Konstitutionsutskottets betänkande
1986/87:13

om normgivning m. m. ^

1986/87:13

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas främst motioner om normgivningen, bl. a.
regelförenklingsarbete. Några motioner rör den svenska lagstiftningens
förhållande till Europakonventionen. I flera av dessa motioner förordas
domstolsprövning av förvaltningsbeslut. En annan fråga som tas upp är
behovet av en översyn av förbudet mot retroaktiv lagstiftning i regeringsformen.
Utskottet kommer i ett senare sammanhang att behandla ett antal
andra motioner i grundlagsfrågor från den allmänna motionstiden 1986.

Utskottet har avstyrkt motionsyrkandena eller funnit dem besvarade
med vad utskottet anfört. Till betänkandet har fogats reservationer och ett
särskilt yttrande enligt följande.

Reservationer

1 — 3. Omfattningen och utformningen av lagar och andra regler (m, fp,

resp. c)

4—6. Beredningen av lagstiftningsärenden (m, fp resp. c)

7. Bemyndiganden till regeringen och förvaltningsmyndigheter (m,
fp och c)

8. Retroaktiv lagstiftning (m, fp och c)

9—10. Förhållandet mellan svensk rätt och Europakonventionen m. m.

(m resp. fp)

Särskilt yttrande

Förhållandet mellan svensk rätt och Europakonventionen m. m. (c)

Motionsyrkandena

Motioner från den allmänna motionstiden 1985

1984/85:397av Marianne Karlsson (c) vari såvitt nu är i fråga yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att beslut i
ärenden vid denna institution bemyndigar till rättelse i den instans där det
ursprungliga felet har begåtts. 1

1 Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr 13

1984/85:452 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas KU 1986/87:13

9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en genomgång av lagstiftningen i syfte att utmönstra
onödiga lagar.

1984/85:456 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande att
generalklausuler inte skall användas för att bestämma den enskildes skyldigheter
gentemot stat och kommun.

1984/85:474 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär skyndsam utredning att göra all lagstiftning och alla beslut
tidsbegränsade och att krav införs på att dessa måste genomgå granskning
innan de förlängs.

1984/85:560 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovsprövning av nya lagar och bestämmelser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtgärder för att undanröja existerande obehövliga regleringar.

1984/85:1505 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om direktiv till statliga utredningar att redovisa sina förslags
administrativa och ekonomiska konsekvenser för näringsliv och enskilda,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om styrmedel för att motverka byråkrati och krångel.

1984/85:1532 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att samtidigt med den översyn av
besvärsreglerna som nu sker inom regeringskansliet en utredning skall företas
angående möjligheterna att införa ett rättsbesvär i enlighet med vad vi i
motionen anfört,

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av förbudet mot retroaktiv
lag om skatt eller statlig avgift i enlighet med vad som anförts i motionen.

1984/85:2225 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda fp) vari såvitt nu
är i fråga yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om fullföljande av påbörjad verksamhet med avregleringar.

Motioner från den allmänna motionstiden 1986

I985/86.K207 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om begränsning av antalet lagar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om principer för lagstiftningen, 2

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mo- KU 1986/87:13
tionen anförts om en genomgång av svensk lagstiftning i avsikt att bringa
den i överensstämmelse med de krav som Sveriges anslutning till Europarådets
konvention om de mänskliga rättigheterna medför.

1985/86.K211 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av förbudet
mot retroaktiv lag om skatt eller statlig avgift i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning angående
utökade möjligheter till domstolsprövning av förvaltningsbeslut samt
förutsättningarna att införa en möjlighet för enskilda att föra rättsbesvär.

1985/86:K214 av Karin Söder m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga yrkas
1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av lagstiftningsarbetet,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen i övrigt anförts om lagstiftningsförfarandet,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om ramlagstiftning, om delegering av normgivning och
om registrering av sådan normgivning,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning om domstolskontroll
av förvaltningsbeslut i enlighet med vad som anförts i motionen.

1985/86.K30I av Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari yrkas att riksdagen i
större utsträckning än hittills måtte utnyttja möjligheten att i enlighet med
RF 8:11 och 12 — som ett medel att förstärka riksdagens kontroll över
regering och myndigheter — bestämma att regeringen skall underställa
riksdagen utfärdade förordningar och föreskrifter för kännedom och kontroll
(prövning).

1985/86.K318 av Margit Gennser och Per Stenmarck (båda m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen angående uppgifter om information och kostnader härför i regeringens
propositioner med förslag till nya lagar m. m.

1985/86.K628 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) vari såvitt nu är i
fråga yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående åtgärder för avreglering.

Till utskottet överlämnade motioner

1985/86:323 av Sten Sture Paterson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en översyn
av svensk lagstiftning i avsikt att bringa den i klar överensstämmelse med
Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.

1985/86:324 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utföra en grundlig 3

1* Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr 13

analys av vårt förhållande till Europakonventionen beträffande de fråge- KU 1986/87:13
ställningar vi aktualiserat i motionen.

1985/86:325 av Björn Körlof (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om Europakonventionens
förhållande till svensk lagstiftning och rättsutveckling,

2. att riksdagen uttalar att Europadomstolens utslag, varigenom ett internt
svenskt avgörande av domstol eller annan myndighet underkänts, bör
tillmätas lika stor betydelse för den fortsatta rättstillämpningen som tillkommer
avgöranden av landets egna högsta juridiska instanser.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet frågor om normgivningsmaktens
tillämpning m. m. Ett inledande avsnitt tar upp omfattningen och utformningen
av lagar och andra regler. I andra avsnitt prövas yrkanden om beredningen
av lagstiftningsärenden, om bemyndiganden, om retroaktiv lagstiftning
samt om svensk rätt och Europakonventionen m. m.

Omfattningen och utformningen av lagar och andra regler
Motionerna

Ett flertal motioner tar upp det stora antalet lagar med ofta detaljerade
föreskrifter.

Enligt motion 1984/85:452 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), yrkande 9, bör ett
brett arbete påbörjas för att mönstra ut eller förenkla lagar som är onödiga
eller som leder till icke godtagbara inskränkningar i den enskildes rätt.

Även enligt motion 1984/85:560a\ Ulf Adelsohn m. fl. (m), yrkande 2, bör
obehövliga regleringar undanröjas. Ett sådant avregleringsarbete kan enligt
motionärerna med fördel ledas av berörda myndigheter, varvid företrädare
för näringslivet bör medverka. Dessa ståndpunkter kommer också till uttryck
i motion 1985/86:K628a\ Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), yrkande
1. I motion 1985/86:K207av Ulf Adelsohn m. fl. (m), yrkande 1, upprepas
kravet på en begränsning av antalet lagar. Även i motion 1985/86.K2I4
av Karin Söder m. fl. (c), yrkande 1, förordas avreglering, särskilt inom
skatte- och sociallagstiftningen. I motion 1984/85:2225 av Lars Ernestam
och Karin Ahrland (båda fp), yrkande 1, förordas fortsatt avreglering för
att öka den kommunala självbestämmanderätten.

I den berörda motionen 1984/85:560 yrkande 1 (m) begärs en behovsprövning
av nya lagar och bestämmelser. Det måste klart framgå att fördelarna
överstiger de samlade kostnaderna. Lagstiftning som kan utvidgas
genom tillämpningsföreskrifter av myndigheter bör ej genomföras. Vidare

pekar motionärerna på att tidsbegränsade regler, s. k. solnedgångsförfatt- 4

ningar, bör kunna tillämpas i vissa fall. Samma synpunkter förs fram i KU 1986/87:13

motion 1985/86.K628 yrkande 1 (m). Tidsbegränsning av lagar och beslut
samt särskild granskning innan de förlängs tas upp också i motion 1984/

85:474 av Marianne Karlsson (c). Härigenom uppnås enligt motionären
minskad komplexitet i lagstiftningen och ökad rättssäkerhet. Saken bör
därför utredas.

Några motioner handlar om principer för lagstiftningen och utformningen
av lagar.

I motion 1985/86.K2I4 yrkande 1 (c) förordas även restriktivitet med att
bygga ut regelsystem över nya områden. Den enskildes behov och önskemål
samt valfrihet och självbestämmande är viktiga riktmärken. Ökade krav bör
ställas på lagstiftningens översiktlighet och kvalitet. Vid reformarbete måste
lagstiftningen på hela det aktuella området övervägas. 1 motion 1985/

86.K2I4 yrkande 3 ifrågasätts värdet av ramlagar. De medför ofta tillämpningssvårigheter
och svårigheter för den enskilde att förutse följderna av ett
visst handlande. Vidare förlorar riksdagen överblicken över lagområdet.

Också motion 1985/86:K207yrkande 2 (m) tar upp principer för lagstiftningen.
Det framhålls att den enskildes integritet och rättssäkerhet skall
tillmätas stor betydelse. Allmänintresset får inte tillgodoses ensidigt. Vidare
bör generalklausuler inte användas för att bestämma den enskildes skyldigheter
mot stat och kommun samt ramlagstiftningen begränsas. Samma synpunkt
på generalklausuler förs fram i motion 1984/85:456 av Ulf Adelsohn
m. fl. (m).

Motion 1984/85:1505 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), yrkande 6 tar upp
konsekvensanalyser av politiska beslut samt andra medel än administrativ
reglering för att styra och kontrollera verksamheter. Valet av styrmedel har
betydelse för att motverka byråkrati och krångel. Administrativ reglering
och ramlagstiftning har resulterat i en omfattande detaljreglering. Motionärerna
pekar på resultatnormer som alternativ till administrativ reglering. En
annan metod är ekonomiska styrmedel.

Tidigare behandling m. m.

Utskottet behandlade i ett betänkande våren 1984 (KU 1983/84:25) förslag
om förenklingar av myndigheternas regler (prop. 1983/84:119). Med anledning
av riksdagens beslut inleddes ett översynsarbete i regeringskansliet
och, när det gällde myndigheternas regelbestånd, även hos myndigheter
under regeringen. I proposition 1985/86:100, bilaga 2, har lämnats en redogörelse
för hur arbetet med regelförenkling har bedrivits. Avsikten är, enligt
vad som sägs i budgetpropositionen, att en sådan redogörelse tills vidare
skall lämnas till riksdagen varje år.

Som ett led i förenklingsarbetet har regeringen beslutat vissa ändringar i
författningssamlingsförordningen (1976:725) som syftar till att få regler
som är klarare och lättare att överblicka (se SFS 1984:212). Bl. a. har regeringen
föreskrivit att myndigheterna senast den 1 juli 1986 skall ha upprättat
förteckningar över samtliga sina gällande författningar och allmänna råd.

De äldre författningar och allmänna råd som inte den dagen finns upptagna

i en sådan förteckning upphör i princip att gälla. Ett exemplar av myndighe- 5

ternas regelförteckningar skall varje år sändas till regeringen i samband KU 1986/87:13
med myndigheternas anslagsframställningar. När myndigheterna upprättar
sina regelförteckningar bör de sträva efter att upphäva sådana regler
som är föråldrade eller inte längre behövs. Det bör också nämnas att regeringens
s. k. solnedgångsförordningar (SFS 1984:778 m. fl.) har gett till resultat
att större delen av myndighetsreglerna på det statliga arbetsgivarområdet
har upphört att gälla den 1 oktober 1985.

I proposition 1983/84:119 aviserades att statsrådsberedningen skulle
utarbeta en handbok för myndigheternas författningsskrivning. Handboken
har under 1986 distribuerats till myndigheterna och särskilda utbildningsinsatser,
som en komplettering till handboken, har gjorts.

Regelförenklingsarbetet har inte begränsats enbart till myndigheternas
författningar. Även när det gäller andra författningar har ett aktivt arbete
bedrivits för att begränsa regelbeståndet och få fram enklare regler. Bl. a.
har på skatteområdet beslutats ett antal åtgärder för att förenkla deklarationsarbetet.
En åtgärd är att skattskyldiga med enkla inkomst- och förmögenhetsförhållanden
fr. o. m. 1987 års taxering får lämna en förenklad
självdeklaration.

Till regelförenklingsarbetet hör också det arbete som bedrivs i särskilda
former för att minska den statliga regelgivningen mot kommuner och landstingskommuner.
Stat—kommun-beredningen (C 1983:02) har bl. a. till
uppgift att utreda olika frågor om samverkan mellan stat och kommun samt
förenkling av statliga regler. I detta sammanhang bör också försöksverksamheten
med ökad kommunal självstyrelse (frikommunförsöket) nämnas.

Riksdagen har genom regeringens skrivelse 1985/86:165 fått en särskild
redovisning för hur denna försöksverksamhet fortlöper och vilka åtgärder
som regeringen har vidtagit. I Norrbottens län pågår ett treårigt försök med
samordnad länsförvaltning (prop. 1985/86:5).

Även när det gäller regler som rör näringslivet pågår ett förenklingsarbete.
En central uppgift i detta arbete har den s. k. normgruppen. En närmare
redogörelse för gruppens arbete har lämnats i proposition 1985/86:100,
bilaga 14. Vidare har försöksverksamhet i statlig reglering gentemot näringslivet
behandlats i proposition 1985/86:142 och regeringens skrivelse
1985/86:165. Bland det som prioriterats finns skatte-, socialavgifts- och
arbetsmarknadsområdena.

1 detta sammanhang kan nämnas att verksledningskommittén utrett ledningen
av de statliga myndigheterna. Dess förslag bereds för närvarande i
regeringskansliet. En pågående utredning har till uppgift att utarbeta förslag
till verksförordning och till systematisering av vissa regeringsförfattningar
på det administrativa området. Verksledningskommittén har i sitt
betänkande Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning
(SOU 1985:40) bl. a. tagit upp statsmakternas styrning av myndigheter genom
olika former av normgivning. Bl. a. föreslås att ramlagar och andra
normer av ramkaraktär som huvudregel omprövas regelbundet. En annan
metod är att ekonomiska ramar läggs fast för tillämpningen av en ramnorm.

Kommittén understryker i fråga om föreskrifter vikten av normöversyner
och regelförenklingar. Vidare föreslås att flerårsperspektiv införs i planering
och budgetering av myndigheternas förvaltningsverksamhet. 6

Utskottets bedömning

KU 1986/87:13

Utskottet behandlade våren 1984 motioner om den statliga verksamhetens
styrning och organisation m. m. i betänkandet KU 1983/84:24. Bl. a. togs
förenklingar i regelsystemet upp. Utskottet konstaterade att arbete på detta
område pågick såväl inom regeringskansliet som i särskilda utredningar.

Syftet är att uppnå förenklingar inom befintliga regelsystem som berör
kommuner, näringsliv och enskilda samt att få en bättre kontroll över konsekvenserna
av olika beslut. Utskottet uttalade vidare att det är angeläget att
ta till vara möjligheterna att precisera riksdagens och regeringens normgivning
samt de befogenheter som delegeras till myndigheter. Detta är viktigt
inte minst för myndigheternas möjligheter att tolka och genomföra de intentioner
som ligger bakom riksdagens och regeringens beslut. Vidare framhöll
utskottet att även om det praktiska arbetet i viss utsträckning måste
utföras områdesvis och successivt, måste arbetet ändå samordnas så att
uppkomsten av mot varandra stridande regler eller riktlinjer förhindras. En
minskad användning av ramlagstiftning bör vara en viktig del av ambitionen
att förenkla och rationalisera regelsystemet.

Såsom redovisats har ett omfattande arbete utförts med den inriktning
motionsyrkandena har. 1 samband med att en ny förvaltningslag antogs
våren 1986 har utskottet förklarat sig utgå från att regeringen också fortsättningsvis
redovisar för riksdagen hur arbetet med regelförenkling fortskrider
(KU 1985/86:21). Det finns också anledning att i detta sammanhang
erinra om att verksledningskommitténs betänkande, som berör styrning av
myndigheter genom normgivning, för närvarande bereds i regeringskansliet.
Mot bakgrund av det anförda finnér utskottet inte anledning att förorda
att riksdagen tar något initiativ med anledning av motionerna 1984/85:452
yrkande 9, 1984/85:456, 1984/85:474, 1984/85:560 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga och yrkande 2, 1984/85:1505 yrkande 6, 1984/85:2225 yrkande I,

1985/86:K207 yrkandena 1 och 2, 1985/86:K214 yrkandena 1 och 3, båda
såvitt nu är i fråga, samt 1985/86: K628 yrkande 1 såvitt nu är i fråga. Motionerna
avstyrks således i dessa delar.

Beredningen av lagstiftningsärenden
IWotionerna

Motion 1985/86.K214, yrkande 3 (c) gäller lagstiftningsförfarandet. Det är
enligt motionärerna viktigt att regeringens propositioner bygger på ett allsidigt
och ingående analyserat underlag som är tillgängligt vid riksdagsbehandlingen.
Kraven på ett noggrant utredningsarbete och på remissbehandling
av lagförslag får inte åsidosättas. Motionärerna fäster stor vikt vid
lagrådsgranskningen och anför att en försening av beslutet inte är en godtagbar
ursäkt för att inte höra lagrådet. I anslutning till motion 1985/

86.K214 yrkande 1 anförs att krav på förenklingar och analyser av nya
bestämmelsers effekt bör finnas med i direktiv till utredningar med mer
omfattande utredningsuppdrag.

1 den tidigare berörda motion 1984/85:1505 (fp) anförs i anslutning till
yrkande 5 att statliga utredningar inte särskilt väl uppfyller kravet på kost- 7

1** Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr 13

nadsberäkningar av förslag. Det är således sällsynt att administrativa kon- KU 1986/87:13

sekvenser belysts ordentligt. Vad som behövs är en administrativ och ekonomisk
konsekvensanalys för alla som berörs av förslaget. Direktiv om
detta bör utfärdas till samtliga utredningar.

I anslutning till de tidigare berörda motionerna 1984/85:560 yrkande I
(m) och 1985/86.K628 yrkande 1 (m) anförs att bestämmelsen i 3 kap. 2 §
riksdagsordningen (RO) skall tolkas så att propositioner skall innehålla en
ordentlig analys av alla kostnader så att dessa kan vägas mot förslagets
fördelar.

Motion 1985/86.K318 av Margit Gennser och Per Stenmarck (båda m)
tar upp informationsproblem i samband med lagförslag. De begär att i
propositioner med lagförslag anges dels hur information om de nya bestämmelserna
skall nå ut, dels vilka kostnaderna blir. Lagstiftaren kan då väga
nyttan av en reglering mot informationskostnaderna.

Tidigare behandling m. m.

Utskottet har vid flera tillfällen haft att ta ställning till frågor om den statliga
utredningsverksamheten och beredningen av lagstiftningsärenden. Utskottet
uttalade hösten 1985 (KU 1985/86:5) att det är av stor vikt att riksdagsbeslut
i lagstiftningsärenden är omsorgsfullt förberedda. Utskottet
erinrade om att beredningen av lagstiftningsärenden hör till de frågor som
utskottet fortlöpande ägnar särskilt intresse, bl. a. i den årliga granskningen
av regeringen. När det gäller utredningsväsendet underströk utskottet det
angelägna i att slå vakt om det värdefulla inslag i beslutsprocessen som den
offentliga utredningsverksamheten utgör. Det erinrades även om utskottets
uttalanden (KU 1983/84:1 och 1984/85:35) att effektivitetskravet och vikten
av en allsidig belysning i de flesta fall bäst tillgodoses om — såsom sker i
parlamentariskt sammansatta utredningar — skilda politiska meningsriktningar
får påverka utredningsarbetet. Beträffande lagrådsgranskningen
framhölls att utskottet sedan lång tid årligen granskar regeringens remittering
av lagförslag till lagrådet samt att utskottet har haft anledning att rikta
kritik mot att regeringen i vissa fall underlåtit att i enlighet med RF:s regler
lämna en redovisning av skälen till att lagrådet inte hörts i fall där lagrådsremiss
i princip skall ske.

Såvitt gäller budgetpropositionen och annan proposition angående anslag
infördes vid författningsreformen 1973 — 1974 en bestämmelse (3 kap.

2 § RO) om att ett förslag med nytt eller väsentligen höjt anslag bör innehålla
en uppskattning av framtida kostnader för det ändamål som förslaget
avser. Om förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den för
vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen redovisas. Genom
lagstiftning år 1981 skärptes bestämmelserna i 3 kap. 2 § RO så att även
de s. k. riktlinjepropositioner som regeringen kan avge enligt 9 kap. 7 § RF
omfattas av stadgandet.

Beträffande redovisning av administrativa och ekonomiska konsekvenser
av utredningsförslag kan nämnas att regeringen i februari 1984 utfärdade
direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare

angående utredningsförslagens inriktning. Enligt riktlinjerna får förslag 8

inte öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna med mindre KU 1986/87:13
det visas hur förslagen skall finansieras. Kostnadsberäkningar skall vara
väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader för olika intressenter
(staten, kommunerna, socialförsäkringssektorn, företagen och enskilda),
såväl direkta som indirekta. Även andra viktigare konsekvenser skall belysas.
Vidare skall alla kommittéer analysera möjligheterna till och bedöma
effekterna av besparingar och rationaliseringar inom sitt utredningsområde.
Enligt direktiven bör kommittéerna också främja arbete som syftar till
att skapa gynnsamma förutsättningar för en utveckling av myndigheternas
service till medborgarna inom olika delområden. Detta gäller bl. a. regelförenklingar
och åtgärder för att undanröja onödig byråkrati i samhället.

Utskottets bedömning

I betänkandet KU 1985/86:5 har utskottet framhållit vikten av att lagstiftningsärenden
är omsorgsfullt beredda. Utskottet granskar årligen regeringens
remittering av lagförslag till lagrådet. Något särskilt initiativ med anledning
av motion 1985/86 :K214 yrkande 3 såvitt nu är i fråga är enligt utskottets
mening inte erforderligt. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Utskottet har tidigare behandlat ett motionsyrkande som svarar mot motion
1984/85:1505 yrkande 5 om direktiv till statliga utredningar i fråga om
administrativa och ekonomiska konsekvenser av utredningsförslag. Utskottet
fann att motionärernas krav väsentligen tillgodosetts genom den
intensifierade verksamhet som pågick på området (KU 1983/84:24). Mot
bakgrund härav samt de utredningsdirektiv som utfärdades i februari 1984
om utredningsförslags inriktning avstyrker utskottet motion 1984/85:1505
yrkande 5 samt, såvitt nu är i fråga, motion 1985/86:K214 yrkande 1.

Beträffande bestämmelsen i 3 kap. 2 § RO om uppskattning av vissa
kostnader uttalade utskottet i betänkandet KU 1983/84:24 att den tillkommit
i syfte att stärka riksdagens möjligheter att överblicka de långsiktiga
effekterna av de beslut som fattas i budgetarbetet. Bestämmelsen avser i
första hand statens kostnader, men är å andra sidan inte begränsad så att det
endast är dessa kostnader som bör redovisas. Det är också enligt vad utskottet
uttalade angeläget att andra kostnader redovisas i den mån detta är av
vikt för riksdagens bedömningar. Utskottet var inte berett att ta initiativ till
ändring i bestämmelsen. 1 samma betänkande togs upp motionsyrkanden
om åtgärder för att kunna analysera de ekonomiska konsekvenserna av
föreslagna reformer. Utskottet uttalade i den delen att frågorna behandlats
tidigare och att utskottet då inte ansett sig böra förorda en formalisering av
granskningen av reformförslag på sätt motionärerna föreslagit. Utskottet,
som avstyrkte motionerna, hänvisade till vad som tidigare anförts rörande
bl. a. möjligheterna att under beredningen av ärendena i riksdagen anlita
utomstående expertis. Vidare uttalades att det är av särskild vikt att regeringen
i sina förslag till riksdagen redovisar ett utförligt material som
underlag för riksdagens beslut.

Utskottet är inte nu berett att göra en annan bedömning och avstyrker
med hänvisning till det anförda motionerna 1984/85:560 yrkande 1 och
1985/86:K628 yrkande 1, båda såvitt nu är i fråga. 9

Motion 1985/86:K318 handlar om information i samband med proposi- KU 1986/87:13
tioner. Den frågan har beaktats i statsrådsberedningens anvisningar för
propositionsskrivning. Där uttalas att om större informationsinsatser är
nödvändiga, så bör särskilda medel för detta begäras i propositionen. Därvid
bör också arten och omfattningen av de planerade åtgärderna anges.

Med detta finner utskottet motion 1985/86:K318 vara tillgodosedd och
motionsyrkandet besvarat.

Bemyndiganden

Motionerna

Motion /985/86:K214 (c) tar också upp ramlagstiftning samt delegation av
normgivning till regering och myndigheter (yrkande 4). Dessa förfaringssätt
minskar enligt motionärerna inte bara riksdagens överblick över lagområdet,
det försvårar också återföringen av kunskap om hur ett lagkomplex
fungerar. Motionärerna föreslår att regeringen vid lagförslag fogar
förslag till förordningar som den har för avsikt att utfärda om lagen antas.

Vidare bör ett register upprättas över delegation av normgivningsmakt.

I motion I985/86.K30I av Gunnar Biörck i Värmdö (m) framförs synpunkter
på motionsväsendet. Motionären yrkar att riksdagen i större utsträckning
än hittills utnyttjar möjligheten att i enlighet med 8 kap. 11 § och
12 § regeringsformen (RF) — som ett medel att förstärka riksdagens kontroll
över regering och myndigheter — bestämma att regeringen skall
underställa riksdagen utfärdade förordningar och föreskrifter för kännedom
och kontroll.

Tidigare behandling m. m.

8 kap. RF handlar om lagar och andra föreskrifter. Där kan bl. a. utläsas när
lagformen erfordras. Lag stiftas av riksdagen (1 kap. 4 § RF). Vidare anges i
8 kap. RF att regeringen, efter bemyndigande i lag, genom förordning kan
meddela föreskrifter i vissa angivna hänseenden (delegation). Regeringen
eller kommun kan också av riksdagen bemyndigas att meddela föreskrifter
om vissa avgifter som annars skall meddelas av riksdagen. Om riksdagen
har bemyndigat regeringen att meddela föreskrifter, så kan riksdagen också
medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet eller kommun att
meddela bestämmelser i ämnet, s. k. subdelegation (8 kap. 11 § RF). Utöver
vad som följer av vad som sagts kan regeringen, i den omfattning som anges
i 8 kap. 13 § RF, bl. a. besluta föreskrifter om verkställighet av lag.

1 8 kap. 12 § RF stadgas att föreskrifter som regeringen har meddelat med
stöd av ett bemyndigande enligt regeringsformen skall underställas riksdagen
för prövning om riksdagen bestämmer det.

Utskottet har senast i granskningsbetänkandet KU 1985/86:25 berört
frågan om ett register över riksdagens bemyndiganden i normgivningshänseende.
Därvid noterades att statsrådsberedningen avsåg att upprätta en
sammanställning av de bemyndiganden som riksdagen lämnat i lag. Utskottet
uttalade att en sådan sammanställning bör kunna öka överblickbar- 10

heten och utgöra ett första steg i ett arbete för att få fram ett grundmaterial K U 1986/87:13
med vars hjälp det skall vara möjligt att fortlöpande undersöka hur riksdagens
normgivningsbemyndiganden tillämpas. Utskottet förklarade sig
komma att uppmärksamma den sammanställning som statsrådsberedningen
skulle ta fram.

Utskottets bedömning

Statsrådsberedningen har i november 1986 till utskottet överlämnat en provisorisk
förteckning över vissa av riksdagens normgivningsbemyndiganden.
Förteckningen skall kompletteras efter årsskiftet och beräknas föreligga
i reviderat skick under första kvartalet 1987. Utskottet noterar att förteckningen
kommer att kunna beaktas i utskottets granskningsarbete. Härigenom
torde syftet med motion 1985/86:K214 yrkande 4 i vart fall till del
ha uppnåtts. Vad åter angår motion 1985/86: K214 yrkande 4 i övrigt och
motion I985/86:K30I får utskottet konstatera att det i varje enskilt fall får
bedömas huruvida bestämmelsen i 8 kap. 12 § RF skall tillämpas. Med det
anförda får motionerna 1985/86:K2I4 yrkande 4 och I985/86:K301 anses
vara besvarade.

Retroaktiv lagstiftning
Motionerna

1 motionerna 1984/85:1532yrkande 4 och I985/86.K2II yrkande /. båda av
Bengt Westerberg m. fl. (fp), begärs en översyn av förbudet mot retroaktiv
lag om skatt eller statlig avgift. Motionärerna erinrar om att skyddet mot
retroaktiv lagstiftning, som från början endast gällde strafflag, 1979 utvidgades
med ett förbud mot retroaktiv lag om skatt eller statlig avgift (2 kap.

10 § andra stycket RF). Som huvudregel slås fast att skatt eller statlig avgift
inte får tas ut i vidare mån än som följer av föreskrift som gällde när den
omständigheten inträffade som utlöste skatt- och avgiftsskyldigheten. Riksdagen
får göra undantag härifrån om särskilda skäl påkallar det. Huruvida
sådana skäl föreligger är undandraget de rättstillämpande myndigheternas
prövning. Retroaktiviteten får likväl inte sträcka sig längre än till den tidpunkt
då ett förslag från regeringen eller ett riksdagsutskott lämnats till
riksdagen.

Den socialdemokratiska regeringen som tillträdde 1982 har emellertid
enligt motionärerna varit alltför villig att åberopa särskilda skäl. Den extra
vinstdelningsskatten och den tillfälliga förmögenhetsskatten har införts under
former som har karaktär av retroaktiv lagstiftning. Då riksdagen t. ex. i
december 1984 beslöt om nya regler avseende förmögenhetstaxeringen för
inkomståret 1984 var det i praktiken fråga om retroaktivitet. Enligt motionerna
är det av yttersta vikt att grundlagen är helt entydig. Vad som avses
vara tillåtna undantag från förbudet mot retroaktiv lagstiftning måste därför
klarläggas och lagtexten preciseras.

1 motion I985/86.K2I4 av Karin Söder m. fl. (c) uttalas att under de
senaste åren har i en rad fall delade meningar rått om innebörden av 11

grundlagsregler, främst regler om normgivning och delegering av normgiv- KU 1986/87:13
ningsmakt i 8 kap. RF. Det bästa sättet att undanröja oklarheterna är enligt
motionärerna att på nytt överväga de bestämmelser som ifrågasatts. De
efterlyser en kartläggning av de fall där tvister om innebörden av grundlagsregler
har förekommit i lagrådsyttranden och i riksdagen samt förslag
till förändringar av de berörda grundlagsbestämmelserna (yrkande 6). Utskottet
kommer att behandla detta motionsyrkande i ett särskilt betänkande
om vissa grundlagsfrågor.

Utskottets bedömning

Utskottet avstyrkte hösten 1984 motioner vari begärdes en översyn av reglerna
om förbud mot retroaktiv skattelagstiftning (KU 1984/85:5). Utskottet
anförde att reglerna har varit i kraft sedan år 1980 och att det varit
förenat med svårigheter att ange vad som skall anses som retroaktiv lagstiftning
på skatteområdet. En ingående undersökning hade emellertid företagits
av rättighetsskyddsutredningen beträffande de olika tillämpningsproblem
som kunde tänkas uppstå. Enligt utskottet borde ytterligare erfarenheter
av nuvarande grundlagsregler vinnas innan en översyn aktualiseras.
Utskottet framhöll dock vikten av att lagstiftningen på skatteområdet så
långt möjligt utformas på sådant sätt att det inte behöver råda någon tvekan
om att stadgandet i 2 kap. 10 § RF följs.

Utskottet, som senast hösten 1985 avstyrkte ett motionsyrkande om översyn
av 2 kap. 10 § andra stycket RF (KU 1985/86:5), har inte funnit anledning
att ändra sina tidigare ställningstaganden. Motionerna 1984/85:1532
yrkande 4 och 1985/86:K211 yrkande 1 avstyrks således.

Svensk rätt och Europakonventionen m. m.

Motionerna

1 flera motioner begärs, med hänvisning till fällande domar mot Sverige i
den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, en översyn i olika
hänseenden av förhållandet mellan svensk rätt och den europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna (Europakonventionen). Tre av dessa motioner väcktes
med anledning av proposition 1985/86:94 om godkännande av att Sverige
för ytterligare en femårsperiod erkänner domstolen som behörig i fråga om
tvister rörande tolkningen och tillämpningen av konventionen. Riksdagen
följde utrikesutskottet och biföll propositionen (UU 1985/86:20, rskr. 201),
varvid utrikesutskottet överlämnade motionerna 1985/86:323—325 till
konstitutionsutskottet.

I motion /985/86.K207 yrkande 5 (m) begärs en genomgång av svensk
lagstiftning i avsikt att bringa den i överensstämmelse med de krav som
Sveriges anslutning till Europakonventionen medför. Motionärerna anför
att det finns anledning att vidta åtgärder för att undvika fler fällande domar
samt att se till att svensk lagstiftning uppfyller konventionens krav på ett

fullgott skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna. Ett motsvarande yr- 12

kande finns i motion 1985/86:323av Sten Sture Paterson (m). Även i motion KU 1986/87:13
1985/86:325av Björn Körlof (m) begärs en utredning av Europakonventionens
förhållande till svensk lagstiftning och rättsutveckling (yrkande 1).

Därutöver begär motionären att riksdagen uttalar att Europadomstolens
utslag, varigenom ett internt svenskt avgörande av domstol eller annan
myndighet underkänts, bör tillmätas lika stor betydelse för den fortsatta
rättstillämpningen som tillkommer avgöranden av landets egna högsta juridiska
instanser (yrkande 2).

1 motion 1985/86:324 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) begärs också en
utredning av förhållandet mellan svensk rätt och Europakonventionen. En
genomgång bör ske av olika klagomål och det bör övervägas hur fällande
domar skall beaktas i förhållande till andra än dem som klagat. Vidare bör
det analyseras hur svensk förvaltningsprocess förhåller sig till konventionen.

Frågor om besvär över förvaltningsbeslut behandlas, med utgångspunkt
bl. a. i Europakonventionen, i ytterligare fyra motionsyrkanden.

I motion 1985/86.K211 yrkande 2 (fp) och i motion 1985/86:K214yrkande
7 (c) begärs en utredning om domstolskontroll av förvaltningsbeslut. I
det förra motionsyrkandet begärs, såsom i motion 1984/85:1532 yrkande 3
(fp), även en utredning av förutsättningarna för rättsbesvär för enskilda.

I såväl motion 1985/86:K211 som motion 1985/86:K.214 anförs att en
slutsats som kan dras av vissa av Europadomstolens avgöranden är att
myndighetsavgöranden som rör ”civila rättigheter och skyldigheter” skall
kunna prövas av domstol. Enligt den svenska rättsordningen är det emellertid
för stora grupper av ärenden, som torde falla inom det område som
Europakonventionen avser, endast möjligt att få ett myndighetsbeslut överprövat
av en överordnad förvaltningsmyndighet. Det framstår för motionärerna
som nödvändigt att en analys företas av hur den svenska förvaltningslagstiftningen
förhåller sig till konventionskraven. Oavsett bedömningen
av frågan om vilka krav Europakonventionen ställer på domstolskontroll
av förvaltningsbeslut kan det ifrågasättas om den nuvarande ordningen är
tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. En utökad möjlighet till
domstolsprövning av förvaltningsbeslut skulle kunna innebära en förstärkning
av rättssäkerheten. I motion 1985/86: K.211 hävdas dessutom att det är
angeläget att närmare pröva förutsättningarna att införa en möjlighet för
enskilda att genom rättsbesvär, med mönster från kommunalbesvärsinstitutet,
få ett besluts grundlagsenlighet prövad.

Ett förslag som synes ligga i linje med kraven på domstolsprövning av
förvaltningsbeslut finns i motion 1984/85:397 yrkande 1 av Marianne
Karlsson (c). Enligt motionären borde det finnas möjlighet för människor,
som anser sig felaktigt behandlade av myndigheterna, att vända sig till en
inhemsk besvärsinstitution i stället för att vända sig till Europakommissionen.

Utskottets bedömning

Arbetet med att begränsa antalet ärenden som prövas av regeringen har
pågått i olika former sedan åtskilliga år. I proposition 1983/84:120 drogs

13

vissa riktlinjer upp för regeringens befattning med besvärsärenden. Syftet KU 1986/87:13

med översynen var att uppnå kortare handläggningstider, en enhetligare
instansordning och färre besvärsärenden hos regeringen utan att rättssäkerheten
eller effektiviteten i förvaltningen minskar. En huvudtanke i förslaget
var att regeringen i görligaste mån skall befrias från ärenden som inte kräver
ett ställningstagande från regeringen som politiskt organ. Utskottet
gjorde, bl. a. mot bakgrund av att handläggningen av besvärsärenden kontinuerligt
behandlats i samband med granskningen av regeringsarbetet, uttalanden
om besvärsprövningen och godtog de föreslagna riktlinjerna (KU
1983/84:23). I samma betänkande avstyrktes ett motionsyrkande om utredning
av s. k. rättsbesvär.

Utskottet har i betänkandet KU 1984/85:5 behandlat ett motionsyrkande
om en undersökning av svensk lagstiftnings förenlighet med Europakonventionen.
Utskottet uttalade vid detta tillfälle att Sverige givetvis skall
uppfylla internationella åtaganden och att det måste ske en fortlöpande
kontroll av den svenska lagstiftningens förenlighet med ingångna konventioner.
Därvid skulle enligt utskottet även beaktas den praxis som fastläggs
genom Europadomstolens domar. Med hänsyn till att justitieministern inför
riksdagen förklarat att en sådan uppföljning sker inom regeringskansliet
ansåg utskottet kravet på en översyn tillgodosett. Hösten 1985 avstyrkte
utskottet såväl ett motionsyrkande om en översyn av den svenska lagstiftningen
som yrkanden om domstolskontroll av förvaltningsbeslut (KU
1985/86:5). Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning samt anförde att kontrollen
av svensk lagstiftnings förenlighet med ingångna konventioner bör
ske genom att dessa frågor fortlöpande bevakas inom regeringskansliet.

Med anledning av frågan om vilka krav Europakonventionen ställer på
domstolskontroll av förvaltningsbeslut uttalades att utskottet förutsätter att
den uppföljning av konventionsåtaganden som sker inom regeringskansliet
även omfattar den svenska förvaltningsprocessens förhållande till Europakonventionen.
Utskottet var därför inte berett att förorda motionskraven.

I promemorian Ds Ju 1986:3 om Europarådskonventionen och rätten till
domstolsprövning i Sverige föreslås att regeringsrätten i vissa fall skall kunna
överpröva beslut av förvaltningsmyndigheter och av regeringen. Promemorian
har remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.
Enligt vad utskottet har inhämtat kan ett regeringsförslag
väntas våren 1987. På grund härav och vad som i övrigt anförts är enligt
utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd för närvarande påkallad
med anledning av yrkandena om utredning m. m. i fråga om förhållandet
mellan svensk rätt och Europakonventionen. Motionerna 1985/86:K207
yrkande 5, 1985/86:323, 1985/86:324 samt 1985/86:325 yrkandena 1 och 2
får därigenom anses besvarade. Detsamma gäller yrkandena om domstolskontroll
av förvaltningsbeslut i motionerna 1984/85:397 yrkande 1, 1985/

86:K211 yrkande 2 såvitt nu är i fråga och 1985/86:K214 yrkande 7.

Utskottet, som inte funnit anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande
i fråga om rättsbesvär, avstyrker motionerna 1984/85:1532 yrkande 3
samt 1985/86:K211 yrkande 2 såvitt nu är i fråga.

14

Hemställan

KU 1986/87:13

Utskottet hemställer

1. beträffande omfattningen och utformningen av lagar och andra
regler

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:452 yrkande 9, 1984/
85:456, 1984/85:474, 1984/85:560 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och
yrkande 2, 1984/85:1505 yrkande 6, 1984/85:2225 yrkande 1, 1985/
86:K207 yrkandena 1 och 2, 1985/86:K214 yrkandena 1 och 3, båda
såvitt nu är i fråga, samt 1985/86:K628 yrkande 1 såvitt nu är i fråga.

2. beträffande beredningen av lagstiftningsärenden
att riksdagen

a) avslår motion 1985/86:K214 yrkande 3 såvitt nu är i fråga,

b) avslår motionerna 1984/85:1505 yrkande 5 och 1985/86:K214
yrkande 1 såvitt nu är i fråga,

c) avslår motionerna 1984/85:560 yrkande 1 och 1985/86:K628
yrkande 1, båda såvitt nu är i fråga,

d) förklarar motion 1985/86:K318 besvarad med vad utskottet
anfört,

3. beträffande bemyndiganden till regeringen och förvaltningsmyndigheter att

riksdagen förklarar motionerna 1985/86:K214 yrkande 4 och
1985/86:K301 besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande retroaktiv lagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1532 yrkande 4 och 1985/
86:K211 yrkande I,

5. beträffande förhållandet mellan svensk rätt och Europakonventionen
m. m.

att riksdagen

a) förklarar motionerna 1985/86:K207 yrkande 5, 1985/86:323,
1985/86:324 samt 1985/86:325 yrkandena 1 och 2 besvarade med
vad utskottet anfört,

b) förklarar motionerna 1984/85:397 yrkande 1, 1985/86:K211
yrkande 2 såvitt nu är i fråga och 1985/86:K214 yrkande 7 besvarade
med vad utskottet anfört,

c) avslår motionerna 1984/85:1532 yrkande 3 och 1985/86:K211
yrkande 2 såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 4 december 1986

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s),

Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Torgny
Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Ulla Pettersson (s), Margitta Edgren

(fp) och Bo Hammar (vpk). 15

Reservationer

KU 1986/87:13

1. Omfattningen och utformningen av lagar och andra
regler (mom. 1)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

I motionerna 1984/85:452 yrkande 9, 1984/85:560 yrkande 2, 1985/
86:K207 yrkande 1 och 1985/86:K628 yrkande 1 begärs tillkännagivanden
till regeringen om behovet av utmönstring av onödiga lagar och andra obehövliga
regleringar. Utskottet kan konstatera att utvecklingen har lett till en
allmän irritation hos medborgarna över regler och myndigheter. Det finns
en utbredd olust inför offentliga påbud, kontroller och byråkrati. Behovet
av ny reglering måste därför alltid ifrågasättas. Likaså finns det skäl att med
samma syfte se över befintliga lagar. Eventuella fördelar med lagar eller
andra regler måste vägas emot vars och ens anspråk på att få behålla sin
bestämmanderätt samt slippa att bli reglerad och kontrollerad. Detta gäller
inte minst skattelagstiftningen och regleringen av näringsförhållanden.

I motionerna 1984/85:456, 1984/85:560 yrkande 1 och 1985/86:K207
yrkande 2 tas även principer för lagstiftning upp. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att om bestämmelser trots allt befinns nödvändiga, skall
ingreppet i den enskildes förhållanden göras så begränsat som möjligt och
hans rätt till integritet tillmätas stor betydelse. Reglerna skall vidare utformas
med största hänsyn till den enskildes rättssäkerhet. Inte minst viktigt är
att all lagstiftning sker i överensstämmelse med grundlagar och Europakonventionen.
Andra viktiga principer för lagstiftningen är att generalklausuler
inte används för att bestämma den enskildes skyldigheter gentemot stat
och kommun samt att ramlagstiftning, som överlämnar till myndigheter att
ge regler konkret innehåll, bör begränsas. En mer ingående behovsprövning
av nya lagar och andra bestämmelser bör enligt utskottets mening
vidare komma till stånd. Bl. a. bör kostnadsaspekterna beaktas mer än för
närvarande. Ett sätt att begränsa regleringen kan också vara tidsbegränsade
regler, s. k. solnedgångsförfattningar.

Det arbete som inletts med avreglering är värdefullt, men måste intensifieras.
Det är enligt utskottets mening nödvändigt att regeringen vid lagstiftning
samt i det fortsatta arbetet med avreglering tar hänsyn till de förslag
som lagts fram i motionerna. Utskottet föreslår därför att riksdagen med
bifall till motionerna ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Därigenom
är även motionerna 1984/85:474, 1984/85:1505 yrkande 6, 1984/
85:2225 yrkande 1, 1985/86:K214 yrkandena 1 och 3 i väsentliga delar
tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande omfattningen och utformningen av lagar och andra

regler

att riksdagen

16

a) med bifall till motionerna 1984/85:452 yrkande 9, 1984/ K.U 1986/87:13
85:456, 1984/85:560 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och yrkande 2,

1985/86:K207 yrkandena 1 och 2 samt 1985/86:K628 yrkande 1 såvitt
nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) förklarar motionerna 1984/85:474, 1984/85:1505 yrkande 6,

1984/85:2225 yrkande 1 samt 1985/86:K214yrkandena 1 och 3, båda
såvitt nu är i fråga, besvarade med vad utskottet anfört.

2. Omfattningen och utformningen av lagar och andra
regler (mom. 1)

Börje Stensson och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

I motion 1984/85:2225 yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om fortsatt
avreglering på det kommunala området. Det är, oaktat stat- och kommunberedningens
arbete och det s. k. frikommunförsöket, enligt utskottets bedömning
angeläget att den kommunala demokratin stärks ytterligare samt
att kommunerna ges större självbestämmanderätt. En rad frågor, som avgörs
centralt eller regionalt, bör kunna överföras till kommunerna.

Motion 1984/85:1505 yrkande 6 tar upp behovet av åtgärder för att motverka
onödig byråkrati och krångel. Utskottet finnér att motionärerna lämnar
exempel på många värdefulla åtgärder, däribland okonventionella lösningar,
för att uppnå detta syfte. Bl. a. efterlyses konsekvensanalyser av
politiska beslut samt andra medel än administrativ reglering för att styra
och kontrollera verksamheter.

Det avregleringsarbete som pågår i regeringskansliet har i många avseenden
en annan uppläggning än det som förordas i motionerna 1984/85:2225
yrkande 1 och 1984/85:1505 yrkande 6. Utskottet anser att det fortsatta
arbetet bör ha den inriktning som motionärerna föreslår. Riksdagen bör
därför bifalla motionerna. Enligt utskottets mening kan de övriga motioner
som väckts om avreglering m. m. i flera hänseenden anses tillgodosedda
genom att det fortsatta arbetet med avreglering m. m. får den inriktning som
utskottet uttalat sig för.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande omfattningen och utformningen av lagar och andra
regler

att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1984/85:1505 yrkande 6 och 1984/

85:2225 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

b) förklarar motionerna 1984/85:452 yrkande 9, 1984/85:456,

1984/85:474, 1984/85:560 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och yrkande

2, 1985/86:K207 yrkandena 1 och 2, 1985/86:K214yrkandena 1 och

3, båda såvitt nu är i fråga, samt 1985/86:K628 yrkande 1 såvitt nu är

i fråga besvarade med vad utskottet anfört. 17

3. Omfattningen och utformningen av lagar och andra KU 1986/87:13

regler (mom. 1)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

I motion 1985/86:K214 yrkandena 1 och 3 begärs tillkännagivanden till
regeringen om lagstiftningens inriktning och om lagstiftningsförfarandet.
Utskottet ställer sig bakom de synpunkter som motionärerna ger uttryck åt.

Reformarbetet måste enligt utskottets mening på ett helt annat sätt än
hittills utgå från den enskildes behov och önskemål med valfrihet och självbestämmande
som viktiga riktmärken. En följd av detta synsätt är att statsmakterna
måste visa stor restriktivitet vad gäller att bygga ut regelsystemet
över nya områden. En huvudinriktning måste i stället vara att avreglera och
avbyråkratisera samt att förenkla och rationalisera såväl regelsystem som
myndighetsutövning. Detta bör gälla på alla områden men särskilt inom
skatte- och sociallagstiftningen. Helt allmänt innebär detta ökade krav på
lagstiftningens översiktlighet och kvalitet. Särskilt viktigt måste i det fortsatta
reformarbetet vara att vid förslag om förändringar överväga lagstiftningen
inom det aktuella området som helhet.

En viktig orsak till det krångelsamhälle som många med rätta klagar över
står enligt utskottets mening att finna i de många och varandra överkorsande
regelsystemens komplexitet. Detta är ofta en följd av att man vid förändringar
och tillägg inte tillräckligt klarlagt delarnas effekter på helheten. Den
ena förändringen har lagts till den andra. Varje delförslag i sig kan ha varit
väl motiverat. Det sammantagna mönstret har så småningom blivit ytterligt
svåröverskådligt och administrativt tungrott med ökade risker för felaktiga
myndighetsbeslut som följd.

Vad gäller lagstiftningsförfarandet finns enligt utskottet i detta sammanhang
anledning att uttala sig mot ramlagar. Det positiva med lagstiftning av
denna art har varit att tillämpande myndigheter skall ha möjlighet att anpassa
tillämpningen efter de omständigheter som råder i de särskilda fallen
och till vad som med hänsyn till detta kan anses vara rimligt. Tillämpningen
av ramlagar erbjuder emellertid ofta stora svårigheter. De leder till osäkerhet
om vad som är gällande rätt och det blir således svårt för den enskilde att
förutse följderna av ett visst handlande. I den mån de tillämpas olika för
olika personer uppfattas detta ofta som orättvist och som ett utslag av bristande
likhet inför lagen. Besvär och överklaganden blir ofta följden, vilket i
sin tur medför att högre myndigheters ställningstaganden så småningom
blir normgivande för vad lagen skall anses innebära. Vidare fylls ofta en
ramlag ut med bestämmelser i regeringsförordningar och ett stort antal
detaljerade föreskrifter från centrala myndigheter. Detta innebär att riksdagen
inte har överblick över lagområdet som helhet.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda
får även övriga motioner som gäller omfattningen och utformningen
av lagar och andra regler i allt väsentligt anses vara tillgodosedda.

18

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse: KU 1986/87:13

1. beträffande omfattningen och utformningen av tagar och andra
regler

att riksdagen

a) med bifall till motion 1985/86:K214 yrkandena 1 och 3, båda
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

b) förklarar motionerna 1984/85:452 yrkande 9, 1984/85:456,

1984/85:474, 1984/85:560 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och yrkande
2, 1984/85:1505 yrkande 6, 1984/85:2225 yrkande 1, 1985/86:K207
yrkandena 1 och 2 samt I985/86:K.628 yrkande I såvitt nu är i fråga
besvarade med vad utskottet anfört.

4. Beredningen av lagstiftningsärenden (mom. 2)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dets att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Beträffande
bestämmelsen” och slutar med "i fråga” bort ha följande lydelse:

Såväl motion 1984/85:560 som motion 1985/86:K628 tar upp tillämpningen
av 3 kap. 2 § RO. Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att
bestämmelsen skall tolkas så att man måste göra en ordentlig analys av alla
kostnader, inte bara statens. Härigenom blir det möjligt att väga kostnaderna
mot fördelarna med propositionens förslag.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande beredningen av lagstiftningsärenden
att riksdagen

a) = utskottet

b) = utskottet

c) med bifall till motionerna 1984/85:560 yrkande 1 och 1985/

86:K628 yrkande 1, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

d) = utskottet.

5. Beredningen av lagstiftningsärenden (mom. 2)

Börje Stensson och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

I motion 1984/85:1505 yrkande 5 begärs direktiv till statliga utredningar
om redovisning av förslags administrativa och ekonomiska konsekvenser
för näringsliv och enskilda.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kravet på utredningar
måste skärpas utöver vad som följer av de i februari 1984 utfärdade direktiven.
Utredningarna bör således genomföra en administrativ och ekonomisk

konsekvensanalys som omfattar alla som berörs av ett förslag. Härigenom 19

skulle säkerligen enklare system tvingas fram. Vidare skulle det visa sig om KU 1986/87:13

de ekonomiska nackdelarna av ett förslag är alltför stora för att förslaget
skall genomföras.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motionsyrkandet bifalls.
Därigenom får även motion 1985/86:K214 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga anses vara tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande beredningen av lagstiftningsärenden
att riksdagen

a) = utskottet

b) med bifall till motion 1984/85:1505 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) förklarar motion 1985/86:K214 yrkande 1 såvitt nu är i fråga
besvarad med vad utskottet anfört,

d) avslår motionerna 1984/85:560 yrkande 1 och I985/86:K628
yrkande I, båda såvitt nu är i fråga,

e) förklarar motion 1985/86 :K.318 besvarad med vad utskottet anfört.

6. Beredningen av lagstiftningsärenden (mom. 2)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”1 betänkandet”
och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

1 motion 1985/86:K214 anförs i anslutning till yrkande 3 att höga krav på
lagstiftningens kvalitet reser krav också på den beredning som föregår riksdagens
beslut.

Utskottet, som delar motionärernas bedömning, får framhålla vikten av
att regeringens propositioner bygger på ett allsidigt och ingående analyserat
underlag och att detta finns tillgängligt vid riksdagsbehandlingen samt att
kraven på ett noggrant utredningsarbete och på remissbehandling av lagförslag
inte åsidosätts. Det kan naturligtvis finnas situationer då såväl regering
som riksdag måste handla med stor skyndsamhet. Normalt gäller dock
inte detta, särskilt inte beträffande lagstiftning med stor räckvidd. Det viktiga
måste i stället vara att relevant material verkligen sammanställts och att
detta utsatts för sakkunnig och kritisk granskning innan riksdagen går till
beslut. Påstådd brådska kan därför enligt utskottets mening inte accepteras
som ursäkt för brister i beredningen.

Utskottet fäster stor vikt vid lagrådsgranskningen. Denna granskning
syftar till att ge lagförslagen en kvalificerad bedömning från allmän juridisk
synpunkt. Eftersom lagrådets yttranden är av stor betydelse för beredningen
i riksdagen och för den kommande rättstillämpningen är det enligt utskottets
mening inte godtagbart att regeringen försummat att höra lagrådet
med hänvisning till att detta skulle försena besluten. Det bör i detta sammanhang
också noteras att lagrådet vid flera tillfällen under senare år kritiserat
regeringen för sådana brister i den föregående beredningen att lagrådet
funnit det svårt att fullgöra de uppgifter som lagrådet åläggs enligt 20

regeringsformen. Detta understryker enligt utskottet ytterligare vikten av KU 1986/87:13
noggrann utredning och remissbehandling av lagförslag.

I motion K214 berörs vidare, i anslutning till yrkande 1, direktiven till
utredningar. Såsom motionärerna uttalat bör — som ett led i en bättre
beredning av lagstiftningsärenden — även enligt utskottets mening kraven
på förenklingar samt analyser av nya bestämmelsers effekter finnas med i
alla direktiv som ges till utredningar med mera omfattande utredningsuppdrag.

Vad utskottet anfört bör, med bifall till motionsyrkandena såvitt nu är i
fråga, ges regeringen till känna. Utskottet anser att motion 1984/85:1505
yrkande 5 i allt väsentligt får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört
om direktiv till statliga utredningar.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande beredningen av lagstiftningsärenden
att riksdagen

a) med bifall till motion 1985/86:K214 yrkande 3 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) med bifall till motion 1985/86:K214 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) förklarar motion 1984/85:1505 yrkande 5 besvarad med vad
utskottet anfört,

d) avslår motionerna 1984/85:560 yrkande 1 och 1985/86:K628
yrkande 1, båda såvitt nu är i fråga,

e) förklarar motion 1985/86:K318 besvarad med vad utskottet anfört.

7. Bemyndiganden till regeringen och
förvaltningsmyndigheter (mom. 3)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Margitta Edgren
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Statsrådsberedningen
har” och slutar med "vara besvarade" bort ha följande lydelse:

Det är, som tidigare framhållits, angeläget att ramlagstiftningen begränsas.
En följd av sådan lagstiftning och delegation av normgivning till regering
och myndigheter är enligt utskottet att riksdagens överblick över regleringen
på ett rättsområde går förlorad. Vidare försvåras återföringen av
kunskap till riksdagen om hur ett lagkomplex fungerar och därmed möjligheterna
att ta initiativ till förbättringar.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet de förslag som tagits upp i
anslutning till yrkande 4 i motion 1985/86:K214 vara väl ägnade att stärka
riksdagens möjligheter att följa upp effekten av ramlagar när dessa inte kan
undvaras. Således bör regeringen vid ett lagförslag foga de regeringsförordningar
som regeringen avser att utfärda om lagen antas. Vidare bör en
sammanställning upprättas över i vilken utsträckning delegation har förekommit
samt i vad mån och på vilket sätt regeringen utnyttjat bemyndigan- „

det.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att statsrådsberedningen har inlett KU 1986/87:13
ett arbete som syftar till att förteckna riksdagens normgivningsbemyndiganden.
Detta arbete omfattar emellertid inte s. k. subdelegation, dvs. delegation
till myndigheter. Det bör ankomma på regeringen att upprätta en
sammanställning även över subdelegation av normgivningsmakt.

Utskottet, som tillstyrker motion 1985/86:K2I4 yrkande 4, föreslår att
riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Vad angår motion I985/86:K30I får utskottet konstatera att det i varje
enskilt fall får bedömas huruvida bestämmelsen i 8 kap. 12 § RF skall tilllämpas.
Med det nu anförda får motion 1985/86:K301 anses vara besvarad.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande bemyndiganden lill regeringen och förvaltningsmyndigheter a)

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:K214 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) förklarar motion 1985/86:K301 besvarad med vad utskottet
anfört.

8. Retroaktiv lagstiftning (mom. 4)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Flans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Margitta Edgren
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
avstyrkte” och som slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Den nuvarande bestämmelsen om förbud mot retroaktiv skattelagstiftning,
som varit i kraft några år, har enligt utskottets mening inte fått en
tillfredsställande utformning. Det är uppenbarligen förenat med betydande
svårigheter att klart utläsa vad som gäller på detta område. Som framhållits
i motionerna är det en fråga av yttersta vikt att grundlagen är entydigt
utformad. Utskottet anser därför, med tillstyrkande av motionerna 1984/

85:1532 yrkande 4 och 1985/86:K211 yrkande 1, att riksdagen hos regeringen
bör hemställa om en översyn av 2 kap. 10 § andra stycket RF.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande retroaktiv lagstiftning

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:1532 yrkande 4 och
1985/86:K211 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

9. Förhållandet mellan svensk rätt och
Europakonventionen m. m. (mom. 5)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

22

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om undersökning av KU 1986/87:13
svensk lagstiftnings förenlighet med Europakonventionen. Därvid har uttalats
bl. a. att kontrollen av lagstiftningens förenlighet med konventionen
bevakas i regeringskansliet. Mot bakgrund av de fällande domar som meddelats
mot Sverige är det enligt utskottet en angelägenhet av yttersta vikt för
vårt lands internationella anseende att vi följer ingångna konventioner.

Utskottet anser det därför påkallat med en grundligare kartläggning av
svensk rätts förenlighet med Europakonventionen än som skett genom promemorian
Ds Ju 1986:3 om Europarådskonventionen och rätten till domstolsprövning
i Sverige. Utskottet tillstyrker därför motionerna 1985/

86:K207 yrkande 5, 1985/86:323 och 1985/86:325 yrkande 1. Ett sätt att
komma till rätta med de brister som råder är att Europakonventionen införlivas
med svensk rätt, s. k. inkorporation.

Med det anförda har även motionerna 1985/86:324 och 1985/86:325 yrkande
2 tillgodosetts. Utskottet är inte berett att tillstyrka motionsyrkandena
om domstolskontroll av förvaltningsbeslut.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande förhållandet mellan svensk rätt och Europakonventionen
m. m.
att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1985/86:K207 yrkande 5, 1985/

86:323 och 1985/86:325 yrkande I som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

b) förklarar motionerna 1985/86:324 och 1985/86:325 yrkande 2
besvarade med vad utskottet anfört,

c) förklarar motionerna 1984/85:397 yrkande 1, 1985/86:K211
yrkande 2 såvitt nu är i fråga och 1985/86:K214 yrkande 7 besvarade
med vad utskottet anfört,

d) avslår motionerna 1984/85:1532 yrkande 3 och 1985/86:K211
yrkande 2 såvitt nu är i fråga.

10. Förhållandet mellan svensk rätt och
Europakonventionen m. m. (mom. 5)

Börje Stensson och Margitta Edgren (båda fp) anser

dets att den del av utskottets yttrande som pås. 13 börjar med ”Arbetet med”
och på s. 14 slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om undersökning av
svensk lagstiftnings förenlighet med Europakonventionen. Därvid har uttalats
bl. a. att kontrollen av lagstiftningens förenlighet med konventionen
bevakas i regeringskansliet. Mot bakgrund av de fällande domar som meddelats
mot Sverige är det enligt utskottet en angelägenhet av yttersta vikt för
vårt lands internationella anseende att vi följer ingångna konventioner. 1
syfte att uppnå en sådan samstämmighet har i promemorian Ds Ju 1986:3
om Europarådskonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige
föreslagits att vissa nya möjligheter öppnas för enskilda att få förvaltningsbeslut
överprövade. Utskottet anser inte att vad som framkommit i denna 23

promemoria ger tillfredsställande svar på frågan hursvensk rätt förhåller KU 1986/87:13
sig till Europakonventionen. Utskottet anser det därför påkallat med en
grundligare kartläggning av detta. Därvid bör också belysas hur svenska
lagar och svenska myndigheters förvaltningsbeslut skall bringas i överensstämmelse
med utslagen i Europadomstolen. Utskottet tillstyrker därför
yrkandet i motion 1985/86:324 om en utredning av svensk rätts förhållande
till Europakonventionen.

Med den utredning som utskottet förordar får de övriga motionerna som
gäller förhållandet mellan svensk rätt och Europakonventionen anses besvarade.

Vad härefter gäller domstolskontroll av förvaltningsbeslut ansluter sig
utskottet till den uppfattning som ligger till grund för motion 1985/86: K211
yrkande 2. En utredning i frågan bör därför tillsättas. Härigenom får motion
1984/85:397 yrkande 1 och motion 1985/86:K214 yrkande 7 anses vara
tillgodosedda. I motion 1985/86:K211 yrkande 2 begärs även en utredning
av förutsättningarna för rättsbesvär för enskilda. Samma krav förs fram i
motion 1984/85:1532 yrkande 3. Utskottet delar motionärernas uppfattning
även i denna del och tillstyrker motionsyrkandena.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande förhållandel mellan svensk rätt och Europakonventionen
m. m.

att riksdagen

a) med bifall till motion 1985/86:324 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

b) förklarar motionerna 1985/86:K207 yrkande 5, 1985/86:323
samt 1985/86:325 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet
anfört,

c) med bifall till motion 1985/86:K211 yrkande 2 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

d) förklarar motionerna 1984/85:397 yrkande 1 och 1985/

86:K214 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört,

e) med bifall till motionerna 1984/85:1532 yrkande 3 och 1985/

86:K211 yrkande 2 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Förhållandet mellan svensk rätt och Europakonventionen
m. m. (mom. 5)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:

I allt väsentligt överensstämmer de principer som Europakonventionen är
ett uttryck för med de grundläggande värden som även vårt rättssystem bör
slå vakt om. Svårigheterna att beakta konventionskraven bör således vara
överkomliga i den svenska lagstiftningsprocessen. Det krävs emellertid att

konventionskraven ägnas fortlöpande uppmärksamhet. Av de utslag som 24

förekommit i Europadomstolen kan man dra den slutsatsen att konventio- KU 1986/87:1 j
nen kräver att myndighetsavgöranden som rör den enskildes ”civila rättigheter
och skyldigheter” skall kunna prövas av domstol. Detta stämmer inte i
alla avseenden med svensk tradition och gällande rätt.

Någon generell domstolskontroll av förvaltningsbeslut finns således inte
i Sverige. Många instanskedjor har visserligen förvaltningsdomstolar som
högre instans. För ett mycket stort antal ärenden är det dock endast besvärsvägen
inom myndighetshierarkin som står till den enskildes förfogande. I
en del ärenden går besvärsrätten upp till regeringen, i andra fall bryts besvärskedjan
dessförinnan. Tendensen för närvarande är vidare att avlasta
regeringen besvärsärenden och att i stället lägga dessa på en central myndighet
som slutinstans. Det kan ifrågasättas om den nuvarande ordningen
är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Möjligheten till domstolsprövning
av förvaltningsbeslut skulle innebära en ytterligare rättsgaranti
utöver den som förvaltningsbesvären ger.

Utslagen i Europadomstolen gör det angeläget att analysera hur den
svenska förvaltningsprocessen förhåller sig till konventionskraven. Detta
är nödvändigt eftersom ambitionen måste vara att efterleva de konventioner
som Sverige anslutit sig till. I avvaktan på de överväganden som pågår
inom regeringskansliet med anledning av promemorian om domstolsprövning
av förvaltningsmyndigheters och regeringens beslut har vi emellertid i
detta sammanhang avstått från ett särskilt yrkande.

25

Svenskt Tryck Stockholm 1986