Kulturutskottets betänkande
1986/87:15

om kulturminnesvård (prop. 1986/87:100 bil. 10

KrU

1986/87:15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet de förslag i proposition 1986/87:100
bil. 10 (utbildningsdepartementet) som under huvudavsnittet F. Kulturverksamhet
m.m. lagts fram under rubriken Kulturminnesvård samt motioner
som väckts i anslutning härtill.

Utskottet lämnar utan erinran riktlinjer som redovisas i propositionen för
ett pågående arbete med kulturminnesvårds- och kulturmiljöfrågor. I
sammanhanget förordar utskottet att riksdagen skall uttala sig för att
riksantikvarieämbetet tillförs ökade ordinarie resurser för vård av fornlämningar
och kulturlandskap. Då det gäller frågan om ökade resurser i övrigt
för kulturminnesvården bör enligt utskottets mening frågorna övervägas i
samband med den pågående översynen.

Mot bakgrund av förslag av arkeologiutredningen behandlas i betänkandet
olika frågor om arkeologiska undersökningar i samband med exploateringar.
Utskottet anser i likhet med regeringen att den grundläggande regeln om
kostnadsansvar i fornminneslagen bör bibehållas. Regeln innebär att den
som får tillstånd att ta bort en fornlämning skall svara för kostnaden för den
arkeologiska undersökning som krävs för dokumentation av fornlämningen,
såvida det icke på grund av särskilda förhållanden finnes obilligt. Utskottet
ställer sig positivt till åtgärder inom det befintliga regelsystemets ram för att
undvika att exploatörerna belastas med höga arkeologiska undersökningskostnader
och att förbättra möjligheterna för dem att bära sådana kostnader.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för nästa år på
kulturminnesvårdsområdet.

Till betänkandet har fogats två reservationer av företrädarna för moderata
samlingspartiet och en gemensam reservation av företrädarna för folkpartiet
och centerpartiet.

ÅTTONDE HUVUDTITELN
Propositionen

Regeringen har i proposition 1986/87:100 bilaga 10 (utbildningsdepartementet) dels

i ett avsnitt med rubriken Kulturminnesvård (s. 386-397) föreslagit
riksdagen att

1 Riksdagen 1986/87.13 sami Nr 15

1. ta del av de riktlinjer för arbetet med kulturminnesvårds- och kulturmiljöfrågor
som redovisats i propositionen,

2. godkänna de riktlinjer för arkeologiska undersökningar i samband med
exploateringar som förordats i propositionen,

3. godkänna att intäkter från försäljning av vissa fastigheter får användas
för tillskapande av en fond för i propositionen angivet ändamål,

dels under punkt F33 (s. 397-399) föreslagit riksdagen att till Riksantikvarieämbetet:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
av 51120000 kr.,

dels under punkt F34 (s. 399—401) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som i propositionen anförts angående beslut om bidrag
som föranleder utgifter under senare år än budgetåret 1987/88,

2. till Kulturminnesvård för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag
av 25958000 kr.

dels under punkt F 35 (s. 401) föreslagit riksdagen att till Riksantikvarieämbetet:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
av 1000 kr.

Motionerna

I motion 1986/87:Kr226 av Ewa Hedkvist Petersen (s) och Claes Rensfeldt (s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om generella krav på dokumentation före exploatering.

I motion 1986/87:Kr239 av Jan-Erik Wikström (fp) och Karl Boo (c) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om behovet att förstärka kulturminnesvårdens ansvar,

2. att riksdagen beslutar att utöver vad regeringen föreslagit anvisa 647 000
kr. till riksantikvarieämbetet för budgetåret 1987/88.

I motion 1986/87:Kr252 av Siw Persson (fp) och Kjell-Arne Welin (fp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ändring av fornminneslagen
så att den kan tillämpas till att skydda under mark dolda fasta fornlämningar
som hotas av pågående markanvändning.

I motion 1986/87:Kr265 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga,

14. att riksdagen till Kulturminnesvård för budgetåret 1987/88 anvisar ett
reservationsanslag av 28 958 000 kr.

I motion 1986/87:Kr278 av Sten Svensson (m) och Görel Bohlin (m) yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag i vad avser formerna för
statens stöd till arkeologiska utgrävningar,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till nya riktlinjer för
arkeologiska utgrävningar i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1986/87:Kr303 av Torsten Karlsson (s) och Sture Thun (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av kulturbevarande insatser i Östergötlands län.

KrU 1986/87:15

I motion 1986/87:Kr304 av Anne Wibble (fp) och Margareta Andrén (fp)
yrkas

1. att riksdagen under anslaget B 2. Kungl, husgerådskammaren (prop.
1986/87:100, bil. 3) anslår 200000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit
under vartdera budgetåret 1987/88 och 1988/89,

2. att anslaget F33. Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader minskas
med motsvarande summa.

I motion 1986/87:Kr306 av Gunnar Thollander (s) och Jan Fransson (s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att tillföra
riksantikvarieämbetet ordinarie medel för vården av fornlämningar.

I motion 1986/87:Kr318 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arkeologiska undersökningar.

I motion 1986/87:Kr319 av Gunnel Jonäng (c) och Hadar Cars (fp) yrkas att
riksdagen beslutar att utöver vad regeringen föreslagit anvisa 1 milj. kr. till
Kulturminnesvård för budgetåret 1987/88.

Utskottet

Propositionen

I budgetpropositionen redovisas att det under år 1985 inletts ett arbete med
att se över möjligheterna att effektivisera och bredda insatserna inom
kulturminnesvårdens område. Utgångspunkten för arbetet är att de fysiska
kulturkvaliteterna i vid mening i den byggda och odlade miljön behöver tas
till vara med en ökad medvetenhet. Av skäl som nedan redovisas bedrivs
arbetet i samverkan mellan ett antal departement. Ett moment i översynen
gäller kulturminnesvårdens s.k. speciallagstiftning, bl. a. fornminnes- och
byggnadsminneslagarna. Avsikten är att de båda lagarna skall sammanföras i
en samlad kulturminneslag. Avsikten är också att den nuvarande lagstiftningen
i vissa avseenden skall moderniseras och anpassas efter nya behov och
krav.

Kulturministern anför att han räknar med att det samlade resultatet av
översynsarbetet skall redovisas för riksdagen tidigast budgetåret 1987/88.
Han finner dock anledning att redan i den nu aktuella budgetpropositionen
ge riksdagen en samlad redovisning av de regeringsförslag som nu läggs fram
med anledning av eller av betydelse för översynsarbetet.

Kulturministern framhåller att ett kulturmiljöarbete med den inriktning
som redovisats i det föregående bör bedrivas på bred front och få utslag inom
flera samhällssektorer. Det bör omfatta den mera traditionella vården av
kulturminnen i form av t. ex. byggnadsminnen och fornlämningar men också
åtgärder för att ta till vara värden i kulturlandskapet och i den stora mängden
av icke exklusiva bebyggelsemiljöer. Av betydelse är därför frågor som i
budgetpropositionen redovisas under olika huvudtitlar. I propositionen görs
därefter en sammanfattning av vissa frågor som behandlas av miljö-, bostadsoch
arbetsmarknadsministrarna. Vidare redovisas förslag med anledning av

KrU 1986/87:15

arkeologiutredningens betänkande (SOU 1985:13) Fornlämningar och exploatering
samt vissa frågor rörande riksantikvarieämbetets fastighetsförvaltning.
Förslag rörande anslagsberäkningar för kulturminnesvården läggs
slutligen fram.

Då det gäller de frågor som i enlighet med det sagda behandlas av miljö-,
bostads- och arbetsmarknadsministrarna hänvisar utskottet till budgetpropositionen
och till framställningen i det följande. Frågorna avser vård av
fornlämningar och kulturlandskap samt bebyggelsemiljön.

Riktlinjer för arbetet med kulturminnesvårds- och
kulturmiljöfrågor, resursfrågor

Utskottet har inte något att erinra mot de riktlinjer för arbetet med
kulturminnesvårds- och kulturmiljöfrågor som i korthet redovisas i propositionen.
Frågan om innehållet i fornminneslagen behandlas i följande
huvudavsnitt. I sammanhanget vill utskottet särskilt understryka vikten av
att regeringen ägnar de angivna frågorna samma uppmärksamhet som andra
miljöfrågor. Som framgår av budgetpropositionen har miljöfrågorna en hög
prioritet i regeringens politik. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att
de värderingar som ligger bakom detta ställningstagande får ett genomslag
inom samtliga de sektorer som hör till miljöområdet.

I detta sammanhang tar utskottet upp till behandling två motionskrav som
med utgångspunkt i vad som anförs i propositionen i här aktuell del har till
syfte att förstärka kulturminnesvårdens resurser. Kraven finns i motionerna
Kr239 (fp, c) och Kr306 (s). I förstnämnda motion görs en allmän genomgång
av konsekvenserna för kulturminnesvården av huvudförslagets tillämpning
för riksantikvarieämbetet under en följd av år och av att resurserna till bl. a.
byggnadsvårdsanslaget och till fornvården inte varit tillräckliga under senare
år. I motion Kr306 tas upp det bekymmersamma läget för fornvården. Som
närmare redovisas i motionen och som ytterligare berörs i det följande har
fornvården tidigare så gott som helt bedrivits i form av beredskapsarbeten.
Dessa har minskat kraftigt under de senaste åren, och i vissa län och länsdelar
utgår inte längre beredskapsmedel för fornvård. Motionärerna vill att
riksantikvarieämbetet skall tillföras ordinarie medel för vården av fornlämningar.

Utskottet tar först upp frågan om resurser för vård av fornlämningar och
kulturlandskap.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande
AU 1986/87:11 med anledning av motioner ingående behandlat frågor
om beredskapsarbeten inom natur- och kulturminnesvården. Kulturutskottet
hänvisar i första hand till den utförliga redovisning som finns i nämnda
betänkande (s. 79-81). Arbetsmarknadsutskottet anför för egen del bl. a.
följande:

Arbeten inom natur- och kulturminnesvården har spelat en stor roll vid
insatserna av sysselsättningsskapande åtgärder genom att man på dessa
områden kan tillhandahålla ett varierat urval av lämpliga objekt för
beredskapsarbeten. En sådan viktig roll kommer dessa arbeten att ha även i
fortsättningen. Det ligger emellertid i sakens natur att beredskapsarbetenas

KrU 1986/87:15

omfattning varierar med konjunkturförändringarna. Arbetena skall sysselsätta
arbetslösa, och de minskas därför vid konjunkturförbättringar och ökad
efterfrågan på arbetskraft. Det är inte heller givet att det behov av särskilt
anordnad sysselsättning som behövs för grupper av arbetslösa även i ett gott
konjunkturläge gör sig gällande i områden där insatser inom natur- och
kulturminnesvården bedöms som mest angelägna.

Fluktuationerna i beredskapsarbetenas omfattning - och de kan vara
stora — ställer självfallet natur- och kulturminnesvården inför stora problem,
inte minst på planeringssidan. Sett från den sidan är det, som framhålls även i
de föreliggande motionerna, angeläget att man försöker göra natur- och
kulturminnesvården mindre beroende än hittills av insatser genom beredskapsarbeten.
Samma uppfattning gav utskottet uttryck åt vid förra årets
behandling av likartade frågor (AU 1985/86:11 s. 67-68) och kan av
utskottet bekräftas också i detta sammanhang.

Kulturutskottet instämde förra året fullt ut i vad arbetsmarknadsutskottet då
anförde i angivna hänseende (KrU 1985/86:18 s. 68).

Kulturutskottet delar den uppfattning som redovisas i årets budgetproposition
om behovet av att ytterligare utveckla samarbetet mellan riksantikvarieämbetet
och arbetsmarknadsstyrelsen då det gäller att ge riksantikvarieämbetet
och länsstyrelserna bättre förutsättningar för en långsiktig
planering av fornvårdsarbeten. I överensstämmelse med vad arbetsmarknadsutskottet
anfört talar emellertid flera skäl för att en utveckling av detta
samarbete inte är tillräckligt för att ge fornvården de resurser som är
nödvändiga. Ett skäl är att man inte heller i fortsättningen kan räkna med att
beredskapsarbeten blir aktuella i alla områden där angelägna behov av
fornvårdsarbete finns. Ett annat skäl är att det bör finnas viss möjlighet för
riksantikvarieämbetet att bl. a. ge stöd åt kommuner som åtar sig att göra
fornvårdsinsatser. I detta sammanhang kan det också finnas anledning erinra
om att arbetsmarknadsstyrelsen beträffande sysselsättningsskapande åtgärder
i en särskild rapport inför treårsbudgeten 1988/89-1990/91 anfört att
statliga huvudmän inom ramen för sina ordinarie medel bör kunna få resurser
så att de när arbetsmarknadsläget så erfordrar kan anordna beredskapsarbeten
med bidrag på samma villkor som landsting och kommuner. En sådan
ordning skulle gynna ett rationellt utnyttjande och utgöra incitament för god
planering och hushållning med de samlade resurserna. Utskottet vill uttala
sin anslutning till detta förslag, såvitt avser riksantikvarieämbetet.

Då det gäller tillvaratagandet av kulturminnesvårdens intressen när
naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet skall vidtas kan det enligt utskottets
mening behövas särskilda resurser hos riksantikvarieämbetet. Även denna
omständighet talar för att myndigheten får ökade resurser för vård av
fornlämningar och kulturlandskap.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det är oundgängligen nödvändigt
att riksantikvarieämbetet tillförs ökade ordinarie resurser för vård av
fornlämningar och kulturlandskap. Det får ankomma på regeringen att ta
ställning tilf frågan om och i vilken utsträckning sådana ökade resurser skall
tas fram genom överföring från arbetsmarknadshuvudtiteln. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion Kr239 yrkande 1 i motsvarande del
och motion Kr306 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Då det gäller resurserna för riksantikvarieämbetet och kulturminnesvår -

KrU 1986/87:15

den i andra avseenden än dem som behandlats i det föregående har utskottet
kommit fram till slutsatsen att frågan om behovet av förstärkningar av
resurserna lämpligen bör prövas i första hand i samband med regeringens
ställningstagande till resultatet av det översynsarbete som pågår inom
regeringskansliet. Utskottet förutsätter att regeringen vid sina överväganden
beaktar bl. a. vad som anförs i motion Kr239. Med hänsyn till det anförda
påkallar motionen inte någon åtgärd i aktuell del (yrkande 1 delvis).

Arkeologiska undersökningar och bostadsbyggande m. m.
Allmänt

Vid 1979/80 års riksmöte (KrU 1979/80:12, rskr. 1979/80:51) uttalade
riksdagen att det fanns anledning att se över möjligheterna att underlätta för
arbetsföretagen att finansiera de arkeologiska undersökningarna och eventuella
åtgärder i övrigt som kan komma i fråga. En utredning, arkeologiutredningen,
tillsattes av regeringen år 1982. Utredningen avgav bl. a. det
inledningsvis redovisade betänkandet Fornlämningar och exploatering. En
sammanfattning av betänkandet och en sammanställning av innehållet i
remissyttrandena har fogats som bilagor till budgetpropositionen (bil. 10 s.
609-630).

Bestämmelserna om skydd av fasta fornlämningar finns som framgår av
det anförda i fornminneslagen. Grundprincipen bakom lagen är att fornlämningar
skall bevaras på platsen. Undantag kan göras om fornlämningar i
samband med planerat arbetsföretag medför hinder eller olägenhet som ej
står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse. Om tillstånd till
borttagande av fornlämning ges, förenas detta som regel med villkor att
dokumentation av denna skall ske genom arkeologisk undersökning. Det
föreskrivs i lagen (9§ första stycket) att, om det med anledning av allmänt
eller större enskilt arbetsföretag som berör fast fornlämning erfordras att
särskild undersökning av fornlämningen företas eller särskild åtgärd vidtas
för att bevara den, kostnaden därför skall åvila företaget, såvida det icke på
grund av särskilda förhållanden finnes obilligt. Tvist om kostnad för sådan
undersökning skall prövas av fastighetsdomstol.

En utgångspunkt för övervägandena i propositionen i här aktuell del är att
den grundläggande regeln om kostnadsansvar i fornminneslagen skall
bibehållas.

Kulturministerns överväganden redovisas mot den angivna bakgrunden i
fyra särskilda avsnitt med rubrikerna Tilläggslån till undersökningar i
samband med bostadsbyggande, Information och planering kring fornlämningar,
Riktlinjer för skälighetsprövning och De arkeologiska fältarbetena
m. m.

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna de riktlinjer för arkeologiska
undersökningar i samband med exploateringar som förordats i
propositionen. Med utgångspunkt i det angivna ställningstagandet, att någon
ändring inte är motiverad av fornminneslagens grundläggande regel om
kostnadsansvar, innebär riktlinjerna sammanfattningsvis följande:

De förändringar som är påkallade för att förbättra företagens möjligheter

KrU 1986/87:15

att bära arkeologiska undersökningskostnader bör tillgodoses inom ramen
för bostadsfinansieringssystemet och inte genom ändringar i fornminneslagen.
Möjligheterna att minska företagens kostnader bör i första hand
tillgodoses genom effektivare information om fornlämningar och planering
av arbetsföretagen samt genom metodutveckling och effektivisering av de
arkeologiska fältarbetena. Riksantikvarieämbetet bör ges vissa resursökningar
för att säkerställa en utveckling på dessa punkter.

Det närmare innehållet i propositionen i denna del framgår av framställningen
i det följande och av propositionen.

Fråga om kostnadsansvaret m. m. i fornminneslagen

I motion Kr278 (m) tas till utgångspunkt för yrkandena de höga kostnaderna
för arkeologiska utgrävningar som drabbar exploatörer vid byggföretag i
Sigtuna, Skara, Visby och andra städer med medeltida stadskärnor. Det är i
sista hand de blivande hyresgästerna som drabbas av kostnaderna, framhåller
motionärerna. De anser att statsmakterna skall låta utarbeta nya riktlinjer
för arkeologiska utgrävningar som syftar till att begränsa verksamhetens
totala omfattning. En precisering bör ske av vad som i framtiden skall anses
vara av riksintresse, och staten bör ensam svara för kostnaderna, när detta
riksintresse skall hävdas genom en arkeologisk utgrävning. Det får i ökad
utsträckning överlåtas till kommande generationer att svara för de utgrävningar
som med hänsyn till de samhällsekonomiska konsekvenserna inte kan
komma till stånd under de närmaste åren. Motionärerna anför ytterligare
synpunkter i ämnet. Utskottet hänvisar även till motionsmotiveringen.

Utskottet vill för sin del framhålla följande. Motionärernas förslag synes
stå i strid med såväl de principer som den nuvarande fornminneslagen bygger
på som de förslag som arkeologiutredningen lagt fram och som fått stöd av
det stora flertalet remissinstanser. Riksdagen uttalade år 1979, då översynen
av fornminneslagen initierades, att någon saklig försämring av skyddet för
fornlämningar inte borde komma i fråga. Enligt utskottets mening skulle ett
bifall till motionsförslaget kunna leda till ett sådant resultat. Som kulturministern
anför skulle ett väsentligt utökat kostnadsansvar också resultera i en
ökad statlig planering och styrning av den arkeologiska undersökningsverksamheten
och därmed påverka kommunernas och exploatörernas planering.
Utskottet vill också uttala sin anslutning till vad arkeologiutredningen anfört
av innehåll att det är ett nationellt intresse att bevara fornlämningarna,
medan det allmänt sett inte är något riksintresse att låta ta bort dem. Den för
vars skull fornlämningen måste avlägsnas bör därför bekosta den arkeologis[ka
undersökningen.

Det finns emellertid - som arkeologiutredningen föreslagit - anledning
latt inom det befintliga regelsystemet vidta åtgärder i syfte att undvika att
lexploatörerna belastas med höga arkeologiska undersökningskostnader och
latt förbättra möjligheterna för dem att bära sådana kostnader.

I Här finns skäl att särskilt nämna att regeringen i bostadshuvudtiteln (bil.
■13) föreslagit riksdagen att visst belopp skall få disponeras för tilläggslån till
larkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande.
■Enligt propositionen bör långivningen begränsas till områden med samlad

KrU 1986/87:15

äldre bebyggelse där dels allmänintresset av att byggnader kommer till stånd
är störst, dels möjligheter saknas att anpassa exploateringen så att fornlämningar
inte berörs och dels de arkeologiska undersökningskostnaderna är
relativt sett höga. Förslaget behandlas av bostadsutskottet. Kulturutskottet
tar i det följande i viss utsträckning även upp frågan om insatser för att
begränsa exploatörens undersökningskostnader. I övrigt hänvisar utskottet
till propositionen.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motion Kr278. Propositionens
förslag bör godkännas av riksdagen.

I propositionen föreslås (bil. 10 s. 392-393) att riksantikvarieämbetet skall
ges ökade möjligheter att i vissa fall bekosta fördjupade inventeringar och
arkeologiska prospekteringar, som föregår särskilt mer omfattande exploateringar
och som utförs frivilligt efter länsstyrelsens rekommendation.
Detta gäller fall då resultatet blir att länsstyrelsen inte kan ge tillstånd till det
planerade ingreppet i fornlämningen. Det föreslås också att arbetsföretag
som i övrigt helt eller delvis enligt fornminneslagens regler är befriade från
kostnadsansvar för arkeologisk undersökning inte heller skall behöva stå för
sådana prospekteringskostnader. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner
propositionen i denna del.

Utskottet har inte något att erinra mot att ökade resurser tillförs
riksantikvarieämbetet för att i enlighet med vad som anförs i propositionen
(bil. 10 s. 393) myndigheten skall få bättre möjligheter att vid billighetsprövningen
svara för oförutsedda kostnader i fall då kostnaderna blir höga. I
samband med medelsberäkningen behandlar utskottet ett motionsyrkande
om storleken av resurserna för billighetsprövningen.

Den arkeologiska undersökningsverksamheten i samband med exploateringar
utförs i flertalet fall av riksantikvarieämbetet, som har en särskild
uppdragsenhet (UV) med regionala kontor ute i landet. Även vissa regionala
och kommunala museer utför arkeologiska uppdrag.

I motion Kr 318 (m) förordas att även andra institutioner med vetenskaplig
kompetens - i Sverige och utlandet — bör få möjlighet att komma in med
anbud då en undersökning är aktuell. Detta skulle bl. a. innebära en
värdefull kostnadspress på undersökningen, menar motionärerna (yrkande
6).

Utskottet vill framhålla att det inte finns något som hindrar att även andra
institutioner än de som nu i allmänhet utför arkeologiska undersökningar
utnyttjas för ändamålet. Även universitetsinstitutionerna gör undersökningar,
men universiteten saknar en organisation för att kunna åtaga sig
uppdragsverksamhet.

Genom bl. a. motionsmotiveringen och genom vad som anförs i den ovan
behandlade motion Kr278 har för utskottet aktualiserats frågan om vilka
möjligheter det kan finnas att begränsa undersökningskostnaderna för
arbetsföretagen utan att staten drabbas av någon motsvarande kostnadsökning.
Utskottet vill i detta hänseende hänvisa till propositionen (bil. 10 s.
394—395). Det framhålls där bl. a. att det behövs en utveckling av undersökningsverksamheten,
och riksantikvarieämbetet föreslås få vissa ökade resurser
för ändamålet. Det framhålls att det är angeläget att de möjligheter som
finns att rationalisera verksamheten väl tas till vara i vad gäller förändringar

KrU 1986/87:15

av de fältarkeologiska metoderna. Det är också angeläget att resultaten från
tidigare undersökningar kan bearbetas och utvärderas med sikte på att bl. a. i
möjligaste utsträckning reducera omfattningen av undersökningarna, t. ex.
beträffande fornlämningstyper som tidigare väl utforskats. I propositionen
framhålls vidare att det är angeläget att de kunskaper som löpande vinns
genom de arkeologiska undersökningarna kan ligga till grund för länsstyrelsernas
beslut och bedömningar av erforderliga undersökningar vid tillstånd
till borttagande av fornlämningar. Det är en viktig del av riksantikvarieämbetets
uppgift som central myndighet för kulturminnesvården att stödja
länsstyrelsernas kunskapsuppbyggnad i dessa avseenden. Utskottet vill här
också framhålla att frågor om förbättrade handläggningsrutiner, säkrare
förhandsbesked om undersökningskostnader m. m. i anslutning till fornminneslagens
regelsystem behandlas i regeringens översyn av kulturminnesvårdens
speciallagstiftning. Utskottet får således anledning att i samband med
regeringens kommande redovisning av översynen ånyo överväga frågor som
har betydelse för arbetsföretagens undersökningskostnader.

Med hänsyn till det anförda är det inte erforderligt med något initiativ av
utskottet i här aktuell del. Motionsyrkandet avstyrks.

Riksdagen bör godkänna de riktlinjer för arkeologiska undersökningar i
samband med exploateringen som anges i propositionen i den mån riktlinjerna
inte behandlats i det föregående.

Skånsk fornminnesfråga

I motion Kr252 (fp) tas med utgångspunkt i förhållandena i visst område i
Skåne upp frågan om skyddet för fornlämningar som saknar synliga märken
ovan jord och som kan förstöras av de moderna jord- och skogsbruksmaskinerna.
Motionärerna pekar särskilt på att plogningen blir allt djupare och att
fornlämningar av angivet slag förekommer främst inom de fornlämningsrika
fullåkersbygderna, där intensiv odling under långa tider utplånat de synliga
märkena efter fornlämningar, som främst består av förhistoriska bosättningslämningar
och gravar.

Utskottet vill, på grundval av information som inhämtats från bl. a.
länsantikvarien i Malmöhus län, vitsorda att motionärerna tagit upp en fråga
som måste betraktas som ett allvarligt bekymmer för fornminnesvården i
södra Sverige, där det i motsats till vad som många gånger är fallet i
Mälarlandskapen, saknas synliga märken ovan jord av fornlämning och där
marken används för ett intensivt jordbruk. Motionen synes syfta till en
lagändring av innehåll att en styrning av markutnyttjandet skulle kunna ske
så att mark med fornlämningar skulle få hävdas som betesmark men inte som
jordbruksmark.

Utskottet vill framhålla att fornlämningslagen skyddar fornlämningar även
i sådana fall som avses i motionen. Utskottet har emellertid inhämtat att man
— i stället för att hävda ett förbud mot djupplöjning — i praktiken tillämpar
en ordning, där riksantikvarieämbetet bekostar undersökning och borttagning
av fornlämningar som framkommit under odling. Man avgör därvid från
fall till fall när en sådan undersökning kan ges ett försvarbart utfall. Ofta kan

KrU 1986/87:15

det dock i fullåkersbygderna vara fråga om mycket stora arealer, där det inte
är möjligt att göra annat än punktvisa insatser. Utskottet vill för sin del
framhålla angelägenheten av att rimliga resurser kan avsättas för insatser av
angivet slag. Det problem som tas upp i motionen exemplifierar således
behovet av ökade resurser till kulturminnesvården. Detta är en fråga som
behandlats i ett tidigare avsnitt.

Med hänsyn till vad utskottet anfört i det föregående kan utskottet inte
tillstyrka motionen. Utskottet förutsätter dock att man inom regeringskansliet
beaktar det av motionärerna aktualiserade problemet undeT den
pågående översynen på kulturminnesvårdsområdet.

Förvaltningen av kulturhistoriskt värdefulla fastigheter

Riksantikvarieämbetet förvaltar ett hundratal kulturhistoriskt värdefulla
byggnader och fornlämningsområden som ägs dels av staten, dels av
Vitterhetsakademien. Sedan förvaltningsavtalet sagts upp från statens sida
har statens förhandlingsnämnd, riksantikvarieämbetet och Vitterhetsakademien
utarbetat ett nytt avtal beträffande fastigheterna. Beträffande det
närmare innehållet i avtalet hänvisar utskottet till budgetpropositionen (bil.
10 s. 395). Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner att intäkter för
försäljning av vissa fastigheter får användas för tillskapande av en fond för
ändamål som anges i propositionen.

Anslagsberäkningar för budgetåret 1987/88

Medelsberäkningen för anslaget F33. Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader
enligt regeringens förslag innebär att den planenliga utgiftsminskningen
med 2 % för budgetåret 1987/88 enligt det treåriga huvudförslag som
fastställdes inför budgetåret 1986/87 skall justeras till 1,25 %. Enligt motion
Kr239 (fp, c) bör inte heller detta jämkade huvudförslag tillämpas. I stället
bör belopp motsvarande besparingen enligt regeringsförslaget - 647 000 kr.
— tillföras anslaget.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet
(yrkande 2). Utskottet hänvisar i sammanhanget till vad som anförts
rörande motionen i övrigt i ett inledande avsnitt.

Utskottets ställningstagande innebär också att utskottet inte är berett att
överföra medel från detta förvaltningsanslag till anslaget B 2. Kungl,
husgerådskammaren under första huvudtiteln för att ge möjlighet att åtgärda
frätskador som uppstått på de kungliga kistorna i Riddarholmskyrkans
gravvalv. Motion Kr304 (fp), som innehåller krav härom, avstyrks därför.
Frågan om medelsberäkning för det i motionen angivna ändamålet är i första
hand en fråga som får prövas i samband med budgetöverväganden inom
civildepartementet.

Då det gäller anslaget F34. Kulturminnesvård tillstyrker utskottet att
riksantikvarieämbetet medges att besluta om bidrag till vård av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse till ett belopp om högst 7 milj. kr. för utbetalning
under senare år än budgetåret 1987/88.

Medelsanvisningen under anslaget F34 föreslås i propositionen bli
25958000 kr.

KrU 1986/87:15

I det föregående har utskottet ställt sig bakom viss uppräkning av anslaget
för bl. a. billighetsprövning enligt fornminneslagens regler om kostnadsansvar
för arkeologiska undersökningar. I budgetpropositionen föreslås en
uppräkning av den aktuella anslagsposten med 1 milj. kr. utöver prisomräkning.

I motion Kr265 (m) förordas att ytterligare 3 milj. kr. skall anvisas till
anslagsposten för att ge ett ökat utrymme för statligt bidrag till undersökningskostnader
vid arkeologiska utgrävningar.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag. Motionen avstyrks därför i
motsvarande del (yrkande 14).

I motion Kr319 (c, fp) föreslås en förstärkning av anslagsposten Vård av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse med 1 milj. kr. utöver vad regeringen
föreslagit. Posten uppgår för innevarande budgetår till 14056000 kr., och
regeringens förslag innebär en uppräkning med 449 000 kr. till 14 505 000 kr.

I enlighet med vad utskottet anfört i det föregående får även frågan om
storleken av denna anslagspost prövas i samband med ställningstagandet till
den pågående översynen på kulturminnesvårdens område. För nästa budgetår
kan utskottet inte förorda en större anslagsuppräkning än den av
regeringen föreslagna. Motionen avstyrks således.

Anslaget F35. Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet bör liksom
för innevarande budgetår tas upp till ett formellt belopp om 1 000 kr.

Särskilda frågor

Utskottet tar här upp till behandling motion Kr226 (s), som innehåller ett
krav på att det alltid skall göras en dokumentation, på bild eller på annat sätt,
innan en markexploatering görs. Motionärerna anför som motivering för sitt
krav att det är viktigt för invånarna i nya bostadsområden att de har möj lighet
att få den historiska förankringen till sin närmiljö som en sådan dokumentation
kan ge.

Utskottet kan helt ställa sig bakom motionens syfte. Ett bifall till motionen
skulle emellertid i formellt hänseende innebära att motionärernas krav måste
tillgodoses genom lagstiftning, och utskottet är inte berett att förorda en
sådan för att syftet skall nås. Utskottet gör denna bedömning bl. a. mot
bakgrund av det ansvar som kommunerna enligt den nya plan- och bygglagen
kommer att ha för markanvändning och byggande. Det bör ankomma på
kommunerna - i första hand genom byggnadsnämnderna - att beakta de
dokumentationsbehov som kommuninvånarna har. Utskottet vill framhålla
att museerna kan spela en viktig roll då det gäller att tillgodose kommunala
önskemål om dokumentation av här angivet slag. Som framhålls i proposition
1986/87:97 om de centrala museernas uppgifter och ansvar, vilken kommer
att behandlas av utskottet i betänkandet KrU 1986/87:21, svarar de regionala
museerna och vissa kommunala museer för kulturhistorisk dokumentation
av kulturmiljön. De utför t. ex. byggnadsinventering åt kommunerna och
dokumenterar enskilda byggnader och miljöer inför planerade förändringar
eller rivningar (prop. s. 23). Utskottet vill i detta sammanhang också
framhålla att, som närmare utvecklas i nämnda proposition, museernas
medverkan i dokumentationsarbete av här angivet slag i olika avseenden är

KrU 1986/87:15

av värde för museerna, bl. a. genom de kontakter de får med intressen och
samhällsorgan som hanterar miljöfrågor i vid bemärkelse. Det sagda leder till
slutsatsen att motionen inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motionärerna bakom motion Kr303 (s) vill att riksdagen skall uttala sig för
behovet av speciella bevarandeinsatser i Östergötlands län, nämligen i fråga
om den före detta mentalsjukhusbyggnaden Asylen vid Birgitta sjukhus i
Vadstena och arbetarbostäderna Svarta Raden i Motala.

Sedan motionen väcktes har, enligt vad utskottet inhämtat, regeringen
beslutat att — med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter
- 750000 kr. skall utgå till täckande av s. k. antikvariska överkostnader
vid ombyggnad och upprustning av Asylen. Utskottet vill vidare framhålla att
för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan låneunderlaget
höjas och tilläggslån beviljas. Medel för ändamålet anvisas under bostadshuvudtiteln.
Prioriteringen mellan aktuella objekt görs av riksantikvarieämbetet.
Som ovan angetts anvisas också medel för vård av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse under anslaget F33. Kulturminnesvård. Dessa medel
fördelas av riksantikvarieämbetet. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för arbetet med kulturminnesvårds- och
kulturmiljöfrågor

att riksdagen lämnar utan erinran vad som redovisats i proposition
1986/87:100,

2. beträffande ökade resurser till riksantikvarieämbetet för värd av
fornlämningar och kulturlandskap

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Kr239 yrkande 1 i
motsvarande del och motion 1986/87 :Kr306 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande ökade resurser till kulturminnesvården för andra
ändamål än sådana som avses i mom. 2

att riksdagen avslår motion 1986/87:Kr239 yrkande 1 i motsvarande
del,

4. beträffande statens stöd till arkeologiska undersökningar och
riktlinjer för sådana undersökningar

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Kr278 godkänner de
riktlinjer som redovisas i proposition 1986/87:100 utom såvitt avser
frågor som behandlas i mom. 5 och mom. 7,

5. beträffande fördjupade inventeringar och arkeologiska prospekteringar att

riksdagen godkänner de riktlinjer som redovisats i proposition

1986/87:100,

6. beträffande frågan om vilka institutioner som får genomföra
arkeologiska uppdragsundersökningar

att riksdagen avslår motion 1986/87:Kr318 yrkande 6,

KrU 1986/87:15

7. beträffande vissa särskilda insatser för att minska arbetsföretagens
kostnader för arkeologiska undersökningar

att riksdagen godkänner de riktlinjer som redovisats i proposition
1986/87:100,

8. beträffande viss skånsk fornminnesfråga
att riksdagen avslår motion 1986/87:Kr252,

9. beträffande tillskapande av viss fond

att riksdagen godkänner att intäkter från försäljning av vissa fastigheter
får användas för tillskapande av en fond för i proposition
1986/87:100 angivet ändamål,

10. att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 och med
avslag på motionerna 1986/87:Kr239 yrkande 2 och 1986/87:Kr304 till
Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 51120000 kr.,

11. att riksdagen godkänner vad i proposition 1986/87:100 under
anslaget F34. Kulturminnesvård anförts angående beslut om bidrag
som föranleder utgifter under senare år än budgetåret 1987/88,

12. att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 och med
avslag på motion 1986/87:Kr265 yrkande 14och motion 1986/87:Kr319
till Kulturminnesvård för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 25958000 kr.,

13. att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 1000 kr.,

14. beträffande dokumentation före markexploatering
att riksdagen avslår motion 1986/87:Kr226,

15. beträffande vissa bevarandeinsatser i Östergötlands län
att riksdagen avslår motion 1986/87:Kr303.

Stockholm den 7 maj 1987
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung
(s), Maja Bäckström (s), Jan-Erik Wikström (fp), Berit Oscarsson (s),
Lars Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta
Mörck (fp), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos (vpk), Mats O
Karlsson (s), Håkan Stjernlöf (m) och Stina Gustavsson (c).

Reservationer

1. Arkeologiska undersökningar (hemställan i mom. 6 samt
motiveringen till mom. 4,5 och 7)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 9 slutar med ”det föregående” bort ha följande lydelse:

KrU 1986/87:15

Utskottet hyser förståelse för de problem med höga kostnader för
arkeologiska utgrävningar som ofta uppkommer vid byggnation i städer med
medeltida stadskärnor. Motionärerna bakom motion 278 (m) har pekat på
att de regler för kostnadsansvaret som finns i fornminneslagen kan leda till att
byggherren tvingas planera på ett sätt som innebär förfång för utformning
och lämplighet i den miljö som byggnationen avser. Utskottet har dock
genom vad som redovisas av arkeologiutredningen och remissyttrandena
däröver övertygats om att kostnadsproblemet bör angripas inom den
nuvarande lagstiftningens ram. Fornminneslagens huvudprincip bör därför
inte rubbas. Detta bör inte hindra att regeringen under den pågående
översynen inom regeringskansliet överväger möjligheterna att jämka utformningen
av billighetsregeln. Motionen bör i formellt avseende avstyrkas.

Utskottet anser att motionens syfte i första hand bör tillgodoses genom
insatser som innebär att de arkeologiska undersökningskostnaderna minskas
för arbetsföretaget. Därutöver bör de möjligheter till tilläggslån regeringen
föreslagit i budgetpropositionen vidgas på sätt som angetts i motiveringen i
motion Kr318, nämligen genom att tilläggslån får beviljas oberoende av
byggnadens ändamål och således inte endast för bostadsfastigheter. Denna
fråga prövas av bostadsutskottet med anledning av en motion från moderata
samlingspartiet (1986/87:Bo255).

Då det gäller att minska undersökningskostnaderna för arbetsföretagen
kan en rad insatser göras. I propositionen pekas på vissa möjligheter.
Utskottet har inte något att erinra mot vad där föreslås om att riksantikvarieämbetet
skall få ökade möjligheter att i vissa fall bekosta fördjupade
inventeringar och arkeologiska prospekteringar. Utskottet tillstyrker också
att riksantikvarieämbetet får ökade resurser så att myndigheten får bättre
möjligheter att vid billighetsprövningen enligt fornminneslagen svara för
oförutsedda kostnader i fall då kostnaderna blir höga. Utskottet behandlar i
samband med medelsanvisningen en motion från moderata samlingspartiet
av innehåll att riksantikvarieämbetet också bör få en allmän uppräkning av
resurserna för kostnader vid prövning enligt nämnda regel.

I motion Kr318 (m) förordas att även andra institutioner med vetenskaplig
kompetens — i Sverige och utlandet — bör få möjlighet att komma in med
anbud då en undersökning är aktuell. Detta skulle ge vetenskaplig bredd åt
verksamheten, vidga de internationella kontakterna och dessutom kunna
tjäna som en värdefull kostnadspress, menar motionärerna (yrkande 6).

Rent formellt finns det inte något som hindrar att även andra institutioner
än de som nu i allmänhet utför arkeologiska undersökningar utnyttjas för
ändamålet. Även universitetsinstitutionerna gör undersökningar, men universiteten
saknar en organisation för att kunna åtaga sig uppdragsverksamhet.
Eftersom universitetens potentiella undersökningsresurser är betydande
och därtill av hög vetenskaplig klass är detta en allvarlig brist. I överensstämmelse
med de i motionen redovisade åsikterna om vikten av att bredda ramen
då det gäller institutioner som kan komma i fråga för arkeologiska

KrU 1986/87:15

undersökningar, bör denna brist avhjälpas. Även åtgärder för att ge
vetenskapliga institutioner i andra länder möjlighet att göra arkeologiska
undersökningar på uppdragsbasis i vårt land bör undersökas.

De av utskottet aktualiserade frågorna bör prövas av regeringen i samband
med den pågående översynen rörande kulturminnesvården. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion Kr318 yrkande 6 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet vill då det gäller att begränsa undersökningskostnaderna för
arbetsföretagen utan att staten drabbas av någon motsvarande kostnadsökning
också hänvisa till följande. I propositionen (bil. 10 s. 394—395)
framhålls bl. a. att det behövs en utveckling av undersökningsverksamheten,
och riksantikvarieämbetet föreslås få vissa ökade resurser för ändamålet.
Det framhålls att det är angeläget att de möjligheter som finns att
rationalisera verksamheten väl tas till vara i vad gäller förändringar av de
fältarkeologiska metoderna. Det är också angeläget att resultaten från
tidigare undersökningar kan bearbetas och utvärderas med sikte på att bl. a. i
möjligaste utsträckning reducera omfattningen av undersökningarna, t. ex.
beträffande fornlämningstyper som tidigare väl utforskats. I propositionen
framhålls vidare att det är angeläget att de kunskaper som löpande vinns
genom de arkeologiska undersökningarna kan ligga till grund för länsstyrelsernas
beslut och bedömningar av erforderliga undersökningar vid tillstånd
till borttagande av fornlämningar. Det är en viktig del av riksantikvarieämbetets
uppgift som central myndighet för kulturminnesvården att stödja
länsstyrelsernas kunskapsuppbyggnad i dessa avseenden. Utskottet vill här
också framhålla att frågor om förbättrade handläggningsrutiner, säkrare
förhandsbesked om undersökningskostnader m. m. i anslutning till fornminneslagens
regelsystem behandlas i regeringens översyn av kulturminnesvårdens
speciallagstiftning. Utskottet, som vill understryka vikten av insatser av
här behandlat slag, får således anledning att i samband med regeringens
kommande redovisning av översynen ånyo överväga frågor som har betydelse
för arbetsföretagens undersökningskostnader.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner
de riktlinjer för arkeologiska undersökningar i samband med exploateringen
som anges i propositionen i den mån riktlinjerna inte behandlats i det
föregående.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande frågan om vilka institutioner som får genomföra
arkeologiska uppdragsundersökningar

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Kr318 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

KrU'l 986/87:15

2. Medelsanvisningen till Riksantikvarieämbetet:
Förvaltningskostnader (mom. 10)

Jan-Erik Wikström (fp), Margareta Mörck (fp), Kerstin Göthberg (c) och
Stina Gustavsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”inledande avsnitt” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksantikvarieämbetets resurser inte bör skäras ned i
avvaktan på det översynsarbete rörande kulturminnesvården som pågår
inom regeringskansliet. Inte ens det av regeringen föreslagna, jämkade
huvudförslaget bör därför tillämpas för anslaget Riksantikvarieämbetet:
Förvaltningskostnader. I enlighet med detta ställningstagande bör belopp
motsvarande besparingen i budgetpropositionen tillföras anslaget. Med
bifall till motion Kr239 (fp, c) bör därför anslaget räknas upp med 647 000 kr.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:100 med
bifall till motion 1986/87:Kr239 yrkande 2 och med avslag på motion
1986/87:Kr304 till Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 51 767000 kr.,

3. Medelsanvisningen till Kulturminnesvård (mom. 12)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”(yrkande 14)” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker motion Kr265 (m). Genom att ytterligare 3 milj. kr.
anvisas för billighetsprövning enligt fornminneslagens regler om kostnadsansvar
för arkeologiska undersökningar bör det bli möjligt för riksantikvarieämbetet
att i betydligt större utsträckning än för närvarande ge stöd då
arbetsföretag drabbas av kostnadskrävande undersökningar.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:100, med
bifall till motion 1986/87:Kr265 yrkande 14 och med avslag på motion
1986/87:Kr319 till Kulturminnesvård för budgetåret 1987/88 anvisar
ett reservationsanslag av 28958000 kr.,

KrU 1986/87:15

gotab Stockholm 1987 12959