Konstitutionsutskottets

betänkande

1986/87: 14

om försök med ett nytt frågeinstitut, m. m.

1986/87: 14

Sammanfattning

I detta betänkande tar utskottet upp det försök med vissa nya inslag i
riksdagens arbetsformer som pågått fr. o. m. 1985/86 års riksmöte.

Utskottet anser att försöksverksamheten bör få fortsätta även under
våren 1987 och föreslår samtidigt vissa förändringar bl. a. beträffande det
nya frågeinstitutet. Enligt utskottet bör det öppnas en möjlighet att kunna
hålla frågedebatter på andra dagar än torsdagar i särskilda undantagsfall.
Vidare förordas viss förändring i debattreglerna för frågedebatterna och att
informations- och frågestunderna på torsdagar skall få börja något tidigare.
Förslagen förutsätter ändringar i riksdagsordningen.

I sammanhanget föreslår utskottet en ändring i riksdagsordningen som
innebär att ett statsråd, som inte besvarar en interpellation inom fyra
veckor, i fortsättningen skall kunna överlämna till ett annat statsråd att
muntligen meddela kammaren varför ett svar på en väckt interpellation
inte besvaras inom den nämnda fristen.

De ändringar i riksdagsordningen som utskottet föreslår bör få träda i
kraft den 1 januari 1987.

Ett särskilt yttrande (vpk) har fogats till betänkandet.

Inledning

Riksdagen beslöt våren 1985 att genomföra ett försök under 1985/86 års
riksmöte med vissa nya arbetsformer (prop. 1984/85: 190, KU 1984/85: 36).

Försöket har genom riksdagens beslut förlängts till utgången av år 1986
(KU 1985/86: 30).

Ett av de viktigaste inslagen i försöksverksamheten är att finna former
för ett nytt frågeinstitut. För närvarande prövas en ordning enligt vilken
frågor som väcks senast tisdag kl. 13.00 besvaras redan på torsdagen i
samma vecka. Debattutrymmet har minskats genom begränsningar i antalet
tillåtna anföranden och tiden för vaije anförande.

Nya debattregler prövas under försöksperioden för interpellationsdebatterna.
Även för dessa debatter gäller inskränkningar beträffande antalet
anföranden och tiden för dessa. 1

1 Riksdagen 1986187. 4 sami. Nr 14

Andra inslag i försöksverksamheten gäller försök att i större utsträck- KU 1986/87: 14
ning än tidigare få till stånd särskilda debatter i hastigt aktualiserade
ämnen. Vidare prövas bl. a. åtgärder som går ut på att åstadkomma en
jämnare arbetsrytm, en förenklad utskottsbehandling och ett färre antal
omröstningar i kammaren.

För närmare information om de olika inslagen i försöksverksamheten
hänvisas till de ovan nämnda utskottsbetänkandena.

Folkstyrelsekommittén, som tagit initiativ till försöksverksamheten,
hade föreslagit att försöket borde kunna pågå hela valperioden 1985—1988
med beslut om förlängning för ett år i taget. Anledningen till att riksdagens
beslut våren 1986 om att förlänga försöksverksamheten inte omfattade hela
riksmötet 1986/87, utan begränsades till utgången av år 1986, var främst
vissa problem som uppkommit med det nya frågeinstitutet.

Vissa frågestunder hade på grund av en stor anhopning av frågor blivit
långvariga. Detta medförde problem bl. a. för TT och massmedierna. Referat
om vad som förekommit vid frågestunderna kunde inte hinna ut i rätt
tid. Ibland föranledde sådana längre frågestunder besvärande avbrott i
behandlingen av utskottsärenden i kammaren. Vidare kritiserades förhållandet
att en pågående debatt i ett annat ärende fick avbrytas kl. 15.00 när
frågestunden måste ta sin början. Att den nedkortade debattiden inte gav
tillräckligt utrymme för att utveckla en ordentlig argumentation var ett
annat förhållande som anmärktes på. Det var vidare vanligt att svarande
statsråd använde sig av endast ett anförande för att läsa upp svaret på den
väckta frågan och därefter inte gick in i replikskifte med frågeställaren. I
många fall uppkom därför inte någon egentlig debatt med anledning av en
väckt fråga.

Eftersom en stor del av frågorna, ofta nära hälften, väckts på tisdagar
har det nya frågeinstitutet inneburit en ökad tidspress och påfrestningar för
regeringens och regeringskansliets vidkommande.

Konstitutionsutskottet (KU 1985/86: 30) uttalade att en återgång till det
tidigare frågeinstitutet inte var önskvärd utan att andra lösningar först fått
prövas. Utskottet framhöll härvid att också det tidigare frågeinstitutet
hade brister, vilka utgjort starka motiv för att pröva en annan ordning.

Riksdagen ställde sig bakom utskottets ställningstagande. Det uppdrogs åt
arbetsgruppen för riksdagsfrågor inom konstitutionsutskottet att pröva
förutsättningarna för att åstadkomma förbättringar. I sammanhanget skulle
även uppmärksammas reglerna för interpellationsdebatterna och prövas
om det kunde åstadkommas en lösning som ger möjlighet till samordning i
vissa fall av frågor och interpellationer inom en och samma debatt. Arbetsgruppen
skulle också överväga förändringar som kan bidra till att stimulera
intresset för informationsstunderna på torsdagar.

Arbetsgruppen har under den innevarande hösten haft flera överläggningar
och lagt fram förslag om vissa förändringar i en fortsatt försöksverksamhet.
Arbetsgruppens överväganden och förslag redovisas i det följande.

Vissa uppgifter om frågestunderna under
försöksperioden

Under 1985/86 års riksmöte väcktes totalt 613 frågor. Antalet frågor ligger
därmed på samma nivå som de två föregående riksmötena då det väcktes
609 resp. 624 frågor. Av de vid 1985/86 års riksmöte väckta 613 frågorna
besvarades 578 fördelade på 25 frågestunder. Beträffande 19 av de 35 inte
besvarade frågorna ställdes dessa till övervägande delen i slutet av maj. 1
övrigt finns bland de inte besvarade frågorna 9 återtagna frågor och 7
frågor som lämnats obesvarade med hänvisning till interpellationssvar.

I det tidigare nämnda betänkandet KU 1985/86:30 (se s. 8-9 och 31)
redovisas för större delen av riksmötet 1985/86 hur många frågor som
besvarades vid varje frågestund och hur lång tid frågestunderna varade.
Av den nämnda statistiken framgår att endast 3 av de 9 frågestunder som
hölls under hösten 1985 varade en kortare tid än 2 timmar. Under våren
1986 och fram t. o. m. mars understeg tiden för varje frågestund däremot
klart 2 timmar. Den första frågestunden i april hölls efter påskveckan och
varade ca 2 1/2 timme. Under maj månad bortföll två frågestunder på grund
av helgdagar den 1 och den 8 maj. Detta resulterade i att frågestunden den
15 maj blev den längsta hittills under försöksperioden (3 timmar 25 minuter).
Den sista frågestunden, som hölls den 29 maj, avbröts efter 3 timmar
och 2 minuter för middagsuppehåll och upptogs därefter inte på nytt.

Under oktober och november i år hölls 6 frågestunder. Två av dessa
frågestunder, den 23 oktober och den 20 november, varade längre än 3
timmar. Den sistnämnda frågestunden avbröts för middagsuppehåll och
upptogs inte därefter. De frågor som härigenom inte blev besvarade flyttades
över till nästa torsdag.

Utskottet

I detta betänkande tar utskottet upp det försök med vissa nya inslag i
riksdagens arbetsformer som pågått fr. o. m. 1985/86 års riksmöte. Giltigheten
av de lagregler som gäller för frågeinstitutet och interpellationsdebatterna
under försöksperioden har genom riksdagens beslut våren 1986
(KU 1985/86: 30) begränsats till utgången av detta år. En fortsatt försöksverksamhet
förutsätter alltså att riksdagen på nytt överväger frågan och
fattar beslut om en förlängning av försöksverksamheten.

Konstitutionsutskottets särskilda arbetsgrupp för riksdagsfrågor har i
enlighet med uttalanden i det nyss nämnda riksdagsbeslutet undersökt
förutsättningarna för att åstadkomma förbättringar i vissa hänseenden där
det uppkommit problem. Främst gäller detta det nya frågeinstitutet. Arbetsgruppen
har därefter redovisat sina förslag till utskottet.

I det arbete som nu har skett har det visat sig att det för närvarande inte
finns förutsättningar att i alla avseenden pröva så långtgående förändringar
som är önskvärt. Det är också mycket svårt att finna lösningar som kan
tillgodose alla de olika synpunkter som kan läggas på den närmare utformningen
av försöksverksamheten. Det bör emellertid vara möjligt att göra

KU 1986/87: 14

vissa förändringar som bör kunna bidra till förbättringar. Med hänsyn till KU 1986/87: 14
erfarenheterna av det frågeinstitut som tillämpades före försöksverksamheten
finns det enligt utskottets mening också all anledning att gå vidare
med att försöka finna former för ett nytt och bättre frågeinstitut. Utskottet
vill sålunda förorda att försöket förlängs till att omfatta även våren 1987
med de ändringar som kommer att redovisas i det följande. Utskottet anser
att det är viktigt att arbetsgruppen för riksdagsfrågor också i fortsättningen
kontinuerligt följer utvecklingen av försöket. Arbetsgruppen bör också ha
en möjlighet att under försökets gång komma med förslag om ytterligare
förändringar om detta skulle visa sig erforderligt.

Ett huvudsakligt syfte med det nya frågeinstitutet var att ledamöterna
snabbare skulle få svar på frågor i aktuella ämnen. Möjligheten att med
kort varsel ta upp olika problem har utnyttjats i stor utsträckning. Nära
hälften av frågorna har väckts på tisdagar.

Enligt arbetsgruppen måste det vara en utgångspunkt också för ett
förändrat frågeinstitut att riksdagens ledamöter snabbt skall kunna få det
ansvariga statsrådets kommentar till ett problem som aktualiserats genom
en fråga. Skall en minsta svarsfrist om två dagar kunna behållas, måste
enligt arbetsgruppens mening ett förändrat frågeinstitut konstrueras på i
princip samma sätt som för närvarande. Det bör alltså fastställas en bestämd
dag varje vecka till vilken frågor kan framställas med ett så kort
varsel som två dagar. Arbetsgruppen anser att en del av torsdagen också i
fortsättningen bör tas i anspråk för en stående frågestund. Detta är fördelaktigt
med hänsyn bl. a. till sambandet mellan informations- och frågestunderna
och till att regeringen sammanträder på torsdagarna.

Att det under försöksperioden inte kunnat anordnas frågedebatter på
andra dagar än på torsdagar har emellertid medfört problem. Till vissa
torsdagar har det anhopats många frågor med utdragna frågestunder och
ibland långa avbrott i arbetsplenum som följd. När det inträffat att just
torsdagen i en arbetsvecka varit sammanträdesfri har frågor fått stå obesvarade
under onödigt lång tid, eftersom det inte varit möjligt att förlägga
frågestunden till en annan dag. På grund av de nya reglerna har det under
försöksperioden av formella skäl inte varit möjligt att samordna frågor och
interpellationer inom en och samma debatt. Frågor och interpellationer
som gällt samma eller näraliggande ämnen har alltså fått besvaras vid olika
tillfällen, något som har upplevts som en brist.

Beträffande den sistnämnda frågan anser arbetsgruppen att det under en
fortsatt försöksperiod bör prövas att i enlighet med riksdagens förutvarande
praxis vid behov samordna frågor och interpellationer i en och samma
debatt. Detta måste då få ske på så sätt att en fråga, som gäller eller har
beröring med ett ämne som tagits upp i en interpellation, skall kunna av
talmannen flyttas från frågestunden för att i stället bli besvarad vid det
tillfälle då interpellationen besvaras. En sådan samordnad debatt bör anordnas
endast efter samråd med det berörda statsrådet och frågeställaren.

Gemensamma fråge- och interpellationsdebatter förutsätter att enhetliga
debattregler gäller för den samordnade debatten. Det är enligt arbetsgruppen
lämpligt att statsrådet och frågeställaren, när en fråga besvaras samtidigt
med en interpellation, får föra debatten enligt de regler som skall gälla 4

för interpellationsdebatterna.

Ett annat fall i vilket det enligt arbetsgruppens mening bör öppnas en
möjlighet att kunna förlägga frågedebatter till andra dagar än torsdagar är
när det i samband med helgdagar under sessionstid inträffar att torsdagen
är fri från sammanträde i kammaren. Talmannen bör då enligt arbetsgruppen
kunna besluta att frågestunden skall förläggas till annan dag. Lämpliga
dagar skulle kunna vara fredagen i samma vecka eller måndagen i den
följande veckan.

Arbetsgruppen har även övervägt vad som kan göras för att undvika att
frågestunderna tar alltför lång tid. Det har tidigare påtalats att problem
uppkommer när frågestunderna blir längre än en och en halv-två timmar,
vilket var fallet med flera frågestunder under förra hösten. Egentliga problem
i riksdagsarbetet uppstod emellertid inte förrän de sista veckorna
under våren 1986, då några långvariga frågestunder inkräktade på kammarens
behandling av utskottsärenden. Med tanke främst på sådana undantagsfall,
när det kan förutses att frågestunden en torsdag kommer att
allvarligt inkräkta på utrymmet för behandling av utskottsärenden, anser
arbetsgruppen att det bör finnas en möjlighet för talmannen att kunna
förlägga frågedebatter också till andra dagar än torsdagar. Om en frågestund
i ett sådant läge inte bör få pågå mer än t. ex. två timmar bör
talmannen alltså kunna bestämma att ett så stort antal frågor som kan
beräknas svara mot en debattid om cirka två timmar får svar på torsdagen
och att övriga frågor får bli besvarade antingen på fredagen i samma vecka
eller påföljande måndag. Det måste enligt arbetsgruppen få ankomma på
talmannen att bestämma vilka av frågorna som skall få svar vid torsdagens
frågestund och vilka frågor som skall flyttas till annan dag.

Utskottet får med anledning av arbetsgruppens förslag i nu berörda
hänseenden anföra följande.

Utskottet instämmer i förslaget att inte göra någon förändring i ordningen
med en stående frågestund vaije vecka till vilken frågor skall kunna
väckas senast två dagar före frågestunden. Det kan enligt utskottets mening
inte bli aktuellt att för den nu ifrågavarande försöksperioden frångå
torsdagarna som dagar för stående frågestunder. Utskottet anser alltså att
de grundläggande elementen i det nya frågeinstitutet, dvs. att frågor som
väcks senast på tisdagar kl. 13.00 skall besvaras på torsdagen i samma
vecka, i princip bör behållas också i en fortsatt försöksverksamhet.

Det nu sagda bör emellertid inte hindra att det i vissa speciella undantagsfall
finns en möjlighet att anordna frågedebatter på andra dagar än
torsdagar. Enligt utskottet talar starka skäl för en samordning av fråge- och
interpellationsdebatter i vissa fall på sätt arbetsgruppen föreslagit. Det är
enligt utskottets mening även rimligt att en frågestund skall kunna hållas på
annan dag vid de tillfällen då frågor inte kan besvaras på torsdagen på
grund av helguppehåll i kammararbetet. Utskottet ställer sig följaktligen
bakom även det förslaget. Som arbetsgruppen ansett är fredagen i samma
vecka eller måndagen i påföljande vecka lämpliga alternativa dagar.

Långvariga frågestunder vissa torsdagar har skapat ett problem bl. a.
vad gäller allmänhetens möjligheter att få information om vad som avhandlats
vid frågestunden. När frågestunden drar ut på tiden mer än en och en
halv-två timmar hinner referat från frågedebatterna inte ut till berörda

KU 1986/87: 14

massmedier i rätt tid. En del värdefull information går förlorad på detta KU 1986/87: 14
sätt. I detta hänseende är det självfallet också av största betydelse vid
vilken tidpunkt på dagen som frågestunden påbörjas. Härvidlag har arbetsgruppen
funnit att det för närvarande saknas förutsättningar att tidigarelägga
frågestunderna med mer än en halvtimme. Skälen för detta skall
redovisas i det följande när informationsstunderna på torsdagar behandlas.

Detta innebär en förbättring men kan inte undanröja det nyss nämnda
informationsproblemet. Att försöka lösa detta problem med en fast tidsgräns
för hur länge frågestunderna skall få pågå förefaller inte som en
framkomlig väg. Erfarenheterna hittills har visat att det inte är ovanligt att
frågestunderna tar en längre tid än två timmar. Om två timmar skulle sättas
som tidsgräns skulle extra frågestunder bli mera regel än undantag.

Utskottet anser med hänsyn till det nu anförda att det inte för närvarande
är möjligt att gå längre än vad arbetsgruppen föreslagit när det gäller att
undvika utdragna frågestunder. Frågor bör således enligt utskottets mening
kunna flyttas till annan dag endast i fall det kan förutses att frågestunden
en torsdag kommer att allvarligt inkräkta på utrymmet för behandlingen
av utskottsärenden.

Ett förhållande som kritiseras är att den nedkortade debattiden i frågedebatterna
inte ger ett tillräckligt utrymme för att utveckla en ordentlig
argumentation. Av betydelse härvidlag är att det högsta antalet tillåtna
anföranden har utnyttjats i endast omkring en ljärdedel av frågedebatterna
under försöksperioden. En ännu större andel av frågedebatterna har avslutats
utan annat än statsrådets svar på frågan och frågeställarens replik på
detta. I ett stort antal fall har det sålunda över huvud taget inte förekommit
någon debatt i egentlig mening. Någon förändring härvidlag har inte inträffat
under innevarande höst. Under frågestunderna i oktober och november
avslutades 37 % av alla frågedebatter mellan ett statsråd och en frågeställare
på detta sätt. Det bör emellertid samtidigt hållas i minnet att en del
frågor naturligtvis gäller sådana ämnen att statsrådets svar är tillräckligt
och debatt inte nödvändig.

Arbetsgruppen har övervägt flera alternativ till debattregler. Ett förslag
som väckts inom arbetsgruppen går ut på att i första hand pröva åtgärder
som bör kunna leda till att det redan tillgängliga utrymmet för debatt
utnyttjas i större utsträckning än vad som varit fallet hittills under försöksperioden.
Det har härvid framhållits att det kan vara av betydelse att
statsrådets utrymme för debatt är mindre än frågeställarens om man
bortser från redovisningen av det i förväg iordningställda svaret, som
tillsammans med den ställda frågan närmast kan ses enbart som en utgångspunkt
för den efterföljande debatten. En förändring skulle därför i
första hand syfta till att säkerställa att statsrådet och frågeställaren kan
föra den egentliga debatten på samma villkor. Detta skulle uppnås genom
att statsrådet inledningsvis får redovisa sitt svar och att statsrådet och
frågeställaren därefter får hålla tre anföranden vardera, varav det första
från varje talare får räcka längst två minuter och de övriga längst en minut.

Detta förslag rymmer även en möjlighet att senare pröva en ordning med
en utökning av antalet enminutersanföranden.

Ett annat inom arbetsgruppen väckt förslag innebär att det ovan redovi- 6

sade alternativet till debattregler införs redan i nuläget utan några begräns- KU 1986/87: 14
ningar i antalet repliker om en minut. En sådan förändring, har det framhållits,
behöver inte i och för sig medföra att frågedebatterna kommer att ta
oacceptabelt lång tid i anspråk. Frågedebatterna enligt det tidigare systemet,
då någon begränsning i antalet anföranden inte gällde, varade genomsnittligt
sett i sju-åtta minuter. Detta överstiger inte maximalt tillåtna
taletid för en debatt mellan statsrådet och en frågeställare enligt de regler
som hittills gällt under försöksperioden.

Som ytterligare alternativ har i arbetsgruppen diskuterats att behålla
debattsystemet enligt hittills under försöksperioden gällande regler, men
med en påbyggnad med ett obegränsat antal anföranden om en minut. Det
har inom arbetsgruppen även föreslagits att det kunde prövas en ordning
med en utökning av tiderna för de första anförandena. Man skulle då
antingen helt återgå till det gamla debattsystemet enligt vilket det första
anförandet från varje talare får räcka längst tre minuter, det andra två
minuter och övriga i en minut eller också pröva detta system med begränsning
i antalet enminutersanföranden.

Vid valet av dessa alternativ har utskottet tagit fasta på att tidigare
erfarenheter visar att ett debattsystem med ett obegränsat antal repliker i
praktiken inte behöver leda till längre debatter än vad som varit möjligt
också inom det nu nedkortade debattsystemet. Det förefaller därför inte
nödvändigt att bibehålla de strikta regler beträffande antalet repliker som
gällt hittills under försöksperioden.

Utskottet förordar att det prövas en ordning enligt vilken det svarande
statsrådet redovisar sitt svar på den väckta frågan och att statsrådet och
frågeställaren därefter får hålla var sitt anförande om två minuter och att
vaije därpå följande anförande får räcka längst en minut. Antalet enminutersrepliker
skall inte vara begränsat.

Någon begränsning torde inte erfordras när det gäller den tid det får ta
för statsrådet att inledningsvis redogöra för svaret. Normalt tar detta
omkring en minut.

Utskottets nu gjorda ställningstagande hindrar inte att det i ett senare
skede kan prövas något av de andra alternativen till debattregler som
diskuterats i arbetsgruppen. Detta kan prövas i samband med utvärderingen
av de nu föreslagna debattreglerna.

Utskottets förslag förutsätter den ändring i tilläggsbestämmelse 6.2.3
riksdagsordningen (RO) som framgår av bilaga.

Ändringen i första stycket innebär att försöksperioden förlängs från den
1 januari 1987 och under återstoden av 1986/87 års riksmöte.

Bestämmelserna i andra stycket om att frågor som väckts senast en
tisdag kl. 13.00 besvaras vid en frågestund torsdagen i samma vecka kan
lämnas oförändrade. Däremot bör bestämmelserna om när frågor förfaller
utgå ur andra stycket. Utskottet återkommer strax till detta i det följande.

Med anledning av vad utskottet ovan förordat beträffande möjligheten i
speciella undantagsfall att kunna förlägga frågedebatter på andra dagar än
torsdagar bör i tilläggsbestämmelse 6.2.3 tas in ett nytt tredje stycke enligt
vilket talmannen, om riksdagens arbetsförhållanden kräver det, får besluta
att frågesvar skall lämnas på annan dag än torsdag och även att en fråga 7

får besvaras i anslutning till att en interpellation besvaras. KU 1986/87: 14

Eftersom frågor i fortsättningen kan komma att besvaras på annan dag
än torsdag bör även finnas en bestämmelse om att meddelande om när en
fråga skall besvaras skall anslås senast kl. 14.00 dagen före sammanträdet
och tas upp på föredragningslistan. Denna bestämmelse bör tas in i ett
fjärde stycke i paragrafen.

I femte stycket har tagits in de nya debattregler som utskottet förordar.

Här har även föreskrivits att de debattregler som gäller vid besvarande av
interpellation också skall tillämpas på frågor i de fall svar på frågor och
interpellationer lämnas i en och samma debatt.

Den tidigare nämnda regeln om när frågor förfaller bör flyttas ned till ett
sjätte stycke i paragrafen. Bestämmelsen får i huvudsak samma innebörd
som i dag, men har anpassats till att frågesvar kan komma att lämnas på
andra dagar än torsdagar.

Den nuvarande bestämmelsen i sista stycket kvarstår som ett sista
stycke även i tilläggsbestämmelsens nu föreslagna utformning.

Möjligheten för regeringen att, som en inledning till frågestunderna,
lämna information om regeringsbeslut vid särskilda informationsstunder
på torsdagar har använts endast vid ett fåtal tillfällen. Informationsstunderna
har med något undantag inte tilldragit sig något större intresse från
vare sig riksdagens ledamöter eller massmedierna.

Det är enligt arbetsgruppen och utskottet angeläget att regeringen mer
regelbundet utnyttjar möjligheten att informera om regeringsbeslut. Valet
av ämnen för informationen bör också kunna breddas. Detta skall inte
behöva vara begränsat enbart till regeringsbeslut som fattats samma dag.

Det skulle kunna omfatta även politiskt intressanta frågor som är föremål
för beredning eller för diskussioner i regeringen. Även om en fråga i ett
senare skede kommer att föreläggas riksdagen bör detta inte få hindra att
regeringen lämnar viss information, t. ex. inför en lagrådsremiss eller rörande
förberedelsearbetet i ett propositionsärende.

Arbetsgruppen har ansett nödvändigt att det i riksdagen kan finnas en
beredskap hos partierna för att i anslutning till den lämnade informationen
inhämta ytterligare sakupplysningar från statsrådet. Utskottet delar denna
uppfattning. Partikanslierna måste alltid få en förhandsdelning eller på
annat sätt få del av den information som kommer att lämnas. Det är också
mycket viktigt att informationen inte offentliggörs på något annat sätt före
informationsstunden.

Som nämnts tidigare bör informations- och frågestundens början på
torsdagar tidigareläggas. När det gäller informationsstunden talar intresset
för att informationen inte blir offentliggjord förrän i kammaren för att
informationsstunden bör förläggas i så nära anslutning till regeringssammanträdet
som möjligt. Folkstyrelsekommittén ansåg att lämplig tidpunkt
att börja informations- och frågestunden skulle vara kl. 14.00. En ytterligare
tidigareläggning skulle dock enligt arbetsgruppen vara fördelaktig eftersom
informations- och frågestunden då kunde läggas in före arbetsplenum,
när sådant förekommer på torsdagar. Frågestunden skulle då inte behöva
föranleda något avbrott i ett pågående arbetsplenum. Det finns alltså

starka skäl för en tidigareläggning av informations- och frågestunden med 8

minst en timme. Enligt vad som framkommit under arbetsgruppens bered- KU 1986/87: 14

ning skulle emellertid en tidigareläggning med mer än en halvtimme få en

menlig inverkan för den beredning inom regeringen som äger rum efter

torsdagens regeringssammanträde. Det finns således för närvarande inte

förutsättningar för en tidigareläggning av informations- och frågestunden

med mer än en halvtimme. Med anledning härav har utskottet förordat att

tidpunkten för informations- och frågestunden flyttas från kl. 15.00 till kl.

14.30. Som framgått tidigare innebär detta att frågestunderna, när informationsstund
inte anordnas, i fortsättningen får bölja en halvtimme tidigare
än för närvarande.

När det gäller interpellationsdebatterna har debattreglerna, vilket varit
avsett, medfört en ökad koncentration omkring de centrala frågeställningarna.
Antalet interpellationer har emellertid ökat påtagligt i förhållande till
de närmast föregående riksmötena. Från en nivå på omkring 150 interpellationer
har antalet under 1985/86 års riksmöte ökat till 216.

Tekniskt sett har de nya reglerna fungerat ganska bra. Enligt vad arbetsgruppen
erfarit har det dock förekommit fall där det varit önskvärt med
ytterligare debattutrymme. Utskottet lägger inte nu fram några förslag om
förändringar i debattsystemet. Det finns emellertid anledning att vara
uppmärksam på om det i den fortsatta försöksverksamheten kommer fram
något ytterligare som kan motivera en justering i debattreglerna.

Utskottets ställningstagande innebär att det inte bör göras någon annan
saklig ändring i tilläggsbestämmelsen RO 6.1.3 än att bestämmelsens giltighetstid
förlängs till att omfatta även återstoden av det innevarande riksmötet.
Det har emellertid påtalats att utformningen av paragrafens tredje
stycke kan missförstås. Bestämmelsen kan nämligen uppfattas så, att
interpellanten för att få rätt till största antalet tillåtna anföranden i förväg
måste anmäla sig till interpellationsdebatten. För att det klart skall framgå
att förhandsanmälan endast gäller andra ledamöter som vill delta i debatten
förordar utskottet den justering i lagtexten som framgår av bilaga.

I detta sammanhang vill utskottet ta upp en fråga om utformningen av
den s.k. fyraveckorsregeln i RO 6:1. Enligt den bestämmelsen skall ett
statsråd, som inte svarar på en interpellation inom fyra veckor, muntligen
meddela riksdagen varför svaret uteblir eller anstår. Ett syfte med fyraveckorsregeln
är att förebygga att svar på interpellationen dröjer så lång tid
att den väckta frågeställningen förlorar sin aktualitet. I den tidigare propositionen
om försöksverksamheten (prop. 1984/85:190) ifrågasattes det fortsatta
behovet av denna regel. Konstitutionsutskottet uttalade då (KU 1984/

85:36) att det som anfördes i propositionen om fyraveckorsfristen skulle
beaktas i samband med uppföljningen av försöksverksamheten.

Kammarkansliet har senare från statsrådskretsen mottagit vissa erinringar
med anledning av bestämmelsen i RO 6:1. De framförda erinringarna
gäller förhållandet att statsrådet måste iaktta denna regel även om
anledning till att svar inte kan lämnas inom utsatt tid beror på att interpellanten
är förhindrad att motta svaret innan fyraveckorsfristen gått till ända.

I samband med beslutet om försöksverksamhetens förlängning våren
1986 övervägde arbetsgruppen frågan om fyraveckorsfristen och den kritik
mot utformningen av RO 6:1 som framkommit under hand. Arbetsgruppen

föreslog att regeln borde kunna ändras så, att ett statsråd skall kunna
överlämna till ett annat statsråd att meddela varför en interpellation inte
besvaras inom fristen. Konstitutionsutskottet uttalade därefter (KU 1985/
86: 30) att frågan kunde behandlas senare i samband med att olika förändringar
i försöksverksamheten skulle prövas.

Utskottet har vid förnyat övervägande av denna fråga stannat för att
göra den begränsade förändring i RO 6:1 som arbetsgruppen tidigare föreslagit.

Ett förslag till ändring i RO 6: 1 i enlighet härmed och med viss redaktionell
ändring framgår av bilaga. Eftersom lagförslaget i denna del gäller
huvudbestämmelse i riksdagsordningen vill utskottet erinra om bestämmelserna
i 8 kap. 16 § regeringsformen. Ändringen bör enligt utskottets
mening ske genom ett beslut av riksdagen så att det tillsammans med
övriga ändringar kan träda i kraft den 1 januari 1987.

Försöksverksamheten i övrigt enligt riksdagens tidigare beslut gäller
bl. a. debatter i aktuella frågor och debattider samt förenklingar i utskottsarbetet
och längre uppehåll mellan voteringar. Beträffande den sistnämnda
frågan kan i sammanhanget nämnas att det enligt talmanskonferensens
rekommendation den 19 november i år inom ramen för ett särskilt försök
prövas vissa ändrade tider beträffande kammarens arbetsschema och tiderna
för voteringar, m. m.

Utskottet har inte funnit skäl att föreslå några ändringar beträffande
försöksverksamheten än de som utskottet redovisat ovan. Även i övriga
delar bör försöket alltså få fortsätta under våren 1987.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i riksdagsordningen

a) att riksdagen antar det i bilaga framlagda förslaget till lag om
ändring i 6 kap. 1 § riksdagsordningen,

b) att riksdagen antar det i bilaga framlagda förslaget till lag om
ändring i tilläggsbestämmelserna 6.1.3 och 6.2.3 riksdagsordningen,

2. beträffande försöksverksamheten i övrigt
att riksdagen godkänner vad utskottet föreslagit.

Stockholm den 9 december 1986

På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s),
Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson
(s) och Margitta Edgren (fp).

KU 1986/87: 14

Särskilt yttrande

KU 1986/87: 14

Nils Berndtson (vpk) anför:

Jag har i konstitutionsutskottets arbetsgrupp för riksdagsfrågor och i utskottet
framhållit att det vore av värde att få pröva debattregler för frågeoch
interpellationsdebatterna som ger ett något större utrymme för argumentering
i de fall då detta är önskvärt. För frågedebatternas del skulle
man egentligen enligt min mening kunna återgå till den ordning som gällde
före försöksverksamheten, dvs. att det första anförandet från varje talare
får räcka längst tre minuter, det andra två minuter och de övriga en minut.
Ett sådant debattsystem skulle även i och för sig kunna prövas med en
begränsning i antalet enminutersrepliker. Vad gäller interpellationsdebatterna
skulle i första hand prövas åtminstone en utökning av tiden för det
första anförandet från varje talare.

Genom att dessa frågor kan tas upp vid utvärderingen av den nu föreslagna
försöksverksamheten har jag avstått från att reservera mig till
förmån för ett sådant mera generöst debattsystem.

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § samt tilläggsbestämmelserna 6.1.3
och 6.2.3 riksdagsordningen1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.
1 §

Interpellation skall ha bestämt innehåll och vara försedd med motivering.
Interpellation bör väckas endast i angelägenhet av större allmänt
intresse. Talmannen får besluta att interpellationen får framställas. Om
talmannen finnér att interpellationen inte bör få framställas, skall han
hänskjuta frågan till riksdagen för avgörande. Riksdagens beslut fattas
utan föregående överläggning.

Statsråd, som icke besvarar interpellation
inom fyra veckor från
det att riksdagen medgav att interpellationen
fick framställas, skall
före utgången av denna tid muntligen
meddela riksdagen varför svar
uteblir eller anstår. Sådant meddelande
får ej följas av överläggning.

Interpellation förfaller om den ej
väcktes.

Om ett statsråd inte besvarar en
interpellation inom fyra veckor från
det att talmannen eller riksdagen
medgav att interpellationen fick
framställas, skall ett statsråd före
utgången av denna tid muntligen
meddela riksdagen varför svar uteblir
eller anstår. Sådant meddelande
får ej följas av överläggning,
har besvarats vid det riksmöte då den

6.1.3

Vid 1986/87 års riksmöte skall in- Så länge 1986/87 års riksmöte påtill
1986 års utgång följande tilläm- går skall följande tillämpas,
pas.

När ett statsråd besvarar en interpellation får svaret lämnas i ett anförande
som räcker längst tio minuter. Statsrådet kan därutöver få ordet för
ytterligare två anföranden i interpellationsdebatten om vardera längst sex
minuter.

Interpellanten och andra ledamöter
som senast dagen före det
sammanträde då svaret skall lämnas
har anmält att de önskar ordet
vid överläggningen kan få ordet för
högst tre anföranden, varav det
första får räcka längst sex minuter
och övriga två längst tre minuter.

Interpellanten kan få ordet för
högst tre anföranden, varav det
första får räcka längst sex minuter
och övriga två längst tre minuter.
Detsamma gäller för de ledamöter
som senast dagen före det sammanträde
då svaret skall lämnas
har anmält att de önskar ordet vid
överläggningen.

Andra talare kan få ordet för högst två anföranden, varav det första får
räcka längst sex minuter och det andra längst tre minuter.

Kortare inlägg från statsråd som avses i 2 kap. 15 § får i en interpellationsdebatt
ej överstiga tre minuter. På sådana inlägg får inte avges genmäle.

KU 1986/87: 14

Bilaga

1 Riksdagsordningen omtryckt 1985:1068.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6.2.3

Vid 1986/87 års riksmöte skall intill
1986 års utgång följande tillämpas
i stället för tilläggsbestämmelse
6.2.2.

Frågor besvaras vid en frågestund
vaije torsdag som riksdagen
sammanträder. Vid denna frågestund
besvaras frågor som har ingivits
till kammarkansliet senast kl.
13 under tisdagen i samma vecka.
En fråga som inte besvaras vid denna
frågestund förfaller om inte den
ledamot, som ingivit frågan, senast
kl. 13 tisdagen närmast före nästkommande
frågestund meddelar
kammarkansliet att frågan skall
kvarstå till den frågestunden.

När en fråga besvaras får det
första anförandet från varje talare
räcka längst två minuter. Anföranden
därefter får räcka längst en minut.
Varje talare får ordet högst tre
gånger.

Så länge 1986/87 års riksmöte pågår
skall följande tillämpas i stället
för tilläggsbestämmelse 6.2.2.

Frågor besvaras vid en frågestund
varje torsdag som riksdagen
sammanträder. Vid denna frågestund
besvaras frågor som har ingivits
till kammarkansliet senast kl.
13 under tisdagen i samma vecka.

Om arbetsförhållandena i riksdagen
kräver det får talmannen besluta
att frågesvar skall lämnas på annan
dag än torsdagen. Talmannen
får även besluta att en fråga skall
besvaras tillsammans med en interpellation.

Meddelande om när en fråga
skall besvaras skall anslås senast
kl. 14 dagen före sammanträdet
och tas upp på föredragningslistan.

Efter det att statsrådet har lämnat
ett frågesvar får det första anförandet
från varje talare räcka
längst två minuter och varje följande
anförande längst en minut.
När ett statsråd besvarar en fråga
tillsammans med en interpellation
tillämpas de regler om anföranden
som gäller för interpellationer.

En fråga som inte besvaras på
dag som avses i andra eller tredje
stycket förfaller, om inte den ledamot
som ingivit frågan, senast kl.
13 följande tisdag meddelar kammarkansliet
att frågan skall kvarstå
till nästa frågestund.

Vid frågestund får talmannen utan hinder av tilläggsbestämmelse 2.15.4
anvisa plats i plenisalen från vilken talare skall yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

KU 1986/87: 14

Bilaga

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

■