Konstitutionsutskottets betänkande
1986/87:29

om ledningen av den statliga förvaltningen (prop.
1986/87:99 och 100 [delvis] jämte motioner)

1986/87:29

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition om ledningen av den
statliga förvaltningen samt de elva motioner som väckts med anledning av
propositionen. Samtidigt behandlar utskottet ett flertal under den allmänna
motionstiden 1987 väckta motioner och motionsyrkanden med anknytning
till propositionen. De flesta av dem har överlämnats till konstitutionsutskottet
från de andra utskott som har yttrat sig över olika delar av propositionen,
nämligen finans-, lag-, trafik-, närings- och arbetsmarknadsutskotten. Yttrandena
finns i bilagor till betänkandet. Även ett avsnitt av budgetpropositionen
som tar upp arbetet med regelförenkling och delegering hos de statliga
myndigheterna behandlas.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till allmänna riktlinjer för
förnyelsen av den statliga förvaltningen. Förslagen till lag med instruktion för
riksdagens revisorer, lag om riksrevisionsverkets granskning av statliga
aktiebolag och stiftelser och ändring i lagen om offentlig anställning m.m.
tillstyrks med en mindre ändring i förslaget till lag med instruktion för
riksdagens revisorer. Vidare tillstyrker utskottet förslaget till ramanslag för
riksrevisionsverket.

Förslaget att bemyndiga regeringen att besluta i frågor som rör dels
affärsverkskoncernernas organisation, dels affärsverkens förvärv, bildande,
avyttring, ombildning eller nedläggning av aktiebolag avstyrks. Riksdagen
föreslås i stället uttala att liksom hittills bör bemyndiganden till regeringen i
organisations- och bolagsfrågor avse ett särskilt affärsverk och innehålla
beloppsgränser eller andra restriktioner. Ett förslag att bemyndiga regeringen
att inrätta särskilda tjänster för verkschefer m.fl. tillstyrks.

Med anledning av en motion föreslås riksdagen uttala sig för att statskontorets
rådgivande ledningsorgan får parlamentarisk representation. I övrigt
avstyrks de motioner som behandlas i ärendet. Vissa av dem anser utskottet
vara besvarade med de uttalanden som utskottet gjort.

Ett stort antal reservationer och särskilda yttranden har avlämnats.

1 Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr 29

Propositionerna

KU 1986/87:29

I proposition 1986187:99 föreslår regeringen

1. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad statsrådet Holmberg
inledningsvis anfört,

2. att riksdagen antar förslag till

a. lag med instruktion för riksdagens revisorer,

b. lag om riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och
stiftelser,

c. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

d. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

3. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för förnyelsen av den
statliga förvaltningen som statsrådet Holmberg i propositionens bilaga 1
förordat beträffande föreskrifter (avsnitt 3), styrning av myndigheternas
verksamhetsinriktning (avsnitt 4) samt revision (avsnitt 5), stabsmyndighetens
roll (avsnitt 6), chefsförsörjning (avsnitt 7), myndigheternas ledning
(avsnitt 8) och affärsverken och deras dotterbolag (avsnitt 9),

4. att riksdagen till riksrevisionsverket för budgetåret 1987/88 anvisar ett
ramanslag av 115 963 000 kr.,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att, med beaktande av de riktlinjer
som riksdagen har godkänt om affärsverkens investeringar, verksamhet och
finansiering, besluta i frågor som rör dels affärsverkskoncernernas organisation,
dels affärsverkens förvärv, bildande, avyttring, ombildning eller
nedläggning av aktiebolag,

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta särskilda tjänster för
verkschefer m.fl.,

7. att riksdagen tar del av vad statsrådet Holmberg i övrigt har anfört i
bilaga 1 under avsnitten 3—9 och om de allmänna förutsättningarna för
utvecklingen av den statliga verksamheten (avsnitten 1 och 2),

8. att riksdagen godkänner de riktlinjer för förordnandepension som
statsrådet Johansson har förordat i bilaga 2 (avsnitt 7),

9. att riksdagen godkänner de riktlinjer som statsrådet Johansson har
förordat i bilaga 2 för pensionering av personal inom icke-statlig verksamhet
(avsnitt 8),

10. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad statsrådet Johansson i
bilaga 2 har anfört om utveckling av budgetprocessen och fortsatta försök
med fördjupade anslagsframställningar och treåriga budgetramar samt vad
statsrådet Johansson anfört om lönesättningen för chefer.

Propositionen har vad avser punkterna 1-7 föredragits i regeringen av
statsrådet Holmberg, 8—10 av statsrådet Johansson.

I proposition 1986/87:100, bilaga 2, Gemensamma frågor, punkt 1
Regelförenkling och delegering föreslår regeringen att riksdagen bereds
tillfälle att ta del av vad statsrådet Holmberg anfört.

Motionerna

KU 1986/87:29

Motion väckt med anledning av proposition 1986/87:87

1986I87.N152 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas såvitt nu är i fråga

5. att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:99 i den del som rör
förslaget om att regeringen skall bemyndigas, utan beloppsgränser, att
besluta i bolagsfrågor i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner med anledning av proposition 1986/87:99

1986/87:K105 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om försöksverksamhet även med
flerårsram för sakanslag.

1986187: K106 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som sägs i motionen om behovet av en utredning
om spörsmålsinstitutet.

1986187:Kl07 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om den nödvändiga
särbehandling av den dömande verksamheten, domstolarna och domarna
som berörs i propositionen.

1986I87. K108 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
arbetsgivarorganisation för affärsverken och deras bolag.

1986/87:K109 av Lennart Alsén och Lars Ernestam (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad vi i
motionen har anfört angående riktlinjer för förvaltningen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad vi i
motionen har anfört angående riksdagens kontroll av förvaltningen och
regeringen.

1986/87: Kl 10 av Rune Ångström (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för
att så länge statskontoret inte är ett renodlat stabsorgan åt regeringen ett
parlamentariskt inflytande bör finnas kvar i statskontorets ledning.

1986I87:K111 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad vi i motionen anfört angående de
allmänna riktlinjer för myndigheternas ledning som angivits i motionen.

1986187:K112 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om specialdestinerade statsbidrag,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om frikommunförsökens problematik,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om räckvidden av den s.k. begränsningsregeln,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs rörande effektivitet och produktivitet i förvaltningen,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om inre organisation,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om chefsfunktion och ledningsfilosofi,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om parlamentariska lekmannastyrelser,

9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om tillsättning av vissa chefstjänster,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om bolagisering,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag rörande arbetsgivarorganisation
för delar av den statliga sektorn,

12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om fackliga relationer.

1986/87.K113 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om innebörden av bestämmelsen i RF 11:7,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ny verksordning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om riksrevisionsverkets ställning.

1986187:K114 av Lennart Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om arbetsgivarfunktionen
inom affärsverkskoncernerna.

1986I87.K115 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om regeringens utrymme för styrning av förvaltningsmyndigheterna
under regeringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om informella kontakter mellan regeringen eller dess
kansli och myndigheterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om domstolarnas självständiga ställning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ramlagar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om riksdagens kontrollmakt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ansvaret för förvaltningsrevision av statsverksamheten,

7. att riksdagen, med avslag på propositionen såvitt gäller förflyttning av
chefer, hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med de riktlinjer som
anges i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om lekmannastyrelsernas uppgift i centrala myndigheter,

KU 1986/87:29

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående framtida förändringar av affärsverken,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående risken för bristande kontrollsystem för affärsverken.

Motioner från allmänna motionstiden 1987

1986I87.K206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas såvitt nu är i fråga

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ramlagar och generalklausuler,

15. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en förstärkning av
riksdagens kontrollmakt i enlighet med vad som i motionen anförts.

1986187:K209 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje lagproposition, som avses medföra senare verkställighetsföreskrifter,
även skall innehålla fullständig text till den förordning, som
regeringen sedermera avser att utfärda i den händelse propositionen antas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje myndighet, statlig eller kommunal, som genom lag eller
förordning tillagts rätten att utfärda verkställighetsföreskrifter, i samband
med utfärdandet av sådana alltid skall överlämna erforderligt antal exemplar
därav till det riksdagsutskott, inom vilket propositionen behandlats, för
kontroll av att texten överensstämmer med vad riksdagen beslutat och intet
därutöver.

1986I87:K232 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas såvitt
nu är i fråga

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om ramlagstiftning, om delegering av normgivning och om
registrering av sådan normgivning,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om revisionsverksamheten.

1986/87.K501 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att välja
suppleanter till statliga myndigheters styrelser.

1986I87:K502 av Birgitta Johansson och Iréne Vestlund (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande för- och efternamn samt partibeteckning.

1986187:Fi406 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära förslag till nya organisationsformer för statens
förvaltningsrevision i enlighet med de riktlinjer som redovisas i motionen.

1986l87:Fi408 av Görel Bohlin (m) och Anita Modin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av auktoriserade revisorer för varje försäkringskassa.

KU 1986/87:29

1986l87:Fi415 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari med hänvisning till vad
som anförts i motion 1986/87:K229 yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad vi i motionen anfört angående en översyn av
riksdagens kontrollmakt.

1986/87:T214 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående överförande av affärsverken till aktiebolagsform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sammanförande av den myndighetsutövande verksamheten
till kommunikationsdepartementet underställda verk till en gemensam
myndighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under rubriken Utförsäljning av dotterbolag om skyndsam
försäljning av dessa,

4. att riksdagen uttalar sig för att affärsverkens monopol skall minimeras.

1986187:1232 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas såvitt nu är i fråga

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs under avsnittet ”Affärsverken”.

1986/87.T233 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas såvitt nu är i fråga

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en uppdelning av televerket i en nätdel och en eller flera
driftdelar och att de senare läggs ut via ett anbudsförfarande,

13. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift
att presentera förslag till en överföring av den konkurrensutsatta delen av
televerkets verksamhetsområde till ett eller flera fristående bolag.

1986I87:T812 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Televerkets företagsform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Myndighetsutövande verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Televerkets dotterföretag m.m.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet TELI.

1986187:1814 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den konkurrensutsatta verksamheten vid televerket,

4. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning
med uppgift att utifrån de riktlinjer som anges i motionen lägga fram förslag
om dels televerkets ansvar och organisation, dels statens engagemang i övrigt
på teleområdet.

1986/87.N353 av Kjell Nordström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts om att få till stånd en

KU 1986/87:29

utveckling och förbättring av de statliga företagens, verkens och myndigheternas
årsredovisningar.

(Motionen behandlas i detta betänkande endast såvitt avser andra verk och
myndigheter än affärsverken.)

1986/87:N354 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas såvitt nu är i fråga

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omorganisation av
affärsverken i enlighet med vad som i motionen anförts.

Utskottet

1. Inledning

I propositionen behandlas ledningen av den statliga förvaltningen. De förslag
som presenteras syftar till att förstärka riksdagens och regeringens styrning
och uppföljning av de statliga myndigheternas arbete. Huvuduppgiften är
härvid att säkerställa att verksamhetens inriktning stämmer överens med
politiskt uttalade riktlinjer och prioriteringar och att kontrollera att tillfredsställande
effekter uppnås med givna ekonomiska ramar för verksamheten.

Propositionen bygger främst på verksledningskommitténs förslag vilka i
sin tur i viss utsträckning går tillbaka på förvaltningsutredningens överväganden
i betänkandet (SOU 1983:39) Politisk styrning- administrativ självständighet.
Verksledningskommittén avgav i augusti 1985 dels huvudbetänkandet
(SOU 1985:40) Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning,
dels betänkandet (SOU 1985:41) Affärsverken och deras företag. I
kommittén ingick företrädare för de fyra största politiska partierna. I
propositionen tas också upp frågor som behandlats av utredningen om
formerna för riksdagens revisorers och riksrevisionsverkets insyn i och
granskning av statliga aktiebolag (se Ds C 1986:5, Statsmakternas granskning
av statliga bolag och stiftelser). Ytterligare en utredning vars förslag delvis
tas upp i detta sammanhang är utredningen om den statliga redovisningsrevisionen
(se Ds C 1986:13, Samverkan mellan redovisnings- och förvaltningsrevision).

Propositionen har föranlett elva motioner. Ett motionsyrkande har av
utskottet med eget yttrande (KU 1986/87:13 y) överlämnats till arbetsmarknadsutskottet.
Vidare behandlas ett stort antal under den allmänna motionstiden
1987 väckta motioner och motionsyrkanden med anknytning till
propositionen. De flesta av dem har överlämnats till utskottet från andra
utskott som yttrat sig över propositionen (se nedan). Även det avsnitt av
budgetpropositionens bilaga 2 Gemensamma frågor som behandlar arbetet
med regelförenkling och delegering hos de statliga myndigheterna tas upp.

På utskottets hemställan har yttrande över propositionen avgetts av
finans-, trafik-, närings- och arbetsmarknadsutskotten. Övriga utskott har
beretts tillfälle att yttra sig. Yttrande har kommit in från lagutskottet.

2. Propositionens grundsyn (prop. s. 11-22)

Grundprincipen för förnyelsearbetet skall enligt propositionen vara en
effektiv förvaltning i överensstämmelse med folkviljan. De offentliga

KU 1986/87:29

tjänsterna bör utvecklas och förbättras samtidigt som kostnaderna minskas.
Förslagen i propositionen gäller den statliga förvaltningen, men förändringar
måste ske på alla nivåer. I det sammanhanget erinrar civilministern bl.a. om
det s.k. frikommunförsöket och den pågående översynen av de specialdestinerade
statsbidragen till kommunerna. Även kommande förslag om vidareutveckling
av den kommunala demokratin framhålls.

I propositionen slås fast att den svenska statsförvaltningen skall vara
rättskännande, öppen, effektiv, smidig och serviceinriktad. Dess verksamhet
skall vara ett utflöde av folkviljan genom den demokratiska beslutsprocessen.
Civilministern anser att regeringen kan och bör styra sina underlydande
myndigheter på ett tydligare och mer konsekvent sätt än i dag. Samtidigt bör
myndigheterna ges ansvar och befogenheter som gör det möjligt för dem att
effektivt fullgöra sina uppgifter.

Det konstateras i propositionen att vi i Sverige har en unik tudelning
mellan regeringsmakt och myndighetsutövning. Förvaltningen bör vara
självständig och stå fri från de politiska beslutsfattarna. Skiljelinjen har fått
sitt organisatoriska uttryck i att regeringens kansli och myndigheterna hålls
åtskilda.

Samtidigt framhålls att i situationer där medborgarna uppfattar myndigheternas
handlande som bristfälligt riktas kritiken ofta mot den centrala
politiska ledningen i regeringen och riksdagen. Det bör, heter det i
propositionen, visserligen vara en strävan att myndigheterna själva skall
rätta till brister i umgänget med medborgarna, men det är ofrånkomligt att
regeringen får stå till svars för förvaltningens verksamhet. I vårt demokratiska
system är det hos de centrala politiska organen som det slutliga ansvaret
skall utkrävas.

Det framhålls att riksdagen och regeringen därvid har olika roller.
Riksdagen stiftar de lagar som förvaltningen har att tillämpa och beviljar
medel till förvaltningens verksamhet. I övrigt är det främst regeringen som
leder förvaltningsmyndigheterna. Regeringen styr riket under ansvar inför
riksdagen. Riksdagen kontrollerar sedan på olika sätt att regeringens
styrande insatser står i överensstämmelse med riksdagens beslut.

I svensk parlamentarisk praxis betonas enligt propositionen regeringsmakten
starkt. Den traditionen bör givetvis inte hindra att riksdagen aktivt följer
tillämpningen av viktiga beslut. Av vikt är också att riksdagen får tillfälle att
lära känna förvaltningens vardag.

Det är enligt propositionen å andra sidan förenat med klara olägenheter att
riksdagen fattar detaljerade beslut gällande myndigheternas sätt att fullgöra
sina uppgifter. Riksdagens beslut om organisationsutformning bör därför
koncentreras till vad som kan betecknas som förvaltningens struktur. Dit hör
frågor om huvudmannaskap, verksamhetsformer, finansieringsformer liksom
övergripande frågor om ansvars- och uppgiftsfördelning mellan olika
myndigheter inom en sektor eller ett politikområde.

Enligt motion Kl 15 (m) ger propositionen uttryck för en annan syn på
statlig förvaltning och offentlig maktutövning än den som moderata samlingspartiet
står för. Den viktigaste skillnaden är att regeringen i princip inte
ser någon gräns för den offentliga maktutövningen gentemot medborgarna
och samhället i övrigt. Regeringen anser att myndigheterna skall ha ett

KU 1986/87:29

omfattande ansvar för planering och styrning av samhällslivet.

Mot bakgrund av den roll som regeringen vill ge myndigheterna är det
enligt motionen naturligt att föreslå dels fler ramlagar, dels en ökad politisk
styrning. En sådan utveckling kommer att minska riksdagens betydelse.
Därigenom minskar medborgarnas möjligheter att påverka den offentliga
maktutövningen. Även den enskildes rättssäkerhet urholkas. En ökad
politisering av statsförvaltningen drabbar professionalismen och kompetensen.
Därigenom skapas också en ökad hörsamhet mot regeringsmakten som
drabbar riksdagens maktutövning och som bidrar till oklara ansvarsförhållanden.

I de övriga motionerna berörs propositionens grundsyn mer kortfattat. I
motion K113 (c) har man inga invändningar mot den allmänna strävan att öka
effektiviteten i förvaltningsarbetet som på olika sätt kommer till uttryck i
propositionen. Däremot betecknas förslagen i propositionen om ökad direkt
styrning av myndigheterna från regeringens sida som i vissa avseenden
motsägelsefulla och otillfredsställande analyserade. Enligt motion Kill (fp)
är det en bärande tanke i vårt statsskick att regeringen inför riksdagen skall
vara ansvarig för förvaltningen. Utan en skyldighet och en förmåga för
regeringen att aktivt leda arbetet inom statsförvaltningen brister den ansvarsoch
befogenhetskedja som utgör förutsättningen både för demokratin och
parlamentarismen. Även vpk-motionen (K112) betonar att man på sikt
måste låta folksuveränitetsprincipen vinna ökat utrymme på den gamla
maktdelningsprincipens bekostnad. Detta är en konsekvens av parlamentarismen.

Enligt utskottet är det viktigt att slå fast att den offentliga maktens gränser
skall dras genom beslut fattade i demokratisk ordning. Oavsett om dessa
beslut innebär en vidgning eller inskränkning av den offentliga makten skall
de fattas av de folkvalda organen och utföras av myndigheterna.

Till skillnad mot vad som hävdas i motion Kl 15 (m) syftar enligt utskottets
uppfattning inte propositionens förslag till någon ändrad gränsdragning
mellan offentlig och privat sektor. I detta hänseende är förslaget neutralt.
Det syftar däremot till att öka de folkvalda organens möjligheter att styra
förvaltningen. Till styrning hör då självfallet också kontroll av att myndigheterna
inte överskrider de gränser för den offentliga makten som dragits upp
genom politiska beslut.

Propositionen handlar i första hand om den statliga förvaltningen. För vad
som uträttas inom denna har - som understryks i propositionen och i
motionerna Kill (fp) och Kl 12 (vpk) - regeringen i enlighet med parlamentarismens
princip ett ansvar inför riksdagen. Regeringen har således en
skyldighet att aktivt leda arbetet inom statsförvaltningen. Mot denna
skyldighet måste svara tillräckliga ledningsinstrument. I huvudsak existerar
sådana i dag. En viss förstärkning behövs emellertid och föreslås i propositionen.

Utskottet anser det emellertid viktigt, som också betonas i propositionen
och motionerna K113 (c) och K115 (m), att inte skiljelinjen mellan politik
och förvaltning suddas ut. Särskilt betydelsefullt är det att denna gränsdragning
iakttas på områden som är känsliga från rättssäkerhetssynpunkt. I ett
rättssamhälle bör inte politiker i regering eller riksdag direkt blanda sig i hur

KU 1986/87:29

myndigheter handlägger enskilda ärenden utan främst verka genom generella
beslut. Mot bakgrund av de stora förändringar som den statliga förvaltningsverksamheten
genomgår måste man dock från tid till annan se över hur
den politiska styrningen av förvaltningen lämpligen bör ske. Det är detta som
sker i propositionen.

I sitt huvudanförande kommer civilministern också in på frikommunförsöket
och de specialdestinerade statsbidragen till kommunerna. Både demokratiska
skäl och effektivitetsskäl talar enligt civilministern för att staten bör
minska sin detaljstyrning av kommunerna. Frågorna tas upp i motion K112
(vpk).

Beträffande frikommunförsöket framhålls i motionen att detta inte får
leda till en uppluckring av en klar och genomgående ansvarsfördelning i
kommunerna och till ökade olikheter kommunerna emellan. För rättssäkerhetens
skull måste det råda en någorlunda genomgående och igenkännlig
ansvarsfördelning och organisation.

Den av riksdagen år 1984 beslutade försöksverksamheten med ökad
kommunal självstyrelse (prop. 1983/84:152, KU 32, rskr. 368) skall pågå
under tiden den 1 juli 1984 till den 31 december 1988. Försöksverksamheten
innebär bl.a. att de nio kommuner och tre landstingskommuner som
omfattas av försöket skall kunna få dispens från statliga regler som verkar
onödigt styrande på kommunal verksamhet. Avsikten är att verksamheten
efter utvärdering skall ligga till grund för mera generella överväganden.

För försöksverksamheten skall enligt 1984 års proposition gälla vissa
begränsningar med hänsyn till vitala samhällsintressen. Sålunda måste de
centrala politiska organen ha möjlighet att genomföra en politik för landet
som helhet, t.ex. vad gäller likvärdig standard och rättvist fördelad samhällsservice.
Det kunde enligt propositionen inte heller bli fråga om att ta bort de
bestämmelser som har kommit till för att garantera de enskildas rättssäkerhet.
Med anledning av en vpk-motion underströk utskottet i samband med
behandlingen av propositionen att försöksverksamheten inte fick leda till att
grundläggande krav i samhällsverksamheten åsidosätts. Utskottet vidhåller
denna ståndpunkt och föreslår att motionen Kl 12 yrkande 2 förklaras
besvarad med detta.

När det gäller de specialdestinerade statsbidragen till kommunerna
förklarar sig motionärerna i K112 (vpk) vara bestämda motståndare till att de
minskar, eftersom de ser dessa bidrag som mycket viktiga styrinstrument.

Frågan har tagits upp i finansutskottets yttrande. Finansutskottet hänvisar
till att det nyligen (FiU 1986/87:20) avstyrkt flera motioner med krav på en
avveckling av de specialdestinerade bidragen. Finansutskottet har samtidigt
framhållit att detta inte hindrar att bidragens utformning och omfattning kan
behöva ses över och ändras. I budgetpropositionen anmäls att en interdepartemental
arbetsgrupp under våren 1987 kommer att kartlägga och analysera
de specialdestinerade bidragen och deras fördelning, effekter m.m. Eftersom
motionärernas synpunkter i allt väsentligt är tillgodosedda med detta
ställningstagande finns det enligt finansutskottets mening ingen anledning att
göra ytterligare ett uttalande av det slag som begärs i motionen. I en
avvikande mening från finansutskottets borgerliga ledamöter framhålls att
kommunbidragssystemet bör ges en mer generell utformning. Systemet med

KU 1986/87:29

specialdestinering bör därför minska i omfattning.

Med hänsyn till den kommunala självstyrelsen är det enligt utskottets
uppfattning angeläget att de specialdestinerade bidragens effekter på
kommunerna ses över på det sätt som angetts av regeringen. Innan denna
översyn slutförts bör, såsom finansutskottet uttalat, inga ställningstaganden
från riksdagens sida göras. Enligt utskottet bör motion K112 yrkande 1
avslås.

Frågan huruvida domstolarna omfattas av förslagen i propositionen tas
upp i två motioner. Enligt motion K107 av Margit Gennser (m) är
propositionen inte helt klar på denna punkt. I de delar av propositionen som
närmare behandlar ”myndighetschefer” och ”myndigheternas ledning” görs
i en hel del fall uttryckliga hänvisningar utan inskränkningar till domare och
”domstolschefer”. Enligt motionen bör riksdagen undanröja de oklarheter
som finns i propositionen. I motion Kl 15 (m) förutsätts att förslagen i
propositionen avseende styrning av myndigheter och åtgärder avseende
myndighetschefer inte skall förändra domstolarnas självständiga ställning.
Detta bör understrykas genom ett uttalande till regeringen.

Enligt regeringsformens terminologi (se prop. 1973:90 s. 232 f.) är samtliga
statliga och kommunala organ med undantag av riksdagen och de kommunala
beslutande församlingarna myndigheter. Detta gäller alltså även i fråga om
regeringen och domstolarna. Andra myndigheter än domstolarna kallas
förvaltningsmyndigheter, dock inte regeringen.

Någon oklarhet på denna punkt anser utskottet inte föreligga. Som
framgår redan av titeln på propositionen avser den nämligen den statliga
förvaltningen (som lyder under regeringen). När det på åtskilliga ställen i
propositionen och även i detta betänkande står talat om ”myndigheter” och
”myndighetschefer” bör det således läsas som om det stod ”förvaltningsmyndigheter”
resp. ”chefer för förvaltningsmyndigheter”. Utskottet vill också
erinra om den grundlagsskyddade rättsställning som de ordinarie domarna
åtnjuter (se RF 11:5). Någon ändring härvidlag föreslås inte i propositionen.

Ett tillkännagivande till regeringen på denna punkt är enligt utskottet
överflödigt. Motionerna K107 och K115 yrkande 3 avstyrks.

3. Konstitutionella frågor (prop. s. 24—28)

Regeringen har enligt 1 kap. 6 § regeringsformen till uppgift att styra riket
under ansvar inför riksdagen.

Vad det närmare innebär att regeringen styr riket kan endast delvis utläsas
av regeringsformen. Av 8 kap. framgår att regeringen har en omfattande
egen normgivningskompetens. Vidare gäller enligt 9 kap. att statens medel
och övriga tillgångar står till regeringens disposition i enlighet med riksdagens
föreskrifter. Regeringens ansvar för utrikespolitiken regleras i 10 kap.
och om dess uppgifter som rikets högsta myndighet finns regler i 11 kap.
Slutligen ges i 13 kap. regeringen särskilda befogenheter i krig och krigsfara.

Allt som ingår i den styrande makten är emellertid inte omnämnt i
regeringsformen. Principiellt kan den styrande funktionen uppfattas som en
restfunktion, först och främst i förhållande till riksdagens uppgifter.

De statliga förvaltningsmyndigheterna är tillförsäkrade en bestämd själv -

KU 1986/87:29

ständighet gentemot regeringen. Enligt 11 kap. 7 § regeringsformen är det inte
tillåtet för regeringen, inte heller för riksdagen, att bestämma hur förvaltningsmyndighet
skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning
mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Det bör
också framhållas att redan i den i 1 kap. 1 § regeringsformen fastslagna
principen att den offentliga makten utövas under lagarna ligger en viktig
begränsning i regeringens rätt att meddela direktiv till förvaltningsmyndigheterna.

Utanför begränsningsregeln i RF 11:7 faller främst vad som brukar kallas
myndigheternas faktiska handlande, t.ex. järnvägsdrift, anläggande av
vägar, polisens operativa verksamhet, även om detta handlande i stort är
reglerat genom författning.

Vad som sägs i begränsningsregeln har enligt propositionen inte sällan
tolkats som ett allmänt förbud för regeringen och dess ledamöter att uttala sig
i frågor som rör förvaltningsmyndigheternas verksamhetsområden. Varken
regeringsformen eller dess förarbeten ger emellertid något stöd för en sådan
tolkning. Naturligtvis kan begränsningsregeln ge upphov till definitions- och
avgränsningsproblem. Bl.a. har anförts, framhålls det i propositionen, att
den sfär som inte träffas av förbudet är så liten att den saknar praktisk
betydelse. Civilministern delar inte den uppfattningen och ger en rad
exempel på verksamheter som enligt hans uppfattning inte rimligen täcks av
begreppen myndighetsutövning och lagtillämpning.

Civilministerns slutsats blir att regeringsformens regler utgör en fullt
tillräcklig grund för regeringen att styra sina myndigheter precis så bestämt
och i den omfattning som regeringen finner lämpligt i varje särskild situation.

Som nyss angavs anser man i motion Kl 13 (c) att förslagen i propositionen i
vissa avseenden är motsägelsefulla. De principiella problem som finns
inneslutna i förhållandet mellan myndigheternas självständighet och ökad
direktstyrning av myndigheterna från regeringens sida har enligt motionen
inte analyserats på ett tillfredsställande sätt. Det gäller bl.a. resonemangen i
propositionen om tillämpningen av bestämmelsen i RF 11:7 som i sig sägs
innesluta en lång förvaltningsrättslig tradition, som ur rättssäkerhetssynpunkt
visat sig vara av stort värde.

Enligt motion Kl 15 (m) är regeringens möjlighet att styra förvaltningsmyndigheterna
mer begränsad än vad propositionen ger uttryck för.
Betydelsen av det skydd för förvaltningsmyndigheternas relativa självständighet
i väsentliga avseenden som gällande grundlagsreglering innebär får
inte nedvärderas.

I vpk-motionen (K112) är angreppspunkten den motsatta. Propositionens
tolkning av begränsningsregeln i RF 11:7 ifrågasätts såsom alltför vidsträckt.
Enligt motionen har, inte minst från förvaltningshåll, funnits en benägenhet
att vidga tolkningen därhän, att lagstiftaren utesluts från all tillämpning.
Detta är enligt motionen en orimlig övertolkning. Lagstiftaren har enligt
motionen rätt att medelst hur utförliga yttranden som helst styra tillämpningen,
så länge yttrandena är generella.

Det är enligt utskottets mening värdefullt att frågan om det konstitutionella
utrymmet för regeringens styrning av förvaltningsmyndigheterna blivit så
ingående penetrerad vid beredningen av detta ärende. En betydande enighet
har därvid uppnåtts om tolkningen av begränsningsregeln i RF 11:7.

KU 1986/87:29

Utskottet har heller ingen annan mening än den som kommer till uttryck i
propositionen vilken i sin tur överensstämmer med vad förvaltningsutredningen,
verksledningskommittén och flertalet remissinstanser uttalat. På en
punkt har det rått delade meningar under beredningsarbetet och det gäller
omfattningen av det område som inte täcks av förbudet i RF 11:7. Utskottet
delar här den bedömning som görs i propositionen. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motionerna K112 yrkande 3, K113 yrkande 1, såvitt nu är i
fråga, och K115 yrkande 1.

I propositionen tas därefter upp de informella kontakterna mellan regeringskansliet
och myndigheterna. Sådana kontakter betraktas enligt propositionen
av alla som helt naturliga och förekommer dagligen, inte minst mellan
icke-politiska tjänstemän i regeringskansliet och tjänstemän hos andra
myndigheter.

Enligt civilministern bör kontakter inom området för regeringsformens
begränsningsregel i den mån de är nödvändiga präglas av mycket stor
återhållsamhet med hänsyn till de rättssäkerhetsgarantier som åsyftas med
detta lagrum och bör för regeringens del skötas på tjänstemannanivå. Det
yttersta ansvaret för prövningen i det enskilda fallet har givetvis myndigheterna.

Den från informationssynpunkt mest betydelsefulla typen av informella
kontakter är enligt propositionen den, där viktigare regeringsbeslut närmare
klargörs, preciseras och motiveras. Behovet av informella kontakter har
också i många sammanhang betonats från myndigheternas sida.

Beträffande de informella kontakterna framhålls i motion Kl 15 (m) att
stadgandet i 11 kap. 7 § regeringsformen utgör ett hinder för regeringen att på
något sätt påverka myndigheterna på de områden som omfattas av stadgandet.
Styrningen av myndigheterna från regeringens sida skall ske genom
offentliga, formella regeringsbeslut. Den art av dolda regeringskontakter
med myndigheter som föreslås i propositionen öppnar möjlighet för en
grundlagsstridig styrning av myndigheterna. Det innebär en underminering
av möjligheterna till demokratisk kontroll och en allvarlig fara för minskad
rättssäkerhet för medborgarna.

Även i centermotionen (Kl 13) kritiseras propositionens resonemang om
informella kontakter. Det som sägs på denna punkt innebär enligt motionen i
själva verket att staketet mellan regeringsbeslut och myndighetsavgöranden
på ett försåtligt sätt rivs upp. Propositionen ger resonemangsvis sanktion åt
informella kontakter för påverkan från departementen och deras tjänstemän
just i de avgöranden som regleras i RF 11:7.

Enligt utskottets uppfattning finns ett stort behov av informella kontakter
mellan förvaltningsmyndigheterna och regeringskansliet. Åtskilliga myndigheter
har själva vittnat om detta behov i sina remissyttranden över
förvaltningsutredningens och verksledningskommitténs betänkanden. Genom
sådana kontakter kan regeringen hållas informerad om den aktuella
situationen på olika myndighetsområden. Myndigheterna kan å sin sida via
informella kontakter få regeringens intentioner och krav på myndigheterna
klarlagda. Det är enligt utskottet över huvud taget svårt att föreställa sig en
smidigt och väl fungerande förvaltningsapparat utan informella kontakter av
olika slag.

KU 1986/87:29

Det finns emellertid problem förknippade med dessa kontakter. Den
tudelning mellan regeringskansli och myndigheter som är karakteristisk för
den svenska statsförvaltningen innebär att offentlighetsprincipen blir tilllämplig
på den dokumenterade kommunikation som sker mellan regering
och myndigheter. Denna princip får inte urholkas genom att viktig information
förmedlas via muntliga, icke-offentliga kanaler. Alla informella kontakter
har heller inte denna karaktär. Hit kan nämligen enligt propositionen
också räknas offentliga anföranden och uttalanden av företrädare för
regeringen och myndigheterna.

Det svenska systemet kännetecknas vidare av att regeringsbesluten fattas
av regeringen som ett kollektiv, inte av de enskilda regeringsledamöterna.
Att de informella kontakterna innebär vissa risker för ministerstyre kan inte
förnekas. Därför bör dessa kontakter vara mer inriktade på information än
på styrning.

Ett särskilt problem utgör informella kontakter i samband med sådan
ärendehandläggning hos myndigheterna som avses i RF 11:7. Det torde inte
vara möjligt att helt undvika informella kontakter ens i dessa sammanhang.
Enligt utskottets uppfattning måste dock återhållsamheten vara mycket stor.
I särskilt hög grad bör de informella kontakterna på detta område avse
informationsutbyte. Det finns slutligen anledning för utskottet att understryka
att oavsett vilka informella kontakter som förekommit bär myndigheterna
det fulla och slutliga ansvaret för besluten i de enskilda fallen.

Med det anförda kan motionerna K113 yrkande 1 och K115 yrkande 2
anses besvarade av utskottet.

Frågan om det konstitutionella utrymmet för regeringens styrning av
myndigheterna har ett samband med vad som behandlas i motion K106 av
Daniel Tarschys (fp). Motionären anser att propositionens grundsyn på
förhållandet mellan regeringen och statsförvaltningen har vissa konsekvenser
för utformningen av spörsmålsinslitutet. Riksdagen bör därför hos
regeringen begära en översyn av spörsmålsinstitutets materiella innehåll,
dvs. vilka typer av frågor som kan ställas och vilka typer av ställningstaganden
som statsråden kan inta i sina svar utifrån restriktionen att spörsmålen
skall avse statsrådens ämbetsutövning. Med tanke på frågornas konstitutionella
karaktär är en parlamentarisk utredning enligt motionen motiverad.

Enligt 12 kap. 5 § regeringsformen får riksdagsledamot, enligt bestämmelser
i riksdagsordningen, framställa interpellation eller fråga till statsråd i
angelägenhet som angår dennes tjänsteutövning. I grundlagspropositionen
(prop. 1973:90 s. 428) framhålls beträffande denna bestämmelse att endast
regeringens eller enskilt statsråds beslut och åtgärder eller underlåtenhet att
vidta åtgärd som faller under regeringens behörighet skulle få bli föremål för
en interpellation eller fråga. Andra myndigheters agerande fick inte göras till
en huvudsak vare sig i själva spörsmålet eller i den efterföljande debatten.

Spörsmålsinstitutet behandlades i 1981 års granskningsbetänkande (KU
1980/81:25 s. 19-23). Utskottet redogjorde där bl.a. för den inskränkning i
statsrådens möjligheter att fritt uttala sig i svaren på spörsmål som följer av
begränsningsregeln i RF 11:7. När det gäller förhållandet mellan RF 11:7 och
12:5 konstaterade utskottet att syftet med båda bestämmelserna är att skydda
myndigheternas självständighet. Utskottet framhöll emellertid att förarbete -

KU 1986/87:29

na till RF 12:5 synes ge ett mera långtgående skydd än RF 11:7. Det framgick
också av den undersökning som utskottet låtit göra att statsråden i praktiken
varit synnerligen restriktiva med att yttra sig om myndigheternas åtgärder.

Frågan togs upp av såväl förvaltningsutredningen (SOU 1983:39 s. 99) som
verksledningskommittén (SOU 1985:40 s. 39-41), som båda ansåg att
statsråden i spörsmålssvaren borde kunna yttra sig om förvaltningsmyndigheternas
åtgärder i större utsträckning. Verksledningskommittén ansåg dock
att det förelåg oklarheter om spörsmålsinstitutets rätta innebörd och föreslog
därför att folkstyrelsekommittén, som behandlade reglerna för frågor och
interpellationer, borde söka undanröja dessa oklarheter.

Folkstyrelsekommittén behandlade frågan i sitt slutbetänkande (SOU
1987:6 s. 233) men förklarade med hänvisning till den kommande verksledningspropositionen
att den begärda utredningen borde anstå till dess att
riksdagen tagit ställning i den mer grundläggande frågan om utrymmet för
regeringens styrning av myndigheterna.

Utskottet anser i likhet med motionären att det finns anledning att göra en
översyn av hur spörsmålsinstitutet utvecklats i praxis mot bakgrund av den
tolkning av RF 11:7 som görs i propositionen och som utskottet ställt sig
bakom. Någon särskild, parlamentariskt sammansatt utredning för detta
ändamål är dock inte påkallad. Frågan kommer att behandlas inom
utskottets arbetsgrupp för riksdagsfrågor, där representanter för samtliga
riksdagspartier och för riksdagens kammarkansli ingår. Yrkandet i motionen
är därmed i praktiken tillgodosett. Motion K106 föreslås besvarad med
utskottets uttalande.

4. Föreskrifter (prop. s. 28-33)

Regelstyrningen av förvaltningsmyndigheternas verksamhet sker ofta genom
s.k. ramlagstiftning. Härmed åsyftas en lag med vissa allmänt hållna mål och
riktlinjer som fylls ut genom mer detaljerade regler i regeringsförordningar
och myndighetsföreskrifter eller genom praxisskapande beslut.

Enligt propositionen är inte styrningsfrågorna oproblematiska när lagar av
denna karaktär används. Normgivningsrätten förs till viss del över från
riksdagen och regeringen till de centrala myndigheterna eller till kommunerna.
Detta är enligt civilministern inget stort principiellt problem i de fall lagar
fylls ut genom kommunala beslut fattade i demokratisk ordning. Det är från
demokratisynpunkt mindre tillfredsställande att kontakterna mellan riksdag,
regering och kommuner i så stor utsträckning som i dag sker via centrala
myndigheter.

Problemen med ramlagstiftningen behandlas i en av följdmotionerna och i
två under den allmänna motionstiden 1987 väckta motioner. Enligt motion
Kl 15 (m) finns det starka skäl av bl.a. rättssäkerhetsslag att använda
ramlagstiftning i betydligt mindre utsträckning i framtiden. När sådan
lagstiftning ändå befinns nödvändig är det väsentligt att lagarna ges en så klar
utformning som möjligt för att därigenom minska behovet av ytterligare
utfyllnad från regeringens eller myndigheternas sida. Utrymmet för myndigheter
att fatta beslut av politisk art beskärs. Liknande argument framförs i
motion K206 (m).

KU 1986/87:29

Enligt motion K232 (c) kan värdet av ramlagar starkt ifrågasättas. De leder
till osäkerhet om vad som är gällande rätt och det blir således svårt för den
enskilde att förutse följderna av ett visst handlande. Ur riksdagens synpunkt
innebär ramlagstiftning att man vid beslutstillfället inte har överblick över
lagområdet som helhet. Enligt motionen bör riksdagen i fortsättningen vara
restriktiv till att antaga lagar av ramkaraktär och lagar som innesluter
vittgående delegation av normgivning till regering och förvaltningsmyndigheter.

Ramlagstiftningen har behandlats av riksdagen vid flera tidigare tillfällen.
Med anledning av motioner i ämnet uttalade utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande KU 1983/84:24 (s. 22) att en minskad användning av
ramlagstiftning borde vara en viktig del av ambitionen att förenkla och
rationalisera regelsystemet. Utskottet har alltjämt denna ståndpunkt. Motionerna
K115 yrkande 4, K206 yrkande 5 samt K232 yrkande 4, såvitt nu är i
fråga, förklaras besvarade härmed.

I propositionen behandlas därefter under rubriken myndighetsföreskrifter
arbetet för att få fram enklare och klarare regler inom den statliga sektorn
och att få en bättre överblick över det statliga regelbeståndet. I budgetpropositionen
(bilaga 2 Gemensamma frågor) redovisas det hittillsvarande arbetet
på detta område. Bl.a. framgår att det under år 1986 för första gången blivit
möjligt att få en överblick över samtliga gällande statliga föreskrifter och
allmänna råd. Genom en ändring i författningssamlingsförordningen fick
nämligen de statliga myndigheterna under regeringen i uppdrag att senast
den 1 juli 1986 förteckna samtliga sina gällande föreskrifter och allmänna
råd. De regler som inte den dagen fanns upptagna i en regelförteckning
upphörde automatiskt att gälla vid utgången av juni 1986 (den s.k.
stupstocken), om inte regeringen gett myndigheten dispens att förteckna
reglerna senare.

En annan metod för att rensa ut onödiga regler är den som har blivit känd
som den s.k. solnedgångstekniken. Metoden innebär att regeringen ger en
myndighet en viss begränsad tid att ompröva en verkställighetsregel. Efter
periodens slut upphör regeln att gälla, om inte myndigheten dessförinnan
meddelat den på nytt. På civildepartementets område har regeringen vid ett
par tillfällen använt denna metod.

Beträffande underlaget för det framtida arbetet med regelförenklingen
framhålls i verksledningspropositionen att myndigheterna numera är skyldiga
att varje år lämna regeringen en förteckning över samtliga sina gällande
regler. Vidare har statsrådsberedningen under hösten 1986 sammanställt en
provisorisk förteckning över de bemyndiganden som riksdagen lämnat
regeringen på föreskriftsområdet.

Enligt propositionen har möjligheterna för riksdag och regering att följa
upp de materiella, ekonomiska och administrativa effekterna av beslutad
normgivning härigenom förbättrats. Det är viktigt att med jämna mellanrum
se över hur bemyndigandena för myndigheterna att utfärda föreskrifter
används. Det är av särskild vikt att riksdagen får information om hur
beslutade reformer fallit ut och fortlöpande ges tillfälle att ta ställning till
fördelningen av normgivningsmakt.

Myndigheternas normgivningskompetens och kontrollen av denna behandlas
i flera motioner.

KU 1986/87:29

I motion K109 av Lennart Alsén och Lars Ernestam (båda fp) anförs att
regeringen hittills har lagt ner föga möda på att utforma normgivningsbemyndigandena
till myndigheterna. Om regeringen i ökad grad vill styra förvaltningen
kan det ske genom att regeringen från början tänker igenom vad det
är regeringen vill att förvaltningen skall göra och utformar bemyndigandena
därefter. Det finns enligt motionen anledning redan för riksdagen att noga
genomtänka i vilken utsträckning subdelegation från regeringen till myndigheterna
skall få äga rum. Regeringen har ett särskilt ansvar för att den
normgivningsmakt som tilldelas myndigheterna brukas på ett sådant sätt att
inte onödiga kostnader uppstår.

Enligt motionen finns det vidare all anledning understryka vad som sägs i
propositionen om behovet av att regering och riksdag följer upp den
normgivning som försiggår på myndighetsnivå. Någon form för regelbunden
kontroll bör införas. Regeringen kan redan i bemyndigandet ålägga myndigheten
att inom t.ex. tre år redovisa hur den erhållna normgivningskompetensen
hegagnats och vilka erfarenheterna är.

Enligt motionen finns det skäl att också pröva en ordning där riksdagens
utskott tar mer aktiv del i uppföljningen och kontrollen av de generella
normer som utfärdas med stöd av riksdagens bemyndiganden. Regeringen
borde rutinmässigt tillställa resp. utskott såväl sina egna författningar som de
generella normer som myndigheterna utfärdat med stöd av bemyndiganden
från regering och riksdag.

Även enligt motion K115 (m) behöver riksdagens och regeringens
efterhandskontroll av normgivningen förbättras. En metod är att riksdagen
årligen skulle få en redovisning av alla nya föreskrifter under närmast
föregående år vilka grundar sig på ramlagar. En annan lösning är att ge
riksdagens revisorer utökade resurser och befogenheter.

Riksdagens bristfälliga kontroll av ramlagstiftningen tas också upp i den
moderata partimotionen K206 som väckts under den allmänna motionstiden
1987. Där föreslås en utredning om en förstärkning av riksdagens kontrollmakt.

I motion K232 (c) föreslås att regeringen normalt till lagförslagen skall foga
förslag till de förordningar som regeringen har för avsikt att utfärda, om
lagen antas av riksdagen. Vidare kritiseras bristen på sammanställning av i
vilken utsträckning delegation förekommit eller i vad mån och på vilket sätt
regeringen utnyttjat delegationen. Ett register över delegation av normgivningsmakt
bör därför upprättas.

Enligt motion K209 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) måste riksdagen
effektivt och systematiskt granska inte blott regeringen utan också de former,
i vilken riksdagen och regeringens beslut i sista hand drabbar de enskilda
medborgarna. Motionären föreslår därför dels att varje lagproposition som
avses medföra senare verkställighetsföreskrifter även skall innehålla fullständig
text till dessa, dels att varje myndighet, statlig eller kommunal, som
genom lag eller förordning tillagts rätten att utfärda verkställighetsföreskrifter,
i samband med utfärdandet av sådana, alltid skall överlämna erforderligt
antal exemplar därav till det riksdagsutskott inom vilket propositionen
behandlats, för kontroll av att texten överensstämmer med vad riksdagen

KU 1986/87:29

2 Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr29

beslutat och intet därutöver.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att riksdagens och regeringens
kontroll av normgivningen är ett försummat område. Det är enligt utskottet
angeläget att statsmakterna bättre följer upp de materiella, ekonomiska och
administrativa effekterna av beslutade föreskrifter.

Ett första steg i denna strävan är att statsmakterna skaffar sig en bättre
överblick av författningsbeståndet. Som framgår av propositionen har de
statliga myndigheterna under regeringen upprättat förteckningar över samtliga
föreskrifter och allmänna råd som gällde den 1 juli 1986. Lika viktigt är
enligt utskottet att få en kartläggning av existerande normgivningsbemyndiganden.
När det gäller de bemyndiganden som riksdagen lämnat regeringen
har utskottet vid flera tillfällen i granskningssammanhang tagit upp frågan
om ett register över dessa. Utskottet noterar nu med tillfredsställelse att
statsrådsberedningen under hösten 1986 sammanställt en första som provisorisk
betecknad sammanställning över dessa bemyndiganden. Användningen
av denna förteckning behandlas i årets granskningsbetänkande (KU 1986/
87:33) till vilket hänvisas.

Enligt propositionen bör departementen med det nu redovisade materialet
som underlag kunna kartlägga i vilken utsträckning regeringen begagnat sig
av möjligheten till vidaredelegering till förvaltningsmyndighet om riksdagen
medgett sådan. I detta sammanhang framhålls också i propositionen att
departementen bör kunna i samarbete med berörda myndigheter verka för
att obehövliga eller oklara bemyndiganden inom såväl riksdagens som
regeringens primärområde blir upphävda och oklara bemyndiganden i
förekommande fall ersatta av tydligare delegeringsföreskrifter. Utskottet
välkomnar dessa uttalanden som också delvis tillgodoser önskemålen i
motion K109.

Ett andra steg i strävandena att förbättra normgivningskontrollen är att
skapa en effektiv organisation för utövandet av denna kontroll. Enligt
utskottet innehåller såväl propositionen som motionerna en del intressanta
uppslag i detta avseende. Regeringen bör som framhålls i propositionen
kunna använda sig av sina möjligheter att ge myndigheter i uppdrag att
redovisa vilka effekter en författning fått en viss tid efter det att den trätt i
kraft. När det gäller riksdagens kontroll delar utskottet den i flera motioner
framförda uppfattningen att riksdagens utskott skulle kunna spela en
aktivare roll. Vid uppföljningen av föreskrifternas ekonomiska konsekvenser
bör också samarbete kunna äga rum med riksdagens revisorer. Utskottet
utgår ifrån att riksdagsutskotten kan skaffa sig nödvändig information om
myndighetsföreskrifterna inom sina resp. områden utan att någon rapporteringsskyldighet
för myndigheterna införs.

Beträffande förslaget i motionerna K209 och K232 att förordningsförslag
normalt skall fogas till propositionens lagförslag vill utskottet hänvisa till att
denna fråga behandlades hösten 1986 i betänkandet KU 1986/87:13 (s. 11).
Utskottet ansåg där att det fick bedömas i varje särskilt fall om riksdagen i
enlighet med RF 8:12 skall begära underställning av sådana föreskrifter som
regeringen har meddelat med stöd av bemyndigande. Utskottet står fast vid
denna ståndpunkt.

Utskottet föreslår att motionerna K109, Kl 15 yrkande 5, K206 yrkande

KU 1986/87:29

15, K209 och K232 yrkande 4, såvitt nu är i fråga, förklaras besvarade med
vad utskottet anfört om kontroll av myndighetsföreskrifter.

Under rubriken Lagar och förordningar framhålls att en förutsättning för
att en beslutad författning skall ge eftersträvat resultat givetvis är att det finns
ekonomiska resurser som svarar mot författningens krav. Det behövs enligt
propositionen särskilda insatser för att få en bättre kontroll över normbeslutens
kostnadsmässiga konsekvenser. Bl.a. bör riksrevisionsverket (RRV)
och statskontoret kunna bistå med att förmedla kunskaper till kommittépersonal
och tjänstemän i regeringskansliet. RRV och statskontoret bör också
kunna användas för att mer direkt genomföra kostnadsberäkningar eller
bedöma administrativa konsekvenser av förslag som lämnas från regeringen
till riksdagen, men det är av praktiska skäl svårt att låta detta bli en normal
ordning. Det bör enligt civilministerns mening prövas att i omedelbar
anslutning till beslut om lagar också besluta om uppföljning och om vem som
skall svara för denna.

Utskottet ansluter sig till dessa förslag och föreslår att riksdagen även i
övrigt godkänner de riktlinjer som finns i propositionen beträffande föreskrifter.

5. Styrning av myndigheternas verksamhetsinriktning (prop.
s. 33-40)

Enligt propositionen bör riksdagen och regeringen tydligare ange vad man
förväntar sig att myndigheterna skall åstadkomma i fråga om verksamhetens
resultat. Detaljstyrning av myndigheterna bör minska genom bl.a. fleråriga
budgetramar, rätt att föra medel mellan budgetår samt rätt att göra
omorganisationer och tillsätta vissa chefer. Myndigheterna å sin sida måste
förse regeringen med långsiktigt underlag för riksdagen och regeringens
ställningstaganden. Detta underlag måste hålla hög kvalitet. Lämpliga
produktivitets- och effektivitetsmått bör utvecklas.

Enligt vpk-motionen kräver en bedömning av effektivitet och produktivitet
speciellt utformade kriterier i statliga verksamheter. Det går inte att överföra
kommersiella företagskriterier.

I sitt yttrande menar finansutskottet att det inte finns anledning att befara
att man inte tar hänsyn till de speciella förutsättningar och uppgifter som
gäller för offentlig förvaltning. Finansutskottet anser därför att några initiativ
ej bör tas med anledning av motionen.

Utskottet delar finansutskottets uppfattning och föreslår att motion Kl 12
yrkande 4 avslås.

Beträffande myndigheternas inre organisation bör enligt propositionen
regeringen besluta om grundstrukturen. Inom denna ram bör myndigheterna
få rätt att själva besluta om ändrad organisation. I vpk-motionen varnas för
att ge chefer och förvaltningsledningar alltför vidsträckta möjligheter att
ingripa i ansvarsordningen och organisationen.

Enligt utskottet bör ökade befogenheter för myndigheterna när det gäller
den egna organisationen leda till att de snabbare kan anpassa sig till
förändringar i omvärlden och därmed bättre fullgöra sin uppgifter. Regeringen
bevarar sitt inflytande genom att den anger huvudinriktningen för
myndigheternas organisation. Detta bör normalt innebära att regeringen

KU 1986/87:29

beslutar om större myndigheters indelning i avdelningar och mindre myndigheters
i byråer. De farhågor som uttalas i motionen kan utskottet därför inte
dela. Motion Kl 12 yrkande 5 avstyrks således.

I motion N353 av Kjell Nordström m.fl. (s), som till viss del överlämnats
till utskottet från näringsutskottet, förordas en utveckling och förbättring av
bl.a. de statliga myndigheternas årsredovisningar. Detta kan enligt motionen
ske på flera olika sätt. Ett vore att någon av de statliga publikationerna fick i
uppdrag att genomföra en liknande bedömning som Veckans Affärer gör för
de privata företagen. En bedömningsgrupp skulle också kunna tillsättas för
att utvärdera innehåll, läsbarhet och layout.

Utskottet konstaterar att förslagen ligger väl i linje med de strävanden som
kommer till uttryck i propositionen. Något initiativ i frågan från riksdagens
sida är inte påkallat. Motion N353 i viss del avstyrks således av utskottet.

Utskottet tillstyrker även i övrigt de i avsnittet Styrning av myndigheternas
verksamhetsinriktning angivna riktlinjerna.

6. Revision (prop. s. 40-59)

I propositionen behandlas frågor som gäller riksdagens och regeringens insyn
i sådan statlig verksamhet som bedrivs i form av bolag eller stiftelse. I enlighet
med insynsutredningens förslag förordas att riksdagens revisorer och riksrevisionsverket
(RRV) i lag ges rätt att granska också sådana bolag och
stiftelser. Riksdagens revisorer föreslås därvid få en mer generell granskningsrätt,
medan RRV:s befogenheter i detta avseende begränsas till vissa
namngivna bolag och stiftelser. Av betydelse är också att den offentliga
information som bolagen och stiftelserna lämnar i sina årsredovisningar skall
byggas ut.

Finansutskottet anför i sitt yttrande följande.

Riksdagens behov av vidgade insynsmöjligheter i statliga bolag och stiftelser
har vuxit i styrka, inte minst under senare år då bolags- och stiftelseformen
kommit att omfatta en allt större andel av den statliga verksamheten. De
förslag som framläggs i propositionen är som utskottet ser det väl avvägda. Å
ena sidan får t.ex. riksdagens revisorer rätt att göra förvaltningsrevisionella
undersökningar av sådana förhållanden som hänger samman med företagens
samhälleliga uppgifter och särskilda verksamhetsbetingelser, såsom monopolställning,
beroende av statlig finansiering, m.m. Å andra sidan förutsätts
revisionen av företagens rena affärsverksamhet ske i gängse former, dvs.
genom bolagens och stiftelsernas egna revisorer. Samtidigt som förutsättningarna
för offentlig insyn förbättras, har sålunda statsföretagens berättigade
krav på att få arbeta under samma betingelser som andra företag i allt
väsentligt kunna beaktas. Finansutskottet biträder mot denna bakgrund de i
propositionen föreslagna formerna för förvaltningsrevision av statliga bolag
och stiftelser.

Med hänvisning till finansutskottets uttalande tillstyrker utskottet propositionens
förslag om riksdagens revisorers och riksrevisionsverkets granskning
av statliga bolag och stiftelser.

De nya lagreglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1987, vilket enligt
propositionen innebär att granskningen kommer att omfatta förhållandena
efter ikraftträdandet. Med hänsyn till de former i vilka förvaltningsrevision

KU 1986/87:29

bedrivs bör detta enligt finansutskottet emellertid inte utgöra ett absolut
hinder för att man i det enskilda fallet skall kunna utsträcka undersökningen
till att omfatta även äldre företeelser om så bedöms erforderligt för att kunna
slutföra revisionen.

Utskottet delar finansutskottets uppfattning. Utskottet vill samtidigt
erinra om att någon formell skyldighet för bolagen och stiftelserna att
tillhandahålla revisorerna handlingar inte kommer att föreligga.

I propositionen föreslås riksdagens revisorers nuvarande instruktion bli
ersatt med en ny lag, vilken förutom föreskrifter om de utökade befogenheterna
också innehåller en del formella ändringar. Enligt finansutskottets
mening kan det i samband med en sådan mer genomgripande översyn av
revisorernas instruktion finnas skäl att även beakta behovet av andra
ändringar. Så t.ex. finns sedan snart tio år i revisorernas organisation ett
särskilt arbetsutskott som bl.a. ansvarar för administrativa frågor och
bereder vissa ärenden såsom remisser m.m. I arbetsutskottet ingår revisorernas
ordförande, de båda vice ordförandena, ytterligare en revisor samt
chefen för revisorernas kansli. Med hänsyn till den betydelse arbetsutskottet
numera har för revisorernas löpande verksamhet kan det enligt finansutskottets
mening finnas skäl att i instruktionen ta in en föreskrift om att ett sådant
arbetsutskott skall finnas.

Utskottet delar finansutskottets uppfattning och föreslår att i instruktionen
intas en bestämmelse om arbetsutskottets uppgifter och sammansättning.
I övrigt tillstyrker utskottet propositionens förslag till lag med
instruktion för riksdagens revisorer. Även förslaget till lag om riksrevisionsverkets
granskning av statliga aktiebolag och stiftelser samt förslaget till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100) bör godtas av riksdagen.

Bland revisorerna i vissa statliga bolag och stiftelser ingår, förutom de
auktoriserade revisorerna, särskilda statliga revisorer, vilka som regel är
tjänstemän inom departement eller myndigheter med anknytning till det
område som den reviderade verksamheten avser. I vissa bolag ingår också
bland revisorerna riksdagsledamöter, som enligt särskilda föreskrifter utses
av riksgäldsfullmäktige.

I propositionen föreslås att detta system omprövas. De samhälleliga
intressen som dessa revisorer förutsätts bevaka bör kunna tillgodoses genom
de utökade befogenheter som riksdagens revisorer och RRV får.

Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag på denna punkt.

I detta sammanhang uppmärksammas i propositionen att den s.k. RKutredningen
i sitt betänkande (Ds C 1987:2) Revisionen av försäkringskassorna
m.m. föreslagit att ordningen med av landstingen eller kommunfullmäktige
utsedda revisorer i de allmänna försäkringskassorna bör upphöra
och att den externa revisionen av försäkringskassorna helt bör ankomma på
RRV. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

I motion Fi408 av Görel Bohlin (m) och Anita Modin (s) som överlämnats
till utskottet hemställs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som sägs i motionen om behovet av auktoriserade revisorer för
varje försäkringskassa. Finansutskottet hänvisar i sitt yttrande till att
RK-utredningens förslag är under beredning i regeringskansliet. I avvaktan
på ett slutligt ställningstagande från regeringens sida bör enligt finansutskottet
riksdagen inte vidta någon åtgärd.

KU 1986/87:29

Med hänvisning till finansutskottets yttrande avstyrker utskottet bifall till
motion Fi408.

Frågan om riksdagens revisorers och riksrevisionsverkets ställning och
deras inbördes förhållanden tas upp i propositionen och i flera motioner.

I motionerna Kl 15 (m) och den till utskottet överlämnade motionen Fi406
(m) föreslås att riksdagens kontrollmakt bör stärkas genom att ansvaret för
förvaltningsrevisionen övertas av riksdagen. Det förutsätter att riksdagens
revisorer erhåller ökade resurser. RRV:s uppgifter skulle med den föreslagna
organisationsförändringen reduceras. Liknande, men inte lika entydigt
uttalade, krav redovisas i motion Fi415 (fp) som överlämnats till utskottet. I
motionerna K113 (c) och K232 (c), den senare väckt under den allmänna
motionstiden 1987, framhålls värdet av att det finns två av varandra
oberoende revisionsorgan. Propåer som förekommit om en sammanslagning
av riksdagens revisorer och RRV avvisas. Motionärerna tycker det är bra om
RRV:s kapacitet kan utnyttjas även för beställningsuppdrag åt regeringen,
men anser samtidigt att det är mycket angeläget att dessa uppdrag inte
inkräktar på RRV:s initiativverksamhet.

Konstitutions- och finansutskotten har haft att behandla liknande motioner
vid flera tillfällen under senare år, senast under år 1986. På förslag av
finansutskottet (FiU 1985/86:23) avslog riksdagen på våren förslag om en
översyn med sikte på att stärka riksdagens kontrollmöjligheter genom att
helt eller delvis föra över RRV:s förvaltningsrevisionella resurser till
riksdagen. Finansutskottet hänvisade till den kommande riksdagsbehandlingen
av verksledningskommitténs förslag. Reservation förelåg från företrädarna
för de borgerliga partierna. Samma inställning intog majoriteten och
minoriteten i finansutskottet då utskottet samtidigt yttrade sig (FiU 1985/
86:3 y) till konstitutionsutskottet angående en motion av Sture Palm m.fl. (s,
m, c) vari föreslogs en samlad översyn av riksdagens kontrollmakt med
särskild tyngdpunkt på revisorernas verksamhet.

Konstitutionsutskottet tog upp motionen i samband med behandlingen av
JO-reformen hösten 1986 (KU 1986/87:2 s. 13). Utskottet ansåg enhälligt att
det vore värdefullt med ett mera samlat grepp på riksdagens kontrollmakt.
Detta skulle kunna medföra fördelar från effektivitetssynpunkt och därmed
leda till en förstärkning av riksdagens insyn. Ett viktigt led för bedömningen
var den framtida utformningen av riksrevisionsverkets revision. Enligt
utskottet fanns det anledning att återkomma till frågan då verksledningspropositionen
förelagts riksdagen.

I propositionen framhåller nu föredraganden att han ser det som väsentligt
att riksrevisionsverket kan planera och genomföra egeninitierad revision
enligt nuvarande ordning. Samtidigt finns det emellertid enligt hans mening
ett behov av att på ett bättre sätt än nu ta till vara resultaten och
erfarenheterna av granskningen samt att kunna utnyttja RRV:s revisionella
kompetens för särskilda granskningsinsatser. Mot denna bakgrund föreslås i
propositionen att regeringen skall kunna uppdra åt RRV att genomföra
projekt som omfattar bl.a. hela eller delar av verksamheter vid en viss
myndighet. Resurser för sådana insatser bör, vid behov och efter prövning,
kunna ställas till RRV:s förfogande från andra anslag på statsbudgeten. I
enlighet härmed förordas att en särskild inkomstpost med ett formellt belopp

KU 1986/87:29

på 1 000 kr. skall föras upp under RRV:s anslag.

Finansutskottet anför i sitt nu aktuella yttrande följande.

På riksdagsområdet har sedan slutet av 1970-talet nya samverkansformer
utvecklats mellan riksdagens revisorer och riksdagens utskott. De innebär att
revisorerna regelmässigt inhämtar förslag till nya granskningsärenden från
utskotten och att resultatet av revisorernas undersökningar delges riksdagen.
De synpunkter som revisorerna för fram kommer därigenom alltid upp till
behandling i utskotten. Det erfarenhetsutbyte som på detta sätt kommit till
stånd mellan riksdagen och dess revisorer är enligt finansutskottets mening
av stort värde. Utskottet ser det därför som angeläget att dessa kontakter inte
bara vidmakthålls utan också fördjupas och byggs ut.

I likhet med riksdagen har regeringen ett berättigat behov av att kunna
utnyttja egen förvaltningsrevisionen expertis. Det har således, som utskottet
ser det, ett värde i sig att det finns två av varandra oberoende revisionsorgan
vilka från skilda utgångspunkter kan ta upp olika förhållanden till granskning.
Riksdagens revisorer svarar med sin granskning för en mycket viktig del
av riksdagens kontrollmakt. RRV:s förvaltningsrevision utgör å andra sidan
ett viktigt underlag för de initiativ till förnyelse och omprövning av statlig
verksamhet som det ankommer på regeringen att ta.

Finansutskottet anser mot denna bakgrund att RRV inte bör frånhändas
något förvaltningsrevisionellt ansvar. Motioner med denna innebörd bör
därför avstyrkas. Företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet
uttalar i en avvikande mening sitt stöd för motionskraven.

Finansutskottet biträder vidare förslaget i propositionen om att regeringen
skall kunna utnyttja RRV för särskilda granskningsuppdrag. I och med att
dessa insatser avses bli finansierade i särskild ordning torde regeringsuppdragen
inte komma att inkräkta på den revision som kommer till stånd på RRV:s
eget initiativ. Den risk för RRV:s självständighet som uttalas i motion Kl 13
(c) föreligger enligt finansutskottet inte. I en avvikande mening (c) vidhålls
farhågorna för verkets självständighet.

Liksom finansutskottet ser utskottet ett värde i att både riksdagens
revisorer och riksrevisionsverket, i huvudsak oberoende av varandra och
från delvis skilda utgångspunkter, arbetar med förvaltningsrevisionella
undersökningar.

Riksdagens revisorers ställning har enligt utskottet stärkts genom det
samarbete med riksdagsutskotten som inleddes i slutet av 1970-talet. Liksom
finansutskottet ser utskottet det som angeläget att dessa kontakter inte bara
vidmakthålls utan också fördjupas och byggs ut. Utskottet har ovan (s. 18)
behandlat frågan om kontrollen av myndigheternas normgivning och därvid
förordat en aktivare roll för riksdagsutskotten. I samband härmed har
utskottet framhållit att ett samarbete bör äga rum med revisorerna när det
gäller normgivningens ekonomiska konsekvenser. Behovet av samarbete
mellan utskotten och revisorerna kan också öka om folkstyrelsekommitténs
förslag om fördjupad budgetprövning i riksdagen vart tredje år (se SOU
1987:6 s. 214) genomförs. Detta förslag ansluter till den försöksverksamhet
med fördjupade anslagsframställningar och treåriga budgetramar som behandlas
i den nu aktuella propositionen (se nedan s. 41). Enligt utskottet kan
dessa förslag medföra att en översyn senare behöver göras av riksdagsrevisorernas
organisation, resurser och samverkan med andra riksdagsorgan.

KU 1986/87:29

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att motionerna Kl 15
yrkande 6, Fi406 och Fi415 avslås.

När det gäller den i motion Kl 13 upptagna frågan om risken för
riksrevisionsverkets självständighet vill utskottet framhålla att verket såsom
ett regeringen underställt organ bör kunna utnyttjas av regeringen för
särskilda granskningsuppdrag. Detta får emellertid inte på något sätt gå ut
över verkets möjligheter att ta initiativ till och genomföra egna undersökningar.
Regeringsuppdragen bör därför i huvudsak finansieras utanför det
ordinarie förvaltninganslaget. Motionerna Kl 13 yrkande 3 och K232 yrkande
7 förklaras besvarade med vad utskottet anfört.

När det gäller medelstilldelning till RRV föreslår finansutskottet att
konstitutionsutskottet biträder regeringens förslag att riksdagen skall anvisa
ett ramanslag av 115 963 000 kr. till riksrevisionsverket för budgetåret
1987/88. Utskottet tillstyrker att det nämnda anslaget beviljas.

7. Stabsmyndigheternas roll (prop. s. 59-62)

I likhet med föredraganden anser finansutskottet att inte bara RRV utan
även övriga s.k. stabsmyndigheter fyller en viktig funktion i arbetet på att
förnya den offentliga sektorn. Sålunda bör enligt finansutskottets mening
även det utrednings- och utvecklingsarbete som bedrivs inom statskontoret,
statens institut för personalutveckling (SIPU), statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN) och statens arbetsgivarverk (SAV) knytas närmare utvecklingsarbetet
inom regeringskansliet. Härigenom erhålls en viktig kunskapsförstärkning
i regeringens arbete.

Utskottet har ingen annan uppfattning än finansutskottet på denna punkt
och föreslår att riksdagen godkänner propositionens riktlinjer om stabsmyndigheternas
roll.

8. Chefsförsörjning (prop. s. 62-82)

Med chefsförsörjning förstås enligt propositionen åtgärder beträffande
rekrytering, rörlighet och omplacering samt utbildning och utveckling. De
riktlinjer som anges bör vara giltiga för hela statsförvaltningen. De konkreta
åtgärder som aktualiseras begränsas dock till att gälla i första hand
verkscheferna för de centrala statliga myndigheterna, överdirektörer, högre
militära chefer, avdelningschefer, byråchefer och motsvarande. Åtgärderna
syftar till att göra det möjligt för regeringen att mer effektivt än i dag utnyttja
sin utnämningsmakt för att underlätta den ökade styrning av statsverksamheten
som propositionen är inriktad på. Bättre flexibilitet och kortare perioder
bör tillämpas vid bestämmandet av förordnandetider för verkscheferna.
Planeringen och beslutsunderlaget inför utnämningar till sådana högre
chefstjänster som tillsätts av regeringen efter anmälan bör förbättras och
rollfördelningen i beredningen preciseras.

Vänsterpartiet kommunisterna säger i sin motion Kl 12 att de vill varna för
att man i förvaltning och affärsverk kopierar modeller som för närvarande
dominerar i privatkommersiella företag. Det finns en romantisering och
övertro på den ”starka” chefen av näringslivsmodell såsom den effektiva

KU 1986/87:29

lösningen. Motionärerna betonar vikten av att chefer i offentliga verksamheter
följer en demokratisk ledningsfilosofi.

Enligt arbetsmarknadsutskottets mening har civilministern på ett nyanserat
sätt belyst de mångskiftande krav som följer av den statliga chefsrollen.
Vad han anfört ger inte underlag för farhågor av det slag som motionärerna
ger uttryck åt. I vad särskilt gäller förhållandet mellan cheferna och de
anställda synes motionärernas uppfattning på det hela taget sammanfalla
med vad civilministern anfört på den punkten. Arbetsmarknadsutskottet har
inte heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vad civilministern anfört
och förordat i de här aktuella avsnitten. I en avvikande mening (vpk) vidhålls
de synpunkter som framförs i motion Kl 12.

Utskottet har ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet på
denna punkt. Propositionens allmänna riktlinjer i avsnittet Chefsförsörjning
tillstyrks. Motion Kl 12 yrkande 6 avstyrks.

Till de åtgärder som kräver riksdagens medverkan hör införande av
förflyttningsskyldighetför verkschefer i allmänhet, dvs. verkschefer som inte
är chefer för affärsverk.

Verkschefer förordnas som regel för bestämd tid, vanligen sex år. Under
förordnandetiden kan verkschefen inte sägas upp och inte heller förflyttas till
annan statlig tjänst.

Det föreslås nu i propositionen att det för dessa verkschefer skall införas en
förflyttningsskyldighet som liknar den som i dag gäller för tjänstemän med
fullmakt. Sådana tjänstemän kan liksom verkscheferna inte sägas upp från
sin tjänst, men de är underkastade förflyttningsskyldighet. Den nya förflyttningsskyldigheten
för verkschefer är avsedd att tillgripas när det är påkallat
av organisatoriska skäl (exempelvis sammanslagning av två eller flera verk)
eller om chefen visar sig vara mindre lämplig eller en förflyttning av andra
skäl är nödvändig av hänsyn till myndighetens bästa. Besluten skall fattas av
regeringen och i princip ha omedelbar verkan - det vanliga är annars att
beslut om förflyttning går i verkställighet först sedan de har vunnit laga kraft.

Förflyttningsskyldigheten för verkschefer är avsedd att träda i kraft den 1
juli i år och skall gälla även de personer som vid den tidpunkten innehar
förordnande som verkschef. Förslaget om förflyttningsskyldighet medför
ändringar i lagen (1976:600) om offentlig anställning.

I motion Kl 15 (m) konstateras att den föreslagna ordningen för chefsförsörjningen
torde leda till tätare byten av verkschefer. Motionärerna vill i
detta sammanhang understryka vikten av att utnämningar av verkschefer
inte politiseras, vilket det enligt deras mening funnits klara tendenser till
under senare tid. Motionärerna erinrar om att man även vid utnämningar av
högre tjänster har att tillgodose kravet i 11 kap. 9 § regeringsformen på att
avseende endast får fästas vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

När det gäller lagändringen om förflyttningsskyldighet för verkschefer
anser motionärerna att den är för allmänt utformad. Den lämnar utrymme
för godtyckliga beslut och öppnar därmed vägen för informella påtryckningar
mot myndighetschefer. De yrkar med hänvisning härtill att riksdagen skall
avslå propositionen i denna del och hos regeringen begära ett nytt förslag i
enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

KU 1986/87:29

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande bl.a. följande.

KU 1986/87:29

Som noteras av både civilministern och motionärerna har man att för
framtiden räkna med en större rörlighet på de statliga chefstjänsterna. Det
bör understrykas att denna rörlighet förutsätts ske på frivillig väg och grundas
på individuella överenskommelser med de berörda verkscheferna. Man kan
emellertid inte bortse från att det kan uppkomma situationer där det finns
skäl med hänsyn till myndighetens bästa att mot verkschefens vilja förflytta
honom eller henne under en löpande förordnandeperiod. I en konfliktsituation
av det slaget kommer en tvångsförflyttning av den berörde verkschefen
självfallet att uppfattas som en djupt ingripande åtgärd. Liksom civilministern
vill utskottet därför understryka att åtgärden måste grunda sig på
objektivt godtagbara skäl. Det måste förutsättas att denna grundsats iakttas i
de känsliga avgöranden det här gäller, i all synnerhet som man får räkna med
att ärendena och deras handläggning kommer att tilldra sig offentlig
uppmärksamhet. Därmed kan det inte gärna, som motionärerna befarar,
komma att finnas utrymme för godtyckliga beslut, som öppnar vägen för
informella påtryckningar mot myndighetscheferna.

Med den angivna grundsatsen som allmän utgångspunkt och med de
begränsningar i övrigt som skall kringgärda det nya förflyttningsinstitutet bör
enligt arbetsmarknadsutskottet verkschefernas anställningstrygghet vara i
rimlig mån tillgodosedd. Arbetsmarknadsutskottet noterar att lagrådet har
lämnat det aktuella lagförslaget utan erinran.

Arbetsmarknadsutskottets moderata ledamöter ger i en avvikande mening
sin anslutning till motion Kl 15 (m) på denna punkt.

Utskottet anser liksom arbetsmarknadsutskottet att regeringen bör ha
möjlighet att förflytta en verkschef under löpande förordnandeperiod, även
mot hans eller hennes vilja. Självklart måste en sådan förflyttning grunda sig
på objektivt godtagbara skäl. Detta följer av regeringsformens bestämmelser
i 1 kap. 9 § om lika behandling, saklighet och opartiskhet. Utskottet
tillstyrker propositionens förslag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig
anställning och avstyrker motion Kl 15 yrkande 7.

Till frågan om entledigande av affärsverkschefer återkommer utskottet i
avsnittet 10.

I likhet med verksledningskommittén föreslår civilministern att regeringen
skall bemyndigas att inrätta tillfälliga tjänster för verkschefer och högre
militära chefer. Åtgärden är att se som ett led i strävandena att öka
rörligheten bland chefer och främja chefsutveckling och karriärplanering.
Det är inte meningen att den nya möjligheten i det väsentliga skall bli ett sätt
att skapa reträttplatser för mindre väl fungerande verkschefer.

Arbetsmarknadsutskottet finner inte anledning att motsätta sig vad som
föreslagits utan tillstyrker att regeringen lämnas det begärda bemyndigandet
att inrätta särskilda tjänster för verkschefer m.fl.

Inte heller konstitutionsutskottet har något att erinra mot förslaget.

Under rubriken Åtgärder som regeringen får besluta om redovisas bl.a.
följande.

För avdelningschefer och motsvarande befattningshavare skall tidsbegränsade
förordnanden kunna ifrågakomma - dock utan att förenas med rätt till
förordnandepension. I syfte att öka de enskilda myndigheternas handlingsutrymme
och ansvar kommer vidare rätten att utnämna byråchefer att
successivt delegeras till myndigheterna.

I ett delavsnitt om myndigheternas chefsförsörjning understryker civilministern
behovet av ett målmedvetet rekryteringsarbete mot bakgrund av bl.a.
att vakanser i chefsbefattningar som få andra tillfällen erbjuder möjligheter
att ändra eller förnya en verksamhet.

Vidare framhåller civilministern att andelen kvinnor i beslutsfattande
funktioner i statsförvaltningen måste ökas, och han pekar på en rad åtgärder
som bör kunna vidtas i det hänseendet.

Slutligen i detta avsnitt ges synpunkter på utbildning och utveckling av
högre chefer.

Liksom arbetsmarknadsutskottet har utskottet ingen erinran mot vad som
anförts i de nu redovisade delarna av propositionen.

9. Myndigheternas ledning (prop. s 82-103)

De flesta statliga förvaltningsmyndigheter har i dag en lekmannastyrelse,
dvs. en styrelse sammansatt huvudsakligen av personer som inte är anställda i
myndigheten. Ett huvudsyfte med styrelserna har varit att säkerställa
medborgerligt inflytande i myndigheternas verksamhet. Härutöver tillkommer
två motiv av annan karaktär, behovet av samordning med andra
samhällsorgan och tillförande av sakkunskap utifrån.

Lekmannastyrelserna har enligt propositionen inget egentligt verksamhetsansvar.
De har inget ansvar för att målen för verksamheten nås, att
myndigheterna fullgör de uppgifter de fått sig ålagda eller att de håller sig
inom anvisade ekonomiska ramar. Regeringen preciserar heller aldrig det
uppdrag den lämnar till en enskild styrelseledamot.

Bestämmelserna om verkschefens uppgifter enligt allmänna verksstadgan
(1965:600) och lekmannastyrelsernas roll enligt verksinstruktionerna kan
enligt propositionen sägas vara motstridiga. I allmänna verksstadgan definieras
verkschefen som ansvarig för fullgörandet av myndigheternas uppgifter,
men enligt de flesta verksinstruktioner är lekmannastyrelserna högsta
beslutande organ i myndigheten. I praktiken har denna motstridighet ofta
hanterats så att verkschefen som styrelsens ordförande ensidigt avgjort vilka
ärenden som tagits upp till beslut i styrelsen.

Enligt propositionen har den breda insynen i förvaltningens verksamhet
ett så stort värde att den bör vara grundprincip även när det gäller
myndigheternas ledningar. Samtidigt måste den oklara rollfördelning mellan
myndighetschef och lekmannastyrelse som gäller i dag bringas att upphöra.

9.1 Ledningarnas utformning

Verksledningskommittén redovisar för sin del två huvudmodeller för myndigheternas
ledningsfunktion, styrelse i egentlig mening med ansvar inför
regeringen samt enrådig myndighetschef som vid sin sida har ett rådgivande
organ sammansatt av lekmän. Avgörande för om en myndighet skall ha en
styrelse är enligt kommittén huruvida regeringen i väsentlig omfattning har
delegerat befogenheter till myndigheten, vilka inrymmer en betydande
handlingsfrihet i uppgiften att leda och ansvara för utvecklingen inom det
egna verksamhetsområdet. Kommittén menar att ett betydande mått av

KU 1986/87:29

sådan handlingsfrihet i dag finns hos vissa myndigheter som tillämpar
ramlagar, som bedriver affärsverksamhet eller som beslutar om användning
av penningmedel i stor omfattning.

Meningarna om modellernas tillämpning var delade inom kommittén.
Dessa meningsskiljaktigheter kom till än tydligare uttryck i remissopinionen.
En vanlig synpunkt från remissinstansernas sida av principiell natur var att
om huvudintresset är att skapa bättre förutsättningar för en effektiv styrning
av förvaltningen och klarare och mer entydiga relationer mellan regeringen
och myndigheterna framstår modellen med enrådig verkschef som den
följdriktiga.

Civilministern förklarar sig fästa avseende vid denna synpunkt.Civilministerns
uppfattning är att enrådighetsmodellen i princip är tillämpbar i alla
myndigheter. Han är dock inte beredd att generellt förorda en lösning som
ger lekmännen en ställning utan inflytande. Lekmännens funktion måste
vara och upplevas som viktig.

Det framstår enligt propositionen således som angeläget att både åstadkomma
klara ansvarsförhållanden och bibehålla det värdefulla lekmannainflytandet.
Skall denna tvåfaldiga ambition kunna förverkligas följer enligt
propositionen att lekmannainflytandet i de flesta frågor bör utformas som
rådgivande. Rådgivarrollen möjliggör att det i lekmannaorganen ingår
företrädare för t.ex. riksdagspartier och intressegrupper utan att detta
innebär besvärande lojalitetskonflikter. I vissa ärenden bör emellertid
styrelserna tilldelas beslutsbefogenhet.

Enligt propositionen finns det starka skäl att vid normgivningsbeslut
komplettera myndighetens professionella kunnande med ett allmänt medborgerligt
omdöme och med den områdeskunskap som kan finnas representerad
i en lekmannastyrelse. Därför förordas att föreskrifter som riktar sig till
allmänheten skall beslutas av myndigheternas styrelse. I detta innefattas
föreskrifter som riktar sig till kommuner, landsting, företag och enskilda.
Det är däremot inte nödvändigt att föreskrifter som reglerar förhållanden i
den egna myndigheten eller riktar sig till en annan statlig myndighet beslutas
av styrelsen. I sammanhanget erinrar civilministern om den särskilda
utredare som bl.a. skall lämna förslag till ny verksförordning. Det ankommer
på denne att föreslå hur verksstyrelsernas beslutsbefogenheter i här berörda
hänseenden närmare skall avgränsas.

Civilministern framhåller vidare att det i dag som regel är myndighetens
styrelse som beslutar om anslagsframställningen. I ett nytt system med
flerårsbudgetering kommer anslagsframställningen de år en fördjupad
prövning av myndighetens verksamhet skall göras att bli av mycket stor
betydelse. Bl.a. de krav som ställs på prövning och ifrågasättande talar enligt
propositionen för att de externt rekryterade ledamöterna i styrelsen aktivt
bör delta i arbetet med anslagsframställningar och verksamhetsberättelser.
Lekmannastyrelsen har sannolikt större möjligheter än verkschefen att inta
en fri och obunden hållning till myndigheten och dess verksamhet.

Befogenheterna för styrelserna att besluta om föreskrifter och anslagsframställningar
bör gälla generellt. Regeringen bör därutöver ha möjlighet
att efter lämplighetsbedömningar i de enskilda fallen tilldela styrelserna
beslutsbefogenheter även i andra ärenden. I ett bestämt ärendeslag föreslås

KU 1986/87:29

att nuvarande praxis med styrelsebeslut generellt upphör. Det gäller
myndigheternas remissvar på utredningar.

I sina allmänna rådgivnings- och insynsuppgifter bör styrelserna enligt
propositionen i första hand ägna sig åt myndigheternas utåtriktade verksamhet.
Gemensamt för alla styrelser bör vara att de skall hållas informerade om
allt av vikt som rör myndigheternas verksamhet. I insynsrätten ligger att
verkschefen alltid skall höra styrelsen i viktiga frågor och efterkomma en
begäran om information.

Enligt propositionens förslag delas således beslutsrätten mellan verkschefen
och lekmannastyrelsen. Samtidigt betonas att verkschefen normalt
kommer att vara den som inför regeringen ansvarar för myndigheternas
verksamhet. En ansvarig verkschef bör därför enligt propositionen ha ett
tongivande inflytande även i ärenden där han eller hon inte har en
självständig beslutsrätt. Detta motiverar att verkschefen inte bara ingår i
styrelsen utan också är dess ordförande.

Lekmannastyrelsernas uppgifter tas upp i tre motioner.

I motion Kill (fp) anförs att man i propositionen på det hela taget utgår
från att dagens lekmannastyrelser skall bestå med något mer begränsat
inflytande. Enligt motionen är tiden mogen för en mer genomgripande
reform. Den rollfördelning som förordas i motionen innebär att generaldirektören
tilldelas ett ledningsansvar för myndigheten och dess verksamhet,
lekmännen ett granskningsansvar. Lekmännens främsta uppgift skulle vara
att utröna hur statsmakternas beslut (målangivelser, resursramar, anslagsvillkor
etc.) fungerar i praktiken och med ledning härav föreslå de
förändringar som kan befinnas motiverade. För att nå detta mål bör
lekmännen ges tillfälle att följa verksamheten, ta del av synpunkter som
delges dem från olika håll och aktivt insamla sådana synpunkter. Vid
myndigheter som ägnar sig åt normgivning och rättstillämpning bör det vara
naturligt att granska utfärdade författningar och undersöka myndighetsutövningens
effekter. En annan viktig uppgift bör vara att överväga om
verksamhetens dimensionering och inriktning är ändamålsenlig.

Ett lekmannaorgan med dessa granskningsuppgifter borde enligt motionen
knytas till flertalet myndigheter. Ledamöterna skulle rekryteras i första
hand från de politiska partierna och utses av regeringen. Rapporteringen bör
ske till regeringen men kan också ske till riksdagens revisorer, riksrevisionsverket
och de nominerande instanserna.

Enligt motion Kl 15 (m) bör lekmannastyrelserna endast ha en rådgivande
funktion. För denna ståndpunkt finns ett starkt stöd i remissopinionen. De
frågor som en myndighetsledning skall besluta i är av stor betydelse för
myndigheternas verksamhet. Därför är det olämpligt att ha såsom beslutsfattare
styrelseledamöter som kan antas ha olika former av bindningar till såväl
politiska som andra organisationer. Enrådighetsmodellen skapar enligt
motionen klarhet om ansvar för fattade beslut. När det särskilt gäller frågan
om myndighetsbefattning med överprövningsärende uttrycks tveksamhet till
att denna beslutsrätt skall överföras från regeringen till dess underlydande
verk.

Enligt motion K113 (c) visar erfarenheten att ansvarsuppdelningar av det
slag som görs i propositionen mellan verkschef och lekmannastyrelse är

KU 1986/87:29

förenade med stora svårigheter. Om de skall fungera på ett tillfredsställande
sätt förutsätter detta ett regelsystem som klart anger vilka befogenheter som
tillkommer vem. I propositionen finns inga förslag till ett sådant regelsystem.
Regeringen vill ha befogenhet att besluta om detta i varje särskilt fall.

I motionen beklagas att arbetet på ett förslag till ny verksförordning inte
fullgjorts så att förslaget kunnat biläggas propositionen. Det hade kunnat ge
ökad konkretion åt de många förslag som resonemangsvis framförs i
propositionen. Motionärerna delar inte heller uppfattningen att det fortsatta
arbetet med ny verksförordning m.m. skulle vara en intern regeringsangelägenhet.
Eftersom de föreslagna förändringarna är av betydande omfattning
och av stort principiellt intresse bör riksdagen få ta ställning till de generella
reglernas utformning.

Utskottet vill först konstatera att det råder en bred enighet om att
lekmannainflytandet i förvaltningsmyndigheternas ledning skall bevaras. Den
sakkunskap och det medborgerliga omdöme som tillförs myndigheterna på
detta vis anses allmänt vara av stort värde för myndigheternas sätt att fungera
och utvecklas. Samtidigt erhåller via lekmannarepresentanterna såväl de
intressen som direkt berörs av en myndighets verksamhet som allmänna
medborgerliga intressen insyn i verksamheten. Genom att lekmännen i viss
utsträckning hämtas från riksdagen etableras en värdefull kanal mellan
denna och myndigheterna.

Uppfattningarna går däremot isär när det gäller hur detta lekmannainflytande
skall organiseras mot bakgrund av den kritik för bristande klarhet i
ansvarsfrågor som riktats mot nuvarande förhållanden. Enligt propositionen
skall lekmännen ha beslutande funktioner på vissa klart angivna områden, i
övrigt rådgivande. Den linje som moderata samlingspartiet för fram innebär
att förvaltningsmyndighetens chef får det fulla och odelade ansvaret för
myndighetens verksamhet, medan lekmännen tilldelas en rådgivande funktion.
Även i folkpartimotionen förespråkas systemet med en ensam ansvarig
verkschef. Lekmännen skall enligt folkpartiet inrikta sig på en granskning av
myndigheternas verksamhet med rapportering bl.a. till regeringen, riksdagens
revisorer m.m.

Enligt utskottet finns det en del som talar för systemet med s.k. enrådiga
myndighetschefer. Styrningsmöjligheterna via den parlamentariska ansvarskedjan
riksdag—regering—myndighet är större i ett sådant system än i ett
system med beslutsfattande lekmän. Å andra sidan försvagas myndigheternas
ställning. Ett starkt lekmannainflytande är enligt utskottet ett värn för
myndigheternas självständighet inom de ramar som angetts genom politiska
beslut. Eftersom utskottet ser ett värde i båda dessa motsatta synpunkter har
inte dessa överväganden lett fram till någon generell slutsats. Detta utesluter
inte att behovet av ökad styrning på vissa områden kan innebära att man där
väljer modellen med en ensam ansvarig myndighetschef. Utskottet avstyrker
med detta motionerna Kill och K115, såvitt avser förslaget att generellt
införa enrådighetsmodellen.

Det avgörande för utskottet har i stället varit att lekmännen får en roll inom
myndigheterna som är meningsfull både för dem själva och för myndigheten.
Utskottet betvivlar starkt att detta blir fallet om denna roll är rådgivande
eller granskande. Delaktighet i beslutsfattandet torde vara en förutsättning

KU 1986/87:29

för lekmännens engagemang för uppgiften. Det är också en garanti för att
deras sakkunskap och omdöme tas till vara av myndigheten och för att
lekmännen bereds den insyn i verksamheten som krävs för uppdraget.

Utskottet har alltså stannat för att förorda att lekmännen skall få ta del i
beslutsfattandet i myndigheterna. Propositionen tillstyrks sålunda. Härmed
avstyrks motionerna Kill och Kl 15 yrkande 8, båda såvitt nu är i fråga.

Enligt utskottet bör emellertid lekmannastyrelsernas beslutanderätt begränsas
till vissa viktigare frågor. I propositionen anges att styrelserna skall
fatta beslut om föreskrifter som riktar sig till allmänheten samt beslut om
anslagsframställning och verksamhetsberättelse. Utanför detta område skall
i huvudsak myndighetscheferna vara beslutsfattare och styrelserna rådgivande.
Vissa ytterligare preciseringar av styrelsernas och myndighetschefernas
uppgifter sker i propositionen.

Utskottet har inget att invända mot denna avgränsning. Utskottet delar
inte den uppfattning som framförs i centermotionen att regeringen borde
återkomma med mer detaljerad information på denna punkt. Med den
uppgiftsfördelning som råder mellan riksdagen och regeringen bör det enligt
utskottet ankomma på regeringen att närmare utforma en verksförordning i
enlighet med de riktlinjer som anges i propositionen. Självklart är det
önskvärt att i denna förordning lekmannastyrelsernas resp. myndighetschefernas
beslutsbefogenheter anges så tydligt som möjligt så att oklarheter
rörande ansvarsfördelningen undviks.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen godkänner
propositionens förslag till riktlinjer och avslår motion Kl 13 yrkande 2, såvitt
nu är i fråga.

9.2 Styrelsernas sammansättning m.m.

Vilket slag av externt inflytande de olika styrelserna bör förmedla är enligt
propositionen till stor del avhängigt av resp. myndighets verksamhet.
Tillskott av områdeskunskap och professionellt kunnande är viktigt i många
myndigheter. I den mån en myndighet riktar sin verksamhet direkt mot
medborgarna bör representanter för det allmänna medborgerliga omdömet
ingå. Det medborgerliga omdömet representeras bäst av folkvalda i riksdag,
landsting och kommuner.

I motion Kl 12 (vpk) stöds den parlamentariska lekmannastyrelsens
princip. Tanken på intresseföreträdare avvisas. Enligt motionärerna är den
parlamentariska lekmannastyrelsen bäst skickad som form för politisk insyn
och för att garantera uppföljningen av riksdagens och regeringens beslut.

Det ligger enligt propositionen inget allmänt intresse i att eftersträva
representativitet i styrelsen för olika grupper i samhället. I vissa speciella
undantagsfall, där det ligger stora fördelar i att intresseavvägningar och
samförstånd kan uppnås på myndighetsnivån, finns emellertid skäl att sätta
samman styrelserna så att intressena balanseras. På arbetsmarknadsområdet
vill civilministern slå vakt om den ordning som gäller i dag främst för
arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och AMU-styrelsen. Även
för statens jordbruksnämnd bör liksom nu är fallet olika berörda intressen bli
representerade i nämnden.

KU 1986/87:29

Enligt motion Kl 15 (m) saknas fog för en särlösning avseende arbetsmarknads-
och jordbruksområdet. Även här bör enligt motionen enrådighetsmodellen
användas och styrelsen endast ha en rådgivande funktion.

I arbetsmarknadsutskottets yttrande påpekas att nuvarande trepartssamverkan
i AMS styrelse har behandlats av arbetsmarknadsutskottet senast i
det av riksdagen godkända betänkandet AU 1986/87:11. Utskottet framförde
då liksom tidigare den principiella uppfattningen att parterna på
arbetsmarknaden bör vara företrädda i styrelsen. Representanterna för (m)
och (c) reserverade sig mot utskottets ställningstagande.

Enligt utskottets uppfattning måste lekmannastyrelsens sammansättning
bestämmas av regeringen från fall till fall med beaktande av de uppgifter som
myndigheten i fråga har. Beträffande vissa styrelser på arbetsmarknads- och
jordbruksområdet bör som föreslås i propositionen nuvarande form för
intresserepresentation finnas kvar. Även i andra styrelser kan det bli aktuellt
att hämta styrelseledamöter från intresseorganisationer på grund av den
sakkunskap som är representerad där. Utskottet förutsätter att det allmänna
medborgerliga omdöme som företräds av personer i de folkvalda församlingarna
får en stark representation i lekmannastyrelserna. Med det anförda
avstyrks motion K112 yrkande 7 och motion K115 yrkande 8, båda såvitt nu
är i fråga.

Sammansättningen av styrelserna bör enligt civilministerns mening inte
regleras, men antalet ledamöter skall framgå av resp. myndighets instruktion.
Normalt bör därvid inte föreskrivas att ersättare för ordinarie ledamöter
skall utses. För detta finns i allmänhet inga skäl eftersom det inte är fråga om
att upprätthålla någon balanserad representativitet utom i de nyss angivna
fallen på arbetsmarknads- och jordbruksområdet.

I motion K501 av Marianne Karlsson (c) som väcktes under den allmänna
motionstiden 1987 framförs däremot uppfattningen att det bör finnas
suppleanter till statliga myndigheters styrelser. Enligt motionen finns det all
anledning att engagera så många människor som möjligt i samhällsarbetet.
Styrelserna kan få en större kunskapsbredd, ett större engagemang och fler
närvarande.

Enligt utskottet bör frågan om styrelseledamöterna skall ha suppleanter - i
likhet med vad utskottet uttalade om styrelsernas sammansättning - avgöras
från fall till fall med beaktande av de uppgifter som myndigheten i fråga har.
Motion K501 avstyrks.

I en annan under den allmänna motionstiden i år väckt motion K502 av
Birgitta Johansson och Iréne Vestlund (båda s) föreslås att riksdagen i ett
tillkännagivande till regeringen uttalar att namn och partibeteckning på
personer som deltagit i beslut i statliga och regionala styrelser anges. När t.ex.
en länsstyrelse yttrar sig över en offentlig utredning finns enligt motionen
bara efternamnen på de ledamöter som varit med om beslutet. Det framgår
inte om det är en man eller kvinna och inte heller vilket parti vederbörande
tillhör.

Enligt utskottet är den ordning som förespråkas i motionen lämplig.
Frågan är dock inte av den karaktären att den bör föranleda ett uttalande från
riksdagens sida. Motion K502 avstyrks således.

KU 1986/87:29

9.3 Personalföreträdare

KU 1986/87:29

I propositionen förordas att personalföreträdarna i lekmannastyrelserna
skall ha närvaro- och yttranderätt men ingen beslutsrätt. Bakgrunden till
denna begränsning i förhållande till nuvarande ordning anges vara att
lekmannastyrelserna i fortsättningen kommer att fatta beslut i frågor som
kan hänföras till det politiska beslutsområdet.

Civilministern gör bedömningen att personalföreträdarna därmed inte i
praktiken kan utöva beslutsrätt i styrelserna utan att den politiska demokratin
träds för när.

Arbetsmarknadsutskottet biträder i sitt yttrande de ändrade formerna för
personalrepresentation i styrelserna. Dessa innebär för övrigt, påpekar
arbetsmarknadsutskottet, att man på den statliga sidan ansluter sig till den
ordning som råder på den kommunala sidan med närvaro- och yttranderätt
för företrädare för de anställda vid de kommunala nämndernas sammanträden.
Ett särskilt yttrande har i denna fråga avgivits av representanterna för
(m), (fp) och (c).

Utskottet har i denna fråga ingen annan mening än civilministern och
arbetsmarknadsutskottet. Propositionen tillstyrks.

9.4 Vissa myndigheter

I vissa typer av myndigheter bör enligt propositionen ledningsfunktionen ges
en särskild utformning. Bl.a. gäller det stabsmyndigheterna vilka har sin
verksamhet riktad uteslutande, eller nästan uteslutande, mot staten själv och
bedriver en verksamhet som i mycket är integrerad med arbetet i regeringskansliet.
Ingen av dessa myndigheter har en verksamhet riktad mot
allmänheten. En rådgivningsfunktion för lekmännen är enligt propositionen
den mest naturliga och ändamålsenliga i dessa fall. Ett parlamentariskt inslag
ter sig främmande mot bakgrund av att det rör sig om regeringens
stabsmyndigheter men kan ändå aktualiseras för riksrevisionsverket.

I motion Kl 10 av Rune Ångström (fp) framhålls att statskontoret inte är en
renodlad stabsmyndighet åt regeringen. Förutom rationaliseringsutredningar
på regeringens uppdrag sysslar statskontoret med metodverksamhet som
gäller hela statsförvaltningen och anskaffning och förvaltning av ADButrustning.
Så länge statskontoret har dessa senare uppgifter finns det enligt
motionen skäl att också oppositionen ges insyn och inflytande på verksamheten
genom lekmannastyrelsen.

Finansutskottet anser det värdefullt att råden vid riksrevisionsverket och
statskontoret ges en bred och allsidig sammansättning med parlamentarisk
representation. Det kan bidra till att öka insynen i verksamheten samt sprida
värdefull kunskap och information om verksamheten. I en avvikande mening
(m, fp) framhålls att frågan om ledningsfunktionens utformning i myndigheterna
behandlas av konstitutionsutskottet. Finansutskottet har därför ingen
anledning att ta ställning till vare sig propositionens förslag eller förslaget i
motion Kl 10.

Utskottet delar finansutskottets uppfattning och föreslår att riksdagen i ett
tillkännagivande till regeringen med anledning av motion Kl 10 uttalar sig för
en parlamentarisk representation i statskontorets rådgivande ledningsorgan.

3 Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr 29

10. Affärsverken och deras dotterbolag (prop. s. 103-127)

De statliga affärsverken är för närvarande sju, nämligen postverket,
televerket, statens järnvägar (SJ), luftfartsverket, statens vattenfallsverk
(Vattenfall), domänverket och affärsverket FFV. De fyra första hör hemma
inom trafikutskottets beredningsområde, de övriga tre inom näringsutskottets.
Då flera av de frågor som tas upp i propositionen, i följdmotionerna och
i de till utskottet överlämnade motionerna saknar konstitutionella aspekter
kan utskottet i dessa fall i allmänhet nöja sig med att instämma i de yttranden
som inkommit från trafik- och näringsutskotten och hänvisa till den
motivering som lämnas där.

10.1 Affärsverkskoncernens form och ställning

I propositionen föreslås att ett affärsverk och dess bolag i olika sammanhang
skall kunna behandlas som en sammanhållen grupp-en affärsverkskoncern.
Mål och riktlinjer som riksdagen och regeringen fastställer bör i stort gälla
hela koncernen. Ett viktigt motiv för val av bolagsformen kan vara att
åstadkomma en anpassning av villkoren för verksamheten till vad som gäller
för näringslivet i övrigt t.ex. i fråga om ekonomisk styrning.

Enligt motion Kl 15 (m) bör den verksamhet som nu bedrivs i affärsverksform
i framtiden privatiseras. I avvaktan härpå är det väsentligt att
affärsverken bättre anpassas till de förhållanden som råder på en konkurrensutsatt
marknad. Affärsverken bör därför ombildas till aktiebolag. I
den mån de har monopolställning bör denna i regel successivt avvecklas.
Myndighetsuppgifter bör överföras till normala förvaltningsmyndigheter.

I flera av de motioner från moderat håll som överlämnats till utskottet från
trafik- och näringsutskotten föreslås i likhet med i motion Kl 15 att
affärsverken ombildas till aktiebolag. I motion K112 (vpk) begärs däremot ett
uttalande av riksdagen mot ”bolagisering” av affärsverkens verksamhet.

Vad först beträffar affärsverken inom trafikutskottets område framhåller
trafikutskottet bl.a. att affärsverken under senare tid blivit självständigare
och mer marknadsinriktade. Verken har emellertid viktiga samhällsuppgifter
som bäst löses i verksform. Beträffande vpk-yrkandet framhåller
trafikutskottet att det inte går att utesluta att viss verksamhet som i dag
bedrivs i affärsverksform skulle kunna bedrivas på ett rationellare sätt i
bolagsform. Avvikande mening har avgetts dels av de moderata ledamöterna
och folkpartiledamöterna dels av vpk-ledamoten.

Utskottet delar trafikutskottets uppfattning och hemställer att motionerna
Kl 12 (vpk) yrkande 10 i denna del, Kl 15 (m) yrkande 9 i denna del, T214 (m)
yrkande 1, T232 (m) yrkande 5 i denna del samt T812 (m) yrkande 1 avslås.

När det gäller affärsverken inom näringsutskottets område anser näringsutskottet
att någon sammanblandning av myndighetsuppgifter och affärsmässiga
uppgifter inte föreligger för dessa verk. Detta innebär att statsmakterna
i annat sammanhang förutsättningslöst kan pröva frågan om ombildning
av dessa verk eller delar därav till aktiebolag. Beträffande frågan om
”bolagisering” i vpk-motionen framhålls bl. a. att förslag om ändrad
företagsform bör, om sådana framläggs, prövas utifrån förutsättningarna i

KU 1986/87:29

det enskilda fallet. Avvikande mening har avgetts dels av de borgerliga
ledamöterna, dels av vpk-ledamoten.

Utskottet delar näringsutskottets uppfattning och hemställer att motionerna
K112 (vpk) yrkande 10 i denna del, K115 (m) yrkande 9 i denna del och
N354 (m) yrkande 3 i denna del avslås.

Privatiseringskravet i motion K115 (m) återfinns också i vissa andra från
trafikutskottet överlämnade motioner (m). Det har formen av önskemål om
utförsäljning av affärsverkens dotterbolag.

Enligt trafikutskottet är det koncernstyrelsens sak att avgöra vilket
dotterbolag som bör finnas i koncernen. Riksdag och regering bör som regel
inte uttala sig härom. Avvikande mening har avgetts av de moderata
ledamöterna.

Enligt utskottets uppfattning bör koncernstyrelserna, inom de ramar som
anges av riksdagens och regeringens bemyndiganden, få avgöra vilka
dotterbolag som bör finnas i koncernen. Till frågan om bemyndiganden när
det gäller affärsverkens organisation återkommer utskottet nedan (s. 36 f.).
Motionerna K115 (m) yrkande 9 i denna del, T214 (m) yrkande 3, T232 (m)
yrkande 5 i denna del och T812 (m) yrkande 4 avstyrks.

Liksom i Kl 15 (m) behandlas i ett par andra motioner (m) och (fp) som
överlämnats från trafikutskottet affärsverkens monopolställning. Det framförs
bl.a. krav på att det måste göras en åtskillnad mellan affärsverkens
myndighetsutövning och verkens konkurrensutsatta verksamhet. De delar
av affärsverken som inte är direkt myndighetsutövande bör föras över i
aktiebolagsform.

Trafikutskottet menar att en utveckling mot ökad konkurrens på affärsverkens
område pågår. Riksdagen bör avvakta resultatet av det trafikpolitiska
översynsarbetet som bedrivs inom kommunikationsdepartementet och som
kommer att redovisas i en proposition under 1988.

Trafikutskottet vill inte utesluta att vissa av affärsverkens myndighetsutövande
uppgifter bör avskiljas från verken. I avvaktan på resultatet av
pågående utvecklingsarbete på det trafikpolitiska området och på televerkets
område är dock trafikutskottet inte berett att göra något uttalande härom.
Trafikutskottet förordar inte heller att en utredning nu tillsätts med uppgift
att lägga fram förslag om statens engagemang på teleområdet eller förslag om
en överföring av televerkets konkurrensutsatta verksamhet till ett eller flera
fristående bolag. Avvikande mening har avgetts av m-, fp- och c-ledamöterna.

Med hänvisning till det avgivna yttrandet hemställer utskottet om avslag på
motionerna Kl 15 (m) yrkande 9 i denna del, T214 (m) yrkandena 2 och 4 i
denna del, T232 (m) yrkande 5 i denna del, T233 (fp) yrkandena 12 och 13,
T812 (m) yrkande 2 samt T814 (fp) yrkandena 1 och 4.

10.2 Riksdagens och regeringens styrning av affärsverkskoncerner

I de riktlinjer för affärsverken och deras bolag som regeringen anger i
propositionen ingår att regeringen skall kunna fastställa allmänna och
gemensamma bestämmelser för affärsverkskoncerner i en särskild affärs -

KU 1986/87:29

verksförordning, som skall kunna kompletteras med verksspecifika instruktioner.

Enligt motion Kl 15 (m) är det risk för att affärsverken utvecklas i ett
rättsligt vakuum där varken offentligrättsliga eller aktiebolagsrättsliga
kontrollfunktioner fungerar. Regeringen bör enligt motionen beakta denna
fara vid utarbetande av instruktioner. Yrkandet i motion Kl 13 (c) att förslag
till en ny verksordning bör föreläggas riksdagen skall, enligt talesmän för
motionen i näringsutskottet, också gälla den tilltänkta gemensamma förordningen
för affärsverkskoncernerna.

Enligt näringsutskottet måste ett centralt inslag i författningsregleringen
givetvis vara att markera tillämpningsområdena för och belysa samspelet
mellan offentligrättsliga och bolagsrättsliga föreskrifter. Något särskilt
påpekande för regeringen behövs emellertid inte. Inte heller finns det skäl
för att beträffande författningsregleringen på detta område tillämpa någon
annan kompetensfördelning mellan riksdagen och regeringen än den som
normalt gäller. Avvikande mening av ledamöterna från (m), (fp) och (c) har
avgetts.

Beträffande de rättsliga kontrollfunktionerna vill utskottet understryka att
affärsverken är myndigheter och har såsom sådana att följa förvaltningsrättsliga
och andra offentligrättsliga föreskrifter. Dotterbolagen är däremot
privaträttsliga subjekt och är underkastade bl.a. aktiebolagslagens regler.
Enligt utskottet är denna skillnad i rättsligt hänseende klar och otvetydig och
utgör utgångspunkten för bl.a. det arbete som pågår rörande en affärsverksförordning.
Beträffande förslaget att affärsverksförordningen skall föreläggas
riksdagen vill utskottet framhålla att ett motsvarande yrkande i fråga om
det kommande förslaget till verksförordning ovan avstyrkts med hänvisning
till uppgiftsfördelningen mellan riksdagen och regeringen. Utskottet föreslår
således att motionerna Kl 13 (c) yrkande 2 i denna del och Kl 15 (m) yrkande
10 avslås av riksdagen.

Hur en affärsverkskoncern organiseras bör enligt propositionen normalt
kunna beslutas av verket med koncernstyrelsen som beslutsinstans. Det
utesluter givetvis inte att regeringen vid behov utfärdar direktiv i organisationsfrågor.
I enlighet med denna bedömning föreslår regeringen att
riksdagen skall avstå från vissa beslutsbefogenheter genom ett generellt
bemyndigande för regeringen. Detta skulle innebära att regeringen får, med
beaktande av de riktlinjer som riksdagen har godkänt för affärsverkens
investeringar, verksamhet och finansiering, besluta i frågor som rör dels
affärsverkskoncernernas organisation, dels affärsverkens förvärv, bildande,
avyttring, ombildning eller nedläggning av aktiebolag. Regeringen skulle i
sin tur delegera sådana beslut till affärsverken. Det framhålls i propositionen
att bolagsbildning kan innebära att verksamhet som ankommer på ett
affärsverk kan komma att överföras till ett bolag. Beslut av denna innebörd
skulle emellertid meddelas av regeringen.

I den till utskottet överlämnade centermotionen N152 har - närmast med
hänsyn till vad som gäller vattenfallsverket - begärts att riksdagen skall avslå
regeringens hemställan om bemyndigande att utan beloppsgränser besluta i
bolagsfrågor. Riksdagen bör enligt motionärerna inte avhända sig den
kontrollmöjlighet som kravet på ett årligt bemyndigande innebär. - Närings -

KU 1986/87:29

utskottet har i detta sammanhang också behandlat vpk-motionen Kl 12
vilken enligt näringsutskottet också inrymmer att det föreslagna bemyndigandet
skall avvisas.

Trafikutskottet tillstyrker förslaget i propositionen att koncernstyrelsen
normalt bör kunna besluta i frågor om förvärv, bildande, avyttring,
ombildning eller nedläggning av aktiebolag. Som framhålls i propositionen
bör det dock enligt trafikutskottet ankomma på regeringen att besluta i
frågor om bolagisering av verksamhet som i dag bedrivs i affärsverksform.

Näringsutskottet framhåller följande.

Näringsutskottet saknar inte förståelse för de motiv som regeringen anger för
sitt förslag på denna punkt. Det tilltänkta bemyndigandet för regeringen att
besluta i bolagsfrågor och andra frågor rörande affärsverkskoncernernas
organisation finner näringsutskottet emellertid väl vittgående. Mera genomgripande
förändringar i dessa koncerners struktur, t.ex. överföring av en
verksamhet från ett affärsverk till ett bolag, bör enligt näringsutskottets
mening inte genomföras utan att riksdagen har fått ta ställning i saken.
Bemyndiganden till regeringen i organisations- och bolagsfrågor bör liksom
hittills ta sikte på ett särskilt affärsverks förhållanden och sålunda inte
innebära att riksdagen generellt avhänder sig sitt inflytande. Erforderlig
rörelsefrihet för regeringen och affärsverkskoncernerna när det gäller
åtgärder på detta område kan liksom hittills åstadkommas genom bemyndiganden
med beloppsgränser eller andra restriktioner. Näringsutskottet anser
att riksdagen i stället för att lämna det begärda bemyndigandet bör göra ett
uttalande till regeringen av nu angiven innebörd. Därmed skulle det berörda
yrkandet i motion 1986/87:N152 (c) tillgodoses liksom också motion 1986/
87:K112 (vpk) i motsvarande del.

Utskottet vill erinra om att affärsverken inte själva får bilda eller förvärva
aktiebolag utan särskilt bemyndigande. Beslutanderätten i dessa frågor -liksom beträffande övrig investeringsverksamhet inom verken - tillkommer
ytterst riksdagen, eftersom sådana beslut innebär förfogande över statens
medel. Ett flertal begränsade bemyndiganden har dock lämnats av riksdagen
i frågor som rör förvärv och försäljning av bolag. Dessa bemyndiganden har
gällt domänverket, affärsverket FFV, Vattenfall och televerket.

Det nu föreslagna bemyndigandet är som näringsutskottet framhållit väl
vittgående. Liksom hittills bör bemyndiganden till regeringen i organisations-
och bolagsfrågor avse ett särskilt affärsverk och innehålla beloppsgränser
eller andra restriktioner. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Enligt utskottet bör motion N152 (c) bifallas och propositionen avslås på
denna punkt.

10.3 Revision och övrig kontroll

Som en konsekvens av att affärsverken och deras dotterbolag i fortsättningen
behandlas som en affärsverkskoncern föreslås i propositionen beträffande
revisionen att riksrevisionsverkets ansvar för den externa granskningen av
affärsverken blir utökat till att omfatta koncernerna i deras helhet. Affärsverkens
egna internredovisningsorgan ges samtidigt möjlighet att under
verkschefen självständigt revidera hela koncernen.

I likhet med finansutskottet har utskottet inget att erinra mot propositionens
förslag i dessa delar.

KU 1986/87:29

Frågan om justitiekanslerns tillsyn tas upp i propositionen i ett speciellt
hänseende. Enligt propositionen är det nödvändigt att tjänstemän och
uppdragstagare i affärsverken också i viss omfattning fullgör uppdrag i
verkens dotterbolag. Dessa skall alltså agera i bolagen utifrån den offentligrättsliga
ställning som de har i verken och se till att de riktlinjer som
regeringen eller verken ställt upp följs. Det faller sig därför naturligt att dessa
uppdragstagare i bolagen också ställs under justitiekanslerns tillsyn. Hur
denna tillsyn skall utformas får enligt motionären närmare övervägas i det
lagstiftningsärende om bl.a. justitiekanslerns ställning som för närvarande
bereds i regeringskansliet.

Utskottet instämmer i uttalandena i propositionen på denna punkt. I
samband med lagstiftningsärendets behandling i riksdagen bör enligt utskottets
uppfattning övervägas om även JO:s tillsynsområde skall utvidgas till att
omfatta dessa uppdragstagare.

10.4 Ledningsfunktionerna inom verk och bolag

Enligt propositionen skall affärsverken ledas av styrelser som också är
koncernstyrelser. Styrelsens ordförande, som bör vara en annan person än
verkschefen, skall utses av regeringen för ett år i sänder. En styrelseledamot
skall kunna entledigas från sitt uppdrag med omedelbar verkan. Personalföreträdarna
i styrelsen skall ha samma ställning som övriga ledamöter i dessa.

Från vpk:s sida har i näringsutskottet klargjorts att vad som anförts i
motion Kl 12 om att partiet är anhängare av den parlamentariska lekmannastyrelsens
princip delvis är tillämpligt också på affärsverken. I motion N354
(m) som i viss del överlämnats till utskottet anförs att lekmannastyrelserna
skall ersättas av styrelser med professionell kompetens.

Trafikutskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen på
denna punkt.

Näringsutskottet ansluter sig när det gäller koncernstyrelsernas sammansättning
till riktlinjerna i propositionen. Dessa innebär att det liksom hittills
blir regeringens sak att för varje affärsverk fastställa hur styrelsen bör vara
komponerad. Avvikande meningar har avgetts dels av (m) och (fp), dels av
(vpk).

Arbetsmarknadsutskottet har ingen invändning mot förslaget beträffande
personalföreträdarnas ställning med hänsyn till den verksamhet affärsverken
har att bedriva.

Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag på denna punkt.
Utskottet har ovan (s. 32) beträffande lekmannastyrelsernas sammansättning
i andra myndigheter än affärsverk uttalat att denna måste bestämmas av
regeringen från fall till fall med beaktande av de uppgifter som myndigheten i
fråga har. Detta bör - som även näringsutskottet framhållit - också gälla
affärsverksstyrelsernas sammansättning. Utskottet avstyrker motionerna
K112(vpk) yrkande 7 i denna del och N354 (m) yrkande 3 i motsvarande del.

Vidare föreslås i propositionen att visstidsförordnade affärsverkschefer
skall med omedelbar verkan kunna skiljas från sin tjänst. Förslaget
föranleder en ny bestämmelse i lagen (1976:600) om offentlig anställning.

Förslaget har inte föranlett några invändningar i motionerna och godtas av
arbetsmarknadsutskottet.

KU 1986/87:29

Utskottet tillstyrker propositionens förslag på denna punkt och även
förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning.

Formerna för utnämning av chefer närmast under affärsverkscheferna
behandlas i propositionen och i en av motionerna. I propositionen föreslås att
styrelserna för affärsverken i ökad omfattning skall få utnämna sådana
chefer. Vpk invänder i motion K112 att regeringen måste ta ansvar även för
utnämningen av dessa topptjänstemän.

Näringsutskottet ansluter sig till regeringens förslag. Det måste enligt
näringsutskottet kunna förutsättas att verksstyrelsernas utnämningspolitik
kommer att präglas av omsorg om de högre tjänstemännens självständighet
och integritet. Avvikande mening har avgetts av vpk-ledamoten.

Enligt arbetsmarknadsutskottet bör propositionens förslag ses mot bakgrund
av det övergripande syftet att ge affärsverken en mer självständig
ställning. Delegeringen är inte avsedd att genomföras genom ett generellt
beslut utan efter prövning från fall till fall. Vpk-ledamoten har fogat en
avvikande mening till yttrandet i denna fråga.

Utskottet delar de uppfattningar som framförs i närings- och arbetsmarknadsutskottens
yttranden. Utskottet tillstyrker således propositionen och
avstyrker motion K112 (vpk) yrkande 9.

10.5 Konsumentinflytande

I propositionen framhålls att affärsverken reglerar rättsförhållandena med de
enskilda på ett oenhetligt sätt. Enligt civilministern är det önskvärt att en
bättre ordning kommer till stånd och att formerna för affärsverkens reglering
bör ha sin utgångspunkt i rättsförhållandets karaktär. I de fall rättsförhållandet
kan anses vara av privaträttslig art bör det om möjligt regleras i avtal
mellan kunden och affärsverket.

Lagutskottet noterar med tillfredsställelse propositionens förslag och
understryker att en utveckling mot ökad avtalsreglering inte bara är
motiverad med hänsyn till att affärsverkens kundvillkor bör kunna prövas
enligt den näringsrättsliga lagstiftningen. Också konsumenters och näringsidkares
intresse av att kunna få villkoren prövade vid allmän domstol med
stöd av civilrättsliga regler talar enligt lagutskottet för en sådan utveckling.

Utskottet delar propositionens och lagutskottets uppfattning. Propositionen
tillstyrks.

I propositionen föreslås också att ett kundråd inrättas vid i första hand
postverket, televerket och SJ. Det bör enligt propositionen ankomma på
resp. verk att närmare utforma hur kundråden bör organiseras m.m.

Förslaget föranleder ingen erinran från lagutskottet, som förutsätter att
kundråden organiseras på sådant sätt att ett reellt konsumentinflytande
garanteras.

Även trafikutskottet delar uppfattningen att det bör finnas särskilda
kundråd vid i första hand de angivna affärsverken. Härmed tillgodoses enligt
trafikutskottet kravet i motion T214 (m) att ett särskilt organ bildas för att
öka konsumenternas inflytande.

KU 1986/87:29

Med hänvisning till lag- och trafikutskottens yttranden tillstyrker utskottet
propositionen. Motion T214 (m) yrkande 4 får därmed anses besvarad.

10.6 Arbetsgivarfunktionen

I fråga om arbetsgivarfunktionen uttalas i propositionen att statens arbetsgivarverks
arbetsgivaransvar även fortsättningsvis bör omfatta affärsverken
och att affärsverkens dotterbolag bör anslutas till Arbetsgivarföreningen
SFO. Affärsverkens koppling till SAV betecknas av regeringen som tvingande.
Huvuddelen av affärsverkens dotterbolag är, framhålls det, redan
anslutna till SFO. Regeringen betonar vikten av att staten driver en så långt
som möjligt sammanhållen personalpolitik inom affärsverkskoncernerna.

Tre motioner innehåller kritik mot att arbetsgivarfunktionen inom affärsverkskoncernerna
förutsätts vara tudelad på angivet sätt. En ordning med en
arbetsgivarorganisation för affärsverket och en annan för dess dotterbolag är
enligt motion K108 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) självklart orationell och
skapar problem för alla parter. I motion K114 av Lennart Andersson m.fl. (s)
framhålls bl.a. att valet av framtida associationsform underlättas genom ett
gemensamt, övergripande arbetsgivaransvar inom koncernerna. De anställda
har ett berättigat intresse av en sammanhållen personalpolitik. Genom en
sådan kan också organisationsstridigheter lättare undvikas. I motion Kl 12
(vpk) sägs att det är destruktivt att förändra viktiga avtalsförhållanden
genom byte av arbetsgivarorganisation. Även här varnas för gränsdragningsstrider
mellan fackliga organisationer.

Finansutskottet anför att det i vissa fall kan vara orationellt att affärsverkens
förvaltningsutövande dotterbolag är anslutna till en annan arbetsgivarorganisation
än affärsverket självt. De anställda har också ett intresse att
genom sin fackliga organisation möta en arbetsgivarorganisation i både
lokala och centrala förhandlingar. Finansutskottet anser därför att frågan om
arbetsgivartillhörighet inte bör avgöras genom ett principuttalande av
riksdagen.

Näringsutskottet anför följande.

Gentemot motion 1986/87: K112 (vpk) vill näringsutskottet först framhålla
att regeringens förslag inte går ut på att något av de tre aktuella affärsverken
skulle genom att ”byta arbetsgivarorganisation förändra viktiga avtalsförhållanden”.
Domänverkets och affärsverket FFV:s dotterbolag är redan, enligt
vad näringsutskottet har erfarit, undantagslöst anslutna till SFO. Ordningen
med olika organisationstillhörighet för affärsverket och bolagen tillämpas
också för vattenfallsverkets del, varvid bolagen i regel tilllhör SFO.
Näringsutskottet vill understryka regeringens nyss citerade uttalande om att
staten bör driva en så långt som möjligt sammanhållen personalpolitik inom
affärsverkskoncernerna. Liksom föredragande statsrådet förutsätter näringsutskottet
att SAV beaktar de särskilda villkor som gäller för verksamheten
i affärsverken. Det är, vill näringsutskottet betona, en angelägen uppgift
för regeringen att tillse att arbetsgivarfunktionen för affärskoncernernas del
utövas på ett både för arbetsgivar- och arbetstagarparten tillfredsställande
sätt. Med det sagda avstyrker näringsutskottet motionsyrkandena i detta
ämne.

KU 1986/87:29

Avvikande mening har avgetts dels av m-ledamöterna, dels av vpkledamoten.

Som framhålls i propositionen och näringsutskottets yttrande är det viktigt
att staten driver en så långt möjligt sammanhållen personalpolitik inom
affärsverkskoncernen. Hur detta organisationsmässigt skall åstadkommas
bör inte ankomma på riksdagen att uttala sig om. Utskottet avstyrker
motionerna K108 (s), K112 (vpk) yrkandena 11 och 12 samt K114 (s).

I motion T812 (m) som överlämnats till utskottet behandlas de fackliga
konflikterna vid TELI. Enligt trafikutskottet har motsättningarna vid TELI
numera bilagts och avtal skrivits under.

Med hänvisning till vad trafikutskottet anfört avstyrker utskottet motion
T812 (m) yrkande 5.

10.7 Övrigt

Utskottet föreslår att riksdagen i övrigt godkänner de allmänna riktlinjer för
förnyelsen av den statliga verksamheten som gäller affärsverken och deras
dotterbolag.

11. Fortsatt försök med fördjupade anslagsframställningar och
treåriga budgetramar (prop. s. 150-154)

Våren 1985 inleddes vid sex myndigheter en försöksverksamhet med treåriga
budgetramar. Den har senare utökats till att omfatta ytterligare elva
myndigheter och fyra domstolar. I propositionen aviseras en fortsatt
utökning och fördjupning av verksamheten. Avsikten med försöksverksamheten
är bl.a. att få till stånd en ökad långsiktighet i myndigheternas
planering. Man vill genom den också öppna möjlighet för statsmakterna att
mer ingående pröva vilken inriktning och omfattning verksamheten vid resp.
myndighet skall ha under en kommande treårsperiod.

Enligt finansutskottet skulle systemet med treåriga budgetramar inte bara
kunna stärka riksdagens möjligheter till kontroll och styrning av förvaltningen.
Det skulle också kunna bidra till att riksdagens budgetprövning
underlättas.

Försöksverksamheten omfattar än så länge endast verksamhet som
finansieras över myndigheternas anslag för förvaltningskostnader. I motion
K105 av Lena Öhrsvik (s) framhålls att det är önskvärt att flerårsbedömningar
kan göras inte bara på förvaltningskostnader utan också på sakanslag, dvs.
de medel av huvudsakligen bidragskaraktär som myndigheterna administrerar.

Finansutskottet pekar på att folkstyrelsekommittén tagit upp samma fråga
i sitt betänkande (SOU 1987:6) Folkstyrelsens villkor. Eftersom regeringen
sålunda redan har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga finns det enligt
finansutskottets mening inte anledning för riksdagen att nu göra ett uttalande
i ärendet.

Utskottet delar finansutskottets bedömning och avstyrker motion K105.

KU 1986/87:29

12. Vissa personalfrågor för chefer m.m. (prop. s. 157-166) KU 1986/87:29

I propositionen föreslås regeringen få vidgade möjligheter att under särskilda
omständigheter besluta om rätt till förordnandepension även om det
nuvarande kravet på tolv års förordnandetid inte är uppfyllt. Å andra sidan
föreslås en skärpning av reglerna för samordning av förordnandepensioner
som utgår före 65 års ålder med annan inkomst. I samband härmed föreslås
även vissa lättnader i reglerna för statsrådspension, så att samordningen av
pension med annan inkomst blir densamma för statsråd och verkschefer.

I samma avsnitt behandlas vidare frågor om pensioner för andra förordnandetjänster
än verkschefer och om avgångsvederlag eller förtidspension
för avdelningschefer, departementsråd m.fl. vid förtida avgång ur tjänst.

I ett följande avsnitt föreslås ändrade pensionsregler för personal inom
icke-statlig verksamhet.

Arbetsmarknadsutskottet biträder förslagen.

Utskottet har inget att erinra mot de framlagda förslagen och föreslår att
riksdagen godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för dels
förordnandepension, dels pensionering av personal inom icke-statlig verksamhet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande synen pä statlig förvaltning

att riksdagen godkänner proposition 1986/87:99,

2. beträffande frikommunförsöket

att riksdagen förklarar motion 1986/87: Kl 12 yrkande 2 besvarad med
vad utskottet anfört,

3. beträffande specialdestinerade bidrag

att riksdagen avslår motion 1986/87:K112 yrkande 1,

4. beträffande domstolarnas särställning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K107 och 1986/87:K115
yrkande 3,

5. beträffande propositionens grundsyn i övrigt
att riksdagen lägger propositionen till handlingarna,

6. beträffande förvaltningsmyndigheternas självständighet gentemot
regeringen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K112 yrkande 3, 1986/
87:K113 yrkande 1, såvitt nu är i fråga, samt 1986/87:K115 yrkande 1,

7. beträffande informella kontakter mellan regeringskansliet och
myndigheterna

att riksdagen förklarar motionerna 1986/87: Kl 13 yrkande 1, såvitt nu
är i fråga, och 1986/87:K115 yrkande 2 besvarade med vad utskottet
anfört,

8. beträffande spörsmålsinstitutet

att riksdagen förklarar motion 1986/87:K106 besvarad med vad
utskottet anfört,

9. beträffande ramlagstiftning

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer och
förklarar motionerna 1986/87:K115 yrkande 4,1986/87:K206 yrkande
5 och 1986/87:K232 yrkande 4, såvitt nu är i fråga, besvarade med vad
utskottet anfört,

10. beträffande regelförenkling och delegering

att riksdagen lägger proposition 1986/87:100, bilaga 2, punkt 1 till
handlingarna,

11. beträffande kontrollen av myndighetsföreskrifter

att riksdagen godkänner förslagen till riktlinjer i proposition 1986/
87:99 samt förklarar motionerna 1986/87:K109, 1986/87:K115 yrkande
5, 1986/87:K206 yrkande 15, 1986/87:K209 och 1986/87:K232
yrkande 4, såvitt nu är i fråga, besvarade med vad utskottet anfört,

12. beträffande lagar och förordningar

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

13. beträffande effektivitets- och produktivitetskriterier i statlig
verksamhet

att riksdagen med avslag på motion 1986/87: Kl 12 yrkande 4 godkänner
propositionens förslag till riktlinjer,

14. beträffande myndigheternas inre organisation

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:K112 yrkande 5 godkänner
propositionens förslag till riktlinjer,

15. beträffande de statliga myndigheternas årsredovisningar
att riksdagen avslår motion 1986/87:N353, såvitt nu är i fråga,

16. beträffande riksdagens och regeringens insyn i statliga bolag och
stiftelser

att riksdagen godkänner propositionens förslag,

17. beträffande lag med instruktion för riksdagens revisorer

att riksdagen antar propositionens lagförslag med den ändringen att 9
och 18 §§ erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

För den löpande utredningsverksamheten
skall det finnas ett av revisorerna
inrättat kansli.

I arbetsordningen eller i särskilda
beslut får revisorerna uppdra åt kanslichefen
eller någon annan tjänsteman
vid kansliet att avgöra administrativa
ärenden eller grupper av
ärenden som inte är sådana att de
bör prövas av revisorerna.

Utskottets förslag

För den löpande utredningsverksamheten
skall det finnas ett av revisorerna
inrättat kansli.

Hos revisorerna skall det finnas ett
arbetsutskott som består av ordföranden,
tre andra revisorer och kanslichefen.

I arbetsordningen eller i särskilda
beslut får revisorerna uppdra åt arbetsutskottet,
kanslichefen eller någon
annan tjänsteman vid kansliet
att avgöra administrativa ärenden
eller grupper av ärenden som inte är
sådana att de bör prövas av revisorerna.

KU 1986/87:29

18. beträffande lag om riksrevisionsverkets granskning av statliga
aktiebolag och stiftelser

att riksdagen antar propositionens förslag,

19. beträffande lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
att riksdagen antar propositionens förslag,

20. beträffande särskilda statliga revisorer

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

21. beträffande revisionen av de allmänna försäkringskassorna
att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi408,

22. beträffande riksdagens revisorers och riksrevisionsverkets ställning att

riksdagen avslår motionerna 1986/87:K115 yrkande 6, 1986/
87:Fi406 och 1986/87:Fi415,

23. beträffande riksrevisionsverkets självständighet

att riksdagen förklarar motionerna 1986/87: Kl 13 yrkande 3 och
1986/87:K232 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört,

24. beträffande medelstilldelning till riksrevisionsverket

att riksdagen med bifall till propositionen till riksrevisionsverket för
budgetåret 1987/88 anvisar ett ramanslag av 115 963 000 kr.,

25. beträffande revision av statlig verksamhet i övrigt

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

26. beträffande stabsmyndigheternas roll

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

27. beträffande chefsförsörjning i statsförvaltningen

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:K112 yrkande 6 godkänner
propositionens förslag till riktlinjer,

28. beträffande förflyttningsskyldighet för verkschefer i allmänhet
att riksdagen med avslag på motion 1986/87:K115 yrkande 7 antar
propositionens förslag,

29. beträffande tillfälliga tjänster från verkschefer och högre militära
chefer

att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta särskilda tjänster för
verkschefer m.fl.,

30. beträffande lekmannainflytandet i förvaltningsmyndigheternas
ledning

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:K111, såvitt nu är i
fråga, och 1986/87:K115 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, godkänner
propositionens förslag till riktlinjer,

31. beträffande lekmännens roll inom myndighetsledningarna

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:K111, såvitt nu är i
fråga, och 1986/87:K115 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, godkänner
propositionens förslag till riktlinjer,

32. beträffande lekmannastyrelsernas beslutanderätt

att riksdagen avslår motion 1986/87:K113 yrkande 2, såvitt nu är i
fråga.

KU 1986/87:29

33. beträffande styrelsernas sammansättning

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:K112 yrkande 7,
såvitt nu är i fråga, och 1986/87:K115 yrkande 8, såvitt nu är i fråga,
godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

34. beträffande ersättare för ordinarie ledamöter

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:K501 godkänner propositionens
förslag till riktlinjer,

35. beträffande namn och partibeteckning
att riksdagen avslår motion 1986/87:K502,

36. beträffande personalföreträdare

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

37. beträffande parlamentarisk representation i statskontorets rådgivande
ledningsorgan

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:K110 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande myndigheternas ledning i övrigt

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

39. beträffande ombildning till aktiebolag av affärsverken inom
trafikutskottets område

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K112 yrkande 10, såvitt nu är
i fråga, 1986/87:K115 yrkande 9, såvitt nu är i fråga, 1986/87:T214
yrkande 1, 1986/87:T232 yrkande 5, såvitt nu är i fråga, samt
1986/87:T812 yrkande 1,

40. beträffande ombildning till aktiebolag av affärsverken inom
näringsutskottets område

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: Kl 12 yrkande 10, såvitt nu är
i fråga, 1986/87:K115 yrkande 9, såvitt nu är i fråga, samt 1986/
87:N354 yrkande 3, såvitt nu är i fråga,

41. beträffande utförsäljning av affärsverkens dotterbolag

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K115 yrkande 9, såvitt nu är i
fråga, 1986/87:T214 yrkande 3, 1986/87:T232 yrkande 5, såvitt nu är i
fråga, och 1986/87:T812 yrkande 4,

42. beträffande affärsverkens monopolställning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Kl 15 yrkande 9, såvitt nu är i
fråga, 1986/87:T214 yrkandena 2 och 4, såvitt nu är i fråga, 1986/
87:T232 yrkande 5, såvitt nu är i fråga, samt 1986/87:T233 yrkandena
12 och 13,1986/87:T812 yrkande 2 samt 1986/87:T814 yrkandena 1 och
4,

43. beträffande en särskild affärsverksförordning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K113 yrkande 2, såvitt nu är i
fråga, och 1986/87:K115 yrkande 10,

44. beträffande affärsverkskoncernernas organisation m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N152 yrkande 5 avslår
propositionens förslag till bemyndigande samt ger regeringen som sin
mening till känna vad utskottet anfört,

45. beträffande riksrevisionsverkets ansvar för granskningen av
affärsverken

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

KU 1986/87:29

46. beträffande justitiekanslerns tillsyn av vissa uppdragstagare
att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

47. beträffande koncernstyrelsernas sammansättning

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87: Kl 12 yrkande 7,
såvitt nu är i fråga, och 1986/87:N354 yrkande 3, såvitt nu är i fråga,
godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

48. beträffande entledigande av affärsverkschefer
att riksdagen antar propositionens förslag,

49. beträffande lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig
anställning

att riksdagen antar propositionens förslag,

50. beträffande utnämning av chefer närmast under affärsverkscheferna att

riksdagen med avslag på motion 1986/87:K112 yrkande 9 godkänner
propositionens förslag till riktlinjer,

51. beträffande affärsverkens rättsförhållanden med de enskilda
att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

52. beträffande kundräd hos affärsverken

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer och
förklarar motion 1986/87:T214 yrkande 4, såvitt nu är i fråga, besvarad
med vad utskottet anfört,

53. beträffande arbetsgivarfunktionen i affärsverkens dotterbolag
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K108, 1986/87:K112 yrkandena
11 och 12 samt 1986/87:K114,

54. beträffande de fackliga konflikterna vid TELI
att riksdagen avslår motion 1986/87:T812 yrkande 5,

55. beträffande affärsverken och deras dotterbolag

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

56. beträffande försök med fördjupade anslagsframställningar och
treåriga budgetramar

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:K105 godkänner propositionens
förslag till riktlinjer,

57. beträffande förordnandepension

att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

58. beträffande pensionering av personal inom icke-statlig verksamhet att

riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer,

59. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen lägger propositionen till handlingarna.

Stockholm den 30 april 1987
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

KU 1986/87:29

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Kurt Ove Johansson (s),
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s),
Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson
(vpk), Ulla Pettersson (s), Gunnar Hökmark (m), Margitta Edgren (fp) och
Leo Persson (s).

Reservationer

1. Synen på statlig förvaltning (morn. 1)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Enligt
utskottet” och slutar på s. 10 med ”sker i propositionen” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet skall den offentliga makten vara stark men begränsad.
Den enskilde medborgaren skall ha goda möjligheter till insyn och kontroll
av den politiska makten och myndigheternas maktutövning.

Den offentliga maktutövningen skall vidare präglas av klara och entydiga
ansvarsförhållanden. Det är därför av största vikt att myndigheterna inom
ramen för de lagar som riksdagen fattat beslut om skall kunna fungera
självständigt. En klar skiljelinje skall finnas mellan den politiska maktens
beslutsfattande och myndighetsutövningen.

Propositionen ger uttryck för en annan syn på statlig förvaltning och
offentlig maktutövning än den som här redovisats. Den viktigaste skillnaden
markeras av det faktum att regeringen i princip inte ser någon gräns för den
offentliga maktutövningen gentemot medborgarna och samhället i övrigt.
Därmed faller det sig med regeringens utgångspunkt naturligt att politisera
den offentliga maktutövningen.

Utskottet motsätter sig att regeringen ges ökad möjlighet till politisk
styrning av statsförvaltningen. En sådan utveckling skulle urholka den
enskildes rättssäkerhet och drabba professionalismen och kompetensen i
förvaltningen.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen tillkännage denna uppfattning.

dels att utskottet under 1. bort hemställa

1. beträffande synen på statlig förvaltning
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Förvaltningsmyndigheternas självständighet (morn. 6)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Bengt Kindbom
(c) och Gunnar Hökmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Det är enligt”
och slutar på s. 13 med ”Kl 15 yrkande 1” bort ha följande lydelse:

I RF 11:7 läggs fast det självständiga ansvar som - under lagarna -

KU 1986/87:29

tillkommer myndigheterna. En boskillnad görs mellan de politiskt grundade
besluten i form av lagar och förordningar och tillämpningen av dessa beslut i
de enskilda, konkreta fallen. Denna ordning har enligt utskottet visat sig ha
stora förtjänster ur såväl effektivitets- som rättssäkerhetssynpunkt.

Utskottet delar inte propositionens uppfattning att bestämmelsen ger
utrymme för ökad styrning av myndigheterna. Det område som inte täcks av
förbudet i RF 11:7 är enligt utskottet i praktiken litet och tämligen
betydelselöst. Det anförda bör med bifall till motionerna Kl 13 yrkande 1,
såvitt nu är i fråga, och K115 yrkande 1, ges regeringen till känna. Motion
Kl 12 yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottet under 6. bort hemställa

6. beträffande förvaltningsmyndigheternas självständighet gentemot
regeringen

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K113 yrkande 1, såvitt
nu är i fråga, och 1986/87:K115 yrkande 1 samt med avslag på motion
1986/87:K112 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Förvaltningsmyndigheternas självständighet gentemot
regeringen (mom. 6)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Det bör
enligt” och slutar på s. 13 med ”K115 yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är den tolkning av den s.k. begränsningsregeln i RF 11:7
som görs i propositionen alltför vidsträckt. Tillämpningsprinciperna blir
myndigheternas ensak endast i den mån riksdagen inte formulerat några
sådana. Det är alltså upp till riksdagen att avgöra hur stort utrymme man vid
olika beslut vill ge myndigheterna. Detta bör riksdagen med bifall till motion
Kl 12 yrkande 3 uttala till regeringen. Motionerna Kl 13 yrkande 1 såvitt nu
är i fråga och K115 yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottet under 6. bort hemställa

6. beträffande förvaltningsmyndigheternas självständighet gentemot
regeringen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K112 yrkande 3 och med
avslag på motionerna 1986/87:K113 yrkande 1, såvitt nu är i fråga, och
1986/87:K115 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. Informella kontakter mellan regeringskansliet och
myndigheterna (mom. 7)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Bengt Kindbom
(c) och Gunnar Hökmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 14 med ”besvarade av utskottet” bort ha följande
lydelse:

KU 1986/87:29

I propositionen ges resonemangsvis sanktion åt vad sorn kallas ”informella
kontakter” för påverkan från departementen och dess tjänstemän just i de
avgöranden som regleras i RF 11:7. Enligt utskottets uppfattning skall
styrning av myndigheterna från regeringens sida ske genom offentliga,
formella regeringsbeslut. Det kan inte accepteras att för utomstående
okända kontakter mellan olika tjänstemän får bilda grund för beslut i
regeringen underlydande myndigheter. Det anförda bör med bifall till
motionerna K113 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och K115 yrkande 2 ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under 7. bort hemställa

7. beträffande informella kontakter mellan regeringskansliet och
myndigheterna

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K113 yrkande 1, såvitt
nu är i fråga, och 1986/87:K115 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Ramlagstiftning (mom. 9)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Bengt Kindbom (c), Gunnar Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Ramlagstiftningen
har” och slutar med ”besvarade härmed” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet finns det starka skäl att använda ramlagstiftning i betydligt
mindre utsträckning i framtiden. Denna typ av lagstiftning leder till ökad
rättsosäkerhet och ger myndigheterna möjlighet att fatta beslut som innefattar
politiska bedömningar. Detta bör med bifall till motionerna K115
yrkande 4, K206 yrkande 5 och K232 yrkande 4, såvitt nu är i fråga, ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under 9. bort hemställa

9. beträffande ramlagstiftning
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Kl 15 yrkande 4,
1986/87:K206 yrkande 5 och 1986/87:K232 yrkande 4, såvitt nu är i
fråga, och med avslag på propositionens förslag till riktlinjer som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Effektivitets- och produktivitetskriterier i statlig
verksamhet (mom. 13)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 4 avslås” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet krävs vid bedömningen av effektivitet och produktivitet i
förvaltningen speciellt utformade kriterier. Det går inte att överföra
kommersiella företags kriterier. Målet för offentlig förvaltning är av

KU 1986/87:29

4 Riksdagen 1986/87. 4sami. Nr29

kvalitativt annat slag. Det anförda bör med bifall till motion Kl 12 yttrande 4
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 13. bort hemställa

13. beträffande effektivitets- och produktivitetskriterier i statlig verksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1986/87:K112 yrkande 4 och med
avslag på propositionens förslag till riktlinjer som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Myndigheternas inre organisation (mom. 14)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Enligt
utskottet” och slutar på s. 20 med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill varna för att ge chefer och förvaltningsledningar alltför
vidsträckta möjligheter att ingripa i ansvarsordning och organisation. Fasthet
och klarhet i organisation och ansvar utesluter på intet sätt att reformer
genomförs, när dessa syftar till att mobilisera de anställdas kunnande och
stimulera deras initiativ. Med bifall till motion K112 yrkande 5 bör det
anförda ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 14. bort hemställa

14. beträffande myndigheternas inre organisation

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K112 yrkande 5 och med
avslag på propositionens förslag till riktlinjer som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Riksdagens revisorers och riksrevisionsverkets ställning
(mom. 22)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Gunnar
Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Liksom
finansutskottet” och slutar på s. 24 med ”Fi415 avslås” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning rörande huvudmannaskapet för förvaltningsrevisionen
som redovisas i avvikande mening 1 i finansutskottets
yttrande. Riksdagen bör enligt utskottet ges ett väsentligt större ansvar för
den statliga förvaltningsrevisionen än för närvarande. Utskottet föreslår att
motionerna Kl 15 yrkande 6, Fi406 och Fi415 bifalls.

dels att utskottet under 22. bort hemställa

22. beträffande riksdagens revisorers och riksrevisionsverkets ställning att

riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K115 yrkande 6,
1986/87:Fi406 och 1986/87:Fi415 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

KU 1986/87:29

9. Riksrevisionsverkets självständighet (mom. 23,
motiveringen)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Hökmark (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”När det gäller
den” och slutar med ”utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

Problemet med riksrevisionsverkets självständighet som diskuteras i
motionerna Kl 13 och K232 får sin lösning genom att det förvaltningsrevisionella
ansvaret förs över till riksdagens revisorer såsom skisseras i avvikande
mening 1 i finansutskottets yttrande. Motionerna Kl 13 yrkande 3 och K232
yrkande 7 förklaras besvarade med vad utskottet anfört.

10. Chefsförsörjning i statsförvaltningen (mom. 27)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 6 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som redovisas i avvikande mening 1 i
arbetsmarknadsutskottets yttrande och föreslår att propositionen avslås och
motion K112 yrkande 6 bifalls.

dels att utskottet under 27. bort hemställa

27. beträffande chefsförsörjning i statsförvaltningen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K112 yrkande 6 och med
avslag på propositionens förslag till riktlinjer som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Förflyttningsskyldighet för verkschefer i allmänhet
(mom. 28)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i avvikande mening 2 i
arbetsmarknadsutskottets yttrande. Utnämningar av verkschefer får inte
politiseras. Den föreslagna bestämmelsen om förflyttningsskyldighet för
verkschefer är enligt utskottet för allmänt utformad och lämnar utrymme för
godtyckliga beslut. Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på propositionen
och med bifall till motion Kl 15 yrkande 7 begär ett nytt förslag från
regeringen.

dels att utskottet under 28. bort hemställa

28. beträffande förflyttningsskyldighet för verkschefer i allmänhet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K115 yrkande 7 och med
avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

KU 1986/87:29

12. Lekmannainflytandet i förvaltningsmyndigheternas
ledning (mom. 30)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Gunnar
Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”införa enrådighetsmodelien” bort ha följande lydelse:
De frågor som en myndighetsledning skall besluta i är enligt utskottet av
stor betydelse för myndigheternas verksamhet. Myndigheternas normgivningsmakt
är ibland betydande och t.o.m. av politisk art. Myndigheternas
anslagsframställningar är centraldokument som skrivs för regeringen för att
senare ligga till grund för beslut i riksdagen. Det är därför enligt utskottet
olämpligt att ha styrelseledamöter, som kan antas ha olika former av
bindningar till såväl politiska som andra organisationer, såsom beslutsfattare
i styrelser. Enrådighetsmodelien skapar klarhet om ansvar för fattade beslut.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att propositionen
avslås. Motionerna Kill och K115 yrkande 8, båda såvitt nu är i fråga,
tillstyrks.

dels att utskottet under 30. bort hemställa

30. beträffande lekmannainflytandet i förvaltningsmyndigheternas
ledning

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K111, såvitt nu är i
fråga, och 1986/87:K115 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, och med avslag
på propositionens förslag till riktlinjer som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

13. Lekmännens roll inom myndighetsledningarna (mom. 31)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Det
avgörande” och slutar på s. 31 med ”båda såvitt nu är i fråga” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att lekmannastyrelserna bör ha en rådgivande funktion.
För denna ståndpunkt finns ett starkt stöd i remissopinionen gällande
verksledningskommitténs betänkande. Motion K115 yrkande 8 i denna del
tillstyrks och propositionen och motion Kill i motsvarande del avstyrks.

dels att utskottet under 31. bort hemställa

31. beträffande lekmännens roll inom myndighetsledningarna

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K115 yrkande 8, såvitt nu
är i fråga, samt med avslag på propositionens förslag till riktlinjer och
motion 1986/87:K111, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

KU 1986/87:29

14. Lekmännens roll inom myndighetsledningarna (mom. 31) KU 1986/87:29

Birgit Friggebo och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Det
avgörande” och slutar på s. 31 med ”båda såvitt nu är i fråga” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör lekmännen tilldelas ett granskningsansvar
som innebär att lekmännens främsta uppgift skall vara att utröna hur
statsmakternas beslut fungerar i praktiken och med ledning härav föreslå
eventuella förändringar. För att nå detta mål bör lekmännen ges tillfälle att
följa verksamheten, ta del av synpunkter från olika håll och att aktivt insamla
synpunkter. Vid myndigheter som ägnar sig åt normgivning och rättstillämpning
bör det vara naturligt att styrelsen granskar utfärdade författningar och
undersöker myndighetsutövningens effekter. En annan viktig uppgift bör
vara att överväga om verksamhetens dimensionering och inriktning är
ändamålsenlig.

Den rollfördelning som utskottet mot denna bakgrund förordar är
följande. Generaldirektören tilldelas ledningsansvar för myndigheten och
dess verksamhet, lekmännen ett granskningsansvar.

Ledamöterna i ett lekmannaorgan med granskningsansvar rekryteras i
första hand från de politiska partierna och utses av regeringen. Lekmannaorganen
får till uppgift att utvärdera den offentliga verksamheten inom sitt
ansvarsområde och lämna förslag till de eventuella åtgärder som kan anses
påkallade. Deras formella rapportering bör riktas till regeringen, men
rapporteringen kan också ske till andra, t.ex. riksdagsrevisorerna (RRV) och
de nominerande instanserna. Till skillnad från det ”råd” som verksledningskommittén
föreslog, bör dessa lekmannaorgan ses som en utlöpare från den
politiska nivån och inte ha som primär uppgift att ge stöd åt myndighetens
ledning i dess arbete med olika verkställighetsuppgifter.

Den enbart rådgivande roll som lekmannastyrelserna skulle få enligt
motion Kl 15 kan utskottet ej ställa sig bakom.

dels att utskottet under 31. bort hemställa

31. beträffande lekmännens roll inom myndighetsledningarna
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K111, såvitt nu är i fråga,
och med avslag på propositionens förslag till riktlinjer och motion
1986/87:K115 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Lekmannastyrelsernas beslutanderätt (morn. 32)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Enligt
utskottet” och slutar med ”är i fråga” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet visar erfarenheter att ansvarsuppdelningar av det här
angivna slaget är förenade med stora svårigheter. Om de skall fungera på ett
tillfredsställande sätt så förutsätter detta ett regelsystem som klart anger
vilka befogenheter som tillkommer vem. I propositionen finns inga förslag

till ett sådant regelsystem. Regeringen vill ha befogenhet att besluta om detta
i varje särskilt fall. Det kan inte uteslutas att det kan finnas skäl för att
besluts- och ansvarsfördelningen varierar något från verk till verk. Vissa
grundläggande principer för organisation och ansvarsfördelning bör dock
liksom hittills kunna vara gemensamma för ämbetsverken. Föredragande
departementschef anger också att han tillsatt en särskild utredningsman för
att se över regelsystemet och komma med förslag till en ny verksordning som
skall ersätta verksstadgan. Utskottet beklagar att detta arbete inte fullgjorts
så att förslaget kunnat biläggas propositionen. Det hade kunnat ge ökad
konkretion åt de många förslag som resonemangsvis framförs i propositionen.
Den särskilde utredaren skall också lägga fram ett principförslag till
utformningen av myndigheternas instruktioner samt i övrigt förslag till hur
övriga föreskrifter skall fogas till det totala regelsystemet. Det är således ett
mycket omfattande och betydelsefullt normgivningsarbete som återstår.
Enligt propositionen är dock det hela att betrakta som en intern regeringsangelägenhet.
Utskottet kan inte dela denna uppfattning. Eftersom de
föreslagna förändringarna är av betydande omfattning och av stort principiellt
intresse bör riksdagen få ta ställning till de generella reglernas
utformning. Det kommande förslaget om ny verksordning bör således
föreläggas riksdagen för godkännande. Vad som här sagts bör med bifall till
motion K113 yrkande 2, såvitt nu är i fråga, av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under 32. bort hemställa

32. beträffande lekmannastyrelsernas beslutanderätt

att riksdagen med bifall till motion Kl 13 yrkande 2, såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Styrelsernas sammansättning (morn. 33)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”är i fråga” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet saknas fog för särlösning på arbetsmarknads- och jordbruksområdena.
Även härbörenrådighetsmodellen användas. Styrelsen bör
endast ha en rådgivande funktion. Motion Kl 15 yrkande 8, såvitt nu är i
fråga, tillstyrks. Propositionen och motion Kl 12 yrkande 7 avstyrks.

dels att utskottet under 33. bort hemställa

33. beträffande styrelsernas sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K115 yrkande 8, såvitt nu
är i fråga, och med avslag på propositionens förslag till riktlinjer och
motion 1986/87: K112 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

KU 1986/87:29

17. Styrelsernas sammansättning (mom. 33)

KU 1986/87:29

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”är i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet är anhängare av den parlamentariska lekmannastyrelsens princip
och avvisar tanken på intresseföreträdare (t.ex. företrädare för bilindustrin
eller åkerinäringen i vägverkets styrelse). Den parlamentariska lekmannastyrelsen
är enligt vår mening bäst skickad som form för politisk insyn och
för att garantera uppföljningen av riksdagens och regeringars beslut. Motion
K112 yrkande 7 tillstyrks. Propositionen och motion K115 yrkande 8, såvitt
nu är i fråga, avstyrks.

dels att utskottet under 33. bort hemställa

33. beträffande styrelsernas sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K112 yrkande 7 och med
avslag på propositionens förslag till riktlinjer och motion 1986/
87:K115 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

18. Personalföreträdare (morn. 36)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Bengt Kindbom (c), Gunnar Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”Propositionen tillstyrks” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet innebär visserligen propositionens förslag om endast
närvaro- och yttranderätt för personalföreträdarna en viss förbättring i
jämförelse med nuvarande ordning. Av principiella skäl motsätter sig
emellertid utskottet - liksom på det kommunala området - att peronalrepresentanterna
skall ha möjlighet att delta i överläggningarna i organ som utövar
offentliga funktioner. Utskottet avstyrker propositionens förslag.

dels att utskottet under 36. bort hemställa

36. beträffande personalföreträdare
att riksdagen avslår propositionens förslag till riktlinjer,

19. Ombildning till aktiebolag av affärsverken inom
trafikutskottets område (mom. 39)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Gunnar
Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 1 avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i avvikande mening 1 i
trafikutskottets yttrande. Motionerna K115 (m) yrkande 9 i denna del, T214

(m) yrkande 1, T232 (m) yrkande 5 i denna del samt T812 (m) yrkande 1 KU 1986/87:29
tillstyrks. Motion Kl 12 (vpk) yrkande 10 avstyrks.

dels att utskottet under 39. bort hemställa

39. beträffande ombildning till aktiebolag av affärsverken inom
trafikutskottets område

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K115 yrkande 9, såvitt
nu är i fråga, 1986/87:T214 yrkande 1, 1986/87:T232 yrkande 5, såvitt
nu är i fråga, och 1986/87:T812 yrkande 1 och med avslag på motion
1986/87:K112 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

20. Ombildning till aktiebolag av affärsverken inom
trafikutskottets område (mom. 39)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 1 avslås” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som redovisas i avvikande mening 4 i
trafikutskottets yttrande. Utskottet föreslår att motionen Kl 12 (vpk)
yrkande 10 i denna del tillstyrks. Motionerna Kl 15 (m) yrkande 9 i denna del,
T214 (m) yrkande 1, T232 (m) yrkande 5 i denna del samt T812 (m) yrkande 1
avstyrks.

dels att utskottet under 39. bort hemställa

39. beträffande ombildning till aktiebolag av affärsverken inom
trafikutskottets område

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K112 yrkande 10, såvitt nu
är i fråga, och med avslag på motionerna 1986/87:K115 yrkande 9,
såvitt nu är i fråga, 1986/87:T214 yrkande 1,1986/87:T232 yrkande 5,
såvitt nu är i fråga, samt 1986/87:T812 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Ombildning till aktiebolag av affärsverken inom
näringsutskottets område (mom. 40)

Anders Björck (m), Birgit Frigge bo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Bengt Kindbom (c), Gunnar Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Utskottet
delar näringsutskottets” och slutar med ”yrkande 3 avslås” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i avvikande mening 1 till näringsutskottets yttrande.
Utskottet tillstyrker motionerna K115 (m) yrkande 9 i denna del och N354
(m) yrkande 3 i denna del och avstyrker motion Kl 12 (vpk) yrkande 10 i
denna del.

dels att utskottet under 40. bort hemställa

40. beträffande ombildning till aktiebolag av affärsverken inom
näringsutskottets område

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K115 yrkande 9, såvitt
nu är i fråga, och 1986/87:N354 yrkande 3, såvitt nu är i fråga, och med
avslag på motion 1986/87:Kl 12 yrkande 10, såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Ombildning till aktiebolag av affärsverken inom
näringsutskottets område (mom. 40)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Utskottet
delar näringsutskottets” och slutar med ”denna del avslås” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i avvikande mening 2 till näringsutskottets yttrande.
Utskottet tillstyrker motion Kl 12 (vpk) yrkande 10 i denna del och avstyrker
motionerna Kl 15 (m) yrkande 9 i denna del och N354 (m) yrkande 3 i
motsvarande del.

dels att utskottet under 40. bort hemställa

40. beträffande ombildning till aktiebolag av affärsverken inom
näringsutskottets område

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K112 yrkande 10, såvitt nu
är i fråga, och med avslag på motionerna 1986/87:K115 yrkande 9,
såvitt nu är i fråga, och 1986/87:N354 yrkande 3, såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Utförsäljning av affärsverkens dotterbolag (mom. 41)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i avvikande mening 2 i
trafikutskottets yttrande. Motionerna K115 (m) yrkande 9 i denna del, T214
(m) yrkande 3, T232 (m) yrkande 5 i denna del och T812 (m) yrkande 4
tillstyrks.

dels att utskottet under 41. bort hemställa

41. beträffande utförsäljning av affärsverkens dotterbolag

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: Kl 15 yrkande 9, såvitt
nu är i fråga, 1986/87:T214 yrkande 3,1986/87:T232 yrkande 5, såvitt
nu är i fråga, samt 1986/87:T812 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

KU 1986/87:29

24. Affärsverkens monopolställning (mom. 42)

KU 1986/87:29

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Bengt Kindbom (c), Gunnar Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”yrkandena 1 och 4” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till avvikande mening 3 i trafikutskottets yttrande
hemställer utskottet om bifall till motionerna Kl 15 (m) yrkande 9 i denna
del, T214 (m) yrkandena 2 och 4 i denna del, T232 (m) yrkande 5 i denna del,
T233 (fp) yrkandena 12 och 13, T812 (m) yrkande 2 samt T814 (fp)
yrkandena 1 och 4.

dels att utskottet under 42. bort hemställa

42. beträffande affärsverkens monopolställning

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K115 yrkande 9, såvitt
nu är i fråga, 1986/87:T214 yrkandena 2 och 4, såvitt nu är i fråga,
1986/87:T232 yrkande 5, 1986/87:T233 yrkandena 12 och 13, 1986/
87:T812 yrkande 2 samt 1986/87:T814 yrkandena 1 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. En särskild affärsverksförordning (mom. 43)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Bengt Kindbom (c), Gunnar Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Beträffande
de rättsliga” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:
Beträffande de rättsliga kontrollfunktionerna vill utskottet instämma i
avvikande mening 3 i näringsutskottets yttrande. Motionerna Kl 15 (m)
yrkande 10 och K113 (c) yrkande 2 i denna del tillstyrks.

dels att utskottet under 43. bort hemställa

43. beträffande en särskild affärsverksförordning

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K113 yrkande 2, såvitt
nu är i fråga, och 1986/87:K115 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Koncernstyrelsernas sammansättning (morn. 47)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Gunnar
Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till avvikande mening 4 i näringsutskottets yttrande
föreslår utskottet att motion N354 (m) yrkande 3 i denna del bifalls och
motion Kl 12 (vpk) yrkande 7 i denna del avslås.

dels att utskottet under 47. bort hemställa

47. beträffande koncernstyrelsernas sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N354, yrkande 3, såvitt nu
är i fråga, och med avslag på motion 1986/87:K112 yrkande 7, såvitt nu
är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

27. Koncernstyrelsernas sammansättning (mom. 47)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till avvikande mening i näringsutskottets yttrande föreslår
utskottet att motion Kl 12 (vpk) yrkande 7 i denna del bifalls och motion
N354 yrkande 3 i motsvarande del avslås.

dels att utskottet under 47. bort hemställa

47. beträffande koncernstyrelsernas sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K112 yrkande 9, såvitt nu
är i fråga, och med avslag på motion 1986/87:K354 yrkande 3, såvitt nu
är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

28. Ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning (mom.
49)

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”om offentlig anställning” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget att visstidsförordnade affärsverkschefer
skall med omedelbar verkan kunna skiljas från sin tjänst. Utskottets
ställningstagande innebär sammanfattningsvis att det till propositionen
fogade förslaget till ändring i lagen om offentlig anställning bör avslås i vad
det avser förflyttningsskyldighet för verkschefer (se reservation 11) men
godtas i nyssnämnt avseende. Med anledning härav bör lagförslaget ha den
lydelse som anges i avvikande mening 2 i arbetsmarknadsutskottets yttrande.

dels att utskottet under 49. bort hemställa

49. beträffande lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig
anställning

att riksdagen antar i avvikande mening 2 i arbetsmarknadsutskottets
yttrande 1986/87:3y angivet förslag,

KU 1986/87:29

29. Utnämning av chefer närmast under affärsverkscheferna
(mom. 50)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Utskottet
delar de uppfattningar” och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i avvikande mening 6 i
näringsutskottets yttrande och avvikande mening 3 i arbetsmarknadsutskottets
yttrande. Motionen K112 (vpk) yrkande 9 tillstyrks. Propositionen i
denna del avstyrks.

dels att utskottet under 50. bort hemställa

50. beträffande utnämning av chefer närmast under affärsverkscheferna att

riksdagen med bifall till motion 1986/87:K112 yrkande 9 och med
avslag på propositionens förslag till riktlinjer som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Arbetsgivarfunktionen i affärsverkens dotterbolag
(mom. 53)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Sorn
framhålls” och slutar med ”Kl 14 (s)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i avvikande mening 8 i
näringsutskottets yttrande. Motionerna K108 (s), Kl 12 (vpk) yrkandena 11
och 12 samt Kl 14 (s) tillstyrks.

dels att utskottet under 53. bort hemställa

53. beträffande arbetsgivarfunktionen i affärsverkens dotterbolag
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K108, 1986/87:K112
yrkandena 11 och 12 samt 1986/87:K114 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Specialdestinerade bidrag (morn. 3)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Bengt Kindbom (c), Gunnar Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp)
anför:

Enligt vår uppfattning bör med hänsyn till den kommunala självstyrelsen de
specialdestinerade bidragen på sikt avvecklas. Vi har för närvarande nöjt oss
med att acceptera att en översyn pågår.

KU 1986/87:29

2. Specialdestinerade bidrag (mom. 3)

Nils Berndtson (vpk) anför:

Vpk är motståndare till att de specialdestinerade bidragen minskar men vi
har i avvaktan på den översyn som pågår avstått från att driva vår ståndpunkt.

3. Parlamentarisk representation i statskontorets rådgivande
ledningsorgan (mom. 37)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Gunnar
Hökmark (m) och Margitta Edgren (fp) anför:

Det kan enligt vår mening ifrågasättas om inte riksdagen borde ha lämnat
frågan om sammansättningen av statskontorets rådgivande organ öppen. Vi
har emellertid inte velat motsätta oss det uttalande som utskottet föreslår.

4. Kundråd hos affärsverken (mom. 52)

Bertil Fiskesjö (c) och Margitta Edgren (fp) anför:

Vi är starkt skeptiska till förslaget om att inrätta särskilda ”kundråd” vid de
affärsdrivande verken. Organ av detta slag blir vanligen byråkratiska
utväxter utan några substantiella funktioner.

Förslaget om kundråd år inte närmare motiverat i propositionen. Således
finns det ingen redovisning av vilka uppgifter råden skall ha eller hur de skall
vara sammansatta. Något ökat inflytande för ”brukarna” medför troligen
inte centralt beslutade organ av denna typ. Normalt befolkas de med
sammanträdesproffs från de stora intresseorganisationerna. Det måste ingå i
verksledningarnas långsiktiga ansvar att den verksamhet de leder tillfredsställer
kundernas behov.

KU 1986/87:29

Finansutskottets yttrande
1986/87:3 y

om revisionen av statsförvaltningen och andra frågor
med anknytning till ledningen av den statliga
förvaltningen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har med anledning av proposition 1986/87:99 om
ledningen av den statliga förvaltningen berett övriga utskott tillfälle att lämna
yttrande över proposition och motioner. Finansutskottet har därvid anmodats
att yttra sig över de delar av propositionen som berör dels frågor om
revision samt affärsverken och deras dotterbolag (bilaga 1, avsnitten 5 och 9),
dels frågor om utveckling av budgetprocessen m.m. samt den arbetsgivarpolitiska
inriktningen (bilaga 2, avsnitten 1-4).

Finansutskottet begränsar i allt väsentligt sitt yttrande till de angivna delarna
av propositionen. I anslutning härtill behandlar utskottet också följande
motioner som väckts med anledning av propositionen:

- 1986/87:K105 av Lena Öhrsvik (s),

- 1986/87:K109 av Lennart Alsén och Lars Ernestam (fp) yrkande 2,

- 1986/87:K110 av Rune Ångström (fp),

- 1986/87:K112 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkandena 1 och 4,

- 1986/87:K113 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkande 3,

- 1986/87:K115 av Anders Björck m.fl. (m) yrkande 6.

Enligt finansutskottets mening finns det anledning att i detta sammanhang
också behandla några under allmänna motionstiden 1987 väckta motioner
om statlig revision. Utskottet har därför - under förutsättning att konstitutionsutskottet
inte har något att erinra — beslutat att med detta yttrande
överlämna följande tre motioner, nämligen

- 1986/87:Fi406 av Lars Tobisson m.fl. (m) om den statliga förvaltningsrevisionen,

- 1986/87:Fi408 av Görel Bohlin (m) och Anita Modin (s) om revision av de
allmänna försäkringskassorna,

- 1986/87:Fi415 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) om översyn av riksdagens
kontrollmakt.

Granskning av statliga bolag och stiftelser

I propositionen behandlas frågor som gäller riksdagens och regeringens insyn
i och styrning av de statliga myndigheternas verksamhet. Ett område där
statsmakternas insyn föreslås bli förbättrad gäller sådan statlig verksamhet
som bedrivs i form av bolag eller stiftelse. I enlighet med insynsutredningens

KU 1986/87:29

Bilaga 1

förslag förordas sålunda att riksdagens revisorer och riksrevisionsverket
(RRV) i lag ges rätt att granska också sådana bolag och stiftelser. Riksdagens
revisorer föreslås därvid få en mer generell granskningsrätt, medan RRV:s
befogenheter i detta avseende begränsas till vissa namngivna bolag och
stiftelser. Av betydelse är också att den offentliga information som bolagen
och stiftelserna lämnar i sina årsredovisningar skall byggas ut.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Riksdagens
behov av vidgade insynsmöjligheter i statliga bolag och stiftelser har vuxit i
styrka, inte minst under senare år då bolags- och stiftelseformen kommit att
omfatta en allt större andel av den statliga verksamheten. De förslag som
framläggs i propositionen är som utskottet ser det väl avvägda. Å ena sidan
får t.ex. riksdagens revisorer rätt att göra förvaltningsrevisionella undersökningar
av sådana förhållanden som hänger samman med företagens samhälleliga
uppgifter och särskilda verksamhetsbetingelser, såsom monopolställning,
beroende av statlig finansiering, m.m. Å andra sidan förutsätts
revisionen av företagens rena affärsverksamhet ske i gängse former, dvs.
genom bolagens och stiftelsernas egna revisorer. Samtidigt som förutsättningarna
för offentlig insyn förbättras, har sålunda statsföretagens berättigade
krav på att få arbeta under samma betingelser som andra företag i allt
väsentligt kunnat beaktas. Finansutskottet biträder mot denna bakgrund de i
propositionen föreslagna formerna för förvaltningsrevision av statliga bolag
och stiftelser.

De nya lagreglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1987, vilket enligt vad
som sägs i propositionen innebär att granskningen kommer att omfatta
förhållandena efter ikraftträdandet. Liksom föredraganden anser finansutskottet
det rimligt att riksdagens revisorers och RRV: s vidgade befogenheter
begränsas till förhållanden som infaller efter lagarnas ikraftträdande. Med
hänsyn till de former i vilka förvaltningsrevision bedrivs, bör detta emellertid
inte utgöra ett absolut hinder för att man i det enskilda fallet skall kunna
utsträcka undersökningen till att omfatta även äldre företeelser om så
bedöms erforderligt för att kunna slutföra revisionen. Utskottet har i övrigt
inget att erinra mot bestämmelserna om ikraftträdandet.

KU 1986/87:29

Bilaga 1

Affärsverken och deras dotterbolag

I propositionen behandlas också vissa frågor rörande affärsverken och deras
dotterbolag. Bl.a. föreslås att ett affärsverk och dess dotterbolag i fortsättningen
skall behandlas som en affärsverkskoncern. I konsekvens med detta
synsätt föreslås RRV:s nuvarande ansvar för den externa granskningen av
affärsverken bli utökat till att omfatta koncernerna i deras helhet. Affärsverkens
egna internrevisionsorgan ges samtidigt möjlighet att under verkschefen
självständigt revidera hela koncernen.

Finansutskottet har för sin del inget att erinra mot propositionens förslag i
dessa delar.

Riksrevisionsverkets ställning

På förslag av finansutskottet avslog riksdagen våren 1986 två under allmänna
motionstiden år 1986 väckta motioner om den statliga revisionsverksamheten
(FiU 1985/86:23, rskr. 262). I motionerna - 1985/86:Fi402 av Lars
Tobisson m.fl. (m) och 1985/86:Fi407 av Daniel Tarschys och Anne Wibble
(fp) — begärdes bl.a. att en översyn skulle göras med sikte på att stärka
riksdagens kontrollmöjligheter genom att helt eller delvis föra över RRV:s
förvaltningsrevisionella resurser på riksdagen. I avvaktan på statsmakternas
behandling av verksledningskommitténs förslag kunde utskottet inte tillstyrka
bifall till motionerna.

I de nu aktuella motionerna Fi406 av Lars Tobisson m.fl. (m) och K115 av
Anders Björck m.fl. (m) föreslås ånyo att ansvaret för förvaltningsrevisionen
förs över på riksdagens revisorer. Liknande, men inte lika entydigt uttalade
krav redovisas i motionerna Fi415 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och K109
av Lennart Alsén och Lars Ernestam (fp). I dessa motioner förordas att
ansvaret för den statliga förvaltningsrevisionen i högre grad än nu bör ligga
på riksdagen, vilket enligt motionärerna innebär att en del av RRV:s
uppgifter förs över på riksdagen. I motion K113 av tredje vice talman Bertil
Fiskesjö m.fl. (c) framhålls värdet av att det finns två av varandra oberoende
revisionsorgan. Propåer som förekommit om en sammanslagning av riksdagens
revisorer och RRV avvisas. Motionärerna tycker att det är bra om
RRV:s kapacitet kan utnyttjas även för beställningsuppdrag åt regeringen,
men anser samtidigt att det är mycket angeläget att dessa uppdrag inte
inkräktar på RRV:s initiativverksamhet.

Verksledningskommitténs förslag tas nu upp till behandling i propositionen.
Beträffande RRV framhåller föredraganden att han ser det som
väsentligt att verket kan planera och genomföra egeninitierad revision enligt
nuvarande ordning. Samtidigt finns det emellertid enligt hans mening ett
behov av att på ett bättre sätt än nu ta till vara resultaten och erfarenheterna
av granskningen samt att kunna utnyttja RRV:s revisionella kompetens för
särskilda granskningsinsatser. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen
att regeringen skall kunna uppdra åt RRV att genomföra projekt som
omfattar bl.a. hela eller delar av verksamheter vid en viss myndighet.
Resurser för sådana insatser bör, vid behov och efter prövning, kunna ställas
till RRV:s förfogande från andra anslag på statsbudgeten. I enlighet härmed

KU 1986/87:29

Bilaga 1

förordas att en särskild inkomstpost med ett formellt belopp på 1000 kr. skall
föras upp under RRV:s anslag.

Finansutskottet får med anledning av dessa förslag anföra följande. På
riksdagsområdet har sedan slutet av 1970-talet nya samverkansformer
utvecklats mellan riksdagens revisorer och riksdagens utskott. De innebär att
revisorerna regelmässigt inhämtar förslag till nya granskningsärenden från
utskotten och att resultatet av revisorernas undersökningar delges riksdagen.
De synpunkter som revisorerna för fram kommer därigenom alltid upp till
behandling i utskotten. Det erfarenhetsutbyte som på detta sätt kommit till
stånd -nelian riksdagen och dess revisorer är enligt finansutskottets mening
av stort värde. Utskottet ser det därför som angeläget att dessa kontakter inte
bara vidmakthålls utan också fördjupas och byggs ut.

Uppmärksammas bör också att RRV den 1 juli 1986 fått ett direkt ansvar
för redovisningsrevisionen av de statliga myndigheterna. Då inordnades
nämligen de tidigare fristående revisionskontoren i RRV:s egen organisation.
Syftet med denna omläggning var bl.a. att man genom att samla
ansvaret för förvaltnings- och redovisningsrevisionen under en huvudman
ville få till stånd ett ökat erfarenhetsutbyte och en bättre samordning av
resurser. Även dessa omständigheter talar således för att RRV även i
fortsättningen bör kunna bedriva förvaltningsrevision.

Finansutskottet anser mot denna bakgrund att RRV inte bör frånhändas
något förvaltningsrevisionellt ansvar. Motionerna Fi406, K115, Fi415 och
K109 inrymmer alla förslag om att ansvaret för förvaltningsrevisionen helt
eller delvis skall föras över på riksdagens revisorer. Dessa motionsyrkanden
bör därför enligt finansutskottets mening avstyrkas.

Med hänsyn till de erfarenheter som gjorts på riksdagsområdet ser finansutskottet
det som värdefullt att det även på regeringsområdet kan utvecklas nya
kontaktformer som bidrar till att resultatet av RRV:s granskning kan tas
tillvara på ett bättre sätt. Utskottet biträder därför förslaget i propositionen
om att regeringen skall kunna utnyttja RRV för särskilda granskningsuppdrag.
I och med att dessa insatser avses bli finansierade i särskild ordning
torde regeringsuppdragen inte komma att inkräkta på den revision som
kommer till stånd på RRV:s eget initiativ. Det torde därför inte heller —
såsom befaras i motion K113 — föreligga någon risk för att RRV:s
självständighet skulle gå förlorad. Finansutskottet anser det med hänsyn
härtill inte behövligt att riksdagen genom ett särskilt uttalande begär att det
av RRV:s kommande instruktion skall framgå att RRV:s egen initiativverksamhet
bör ges högsta prioritet. Enligt utskottets mening finns det därför inte
anledning att biträda yrkande 3 i motion Kl 13.

KU 1986/87:29

Bilaga 1

5 Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr29

Finansutskottet har för sin del inte något att erinra mot den i propositionen
föreslagna medelstilldelningen till RRV. Finansutskottet föreslår därför att
konstitutionsutskottet biträder regeringens förslag att riksdagen skall anvisa
ett ramanslag av 115 963 000 kr. till riksrevisionsverket för budgetåret
1987/88.

Stabsmyndigheternas roll

I likhet med föredraganden anser finansutskottet att inte bara RRV utan
även övriga s.k. stabsmyndigheter fyller en viktig funktion i arbetet med att
förnya den offentliga sektorn. Sålunda bör enligt utskottets mening även det
utrednings- och utvecklingsarbete som bedrivs inom statskontoret, statens
institut för personalutveckling (SIPU), statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN) och statens arbetsgivarverk (SAV) knytas närmare utvecklingsarbetet
inom regeringskansliet. Såsom framhålls i propositionen är det
angeläget att regeringen kan ta till vara stabsorganens kunnande, eftersom
dessa myndigheter kompletterar regeringskansliet och är viktiga som kunskapsförstärkning
i regeringens arbete.

I avsnittet om ledningsfunktionens utformning i myndigheterna anförs att
ett parlamentariskt inflytande ter sig främmande när det gäller regeringens
stabsmyndigheter, men det kan ändå aktualiseras för RRV. Det ankommer
på regeringen, sägs det i propositionen, att närmare klargöra detta i
anslutning till att nya instruktioner beslutas.

I motion Kl 10 av Rune Ångström (fp) anförs bl.a. att så länge statskontoret
har kvar metodfrågor och är sammanhållande organ för ADB-anskaffningen
finns det skäl att också den politiska oppositionen ges insyn och
inflytande på verksamheten genom lekmannastyrelse såsom i andra myndigheter.

Utskottet anser det värdefullt att råden vid riksrevisionsverket och
statskontoret ges en bred och allsidig sammansättning. Det kan bidra till att
öka insynen i verksamheten samt sprida värdefull kunskap och information
om verksamheten. Råden kan genom sin medverkan bidra till att ge frågorna
en vidare belysning och allsidigare behandling. Utskottet vill därför förorda
att råden ges en bred och allsidig sammansättning med parlamentarisk
representation.

Arbetsgivarfunktionen

I propositionen föreslås att statens arbetsgivarverk skall omfatta affärsverken
och att affärsverkens dotterbolag skall anslutas till Arbetsgivarföreningen
SFO. Utskottet vill med anledning härav anföra att det i vissa fall kan vara
orationellt att affärsverkens förvaltningsutövande dotterbolag är anslutna till
en annan arbetsgivarorganisation än affärsverket självt. De anställda har
också intresse av att genom sin fackliga organisation möta en arbetsgivarorganisation
i både lokala och centrala förhandlingar. Utskottet anser därför
att frågan om arbetsgivartillhörighet inte bör avgöras genom ett principuttalande
av riksdagen.

KU 1986/87:29

Bilaga 1

Treåriga budgetramar

Avsikten med försöksverksamheten är att få till stånd en ökad långsiktighet
i myndigheternas planering. Man vill genom den också öppna möjlighet
för statsmakterna att mer ingående pröva vilken inriktning och omfattning
verksamheten vid resp. myndighet skall ha under en kommande treårsperiod.
I försöksverksamhetens förlängning förutsätts sålunda varje myndighet
bli föremål för en fördjupad budgetprövning vart tredje år. I och med att
denna myndighetsvisa process sprids ut över treårscykeln bibehålls en mellan
åren jämn arbetsbelastning i riksdagen och regeringskansliet.

Försöksverksamheten befinner sig ännu i ett inledningsskede, och det är
därför för tidigt att bedöma resultatet av vad som hittills uppnåtts. För
riksdagens vidkommande öppnar sig emellertid nya perspektiv. Rätt utnyttjat
skulle — som finansutskottet ser det — systemet med treåriga budgetramar
inte bara kunna stärka riksdagens möjligheter till kontroll och styrning
av förvaltningen. Det skulle också kunna bidra till att riksdagens budgetprövning
underlättas.

Finansutskottet ser det därför som angeläget att försöksverksamheten
fortsätter och fördjupas. Av propositionen framgår att samspelet mellan
departement och myndigheter måste utvecklas och förbättras. Fackdepartementen
bör ges ett större ansvar och en ökad initiativskyldighet. Särskild
omsorg behöver ägnas åt de myndighetsspecifika direktiven. Enligt finansutskottets
mening är det angeläget att man i det fortsatta utvecklingsarbetet
eftersträvar att finna enkla och smidiga lösningar. Utskottet delar därvid
föredragandens uppfattning att det är väsentligt att de rutiner som myndigheter
och regeringskansli utformar för denna treåriga budgetprocess resulterar i
en totalt sett väsentligt lägre arbetsinsats för budgetarbetet än vad som
kunnat uppnås med den årliga granskningen. Främst gäller det att finna
former för en kraftigt förenklad mellanårsgranskning.

Försöksverksamheten omfattar än så länge endast verksamhet som finansieras
över myndigheternas anslag för förvaltningskostnader. I motion K105
av Lena Öhrsvik (s) framhålls att det är önskvärt att flerårsbedömningar kan
göras inte bara på förvaltningskostnader utan också på sakanslag, dvs. de
medel av huvudsakligen bidragskaraktär som myndigheterna administrerar.
Motionären föreslår därför att försöksverksamheten skall utsträckas till att
omfatta även flerårsramar för sakanslag.

Såsom framgår av propositionen har folkstyrelsekommittén tagit upp
samma fråga i sitt betänkande (SOU 1987:6) Folkstyrelsens villkor. Kommittén
förordar därvid att systemet med treåriga budgetramar efter hand
utsträcks även till sakanslagen. I propositionen framhåller föredraganden att
det finns anledning att återkomma till dessa frågor då remissbehandlingen av
folkstyrelsekommitténs förslag slutförts.

Eftersom regeringen sålunda redan har sin uppmärksamhet riktad på den

KU 1986/87:29

Bilaga 1

fråga som motionären aktualiserar finns det enligt finansutskottets mening
inte anledning för riksdagen att nu göra ett uttalande i ärendet. Motion K105
bör sålunda avstyrkas.

En övergång till fleråriga budgetramar ställer nya krav på myndigheternas
verksamhetsplanering och redovisning. Lämpliga produktivitets- och effektivitetsmått
bör utvecklas. Inom statskontoret har en metod för produktivitetsmätningar
i offentliga förvaltningar utarbetats. Den har utnyttjats i den
pågående försöksverksamheten. Det finns som utskottet ser det inte
anledning befara, som görs i motion K112 (vpk), att man därvid direkt
överför kommersiella företagskriterier utan hänsynstagande till de speciella
förutsättningar och uppgifter som gäller för offentlig förvaltning. Såsom
framhålls i propositionen kommer metoder av detta slag att vidareutvecklas
som ett stöd för myndigheternas resultatredovisning och uppföljningsarbete.
Utskottet anser mot bakgrund härav att några initiativ inte bör tas med
anledning av motion Kl 12 (vpk) yrkande 4.

Den arbetsgivarpolitiska inriktningen

De frågor som propositionen behandlar i detta sammanhang har utskottet i
den mån det tillhör utskottets beredningsområde behandlat i betänkande
FiU 1986/87:10 (s. 41-43, 83-84). Utskottet hänvisar till denna behandling.

Övriga frågor

De specialdestinerade statsbidragen till kommuner berörs i motion Kl 12
(vpk). Motionärerna säger sig vara bestämda motståndare till att minska
specialdestineringen, eftersom man ser denna typ av bidrag som ett viktigt
styrinstrument.

Finansutskottet vill med anledning härav nämna att utskottet i sitt
betänkande om bidrag och ersättning till kommuner (FiU 1986/87:20)
behandlat samma ämne. Finansutskottet har därvid avstyrkt flera motioner
med krav på en avveckling av de specialdestinerade bidragen. Utskottet har
samtidigt framhållit att detta inte hindrar att bidragens utformning och
omfattning kan behöva ses över och ändras. Eftersom motionärernas
synpunkter i allt väsentligt därmed är tillgodosedda finns det enligt finansutskottets
mening ingen anledning att göra ytterligare ett uttalande av det slag
som begärs i motion Kl 12 (vpk) yrkande 1.

I motion Fi408 av Görel Bohlin (m) och Anita Modin (s) hemställs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som sägs i
motionen om behovet av auktoriserade revisorer för varje försäkringskassa.
Enligt motionärerna måste större säkerhet skapas i revisionen av försäkringskassorna.

Den s.k. RK-utredningen har i sitt nyligen framlagda betänkande - (Ds C
1987:2) Revisionen av försäkringskassorna, m.m. — föreslagit att staten helt
skall ta över ansvaret för externrevisionen av försäkringskassorna. Den
nuvarande ordningen med revisorer utsedda av landsting/kommunfullmäktige
bör enligt kommittén inte behållas. I stället bör RRV genom sin
revisionsenhet vid riksförsäkringsverket ensam svara för den externa gransk -

KU 1986/87:29

Bilaga 1

ningen av kassorna. Utredningen anser att RRV:s resurser härför bör ökas
med ca 1 milj. kr.

RK-utredningens förslag är för närvarande under beredning i regeringskansliet.
I avvaktan på ett slutligt ställningstagande från regeringens sida bör
riksdagen inte vidta någon åtgärd i denna fråga. Motion Fi408 bör därför
enligt finansutskottets mening inte bifallas.

Stockholm den 9 april 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Arne Andersson i
Gamleby (s), Kjell A. Mattsson (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk),
Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Marianne Carlström (s), Rolf
Kenneryd (c), Margit Gennser (m) och Lennart Alsén (fp).

Avvikande meningar

1. Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Hugo Hegeland (m). Margit
Gennser (m) och Lennart Alsén (fp) anser att den del av utskottets yttrande
som på s. 3 börjar med rubriken ”Riksrevisionsverkets ställning” och på s. 5
slutar med ”budgetåret 1987/88” bort ha följande lydelse:

Förvaltningsrevisionens ställning

11 kap. 4 § regeringsformen föreskrivs att riksdagen granskar rikets styrelse
och förvaltning. Riksdagens förvaltningsekonomiska kontroll inskränker sig
i huvudsak till den granskning som riksdagens revisorer med sina begränsade
resurser kan svara för.

Makten över statsfinanserna tillkommer grundlagsenlig! riksdagen. Det är
riksdagen som beslutar om skatt till staten och som ansvarar för statsupplåningen.
Riksdagen bestämmer vidare till vilka belopp statsinkomsterna skall
beräknas och anvisar anslag till angivna ändamål. Dessa beslut tas av
riksdagen upp i statsbudgeten. Anvisade medel får inte användas på annat
sätt än riksdagen har bestämt. Riksdagen fastställer också grunderna för
förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den.

Med hänsyn till de befogenheter som riksdagen har i dessa avseenden
anser finansutskottet det naturligt att riksdagen också ges ett väsentligt större
ansvar för den statliga förvaltningsrevisionen.

I likhet med vad som förordas i motionerna Fi406 av Lars Tobisson m.fl.
(m), K115 av Anders Björck m.fl. (m), Fi415 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
och K109 av Lennart Alsén och Lars Ernestam (fp) ser utskottet det som
angeläget att en grundläggande översyn företas av riksdagens ansvar för den
statliga förvaltningsrevisionen. Finansutskottet anser därför att motionärernas
krav på en sådan översyn bör biträdas av konstitutionsutskottet.

KU 1986/87:29

Bilaga 1

Reformen bör syfta till att riksdagen tar hela ansvaret för förvaltningsrevisionen.
Vad gäller organisationen av denna revision bör erfarenheter hämtas
från andra länder med jämförbara förhållanden. Resurserna bör dimensioneras
med erfarenheter från riksrevisionsverkets hittillsvarande arbete.
Eventuellt bör resurser och kompetens överföras från riksrevisionsverket till
riksdagens förvaltningsrevision. Hithörande frågor har utretts vid flera
tillfällen de senaste decennierna. Ett omfattande utredningsmaterial finns att
tillgå. Förslag bör därför kunna läggas fram för riksdagen redan inom ett år.
Vid utarbetandet av förslaget bör — med hänsyn till att frågan direkt berör ett
riksdagens organ - företrädare för riksdagspartierna delta.

I avvaktan på resultatet av en sådan översyn bör RRV anvisas medel i
enlighet med propositionens förslag.

Finansutskottet föreslår därför att riksdagen skall anvisa ett ramanslag av
115963000 kr. till riksrevisionsverket för budgetåret 1987/88.

2. Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med
”motion K113” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till de erfarenheter som gjorts på riksdagsområdet ser finansutskottet
det som värdefullt att det även på regeringsområdet kan utvecklas nya
kontaktformer som bidrar till att resultatet av RRV:s granskning kan tas till
vara på ett bättre sätt. Det finns emellertid en risk förknippad med att RRV
knyts närmare regeringen och i vissa avseenden blir ett serviceorgan åt
departementen. Självständigheten kan gå förlorad. Enligt utskottets mening
är det angeläget att uppdragen till regeringen inte inkräktar på verkets egen
initiativverksamhet. Regeringsuppdragen bör därför finansieras utanför det
ordinarie förvaltningsanslaget. Det är också viktigt att utforma verksinstruktionen
för RRV så att verkets revisionsverksamhet ges högsta prioritet.
Finansutskottet anser att vad utskottet här anfört med anledning av motion
K113 bör ges regeringen till känna.

3. Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Hugo Hegeland (m), Margit
Gennser (m) och Lennart Alsén (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 5 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”parlamentarisk
representation” bort ha följande lydelse:

Frågan om ledningsfunktionens utformning i myndigheterna behandlas av
konstitutionsutskottet. Finansutskottet har därför ingen anledning att ta
ställning till vare sig propositionens förslag eller förslaget i motion Kl 10.

KU 1986/87:29

Bilaga 1

4. Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Kjell A. Mattsson (c), Hugo
Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c), Margit Gennser (m) och Lennart Alsén
(fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med
”Finansutskottet vill” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar inte motionärernas uppfattning. Utskottet anser att
kommunbidragssystemet bör ges en mer generell utformning. Systemet med
specialdestinering av bidrag bör därför minska i omfattning. Om bidragen till
kommunerna i ökad utsträckning ges utan villkor ökar enligt utskottets
uppfattning möjligheterna för kommunerna att utnyttja resurserna på ett
effektivt sätt. Utskottet anser således att en större andel av bidragsgivningen
från staten till kommunerna i huvudsak bör ske inom ramen för ett nytt
skatteutjämningssystem. Utskottet vill således från sina utgångspunkter
förorda att konstitutionsutskottet avstyrker motion Kl 12 (vpk) yrkande 1.

KU 1986/87:29

Bilaga 1

Lagutskottets yttrande
1986/87:5 y

om ledning av den statliga förvaltningen
(prop. 1986/87:99)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen jämte
motioner.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1986/87:K105 av
Lena Öhrsvik (s), 1986/87:K106 av Daniel Tarschys (fp), 1986/87:K107 av
Margit Gennser (m), 1986/87:K108 av Inga-Britt Johansson m. fl. (s),
1986/87:K109 av Lennart Alsén och Lars Ernestam (båda fp), 1986/87:K110
av Rune Ångström (fp), 1986/87:K111 av Birgit Friggebo m.fl. (fp),
1986/87:K112 av Lars Werner m. fl. (vpk), 1986/87:K113 av Bertil Fiskesjö
m. fl. (s), 1986/87:K114 av Lennart Andersson m. fl. (s) och 1986/87:K115 av
Anders Björck m. fl. (m).

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över propositionens avsnitt om
konsumentinflytande (s. 124—125). Propositionen har i den delen inte
föranlett något motionsyrkande.

I propositionen föreslås såvitt nu är i fråga att riksdagen godkänner de
allmänna riktlinjer för affärsverken och deras dotterbolag som förordas av
civilministern.

Lagutskottet får anföra följande.

När staten driver affärsmässig verksamhet och därmed kan jämställas med
en privat näringsidkare gäller i huvudsak samma allmänna civilrättsliga och
näringsrättsliga regler i rättsförhållandet mellan staten och en enskild person
som i rättsförhållanden mellan näringsidkare eller mellan näringsidkare och
konsumenter.

Villkor som rör rättsförhållandet mellan statens affärsdrivande verk och
enskilda kan ha karaktären av ett avtal mellan resp. myndighet och den
enskilde och/eller vara bestämmelser av offentligrättslig art innebärande en
av staten genom regerings- och/eller myndighetsförfattning ensidigt företagen
reglering av villkoren. I den mån villkoren har avtalskaraktär kan dessa
prövas med stöd av civilrättslig och näringsrättslig lagstiftning. Däremot
torde det inte vara möjligt att tillämpa sådan lagstiftning vid en tvist mellan
myndigheten och den enskilde i frågor som regleras i regerings- eller
myndighetsförfattningar och som saknar avtalskaraktär.

Verksledningskommittén tog i sitt slutbetänkande (SOU 1985:41) Affärsverken
och deras företag upp frågan om affärsverkens kundvillkor. I
betänkandet som lagts till grund för förslagen i propositionen konstaterade

KU 1986/87:29

Bilaga 2

kommittén att rättsförhållandet mellan affärsverk och enskilda i vissa fall
regleras genom författningsföreskrifter och i vissa fall genom avtal mellan
verket och kunden. Med hänsyn till att affärsverken reglerar rättsförhållandena
med enskilda på ett oenhetligt och i vissa fall slumpmässigt sätt
förordade kommittén att befintliga bestämmelser borde ses över och ges en
sådan utformning att de tveklöst kan anses som avtalsvillkor. I propositionen
framhåller departementschefen att det är önskvärt att en bättre ordning
kommer till stånd och att formerna för affärsverkens reglering bör ha sin
utgångspunkt i rättsförhållandets karaktär. I de fall rättsförhållandet kan
anses vara av privaträttslig art bör enligt departementschefen det om möjligt
regleras i avtal mellan kunden och affärsverket, och han avser att verka för
att en genomgång med denna inriktning kommer till stånd. Departementschefen
anser vidare - i likhet med verksledningskommittén - att kundråd bör
finnas vid i första hand postverket, televerket och SJ.

Utskottet erinrar om att frågor som rör rättsförhållandet mellan affärsverk
och enskilda tidigare aktualiserats i riksdagen med anledning av motioner om
statens skadeståndsansvar i affärsmässig verksamhet (se senast LU 1986/
87:16). Utskottet har därvid konstaterat att konsumentverkets möjligheter
att påverka innehållet i ansvarighetsvillkor är begränsade när villkoren
regleras i en författning. Utskottet, som hänvisat till verksledningskommitténs
förslag, har påpekat att ett genomförande av förslaget skulle innebära en
påtaglig förbättring av konsumenternas ställning genom att bl. a. de villkor
som tillämpas av statens affärsdrivande verksamhet i ökad omfattning kan bli
föremål för granskning av konsumentverket och konsumentombudsmannen
samt prövas av marknadsdomstolen. Mot denna bakgrund noterar utskottet
med tillfredsställelse att departementschefen har för avsikt att verka för att
rättsförhållanden av privaträttslig art mellan affärsverk och enskilda regleras
i avtal. Utskottet vill understryka att en utveckling mot en ökad avtalsreglering
inte bara är motiverad med hänsyn till att affärsverkens kundvillkor bör
kunna prövas enligt den näringsrättsliga lagstiftningen. Också konsumenters
och näringsidkares intresse av att kunna få villkoren prövade vid allmän
domstol med stöd av civilrättsliga regler talar för en sådan utveckling.

Vad gäller frågan om inrättande av kundråd vid vissa affärsdrivande verk
föranleder departementschefens uttalanden inte någon erinran från utskottets
sida. Utskottet förutsätter att kundråden organiseras på sådant sätt att
ett reellt konsumentinflytande garanteras.

Med det anförda anser utskottet att riksdagen bör godkänna de förordade
riktlinjerna i berörda avseenden.

Stockholm den 9 april 1987

På lagutskottets vägnar

Lennart Andersson

KU 1986/87:29

Bilaga 2

Närvarande: Lennart Andersson (s), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan
Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson
(fp), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewy
Möller (m) och Håkan Stjernlöf (m).

KU 1986/87:29

Bilaga 2

Trafikutskottets yttrande
1986/87:3 y

över proposition 1986/87:99 om ledning av den
statliga förvaltningen jämte motioner

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 24 mars 1987 dels berett trafikutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga
förvaltningen jämte motioner, dels hemställt om yttrande beträffande bilaga
1 avsnitt 9. Trafikutskottet begränsar sitt yttrande till sistnämnda del av
propositionen.

Till trafikutskottet har under den allmänna motionstiden hänvisats ett
antal motioner som har beröring med föreliggande ärende (se nedan).
Trafikutskottet överlämnar - under förutsättning av konstitutionsutskottets
medgivande — dessa motioner till konstitutionsutskottet.

Motionerna

De motioner som behandlas i yttrandet är

dels följande motioner som hänvisats till trafikutskottet under den allmänna
motionstiden

1986/87:T214 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående överförande av affärsverken till aktiebolagsform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sammanförande av den myndighetsutövande verksamheten
vid kommunikationsdepartementet underställda verk till en gemensam
myndighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under rubriken Utförsäljning av dotterbolag om skyndsam
försäljning av dessa,

4. att riksdagen uttalar sig för att affärsverkens monopol skall minimeras.

1986/87:T232 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 5), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Affärsverken.

1986/87:T233 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 12 och 13),

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en uppdelning av televerket i en nätdel och en eller flera
driftdelar och att de senare läggs ut via ett anbudsförfarande,

KU 1986/87:29

Bilaga 3

1986/87:T812 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1—2, 4 och 5),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Televerkets företagsform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Myndighetsutövande verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet Televerkets dotterföretag m.m.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts under avsnittet TELI.

1986/87:T814 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 4),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den konkurrensutsatta verksamheten vid televerket,

dels följande motioner som väckts med anledning av proposition 1986/87:99

1986/87:K112 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 10), att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om bolagisering.

1986/87:K115 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 9), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående framtida förändringar av affärsverken.

Trafikutskottet

Affärsverksformen

För affärsverken har riksdag och regering sedan länge lagt fast ekonomiska
mål. Vid sidan av dessa finns det, enligt propositionen, andra samhälleliga
mål som affärsverkens verksamhet syftar till att uppnå. Det gäller t.ex. de
regionalpolitiska hänsynstaganden som görs i postverkets, televerkets och
SJ:s verksamheter. De verksamheter som bedrivs inom affärsverken är
vidare av stort allmänt intresse och berör direkt eller indirekt mycket stora
delar av samhället. Flera av affärsverken har dessutom betydelsefulla
uppgifter inom totalförsvaret. I propositionen framhålls att det är dessa
samhälleliga krav som utgör det främsta skälet för affärsverksformen.

I flera av motionerna framhålls att affärsverken bör byta företagsform och
ombildas till aktiebolag. Detta förslag motiveras framför allt med att
affärsverksformen i flera avseenden är föråldrad och att affärsverkens
konkurrenter i dag driver sin verksamhet i aktiebolagsform.

KU 1986/87:29

Bilaga 3

Trafikutskottet vill erinra om att affärsverkens ställning förändrats kraftigt
under senare år. För flera av verken gäller att statsmakternas styrning sker på
grundval av rullande flerårsplaner och övergripande mål rörande service,
verksamhetsstrategi och lönsamhet. I propositionen föreslås att denna typ av
styrning skall tillämpas för samtliga affärsverk.

Dessa förändringar har lett till att affärsverken blivit självständigare och
mer marknadsinriktade. Trafikutskottet som tycker att detta är en riktig
utveckling är emellertid av de skäl som framförs i propositionen inte berett
att förorda att affärsverken ombildas till bolag. Verken har viktiga samhällsuppgifter
som bäst löses i verksform.

Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del avstyrker motionsyrkandena
om att affärsverken — samtliga eller något av dem - skall ombildas
till bolag. Det gäller motionerna T214 (m), yrkande 1, T232 (m), yrkande 5 i
denna del, T812 (m), yrkande 1 och Kl 15 (m) yrkande 9 i denna del.

Affärsverken och deras dotterbolag

Enligt propositionen bör ett affärsverk och dess dotterbolag behandlas som
en sammanhållen grupp av företagsenheter. De mål och riktlinjer som
riksdag och regering fastställer skall i stort gälla hela gruppen. Att behandla
affärsverk och deras företag som koncerner ger förutsättningar att åstadkomma
de styr- och kontrollformer som behövs för olika verksamheter liksom
möjligheter till samordning. I propositionen framhålls att riksdagens och
regeringens styrning av koncernen bör utövas genom affärsverket som
moderföretag samt att affärsverken bör ledas av styrelser som också är
koncernstyrelser. Dessa koncernstyrelser bör också inför regeringen svara
för att verksamheten inom de bolag där affärsverket direkt eller genom
dotterbolag har ett bestämmande inflytande följer de riktlinjer som riksdagen
och regeringen fastställer för bl.a. verksamheten i affärsverkskoncernen.

Med hänsyn till den centrala roll, såväl i kontakter utanför som inom
koncernen, som styrelseordföranden förutsätts få bör enligt propositionen
annan än verkschefen utses till ordförande i styrelsen. Chefen för ett
affärsverk bör också vara koncernchef och inför styrelsen svara för den
löpande förvaltningen enligt anvisningar som styrelsen meddelar.

I motionerna T214 (m), yrkande 3, T232 (m), yrkande 5 i denna del och T812
(m), yrkande 4 begärs att vissa av affärsverkens dotterbolag säljs ut.

Trafikutskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen att
affärsverken och dess dotterbolag skall betraktas som en koncern under
ledning av affärsverkets styrelse. Denna modell har redan genomförts för SJ.
Utifrån de riktlinjer som statsmakterna fastlagt blir det koncernstyrelsens
sak att avgöra vilka dotterbolag som bör finnas i koncernen. Riksdag och
regering bör sålunda som regel inte uttala sig härom.

Av det anförda följer att trafikutskottet anser att motionsyrkandena om en
utförsäljning av affärsverkens dotterbolag inte bör tillstyrkas av konstitutionsutskottet.

Trafikutskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförts om att
annan än verkschefen bör utses till styrelseordförande och att verkschefen
också bör vara koncernchef.

KU 1986/87:29

Bilaga 3

Affärsverkens myndighetsutövning och konkurrensutsatta
verksamhet

I propositionen framhålls att koncernstyrelsen i större utsträckning bör
kunna besluta i frågor om förvärv, bildande, avyttring, ombildning eller
nedläggning av aktiebolag. Det anförs också i propositionen att bolagsbildning
kan innebära att verksamhet som ankommer på ett affärsverk kan
komma att överföras till ett bolag. Sådana beslut bör dock meddelas av
regeringen.

I ett flertal motioner framförs krav på att en åtskillnad måste göras mellan
affärsverkens myndighetsutövning och verkens konkurrensutsatta verksamhet.

I motionerna T214 (m), yrkande 2, T232 (m), yrkande 5 i denna del och
T812 (m), yrkande 2, begärs att de skilda affärsverkens myndighetsutövning
sammanförs till en myndighet med olika avdelningar för resp. affärsverk.
Liknande synpunkter framförs i motion Kl 15 (m) yrkande 9 i denna del.

I motion T814 (fp), yrkande 1, framhålls att televerkets konkurrensutsatta
uppgifter bör bedrivas i bolagsform. Flera av dessa bolag kan enligt
motionärerna med fördel vara privata. Vissa kvarvarande myndighetsuppgifter
bör dock ligga kvar i televerket. Det yrkas vidare i denna motion, yrkande
4, att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgift att lägga
fram förslag om televerkets ansvar och organisation samt statens engagemang
i övrigt på teleområdet.

Även i motion T233 (fp), yrkande 13, begärs att regeringen tillsätter en
utredning. Den skall presentera förslag till en överföring av den konkurrensutsatta
delen av televerkets verksamhetsområde till ett eller flera fristående
bolag.

Bakgrunden till motionärernas yrkanden är framför allt att de anser att en
sammanblandning av den konkurrensutsatta verksamheten och myndighetsutövningen
skapar problem. Affärsverken kan t.ex. stödja den konkurrensutsatta
verksamheten med de extra vinster som kan tas ut från den skyddade
verksamheten. Motionärerna anser också att det är väsentligt att den
konkurrensutsatta verksamheten bedrivs under samma villkor som gäller för
konkurrenterna, dvs. i bolagsform.

Trafikutskottet anser för sin del att myndighetsutövande verksamhet och
kommersiell verksamhet i princip bör vara åtskilda från varandra. Det är i
och för sig fullt möjligt att inom ramen för affärsverksmodellen göra en klar
avgränsning mellan dessa verksamheter. Som exempel kan nämnas luftfartsinspektionen
som är en egen myndighet inom luftfartsverket.

Trafikutskottet vill också framhålla att myndighetsuppgifter förekommer
endast i ringa utsträckning inom affärsverken. Mest uppmärksammad är
televerkets provning av apparatur som skall anslutas till det allmänna
telenätet och frekvenstilldelningen på radiosidan.

För närvarande pågår ett flertal utredningar och översynsarbeten som har
beröring med de i motionerna framställda yrkandena. Sålunda bedrivs inom
kommunikationsdepartementet ett trafikpolitiskt översynsarbete. En trafikpolitisk
proposition kommer att föreläggas riksdagen år 1988. Vidare pågår
inom kommunikationsdepartementet särskilda överväganden om utform -

KU 1986/87:29

Bilaga 3

ningen av den framtida telepolitiken och vilken roll televerket därvid skall
spela.

Regeringen tillsatte i september 1985 en utredning om vissa myndighetsuppgifter
inom televerket m.m. med uppgift att se överorganisationen av och
reglerna för verksamheten med formulering av tekniska villkor samt
provning och godkännande av utrustning som är avsedd att anslutas till det
allmänna telenätet. Vidare skall utredaren se över televerkets myndighetsutövande
roll i fråga om radiokommunikation och lägga fram de förslag om
organisatoriska och andra ändringar som kan vara befogade. Utredningen
skall vara klar vid halvårsskiftet 1987.

Som trafikutskottet redan framhållit är det viktigt att affärsverkens
konkurrensutsatta och myndighetsutövande verksamheter hålls åtskilda.
Det är därför bra att regeringen låter granska televerket i detta syfte.
Trafikutskottet förutsätter vidare att kommunikationsdepartementet i det
trafikpolitiska översynsarbetet överväger om åtgärder behöver vidtas i fråga
om andra affärsverk för att säkerställa att en sammanblandning av myndighetsutövning
och kommersiella uppgifter inte sker.

Trafikutskottet vill för sin del inte utesluta att vissa av affärsverkens
myndighetsutövande uppgifter bör avskiljas från verken. I avvaktan på
resultatet av utredningsarbetet är trafikutskottet dock inte berett göra något
uttalande härom.Trafikutskottet är inte heller berett att förorda att en
utredning nu tillsätts med uppgift att lägga fram förslag om statens
engagemang på teleområdet eller förslag om en överföring av televerkets
konkurrensutsatta verksamhet till ett eller flera fristående bolag.

Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del anser att samtliga
motionsyrkanden som behandlats under detta avsnitt bör avstyrkas.

Trafikutskottet tillstyrker förslaget i propositionen att koncernstyrelsen
normalt bör kunna besluta i frågor om förvärv, bildande, avyttring,
ombildning eller nedläggning av aktiebolag. Såsom framhölls i propositionen
bör det dock ankomma på regeringen att besluta i frågor om bolagisering av
verksamhet som i dag bedrivs i affärsverksform.

Bolagisering av affärsverkens verksamhet

I motion K112 (vpk) framhålls att de statliga affärdrivande affärsverken är en
väsentlig del av landets public-service-funktioner och att detta måste
återspeglas såväl i deras mål som i deras organisation och funktion. Att sätta
upp klokt och väl definierade kriterier för produktivitet är vämotiverat, men
att låta verken följa de grova och konventionella normer som råder i
kommersiell verksamhet leder fel anser motionärerna. De motsätter sig
därför en ytterligare omformning av affärsverkens aktiviteter till bolag.

Trafikutskottet är inte berett att göra ett generellt uttalande om att inga
delar av affärsverkens verksamhet får ombildas till bolag. Det går enligt
trafikutskottets mening inte att utesluta att viss verksamhet som i dag bedrivs
i affärsverksform skulle kunna bedrivas på ett rationellare sätt i bolagsform.
Dessa frågor får emellertid i första hand avgöras av affärsverkets styrelse och
regeringen. Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del avstyrker
motionsyrkandet i fråga.

KU 1986/87:29

Bilaga 3

Monopolfrågor

I motion T214 (m), yrkande 4, och T232, yrkande 5 i denna del, begärs att
riksdagen uttalar sig för att affärsverkens monopol skall minimeras. Enligt
motionärerna är det särskilt angeläget att televerkets faktiska monopol
reduceras. I motion T214 (m) framhålls också att ett särskilt organ bör bildas
för att öka konsumenternas inflytande och rätt att klaga. Till detta organ skall
konsumeterna ha möjlighet att komma med klagomål på den verksmahet där
företagen/affärsverken i praktiken har monopol.

I motion T233 (fp), yrkande 12, framhålls att — liksom för SJ - det är de
stora fasta investeringskostnaderna som gjort telekommunikationsområdet
till ett naturligt monopol. Enligt motionärerna bör staten kunna stå för
finansieringen av telenätet medan såväl nykonstruktion som underhåll kan
läggas ut på entreprenad.

När det gäller en diskussion om monopolen på affärsverkens område bör
enligt trafikutskottets mening en distinktion göras mellan de legala eller på
författning grundade monopolen och de ”faktiska” monopol som är en följd
av de omfattande investeringar som gjorts inom olika verksamhetsområden.

De legala monopolen är begränsade. Postverket äger ensamrätt till viss
brevbefordran och televerket har ensamrätt att tillhandahålla vissa kundutrustningar
som ansluts till det allmänna telenätet. Detta senare monopol
omfattar numera endast höghastighetsmodem och abonnentväxlar. Som
trafikutskottet redovisat pågår inom kommunikationdepartementet en översyn
av telepolitiken. I det sammanhanget övervägs bl.a. frågan om televerkets
kvarvarande monopol skall avskaffas.

Trafikutskottet vill framhålla att även affärsverkens ”faktiska” monopol
har minskat under senare tid till följd av utvecklingen på kommunikationsområdet.
Utvecklingen av bankväsendet, väg- och lufttransporterna samt
data- och teletekniken har inneburit att konkurrensen skärpts betydligt.

I sitt betänkande TU 1986/87:15 har utskottet anfört att det är väsentligt att
uppnå så likartade konkurrensförutsättningar som möjligt mellan olika
trafikgrenar. För järnvägen förutsätter detta sannolikt, framhöll utskottet,
att en s.k vägtrafikmodell genomförs. En sådan modell skulle innebära en
uppdelning av SJ i ett banverk och ett eller flera trafikföretag. Investeringarna
i infrastrukturen och underhållet av den skulle bedömas och prioriteras
utifrån i princip samma värderingar som väginvesteringar, vilket bl.a. ställer
krav på en utvecklad samhällsekonomisk kalkylmetodik. En sådan modell
skulle också innebära att staten tar ut särskilda avgifter för utnyttjandet av
infrastrukturen.

Införandet av en vägtrafikmodell på järnvägsområdet, vilken fråga för
närvarande övervägs inom kommunikationsdepartementet, är enligt trafikutskottets
mening ett exempel på en utveckling som innebär att ökad
konkurrens kan skapas på ett område som präglas av ett ”faktiskt” monopol
som har uppstått på grund av stora infrastrukturkostnader.

Sammanfattningsvis menar trafikutskottet att en utveckling mot ökad
konkurrens på affärsverkens område pågår. I avvaktan på resultatet av det
trafikpolitiska översynsarbete som bedrivs inom kommunikationsdepartementet
och som kommer att redovisas för riksdagen i en proposition under år

KU 1986/87:29

Bilaga 3

1988 påkallar de nu behandlade motionsyrkandena om affärsverkens monopol
ingen åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av trafikutskottet.

Kravet i motion T214 (m) att ett särskilt organ bör bildas för att öka
konsumenternas inflytande synes tillgodosett i och med propositionens
förslag att särskilda kundråd bör finnas vid i första hand postverket,
televerket och SJ. Utskottet delar denna uppfattning och anser i likhet med
propositionen att det bör ankomma på resp. verk att utforma hur kundråden
bör organiseras m.m.

TELI

I motion T812 (m), yrkande 5, framhålls att riksdagens beslut att TELI skall
övergå till aktiebolagsform resulterat i ett flertal fackliga konflikter som varit
av den omfattningen att de under långa perioder lamslagit TELI. Enligt
motionärerna är det för företagets fortlevnad nödvändigt att de fackliga
organisationerna omgående löser upp konflikterna och att TELI:s personal
organiseras på ett med svensk arbetsmarknadstradition gängse sätt.

I samband med riksdagens beslut om att omvandla televerkets industridivision
till bolag uppkom motsättningar såväl mellan arbetsgivarsidan och
arbetstagarsidan som mellan de olika arbetstagarorganisationerna. Dessa
motsättningar har numera bilagts, och avtal har skrivits under. Enligt
trafikutskottets mening påkallar motionsyrkandet i fråga ingen åtgärd från
riksdagens sida, varför det avstyrks.

Stockholm den 23 april 1987
På trafikutskottets vägnar
Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Olle
Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Rune Johansson
(s), Margit Sandéhn (s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Anna
Wohlin-Andersson (c), Viola Claesson (vpk), Jarl Lander (s), Anders
Andersson (m) och Jan Sandberg (m).

Avvikande meningar

1. Affärsverksformen

Olle Grahn (fp), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Anders Andersson
(m) och Jan Sandberg (m) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Affärsverksformen — som börjar med ”Trafikutskottet vill” och slutar med
”denna del” bort ha följande lydelse:

Trafikutskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna att
många av affärsverkens problem beror på dess företagsform. En överföring
av verksamheten till bolagsform bör därför övervägas. Denna företagsform
ställer helt nya och andra krav på affärsverkens ledning och styrelse. Om

KU 1986/87:29

Bilaga 3

6 Riksdagen 1986187. 4sami. Nr29

ledning eller styrelse missköter sig kommer ägarna att kunna byta dessa mot
andra mer kompetenta personer. Styrelsen får det direkta ansvaret för
investeringarna och finansieringen av dem, vilket ger ökade möjligheter till
långsiktiga och företagsmässiga beslut. Trafikutskottet anser också att en ny
företagsform kommer att minska byråkratin och de institutionella hinder
som finns inom affärsverken.

För personalen skulle byte av företagsform innebära en positiv förändring.
Den nya verksformen ökar konkurrensförmågan och därmed personalens
trygghet. Aktiebolagsformen ger större följsamhet med den privata sektorn,
vilket på sikt kan förbättra löneläge och anställningsvillkor.

I samband med att affärsverken ombildas till aktiebolag bör ett särskilt
avtal upprättas. Detta avtal bör reglera de samhällskrav som bör ställas på
verksamheten. Sådana samhällskrav rör bl.a. de investeringar verken gör av
försvarsskäl liksom av regionalpolitiska hänsyn.

Trafikutskottet anser att vad som anförts, med anledning av motionerna
T214 (m), yrkande 1, T232 (m), yrkande 5 i denna del, T812 (m), yrkande 1
och K115 (m) yrkande 9 i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

2. Affärsverken och deras dotterbolag

Görel Bohlin, Anders Andersson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del
av yttrandet — under rubriken Affärsverken och deras dotterbolag - som
börjar med ”Trafikutskottet delar” och slutar med ”av konstitutionsutskottet”
bort ha följande lydelse:

Enligt trafikutskottets mening är det förenat med problem att staten både
anger ramarna för viss affärsverksamhet och själv bedriver denna. Mycket
talar därför för att affärsverksamheten skall vara så liten som möjligt.
Oavsett företagsform bör ett antal av affärsverkens företagsgrenar avskiljas
och få nya ägare.

Företag som i detta sammanhang är aktuella är sådana vilkas verksamheter
har föga gemensamt med den verksamhet som verket ursprungligen startades
för eller där en ny ägarbild skulle ge ökade möjligheter till utveckling och
konkurrens på lika villkor.

Av det anförda följer att trafikutskottet anser att de nu behandlade
motionsyrkandena om en utförsäljning av vissa av affärsverkens dotterbolag
bör bifallas. Det gäller motionerna T214 (m), yrkande 3, T232 (m), yrkande 5
i denna del och T812 (m) yrkande 4.

3. Affärsverkens myndighetsutövning och konkurrensutsatta
verksamhet

Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c). Hugo Bergdahl (fp). Görel Bohlin
(m), Anna Wohlin-Andersson (c), Anders Andersson (m) och Jan Sandberg
(m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Affärsverkens
myndighetsutövning och konkurrensutsatta verksamhet - som börjar med
”Trafikutskottet anser” och slutar med ”bör avstyrkas” bort ha följande
lydelse:

KU 1986/87:29

Bilaga 3

Trafikutskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna att det är
nödvändigt att göra en åtskillnad mellan affärsverkens myndighetsutövning
och verkens konkurrensutsatta verksamhet. En sammanblandning av dessa
uppgifter skapar problem. Det blir svårt att avgöra om medel förs över från
den av monopol skyddade verksamheten till den konkurrensutsatta.

Enligt trafikutskottets mening talar mycket för att affärsverkens konkurrensutsatta
verksamhet bör bedrivas i bolagsform. Därigenom kan likvärdiga
villkor skapas med den verksamhet som konkurrenterna bedriver. Denna
fråga bör övervägas i samband med det trafikpolitiska översynsarbete som
bedrivs inom kommunikationsdepartementet. I samband därmed bör också
övervägas att sammanföra de olika affärsverkens myndighetsutövning till en
myndighet.

Trafikutskottet anser att regeringen i den trafikpolitiska proposition som
kommer att föreläggas riksdagen år 1988 bör redovisa förslag till en
uppdelning av affärsverkens myndighetsutövning och konkurrensutsatta
verksamhet med de utgångspunkter som angivits ovan. Detta bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

Beträffande motionsyrkandena om att en utredning bör tillsättas som bl.a.
skall presentera förslag till en överföring av den konkurrensutsatta delen av
televerkets verksamhetsområde till ett eller flera bolag vill utskottet hänvisa
till reservation nr 3 i betänkandet TU 1986/87:17.1 denna reservation begärs
att regeringen tillsätter en förutsättningslös parlamentarisk utredning med
uppgift att bl.a. se över monopol- och konkurrensfrågorna inom televerket.
Syftet med motionsyrkandena i fråga är således redan tillgodosett.

Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del anser att riksdagen bör
ge regeringen till känna vad trafikutskottet, med anledning av motionerna
T214 (m), yrkande 2, T232 (m), yrkande 5 i denna del, T812 (m), yrkande 2,
T814 (fp), yrkande 1 och K115 (m), yrkande 9 i denna del, anfört om
affärsverkens myndighetsutövning och affärsverksamhet. Motionerna T814
(fp), yrkande 4 och T233 (fp), yrkande 13 bör lämnas utan åtgärd från
riksdagens sida.

4. Bolagisering av affärsverkens verksamhet

Viola Claesson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Bolagisering av affärsverkens verksamhet — som börjar med ”Trafikutskottet
är” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motion K112 (vpk) är de statliga affärsdrivande verken
en väsentlig del av landets ”public-service”-funktioner, vilket måste återspeglas
såväl i deras mål som i deras organisation och funktion.

Affärsverken måste självfallet skötas på ett effektivt sätt. Trafikutskottet
anser emellertid att det leder fel att låta veken följa de grova och
konventionella normer som råder i kommersiell verksamhet. Resultatet blir
en urholkning av viktiga samhällsfunktioner och ett hinder för uppnående av
väsentliga reformpolitiska mål.

Utskottet anser mot denna bakgrund att en ytterligare bolagisering av
affärsverkens aktiviteter inte bör komma i fråga.

Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del tillstyrker motion Kl 12
(vpk) i denna del.

KU 1986/87:29

Bilaga 3

Näringsutskottets yttrande
1986/87:3 y

KU 1986/87:29

Bilaga 4

om ledning av den statliga förvaltningen
(prop. 1986/87:99)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har dels hemställt om yttrande av näringsutskottet
över proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen, såvitt
avser affärsverken och deras bolag (bilaga 1 avsnitt 9), jämte motioner,
dets berett näringsutskottet tillfälle att lämna yttrande över propositionen i
övrigt jämte motioner.

Av de motioner som har väckts med anledning av proposition 1986/87:99
är det huvudsakligen följande som helt eller delvis kommenteras av näringsutskottet: 1986/87:K108

av Inga-Britt Johansson m. fl. (s),

1986/87:K.l 12 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1986/87:K114 av Lennart Andersson m. fl. (s),

1986/87: 1C115 av Anders Björck m. fl. (m).

Frågor med anknytning till dem som behandlas i propositionen har också
tagits upp i tre motioner som har hänvisats till näringsutskottet. Dessa motioner
är följande:

1986/87 :N353 — från allmänna motionstiden — av Kjell Nordström m. fl.
(s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som [i motionen] anförts om att få till stånd en utveckling av de statliga
företagens, verkens och myndigheternas årsredovisningar.

1986/87:N354 — från allmänna motionstiden — av Carl Bildt m. fl. (m),
vari såvitt här är i fråga hemställs (3) att riksdagen hos regeringen begär
förslag till omorganisation av affärsverken i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1986/87:N152 — väckt med anledning av proposition 1986/87:87 om statens
vattenfallsverk — av Ivar Franzén m. fl. (c), vari såvitt här är i fråga
hemställs (5) att riksdagen avslår proposition 1986/87:99 i den del som rör
förslag om att regeringen skall bemyndigas, utan beloppsgränser, att besluta
i bolagsfrågor i enlighet med vad som anförs i motionen.

Med det yttrande som här följer överlämnar näringsutskottet till konstitutionsutskottet
— under förutsättning av dess medgivande — de båda sist -

nämnda motionerna i angivna delar och motion 1986/87:N353 såvitt den
gäller andra verk och myndigheter än affärsverken. Såvitt denna motion
gäller statliga företag, inkl. affärsverken, avser näringsutskottet att — under
förutsättning att riksdagen medger uppskov med behandlingen — ta upp
den i anslutning till 1987 års redogörelse för de statliga företagen.

Affärsverken och deras dotterbolag
Inledning

Av de statliga affärsverken är tre — domänverket, affärsverket FFV och
statens vattenfallsverk — hänförliga till näringsutskottets verksamhetsområde,
de övriga till trafikutskottets. Näringsutskottets kommentarer rörande
affärsverken avser huvudsakligen de tre nämnda verken. Utskottet noterar
att trafikverken i högre grad än dessa kännetecknas av speciella förhållanden,
bl. a. monopolställning, som skiljer dem från statliga företag i
övrigt.

De delar av regeringens förslag rörande affärsverkskoncernerna som inte
särskilt berörs i det följande ger inte anledning till någon erinran från näringsutskottets
sida.

Affärsverkskoncernernas form och ställning

Såsom konstateras i propositionen driver affärsverken i betydande utsträckning
dotterföretag i aktiebolagsform. Detta framgår närmare av 1986
års redogörelse för de statliga företagen (skr. 1986/87:20). Domänverket
har sex helägda dotterbolag, främst Domänföretagen AB, som är moderbolag
till 22 helägda bolag, av vilka åtskilliga i sin tur har helägda dotterbolag.
Under affärsverket FFV utgör på motsvarande sätt FFV AB moderbolag i
en koncern med bl. a. 27 helägda dotterbolag och ännu fler helägda dotterdotterbolag.
Helägda dotterbolag till statens vattenfallsverk är Svensk
Energiverksgrupp AB, som äger ett dussintal lokala bolag helt eller till
övervägande delen; därutöver har vattenfallsverket majoritetsintressen i ett
flertal elproduktions- och eldistributionsföretag och i flera andra företag,
bl. a. på kärnkraftsområdet. De anslutna bolagens omsättning i förhållande
till resp. affärsverks år 1984 anges av verksledningskommittén (SOU
1985:41 s. 21 f.) för domänverkets, affärsverket FFV:s och vattenfallsverkets
del till resp. 48 %, 61 % och 30 %.

De ”allmänna riktlinjer för förnyelsen av den statliga förvaltningen” som
regeringen föreslår beträffande affärsverken och deras dotterbolag har i
huvudsak följande innebörd. Ett affärsverk och dess bolag skall i olika
sammanhang kunna behandlas som en sammanhållen grupp — en affärsverkskoncern.
Mål och riktlinjer som statsmakterna fastställer bör i stort
gälla hela koncernen. Ett viktigt motiv för val av bolagsformen kan vara att
åstadkomma en anpassning av villkoren för verksamheten till vad som gäller
för näringslivet i övrigt, t. ex. i fråga om ekonomisk styrning. Det bästa
hos de bägge associationsformerna bör tas till vara i en kombination av verk

KU 1986/87:29

Bilaga 4

och bolag. De uppgifter som har tilldelats affärsverket bör därvid utgöra
grunden för all verksamhet inom koncernen. Dotterbolagens verksamhet
bör på ett naturligt sätt stödja eller komplettera verksamheten i affärsverket.

I fråga om styrningen uttalas att den i fortsättningen bör präglas av ökad
långsiktighet och koncentreras på fastställande av ekonomiska mål, servicemål,
m. m. Ett affärsverk skall gentemot sina bolag agera som ägare i
egenskap av moderföretag; regeringens styrning av bolagen skall ske genom
verket.

Ett par av de motionsyrkanden som har föranletts av propositionen tar
sikte på de riktlinjer som nu har diskuterats.

I motion 1986/87: K115 (m) begärs att riksdagen skall som sin mening ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om framtida förändringar
av affärsverken. Vad motionärerna ytterst syftar till är att väsentliga delar
av den verksamhet som nu bedrivs i affärsverksform skall privatiseras. Inför
en privatisering är det, anför de, väsentligt att affärsverken bättre anpassas
till de förhållanden som råder på en konkurrensutsatt marknad. Affärsverken
bör därför ombildas till aktiebolag, hävdar motionärerna. I den mån
de har monopolställning bör denna i regel successivt avvecklas. Förekommande
myndighetsuppgifter bör överföras till normala förvaltningsmyndigheter.

Moderata samlingspartiet har under allmänna motionstiden framfört liknande
synpunkter i sin partimotion 1986/87:N354. Denna går ut på en
omfattande privatisering av statliga företag, bolag såväl som affärsverk.
Domänverket, affärsverket FFV och statens vattenfallsverk hör till de företag
som särskilt diskuteras i denna motion, de båda förstnämnda mera
utförligt. Förutom yrkanden om riktlinjer för ändrat ägarengagemang i och
om försäljning av statliga företag finns i denna motion ett yrkande om att
riksdagen skall hos regeringen begära förslag till omorganisation av affärsverken
i enlighet med vad som anförts i motionen. Vad som avses med detta
synes vara följande. De delar av affärsverken som inte är direkt myndighetsutövande
bör föras över i aktiebolagsform. Verksamheten skulle därigenom
utsättas för konkurrens och få drivas på villkor jämförbara med dem som
gäller för motsvarande privata företag. Beträffande statens vattenfallsverk
uttalas särskilt att administrationen av näten för högspänningsdistribution
även på längre sikt bör ske i verksform. Motionärerna anser vidare att
affärsverkens ledning bör till- och avsättas på samma grunder som tillämpas
inom det privata näringslivet och att deras lekmannastyrelser bör ersättas
av styrelser med professionell kompetens. Det är såvitt gäller det nu
redovisade yrkandet som näringsutskottet överlämnar motion 1986/
87:N354 till konstitutionsutskottet för fortsatt beredning. Frågorna om affärsverkens
ledning och styrelser behandlas i ett senare avsnitt av detta
yttrande.

Yrkanden om privatisering av statliga företag, däribland delar av de här
berörda affärsverkskoncernerna, har väckts också från folkpartihåll och
från centerhåll, både under allmänna motionstiden och med anledning av
proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet. Särskilt kan
nämnas motionerna 1986/87:N323 (fp) och 1986/87:N386 (fp) och motionerna
1986/87:N143 (c) och 1986/87:N149 (fp). I den sistnämnda liksom

KU 1986/87:29

Bilaga 4

också i motion 1986/87: N150 (m) föreslås särskilt att affärsverket FFV skall
ombildas till aktiebolag. De tre borgerliga partierna har genom sina motioner
gett uttryck för väsentligen samstämmiga uppfattningar om organisatoriska
förhållanden inom den statliga affärsverkssektom.

Näringsutskottet kommer att behandla frågor om försäljning, helt och
delvis, av statliga företag i ett kommande betänkande på grundval av proposition
1986/87:74 och ett stort antal motioner, bl. a. de nyss nämnda. I
anslutning till proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen
bör motionsyrkanden om affärsverken enligt näringsutskottets uppfattning
tas upp endast såvitt de avser organisatoriska frågor i övrigt. De
båda yrkanden i motionerna 1986/87:Kl 15 (m) och 1986/87:N354(m) som
nyss har redovisats närmare gäller sådana frågor. Det gör också ett annat av
proposition 1986/87:99 föranlett yrkande som återstår att nämna.

Det härrör från vänsterpartiet kommunisterna, som i motion 1986/
87:K112 begär att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs om ”bolagisering”. Affärsverken bör utvecklas
utifrån en väl definierad syn på ”public service”, menar motionärerna;
insynen i verksamheten och det offentliga ansvaret för denna bör inte minskas
genom bolagsbildning. Därför motsätter de sig en ytterligare omformning
av affärsverkens rörelse till bolag.

Som redan inledningsvis har antytts förekommer det inget mera omfattande
inslag av myndighetsuppgifter hos de affärsverk som näringsutskottet
här behandlar. Egendomsförvaltning, skogsbruk och virkesförädling är i
huvudsak de aktiviteter som bedrivs inom domänverkskoncemen. Affärsverket
FFV och dess bolag är väsentligen att betrakta som en vanlig industrikoncern.
Statens vattenfallsverks särart i jämförelse med andra kraftföretag
ligger — förutom i dess storlek och dess därav följande roll som marknadsledare
— främst i att verket svarar för överföring av elenergi på storkraftnätet
och att det har vissa totalförsvarsuppgifter.

Någon sammanblandning av myndighetsuppgifter och affärsmässiga
uppgifter som motiverar särskilda organisatoriska åtgärder av det slag som
åsyftas i motionerna 1986/87:IC115 (m) och 1986/87:N354 (m) kan inte
anses föreligga för dessa tre affärsverks del. Detta innebär också att statsmakterna
i annat sammanhang förutsättningslöst kan pröva frågan om ombildning
av dessa verk eller delar därav till aktiebolag. De organisatoriska
förändringar med avseende på myndighetsutövning som en sådan ombildning
skulle föranleda synes vara av marginell natur. En annan sak är att
näringsutskottet inte nu ser några skäl för ingrepp i den rådande arbetsfördelningen
mellan affärsverk och bolag inom den sektor som här berörs.

Vad gäller det nyss refererade yrkande i motion 1986/87 :K112 (vpk) som
riktar sig mot ”bolagisering” vill näringsutskottet framhålla att det inte nu
finns något förslag om en sådan utveckling. Betydande delar av de tre affärsverkskoncernerna
drivs redan i bolagsform, vilket synes vara allmänt
accepterat. Förslag om ändrad företagsform för ytterligare delar av verksamheten
bör, om sådana framläggs, prövas utifrån förutsättningarna i det
enskilda fallet. Något sådant allmänt uttalande som motionärerna förespråkar
finns det enligt näringsutskottets uppfattning inte motiv för.

I de riktlinjer för affärsverken och deras bolag som regeringen anger i

KU 1986/87:29

Bilaga 4

propositionen ingår att regeringen skall kunna fastställa allmänna och gemensamma
bestämmelser för affärsverkskoncernerna i en särskild förordning,
som skall kunna kompletteras med verksspecifika instruktioner. Det
framhålls att i förordningen kan föreskrivas att affärsverken skall verka för
att riksdagens och regeringens riktlinjer för affärsverkskoncernen följs i
hela koncernen.

I detta sammanhang bör ett yrkande i motion 1986/87:K115 (m) observeras.
Riksdagen föreslås som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om risken för bristande kontrollsystem för affärsverken.
Det är risk för, menar motionärerna, att affärsverken utvecklas i ett rättsligt
vakuum där varken offentligrättsliga eller aktiebolagsrättsliga kontrollfunktioner
fungerar. Regeringen bör, anför de, beakta denna fara vid utarbetandet
av framtida instruktioner. Synpunkter på arbetet med författningsbestämmelser
finns också i motion 1986/87:K.l 13 (c). Det yrkande i
denna motion som går ut på att förslag till en ny verksordning bör föreläggas
riksdagen skall, enligt talesmän för motionen i näringsutskottet, också
gälla den tilltänkta gemensamma förordningen för affärsverkskoncernerna.

Näringsutskottet har ingenting att erinra mot att regeringen, om den så
finnér lämpligt, utformar författningsbestämmelser för affärsverkskoncernerna
enligt de principer som den har uttalat sig för i propositionen. Ett
centralt inslag i författningsregleringen måste givetvis vara att markera tilllämpningsområdena
för och belysa samspelet mellan offentligrättsliga och
bolagsrättsliga föreskrifter. Näringsutskottet finner inte att riksdagen härvidlag
behöver göra något särskilt påpekande för regeringen enligt det
nämnda yrkandet i motion 1986/87:K115 (m). Inte heller synes det, såsom
har hävdats i anslutning till motion 1986/87:K.l 13 (c), finnas skäl för att
beträffande författningsregleringen på detta område tillämpa någon annan
kompetensfördelning mellan riksdagen och regeringen än den som normalt
gäller.

Hur en affärsverkskoncern skall organiseras bör, sägs det i propositionen,
normalt kunna beslutas av verket med koncernstyrelsen som instans.
Den grundsatsen utesluter inte, framhålls det, att regeringen vid behov utfärdar
direktiv i organisationsfrågor. I enlighet med denna bedömning
föreslår regeringen att riksdagen skall avstå från vissa beslutsbefogenheter
genom ett generellt bemyndigande för regeringen. Detta skulle innebära att
regeringen får, med beaktande av de riktlinjer som riksdagen har godkänt
för affärsverkens investeringar, verksamhet och finansiering, besluta i frågor
som rör dels affärsverkskoncernernas organisation, dels affärsverkens
förvärv, bildande, avyttring, ombildning eller nedläggning av aktiebolag.
Regeringen skulle i sin tur kunna delegera sådana beslut till affärsverken.
Det framhålls i propositionen att bolagsbildning kan innebära att verksamhet
som ankommer på ett affärsverk kan komma att överföras till ett bolag.
Beslut av denna innebörd skulle emellertid meddelas av regeringen.

Tidigare har mera begränsade bemyndiganden lämnats regeringen med
avseende på särskilda affärsverk. För domänverkets del fastställdes organisatoriska
riktlinjer år 1968 (prop. 1968:103, JoU 1968:32, rskr. 1968:269).

KU 1986/87:29

Bilaga 4

Affärsverket FFV:s nuvarande organisation är baserad på ett riksdagsbeslut
år 1979 (prop. 1978/79:125 bil. 11, NU 1978/79:54, rskr. 1978/79:447).
Riksdagens bemyndiganden för regeringen när det gäller vattenfallsverket
finns redovisade i propositionen (s. 111). Vissa beloppsgränser har satts för
regeringens befogenheter att besluta om bildande av aktiebolag eller förvärv
av aktier i bolag inom vattenfallsverkets verksamhetsområde.

Som inledningsvis nämnts har från centerpartiets sida i motion 1986/
87:N152, närmast med hänsyn till vad som nu gäller för vattenfallsverket,
begärts att riksdagen skall avslå regeringens hemställan om bemyndigande
att utan beloppsgränser besluta i bolagsfrågor. Riksdagen bör, säger motionärerna,
inte avhända sig den kontrollmöjlighet som kravet på ett årligt
bemyndigande innebär. Vänsterpartiet kommunisternas i det föregående
behandlade yrkande mot ytterligare bolagsbildning på affärsverkens område
får också anses inrymma att det föreslagna bemyndigandet skall avvisas.

Näringsutskottet saknar inte förståelse för de motiv som regeringen anger
för sitt förslag på denna punkt. Det tilltänkta bemyndigandet för regeringen
att besluta i bolagsfrågor och andra frågor rörande affärsverkskoncemernas
organisation finner näringsutskottet emellertid väl vittgående.
Mera genomgripande förändringar i dessa koncerners struktur, t. ex. överföring
av en verksamhet från ett affärsverk till ett bolag, bör enligt näringsutskottets
mening inte genomföras utan att riksdagen har fått ta ställning i
saken. Bemyndiganden till regeringen i organisations- och bolagsfrågor bör
liksom hittills ta sikte på ett särskilt affärsverks förhållanden och sålunda
inte innebära att riksdagen generellt avhänder sig sitt inflytande. Erforderlig
rörelsefrihet för regeringen och affärsverkskoncernema när det gäller
åtgärder på detta område kan liksom hittills åstadkommas genom bemyndiganden
med beloppsgränser eller andra restriktioner. Näringsutskottet anser
att riksdagen i stället för att lämna det begärda bemyndigandet bör göra
ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd. Därmed skulle det
berörda yrkandet i motion 1986/87:N 152 (c) tillgodoses liksom också motion
1986/87:K112 (vpk) i motsvarande del.

Ledningsfunktionerna

Koncernstyrelsernas roll inom affärsverken har delvis behandlats i det föregående.
Beträffande styrelsernas sammansättning och ledningsfunktionerna
i övrigt inom verk och bolag innehåller propositionen vidare i huvudsak
följande. Affärsverken skall ledas av styrelser som också är koncernstyrelser.
Styrelsens ordförande — som bör vara en annan person än verkschefen
— skall utses av regeringen för ett år i sänder. En styrelseledamot skall
kunna entledigas från sitt uppdrag med omedelbar verkan. Personalföreträdare
i styrelserna skall ha samma ställning som övriga ledamöter i dessa.
Verkschefen, som också skall vara koncernchef, skall även i fortsättningen
utses av regeringen. Däremot skall styrelsen i ett affärsverk kunna — genom
ett särskilt delegeringsbeslut av regeringen — få ansvaret att på förslag av
verkschefen utnämna chefer som lyder direkt under denne. Visstidsförordnade
affärsverkschefer skall kunna ckiljas från sin tjänst med
omedelbar verkan. Ett avsnitt av riktlinjerna anger restriktioner för perso -

KU 1986/87:29

Bilaga 4

nalunioner mellan verk och bolag. Huvudtanken är att de viktigaste dotterbolagens
styrelser i regel skall ha verkschefen eller någon annan chefstjänsteman
som ordförande men att det i övrigt skall iakttas återhållsamhet med
personalunioner.

Sammansättningen av och uppgifterna för styrelserna hos centrala myndigheter
diskuteras utförligt i flera av de motioner som har föranletts av
propositionen, nämligen motionerna 1986/87:Kil5(m), 1986/87:K.111 (fp)
och 1986/87:K.l 12 (vpk). Synpunkterna i de båda förstnämnda är dock
uppenbarligen inte avsedda att tillämpas på affärsverken. Från vänsterpartiet
kommunisternas sida har däremot klargjorts att vad som i den sistnämnda
motionen anförs om att partiet är anhängare av den parlamentariska
lekmannastyrelsens princip delvis är tillämpligt också på affärsverken.
Intresseföreträdare i affärsverksstyrelserna vill man inte acceptera, och ett
parlamentariskt inslag bör, anser man, normalt ingå i ett affärsverks styrelse
— av de tre här berörda verken är det för närvarande endast affärsverket
FFV som helt klart har ett sådant inslag i sin styrelse. De önskemål rörande
affärsverksstyrelserna som vid årets början har framförts i motion 1986/
87:N354 (m) har nämnts i det föregående. Delvis tillgodoses de enligt riktlinjerna
i propositionen; ett krav från motionärernas sida som kan behöva
kommenteras ytterligare är det som går ut på att ”lekmannastyrelsema”
skall ersättas av styrelser med professionell kompetens.

Först går näringsutskottet in på frågan om koncemstyrelsernas sammansättning.

Näringsutskottet ansluter sig på denna punkt till riktlinjerna i propositionen.
Dessa innebär att det liksom hittills blir regeringens sak att för varje
affärsverk fastställa hur styrelsen bör vara komponerad. Det är uppenbart
att affärsverksstyrelsemas uppgift att bära ansvar för en omfattande ekonomisk
verksamhet medför att vissa särskilda krav måste ställas på dem som
skall ingå i en sådan styrelse.

Näringsutskottet kan inte finna att de tre här aktuella verksstyrelsernas
sammansättning ger fog för uttalandet i motion 1986/87:N354 (m) om att
styrelser med professionell kompetens borde träda i stället för nuvarande
”lekmannastyrelser”. Tvärtom synes kravet på sådan kompetens — t. ex.
ekonomisk eller teknisk sakkunskap och erfarenhet från näringslivet eller
andra viktiga samhällsfunktioner — ha beaktats på ett påtagligt sätt. Någon
regel — enligt vänsterpartiet kommunisternas önskemål — om att affärsverksstyrelserna
bör innehålla ett parlamentariskt inslag vill näringsutskottet
inte förorda; även härvidlag bör avgörandet som nu ligga hos regeringen.

När det gäller formerna för tillsättning av de chefer som lyder direkt
under verkschefen ansluter sig näringsutskottet till regeringens förslag. Det
bör alltså vara möjligt för regeringen att i den utsträckning den finner det
lämpligt delegera till ett affärsverks styrelse att utnämna sådana chefer. Det
måste kunna förutsättas att verksstyrelsernas utnämningspolitik kommer
att präglas av en sådan omsorg om de högre tjänstemännens självständighet
och integritet som i motion 1986/87:K112 (vpk) med rätta framställs som
angelägen.

KU 1986/87:29

Bilaga 4

Arbetsgivarfunktionen

I fråga om arbetsgivarfunktionen uttalas i propositionen att statens arbetsgivarverks
(SAV:s) arbetsgivaransvar även fortsättningsvis bör omfatta affärsverken
och att affärsverkens dotterbolag bör anslutas till Arbetsgivarföreningen
SFO. Affärsverkens koppling till S AV betecknas av regeringen som
tvingande. Huvuddelen av affärsverkens dotterbolag är, framhålls det, redan
anslutna till SFO. Regeringen betonar vikten av att staten driver en så
långt som möjligt sammanhållen personalpolitik inom affärsverkskoncernerna.

Tre motioner innehåller kritik mot att arbetsgivarfunktionen inom affärsverkskoncernerna
förutsätts vara tudelad på angivet sätt. En ordning
med en arbetsgivarorganisation för affärsverket och en annan för dessa
dotterbolag är självklart orationell och skapar problem för alla parter, heter
det i motion 1986/87:K108 (s). Argumentationen i motion 1986/87:K114 (s)
innefattar bl. a. följande. Valet av framtida associationsform underlättas
genom ett gemensamt, övergripande arbetsgivaransvar inom koncernerna.
De anställda har ett berättigat intresse av en sammanhållen personalpolitik.
Genom en sådan kan också organisationsstridigheter lättare undvikas. I
motion 1986/87:K112 (vpk) sägs att det är destruktivt att förändra viktiga
avtalsförhållanden genom byte av arbetsgivarorganisation. Även här varnas
för gränsdragningsstrider mellan fackliga organisationer. I var och en
av de tre motionerna påyrkas att riksdagen skall uttala sig till regeringen i
enlighet med motionärernas synpunkter. Den sistnämnda motionen innehåller
också ett yrkande om att ”regeringens förslag rörande arbetsgivarorganisation
för delar av den statliga sektorn” skall avslås.

Gentemot motion 1986/87: K.112 (vpk) vill näringsutskottet först framhålla
att regeringens förslag inte går ut på att något av de tre aktuella affärsverken
skulle genom att ”byta arbetsgivarorganisation förändra viktiga avtalsförhållanden”.
Domänverkets och affärsverket FFV:s dotterbolag är
redan, enligt vad näringsutskottet har erfarit, undantagslöst anslutna till
SFO. Ordningen med olika organisationstillhörighet för affärsverket och
bolagen tillämpas också för vattenfallsverkets del, varvid bolagen i regel
tillhör SFO. Näringsutskottet vill understryka regeringens nyss citerade uttalande
om att staten bör driva en så långt som möjligt sammanhållen personalpolitik
inom affärsverkskoncernerna. Liksom föredragande statsrådet
förutsätter näringsutskottet att SAV beaktar de särskilda villkor som gäller
för verksamheten i affärsverken. Det är, vill näringsutskottet betona, en
angelägen uppgift för regeringen att tillse att arbetsgivarfunktionen för affärskoncernernas
del utövas på ett både för arbetsgivar- och för arbetstagarparten
tillfredsställande sätt. Med det sagda avstyrker näringsutskottet motionsyrkandena
i detta ämne.

Övrigt

De redogörelser och förslag rörande bl. a. verksamhetsplanering, myndigheternas
ledning och chefsförsörjning samt revision som lämnas i övriga

KU 1986/87:29

Bilaga 4

delar av propositionen är av stort intresse med hänsyn till den förvaltningsverksamhet
som näringsutskottet har anledning att närmare följa. Eftersom
de liksom motstridande synpunkter från oppositionspartiernas sida är av
generell karaktär avstår näringsutskottet emellertid från att göra ytterligare
kommentarer.

Som inledningsvis nämnts överlämnar näringsutskottet viss del av motion
1986/87:N353 (s) till konstitutionsutskottet. Motionen går i denna del
ut på en utveckling av förvaltningsmyndigheternas årsredovisningar, ett
ämne som i propositionen berörs dels av civilministern under rubriken
Verksamhetsplanering och budgetfrågor (bilaga 1 avsnitt 4.2, s. 34), dels av
statsrådet Bengt K. Å. Johansson under rubrikerna Utveckling av budgetprocessen
och Fortsatt försök med fördjupade anslagsframställningar och
treåriga budgetramar (bilaga 2 avsnitten 2 och 3, s. 149 f.).

Stockholm den 23 april 1987

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s),
Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson
(vpk), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Mats Lindberg
(s) och Elving Andersson (c).

Avvikande meningar

1. Affärsverkskoncernernas form och ställning

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg
(m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c)
anser att den del av yttrandet — under rubriken Affärsverkskoncernernas
form och ställning — som börjar med ”Någon sammanblandning” och
slutar med ”motiv för” bort ha följande lydelse:

De förhållanden som nu har nämnts talar starkt för att större delen av
domänverkets, affärsverket FFV:s och statens vattenfallsverks i ämbetsverksform
bedrivna rörelse bör förås över i bolagsform för att få utvecklas
enligt de villkor som eljest gäller på marknaderna för sådana varor och
tjänster som verken producerar. Riksdagen får, som tidigare har sagts, snart
tillfälle att ta ställning till konkreta förslag i detta avseende. En sådan reform
bör emellertid inledas med en grundlig översyn av varje affärsverks
uppgifter i syfte att särskilja vilka som är av myndighetskaraktär eller eljest
främmande för en affärsrörelse och därför bör undantas vid övergång till
bolagsform. Riksdagen bör begära att regeringen omgående föranstaltar
om en sådan översyn. Därmed skulle de nu aktuella yrkandena i motionerna
1986/87:K115 (m) och 1986/87:N354 (m) bli tillgodosedda.

KU 1986/87:29

Bilaga 4

Det nyss refererade yrkandet i motion 1986/87:K112 (vpk) riktar sig mot KU 1986/87:29

en sådan överföring av verksamhet till bolagsform som näringsutskottet Bilaga 4

just har framhållit vara önskvärd och avstyrks följaktligen.

2. Affärsverkskoncernernas form och ställning

Jörn Svensson anser att den del av yttrandet — under rubriken Affärsverkskoncernernas
form och ställning — som börjar med ”Någon sammanblandning”
och slutar med ”motiv för” bort ha följande lydelse:

De förhållanden som nu har nämnts får emellertid inte tas till intäkt för
att ytterligare delar av domänverkets, affärsverket FFV :s och statens vattenfallsverks
rörelse skall föras över i bolagsform. Även dessa verk har i hög
grad public-service-funktioner, vilka motiverar en driftsform som ger goda
möjligheter till insyn för allmänheten och till inflytande från statsmakternas
sida. Domänverkets förvaltning av skogar och andra marker får inte
främst styras av lönsamhetskrav. Domänkoncernens hårdhänta ingrepp i
de fjällnära skogarna är ett aktuellt exempel på vad som kan hända när
kortsynta företagsekonomiska överväganden får bestämma inriktningen av
en statlig verksamhet. Affärsverket FFV är en ledande leverantör av försvarssystem
och underhållstjänster till det svenska försvaret. Den senaste
tidens händelser på krigsmaterielområdet utgör skäl nog mot en ökad kommersialisering
av FFV:s verksamhet. Statens vattenfallsverk spelar en central
roll i energipolitiken, vilket kommer till uttryck bl. a. i en instruktionsbestämmelse
om att verket inom sitt verksamhetsområde skall arbeta för en
avveckling av kärnkraften till senast år 2010. Inför den mera aktiva kärnkraftsavveckling
som nu måste sättas i gång bör statsmakterna givetvis inte
genom ytterligare övergång till bolagsdrift försämra sina möjligheter att
utnyttja vattenfallsverket som ett instrument för energipolitiken. Av det
sagda följer att riksdagen bör instämma i det berörda yrkandet i motion
1986/87:K.l 12 (vpk) och i ett uttalande till regeringen ta avstånd från en
ytterligare överföring av de nämnda affärsverkens aktiviteter till bolag.

3. Författningsbestämmelser för affärsverkskoncernerna

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg
(m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c)
anser att den del av yttrandet — under rubriken Affärsverkskoncernernas
form och ställning — som börjar med ”Näringsutskottet har” och slutar
med ”normalt gäller” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har ingenting att erinra mot att regeringen, om den så
finner lämpligt, inriktar sig på att författningsbestämmelser för affärsverkskoncernerna
skall utformas enligt de principer som den har uttalat sig för i
propositionen. Dock anser näringsutskottet — i linje med de tankegångar
som kommer till uttryck i motion 1986/87: K113 (c) — att en för affärsverkskoncernerna
gemensam förordning inte bör utfärdas förrän riksdagen har
fått tillfälle att yttra sig över ett förslag till denna författning. De farhågor
för oklarheter beträffande tillämpligheten av olika slags författningsbestämmelser
som framförs i motion 1986/87:K.115 (m) bör riksdagen instäm -

ma i genom ett uttalande till ledning för regeringens fortsatta arbete med
saken.

4. Affärsverksstyrelserna

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg
(m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Ledningsfunktionerna — som börjar med "Näringsutskottet ansluter”
och slutar med "hos regeringen” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill på denna punkt understryka vad som sägs i motion
1986/87:N354(m) om att affärsverksstyrelserna i första hand måste kännetecknas
av professionell kompetens. Särskild vikt bör läggas vid att personer
med erfarenhet från kvalificerade poster inom näringslivet kommer att
ingå i styrelserna. Med vad nu sagts tar näringsutskottet avstånd från vänsterpartiet
kommunisternas önskemål om en regel av innebörd att affärsverksstyrelserna
bör innehålla ett parlamentariskt inslag.

5. Affärsverksstyrelserna

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Ledningsfunktionerna
— som börjar med ”Näringsutskottet ansluter” och slutar
med ”hos regeringen” bort ha följande lydelse:

Det är uppenbart att affärsverksstyrelsernas uppgift att bära ansvar för
en omfattande ekonomisk verksamhet medför att vissa särskilda krav måste
ställas på dem som skall ingå i en sådan styrelse. Detta innebär dock långt
ifrån att de privatkapitalistiska koncernernas styrelser bör bli mönsterbildande.
Affärsverkskoncernerna svarar, som har framhållits i det föregående,
för viktiga samhälleliga uppgifter som måste hanteras i enlighet med ett
folkligt mandat. Riksdagen bör följaktligen slå fast att affärsverksstyrelserna
— i konsekvens med vadsom sägs i motion 1986/87:K112(vpk) — måste
innehålla ett markant parlamentariskt inslag. Av det sagda följer att näringsutskottet
tar avstånd från de synpunkter på styrelsesammansättningen
som torgförs i motion 1986/87:N354 (m).

6. Tillsättning av vissa chefer

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Ledningsfunktionerna
— som börjar med ”När det” och slutar med ”sorn angelägen"
bort ha följande lydelse:

När det gäller formerna för tillsättning av de chefer som lyder direkt
under verkschefen ansluter sig näringsutskottet till vad som sägs i motion
1986/87:IC112 (vpk). Självständighet och ansvar hos denna kategori högre
tjänstemän gynnas bäst om utnämningarna även fortsättningsvis verkställs
av regeringen. En sådan möjlighet till delegation av utnämningsrätten som
föreslås i propositionen bör riksdagen alltså inte medge.

7. Arbetsgivarfunktionen

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser att i
avsnittet Arbetsgivarfunktionen bort tillfogas ett sista stycke av följande
lydelse:

KU 1986/87:29

Bilaga 4

Näringsutskottet vill tillägga att det enligt dess mening bör få ankomma
på affärsverkskoncernernas styrelser att utan direktiv från statsmakterna
bestämma genom vilka organ arbetsgivarfunktionen skall utövas på olika
nivåer inom koncernen.

8. Arbetsgivarfunktionen

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Arbetsgivarfunktionen
— som börjar med ”Gentemot motion” och slutar med
”detta ämne” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill starkt understryka vad som bl. a. i motion 1986/
87 :K.l 12 (vpk) sägs om vikten av att den statliga sektorn uppträder enhetligt
när det gäller tillhörighet till arbetsgivarorganisation. Riksdagen bör göra
ett sådant uttalande till regeringen som föreslås i denna motion och avslå
regeringens förslag i avsnittet om arbetsgivarfunktionen för affärsverken
och deras dotterbolag.

KU 1986/87:29

Bilaga 4

Arbetsmarknadsutskottets

yttrande

1986/87: 3y

KU 1986/87:29

Bilaga 5

om ledning av den statliga förvaltningen
(prop. 1986/87:99)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har hemställt om arbetsmarknadsutskottets yttrande
över proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen
jämte motioner i vad avser propositionens bilaga 1, avsnitten 7, 8.4, 8.6
och 9.6 samt bilaga 2, avsnitten 5-9. Till dessa avsnitt anknyter yrkanden i
motionerna 1986/87:Kl 12 av Lars Werner m.fl. (vpk) och 1986/87:Kl 15
av Anders Björck m. fl. (m).

I den följande framställningen ansluter utskottet med ett undantag till
dispositionen i propositionen. Undantaget gäller frågan om entledigande
av affärsverkschefer som behandlas samtidigt med den föreslagna förflyttningsskyldigheten
för andra verkschefer. Avslutningsvis görs ett par påpekanden
som anknyter till propositionens framställning om styrelsernas
sammansättning (avsnitt 8.3).

Bilaga 1 (civildepartementet)

Chefsförsörjning: Allmänna riktlinjer (avsnitten 7.1 -7.3,
hemställan del av mom. 2)

Verksledningskommittén har varit inne på ett antal av de frågor det här
gäller. Dess förslag (SOU 1985:40 och 41) utgör alltså en del av underlaget
för propositionens överväganden.

Vissa av de åtgärder som förordas i propositionen kräver riksdagens
medverkan, andra bedöms kunna genomföras av regeringen utan sådan
medverkan. Åtgärderna syftar till att göra det möjligt för regeringen att
mer effektivt än i dag utnyttja sin utnämningsmakt för att underlätta den
ökade styrning av statsverksamheten som propositionen är inriktad på.

Civilministern anger sålunda som sin bedömning (prop. s. 64) att rekry -

terings-, rörlighets- och utvecklingsåtgärder som avser högre chefer mer
systematiskt och målmedvetet bör utnyttjas med inriktningen att förnya,
förändra och effektivisera den statliga verksamheten. Bättre flexibilitet
och kortare perioder bör tillämpas vid bestämmandet av förordnandetider
för verkscheferna. Planeringen och beslutsunderlaget inför utnämningar
till sådana högre chefstjänster som tillsätts av regeringen efter anmälan bör
förbättras och rollfördelningen i beredningen preciseras.

Vänsterpartiet kommunisterna säger i sin motion 1986/87: K.112 att de
vill varna för att man i förvaltning och affärsverk kopierar modeller som
för närvarande dominerar i privatkommersiella företag. Det finns en romantisering
och övertro på den ”starka” chefen av näringslivsmodell
såsom den effektiva lösningen. Det riktas emellertid en växande kritik mot
denna typ av chefsroll. Kritiken gäller såväl chefernas brist på förankring i
verksamhetspraktik och linjeorganisation som att de representerar en ytlig
uppfattning i effektivitetsfrågor och att de har för kortsiktiga perspektiv.
Det senare är föranlett av benägenheten att i chefskarriär flytta från topptjänst
till topptjänst med korta mellanrum i stället för att ägna sig åt
långsiktigt, fördjupat utvecklingsarbete.

Vidare betonar motionärerna vikten av att chefer i offentliga verksamheter
följer en demokratisk ledningsfilosofi. De anför härvid bl. a. att
chefen bör ha inriktningen att mobilisera verkets anställda till initiativ och
delgivande av erfarenheter. Chefen bör kunna stimulera till medvetande
om verksamhetens mål och ”public-service”-uppgift.

I inledningen till propositionens avsnitt om chefsförsörjning pekar civilministern
på de ökade krav på kompetens hos cheferna som förnyelsearbetet
i den statliga verksamheten för med sig. Till dessa krav hör förmågan
att ompröva och omprioritera och finna möjligheter till rationalisering,
effektivisering och produktivitetsökning. Minskad detaljstyrning och ett
ändrat budgetsystem leder till att myndigheterna får ökad frihet att själva
välja arbetsformer och disponera sina resurser med de särskilda krav detta
ställer på cheferna. Men civilministern understryker också som en viktig
förutsättning att cheferna i sitt ledningsarbete kan formulera mål för verksamheten
och finna former för att de nås. Cheferna skall kunna levandegöra
det servicetänkande som uttrycks i den nya förvaltningslagen.

Civilministern tar slutligen upp de berättigade krav de anställda i det
dagliga arbetet kan ställa på cheferna och betonar att det är ett viktigt
kompetenskrav att cheferna har förmåga att vitalisera formerna för och
vidareutveckla medbestämmandet, så att det blir praktiskt mer hanterbart
och fungerar som ett effektivt instrument för att förbättra verksamheten
och de anställdas arbetsförhållanden.

Den nu lämnade redogörelsen visar enligt arbetsmarknadsutskottets mening
att civilministern på ett nyanserat sätt har belyst de mångskiftande
krav som följer av den statliga chefsrollen. Vad han anfört ger inte underlag
för farhågor av det slag som motionärerna ger uttryck åt. 1 vad särskilt
gäller förhållandet mellan cheferna och de anställda synes motionärernas
uppfattning på det hela taget sammanfalla med vad civilministern anfört på
den punkten. På grund härav anser arbetsmarknadsutskottet att det inte är
motiverat med en meningsyttring från riksdagens sida såsom begärs i

KU 1986/87:29

Bilaga 5

7 Riksdagen 1986187. 4 sami. Nr29

motion Kl 12. Denna bör sålunda i den nu behandlade delen (yrkande 6)
kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd. Med hänsyn härtill och då
utskottet inte heller i övrigt har funnit anledning till erinran mot vad
civilministern anfört och förordat i de här aktuella avsnitten bör de i
propositionen föreslagna allmänna riktlinjerna för förnyelsen av den statliga
förvaltningen såvitt avser avsnittet om chefsförsörjning av riksdagen
kunna godkännas.

Chefsförsörjning: Förflyttningsskyldighet för verkschefer i
allmänhet, entledigande av affärsverkschefer (avsnitten
7.4.1 —7.4.2 resp. 9.6.3, hemställan del av mom. 1)

Till de åtgärder som kräver riksdagens medverkan hör införande av förflyttningsskyldighet
för verkschefer i allmänhet (dvs. verkschefer som inte
är chefer för affärsverk).

Verkschefer förordnas som regel för bestämd tid, vanligen sex år. Under
förordnandetiden kan verkschefen inte sägas upp och inte heller förflyttas
till annan statlig tjänst.

Det föreslås nu i propositionen att det för verkschefer i här avsedd
mening skall införas en förflyttningsskyldighet som liknar den som i dag
gäller för tjänstemän med fullmakt. Sådana tjänstemän kan liksom verkscheferna
inte sägas upp från sin tjänst, men de är underkastade förflyttningsskyldighet.
Den nya förflyttningsskyldigheten för verkschefer är avsedd
att tillgripas när det är påkallat av organisatoriska skäl (exempelvis
sammanslagning av två eller flera verk) eller om chefen visar sig vara
mindre lämplig eller en förflyttning av andra skäl är nödvändig av hänsyn
till myndighetens bästa. Besluten skall fattas av regeringen och i princip ha
omedelbar verkan — det vanliga är annars att beslut om förflyttning går i
verkställighet först sedan de har vunnit laga kraft.

Förflyttningsskyldigheten för verkschefer är avsedd att träda i kraft den
1 juli i år och skall gälla även de personer som vid den tidpunkten innehar
förordnanden som verkschefer. Den skall däremot — som redan nämnts -inte omfatta cheferna för affärsverken och inte heller cheferna för domstolarna
eller exempelvis myndigheter som lyder under riksdagen.

Förslaget om förflyttningsskyldighet påkallar ändringar i lagen
(1976:600) om offentlig anställning. En ny, 10 §, föreslås bli införd i lagens
7 kap. med följdändringar i 15-17 kap. Därutöver föreslås en ändring i 15
kap. 2 § varigenom regeringen bemyndigas att besluta om förflyttning av
innehavare av militära tjänster.

Moderata samlingspartiet konstaterar i kommittémotion 1986/87:Kl 15
att den föreslagna ordningen för chefsförsörjningen torde leda till tätare
byten av verkschefer. Motionärerna vill i detta sammanhang understryka
vikten av att utnämningar av verkschefer inte politiseras, vilket det enligt
deras mening funnits klara tendenser till under senare tid. Motionärerna
erinrar om att man även vid utnämningar av högre tjänster har att tillgodose
kravet i 11 kap. 9 § regeringsformen på att avseende endast får fästas
vid saklig grund, såsom förtjänst och skicklighet.

När det gäller lagändringen om förflyttningsskyldighet för verkschefer

KU 1986/87:29

Bilaga 5

så anser motionärerna att den är för allmänt utformad. Den lämnar utrymme
för godtyckliga beslut och öppnar därmed vägen för informella påtryckningar
mot myndighetschefer. Mera objektivt utformade villkor bör eftersträvas.
Vidare bör en tillförlitlig metod utvecklas för att objektivt fastställa
att ett förhållande föreligger som gör chefens förflyttning nödvändig med
hänsyn till myndighetens bästa.

Motionärerna anser sammanfattningsvis att den aktuella lagtexten måste
garantera att beslut om förflyttningar grundar sig på objektivt godtagbara
skäl. De yrkar med hänvisning härtill att riksdagen skall avslå propositionen
i denna del och hos regeringen begära ett nytt förslag i enlighet med de
riktlinjer som anges i motionen.

Den nya förflyttningsskyldigheten för verkschefer bör enligt propositionen
konstrueras på ett sätt som är likartat med vad som redan nu gäller för
fullmaktstjänster. Innehavare av sådana tjänster kan i dag förflyttas till
annan tjänst med samma anställningsform om den nya tjänsten är rent
statlig. Det förutsätts dessutom att arbetsuppgifterna i båda tjänsterna är
likartade eller i varje fall att arbetstagaren med hänsyn till sin utbildning är
lämpad att utföra arbetsuppgifterna i den nya tjänsten.

Härutöver föreslås begränsningar i verkschefers förflyttningsskyldighet
i följande hänseenden. I propositionen framhålls sålunda att ett beslut om
förflyttning liksom vaije annan förvaltningsåtgärd först och främst måste
grunda sig på objektivt godtagbara skäl. Detta följer av regeringsformens
bestämmelser i 1 kap. 9 § om lika behandling, saklighet och opartiskhet
från bl. a. förvaltningsmyndigheternas, inkl. regeringens, sida. Dessutom
skall förflyttning bara få ske till tjänst som tillsätts på samma sätt, dvs. med
förordnande på bestämd tid, och bara till statlig tjänst. Förordnandetiden i
den nya tjänsten bör begränsas till den tid som återstår av förordnandet för
verkschefen när förflyttningen blir aktuell. Däremot, framhålls slutligen i
propositionen, bör inte några begränsningar föreskrivas i fråga om arbetsuppgifterna
i den nya tjänsten eller verkschefens personliga lämplighet för
denna. Det måste få ankomma pä regeringen att efter noggrann prövning i
det enskilda fallet erbjuda en tjänst som på objektiva grunder kan anses
vara godtagbar, t. ex. i vad gäller arbetsuppgifter, lönevillkor och stalioneringsort.

Som noteras av både civilministern och motionärerna har man att för
framtiden räkna med en större rörlighet på de statliga chefstjänsterna. Det
bör understrykas att denna rörlighet förutsätts ske på frivillig väg och
grundas på individuella överenskommelser med de berörda verkscheferna.
Man kan emellertid inte bouse från att det kan uppkomma situationer där
det finns skäl med hänsyn lill myndighetens bästa att mot verkschefens
vilja förflytta honom eller henne under en löpande förordnandeperiod. I en
konfliktsituation av det slaget kommer en tvångsförflyttning av den berörde
verkschefen självfallet att uppfattas som en djupt ingripande åtgärd.
Liksom civilministern vill utskottet därför understryka att åtgärden måste
grunda sig på objektivt godtagbara skäl. Det måste förutsättas att denna
grundsats iakttas i de känsliga avgöranden det här gäller, i all synnerhet
som man får räkna med att ärendena och deras handläggning kommer att
tilldra sig offentlig uppmärksamhet. Därmed kan det inte gärna, som mo -

KU 1986/87:29

Bilaga 5

tionärerna befarar, komma att finnas utrymme för godtyckliga beslut, som
öppnar vägen för informella påtryckningar mot myndighetscheferna.

Med den ovan angivna grundsatsen som allmän utgångspunkt och med
de begränsningar i övrigt som skall kringgärda det nya förflyttningsinstitutet
bör verkschefernas anställningstrygghet vara i rimlig man tillgodosedd.
Det kan i sammanhanget noteras att lagrådet har lämnat det aktuella
lagförslaget utan erinran. Riksdagen bör alltså kunna ställa sig bakom vad
som föreslagits i propositionen i denna del.

I anslutning till det ovan anförda tar utskottet upp det förslag till ändring
i lagen om offentlig anställning som behandlas i propositionens avsnitt 9.6,
dvs. frågan om särskilt entledigande av affarsverkschefer. Härföreslås att
visstidsförordnade chefer för affärsverk skall med omedelbar verkan kunna
skiljas från sin tjänst. En ny paragraf härom föreslås i propositionen bli
införd i den nämnda lagen (7 kap. 9 §). Däremot anses det inte vara aktuellt
att införa en förflyttningsskyldighet för affärsverkscheferna. Detta förutsätter
att anställningsvillkoren i övrigt för affärsverkscheferna utformas på
ett annat sätt än för andra verkschefer.

Det tvångsentledigande det här gäller skall bara få användas om det är
nödvändigt med hänsyn till verkets bästa. Det skall alltså även i detta fall
föreligga en sakligt grundad anledning för åtgärden.

Den nya paragrafen i lagens 7 kap. — sorn för med sig följdändringar i 15,
16 och 17 kap. - är avsedd att träda i kraft den 1 juli i år. I motsats till
bestämmelsen om förflyttningsskyldighet för andra verkschefer som träder
i kraft vid samma tidpunkt skall den inte omfatta chefer för affärsverk
under nu löpande förordnandeperiod.

Även entledigandeinstitutet för affärsverkschefer har lämnats utan erinran
av lagrådet. Det har inte föranlett några invändningar i motionerna och
kan godtas av utskottet.

Med åberopande av det ovan anförda hemställer arbetsmarknadsutskottet
sammanfattningsvis att konstitutionsutskottet föreslår riksdagen att
med avslag på motion 1986/87: K115, yrkande 7, anta det till propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning.

Chefsförsörjning: Tillfälliga tjänster för verkschefer (avsnitt
7.4.3, hemställan mom. 5)

I likhet med verksledningskommittén föreslår civilministern att regeringen
skall bemyndigas att inrätta tillfälliga tjänster för verkschefer och högre
militära chefer. Åtgärden är att se som ett led i strävandena att öka
rörligheten bland chefer och främja chefsutveckling och karriärplanering.
Det är inte meningen att den nya möjligheten i det väsentliga skall bli ett
sätt att skapa reträttplatser för mindre väl fungerande verkschefer.

KU 1986/87:29

Bilaga 5

100

Chefsförsörjning: Åtgärder som regeringen får besluta om KU 1986/87:29
(avsnittet 7.5) Bilaga 5

Även för avdelningschefer och motsvarande befattningshavare skall tidsbegränsade
förordnanden kunna ifrågakomma - dock utan att förenas med
rätt till förordnandepension. Vad som avses är att en tjänsteman skall
kunna tilldelas chefsskap för en viss funktion inom ramen för hans eller
hennes anställning.

Sedan år 1965 gäller att det är regeringen som tillsätter byråchefer. I
syfte att öka de enskilda myndigheternas handlingsutrymme och ansvar
kommer utnämningsrätten att successivt delegeras till myndigheterna efter
prövning myndighet för myndighet.

I ett delavsnitt om myndigheternas chefsförsörjning understryker civilministern
behovet av ett målmedvetet rekryteringsarbete mot bakgrund
bl. a. att vakanser i chefsbefattningar som få andra tillfällen erbjuder möjligheter
att ändra eller förnya en verksamhet.

Vidare framhåller civilministern att andelen kvinnor i beslutsfattande
funktioner i statsförvaltningen måste ökas, och han pekar på en rad åtgärder
som bör kunna vidtas i det hänseendet.

Slutligen i detta avsnitt ges synpunkter på utbildning och utveckling av
högre chefer.

Arbetsmarknadsutskottet har för sin del ingen erinran mot vad som
anförts i den nu redovisade delen av propositionen.

Personalföreträdare i myndigheternas styrelser (avsnitt 8.4,
hemställan del av mom. 2)

Sedan år 1974 har de fackliga organisationerna rätt att utse personalföreträdare
i statliga styrelser. Frågan prövades då av riksdagen (prop. 1974:1,
bilaga 2 p. 7, InU 4, rskr. 95). Personalföreträdama har inte bara närvarooch
yttranderätt, utan de har också med vissa undantag rätt att delta i
besluten. Det är styrelsen själv som avgör om personalföreträdarna har
rätt att vara med vid avgörandena av de enskilda ärendena.

I propositionen förordas att personalföreträdarna i de nya lekmannastyrelsema
skall ha närvaro- och yttranderätt men ingen beslutsrätt. Bakgrunden
till denna begränsning anges vara att lekmannastyrelserna i fortsättningen
kommer att fatta beslut i frågor som kan hänföras till det politiska
beslutsområdet. Civilministern gör bedömningen att personalföreträdarna
därmed inte i praktiken kan utöva beslutsrätt i styrelserna utan att
den politiska demokratin träds för när. Hans överväganden utvecklas
närmare i propositionen på s. 94-96.

I de föreliggande motionerna berörs frågan om personalföreträdarnas
ställning endast i motion Kl 12 (vpk), där en representation för de anställda
som innefattar närvaro- och yttranderätt på i motionen anförda skäl godtas.
Även arbetsmarknadsutskottet kan biträda de ändrade formerna för
personalrepresentation i styrelserna. Dessa innebär för övrigt att man på
den statliga sidan ansluter till den ordning som införts på den kommunala

sidan med närvaro- och yttranderätt för företrädare för anställda vid de
kommunala nämndernas sammanträden.

Direktioner och hantering av besvärs- och disciplinärenden
(avsnitt 8.6)

Direktioner är organ som består av verkschefen med närmast underlydande
chefer. Deras verksamhet är inte reglerade i myndigheternas instruktioner.
Verksledningskommittén föreslog att direktionerna skulle tilldelas
befogenheter i bl. a. disciplinärenden. Civilministern diskuterade de
rättsliga möjligheterna att genomföra en sådan ordning och anmäler att han
avser att senare återkomma till regeringen i ärendet efter kontakter med de
berörda personalorganisationerna. Med hänvisning härtill finnér arbetsmarknadsutskottet
det inte påkallat att göra något särskilt uttalande med
anledning av propositionen i denna del.

Ledningsfunktionerna inom affärsverk och bolag (avsnitt 9.6,
hemställan del av mom. 2)

Frågan om en särskild form för entledigande av affarsverkschefer har
redan behandlats i den föregående framställningen.

I avsnittet föreslås därutöver bl. a. att personalföreträdarna i affärsverkens
styrelser skall ha samma ställning som övriga styrelseledamöter i
fråga om befogenheter och ansvar. De bör liksom övriga ledamöter tillsättas
av regeringen. Detta är en ordning som skiljer sig från vad nyss
redovisats i fråga om personalföreträdare i andra statliga styrelser. Den
liknar - i fråga om befogenheter och ansvar - vad som gäller om styrelserepresentation
för privatanställda. Förslaget föranleder med hänsyn till
den verksamhet affärsverken har att bedriva inte någon invändning från
arbetsmarknadsutskottets sida.

1 övrigt tar utskottet endast upp ytterligare en fråga som behandlas i det
aktuella avsnittet av propositionen. Det gäller formerna för utnämning av
chefer närmast under affärsverkscheferna. Enligt propositionen är avsikten
att styrelserna för affärsverken i ökad omfattning skall få utnämna
sådana chefer. Detta överensstämmer med vad verksledningskommittén
har föreslagit.

Vänsterpartiet kommunisterna invänder i motion 1986/87:Kl 12 — liksom
riksdagens ombudsmän (JO) i ett remissyttrande över kommittébetänkandet
- att regeringen måste ta ansvar även för utnämningen av de
topptjänstemän det här gäller. Motionärerna framhåller att självständighet
och ansvar hos denna kategori högre tjänstemän gynnas bäst av att deras
utnämning inte är resultatet av en verkschefs personliga handplockning.

Det föreliggande förslaget bör ses mot bakgrund av propositionens övergripande
syfte att ge affärsverken en mer självständig ställning inom de
ramar som anges av statsmakterna och samtidigt ge koncernstyrelserna
vidgade befogenheter och ökat ansvar. En delegering av utnämningsrätten
av chefer på den nivå det nu är fråga om har redan införts i vissa verk inom

KU 1986/87:29

Bilaga 5

102

kommunikationsdepartementets område. Delegeringen innebär att det är KU 1986/87:29

verkschefen som skall ta initiativet, men det är verksstyrelsen som har Bilaga 5

tillsättningsansvaret. Med erinran härutöver om att delegeringen inte är

avsedd att genomföras genom ett generellt beslut utan efter prövning från

fall till fall anser utskottet att förevarande förslag i propositionen bör

kunna genomföras, vilket innebär att yrkande 9 i motion Kl 12 avstyrks.

Bilaga 2 (finansdepartementet)

Lönesättningen för chefer (avsnitt 6)

I detta avsnitt bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet anfört om lönesättningen för chefer. Villkoren för lönesättningen
för chefer bestäms liksom för annan personal av parterna på det statligt
reglerade området. De överväganden som redovisas är således att se som
den arbetsgivarpolitiska inriktningen i frågor om lön och andra förmåner.

Den sammanfattande bedömning som görs av föredragande statsrådet är
att lönesättningen för chefer bör bestämmas av verksamhetsintresset. Lönerna
bör anpassas till såväl marknadsförhållandena och statsmakternas
krav som till den enskildes kompetens och prestationsförmåga. 1 fråga om
formerna för chefslönesättningen anförs att samordningen vid beslut om
chefslöner bör behållas. Myndigheternas inflytande på fördelningen av
löneutrymmet mellan olika chefer bör dock öka. Det understryks att flexibilitet
och snabbhet bör karakterisera handläggningen av de enskilda lönesättningsärendena.

Vad som i dessa delar anförts i propositionen har inte motsagts i de
föreliggande motionerna, och utskottet har för sin del inte funnit anledning
till invändningar.

Vissa pensionsfrågor för chefer m. m. (avsnitten 7 och 8
hemställan mom. 1 och 2)

I avsnitt 7 föreslås regeringen få vidgade möjligheter att under särskilda
omständigheter besluta om rätt till förordnandepension även om det nuvarande
kravet på tolv års förordnandetid inte är uppfyllt. Däremot föreslås
en skärpning av reglerna för samordning av förordnandepensioner som
utgår före 65 års ålder med annan inkomst. Med gällande regler reduceras
förordnandepensionen endast av inkomst av annan statlig tjänst. I fortsättningen
bör samordning ske även med inkomst av anställning och annat
förvärvsarbete utanför det statligt reglerade området. I samband härmed
föreslås även vissa lättnader i reglerna för statsrådspension, så att samordningen
av pension med annan inkomst blir densamma för statsråd och
verkschefer.

Vad som föreslås i propositionen i de nu redovisade delarna kan arbetsmarknadsutskottet
biträda. Detsamma gäller vad som anförs om ändrade

pensionsregler för personal inom icke-statlig verksamhet. Utskottet hemställer
följaktligen att konstitutionsutskottet föreslår riksdagen att godkänna
de i propositionen förordade riktlinjerna för dels förordnandepension
(avsnitt 7), dels pensionering av personal inom icke-statlig verksamhet
(avsnitt 8).

Styrelsernas sammansättning m. m. (bilaga 1, avsnitt 8.3)

Avslutningsvis vill arbetsmarknadsutskottet i korthet beröra ett par av de
frågor som behandlas i det ovan angivna avsnittet av propositionen även
om det inte uttryckligen är nämnt i KU:s begäran om yttrande.

I det aktuella avsnittet behandlas bl. a. frågan om intresserepresentation
i verksstyrelserna. Civilministern anför i vad gäller arbetsmarknadsområdet
att han vill slå vakt om den ordning med sådan representation som i dag
gäller för främst arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen
och AMU-styrelsen. Utskottet vill här påpeka att frågan om nuvarande
trepartssamverkan i AMS styrelse har behandlats av utskottet senast i det
av riksdagen nyligen godkända betänkandet AU 1986/87:11 (s. 43-44). Till
den delen av AU:s betänkande fogades reservationer (nr 29 och 30) av
moderata samlingspartiet resp. centerpartiet.

1 samma avsnitt av propositionen (s. 94) liksom i vpk-motion 1986/
87: K. 112 berörs angelägenheten av att andelen kvinnor ökar i de statliga
styrelserna. Denna fråga liksom den i propositionens avsnitt 7 behandlade
frågan om att öka antalet kvinnor på ledande poster i statsförvaltningen har
vid ett flertal tillfällen varit aktuell vid handläggningen av jämställdhetsfrågorna
i arbetsmarknadsutskottet. Här kan hänvisas till vad utskottet senast
anfört i betänkande AU 1986/87:5 (s. 10-11).

När civilministern poängterar behovet av bättre balans mellan kvinnor
och män i de statliga styrelserna för att styrelserna skall ges bättre möjligheter
att fullgöra de uppgifter regeringen lägger på dem så är det ett synsätt
som ligger väl i linje med de intentioner som utskottet i nyssnämnda och
tidigare sammanhang har givit uttryck åt.

Vad sedan beträffar yrkandet i motion Kl 12 om tillkännagivande till
regeringen om bl. a. direkta föreskrifter för nomineringsförfarandet bör
upplysas att motionsyrkanden med likartad inriktning väckts under den
allmänna motionstiden i år och hänvisats till arbetsmarknadsutskottet. Det
är utskottets avsikt att behandla dessa yrkanden och vad civilministern
anfört om jämställdhet i statsförvaltningen i bilagan Gemensamma frågor
till årets budgetproposition i ett till hösten 1987 planerat betänkande om
jämställdhetsfrågor. Då det synes lämpligt att de aktuella motionsyrkandena
om åtgärder för en ökad kvinnorepresentation i statliga organ bereds i
ett sammanhang, föreslås att yrkande 8 i motion Kl 12 överlämnas till
arbetsmarknadsutskottet för behandling.

Stockholm den 7 april 1987

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars ölander

KU 1986/87:29

Bilaga 5

104

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Marianne Stålberg (s), KU 1986/87:29

Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Sten Östlund (s), Charlotte Bran- Bilaga 5

ting (fp), Inge Carlsson (s), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sven Lundberg
(s), Anders G Högmark (m), Monica Öhman (s), Erik Holmkvist (m),

Ture Ångqvist (s) och Karl-Erik Persson (vpk).

Avvikande meningar

1. Chefsförsörjning: Allmänna riktlinjer

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s.

2 börjar med ”Den nu” och på s. 3 slutar med ”kunna godkännas” bort ha
följande lydelse:

Civilministern har i propositionen sökt belysa de mångskiftande krav
som följer av den statliga chefsrollen. Vad han anfört ger emellertid, såsom
påtalas i motion 1986/87: K. 112, anledning att varna för att man i den
statliga förvaltningen och i affärsverken kopierar de modeller som för
närvarande dominerar i privata företag, med den övertro som där råder på
den ”starke” chefens förmåga att leda utvecklingen i önskad riktning.

Det fö eslås från regeringens sida en rad åtgärder ägnade att öka rörligheten
bland chefer — kortare förordnandeperioder, förflyttning till annan
tjänst, även tvångsvis om så erfordras, pensionering i förtid etc. Man kan
med motionärerna ifrågasätta om inte sådana åtgärder kommer att främja
en rekrytering av ledningspersonal som är mer inriktad på kortsiktiga
förbättringar av effektiviteten än på en långsiktig, fördjupad utveckling av
den statliga verksamheten.

Dessutom bör betonas vikten av att chefer i offentlig verksamhet följer
en demokratisk ledningsfilosofi. Detta har flera viktiga aspekter. Chefen
bör aktivt samarbeta med lekmannastyrelsen och tillgodogöra sig dess
politiska erfarenhet i verksamheten. Chefen bör också ha inriktningen att
mobilisera verkets anställda till initiativ och delgivande av erfarenheter.

Chefen bör därjämte kunna stimulera till medvetande om verksamhetens
mål och ”public-service”-uppgift.

Arbetsmarknadsutskottet hemställer att konstitutionsutskottet föreslår
riksdagen att - med tillstyrkan av motion 1986/87: K. 112 yrkande 6 och
med anledning av de i propositionen föreslagna allmänna riktlinjerna för
förnyelsen av den statliga förvaltningen såvitt avser avsnittet om chefsförsörjning
— som sin mening ge regeringen till känna vad ovan anförts om
chefsfunktion och ledningsfilosofi.

2. Chefsförsörjning: Förflyttning och entledigande av
verkschefer

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Den nya”
och på s. 5 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Inledningsvis vill utskottet i likhet med moderata samlingspartiet understryka
vikten av att utnämningar av verkschefer inte politiseras. Det har .
under senare tid märkts klara tendenser till en sådan politisering. Det bör 105

erinras om att även vid utnämningar till högre tjänster skall kraven i 11
kap. 9 § regeringsformen uppfyllas, dvs. avseende skall endast fastas vid
sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

I propositionen läggs fram förslag till ändring i lagen (1976:600) om
offentlig anställning varigenom det skall bli möjligt att förflytta en verkschef
till annan tjänst. Den föreslagna bestämmelsen, 7 kap. 10 §, är emellertid
för allmänt utformad och lämnar, såsom anförs i motion 1986/
87: Kl 15, utrymme för godtyckliga beslut. Därmed öppnas vägen för informella
påtryckningar mot myndighetschefer. Vidare bör en tillförlitlig metod
utvecklas för att objektivt fastställa att det föreligger ett förhållande
som gör chefens förflyttning nödvändig med hänsyn till myndighetens
bästa.

Den aktuella lagtexten måste garantera att ett beslut om förflyttning
grundar sig på objektivt godtagbara skäl. I likhet med moderata samlingspartiet
anser utskottet att riksdagen med avslag på propositionen i denna
del bör begära ett nytt förslag utformat i enlighet med vad ovan anförts.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Med
åberopande” och slutar med ”offentlig anställning” bort ha följande lydelse: Utskottets

ställningstaganden innebär sammanfattningsvis att det till
propositionen fogade förslaget till ändring i lagen om offentlig anställning
bör avslås i vad det avser förflyttningsskyldighet för verkschefer men kan
godtas i vad det avser det föreslagna särskilda entledigandet av chefer för
affärsverk. Arbetsmarknadsutskottet har omarbetat regeringens lagförslag
med hänsyn härtill och hemställer att konstitutionsutskottet föreslår riksdagen
att med bifall till motion 1986/87: K115 yrkande 7 samt med avslag
på propositionen i motsvarande del dels som sin mening ge regeringen till
känna vad ovan anförts om nytt förslag till lagstiftning om förflyttningsskyldighet
för verkschefer, dels anta följande förslag till lag om ändring i
lagen (1976:600) om offentlig anställning.

KU 1986/87:29

Bilaga 5

106

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:600) om offentlig anställning1 dels

att nuvarande 7 kap. 9-11 §§ skall betecknas 7 kap. 10- 12 §§,
dels att 15 kap. 1 och 2 §§, 16 kap. 2 § samt 17 kap. 1 och 3 §§ skall ha
följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 9 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

9 §

Är chefen för ett statligt affärsverk
förordnad för bestämd tid, får
han skiljas från sin tjänst före utgången
av denna tid, om det är
nödvändigt av hänsyn till verkets
bästa.

15 kap.
I §

Fråga om anställnings upphörande
som avses i 7 kap. 2-4, 9 eller
10 § prövas av den myndighet som
tillsätter tjänsten, om inte annat
följer av 5 § nedan eller av föreskrift
eller särskilt beslut som regeringen
meddelar.

Fråga om anställnings upphörande
enligt 7 kap. 5 eller 7 § prövas av
regeringen, om inte annat följer av
5 § nedan. Närmare föreskrifter
meddelas av regeringen.

Fråga om förflyttning enligt 7
kap. 8 § prövas av regeringen. Fråga
om förflyttning till tjänst som
tillsättes av samma myndighet som
har anställt arbetstagare prövas
dock av myndigheten.

Fråga om anställnings upphörande
som avses i 7 kap. 2-4, 10 eller
II § prövas av den myndighet som
tillsätter tjänsten, om inte annat
följer av 5 § nedan eller av föreskrift
eller särskilt beslut som regeringen
meddelar.

Fråga om anställnings upphörande
enligt 7 kap. 5, 7 eller 9 § prövas
av regeringen, om inte annat följer
av 5 § nedan. Närmare föreskrifter
meddelas av regeringen.

2 §

Fråga om förflyttning enligt 7
kap. 8 § till en tjänst som tillsätts
av den myndighet som har anställt
arbetstagaren prövas av den myndigheten.
Fråga om förflyttning till
någon annan tjänst prövas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

16 kap.

2 §

Vill arbetstagare söka ändring i
beslut enligt 7 kap. 3—5 eller 8 §, 10
kap. 1 §, 11 kap. 1 eller 2 § eller 13

Vill en arbetstagare söka ändring
i beslut enligt 7 kap. 3-5 eller 8—
9 §, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1 eller 2 §

KU 1986/87:29

Bilaga 5

1 Lagen omtryckt 1986:430.

107

Nuvarande lydelse

kap. 2 § andra stycket, skall han
väcka talan inom fyra veckor från
den dag då han fick ta del av beslutet.

Föreslagen lydelse

eller 13 kap. 2 $ andra stycket, skall
han väcka talan inom fyra veckor
från den dag då han fick ta del av
beslutet.

17 kap.
1 §

Beslut om anställnings upphörande
enligt 7 kap. 4 eller 5 §, om förflyttning
enligt 7 kap. 8 §, om löneavdrag
som disciplinpåföljd enligt
10 kap. I § eller om avskedande enligt
11 kap. får ej verkställas, förrän
beslutet har prövats slutligt efter talan
som avses i 16 kap. 2 § eller
rätten till sådan talan har förlorats.
Detsamma gäller beslut om avgångsskyldighet
enligt 7 kap. 3 §,
om ej annat följer av 2 §.

Beslut om anställnings upphörande
enligt 7 kap. 4 eller 5 §, om förflyttning
enligt 7 kap. 8 §, om löneavdrag
som disciplinpåföljd enligt
10 kap. 1 § eller om avskedande enligt
11 kap. får inte verkställas, förrän
beslutet har prövats slutligt efter
talan som avses i 16 kap. 2 § eller
rätten till sådan talan har förlorats.
Detsamma gäller beslut om avgångsskyldighet
enligt 7 kap. 3 §
om inte annat följer av 2 §.

Beslut om avstängning enligt 13
kap. 1 eller 2 § har omedelbar verkan.
/ tvist om sådan avstängning
äger domstolen dock för tiden intill
dess lagakraftägande dom eller beslut
föreligger förordna, att beslutad
avstängning skall vara hävd.

Beslut om skiljande från tjänst
enligt 7 kap. 9 § eller om avstängning
enligt 13 kap. 1 eller 2 § gäller
omedelbart.

I tvist om sådana beslut som
avses i första stycket får domstolen
dock för tiden intill dess lagakraftägande
dom eller beslut föreligger
bestämma, att beslutet tills vidare
inte skall gälla.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

Den nya föreskriften i 7 kap. 9 § får dock tillämpas endast i fråga om
sådana förordnanden som börjar löpa efter ikraftträdandet.

3. Ledningsfunktionerna inom affärsverk och bolag

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s.
7 börjar med ”Det föreliggande” och på s. 8 slutar med ”Kl 12 avstyrks”
bort ha följande lydelse:

Liksom vänsterpartiet kommunisterna anser arbetsmarknadsutskottet
att man inte bör ge affärsverksstyrelserna rätt att utse chefer eller chefer
rätt att utse chefer närmast under sig. Som JO hävdar i detta ärende är det
regeringen som måste ta ansvar för utnämningen av topptjänstemän. Principen
bör gälla för hela statsförvaltningen. Självständighet och ansvar hos

KU 1986/87:29

Bilaga 5

108

den kategori högre tjänstemän det här gäller gynnas bäst av att deras KU 1986/87:29

utnämning inte är resultatet av verkschefens personliga handplockning. Bilaga 5

Vad ovan med tillstyrkan av motion 1986/87:Kl 12 yrkande 9 anförts om
tillsättning av vissa chefstjänster bör genom ett tillkännagivande från riksdagens
sida delges regeringen.

Särskilda yttranden

1. Personalföreträdare i myndigheternas styrelser

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Charlotte
Branting (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Anders G Högmark (m)
och Erik Holmkvist (m) anför:

Vid behandlingen av frågan om personalföreträdare i myndigheternas
styrelser hänvisas i texten till att regeringens förslag innebär att man på
den statliga sidan ansluter till den ordning som införts på den kommunala
sidan med närvaro- och yttranderätt för de anställda vid de kommunala
nämndernas sammanträden. Vi vill därför erinra om att närvaro- och
yttranderätten på den kommunala sidan avvisats av moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet. Den särlösning som härigenom medgavs
den berörda personalen måste enligt vår mening anses strida mot grunderna
för den kommunala demokratin och mot principen om lika inflytandemöjligheter
för alla röstberättigade medborgare.

Vår gemensamma ståndpunkt i denna fråga har närmare utformats i en
reservation till konstitutionsutskottets betänkande KU 1985/86:3. De invändningar
som där gjorts gäller principiellt sett även den nu föreslagna
närvaro- och yttranderätten för personalföreträdare i statliga styrelser. Vi
har emellertid i dagsläget inte motsatt oss det föreliggande regeringsförslaget
med hänsyn till att detta innebär att de statsanställdas nuvarande
vidsträckta rätt att delta i själva beslutsfattandet i styrelserna kommer att
upphöra. Detta är i sig en vinning från demokratisk synpunkt. Vi hänvisar
vidare till att vi senast i höstas (AU 1986/87:8 reservation 19) gemensamt
krävt ett utredningsarbete om medbestämmandet inom den offentliga sektorn
och gränsdragningen mot den politiska demokratin. Vi har förutsatt
att de statsanställdas förhandlingsrätt och övriga inflytandemöjligheter
kommer att närmare granskas i ett sådant utredningsarbete.

2. Lönesättningen för chefer

Karl-Erik Persson (vpk) anför:

I propositionen sägs att lönerna för chefer bör bestämmas av verksamhetsintresset
och anpassas såväl till marknadsförhållandena som till kraven
på kompetens och prestationsförmåga. Det är tankegångar som fanns
redan i proposition 1984/85:219 om den statliga personalpolitiken. Från
vpk:s sida erinrade vi i det sammanhanget om att lönerna på den statliga
sidan har byggt på två principer: Lika lön för lika arbete och samma lön för
likvärdigt arbete oavsett bostadsort. Ett utflöde av dessa principer är att

lönegapet mellan de mer välavlönade och det breda kollektivet av lågt
avlönade inte får tillåtas öka. Vi vidhåller i detta sammanhang vår inställning
att en bra personal- och lönepolitik för de statsanställda bör inriktas
särskilt på de breda personalgrupperna i låg- och mellanställning.

KU 1986/87:29

Bilaga 5

110

Innehållsförteckning KU 1986/87:29

Sammanfattning 1

Propositionerna 2

Motionerna 3

Utskottet 7

1. Inledning 7

2. Propositionens grundsyn 7

3. Konstitutionella frågor 11

4. Föreskrifter 15

5. Styrning av myndigheternas verksamhetsinriktning 19

6. Revision 20

7. Stabsmyndigheternas roll 24

8. Chefsförsörjning 24

9. Myndigheternas ledning 27

10. Affärsverken och deras dotterbolag 34

11. Fortsatt försök med fördjupade anslagsframställningar och treåriga
budgetramar 41

12. Vissa personalfrågor för chefer m.m 42

Hemställan 42

Reservationer 47

Särskilda yttranden 60

Bilagor

Bilaga 1 Finansutskottets yttrande 1986/87:3 y 62

Bilaga 2 Lagutskottets yttrande 1986/87:5 y 72

Bilaga 3 Trafikutskottets yttrande 1986/87:3 y 75

Bi/aga 4 Näringsutskottetsyttrande 1986/87:3 y 84

Bilaga 5 Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1986/87:3 y 96

lil

gotab