Kulturutskottets betänkande
1986/87:2
om vissa museifrågor m. m
KrU
1986/87:2
Sammanfattning
Förslagen i två av de fem motioner som behandlas i betänkandet syftar till att
museiverksamheten på olika områden skall byggas ut. De avser projektet
Teknikens Hus i Luleå och inrättande av ett biblioteksmuseum i Borås.
Utskottet avstyrker dessa motioner samt ett motionsförslag om stöd för de
insatser som görs för att bevara vissa byggnader på Vinga fyrplats.
I två motioner föreslås åtgärder för att bevara kulturhistoriskt värdefulla
segelfartyg. Med anledning av dessa motioner uttalar sig utskottet för att
berörda myndigheter skall ges i uppdrag att överväga och lägga förslag om
vilka åtgärder som behöver vidtas.
Motionsyrkanden
I motion 1985/86:Kr221 av Ewa Hedkvist Petersen m. fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående statligt bidrag till verksamheten vid Teknikens Hus i Luleå.
1 motion 1985/86:Kr253 av Elver Jonsson m. fl. (fp, s, m, c, vpk) yrkas att
riksdagen begär att regeringen snabbt låter utreda de kulturhistoriska
segelfartygens situation samt föreslå åtgärder till skydd för byggnadsminnen
på sjön.
I motion 1985/86:Kr286 av Göte Jonsson (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder för bevarande av gamla värdefulla
segelfartyg.
I motion 1985/86:Kr325 av Lars Ahlström (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vinga fyrplats.
I motion 1985/86:A417 av Lennart Brunander (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrk. 14), att riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag att utarbeta
ett förslag om ett biblioteksmuseum lokaliserat till Borås.
Motionsyrkandet har överflyttats från arbetsmarknadsutskottet till kulturutskottet.
1
1 Riksdagen 1986187.13 sami. Nr2
Motion 1985/86:Kr221 om Teknikens Hus i Luleå
Motivering
I motionen redovisas ett projekt vid högskolan i Luleå som syftar till att
levandegöra tekniska och naturvetenskapliga fenomen i anknytning till
människornas vardag och verklighet. En stiftelse - stiftelsen Teknikens Hus -har bildats för att utvidga och permanenta verksamheten.
Teknikens Hus är i första hand avsett för barn och ungdom som ett led i
skolundervisningen i teknik men kommer även att vara intressant för
människor i alla åldrar.
Driftkostnaderna för en fullt utbyggd verksamhet beräknas uppgå till
knappt 4 milj. kr. per år. Motionärerna erinrar om att Sveriges Tekniska
museum i Stockholm får ett årligt statligt bidrag till verksamheten. Ett årligt
statligt bidrag till Teknikens Hus skulle därför, menar de, ligga helt i linje
med den förda kulturpolitiken.
Projektet Teknikens Hus i Luleå
I en promemoria från högskolan i Luleå lämnas bl. a. följande uppgifter om
projektet Teknikens Hus:
Att öka kunskaperna om och intresset för teknik i den nordligaste landsdelen
är en av de angelägna arbetsuppgifter som högskolan i Luleå har arbetat med
alltsedan sin tillkomst. En ökad kunskap om teknik och större känsla för
tekniska sammanhang ger ökade möjligheter till utveckling både industriellt
och ekonomiskt.
I USA och Canada finns en rad s. k. science centers, där man på olika sätt
arbetar med att levandegöra tekniska och naturvetenskapliga fenomen i
anknytning till människornas egen vardag och verklighet. Dessa centra är
kunskapsförmedlare i samverkan med skola och näringsliv, och det blir
härigenom också utvecklingsfaktorer i de regioner där de verkar.
I Sverige finns ännu ingen mera omfattande permanent verksamhet av
science center-karaktär. Högskolan i Luleå har emellertid sedan 1979 med
stöd av forskningsrådsnämnden arbetat med ett projekt som utreder
förutsättningarna för att starta en sådan verksamhet i Luleå. Verksamheten
ska främst rikta sig till barn och ungdom, men också lätt kunna förenas med
aktiviteter för vuxengrupper av olika slag och med öppen verksamhet för
allmänheten.
Högskolan har också bedrivit försöksverksamhet i projektet i form av bl. a.
utställningar och verkstäder. Denna verksamhet har blivit en mycket stor
framgång bland barn och lärare i skola och förskola både i Luleå och dess
närhet och i andra kommuner i Norrbotten. Rapporter och resultat från
projektet har dessutom efterfrågats från skolor och enskilda lärare över hela
landet.
Länsmyndigheter och kommuner i Norrbotten har visat stort intresse för
projektet. Det skulle ge regionens invånare i alla åldrar unika möjligheter till
kontakt med teknik och teknisk utveckling och tillvarata en av landsdelens
viktigaste resurser för framtiden - dess egen ungdom. Barn i andra delar av
landet har ofta lättare att få kontakt med teknikens värld. Det är därför
särskilt viktigt för barn och ungdom i Norrbotten att de erbjuds stimulerande
verksamhet på det tekniska området genom skolan och förskolan.
Verksamheten inom Teknikens hus ska ha som mål att aktivera barn och
KrU 1986/87:2
2
ungdom inom det tekniska och naturvetenskapliga området, lära dem att på
egen hand upptäcka och förstå tekniken i sin egen vardag och stimulera dem
till eget tekniskt experimenterande.
Teknikens Hus skall på olika sätt utveckla och stödja arbetet med teknik i
skolan och ungdomsorganisationerna i hela länet.
Teknikens Hus skall dessutom tjäna som ett teknikens skyltfönster och på
olika sätt ge den stora allmänheten kontakt med aktuella tekniska frågor av
betydelse för regionen och dess framtid.
Avsikten är att verksamheten i Teknikens Hus skall bedrivas bl. a. genom
dels permanenta aktiverande utställningar där olika tekniska miljöer görs
levande och lätt förståeliga, dels praktiskt arbete med vardagsteknik i
specialinredda verkstäder med var sitt tema.
Vidare skall Teknikens Hus ge service, råd och stöd till skolor och
organisationer och till enskilda lärare på alla stadier för den undervisning i
teknik som nu är obligatorisk genom hela skoltiden.
Kurser och fortbildning för lärare skall även ingå i verksamheten.
Kostnaden för att bygga ett Teknikens Hus i Luleå beräknas i dag till drygt
20 milj. kr. Driftkostnaderna beräknas till inte fullt 4 milj. kr. per år.
Kostnaderna för investeringar i lokaler och utrustning täcks av bidrag från
fonder och företag i Norrbotten samt genom bidrag från AMS.
De beräknade driftkostnaderna för verksamheten skall täckas
- genom årliga avgifter från kommunerna i Norrbotten som ersättning för
skolans utnyttjande av Teknikens hus
- genom bidrag från högskolan i Luleå
- genom avkastning från en fond för Teknikens Hus, som byggs upp av
donationer och bidrag från utomstående samt
- genom årliga statsbidrag till verksamheten.
Motion 1985/86: A417 om biblioteksmuseum i Borås
Enligt motionären finns det ett stort behov av ett riksmuseum för biblioteksverksamhet,
folkrörelsernas historia och framväxt samt folkbildningens
betydelse för den enskilda människan och för samhället. Med hänsyn bl. a.
till att bibliotekshögskolan är förlagd till Borås bör ett biblioteksmuseum
lämpligen byggas upp i Borås.
Motion 1985/86:Kr325 om Vinga fyrplats
Motivering
Enligt motionären finns det risk för att byggnaderna på Vinga fyrplats
förfaller sedan fyrpersonalen har flyttat in till Göteborg. Motionären erinrar
om att sjöfartsverket har ett ägaransvar för fyren och husen liksom för
hamnen. Det ansvaret visar man inte i handling. Han anser att när ett statligt
verk på detta sätt genom ändrad verksamhet lämnar fastigheter borde någon
annnan myndighet ta över ansvaret. Annars hotar en resursförstöring av
stora mått.
KrU 1986/87:2
3
1* Riksdagen 1986/87.13 sami. Nr2
I motionen anförs vidare följande:
Genom privat initiativ har, liksom så många gånger förr, stora kulturvärden
kunnat räddas i sista stund. Nu är ett kontrakt med sjöfartsverket undertecknat,
innebärande att Föreningen Winga Vänner med dispositionsrätt får
överta de byggnader verket inte behöver för lotsar och för övervakning av
sjöområdet. Sjöfarten närstående företag ävensom en fond i Göteborg har
bidragit ekonomiskt för att möjliggöra för Winga Vänner att börja sitt
värdefulla arbete med bevarandet av de kulturhistoriska byggnader som
finns på Vinga.
Det är angeläget att en skyndsam utredning görs för att undersöka
möjligheterna till ökade insatser i syfte att på ett bättre sätt än hittills kunna
vårda kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Riksantikvarieämbetet borde kunna bidra med medel till bevarande och
vård av byggnaderna på Vinga fyrplats.
Upplysningar i anslutning till motionen
I 16 § kungörelsen (1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga
byggnadsväsendet stadgas att byggnader som stå under statens eller menighets
eller allmän institutions eller inrättnings förvaltning bör omsorgsfullt
vårdas och underhållas. I detta syfte bör myndighet eller menighet eller
annan, som förvaltar sådan byggnad, låta sig angeläget vara att i tid avhjälpa
uppkomna bristfälligheter, så att ej genom fortgående skadegörelse byggnaden
eller dess inredning fördärvas eller byggnadens eller inredningens
återställande i gott skick onödigtvis fördyras.
För byggnader som på grund av kulturhistoriskt eller konstnärligt värde är
att betrakta som minnesmärke anges i kungörelsen att särskild hänsyn skall
tas till denna egenskap. Är ett statligt byggnadsverk på grund av kulturhistoriskt
eller konstnärligt värde att betrakta som minnesmärke, tillkommer det
myndighet eller menighet eller annan, under vars förvaltning dylikt byggnadsverk
står, att vid vården av detsamma taga särskild hänsyn till dess
berörda egenskap. På förslag av riksantikvarien kan regeringen bestämma
att sådan byggnad skall förtecknas som byggnadsminnesmärke innebärande
att den kommer i åtnjutande av särskild omvårdnad. Byggnadsminnesmärke
får inte utan särskilt tillstånd rivas, överlåtas, flyttas eller användas till
ändamål, varigenom dess kulturhistoriska värde förminskas.
Av byggnaderna på Vinga är fyrtornet och båken av regeringen förtecknade
som byggnadsminnesmärke.
Enligt förordningen (1981:447) om statsbidrag till vård av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse kan bidrag ges till kulturhistoriskt motiverade byggnadsarbeten
och kostnader för medverkan av särskilda sakkunniga vid
utredning, projektering och utförande av arbetena. Bidrag ges inte till
kostnader för åtgärder som ökar bruksvärdet. Bidrag kan utgå i de fall
arbetena drar kostnader utöver vad som normalt följer av ett allmänt
hänsynstagande till kulturhistoriska värden.
Bidrag som lämnas av riksantikvarieämbetet får bara ges om det kan antas
att bebyggelsen kommer att bevaras för framtiden.
Förslag om stöd till bevarande av bebyggelse på Vinga fyr- och lotsplats
genom bidrag från naturvårdsfonden avstyrktes av utskottet hösten 1985
(KrU 1985/86:8). Riksdagen följde utskottet.
KrU 1986/87:2
4
Motionerna 1985/86:Kr253 och Kr286 om bevarande
av kulturhistoriskt värdefulla fartyg
Motiveringar
I motion Kr253 påtalas att för sådana marina byggnadsminnen som äldre
seglande yrkesfartyg och maskindrivna fartyg finns inget regelsystem för
bevarandefrågor motsvarande det som gäller för byggnader.
Motionärerna anser att det finns behov av regler till skydd för våra marina
byggnadsminnen. Det finns risk för att dessa nu förstörs genom att
kulturhistoriskt värdefulla fartyg säljs utomlands, huggs upp eller vanvårdas.
Vidare förordas att ett system byggs upp som innefattar lånemöjligheter för
den som rustar upp och bevarar fartyg i de fall där detta kan anses
kulturhistoriskt motiverat. En rikstäckande undersökning av tillståndet för
de svenska segelfartygen samt en inventering av de äldre segelfartyg som nu
används bör enligt motionen snarast komma till stånd.
I motion Kr286 lämnas en rad exempel på det ointresse för att bevara de
stora segelfartygen som visas i Sverige. Motionären påpekar att det finns
statliga medel att tillgå för bevarande av intressanta järnvägssträckor och
industrier medan de fartyg som utgjort grunden för vårt lands handel och
industri tydligen inte anses ha något kulturellt värde. De bränns, sprängs i
bitar eller sänks. Måste ett fartyg ha legat på sjöbotten ett par hundra år för
att anses ha ett kulturhistoriskt värde, frågar motionären. Han redogör även
för de åtgärder för bevarande av gamla fartyg som gjorts i Danmark, Finland
och Norge.
Inkomna skrivelser
Med anledning av motionerna har statens sjöhistoriska museum och Sveriges
Segelfartygsförening inkommit med skrivelser.
Sjöhistoriska museet anser att den samlade totala översikten av kulturhistoriskt
värdefulla båtar saknas ännu liksom lagstadgat skydd för äldre
kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Inte heller föreligger någon utredning om
åtgärdsbehovet. Museet anser att en utredning avseende alla kategorier
båtar är angelägen, men att man naturligtvis kan starta med en grupp, t. ex.
segelfartygen. Museet föreslår att kulturrådet får i uppdrag att göra
utredningen i samråd med bl. a. sjöhistoriska museet. Om statliga medel
sedan ställs till förfogande är museet villigt att med projektanställd personal
utföra inventeringar, bedömningar etc.
Vidare anför museet följande:
Målsättningen att bevara fartyg till eftervärlden företräds i Sverige inte
endast av statliga och kommunala museer utan även av föreningar, stiftelser
och enskilda. Sveriges Segelfartygsförening är en av dem. Årets motioner
gäller utredning av stödåtgärder för äldre kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg.
Beteckningen ”äldre” är relativ. Den används för att markera en särskild
grupp fartyg som kan ha ett antikvariskt värde. Äldre fartyg är en del av vårt
kulturarv. Genom brist på förståelse härför har ovärderliga fartyg redan gått
förlorade. Vi vill i detta sammanhang hänvisa till utredningen om bevarande
KrU 1986/87:2
5
av fartyg som utfördes 1978 av statens sjöhistoriska museum.
I denna utredning redogjordes för förutsättningarna för ett bevarande
nämligen: Utgångsläge, Varför bevara, Vad bevara, Vem bevara, Hur
bevara, Fartygsbevarandet som kulturminnesvårdsärende samt Förslag till
åtgärder.
Bland åtgärdsförslagen nämndes att äldre kulturhistoriska båtar i likhet
med äldre värdefulla byggnader bör få någon form av lagskydd samt att
antikvarisk myndighet bör utses med uppgift att ansvara för handläggningen
av nämnda ärenden, upprätta förteckningar samt göra punktinsatser.
Ideella föreningar och enskilda personer gör betydande insatser för att
bevara äldre fartyg. De behöver dock ett antikvariskt stöd från kulturminnesvårdande
myndigheter, medverkan och stöd i diskussioner kring kaj- och
varvsproblem, avgiftspåbud, säkerhetsaspekter m. m.
Med anledning av tidigare motioner i ärendet samt förda diskussioner med
de olika båtföreningarna under årens lopp anhöll sjöhistoriska museet i sin
årliga statliga anslagsframställan för budgetåret 1981/82 om 200 000:-för att
inventera kulturhistoriska fartyg samt utreda åtgärdsbehoven. Arbetet
skulle inledas med att studera en fartygsförenings situation avseende
fartygsbestånd, bidrags- och stödbehov. De äskade medlen beviljades dock
ej
1981
inbjöd sjöhistoriska museet några av båtföreningarna, däribland
segelfartygsföreningen, till ett samarbetsråd för att diskutera nämnda frågor.
Samarbetsrådet var verksamt under åren 1981 — 1982. I detta råd diskuterades
bl. a. termen ”kulturhistoriskt värde” och urvalskriterier.
Problemen är i dag 1986 i stort fortfarande desamma. Museet samarbetar
med föreningarna en och en och försöker inom ramen för sina resurser att
stödja föreningar och enskilda i bevarandefrågor.
Sveriges Segelfartygsförening föreslår i sin skrivelse att den i motion Kr253
förordade utredningen skall tillsättas och anför följande:
Statens sjöhistoriska museum (SSHM) fastslog i en utredning år 1978 att
kulturminnesvårdslagen även bör gälla fartyg och att antikvarisk myndighet
bör utses med uppgift att handlägga dessa ärenden.
SSHM ansökte 1982 om medel för inventering av kulturhistoriskt värdefulla
fartyg men fick avslag. I ett arbete publicerat 1983 fastslog SSHM: ”Fartyg
är en del av kulturutvecklingen. Genom brist på förståelse för detta har
ovärderliga minnen gått förlorade, inte minst under detta sekel.” Vidare
menade man att ideella föreningar och enskilda är bäst på att bevara äldre
fartyg samt att antikvarisk organisation och bevarandekriterier har saknats.
1985 framförde SSHM att man välkomnar varje försök som görs för att få
fram stödåtgärder och beklagar att kulturhistoriskt värdefulla fartyg ”hamnat
mellan två stolar” eftersom de inte har något stöd enligt lag.
Bristen på helhetssyn och organisation av den maritima kulturminnesvården
är alltså ett sedan länge känt faktum av alla berörda parter. Effekten av
detta gör sig tydligast gällande på den mest utsatta gruppen: fartygen.
Segelfartygens storlek och höga ålder gör att svårigheten att bevara dessa är
av sådan särskild art att om inget görs är dessa de första som kommer att
förfalla eller försvinna utomlands genom försäljning. Det är därför angeläget
att riksdagen nu beslutar om en utredning enligt motionen.
Kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg omfattar de fartyg som enligt lag är
skyldiga att vara registrerade i Svenskt skeppsregister som förs av Stockholms
tingsrätt. Kulturhistoriskt värdefulla, i betydelsen äldre, är de fartyg
som i registret ursprungligen är byggda för seglande frakt eller fiske i
yrkesmässig fart. Gruppen är alltså redan klart avgränsad och kan av
KrU 1986/87:2
6
myndigheter lätt särskiljas genom befintligt register. Det är dessa fartyg, ca
ett hundratal, som är mest hotade inom den maritima bevarande sektorn.
De seglande före detta frakt- och fiskefartygens historia går många hundra
är tillbaka i tiden. De som i dag återstår är de absolut sista länkarna i
segelsjöfartens långa kulturhistoriska kedja. Varje samhälle utmed den
långa sv enska kusten har sin historia förknippad med dessa fartyg. Det är en
riksangelägenhet att något görs innan det är för sent att rädda dem. Sveriges
Segelfartygsförening arbetar tillsammans med enskilda och kommuner för
detta. Vi har ett bra samarbete med SSHM men alla parter är överens om att
riktlinjer och organisation saknas. Enligt statens kulturråds beräkningar
kommer ca 10 000 personer årligen i kontakt med segelfartygen bl. a. genom
de många ungdoms- och utbildningsseglingar som genomförs av dessa fartyg i
samverkan med organisationer och kommuner. Fartygens värde ligger alltså
dels i deras historiska betydelse och dels i seglingar som i dag engagerar
många människor.
Sveriges Segelfartygsförening hemställer att följande åtgärder skall vidtas
att riksdagen tillsätter en utredning med uppgift att se över åtgärdsbehovet
för äldre kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg (enligt ovan angiven definition),
att en inventering över vilka fartyg som finns i landet genomförs,
att man utser ansvarig antikvarisk myndighet,
att åtgärdsbehovet i form av statliga lån vid renovering utreds,
att behov av lagstiftat skydd undersöks,
att bevarandekriterier fastställs,
att möjligheten för statliga förvaltningsmyndigheter att med befintliga
medel stödja segelfartygens verksamhet undersöks.
Tidigare behandling
Förslag om åtgärder för att bevara kulturhistoriskt värdefulla fartyg har
behandlats av kulturutskottet åren 1979 och 1985. Vid behandlingen år 1979
lämnade utskottet (KrU 1979/80:9) en redogörelse för utredningen ”Bevara
fartyg - att värna om kulturarvet” som utförts inom statens sjöhistoriska
museum (se ovan s. 6). Vidare redovisades ett remissyttrande från statens
kulturråd till utbildningsdepartementet över förslag från Sveriges Segelfartygsförening
om stöd för bevarande av segelfartyg. Kulturrådet uttalade sig
för att en inventering av beståndet av äldre fartyg och en utredning om hur
skilda initiativ bäst skall stödjas borde komma till stånd. Utredningsarbetet
borde bedrivas av sjöhistoriska museet.
Vid behandlingen hösten 1985 (KrU 1985/86:3) påpekade utskottet att en
inventering av äldre kulturhistoriska fartyg genomförts under år 1982.
Vidare uttalade utskottet att det kulturarv som vår äldre sjöfart representerar
måste uppmärksammas mot bakgrund av sjöfartens betydelse förr och nu
och med hänsyn till att stora grupper människor haft sin bärgning inom denna
näringsgren. Utskottet ansåg att det är angeläget att det vid sidan om
museernas dokumentation och belysning av sjöfartens historia bedrivs
aktiviteter i syfte att bevara fartyg som bildar inslag i miljön och i farlederna.
Med hänvisning till att de kulturhistoriska fartygens situation varit föremål
för utredning samt till att sjöhistoriska museet följer utvecklingen på
området avstyrkte utskottet motionen som avslogs av riksdagen.
KrU 1986/87:2
7
Utskottet
Utskottet tar först upp två motioner med förslag om statligt stöd till olika
projekt på museiområdet. Därefter behandlas tre motioner som rör kulturminnesvårdsfrågor.
I motion Kr221 (s) redovisas projektet Teknikens Hus som utarbetats vid
högskolan i Luleå. I Teknikens Hus skall man söka levandegöra tekniska och
naturvetenskapliga fenomen i anknytning till människornas egen vardag och
verklighet. En särskild stiftelse har bildats som i samarbete med högskolan
skall svara för verksamheten. Förslaget i motionen syftar till att ett särskilt
statligt bidrag till driftkostnaderna skall lämnas. Motionärerna hänvisar till
att Sveriges Tekniska museum erhåller statsbidrag för sin verksamhet.
Utskottet lämnar i en bilaga en översiktlig redovisning för de förslag som
statens kulturråd lagt fram i rapporten (1986:3) Museiförslag. Rapporten
som presenterades i augusti 1986 remissbehandlas för närvarande. Enligt vad
utskottet inhämtat övervägs frågan om bidrag till stiftelsen Teknikens Hus
inom utbildningsdepartementet. Utskottet anser att pågående beredningsarbete
inte bör föregripas. Med hänsyn till vad som anförts avstyrks motionen.
Ett yrkande i motion A417 (c) syftar till att ett biblioteksmuseum skall
inrättas. Ett sådant museum bör förläggas till Borås med hänsyn till att
bibliotekshögskolan finns där. Enligt vad utskottet inhämtat har på initiativ
från bibliotekshögskolan frågan om inrättande av ett biblioteksmuseum
diskuterats på det lokala planet. Det finns dock för närvarande inte några
konkreta planer på att inrätta ett museum. Med hänvisning härtill och till den
pågående beredningen av kulturrådets rapport avstyrker utskottet motionen
i här aktuell del (yrk. 14).
Förhållandena på Vinga fyrplats tas upp i motion Kr325 (m). Motionären
hävdar att den för fyrplatsen ansvariga myndigheten - sjöfartsverket - inte
fullföljer sin skyldighet att underhålla byggnaderna på Vinga. Dessa riskerar
därför att förfalla då fyrplatsen numera är obemannad. Han anser att
riksantikvarieämbetet borde kunna bidra med medel för att byggnaderna på
Vinga fyrplats skall kunna vårdas och bevaras. I motionen yrkas att riksdagen
skall göra en framställning till regeringen i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Vinga fyr- och lotsplats är statlig egendom som förvaltas av sjöfartsverket.
Av byggnaderna på Vinga är fyrtornet och båken av regeringen förtecknade
som byggnadsminnesmärken. Enligt gällande bestämmelser tillkommer det
den myndighet som har förvaltningsansvar för sådan byggnad att vid vården
av denna ta särskild hänsyn härtill. Huvuddelen av de övriga byggnaderna på
Vinga - ett antal gamla personalbostäder - disponeras av den ideella
föreningen Winga Vänner. Sjöfartsverket har slutit ett nyttjanderättsavtal
med föreningen. Winga Vänner har åtagit sig att väl vårda anläggningarna
och marken i anslutning därtill samt utföra nödvändigt underhäll.
Med hänsyn till vad som anförts anser sig utskottet kunna förutsätta att
bebyggelsen på Vinga fyrplats kommer att underhållas. Utskottet anser
därför att motionen inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.
Förslag om åtgärder för att bevara de kulturhistoriskt värdefulla segelfartygen
förs fram i två motioner. Enligt motion Kr253 (fp, s, m, c, vpk) bör
KrU 1986/87:2
8
regeringen snabbt låta utreda dessa fartygs situation samt föreslå åtgärder till
skydd för byggnadsminnen på sjön. Yrkandet i motion Kr286 (m) syftar till
att regeringen skall lägga fram förslag till åtgärder för bevarande av gamla
segelfartyg.
Med anledning av motionerna har statens sjöhistoriska museum och
Sveriges Segelfartygsförening i skrivelser till utskottet redovisat sin syn på
behovet av olika åtgärder för att bevara kulturhistoriskt intressanta fartyg.
Museet framhåller att en samlad total översikt av sådana båtar saknas
liksom lagstadgat skydd för dem. En utredning som avser alla kategorier
båtar är angelägen, men museet anser att det naturligtvis är möjligt att börja
med gruppen segelfartyg. Museet förordar att statens kulturråd i samråd med
bl. a. sjöhistoriska museet skall få i uppdrag att göra en utredning rörande
denna grupp av fartyg.
Segelfartygsföreningen för fram en rad olika förslag, bl. a. om tillsättande
av en utredning med uppgift att se över åtgärdsbehovet för äldre kulturhistoriskt
värdefulla segelfartyg samt om en inventering av vilka fartyg av detta
slag som finns i landet.
Som framgår av redovisningen i det föregående har behovet av insatser för
att bevara kulturhistoriskt värdefulla fartyg uppmärksammats i olika sammanhang.
Sjöhistoriska museet lade år 1978 i utredningen ”Bevara fartyg - att värna
om kulturarvet” fram förslag som främst rörde bevarande av museifartyg. En
översiktlig inventering av beståndet av äldre kulturhistoriska fartyg som
genomfördes år 1983 inom utbildningsdepartementet redovisas i promemorian
”Förberedelserna för en inventering av beståndet av äldre, kulturhistoriskt
värdefulla fartyg”. Denna överlämnades hösten 1983 till sjöhistoriska
museet för den åtgärd vartill museet kunde finna anledning.
Utskottet har vid två tillfällen tidigare (KrU 1979/80:9, KrU 1985/86:3)
behandlat förslag med samma syfte som de nu aktuella. Utskottet har därvid
framhållit att det kulturarv som vår äldre sjöfart representerar måste
uppmärksammas mot bakgrund av sjöfartens betydelse förr och nu och med
hänsyn till att stora grupper människor haft sin bärgning inom denna
näringsgren. Utskottet ansåg vidare att det var angeläget att det vid sidan av
museernas dokumentation och belysning av sjöfartens historia bedrivs
aktiviteter i syfte att bevara fartyg som bildar inslag i miljön i hamnarna och i
farlederna. Utskottet vidhåller denna sin uppfattning.
Som framgår av skrivelserna har utvecklingen under senare år inneburit att
flera kulturhistoriskt värdefulla fartyg gått förlorade. En samlad total
översikt av kulturhistoriskt värdefulla båtar saknas. Ett av målen för den
statliga kulturpolitiken är att garantera att äldre tiders kultur tas till vara och
levandegörs. Utskottet anser därför att de problem som rör bevarande av i
första hand segelfartyg måste tas upp till konkret prövning. Det är angeläget
att ansvariga myndigheter, i första hand sjöhistoriska museet och kulturrådet,
ges i uppdrag att överväga och lägga förslag om vilka åtgärder som
behöver vidtas.
Vad utskottet med anledning av motionerna Kr253 och Kr286 har anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
KrU 1986/87:2
9
Hemställan
KrU 1986/87:2
Utskottet hemställer
1. beträffande Teknikens Hus i Luleå
att riksdagen avslår motion 1985/86:Kr221,
2. beträffande biblioteksmuseum i Borås
att riksdagen avslår motion 1985/86:A417 yrkande 14,
3. beträffande Vinga fyrplats
att riksdagen avslår motion 1985/86:Kr325,
4. beträffande kulturhistoriska segelfartyg
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Kr253 och
1985/86:Kr286 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 21 oktober 1986
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg
Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung
(s), Maja Bäckström (s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c), Berit
Oscarsson (s), Lars Ahlmark (m), Anders Nilsson (s). Sylvia Pettersson (s),
Margareta Mörck (fp), Erkki Tammenoksa (s), Kerstin Göthberg (c),
Alexander Chrisopoulos (vpk) och Lars Ahlström (m).
10
Förslag från statens kulturråd angående de centrala
museernas uppgifter och ansvar för landets
museiväsende
I rapporten (1986:3) Museiförslag lägger kulturrådet fram överväganden och
förslag för det fortsatta arbetet inom museiområdet.
Utgångsläget - Museisverige i dag - beskrivs i rapporten på följande sätt.
Av nu existerande ca 250 museer kan 150 räknas som större, dvs. de har
personal som uppgår till två eller flera årsverken.
De statliga museerna är ett 40-tal, varav 17 är s. k. centralmuseer. I 22 av
landets 24 län finns traditionella länsmuseer, i många av landets kommuner
finns kommunala museer.
De totala driftkostnaderna för verksamheten vid samtliga museer i Sverige
år 1983 kan uppskattas till minst 700 milj. kr., varav staten svarade för minst
330 milj. kr., kommunerna för ca 210 milj. kr. och landstingen för ca 52 milj.
kr. Staten bär ensam det ekonomiska ansvaret för de statliga museerna och
stiftelsen Nordiska museet. Beträffande Sveriges Tekniska museum uppgår
statsbidraget till ca 75 % medan ca 10 % utgörs av bidrag från näringslivet.
Det statliga stödet till de regionala museerna är konstruerat så att staten
genom bidrag till en del av museernas personalkostnader är medfinansiär till
verksamheten.
Budgetåret 1984/85 var statens utgifter (exkl. arbetsmarknadsverkets
utgifter) för de centrala museerna 220 milj. kr., för de regionala museerna 31
milj. kr. och för övriga statsunderstödda museer 17 milj. kr. Jämfört med
budgetåret 1975/76 innebär detta en tillväxt för de centrala museerna
tillsammans med 33 % i fast penningvärde, för de regionala med 158 % och
för övriga statsunderstödda museer med 42 %. Arbetsmarknadsverkets
utgifter för de centrala och regionala museerna var år 1983/84 ca 45 milj. kr.
resp. ca 24 milj. kr. Förutom dessa statliga resurser till driftkostnader bidrar
staten med investeringsmedel till byggnationer och i vissa fall utrustning.
I rapporten anför kulturrådet bl. a. att museernas traditionella uppgifter
att samla, bevara, vårda och visa även fortsättningsvis kommer att vara
kärnan i deras verksamhet, men samtidigt ställer samhällets snabba förändringar
nya och högre krav på museerna. De centrala museernas ansvar för
landets museiväsende utgår från deras samlingar och expertkunnande.
Centralmuseernas uppgifter är att förvalta och visa vårt nationella kulturarv
liksom kulturarv från andra länder, att genom service, rådgivning, vandringsutställningar,
depositioner m. m. vara gemensamma resurser för landets
museer samt att vara lokalmuseer i sin region.
Kulturrådet pekar på några sätt att främja en ökad samverkan inom
museiväsendet genom att klargöra inom vilka verksamhetsområden det finns
behov av samverkan. Vidare anser kulturrådet att ansvars- och arbetsfördelningen
mellan museerna måste göras tydligare. De centrala museerna är
mycket olika sinsemellan och därför skall samma ansvar inte knytas till alla.
Centrala museer, som föreslås få ett vidare ansvar, benämns basmuseer,
medan övriga centrala museer kallas statliga specialmuseer. I framtiden bör
de centrala museerna i ökad utsträckning uppmärksamma uppgifterna att ge
service och råd till övriga museer i landet. För att kunna främja en ökad
KrU 1986/87:2
Bil.
11
samverkan krävs också att man finner de effektivaste samverkansformerna.
När det gäller museerna som informations- och kunskapskälla understryker
kulturrådet att utnyttjande av informationsteknologins möjligheter är ett
viktigt instrument för att förverkliga det öppna museets idé.
För att uppnå en utveckling på det informationsteknologiska området
krävs enligt kulturrådet dels samarbete mellan museerna, dels kompetensstöd,
utbildning och ekonomiska resurser för utvecklingsarbete och anskaffning
av utrustning. Vidare behövs ett samarbete mellan basmuseerna och
övriga museer i landet för att öka åtkomligheten och utnyttjandet av
museernas informations- och kunskapmaterial som helhet.
När det gäller utnyttjande av den nya teknologin i den utåtriktade
verksamheten föreslår kulturrådet att projektbidrag skall kunna utgå till
museerna för att pröva modern teknologi i utställningar och undervisning.
Kulturrådet tar vidare upp en rad frågor rörande museernas verksamhet,
bl. a. samlingsområden, registrering och dokumentation, vård och konservering,
forskning, säkerhet, utställningar och depositioner samt undervisning
och folkbildning.
Kulturrådet föreslår att fyra utredningsprojekt skall starta inom områden
som är viktiga för museernas framtida verksamhet.
Följande områden skall behandlas i projekten: nya perspektiv på den
svenska historien, ekologisk kunskapsspridning, Sverige och tredje världen
samt invandrarnas kulturer.
Kulturrådet framhåller att intresset för arbetets historia och arbetets
betydelse har ökat markant under senare år. Allt fler finner det angeläget att
vårda den fysiska miljön - arbetsplatser, industrimiljöer, landsbygdens
kulturlandskap - och minnen och traditioner från arbetslivets alla delar och
att sätta in arbetet i skilda sociala och samhälleliga sammanhang.
Synen på arbetet, de faktiska arbetsvillkoren, arbetets resultat och
arbetets förändring har en betydelse som knappast speglas i dagens svenska
museer. En utveckling behövs på den punkten, anser kulturrådet. Alla
kulturhistoriska och tekniska museer har ett ansvar för att det görs. Samtidigt
finns nu en speciell satsning genom Arbetets museum i Norrköping. Bakom
stiftelsen och planerna för det museet står några av de största folkrörelserna,
LO, TCO, KF och ABF. Bildandet av Arbetets museum är ett uttryck för
deras vilja att manifestera sin historia och arbetets historiska och sociala roll.
Rådet föreslår en ökning på drygt 8 milj. kr. budgetåret 1987/88 till
museiområdet varav 2,3 milj. kr. avser medel för temporära insatser under
en femårsperiod.
KrU 1986/87:2
Bil.
gotab Stockholm 1986 11590
12