Konstitutionsutskottets betänkande
1986/87:5

om vissa kyrkliga frågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet följande frågor som tagits upp i de
angivna under allmänna motionstiden 1986 väckta motionerna.

1. Stat-kyrka-frågan - motion 1985/86:K602 av Bengt Westerberg m. fl.
(fp).

2. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan - motion 1985/86:K227 av
Ingela Mårtensson (fp).

3. Dop som förutsättning för förtroendeuppdrag inom svenska kyrkan -motion 1985/86:K605 av Anita Bråkenhielm och Göte Jonsson (båda m).

4. Kyrkomötets medverkan i lagstiftningen - motion 1985/86:K618 yrkande
1 av Alf Svensson (c).

5. Biskops ställning i kyrkomötet - motion 1985/86:K618 yrkande 2 av Alf
Svensson (c).

6. Ökat antal kyrkomötesledamöter från Visby stift - motion 1985/
86:K626 av Gunhild Bolander m.fl. (c, m, fp).

7. Kallelse till kyrkoråds sammanträde - motion 1985/86: K606 av Torsten
Karlsson (s).

8. Ändrad instansordning vid prövning av besvär över beslut om skiljande
av präst från prästämbetet - motion 1985/86:K620 av Börje Stensson m. fl.
(fp, s, m, c).

9. Kvinnliga präster och jämställdheten på det kyrkliga området - motion
1985/86:K621 av Ingela Mårtensson och Kerstin Gellerman (båda fp).

Utskottet har ansett motionerna 1985/86:K606 och 1985/86:K621 besvarade
med vad utskottet anfört. Övriga motioner har utskottet avstyrkt. En
reservation har lämnats beträffande stat-kyrka-frågan (fp). Särskilda yttranden
föreligger beträffande den frågan (vpk) samt frågorna om medlemskapsreglerna
i svenska kyrkan (fp) och om dop som förutsättning för
förtroendeuppdrag inom svenska kyrkan (m).

Motionsyrkandena

I motion 1985/86. K227 av Ingela Mårtensson (fp) yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan icke
överensstämmer med regeringsformens 2 kap. 2 §,

1986/87:5

1 Riksdagen 1986187. 4 sami Nr 5

2. att riksdagen hos regeringen begär ändring i religionsfrihetslagens
bestämmelse om medlemskap i svenska kyrkan i enlighet med vad som
anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att övergångsbestämmelserna
i regeringsformen i detta avseende utgår.

I motion 1985I86.K602 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
initiativ till överläggningar mellan staten och svenska kyrkan i syfte att ge
svenska kyrkan en gentemot staten fri ställning.

I motion 1985/86.K605 av Anita Bråkenhielm och Göte Jonsson (båda m)
yrkas att riksdagen beslutar att för valbarhet till kyrkomöte, kyrkofullmäktige
och kyrkoråd förutsätts att man är döpt i ordning som accepteras av
svenska kyrkan.

I motion 1985I86.K606 av Torsten Karlsson (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till ändring i lagen om församlingar och
kyrkliga samfälligheter så att kyrkorådets ledamöter kallas till kyrkorådets
sammanträden.

I motion 1985I86.K618 av Alf Svensson (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag med den
innebörden att kyrkolagstiftning förutsätter kyrkomötets samtycke,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändrad
sammansättning av kyrkomötet, innebärande att biskoparna blir självskrivna
ledamöter i kyrkomötet.

I motion 1985I86.K620 av Börje Stensson m. fl. (fp, s, m, c) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder för en ändring av instansordningen
när det gäller beslut om skiljande av präst från prästämbetet så att talan mot
domkapitlets beslut skall föras hos kyrkomötets besvärsnämnd.

I motion 1985/86:K621 av Ingela Mårtensson och Kerstin Geberman (båda
fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att kyrkans ledare bör förvalta sina ämbeten i
överensstämmelse med regeringsformen och jämställdhetslagen.

I motion 1985I86. K626 av Gunhild Bolander m. fl. (c, m, fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
föreslagits om ökad representation vid kyrkomötet för Visby stift.

1. Stat—kyrka-frågan
Motionen

I motion 1985/86:K602 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) begärs att regeringen
tar initiativ till överläggningar mellan staten och svenska kyrkan i syfte att ge
svenska kyrkan en gentemot staten fri ställning. I motionen redogörs för vissa
av de successiva reformer som genomförts på kyrkoområdet sedan 1979
syftande till att - utan att föregripa ett ställningstagande i stat-kyrka-frågan
- öka svenska kyrkans frihet och allmänt förbättra dess möjligheter att

KU 1986/87:5

fungera i samhället. Enligt motionärerna finns det ett kraftigt stigande
intresse både inom svenska kyrkan och i riksdagen för att nu snart gå vidare
med fortsatta delreformer med sikte på att nå en från statlig beslutsapparat fri
kyrka.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Under riksmötet 1985/86 behandlade utskottet (KU 1985/86:4) en partimotion
från folkpartiet med samma innebörd som den här aktuella. Samtidigt
behandlades en partimotion från vpk, vari yrkats att riksdagen hos regeringen
skulle begära förslag om kyrkans skiljande från staten. I betänkandet
redogjorde utskottet för stat-kyrka-frågans tidigare behandling (bet.
s. 4 f.). Vidare lämnades vissa uppgifter om 1982 års kyrkomötesreform och
reformen samma år om nya former för kyrklig lagstiftning. Utskottet anförde
därefter bl. a. följande (s. 11):

Reglerna för det reformerade kyrkomötet och de nya formerna för kyrklig
lagstiftning har varit i kraft sedan 1983. Utskottet har tidigare uttalat (KU
1982/83:2) att när erfarenheter vunnits av den nya kyrkomötesorganisationen
bör en noggrann utvärdering och analys av reformens tillämpning i
praktiken komma till stånd. Regeringen har nyligen förklarat att en sådan
utvärdering planeras.

Som utskottet framhållit i tidigare sammanhang (KU 1981/82:36) innebär
den reformering av kyrkomötet och de andra förändringar som vidtagits
bl. a. beträffande formerna för den kyrkliga lagstiftningen inte att frågan om
de framtida relationerna mellan staten och kyrkan föregripits. Den utvärdering
av de kyrkliga reformerna som skall företas bör emellertid enligt
utskottets mening avvaktas innan några nya åtgärder i stat-kyrka-frågan
övervägs.

Med hänvisning till det anförda avstyrktes de båda motionerna. Folkpartiets
och vänsterpartiet kommunisternas ledamöter i utskottet reserverade sig.
Riksdagen följde utskottsmajoritetens hemställan.

Vid öppnandet av 1986 års kyrkomöte angav civilminister Bo Holmberg att
han inom kort skulle vidta åtgärder för att få till stånd den av riksdagen
begärda utvärderingen av kyrkomötesreformen. Civilministern framhöll
särskilt att utvärderingen inte skulle komma att beröra stat-kyrka-frågan.
Den 31 oktober 1986 beslöt regeringen att en utvärdering och analys av hur
kyrkomötesreformen tillämpats i praktiken skulle göras av en utredare inom
civildepartementet. Utredaren skall bedriva sin verksamhet enligt vissa
riktlinjer angivna i en bilaga till regeringsbeslutet. Till utredare har utsetts
statssekreteraren i civildepartementet.

2. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan

Motionen

Enligt motion 1985/86:K227 av Ingela Mårtensson (fp) står inte religionsfrihetslagens
bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan i överensstämmelse
med bestämmelserna i regeringsformen (RF) om de medborgerliga frioch
rättigheterna. Motionären anger att riksdagen därför har tvingats införa
en övergångsbestämmelse till RF enligt vilken reglerna om medlemskap i

KU 1986/87:5

svenska kyrkan skall gälla utan hinder av 2 kap. 2 § RF. Motionären begär ett
tillkännagivande från riksdagens sida om den bristande överensstämmelsen.
I motionen anförs vidare bl. a. följande. Det borde i en demokrati vara
självklart att det är en viljeyttring som konstituerar medlemskap i ett
trossamfund. Riksdagen bör inte avvakta det arbete som pågår inom svenska
kyrkan med att analysera kyrkans eget medlemskap i förhållande till dopet
utan riksdagen bör hos regeringen begära dels förslag om att de angivna
övergångsbestämmelserna i regeringsformen utgår, dels ändring av religionsfrihetslagens
bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan.

Pågående utredningsarbete inom kyrkan

Beträffande det i motionen angivna utredningsarbetet inom svenska kyrkan
gäller bl. a. följande. 1983 års kyrkomöte beslöt att svenska kyrkans
centralstyrelse skulle föranstalta om en förutsättningslös och allsidig utredning
om kyrkotillhörighet och dop i svenska kyrkan. En arbetsgrupp inom
centralstyrelsen utredde därefter saken. I augusti 1985 lade gruppen fram
diskussionsbetänkandet Dop och kyrkotillhörighet (SKU 1985:1). Betänkandet
innehåller principiella resonemang och en presentation av tre olika
huvudlinjer som har kunnat urskiljas i den debatt som under senare år har
förts om kyrkotillhörigheten. Diskussionsbetänkandet har därefter skickats
på remiss till bl. a. svenska kyrkans församlingar. För närvarande pågår
arbete med sammanställning av remissvaren. Därefter skall utredningsarbetet
fortsätta med en mera utförlig belysning av praktiska och juridiska
konsekvenser av det alternativ som får stöd hos en bred opinion. När
utredningsarbetet avslutats kommer centralstyrelsen att ta ställning till
utredningens slutsatser och förslag. Utredningsarbetet kommer därefter att i
lämplig form redovisas för kyrkomötet.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har under senare år vid flera tillfällen tagit ställning till motioner
med samma innebörd som den här aktuella, senast hösten 1985 (KU
1985/86:4) då utskottet behandlade motion 1984/85:476 (fp). Med anledning
av motionen anförde utskottet - efter att bl. a. ha redogjort för det i det
föregående omnämnda diskussionsbetänkandet - följande (s. 12):

Som påpekats i motionen har såväl regering som riksdag vid behandlingen av
1976 års grundlagsreform (prop. 1975/76:209, s. 117) ansett att det föreligger
en motsättning mellan 2 kap. 2 § RF och bestämmelserna i religionsfrihetslagen
om medlemskap i svenska kyrkan. Enligt utskottets mening finns det inte
skäl att i det läge frågan för närvarande befinner sig överväga ett slopande av
den övergångsbestämmelse i RF enligt vilken reglerna om medlemskap i
svenska kyrkan skall gälla utan hinder av 2 kap. 2 § RF. Utskottet anser inte
att riksdagen nu bör ta något initiativ i medlemskapsfrågan. Den fortsatta
behandlingen av det tidigare nämnda utredningsbetänkandet om kyrkotillhörighet
och dop samt kyrkomötets ställningstagande med anledning härav
bör avvaktas. Med det anförda får motion 476 anses besvarad.

KU 1986/87:5

Riksdagen följde utskottet. Särskilt yttrande avgavs av folkpartiets företrädare
i utskottet.

3. Dop som förutsättning för förtroendeuppdrag inom svenska KU 1986/87:5
kyrkan

Motionen

I motion 1985/86:K605 av Anita Bråkenhielm och Göte Jonsson (båda m)
begärs att riksdagen som valbarhetsvillkor för vissa förtroendeuppdrag inom
svenska kyrkan föreskriver dop i ordning som accepteras av svenska kyrkan.

Motionärerna anger att det knappast kan vara rimligt att man skall kunna
delta i kyrkomötesavgöranden i lärofrågor utan att i rent religiös mening vara
medlem av svenska kyrkan. Enligt motionärerna bör dopet därför vara ett
självklart krav för valbarhet till kyrkomötet, och motsvarande bör gälla för
valbarhet till kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Motionärerna, som förordar
att riksdagen snarast beslutar härom, påpekar att ett sådant beslut inte är
avhängigt av senare ställningstaganden till den mer komplicerade frågan om
den generella tillhörigheten till svenska kyrkan, vilken fråga för närvarande
utreds på kyrkomötets uppdrag av svenska kyrkans centralstyrelse.

Tidigare behandling inom kyrkan

Kyrkomötet har vid flera tillfällen behandlat motioner av samma innebörd
som den nu aktuella. Vid 1985 års kyrkomöte avslogs en motion, vari begärts
att kyrkomötet hos regeringen skulle anhålla om sådan lagändring, att endast
den som är döpt kan väljas till förtroendepost i svenska kyrkan. I ärendet
hade yttrande avgivits av kyrkolagsutskottet (KL 1985:3), som avstyrkte
motionen. I kyrkolagsutskottets betänkande angavs bl. a. att det inte kunde
vara rimligt att uppställa särskilda valbarhetskriterier, utöver medlemskapet,
utan att ansvaret för att lämpliga personer väljs måste åligga väljarna.

Kyrkolagsutskottet hänvisade vidare till att frågan om kyrkotillhörighet och
dop var föremål för särskild utredning.

4. Kyrkomötets medverkan i lagstiftningen
Motionen

I motion 1985/86: K618 yrkande 1 av Alf Svensson (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag med den innebörden att kyrkolagstiftning förutsätter
kyrkomötets samtycke. Enligt motionären har 1982 års reform om nya
former för kyrklig lagstiftning, varigenom kyrkolagstiftningen inte längre
skulle avgöras med kyrkomötets samtycke, inneburit klara olägenheter.

Gällande ordning

Reglerna om stiftande av kyrkolag finns intagna i övergångsbestämmelserna
till regeringsformen. Reglerna ändrades genom 1982 års reform om de nya
formerna för kyrklig lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1983.

Tidigare ordning innebar att för stiftande eller ändring av kyrkolag samtycke
fordrades av allmänt kyrkomöte. Vad som i formell mening var att hänföra
till ”kyrkolag” var i någon mån oklart, men en rätt fast praxis hade genom 5

1* Riksdagen 1986/87. 4 sami Nr 5

åren utbildats i fråga om tolkningen av begreppet. Genom reformen blev
huvudregeln att riksdagen ensam stiftar lag också på det kyrkliga området. I
fråga om föreskrifter om medlemskapet i svenska kyrkan krävs dock alltjämt
kyrkomötets samtycke. Svenska kyrkan garanterades vidare även i fortsättningen
ett inflytande vid normgivningen genom att kyrkomötet skall yttra sig
i fråga om vissa grundläggande föreskrifter på det kyrkliga området.

Reformen innebar mera i detalj följande. Grundläggande föreskrifter om
svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av
valda ombud för svenska kyrkan skall meddelas i lagen om svenska kyrkan.
Denna lag stiftas på samma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen.
Innan lagen stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhämtas. Grundläggande
föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter
samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses ovan meddelas
i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, som stiftas av riksdagen efter
yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om
organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga
egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som
innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd
skall dock meddelas genom lag som stiftas i samma ordning som lagen om
svenska kyrkan. Riksdagen får också enligt de nya grundlagsbestämmelserna
möjlighet att till kyrkomötet delegera normgivning i vissa särskilt angivna
ämnen av inomkyrklig karaktär. De redovisade bestämmelserna intogs i
punkt 9 av övergångsbestämmelserna till regeringsformen (prop. 1981/82:77,
KU 36, rskr. 263, KU 1982/83:1, rskr. 1).

Propositionens förslag hade sin grund i ett betänkande av 1979 års
kyrkomöteskommitté (SOU 1981:14) Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftningm.
m. Vid riksdagsbehandlingen av propositionens förslag konstaterade
ett enigt konstitutionsutskott att de överläggningar som ägt rum mellan
de i utskottet representerade partierna lett fram till att partierna kunnat enas
om de förslag som omfattades av propositionen. Enligt utskottet var det av
stort värde att en långtgående enighet uppnåtts mellan riksdagspartierna i
berörda frågor.

Vissa ändringar av övergångsbestämmelserna har därefter företagits.
Dessa är dock inte av intresse i förevarande sammanhang.

Tidigare riksdagsbehandling

Under 1984/85 års riksmöte behandlade utskottet (KU 1984/85:3) ett
motionsyrkande (m) gällande viss ändring i formerna för den kyrkliga
lagstiftningen. I motionen hade hemställts att yttranderätt infördes för
kyrkomötet i fråga om förslag till ändringar i lagen om församlingar och
kyrkliga samfälligheter, vilken lag inte räknas till kyrkolagsområdet. Utskottet
anförde bl. a. att utskottet - mot bakgrund av att riksdagen nyligen tagit
ställning till formerna för den lagstiftning som gäller svenska kyrkan - inte för
närvarande var berett att förorda en ändring av normgivningssystemet på det
ifrågavarande området. Riksdagen följde utskottet.

KU 1986/87:5

5. Biskops ställning i kyrkomötet

KU 1986/87:5

Motionen

I motion 1985/86:K618 yrkande 2 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändrad sammansättning av kyrkomötet,
innebärande att biskoparna blir självskrivna ledamöter i kyrkomötet.
Motionären anser att biskoparna intar en så betydelsefull position inom
svenska kyrkan att det borde vara självklart att de också kan uppträda som
ledamöter av kyrkomötet.

Bakgrund

Genom 1982 års kyrkomötesreform, vilken trädde i kraft den 1 januari 1983,
avskaffades biskoparnas självskrivenhet som ledamöter av kyrkomötet. De
skulle däremot ha närvaroplikt och yttranderätt i kyrkomötet men skulle få
delta i besluten endast om de var valda till ledamöter (5 § andra stycket lagen
/1982:942/ om svenska kyrkan).

Frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet hade diskuterats relativt
ingående i propositionen om ett reformerat kyrkomöte (prop. 1981/82:192
s. 26 f.). Konstitutionsutskottet (KU 1982/83:2) hade vid behandlingen av
propositionen ingenting att invända mot vad som föreslagits i denna del.
Utskottet framhöll emellertid att när erfarenheter vunnits av den nya
kyrkomötesorganisationen borde en noggrann utvärdering och analys av
reformens tillämpning i praktiken komma till stånd. Riksdagen följde
utskottet.

Tidigare behandling m. m.

Utskottet behandlade under riksmötet 1983/84 (KU 1983/84:12) en motion
(c) vari begärts att reglerna i lagen om svenska kyrkan skulle ändras så att
biskopar ej längre blev valbara till kyrkomötet. Utskottet avstyrkte motionen.
Enligt utskottets mening fanns det inte skäl att ta upp frågan om ändring
av reglerna om biskops ställning i kyrkomötet förrän en utvärdering av den
nya organisationen skett.

Frågan har vidare behandlats av 1984 och 1985 års kyrkomöten. 1984 års
kyrkomöte avslog en motion, vari begärts att biskoparna skulle vara
självskrivna ledamöter av kyrkomötet. Ställningstagandet innebar att kyrkomötet
gick emot kyrkolagsutskottet, som i sitt betänkande i frågan (LU
1984:1) i princip anslutit sig till motionen. Även 1985 års kyrkomöte hade att
ta ställning till en motion av nyss angivet slag. Kyrkolagsutskottet (KL
1985:20) avstyrkte motionen under hänvisning till 1984 års kyrkomötes
beslut i frågan. I en reservation tillstyrktes motionen. Kyrkomötets majoritet
följde reservationen och beslöt att hos regeringen göra framställning om
återinförande av den gamla ordningen. Regeringen beslöt den 5 september
1985 att inte vidta någon åtgärd med anledning av den skrivelse i saken, som
kyrkomötet avlåtit.

I riktlinjerna för den nyligen av regeringen beslutade översynen av 1982 års
kyrkomötesreform omnämns särskilt frågan om biskops ställning i kyrkomötet.

6. Ökat antal kyrkomötesledamöter från Visby stift

KU 1986/87:5

Motionen

I motion 1985/86:K626 av Gunhild Bolander m.fl. (c, m, fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
föreslagits om ökad representation för Visby stift vid kyrkomötet. I motionen
erinras om att 1982 års kyrkomötesreform för Visby stifts del innebar en
försämrad representation vid kyrkomötet. Genom reformen halverades
antalet mandat, från 4 mandat av 96 till 2 mandat av 251. Motionärerna anser
att starka skäl talar för en ökad representation. I motionen erinras vidare om
1985 års kyrkomötes beslut att hos regeringen begära dels att minsta antalet
mandat per valkrets bestäms till tre, dels att biskoparna blir självständiga
ledamöter av kyrkomötet. Motionärerna påpekar att ett genomförande av
dessa förslag skulle innebära att Visby stift erhåller fyra mandat i kyrkomötet.

Bakgrund

Enligt 2 § tredje stycket lagen (1982:943) om kyrkomötet gäller att antalet
mandat för varje valkrets skall bestämmas till två även om valkretsen vid
tillämpningen av fördelningsregeln i paragrafens andra stycke skulle tillföras
färre än två mandat.

1985 års kyrkomöte har i skrivelse till regeringen föreslagit att bestämmelsen
ändras på så sätt att lägsta antalet mandat som tillförs varje valkrets skall
bestämmas till tre i stället för två.

Kyrkomötets framställning behandlades av regeringen i proposition
1984/85:169 om vissa ändringar av reglerna om val till kyrkomötet m. m. I
propositionen föreslogs vissa ändringar av reglerna om val till kyrkomötet i
syfte att förenkla valförfarandet och förbättra kyrkomötets representativitet.
Föredragande departementschef angav att de föreslagna ändringarna huvudsakligen
gällde sådana åtgärder som framstod som särskilt angelägna i syfte
att i praktiskt hänseende underlätta förfarandet vid kyrkomötesvalen. Andra
frågor borde enligt departementschefen anstå i avvaktan på en övergripande
utvärdering av kyrkomötesreformen. I propositionen framhölls vidare att
den av kyrkomötet föreslagna regeln i praktiken berörde enbart Visby stift.
Trots sitt låga antal röstberättigade medlemmar hade stiftet genom nuvarande
regler tillförsäkrats två ombud vid kyrkomötet. Som jämförelse nämndes
att Gotlands län i riksdagen - som har betydligt fler ledamöter än kyrkomötet
- representerades av endast två ledamöter. Med hänsyn till nämnda
omständigheter angav departementschefen att han inte nu var beredd att
förorda någon ändring av ifrågavarande bestämmelser. Propositionen behandlades
av utskottet i betänkandet KU 1984/85:32. I ärendet förelåg ett
motionsönskemål från Gunhild Bolander om att vid valen till kyrkomötet
varje valkrets tilldelades minst fyra mandat. Utskottet avstyrkte motionen
under hänvisning till att utskottet delade den ovannämnda bedömning av
saken som gjorts i proposition 1984/85:169.

Centerpartiets ledamöter i utskottet reserverade sig. Enligt deras mening
borde regeringen utarbeta förslag i enlighet med i motionen omnämnda

förslag från kyrkomötet angående mandatfördelning och självskrivet ledamotskap
för biskop i kyrkomöte.

Riksdagen följde utskottsmajoritetens hemställan.

I riktlinjerna för den nyligen av regeringen beslutade översynen av 1982 års
kyrkomötesreform omnämns särskilt frågan om fördelningen mellan stiften
av mandaten till kyrkomötet.

7. Kallelse till kyrkoråds sammanträde
Motionen

I motion 1985/86:K606 av Torsten Karlsson (s) förordas att i lagen om
församlingar och kyrkliga samfälligheter intas en ny bestämmelse varigenom
föreskrivs att kyrkorådsledamöter kallas till kyrkorådssammanträde. Motionären
hemställer att riksdagen hos regeringen begär ett sådant förslag.

Utredningsförslag

Lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter saknar
bestämmelser om kallelse till kyrkorådssammanträde. Mot denna bakgrund
har i praxis ansetts att beslut fattade vid kyrkorådssammanträde till vilket
rådets ledamöter inte särskilt blivit kallade har tillkommit i laga ordning.

1982 års kyrkokommitté har i sitt betänkande (SOU 1986:18) Framtid i
samverkan föreslagit att i nyssnämnda lag intas en ny bestämmelse,
varigenom den aktuella frågan regleras. Den föreslagna bestämmelsen
innehåller föreskrift om att kallelse till sammanträde med kyrkorådet dels
skall anslås på församlingens anslagstavla minst en vecka före sammanträdet,
dels inom samma tid skall sändas med posten till varje ledamot och suppleant
eller på annat tillförlitligt sätt tillställas dem. Kommitténs förslag undergår
för närvarande remissbehandling.

8. Ändrad instansordning vid prövning av besvär över beslut
om skiljande av präst från prästämbetet

Motionen

I motion 1985/86:K620 av Börje Stensson m. fl. (fp, s, m, c) föreslås ändrad
instansordning vid prövning av besvär över domkapitels beslut om skiljande
från prästämbetet av präst, som övergivit svenska kyrkans lära och har avgått
från sin befattning. Enligt 13 § lagen (1936:567) om domkapitel skall talan
mot sådant beslut föras hos kammarrätten genom besvär.

Motionärerna anser det inte tillfredsställande att det är de allmänna
förvaltningsdomstolarna som utför eventuell överprövning av trossamfundet
svenska kyrkans läroövervakande funktion. Motionärerna anser att den
nyligen inrättade kyrkomötets besvärsnämnd är en lämpligare besvärsinstans.

KU 1986/87:5

Bakgrund

KU 1986/87:5

Det i motionen framförda förslaget faller in under ämnet svenska kyrkans
ämbete. Som tidigare framgått i detta betänkande (s. 6) innebar 1982 års
reform om nya former för kyrklig lagstiftning bl. a. att riksdagen gavs
möjlighet att till kyrkomötet delegera normgivning i vissa särskilt angivna
ämnen hörande till det s. k. inomkyrkliga rättsområdet. Till dessa ämnen hör
inte svenska kyrkans ämbete.

1982 års kyrkomöte uttalade i en skrivelse till regeringen att det måste
ankomma på kyrkomötet att fastställa de prästerliga ämbetenas innehåll och
ämbetsplikt samt ritualer kring ämbetena. Kyrkomötet angav vidare att det
var erforderligt med en översyn av bestämmelserna om obehörighet för präst
att utöva ämbetet och om skiljande från ämbetet (1 SäU 1982:1, kskr. 28).

De sålunda aktualiserade frågorna omfattas av kyrkoförfattningsutredningens
uppdrag. Kyrkoförfattningsutredningen har enligt sina direktiv (dir.
1982:88) att göra en sammanställning av de författningar eller däri intagna
föreskrifter som med hänsyn till sitt innehåll enligt utredningens bedömning
kommer att ligga inom ramen för kyrkomötets normgivningskompetens. Till
de frågor som utredningen behandlar hör möjligheten att till kyrkomötet
delegera normgivning beträffande svenska kyrkans ämbete. Enligt vad
utskottet inhämtat överväger utredningen att lämna ett förslag i denna
riktning. Utredningen beräknar avge sitt slutbetänkande under våren 1987.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Utskottet behandlade under riksmötet 1984/85 (KU 1984/85:32) en motion
(fp, s) med begäran om ändrade bestämmelser, som skulle göra det möjligt
för kyrkomötet att genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i fråga om
svenska kyrkans ämbete. Utskottet avslog motionen under hänvisning till att
riksdagen borde avvakta kyrkoförfattningsutredningens pågående arbete.
Särskilt yttrande avgavs av folkpartiets företrädare i utskottet. Riksdagen
följde utskottet.

Till 1986 års kyrkomöte hade väckts en motion av samma innebörd som
motion 1985/86:K620. Motionen hänsköts på förslag av kyrkolagsutskottet
till 1987 års kyrkomöte.

9. Kvinnliga präster och jämställdheten på det kyrkliga
området

Motionen

I motion 1985/86:K621 av Ingela Mårtensson och Kerstin Geberman (båda
fp) hävdas att jämställdheten mellan män och kvinnor på det kyrkliga
området släpar efter jämfört med samhället i övrigt. Det erinras i motionen
om att allmänna regler om jämställdhet mellan män och kvinnor i regeringsformen
och jämställdhetslagen gäller även inom svenska kyrkans verksamhet
i och med att lagen om kvinnors behörighet till prästerlig tjänst upphävts vid
1982 års utgång. Till grund för sin kritik har motionärerna i första hand
åberopat förhållandena i Göteborgs stift. Enligt motionärerna har den

jämställdhetsplan som upprättats inom stiftet inte givit resultat. Motionärerna
erinrar om problemen med prästvigning av kvinnor i stiftet. Enligt
motionärerna bör inte s. k. transportvigningar få förekomma. Motionärerna
hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
sålunda anförts om att kyrkans ledare förvaltar sina ämbeten i överensstämmelse
med regeringsformen och jämställdhetslagen.

Åtgärder vidtagna av jämställdhetsombudsmannen m. m.

I det följande redogörs kortfattat för vissa åtgärder som jämställdhetsombudsmannen
vidtagit på svenska kyrkans område.

Jämställdhetsombudsmannen har varit i kontakt med domkapitlen i
flertalet av landets stift för att informera sig om det aktiva jämställdhetsarbete
som domkapitlen som arbetsgivare är skyldiga att bedriva enligt jämställdhetslagen.
Jämställdhetsombudsmannen har därefter på olika sätt följt
jämställdhetsarbetet, bl. a. utifrån särskilt upprättade jämställdhetsplaner
för vissa av stiften. (Det skall här anmärkas att det statliga jämställdhetsavtalet,
som binder domkapitlen i förhållande till de anställda på expeditionerna
och stiftsnämndernas kanslier, inte omfattar präster och kyrkomusiker.)

Beträffande domkapitlet i Göteborgs stift gäller bl. a. följande. På begäran
av jämställdhetsombudsmannen upprättades för domkapitlet en i januari
1984 antagen, övergripande jämställdhetsplan. I skrivelse till domkapitlet i
augusti 1985 konstaterade jämställdhetsombudsmannen att det arbete som
bedrivits utifrån planen inte kunde anses motsvara de i jämställdhetslagen
uppställda kraven på ett aktivt, målinriktat jämställdhetsarbete. Mot denna
bakgrund förelädes domkapitlet att till jämställdhetsombudsmannen inkomma
med en särskild plan för sitt aktiva jämställdhetsarbete fram till årsskiftet
1986-1987. Sedan domkapitlet inkommit med svar på skrivelsen har överläggningar
och viss ytterligare skriftväxling förekommit. Den senaste åtgärden
i ärendet från jämställdhetsombudsmannens sida är en i skrivelse i
september 1986 till domkapitlet riktad begäran om yttrande över vissa
jämställdhetsåtgärder, vilka jämställdhetsombudsmannen anser bör vidtas i
stiftet.

I förevarande sammanhang skall vidare nämnas att arbetsmarknadsdepartementet
i september 1986 tilldelat svenska kyrkans nämnd för diakoni och
samhällsansvar vissa medel att användas för bl. a. en kartläggning av i vilken
utsträckning stift och församlingar har jämställdhetsplaner.

Kvinnors prästvigning i Göteborgs stift

Under senare år har frågan om prästvigning av kvinnor i Göteborgs stift
föranlett olika uttalanden av riksdagen, regeringen och kyrkomötet. I det
följande redogörs för vissa av dessa.

I regeringens proposition (prop. 1981/82:93) om män och kvinnor som
präster i svenska kyrkan, m. m. framhöll det föredragande statsrådet bl. a.
det angelägna i att svenska kyrkan skyndsamt åstadkommer en lösning på det
problem som föreligger i Göteborgs stift. Statsrådet anförde vidare bl. a. att
det även där givetvis måste finnas samma möjligheter till prästvigning av
kvinnliga och manliga prästkandidater som i övriga stift och att, om inte

KU 1986/87:5

biskopen själv förrättar sådan vigning, ärkebiskopen eller annan biskop
måste inträda i hans ställe för denna uppgift. Statsrådet ansåg sig kunna
förutsätta att en praktisk lösning kom till stånd utan något initiativ från
statsmakternas sida.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen instämde konstitutionsutskottet
(KU 1981/82:22) i det anförda. Utskottet framhöll särskilt att prästvigning
skall ske inom stiftet.

Vid 1982 års kyrkomötes behandling av regeringens skrivelse 1982:6
angående upphävande av lagen om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst
anförde kyrkolagsutskottet i sitt betänkande (LU 1982:9) i förevarande del
bl. a. följande.

Då det gäller Göteborgs stift måste också där prästvigning av kvinnor kunna
ske på ett naturligt sätt. En väg till detta, som inte rubbar kyrkans
hittillsvarande ordning, är att prästexamen sker inför domkapitlet i Göteborg
men prästvigning, så länge biskop Gärtner är i tjänst, genom annan biskop
antingen i ett annat stifts domkyrka eller i en annan kyrka i Göteborgs stift än
domkyrkan. Prästvigning bör då ske efter anmodan av domkapitlet i
Göteborg och för Göteborgs stift. Därmed markeras att endast det förhållandet
att biskopen i Göteborg inte anser sig kunna viga en kvinna till präst
motiverar ett annorlunda handlande, inte att en kvinna på vanligt sätt skall
kunna inträda som präst i stiftet.

Kyrkomötet beslöt i enlighet med utskottets hemställan att godkänna
regeringens förslag att upphäva den ifrågavarande lagen. Kyrkomötet gjorde
inget särskilt uttalande med anledning av vad kyrkolagsutskottet anfört i den
aktuella frågan.

Vid 1983 års kyrkomöte behandlades en motion (1983:116), vari hemställts
att kyrkomötet hos regeringen anhöll om åtgärder så att prövning av
kvinnliga prästkandidater för Göteborgs stift kan ske av annan biskop än
biskopen i Göteborg samt att deras prästvigning kan ske i Göteborg.

I kyrkolagsutskottets betänkande (LU 1983:20) med anledning av motionen
anfördes bl. a. följande.

Utskottet konstaterar att lagen om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst
upphörde att gälla först vid utgången av år 1982. Den s. k. samvetsklausulen
förlorade samtidigt aktualitet. Det nya rättsläget har således formellt gällt
endast ett par månader.

Det har från olika håll betonats att det är angeläget att svenska kyrkan
skyndsamt åstadkommer en lösning på det problem som föreligger i
Göteborgs stift (se exempelvis departementschefens uttalande i skrivelse
1982:6 s. 24). Utskottet vill för sin del uttala att detta är ett starkt önskemål
också för svenska kyrkan, men utskottet vill samtidigt betona att det är en
fråga som det i första hand ankommer på kyrkan själv att lösa och då helst på
frivillighetens väg.

Med anledning härav utgår utskottet för sin del från att den föreslagna
antagningsnämnden i Göteborgs stift får en sådan sammansättning, att den är
representativ för de beslut som riksdag och kyrkomöte fattat i ämbetsfrågan.

Utskottet vill vidare erinra om att ansvaret för prövningen av kandidaternas
lämplighet för prästämbetet också faller på vigningsbiskopen. Med
anledning av situationen i Göteborgs stift förutsätter detta faktum, att
prästkandidaterna redan vid sin första kontakt med stiftet ges kännedom om
vem som avses vara vigningsbiskop.

KU 1986/87:5

Utskottet utgår också från att de kvinnliga prästkandidaternas situation
underlättas genom att stiftsledningen utser kaplaner på studieorterna. Dessa
bör ha som sin främsta uppgift att stödja dessa kandidaters studier och
förberedelse för tjänstgöringen i stiftet.

Inom utskottet har pekats på angelägenheten av att man snarast möjligt
når en sådan ordning, att varje präst ges möjlighet till vigning i tjänstgöringsstiftet.

Mot bakgrund av den korta tid som förflutit sedan den särskilda
behörighetslagen upphörde att gälla anser utskottet, att kyrkomötet i vart fall
för närvarande inte bör tillmötesgå det önskemål som framförts i motion
1983:116.

Utskottet hemställde att kyrkomötet lämnade motionen utan åtgärd. Kyrkomötet
beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Omedelbart efter kyrkomötets beslut år 1983 inrättades i Göteborg en
antagningsnämnd med uppgift att hjälpa domkapitlet vid dess bedömning av
en prästkandidat.

I april 1986 antog biskopen i Göteborg och domkapitlet dels en PM
angående antagningsnämndens verksamhet, dels en PM med regler för
antagning till tjänst som präst i Göteborgs stift. Enligt de senare reglerna
gäller i fråga om kvinnliga prästkandidater att vigningsbiskop i god tid utses
av biskopen och att denne också har ansvaret för prövningen av kandidaternas
lämplighet. När det gäller prästexamen och prästvigning hänvisar
reglerna till kyrkolagsutskottets betänkande 1983:20.

I en motion till 1986 års kyrkomöte begärdes - mot bakgrund av att någon
prästvigning inte skett av en kvinna i Göteborgs domkyrka - att kyrkomötet
uttalade sig för att prästvigning av kvinnor för tjänstgöring i Göteborgs stift
sker i Göteborgs domkyrka. (Motionen innehåller vissa ytterligare - här ej
redovisade - yrkanden.)

I kyrkolagsutskottets betänkande (KL 1986:2) med anledning av motionen
anfördes bl. a. följande. Med de regler som biskopen och domkapitlet
numera beslutat beträffande domkapitlets antagningsnämnd finns goda
förutsättningar för att en bättre ordning i fråga om de kvinnliga prästkandidaternas
antagning till tjänst som präst i stiftet kan åstadkommas. Vidare
erinrades om att det faktum att ansvaret för prövningen av kandidaternas
lämplighet för prästämbetet också faller på vigningsbiskopen förutsätter att
prästkandidaterna redan vid sin första kontakt med stiftet ges kännedom om
vem som avses vara vigningsbiskop. Beträffande yrkandet i motionen om
prästvigning av kvinnliga prästkandidater i Göteborgs domkyrka anförde
kyrkolagsutskottet följande.

Utskottet vill erinra om vad konstitutionsutskottet anförde i denna fråga i det
lagstiftningsärende som ledde till upphävande av behörighetslagen (KU
1981/82:22), nämligen att prästvigningen skall ske inom stiftet. Kyrkomötet
anförde för sin del emellertid att prästvigning, så länge biskop Gärtner är i
tjänst, sker genom annan biskop antingen i ett annat stifts domkyrka eller i
annan kyrka i Göteborgs stift än domkyrkan (LU 1982:9). Kyrkomötet
anvisade således två olika vägar när det gäller frågan om i vilken kyrka
prästvigning skall ske. För de prästvigningar av kvinnliga prästkandidater
som hittills har skett för tj änst i Göteborgs stift har använts endast en av de två
anvisade vägarna. Någon prästvigning av kvinnlig prästkandidat inom

KU 1986/87:5

Göteborgs stift har inte förekommit.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att domkapitlet i Göteborg kan
anmoda annan biskop att viga präster till tjänst i Göteborgs stift i kyrka inom
stiftet.

Biskopen i Göteborgs stift kan medverka till en positiv öppning i den låsta
situationen genom att själv utnyttja rätten att träda åt sidan och medge annan
biskop att prästviga i Göteborgs stift. Denna s. k. väjningsrätt var en av
hörnstenarna i den överenskommelse som för ett antal år sedan gjordes i
ämbetsfrågan mellan olika grupper och organisationer inom svenska kyrkan
på initiativ av och inför ärkebiskopen.

Efter tidigare yttranden i frågan (LU 1982:9 och LU 1983:20) förväntar sig
utskottet att berörda kyrkliga myndigheter nu bringar frågan till en sådan
lösning att kvinnliga prästkandidater i Göteborgs stift ges möjlighet till
vigning i tjänstgöringsstiftet.

Kyrkolagsutskottet hemställde om bifall till ifrågavarande motionsyrkande.
Tre av utskottets ledamöter var skiljaktiga och hemställde om avslag på
motionen. Kyrkomötet följde kyrkolagsutskottets majoritet.

Här skall slutligen nämnas att civilminister Bo Holmberg i anslutning till
att regeringen den 9 oktober 1986 utnämnt ny domprost i Göteborg med
tillträde den 1 november 1986 anfört följande:

Det är regeringens bestämda uppfattning att det i Göteborgs stift och dess
församlingar måste bedrivas ett aktivt jämställdhetsarbete. Den kritik som
från olika håll riktas mot förhållandena i Göteborgs stift visar starkt på
behovet av målmedvetna insatser från stiftsledningens sida för att rekrytera
kvinnliga präster till stiftet och åstadkomma goda arbetsförhållanden för
dem.

Utskottet

Motion 1985/86:K602 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) tar upp stat-kyrkafrågan.
I motionen begärs att regeringen skall ta initiativ till överläggningar
för att nå fram till en överenskommelse om en tidsplan för åtgärder i syfte att
ge svenska kyrkan en fri ställning gentemot staten. Motionärerna erinrar om
att syftet med de successiva reformer som genomförts på kyrkoområdet
sedan 1979 varit att öka svenska kyrkans frihet och allmänt förbättra dess
möjligheter att fungera i samhället. Enligt motionen finns det ett kraftigt
stigande intresse både inom svenska kyrkan och i riksdagen för att snart gå
vidare med fortsatta delreformer med sikte på att nå en från statlig
beslutsapparat fri kyrka. Vidare anges att riksdagen måste ta sin del i
ansvaret för att den utveckling mot en från statliga beslut fri kyrka som pågått
under senare år inte avstannar utan fortsätter.

Ett förslag till ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan lades i
januari 1978 fram av deltagarna i stat-kyrka-överläggningarna (SOU
1978:1). Frågan hade tidigare varit föremål för ett flertal utredningar.
Kyrkomötet ställde sig emellertid negativt till förslaget. Efter överläggningar
mellan de politiska partierna uttalade regeringen att stat-kyrka-frågan skulle
handläggas vidare i syfte att vinna den bredare enighet i frågan som
regeringen ansåg önskvärd. I augusti 1979 beslöt regeringen ge direktiv till
bl. a. en utredning om kyrkomötets ställning. Detta utredningsarbete

KU 1986/87:5

resulterade i förslag till betydelsefulla ändringar beträffande kyrkomötets
ställning och formerna för den kyrkliga lagstiftningen (prop. 1981/82:77 och
1981/82:192). Vid riksdagsbehandlingen av proposition 1981/82:77 förklarade
konstitutionsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande KU
1981/82:36 att överläggningar mellan de i utskottet representerade partierna
lett fram till att partierna kunnat enas om de förslag som omfattades av
nämnda proposition och proposition 1981/82:192. Enligt utskottet var det av
stort värde att en långtgående enighet mellan riksdagspartierna uppnåtts i
berörda frågor. En viktig utgångspunkt, framhöll utskottet, hade därvid varit
att inte föregripa senare ställningstaganden till stat-kyrka-frågans lösning på
längre sikt. Beträffande en vpk-motion, vari yrkats avslag på propositionens
förslag samt begärts att förslag om kyrkans skiljande från staten snarast
skulle framläggas, uttalade utskottet att de frågor som tagits upp i motionen
övervägts tidigare och att utskottet inte funnit anledning förorda bifall till
motionsyrkandena.

Utskottet har tidigare uttalat (KU 1982/83:2 och 1985/86:4) att när
erfarenheter vunnits av den nya kyrkomötesorganisationen bör en noggrann
utvärdering och analys av reformens tillämpning i praktiken komma till
stånd. Regeringen har nyligen beslutat om en sådan översyn, vilken skall
göras inom civildepartementet. I de riktlinjer för översynen som utfärdats
har angivits att översynen inte skall syfta till grundläggande förändringar av
den nya kyrkomötesorganisationen, vilken bör bestå i sina huvuddrag, bl. a.
vad gäller ansvarsfördelningen mellan riksdagen, regeringen och kyrkomötet.
Resultatet av arbetet skall redovisas före utgången av år 1987.

Som utskottet framhållit i tidigare sammanhang (KU 1981/82:36 och KU
1985/86:4) innebär den reformering av kyrkomötet m. m. som vidtagits inte
att frågan om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan föregripits.
Den översyn av den nya kyrkomötesorganisationen som skall företas bör
emellertid, som utskottet senast under föregående riksmöte framhållit (KU
1985/86:4), avvaktas innan några nya åtgärder i stat-kyrka-frågan övervägs.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1985/86:K602.

Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan tas upp i motion 1985/86: K227 av
Ingela Mårtensson (fp). I motionen begärs att riksdagen uttalar att religionsfrihetslagens
regler om medlemskap i svenska kyrkan inte står i överensstämmelse
med 2 kap. 2 § RF. Vidare förordas att riksdagen hos regeringen begär
dels slopande av den övergångsbestämmelse till RF enligt vilken bestämmelserna
om medlemskap i svenska kyrkan skall gälla utan hinder av 2 kap. 2 §
RF, dels ändring av religionsfrihetslagens bestämmelser om medborgarskap i
svenska kyrkan.

Frågan om medlemskapsreglerna i svenska kyrkan har under senare år vid
upprepade tillfällen behandlats av riksdagen, senast hösten 1985 (KU
1985/86:4). Utskottet hade då att ta ställning till en motion, vari begärts ett
riksdagsuttalande av samma innebörd som det nu aktuella. Konstitutionsutskottet
bekräftade den föreliggande motsättningen varvid hänvisades till
uttalanden av såväl regering som riksdag vid behandlingen av 1976 års
grundlagsreform (prop. 1975/76:209, s. 117, KU 1975/76:56, s. 30 f.). Enligt
utskottets mening fanns det emellertid inte skäl att överväga ett slopande av
den ifrågavarande övergångsbestämmelsen eller att ta något initiativ i

KU 1986/87:5

medlemskapsfrågan. Utskottet ansåg att man borde avvakta resultatet av det
inom kyrkan pågående utredningsarbetet om kyrkotillhörighet och dop samt
kyrkomötets ställningstagande med anledning härav.

Överväganden i berörda frågor pågår alltjämt. Avsikten är att kyrkomötet
skall ta ställning till de förslag som utredningsarbetet kommer att resultera i.

Mot angiven bakgrund saknas anledning för riksdagen att göra det i
motionen begärda uttalandet eller att nu ta något initiativ i de hänseenden
som begärts. Motion 1985/86:K227 avstyrks följaktligen.

I motion 1985/86:K605 av Anita Bråkenhielm och Göte Jonsson (båda m)
tas upp frågan om dop som förutsättning för förtroendeuppdrag inom svenska
kyrkan. Motionärerna begär att riksdagen beslutar att som valbarhetsvillkor
till kyrkomöte, kyrkofullmäktige och kyrkoråd föreskriva dop i ordning som
accepteras av svenska kyrkan.

Den i motionen upptagna frågan är nära förbunden med det nyssnämnda
inom svenska kyrkan pågående utredningsarbetet om kyrkotillhörighet och
dop. Det finns inte anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i den
väckta frågan utan resultatet av nyssnämnda utredningsarbete bör avvaktas.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1985/86:K605.

Kyrkomötets medverkan i lagstiftningen tas upp i motion 1985/86:K618
yrkande 1 av Alf Svensson (c). Motionären yrkar att riksdagen hos
regeringen begär förslag med den innebörden att kyrkolagstiftning förutsätter
kyrkomötets samtycke. Enligt motionären har 1982 års reform om nya
former för kyrklig lagstiftning inneburit klara olägenheter.

Som tidigare framgått var det ett enigt konstitutionsutskott som år 1982
ställde sig bakom propositionen med förslag till ändringar i formerna för den
kyrkliga lagstiftningen (KU 1981/82:36). Riksdagen följde utskottet. De nya
reglerna har varit i kraft sedan den 1 januari 1983. Utskottet anser inte att det
framkommit något som ger anledning att för närvarande förorda en ändring i
fråga om kyrkomötets medverkan i kyrkolagstiftningen. Konstitutionsutskottet
vill i sammanhanget erinra om att kyrkoförfattningsutredningen (Kn
1982:06), som planerar att avsluta sitt arbete under våren 1987, kan komma
att framlägga förslag som innebär ökade möjligheter för riksdagen att till
kyrkomötet delegera normgivning. Med det anförda avstyrks motion 1985/
86:K618 yrkande 1.

I motion 1985/86:K618 yrkande 2 av Alf Svensson (c) tas upp frågan om
biskops ställning i kyrkomötet. Motionären förordar att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändrad sammansättning av kyrkomötet, innebärande
att biskop blir självskriven ledamot av kyrkomötet. Enligt motionen
intar biskoparna en så betydelsefull position inom svenska kyrkan att det
borde vara självklart att de också kan uppträda som ledamöter av kyrkomötet.
I motion 1985/86:K626 av Gunhild Bolander m. fl. (c, m, fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om ökat antal kyrkomötesledamöter frän
Visby stift.

I de riktlinjer som skall ligga till grund för den nyligen av regeringen
beslutade översynen av 1982 års kyrkomötesreform omnämns särskilt de
frågeställningar som tagits upp i de båda motionerna. Det finns enligt
utskottets mening inte anledning för riksdagen att ta de i motionerna begärda
initiativen utan resultatet av den angivna översynen, som skall föreligga före

KU 1986/87:5

utgången av år 1987, bör avvaktas. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1985/86:K618 yrkande 2 och 1985/86:K626.

I motion 1985/86:K606 av Torsten Karlsson (s) begärs att i lagen om
församlingar och kyrkliga samfälligheter intas en bestämmelse angående
kallelse till kyrkoråds sammanträde. Motionären anser att bestämmelsen bör
innehålla en regel om att ledamot av kyrkoråd alltid tillställs särskild kallelse
till kyrkoråds sammanträde. För närvarande saknas föreskrift härom.

1982 års kyrkokommitté har i ett i år avgivet betänkande (SOU 1986:1)
Framtid i samverkan föreslagit att det i den i motionen angivna lagen intas en
föreskrift om att kallelse till sammanträde med kyrkoråd skall - senast en
vecka före sammanträdet - sändas med post till varje ledamot och suppleant
eller på annat tillförlitligt sätt tillställas dem. Ärendet handläggs inom
civildepartementet.

Med det anförda får motion 1985/86:K606 anses besvarad.

I motion 1985/86:K620 av Börje Stensson m. fl. (fp, s, m, c) föreslås ändrad
instansordning vid prövning av besvär över beslut om skiljande av präst från
prästämbete. Motionärerna anser att kyrkomötets besvärsnämnd bör vara
besvärsinstans i stället för såsom för närvarande kammarrätt.

Lagstiftning rörande frågor angående svenska kyrkans ämbete hör inte till
de ämnen som riksdagen till följd av 1982 års reform om nya former för den
kyrkliga lagstiftningen har möjlighet att i dag delegera till kyrkomötet. Enligt
vad utskottet inhämtat avser emellertid kyrkoförfattningsutredningen att i
sitt slutbetänkande, som är att förvänta under våren 1987, föreslå att
riksdagen skall ges möjlighet att delegera normgivning beträffande svenska
kyrkans ämbete. Mot angiven bakgrund finns det inte anledning för
riksdagen att nu ta något initiativ i den i motionen väckta frågan utan det
pågående utredningsarbetet bör avvaktas. Med det anförda avstyrks motion
1985/86:K620.

I motion 1985/86: K621 av Ingela Mårtensson och Kerstin Gellerman (båda
fp) tas upp frågan om kvinnliga präster och jämställdheten pä det kyrkliga
området. Motionärerna hävdar att jämställdheten mellan män och kvinnor
på det kyrkliga området släpar efter jämfört med samhället i övrigt. Till
grund för sin kritik har motionärerna i första hand åberopat förhållandena i
Göteborgs stift. Enligt motionärerna har den jämställdhetsplan som upprättats
inom stiftet inte givit resultat. Motionärerna erinrar vidare om problemen
med prästvigning av kvinnor i stiftet. Enligt motionärerna bör inte s. k.
transportvigningar få förekomma. Motionärerna hemställer att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som sålunda anförts om att
kyrkans ledare bör förvalta sina ämbeten i överensstämmelse med regeringsformen
och jämställdhetslagen.

I detta betänkande (se ovan s. 11 ff.) har tidigare dels redogjorts för
åtgärder som jämställdhetsombudsmannen under senare år vidtagit på
svenska kyrkans område, dels redovisats olika uttalanden under senare år av
riksdag, regering och kyrkomötet föranledda av i första hand frågan om
prästvigning av kvinnor i Göteborgs stift.

Den sistnämnda frågan togs senast upp av 1986 års kyrkomöte, som
behandlade en motion, vari begärts att kyrkomötet uttalade sig för att
prästvigning av kvinnor för tjänstgöring i Göteborgs stift sker i Göteborgs

KU 1986/87:5

domkyrka. I motionen hade konstaterats att samtliga de prästvigningar av
aktuellt slag som hittills förekommit för tjänst i Göteborgs stift skett i ett
annat stifts domkyrka, s. k. transportvigningar. I ett betänkande av kyrkomötets
kyrkolagsutskott (KL 1986:2) med anledning av motionen erinrades
om att biskopen i Göteborgs stift kan medverka till en positiv öppning i den
låsta situationen genom att medge annan biskop att prästviga i Göteborgs
stift. Kyrkolagsutskottet angav vidare att man förväntade sig att berörda
kyrkliga myndigheter nu bringade frågan till en sådan lösning att kvinnliga
prästkandidater i Göteborgs stift ges möjlighet till vigning i Göteborgs stift.
Kyrkolagsutskottet hemställde om bifall till det ifrågavarande motionsyrkandet.
Tre av dess ledamöter reserverade sig. Kyrkomötet följde kyrkolagsutskottets
majoritet.

Konstitutionsutskottet får för egen del anföra följande. Som riksdag,
regering och kyrkomöte i olika sammanhang framhållit är det självfallet
angeläget att en lösning nås i fråga om de speciella problem som gäller inom
Göteborgs stift. Utskottet kan instämma i de uttalanden i saken som gjorts av
1986 års kyrkomöte, redovisade ovan, och av civilministern i anslutning till
utnämningen av ny domprost i Göteborgs stift (se ovan s. 14). Med det
anförda får motion 1985/86:K621 anses besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande stat—kyrka-frågan

att riksdagen avslår motion 1985/86:K602,

2. beträffande medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
att riksdagen avslår motion 1985/86:K227,

3. beträffande dop som förutsättning för förtroendeuppdrag inom
svenska kyrkan

att riksdagen avslår motion 1985/86: K605,

4. beträffande kyrkomötets medverkan i lagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1985/86: K618 yrkande 1,

5. beträffande biskops ställning i kyrkomötet

att riksdagen avslår motion 1985/86:K618 yrkande 2,

6. beträffande ökat antal kyrkomötesledamöter från Visby stift
att riksdagen avslår motion 1985/86:K626,

7. beträffande kallelse till kyrkoråds sammanträde

att riksdagen förklarar motion 1985/86:K606 besvarad med vad
utskottet anfört,

8. beträffande ändrad instansordning vid prövning av besvär över
beslut om skiljande av präst från prästämbetet

att riksdagen avslår motion 1985/86:K620,

9. beträffande kvinnliga präster och jämställdheten på det kyrkliga
området

att riksdagen förklarar motion 1985/86: K621 besvarad med vad
utskottet anfört.

KU 1986/87:5

Stockholm den 13 november 1986
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s),
Sören Lekberg (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Torgny Larsson (s), Bengt
Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ingela Mårtensson (fp), Ture Angqvist
(s) och Anna-Brita Hulth (fp).

Reservation

Stat-kyrka-frågan (mom. 1)

Ingela Mårtensson och Anna-Brita Hulth (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion 1985/86:K602” bort ha följande lydelse:

Syftet med de beslut riksdagen sedan 1979 fattat rörande svenska kyrkans
förhållande till staten har varit att öka svenska kyrkans frihet och allmänt
förbättra dess möjligheter att fungera i samhället. Den uttalade avsikten har
varit att inte genom de fattade besluten föregripa ett ställningstagande i
principfrågan om relationerna mellan staten och svenska kyrkan.

Det nuvarande systemet innebär dock alltjämt att riksdag och regering har
ett avgörande inflytande över beslut som rör kyrkans organisation, ekonomiska
ramar och tillsättande av andliga ledare. Enligt utskottets åsikt är
denna ordning av principiella skäl inte godtagbar. Varje trossamfund bör stå
fritt från staten. Utifrån denna principsyn är det angeläget att både staten och
svenska kyrkan gör klart vilken avsikt man har med svenska kyrkans
relationer till staten för framtiden. Därför bör nu precisering ske av de
reformer som återstår innan slutmålet är nått, dvs. att låta svenska kyrkan bli
ett från staten fristående trossamfund.

Enligt utskottet bör bl. a. följande reformer genomföras. Svenska kyrkan
bör själv få bestämma över sin organisation. Detta betyder att kyrkan själv
får bestämma om de författningar som nu styr svenska kyrkans yttre och inre
former skall bli bestående i form av inomkyrkliga beslut eller ersättas av
andra bestämmelser. Förändringar bör ske av svenska kyrkans organisation
på lokal- och stiftsplanet i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag som
under 1986 framlagts av 1982 års kyrkokommitté. Svenska kyrkan bör få
befogenhet att tillsätta biskopar, domprostar och övriga prästtjänster, som i
dag tillsätts av staten. Folkbokföringen bör överföras till statligt organ. När
det gäller begravningsväsendet bör den allmänna principen vara att, om
svenska kyrkan så önskar, staten kan överlåta på svenska kyrkan att i sin
lokala organisation ombesörja denna uppgift mot statlig ersättning. Den
kyrkliga egendomen bör förbli svenska kyrkans egen egendom. Svenska
kyrkan måste garanteras en säker ekonomi.

KU 1986/87:5

Riksdagen bör nu hos regeringen begära att regeringen tar initiativ till
överläggningar mellan staten och svenska kyrkan rörande de framtida
relationerna. Syftet skall vara att ge svenska kyrkan en gentemot staten fri
ställning.

Utskottet vill tillägga att oavsett hur det fortsatta reformarbetet genomförs
måste svenska kyrkan garanteras goda möjligheter att också fortsättningsvis
fungera som en öppen folkkyrka och kunna bedriva sin verksamhet över hela
landet. Genomförandet av reformen bör därför ske i den takt och på sådant
sätt att svenska kyrkans egen åsikt om övergången respekteras.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
med det anförda motion 1985/86:K602.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande stat-kyrka-frågan
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K602 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Stat—kyrka-frågan
Nils Berndtson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna har vid flera tillfällen motionsvägen yrkat att
riksdagen hos regeringen begär förslag om kyrkans skiljande från staten.
Motionerna har avslagits av riksdagen. Även om någon motion från partiet
inte föreligger i förevarande ärende kvarstår vpk:s uppfattning att sådant
underlagsmaterial föreligger att regeringen inom loppet av en relativt kort tid
bör kunna lägga fram förslag för riksdagen angående kyrkans skiljande från
staten.

2. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan

Ingela Mårtensson och Anna-Brita Hulth (båda fp) anför:

Vi delar till alla delar det synsätt i medlemskapsfrågan som redovisats i
motion 1985/86:K227. Mot bakgrund av vårt ställningstagande i stat-kyrkafrågan
- se reservation ovan - anser vi det dock inte nu påkallat med ett
separat initiativ i saken. Medlemskapsfrågan tas naturligen upp i samband
med det fortsatta reformarbete som syftar till att ge svenska kyrkan en
gentemot staten fri ställning.

3. Dop sorn förutsättning för förtroendeuppdrag inom svenska
kyrkan

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anför:

Vi delar i princip de synpunkter som framförts i motion 1985/86:K605 om dop
som förutsättning för förtroendeuppdrag i svenska kyrkan. Vi anser dock

KU 1986/87:5

inte att de i motionen begärda ändringarna bör göras nu. Riksdagen bör
avvakta kyrkomötets ställningstagande till resultatet av det inom kyrkan
pågående arbetet om kyrkotillhörighet och dop.

KU 1986/87:5

!6 11717