Konstitutionsutskottets betänkande

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas tolv motioner, av vilka fyra väckts under den
allmänna motionstiden vid 1984/85 års riksmöte och övriga under den
allmänna motionstiden 1985/86. Tre av de senare har överlämnats från
försvarsutskottet.

De upptagna frågorna gäller:

1. Nationaldagen som helgdag och en särskild Kunskapens dag

2. Rätten att föra tretungad flagga

3. Medaljer åt förtroendevalda och tjänstemän, m. m.

4. Kampanj för ett våldsfritt samhälle

5. Valprogram i TV och radio

6. Tilläggsdirektiv till maktutredningen

7. Kungaparets bröllopsfond.

Motionsyrkanden

I motion 1984/85:308 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts för att göra
Sveriges nationaldag den 6 juni till helgdag.

I motion 1984/85:1549 av Owe Andréasson (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar att proklamera den 10 juni som ”Kunskapens

dag”,

2. att riksdagen beslutar att denna dag skall vara allmän flaggdag.

I motion 1984/85:2321 av Lars Ahlström (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av flagglagstiftningen i enlighet med vad
som anförts i motionen.

I motion 1984/85:2327 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om att föreskrifter utfärdas om belöningar åt förtroendevalda
m.fl. och en enhetlig instans för handläggning av officiella medaljärenden.

I motion 1985/86:K411 av Gunilla André m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en kampanj för ett våldsfritt samhälle.

1986/87:16

om nationaldagen som helgdag, m. m.

1986/87:16

1 Riksdagen 1986187. 4 sami. Nr 16

Rättelse: S. 2 rad 1—3 utgår.

S. 11 rad 7 nedifrån: yrkande 1 tillkommer efter K411

I motion 1985/86:K718 av Alf Svensson (c) hemställs

4. att riksdagen beslutar uttala sig om informationsfriheten för politiska
partier i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1985/86:K811 av Göthe Knutson (m) hemställs att riksdagen begär
att regeringen skall medverka till att ordenskapitlets planer på en särskild
Nordstjärnemedalj förverkligas.

I motion 1985/86:K812 av Lennart Pettersson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen uttalar sig för att maktutredningen ges tilläggsdirektiv så att
effekterna på det svenska folkstyret av den fortgående internationaliseringen
på masskommunikationernas, ekonomins och teknologins områden kan
belysas.

I motion 1985/86:K815 av Wiggo Komstedt (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att inhämta kungaparets tillstånd till tillverkning
och saluförande av de jubileumsmärken som beskrivs i motionen,

2. att riksdagen beslutar att efter tillstånd härtill från kungaparet uttala sig
för tillverkning och utgivande av jubileumsmärken med beskriven utformning.

I motion 1985/86:Fö314 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om instiftande av en särskild minnesmedalj för
beredskapstjänstgöringen åren 1939—1945.

I motion 1985/86:Fö315 av Gullan Lindblad (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om instiftandet av en medalj för svensk militär
personal i annat utlandsuppdrag än FN-tjänst, m. fl.

I motion 1985/86:Fö321 av Siri Häggmark (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om instiftande av en medalj för särskilda krigsmannaförtjänster.

De upptagna frågorna

1. Nationaldagen som helgdag och en särskild kunskapens dag
Motionerna

I motion 1984185:308 av Marianne Karlsson (c) föreslås att nationaldagen den
6 juni också skall göras till helgdag. Motionären anser att det skulle vara
värdefullt om vikten av Sveriges nationaldag ytterligare markerades genom
ett sådant ställningstagande. Firandet av denna dag har ökat, och svenska
folket visar en större benägenhet att värna sitt fosterland enligt motionärens
bedömning.

I motion 1984/85:1549 av Owe Andréasson (s) föreslås att dagen för
årsavslutningarna inom skolväsendet dels borde betecknas som ”Kunskapens
dag”, dels högtidlighållas genom att bli en allmän flaggdag. Enligt

KU 1986/87:16

motionären skulle man då kunna ha samlingar, program och tal till
kunskapens ära. Riksdagen borde också markera kunskapens dag genom att
inte hålla sammanträden då för att bereda ledamöterna tillfälle att på sina
hemorter kunna delta i arrangemang och festligheter.

Gällande regler, tidigare behandling, m. m.

Riksdagen antog våren 1982 ny lag om Sveriges flagga (prop. 1981/82:109,
KU 1981/82:26) i vilken föreskrifter ges om flaggans utseende och om den
tretungade flaggans användande. I en särskild av regeringen utfärdad
förordning (SFS 1982:270) ges föreskrifter om vilka dagar som är allmänna
flaggdagar. Utöver Konungens, Drottningens och Kronprinsessans födelseoch
namnsdagar är nyårsdagen, påskdagen, 1 maj, pingstdagen, nationaldagen
den 6 juni, dag för val i hela riket till riksdagen, FN-dagen den 24
oktober, Gustav Adolfsdagen den 6 november, Nobeldagen den 10 december
samt juldagen allmänna flaggdagar. Vilka dagar som skall anses som
helgdagar anges i 1686 års kyrkolag. Genom Kungl, förordning år 1772
angående sabbatens firande inskränktes antalet helgdagar kraftigt. Söndagsoch
helgdagsvilan garanteras sedan länge i praktiken av arbetstidslagstiftningen
(och tidigare även av butiksstängningslagstiftningen). Numera regleras
genom avtal mellan arbetsmarknadens parter frågor om vilka dagar som
skall vara arbetsfria. I lag om beräkning av lagstadgad tid finns också
föreskrifter om dagar som jämställs med helgdagar.

Riksdagen antog år 1938 en särskild lag (1938:107) om likställande i vissa
hänseenden av den 1 maj med allmän helgdag.

2. Rätten att föra tretungad flagga

Motionen

I motion 1984185:2321 av Lars G. Ahlström (m) föreslås att medlemmar i
Kungliga Svenska Segel Sällskapet, Göteborgs Kungliga Segel Sällskap och
Kungliga Motorbåt Klubben skall få rätt att föra tretungad flagga. Motionären
hänvisar till att sådan rätt finns i Norge och Danmark för motsvarande
klubbar.

Gällande regler, tidigare behandling

Enligt lagen (1982:269) om Sveriges flagga är flaggan tvärskuren eller
tretungad. I lagen ges närmare föreskrifter om flaggans färger och proportioner.
Enligt 4 § flagglagen får statschefen och med dennes tillstånd andra
medlemmar av det kungliga huset använda tretungad flagga med eller utan
stora eller lilla riksvapnet. Inom försvarsmakten används den tretungade
flaggan som örlogsflagga. När sådan flagga också är befälstecken markeras
detta genom särskild beteckning i övre inre fält. I övrigt används enligt
flagglagen tvärskuren flagga. Flaggan får inte förses med andra märken eller
tecken än de som följer av reglerna för riksvapen eller militärt befälstecken.
Den nuvarande flagglagen föregicks av ett långvarigt utredningsarbete av

KU 1986/87:16

1* Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr 16

en särskilt tillkallad utredningsman (SOU 1966:63) och därefter i en
departementsutredning som redovisades i Ds Ju 1981:4. Regeringen lade i
proposition 1981/82:109 fram förslag till ny lagstiftning om Sveriges riksvapen
och Sveriges flagga, som också antogs av riksdagen. I vad avser den
tretungade flaggan föreslogs i departementspromemorian ett oförändrat
användningsområde, dvs. den skulle förbehållas det kungliga huset och
försvarsmakten. Den tidigare utredningsmannen hade förordat ett något
vidgat användningsområde, nämligen till att gälla för vissa civila myndigheter.
Departementschefen stannade emellertid för den av tradition begränsade
användningen och hänvisade i sammanhanget till att riksdagen år 1955
avvisat tanken på en förändring av den tretungade flaggans användning (KU
1955:13). I den motion som utskottet då behandlade hade föreslagits att den
tretungade flaggan skulle bli en allmän statsflagga.

3. Medaljer åt förtroendevalda och tjänstemän, m. m.
Motionerna

I motion 1984/85:2327 av Birger Hagård (m) föreslås att riksdagen hos
regeringen anhåller om att föreskrifter utfärdas om belöningar åt förtroendevalda
m. fl. och att en enhetlig instans för handläggning av officiella
medaljärenden inrättas. Vidare föreslår motionären ett utvidgat användande
av medaljer som belöning åt förtroendemän m. fl. samt att alla medaljfrågor
handläggs av ett organ, t. ex. Kungl. Maj:ts Orden.

I motion 1985/86:K811 av Göthe Knutson (m) föreslås att riksdagen begär att
regeringen skall medverka till att ordenskapitlets planer på en särskild
Nordstjärnemedalj förverkligas. Motionären anför i motiveringen bl. a. att
det föreligger ett behov av en medalj av föreslagen typ sedan utdelandet av
ordensutmärkelser till svenska medborgare upphörde 1974.

I motion 1985/86:Fö314 av Birger Hagård (m) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag om instiftande av en särskild minnesmedalj för
beredskapstjänstgöringen åren 1939-1945. I motiveringen anförs att en
sådan medalj efter ansökan och prövning bör kunna tilldelas dem som
fullgjort beredskapstjänstgöring.

I motion 1985/86:Fö315 av Gullan Lindblad (m) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag om instiftande av en medalj för svensk militär
personal i annat utlandsuppdrag än FN-tjänst. Motionären anser att det finns
behov av att kunna utdela en medalj till sådan personal som gjort viss
utlandstjänst.

I motion 1985I86.FÖ321 av Siri Häggmark (m) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag om instiftande av en medalj för särskilda krigsmannaförtjänster.
I motiveringen anförs att medaljen bör kunna utgöras av
svärdsmedaljen i guld (förgyllt silver) för att användas som utmärkelse för
särskilda krigsmannaförtjänster till militär personal i såväl freds- som krigstid
oavsett tjänstegrad.

KU 1986/87:16

Yttrande från riksmarskalksämbetet, m. m.

KU 1986/87:16

Riksmarskalksämbetet och Kungl. Maj:ts Orden har i yttrande, bilaga 1,
över motion 1984/85:2327 av Birger Hagård (m) lämnat en redovisning
beträffande nu förekommande medaljer som utdelas av H. M. Konungen
resp. regeringen.

Riksmarskalksämbetet anför i yttrandet att man noterat ett ökande
intresse för att förläna förtjänta personer utmärkelsetecken. Det är naturligt
att man efterfrågar de belöningsformer som står till buds, och bland dessa är
givetvis utmärkelsetecken från statschefen och regeringen de främsta.
Ämbetet anför vidare att någon klar gränslinje mellan de olika medaljernas
användningsområden inte föreligger. Allmänna samhällsinsatser kan t. ex.
belönas av statschefen med H. M. Konungens medalj eller av regeringen med
”lilis Quorum” eller medaljen ”För medborgerlig förtjänst”. Stor uppmärksamhet
gavs för något år sedan regeringens förläning av medaljen lilis
Quorum i 18:e storleken till ett antal kända förutvarande politiker. Ämbetet
anser vidare att det kan vara anledning nu när tio år förflutit sedan det nya
systemet med medaljer infördes att göra en utvärdering av erfarenheterna.

En komplettering av Nordstjärneorden med en medalj har särskilt
efterfrågats från svenska beskickningschefer för att utdelas till utländska
medborgare enligt samma handläggningsordning som gäller för sagda orden.

Yttrande från försvarsutskottet

Försvarsutskottet, som inhämtat överbefälhavarens syn på frågorna, har i sitt
yttrande, FöU 1986/87:2 y, bilaga 2, framhållit att överbefälhavaren uttalat
betänkligheter mot en minnesmedalj för beredskapstjänstgöring, bl. a. av
praktiska skäl. Vad gäller medaljer för arbete i fredsbevarande verksamhet
och särskilda krigsmannaförtjänster är ÖB positiv. Försvarsutskottet anser
sig emellertid inte berett att tillstyrka bifall till de aktuella motionerna. De
moderata ledamöterna har avgivit en avvikande mening i ärendet och
tillstyrkt motionerna FÖ315 och Fö321.

4. Kampanj för ett våldsfritt samhälle
Motionen

I motion 1985I86.K411 av Gunilla André m.fl. (c), yrkande 1, föreslås att
riksdagen skall ge regeringen till känna bl. a. att en landsomfattande
kampanj mot våldet i samhället snarast bör komma till stånd. I en sådan
kampanj bör statliga organ, landsting och kommuner samt fackliga och
ideella organisationer samverka. Motionärerna anför att en våg av våldskultur
sköljer över vårt land, och våldstendenserna, både i verkligheten och i
kulturutbudet, blir alltmer råa och sadistiska. Våldet i skolorna ökar, och
underhållningsvåldet har blivit allt vanligare och brutalare. Bl. a. därför
måste åtgärder vidtas för att få till stånd en attitydförändring. Motionen tar
även upp frågor om förhandsgranskning av videofilm.

Vidtagna åtgärder, pågående utredningsverksamhet, m. m.

KU 1986/87:16

Den 11 juni 1986 fick statsrådsberedningens framtidsgrupp i uppdrag att
klarlägga samband och orsaker när det gäller våldet i samhället i vid mening.
Uppdraget slutredovisades den 5 november. Gruppen har gjort en studie av
hur våldet i vid mening utvecklats i Sverige. I studien ingår en sammanfattning
av olika teorier kring våldets orsaker samt bedömningar av dess
omfattning och innebörd i dag och i framtiden.

Mot bakgrund av den brottslighet och de ordningsproblem som förekom
under midsommarhelgen 1986 uppdrog regeringen den 26 juni 1986 åt
rikspolisstyrelsen och socialstyrelsen att skyndsamt utreda vissa frågor om
brottslighet i samband med större helger. Rikspolisstyrelsen fick i uppdrag
att utreda polisens verksamhet i syfte att förebygga brott och övervaka den
allmänna ordningen i samband med större helger och allmänna festdagar.

Särskilt skulle tas upp frågan om våldet har blivit mer hänsynslöst än
tidigare. I utredningsuppdraget ingick också att studera polisens arbetsmetoder
för att komma till rätta med ordningsproblem vid fest- och campingplatser
m. m. Av vitalt intresse var gällande bestämmelser om omhändertagande
av berusade personer m.m., om tillfälliga omhändertaganden samt om
beslag och förverkande av knivar och andra farliga föremål. Rikspolisstyrelsen
skulle utvärdera dessa regelsystem samt utröna om behov fanns att
skärpa eller förtydliga bestämmelserna. - Socialstyrelsen fick samtidigt i
uppdrag att ta fram förslag till åtgärder inom socialtjänsten i syfte att
förebygga oroligheter i samband med större helger. Båda utredningsuppdragen
skulle slutredovisas till regeringen före årsskiftet.

Statsminister Ingvar Carlsson tog genom ett upprop ”Nej till våldet”
sommaren 1986 initiativ till bildandet av en förening till kamp mot våldet i
samhället. Föreningen benämns ”Tänk ett slag”, och i denna ingår bl. a. ett
antal allmänt kända kulturpersonligheter som samlats i ambitionen att
bekämpa våldet och bidra till önskvärda attitydförändringar.

5. Valprogram i TV och radio

Motionen

I motion 1985/86. K718 av Alf Svensson (c), yrkande 4, föreslås att riksdagen
skall uttala sig om informationsfriheten för politiska partier. Motionären
anser att Sveriges Radios behandling av de i riksdagen representerade
partierna i de speciella valprogrammen knappast tillgodoser rimliga krav när
det gäller informationsfriheten. Enligt motionären förutsätter valfriheten att
partierna har likvärdiga möjligheter att nå ut med sitt budskap. I avtalet
mellan staten och Sveriges Radio bör det skrivas in en likvärdighetsprincip.

Gällande regler, m. m.

Förhållandet mellan staten och Sveriges Radio/Sveriges Television regleras
genom särskilda avtal. I dessa avtal finns övergripande föreskrifter om
programverksamheten. Det ankommer på programföretagen att under
beaktande av de givna reglerna ansvara för programsättning i vilken

statsmakterna inte har något inflytande. Avtal för perioden den 1 juli
1986-den 30 juni 1992 har träffats.

Enligt vad som inhämtats från Sveriges Television beträffande valinformationen
i radio och TV är det brukligt att överläggningar äger rum mellan
företrädare för de politiska partierna och programledningarna om uppläggning
av debatter och fördelning av tider. Några egentliga avtal träffas inte
eftersom det är de programansvariga cheferna som formellt ensidigt har att
fatta beslut om programuppläggningen. Utöver de i riksdagen representerade
partierna anordnades med hänsyn till informationsaspekter program även
med företrädare för ett par mindre utanför riksdagen stående partier inför
1985 års val.

6. Tilläggsdirektiv till maktutredningen
Motionen

I motion 1985/86.K812 av Lennart Pettersson m. fl. (s) föreslås att maktutredningen
i tilläggsdirektiv ges i uppdrag att göra en belysning av effekterna
på det svenska folkstyret av den fortgående internationaliseringen på
masskommunikationernas, ekonomins och teknologins områden.

I motiveringen anser motionärerna att det är nödvändigt att en maktutredning
värd namnet ägnar en betydande uppmärksamhet åt den faktor som
kanske mer än något annat kan antas ge de grundläggande ramarna för den
svenska demokratins fortsatta utveckling och därmed de svenska medborgarnas
möjligheter att bestämma över sina egna förhållanden. Den alltmer
ökade internationaliseringen inom näringslivet och det ökande ekonomiska
beroendet av utlandet nödvändiggör ytterligare kartläggning. Motionärerna
pekar också på förhållandena inom det kulturella området där en internationell
masskultur tenderar att breda ut sig via TV-satelliter, vilket kan utplåna
nationella särdrag. I övrigt hänvisas beträffande motiveringen till den tryckta
motionen.

Maktutredningen

Sommaren 1985 tillsatte regeringen en utredning med uppgift att undersöka
maktfördelning och demokrati i Sverige. Slutsatserna skall redovisas i en
slutrapport. Maktutredningens direktiv är mycket omfattande (dir. 1985:36)
och har av den forskargrupp som utsetts att leda maktutredningen sammanfattats
i ett koncentrat på följande sätt:

Utredningen innebär en stor utmaning för svensk samhällsvetenskap.
Uppdraget går ut på att söka besvara några av de mest centrala frågorna om
dagens svenska samhälle: Vilka är de viktigaste maktresurserna i vårt
samhälle och hur är de fördelade? Vilka resurser har de enskilda medborgarna
att påverka samhällsförändringen? Vilket inflytande har olika grupper
och kategorier av individer över sina levnadsvillkor? Hurudan är fördelningen
av maktresurser och inflytande inom fyra centrala samhällsområden:
näringslivet, organisationer, den offentliga sektorn och opinionsbildningen?
Vilka möjligheter har de enskilda individerna att delta i beslutsprocesserna
och att påverka vad som händer inom dessa områden? I vilken riktning

KU 1986/87:16

förändras fördelningen av maktresurser och inflytande i vårt samhälle?
Förändras formerna för olika gruppers maktutövning och samverkan mellan
olika maktgrupper så att medborgarnas möjligheter till insyn och kontroll
ökar?

I en arbetsrapport från maktutredningen i maj 1986 redovisas hur utredningens
arbete är upplagt i stort. Därav framgår att ett stort antal delundersökningar
påbörjats. Dessa avser

- maktbegreppet

- makten över företagen

- makten över marknaderna

- makt och internationalisering

- makt och arbetsskador

- den offentliga förvaltningen

- makt och organisation

- kvinnorna i välfärdsstaten

- kvinnors makt och ekonomiska resurser

- beteendevetenskaperna och makten över tillvaron

- opinionsbildningsmakten

- medborgarskapets innebörd

- makten i det flerkulturella samhället

- svenska ledare

- makten på lokal nivå.

7. Kungaparets bröllopsfond
Motionen

I motion 1985/86.K815 av Wiggo Komstedt (m) föreslås att riksdagen
inhämtar kungaparets tillstånd till tillverkning och saluförande av ett särskilt
jubileumsmärke och att riksdagen - efter vederbörligt tillstånd - uttalar sig
för tillverkning och utgivande av sådana jubileumsmärken. I motiveringen
anför motionären att kungaparets bröllopsfond är instiftad till förmån för
handikappade barn. Ett sätt att bidra till fondens förstärkning kan vara att
tillverka och saluföra märken med kungaparet i högtidsdräkt och individuella
porträtt. Vinsten från försäljningen bör oavkortad gå till bröllopsfonden.

Utskottet

De nu aktuella motionerna gäller vissa speciella frågor inom utskottets
ämnesområde.

I motion 1984/85:308 av Marianne Karlsson (c) föreslås att nationaldagen
den 6 juni skall göras till helgdag.

Riksdagen antog år 1982 en ny lag om Sveriges flagga. I anslutning härtill
utfärdade regeringen föreskrifter om de allmänna flaggdagarna, av vilka
nationaldagen/svenska flaggans dag är en. Genom denna åtgärd kom
nationaldagen även att få en författningsmässig reglering. I det utredningsarbete
som föregick den nya lagstiftningen diskuterades inte frågan om att ge

KU 1986/87:16

nationaldagen karaktär av helgdag. Enligt utskottet ger de nuvarande
förhållandena och formerna för firandet av nationaldagen tillräckligt utrymme
för att, som motionären önskar, markera nationaldagens betydelse i det
svenska samhället. Motionsyrkandet avstyrks.

I motion 1984/85:1549 av Owe Andréasson (s) föreslås att dagen för
årsavslutningarna inom skolväsendet borde betecknas ”Kunskapens dag"
samt att den högtidlighålls genom att bli allmän flaggdag.

Utskottet vill erinra om att skolavslutningarna, som kan variera i tid
mellan olika delar av landet och mellan olika skolformer, infaller nära inpå
nationaldagen. Utskottet anser inte att det finns anledning att från riksdagens
sida vidta några särskilda åtgärder. Motion 1984/85:1549 avstyrks.

I motion 1984/85:2321 av Lars G. Ahlström (m) föreslås att medlemmar i
vissa båtklubbar skall få rätt att föra tretungad flagga. Som framgår ovan har
frågor om den svenska flaggan nyligen varit föremål för ingående utredning
genom den nya flagglagens tillkomst. Utskottet anser inte att rätten att föra
tretungad flagga bör utvidgas i enlighet med motionärens önskemål.
Motionen avstyrks.

Frågor om medaljer till förtroendemän m.fl. tas upp i fem motioner. I
motion 1984/85:2327 av Birger Hagård (m) föreslås att det skall skapas en
enhetlig ordning för handläggning av officiella medaljärenden samt att staten
utvidgar användandet av medaljer som belöning åt förtroendemän m. fl. I
motion 1985/86:K811 av Göthe Knutson (m) föreslås vidare att regeringen
bör verka för instiftandet av en Nordstjärnemedalj.

Tre motioner har överlämnats till konstitutionsutskottet från försvarsutskottet,
nämligen 1985/86:Fö314 av Birger Hagård (m), 1985/86:Fö315 av
Gullan Lindblad (m) och 1985/86:Fö321 av Siri Häggmark (m). I motion
Fö314 föreslås att en särskild minnesmedalj instiftas för beredskapstjänstgöring
under åren 1939—1945. I motion Fö315 föreslås att det instiftas en
minnesmedalj till svensk personal i fredsbevarande internationell verksamhet.
I motion Fö321 föreslås vidare en medalj för särskilda insatser inom
försvarsmakten. Försvarsutskottet, som inhämtat överbefälhavarens syn på
frågorna, har i sitt yttrande, bilaga 2, framhållit att överbefälhavaren uttalat
betänkligheter mot en minnesmedalj för beredskapstjänstgöring, bl. a. av
praktiska skäl. Vad gäller medaljer för arbete i fredsbevarande verksamhet
och särskilda krigsmannaförtjänster är ÖB positiv. Försvarsutskottet anser
sig emellertid inte berett att tillstyrka bifall till de aktuella motionerna. De
moderata ledamöterna har avgivit en avvikande mening i ärendet och
tillstyrkt motionerna FÖ315 och Fö321.

Riksmarskalksämbetet och Kungl. Maj:ts Orden, som beretts tillfälle att
yttra sig över motion 1984/85:2327 av Birger Hagård (m), bilaga 1, har i ett
gemensamt yttrande lämnat uppgifter om de nu förekommande medaljerna
och deras användningsområden, m. m. I yttrandet anförs bl. a. att det
förekommer viss information mellan riksmarskalksämbetet och statsministerns
kansli när det gäller tilltänkta medaljförläningar. Enligt yttrandet bör
emellertid en utvärdering göras beträffande det nya systemet med medaljer
som infördes för tio år sedan i anslutning till att ordensväsendet ändrades. I
yttrandet anförs vidare att det från svenska beskickningschefer framförts

KU 1986/87:16

önskemål om en komplettering av Nordstjärneorden med en medalj och att
frågor i anslutning härtill övervägs inom utrikesdepartementet.

Som nyss framgått förekommer det samråd mellan statsministerns kansli
och Kungl. Maj:ts Orden i anslutning till handläggning av förekommande
medaljärenden. Enligt utskottets mening finns inte skäl att tillskapa en
särskild instans för handläggning av medaljärenden, vilket förordas i motion
2327 av Birger Hagård. Vad gäller förslaget om ett utvidgat användande av
medaljer som belöning åt förtroendemän m. fl. anser utskottet att det får
ankomma på regeringen och Kungl. Maj:ts Orden att göra erforderliga
bedömningar härvidlag. Det i motion K811 av Göthe Knutson (m) framlagda
förslaget om inrättandet av en särskild Nordstjärnemedalj är också av den
karaktären att det bör få ankomma på vederbörande organ att utan
meningsyttring från riksdagens sida bedöma behovet och lämpligheten av
ytterligare belöningstecken. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 1984/85:2327 och 1985/86:K811.

Beträffande de tre av försvarsutskottet överlämnade motionerna delar
utskottet den bedömning som försvarsutskottet gjort i sitt yttrande och
avstyrker motionerna 1985/86:Fö314, 1985/86:Fö315 och 1985/86:Fö321.

Förslaget om en kampanj för ett våldsfritt samhälle läggs fram i motion
1985/86:K411 av Gunilla André m. fl. (c). I motionen, som väcktes under den
allmänna motionstiden i januari 1986, förordas att det bl. a. tillskapas en
särskild landsomfattande kampanj mot våldet i vilken såväl statliga organ
som landsting, kommuner, fackliga organisationer och ideella organisationer
bör samverka.

Utskottet delar motionärernas oro över den utveckling som beskrivits i
motionen. Motionärerna fäster särskilt uppmärksamheten på behovet av
ingrepp mot det våld som kommer till uttryck i videofilmsutbudet och det
därav föranledda kravet på förhandscensur. Den del av motionen som gäller
videocensur kommer utskottet att återkomma till i samband med behandlingen
av den proposition som väntas i början av år 1987 som gäller förstärkt
grundlagsskydd för yttrandefrihet.

Vad gäller förslaget om en särskilt organiserad kampanj mot våldsvågen
får utskottet hänvisa till att en rad åtgärder redan vidtagits i sådant syfte. Det
skall bl. a. erinras om statsrådsberedningens framtidsgrupp som har i
uppdrag att försöka klarlägga samband och orsaker när det gäller våldet i
samhället i vid mening. Nyligen lade gruppen fram resultatet av en sådan
studie. I denna har utförligt redovisats en rad iakttagelser rörande rådande
missförhållanden.

Som framgår av recitavsnittet har statsministern även tagit initiativ till
bildandet av en särskild intresseförening med uppgift att arbeta mot
våldstendenserna. I denna ingår ett stort antal kända kulturpersonligheter,
som kan förväntas ha positiva bidrag att ge för opinionsbildningen mot
våldet. Vidare har flera centrala myndigheter engagerats i detta arbete.

Utskottet får för sin del starkt understryka vikten av att samhället på alla
sätt deltar i kampen mot våldet. Sålunda är aktiviteter inom föreningslivet,
arbetsplatser, skolor, kyrkorna och barnomsorgen synnerligen betydelsefulla
och värda stimulans från statsmakternas sida. Med det sagda får yrkande 1 i
motion 1985/86:K411 anses besvarat.

KU 1986/87:16

I motion 1985/86:K718 av Alf Svensson, yrkande 4, föreslås att riksdagen
skall uttala sig om informationsfriheten för politiska partier i radio och TV.
Utskottet finner, mot bakgrund bl. a. av gällande avtal mellan staten och
programföretagen, inte anledning till något uttalande från riksdagens sida,
varför motionsyrkande 4 i motion 1985/86:K718 avstyrks.

I motion 1985/86:K812 av Lennart Pettersson m.fl. (s) föreslås att
maktutredningen i tilläggsdirektiv skall ges i uppdrag att göra en belysning av
effekterna på det svenska folkstyret av den fortgående internationaliseringen
på masskommunikationernas, ekonomins och teknologins område, m.m.
De frågor som tas upp i motionen är enligt motionärerna av stor betydelse för
den svenska demokratins fortsatta utveckling och därmed de svenska
medborgarnas möjligheter att bestämma över sina förhållanden.

Enligt utskottet är de direktiv maktutredningen har mycket vittgående,
och de ger utrymme för utredning av de frågor som motionärerna tar upp.
Som framgår av recitavsnittet har maktutredningen i en arbetsrapport i maj
1986 redovisat hur arbetet i utredningen är upplagt i stort. Därav framgår
bl. a. att ett stort antal vetenskapliga undersökningar redan påbörjats. Av
dessa är utredningar om ”makt och internationalisering”, ”opinionsbildningsmakten”
och ”makten i det flerkulturella samhället” av särskild
betydelse i detta sammanhang. Enligt utskottet finns mot bakgrund av det
pågående utredningsarbetet inte anledning att från riksdagens sida föreslå
tilläggsdirektiv till maktutredningen. Motion 1985/86:K812 avstyrks följaktligen.

Slutligen tas i motion 1985/86:K815 av Wiggo Komstedt (m) upp en fråga
som gäller kungaparets bröllopsfond. Utskottet anser att det inte finns
anledning till någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen.
Motionsyrkandet avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande nationaldagen

att riksdagen avslår motion 1984/85:308,

2. beträffande ”Kunskapens dag"

att riksdagen avslår motion 1984/85:1549,

3. beträffande tretungad flagga

att riksdagen avslår motion 1984/85:2321,

4. beträffande medaljer till förtroendemän, m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2327, 1985/86:K811, 1985/

86:Fö314, 1985/86:Fö315 och 1985/86:Fö321,

5. beträffande kampanj för ett våldsfritt samhälle

att riksdagen förklarar motion 1985/86:K411 yrkande 1 besvarad med

vad utskottet anfört,

6. beträffande informationsfriheten för politiska partier i radio och

att riksdagen avslår motion 1985/86:K718 yrkande 4,

7. beträffande maktutredningen

att riksdagen avslår motion 1985/86:K812,

KU 1986/87:16

8. beträffande kungaparets bröllopsfond
att riksdagen avslår motion 1985/86:K815.

Stockholm den 4 december 1986

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s),
Sören Lekberg (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Torgny Larsson (s), Bengt
Kindbom (c), Lilla Pettersson* (s), Margitta Edgren (fp), Bo Hammar (vpk)
och Kersti Gylling (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) som
anför:

Utskottet behandlar i detta betänkande fem motioner som alla rör frågor om
medaljer. I motion 1984/85:2327 av Birger Hagård tas upp frågan om behovet
av att överföra alla medaljärenden till den existerande organisation som finns
i Kungl. Maj:ts Orden. Regeringen utdelar bl. a. vissa medaljer till förtroendemän
som innehaft ledande politiska funktioner. Kungl. Maj:ts Orden
utdelar andra medaljer på i viss utsträckning samma belöningsgrunder.

Riksmarskalksämbetet och Kungl. Maj:ts Orden har i sitt yttrande till
utskottet noterat ett ökande intresse för att förläna förtjänta personer
utmärkelsetecken. Därför är det enligt yttrandet naturligt att man efterfrågar
de belöningsformer som står till buds. Bland dessa är givetvis utmärkelsetecken
från statschefen och regeringen de främsta. I yttrandet uttalas vidare
att viss samordning är önskvärd bl. a. för att undvika ”dubbleringar”. Vi
anser att - även om det redan nu förekommer visst informationsutbyte - man
borde söka nya former för att förbättra detta.

Vad gäller förslaget om ett utvidgat användande av medaljer som belöning
åt förtroendemän m. fl. anser vi i likhet med utskottet att det får ankomma på
regeringen och Kungl. Maj:ts Orden att göra erforderliga bedömningar
härvidlag. Vi anser att det finns anledning att följa frågan med stort intresse
och ta initiativ mot bakgrund av vunna erfarenheter. Detta bör gälla såväl
frågan om formerna för utdelande av officiella svenska belöningsmedaljer
som en förändring av det svenska ordensväsendet som i dag begränsar
utdelandet av svenska ordnar till utländska medborgare.

KU 1986/87:16

RIKSMARSKALKSÄMBETET

Till Riksdagens konstitutionsutskott

Riksdagens konstitutionsutskott har berett riksmarskalksämbetet och Kungl
Maj:ts orden tillfälle att avge yttrande över motionen 1984/85:2327 av Birger
Elagård (m) om belöningen av förtroendevalda m.fl.

Riksmarskalksämbetet och Kungl Maj:ts Orden får till besvarande härav
gemensamt anföra följande:

H.M. Konungen delar ut fem medaljer: serafimermedaljen, H.M.
Konungens medalj, medaljen Litteris et Artibus, Prins Eugen-medaljen och
Prins Carl-medaljen.

Serafimermedaljen, som förlänas person som genom humanitär eller
allmänt samhällsgagnande gärning gjort sig synnerligen förtjänt, utdelas
sällan - endast tre personer har erhållit den under det senaste decenniet.

H M Konungens medalj förlänas såsom särskild utmärkelse eller inom
hovet för lång och trogen tjänst. Under senare år har i genomsnitt 40-50
personer tilldelats medaljen årligen, flertalet har erhållit den såsom ”särskild
utmärkelse”. Detta har gällt insatser på vitt skilda verksamhetsområden och
avsett personer inom såväl offentlig som privat tjänst.

Medaljen Litteris et Artibus utdelas för litterära och konstnärliga förtjänster.
Ca 4—8 personer per år brukar erhålla medaljen.

Förläningen av Prins Eugen- och Prins Carl-medaljerna, vilka utdelas för
framstående konstnärlig gärning (bildkonstnärer, konsthantverkare och
liknande) respektive för särskilt gagnande nationell eller internationell
humanitär verksamhet, är enligt statuterna maximerad till ett fåtal personer
per år.

Medaljärendena handhas av riksmarskalksämbetet, ej av Kungl Maj:ts
Orden som motionären uppger.

Regeringen förfogar huvudsakligen över följande medaljer: medaljen
”lilis quorum meruere labores”, medaljen ”För medborgerlig förtjänst”
samt medaljen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”. Av särskilt intresse i
detta sammanhang är de två förstnämnda.

I samband med att utdelandet av ordnar till svenska medborgare upphörde
uttalades att medaljerna ”lilis quorum meruere labores” och ”För medborgerlig
förtjänst” inte längre skulle delas ut på grund av tjänst eller uppdrag.
Däremot skulle medaljerna som dittills kunna användas för mer allmänna
samhällsinsatser (prop 1973:91).

Medaljen ”För medborgerlig förtjänst" har sedan 1975 - då den nya
ordningen kom till - utdelats mycket sparsamt, enligt uppgift till sammanlagt
sex personer, vilka verkat inom skilda områden men med en viss tonvikt på
insatser inom näringslivet.

Inte heller medaljen "lilis quorum meruere labores" utdelas i någon större
omfattning, en tendens till ökad utdelning kan dock urskiljas. Stor uppmärksamhet
gavs för något år sedan förläningen av medaljen i 18:e storleken till
ett antal kända förutvarande politiker. I övrigt utdelas medaljen för insatser
på skiftande områden men med en klar tyngdpunkt på kulturella, vetenskapliga,
välgörande och andra allmännyttiga ändamål.

KU 1986/87:16

Bilaga 1

Riksmarskalksämbetet kan notera ett ökande intresse för att förläna
förtjänta personer utmärkelsetecken. Inom de flesta samhällen och kulturer
har det funnits ett behov av att kunna symboliskt belöna människor. Detta
står inte i strid med begreppen demokrati och jämlikhet. Därför är det
naturligt att man efterfrågar de belöningsformer som står till buds och bland
dessa är givetvis utmärkelsetecken från statschefen och regeringen de
främsta.

Av det ovan anförda framgår att någon klar gränslinje mellan de olika
medaljernas användningsområden inte föreligger. ”lilis quorum” och ”Litteris
et Artibus” kan båda förlänas till konstnärer. Allmänna samhällsinsatser
kan belönas med H M Konungens medalj, med ”lilis quorum” eller med
medaljen ”För medborgerlig förtjänst”. Det kan - med anledning av
motionsyrkandet - påpekas att enstaka kommunalpolitiker erhållit Konungens
medalj.

Att medaljerna helt eller delvis täcker samma verksamhetsområden
behöver inte uppfattas som felaktigt, även om gränsdragningen mellan ”lilis
quorum” och ”För medborgerlig förtjänst” verkar väl oklar. Det är naturligt
att både statschef och regering vill ha möjlighet att belöna insatser utan
begränsningar vad gäller den belönade insatsens område. Viss samordning
synes dock önskvärd, bl. a. för att undvika ”dubbleringar”. Redan nu
förekommer viss ömsesidig information om tilltänkta medaljförläningar
mellan riksmarskalksämbetet och statsministerns kansli. Det finns skäl
undersöka om inte ytterligare samverkan på detta område kunde komma till
stånd. Överhuvudtaget kan det vara anledning att när nu tio år förflutit sedan
det nya systemet med medaljer infördes göra en utvärdering av erfarenheterna.
Om riksdagen och regeringen delar denna mening är riksmarskalksämbetet
givetvis berett att medverka i en sådan översyn.

Slutligen kan nämnas att önskemål framförts, främst från svenska beskickningschefer,
om en komplettering av Nordstjärneorden med en medalj att
utdelas till utländska medborgare enligt samma regler och samma handläggningsordning
som gäller för sagda orden. Denna fråga övervägs f. n. i
utrikesdepartementet.

Stockholms slott den 16 december 1985

KU 1986/87:16

Bilaga 1

Sten Rudholm
Riksmarskalk och Ordenskansler

Sven-Olof Hedengren
Expeditionschef

Försvarsutskottets yttrande
1986/87:2 y

KU 1986/87:16

Bilaga 2

över motioner om instiftande av minnesmedaljer

Till konstitutionsutskottet

I yttrandet behandlas motionerna 1985/86:Fö314, F6315 och F5321 som alla
innehåller förslag om införande av minnesmedaljer och som enligt beslut av
försvarsutskottet överlämnas till konstitutionsutskottet med detta yttrande.

Motionerna

I motion FÖ314 av Birger Hagård (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om instiftande aven särskild minnesmedalj för beredskapstj
änstgöring åren 1939 — 1945. Motionären påminner om att
det redan under år 1941 föreslogs i dagspressen att värnpliktiga, som under
dåvarande politiska orostid fullgjort en lång och väl vitsordad beredskapstjänstgöring,
borde få en särskild officiell minnesmedalj. Förverkligandet av
detta skulle, anför han, utan tvivel i hög grad uppskattas av alla dem som med
stora personliga uppoffringar bidragit till att trygga vårt lands neutralitet
under andra världskriget.

Motion Fö315 av Gullan Lindblad (m) gäller förslag om en minnesmedalj
till svensk personal i fredsbevarande internationell
verksamhet. Motionären erinrar om att det i dag torde finnas nära 50 000
svenska män och kvinnor som har fullgjort internationell fredsbevarande
tjänst. Militär personal i FN-tjänst kan, anför hon, tilldelas FN-medalj.

Någon officiell utmärkelse att tilldelas personal i övrig internationell
fredsbevarande tjänst finns däremot inte. Rättviseskäl talar enligt motionären
för att man inför en svensk medalj för trogen fredstjänst. Den föreslås
förlänas därav förtjänta personer som inte kan få FN-medaljen. Motionären
ser också ett eventuellt behov av en variant att tilldelas den som utmärkt sig
genom särskild rådighet eller tapperhet.

I motion Fö321 av Siri Häggmark (m) föreslås införande av en medalj
för särskilda insatser inom försvarsmakten. Motionären erinrar
om att det inte finns någon utmärkelse som kan tilldelas för särskilda
förtjänster inom försvarsmakten i fredstid frånsett den för främst livräddning
alltmer sällan utdelades medaljen ”För berömliga gärningar”. Det bör, anser
hon, instiftas en utmärkelse, benämnd Kungl. Svärdsmedaljen i guld, att
utdelas till militära befattningshavare inom svenska försvarsmakten, oavsett
tjänstegrad, som belöning för särskilda krigsmannaförtjänster såväl under

fred som i krig. 15

I alla tre motionerna föreslås att de föreslagna minnesmedaljerna administreras
av Kungl. Maj:ts orden.

Yttrande

Över motionerna har överbefälhavaren yttrat sig. Beträffande den föreslagna
minnesmedaljen för beredskapstjänstgöring åren
1939 — 1945 (FÖ314) säger sig överbefälhavaren hysa all respekt för de
många berömliga insatser som gjordes under beredskapsåren till gagn för
vårt försvar och för freden i landet. Att efter den tid som förflutit sedan dess
utdela den föreslagna medaljen torde dock enligt överbefälhavaren möta
vissa administrativa hinder och eventuellt också problem i rättvisehänseende.
Han vill emellertid med hänsyn till den goda saken inte avstyrka
förslaget.

Överbefälhavaren tillstyrker tillkomsten av en medalj till svensk
personal i fredsbevarande internationell verksamhet
(FÖ315). Han säger sig vara väl medveten om de många utmärkta insatser i
internationell fredsbevarande tjänst som genom åren gjorts av svensk såväl
militär som civil personal.

Även införandet av en medalj för särskilda krigsmannaförtjänster
(FÖ321) vinner överbefälhavarens stöd. Han delar motionärens
uppfattning att det finns ett behov av att både i fred och i krig i form av en
medalj eller annan utmärkelse kunna belöna särskilt förtjänt personal. Han
påminner i sammanhanget om att försvarsmaktens tapperhetsmedalj endast
utdelas för visad tapperhet i strid.

Försvarsutskottet

Försvarsutskottet hyser i likhet med motionären i motion FÖ314 (m) och
överbefälhavaren aktning för dem som med personliga uppoffringar fullgjorde
beredskapstjänstgöring under andra världskriget och därigenom bidrog
till att trygga vårt lands fred och frihet. Utskottet är dock inte berett att stödja
motionärens förslag om att efter så lång tid instifta en särskild minnesmedalj.

Utskottet uppskattar också det arbete som svensk personal gjort och gör
inom ramen för olika fredsbevarande insatser på det internationella planet.
Ett handlande utöver det vanliga av anställda inom försvarsmakten är
självklart likaså värt samhällets tacksamhet. Utskottet finner emellertid inte
tillräckliga skäl för riksdagen att bifalla motionerna Fö315 (m) och Fö321 (m)
om särskilda minnesmedaljer för sådana förtjänstfulla gärningar.

Stockholm den 2 december 1986

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

KU 1986/87:16

Bilaga 2

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Åke Gustavsson (s),
Kerstin Ekman (fp), Evert Hedberg (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad
(fp), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer
Skoog (s), Barbro Evermo (s), Wiggo Komstedt (m) och Ingbritt Irhammar

(c)-

Avvikande mening

Lennart Blom, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (alla m) anser att sista
stycket i utskottets anförande som börjar ”Utskottet uppskattar” och slutar
”förtjänstfulla gärningar” bort ha följande lydelse:

Utskottet uppskattar också det arbete som svensk personal gjort och gör
inom ramen för olika fredsbevarande insatser på det internationella planet.
Ett handlande utöver det vanliga av anställda inom försvarsmakten är
självklart likaså värt samhällets tacksamhet. Utskottet anser sig böra
tillstyrka att det för sådana förtjänstfulla gärningar införs särskilda minnesmedaljer.
Motionerna Fö315 (m) och Fö321 (m) bör bifallas av riksdagen.

KU 1986/87:16

Bilaga 2

gotab Stockholm 1986 11936