Konstitutionsutskottets betänkande
1986/87:7

om datafrågor

1986/87:7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett antal under den allmänna motionstiden 1986
väckta motioner om datafrågor. Motionsyrkandena har avstyrkts eller
ansetts besvarade med vad utskottet anfört, i flera fall med hänvisning till
data- och offentlighetskommitténs pågående arbete eller förslag som kommittén
har lagt fram. Till betänkandet har fogats tre reservationer (en m och
fp, en c samt en m) och ett särskilt yttrande (m).

Motionsyrkandena

I motion 1985186:K207 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till grundlagsfäst integritetsskydd
i enlighet med vad som i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att varje dataregister skall ha en särskilt utsedd
befattningshavare med ett personligt ansvar för att uppgifter om enskilda
medborgare är korrekta eller rättas i enlighet med datalagens krav.

I motion 1985I86.K214 av Karin Söder m. fl. (c) yrkas

11. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett moratorium för nya eller utökade dataregister och
för beslut om samköming av dataregister,

12. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning om utvidgat
grundlagsskydd för den personliga integriteten i enlighet med vad som
anförts i motionen.

I motion 1985186:K401 av Olle Aulin (m) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen framförts om lagstiftning till skydd
för den personliga integriteten vid utnyttjande av dataregister.

I motion 1985/86.K412 av Margitta Edgren m. fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad vi i
motionen anfört angående forskning om sambanden mellan människa,
teknik och systemutveckling,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om datummärkning
av personbundna uppgifter och s. k. relevansmärkning i dataregister,

1 Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr 7

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om hur
myndigheter och företag skall kunna upprätta katastrofplaner för sina mest
känsliga register,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på informationsteknik för handikappade.

I motion 1985I86:K414 av Anders Björck m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen skall utarbeta förslag om hur den
personliga integriteten skall skyddas i grundlag,

2. att riksdagen beslutar att regeringsrätten och icke regeringen skall vara
besvärsinstans i frågor rörande datalagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att systemet med
särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att ytterligare begränsa
utrymmet för samkörningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ansvarig registerförare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående myndigheters försäljningsverksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående en begränsning av personnummeranvändningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att myndigheternas
rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra personuppgifter
skall begränsas,

8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med uppgift
att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter och därigenom
stärka den enskildes integritetsskydd.

Motionerna m. m.

1. Grundlagsskydd för personlig integritet

I motion K207, yrkande4 (m), K214, yrkande 12(c)och K414, yrkande 1 (m)
begärs ett grundlagsfäst skydd för den personliga integriteten på dataområdet.

Motsvarande motionsyrkanden besvarades av utskottet hösten 1985.
Därvid hänvisades till data- och offentlighetskommittén (DOK), som, enligt
vad utskottet hade erfarit, kommer att pröva frågan. Moderata samlingspartiets
ledamöter reserverade sig till förmån för motionsyrkandet. Riksdagen
följde utskottet (KU 1985/86:8).

2. Begränsningar av uppgiftslämnandet

I motion K414, yrkandena 7 och 8 (m), sägs det vara nödvändigt att begränsa
myndigheternas rätt att samla in, registrera, lagra och vidarebefordra
personuppgifter. Regeringen bör i detta syfte sätta till en delegation med
uppgift att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter.

Likalydande yrkanden behandlades - efter yttrande från konstitutionsutskottet
- av finansutskottet hösten 1985. Därvid anfördes att det vid flera
tidigare tillfällen framhållits att det självfallet bör vara en utgångspunkt för

KU 1986/87:7

alla myndigheter att så långt möjligt begränsa uppgiftsinsamlandet. Finansutskottet
avstyrkte emellertid motionsyrkandena. Utskottet erinrade om att
DOK har i uppdrag att ta ställning till om det är befogat att införa krav på
lagstöd för vissa slag av register och uttalade att kommitténs ställningstagande
bör avvaktas. Moderata samlingspartiets ledamöter i finansutskottet
reserverade sig till förmån för motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet
(FiU 1985/86:5, KU 1985/86:5 y, rskr. 88).

3. Begränsningar i användningen av personnummer och vissa
riktlinjer i datalagstiftningen m. m.

I motion K414, yrkande 6 (m) om begränsning av användningen av
personnummer föreslås att det, med vissa undantag, skall vara frivilligt att
uppge sitt personnummer. I motion K401 (m) om lagstiftning till skydd för
den personliga integriteten föreslås att den som blir föremål för en förfrågan
om innehållet i ett persondataregister får en underrättelse om detta samt om
vem som har gjort förfrågan. Motion K414, yrkande 3 (m) gäller begränsning
av samkörningar av dataregister. Enligt motionärerna bör det finnas en
särskild registerlag, vari regleras inte bara när personuppgifter får fordras in,
utan också bl. a. vilka samkörningar med andra register som skall vara
möjliga. I motion K412 (fp) uttalas i anslutning till yrkande 4 att slentrianmässig
användning av personnummer måste motarbetas. Personuppgifter
bör ”datummärkas” så att det blir möjligt att se om informationen i en
databas har blivit inaktuell. Vidare kan uppgifter ”relevansmärkas". Detta
skulle motverka att en terminalanvändare får tillgång till alla uppgifter och i
stället bara når de uppgifter som är nödvändiga.

Finansutskottets tidigare berörda betänkande behandlade även motioner
om användningen av personnummer, tillämpande av särskilda registerlagar
och förslag till vissa kompletteringar av datalagen. Utskottet konstaterade
att även dessa frågor kommer att tas upp av DOK enligt dess direktiv.
Finansutskottet förklarade sig dela konstitutionsutskottets uppfattning att de
nu berörda yrkandena fick anses tillgodosedda med detta. Under hänvisning
bl. a. till det pågående arbetet i DOK avstyrkte finansutskottet även
yrkanden om åtgärder för att begränsa utrymmet för samkörningar av
personregister. I det sistnämnda hänseendet avgav företrädare för moderata
samlingspartiet och folkpartiet reservationer var för sig. Riksdagen följde
utskottet (FiU 1985/86:5, KU 1985/86:5 y, rskr. 88).

4. Ansvarig registerförare

I motionerna K207, yrkande 10 (m) och K414, yrkande 4 (m) anförs att varje
dataregister bör ha en särskilt utsedd befattningshavare med ett personligt
ansvar för att uppgifter om enskilda medborgare är korrekta eller rättas i
enlighet med datalagens krav.

I denna fråga har DOK våren 1986 avgett ett delbetänkande, Integritetsskyddet
i informationssamhället 1 (SOU 1986:24). I betänkandet finns
förslag till ändringar bl. a. i 8 § datalagen. Kommittén förklarar sig ha tagit
fasta på de allmänna råd för myndigheter vid tillämpningen av 8 § datalagen

KU 1986/87:7

som datainspektionen, på uppdrag av regeringen, utarbetade 1985. Förslaget
syftar till att göra det lättare för den som är registrerad i ett personregister,
som förs med hjälp av ADB, att få rättelse när uppgifter som rör honom är
felaktiga. Kommittén föreslår att det hos varje registeransvarig skall finnas
en dataansvarig som allmänheten kan få kontakt med. Den dataansvarige
skall hjälpa de registrerade att få rättelse vid fel i registren. Vidare skall han
övervaka rättelserutiner. Den dataansvarige skall också se till att allmänheten
får behövlig information. Kommittén föreslår vidare att den registeransvariges
skyldighet att rätta oriktiga uppgifter skall skärpas till den registrerades
förmån. Bl. a. skall en oriktig uppgift alltid rättas i fortsättningen. Någon
sådan skyldighet föreligger inte i dag. Dessutom skall en uppgift som är
missvisande utan att vara oriktig, som hittills, rättas om det är motiverat med
hänsyn till den registrerades personliga integritet. Förslaget innebär också att
den registeransvarige, i större omfattning än hittills, skall underrätta den
eller dem som har fått en oriktig uppgift från registret.

DOK:s delbetänkande har remissbehandlats och ärendet bereds för
närvarande i regeringskansliet.

5. Moratorium för nya och utökade dataregister m. m.

I motion K214, yrkande 11 (c) erinras om att tidigare motioner med olika
förslag till stärkt skydd för den enskildes integritet har hänvisats till DOK.
Utredningsarbetet föregrips emellertid av ständigt nya förslag om bl. a. stora
eller utökade personregister. Därför föreslås ett moratorium i avvaktan på
DOK:s förslag när det gäller nya eller utökade dataregister, samkörningar
och uppgiftsinsamlande.

Motsvarande yrkande förelåg vid finansutskottets behandling av datafrågor
vid det förra riksmötet. I konstitutionsutskottets yttrande anfördes att
det knappast är möjligt eller ens lämpligt att generellt ”låsa” tillämpningen
av datalagen och hithörande lagstiftning eller ny lagstiftning under en längre
tid. Konstitutionsutskottet förutsatte dock att såväl regeringen som övriga
tillämpande myndigheter noggrant bevakar integritetsproblemen. Att så är
fallet, anförde konstitutionsutskottet vidare, bestyrks av de uttalanden kring
integritetsfrågorna som gjorts i den då förevarande propositionen 1984/
85:220 om datapolitik. Finansutskottet instämde i vad konstitutionsutskottet
anfört och avstyrkte motionsyrkandet. Centerpartiets företrädare i finansutskottet
reserverade sig till förmån för ett moratorium enligt motionerna.
Riksdagen följde utskottet (FiU 1985/86:5, KU 1985/86:5 y, rskr. 88).

6. Besvärsinstans i frågor rörande datalagen

Enligt motion K414, yrkande 2 (m) bör överprövningen av datainspektionens
beslut vara rättslig och inte politisk. Regeringsrätten, och inte som för
närvarande regeringen, bör därför vara besvärsinstans.

Motsvarande yrkande behandlades senast av finansutskottet (FiU 1985/
86:5). Det erinrades då om att konstitutionsutskottet prövade ett yrkande
med samma innehåll vid 1984/85 års riksmöte (KU 1984/85:7). Då konstaterades
att det föredragande statsrådet vid datalagens tillkomst uttalat viss

KU 1986/87:7

sympati för att överprövningen skulle ligga hos regeringsrätten, men att han
på grund av den politiska betydelse som datainspektionens beslut hade dock
stannat för att förorda regeringen som besvärsinstans. Konstitutionsutskottet
förklarade att det ofta finns ett betydande politiskt inslag i den bedömning
som måste göras vid en överprövning av datainspektionens beslut. Utskottet
ansåg det därför motiverat att behålla regeringen som besvärsinstans.
Konstitutionsutskottet anförde i sitt yttrande till finansutskottet att man
fortfarande hade samma uppfattning i frågan och avstyrkte således motionsyrkandena.
Finansutskottet gjorde samma bedömning. Moderata samlingspartiets
företrädare i finansutskottet reserverade sig till förmån för motionärernas
förslag. Riksdagen följde utskottet (FiU 1985/86:5, KU 1985/86:5 y,
rskr. 88).

7. Myndigheters försäljning av personuppgifter

I motion K414, yrkande 5 (m) påpekas det principiellt felaktiga i att
myndigheter, ofta utan lagligt stöd, säljer insamlade personuppgifter. Enligt
motionärerna föreligger en risk att viljan att samla in uppgifter ökar om
myndigheterna kan tjäna pengar på försäljning av dem. Därför bör
myndigheter inte få ta mer betalt vid försäljning av personuppgifter än vad
offentlighetsprincipen ger rätt till.

Finansutskottet avstyrkte i sitt redan omnämnda betänkande motionsyrkanden
om åtgärder mot myndigheters kommersiella försäljning av uppgifter
från personregister. Utskottet fann att yrkandena fick anses vara tillgodosedda
med det uppdrag DOK hade fått. Moderata samlingspartiets företrädare
avgav en reservation. Riksdagen följde utskottet (FiU 1985/86:5, KU
1985/86:5 y, rskr. 88).

DOK har i oktober 1986 överlämnat ett delbetänkande, Integritetsskyddet
i informationssamhället 2 (SOU 1986:46). Där tas bl. a. myndigheternas
försäljning av personuppgifter m. m. upp. Kommittén har föreslagit en lag i
ämnet. Lagförslaget innebär ett principiellt förbud för myndigheter att utan
riksdagens bemyndigande sälja uppgifter om enskilda personer ur sina
personregister. I betänkandet uttalas att regeringen sedan skall meddela
bestämmelser om grunderna för hur avgifter skall beräknas vid försäljning av
uppgifter.

Förslaget remissbehandlas för närvarande. Remisstiden går ut i februari
1987.

8. Sårbarhet och säkerhet

Motion K412, yrkande 6 (fp), innefattar en begäran om förslag om hur
myndigheter och företag skall kunna upprätta katastrofplaner för sina mest
känsliga register. I motionen framhålls att frågor om sårbarhet och säkerhet
bör beaktas redan då datorsystemen utvecklas. Företag och myndigheter bör
tänka igenom vilka risker som finns och bestämma vilken säkerhetsnivå
systemen skall hålla utifrån den verksamhet som bedrivs. Datasystem som
berör vitala samhällsintressen måste omgärdas med stor säkerhet, eftersom
skadorna kan bli stora. Myndigheter och företag som ansvarar för sådana

KU 1986/87:7

system bör åläggas att föra sekretessbelagda katastrofplaner över sina mest
känsliga system.

I ett annat yrkande i motionen begärdes att sårbarhetsberedningen
(SÅRB) - som tillkallades 1981 och avslutade sitt arbete i januari 1986 med
slutrapporten Datorer, sårbarhet, säkerhet (SOU 1986:12) - skall fortsätta
sin verksamhet. Det yrkandet har, i enlighet med vad försvarsutskottet
föreslagit, lämnats utan bifall. Folkpartiets ledamöter i utskottet avgav en
reservation (FöU 1985/86:8, rskr. 182).

SÅRB:s uppgift var att dels utreda frågor om säkerhet och sårbarhet på
dataområdet, dels vara ett aktivt organ när det gäller information och
rådgivning på området. I beredningen ingick representanter för försvarsmakten,
det civila totalförsvaret, statskontoret, kommunerna, näringslivet och
dess organisationer, datainspektionen och datadelegationen. Beredningen
har lämnat en rad rapporter m. m. I personellt och ekonomiskt samarbete
med bl. a. Riksdataförbundet, statliga myndigheter, företag och näringslivsorganisationer
har beredningen utarbetat en speciell metod för sårbarhetsanalys
av datoriserade informationssystem, den s. k. SBA-metoden. SÅRB:s
slutrapport har remissbehandlats. Ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.

Sårbarhetsfrågor behandlades i propositionerna 1984/85:220 om datapolitik
och 1984/85:225 om statsförvaltningens användning av ADB m.m.
Därvid föreslogs att - sedan SÅRB avslutat sitt arbete - en statsrådsgrupp får
en samordnande funktion på sårbarhetsområdet, under det att det praktiska
arbetet med att föra ut metoder m.m. för att reducera sårbarheten inom
ADB-området bör tas om hand av andra organ. Således bör statskontoret ges
i uppdrag att ha ett övergripande ansvar för sårbarhetsfrågorna inom den
civila statsförvaltningen. Det anges vidare att de metoder som utvecklas bör
kunna tillämpas även inom samhället i övrigt samt att ansvaret för detta i vad
rör normal fredsverksamhet åligger de enskilda företagen m. fl. Finansutskottet
avstyrkte bl. a. en motion av innebörd att SÅRB skulle fortsätta sitt
arbete till dess ett nytt förslag till organisation och ansvar för sårbarhetsfrågor
inom såväl den privata som den offentliga sektorn presenterats. Vad
särskilt angick frågan om samarbetet med näringslivet uttalade finansutskottet
att det förutsatte att regeringen utvecklar lämpliga former för ett sådant
samarbete. Exempelvis bör initiativ kunna tas i den statsrådsgrupp som skall
ha ett speciellt ansvar för datapolitiken. De borgerliga ledamöterna reserverade
sig. Riksdagen följde utskottet (FiU 1985/86:5, rskr. 88).

Den aviserade statsrådsgruppen inrättades genom ett beslut i januari 1986.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmberg, leder numera arbetet i
gruppen. Han har bemyndigats att utse en särskild referensgrupp med
företrädare för de politiska partierna, myndigheterna, näringslivet och
arbetsmarknadens parter samt bl. a. forskare. Till statsrådsgruppen knyts
också en samrådsgrupp för sårbarhetsfrågor. Den senare gruppens uppgift
skall vara att, på uppdrag av statsrådsgruppen, analysera sårbarhetsfrågor
inom ADB-området samt att lägga fram förslag till konkreta åtgärder för att
minska sårbarheten. I samrådsgruppen skall finnas företrädare för statliga
myndigheter, däribland rikspolisstyrelsen och överbefälhavaren, för primärkommunerna,
för landstingskommunerna samt för det privata näringslivet.

KU 1986/87:7

I detta sammanhang bör nämnas att statskontoret, enligt dess från den 1
juli 1986 gällande nya instruktion (SFS 1986:448), har samordningsansvaret
för säkerhets- och sårbarhetsfrågor på ADB-området såvitt rör den civila
statsförvaltningen under regeringen. Statskontoret har i september 1986
begärt att regeringen föreskriver att ett råd för säkerhets- och sårbarhetsfrågor
inrättas vid statskontoret. Vidare arbetar ett flertal myndigheter med
säkerhetsfrågor. Vad särskilt angår katastrofplaner, så har bl. a. statskontoret
och överstyrelsen för civil beredskap utarbetat anvisningar för sådan
planering.

SÅRB har i sin slutrapport redogjort för beredningens verksamhet, bl. a.
ett långtgående samarbete med myndigheter, företag och organisationer.
Det framhålls att, även om medvetenheten om problemen har ökat,
sårbarheten är oacceptabel. Statliga myndigheter bör åläggas att genomföra
sårbarhetsanalyser av sin ADB-verksamhet och utarbeta planer för hur
myndighetsfunktionerna skall fullgöras i ett datorlöst tillstånd. Vad gäller
frågan om bevakningen av sårbarhetsfrågorna i framtiden menar SÅRB att
erfarenheten visar att samhället har ett behov av överblick över datoriseringen
om man vill förhindra en från totalförsvarssynpunkt olämplig och
okontrollerad utveckling. Det är enligt SÅRB:s mening vidare nödvändigt
att inte splittra den mycket begränsade kompetensen i fråga om ADBsäkerhet
och sårbarhet. Det gäller att hålla samman och kraftsamla
resurserna för en gemensam insats inom alla samhällssektorer. Slutsatsen
härav är enligt SÅRB att allt talar för att samhället även framgent bör förfoga
över ett organ som kan svara för allmän överblick och kraftsamling inom
sårbarhetsområdet såsom SÅRB hittills gjort. Vid remissbehandlingen har
flera instanser - t. ex. rikspolisstyrelsen, riksrevisionsverket, statistiska
centralbyrån, överbefälhavaren, överstyrelsen för civil beredskap, Kommun-Data
AB, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund
och Svenska kommunförbundet - i likhet med datainspektionen anslutit sig
till SÅRB:s slutsats. Datainspektionen framhåller också att uppgiften bör
ankomma på ett permanent organ under regeringen, att fortsatt utredningsarbete
är önskvärt samt att tvingande åtgärder måste kunna vidtas mot
företag och myndigheter för att främja samhällets intresse av en låg
sårbarhet.

Vad slutligen angår frågor om undanförsel och förstöring av ADBregister,
så har dessa behandlats i ett delbetänkande (Ds Fö 1983:8) av
SÅRB. Betänkandet har remissbehandlats och bereds i regeringskansliet. I
ett interpellationssvar i maj 1986 (RD 1985/86:124 och 145) uttalade
försvarsministern att någon särskild lag - utöver lagen (1961:655) om
undanförsel och förstöring - inte erfordras för ADB-register, men att
planläggningen kanske inte hunnit med i den snabba utvecklingen. Det bör
därför, anförde försvarsministern, prövas om det behövs närmare verkställighetsföreskrifter
på ADB-området. Den prövningen bör anstå till 1987 års
försvarsbeslut.

KU 1986/87:7

9. Viss forskning samt satsning på informationsteknik för
handikappade

I anslutning till yrkande 1 i motion K412 (fp) anförs att vid sidan av
datateknisk rationalisering bör satsningar ske i syfte att göra arbetsuppgifter
mer innehållsrika och varierade. Den som arbetar skall stimuleras att känna
ansvar för att använda teknik som ger ekonomiska, arbetsmiljömässiga och
konkurrensmässiga verksamhetsfördelar. Det behövs forskning kring sambanden
människa-teknik och utveckling av hjälpmedel som underlättar för
användarna att medverka i systemutvecklingsprocessen.

I yrkande 7 i samma motion tas informationsteknik för handikappade upp.
Det sägs att starka sociala och medmänskliga skäl talar för att ge hög
prioritering till utveckling av hjälpmedel för handikappade på basis av
modern informationsteknologi. Härigenom kan arbetsmarknaden öppna sig
för människor med handikapp. Vidare finns möjligheter till ökad geografisk
decentralisering av arbetsplatser samt för ökad flexibilitet och småskalighet.
Därutöver kan industrin komma att exportera de produkter som utvecklats
på detta område.

I proposition 1984/85:220 om datapolitik har de dittillsvarande insatserna
för uppbyggnad av forskning på det datatekniska området summerats.
Forskning och utveckling inom det informationsteknologiska fältet har även
redovisats i regeringens skrivelse 1984/85:218 med redovisning av vissa
planerade åtgärder för att effektivisera statens insatser inom informationsteknologiområdet.
I ett särskilt avsnitt (s. 51-54) berörs behoven av
forskning och teknisk utveckling inom arbetsmiljöområdet. Det framgick att
betydande forsknings- och utvecklingsinsatser görs i fråga om utnyttjande av
informationsteknologin i arbetslivet, främst vid Arbetslivscentrum och vissa
högskoleinstitutioner. Verksamheten finansieras till stor del av arbetsmiljöfonden
(AMF) - tidigare arbetarskyddsfonden - som genom ett riksdagsbeslut
våren 1982 kom att disponera nära 55 milj. kr. för ett femårigt
utvecklingsprogram för ny teknik, arbetsorganisation och arbetsmiljö.
Fonden deltar tillsammans med bl. a. styrelsen för teknisk utveckling (STU) i
den pågående planeringen av ett samlat informationsteknologiprogram.
AMF och STU har vidare gemensamt inlett ett sexårigt forskningsprogram
där bl. a. tekniker och arbetsmiljöforskare skall samverka kring frågeställningar
som människa-maskininteraktion, arbetsinnehåll och möjligheter till
kvalifikationsutveckling m. m. Den totala kostnaden för programmet beräknas
till 64 milj. kr.

Vid finansutskottets behandling av proposition 1984/85:220 förelåg yttranden
från såväl näringsutskottet (NU 1985/86:1 y) som utbildningsutskottet
(UbU 1985/86:1 y). Därvid berörs såväl det pågående arbetet med ett
informationsteknologiprogram som nästa forskningspolitiska proposition.
Näringsutskottet uttalade att det är naturligt att informationsteknologiprogrammet
samordnas med den forskningspolitiska planeringen för perioden
1987/88-1989/90.1 den forskningspolitiska proposition som avses läggas fram
våren 1987 kommer forskning inom det datatekniska området att bli en viktig
fråga. Utbildningsutskottet framhöll vidare att riksdagen då får tillfälle att
väga insatserna inom olika forskningsområden, bl. a. det datatekniska

KU 1986/87:7

området, mot varandra. Därutöver erinrades om att samhällsvetenskapligt
och humanistiskt inriktad forskning om tekniksamhällets utveckling och
förutsättningar hör till ett av de högst prioriterade forskningsområdena
(UbU 1981/82:37, s. 22). Utbildningsutskottet erinrade i sitt yttrande även
om vissa forskningsinsatser samt avstyrkte ett motionsyrkande vari hävdades
att forskningen om datoriseringens effekter ännu inte fått en tillfredsställande
nivå och att detta bör beaktas inför framtida forskningsinsatser. -Finansutskottet anslöt sig till vad näringsutskottet och utbildningsutskottet
anfört. Centerpartiets ledamöter i finansutskottet reserverade sig till förmån
för den berörda motionen. Riksdagen följde finansutskottet (FiU 1985/86:5,
rskr. 88).

Vad gäller motion K412, yrkande 7, kan erinras om att ett motsvarande
motionsyrkande förelåg dels vid finansutskottets behandling av proposition
1984/85:220 om datapolitik, dels under allmänna motionstiden 1984/85 och
behandlades av näringsutskottet tillsammans med regeringens skrivelse
1984/85:218. Därvid lämnades redogörelser för pågående arbete med att
utveckla olika datatekniska hjälpmedel för handikappade. Bl. a. har arbetsmarknadsstyrelsen
tilldelats medel för ett projekt om teknikupphandling av
mikrodatorer. Vidare konstaterades att dataeffektutredningen föreslagit ett
treårigt utvecklingsprogram beträffande bl. a. insatser för forskning, utveckling
och fortbildning på området. Det erinrades också om uttalanden i
proposition 1984/85:220. Sorn en riktlinje anges i propositionen att forskning
beträffande datateknikens användning som stöd vid funktionsnedsättningar
hos människor och som undervisningsmedel skall främjas. Vidare anges att
forskningsrådsnämnden och delegationen för social forskning kommer att få
i uppdrag att kartlägga pågående forskning och utveckling inom området och
att föreslå vilka insatser som skall ges förtur. - De tidigare motionerna
avstyrktes. Vid finansutskottets behandling reserverade sig fp- och cledamöterna.
Vid näringsutskottets behandling reserverade sig m-, fp- och
c-ledamöterna. Riksdagen följde i båda fallen utskottet (FiU 1985/86:5, rskr.
88, NU 1985/86:1, rskr. 91).

Forskningsrådsnämnden fick sommaren 1985 regeringens uppdrag att
utreda handikappforskningens organisation. I nämndens rapport 86:6, En
utvecklad handikappforskning, föreslås att nämnden får till uppgift att i
samarbete med andra forskningsorgan driva fram och samordna erforderlig
forskning. Förslaget remissbehandlas för närvarande inför den aviserade
forskningspolitiska propositionen. Delegationen för social forskning har
våren 1986 lagt fram rapporten Handlingsprogram inom handikappforskningsområdet.
Det bör också nämnas att Handikappförbundens centralkommitté
har bjudits in att delta i den referensgrupp som skall bistå statsrådsgruppen
för datafrågor.

Utskottet

Riksdagen har vid riksmötet 1985/86 behandlat datapolitiska frågor i olika
sammanhang. Genom proposition 1984/85:220 förelädes riksdagen riktlinjer
för den framtida datapolitiken. Därvid berördes bl. a. utbildnings- och
teknikutvecklingsfrågor. Vidare betonades att datateknikens användning

KU 1986/87:7

skall utformas med full respekt för den enskildes personliga integritet. I
samband med att riktlinjerna godtogs (FiU 1985/86:5, KU 1985/86:5 y, rskr.
88) behandlades även ett stort antal motioner om den personliga integriteten,
samkörningar av olika register samt försäljning av uppgifter från personregister
m. m. I ett annat sammanhang behandlade riksdagen motionsyrkanden
om reglering i grundlag av integritetsfrågor på dataområdet (KU 1985/86:8).
Samtliga de nu berörda motionerna avslogs med hänvisning till det uppdrag
som data- och offentlighetskommittén (DOK) har.

DOK:s ursprungliga uppdrag var bl. a. att granska om användningen av
personnummer kan medföra otillbörligt intrång i den personliga integriteten
(Dir. 1984:27). I tilläggsdirektiv (Dir. 1984:48) har DOK:s utredningsuppgifter
vidgats. De omfattar nu även bl. a. grundlagsbestämmelserna om
offentlighet och ADB samt myndigheternas försäljningsverksamhet av
uppgifter ur ADB-register. I tilläggsdirektiven framhålls att kommittén har
relativt fria händer att gå in på andra frågor med anknytning till huvudfrågorna.
- DOK har avgett två betänkanden, Integritetsskyddet i informationssamhället
1 och 2 (SOU 1986:24 resp. 1986:46). Kommittén beräknas avge
ytterligare ett delbetänkande under första halvåret 1987 och därefter sitt
slutbetänkande.

Frågan om grundlagsskydd för personlig integritet omfattas av DOK:s
utredningsarbete. Enligt vad utskottet har erfarit är syftet med det pågående
arbetet i utredningen att i grundlag reglera skyddet för den personliga
integriteten. Med det anförda får motionerna K207, yrkande 4, K214,
yrkande 12 och K414, yrkande 1 anses vara tillgodosedda och motionsyrkandena
besvarade.

I motion K414, yrkandena 7 och 8, reses krav på begränsningar av
uppgiftslämnandet. Vidare begärs att regeringen sätter till en delegation med
uppgift att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter. Såväl
konstitutionsutskottet som finansutskottet har vid flera tillfällen framhållit
att det självfallet bör vara en utgångspunkt för alla myndigheter att så långt
möjligt begränsa uppgiftsinsamlandet (KU 1984/85:29, FiU 1984/85:6 y och
1985/86:5). DOK har i uppdrag att ta ställning till om det är befogat att införa
krav på lagstöd för vissa slag av register. Det finns därför enligt utskottets
mening skäl att avvakta kommitténs ställningstagande. Någon åtgärd bör
därför inte vidtas från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena,
vilka således avstyrks.

Kraven på begränsningar i användningen av personnummer och vissa
riktlinjer i datalagstiftningen m. m. i motionerna K401, K412, yrkande 4 samt
K414, yrkandena 3 och 6 har enligt utskottets mening klar anknytning till
DOK:s pågående utredningsarbete. Härigenom är motionärernas krav
tillgodosedda och motionsyrkandena besvarade.

DOK har i ett delbetänkande föreslagit reglering i lag vad gäller ansvarig
registerförare. Frågan är efter remissbehandling under beredning i regeringskansliet.
Ärendets beredning bör avvaktas och någon riksdagens åtgärd är
därför inte påkallad. Utskottet avstyrker motionerna K207, yrkande 10 samt
K414, yrkande 4.

I motion K214, yrkande 11, föreslås - i avvaktan på DOK:s förslag - ett
moratorium för nya och utökade dataregister m. m. Utskottet har tidigare

KU 1986/87:7

funnit att det knappast är möjligt eller ens lämpligt att generellt ”låsa”
tillämpningen av datalagen och hithörande lagstiftning eller ny lagstiftning
under en längre tid. Samtidigt uttalades att utskottet förutsätter att såväl
regeringen som övriga tillämpande myndigheter noggrant bevakar integritetsproblemen
(KU 1985/86:5 y). Det finns anledning att understryka vikten
av dessa uttalanden. Enligt utskottet är det angeläget att översynen av
datalagstiftningen fullföljs snarast möjligt. DOK har, såsom tidigare redovisats,
lämnat två delbetänkanden. Det skall också nämnas att utskottet i sin
granskning av regeringen med stor uppmärksamhet följt integritetsskyddsfrågorna.
Mot denna bakgrund har utskottet inte funnit anledning att ta
något initiativ till följd av motionsyrkandet, vilket därför avstyrks.

Enligt motion K414, yrkande 2, bör regeringsrätten och inte regeringen
vara besvärsinstans i frågor rörande datalagen. Utskottet har tidigare uttalat
att det ofta finns ett betydande politiskt inslag i den bedömning som måste
göras vid en överprövning av datainspektionens beslut och att det därför är
motiverat att behålla regeringen som besvärsinstans (KU 1984/85:7 och
1985/86:5 y). Utskottet har fortfarande samma uppfattning och avstyrker
därför motionsyrkandet.

DOK har i ett delbetänkande föreslagit reglering i lag vad gäller
myndigheters försäljning av personuppgifter. Betänkandet har remitterats i
oktober 1986. Ärendets beredning i regeringskansliet bör avvaktas. Vid
detta förhållande är någon riksdagens åtgärd inte påkallad. Utskottet
avstyrker därför motion K414, yrkande 5.

Sårbarhet och säkerhet på dataområdet tas upp i yrkande 6 i motion K412.
Dessa frågor har utretts, senast av sårbarhetsberedningen (SÅRB). De har
också behandlats i proposition 1984/85:220 om datapolitik. En av de
riktlinjer som därvid godtogs av riksdagen gällde sårbarheten. I enlighet med
uttalanden i propositionen har en statsrådsgrupp inrättats för övergripande
datafrågor. Till denna har knutits en särskild samrådsgrupp för sårbarhetsfrågor.
Den har till uppgift att, på uppdrag av statsrådsgruppen, analysera
sårbarhetsfrågor inom dataområdet samt att lägga fram förslag till konkreta
åtgärder för att minska sårbarheten. I samrådsgruppen skall finnas företrädare
för statliga myndigheter, däribland rikspolisstyrelsen och överbefälhavaren,
för primärkommunerna, för landstingskommunerna samt för det privata
näringslivet. Dess första uppgift blir att behandla remissvaren över SÅRB:s
slutrapport och att därefter utarbeta en plan för sin verksamhet. Vidare
gäller att varje myndighet har ett eget ansvar för datasäkerheten inom sitt
område. Statskontoret har därutöver tillagts ett samordningsansvar för
sårbarhets- och säkerhetsfrågor på dataområdet för den civila statsförvaltningen
under regeringen.

Sårbarhets- och säkerhetsfrågor på dataområdet har rönt betydande
uppmärksamhet i den allmänna debatten. De uppgifter som redovisats om en
oacceptabelt hög sårbarhet är enligt utskottets mening alarmerande. Det
planeringsarbete som påbörjats bör därför i första hand ta sikte på att snabbt
öka datasäkerheten på områden där sårbarheten är allra störst och där
följderna av brister i säkerheten kan bli katastrofala. Utskottet finner det
vara angeläget att planeringen i myndigheter och företag till skydd för
känsliga register intensifieras. I detta sammanhang kan det, som datainspek -

KU 1986/87:7

tionen framhåller i sitt remissvar, inte uteslutas att tvingande åtgärder måste
kunna vidtas mot företag och myndigheter. Det framstår också som en fråga
av stor vikt att regeringen, under beaktande av det anförda, skyndsamt
behandlar remissvaren på SÅRB:s slutrapport. Utskottet förutsätter att
regeringen så snart den beredningen slutförts redovisar sin bedömning och
lägger fram förslag om hur säkerhetsnivån skall höjas på dataområdet. I
avvaktan på detta är det enligt utskottets mening inte för närvarande påkallat
att riksdagen gör något ytterligare uttalande. Med det anförda får yrkande 6 i
motion K412 anses vara besvarat.

I motion K412, yrkandena 1 och 7, begärs uttalanden om behoven av viss
forskning samt satsning på informationsteknik för handikappade. Utskottet
delar motionärernas uppfattning om vikten av insatser på dessa områden. Ett
sådant synsätt har också kommit till uttryck i den av riksdagen godtagna
propositionen 1984/85:220 om datapolitik. Därvid framhölls om datatekniken
i arbetslivet vikten av att det utvecklas system och program som främjar
de anställdas kompetens och ansvar. Vidare betonades betydelsen av att
främja forskning om datateknikens användning som stöd vid funktionsnedsättningar.
Såsom redovisats görs viktiga bidrag till forskningen på dessa
områden. Utskottet, som förväntar sig att behovet av fortsatta insatser
kommer att beaktas i den aviserade forskningspolitiska propositionen och i
arbetet med ett informationsteknologiprogram, finner inte anledning att
föreslå något ytterligare uttalande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
därför motionsyrkandena.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande grundlagsskydd för personlig integritet

att riksdagen förklarar motionerna 1985/86:207 yrkande 4, 1985/
86:K214 yrkande 12 och 1985/86:K414 yrkande 1 besvarade med vad
utskottet anfört,

2. beträffande begränsningar av uppgiftslämnandet

att riksdagen avslår motion 1985/86:K414 yrkandena 7 och 8,

3. beträffande begränsningar i användningen av personnummer och
vissa riktlinjer i datalagstiftningen m. m.

att riksdagen förklarar motionerna 1985/86:K401, 1985/86:K412 yrkande
4 samt 1985/86:K414 yrkandena 3 och 6 besvarade med vad
utskottet anfört,

4. beträffande ansvarig registerförare

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K207 yrkande 10 och 1985/
86:K414 yrkande 4,

5. beträffande moratorium för nya och utökade dataregister m. m.
att riksdagen avslår motion 1985/86:K214 yrkande 11,

6. beträffande besvärsinstans i frågor rörande datalagen
att riksdagen avslår motion 1985/86: K414 yrkande 2,

7. beträffande myndigheters försäljning av personuppgifter
att riksdagen avslår motion 1985/86:K414 yrkande 5,

KU 1986/87:7

8. beträffande sårbarhet och säkerhet

att riksdagen förklarar motion 1985/86:K412 yrkande 6 besvarad med
vad utskottet anfört,

9. beträffande viss forskning samt satsning på informationsteknik
för handikappade

att riksdagen avslår motion 1985/86:K412 yrkandena 1 och 7.
Stockholm den 11 november 1986
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture
Thun (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom
(c), Ulla Pettersson (s), Gunnar Hökmark (m), Margitta Edgren (fp), Ture
Ångqvist (s) och Bo Hammar (vpk).

Reservationer

1. Begränsningar av uppgiftslämnandet (mom. 2)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Gunnar Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”1 motion
K414” och slutar med ”således avstyrks” bort ha följande lydelse:

I motion K414, yrkandena 7 och 8, reses krav på begränsningar av
uppgiftslämnandet. Vidare begärs att regeringen sätter till en delegation med
uppgift att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter. Enligt
utskottets mening har behovet av sådana begränsningar inte ägnats tillräcklig
uppmärksamhet av statsmakterna. Det är uppenbart att många statliga
myndigheter påtar sig en avsevärd överinsamling av uppgifter. Det är enligt
utskottets mening nödvändigt med en skärpt praxis så att en mer ingående
prövning av behovet av uppgifterna sker innan beslut fattas om insamling och
lagring av data om enskilda medborgare. Dessa från integritetsskyddsynpunkt
väsentliga frågor måste bedömas vara av en sådan vikt att de - utan att
avvakta DOK:s arbete - bör anförtros åt en särskilt utsedd delegation.
Utskottet tillstyrker därför motion 1985/86:K414, yrkandena 7 och 8.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande begränsningar av uppgiftslämnandet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K414 yrkandena 7 och 8
hos regeringen begär tillsättande av en delegation med uppgift att
föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldighet samt som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

KU 1986/87:7

2. Moratorium för nya och utökade dataregister m. m.
(mom. 5)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”1 motion
K214” och på s. 11 slutar med ”därför avstyrks” bort ha följande lydelse:
I motion K214, yrkande 11, föreslås ett moratorium för nya eller utökade
dataregister m.m. Riksdagen har tidigare till DOK hänvisat förslag om
begränsning av personnummeranvändningen, restriktivare tillståndsgivning
för samköming av dataregister och förenklade regelsystem i stället för
maskinell kontroll. Trots pågående utredningsarbete och uttalanden om
stärkt integritetsskydd, bl. a. en reglering i grundlag av skyddet för den
personliga integriteten, aktualiseras emellertid ständigt nya förslag om stora
personregister, samkörningar, kontroll och ökad uppgiftsinsamling från
enskilda och företag. Detsamma gäller utökning av kontroll och data inom
befintliga register eller samköming mellan dessa.

Det är djupt otillfredsställande att utredningsverksamheten på detta sätt
föregripits. I avvaktan på att DOK:s arbete slutförts anser utskottet, i likhet
med vad som anförs i motion 1985/86:K214, yrkande 11, att ett moratorium
för nya eller utökade dataregister och för beslut om samkörningar av
dataregister bör beslutas.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande moratorium för nya och utökade dataregister m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K214 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

3. Besvärsinstans i frågor rörande datalagen (mom. 6)

Anders Björck, Gunnar Biörck i Värmdö och Gunnar Hökmark (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Enligt motion
K414” och slutar med ”därför motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Enligt motion 1985/86:K414, yrkande 2, bör regeringsrätten och inte
regeringen vara besvärsinstans vid besvär över datainspektionens beslut.

Vid datalagens tillkomst uttalade föredragande statsrådet viss sympati för
att överprövningen skulle ligga hos regeringsrätten, men ansåg dock att
datainspektionens beslut hade sådan politisk betydelse både när det gällde
att förebygga risker för otillbörliga intrång i personlig integritet och när det
gällde att göra avvägningar mot samhällsekonomiska intressen att regeringen
(Kungl. Maj:t) borde vara besvärsinstans.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att flytta besvärsprövningen
av ifrågavarande ärenden till regeringsrätten, som med hänsyn till sin övriga
verksamhet har särskild kompetens att bedöma frågorna. Det får också anses
olämpligt att den enskildes integritet och datalagens tillämpning görs till en
politisk avvägning i stället för till en strikt rättslig prövning. Genom att lägga
besvärsprövningen hos regeringsrätten undviker man varje antydan till

KU 1986/87:7

misstanke om att ovidkommande synpunkter tillåtits påverka avgörandet i
ett besvärsärende på detta område. På grund av det anförda finner utskottet
att motionsyrkandet bör bifallas.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande besvärsinstans i frågor rörande datalagen
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K414 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

Särskilt yttrande

Myndigheters försäljning av personuppgifter (mom. 7)

Anders Björck, Gunnar Biörck i Värmdö och Gunnar Hökmark (alla m)
anför:

Frågan om myndigheters försäljning av personuppgifter har behandlats i ett
betänkande som data- och offentlighetskommittén lämnat under hösten
1986. Efter genomförd remissbehandling kommer ärendet att beredas av
regeringen.

I avvaktan på regeringens beredning vill vi dock klargöra att utredningens
förslag - som innebär fortsatt försäljning med i stort sett samma omfattning
som i dag - är oacceptabelt från våra utgångspunkter. Det är principiellt
felaktigt att myndigheter använder för myndighetsändamål insamlade personuppgifter
i kommersiella syften. En sådan försäljning innebär en spridning
av personuppgifter om den enskilde, som går långt utöver vad
offentlighetsprincipen ger anledning till och som är ett hot mot den enskildes
integritet. Denna försäljning är knappast förenlig med det förtroende för
myndigheterna som allmänheten bör kunna känna.

KU 1986/87:7

Im 1986 11694