Konstitutionsutskottets betänkande
1986/87:9

om ändring i sekretesslagen (prop. 1986/87:3)

1986/87:9

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet dels proposition 1986/87:3 om
ändring i sekretesslagen, dels följdmotion 1986/87:K101 av Gullan Lindblad
(m), dels följande under den allmänna motionstiden 1986 väckta motioner:

1985/86:K407 av Lena Öhrsvik (s),

1985/86:K410 av Blenda Littmarck (m),

1985/86:K413 av Rosa Östh (c),

dels den från justitieutskottet överflyttade motionen

1985/86:Ju805 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (båda c).

Utskottet har bifallit propositionen.

Motion 1986/87:K101 har förklarats besvarad med vad utskottet anfört.

Motion 1985/86: Ju805 har ansetts tillgodosedd genom propositionen. Övriga
motioner har avstyrkts.

Propositionen

I propositionen föreslås vissa kompletteringar av sekretesskyddet i sekretesslagen.
Uppgifter om offentliga funktionärers personliga förhållanden, t. ex.
telefonnummer och adress till bostaden som arbetsgivaren/myndigheten har
tillgång till i den personaladministrativa verksamheten, föreslås få ett
starkare sekretesskydd än för närvarande. Vidare föreslås att uppgifter om
enskildas personliga förhållanden, särskilt uppgifter av medicinsk natur i
läkarintyg och liknande handlingar, skall kunna hemlighållas i vissa andra
fall, bl. a. i ärenden om bostadsbidrag, där detta inte är möjligt för
närvarande. I propositionen förordas slutligen att sekretess införs för
uppgifter i polisens vapenregister.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.

Motionerna

I motion 1986/87:K101 av Gullan Lindblad (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär ytterligare utredning och förslag till ändring av sekretesslagen
vad gäller försäkringskassans och arbetsförmedlingens verksamhet med
bl. a. rehabiliteringsärenden i enlighet med vad i motionen angivits.

I motion 1985/86:K407 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av 1

översyn av sekretessbestämmelserna för fritids- och ungdomsledare.

1 Riksdagen 1986/87. 4 sami Nr 9
Rättelse: S. 2 råd 1-3 utgår

I motion 1985/86:K410 av Blenda Littmarck (m) hemställs att riksdagen
beslutar om en sådan ändring i de nu rådande sekretessreglerna att den i
motionen föreslagna samverkan mellan sjukvård och socialtjänst kan komma
till stånd.

I motion 1985/86:K413 av Rosa Östh (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en sådan ändring i sekretesslagen att sekretesskyddet enligt
9 kap. 10 § sekretesslagen kommer att omfatta också de fall som anges i 7
kap. 3 och 6 §§ sekretesslagen.

I motion 1985/86:Ju805 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (båda
c) hemställs att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett förslag till
ändring av vapenlagen på sätt som anförts i motionen.

I motionen av Gullan Lindblad (m) påtalas att försäkringskassorna i
förhållande till sjukvård och socialvård har en mindre sträng sekretess. Så
t. ex. gäller för försäkringskassorna att dessa till skillnad från sjukvårds- och
socialmyndigheterna kan lämna ut sekretesskyddade uppgifter till andra
myndigheter. Detta har enligt motionen betydelse bl. a. för arbetet i de s. k.
rehabiliteringsgrupperna, där representanter för bl. a. försäkringskassan,
arbetsförmedlingen, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården ingår. Enligt
motionen är det motiverat med en striktare sekretessregel för kassans del.

Lena Öhrsviks motion behandlar den kommunala fritidsverksamheten och
det påtalas att denna inte faller under socialtjänsten och inte heller på annat
sätt har något sekretesskydd. Enligt motionen är detta ett problem vid
samarbetet mellan socialtjänsten och fritidsförvaltningen.

Ett likartat motionsyrkande behandlade utskottet vid förra riksmötet (KU
1985/86:13). Utskottet anförde då följande i frågan:

Det bör anmärkas att en kommuns fritidshemsverksamhet faller under
socialtjänstlagen (1980:620) och således omfattas av socialsekretessen i 7
kap. 4 § sekretesslagen. När det gäller övrig kommunal fritidsverksamhet
finns inte något motsvarande stadgande i socialtjänstlagen. Som i många
andra sammanhang får man dock enligt utskottets mening förutsätta att
integritetskänsliga uppgifter behandlas med stor varsamhet trots att sekretesskydd
saknas. Det är emellertid inte uteslutet att det ibland skulle vara
befogat med en sekretessmöjlighet på området. Utskottet är dock inte berett
att utan närmare utredning frångå sin principiella inställning till en utvidgning
av sekretessen. Motionen får anses besvarad härmed.

I Rosa Ösths motion tas frågan om sekretessen för vissa uppgifter hos
besvärsnämnden för rättshjälpen och domstolsverket i ärenden om rättshjälp
upp. I motionen påpekas att sekretessen inom hälso- och sjukvården i vissa
fall kan gälla även den som fått vård eller behandling. Enligt motionen kan
detta sekretesskydd emellertid inte lagligen upprätthållas hos besvärsnämnden
för rättshjälpen eller hos domstolsverket i samband med besvär över
beslut av psykiatriska nämnden, utskrivningsnämnden och beslutsnämnderna
för psykiskt utvecklingsstörda i ärenden om rättshjälp.

En motion med samma yrkande behandlades vid förra riksmötet. Utskottet
anförde då följande i frågan.

KU 1986/87:9

Beträffande ärenden om rättshjälp gäller enligt 9 kap. 10 § sekretesslagen
sekretess hos besvärsnämnden för rättshjälpen samt domstolsverket för
uppgift som angår den rättsliga angelägenhet som ärendet avser och för
uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i övrigt, om det
kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Såsom
framhålls i motionen finns i paragrafen inget stadgande om att sekretess till
skydd för den enskilde kan gälla i förhållande till den enskilde själv.

Vid 1983/84 års riksmöte behandlade utskottet en motion med samma
yrkande av samma motionär. Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen
godkända betänkande motionen med följande motivering:

Enligt utskottets mening bör utvidgningar av sekretessen inte företas i
annat fall än när det finns starka skäl härför. Såvitt utskottet erfarit har den
nu gällande ordningen inte medfört några olägenheter för de myndigheter
som berörs. Utskottet anser med hänsyn härtill att det inte finns skäl att
tillstyrka motionen (KU 1983/84:29).

Som utskottet uttalade förra året har någon olägenhet av den nuvarande
lagregeln på området inte förmärkts. Det kan enligt utskottets mening
förutsättas att sådana känsliga uppgifter som avses med motionen oftast inte
behöver vara tillgängliga i de nu aktuella ärendena. På grund härav och då
utskottet fortfarande har den uppfattningen att sekretessen inte bör utvidgas
utan att starka skäl talar för detta avstyrker utskottet motionen.

I en reservation (c) anfördes att motionen visar att det föreligger brist i
sekretesskyddet beträffande vissa rättshjälpsärenden och att regeringen
därför borde låta företa en översyn av de aktuella bestämmelserna i syfte att
komma till rätta med de påtalade problemen.

Blenda Littmarcks motion behandlar sekretessen mellan sjukvården och
socialtjänsten. Det framhålls som otillfredsställande att sekretessen förhindrar
att socialtjänsten underrättas när en narkotikamissbrukare tas in för vård
med anledning av missbruket liksom att hinder föreligger för sjukvården att
underrätta socialtjänsten när en missbrukare skrivs ut från sjukhuset. Alltför
ofta inträffar det således enligt motionen att socialtjänsten inte får vetskap
om den vård som bereds missbrukaren på sjukhus trots att samtidiga sociala
insatser har varit påkallade.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot de lagförslag som läggs fram i propositionen.
Motion 1985/86:Ju805 är tillgodosedd med förslaget till ändring av 5 kap. 5 §
sekretesslagen.

I motionerna tas upp särskilda sekretessproblem som uppstått inom olika
samhällssektorer. Två av motionerna - Gullan Lindblads (m) och Rosa Ösths
(c) - behandlar uppgifter som inom den allmänna sjukvården är belagda med
sträng sekretess men där sekretesskyddet försvagas eller upphör när
uppgifterna förekommer hos andra myndigheter. Utskottet vill med anledning
härav allmänt uttala följande.

Som framhålls i den nu aktuella propositionen diskuterades frågor om
sekretessens spridning utanför det primära sekretessmålet utförligt under
förarbetena till sekretesslagen. I valet mellan antingen en generell regel om
sekundär sekretess eller speciella föreskrifter om sekretessens spridning
valdes således den senare linjen. Invändningarna mot den generella lösning -

KU 1986/87:9

en sammanfattades av föredragande statsrådet på följande sätt (prop.
1979/80:2, Del A, s. 75 f.).

Den viktigaste invändningen hänger samman med det förhållandet att
behovet av och styrkan i en sekretess inte kan bestämmas enbart med hänsyn
till sekretessintresset. Detta måste i varje sammanhang vägas mot intresset
av insyn i myndigheternas göranden och låtanden. Denna avvägning kan
mycket väl tänkas utfalla på annat sätt utanför det område där den primära
sekretessregeln gäller än innanför området. Offentlighetsintresset kan med
andra ord kräva att de uppgifter som behandlas som hemliga hos den ena
myndigheten är offentliga hos annan myndighet som har inhämtat dem hos
den förstnämnda. Jag föreställer mig också att det är svårt att överblicka
konsekvenserna av en regel som innebär att sekretess sprider sig i kanske
flera led från myndighet till myndighet. En sådan regel måste också skapa
svårigheter vid tillämpningen. Fördelarna med en disposition av sekretessreglerna
som bygger på indelningen i förvaltningsområden går delvis
förlorade, om varje myndighet dessutom, i fråga om utifrån erhållna
uppgifter, måste beakta den sekretessreglering som i första hand gäller för
andra myndigheter. I en känsla av osäkerhet om rättsläget kan tjänstemän
välja att för säkerhets skull hålla tyst med uppgifter som efter en korrekt
bedömning är offentliga. Till detta kommer att en allmän regel om
sekretessens spridning antagligen måste förses med förbehåll och undantag
som gör regleringen för svårgripbar i den praktiska hanteringen. Vad jag nu
har anfört utgör också skäl mot att införa generella regler om att sekretessskyddet
för uppgift i allmän handling skall bibehållas oavsett var handlingen
befinner sig. En sådan ordning skulle för övrigt skapa ytterligare tillämpningssvårigheter
och gränsdragningsproblem, i den mån det över huvud taget
går att förena den med retesslagens systematik. Det förtjänar slutligen
nämnas att något problem i fråga om sekretessens spridning inte aktualiseras
i fråga om de regler som utan begränsning sekretessbelägger uppgifter med
visst innehåll.

Jag delar alltså åsikten att någon allmän regel om sekundär sekretess inte
bör införas i den nya sekretesslagen. Sekretessbehovet får i stället i allmänhet
tillgodoses vid utformningen av de primärt gällande sekretessbestämmelserna.
Denna metod bör givetvis tillämpas i så stor utsträckning som möjligt.
Härigenom får både lagstiftare och rättstillämpare en säkrare uppfattning om
hur långt sekretessen i olika fall sträcker sig. Visserligen är det antagligt att
metoden för med sig en del luckor i sekretesskyddet. Denna konsekvens får
emellertid accepteras. Skulle det visa sig att sådana luckor föranleder
praktiska olägenheter, får erforderliga justeringar i de primära reglerna
göras.

Vid riksdagsbehandlingen godtogs dessa uttalanden (KU 1979/80:37 s. 8).

Som också framhålls i den nu aktuella propositionen kan det enligt
utskottets mening givetvis diskuteras om den ordning som valdes vid
sekretesslagens tillkomst är rationell. Utskottet instämmer emellertid i
föredragande statsrådets uppfattning att det inte finns underlag för någon
principiell förändring av sekretesslagens systematik. Liksom hittills under
den tid lagen har varit i kraft får man därför avhjälpa eventuella brister med
kompletteringar av de primära sekretessreglerna. Den nu aktuella propositionen
är ett exempel på detta. På samma sätt har ändringar gjorts i lagen vid
en rad tidigare tillfällen.

Beträffande de frågor som tas upp i Gullan Lindblads (m) motion vill
utskottet i första hand hänvisa till det i det föregående återgivna uttalandet i

KU 1986/87:9

propositionen med förslag till ny sekretesslag. Även om vissa skäl kan tala för
att samma stränga sekretess skall gälla för försäkringskassorna som inom
sjukvården och socialtjänsten när det gäller integritetskänsliga uppgifter om
patienter inom sjukvården är det således enligt utskottets uppfattning av stor
vikt att möjligheten till insyn i den myndighetsverksamhet som bedrivs av
försäkringskassorna inte helt går förlorad.

Utskottet vill också understryka att bestämmelsen i 14 kap. 3 § sekretesslagen
om uppgiftsutbyte mellan myndigheter efter en intresseavvägning
förutsätter en restriktiv tillämpning och att det i första hand är den myndighet
som har hand om uppgifterna som skall avgöra om intresset att lämna ut
uppgifterna är tilllräckligt starkt.

Med anledning av vad som anförs i motionen om en begränsning av antalet
närvarande handläggande tjänstemän vid behandlingen av enskilda ärenden
vill utskottet framhålla att integritetskänsliga uppgifter givetvis aldrig bör bli
kända inom en större krets anställda vid myndigheten än som är absolut
nödvändigt. Till myndighetsrutinerna bör också enligt utskottets mening
höra att minnesanteckningar med integritetskänsliga uppgifter i allmänhet
inte lämnas till andra tjänstemän eller ledamöter än sådana som direkt deltar
i handläggningen av det enskilda ärendet.

Utskottet, som inte finner det påkallat med något särskilt initiativ från
riksdagens sida i de i motionen aktualiserade frågorna, anser att motionen
bör förklaras besvarad med vad utskottet anfört i det föregående.

Frågan om sekretess i rättshjälpsärenden som tas upp i Rosa Ösths (c)
motion har vid ett par tidigare tillfällen behandlats av utskottet, som inte
funnit skäl att utvidga sekretessen på sätt som föreslagits i motionen.
Utskottet har fortfarande samma inställning och avstyrker således motionen.

Beträffande frågor om sekretess hos fritidsnämnder som behandlas i
motion K407 av Lena Öhrsvik (s) har utskottet samma inställning som
redovisades vid förra riksmötet (KU 1985/86:13). Utskottet är således inte
berett att utan närmare utredning frångå sin principiella inställning att
sekretessen inte utan starka skäl bör utvidgas. Motionen avstyrks således.

Blenda Littmarck (m) tar i sin motion upp frågan om sekretessen mellan
sjukvård och socialstjänst. Som framhålls i motionen föreligger på dessa
verksamhetsområden ingen rätt att med stöd av 14 kap. 3 § sekretesslagen
lämna ut hemliga uppgifter, dvs. efter en intresseavvägning. Enligt motionen
är detta särskilt anmärkningsvärt i fråga om narkotikamissbrukare, som
skrivs ut från ett sjukhus och ofta är i behov av efterbehandling som är
samordnad med de sociala myndigheterna.

Utskottet har tidigare intagit en avvaktande inställning till sekretesslagens
regelsystem när det gäller sekretess mellan myndigheter. Det är fortfarande
utskottets uppfattning att frågan kan behöva ses över när tillräckliga
erfarenheter erhållits av den nuvarande ordningen. Motionen föranleder
utskottet att framhålla att det här är fråga om mycket integritetskänsliga
uppgifter som i och för sig motiverar sträng sekretess. Utskottet vill också
peka på att ett uppgiftsutbyte alltid kan ske efter vederbörande patients
samtycke. Det bör vidare tilläggas att viss utvidgad uppgiftsskyldighet när det
gäller uppgifter inom sjukvården och socialtjänsten föreslås för veneriska
sjukdomar i proposition 1986/87:2 angående effektivare insatser mot sprid -

KU 1986/87:9

ningen av LAV/HTLV-III som för närvarande är under behandling i
socialutskottet. Utskottet har i yttrande till socialutskottet tillstyrkt ifrågavarande
lagändring. Med det anförda avstyrks motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande sekretessen vid försäkringskassa och arbetsförmedling att

riksdagen förklarar motion 1986/87:K101 besvarad med vad
utskottet anfört,

2. beträffande sekretessen för fritids- och ungdomsledare
att riksdagen avslår motion 1985/86:K407,

3. beträffande sekretessen mellan sjukvård och socialtjänst
att riksdagen avslår motion 1985/86:K410,

4. beträffande sekretessen i rättshjälpsärenden
att riksdagen avslår motion 1985/86:K413,

5. beträffande ärendet i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:3 och med anledning
av motion 1985/86: Ju805 antar det i propositionen intagna förslaget till
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Stockholm den

På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Kurt Ove Johansson (s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Anita Modin
(s), Sören Lekberg (s)*, Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Bengt Kindbom (c), Ulla Pettersson (s), Elisabeth Fleetwood (m)*, Ingela
Mårtensson (fp) och Bo Hammar (vpk)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) vilka ansett

dels att utskottet beträffande sekretessen hos rättshjälpsnämnder m.m. i
stället för det stycke på s. 5 som börjar ”Frågan om” bort anföra:

Utskottet ansluter sig till den i Rosa Ösths (c) motion framförda kritiken
vad gäller sekretesskyddet i vissa rättshjälpsärenden. Enligt utskottets
mening bör därför regeringen låta företa en översyn av de aktuella
bestämmelserna i syfte att komma till rätta med de påtalade problemen.
Motionen tillstyrks således.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande sekretessen i rättshjälpsärenden

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K413 ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

KU 1986/87:9

Särskilt yttrande

av Anders Björck, Gunnar Biörck i Värmdö och Elisabeth Fleetwood (alla
m).

Vi anser att starka skäl talar för bifall till de krav som framställs i såväl Gullan
Lindblads som i Blenda Littmarcks motion. Vi anser oss emellertid kunna
nöja oss med att markera vår inställning på detta sätt och noterar utskottets
positiva skrivning beträffande de båda motionerna.