Kulturutskottets betänkande
1986/87:3

om bidragen till folkrörelseorganisationerna

KrU

1986/87:3

Motion

I motion 1985/86:Kr341 av Evert Svensson (s) och Berndt Ekholm (s) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en översyn och en samlad redovisning av
anslagen till folkrörelserna under de olika huvudtitlarna i syfte att erhålla en
samlad behandling inom regeringen.

Folkrörelsernas betydelse för och viktiga insatser i det svenska samhället
framhålls i motionen. Det är därför angeläget att samhällets stöd till
folkrörelserna är generöst och ges i former som inte är styrande för
organisationernas verksamhet.

Flertalet av landets folkrörelser får också statligt stöd i en eller annan form.
Motionärerna påpekar att bidragsformerna är uppdelade på minst sju
huvudtitlar i statsbudgeten, vilket försvårar jämförelser beträffande bidragens
storlek, utveckling och grundprinciper. De anför vidare följande:

Den i och för sig försvarbara grundtanken är att omfördelning och ålagda
besparingar skall i nuvarande ekonomiskt trånga läge genomföras inom resp.
huvudtitel. Detta innebär emellertid att organisationer vars bidrag ingår i
huvudtitlar med stora besparingsmöjligheter kan slippa undan besparingar
som i andra departement är oundvikliga.

Avvägningen av folkrörelseanslagens fördelning kan emellertid inte
hänföras till budgetteknik, utan måste ses som ett uttryck för regeringens och
riksdagens politiska prioriteringar. I det perspektivet blir de senaste årens
utveckling av folkrörelseanslagen oroväckande. Den visar nämligen att
organisationer med nära anknytning till statens egen verksamhet och
folkrörelser utan markerad ideologisk profil gynnas, medan de ideella
folkrörelserna och de ideologiskt mest profilerade organisationerna blir
missgynnade.

Som ett exempel på en sådan snedfördelning nämns i motionen anslagen till
idrottsorganisationerna å ena sidan och nykterhetsrörelsen och trossamfunden
å andra sidan. Motionärerna erinrar om att riksdagen tidigare har
understrukit vikten av att prövningen av medelsanvisningar sker efter samma
principer för alla folkrörelser.

1 Riksdagen 1986187.13 sami. Nr3

Utredning om ett ökat ansvar för folkrörelser,
föreningar och kooperativ

I augusti 1986 tillkallade civilministern en utredare med uppgift att föreslå
åtgärder för att undanröja hinder för att folkrörelser, föreningar och
kooperativ skall kunna ta ett ökat ansvar för vissa verksamheter som i dag
helt eller till större delen bedrivs i offentlig, framför allt kommunal, regi.
Utredaren skall också redovisa erfarenheter av och praktiska exempel på ett
ökat föreningsansvar.

I direktiven (dir. 1986:17) uttalas att utredaren skall se över statsbidragen
till folkrörelserna i syfte att minska antalet bidragsformer samt föreslå
förenklingar och åtgärder för en eventuell bättre samordning av bidragsgivningen.
Syftet är således att för folkrörelserna skapa förutsättningar för en
obyråkratisk och mer flexibel användning av de resurser man tillförs genom
statsbidrag. Utredaren bör, sägs det, därvid beakta folkrörelsernas olika
uppbyggnad och verksamhetsinriktning.

En utgångspunkt för utredningsarbetet är att människornas engagemang i
folkrörelser och föreningsliv är ett grundläggande inslag i den svenska
demokratin. Folkrörelserna och föreningslivet bör därför spela en större roll
i förnyelsen av den svenska välfärdspolitiken.

I direktiven understryks att stat och kommun måste möta det behov som
finns hos medborgarna att ta ett större eget ansvar genom att underlätta en
frivillig samverkan när det gäller att lösa olika gemensamma uppgifter. I den
samhällsekonomiska situation som vårt land befinner sig i finns det anledning
att pröva alla möjligheter till en bättre hushållning med de samlade
ekonomiska resurserna.

En mer utvecklad samverkan mellan den offentliga sektorn och folkrörelserna
bör, sägs det, ske i ett långsiktigt perspektiv och med utgångspunkt i
folkrörelsernas ställning som fria och självständiga organisationer. Enligt
detta synsätt bör staten genom sin lagstiftning underlätta för folkrörelserna
att utifrån sina egna utgångspunkter bidra till ökad delaktighet och breddad
demokrati. Staten och kommunerna bör också inom ramen för det ekonomiska
stödet till folkrörelserna ta hänsyn till att dessa har ett behov att bygga
upp sin verksamhet långsiktigt.

Stat och kommun bör underlätta en utveckling i riktning mot ett ökat
ansvar för folkrörelser, föreningar och kooperativ.

Utredaren bör undersöka om formella regler hindrar ett ökat föreningsansvar
och kooperativa lösningar samt föreslå ändringar för att undanröja
dessa hinder.

Vidare bör utredaren redovisa erfarenheter av och praktiska exempel på
ett ökat föreningsansvar, däribland ett ansvarstagande i kooperativ form.
Sådana exempel kan ofta hämtas från det arbete som i dag har inletts i vissa
kommuner och landstingskommuner.

Utredaren bör redovisa förslag på hur reglerna om statsbidrag till
kommuner och landstingskommuner kan underlätta föreningsaktivitet inom
olika områden. Kommunal och föreningsdriven verksamhet bör i detta
avseende ges likvärdiga ekonomiska förutsättningar.

Det anförs att statistiska centralbyrån skulle få i uppdrag att göra en

KrU 1986/87:3

2

kartläggning av föreningslivets nuvarande engagemang i verksamheter som
redovisats. Detsamma gäller redan fungerande kooperativa lösningar.
Kartläggningen skall överlämnas till utredaren senast den 31 december 1986.

När det gäller det statliga stödet till folkrörelserna uppskattas detta till
nära 2,5 miljarder kronor. Man brukar räkna med att det finns 60-70 olika
bidragstyper.

Enligt direktiven skall utredaren arbeta fram förslag som syftar till att
statens bidrag till folkiörelserna både förenklas och samordnas på ett
effektivare sätt. Därvid bör utgångspunkten vara att minska antalet bidragsformer.
Huvudsyftet med översynen bör vara att skapa förutsättningar för en
obyråkratisk och mer flexibel användning av bidragen för folkrörelserna.
Utredaren bör därvid beakta folkrörelsernas olika uppbyggnad och verksamhetsinriktning.

Det anförs att riksrevisionsverket skulle få i uppdrag att göra en
kartläggning av stödet till folkrörelserna. Verket skulle också redovisa olika
alternativ till både förenkling av reglerna och en effektivare samordning.
Kartläggningen skall överlämnas till utredaren senast den 31 december 1986.

Utskottet

Frågor som rör folkrörelsernas verksamhet behandlas i flera departement.
Detta förhållande kan enligt motion Kr341 (s) leda till att de statliga bidragen
till de olika folkrörelserna kan komma att skilja sig åt så att vissa folkrörelser
blir missgynnade. Syftet med motionen som väcktes under allmänna
motionstiden år 1986 är att anslagen till folkrörelserna skall få en samlad
behandling inom regeringskansliet.

Sedan motionen väckts har en utredare tillkallats med uppgift bl. a. att
utarbeta förslag som syftar till att statens bidrag till folkrörelserna både
förenklas och samordnas på ett effektivare sätt. Utskottet konstaterar därför
att syftet med motionen är tillgodosett. En särskild framställning till
regeringen från riksdagens sida behövs alltså inte.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1985/86:Kr341.

Stockholm den 21 oktober 1986

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung
(s), Maja Bäckström (s), Jan-Erik Wikström (fp). Karl Boo (c), Berit
Oscarsson (s), Lars Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s),
Erkki Tammenoksa (s), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos
(vpk) och Lars Ahlström (m).

KrU 1986/87:3

3