrättats om att hyresrätten tilllagts
hyresgästens make enligt andra
stycket svarar hyresgästen eller
hans dödsbo ej för sina förpliktelser
enligt hyresavtalet. Hyresgästens
make svarar jämte hyresgästen eller
hans dödsbo för sådana förpliktelser
enligt avtalet som hänför sig
till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller
också när lägenheten har hyrts av
makar gemensamt.

Andra—fjärde styckena gäller
också när någon har övertagit hyresrätt
enligt lagen (1973:651) om
ogifta samboendes gemensamma
bostad.

45 §

Har hyresrätten till lägenhet,
som varit avsedd att uteslutande eller
huvudsakligen användas som
gemensam bostad för hyresgästen
och hans make eller sambo, tillagts
maken genom bodelning eller arvskifte
eller tillagts sambon genom
bodelning eller övertagits av denne
enligt 16 § lagen (1987:000) om
sambors gemensamma hem, får
dock maken eller sambon träda i
hyresgästens eller dödsboets ställe.
Sådan rätt tillkommer även efterlevande
make som är ensam arvinge
efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden
underrättats om att hyresrätten tilllagts
hyresgästens make eller
sambo enligt andra stycket svarar
hyresgästen eller hans dödsbo ej för
sina förpliktelser enligt hyresavtalet.
Hyresgästens make eller sambo
svarar jämte hyresgästen eller hans
dödsbo för sådana förpliktelser enligt
avtalet som hänför sig till tiden
före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller
också när lägenheten har hyrts av
makar eller sambor gemensamt.

Nuvarande lydelse

Om hyresgästen har avlidit, får
dödsboet också inom en månad
från dödsfallet säga upp avtalet att
upphöra att gälla vid månadsskifte
som inträffar tidigast efter en månad
från uppsägningen. Har bostadslägenhet
hyrts av makar gemensamt
och avlider den ena av
dem, tillkommer den rätt som angivits
nu dödsboet och efterlevande
maken i förening.

Föreslagen lydelse

Om hyresgästen har avlidit, får
dödsboet också inom en månad
från dödsfallet säga upp avtalet att
upphöra att gälla vid månadsskifte
som inträffar tidigast efter en månad
från uppsägningen. Har bostadslägenhet
hyrts av makar eller
sambor gemensamt och avlider den
ena av dem, tillkommer den rätt
som angivits nu dödsboet och efterlevande
maken eller sambon i förening.

Bestämmelserna i 46-52 §§ gäller vid upplåtelser av bostadslägenheter,
om inte

25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. hyresavtalet avser ett möblerat rum eller en lägenhet för fritidsändamål
och hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i
följd,

2. lägenheten utgör en del av upplåtarens egen bostad, eller

3. hyresvärden säger upp hyresförhållandet
att upphöra i förtid på
den grunden att hyresrätten är förverkad
och annat inte följer av 47
eller 48 §.

Har hyresvärden och hyresgästen
i särskilt upprättad handling
överenskommit, att hyresrätten
icke skall vara förenad med rätt till
förlängning, är överenskommelsen
gällande. Har överenskommelsen
träffats innan hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd,
gäller den dock endast om den godkänts
av hyresnämnden. Hade
make som ej har del i hyresrätten
sin bostad i lägenheten när överenskommelsen
träffades, gäller överenskommelsen
mot den maken endast
om han eller hon har godtagit
den.

Vad som i andra stycket tredje
meningen föreskrivs om make gäller
också sådana samboende som
enligt lagen (1973:651) om ogifta
samboendes gemensamma bostad
har rätt att överta hyresrätten vid
upplösning av samlevnaden.

47

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt
och har de på grund av att
en av dem sagt upp hyresavtalet eller
till följd av annan omständighet,
som hänför sig till endast en av
dem, ej gemensamt rätt till förlängning
av hyresavtalet, är en medhyresgäst
berättigad att få hyresavtalet
förlängt för egen del, om
hyresvärden skäligen kan nöja sig
med honom som hyresgäst. Vad
som sagts nu gäller ej när hyresrätten
är förverkad utan att hyresvärden
har sagt upp avtalet att upphöra
i förtid. Är medhyresgästen make
till den som sagt upp avtalet eller
eljest föranlett att hyresgästerna ej
gemensamt har rätt till förlängning
av avtalet, har han eller hon en så -

3. hyresvärden säger upp hyresförhållandet
att upphöra i förtid på
den grunden att hyresrätten är förverkad
och annat inte följer av 47 §.

Har hyresvärden och hyresgästen
i särskilt upprättad handling
överenskommit, att hyresrätten
icke skall vara förenad med rätt till
förlängning, är överenskommelsen
gällande. Har överenskommelsen
träffats innan hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd,
gäller den dock endast om den godkänts
av hyresnämnden. Hade
make eller sambo som ej har del i
hyresrätten sin bostad i lägenheten
när överenskommelsen träffades,
gäller överenskommelsen i iot den
maken eller sambon endast om han
eller hon har godtagit den.

§

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt
och har de på grund av att
en av dem sagt upp hyresavtalet eller
till följd av annan omständighet,
som hänför sig till endast en av
dem, ej gemensamt rätt till förlängning
av hyresavtalet, är en medhyresgäst
berättigad att få hyresavtalet
förlängt för egen del, om
hyresvärden skäligen kan nöja sig
med honom som hyresgäst. Vad
som sagts nu gäller ej när hyresrätten
är förverkad utan att hyresvärden
har sagt upp avtalet att upphöra
i förtid. Är medhyresgästen make
eller sambo till den som sagt upp
avtalet eller eljest föranlett att
hyresgästerna ej gemensamt har
rätt till förlängning av avtalet, har

LU 1986/87:28

Bilaga 2

26

Nuvarande lydelse

dan rätt till förlängning även när
hyresrätten är förverkad på annan
grund än dröjsmål med betalning av
hyran. Detta gäller också när hyresvärden
har sagt upp hyresavtalet att
upphöra i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift och
vars make ej har del i hyresrätten,
säger upp hyresavtalet eller vidtar
någon annan åtgärd för att få det att
upphöra eller om han eller hon i
annat fall inte har rätt till förlängning
av avtalet, har maken, om han
eller hon har sin bostad i lägenheten,
rätt att överta hyresrätten och
få hyresavtalet förlängt för egen
del, såvida hyresvärden skäligen
kan nöja sig med honom eller henne
som hyresgäst. Vad som sagts nu
gäller också när hyresvärden har
sagt upp hyresavtalet på grund av
förverkande. Har hyresgästen avlidit,
tillkommer samma rätt hans eller
hennes efterlevande make, om
dödsboet saknar rätt till förlängning
och detta inte har föranletts av den
efterlevande maken. Bestämmelserna
i 49—52 §§, 55 § samt 55 a §
fjärde—sjätte styckena om hyresgäst
gäller även i fråga om hyresgästs
make.

Förlängs ett hyresavtal i fall som
avses i andra stycket, svarar båda
makarna respektive den efterlevande
maken och den avlidne makens
dödsbo för förpliktelserna enligt
avtalet för tiden före förlängningen,
om ej annat har avtalats
med hyresvärden.

Föreslagen lydelse

maken eller sambon en sådan rätt
till förlängning även när hyresrätten
är förverkad på annan grund än
dröjsmål med betalning av hyran.
Detta gäller också när hyresvärden
har sagt upp hyresavtalet att upphöra
i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift eller
samboende och vars make eller
sambo ej har del i hyresrätten, säger
upp hyresavtalet eller vidtar någon
annan åtgärd för att få det att
upphöra eller om han eller hon i
annat fall inte har rätt till förlängning
av avtalet, har maken eller
sambon, om han eller hon har sin
bostad i lägenheten, rätt att överta
hyresrätten och få hyresavtalet förlängt
för egen del, såvida hyresvärden
skäligen kan nöja sig med honom
eller henne som hyresgäst.
Vad som sagts nu gäller också när
hyresvärden har sagt upp hyresavtalet
på grund av förverkande. Har
hyresgästen avlidit, tillkommer
samma rätt hans eller hennes efterlevande
make eller sambo, om
dödsboet saknar rätt till förlängning
och detta inte har föranletts av den
efterlevande maken eller sambon.
Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 §
samt 55 a § fjärde-sjätte styckena
om hyresgäst gäller även i fråga om
hyresgästs make och sambo.

Förlängs ett hyresavtal i fall som
avses i andra stycket, svarar båda
makarna eller samborna respektive
den efterlevande maken eller sambon
och den avlidne makens eller
sambons dödsbo för förpliktelserna
enligt avtalet för tiden före förlängningen,
om ej annat har avtalats
med hyresvärden.

49 §

Har hyresvärden sagt upp hyresavtalet och föreligger tvist om förlängning
av avtalet enligt 46 § eller 47 § första stycket, är uppsägningen utan
verkan, om inte hyresvärden senast en månad efter hyrestidens utgång
hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller hyresgästen ändå flyttat senast
vid hyrestidens utgång.

LU 1986/87:28

Bilaga 2

Vill hyresvärden inte samtycka Vill hyresvärden inte samtycka
till förlängning av hyresavtalet en- till förlängning av hyresavtalet en -

27

Nuvarande lydelse

ligt 47 eller 48 §, skall han senast
inom en månad efter det att hyresförhållandet
med hyresgästen upphörde
anmoda den som enligt
nämnda bestämmelser kan ha rätt
till förlängning att flytta. För anmodan
gäller vad som föreskrivs om
uppsägning i 8 §. En sådan anmodan
är utan verkan, om inte hyresvärden
inom en månad därefter
hänskjuter tvisten till hyresnämnden
eller den som har anmodats
ändå flyttar innan tiden för hänskjutande
gått ut. Har anmodan skett
tidigare än en månad före hyrestidens
utgång, får hänskjutande dock
ske fram till hyrestidens utgång.

Andra stycket tredje och fjärde
3 § tredje stycket 2.

Lydelse enligt riksdagens beslut*
Överenskommelse om villkor i
fråga om hyresförhållande som beror
av anställning gäller mot hyresgästen
eller den som har rätt att
träda i hyresgästens ställe även om
överenskommelsen strider mot bestämmelse
i 4, 33-35, 40, 46-54,
55 a eller 66 §, såvida överenskommelsen
har formen av kollektivavtal
och på arbetstagarsidan har slutits
eller godkänts av organisation
som enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet är
att anse såsom central arbetstagarorganisation.

Föreslagen lydelse

ligt 47 §, skall han senast inom en
månad efter det att hyresförhållandet
med hyresgästen upphörde anmoda
den som enligt nämnda paragraf
kari ha rätt till förlängning att
flytta. För anmodan gäller vad som
föreskrivs om uppsägning i 8 §. En
sådan anmodan är utan verkan, om
inte hyresvärden inom en månad
därefter hänskjuter tvisten till hyresnämnden
eller den som har anmodats
ändå flyttar innan tiden för
hänskjutande gått ut. Har anmodan
skett tidigare än en månad före hyrestidens
utgång, får hänskjutande
dock ske fram till hyrestidens utgång.

meningarna gäller också i fall som avses i

Föreslagen lydelse
Överenskommelse om villkor i
fråga om hyresförhållande som beror
av anställning gäller mot hyresgästen
eller den som har rätt att
träda i hyresgästens ställe även om
överenskommelsen strider mot bestämmelse
i 4, 33—35, 40, 46, 47,
49-54, 55 a eller 66 §, såvida överenskommelsen
har formen av kollektivavtal
och på arbetstagarsidan
har slutits eller godkänts av organisation
som enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet
är att anse såsom central arbetstagarorganisation.

67 §

Sådana hyresvillkor i kollektivavtal som avses i första stycket får tillämpas
även när en hyresgäst som inte är medlem av den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen sysselsätts i arbete som avses med avtalet, om

1. arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet,

2. hyresvärden och hyresgästen är överens om att villkoren skall tillämpas
eller villkoren ingår i hyresavtalet på grund av beslut om villkorsändring
enligt 54 och 55 §§.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

70 §

Beslut av hyresnämnden i frågor som avses i 16 § andra stycket, 24 a,
34, 36, 37, 49, 52, 54, 62 eller 64 § överklagas genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet meddelades.

LU 1986/87:28

Bilaga 2

28

* (prop. 1986/87:37, BoU13, rskr. 249)

Nuvarande lydelse

Beslut av hyresnämnden i frågor
som avses i 1 § femte stycket, 35,
40, 45, 56 eller 59 § får inte överklagas.

Föreslagen lydelse

Beslut av hyresnämnden i frågor
som avses i 1 § sjätte stycket, 35,
40, 45, 56 eller 59 § får inte överklagas.

20 kap.

1 §

Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning
av förvärvet (lagfart) inom tid som anges i 2 §.

Dödsbo är icke skyldigt att söka
lagfart på förvärv av egendom från
den döde i annat fall än när dödsboet
överlåter egendomen. Make
som tillskiftats egendom vid bodelning
är ej skyldig att söka lagfart
på förvärvet utom när egendomen
förut tillhört andra maken.

Dödsbo är icke skyldigt att söka
lagfart på förvärv av egendom från
den döde i annat fall än när dödsboet
överlåter egendomen. Make
eller sambo som tillskiftats egendom
vid bodelning är ej skyldig att
söka lagfart på förvärvet utom när
egendomen förut tillhört den andra
maken eller sambon.

7 §

Förekommer icke omständighet som avses i 6 §, skall lagfartsansökan
förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen
icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig myndighet,

2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,

3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten
eller om bättre rätt till denna,

4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu
icke vunnit laga kraft,

5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid
expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren är
gift och förvärvet enligt giftermålsbalkens
bestämmelser är beroende
av andra makens samtycke,

8. vid överlåtelse genom boutredningsman
förvärvet enligt ärvdabalkens
bestämmelser är beroende av
dödsbodelägares samtycke.

7. vid överlåtelse överlåtaren är
gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens
bestämmelser är beroende
av den andra makens samtycke,

8. vid överlåtelse överlåtaren är
sambo och förvärvet enligt bestämmelserna
i lagen (1987:000) om
sambors gemensamma hem är beroende
av den andra sambons samtycke,
dock endast om ärende om
anteckning i fastighetsboken av anmälan
enligt 2 § andra stycket den
lagen var upptaget på inskrivningsdag
när överlåtelsen skedde,

9. vid överlåtelse genom boutredningsman
förvärvet enligt ärvdabalkens
bestämmelser är beroende av
dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en
sådan gåva mellan makar som inte

LU 1986/87:28

Bilaga 2

29

Nuvarande lydelse

9. förvärvet avser del av fastighet
och är beroende av fastighetsbildning,

10. vid köp eller byte förvärvet är
beroende av att förköp ej sker eller
vid förköp detta ej är fullbordat,

11. förvärvet i annat fall enligt lag
är beroende av domstols eller annan
myndighets tillstånd,

12. förvärvet är beroende av villkor
och, i fråga om gåva, villkoret
avser viss tid som ej överstiger två
år från den dag då gåvohandlingen
upprättades.

Föreslagen lydelse

har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11. förvärvet avser del av fastighet
och är beroende av fastighetsbildning,

12. vid köp eller byte förvärvet är
beroende av att förköp ej sker eller
vid förköp detta ej är fullbordat,

13. förvärvet i annat fall enligt lag
är beroende av domstols eller annan
myndighets tillstånd,

14. förvärvet är beroende av villkor
och, i fråga om gåva, villkoret
avser viss tid som ej överstiger två
år från den dag då gåvohandlingen
upprättades.

22 kap.

4 §

Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, skall ansökan om
inteckning förklaras vilande, om

1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteckningsansökningen
ej medgivits av den som har lagfart,

2. rättegång pågår om hävande eller återgång av förvärv av fastigheten
eller om bättre rätt till denna,

3. sökanden är gift samt andra
makens samtycke fordras enligt giftermålsbalkens
bestämmelser och
samtycke eller annan tillåtelse enligt
nämnda balk icke givits,

4. ansökningen enligt lag är beroende
av domstols eller annan myndighets
tillstånd.

3. sökanden är gift samt den andra
makens samtycke fordras enligt
äktenskapsbalkens bestämmelser
och samtycke eller annan tillåtelse
enligt nämnda balk inte har givits,

4. sökanden är sambo samt den
andra sambons samtycke fordras
enligt bestämmelserna i lagen
(1987:000) om sambors gemensamma
hem och samtycke eller annan
tillåtelse enligt nämnda lag inte har
givits, dock endast om ärende om
anteckning ifastighetsboken av anmälan
enligt 2 § andra stycket den
lagen har tagits upp senast på den
inskrivningsdag då inteckning söks,

5. ansökningen enligt lag är beroende
av domstols eller annan myndighets
tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten utfärda bevis
om detta (vilandebevis).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Föreskrifterna i 12 kap. i deras nya lydelse tillämpas även i fråga om
hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Föreskrifterna i 12 kap.

33 § skall tillämpas i deras äldre lydelse dels i fråga om bodelning med
anledning av boskillnad samt skifte med anledning av boskillnad eller

LU 1986/87:28

Bilaga 2

30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

äktenskapsskillnad, dels i fall då ett samboförhållande har upphört före
ikraftträdandet.

3. I fråga om överlåtelser som har gjorts före ikraftträdandet skall 20
kap. 7 § tillämpas i dess äldre lydelse.

4. Har en ansökan om inteckning gjorts före ikraftträdandet, skall 22
kap. 4 § i dess äldre lydelse fortfarande tillämpas i ärendet.

LU 1986/87:28

Bilaga 2

31

Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till

LU 1986/87:28

Bilaga 3

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1

dels att 12 kap. 48 § skall upphöra att gälla,

dels att 12 kap. 1, 5, 33, 45, 47, 49, 67 och 70 §§, 20 kap. 1 och 7 §§ samt
22 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.2

1 §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till
nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom
tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med
lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas
för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än
jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med
upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet
tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen
av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till en
inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet
än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta kapitel
om sambor gäller sådana samboförhållanden
där en ogift kvinna och en
ogift man bor tillsammans under äktenskap
sliknande förhållanden.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan
mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat
anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som hyresgästen
skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som strider mot
vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att
förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller
avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av
hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll
gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs
dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun
eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i
bostadsanvisningslagen (1980:94).

5 §

Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, får hyresgästen alltid säga upp
hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast
efter tre månader från uppsägningen.

32

1 Balken omtryckt 1971:1209.

2 Senaste lydelse av 12 kap. 1984:694.

Nuvarande lydelse

Om hyresgästen har avlidit, får
dödsboet också inom en månad
från dödsfallet säga upp avtalet att
upphöra att gälla vid månadsskifte
som inträffar tidigast efter en månad
från uppsägningen. Har bostadslägenhet
hyrts av makar gemensamt
och avlider den ena av
dem, tillkommer den rätt som angivits
nu dödsboet och efterlevande
maken i förening.

Föreslagen lydelse

Om hyresgästen har avlidit, får
dödsboet också inom en månad
från dödsfallet säga upp avtalet att
upphöra att gälla vid månadsskifte
som inträffar tidigast efter en månad
från uppsägningen. Har bostadslägenhet
hyrts av makar eller
sambor gemensamt och avlider den
ena av dem, tillkommer den rätt
som angivits nu dödsboet och efterlevande
maken eller sambon i förening.

33 §

Bestämmelserna i 32 § om överlåtelse av hyresrätten gäller också i fråga
om övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande

förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet,
som varit avsedd att uteslutande eller
huvudsakligen användas som
gemensam bostad för hyresgästen
och hans make, tillagts maken genom
bodelning eller skifte med anledning
av boskillnad, äktenskapsskillnad
eller hyresgästens död, får
dock maken träda i hyresgästens eller
dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer
även efterlevande make
som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden
underrättats om att hyresrätten tilllagts
hyresgästens make enligt andra
stycket svarar hyresgästen eller
hans dödsbo ej för sina förpliktelser
enligt hyresavtalet. Hyresgästens
make svarar jämte hyresgästen eller
hans dödsbo för sådana förpliktelser
enligt avtalet som hänför sig
till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller
också när lägenheten har hyrts av
makar gemensamt.

Andra—fjärde styckena gäller
också när någon har övertagit hyresrätt
enligt lagen (1973:651) om
ogifta samboendes gemensamma
bostad.

Har hyresrätten till lägenhet,
som varit avsedd att uteslutande eller
huvudsakligen användas som
gemensam bostad för hyresgästen
och hans make eller sambo, tillagts
maken genom bodelning eller arvskifte
eller tillagts sambon genom
bodelning eller övertagits av denne
enligt 16 § lagen (1987:000) om
sambors gemensamma hem, får
dock maken eller sambon träda i
hyresgästens eller dödsboets ställe.
Sådan rätt tillkommer även efterlevande
make som är ensam arvinge
efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden
underrättats om att hyresrätten tilllagts
hyresgästens make eller
sambo enligt andra stycket svarar
hyresgästen eller hans dödsbo ej för
sina förpliktelser enligt hyresavtalet.
Hyresgästens make eller sambo
svarar jämte hyresgästen eller hans
dödsbo för sådana förpliktelser enligt
avtalet som hänför sig till tiden
före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller
också när lägenheten har hyrts av
makar eller sambor gemensamt.

45 §

LU 1986/87:28

Bilaga 3

Bestämmelserna i 46-52 §§ gäller vid upplåtelser av bostadslägenheter,
om inte

33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. hyresavtalet avser ett möblerat rum eller en lägenhet för fritidsändamål
och hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i
följd,

2. lägenheten utgör en del av upplåtarens egen bostad, eller

3. hyresvärden säger upp hyresförhållandet
att upphöra i förtid på
den grunden att hyresrätten är förverkad
och annat inte följer av 47
eller 48 §.

Har hyresvärden och hyresgästen
i särskilt upprättad handling
överenskommit, att hyresrätten
icke skall vara förenad med rätt till
förlängning, är överenskommelsen
gällande. Har överenskommelsen
träffats innan hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd,
gäller den dock endast om den godkänts
av hyresnämnden. Hade
make som ej har del i hyresrätten
sin bostad i lägenheten när överenskommelsen
träffades, gäller överenskommelsen
mot den maken endast
om han eller hon har godtagit
den.

Vad som i andra stycket tredje
meningen föreskrivs om make gäller
också sådana samboende som
enligt lagen (1973:651) om ogifta
samboendes gemensamma bostad
har rätt att överta hyresrätten vid
upplösning av samlevnaden.

47

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt
och har de på grund av att
en av dem sagt upp hyresavtalet eller
till följd av annan omständighet,
som hänför sig till endast en av
dem, ej gemensamt rätt till förlängning
av hyresavtalet, är en medhyresgäst
berättigad att få hyresavtalet
förlängt för egen del, om
hyresvärden skäligen kan nöja sig
med honom som hyresgäst. Vad
som sagts nu gäller ej när hyresrätten
är förverkad utan att hyresvärden
har sagt upp avtalet att upphöra
i förtid. Är medhyresgästen make
till den som sagt upp avtalet eller
eljest föranlett att hyresgästerna ej
gemensamt har rätt till förlängning
av avtalet, har han eller hon en så -

3. hyresvärden säger upp hyresförhållandet
att upphöra i förtid på
den grunden att hyresrätten är förverkad
och annat inte följer av 47 §.

Har hyresvärden och hyresgästen
i särskilt upprättad handling
överenskommit, att hyresrätten
icke skall vara förenad med rätt till
förlängning, är överenskommelsen
gällande. Har överenskommelsen
träffats innan hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd,
gäller den dock endast om den godkänts
av hyresnämnden. Hade
make eller sambo som ej har del i
hyresrätten sin bostad i lägenheten
när överenskommelsen träffades,
gäller överenskommelsen mot den
maken eller sambon endast om han
eller hon har godtagit den.

§

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt
och har de på grund av att
en av dem sagt upp hyresavtalet eller
till följd av annan omständighet,
som hänför sig till endast en av
dem, ej gemensamt rätt till förlängning
av hyresavtalet, är en medhyresgäst
berättigad att få hyresavtalet
förlängt för egen del, om
hyresvärden skäligen kan nöja sig
med honom som hyresgäst. Vad
som sagts nu gäller ej när hyresrätten
är förverkad utan att hyresvärden
har sagt upp avtalet att upphöra
i förtid. Är medhyresgästen make
eller sambo till den som sagt upp
avtalet eller eljest föranlett att
hyresgästerna ej gemensamt har
rätt till förlängning av avtalet, har

LU 1986/87:28

Bilaga 3

34

Nuvarande lydelse

dan rätt till förlängning även när
hyresrätten är förverkad på annan
grund än dröjsmål med betalning av
hyran. Detta gäller också när hyresvärden
har sagt upp hyresavtalet att
upphöra i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift och
vars make ej har del i hyresrätten,
säger upp hyresavtalet eller vidtar
någon annan åtgärd för att få det att
upphöra eller om han eller hon i
annat fall inte har rätt till förlängning
av avtalet, har maken, om han
eller hon har sin bostad i lägenheten,
rätt att överta hyresrätten och
få hyresavtalet förlängt för egen
del, såvida hyresvärden skäligen
kan nöja sig med honom eller henne
som hyresgäst. Vad som sagts nu
gäller också när hyresvärden har
sagt upp hyresavtalet på grund av
förverkande. Har hyresgästen avlidit,
tillkommer samma rätt hans eller
hennes efterlevande make, om
dödsboet saknar rätt till förlängning
och detta inte har föranletts av den
efterlevande maken. Bestämmelserna
i 49-52 §§, 55 § samt 55 a §
fjärde—sjätte styckena om hyresgäst
gäller även i fråga om hyresgästs
make.

Förlängs ett hyresavtal i fall som
avses i andra stycket, svarar båda
makarna respektive den efterlevande
maken och den avlidne makens
dödsbo för förpliktelserna enligt
avtalet för tiden före förlängningen,
om ej annat har avtalats
med hyresvärden.

Föreslagen lydelse

maken eller sambon en sådan rätt
till förlängning även när hyresrätten
är förverkad på annan grund än
dröjsmål med betalning av hyran.
Detta gäller också när hyresvärden
har sagt upp hyresavtalet att upphöra
i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift eller
samboende och vars make eller
sambo ej har del i hyresrätten, säger
upp hyresavtalet eller vidtar någon
annan åtgärd för att få det att
upphöra eller om han eller hon i
annat fall inte har rätt till förlängning
av avtalet, har maken eller
sambon, om han eller hon har sin
bostad i lägenheten, rätt att överta
hyresrätten och få hyresavtalet förlängt
för egen del, såvida hyresvärden
skäligen kan nöja sig med honom
eller henne som hyresgäst.
Vad som sagts nu gäller också när
hyresvärden har sagt upp hyresavtalet
på grund av förverkande. Har
hyresgästen avlidit, tillkommer
samma rätt hans eller hennes efterlevande
make eller sambo, om
dödsboet saknar rätt till förlängning
och detta inte har föranletts av den
efterlevande maken eller sambon.
Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 §
samt 55 a § fjärde-sjätte styckena
om hyresgäst gäller även i fråga om
hyresgästs make och sambo.

Förlängs ett hyresavtal i fall som
avses i andra stycket, svarar båda
makarna eller samborna respektive
den efterlevande maken eller sambon
och den avlidne makens eller
sambons dödsbo för förpliktelserna
enligt avtalet för tiden före förlängningen,
om ej annat har avtalats
med hyresvärden.

49 §

Har hyresvärden sagt upp hyresavtalet och föreligger tvist om förlängning
av avtalet enligt 46 § eller 47 § första stycket, är uppsägningen utan
verkan, om inte hyresvärden senast en månad efter hyrestidens utgång
hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller hyresgästen ändå flyttat senast
vid hyrestidens utgång.

LU 1986/87:28

Bilaga 3

Vill hyresvärden inte samtycka Vill hyresvärden inte samtycka
till förlängning av hyresavtalet en- till förlängning av hyresavtalet en -

35

Nuvarande lydelse

ligt 47 eller 48 §, skall han senast
inom en månad efter det att hyresförhållandet
med hyresgästen upphörde
anmoda den som enligt
nämnda bestämmelser kan ha rätt
till förlängning att flytta. För anmodan
gäller vad som föreskrivs om
uppsägning i 8 §. En sådan anmodan
är utan verkan, om inte hyresvärden
inom en månad därefter
hänskjuter tvisten till hyresnämnden
eller den som har anmodats
ändå flyttar innan tiden för hänskjutande
gått ut. Har anmodan skett
tidigare än en månad före hyrestidens
utgång, får hänskjutande dock
ske fram till hyrestidens utgång.

Föreslagen lydelse

ligt 47 §, skall han senast inom en
månad efter det att hyresförhållandet
med hyresgästen upphörde anmoda
den som enligt nämnda paragraf
kan ha rätt till förlängning att
flytta. För anmodan gäller vad som
föreskrivs om uppsägning i 8 §. En
sådan anmodan är utan verkan, om
inte hyresvärden inom en månad
därefter hänskjuter tvisten till hyresnämnden
eller den som har anmodats
ändå flyttar innan tiden för
hänskjutande gått ut. Har anmodan
skett tidigare än en månad före hyrestidens
utgång, får hänskjutande
dock ske fram till hyrestidens utgång.

Andra stycket tredje och fjärde meningarna gäller också i fall som avses i
3 § tredje stycket 2.

67

Lydelse enligt riksdagens beslut*
Överenskommelse om villkor i
fråga om hyresförhållande som beror
av anställning gäller mot hyresgästen
eller den som har rätt att
träda i hyresgästens ställe även om
överenskommelsen strider mot bestämmelse
i 4, 33-35, 40, 46-54,
55 a eller 66 §, såvida överenskommelsen
har formen av kollektivavtal
och på arbetstagarsidan har slutits
eller godkänts av organisation
som enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet är
att anse såsom central arbetstagarorganisation.

Föreslagen lydelse

Överenskommelse om villkor i
fråga om hyresförhållande som beror
av anställning gäller mot hyresgästen
eller den som har rätt att
träda i hyresgästens ställe även om
överenskommelsen strider mot bestämmelse
i 4, 33-35, 40, 46, 47,
49-54, 55 a eller 66 §, såvida överenskommelsen
har formen av kollektivavtal
och på arbetstagarsidan
har slutits eller godkänts av organisation
som enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet
är att anse såsom central arbetstagarorganisation.

Sådana hyresvillkor i kollektivavtal som avses i första stycket får tillämpas
även när en hyresgäst som inte är medlem av den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen sysselsätts i arbete som avses med avtalet, om

1. arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet,

2. hyresvärden och hyresgästen är överens om att villkoren skall tillämpas
eller villkoren ingår i hyresavtalet på grund av beslut om villkorsändring
enligt 54 och 55 §§.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

70 §

Beslut av hyresnämnden i frågor som avses i 16 § andra stycket, 24 a,
34, 36, 37, 49, 52, 54, 62 eller 64 § överklagas genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet meddelades.

LU 1986/87:28

Bilaga 3

36

* (prop. 1986/87:37, BoU13, rskr. 249)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

LU 1986/87:28

Beslut av hyresnämnden i frågor
som avses i 1 § femte stycket, 35,
40, 45, 56 eller 59 § får inte överklagas.

Beslut av hyresnämnden i frågor
som avses i 1 § sjätte stycket, 35,
40, 45, 56 eller 59 § får inte överklagas.

20 kap.

1 §

Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning
av förvärvet (lagfart) inom tid som anges i 2 §.

Dödsbo är icke skyldigt att söka
lagfart på förvärv av egendom från
den döde i annat fall än när dödsboet
överlåter egendomen. Make
som tillskiftats egendom vid bodelning
är ej skyldig att söka lagfart
på förvärvet utom när egendomen
förut tillhört andra maken.

Dödsbo är icke skyldigt att söka
lagfart på förvärv av egendom från
den döde i annat fall än när dödsboet
överlåter egendomen. Make
eller sambo som tillskiftats egendom
vid bodelning är ej skyldig att
söka lagfart på förvärvet utom när
egendomen förut tillhört den andra
maken eller sambon.

7 §

Förekommer icke omständighet som avses i 6 §, skall lagfartsansökan
förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen
icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig myndighet,

2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,

3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten
eller om bättre rätt till denna,

4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu
icke vunnit laga kraft,

5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid
expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren är
gift och förvärvet enligt giftermålsbalkens
bestämmelser är beroende
av andra makens samtycke,

8. vid överlåtelse genom boutredningsman
förvärvet enligt ärvdabalkens
bestämmelser är beroende av
dödsbodelägares samtycke,

7. vid överlåtelse överlåtaren är
gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens
bestämmelser är beroende
av den andra makens samtycke,

8. vid överlåtelse överlåtaren är
sambo och förvärvet enligt bestämmelserna
i lagen (1987:000) om
sambors gemensamma hem är beroende
av den andra sambons samtycke,
dock endast om ärende om
anteckning i fastighetsboken av anmälan
enligt 2 § andra stycket den
lagen var upptaget på inskrivningsdag
när överlåtelsen skedde,

9. vid överlåtelse genom boutredningsman
förvärvet enligt ärvdabalkens
bestämmelser är beroende av
dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en
sådan gåva mellan makar som inte

Bilaga 3

37

Nuvarande lydelse

9. förvärvet avser del av fastighet
och är beroende av fastighetsbildning,

10. vid köp eller byte förvärvet är
beroende av att förköp ej sker eller
vid förköp detta ej är fullbordat,

11. förvärvet i annat fall enligt lag
är beroende av domstols eller annan
myndighets tillstånd,

12. förvärvet är beroende av villkor
och, i fråga om gåva, villkoret
avser viss tid som ej överstiger två
år från den dag då gåvohandlingen
upprättades.

Föreslagen lydelse

har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11. förvärvet avser del av fastighet
och är beroende av fastighetsbildning,

12. vid köp eller byte förvärvet är
beroende av att förköp ej sker eller
vid förköp detta ej är fullbordat,

13. förvärvet i annat fall enligt lag
är beroende av domstols eller annan
myndighets tillstånd,

14. förvärvet är beroende av villkor
och, i fråga om gåva, villkoret
avser viss tid som ej överstiger två
år från den dag då gåvohandlingen
upprättades.

LU 1986/87:28

Bilaga 3

22 kap.

4 §

Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, skall ansökan om
inteckning förklaras vilande, om

1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteckningsansökningen
ej medgivits av den som har lagfart,

2. rättegång pågår om hävande eller återgång av förvärv av fastigheten
eller om bättre rätt till denna,

3. sökanden är gift samt andra
makens samtycke fordras enligt giftermålsbalkens
bestämmelser och
samtycke eller annan tillåtelse enligt
nämnda balk icke givits,

4. ansökningen enligt lag är beroende
av domstols eller annan myndighets
tillstånd.

3. sökanden är gift samt den andra
makens samtycke fordras enligt
äktenskapsbalkens bestämmelser
och samtycke eller annan tillåtelse
enligt nämnda balk inte har givits,

4. sökanden är sambo samt den
andra sambons samtycke fordras
enligt bestämmelserna i lagen
(1987:000) om sambors gemensamma
hem och samtycke eller annan
tillåtelse enligt nämnda lag inte har
givits, dock endast om ärende om
anteckning ifastighetsboken av anmälan
enligt 2 § andra stycket den
lagen har tagits upp senast på den
inskrivningsdag då inteckning söks,

5. ansökningen enligt lag är beroende
av domstols eller annan myndighets
tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten utfärda bevis
om detta (vilandebevis).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Föreskrifterna i 12 kap. i deras nya lydelse tillämpas även i fråga om
hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Föreskrifterna i 12 kap.

33 § skall tillämpas i deras äldre lydelse dels i fråga om bodelning med
anledning av boskillnad samt skifte med anledning av boskillnad eller

38

»

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

äktenskapsskillnad, dels i fall då ett samboförhållande har upphört före
ikraftträdandet.

3. 1 fråga om överlåtelser som har gjorts före ikraftträdandet skall 20
kap. 7 § tillämpas i dess äldre lydelse.

4. Har en ansökan om inteckning gjorts före ikraftträdandet, skall 22
kap. 4 § i dess äldre lydelse fortfarande tillämpas i ärendet.

LU 1986/87:28

Bilaga 3

39

'

Stockholm 1987 13017

■