Konstitutionsutskottets
betänkande

om kommunal tjänsteexport
(prop. 1985/86:154 jämte motioner)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1985/86:154 om kommunal tjänsteexport
jämte följdmotionerna 1985/86:537 av Anders Björck m.fl. (m), 1985/
86:538 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) och 1985/86:539 av Lars Werner m.fl.
(vpk).

Utskottet har tillstyrkt det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om kommunal tjänsteexport samt avstyrkt motionerna. Reservationer
har avgetts av företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och
vänsterpartiet kommunisterna.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen antar förslaget till lag om kommunal
tjänsteexport. Förslaget innebär att kommunernas och landstingskommunernas
kompetens utvidgas så att de får möjlighet att tillhandahålla tjänster
för export. Syftet härmed är att främja export av sådana speciella kunskaper
och erfarenheter som finns i den kommunala verksamheten. Enligt
lagen skall kommuner och landstingskommuner få tillhandahålla tjänsterna
som underleverantörer till svenska företag eller staten. En grundregel i
lagförslaget är att kommunernas och landstingskommunernas exportmedverkan
skall ske på affärsmässiga grunder. Från den regeln kan undantag
inte medges. Från kravet att kommun och landstingskommun skall tillhandahålla
tjänsterna som underleverantör kan regeringen, om det finns särskilda
skäl, för visst fall medge dispens. Lagen avses träda i kraft den 1 juli
1986.

Motionsyrkandena

I motion 1985186:537 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår
propositionen i dess helhet.

I motion 1985186:538 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
avslår proposition 1985/86:154.

1986/87:1

1 Riksdagen 1986187. 4 sami. Nr 1

I motion 1985186:539 av Lars Werner m.fl. {vpk) yrkas KU 1986/87:1

1. att riksdagen uttalar att kommunernas och landstingens vidgade kompetens
vad gäller tjänsteexport inte får inkräkta på kommunernas huvuduppgift
att i första hand tillgodose kommunmedlemmarnas behov,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett lagförslag som föreskriver
under vilka förutsättningar som kommuner och landsting får exportera
tjänster då dessa kan komma att påverka svensk neutralitetspolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vård av utländska patienter i Sverige inte skall grundas på
affärsmässighet utan på humanitära och solidaritetsskäl,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande den kommunala tjänsteexportens oberoende av enskilda
företag,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om hur kommunernas
och landstingens tjänsteexport kan kopplas till FN:s och SIDA:s
utvecklingsprojekt.

Yttrande

Konstitutionsutskottet har inhämtat näringsutskottets yttrande över propositionen
och motionerna. Näringsutskottets yttrande har som bilaga
fogats till detta betänkande.

Utskottet

Enligt propositionen skall kommunernas och landstingskommunernas
kompetens genom en särskild lag utvidgas så att de får möjlighet att
tillhandahålla tjänster för export. Syftet är att främja export av sådana
speciella kunskaper och erfarenheter som finns i den kommunala verksamheten.
Till grund för propositionen har legat utredningen (SOU 1983:72)

Kommunalt kunnande — ett stöd för svensk export. Nästan alla remissinstanserna
är positiva till att kommuner och landstingskommuner skall
kunna främja den svenska exporten. Några remissinstanser avstyrker dock
att kommunerna och landstingskommunerna får ta på sig sådana uppgifter.

I det följande behandlas propositionsförslaget mot bakgrund av de motioner
som väckts i ärendet. I motionerna 1985/86:537 av Anders Björck
m.fl. (m) och 1985/86:538 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas avslag på
propositionen. Den tredje motionen - motion 1985/86:539 av Lars Werner
m.fl. (vpk) — innehåller förslag om vissa förändringar av propositionsförslaget
m. m.

Enligt motion 1985/86:537 (m) präglas propositionen av för stor optimism
när det gäller den typ av tjänster som kommunerna och landstingskommunerna
kan erbjuda; förutsättningarna för kommunal tjänsteexport
är inte så goda som propositionen förutsätter. Motionärerna anser inte att
kommuner på sätt som föreslagits direkt skall engagera sig i kommunal
tjänsteexport utan förespråkar i stället att kommunerna främjar svensk 2

export genom en generös tjänstledighetspolitik beträffande personer med KU 1986/87:1
kommunalt kunnande. Även i motion 1985/86:538 (fp) förordas tjänstledighetsmodellen.
Enligt motionen är det inte lämpligt att kommuner och
landstingskommuner ger sig in på ren affärsverksamhet. I motion 1985/

86:539 (vpk) erinras om vikten av att den föreslagna lagstiftningen inte får
inkräkta på den kommunala huvuduppgiften att tillgodose kommunmedlemmarnas
behov.

Utskottet får för egen del anföra följande. Utskottet delar den i propositionen
gjorda bedömningen att inom kommunerna och landstingskommunerna
finns en unik kommunal resurs i form av kunskaper och erfarenheter
som på vissa områden bör kunna vara användbara i exportsammanhang. I
viss utsträckning förekommer det redan i dag att detta kunnande tas till
vara genom att kommunalt anställda beviljas tjänstledighet för att delta i
exportprojekt, den s.k. tjänstledighetsmodellen. I dessa fall kommer köparna
av tjänsterna endast i kontakt med vederbörande tjänstemän och ges
inte möjlighet till kontakt och erfarenhetsutbyte med den kommunala
huvudmannen. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen,
att det vore fördelaktigt från allmänna samhällsekonomiska synpunkter
om kommunerna och landstingskommunerna ges möjlighet att i
ökad omfattning främja den svenska exporten genom att själva direkt
kunna ägna sig åt verksamhet av i propositionen angivet slag. För att en
sådan kompetensutvidgning skall kunna tillåtas fordras emellertid att den
inte får inkräkta på den kommunala verksamhetens huvuduppgift att tillgodose
kommunmedlemmarnas behov. Såsom betonas i propositionen är det
inte heller fråga om att skapa en helt ny kommunal verksamhet utan
avsikten är att ta till vara den kunskap som redan finns inom den kommunala
förvaltningen.

När det gäller den närmare utformningen av det sätt på vilket kommunerna
och landstingskommunerna skall kunna engagera sig i tjänsteexport
är det av vikt att deras befogenheter gentemot det privata näringslivet blir
avgränsade på ett tillfredsställande sätt. Lagstiftningen måste vidare utformas
så att kommunernas och landstingskommunernas risktagande begränsas
så långt som möjligt. I motionerna 1985/86:537 (m) och 1985/86:538
(fp) riktas flera invändningar mot det sätt på vilket dessa frågor reglerats i
propositionen.

Enligt motion 1985/86:537 (m) kan det bereda kommunerna stora svårigheter
att utföra de pris- och kostnadskalkyler som erfordras, eftersom de
saknar affärsmässig erfarenhet och inte är organiserade för att tillgodose
en marknadsmässigt bestämd efterfrågan på tjänster. En felaktig prissättning
kan få till följd dels att skattebetalarna drabbas, dels att privata
företags överlevnad hotas. Liknande synpunkter framförs i motion 1985/

86:538 (fp). Det är inte lämpligt att kommuner och landsting ger sig in i ren
affärsverksamhet och därmed förknippat risktagande, menar motionärerna.
I motionen pekas på att flera remissinstanser uttalat sig negativt om
förslagen i den utredning som har legat till grund för propositionen. Svåra
avgränsningsfrågor kan uppkomma, sägs det i motionen, avseende t.ex.
vilket risktagande kommuner skall tillåtas engagera sig i och hur tjänsteexport
skall avgränsas från varuexport. Affärsmässig prissättning ställer krav 3

på bokföringsmässiga redovisningsprinciper hos kommunerna, vilka sällan KU 1986/87:1
uppfylls, hävdas det.

Enligt propositionen är det primära målet för kommunal tjänsteexport
att utnyttja kunnandet i den kommunala sektorn för att öka landets export.

Kommunal exportmedverkan får emellertid inte verka hämmande eller
snedvridande på konkurrensen. Kommunerna och landstingskommunerna
skall därför beräkna sina kostnader och prissätta sina tjänster enligt samma
normer som privata företag tillämpar. Det understryks vidare i propositionen
att det inte är meningen att kommunerna och landstingskommunerna
skall konkurrera med privata företag på sådana områden där det redan
finns ett kunnande inom näringslivet. Avsikten är att svenska exportörer
skall kunna komplettera sin verksamhet med det särskilda kunnande som
finns hos kommunerna och landstingskommunerna. Det är då väsentligt att
dessa inte medverkar i export på andra villkor än dem som gäller för
näringslivet. Kommunerna och landstingskommunerna får följaktligen inte
subventionera exportföretagen.

I det inhämtade yttrandet har näringsutskottets majoritet i förevarande
del bl.a. anfört följande:

Näringsutskottet anser i likhet med vad som sägs i propositionen att en
bärande princip för kommunal exportmedverkan måste vara att den sker
på affärsmässiga grunder. En affärsmässig prissättning skall borga för att
konkurrensen gentemot näringslivet inte snedvrids. Detta är också av vikt
för att säkerställa att den kommunala ekonomin inte undergrävs. Näringsutskottet
vill också peka på att någon möjlighet till dispens från kravet på
affärsmässighet inte finns i lagförslaget. I flera avseenden har lagtexten i
propositionen stramats upp betydligt i förhållande till det utredningsförslag
som har legat till grund för remissinstansernas yttranden. Detta gäller
särskilt i fråga om risktagandet. Det är inte troligt att de farhågor som
yppas i motionerna 1985/86:537 (m) och 1985/86:538 (fp) kommer att
besannas.

Konstitutionsutskottet delar de synpunkter och bedömningar som sålunda
kommit till uttryck i näringsutskottets yttrande. Utskottet anser alltså att
någon erinran inte kan riktas mot de nu aktuella delarna av propositionsförslaget.

I motion 1985/86:539 (vpk) föreslås i ett avseende en utvidgning av de
befogenheter som föreslås tillkomma kommunerna och landstingskommunerna.
Motionärerna förordar ett slopande av den i lagförslaget intagna
föreskriften att kommunerna och landstingskommunerna, om inte dispens
medges, endast skall få uppträda som underleverantörer till svenska företag
eller staten. De affärsrisker som kommuner och landstingskommuner
skulle löpa om de finge en mer oberoende ställning skulle enligt motionen
kunna motverkas med statliga garantier.

Enligt propositionen är ett av syftena med den nyssnämnda föreskriften
att kommunernas och landstingskommunernas risktagande skall begränsas
så långt som möjligt. Detta ger en garanti för att kommunerna och landstingskommunerna
inte genom tjänsteexporten utsätts för affärsrisker som
kan leda till ekonomisk förlust vilken till slut måste täckas med skatteme -

del. Som ett ytterligare skydd för den kommunala ekonomin slås i lagför- KU 1986/87:1
slaget fast att kommunerna och landstingskommunerna inte får göra några
andra åtaganden än att tillhandahålla sina tjänster. Kreditgivning eller
andra ekonomiska åtaganden till exportören blir således inte tillåtna.

Om det finns särskilda skäl kan regeringen medge undantag från regeln
att kommunerna eller landstingskommunerna alltid skall vara underleverantörer.
Som exempel anges i propositionen bl. a. export av kommunalt
kunnande genom aktiebolag knutna till Svenska kommunförbundet eller
Landstingsförbundet. Regeringen skall därvid enligt lagförslaget ange de
villkor som behövs för att begränsa det kommunala risktagandet. Sådana
villkor kan innefatta krav på ekonomiska garantier eller minskat kommunalt
engagemang.

I motion 1985/86:538 (fp) uttalas bl.a. att regeringsprövning av ett antal
enskilda exportaffärer i de fall en kommun vill engagera sig djupare än att
vara underleverantör är mycket olämplig.

Näringsutskottet (majoriteten) har i sitt yttrande över här behandlade
frågor anfört följande:

Kommunen eller landstingskommunen måste givetvis i ett dylikt fall ha
sådan ekonomisk styrka och stabilitet att den kan genomföra en exportaffär.
Risken måste täckas genom försäkring eller garantier på sedvanliga
affärsmässiga villkor. Det är angeläget att regeringsprövningen av enskilda
exportaffärer inte får karaktären av en garanti av regeringen utan utformas
så att det allmännas risk minimeras. Härmed undanröjs de olägenheter
som omnämns i motion 1985/86:538 (fp). Av vad som sagts framgår att
näringsutskottet avstyrker motion 1985/86:539 (vpk) i denna del.

Konstitutionsutskottet ansluter sig till vad näringsutskottet sålunda anfört.

Utskottet anser alltså inte att det finns anledning att i förevarande del
frångå propositionsförslaget.

I motion 1985/86:539 (vpk) anförs vidare att den kommunala tjänsteexporten
bör kunna användas i samband med FN:s och SIDA:s utvecklingsprojekt.
Motionärerna vill att regeringen skall lägga fram förslag i detta
hänseende.

Näringsutskottet (majoriteten) har i sitt yttrande i saken anfört följande:

tens för och är intresserade av u-landsuppdrag. SIDA står i förbindelse KU 1986/87:1
med enskilda kommuner, landstingskommuner och kommunförbund. Det
svåraste hindret för SIDA:s samarbete med den kommunala sektorn
uppges vara svårigheter för kommunala tjänstemän att få tjänstledighet för
u-landsuppdrag.

Sveriges exportråd inledde för några år sedan ett utvecklingsprogram för
tjänsteexport. Detta har utvidgats till att omfatta även kommuner och
landstingskommuner (prop. 1983/84:168, NU 1983/84:40). Som en följd
härav samverkar Exportrådet med ett tiotal kommuner för att utröna
marknadsförutsättningarna för en kommunal exportmedverkan. Vidare
kan nämnas att Exportrådets bevakning av olika internationella organ som
finansierar utvecklingsprojekt har förstärkts under senare tid (prop. 1984/

85:140, NU 1984/85:33).

Näringsutskottet konstaterar sålunda att en rad åtgärder har vidtagits för
att utveckla kommunernas och landstingskommunernas möjligheter att i
samverkan med näringslivet och statliga organ med sitt kunnande delta i
främjandet av svensk export. Ett uttalande av riksdagen av det slag som
föreslås i motion 1985/86:539 (vpk) är därför enligt näringsutskottets mening
inte påkallat.

Konstitutionsutskottet ansluter sig till näringsutskottets angivna bedömning.

1 motion 1985/86:539 (vpk) anges vidare att det behövs särskilda regler
för de fall av tjänsteexport som kan komma i konflikt med svensk neutralitetspolitik.

Näringsutskottet (majoriteten) har i sitt yttrande angående denna fråga
angivit följande:

Enligt förslaget till lag om kommunal tjänsteexport är det inte kommuner
och landstingskommuner själva utan företag, privata eller statliga, som
skall exportera tjänsterna. Kommuner och landstingskommuner skall endast
medverka såsom underleverantörer. I Sverige är handel med varor
och tjänster i princip fri. Den alliansfria politik som syftar till att Sverige
skall vara neutralt i en konflikt iakttas även på handelspolitikens område.

Sverige har inte gjort några handelspolitiska bindningar som kan skada
neutralitetspolitikens trovärdighet. I fråga om lagen (1982:513) om förbud
mot utförsel av krigsmateriel, m.m., som det hänvisas till i motionen,
gäller att det krävs regeringens tillstånd inte bara för vapenexport utan
också för export av tillverkningsrätter och för viss militär utbildning. Det
förefaller osannolikt att kommuner eller landstingskommuner skulle tillhandahålla
tjänster av detta slag. Skulle de ändå göra det gäller givetvis
kravet på tillstånd av regeringen även för dem.

Enligt näringsutskottets mening finns det ingen grund för förmodan att
kommuners eller landstingskommuners tillhandahållande av tjänster till
svenska företag eller staten för export skulle på något sätt påverka svensk
neutralitetspolitik. För närvarande gäller förbud mot tjänsteexport i ytterst
begränsade fall, nämligen i fråga om krigsmateriel. Den kommunala verksamheten
ligger inom helt andra områden. Ansvaret för en exportaffär
kommer enligt förslaget att ligga hos ett svenskt företag eller staten.

Näringsutskottet ser inga skäl att förorda särskilda bestämmelser från
neutralitetssynpunkt för kommunal tjänsteexport. Motion 1985/86:539
(vpk) avstyrks i den delen.

Konstitutionsutskottet delar näringsutskottets bedömning att skäl saknas KU 1986/87:1
att förorda särskilda bestämmelser från neutralitetssynpunkt för den kommunala
tjänsteexporten.

Enligt motion 1985/86:539 (vpk) bör — mot bakgrund bl. a. av de nedskärningar
som skett inom sjukvården och de väntetider som därmed
uppkommit på vissa vårdområden — från lagens tillämpningsområde undantas
sjukhusvård av utländska patienter. Motionärerna anser att vård av
utländska patienter över huvud taget inte bör grundas på affärsmässighet
utan på humanitära skäl och solidaritetsskäl.

Som tidigare framgått är en grundförutsättning för lagförslaget att detta
inte på något sätt förändrar den kommunala huvuduppgiften att tillgodose
kommunmedlemmarnas behov. Detta innebär att kommunal tjänsteexport
inom sjukvårdsområdet endast får ske under förutsättning att detta i princip
inte inkräktar på vården av de egna kommunmedlemmarna. Enligt
utskottets mening föreligger ej skäl att göra i motionen begärt undantag.

Med anledning av i motion 1985/86:537 (m) framförda farhågor om att ett
genomförande av lagförslaget kommer att leda till kommunal expansion får
utskottet anföra följande. Syftet med förslaget är att ta till vara tillfällig
överkapacitet i den kommunala verksamheten. Om överkapaciteten är av
mera permanent slag bör den självfallet avvecklas. Som framhållits i yttrandet
från näringsutskottet kan tjänsteexport aldrig bli någon primär
uppgift för kommunerna men den kan utgöra ett viktigt komplement till
näringslivets och statens kommersiella verksamhet genom det unika kunnande
kommunerna och landstingskommunerna besitter på vissa områden.

Vad som i övrigt förekommit i ärendet ger inte utskottet anledning till
något ytterligare uttalande. Utskottets i det föregående redovisade ställningstaganden
innebär att propositionen tillstyrks och motionerna avstyrks.
Enligt utskottet bör dock den ändringen göras att lagens ikraftträdande
framflyttas till den 1 januari 1987.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:154 och med
avslag på motionerna 1985/86:537, 1985/86:538 och 1985/86:539
antar det genom propositionen framlagda förslaget med den ändringen
att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1987.

Stockholm den 15 maj 1986
På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s). Bertil Fiskesjö (c). Sture Thun (s). Hans Nyhage (m), Anita Modin (s),

Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m),

Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Kristina

Svensson (s) och Ingela Mårtensson (fp). 7

Reservationer

KU 1986/87:1

1. Anders Björck (m), Hans Nyhage (m), Boije Stensson (fp), Gunnar
Biörck i Värmdö (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att utskottet under rubriken ”Utskottet” som på s. 2 börjar med
”Enligt propositionen” och på s. 7 slutar med ”den 1 januari 1987” bort
anföra följande:

Genom propositionen läggs fram förslag om en ny lag som gör det
möjligt för kommuner och landstingskommuner att tillhandahålla tjänster
för export, något som i dag inte är möjligt eftersom sådan verksamhet faller
utanför den kommunala kompetensen. Förslaget innebär att kommuner
och landstingskommuner själva skall ta på sig uppgifter av ren affärsverk -samhetskaraktär. I motionerna 1985/86:537 av Anders Björck m.fl. (m)
och 1985/86:538 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) pekas på en rad problem och
risker detta skulle föra med sig. Motionärerna anser inte att den föreslagna
kompetensutvidgningen bör genomföras utan yrkar avslag på propositionen.

Enligt utskottets mening finns det en klar fara för att kommunerna och
landstingskommunerna, om de ges de föreslagna befogenheterna, skulle
inlåta sig på riskabla företag vilket i sin tur skulle drabba kommuninvånarna
genom höjd skatt. Till detta kommer risken för konkurrenssnedvridning
genom felaktig prissättning. Inom den kommunala sektorn finns begränsade
erfarenheter av pris- och kostnadskalkyler liksom av marknadsföring
och internationell affärsverksamhet. Sammanfattningsvis anser utskottet
att det inte skulle vara förenligt med kommunernas och landstingskommunernas
roll i samhället att låta dem engagera sig i tjänsteexport på sätt som
föreslagits i propositionen. Utskottet anser att de möjligheter som redan i
dag finns för kommunala och landstingskommunala tjänstemän att genom
tjänstledighet delta i exportprojekt är tillräckliga för att uppnå syftet med
den föreslagna lagen. Utskottet anser det för övrigt anmärkningsvärt att
regeringen inte låtit inhämta lagrådets yttrande över lagförslaget. Av det
sagda följer att utskottet tillstyrker motionerna 1985/86:537 (m) och 1985/
86:538 (fp) samt avstyrker propositionen. Ställningstagandet innebär att
det inte finns anledning för utskottet att ta ställning till de i motion 1985/
86:539 (vpk) framförda förslagen varför motionen avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:537 och 1985/
86:538 och med avslag på motion 1985/86:539 avslår proposition
1985/86:154.

2. Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 böijar med ”1 det
följande” och på s. 7 slutar ”den 1 januari 1987” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i propositionen gjorda bedömningen att inom kommuner
och landstingskommuner finns en unik kommunal resurs i form av
kunskaper och erfarenheter som på vissa områden är användbara i export -

sammanhang. Enligt utskottets mening är det från allmänna samhällseko- KU 1986/87:1
nomiska synpunkter önskvärt att kommunerna och landstingskommunerna
ges ökade möjligheter att främja den svenska exporten genom verksamhet
av i propositionen angivet slag. Utskottet anser, i motsats till vad som
anförts i motionerna 1985/86:537 av Anders Björck m.fl. (m) och 1985/

86:538 av Birgit Friggebo m.fl. (fp), att lagstiftning i ämnet bör komma till
stånd. Utskottet är emellertid inte berett att till alla delar godta de lösningar
som valts i propositionen utan vissa ändringar och kompletteringar
behövs. Dessa bör ske efter de riktlinjer som dragits upp i motion 1985/

86:539 av Lars Werner m.fl. (vpk), något som bl. a. innebär följande.

De befogenheter som genom lagförslaget ges kommunerna och landstingskommunerna
bör utvidgas genom ett slopande av föreskriften om att
kommunerna och landstingskommunerna endast skall få uppträda som
underleverantörer till svenska företag eller staten. Härigenom kan kommunerna
och landstingskommunerna uppträda i en mera självständig roll och
möjligheterna att främja svensk export förbättras. Eventuella affärsrisker
för kommunerna och landstingskommunerna bör motverkas genom statliga
garantier.

Från lagens tillämpningsområde bör undantas sjukhusvård av utländska
patienter. Utskottet anser nämligen att det — mot bakgrund av de nedskärningar
som under senare år skett inom sjukvårdsområdet och de väntetider
som därvid uppkommit på vissa vårdområden — är utmanande att erbjuda
vårdplatser till betalningsstarka kunder i utlandet. Vård av utländska patienter
i Sverige skall inte grundas på affärsmässighet utan på humanitära
skäl och solidaritetsskäl.

Särskilda bestämmelser behövs som föreskriver under vilka förutsättningar
kommuner och landstingskommuner får exportera tjänster som kan
komma i konflikt med svensk neutralitetspolitik. Det är också angeläget att
kommunernas och landstingskommunernas ökade kompetens i fråga om
tjänsteexport kan kopplas till olika projekt i u-länderna.

Med hänsyn till de resursnedskärningar som under de senaste åren skett
inom den kommunala verksamheten måste tillses att lagstiftningen om
kommunal tjänsteexport inte kommer att inkräkta på den kommunala
huvuduppgiften att tillgodose de egna kommunmedlemmarnas behov.

Ärendet i övrigt ger inte anledning till något ytterligare uttalande från
utskottets sida. Enligt utskottets mening bör riksdagen uppdra åt regeringen
att återkomma med förslag i enlighet med vad som angivits i det
föregående. Utskottets ställningstaganden innebär att motion 1985/86:539
(vpk) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:539, med anledning av
proposition 1985/86:154 och med avslag på motionerna 1985/86:537
och 1985/86:538 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Näringsutskottets yttrande
1985/86:7 y

om kommunal tjänsteexport (prop. 1985/86:154)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1985/86:154 om kommunal tjänsteexport jämte motioner, dvs.
motionerna 1985/86:537 av Anders Björck m. fl. (m), 1985/86:538 av Birgit
Friggebo m.fl. (fp) och 1985/86:539 av Lars Werner m.fl. (vpk).

Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till frågor som berörs i motionerna
och som ligger inom utskottets verksamhetsområde. 1 den mån någon fråga i
propositionen inte tas upp i detta yttrande föranleder den inga kommentarer
från näringsutskottets sida.

Allmänt

I syfte att främja export av tjänster i form av kunskaper och erfarenheter som
finns i den kommunala verksamheten har regeringen föreslagit en lag om
kommunal tjänsteexport. Enligt lagen skall kommuner och landstingskommuner
få tillhandahålla tjänster endast som underleverantörer till svenska
företag eller staten. En grundregel i lagförslaget är att kommunal medverkan
i exportaffärer skall ske på affärsmässiga grunder. Från den regeln kan
undantag inte medges. Däremot skall regeringen i särskilda fall kunna ge
dispens från regeln att kommuner och landstingskommuner endast får vara
underleverantörer.

Regeringens förslag om utvidgning av den kommunala kompetensen så att
kommuner och landstingskommuner får möjlighet att tillhandahålla tjänster
för export möter kritik i två motioner. I motion 1985/86:537 (m) hävdas att
propositionen präglas av för stor optimism när det gäller utlandets efterfrågan
på den typ av tjänster som kommunerna och landstingskommunerna kan
erbjuda. Motionerna tar också upp vissa frågor av principiell natur. Bl. a.
kommenteras propositionens förslag att kommunal medverkan i export skall
ske på affärsmässiga grunder. Motionärerna anser att det kommer att bereda
kommunerna och landstingskommunerna stora svårigheter att utföra de prisoch
kostnadskalkyler som erfordras, eftersom de saknar affärsmässig
erfarenhet och inte är organiserade för att tillgodose en marknadsmässigt
bestämd efterfrågan på tjänster. En felaktig prissättning kan få till följd dels
att skattebetalarna drabbas, dels att privata företags överlevnad hotas.

Liknande synpunkter framförs i motion 1985/86:538 (fp). Det är inte lämpligt

att kommuner och landstingskommuner ger sig in i ren affärsverksamhet och 10

därmed förknippat risktagande, menar motionärerna. Flera remissinstanser
har uttalat sig negativt om förslagen i den utredning (Kommunalt kunnande -ett stöd för svensk export, SOU 1983:72) som har legat till grund för
propositionen. Svåra avgränsningsfrågor kan uppkomma, sägs det i motionen,
avseende t. ex. vilket risktagande kommuner och landstingskommuner
skall tillåtas engagera sig i och hur tjänsteexport skall avgränsas från
varuexport. Affärsmässig prissättning ställer krav på bokföringsmässiga
redovisningsprinciper, men dessa krav uppfylls sällan, hävdas det.

Det primära målet för kommunal tjänsteexport är enligt propositionen att
utnyttja kunnandet i den kommunala sektorn för att öka landels export.
Kommunal exportmedverkan får emellertid inte verka hämmande eller
snedvridande på konkurrensen. Kommunerna och landstingskommunerna
skall därför beräkna sina kostnader och prissätta sina tjänster enligt samma
normer som privata företag tillämpar. Det understryks vidare i propositionen
att det inte är meningen att kommunerna och landstingskommunerna skall
konkurrera med privata företag på sådana områden där det redan finns ett
kunnande inom näringslivet. Avsikten är att svenska exportörer skall få
tillfälle att komplettera sin verksamhet med det särskilda kunnande som
finns hos kommunerna och landstingskommunerna. Det är då väsentligt att
dessa inte medverkar i export på andra villkor än dem som gäller för
näringslivet. De får följaktligen inte subventionera exportföretagen.

Affärsmässighet m. m.

Näringsutskottet anser i likhet med vad som sägs i propositionen att en
bärande princip för kommunal exportmedverkan måste vara att den sker på
affärsmässiga grunder. En affärsmässig prissättning skall borga för att
konkurrensen gentemot näringslivet inte snedvrids. Detta är också av vikt för
att säkerställa att den kommunala ekonomin inte undergrävs. Näringsutskottet
vill också peka på att någon möjlighet till dispens från krrvet på
affärsmässighet inte finns i lagförslaget. I flera avseenden har lagtexten i
propositionen stramats upp betydligt i förhållande till det utredningsförslag
som har legat till grund för remissinstansernas yttranden. Detta gäller särskilt
i fråga om risktagandet. Det är inte troligt att de farhågor som yppas i
motionerna 1985/86:537 (m) och 1985/86:538 (fp) kommer att besannas.
Tjänsteexport kan aldrig bli någon primär uppgift för kommuner och
landstingskommuner men kan utgöra ett viktigt komplement till näringslivets
och statens kommersiella verksamhet genom det unika kunnande de
besitter på vissa områden. Av det sagda följer att näringsutskottet tillstyrker
propositionen och avstyrker motionerna.

Särskilda frågor

Kommuner och landstingskommuner bör beredas större möjlighet att
uppträda i en mer självständig roll, anförs det i motion 1985/86:539 (vpk).
Det betecknas som en olycklig begränsning att kommuner och landstingskommuner
måste vara underleverantörer till svenska företag eller staten. De

KU 1986/87:1

Bilaga

affärsrisker som kommuner och landstingskommuner skulle löpa om de finge
en mer oberoende ställning skulle kunna motverkas med statliga garantier,
menar motionärerna.

Ett av syftena med föreskriften att kommuner och landstingskommuner
endast får tillhandahålla exporttjänster åt svenska företag eller staten är
enligt propositionen att deras risktagande skall begränsas så långt som
möjligt. Detta ger en garanti för att de inte genom tjänsteexporten utsätts för
affärsrisker som kan leda till ekonomisk förlust vilken till slut måste täckas
med skattemedel. Som ett ytterligare skydd för den kommunala ekonomin
slås i lagförslaget fast att kommun eller landstingskommun inte får göra några
andra åtaganden än att lämna sina tjänster. Kreditgivning eller andra
ekonomiska åtaganden till exportören blir således inte tillåtna.

Om det finns särskilda skäl kan regeringen medge undantag från regeln att
kommuner och landstingskommuner alltid skall vara underleverantörer.
Som exempel anges bl. a. export av kommunalt kunnande genom aktiebolag
knutna till Svenska kommunförbundet eller Landstingsförbundet. Regeringen
skall därvid enligt lagförslaget ange de villkor som behövs för att begränsa
det kommunala risktagandet. Sådana villkor kan innefatta krav på ekonomiska
garantier eller minskat kommunalt engagemang.

I motion 1985/86:538 (fp) uttalas bl. a. att regeringsprövning av ett antal
enskilda exportaffärer i de fall en kommun eller landstingskommun vill
engagera sig djupare än att vara underleverantör är mycket olämplig.

Näringsutskottet anser att den dispensmöjlighet som öppnas enligt lagförslaget
tillgodoser det behov som kan finnas av tjänsteexport från kommuner
och landstingskommuner utan ett svenskt företag eller staten som mellanhand,
samtidigt som villkoren för en begränsning av deras risktagande kan
fastställas. Att staten som föreslås i motion 1985/86:539 (vpk) skulle överta
risken i fall av detta slag anser utskottet helt oacceptabelt. Kommunen eller
landstingskommunen måste givetvis i ett dylikt fall ha sådan ekonomisk
styrka och stabilitet att den kan genomföra en exportaffär. Risken måste
täckas genom försäkring eller garantier på sedvanliga affärsmässiga villkor.
Det är angeläget att regeringsprövningen av enskilda exportaffärer inte får
karaktären av en garanti av regeringen utan utformas så att det allmännas
risk minimeras. Härmed undanröjs de olägenheter som omnämns i motion
1985/86:538 (fp). Av vad som sagts framgår att näringsutskottet avstyrker
motion 1985/86:539 (vpk) i denna del.

Det behövs särskilda regler som föreskriver under vilka förutsättningar
kommuner och landstingskommuner får exportera tjänster, sägs det i motion
1985/86:539 (vpk). Motionärerna hänvisar till att det finns en krigsmateriellag
som reglerar exporten av vapen. På samma sätt kan export av tjänster
komma i konflikt med svensk neutralitetspolitik, hävdas det i motionen.

Enligt förslaget till lag om kommunal tjänsteexport är det inte kommuner
och landstingskommuner själva utan företag, privata eller statliga, som skall
exportera tjänsterna. Kommuner och landstingskommuner skall endast
medverka såsom underleverantörer. I Sverige är handel med varor och
tjänster i princip fri. Den alliansfria politik som syftar till att Sverige skall
vara neutralt i en konflikt iakttas även på handelspolitikens område. Sverige
har inte gjort några handelspolitiska bindningar som kan skada neutralitets -

KU 1986/87: 1

Bilaga

politikens trovärdighet. I fråga om lagen (1982:513) om förbud mot utförsel
av krigsmateriel, m. m., som det hänvisas till i motionen, gäller att det krävs
regeringens tillstånd inte bara för vapenexport utan också för export av
tillverkningsrätter och för viss militär utbildning. Det förefaller osannolikt
att kommuner eller landstingskommuner skulle tillhandahålla tjänster av
detta slag. Skulle de ändå göra det gäller givetvis kravet på tillstånd av
regeringen även för dem.

Enligt näringsutskottets mening finns det ingen grund för förmodan att
kommuners eller landstingskommuners tillhandahållande av tjänster till
svenska företag eller staten för export skulle på något sätt påverka svensk
neutralitetspolitik. För närvarande gäller förbud mot tjänsteexport i ytterst
begränsade fall, nämligen i fråga om krigsmateriel. Den kommunala
verksamheten ligger inom helt andra områden. Ansvaret för en exportaffär
kommer enligt förslaget att ligga hos ett svenskt företag eller staten.
Näringsutskottet ser inga skäl att förorda särskilda bestämmelser från
neutralitetssynpunkt för kommunal tjänsteexport. Motion 1985/86:539 (vpk)
avstyrks i den delen.

Kommunal tjänsteexport bör kunna användas i samband med FN:s och
SIDA:s utvecklingsprojekt, anförs det vidare i motion 1985/86:539 (vpk).
Motionärerna vill att regeringen skall lägga fram förslag om hur detta skall gå
till.

I den utredning (SOU 1983:72) som ligger till grund för propositionen
varnas för en övertro på biståndsprojekt som en lättillgänglig inkörsport för
ett kommunalt engagemang. Det svenska biståndets inriktning på landsbygdsutveckling
ger mindre utrymme för insatser av kommunalt kunnande
än om det gällt utveckling av tätorter i u-länderna. U-ländernas behov är i
första hand styrande för svenskt bistånd. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) understryker i sitt remissvar detta förhållande men
framhåller också att SIDA bedriver en aktivt uppspårande verksamhet för att
få kontakt med både företag och institutioner som har kompetens för och är
intresserade av u-landsuppdrag. SIDA står i förbindelse med enskilda
kommuner, landstingskommuner och kommunförbund. Det svåraste hindret
för SIDA:s samarbete med den kommunala sektorn uppges vara
svårigheter för kommunala tjänstemän att få tjänstledighet för u-landsuppdrag.

Sveriges exportråd inledde för några år sedan ett utvecklingsprogram för
tjänsteexport. Detta har utvidgats till att omfatta även kommuner och
landstingskommuner (prop. 1983/84:168, NU 1983/84:40). Som en följd
härav samverkar Exportrådet med ett tiotal kommuner för att utröna
marknadsförutsättningarna för en kommunal exportmedverkan. Vidare kan
nämnas att Exportrådets bevakning av olika internationella organ som
finansierar utvecklingsprojekt har förstärkts under senare tid (prop. 1984/
85:140, NU 1984/85:33).

KU 1986/87:1

Bilaga

föreslås i motion 1985/86:539 (vpk) är därför enligt näringsutskottets mening
inte påkallat.

Stockholm den 6 maj 1986
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Rune Jonsson (s),
Olof Johansson (c). Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke
Wictorsson (s). Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn
Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Per-Richard Molén (m), KjellArne
Welin (fp) och Mats Lindberg (s).

Avvikande meningar

1. Affärsmässighet m. m.

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Kjell-Arne Welin (fp) anser att näringsutskottet under
rubriken Affärsmässighet m. m. bort anföra:

Näringsutskottet anser att man i motionerna 1985/86:537 (m) och 1985/
86:538 (fp) fäster uppmärksamheten på viktiga problem när det gäller att öka
den svenska exporten av tjänster genom samverkan mellan kommunala
organ och företag inom den privata sektorn. Av vad som anförts i de nämnda
motionerna framgår att tjänsteexport är en riskfylld verksamhet som inte är
förenlig med kommunernas och landstingskommunernas roll i samhället.
Det finns en klar fara att dessa inlåter sig på riskabla företag som till sist
drabbar kommuninvånarna genom höjd skatt. Till detta kommer risken för
konkurrenssnedvridning genom felaktig prissättning. Inom den kommunala
sektorn finns ingen erfarenhet av pris- och kostnadskalkyler, än mindre av
marknadsföring och internationell affärsverksamhet. Enligt utredningen
Kommunalt kunnande krävs dessutom ett omfattande utvecklings- och
utbildningsarbete för att kommunerna och landstingskommunerna skall
kunna uppfylla de villkor som ställs för kommersiell verksamhet.

Kommunernas och landstingskommunernas allmänt sett ökande näringspolitiska
verksamhet skulle utvidgas ytterligare om den föreslagna lagen om
kommunal tjänsteexport kommer till stånd. Detta innebär sammantaget
allvarliga risker för konkurrenssnedvridning och därmed också ett hot mot
marknadsekonomin. Såsom nyligen har föreslagits i annat sammanhang (NU
1985/86:15 res. 12) bör en översyn genomföras av kommuners och landstingskommuners
näringspolitiska engagemang i syfte att dels sätta gränser för den
kommunala näringsverksamheten, dels skapa förutsättningar för en avveckling
av stora delar av den kommunala affärsverksamheten. Den föreslagna
översynen bör även behandla kommuners och landstingskommuners tjänsteexport.
Det skulle enligt näringsutskottets mening främja svensk tjänsteex -

KU 1986/87: 1

Bilaga

port, om de offentliga monopolen inom väsentliga delar av tjänstesektorn
kunde brytas.

Av det sagda framgår att näringsutskottet avstyrker regeringens förslag till
lag om kommunal tjänsteexport.

2. Särskilda frågor

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Kjell-Arne Welin (fp) anser att näringsutskottet under
rubriken Särskilda frågor bort anföra:

Näringsutskottet har nyss på grundval av synpunkterna i motionerna
1985/86:537 (m) och 1985/86:538 (fp) avstyrkt förslaget till lagom kommunal
tjänsteexport. Med hänsyn härtill finner utskottet inte anledning ta ställning
till de önskemål beträffande kommunal tjänsteexport som framförs i motion
1985/86:539 (vpk). Motionen avstyrks.

3. Särskilda frågor

Jörn Svensson (vpk) anser att näringsutskottet under rubriken Särskilda
frågor bort anföra:

Kommuner och (= näringsutskottet) mycket olämplig.

Näringsutskottet anser i likhet med vad som sägs i motion 1985/86:539
(vpk) att det är en olycklig begränsning för kommuner och landstingskommuner
att de måste uppträda som underleverantörer till privata företag eller
staten. De bör i stället ges större möjligheter att uppträda i en självständig
roll. Eventuella affärsrisker bör i sådana fall täckas med statliga garantier. En
sådan självständig roll förutsätter givetvis en mycket klar boskillnad mellan å
ena sidan verksamheten kring tjänsteexport och å den andra myndighetsutövning
och service till allmänheten.

Det behövs (= näringsutskottet) även för dem.

Kommuner och landstingskommuner representerar tillsammans ett stort
kunnande inom många skilda områden, som måste bedömas som synnerligen
intressant och användbart på den internationella marknaden. Därför behövs
särskilda regler som föreskriver under vilka förutsättningar de får exportera
tjänster, eftersom svensk neutralitetspolitik kan påverkas. Riksdagen bör i
enlighet med vad som föreslås i motion 1985/86:539 (vpk) hos regeringen
begära förslag till en lag med regler om detta.

Kommunal tjänsteexport (= näringsutskottet) (prop. 1984/

85:140, NU 1984/85:33).

Detta är emellertid inte tillräckligt. Statliga myndigheter bör uppmanas att
mer aktivt inrikta sig på att koppla kommunal tjänsteexport till olika
utvecklingsprojekt i u-länderna. Regeringen bör, såsom förespråkas i motion
1985/86:539 (vpk), låta utarbeta förslag till åtgärder med detta syfte.

KU 1986/87: 1

Bilaga

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986