Lagutskottets betänkande
1986/87:26

om följdlagstiftning till äktenskapsbalken
m. m. (prop. 1986/87:86 delvis)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:86, vari läggs fram förslag
om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m. m. I propositionen föreslås att
såväl äktenskapsbalken som lagen om sambors gemensamma hem skall
träda i kraft den 1 januari 1988. Vidare föreslås följdändringar i ett stort
antal lagar. Följdändringarna är i huvudsak av teknisk natur. Ändringar av
saklig beskaffenhet föreslås dock när det gäller brottsbalkens regler om
tillgreppsbrott mot närstående m. m. och bestämmelserna i försäkringsavtalslagen
(1927:77) om jämkning av förmånstagarförordnanden.

Två i propositionen framlagda lagförslag kommer att behandlas av utskottet
i samband med proposition 1986/87:90 om ny konkurslag resp.
proposition 1986/87:124 om de homosexuellas situation i samhället.

I betänkandet behandlar utskottet också tre med anledning av propositionen
väckta motioner, vari bl. a. yrkas att ikraftträdandetidpunkten för
äktenskapsbalken m. m. skall senareläggas.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till motionerna.
Till betänkandet har fogats en reservation (m, fp, c) och ett
särskilt yttrande (m).

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (justitiedepartementet) - efter hörande
av lagrådet — att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma
hem,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i jordabalken,

5. lag om ändring i brottsbalken,

6. lag om ändring i rättegångsbalken,

7. lag om ändring i utsökningsbalken,

8. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

9. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap,

10. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

LU

1986/87:26

l

1 Riksdagen 1986/87. 8 sami. Nr 26

11. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

12. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva,

13. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

14. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,

15. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag,

16. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar,

17. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

18. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

19. lag om ändring bostadsrättslagen (1971:479),

20. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

21. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

22. lag om ändring i riksdagsordningen,

23. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

24. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

25. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt,

26. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva
arrendestället,

27. lag om ändring i konkurslagen (1987:000).

Lagförslagen 1—3 och 5—26 har intagits i bilaga till betänkandet.
Lagförslag 4 kommer att behandlas av utskottet i betänkandet LU 1986/

87:28 i samband med behandlingen av regeringens proposition 1986/87:124
om de homosexuellas situation i samhället, och lagförslag 27 kommer att
behandlas av utskottet i betänkandet LU 1986/87:32 i samband med behandlingen
av regeringens proposition 1986/87:90 om ny konkurslag.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför nedan på s. 3-5.

Motionsyrkanden

1986/87: L130 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att äktenskapsbalken skall träda i kraft först den
1 januari 1990,

2. att riksdagen, för det fall att sambolagen antas, beslutar att denna
skall träda i kraft först den 1 januari 1990,

3. att riksdagen avslår samtliga följdändringar till sambolagen som föreslås
i proposition 1986/87:86 om följdlagstiftning till äktenskapsbalken
m. m.

1986/87:L131 av Ulla Orring m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen, med ändring av regeringens förslag, beslutar att äktenskapsbalken
och lag om införande av äktenskapsbalken samt därtill hörande
följdändringar i resp. lag träder i kraft den 1 januari 1989,

LU 1986/87:26

2

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad LU 1986/87:26

som i motionen anförts angående den framtida lagtillämpningen vid övergången
mellan nu gällande lag och den som föreslås träda i kraft.

1986/87:L132 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att äktenskapsbalken, ändringarna i ärvdabalken och lagen om sambors
gemensamma hem samt lagändringar i anledning av dessa lagar skall träda i
kraft den 1 januari 1989.

Utskottet
Allmän bakgrund

Riksdagen har den 8 april 1987 beslutat anta regeringens i proposition 1986/

87:1 framlagda förslag till äktenskapsbalk, lag om ändring i ärvdabalken
och lag om sambors gemensamma hem (LU 1986/87:18, rskr. 159). Äktenskapsbalken
(ÄktB) skall ersätta den nuvarande giftermålsbalken (GB). 1
den nya balken har gällande regler i GB om äktenskaps ingående och
upplösning samt om makars underhållsskyldighet arbetats in i huvudsakligen
oförändrat skick. Nyheterna i ÄktB avser främst bestämmelserna om
makars förmögenhetsförhållanden. De nya reglerna i ärvdabalken syftar
till att skapa ett starkare ekonomiskt skydd för en efterlevande make vid
den andra makens död. Bl. a. kommer en efterlevande make att ärva före
gemensamma barn. I lagen om sambors gemensamma hem (sambolagen)
ges regler om hur det gemensamma hemmet skall delas i fall då ett samboförhållande
upphör. Även sambolagen syftar till att ge skydd åt en ekonomiskt
svagare part. Varken äktenskapsbalken eller sambolagen innehåller
några ikraftträdande- eller övergångsbestämmelser. I övergångsbestämmelserna
till den nämnda lagen om ändring i ärvdabalken anges att den
träder i kraft samtidigt som äktenskapsbalken.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en lag om införande av äktenskapsbalken
och en lag om ikraftträdande av sambolagen, s. k. promulgationslagar,
samt till följdändringar i ett stort antal lagar.

Promulgationslagen till äktenskapsbalken innehåller föreskrifter om balkens
ikraftträdande och om upphävande av giftermålsbalken och lagen
(1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad
samt övergångsbestämmelser. Promulgationslagen till sambolagen innehåller
föreskrifter om lagens ikraftträdande och om upphävande av lagen
(1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

1 propositionen föreslås att äktenskapsbalken, sambolagen och följdändringarna
skall träda i kraft den 1 januari 1988 och att vid ikraftträdandet
den nya lagstiftningen i princip skall bli tillämplig i sin helhet även på
bestående äktenskap och samboförhållanden. Undantag görs dock för
äktenskap som har ingåtts före år 1921 för vilka den äldre giftermålsbalken
i huvudsak föreslås gälla även i fortsättningen. 3

Undantag görs också för de fall när talan om äktenskapsskillnad väckts
eller den ena maken avlidit före ikraftträdandet. I dessa fall tillämpas äldre
rätt fortfarande. Även i fråga om sambolagen gäller att de nya reglerna inte
skall tillämpas när samboförhållandet har upphört före ikraftträdandet.

Förslagen till följdändringar är i huvudsak av lagteknisk natur. Vissa
sakliga ändringar föreslås dock. Sålunda föreslås i fråga om brottsbalken
bl. a. att bestämmelserna om bodräkt (8 kap. 4 §) skall upphävas och att
reglerna om åtalsbegränsning för vissa tillgreppsbrott (8 kap. 13 §) skall
ges en mera generell utformning. Dessa regler bör enligt förslaget omfatta
var och en som inte endast tillfälligt sammanbor med gärningsmannen.
Vidare föreslås att regeln om ansvarsfrihet för närstående vid skyddande
av brottsling (8 kap. 17 §) skall ges en utformning som möjliggör en friare
intresseavvägning.

Även förslaget till följdändringar i lagen (1927:77) om försäkringsavtal
(FAL) innehåller vissa materiella ändringar. Reglerna om jämkning av
förmånstagarförordnanden (104 §) såväl förenklas som anpassas till den
nya äktenskapslagstiftningen. Ändringarna innebär att ett förmånstagarförordnande
skall kunna jämkas till förmån för efterlevande make och
bröstarvingar om en tillämpning av förordnandet skulle leda till oskäliga
resultat. En särskild jämkningsregel föreslås gälla för det fallet att försäkringstagaren
vid sin död låg i skilsmässa eller var skild utan att ha gjort
bodelning. Den efterlevande skall då ha rätt till jämkning för att få ut sin
bodelningsandel. Rätten att påkalla jämkning enligt de nya reglerna skall
preskriberas ett år efter det att bouppteckning har avslutats eller dödsboanmälan
gjorts. I FAL intas också en bestämmelse om att ett förmånstagarförordnande
till make skall anses förfallet om makarna låg i skilsmässa
vid försäkringstagarens död (105 §). En sådan regel anses i praxis redan
gälla. Slutligen föreslås att de nya jämkningsreglerna också skall gälla i
fråga om olycksfalls- och sjukförsäkringar.

Förslagen i propositionen till ändringar i brottsbalken bygger såvitt
gäller tillgreppsbrotten på förmögenhetsbrottsutredningens (Ju 1976:04)
förslag i betänkandet (SOU 1983:50) Översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott
utom gäldenärsbrott.

Till grund för lagförslagen i övrigt i propositionen utom såvitt avser
ändringarna i FAL ligger familjelagssakkunnigas betänkande (SOU
1981:85) Äktenskapsbalk.

I propositionen framhålls att de nya reglerna medför behov av följdändringar
i bl. a. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Denna lag ses
för närvarande över av arvs- och gåvoskattekommittén. Chefen för finansdepartementet
avser enligt vad som anförs i propositionen att senare lägga
fram de förslag till ändrade arvsskatteregler som behövs för tiden intill
dess att en ny arvslagstiftning på grundval av kommitténs arbete kan träda
i kraft. I samband därmed kommer han också enligt vad som uppges i
propositionen att lägga fram de förslag till följdändringar i kommunalskattelagen
(1928:370) som behövs. Propositionen innehåller därför inte några
förslag till följdändringar i dessa lagar.

Även erforderliga lagändringar i förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynder -

LU 1986/87:26

4

skap kommer, framhålls det i propositionen, att föreläggas riksdagen vid
en senare tidpunkt.

Tidpunkten för ikraftträdandet m. m.

Sorn tidigare nämnts föreslås i propositionen att den nya lagstiftningen på
äktenskapsrättens område liksom sambolagen i sin helhet skall träda i kraft
den 1 januari 1988 och i princip bli tillämplig också på bestående rättsförhållanden.

I motionerna 1986/87:L130 (m), 1986/87:L131 (fp) och 1986/87:L132 (c)
riktas kritik mot den föreslagna ikraftträdandetidpunkten. Motionärerna
framhåller att den nya lagstiftningen blir av genomgripande betydelse för
det stora flertalet människor i vårt land och att det redan av detta skäl är
angeläget att övergångstiden inte blir för kort. Härtill kommer enligt motionärerna
att de nya reglerna avses få retroaktiv verkan i förhållande till
redan ingångna äktenskap och inledda samboförhållanden, något som ställer
särskilda krav på en generöst tilltagen övergångstid. Sålunda måste
allmänheten ges en tillfredsställande information om de nya reglerna för att
förhindra att enskilda personer drabbas av rättsförluster på grund av
bristande kännedom om ändringarna. Vidare måste de enskilda ges möjlighet
att överväga vilka åtgärder de behöver vidta inför övergången till det
nya regelsystemet. Motionärerna nämner som exempel att många människor
kan komma att behöva skriva om äktenskapsförord och testamenten.
I motionerna L130 och L131 framhålls också att de nya reglerna medför ett
stort behov av utbildning för praktiskt verksamma jurister. Motionärerna i
motionerna L131 och L132 påtalar att det, mot bakgrund av att förberedelsearbetet
inför den nu aktuella reformen pågått ända sedan 1969 då
familjelagssakkunniga tillkallades, nu saknas anledning att pressa fram ett
ikraftträdande. Enligt motionerna L130 och L132 har man i samband med
tidigare reformer av motsvarande betydelse låtit betydligt längre tid löpa
mellan riksdagens beslut att anta lagstiftningen och ikraftträdandet.

I motion L130 yrkas (yrkandena 1 och 2) att tidpunkten för äktenskapsbalkens
och sambolagens ikraftträdande bestäms till den 1 januari 1990. I
motionerna L131 yrkande 1 ochL132 hemställs att tidpunkten för ikraftträdandet
bestäms till den 1 januari 1989.

Utskottet vill för sin del erinra om att de regler som för närvarande gäller
i fråga om förmögenhetsordningen i äktenskap och behandlingen av makars
egendom när äktenskapet upplöses i allt väsentligt tillkom när GB
infördes år 1920. Som utskottet framhöll vid behandlingen av förslaget till
ÄktB (LU 1986/87:18) har samhällsutvecklingen fört med sig att GB:s
regler kommit att te sig otidsenliga. Många av dessa regler tillämpas inte
heller längre. Utskottet kan också konstatera att genom äktenskapsbalken
införs regler som bygger på nutida värderingar och som är anpassade till
dagens samhälle. Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund
angeläget att, som föreslås i propositionen, äktenskapsbalken blir tillämplig
i sin helhet vid ikraftträdandet. För en sådan ordning talar också
praktiska skäl. När giftermålsbalken infördes år 1920 valde man att — med
vissa undantag - låta den äldre giftermålsbalken vara tillämplig på makars

LU 1986/87:26

5

förmögenhetsförhållanden när äktenskapet hade ingåtts före ikraftträdan- LU 1986/87:26
det av den nya balken. Under lång tid har därför två olika regelsystem
tillämpats, vilket har medfört stora olägenheter. En liknande situation bör
inte uppkomma i framtiden. Det sagda gäller även i tillämpliga delar i fråga
om sambolagen.

Utskottet ställer sig således bakom principen att ÄktB och sambolagen
skall bli tillämpliga fullt ut vid ikraftträdandet. Som framhålls i motionerna
kommer en sådan ordning att innebära att de nya reglerna blir gällande
även för bestående rättsförhållanden och reglerna kommer därmed att ges
en retroaktiv verkan. Eftersom den allmänna grundsatsen om att en ny lag
inte bör ges tillämpning på rättsförhållanden som uppkommit före lagens
ikraftträdande inte anses gälla inom familjerättens område (se KU
1974:60) möter inte hinder mot att ÄktB och sambolagen i sin helhet blir
tillämpliga vid ikraftträdandet. Som föreslås i propositionen bör dock vissa
undantag göras från principen om att de nya reglerna skall få genomslag i
sin helhet. Till denna fråga återkommer utskottet nedan.

När det gäller frågan om ikraftträdandetidpunkten kan utskottet helt
dela motionärernas uppfattning om vikten av att denna bestäms under
hänsynstagande till det förberedelsearbete som krävs inför reformens genomförande.
Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till äktenskapsbalk
framhöll utskottet att det med hänsyn till den nu aktuella reformens betydelse
för det helt övervägande antalet människor i vårt land är mer angeläget
än eljest då ny lagstiftning genomförs att en allsidig och brett upplagd
information om de nya reglerna och deras konsekvenser kommer till stånd.

Som framhålls av motionärerna måste vidare praktiskt verksamma jurister
utbildas i de nya bestämmelserna samt allmänheten ges tillfälle att ta
ställning till vilka åtgärder som i det enskilda fallet kan behöva vidtas inför
reformens genomförande.

Det nu anförda talar för en förhållandevis lång övergångsperiod. Samtidigt
måste det emellertid beaktas att den beslutade reformen av äktenskapsrätten
m. m. fyller ett angeläget behov och att det därför är viktigt att
den kan träda i kraft så snart som möjligt. Vid en avvägning av de delvis
motstridiga intressen som sålunda gör sig gällande finnér utskottet att den i
propositionen föreslagna tidpunkten, den 1 januari 1988, bör kunna godtas.

Utskottet har härvid beaktat att huvuddragen av den nya lagstiftningen
varit kända sedan länge. Propositionen om äktenskapsbalken m. m. framlades
sålunda för riksdagen redan i slutet av oktober 1986, och utskottet
avgav sitt betänkande i ärendet den 10 mars 1987. Lagrådsremissen med
förslag till följdlagstiftning beslutades i början av december 1986, och
lagrådets yttrande över den avlämnades i slutet av januari 1987.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i
aktuell del och avstyrker bifall till motionerna L130 yrkandena 1 och 2,

L131 yrkande 1 och LI32.

I motion L130 (m) erinras om att moderata samlingspartiet i samband
med behandlingen av förslaget till sambolag motsatte sig att denna lag
antogs samt att riksdagen vid tiden för motionens väckande ännu inte fattat
beslut om lagstiftningen. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna (yrkande
3) avslag på samtliga de följdändringar till sambolagen som föreslås i 6

propositionen.

Utskottet erinrar om att som tidigare nämnts riksdagen den 8 april i år
antagit sambolagen. De nu föreslagna följdändringarna bör således genomföras.
Förslagen i sig föranleder inte några särskilda uttalanden från utskottets
sida. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen även i
denna del och avstyrker bifall till motion L130 yrkande 3.

Vissa frågor om övergångsreglerna

Sorn ovan redovisats blir i princip ÄktB omedelbart tillämplig på de rättsförhållanden
som består vid ikraftträdandet. Enligt 2 § promulgationslagen
skall sålunda vid ÄktB:s ikraftträdande GB upphöra att gälla, dock med
den begränsning som följer av promulgationslagen. Bestämmelser om sådana
begränsningar av ÄktB:s tillämplighet finns i 4—14 §§ promulgationslagen.
I propositionen redovisar departementschefen vissa synpunkter på
frågan vilka övergångsprinciper som bör gälla. Huvudregeln anges böra
vara att ÄktB i sin helhet skall bli tillämplig omedelbart. Det görs dock ett
tillägg av innebörd att man även på det familjerättsliga området bör beakta
de skäl som ligger bakom den annars inom civilrätten gällande grundsatsen
att en ny lag inte bör ges tillämpning på rättsförhållanden som uppkommit
före lagens ikraftträdande.

Lagrådet framhåller i sitt yttrande att familjelagssakkunniga i sitt betänkande
gjort något mera utförliga uttalanden om räckvidden av undantagen
från huvudregeln om ÄktB:s omedelbara tillämplighet. Enligt lagrådet var
de sakkunnigas tanke uppenbarligen att övergångsproblem av undantagsnatur
borde kunna lösas genom att i rättstillämpningen hänsyn skulle tas
till de allmänna grundsatser på vilka övergångsregleringen vilar, dvs. att
ÄktB i princip skall slå igenom när det gäller egentlig omstrukturering av
äktenskapsrätten men att — när hinder inte möter från den synpunkten —
avtal och andra rättshandlingar som förekommit under äldre rätts tid skall
bedömas utifrån det rättsläge som gällde när rättshandlingen företogs.
Lagrådet framhåller att departementschefens uttalande inte synes vara att
uppfatta såsom ett avståndstagande från detta synsätt.

Lagrådet anser sig i princip kunna godta en sådan uppläggning i fråga om
övergångsproblematiken. Lagrådet gör dock vissa preciserande uttalanden
för att närmare klargöra hur rättshandlingar som tillkommit under äldre
rätts tid skall vara att bedöma efter ÄktB:s ikraftträdande.

I slutprotokollet ansluter sig departementschefen till lagrådets uttalande.

Motionärerna i motion L131 (fp) framhåller att ett omedelbart ikraftträdande
förutsätter att de övergångsproblem som kan uppkomma för enskilda
människor kan lösas på ett smidigt sätt. Enligt motionärerna måste
utgångspunkten vid en eventuell framtida tolkning av innebörden i en
rättshandling vara parternas avsikt med rättshandlingen vid tidpunkten för
dess ingående. Motionärerna hänvisar till lagrådets ovan redovisade uttalanden
och framhåller att dessa uttalanden kompletterade med vad motionärerna
anför om tolkningsföreträde för parternas avsikt ger erforderlig
garanti för att en mjuk tillämpning av övergångsbestämmelserna skall bli
huvudregel. De yrkar (yrkande 2) att det anförda ges regeringen till känna.

Utskottet har i det föregående avsnittet ställt sig bakom förslaget i

LU 1986/87:26

7

propositionen om att ÄktB i sin helhet skall bli omedelbart tillämplig vid
ikraftträdandet. I likhet med departementschefen anser utskottet dock att
vissa uttryckliga undantag bör göras från principen om att ÄktB skall få
genomslag fullt ut. Undantagsbestämmelserna bör såsom föreslås i propositionen
ta sikte på de mest betydelsefulla spörsmålen, medan det får
överlämnas åt rättstillämpningen att finna lösningar på övriga övergångsfrågor
som kan uppkomma. Utskottet har inte några erinringar mot de
föreslagna undantagsreglerna.

När det gäller metoden för lösningen av de övergångsfrågor som inte
omfattas av undantagsbestämmelserna kan utskottet i likhet med departementschefen
ansluta sig till vad lagrådet anfört.

ÄktB bör således i princip tillämpas när det gäller egentlig omstrukturering
av äktenskapsrätten. Om hinder inte möter från denna synpunkt bör
avtal och andra rättshandlingar som ingåtts före ikraftträdandet bedömas
utifrån det rättsläge som rådde när rättshandlingen företogs. Att som
motionärerna förespråkar också parternas avsikt med rättshandlingen skall
vägas in vid bedömningen av huruvida ÄktB eller äldre rätt skall tillämpas
på den kan utskottet inte förorda. En sådan ordning låter sig inte förenas
med de av lagrådet och departementschefen uppdragna riktlinjerna för
lösning av övergångsproblemen och skulle i vissa fall kunna stå i direkt
strid med riktlinjerna. Som exempel härpå vill utskottet hänvisa till vad
lagrådet anfört om att en naturlig princip synes vara att avtal och andra
rättshandlingar, som ingåtts under GB:s tid och som enligt då gällande
regler var ogiltiga men som inte skulle vara ogiltiga enligt ÄktB:s regler,
inte tar åt sig giltighet i och med ÄktB:s ikraftträdande. Skulle parternas
avsikt med rättshandlingen tillmätas betydelse i ett sådant fall skulle det
kunna leda till att rättshandlingen ändock bedömdes som giltig. En annan
sak är att parternas syfte med en rättshandling självfallet har betydelse när
det gäller tolkningen av avtalets närmare innebörd, exempelvis huruvida
rättshandlingen innefattar köp eller gåva. Att parternas vilja skall beaktas
vid tolkning av avtal och andra rättshandlingar följer av sedan länge
tillämpade rättsregler och kräver inte något särskilt uttalande från riksdagens
sida.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkande 2 i motion
L131.

Propositionen i övrigt

I propositionen läggs fram förslag till ändringar i ett stort antal författningar.
Lagändringarna är huvudsakligen av lagteknisk karaktär och innebär en
anpassning till de nya reglerna i ÄktB och sambolagen. Sådana ändringar
föreslås i bl. a. jordabalken och lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att
förvärva arrendestället.

Med anledning av de sålunda föreslagna ändringarna vill utskottet erinra
om att riksdagen vid två tillfällen tagit upp frågan huruvida inte sambor
borde likställas med makar i arrenderättsliga sammanhang. Vid riksdagsbehandlingen
av 1984 års reform av arrendelagstiftningen (prop. 1983/
84:136, LU 35, rskr. 394) framhöll utskottet sålunda att när det gällde såväl

LU 1986/87:26

8

jordägarens rätt att återta arrendestället enligt 9 kap. 31 § jordabalken som
jordbruksarrendatorns rätt att överlåta arrendet det fanns starka skäl för
att här med make jämställa den som jordägaren resp. arrendatorn sammanlever
med under äktenskapsliknande förhållanden. Med hänsyn till att
frågan om sambors ekonomiska förhållanden övervägdes inom justitiedepartementet
ansåg sig utskottet visserligen inte då böra förorda en ändring
av arrendereglerna. Utskottet förutsatte dock att frågan fick en tillfredsställande
lösning i samband med ställningstagandet till familjelagssakkunnigas
förslag. Riksdagen följde utskottet.

Frågan togs åter upp vid behandlingen av förslaget till lag om arrendatorers
rätt att förvärva arrendestället (prop. 1983/84:136, LU 1984/85:35,
rskr. 309). Enligt utskottet fanns det starka skäl för att i den aktuella lagen
föra in ett uttryckligt undantag också för dem som bor tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden. Med hänsyn till att frågan om lagstiftning
om sambors ekonomiska förhållanden fortfarande var aktuell, ansåg
sig utskottet visserligen inte då böra förorda någon ändring i reglerna.
Utskottet förutsatte dock att frågan fick en tillfredsställande lösning i
samband med ställningstagandet till förslagen om sambors ekonomiska
förhållanden. Riksdagen följde utskottet.

När det gäller frågan huruvida i lagstiftningen sambor mera allmänt bör
jämställas med makar framhåller departementschefen i den nu aktuella
propositionen att sambolagen grundar sig på uppfattningen att man inte bör
skapa så utförliga regler för sambor att man därigenom åstadkommer vad
som skulle kunna betecknas som ett äktenskapsliknande system av lägre
dignitet. De som vill att ett mera heltäckande juridiskt system skall tillämpas
på deras samlevnad får alltså enligt departementschefen låta registrera
sin samlevnad genom att ingå äktenskap.

Att i fastighetsrättslig eller annan lagstiftning allmänt jämställa sambo
med make skulle, fortsätter departementschefen, strida mot den syn på
frågan om lagreglering av samboförhållanden som ligger till grund för
förslagen i propositionen om äktenskapsbalk m. m. I stället bör man enligt
hans mening analysera varje lagstiftningsfråga för sig och överväga i vad
mån det - främst med hänsyn till den svagare parten - är påkallat med
särskilda lösningar av de juridiska problem som kan uppstå vid samboförhållanden.

Med hänsyn till det anförda är departementschefen inte beredd att
föreslå några ändringar av det ovan antydda slaget i t. ex. arrendelagstiftningen.

Utskottet kan för sin del instämma i vad departementschefen anfört i
frågan huruvida sambor mera allmänt bör likställas med makar. Utskottet
kan därför i och för sig också godta att några förslag med sådan inriktning
inte framlagts beträffande den arrenderättsliga lagstiftningen. Skulle det i
framtiden visa sig att det uppkommer negativa konsekvenser av att samboförhållanden
inte likställs med äktenskap på det fastighetsrättsliga området
får frågan övervägas på nytt.

Utöver vad utskottet ovan anfört föranleder propositionen inte några
uttalanden från utskottets sida.

LU 1986/87:26

9

Hemställan

LU 1986/87:26

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:L130, 1986/87: L131
yrkande 1 och 1986/87: L132 antar de i proposition 1986/87: 86 framlagda
förslagen till

dels lag om införande av äktenskapsbalken,

dels lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma
hem,

dels lag om ändring i föräldrabalken,

dels lag om ändring i brottsbalken,

dels lag om ändring i rättegångsbalken,

dels lag om ändring i utsökningsbalken,

dels lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

dels lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

dels lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

dels lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

dels lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om

gåva,

dels lag om ändring i iagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk,

dels lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag,

dels lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

dels lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

dels lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

dels lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

dels lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

dels lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

dels lag om ändring i riksdagsordningen,

dels lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

dels lag om ändring lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

dels lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt,

dels lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att
förvärva arrendestället,

2. beträffande lösning av vissa övergångsfrågor
att riksdagen avslår motion 1986/87: L131 yrkande 2.

Stockholm den 23 april 1987

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

10

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Ulla Orring
(fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall
(m), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Ewa Hedkvist Petersen
(s), Hans Rosengren (s) och Ulla-Britt Åbark (s).

Reservation

Lagförslagen (mom. 1)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m) och Marianne
Karlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”När det”
och slutar med ”och L132” bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan om ikraftträdandetidpunkten kan utskottet helt
ställa sig bakom motionärernas uppfattning om vikten av att denna bestäms
under hänsynstagande till det förberedelsearbete som krävs inför
reformens genomförande. Som utskottet framhöll vid riksdagsbehandlingen
av förslaget till äktenskapsbalk kommer de nya bestämmelserna att få
en genomgripande betydelse för det helt övervägande antalet människor i
vårt land. Viktiga förändringar sker av sedan länge väl kända regler på
äktenskaps- och arvsrättens område. Till detta kommer att de nya reglerna
föreslås få retroaktiv verkan i förhållande till redan ingångna äktenskap
och inledda samboförhållanden. Utskottet vill därför med kraft understryka
att det är synnerligen angeläget att allmänheten ges information i en
sådan omfattning att det inte uppstår risk för att människor skall drabbas
av rättsförluster på grund av bristande kännedom om de nya reglerna.
Sålunda måste enskilda personer ges möjlighet att ta ställning till om de
nya reglerna bör föranleda dem att exempelvis skriva testamenten eller
äktenskapsförord. Som framhålls av motionärerna medför reformen vidare
ett stort behov av utbildning för praktiskt verksamma jurister. Vid ett
ställningstagande till ikraftträdandetidpunkten måste således hänsyn tas
till att människors behov av information och juridisk rådgivning inför
reformen kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att den i propositionen
föreslagna övergångsperidoen är alltför snävt tilltagen. I sammanhanget
vill utskottet också erinra om vad som anfördes i konstitutionsutskottets
tidigare nämnda betänkande om att en lagstiftning som avses bli tillämplig
på redan bestående rättsförhållanden självfallet måste inriktas på en varsam
övergång.

Eftersom förberedelsearbetet för den aktuella reformen pågått i drygt 15
år, under vilken tid gällande regler sålunda kunnat godtas, saknas det
enligt utskottets mening anledning att nu snabbt tvinga fram ett ikraftträdande.
En längre övergångstid än den som föreslås i propositionen skulle
för övrigt stå i bättre överensstämmelse med den praxis som hittills tilläm -

LU 1986/87:26

11

pats beträffande reformer av sådan omfattning och betydelse som den nu
aktuella.

Sammanfattningsvis anser utskottet således att reformens ikraftträdande
bör framflyttas och lämpligen äga rum först den 1 januari 1989. Utskottet
tillstyrker därmed bifall till motionerna L131 yrkande 1 och L132. Ställningstagandet
innebär också att önskemålet i motion L130 yrkandena 1
och 2 i väsentlig mån tillgodosetts.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa:

1. beträffande lagförslagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: L131 yrkande 1 och
1986/87: L132 och med anledning av motion 1986/87: L130 yrkandena
1 och 2 samt med motion 1986/87: L130 yrkande 3 antar de i proposition
1986/87: 86 framlagda förslagen till
dels lag om införande av äktenskapsbalken,

dels lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma
hem,

dels lag om ändring i föräldrabalken,

dels lag om ändring i brottsbalken,

dels lag om ändring i rättegångsbalken,

dels lag om ändring i utsökningsbalken,

dels lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

dels lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

dels lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

dels lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

dels lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om

gåva,

dels lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk,

dels lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag,

dels lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

dels lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

dels lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

dels lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

dels lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

dels lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

dels lag om ändring i riksdagsordningen,

dels lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

dels lag om ändring lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

dels lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt,

dels lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att
förvärva arrendestället.

LU 1986/87:26

12

med den ändringen att ikraftträdandetidpunkten för äktenskapsbal- LU 1986/87:26
ken, lagen (1987.000) om sambors gemensamma hem samt övriga
lagförslag bestäms till den 1 januari 1989.

Särskilt yttrande

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström och Nic Grönvall (alla m) anför:
Lagförslagen (mom. 1)

I moderatmotionen L130 yrkas att äktenskapsbalken icke skall träda i kraft
förrän den 1 januari 1990 eller sålunda ett år senare än den i reservationen
utsatta tiden.

De i reservationen anförda skälen talar onekligen till förmån även för
sådan ytterligare senarelagd ikraftträdandetidpunkt.

För att uppnå en gemensam borgerlig ståndpunkt och därmed ge denna
större tyngd har vi emellertid avstått från att här vidhålla det i motionen
framställda yrkandet.

13

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om införande av äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs följande.

Ikraftträdande m.m.

1 § Äktenskapsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2 § Genom äktenskapsbalken upphävs, med den begränsning som följer
av denna lag, giftermålsbalken i Sveriges rikes lag och lagen (1959:157)
med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

3 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som har
ersatts genom bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället de nya
bestämmelserna tillämpas.

Tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i
giftermålsbalken

4 § Tredje stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1970:999) om
ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

5 § Punkt 5 fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen
(1973:645) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla, såvitt
gäller verkan av hemskillnad.

6 § Punkterna 2 och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1978:854)
om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall
dock fullgöras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. För bidragsskyldighet
som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämkning
äktenskapsbalken.

7 § Övergångsbestämmelsen till lagen (1981:360) om ändring i giftermålsbalken
skall fortfarande gälla.

Övergångsbestämmelser till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken

8 § Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den
andra makens samtycke, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om
åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander skall väckas. Detsamma
gäller beträffande förfoganden efter ikraftträdandet, om bodelning
skall ske enligt äldre bestämmelser.

9 § Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförord getts in till domstol för
registrering, skall registreringen ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.

10 § Om en gåvohandling som har upprättats före ikraftträdandet ges in
till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan registreras
enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken.

LU 1986/87:26

Bilaga

14

Har trolovade upprättat ett äktenskapsförord som innebär att en gåva
skall tillfalla en av dem vid äktenskapets ingående och har de gift sig före
ikraftträdandet, blir gåvan gällande enligt vad som anges i 8 kap. 12 §
första meningen giftermålsbaiken även om äktenskapsförordet ges in till
tingsrätten efter ikraftträdandet. I sådana fall skall registrering ske enligt
bestämmelserna i giftermålsbaiken.

Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra maken en gåva,
skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens ansvar för
givarens skuld.

Övergångsbestämmelser till 9—13 kap. äktenskapsbalken

11 § Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller
den ena maken avlidit, skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.

Om ett mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär bodelning,
skall sådan dock förrättas genast. I fråga om verkan av en sådan bodelning
när målet inte leder till äktenskapsskillnad skall bestämmelserna i äktenskapsbalken
tillämpas.

12 § Har ansökan om boskillnad gjorts före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser tillämpas.

Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken

13 § Har mål som avses i 14 kap. äktenskapsbalken inletts i en domstol
före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om förfarandet.

Övergångsbestämmelse till 16 kap. äktenskapsbalken

14 § Har ett äktenskapsförord registrerats enligt bestämmelserna i giftermålsbalken,
får äktenskapsförordet efter ikraftträdandet inte förklaras
ogiltigt på den grunden att rätten inte var behörig enligt äldre bestämmelser.

Särskilda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före år 1921

15 § Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbaiken skall fortfarande
gälla för äktenskap som har ingåtts före år 1921, om inte annat sägs i
det följande. I de fall då det i den lagen anges att föreskrifter i nya
giftermålsbaiken skall tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i
äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas.
Bestämmelserna i 7 kap. 4-9 §§ äktenskapsbalken skall därvid tillämpas
också till den del de avser enskild egendom.

16 § Då sådant skifte som avses i äldre giftermålsbaiken sker, skall den
make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad ha rätt att få
denna. Om egendomen tillhör den andra maken enskilt, gäller detta dock
inte om egendomen har tillfallit denne genom gåva, arv eller testamente
med villkor att den skall tillhöra maken enskilt. En förutsättning för att en
make skall få överta en bostad som tillhör den andra maken är vidare att ett
sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan
anses skäligt.

Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även makarnas gemensamma
bohag.

LU 1986/87:26

Bilaga

15

Beträffande vad som avses med makarnas gemensamma bostad och
bohag gäller 7 kap. 4 § äktenskapsbalken. I övrigt tillämpas på övertagandet
11 kap. 8 § andra stycket och 10 § äktenskapsbalken. Vad som sägs i
11 kap. 10 § om giftorättsgods skall i stället avse det samfällda boet.

När den ena maken är död, gäller rätten till övertagande endast till
förmån för den efterlevande maken.

17 § Bestämmelsen i 9 kap. 5 § äktenskapsbalken om bodelnings form
samt bestämmelserna i 10 kap. 3 §, 11 kap. 5 §, 13 kap. 5 § och 17 kap.
samma balk skall tillämpas även på äktenskap som har ingåtts före år 1921.
Vad som sägs i dessa bestämmelser om bodelning skall i stället avse skifte
av makarnas bo, och vad som sägs om giftorättsgods skall avse den
egendom som skall skiftas.

18 § I fall som avses i 11 § första stycket tillämpas äldre bestämmelser i
stället för bestämmelserna i 16 och 17 §§.

LU 1986/87:26

Bilaga

16

2 Förslag till

Lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors
gemensamma hem.

Härigenom föreskrivs följande.

Lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem och denna lag träder i
kraft den 1 januari 1988. Genom lagen om sambors gemensamma hem
upphävs lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.
Den gamla lagen skall dock fortfarande tillämpas, när samboförhållandet
har upphört före ikraftträdandet och när fråga är om giltigheten av ett
förfogande utan samtycke över egendom före ikraftträdandet.

LU 1986/87:26

Bilaga

2 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 26

3 Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken

LU 1986/87:26

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fraga om föräldrabalken1
dels att 3 kap. 1 och 2 §§, 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 14 kap. 7 §, 15 kap.
12 §, 16 kap. 8 § samt 20 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i 14 kap. skall föras in en ny paragraf, 6 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

Vill man som enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns fader vinna förklaring
enligt 1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader till barnet, skall

han väcka talan härom mot barnet
arvingar.

Är mannen död och har han icke
varaktigt sammanbott med barnet
och heller icke efter barnets födelse
erkänt barnet som sitt, har var och
en som jämte eller näst efter barnet
är berättigad till arv efter mannen
rätt att väcka talan om att mannen
ej är fader till barnet. Efterlämnar
den avlidne förutom maka arvingar
som avses i 3 kap. 1 § ärvdabalken,
har var och en av dem rätt att väcka
talan under här angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan
föreligger ej, om vid mannens död
mer än ett år har förflutit från det
att talan, som grundats på att mannen
är fader till barnet, väckts mot
honom och han fått del därav eller
om mer än ett år har förflutit sedan
anspråk på samma grund framställts
mot mannens dödsbo.

Vill barn vinna förklaring enligt 1
kap. 2 § första stycket att viss man
ej är dess fader, skall barnet väcka
talan härom mot mannen eller, om
han är död, hans arvingar. Efterlämnar
mannen förutom maka arvingar
som avses i 3 kap. 1 § ärvdabalken,
skall talan, såvitt angår dessa,
riktas mot dem som då talan

eller, om barnet har avlidit, dess

Är mannen död och har han inte
varaktigt sammanbott med barnet
och inte heller efter barnets födelse
erkänt barnet som sitt, har den avlidnes
maka och var och en som
jämte eller näst efter barnet är berättigad
till arv efter mannen rätt att
väcka talan om att mannen ej är
fader till barnet. Efterlämnar den
avlidne förutom maka sådana arvingar
som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken,
har var och en av dem rätt
att väcka talan under här angivna
förutsättningar.

Rätt att väcka talan föreligger ej,
om vid mannens död mer än ett år
har förflutit från det att talan, som
grundats på att mannen är fader till
barnet, väckts mot honom och han
fått del därav eller om mer än ett år
har förflutit sedan anspråk på samma
grund framställts mot mannens
dödsbo.

§

Vill barn vinna förklaring enligt 1
kap. 2 § första stycket att viss man
inte är dess fader, skall barnet väcka
talan härom mot mannen eller,
om han är död, hans arvingar. Efterlämnar
mannen förutom maka
sådana arvingar som avses i 3 kap.
2 § ärvdabalken, skall talan, såvitt
angår dessa, riktas mot den eller

' Balken omtryckt 1983:485.

18

Nuvarande lydelse
väckes äro närmast till arv.

Föreslagen lydelse

dem som har den bästa arvsrätten
efter mannen när talan väcks.

6 kap.
20 §

I mål eller ärenden om vårdnad
eller umgänge kan rätten, för tiden
till dess att det föreligger ett avgörande
som har vunnit laga kraft,
förordna om vårdnad eller umgänge
efter vad rätten finnér skäligt.

Förordnande enligt första
stycket kan på yrkande meddelas
utan huvudförhandling. Innan förordnande
meddelas skall motparten
beredas tillfälle att yttra sig över
yrkandet. Rätten kan inhämta upplysningar
från socialnämnden i frågan.
Har förordnande meddelats,
skall rätten när målet eller ärendet
avgörs pröva om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu har nämnts
går i verkställighet på samma sätt
som en dom som har vunnit laga
kraft men kan när som helst återkallas
av rätten.

I mål eller ärenden om vårdnad
eller umgänge får rätten, för tiden
till dess att frågan har avgjorts genom
en dom eller ett beslut som har
vunnit laga kraft, besluta om vårdnad
eller umgänge efter vad rätten
finner skäligt.

Beslut enligt första stycket får
meddelas utan huvudförhandling.
Innan beslutet meddelas skall motparten
få tillfälle att yttra sig i frågan.
Rätten kan inhämta upplysningar
från socialnämnden i frågan.
Har rätten meddelat ett beslut,
skall den ompröva det när målet
eller ärendet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf
får verkställas på samma sätt som
en dom som har vunnit laga kraft.
Beslutet får dock när som helst
ändras av rätten.

7 kap.

15 §

I mål om underhåll till barn kan
rätten för tiden intill dess laga kraft
ägande dom eller beslut föreligger
förordna om underhållet efter vad
som är skäligt. Skyldighet att utge
bidrag får dock åläggas någon endast
om det finns sannolika skäl för
att bidragsskyldighet föreligger.
Har fråga om underhåll väckts i
samband med mål om fastställande
av faderskap till barn, får förordnande
som nu nämnts ej meddelas,
om flera män är instämda i målet.

Förordnande enligt första
stycket kan på yrkande meddelas
utan huvudförhandling. Innan förordnande
meddelas, skall motparten
beredas tillfälle att yttra sig
över yrkandet. Har förordnande
meddelats, prövar rätten när målet
avgöres, om åtgärden skall bestå.

I mål om underhåll till barn får
rätten, för tiden till dess att frågan
har avgjorts genom en dom eller ett
beslut som har vunnit laga kraft,
besluta om underhållet efter vad
som är skäligt. Skyldighet att utge
bidrag får dock åläggas någon endast
om det finns sannolika skäl för
att bidragsskyldighet föreligger.
Har fråga om underhåll väckts i
samband med mål om fastställande
av faderskap till barn, får beslut om
skyldighet att utge bidrag inte meddelas,
om flera män är instämda i
målet.

Beslut enligt första stycket kan
meddelas utan huvudförhandling.
Innan beslutet meddelas, skall motparten
få tillfälle att yttra sig i frågan.
Har rätten meddelat ett beslut,
skall den ompröva det när målet
avgörs.

LU 1986/87:26

Bilaga

19

Nuvarande lydelse

Förordnande som nu nämnts går

i verkställighet lika med laga kraft
ägande dom men kan när som helst
återkallas av rätten.

Föreslagen lydelse

Ett beslut enligt denna paragraf
får verkställas på samma sätt som
en dom som har vunnit laga kraft.
Beslutet får dock när som helst
ändras av rätten.

14 kap.

6 a §

En förmyndare får för den omyndiges
räkning avstå från arv på det
sätt som anges i 3 kap. 9 § ärvdabalken,
om överförmyndaren samtycker
till åtgärden.

1 §

Inhämtas ej överförmyndarens
samtycke, då detta enligt 2, 3, 5
eller 6 § bort ske, skall vad för sådant
fall är stadgat beträffande förvaltning
av omyndigs egendom äga
motsvarande tillämpning.

Inhämtas ej överförmyndarens
samtycke, då detta enligt 2, 3, 5, 6
elter 6 a § bort ske, skall vad för
sådant fall är stadgat beträffande
förvaltning av omyndigs egendom
äga motsvarande tillämpning.

15 kap.

12 §

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyndig
eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva
handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn nedsätta
handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att
själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock
fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och
skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om
betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

Äger omyndig att av dödsbo utfå
värdehandling eller penningar på
grund av giftorätt, arv eller testamente,
vare boutredningsman eller
testamentsexekutör pliktig att, såframt
ej värdet är ringa eller överförmyndaren
eljest medgiver undantag,
nedsätta värdehandlingen
eller inbetala medlen hos bank enligt
vad i första stycket stadgas.
Vad nu sagts om skyldighet att inbetala
penningmedel hos bank skall
ock gälla, där någon, som här i riket
driver försäkringsrörelse, skall utgiva
försäkringsbelopp, som tillkommer
omyndig, och fråga ej är
om försäkringsbelopp, som den
omyndige äger att själv förvalta. I
fråga om pension, livränta eller annan
på grund av försäkring ut -

Äger omyndig att av dödsbo utfå
värdehandling eller penningar på
grund av bodelning, arv eller testamente,
vare boutredningsman eller
testamentsexekutör pliktig att, såframt
ej värdet är ringa eller överförmyndaren
eljest medgiver undantag,
nedsätta värdehandlingen
eller inbetala medlen hos bank enligt
vad i första stycket stadgas.
Vad nu sagts om skyldighet att inbetala
penningmedel hos bank skall
ock gälla, där någon, som här i riket
driver försäkringsrörelse, skall utgiva
försäkringsbelopp, som tillkommer
omyndig, och fråga ej är
om försäkringsbelopp, som den
omyndige äger att själv förvalta. I
fråga om pension, livränta eller annan
på grund av försäkring ut -

LU 1986/87:26

Bilaga

20

Nuvarande lydelse

gående periodisk förmån gäller att
inbetalning hos bank skall ske i den
mån förmånen för kalenderår överstiger
ett belopp motsvarande två
gånger det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
som gäller för det året.

Föreslagen lydelse

gående periodisk förmån gäller att
inbetalning hos bank skall ske i den
mån förmånen för kalenderår överstiger
ett belopp motsvarande två
gånger det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
som gäller för det året.

I andra fall än som avses i andra stycket äge överförmyndaren genom
meddelande till den som skall utgiva värdehandling eller penningar förordna,
att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank
enligt vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen underrätta
förmyndaren därom.

16 kap.
8 §

Innehåller förteckning över
omyndigs egendom uppgift å tillgångar
som på grund av giftorätt,
arv, testamente eller gåva tillfallit
den omyndige, eller upptager årsräkning
eller sluträkning sådana tillgångar,
om vilka uppgift förut ej
lämnats, skall vid förteckningen eller
räkningen fogas besannad avskrift
av bodelnings- eller skifteshandling,
testamente eller gåvobrev,
om sådant finnes, så ock av
bouppteckning, där den ej förut ingivits
till överförmyndaren. Är
handling, varom nu sagts, av vidlyftig
beskaffenhet, må avskriften
lämnas allenast i erforderliga delar.

Innehåller förteckning över
omyndigs egendom uppgift å tillgångar
som på grund av bodelning,
arv, testamente eller gåva tillfallit
den omyndige, eller upptager årsräkning
eller sluträkning sådana tillgångar,
om vilka uppgift förut ej
lämnats, skall vid förteckningen eller
räkningen fogas besannad avskrift
av bodelnings- eller skifteshandling,
testamente eller gåvobrev,
om sådant finnes, så ock av
bouppteckning, där den ej förut ingivits
till överförmyndaren. Är
handling, varom nu sagts, av vidlyftig
beskaffenhet, må avskriften
lämnas allenast i erforderliga delar.

Upptager förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som
ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas,
skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att
värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank
skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i
vad mån förbehåll gjorts att medlen må uttagas utan överförmyndarens
samtycke.

20 kap.

1 §

I mål om faderskap, vårdnad,
umgängesrätt, underhåll och
omyndighetsförklaring eller dess
hävande äga 15 kap. 29, 30 och
30 a §§ giftermålsbalken motsvarande
tillämpning.

I mål om faderskap, vårdnad,
umgänge, underhåll och omyndighetsförklaring
eller dess hävande
tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har mannen avlidit före ikraftträdandet, skall 3 kap. 1 och 2 §§ i deras
äldre lydelse fortfarande tillämpas.

3. Har talan väckts före ikraftträdandet, skall 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 §
i deras äldre lydelse fortfarande tillämpas.

LU 1986/87:26

Bilaga

21

5 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 8 kap. 3 §‘ skall upphöra att gälla,

dels att 8 kap. 4 och 13 §§, 17 kap. 11 § och 36 kap. 5 § skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

4 §*

Är brott som i 1 eller 3 § sägs att Är brott som i 1 § sägs att anse
anse som grovt, skall för grov stöld som grovt, skall för grov stöld dödömas
till fängelse, lägst sex måna- mas till fängelse, lägst sex månader
der och högst sex år. och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det
avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med
vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest
varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller
inneburit synnerligen kännbar skada.

13 §3

Har annat i detta kapitel omförmält
brott än grov stöld, rån eller
grovt rån förövats mot make eller
trolovad till gärningsmannen eller
till annan vid brottet medverkande
eller mot syskon, skyldeman i rätt
upp- eller nedstigande led eller den
som i första svågerlag lika nära är
eller mot fosterföräldrar eller fosterbarn,
må åklagare väcka åtal allenast
om brottet av målsägande
angives till åtal eller ock åtal finnes
påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts
skall såsom medverkan anses jämväl
häleri och häleriförseelse.

Har annat i detta kapitel angivet
brott än grov stöld, rån eller grovt
rån förövats mot

1. någon som inte endast tillfälligt
sammanbodde med gärningsmannen,

2. make, den som är i rätt uppeller
nedstigande släktskap eller
svågerlag, syskon, svåger eller svägerska
eller

3. någon annan som på liknande
sätt är närstående till gärningsmannen,
får åklagaren väcka åtal
endast om målsäganden har angett
brottet till åtal eller åtal är påkallat
ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts
skall med gärningsman likställas
annan som medverkat vid brottet
och den som gjort sig skyldig till
häleri eller häleriförseelse.

17 kap.

11 §4

Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att undkomma,
undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att det

1 Senaste lydelse av 8 kap. 3 I 1971:874.

2 Senaste lydelse 1975:1395.

5 Senaste lydelse 1971:874.

4 Senaste lydelse 1971:874.

LU 1986/87:26

Bilaga

22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

uppdagas eller beivras, dömes för skyddande av brottsling till böter eller
fängelse i högst två år.

Den som icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var
brottslig, dömes till böter.

Make, trolovad, syskon, skyldeman
i rätt upp- eller nedstigande
led, den som i första svågerlag är
lika nära förenad med den brottslige,
fosterföräldrar eller fosterbarn
må ej fällas till ansvar enligt
denna paragraf.

Till ansvar skall inte dömas om
gärningen är att anse som ringa
med hänsyn till gärningsmannens
förhållande till den brottslige och
övriga omständigheter.

36 kap.5
5 §

Förverkande till följd av brott av egendom eller dess värde får, om ej
annat har föreskrivits, ske hos

a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet,

b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

c) den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i
4 §,

d) den som efter brottet förvärvat
egendomen på grund av giftorätt,
arv eller testamente eller genom
gåva eller som efter brottet förvärvat
egendomen på annat sätt och
därvid haft vetskap om eller skälig
anledning till antagande om egendomens
samband med brottet.

d) den som efter brottet förvärvat
egendomen genom bodelning eller
på grund av arv eller testamente
eller genom gåva eller som efter
brottet förvärvat egendomen på annat
sätt och därvid haft vetskap om
eller skälig anledning till antagande
om egendomens samband med
brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges i första
stycket a)-c), får den ej förklaras förverkad.

Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om ej även
den särskilda rätten förklaras förverkad.

Sådan rätt som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring
upphör, om egendomen förklaras förverkad, såvida ej av särskild anledning
förordnas att rätten skall bestå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:26

Bilaga

5 Kapitlet omtryckt 1986:118.

23

6 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 9 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

9

Tvist om arv eller testamente eller
om bodelning mellan arvingar
och efterlevande make skall upptagas
av den rätt, där den döde skolat
svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar
i anledning av boskillnad eller äktenskapsskillnad
skall upptagas av
den rätt, där mannen skall svara i
tvistemål i allmänhet, eller, om
mannen ej är skyldig att i sådant
mål svara vid svensk domstol, där
hustrun svarar i sådant mål.

Finnes i mål, som avses i denna
paragraf, ej behörig domstol enligt
vad nu är sagt, upptages målet av
Stockholms tingsrätt.

i

Tvist om arv eller testamente
skall tas upp av den rätt där den
döde hade att svara i tvistemål i
allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar
eller sambor skall tas upp av den
rätt där någon av dem skall svara i
tvistemål i allmänhet. Har någon
av dem avlidit, skall en bodelningstvist
tas upp av den rätt där den
döde hade att svara i tvistemål i
allmänhet.

Finns det inte någon domstol
som är behörig enligt första eller
andra stycket, skall målet tas upp
av Stockholms tingsrätt.

I fråga om klander av bodelning
eller arvskifte som har förrättats av
bodelningsförrättare eller skiftesman
finns särskilda bestämmelser.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Beträffande tvist om bodelning skall äldre bestämmelser fortfarande
tillämpas om talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet,
en av makarna har avlidit före ikraftträdandet eller tvisten gäller bodelning
med anledning av boskillnad.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Senaste lydelse 1973:649.

24

7 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 19 § och 15 kap. 1 § utsökningsbalken
ordet ”giftermålsbalken” skall bytas ut mot ”äktenskapsbalken”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:26

Bilaga

25

8 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 33 och 34 §§ sjölagen (1891:35 s. 1)' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om
inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;

2. egendomen ej kan registreras enligt 11 §;

3. sökanden ej styrker sitt förvärv;

4. fångesmannens rätt ej är inskriven i registret, ehuru den hade kunnat
inskrivas där, och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5. åberopad överlåtelse står i strid med en mot överlåtaren på grund av
förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen
och överlåtarens åtkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde
rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i registret eller införes däri
samma inskrivningsdag som ansökningen göres;

6. egendomen av överlåtaren tidigare överlåtits till annan och överlåtarens
åtkomst ej var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så
var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet; 7.

egendomen har blivit föremål för kvarstad eller betalningssäkring till
säkerhet för ett anspråk mot överlåtaren och ett ärende angående anteckning
om åtgärden har tag’its upp senast på den inskrivningsdag då anmälningen
eller ansökningen görs eller överlåtaren har försatts i konkurs före
utgången av nämnda inskrivningsdag;

8. egendomen sålts exekutivt till 8. egendomen sålts exekutivt till

annan än sökanden; eller annan än sökanden;

9. förvärvet har skett genom en
sådan gåva mellan makar som inte
har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken;
eller

9. det är uppenbart att förvärvet 10. det är uppenbart att förvärvet

av annan grund är ogiltigt eller icke av annan grund är ogiltigt eller icke

kan göras gällande. kan göras gällande.

Första stycket 5—7 utgör ej hinder mot inskrivning av förvärv, om
inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av samma
förvärv.

34 §

Ansökan enligt 14 § att inskrivning av villkorlig äganderätt skall avföras
ur registret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits
eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skepps- Anmälan av skepp eller skeppsbygge
för avregistrering skall av- bygge för avregistrering skall avslås,
om bestämmelsen i 30 § första slås, om bestämmelsen i 30 § första

stycket ej iakttagits eller avregistre- stycket ej iakttagits eller avregistre -

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1985:176.

26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringsgrund icke föreligger enligt ringsgrund icke föreligger enligt

16 §. Vid avregistrering med anled- 16 §. Vid avregistrering med anledning
av förvärv ha bestämmelserna ning av förvärv ha bestämmelserna

i 33 § första stycket 4-9 och andra i 33 § första stycket 4-70 och andra

stycket motsvarande tillämpning. stycket motsvarande tillämpning.

Ansökan att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregistret
skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller
förutsättning för åtgärden icke föreligger enligt 15 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har en gåva mellan makar eller blivande makar skett genom äktenskapsförord
som har registrerats, skall 33 § tillämpas i dess äldre lydelse.

LU 1986/87:26

Bilaga

27

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 12 § lagen (1904:26 s. 1)' om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

12 §2

Är äktenskapsmål anhängigt i
främmande stat, får här i riket efter
vad som finnes skäligt meddelas
förordnande som avses i 15 kap.
11 § giftermålsbalken samt 6 kap.
13 § och 7 kap. 12 § föräldrabalken.
Sådant förordnande kan när som
helst återkallas.

Är äktenskapsmål anhängigt i
främmande stat, får här i riket efter
vad som finnes skäligt meddelas beslut
som avses i 14 kap. 7 och 8 §§
äktenskapsbalken samt 6 kap. 20 §
och 7 kap. 15 § föräldrabalken. Sådant
beslut kan när som helst återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.

2 Senaste lydelse 1976:1120.

28

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §■

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet,
som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å
sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar
eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej
heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av
jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårdsområde,
omfattande allenast en fastighet eller det till allenast en fastighet
hörande fisket.

Beträffande egendomsgemen- Beträffande egendomsförhållan skap

mellan äkta makar eller del- den som rör makar, sambor, delägare
i oskift dödsbo eller dem, som ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,

äro i bolag samman eller äro reda- redare som ingått överenskommel re

i samma fartyg eller deltagare i se om partrederi eller deltagare i

samma gruvrörelse, galle vad där- samma gruvrörelse finns särskilda

om är särskilt stadgat. bestämmelser.

Vadi 15 kap. 16 § föräldrabalken Bestämmelserna i 15 kap. 15 §

stadgas skall ej äga tillämpning i föräldrabalken skall inte tillämpas i

fråga om försäljning enligt denna fråga om försäljning enligt denna

lag av samfälld fast egendom, vari lag av samfälld fast egendom, vari

omyndig äger del. omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Senaste lydelse 1973:1153.

29

11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 104, 105 och 122 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

104 §'

Är förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp, som utfaller efter försäkringstagarens
död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.

Har försäkringstagaren efterlämnat
make eller bröstarvinge och
hade förordnandet kunnat återkallas
av försäkringstagaren, skall försäkringsbeloppet
vid beräkningen
av dödsbodelägares giftorätt, rätt
enligt 13 kap. 12 § andra stycket
giftermålsbalken, rätt till vederlag
eller rätt till laglott behandlas som
om beloppet hade tillhört boet och
tillagts förmånstagaren genom testamente.

I fråga om tjänstegrupplivförsäkring
skall andra stycket dock ej
tillämpas på belopp som på grund
av försäkringen tillfaller en make
eller med make likställd person eller
någon bröstarvinge.

Efterlämnar försäkringstagaren
make eller bröstarvinge och skulle
en tillämpning av förmånstagarförordnandet
leda till ett resultat som
är oskäligt mot någon av dem, kan
förordnandet jämkas så att försäkringsbeloppet
helt eller delvis tillfaller
maken eller bröstarvingen.
Vid prövningen skall särskilt beaktas
skälen för förordnandet samt
förmånstagarens och makens eller
bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Har dödsfallet inträffat sedan
det har dömts till äktenskapsskillnad
mellan försäkringstagaren och
dennes make eller sedan talan om
äktenskapsskillnad har väckts men
innan bodelning har förrättats, gäller
i stället för vad som föreskrivs i
andra stycket följande beträffande
jämkning till förmån för försäkringstagarens
make. Kan maken
inte vid bodelningen få ut sin andel
därför att försäkringsbeloppet tillfaller
någon annan som förmånstagare,
är denne skyldig att avstå vad
som fattas.

Den som vill begära jämkning
enligt andra eller tredje stycket
skall väcka talan mot förmånstagaren
inom ett år från det att
bouppteckning efter försäkringstagaren
avslutades eller dödsboanmälan
gjordes. Väcks inte talan
inom denna tid, är rätten till jämkning
förlorad.

Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i visst fall hålla
sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116 § andra stycket.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Senaste lydelse 1981:486.

30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105 §2

Vid tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp,
som utfaller efter försäkringstagarens död, skall, där ej annat framgår
av omständigheterna, iakttagas följande:

Har försäkringstagaren betecknat
sin make såsom förmånstagare,
skall, där han vid sin död var omgift,
förordnandet gälla till förmån
för den, med vilken han då levde i
äktenskap.

Äro försäkringstagarens barn insatta
som förmånstagare, skall förordnandet
gälla till förmån för
bröstarvinge och, där flera sådana
förmånstagare finnas, envar av
dem äga del i försäkringsbeloppet
efter de grunder, som gälla i fråga
om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt
make och barn såsom förmånstagare,
skall, såframt flera förmånstagare
finnas, envar av dem taga del i
försäkringsbeloppet efter de grunder,
som vid dödsfall gälla i fråga
om bodelning och om sådan förmånstagares
arvsrätt.

Äro försäkringstagarens arvingar
insatta såsom förmånstagare, tage
envar av dem del i försäkringsbeloppet
efter de grunder, som gälla i
fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

122

Vad i 102, 103, 105 och 106 §§
samt 104 § första stycket är för livförsäkring
stadgat beträffande förmånstagare
skall äga motsvarande
tillämpning, när fråga är om
olycksfalls- eller sjukförsäkring.

Har försäkringstagaren betecknat
sin make som förmånstagare,
skall förordnandet gälla till förmån
för den som försäkringstagaren var
gift med vid sin död. Förordnandet
skall anses förfallet om mål om äktenskapsskillnad
mellan makarna
då pågick.

Är försäkringstagarens barn insatta
som förmånstagare, skall förordnandet
gälla till förmån för försäkringstagarens
bröstarvingar.
Försäkringsbeloppet skall fördelas
mellan dem efter de grunder som
gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt
make och barn som förmånstagare,
skall halva försäkringsbeloppet tillfalla
maken och återstoden bröstarvingarna.
Bröstarvingarnas andel
skall fördelas mellan dem på
det sätt som anges i föregående
stycke. Efterlämnar försäkringstagaren
bara make eller bara bröstarvingar,
tillfaller hela beloppet maken
eller bröstarvingarna.

Är försäkringstagarens arvingar
insatta som förmånstagare, skall
försäkringsbeloppet fördelas mellan
dem efter de grunder som gäller
i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

§

Bestämmelserna i 102—106 §§
om förmånstagare tillämpas också
vid olycksfalls- och sjukförsäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har försäkringstagaren avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.

LU 1986/87:26

Bilaga

2 Senaste lydelse 1971:880.

31

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser
om gåva

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser
om gåva skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Om utfästelse av trolovad eller Om utfästelse av en make att un make

att under äktenskapet till and- der äktenskapet ge den andra mara
maken utgiva penningar elter an- ken en gåva gäller 8 kap. 2 § äk nat

stadgas i giftermålsbalken. tenskapsbalken.

Angående utfästelse om gåva Bestämmelser om utfästelse om

som icke må göras gällande under gåva som inte får göras gällande

givarens livstid stadgas i lagen om under givarens livstid finns i ärvda arvsavtal.

balken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:26

Bilaga

32

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §'

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare,
om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den
sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. medgivande till äktenskap en- 1. tillstånd till äktenskap enligt 2

ligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller kap. 2 § äktenskapsbalken,

till åtgärd beträffande makars
egendom enligt 6 kap. 6 § nämnda
balk eller förordnande angående
sådan egendoms förvaltning i andra
fall,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till
vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i
detta stycke.

I fall som avses i andra stycket I fall som avses i andra stycket
skall rätten bestå av en lagfaren do- skall rätten bestå av en lagfaren domare
och nämndemän, när ärendet mare och nämndemän, när ärendet

skall prövas enligt giftermålsbalken skall prövas enligt äktenskapsbal eller

föräldrabalken, samt eljest av ken, lagen (1987:000) om sambors

minst tre och högst fyra lagfarna gemensamma hem eller föräldra domare.

Har nämndemän säte i rät- balken, och annars av minst tre och

ten äger 15 kap. 29 och 30 §§ gifter- högst fyra lagfarna domare. När

målsbalken motsvarande tillämp- nämndemän ingår i rätten, skall 14

ning. kap. 17 § äktenskapsbalken tilläm pas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva att
ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare eller god
man eller inskrivning av förmynderskap eller godmanskap får handläggas
av en tjänsteman som inte är lagfaren.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Senaste lydelse 1984:1032.

3 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 26

33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag (1969:258) träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan
dock förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla från
tidigare tidpunkt, varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa
underrätter.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för
vilken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid
överläggning och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall
äldre bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt
gälla.

Har underrätt mindre än tre ordinarie
lagfarna domare, får rätten
beträffande visst ärende förordna
att handläggning, som enligt 6 § i
dess nya lydelse skall ske med tre
eller fyra lagfarna domare, i stället
skall ombesörjas av en lagfaren domare
och nämnd. I sådant fall äger
15 kap. 30 § giftermålsbalken motsvarande
tillämpning.

Har underrätt mindre än tre ordinarie
lagfarna domare, får rätten
beträffande visst ärende förordna
att handläggning, som enligt 6 § i
dess nya lydelse skall ske med tre
eller fyra lagfarna domare, i stället
skall ombesörjas av en lagfaren domare
och nämndemän. I sådana
fall skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken
tillämpas.

1. Denna lag (1987:000) träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas vid handläggningen av
ärenden i vilka ansökan har gjorts före ikraftträdandet.

LU 1986/87:26

Bilaga

34

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 41 och 42 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

41 §

Efter upphovsmannens död äga
reglerna om giftorätt, arv och testamente
tillämpning på upphovsrätten.
Avträdes boet till förvaltning
av boutredningsman, äger denne
icke utan dödsbodelägarnas samtycke
utnyttja verket på annat sätt
än förut skett.

Efter upphovsmannens död är,
utan hinder av 10 kap. 3 § första
stycket äktenskaps balken, föreskrifterna
om bodelning, arv och
testamente tillämpliga på upphovsrätten.
Avträds boet till förvaltning
av boutredningsman, får denne inte
utan dödsbodelägarnas samtycke
utnyttja verket på annat sätt än som
förut har skett.

Upphovsmannen äger genom testamente, med bindande verkan även för
efterlevande make och bröstarvingar, giva föreskrifter om rättens utövande
eller bemyndiga annan att meddela dylika föreskrifter.

42

Upphovsrätt må ej tagas i mät
hos upphovsmannen själv eller hos
någon, till vilken rätten övergått på
grund av giftorätt, arv eller testamente.
Samma lag vare beträffande
manuskript, så ock i fråga om exemplar
av sådant konstverk som ej
blivit utställt, utbjudet till salu eller
eljest godkänt för offentliggörande.

Upphovsrätt må ej tagas i mät
hos upphovsmannen själv eller hos
någon, till vilken rätten övergått på
grund av bodelning, arv eller testamente.
Samma lag vare beträffande
manuskript, så ock i fråga om exemplar
av sådant konstverk som ej
blivit utställt, utbjudet till salu eller
eljest godkänt för offentliggörande.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har upphovsmannen avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.

LU 1986/87:26

Bilaga

35

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag

Härigenom föreskrivs att i 5 § lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag1 ordet ”giftermålsbalken” skall bytas ut mot ”äktenskapsbalken”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Senaste lydelse av 5 § 1981:1192.

36

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 4 och 24 §§ lagen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses
årligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens
ordförande, av bankinspektionen, en av riksgäldsfullmäktige och två på
ordinarie ombudsstämma. I samma ordning utses lika antal personliga
suppleanter. Av de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans
suppleant vara auktoriserade revisorer. Den andre på ombudsstämma utsedde
revisorn och hans suppleant skall äga insikt och erfarenhet beträffande
rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

Verkställande direktör eller annan
tjänsteman hos stadshypoteksförening
eller av kassastyrelsen utsedd
ledamot av föreningsstyrelse
får ej vara revisor eller suppleant.

Ej heller får den vara revisor eller
suppleant som är tjänsteman hos
kassan eller annars intager en underordnad
eller beroende ställning
till styrelseledamot eller verkställande
direktör eller till sådan tjänsteman
hos kassan åt vilken uppdragits
att ombesörja bokföringen eller
medelsförvaltningen eller kontrollen
däröver. Ej heller får den vara
revisor som är eller varit gift med
eller är trolovad med sådan styrelseledamot
eller tjänsteman som
avses i detta stycke eller den som
med honom är i rätt upp- eller nedstigande
släktskap eller svågerlag
eller är syskon eller är i det svågerlag,
att den ene är eller varit gift
med den andres syskon, eller den
som på grund av adoption står i
motsvarande förhållande till styrelseledamot
eller tjänsteman som
förut nämnts.

24 §

För revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper
skall årligen utses minst tre och högst fem revisorer jämte suppleanter.
Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie för -

Verkställande direktör eller annan
tjänsteman hos stadshypoteksförening
eller av kassastyrelsen utsedd
ledamot av föreningsstyrelse
får ej vara revisor eller suppleant.
Ej heller får den vara revisor eller
suppleant som är tjänsteman hos
kassan eller annars intager en underordnad
eller beroende ställning
till styrelseledamot eller verkställande
direktör eller till sådan tjänsteman
hos kassan åt vilken uppdragits
att ombesörja bokföringen eller
medelsförvaltningen eller kontrollen
däröver. Ej heller får den vara
revisor som är eller varit gift med
eller sambo till sådan styrelseledamot
eller tjänsteman som avses i
detta stycke eller den som med honom
är i rätt upp- eller nedstigande
släktskap eller svågerlag eller är
syskon eller är i det svågerlag, att
den ene är eller varit gift med den
andres syskon.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1983:578. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:653.

37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eningsstämma väljer övriga revisorer och lika många suppleanter.

Den av kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och
erfarenhet av rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning. Av de valda
revisorerna bör en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer.

Den som är tjänsteman hos förening
eller annars intager en underordnad
eller beroende ställning till
styrelseledamot eller verkställande
direktör eller till sådan tjänsteman
hos föreningen, åt vilken uppdragits
att ombesörja bokföringen eller
medelsförvaltningen eller kontrollen
däröver, får ej vara revisor eller
suppleant i samma förening. Ej heller
får den vara revisor som är eller
varit gift med eller är trolovad med
sådan styrelseledamot eller tjänsteman
som avses i detta stycket eller
den som med honom är i rätt uppeller
nedstigande släktskap eller
svågerlag eller syskon eller är i det
svågerlag, att den ene är eller varit
gift med den andres syskon, eller
den sorn på grund av adoption står
i motsvarande förhållande till styrelseledamot
eller tjänsteman som
förut nämnts.

Den som är tjänsteman hos förening
eller annars intager en underordnad
eller beroende ställning till
styrelseledamot eller verkställande
direktör eller till sådan tjänsteman
hos föreningen, åt vilken uppdragits
att ombesöija bokföringen eller
medelsförvaltningen eller kontrollen
däröver, får ej vara revisor eller
suppleant i samma förening. Ej heller
får den vara revisor som är eller
varit gift med eller sambo till sådan
styrelseledamot eller tjänsteman
som avses i detta stycket eller den
som med honom är i rätt upp- eller
nedstigande släktskap eller svågerlag
eller syskon eller är i det svågerlag,
att den ene är eller varit gift
med den andres syskon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:26

Bilaga

38

17 Förslag till
Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 2 § fastighetsbildningslagen
(1970:988)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

Utan hinder av villkoren i I § får
fastigheter som tillhör äkta makar
var för sig eller innehas med olika
rätt i äktenskapet sammanläggas,
om makarna träffar avtal om sin
rätt i den fastighet som bildas genom
sammanläggningen. Sådant
avtal skall upprättas i samma form
som äktenskapsförord. Tillhör fastigheterna
ena maken som enskild
egendom och som giftorättsgods,
skall genom avtalet bestämmas att
den nybildade fastigheten i sin helhet
skall vara den makens enskilda
egendom eller giftorättsgods. Tillhör
fastigheterna makarna var för
sig, skall bestämmas att makarna
skall äga var sin andel i den nybildade
fastigheten som enskild egendom
eller giftorättsgods. Vardera
makens ande! skall utgöra hälften,
om ej annat avtalats. Innefattar avtalet
gåva, äger 8 kap. 5 § giftermålsbalken
motsvarande tillämpning.

Fastighet som make fått i gåva
av annan än andra maken med villkor
att den skall vara hans enskilda
egendom eller som make erhållit
genom testamente med sådant villkor
eller som tillfallit make i arv
och om vilken arvlåtaren genom
testamente meddelat sådan föreskrift
får ingå i sammanläggning
med stöd av avtal som avses i första
stycket endast om den nybildade
fastigheten enligt avtalet skall vara
den makens enskilda egendom.

§

En fastighet som ägs av någon
som är gift och är dennes giftorättsgods
får inte sammanläggas
med en fastighet som är samma
makes enskilda egendom.

Fastigheter som tillhör makar
var för sig får sammanläggas, om
makarna träffar skriftligt avtal om
att äga var sin bestämda andel i
den nybildade fastigheten och om
vardera makens andel i sin helhet
kommer att utgöra den makens
giftorättsgods eller enskilda egendom.
Innefattar avtalet gåva, får
sammanläggning ske bara om avtalet
har registrerats enligt 16 kap.
äktenskaps balken.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1971:1035.

39

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Att bestämmelserna i 12 kap. 2 § inte gäller när äldre giftermålsbalken
är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden föreskrivs i 18 § lagen
(1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen.

3. Bestämmelserna i 12 kap. 2 § skall tillämpas i deras äldre lydelse, om
sådant avtal som avses i den lydelsen har träffats före ikraftträdandet.

LU 1986/87:26

Bilaga

40

18 Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)1

Härigenom föreskrivs att 81 § rennäringslagen (1971:437) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

81 §

Byter märkt ren ägare, får ommärkning till den nye ägarens märke ske
endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga rum medger
det. Lämnas ej sådant medgivande, kan renens märke förses med avbrott
för att skilja renen från andra renar med samma märke. För avbrottsmärkning
fordras medgivande av styrelsen för den sameby där renen i
fortsättningen skall hållas.

För ommärkning eller avbrotts- För ommärkning eller avbrottsmärkning
av ren som förvärvats på märkning av ren som förvärvats på
annan grund än giftorätt, arv eller annan grund än bodelning, arv eller
testamente fordras dessutom över- testamente fordras dessutom överlåtarens
samtycke. låtarens samtycke.

Ommärkning eller avbrottsmärkning får ske endast i närvaro av den som
samebyns styrelse utser eller inför t\å vittnen.

Avbrottsmärke får behållas på ren högst tio år efter det styrelsens
medgivande gavs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

1 Lagen omtryckt 1985:919.

4 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 26

Rättelse: S. 43 not 2 tillkommit. S. 44 rad 22-23 ändrad text. S. 46 not 2 ändrad till
not 3.

LU 1986/87:26

Bilaga

41

19 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 11 § bostadsrättslagen (1971:479)' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde i föreningen, om
han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stadgarna och
föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. En
kommun som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får ej vägras
medlemskap. Ej heller får den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv
försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10,12 eller 37 § vägras medlemskap
på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt
grunder som anges i stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, får inträde i
föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelse
i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla
liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret.
Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet
övergått till bostadsrättshavaren närstående som varaktigt
sammanbodde med honom.

I fråga om andel i bostadsrätt I fråga om andel i bostadsrätt
äger första och andra styckena äger första och andra styckena

tillämpning endast om bostadsrät- tillämpning endast om bostadsrätten
efter förvärvet innehas av ma- ten efter förvärvet innehas av makar.
Vad som sagts nu gäller ej, om kar eller, om bostadsrätten avser

annat bestämts i stadgarna. bostadslägenhet, av sådana sam bor

på vilka lagen (1987:000) om
sambors gemensamma hem skall
tillämpas. Vad som nu har sagts
gäller ej, om annat har bestämts i
stadgarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1982:353.

42

20 Förslag till
Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 8, 9, 16, 19, 22, 23, 25 och 31 §§ rättshjälpslagen
(1972:429)' skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1986:1041 Föreslagen lydelse

Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom
riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,

2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte
finns särskilda skäl för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet,
om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art
och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden
eller omständigheterna i övrigt,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen
kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av
begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdekla- 5. för upprättande av självdeklaration,
äktenskapsförord eller tes- ration,

tamente,

6. i mål om boskillnad enligt 9 6. för upprättande av äkten kap.

2 § giftermålsbalken, skapsförord, testamente eller gåvo handling,

7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägenhet,
vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts
slutligt,

8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser
fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring
eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten,

9. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och
normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp
ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare
i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i
den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga
om allmän rättshjälp.

Nuvarande lydelse2 Föreslagen lydelse

9 §

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet
som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

LU 1986/87:26

Bilaga

' Lagen omtryckt 1983:487.

2 Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1986/87: 26, JuU 13, rskr. 89).

43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, 2. bevisning vid allmän domstol,

bostadsdomstolen, marknadsdom- bostadsdomstolen, marknadsdomstolen,
arbetsdomstolen eller krigs- stolen eller arbetsdomstolen samt

rätt samt nödvändig utredning i an- nödvändig utredning i angelägen gelägenhet,

som kan komma under het, som kan komma under sådan

sådan domstols prövning eller som domstols prövning eller som skall

skall prövas av skiljemän, prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande
av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och
för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför
domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i
samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om
blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning
enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:000) om avgifter vid de
allmänna domstolarna samt särskild avgift som skall betalas enligt förordningen
(1981: 1185) om utsökningsavgifter,

6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i
ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) om blodundersökning m. m.
vid utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 §
första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat
om,

7. skiftesman som av domstol 7. bodelningsförrättare som har
förordnats att verkställa bodelning förordnats av domstol att verkställa

med anledning av äktenskapsskill- bodelning med anledning av äkten nad

eller boskillnad, skapsskillnad eller att verkställa så dan

bodelning mellan sambor som
förrättas av annan anledning än att
den ena sambon har avlidit,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes
kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning
m. m. vid utredning av faderskap.

16 §

Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §, beviljas av advokat eller
av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägenheten avser

äktenskapsskillnad äktenskapsskillnad

boskillnad, dock inte enligt 9
kap. 2 § giftermålsbalken

underhållsbidrag till make eller underhållsbidrag till make eller
barn barn

faderskap till barn faderskap till barn

vårdnad vårdnad

umgänge. umgänge.

LU 1986/87:26

Bilaga

44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

LU 1986/87:26

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän
rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag, vårdnad
eller umgänge. Ej heller får advokat eller biträdande jurist bevilja allmän
rättshjälp

1. om den rättssökande är dödsbo,

2. om den rättssökande är bosatt utom riket,

3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt
behandlas utom riket.

19 §

Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader
enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även
biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp kommit in
till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma
gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet,
om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen
har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl
föreligger.

Vad som har sagts nu om ersätt- Vad som har sagts nu om ersättning
till biträde gäller även i fråga ning till biträde gäller även i fråga

om ersättning till skiftesman. om ersättning till bodelningsförrät tare.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället
för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän
rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad
för rättshjälpen.

22 §

Biträde, skiftesman och medlare Biträde, bodelningsförrättare

har rätt till skälig ersättning för ar- och medlare har rätt till skälig erbete,
tidsspillan och utlägg som sättning för arbete, tidsspillan och

uppdraget har krävt. Vid bedöm- utlägg som uppdraget har krävt,

ningen av vad som är skäligt arvode Vid bedömningen av vad som är

skall uppdragets art och omfattning skäligt arvode skall uppdragets art

beaktas. Hänsyn skall också tas till och omfattning beaktas. Hänsyn

andra omständigheter av betydelse, skall också tas till andra omständig såsom

den skicklighet och den om- heter av betydelse, såsom den

sorg som uppdraget har utförts med skicklighet och den omsorg som

samt den tid som har lagts ned på uppdraget har utförts med samt den

uppdraget. Regeringen eller, efter tid som har lagts ned på uppdraget,

regeringens bemyndigande, dom- Regeringen eller, efter regeringens

stolsverket fastställer taxa som bemyndigande, domstolsverket

skall tillämpas vid bestämmande av fastställer taxa som skall tillämpas

ersättningen. vid bestämmande av ersättningen.

Har biträde, skiftesman eller Har biträde, bodelningsförrät medlare

genom vårdslöshet eller lare eller medlare genom vårdslösförsummelse
föranlett kostnad för het eller försummelse föranlett

rättshjälpen, skall detta beaktas vid kostnad för rättshjälpen, skall detta

ersättningens bestämmande. Om beaktas vid ersättningens bestämbiträde
missbrukat sin behörighet mande. Om biträde missbrukat sin

att bevilja allmän rättshjälp eller be- behörighet att bevilja allmän rätts sluta

om substitution eller det eljest hjälp eller besluta om substitution

föreligger särskilda skäl, får ersätt- eller det eljest föreligger särskilda 45

Nuvarande lydelse

ningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i
mål eller ärende vid domstol av
domstolen. Ersättning till biträde i
annat fall och till skiftesman fastställes
av rättshjälpsnämnden. Ersättning
till medlare fastställes av
domstolen.

Biträde får ej förbehålla sig eller
mottaga ersättning av sin huvudman
utöver vad som följer av 22 §.
Har det skett, är förbehållet utan
verkan och skall biträdet återbetala
vad han uppburit för mycket. I fråga
om ersättning till skiftesman och
till medlare skall vad som har sagts
nu äga motsvarande tillämpning.

I angelägenhet, som ej handlägges
vid allmän domstol, bostadsdomstolen,
marknadsdomstolen eller
arbetsdomstolen, beslutar
rättshjälpsnämnden om utredning.
Utan hinder härav får biträde besluta
om utredning av mindre omfattning.
Samma befogenhet tillkommer
skiftesman som förordnats i

Föreslagen lydelse

skäl, får ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i
mål eller ärende vid domstol av
domstolen. Ersättning till biträde i
annat fall och till bodelningsförrättare
fastställes av rättshjälpsnämnden.
Ersättning till medlare fastställes
av domstolen.

LU 1986/87:26

23 §

Biträde får ej förbehålla sig eller
mottaga ersättning av sin huvudman
utöver vad som följer av 22 §.
Har det skett, är förbehållet utan
verkan och skall biträdet återbetala
vad han uppburit för mycket. I fråga
om ersättning till bodelningsförrättare
och till medlare skall vad
som har sagts nu äga motsvarande
tillämpning.

25 §3

I angelägenhet, som ej handlägges
vid allmän domstol, bostadsdomstolen,
marknadsdomstolen eller
arbetsdomstolen, beslutar
rättshjälpsnämnden om utredning.
Utan hinder härav får biträde besluta
om utredning av mindre omfattning.
Samma befogenhet tillkommer
bodelningsförrättare.

ärende om bodelning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till
ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i
mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättningen
av domstolen. 1 annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämnden.

31 §

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid
domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om
parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta.
Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall
åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam
ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten
ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rättshjälpen.
Om maximibeloppet för den andra makens rättshjälpsavgift skulle
ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock
begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet
skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd

3 Senaste lydelse 1986:657.

46

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn
till omständigheterna annars är obilligt.

Har i ärende om bodelning
skiftesman förordnats och har ena
maken åtnjutit allmän rättshjälp,
skall rättshjälpsnämnden med motsvarande
tillämpning av andra
stycket besluta om kostnaderna för
skiftesmannen och för utredning
som denne har föranstaltat om. Beslutet
om ersättningsskyldighet får
verkställas enligt vad som är föreskrivet
om allmän domstols dom.

Har bodelningsförrättare förordnats
och har ena maken åtnjutit allmän
rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden
med motsvarande tilllämpning
av andra stycket besluta
om kostnaderna för bodelningsförrättaren
och för utredning som denne
har föranstaltat om. Beslutet om
ersättningsskyldighet får verkställas
enligt vad som är föreskrivet om
allmän domstols dom.

Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans
med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och tredje
styckena överstiger rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berättigas
att få tillbaka den överskjutande delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan
parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga
om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet
åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan
angivande av bestämt belopp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har allmän rättshjälp sökts före ikraftträdandet, gäller 8 § i dess äldre
lydelse.

3. Har någon med stöd av giftermålsbalken förordnats att vara skiftesman,
skall hans rätt till ersättning för uppdraget prövas enligt äldre bestämmelser.

LU 1986/87:26

Bilaga

47

21 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 33 § vapenlagen (1973:1176)1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om

1. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att
egendomen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till inne- 3. ansökan om tillstånd till innehav
av vapen som förvärvats ge- hav av vapen som förvärvats genom
arv, testamente eller på grund nom arv, testamente eller bodel av

giftorätt har avslagits, ning har avslagits,

4. domstol har funnit att vapen, som innehas av någon som ej är berättigad
därtill, ej skall förklaras förverkat eller åklagaren i ett sådant fall har
beslutat att ej föra talan om förverkande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1981:1360.

22 Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelsen 4.6.5 riksdagsordningen1
skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

4 kap
4.6.5

Nuvarande lydelse

Lagutskottet skall bereda ärenden
rörande giftermåls-, föräldra-,
ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken
eller lagar som ersätter
eller anknyter till föreskrifter i dessa
balkar, i den mån ärendena icke
tillhör annat utskotts beredning.
Det skall vidare bereda ärenden
som gäller försäkringsavtalsrätt,
bolags- och föreningsrätt med undantag
för bostadsrätt, växel- och
checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt,
transporträtt, konkursrätt,
internationell privaträtt samt
lagstiftning i andra ärenden av allmänt
privaträttslig beskaffenhet.
Utskottet skall även bereda ärenden
om konsumentskydd samt exekutionsväsendet.

Lagutskottet skall bereda ärenden
rörande äktenskaps-, föräldra-,
ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken
eller lagar som ersätter
eller anknyter till föreskrifter i dessa
balkar, i den mån ärendena icke
tillhör annat utskotts beredning.
Det skall vidare bereda ärenden
som gäller försäkringsavtalsrätt,
bolags- och föreningsrätt med undantag
för bostadsrätt, växel- och
checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt,
transporträtt, konkursrätt,
internationell privaträtt samt
lagstiftning i andra ärenden av allmänt
privaträttslig beskaffenhet.
Utskottet skall även bereda ärenden
om konsumentskydd samt exekutionsväsendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Riksdagsordningen omtryckt 1985:1068.

49

23 Förslag till
Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § gruvlagen (1974:342) skall ha följande
lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

9 kap

4 §>

Har fångeshandling icke företetts
eller har tillstånd till förvärvet
ej erhållits när sådant krävs enligt
lagen (1982:618) om utländska förvärv
av fast egendom m.m., skall
bergmästaren förklara anmälan
vara utan verkan. 1 annat fall skall
han snarast anteckna anmälningen
i gruvregistret.

Bergmästaren skall förklara anmälan
utan verkan, om

1. fångeshandlingen inte har företetts,

2. tillstånd till förvärvet inte erhållits
när sådant krävs enligt lagen
(1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m., eller

3. förvärvet har skett genom en
sådan gåva mellan makar som inte
har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

1 annat fall skall han snarast anteckna
anmälningen i gruvregistret.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har en gåva mellan makar eller blivande makar skett genom äktenskapsförord
som har registrerats, skall 9 kap. 4 § tillämpas i dess äldre
lydelse.

LU 1986/87:26

Bilaga

1 Senaste lydelse 1982:627.

50

24 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända
borgenärer

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1981:131) om kallelse på
okända borgenärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

När bouppteckning har skett efter en avliden, får efterlevande make,
arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutör ansöka
om kallelse på den avlidnes okända borgenärer. Var den avlidne gift,
får kallelse sökas även på den efterlevande makens okända borgenärer.

Bestämmelserna i första stycket
om efterlevande make gäller också
en sådan efterlevande sambo som
avses i lagen (1987:000) om sambors
gemensamma hem, om denne
har begärt att bodelning skall förrättas
enligt 5 § samma lag.

När ansökan om äktenskapsskillnad
eller anmälan enligt 9 kap. I §
andra stycket äktenskapsbalken
har gjorts, får vardera maken ansöka
om kallelse på egna eller andra
makens okända borgenärer.

Kallelse på okända borgenärer får också sökas av förmyndaren, när
någon har förklarats omyndig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har boskillnad beviljats, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas
när det gäller rätten att på grund av boskillnaden ansöka om kallelse på
okända borgenärer.

När boskillnad har beviljats eller
det har dömts till äktenskapsskillnad,
får vardera maken ansöka om
kallelse på egna eller andra makens
okända borgenärer.

LU 1986/87:26

Bilaga

51

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt BoU 1986187:13 Föreslagen lydelse

7 §

Hembud sker hos hyresnämnden Hembud sker hos hyresnämnden

genom skriftlig anmälan av genom skriftlig anmälan av

fastighetsägaren. Fastighetsägaren fastighetsägaren. Fastighetsägaren

skall härvid ge in ett av honom un- skall härvid ge in ett av honom undertecknat
skriftligt förslag till kö- dertecknat skriftligt förslag till köpeavtal
som skall innehålla uppgift peavtal som skall innehålla uppgift

om köpeskillingen för den hem- om köpeskillingen för den hem bjudna

egendomen och övriga vill- bjudna egendomen och övriga villkor
för förvärvet. Om det för en kor för förvärvet. Om det för en

överlåtelse behövs makes sam- överlåtelse behövs makes samtycke
enligt 6 kap. 4 § giftermåls- tycke enligt äktenskapsbalken,

balken, skall makens samtycke ges skall makens samtycke ges till avtill
avtalsförslaget. talsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall
hyresnämnden förelägga fastighetsägaren att avhjälpa bristen inom viss
tid. Efterkommer fastighetsägaren föreläggandet, anses hembud ha skett
den dag då bristen avhjälptes. Efterkommer fastighetsägaren inte föreläggandet,
får hembudet avvisas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Om avtalsförslaget har undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser fortfarande tillämpas.

LU 1986/87:26

Bilaga

52

26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att
förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att
förvärva arrendestället skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Hembud sker hos arrendenämnden
genom skriftlig anmälan av
jordägaren. Jordägare skall härvid
ge in ett av honom undertecknat
skriftligt förslag till köpeavtal som
skall innehålla uppgift om köpeskillingen
för den hembjudna egendomen
och övriga villkor för förvärvet.
Om det för en överlåtelse behövs
makes samtycke enligt 6 kap.
4 § giftermålsbalken, skall makens
samtycke ges till avtalsförslaget.

Hembud sker hos arrendenämnden
genom skriftlig anmälan av
jordägaren. Jordägare skall härvid
ge in ett av honom undertecknat
skriftligt förslag till köpeavtal som
skall innehålla uppgift om köpeskillingen
för den hembjudna egendomen
och övriga villkor för förvärvet.
Om det för en överlåtelse behövs
makes samtycke enligt äktenskapsbalken,
skall makens samtycke
ges till avtalsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall
arrendenämnden förelägga jordägaren att avhjälpa bristen inom viss tid.
Efterkommer jordägaren föreläggandet, anses hembud ha skett den dag då
bristen avhjälptes. Efterkommer jordägaren inte föreläggandet, får hembudet
avvisas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Om avtalsförslaget har undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser fortfarande tillämpas.

LU 1986/87:26

Bilaga

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

53