Lagutskottets betänkande
1986/87:12

om exekutionsväsendets organisation
(prop. 1986/87:52) ^

Sammanfattning

I propositionen läggs fram förslag till principiella riktlinjer för en omorganisation
av kronofogdemyndigheterna. Förslagen innebär att en kronofogdemyndighet
bildas i varje län samt att riksskatteverket får i uppgift att leda
verksamheten i exekutionsväsendet. De nya kronofogdemyndigheterna skall
ledas av en lekmannastyreise. Omorganisationen avses bli genomförd den 1
juli 1988.

Utskottet tillstyrker att de föreslagna riktlinjerna godkänns av riksdagen.
När det gäller lokaliseringen av de nya myndigheterna föreslår utskottet ett
tillkännagivande från riksdagens sida med anledning av motionsyrkanden i
frågan. Ett tillkännagivande föreslås också beträffande riksskatteverkets
ledningsfunktioner. Utskottet avstyrker bifall till samtliga övriga motionsyrkanden
med anledning av propositionen.

Till betänkandet har fogats tillhopa tio reservationer, varav tre från m, fp
och c, en från m och fp, två från fp och c, en från m och tre från c.

Propositionen

I proposition 1986/87:52 föreslår regeringen (finansdepartementet) att
riksdagen godkänner vad departementschefen föreslagit i fråga om

1. bildandet av nya länskronofogdemyndigheter den 1 juli 1988,

2. riksskatteverkets ledningsuppdrag.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad departementschefen i
övrigt anfört om en omorganisation av exekutionsväsendet.

Motionsyrkanden

Motion 1986/87:L116 av Ove Karlsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till
utlokalisering av statliga organ till orter i länen, där arbetsmarknaden kräver
särskilda insatser.

Motion 1986/87:L117 av Mats O Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
regionalpolitiska hänsyn vid lokalisering av kronofogdemyndighetens ledning
och administration.

1 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 12

Motion 1986/87:L118 av Hans-Eric Andersson (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande lokaliseringen av kronofogdemyndighetens ledning och
administration i Stockholms län.

Motion 1986/87:L119 av Tommy Franzén m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag under punkt 1 i propositionens hemställan om
bildandet av nya länskronofogdemyndigheter den 1 juli 1988.

Motion 1986/87:L120 av Olle Svensson m. fl. (s, m, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om skälen för att behålla kronofogdemyndighetens lokalisering till
Eskilstuna.

Motion 1986/87:L121 av Birger Rosqvist (s) och Arne Andersson i Gamleby
(s) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om lokaliseringen av kronofogdemyndigheten
i Kalmar län.

Motion 1986/87:L122 av Bengt Harding Olson m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående riktlinjer för exekutionsväsendets organisation,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
organisationskommitténs kommande förslag skall underställas riksdagen
genom proposition.

Motion 1986/87:L123 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att riksdagen skall ta ställning till slutgiltigt
organisationsförslag gällande exekutionsväsendet,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om fortsatt decentralisering av exekutionsväsendets
verksamhet,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om kvalificerad personal vid de föreslagna kronokontoren,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om lokalisering av länskronofogdemyndigheterna,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om vikten av att överväga samordning eller
samarbete mellan kronokontor och annan statlig verksamhet i form av
servicekontor eller ”lokal samhällsmyndighet”,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om antalet ledamöter i de föreslagna lekmannastyrelserna
för länskronofogdemyndigheterna,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att landstingen bör utse ledamöterna i de
föreslagna lekmannastyrelserna för länskronofogdemyndigheterna.

LU 1986/87:12

8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om utredning gällande decentralisering av exekutionsväsendets
ADB-system,

9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om riksskatteverkets ledningsfunktion.

Motion 1986/87:L124 av Bo Lundgren (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
avslå proposition 1986/87:52.

Motion 1986/87:L125 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kronofogdemyndigheternas framtida organisation och
riksdagens medverkan då organisationen bestäms,

2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att riksskatteverket skall
få till uppgift att leda verksamheten i exekutionsväsendet,

3. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att kronofogdemyndigheterna
skall ledas av en lekmannastyrelse.

Utskottet

Inledning

En huvuduppgift för kronofogdemyndigheterna är att handlägga mål och
ärenden enligt utsökningsbalken (UB). Det övervägande antalet sådana mål
och ärenden avser indrivning av statens fordringar på obetalda skatter,
avgifter och böter, s. k. allmänna mål. I jämförelse med de allmänna målen är
antalet mål och ärenden som anhängiggörs av enskilda, s.k. enskilda mål,
förhållandevis litet. Vid sidan av de rent exekutiva uppgifterna enligt UB
ankommer det på kronofogdemyndigheterna att företräda staten som
borgenär vid indrivningen av skatter och avgifter.

Vissa andra uppgifter av exekutiv karaktär har lagts på kronofogdemyndigheterna
genom särskilda författningar. Här kan bl. a. nämnas verkställighetsärenden
enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter samt mål om återtagande av gods som köpts på kredit enligt
konsumentkreditlagen (1977:981) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp
mellan näringsidkare.

Kronofogdemyndigheterna är vidare tillsynsmyndighet i konkurs och skall
enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti i konkurs pröva frågor om
betalning för lönefordringar i konkurser som handläggs som mindre konkurs.
Kronofogdemyndigheterna skall vidare som tillsynsmyndighet övervaka
efterlevnaden av meddelade näringsförbud. Kronofogdemyndigheterna
skall även svara för att fall där näringsförbud kan aktualiseras blir anmälda
till åklagare. Utöver de redovisade arbetsuppgifterna har kronofogdemyndigheterna
enligt skilda författningar att handlägga åtskilliga andra typer av
ärenden.

Landet är sedan 1 januari 1965 indelat i 81 kronofogdedistrikt. I varje
distrikt finns en kronofogdemyndighet med en chefskronofogde som chef. 1
Stockholms, Göteborgs och Malmö kronofogdedistrikt har chefen för
myndigheten titeln kronodirektör. På 22 kronofogdemyndigheter är chefen

LU 1986/87:12

1* Riksdagen 1986/87. 8saml. Nr 12

den ende kronofogden. På övriga myndigheter finns utöver chefen en eller
flera kronofogdar. Myndigheterna har dessutom exekutiv personal och
kontorspersonal.

Myndighetens chef, övriga kronofogdar samt huvuddelen av övrig personal
är stationerade på en ort, den s. k. centralorten. I många distrikt finns
exekutiv personal och kontorspersonal stationerad även på andra orter än
centralorten, s. k. stationeringar. Antalet stationeringar är för närvarande
ca 80.

Kronofogdedistrikten är i huvudsak utformade på grundval av polisdistrikten
men ansluter även till andra administrativa och judiciella indelningar i
landet. Distriktens gränser skär således inte i något fall läns- eller kommungränser.
De följer vidare i stort gränserna för fögderier och domkretsar.
Antalet distrikt varierar i länen. I fyra län - Uppsala, Kronobergs, Gotlands
samt Jämtlands län - utgör hela länet ett distrikt. I övriga län finns från två
upp till nio distrikt, varvid flertalet, eller tolv län, har tre eller fyra distrikt.

Administrationen av exekutionsväsendet är delad mellan kronofogdemyndigheterna,
länsstyrelsen i länet och riksskatteverket. Riksskatteverket är
centralmyndighet för administration av exekutionsväsendet. En särskild
avdelning inom verket (avdelning E) svarar för denna uppgift. Avdelningen
är delad i en exekutionsjuridisk och en exekutionsadministrativ sektion.

Den exekutionsjuridiska sektionen utarbetar föreskrifter och råd för
exekutionsväsendet, bevakar statens rätt i vissa kronomål samt för statens
talan vid domstol i sådana mål. Sektionen handlägger vidare ärenden som rör
böteshandräckning i förbindelse med de nordiska länderna samt fastställer
innehållet i fackutbildningen inom sakområdet.

Den exekutionsadministrativa sektionen planerar och genomför organisationsförändringsprojekt,
utvecklar arbetsmetoder, planerar den exekutiva
verksamheten, samordnar krav på utveckling av ADB-stödet samt ansvarar
för uppföljning och kontroll av kronofogdemyndigheterna. Vidare utarbetar
sektionen rutiner och utformar blanketter, meddelar föreskrifter och anvisningar,
handlägger frågor om personalplanering, rekrytering, tjänstetillsättningar,
löne- och anställningsvillkor samt arbetsmiljö och samverkansformer
inom kronofogdemyndigheterna.

I riksskatteverkets uppgifter ingår även att till regeringen ge in framställning
om medel för exekutionsväsendets gemensamma behov och att avge
anslagsframställning för kronofogdemyndigheterna.

Länsstyrelsen i länet svarar för budget och medelstilldelning, löneutbetalningar
och vissa personaladministrativa uppgifter. Med stöd av medelsförvaltningskungörelsen
(1964:886) gör länsstyrelsen årlig inventering hos
kronofogdemyndigheterna. Den utövar vidare enligt uppbördslagen tillsyn
över skatteindrivningen i länet. Denna tillsynsfunktion övertas fr. o.m.
årsskiftet 1986-1987 av länsskattemyndigheten i avvaktan på att slutlig
ställning tas till kronofogdemyndigheternas organisationstillhörighet.

Allmänna överväganden

LU 1986/87:12

I propositionen föreslås att den nuvarande organisationen för kronofogdemyndigheterna
ändras så att en kronofogdemyndighet bildas i varje län.

Vidare föreslås att riksskatteverket får till uppgift att leda verksamheten i
exekutionsväsendet. De nya länskronofogdemyndigheterna skall ledas av
lekmannastyrelse. Omorganisationen föreslås bli genomförd den 1 juli 1988.

I propositionen anför departementschefen att han avser att senare föreslå
regeringen att en kommitté snarast tillkallas för att lämna förslag till den
närmare utformningen av kronofogdemyndigheternas organisation m. m.

I motion L124 (m) yrkas avslag på propositionen. Motionären framhåller
att den föreslagna omorganisationen är principiellt betydelsefull och att
förslagen i propositionen borde ha beretts mera noggrant. Ytterligare
beredning bör därför ske innan riksdagen fattar beslut i saken.

Utskottet vill för sin del framhålla att kronofogdemyndigheternas verksamhet
förändrats i betydelsefulla avseenden sedan tillkomsten av den
nuvarande organisationen. Nya och viktiga arbetsuppgifter har lagts på
kronofogdemyndigheterna, och arbetsvolymen har ökat väsentligt. Vidare
har införandet av utsökningsbalken lett till att arbetsmetoderna och rutinerna
i den exekutiva verksamheten förändrats. Av avgörande betydelse för den
exekutiva verksamheten har också varit införandet av ett centralt ADBsystem
för kronofogdemyndigheterna (REX-systemet). Till bilden hör även
att beröringspunkterna mellan kronofogdemyndigheternas och skattemyndigheternas
arbetsuppgifter ökat betydligt och att allt större krav på
samordning av insatserna och samarbete mellan myndigheterna måste
ställas.

Som närmare redovisas i propositionen har kronofogdemyndigheternas
organisation utretts ett flertal gånger sedan år 1970. Senast har riksdagens
revisorer granskat exekutionsväsendet. Granskningen har redovisats i bl. a.
en rapport (1985/86:7) Kronofogdemyndigheternas utnyttjande av personalresurserna.
Revisorerna har helt nyligen beslutat att på grundval av
rapporten föreslå riksdagen att vissa åtgärder vidtas när det gäller bl. a.
handläggningen av enskilda mål (Förs. 1986/87:7, Riksdagens revisorers
förslag om kronofogdemyndigheternas utnyttjande av personalresurserna
m. m.). Förslaget har ännu inte behandlats av riksdagen. De tidigare
utredningarna på området har av olika skäl inte lett till några mera
genomgripande förändringar av kronofogdemyndigheternas organisation.
De har emellertid visat att exekutionsväsendets nuvarande utformning vållar
problem av skilda slag. Problemen synes i huvudsak ha sin grund i dels
förhållandena vid indrivning av skatter och avgifter, dels personalförhållandena
vid de mindre kronofogdemyndigheterna. När det gäller kronofogdemyndigheternas
uppgifter vid indrivning av skatter och avgifter har man inte
organisatoriskt beaktat det funktionella sambandet i beskattningskedjan
mellan taxering, debitering, uppbörd och indrivning. I beskattningskedjan är
många myndigheter med olika geografiska verksamhetsområden inblandade,
vilket skapar stora samordningsproblem. Kontakterna på fältet mellan
beskattningsmyndigheter försvåras, och det blir svårt att få genomslag för en
enhetlig prioritering. Att det för närvarande saknas möjlighet att från central
nivå styra verksamheten på skatte- och indrivningsområdet medför att
problemen förvärras. Genom riksdagens beslut (prop. 1985/86:55, BoU
1985/86:11) om en sammanhållen skatteförvaltning har riksskatteverket
fr. o. m. den 1 januari 1987 fått i uppdrag att leda verksamheten i skatteför -

LU 1986/87:12

valtningen. Reformen innebär också att en länsskattemyndighet skall bildas i
varje län, med uppgift att bl. a. leda verksamheten i länet. Den nya
länsskattemyndigheten skall också överta länsstyrelsens tillsyn av kronofogdemyndigheterna.

Personalförhållandena vid de mindre kronofogdemyndigheterna har visat
sig medföra nackdelar vid handläggningen av både de allmänna och enskilda
målen. Delvis beror dessa nackdelar på de personaladministrativa problem
som kan uppkomma i små myndigheter. Myndigheterna blir sårbara
eftersom de inte har personal att sätta in som vikarier vid sjukdom och
oplanerade ledigheter. Befordringsmöjligheter i rimlig omfattning saknas,
och vid tillsättning av chefstjänsterna kan ofta kvalificerade sökande saknas.
Problemen vid de mindre kronofogdemyndigheterna hänger emellertid
också samman med de ökade krav på personalens kompetens som utvecklingen
fört med sig. Myndigheterna behöver numera ofta ekonomiskt
utbildad personal för att kunna klara av komplicerade indrivningsfall. I
allmänhet är det emellertid inte möjligt att tillföra små kronofogdemyndigheter
tjänstemän med sådana kvalifikationer eftersom arbetsunderlaget
är för litet.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med departementschefen
att det är angeläget att en reform av kronofogdemyndigheternas
organisation kommer till stånd. Något ytterligare underlag för ett ställningstagande
till den principiella inriktningen av en sådan reform anser utskottet
inte erforderligt. Utskottet avstyrker därför bifall till motion L124.

Antalet kronofogdedistrikt, m. m.

Sorn tidigare redovisats innebär förslaget i propositionen att det skall bildas
en kronofogdemyndighet i varje län.

I motion L119 (vpk) yrkas avslag på förslaget om en ändrad distriktsindelning.
Motionärerna anser att en effektivisering av indrivningsverksamheten
främst bör åstadkommas genom förbättrade ledningsfunktioner, resurstillskott
och förbättring av kompetensen regionalt. Enligt motionärerna ger inte
propositionen belägg för att en ändrad distriktsindelning skulle medföra
några förbättringar för exekutionsväsendet.

Motionärerna i motion L122 (fp) anser att de nya myndigheterna som regel
bör ha länen som verksamhetsområde men att undantag från huvudregeln
bör kunna ske i vissa fall. Motionärerna yrkar (yrkande 1 delvis) att det
anförda ges regeringen till känna.

Också i motion L125 (m) framförs åsikten att det kan finnas anledning att
frångå länsindelningen. Motionärerna anser vidare att det kan finnas skäl att
inrätta fler myndigheter än som föreslås i propositionen. Enligt motionärerna
bör den blivande organisationskommittén vara oförhindrad att överväga
en organisation som avviker från förslaget i propositionen. Motionärerna
yrkar (yrkande 1 delvis) att det anförda ges regeringen till känna.

Som utskottet berört i föregående avsnitt finns det ett nära samband
mellan kronofogdemyndigheternas arbete med indrivning av skatter och
avgifter samt beskattningsmyndigheternas arbetsuppgifter, vilket medför att
vissa krav måste ställas på samarbetet på olika myndighetsnivåer. I likhet

LU 1986/87:12

med departementschefen anser utskottet att det därför är viktigt att i en ny
organisation kronofogdemyndigheterna anpassas till skatteförvaltningen så
att samarbetet mellan beskattningsmyndigheter och indrivningsmyndigheter
kan ske på ett enkelt och smidigt sätt. Särskilt betydelsefullt är att man skapar
förutsättningar för ett sådant samarbete på regional nivå. Enligt utskottets
mening bör således en reform av kronofogdemyndigheternas organisation
inriktas på tillskapandet av en myndighetsstruktur på regional nivå som är
anpassad till den nya skatteförvaltningen. För en lösning i enlighet med
förslaget i propositionen talar emellertid också andra tungt vägande skäl.
Sålunda är det väsentligt att de nuvarande problemen med för små
kronofogdemyndigheter kan undanröjas. En organisation med stora enheter
ger betydligt bättre förutsättningar för ett utnyttjande av personalresurserna
genom omfördelning efter behov än nuvarande organisation. I sammanhanget
bör även påpekas att stora enheter ger arbetsunderlag för tjänstemän med
olika specialkompetens. En fördel med stora enheter är också att de problem
som i dag finns när det gäller kronofogdemyndigheternas dubbla roll som
företrädare för statens borgenärsintressen och exekutiv myndighet kan
reduceras eller undanröjas. I anslutning härtill vill utskottet erinra om vad
utskottet anförde i samband med den reform av konkurslagen som genomfördes
år 1979 (prop. 1978/79:105, LU 1978/79:19) och som bl. a. innebar att
tillsynsfunktionen i konkurs överfördes på kronofogdemyndigheterna. Utskottet
framhöll då vikten av att verksamheten organiserades så att en
tjänsteman endast i rena undantagsfall får utöva tillsyn i konkurs samtidigt
som han har hand om indrivningsuppgifter och handräckning. Utskottet
underströk att särskilda enheter för tillsynsuppgifter borde inrättas i största
möjliga utsträckning. Med den nu föreslagna omorganisationen ökas möjligheterna
till ett förverkligande av riksdagens önskemål. Som departementschefen
framhåller är det vidare en avsevärd fördel om endast en myndighet
företräder de exekutiva intressena i länet särskilt i kontakterna med övriga
länsorgan och med centrala myndigheter och verk. Utskottet vill slutligen
framhålla de fördelar som stora enheter ger i fråga om administration och
medelshantering samt när det gäller personaladministrativa frågor.

På grund av det anförda ansluter sig utskottet till departementschefens
uppfattning att det bör bildas en kronofogdemyndighet i varje län. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion L119. Någon anledning till att som yrkas i
motionerna L122 och L125 organisationskommittén bör kunna frångå
principen om en länsmyndighet kan utskottet inte finna. Tvärtom kan en
avvikelse från länsindelningen medföra att vissa av fördelarna med reformen
går förlorade. Motionerna L122 och L125 i denna del bör alltså avslås.

I propositionen tas också upp frågan om lokaliseringen av de nya
myndigheterna. Departementschefen framhåller att det ter sig naturligt att
kronofogdemyndighetens ledning och administration lokaliseras till samma
ort som övriga länsorgan. Det bör dock enligt departementschefen ankomma
på den blivande organisationskommittén att närmare överväga om det i
något län finns skäl att frångå huvudprincipen.

Frågan om lokaliseringen av de nya myndigheterna har tilldragit sig
uppmärksamhet i flera motioner. I motion L116 (s) framhålls att det
knappast kan vara nödvändigt att lokalisera de nya myndigheterna till samma

LU 1986/87:12

1** Riksdagen 1986/87. 8sami. Nr 12

orter som övriga länsorgan. Organisationskommittén bör därför närmare
överväga möjligheterna av en lokalisering till andra orter i länen än de som
redan nu har en stark arbetsmarknad. Motionärerna yrkar att vad som
anförts om lokaliseringen ges regeringen till känna. Även i motion L117 (s)
framhålls nödvändigheten av att regionalpolitiska aspekter iakttas av organisationskommittén,
och motionärerna begär ett tillkännagivande med denna
innebörd från riksdagens sida.

I motion L118 (s) anförs att förhållandena i Stockholms län påkallar att den
nya myndigheten förläggs till en annan ort än Stockholm. Motionären
anvisar Haninge kommun som ett lämpligt lokaliseringsalternativ och yrkar
att det anförda ges regeringen till känna.

Motionärerna i motion L120 (s, m, fp) påpekar att förhållandena i
Södermanlands län motiverar ett frångående av huvudprincipen. Enligt
motionärerna har kronofogdemyndigheten i Eskilstuna i dag den största
arbetsvolymen av länets kronofogdemyndigheter och har dessutom anförtrotts
särskilda arbetsuppgifter, bl. a. att vara tillsynsmyndighet i konkurs.
Motionärerna anser vidare att regionalpolitiska skäl föreligger för en
förläggning av länsmyndigheten till Eskilstuna. I motionen yrkas att vad som
anförts om ett bibehållande av en kronofogdemyndighet i Eskilstuna ges
regeringen till känna.

I motion L121 (s) anförs att de geografiska förhållandena i Kalmar län talar
för en lokalisering av länsmyndigheten till Oskarshamn. För en sådan lösning
talar också enligt motionärerna bl. a. regionalpolitiska skäl. Motionärerna
yrkar att vad som anförts bör ges regeringen till känna.

I motion L122 (fp) begärs (yrkande 1 delvis) ett tillkännagivande från
riksdagen om att huvudprincipen beträffande lokalisering till residensstäderna
bör kunna frångås. Enligt motionärerna i motion L123 (c) måste vid
bedömningen av lokaliseringsfrågan hänsyn tas till bl. a. behovet av statlig
verksamhet i olika delar av ett län och lämpligheten av att länskronofogdemyndigheten
förläggs till en ort där en stor del av verksamheten kommer att
bedrivas. En låsning till residensstäderna bör därför inte göras. Motionärerna
yrkar (yrkande 4) att det anförda ges regeringen till känna.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till departementschefens uppfattning
att de nya myndigheterna i princip bör lokaliseras till samma orter som övriga
länsorgan. Som motionärerna framhåller bör emellertid bedömningen av
lokaliseringsfrågan inte ske med utgångspunkt i uteslutande behovet av
samverkan med länsskattemyndigheten och andra länsorgan. Också de
regionalpolitiska mål som formulerats måste enligt utskottets mening
beaktas vid bedömningen liksom andra förhållanden, t. ex. lämpligheten av
att myndigheten förläggs till en ort där verksamheten i länet kan förväntas ha
sin tyngdpunkt. Ett sådant hänsynstagande kan leda till att i vissa län den nya
myndigheten bör förläggas till en annan ort än övriga länsorgan. Utskottet
anser sig inte nu böra ta ställning till frågan om vilka orter i länen som skall
vara centralorter för de nya myndigheterna. Det bör ankomma på organisationskommittén
att överväga frågan under hänsynstagande till de olika
intressen som gör sig gällande. Kommittén bör därvid ha möjlighet att frångå
huvudprincipen i något större utsträckning än vad som anges i propositionen.
Vad som sålunda anförts med anledning av motionerna bör ges regeringen till
känna.

LU 1986/87:12

Som tidigare redovisats finns det för närvarande 81 kronofogdemyndigheter.
Huvuddelen av personalen vid varje är stationerad på en ort, den s. k.
centralorten. I många distrikt finns personal som är stationerad på andra
orter än centralorten, s. k. stationeringar.

I propositionen tas upp frågan om den fortsatta verksamheten på lokal
nivå. Departementschefen anför att avsikten med förslaget inte är att ändra
på nuvarande arbetsfördelning eller att dra in den exekutiva verksamhet som
i dag bedrivs på olika orter i landet. Den skall fortsättningsvis bedrivas i
huvudsak med samma personal som tidigare och på samma orter men med
beaktande av att personalresurserna skall användas där de bäst behövs samt
att servicen gentemot allmänheten skall upprätthållas i den omfattning som
behovet påkallar och till rimliga kostnader för statsverket. Utanför den
administrativa centralorten är det enligt departementschefen meningen att
verksamheten skall bedrivas från vad som lämpligen kan benämnas kronokontor.
Om verksamhetens omfattning så kräver kan det bli aktuellt att
stationera en eller flera kronofogdar på kronokontor. Genom att hela länet
utgör kronofogdemyndighetens arbetsområde kan, framhåller departementschefen,
lokalisering och bemanning av kronokontoren bestämmas
utifrån de krav och prioriteringar som verksamheten ger upphov till.
Lokaliseringen får inte låsas till vissa orter på samma sätt som i nuvarande
organisation utan skall kunna hanteras friare med beaktande av de regionala
intressen som kan vara gällande från tid till annan.

I motion L122 (fp) framhålls att den verksamhet som i dag sker på lokal
nivå är av stor betydelse inte minst för servicen gentemot allmänheten och
därför måste bibehållas med i huvudsak nuvarande lokalisering. Kronokontoren
bör enligt motionärerna bemannas med minst en kronofogde förutom
övrig personal. Med hänsyn till kronokontorens betydelse bör någon
omlokalisering i framtiden inte få ske utan riksdagens medgivande. Motionärerna
yrkar (yrkande 1 delvis) att det anförda ges regeringen till känna.
Motionärerna yrkar också (yrkande 1 delvis) att organisationskommittén bör
få i uppdrag att föreslå generösa övergångsbestämmelser.

Motionärerna i motion L123 (c) framhåller att det finns risk för att
reformen kommer att medföra en centralisering av den exekutiva verksamheten
i länen vilket är till nackdel för servicen främst i de glesare befolkade
delarna av länen. Med hänsyn härtill samt till vikten av att statlig verksamhet
är så decentraliserad som möjligt och att den exekutiva verksamheten
bedrivs nära människorna anser motionärerna att riksdagen bör slå fast att
någon minskning av antalet orter med exekutiv verksamhet inte får ske. Med
hänvisning till serviceskäl påpekar motionärerna vidare att inom ramen för
ett rationellt utnyttjande av personalresurserna vid flertalet av kronokontoren
bör finnas juridiskt och ekonomiskt skolad personal. Enligt motionärerna
är det också viktigt att den föreslagna reformen genomförs så att
personalen som i dag finns på olika orter i länen får möjlighet att fortsätta sin
tjänstgöring på den gamla stationeringsorten eller gå över till annat län.
Motionärerna yrkar att vad som anförts om den lokala verksamheten och
behovet av kvalificerad personal ges regeringen till känna (yrkandena 2 resp.
3).

Enligt utskottets mening är det självfallet angeläget att den nu föreslagna

LU 1986/87:12

reformen inte leder till att servicen gentemot allmänheten försämras.
Utskottet vill också peka på att det för effektiviteten i indrivningsverksamheten
är en fördel att verksamheten kan bedrivas lokalt. I många indrivningsfall
torde nämligen kännedom om de lokala förhållandena vara av betydelse för
ett gott indrivningsresultat. Samtidigt är det emellertid viktigt att personalresurserna
i varje län kan utnyttjas effektivt och där de bäst behövs.
Lokaliseringen av kronokontoren måste enligt utskottets mening kunna
bestämmas utifrån de krav och prioriteringar som verksamheten ger upphov
till. Utskottet delar därför departementschefens uppfattning att lokaliseringen
inte bör låsas till vissa orter på samma sätt som i den nuvarande
organisationen utan bör kunna hanteras friare med beaktande av de
regionala intressen som kan vara gällande vid olika tidpunkter.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom önskemålet
i motion L122 om att eventuella framtida förändringar beträffande kronokontoren
alltid skall underställas riksdagen. Motion L122 i denna del
avstyrks alltså.

Vad gäller önskemålet i motion L123 rörande den nuvarande verksamheten
vill utskottet hänvisa till att som tidigare redovisats avsikten inte är att
den exekutiva verksamhet som i dag bedrivs på olika orter i landet skall dras
in. Något uttalande från riksdagens sida i frågan utöver vad som anförs i
propositionen är därför inte påkallat. Utskottet avstyrker således bifall till
motion L123 yrkande 2.

Beträffande den i motionerna L122 och L123 upptagna frågan om
bemanningen anser utskottet att det får ankomma på organisationskommittén
att överväga vilka personalresurser som behöver tillföras de olika
enheterna. Härvid måste självfallet behovet av särskilda övergångsbestämmelser
med hänsyn till personalens intressen prövas. Inte heller i dessa frågor
bör riksdagen nu göra några uttalanden vid sidan av vad som anförs i
propositionen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna L122 och
L123 också i förevarande delar.

I motion L123 (c) yrkas (yrkande 5) att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad som anförs i motionen om samordning
eller samarbete mellan kronokontor och annan statlig verksamhet i form av
servicekontor eller ”lokal samhällsmyndighet". Motionärerna hänvisar till
vad som anförts i en vid 1985/86 års riksmöte väckt motion (1985/86: Bo304)
angående inrättande av lokala samhällsmyndigheter i varje kommun eller
fögderi med uppgift att handlägga lokala ärenden om skatter, bolags- och
handelsregisterfrågor m. m. som en service åt företagen. Motionärerna anser
det viktigt att man vid förestående omorganisation av kronofogdemyndigheterna
prövar i vilken utsträckning dessa myndigheters verksamhet kan
samordnas med annan statlig verksamhet i servicekontor eller lokal samhällsmyndighet.
I vart fall bör enligt motionärerna övervägas möjligheten att
genom samlokalisering och visst samarbete öka förutsättningarna för exekutiv
och annan statlig verksamhet på mindre orter.

Som framhålls av motionärerna behandlades den åberopade motionen
1985/86:Bo304 av bostadsutskottet våren 1986.1 sitt av riksdagen godkända
betänkande BoU 1985/86:19 framhöll bostadsutskottet att statskontoret då
nyligen till regeringen överlämnat en rapport om en försöksverksamhet i

LU 1986/87:12

Västernorrlands län med ett statligt servicekontor i Ånge. Intentionerna
bakom denna försöksverksamhet överensstämde delvis med de tankar som
förts fram i motion Bo304, även om inte servicekontorens verksamhetsområde
haft den omfattning som föreslogs i motionen. Statskontorets rapport
bereddes då inom regeringskansliet. En fråga som enligt vad bostadsutskottet
inhämtat skulle komma att övervägas var möjligheterna att vid statliga
servicekontor samordna handläggningen av frågor som normalt handhas av
olika myndigheter. Med hänvisning till dessa överväganden inom regeringskansliet
ansåg bostadsutskottet att någon ytterligare riksdagens åtgärd i den
aktuella frågan inte var erforderlig. Motionen avstyrktes således av utskottet.

Enligt vad lagutskottet inhämtat övervägs alltjämt statskontorets rapport
inom regeringskansliet. Utskottet förutsätter att resultatet av övervägandena
kommer att beaktas av organisationskommittén och att kommittén även i
övrigt tar hänsyn till möjligheterna till samlokalisering. Någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av motion L123 i denna del är inte erforderlig.

Ledningen av verksamheten

I propositionen föreslås att riksskatteverket (RSV), som för närvarande
endast har uppgifter som centralmyndighet för administrationen av exekutionsväsendet,
ges det fulla ansvaret för ledning, styrning och samordning av
verksamheten. Enligt propositionen skall RSV ange mål för verksamheten
samt ange riktlinjer, policies, ramar etc. för att nå dessa mål. Givetvis är
RSV, framhålls det, i dessa avseenden bundet av statsmakternas ställningstaganden
såsom de har kommit till uttryck i författningar eller på annat sätt.
Departementschefen hänvisar härvidlag till vad som i samband med införandet
av utsökningsbalken och senare uttalats om inriktningen och prioriteringen
i verksamheten. Uppdraget i denna del innebär därför i huvudsak ett
förtydligande av redan givna riktlinjer. I uppdraget ingår vidare enligt
departementschefen att ansvara för en ändamålsenlig utformning av organisation,
arbetsformer och rutiner. Planering, samordning, utveckling och
uppföljning är andra uppgifter som ankommer på RSV. Vidare skall i verkets
uppgifter ingå bl. a. att genom verkställighetsföreskrifter, allmänna råd eller
på annat sätt verka för en enhetlig tillämpning av materiella bestämmelser.

Departementschefen framhåller vidare att det ankommer på kronofogdemyndigheten
att bedriva verksamheten med utgångspunkt i de riktlinjer och
ramar som riksskatteverket lagt fast.

I motion L122 (fp) framhålls att RSV bör ges ställning som central
myndighet inom exekutionsväsendet. RSV:s främsta uppgift bör vara att
svara för övergripande planering, tillsyn och kontroll. Samtidigt är det
nödvändigt, anser motionärerna, att betydelsen av de enskilda målen stärks
genom att den för dessa mål huvudansvarige på central nivå placeras i
ledningen för RSV. Vidare bör ansvaret för kronofogdemyndigheterna
överföras från finansdepartementet till justitiedepartementet. På det regionala
planet skall kronofogdemyndigheterna med stor självständighet svara
för verksamheten i distriktet. Kronokontoren bör åtnjuta en relativt
självständig ställning, och cheferna för kronokontoren bör ingå i någon form

LU 1986/87:12

av ledningsgrupp inom den regionala myndigheten. Motionärerna yrkar att
det anförda ges regeringen till känna.

Motionärerna i motion L123 (c) påpekar att kronofogdemyndigheterna
har flera olika uppgifter och att inte alla dessa naturligen hör till riksskatteverkets
uppgifter. Enligt motionärerna är det angeläget att RSV tillförs
erforderliga resurser för att verket skall kunna svara mot de olika uppgifter
som exekutionsväsendet har. Vidare framhålls att RSV inte bör få detaljreglera
kronofogdemyndigheternas verksamhet utan närmast bör svara för
angivande av ramar för verksamheten och riktlinjer samt handläggningen av
utbildningsfrågor. Motionärerna understryker vikten av att omorganisationen
inte får leda till att de allmänna målen prioriteras framför de enskilda och
hänvisar till de uttalanden i prioriteringsfrågorna som riksdagen gjort.
Motionärerna yrkar att det anförda skall ges regeringen till känna (yrkande

9).

I motion L125 (m) yrkas (yrkande 2) avslag på propositionen såvitt gäller
RSV:s ledningsfunktion. Enligt motionärerna har i propositionen inte
redovisats ett tillräckligt underlag för en bedömning av vare sig behovet eller
konsekvenserna av den föreslagna ändringen. Motionärerna anser att det
finns skäl som talar mot att RSV:s ställning skall förstärkas. De hänvisar
härvidlag till att kronofogdemyndigheterna företräder statens borgenärsintressen
och samtidigt opartiskt skall handlägga exekutiva ärenden. Förslaget
om RSV:s ledningsfunktion kommer att medföra att kronofogdemyndigheternas
opartiskhet ifrågasätts av allmänheten och att i fortsättningen de
allmänna målen kommer att prioriteras.

Utskottet vill understryka att kronofogdemyndigheterna fyller en viktig
funktion i vårt samhälle. Deras främsta uppgift är att i allmänna och enskilda
mål förverkliga rättsanspråk i enlighet med utsökningsbalken och andra
författningar. Som framhålls i propositionen skall i ett vidare perspektiv ett
effektivt fungerande exekutionsväsende upprätthålla en betalningsmoral i
samhället som gör att kreditmarknaden och skattesystemet fungerar. Krav
måste därför ställas på att verkställigheten av betalningsanspråk är snabb,
säker och effektiv samt syftar till att ge borgenären den betalning som
gäldenärens betalningsförmåga och tillgångar ger möjlighet till. Vidare
måste kronofogdemyndigheternas verksamhet präglas av objektivitet, enhetlighet
och konsekvens om inte allmänhetens förtroende för rättssäkerheten
och effektiviteten i den exekutiva verksamheten skall rubbas. Enligt
utskottets mening är det också med hänsyn till allmänhetens förtroende för
skattesystemet angeläget att den del av kronofogdemyndigheternas verksamhet
som avser indrivning av skatter och avgifter bedrivs på ett förutsebart,
enhetligt och konsekvent sätt. Som utskottet tidigare berört är ett av
problemen med den nuvarande kronofogdemyndighetsorganisationen att
det i dag saknas möjligheter att från central nivå styra verksamheten på
skatte- och indrivningsområdet.

Mot bakgrund av det anförda delar utskottet departementschefens uppfattning
att det för en effektivisering av den exekutiva verksamheten krävs
ledning från centralt håll av annat slag än som i dag kan utövas av RSV som
centralmyndighet för administration av exekutionsväsendet eller av länsskattemyndigheten
i sin tillsynsfunktion över kronofogdemyndigheterna. Efter -

LU 1986/87:12

som RSV är den enda myndighet som kan ifrågakomma som centralmyndighet
för kronofogdemyndigheterna bör verket få i uppdrag att svara för den
erforderliga ledningen, styrningen och samordningen på området.

När det gäller att ta ställning till frågan om vilka ledningsfunktioner som
RSV bör ha gentemot kronofogdemyndigheterna finns det enligt utskottets
mening anledning att skilja mellan dessa myndigheters uppgifter att företräda
statens borgenärsintressen och de övriga uppgifter som myndigheterna
fullgör enligt utsökningsbalken och andra lagar. I fråga om borgenärsfunktionen
föranleder uttalandena i propositionen inte några erinringar från
utskottets sida. Det är också på detta område som behovet av ökade
ledningsmöjligheter är störst. Saken ställer sig däremot annorlunda när det
gäller den rent exekutiva verksamheten enligt utsökningsbalken m.m.
liksom kronofogdemyndigheternas uppgifter att exempelvis vara tillsynsmyndighet
i konkurs och pröva ärenden enligt lönegarantilagen. Även om
det också i dessa avseenden finns ett behov av mera effektiva styrningsmöjligheter
är emellertid utrymmet för RSV:s ledningsfunktioner mera begränsat
än när det gäller borgenärsfunktionen.

Med hänsyn till kronofogdemyndigheternas dubbla roll är det sålunda
viktigt att ledningsfunktionerna inte utövas så att kronofogdarnas opartiskhet
i den rättstillämpande verksamheten ifrågasätts av allmänheten. Utskottet
vill också peka på att det här är fråga om uppgifter av närmast judiciell
karaktär som myndigheterna har att handlägga självständigt i enlighet med
gällande författningar. Detta förhållande föranleder vissa begränsningar av
RSV:s möjligheter att leda och samordna verksamheten liksom också i någon
mån av verkets administrativa uppgifter.

Det sagda gäller bl. a. frågorna om prioritering av allmänna och enskilda
mål. Som påpekas i motion L123 prövades frågor om prioriteringar inom
exekutionsväsendet ingående i samband med tillkomsten av utsökningsbalken
(se LU 1980/81:23 s. 24—25). De uttalanden som utskottet därvid gjorde
om i vilken ordning prioriteringar borde ske i kronofogdemyndigheternas
verksamhet äger alltjämt giltighet. Någon prioritering av den ena måltypen
på bekostnad av den andra får således inte ske. Det ankommer i stället på
varje kronofogdemyndighet att självständigt pröva i vilken ordning inkomna
mål skall handläggas och vilka indrivningsåtgärder som bör vidtas. Detta
hindrar emellertid inte att RSV kan ge råd och vägledning för hur
kronofogdemyndigheterna bör agera. I sammanhanget bör också påpekas att
det självfallet inte finns något hinder för en borgenär att i det enskilda fallet
begära att en av borgenärens fordringar prioriteras framför hans övriga eller
att kronofogdemyndigheten begränsar indrivningsåtgärderna till att avse en
viss form av förrättning eller till enbart efterforskning i register. I de
allmänna målen finns sålunda ett visst utrymme för RSV att ge anvisningar i
prioriteringsfrågor.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det hade varit till fördel
om i propositionen en mera utförlig redovisning lämnats för de ledningsfunktioner
som RSV avses få när det gäller den rent exekutiva verksamheten,
tillsynsuppgifterna i konkurs m. m. I avsaknad av en sådan redovisning anser
sig utskottet nu inte kunna ta ställning till frågan om den närmare
omfattningen av RSV:s ledningsfunktioner. Det bör ankomma på organisa -

LU 1986/87:12

tionskommittén att överväga i vilka avseenden RSV bör kunna styra och leda
kronofogdemyndigheternas verksamhet i angivna hänseenden samt belysa
effekterna härav. Resultatet av övervägandena bör regeringen redovisa för
riksdagen i lämpligt sammanhang innan omorganisationen genomförs. Vad
utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Ställningstagandet innebär att utskottet inte anser det erforderligt med
några sådana uttalanden från riksdagens sida rörande riksskatteverkets
ledningsfunktioner som yrkats i motionerna L122 och L123. Motion L125 i
motsvarande del bör avslås av riksdagen.

Vad slutligen gäller de i motion L122 framförda önskemålen om överförande
av ansvaret för exekutionsväsendet till justitiedepartementet och
sammansättningen av verksledningen för RSV anser utskottet att de inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet vill bl. a. hänvisa till
att enligt 7 kap. 1 § regeringsformen det är regeringens ensak att fördela
regeringsärendena mellan departementen. Utskottet kan inte heller ställa sig
bakom vad som anförs i motionen angående kronokontorens självständighet.
Motion L122 avstyrks alltså även i dessa delar.

Lekmannamedverkan

Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad departementschefen
anför om bl. a. lekmannamedverkan i kronofogdemyndigheternas
verksamhet. Enligt departementschefen bör de nya myndigheterna ledas
av en styrelse, vars ledamöter utses av regeringen. Myndighetens chef avses
ingå i styrelsen.

I motion L122 (fp) begärs ett tillkännagivande av innebörd att styrelserna
för kronofogdemyndigheterna skall ha en representativ sammansättning och
att styrelseordförandena skall utses bland företrädarna för allmänintressena
(yrkande 1 delvis).

Motionärerna i motion L123 (c) framhåller att varje kronofogdemyndighets
styrelse bör få så många ledamöter att olika delar av länet blir
representerade liksom olika meningsinriktningar och erfarenheter. Enligt
motionärerna är det vidare angeläget att landstinget får utse styrelseledamöterna
genom proportionella val. Motionärerna yrkar att det anförda ges
regeringen till känna (yrkandena 6 och 7).

I motion L125 (m) yrkas (yrkande 3) avslag på förslaget i propositionen om
lekmannamedverkan. Motionärerna anser att några bärande skäl för den
förordade ordningen inte framförts i propositionen. Enligt motionärerna
medför förslaget endast en ökad byråkrati. Vidare står det inte i överensstämmelse
med strävandena att avskaffa lekmannainflytandet i statliga organ
på länsnivå.

Enligt utskottets mening har allmänheten ett berättigat intresse av att
kunna få insyn i och inflytande på kronofogdemyndigheternas verksamhet
med hänsyn till den stora betydelse som denna verksamhet har. Behovet av
ett sådant inflytande har dock hitintills inte varit så framträdande eftersom
myndigheterna har varit förhållandevis små. Genom den nu föreslagna
reformen ökar emellertid intresset av lekmannainflytande samtidigt som
möjligheterna att organisatoriskt lösa insynsfrågan förbättras. Med anled -

LU 1986/87:12

ning av vad som anförs i motion L125 vill utskottet erinra om att frågan om
lekmannainflytande aktualiserats vid omorganisationen av såväl polisväsendet
(prop. 1983/84:89, JuU 16) som skatteförvaltningen (prop. 1985/86:55,
BoU 11). De skäl som därvid anförts för lekmannainflytande gör sig gällande
också vid den nu aktuella omorganisationen. På grund av det anförda
avstyrker utskottet bifall till motion L125 yrkande 3.

Beträffande önskemålet i motion L123 om att landstinget skall utse
styrelseledamöterna vill utskottet endast hänvisa till att regeringen utser
styrelseledamöterna i RSV och länsskattemyndigheterna och att någon
avvikelse från denna ordning för kronofogdemyndigheternas del inte synes
lämplig. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkande 7 i motion L123. Några
riktlinjer för hur styrelserna skall vara sammansatta bör enligt utskottets
mening riksdagen inte ge. Utskottet utgår från att regeringen även utan något
uttalande i saken från riksdagens sida beaktar önskvärdheten av att
styrelserna får en allsidig sammansättning. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna L122 och L123 i dessa delar.

Övrigt

I motion L122 (fp) yrkas (yrkande 1 delvis) att organisationskommittén skall
ges en representativ sammansättning. I samma motion yrkas (yrkande 2) att
förslag till det närmare genomförandet av kronofogdemyndigheternas
omorganisation skall framläggas för riksdagen genom en proposition.
Yrkanden med samma innebörd framställs i motionerna L123 (c) och L125
(m) (yrkandena 1 resp. 1 delvis).

I likhet med motionärerna i motion L122 anser utskottet att det är
angeläget att organisationskommittén får en representativ sammansättning
med bl. a. företrädare för berörd personal och berörda myndigheter liksom
andra intressenter. Utskottet utgår från att regeringen vid tillsättandet av
organisationskommittén noga överväger vilken sammansättning kommittén
skall ha. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion L122
yrkande 1 i denna del är inte påkallad.

Beträffande motionärernas önskemål i övrigt anser utskottet - med hänsyn
bl. a. till att en omorganisation av kronofogdemyndigheterna får effekter på
anslagsframställningen för myndigheterna - att en omorganisation inte torde
kunna genomföras utan riksdagens medverkan. Även utan något uttalande
från riksdagens sida måste alltså regeringen återkomma i frågan genom en
proposition. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna L122, L123
och L125 i förevarande delar.

I motion L123 (c) framhålls vikten av att stora statliga datasystem
decentraliseras. Enligt motionärerna bör frågan om en decentralisering av
REX-systemet övervägas i samband med omorganisationen av kronofogdemyndigheterna.
Motionärerna yrkar att det anförda ges regeringen till känna
(yrkande 8).

Utskottet erinrar om att ett motionsyrkande angående decentralisering av
REX-systemet prövades av utskottet våren 1986 i samband med införandet
av utsökningsregisterlagen. I sitt av riksdagen godkända betänkande LU
1985/86:36 avstyrkte utskottet bifall till motionsyrkandet. Utskottet konsta -

LU 1986/87:12

terade att under hela utvecklingen av REX-systemet hade frågan om man bör
ha ett centralt datasystem eller regionala anläggningar diskuterats ingående.
Gjorda utredningar hade visat att ett centralt system från effektivitetssynpunkt
är överlägset alla andra alternativ. Principen om ett centralt ADBsystem
hade enligt utskottet därefter slagits fast av statsmakterna. Självfallet
hade därmed frågan inte avgjorts för all framtid utan utvecklingen kunde
leda till andra bedömningar. Några skäl att då överväga införandet av ett
decentraliserat system fann emellertid utskottet inte.

Enligt utskottets mening har några omständigheter inte tillkommit som
kan föranleda ett ändrat ställningstagande i frågan. Motion L123 yrkande 8
bör därför avslås.

Utöver vad som anförts i förevarande och tidigare avsnitt föranleder
propositionen och motionerna inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1986/87:L124,

2. beträffande ny distriktsindelning den 1 juli 1988

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:L119 godkänner vad som
föreslås i proposition 1986/87:52 i denna del,

3. beträffande länet som verksamhetsområde

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:L122 yrkande 1 i denna
del och motion 1986/87:L125 yrkande 1 i denna del godkänner vad
som föreslås i propositionen i motsvarande del,

4. beträffande lokaliseringen av länskronofogdemyndigheterna
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del samt
motionerna 1986/87:L116, 1986/87:L117, 1986/87:L118, 1986/

87:L120, 1986/87:L121, 1986/87:L122 yrkande 1 i denna del och
1986/87:L123 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande lokalisering av kronokontor

att riksdagen avslår motion 1986/87:L122 yrkande 1 i denna del,

6. beträffande minskning av antalet orter med exekutiv verksamhet
att riksdagen avslår motion 1986/87:L123 yrkande 2,

7. beträffande bemanning av kronokontor m.m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:L122 yrkande 1 i denna del och
motion 1986/87:L123 yrkande 3,

8. beträffande lokal samhällsmyndighet

att riksdagen avslår motion 1986/87:L123 yrkande 5,

9. beträffande riksskatteverkets ledningsuppdrag

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och med
avslag på motionerna 1986/87:L122 yrkande 1 i motsvarande del,
1986/87:L123 yrkande 9 och 1986/87:L125 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande lekmannamedverkan

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:L125 yrkande 3 lämnar
utan erinran vad som anförs i propositionen i motsvarande del,

LU 1986/87:12

11. beträffande lekmannastyrelsernas sammansättning m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:L122 yrkande 1 i denna del och
motion 1986/87:L123 yrkandena 6 och 7,

12. beträffande organisationskommitténs sammansättning

att riksdagen avslår motion 1986/87:L122 yrkande 1 i denna del,

13. beträffande framläggande av ny proposition

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:L122 yrkande 2, 1986/
87:L123 yrkande 1 och 1986/87:L125 yrkande 1 i denna del,

14. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs i propositionen om
en omorganisation av exekutionsväsendet i den mån det inte omfattas
av vad utskottet hemställt ovan,

15. beträffande REX-systemet

att riksdagen avslår motion 1986/87:L123 yrkande 8.

Stockholm den 2 december 1986
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s),
Allan Ekström (m). Bengt Kronblad (s). Inger Hestvik (s), Bengt Harding
Olson (fp). Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt
(s), Ewa Hedkvist Petersen (s) och Ewy Möller (m).

Reservationer

1. Länet som verksamhetsområde (mom. 3)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp). Marianne Karlsson (c) och Ewy Möller (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Sorn
utskottet” och slutar på s. 7 med "alltså avslås” bort ha följande lydelse:
Som utskottet berört i föregående avsnitt ger den nuvarande organisationen
för kronofogdemyndigheterna upphov till vissa problem. I likhet med
departementschefen anser utskottet det angeläget att dessa problem nu
undanröjs genom en omorganisation av exekutionsväsendet. En reform på
området bör enligt utskottets mening inriktas på att skapa en myndighetsstruktur
som kan främja rättssäkerhet och effektivitet i den exekutiva
verksamheten och som samtidigt tillgodoser kraven på service gentemot
allmänheten. Vidare bör möjligheterna till en samverkan mellan kronofogdemyndigheterna
och länsskattemyndigheterna underlättas. Angeläget är
också att det tillskapas en organisation med så stora enheter att förutsättningarna
för ett utnyttjande av personalresurserna genom omfördelning blir

LU 1986/87:12

bättre än i nuvarande organisation. I sammanhanget bör även påpekas att
stora enheter ger arbetsunderlag för tjänstemän med olika specialkompetens.
En fördel med stora enheter är också att de problem som i dag finns när
det gäller kronofogdemyndigheternas dubbla roll som företrädare för statens
borgenärsintressen och exekutiv myndighet kan reduceras eller undanröjas.
I anslutning härtill vill utskottet erinra om vad utskottet anförde i samband
med den reform av konkurslagen som genomfördes år 1979 (prop. 1978/
79:105, LU 1978/79:19) och som bl. a. innebar att tillsynsfunktionen i
konkurs överfördes på kronofogdemyndigheterna. Utskottet framhöll då
vikten av att verksamheten organiserades så att en tjänsteman endast i rena
undantagsfall får utöva tillsyn i konkurs samtidigt som han har hand om
indrivningsuppgifter och handräckning. Utskottet underströk att särskilda
enheter för tillsynsuppgifter borde inrättas i största möjliga utsträckning.
Med den nu föreslagna omorganisationen ökas möjligheterna till ett
förverkligande av riksdagens önskemål. Det är vidare en avsevärd fördel om
endast en myndighet företräder de exekutiva intressena på regional nivå
särskilt i kontakterna med övriga länsorgan och med centrala myndigheter
och verk. Utskottet vill slutligen framhålla de fördelar som stora enheter ger i
fråga om administration och medelshantering samt när det gäller personaladministrativa
frågor.

Enligt utskottets mening får förslaget i propositionen anses i huvudsak
tillgodose de krav som i enlighet med det anförda bör ställas. Utskottet kan
därför i princip ställa sig bakom förslaget och avstyrker därmed bifall till
motion L119. När det gäller verksamhetsområdena för de nya myndigheterna
anser sig emellertid utskottet inte nu böra ta definitiv ställning. Som
framhålls i motionerna L122 och L125 finns det skäl som talar för att i vissa
fall ett frångående av länet som verksamhetsområde bör övervägas. Enligt
utskottets mening bör den blivande organisationskommittén närmare pröva
vilken distriktsindelning som kan vara lämplig för olika delar av landet.
Därvid bör det stå kommittén fritt att pröva om det finns behov av fler
regionala myndigheter än de 24 som föreslagits i propositionen. Ett skäl till
frångående av principen i propositionen kan vara önskemålet att de nya
myndigheterna får en med hänsyn till förhållandena lämplig storlek. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna L122 och L125 i denna
del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande länet sorn verksamhetsområde
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del samt motion
1986/87.L122 yrkande 1 i denna del och motion 1986/87:L125 yrkande
1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Lokalisering av kronokontor (mom. 5)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp). Allan Ekström (m), Bengt
Harding Olson (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 10 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

LU 1986/87:12

Enligt utskottets mening är det självfallet angeläget att den nu föreslagna
reformen inte leder till att servicen gentemot allmänheten försämras genom
att den exekutiva verksamheten på en del av de orter som för närvarande är
centralorter för kronofogdemyndigheterna dras in. Utskottet vill också peka
på att det för effektiviteten i indrivningsverksamheten är en fördel att
verksamheten kan bedrivas lokalt. I många indrivningsfall torde nämligen
kännedom om de lokala förhållandena vara av betydelse för ett gott
indrivningsresultat. Med hänsyn till den betydelse som den exekutiva
verksamheten på lokal nivå har bör enligt utskottets mening principen vara
att kronokontor skall finnas på de av de nuvarande centralorterna som inte
blir förläggningsorter för länskronofogdemyndigheterna. Någon framtida
ändring av kronokontorets lokalisering bör inte få ske utan att frågan
underställts riksdagens prövning. Vad som sålunda anförts med anledning av
motion L122 yrkande 1 i denna del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande lokalisering av kronokontor

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:L122 yrkande 1 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Minskning av antalet orter med exekutiv verksamhet
(mom. 6)

Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Vad gäller önskemålet i motion L123 rörande den nuvarande verksamheten
vill utskottet i likhet med motionärerna understryka att den föreslagna
reformen inte får leda till en centralisering av den exekutiva verksamheten.
Flera starka skäl talar för att den lokala verksamheten bör bibehållas med
minst samma omfattning som den har i dag, låt vara att det kan finnas skäl till
vissa omlokaliseringar. Sammanfattningsvis anser sålunda utskottet att
någon minskning av antalet orter med exekutiv verksamhet inte bör ske. Vad
som sålunda anförts med anledning av motion L123 yrkande 2 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande minskning av antalet orter med exekutiv verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:L123 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Bemanning av kronokontor m. m. (mom. 7)

Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Bengt Harding Olson (fp) och Marianne
Karlsson (c) anser

LU 1986/87:12

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Beträffande
den” och slutar med ”förevarande delar” bort ha följande lydelse:

Beträffande den i motionerna L122 och L123 upptagna frågan om
bemanningen vill utskottet understryka att det är angeläget att de lokala
enheterna är bemannade med kvalificerad personal. Inte minst allmänhetens
intresse av att kunna få en tillfredsställande service talar sålunda för att det på
lokal nivå bör finnas exekutiv personal med erforderlig utbildning. Ett
ytterligare skäl härför är att beslutsfattandet i enskilda fall bör förläggas så
långt ner i organisationen som möjligt. Enligt utskottets mening bör
principen därför vara att det skall finnas minst en kronofogde vid varje
kronokontor samt att de lokala enheterna inom ramen för tillgängliga
resurser bör förses med den kvalificerade personal som behövs därutöver.
Utskottet vill vidare framhålla att den nu föreslagna reformen i hög grad
kommer att påverka arbetsförhållandena för den nuvarande personalen vid
kronofogdemyndigheterna. Med hänsyn till de anställdas trygghet och
betydelsen av att reformen inte får till effekt att kvalificerad befattningshavare
söker sig till nya verksamhetsområden är det viktigt att organisationskommittén
noga överväger hur övergången till den nya organisationen skall
ordnas. Enligt utskottets mening måste betydande hänsyn härvid tas till
personalens intressen. De som nu tjänstgör på en ort bör i största möjliga
utsträckning ges möjlighet att få fortsätta sin tjänstgöring där. Vidare bör de
som så önskar få rätt att flytta över från ett län till ett annat. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionerna L122 och L123 i dessa delar bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande bemanning av kronokontor m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:L122 yrkande 1 i
denna del och motion 1986/87: L123 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Lokal samhällsmyndighet (mom. 8)

Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:

Enligt vad lagutskottet inhämtat övervägs alltjämt statskontorets rapport
inom regeringskansliet. Utskottet anser det angeläget att organisationskommittén
i samband med sina överväganden rörande den närmare utformningen
av kronofogdemyndigheternas organisation prövar i vilken utsträckning
den exekutiva verksamheten kan samordnas med annan statlig verksamhet i
servicekontor eller lokal samhällsmyndighet. I vart fall bör övervägas
möjligheten till samlokalisering i syfte att skapa ökade förutsättningar för
statlig verksamhet också på mindre orter. Vad som anförts bör med bifall till
motionen i denna del ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande lokal samhällsmyndighet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:L123 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

LU 1986/87:12

6. Riksskatteverketsledningsuppdrag(mom. 9)

LU 1986/87:12

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c) och Ewy Möller (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 14 med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla att kronofogdemyndigheterna fyller en
viktig funktion i vårt samhälle. Deras främsta uppgift är att i allmänna och
enskilda mål förverkliga rättsanspråk i enlighet med utsökningsbalken och
andra författningar. Som framhålls i propositionen skall i ett vidare
perspektiv ett effektivt fungerande exekutionsväsende upprätthålla en
betalningsmoral i samhället som gör att kreditmarknaden och skattesystemet
fungerar. Krav måste därför ställas på att verkställigheten av betalningsanspråk
är snabb, säker och effektiv samt syftar till att ge borgenären den
betalning som gäldenärens betalningsförmåga och tillgångar ger möjlighet
till. Vidare måste kronofogdemyndigheternas verksamhet präglas av objektivitet,
enhetlighet och konsekvens om inte allmänhetens förtroende för
rättssäkerheten och effektiviteten i den exekutiva verksamheten skall
rubbas. Enligt utskottets mening är det också med hänsyn till allmänhetens
förtroende för skattesystemet angeläget att den del av kronofogdemyndigheternas
verksamhet som avser indrivning av skatter och avgifter bedrivs på ett
förutsebart, enhetligt och konsekvent sätt.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet i och för sig dela departementschefens
uppfattning att det för en effektivisering av den exekutiva verksamheten
krävs ledning från centralt håll av annat slag än som i dag kan utövas av
RSV som centralmyndighet för administration av exekutionsväsendet eller
av länsskattemyndigheten i sin tillsynsfunktion över kronofogdemyndigheterna.
Eftersom RSV är den enda myndighet som kan ifrågakomma som
centralmyndighet för kronofogdemyndigheterna bör verket få i uppdrag att
svara för den erforderliga ledningen på området.

När det gäller att ta ställning till frågan om vilka ledningsfunktioner som
RSV bör ha gentemot kronofogdemyndigheterna finns det enligt utskottets
mening anledning att skilja mellan dessa myndigheters uppgifter att företräda
statens borgenärsintressen och de övriga uppgifter som myndigheterna
fullgör enligt utsökningsbalken och andra lagar. I fråga om borgenärsfunktionen
kan det enligt utskottets mening finnas anledning att RSV får ett mera
övergripande ansvar än verket har i dag. Saken ställer sig däremot
annorlunda när det gäller den rent exekutiva verksamheten enligt utsökningsbalken
m. m. liksom kronofogdemyndigheternas uppgifter att exempelvis
vara tillsynsmyndighet i konkurs och pröva ärenden enligt lönegarantilagen.
Även om det också i dessa avseenden finns ett behov av mera effektiva
styrningsmöjligheter är emellertid utrymmet för RSV:s ledningsfunktioner
mera begränsat än när det gäller borgenärsfunktionen.

karaktär som myndigheterna har att handlägga självständigt i enlighet med
gällande författningar. Självständighetsprincipen föranleder vissa begränsningar
av RSV:s möjligheter att leda och samordna verksamheten liksom
också i viss mån av verkets administrativa uppgifter.

I propositionen har inte gjorts någon åtskillnad mellan RSV:s ledningsuppdrag
i fråga om kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktioner och
deras rent exekutiva verksamhet m. m. Som framhålls i motion L125 och
även berörs i motion L124 (m) får redovisningen i propositionen för vilka
ledningsfunktioner RSV avses ha vidare anses otillfredsställande i så måtto
att den inte ger tillräckligt underlag för ett ställningstagande till den lämpliga
omfattningen av ledningsuppdraget i olika avseenden. I avsaknad av en
sådan redovisning anser sig utskottet nu inte kunna ta ställning till frågan om
den närmare omfattningen av RSV:s ledningsfunktioner. Det bör ankomma
på organisationskommittén att överväga i vilka avseenden RSV bör kunna
styra och leda kronofogdemyndigheternas verksamhet samt belysa effekterna
härav. Utgångspunkten för kommitténs överväganden bör vara att RSV
utöver nuvarande administrativa uppgifter främst skall svara för övergripande
planering, rådgivning, tillsyn och kontroll samt utarbetande av ramar för
verksamheten. Kronofogdemyndigheterna bör garanteras ett betydande
mått av självständighet gentemot RSV särskilt i deras rättstillämpande
verksamhet. Det innebär bl. a. att myndigheterna skall svara för prioriteringsfrågor.
När det gäller verksamheten på lokal nivå bör kronokontoren
ges en viss självständighet i förhållande till länsmyndigheten.

Också på central nivå bör vissa åtgärder vidtas i syfte att effektivisera den
exekutiva verksamheten och markera dess särart i förhållande till borgenärsfunktionen.
Sålunda bör genom omfördelning av resurserna inom RSV den
s. k. avdelning E tillföras personal så att den svarar mot RSV:s nya uppgifter
på området. Vidare bör den inom verket som har huvudansvaret för enskilda
mål ingå i verksledningen. Någon omorganisation av RSV bör inte genomföras
innan organisationskommittén slutfört sitt arbete och riksdagen fått
tillfälle att ta ställning till resultatet av det.

LU 1986/87:12

Vad slutligen gäller frågan om vilket departement som skall svara för
kronofogdemyndigheterna anser utskottet att det finns starka skäl för att
ansvaret bör överföras till justitiedepartementet. Med hänsyn till att det
enligt 7 kap. 1 § regeringsformen ankommer på regeringen att fördela
regeringsärendena mellan departementen vill utskottet understryka vikten
av att regeringen tar upp spörsmålet till övervägande.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna. Ställningstagandet
innebär att önskemålen i motionerna L122 och L123 tillgodoses helt i
dessa delar liksom i väsentlig mån synpunkterna i motion L125.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande riksskatteverkets ledningsuppdrag

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del samt
motionerna 1986/87:L122 yrkande 1 i motsvarande del, 1986/87:L123
yrkande 9 och 1986/87:L125 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

7. Lekmannamedverkan (mom. 10)

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström och Ewy Möller (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 15 med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion L125 kan utskottet inte finna att i
propositionen anförts några bärande skäl för att de nya kronofogdemyndigheterna
bör ledas av en lekmannastyrelse. Med hänsyn till de myndighetsuppgifter
som det är fråga om saknas det enligt utskottets mening anledning
att åstadkomma ett lekmannainflytande på verksamheten. Några fördelar
med den föreslagna ordningen har utskottet svårt att se. Härtill kommer att
den knappast kan anses stå i överensstämmelse med strävandena att avskaffa
lekmannainflytandet i statliga organ på länsnivå. Utskottet kan således inte
ställa sig bakom vad som förordas i propositionen i förevarande hänseende.
Det anförda bör med bifall till motion 1986/87:L125 yrkande 3 ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande lekmannamedverkan

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:L125 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Lekmannastyrelsernas sammansättning m. m. (mom. 11)

Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Bengt Harding Olson (fp) och Marianne
Karlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Beträffande
önskemålet” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:
Beträffande önskemålen i motionerna L122 och L123 vill utskottet
framhålla att det är angeläget att lekmannastyrelserna får en representativ
och allsidig sammansättning. Förutom kronofogdemyndighetens chef bör i

LU 1986/87:12

styrelsen ingå företrädare för olika delar av länet och för olika meningsinriktningar.
För att styrelsen skall kunna fylla sin funktion är det vidare viktigt att
personer med olika erfarenheter tillförs den. Enligt utskottets mening skapar
en ordning enligt vilken landstinget utser lekmannaledamöterna de bästa
garantierna för att styrelsen får den önskvärda sammansättningen. En sådan
ordning öppnar också möjlighet till proportionella val och står i överensstämmelse
med strävandena att ledamöterna i nämnder och styrelser som arbetar
på länsplanet skall ha förankring i länet. Med avvikelse från vad som uttalas i
propositionen anser utskottet således ätt landstinget och inte regeringen bör
utse lekmannaledamöterna i styrelserna för de nya kronofogdemyndigheterna,
vilket bör ges regeringen till känna. Ställningstagandet innebär att
motionärernas önskemål om val av styrelse och styrelsens sammansättning
blir tillgodosedda. Eftersom den av utskottet förordade ordningen innebär
att ordföranden i styrelsen kommer att väljas av landstinget tillgodoses också
önskemålet i motion L122 om att kronofogdemyndighetens chef inte skall
utses till ordförande.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande lekmannastyrelsernas sammansättning m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:L122 yrkande 1 i
denna del och motion 1986/87:L123 yrkandena 6 och 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Framläggande av ny proposition (mom. 13)

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c) och Ewy Möller (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Beträffande
motionärernas” och slutar med ”förevarande delar” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion L125 är det i propositionen redovisade underlaget
för den föreslagna reformen bristfälligt i åtskilliga avseenden. Liknande
synpunkter förs också fram till stöd för avslagsyrkandet i motion L124. I
propositionen ges sålunda endast vissa mycket allmänt hållna riktlinjer för
reformens genomförande. Den närmare utformningen av den nya organisationen
avses i stället bli övervägd av den blivande organisationskommittén.
Enligt utskottets mening är det svårt för riksdagen att nu överblicka hur
omorganisationen kommer att genomföras och vilka konsekvenserna av den
blir. Något definitivt ställningstagande från riksdagens sida bör därför inte
ske nu. I likhet med motionärerna i motionerna L122, L123 och L125 anser
utskottet att regeringen sedan organisationskommittén slutfört sitt arbete
bör återkomma till riksdagen genom en särskild proposition med förslag till
reformens närmare genomförande. Riksdagen får härigenom tillfälle att på
grundval av organisationskommitténs arbete ta slutlig ställning i de olika
frågor som reformen aktualiserar. Vad utskottet anfört bör med bifall till
motionerna i denna del ges regeringen till känna.

LU 1986/87:12

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande framläggande av ny proposition
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:L122 yrkande 2,
1986/87:L123 yrkande 1 och 1986/87:L125 yrkande 1 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. REX-systemet (mom. 15)

Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med "Utskottet
erinrar” och slutar på s. 16 med "därför avslås” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att starka skäl - bl. a. hänsyn till
den enskildes integritet och allmänna decentraliseringssträvanden - talar för
att stora statliga centrala datasystem bör decentraliseras till resp. län. Ett
sådant system som med fördel torde kunna decentraliseras till regional nivå
är REX-systemet. Den förestående omorganisationen av kronofogdeväsendet
ger enligt utskottets mening goda förutsättningar för att REX-systemet
nu bör kunna omstruktureras. Organisationskommittén bör därför få i
uppdrag att utreda en strukturförändring av REX-systemet. Vad som
sålunda anförts bör med bifall till motion 1986/87:L123 yrkande 8 ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande REX-systemet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:L123 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

LU 1986/87:12