Justitieutskottets betänkande
1986/87:21

om anslag till brottsförebyggande rådet
(prop. 1986/87:100 bil. 4, G 3 och G 4, jämte motioner)

JuU

1986/87:21

ANDRA HUVUDTITELN

Övriga myndigheter

1. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader. Regeringen har i proposition
1986/87:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punkt G 3(s. 105
och 106) föreslagit riksdagen att till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 7 775 000 kr.

Utskottet

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brottsförebyggande
insatser inom olika områden av samhällsverksamheten samt verka för
en samordning av samhällets och enskildas insatser mot brott. Till BRÅ:s
uppgifter hör därvid bl. a. att följa, stödja och initiera kriminologisk
forskning, att verka för samordning av forsknings- och utvecklingsarbete på
det kriminalpolitiska området samt att i övrigt medverka i det kriminalpolitiska
arbetet.

BRÅ leds av en styrelse. Hos rådet finns ett kansli, som förestås av en
kanslichef. Inom kansliet finns en utredningsenhet och en forskningsenhet.
Till rådet är knutna en vetenskaplig grupp samt ett varierande antal
arbetsgrupper.

Som framgår av departementschefens uttalanden i propositionen (s. 106)
har regeringen beslutat låta utreda hur BRÅ:s styrelse bör vara sammansatt
och vilka uppgifter som bör ankomma på styrelsen. I utredningsuppdraget
ingår också att se över BRÅ:s funktion och arbetssätt samt dess organisatoriska
ställning i förhållande till regeringen. Av särskilt intresse att få belyst
sägs vara gränsdragningsproblemen gentemot den reguljära högskoleforskningen.
Vidare skall utredningen ta upp hur särskilda uppdrag åt rådet, som
beslutas av regeringen, kan fullgöras inom ramen för den löpande verksamheten.
Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 januari 1988.

Utskottet vill för sin del i linje med vad som kommer till uttryck i den till
riksdagen nyligen avgivna propositionen om forskning (prop. 1986/87:80
bilaga 1) framhålla den betydelse som BRÅ:s verksamhet har för forskningsoch
utvecklingsarbetet på det kriminalpolitiska området. Dessa insatser är
viktiga bl. a. för att ge perspektiv och beslutsunderlag i situationer där valet
står mellan olika utvecklingslinjer inom kriminalpolitiken och övrigt brotts -

1 Riksdagen 1986187. 7sami. Nr 21

förebyggande arbete. Även BRÅ:s insatser för det brottsförebyggande
arbetet på det praktiska fältet har stor betydelse.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 7 775 000 kr.

2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader. Regeringen har under
punkt G 4 (s. 107) föreslagit riksdagen att till Brottsförebyggande rådet:
Utvecklingskostnader för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag
av 3 841 000 kr.

Motioner

I motion 1986/87:Ju403 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående ordningsbot vid snatteribrott (yrkande 8).

I motion 1986/87:Ju601 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om införande av ”böteslapp” för snatterier enligt
motionens förslag samt att en landsomfattande kampanj mot snatteriet
genomförs.

I motion 1986/87:Ju621 av Jerry Martinger m. fl. (m) hemställs

- att riksdagen hos regeringen begär förslag om att föreläggande av
ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 1),

- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om rapporteftergift (yrkande 2),

- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtalsunderlåtelse (yrkande 3),

- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om beloppsgränsen mellan snatteri och stöld (yrkande 4).

I motion 1986/87:Ju626 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m) hemställs

- att riksdagen hos regeringen begär förslag om att föreläggande av
ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 1),

- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om rapporteftergift (yrkande 2),

- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtalsunderlåtelse (yrkande 3),

- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om gränsen mellan snatteri och stöld (yrkande 4).

I motion 1986/87:Ju642 av Elving Andersson m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om sanktionen ordningsbot (yrkande 2).

JuU 1986/87:21

t

2

Utskottet

JuU 1986/87:21

Medelsberäkningen

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsanvisning om
drygt 3,8 milj. kr., vilket är ungefär lika mycket som anslaget för innevarande
år.

A tgärder mot snatteri
Inledning

Här tar utskottet upp till behandling ett antal motioner som gäller åtgärder
mot snatteri. Detta ämne behandlades av utskottet så sent som i höstas i
betänkandet JuU 1986/87:6; för en mer ingående redovisning av frågans
tidigare behandling hänvisas till det betänkandet.

Samtliga motioner som nu är aktuella innehåller yrkanden om att det bör
övervägas att införa ordningsbot för snatteri. I två av motionerna (621 och
626) föreslås dessutom en minskad användning av åtalsunderlåtelse och
rapporteftergift vid snatteri. Båda dessa motioner innehåller också ett
yrkande om ändring av den beloppsgräns som för närvarande tillämpas vid
gränsdragningen mellan stöld och snatteri. I en av motionerna (601) föreslås
en landsomfattande kampanj mot snatteribrotten.

Allmän bakgrund

Den som olovligen tar något som tillhör annan med uppsåt att tillägna sig det
skall enligt 8 kap. 1 § brottsbalken dömas för stöld. Ett tillgrepp som med
hänsyn till värdet och övriga omständigheter vid brottet kan bedömas som
ringa utgör dock snatteri enligt 8 kap. 2 § brottsbalken.

Straffet för snatteri är böter eller fängelse i högst sex månader. Som ett
riktmärke vid avgränsningen mellan stöld och snatteri använder man sig i
rättstillämpningen av en gräns för värdet av det tillgripna. Värdet följer
förändringarna i penningvärdet och anses för närvarande ligga vid 600-700
kr. (NJA 1985 s. 384).

Snatteri hör under allmänt åtal. Detta innebär - i princip - dels att polisen
skall rapportera ett sådant brott till åklagaren och dels att åklagaren är
skyldig att väcka åtal för brottet.

Reglerna om rapporteftergift i 9 § andra stycket polislagen leder emellertid
till att i praktiken ett stort antal snatteribrott inte rapporteras till åklagare
samtidigt som åklagarens möjligheter att underlåta åtal, bl. a. enligt 20 kap.

7 § rättegångsbalken, gör att någon lagföring i många rapporterade fall ändå
inte kommer till stånd.

Om åtalsunderlåtelse inte kommer i fråga kan åklagaren antingen utfärda
strafföreläggande - vilket är det vanliga vid snatteri - eller åtala vid domstol.

Utfärdas strafföreläggande innebär det att den skyldige får möjlighet att
skriftligen godkänna ett av åklagaren förelagt bötesstraff, som - om det
godkänns - kan sägas ersätta en fällande dom av domstol. Också i de fall där

åtal väcks, t. ex. därför att gärningen förnekas, blir påföljden vid fällande 3

dom för snatteri nästan alltid böter.

1* Riksdagen 1986187. 7sami. Nr21

Ett med strafföreläggandet närbesläktat institut är föreläggande av
ordningsbot (ordningsföreläggande), som emellertid får utfärdas endast
beträffande brott för vilket inte är stadgat annat straff än böter direkt i
pengar. Denna omständighet omöjliggör redan den att ordningsföreläggande
kan användas för snatteribrott.

Butikstillgreppen har varit föremål för två omfattande utredningar under
de senaste 15 åren. År 1971 avgav 1968 års brottmålsutredning betänkandet
(SOU 1971:10) Snatteri, i vilket flera åtgärder föreslogs i syfte att komma till
rätta med butiksstölderna. Förslagen ledde emellertid inte till några direkta
lagstiftningsåtgärder.

Vid riksmötet 1979/80 var problemen med snatteribrottsligheten föremål
för behandling av riksdagen med anledning av ett par motioner i ämnet. I sitt
av riksdagen godkända betänkande (JuU 1979/80:15) framhöll utskottet att
det i första hand fick anses ankomma på handeln själv att genom olika
brottsförebyggande åtgärder komma till rätta med butikssnatterierna, men
att det naturligtvis också var en fråga för det allmänna att begränsa denna
brottslighet. Utskottet fann att en närmare undersökning var påkallad, och i
enlighet härmed tillsattes stöldutredningen som år 1982 lade fram betänkandet
(SOU 1982:39) Stöld i butik.

Stöldutredningen förordade vid sidan om en restriktivare tillämpning av
reglerna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse att det skulle göras möjligt
att använda ordningsföreläggande vid snatteri. Utredningen föreslog därför
att man i ett ordningsföreläggande skulle kunna förelägga inte bara böter
direkt i pengar utan också dagsböter. Detta skulle enligt utredningen kunna
ske i okomplicerade fall av butikstillgrepp där värdet av det tillgripna
understeg 200 kr. I föreläggandet skulle 20, 25 eller 30 dagsböter kunna
åläggas i enlighet med en mall grundad på tillgreppsvärdet och de regler för
uträkning av dagsbotens storlek som riksåklagaren har utfärdat (RÅC 1:97).

Förslaget har inte föranlett någon lagstiftning.

Fängelsestraff kommittén, som haft i uppdrag att göra en översyn av
straffskalorna och de allmänna reglerna om påföljdsval, straffmätning och
villkorlig frigivning m. m., har i januari i år avgivit sitt slutbetänkande (SOU
1986:13—15) Påföljd för brott. I betänkandet (SOU 1986:14 s. 218) anför
kommittén att det beträffande skyddsvärdet vid stöldbrott har skett en
förskjutning. Det straffvärda ligger enligt kommittén nu i betydligt större
utsträckning än tidigare i den kränkning av den personliga integriteten och
tryggheten som stöldbrottet i vissa fall kan innebära. Långt ifrån alla
stöldbrott är emellertid av det slag att den personliga integriteten kränks. För
den stora mängden stöldbrott anser kommittén därför, mot bakgrund av den
minskade betydelsen av rena förmögenhetsförluster, att straffskalorna
allmänt sett bör sänkas.

När det gäller snatteri föreslår kommittén att fängelse utgår ur straffskalan
och att snatteri således blir ett ”rent” bötesbrott. Detta skulle medföra dels
att gripande av snattare inte skulle bli möjligt, dels att vid seriebrottslighet
husrannsakan inte skulle få tillgripas och dels att domstolen, även vid aldrig
så många snatterier av samme gärningsman, skulle vara förhindrad att ådöma
annan påföljd än böter. Dessa konsekvenser anser kommittén vara olämpliga
och föreslår därför ändringar som innebär att tillämpligheten av de
straffprocessuella säkerhetsåtgärderna vid snatteri blir i huvudsak oföränd -

JuU 1986/87:21

4

rade och att en möjlighet tillskapas att i vissa fall av seriebrottslighet döma till
annan påföljd än böter.

Beträffande tillämpningen av straffskalan för stöld - som enligt förslaget
skall inrymma böter - är det kommitténs uppfattning att det i ett inte
obetydligt antal fall skall vara tillräckligt att utdöma ett bötesstraff. För detta
krävs emellertid att det tillgripnas värde inte får vara alltför högt men någon
beloppsgräns anser kommittén inte att det är lämpligt att ange.

Kommitténs betänkande har nyligen remissbehandlats och är för närvarande
föremål för fortsatta överväganden inom regeringskansliet.

I Köpmannaförbundets regi inleddes år 1985 en samlad kampanj mot
butiksstölder under mottot Närkamp 85. Syftet med kampanjen är att genom
information och andra åtgärder upplysa om butikstillgreppens skadliga
verkningar för samhället. Som ett led i kampanjen lämnas information i
samband med mässor och utställningar och genom artiklar i fackpressen. I
slutet av förra året anordnade detaljhandeln en rikskonferens kring problemet
med butiksstölder med deltagande bl. a. av justitieministern. Tanken är
att kampanjen skall fortsätta även framgent.

Även BRÅ har - vid sidan av sitt fortlöpande arbete med brottsförebyggande
åtgärder - gjort särskilda insatser riktade mot butikssnatterierna.
Sålunda gav BRÅ förra året ut en broschyr ALLA VET, som tar upp frågor
om orsakerna till snatterier och vad som kan göras för att förbättra
situationen. Broschyren är avsedd att användas som ett diskussionsunderlag.

Vidare tillsatte BRÅ år 1985 en arbetsgrupp mot stöld och rån inom
handeln. Arbetsgruppen har skickat ut en enkät till ett stort antal butiker och
varuhus för att få reda på vilka brottsförebyggande åtgärder som gjorts och
vilka erfarenheter man haft av dessa åtgärder. Uppgifterna skall bearbetas
och ligga till grund för en bedömning av olika tekniska stöldskyddsanordningars
effektivitet samt fördelar och nackdelar med andra tekniska lösningar.
Jämsides med denna undersökning utför arbetsgruppen en litteraturgenomgång
i syfte att sammanställa och analysera den forskning som finns om
butiksrelaterad brottslighet. Arbetsgruppen avser att kunna avsluta sitt
arbete i slutet av år 1987.

Som är nämnt inledningsvis behandlade utskottet i höstas frågan om
åtgärder mot snatterier med anledning av en motion sorn förordade
införandet av en snatteriavgift. I sitt av riksdagen godkända betänkande
(JuU 1986/87:6) avstyrkte utskottet bifall till motionen.

Enligt utskottet hade frågan om införandet av en kontrollavgift prövats av
två utredningar som - under åberopande av rättssäkerhetsskäl - bestämt
hade avvisat tanken på ett sådant system. Enligt utskottets mening var det
därför inte meningsfullt att föranstalta om ännu en utredning i syfte att
möjliggöra införandet av ett system med snatteriavgifter.

1 den skrivelse som regeringen i höstas avgav till riksdagen om åtgärder
mot vålds- och egendomsbrott (skr. 1986/87:21, JuU 8, rskr. 52) berördes
frågan om åtgärder mot snatteribrotten. I skrivelsen betonades allmänt
polisens roll i det brottsförebyggande arbetet och det framhölls att det lokala
samarbetet mot brott bör prioriteras. I samband därmed nämndes bl. a. att i
tiden begränsade insatser, som innebär att bekämpningen av ett visst slags
kriminalitet högprioriteras, kan ha långsiktiga brottsförebyggande effekter

JuU 1986/87:21

5

även när det gäller kriminalitet med relativt sett mindre straffvärde som t. ex.
butikstillgrepp.

Justitieministern besvarade den 5 mars 1987 en fråga om åtgärder mot
snatteribrotten (se snabbprotokoll från riksdagsdebatterna 1986/87:80 s.
31—33). Justitieministern uppgav därvid att han givit rikspolisstyrelsen i
uppdrag att göra en översyn av tillämpningen av rapporteftergift vid snatteri
och att han avsåg att med riksåklagaren ta upp frågan om en motsvarande
översyn beträffande åtalsunderlåtelse.

Under de senaste åren har det skett en kraftig ökning av antalet anmälda
butikssnatterier. Sålunda ökade butiksstölderna med 11 % år 1984 och med
21 % år 1985 (Brottsutvecklingen 1986, BRÅ Forskning 1986:4). Antalet
anmälda butikstillgrepp var år 1984 ca 50 000 (Rättsstatistisk årsbok 1985
s. 48).

Utskottets överväganden

Till en början vill utskottet slå fast att butikstillgreppen utgör ett allvarligt
problem och att det därför självfallet är viktigt att få ned antalet sådana brott.

Som utskottet tidigare framhållit är åtgärder mot snatterier en uppgift inte
bara för det allmänna utan också för handeln själv. I själva verket är det
enligt utskottets mening åtgärder från handelns egen sida som skall utgöra
tyngdpunkten i de samlade insatserna mot snatteribrotten, och en rad sådana
åtgärder har också vidtagits, t. ex. genom en ökad användning av olika
stöldskyddssystem samt information till allmänheten om butikstillgreppens
skadliga verkningar.

Beträffande åtgärder från det allmännas sida vill utskottet ansluta sig till
vad justitieministern anfört om att återkommande aktioner på lokal nivå -under medverkan av åklagare, polis, företag m.fl. - kan utgöra lämpliga
inslag i bekämpningen av snatteribrotten. Sådana temporära aktioner i avsikt
att förebygga en viss typ av brott kan ha en betydande allmänpreventiv
effekt.

Vad gäller åtgärder av annat slag från det allmännas sida för att beivra
butikstillgrepp vill utskottet framhålla att reglerna om rapporteftergift och
åtalsunderlåtelse här är av stor betydelse. Som utskottet framhöll vid
behandlingen av frågan i höstas kan det inte uteslutas att en tidvis mindre
tillfredsställande tillämpning av dessa regler har bidragit till den hittillsvarande
negativa utvecklingen av snatteribrottsligheten (JuU 1986/87:6 s. 14).
Reglerna om åtalsunderlåtelse och rapporteftergift fick emellertid sitt
nuvarande innehåll så sent som för ett par år sedan och i samband därmed
lämnade rikspolisstyrelsen och riksåklagaren utförliga anvisningar för hur
reglerna bör tillämpas. Därmed borde det enligt utskottets mening ha
skapats goda förutsättningar för en från skilda synpunkter ändamålsenlig och
mera strikt användning av möjligheterna att ge åtalsunderlåtelse och
rapporteftergift i de fall det här gäller.

Beträffande förslaget i de nu aktuella motionerna att det bör bli möjligt att
beivra snatteri med ordningsbot vill utskottet erinra om att stöldutredningens
förslag härom mötte stark kritik vid remissbehandlingen. Sålunda menade
man bl. a. att snatteri på detta sätt skulle nedvärderas som brottstyp genom

JuU 1986/87:21

6

att i praktiken bli jämställt med lindriga trafikförseelser och andra liknande
ordningsförseelser.

Utskottet är för sin del tveksamt till införandet av ett system med
ordningsbot vid snatteri. Vad utskottet därvid främst fäster avseende vid är
just den nyss nämnda invändningen att det kan kännas främmande att med
ett ordningsföreläggande beivra ett - låt vara mindre allvarligt - centralt
förmögenhetsbrott. Vidare är de aktuella brottsrekvisiten - såväl de
objektiva som det subjektiva - sådana att de enligt utskottets mening
erfarenhetsmässigt kräver överväganden av en art som inte gärna kan företas
inom ramen för ordningsbot. I vart fall bör enligt utskottets mening de
ställningstaganden som kan bli följden av det fortsatta arbetet med fängelsestraffkommitténs
förslag avvaktas innan det kan bli aktuellt för riksdagen att
uttala sig i frågan.

Utskottet avstyrker därför bifall till de nu aktuella motionerna såvitt avser
införandet av ordningsbot vid snatteri.

Vad gäller motionsönskemålen om en minskad användning av rapporteftergift
och åtalsunderlåtelse vid snatteri vill utskottet erinra om den
principiella inställning till åtalsunderlåtelse som utskottet nyligen givit
uttryck för i samband med behandlingen av motioner som gällde användningen
av åtalsunderlåtelse i allmänhet (JuU 1986/87:19 s. 6 f). Utskottet har
därvid framhållit att reglerna om åtalsunderlåtelse i sin nuvarande utformning
får anses utgöra en rimlig avvägning mellan de motstående intressen
som gör sig gällande inom brottsbekämpningen. Härtill kommer vad
utskottet i detta betänkande har uttalat om möjligheterna till en från flera
synpunkter ändamålsenlig tillämpning av reglerna om rapporteftergift och
åtalsunderlåtelse vid snatteribrott.

Med hänsyn till dessa synpunkter, och med beaktande både av rikspolisstyrelsens
översyn av tillämpningen av rapporteftergift vid snatteri och motsvarande
aviserade översyn av riksåklagaren beträffande åtalsunderlåtelse,
avstyrker utskottet bifall till motionerna 621 och 626 i nu berörda delar.

Beträffande förslaget i motionerna 621 och 626 om att värdegränsen
mellan snatteri och stöld bör sänkas vill utskottet erinra om att fängelsestraffkommittén
i enlighet med vad som nyss sagts har behandlat frågan om
ändrade straffskalor för stöld och snatteri och även berört straffvärdet för de
centrala förmögenhetsbrotten. I avvaktan på resultatet av dessa överväganden,
som kan komma att innefatta även gränsdragningsfrågor mellan de olika
brotten, föreligger det enligt utskottets mening inte någon anledning för
riksdagen att göra något uttalande i saken. Motionerna avstyrks av utskottet
också i denna del.

Förslaget i motion 601 om en landsomfattande kampanj mot snatteribrotten
får enligt utskottets mening anses vara väsentligen tillgodosett genom de
åtgärder som i brottsförebyggande syfte redan har vidtagits, bl. a. kampanjen
Närkamp 85 och BRÅ:s olika insatser. Någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen är enligt utskottets mening inte erforderlig.

JuU 1986/87:21

7

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Brottsförebyggande
rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 3 841 000 kr.,

2. beträffande åtgärder mot snatteri

att riksdagen avslår motion 1986/87:Ju403 i denna del (yrkande 8),
motion 1986/87:Ju601, motion 1986/87:Ju621, motion 1986/87:Ju626
och motion 1986/87:Ju642 i denna del (yrkande 2 delvis).

Stockholm den 24 mars 1987

På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp). Hans Pettersson i Helsingborg (s), Gunilla
André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Göran Franck (s).
Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Svensson (m), Birthe Sörestedt (s),
Bengt-Ola Ryttar (s). Göran Magnusson (s). Eva Johansson (s). Göran
Ericsson (m), Rune Backlund (c) och Sven-Olof Nordlund (s).

Reservation

Åtgärder mot snatteri (punkt 2, mom. 2)

Karin Ahrland (fp), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Hans Petersson i
Röstånga (fp). Arne Svensson (m) Göran Ericsson (m) och Rune Backlund
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Beträffande
förslaget” och slutar på s. 7 med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har butikstillgreppen nu fått en sådan omfattning
att också nya vägar måste prövas i linje med vad som föreslås i de nu aktuella
motionerna. Vad utskottet därvid särskilt vill ta fasta på är förslaget i
motionerna att det nu bör närmare övervägas att införa ordningsbot vid
snatteribrott. Utskottet kan härvidlag ansluta sig till flera av de skäl som
stöldutredningen anförde till förmån för ett sådant system. Sålunda bör enligt
utskottets mening särskilt framhållas att ordningsföreläggande vid mindre
snatteribrott torde kunna utgöra en både snabb och för den enskilde
tillfällighetssnattaren förhållandevis skonsam form av lagföring. Dessutom
skulle ett system med ordningsbot vid snatteri kunna bidra till ett bättre
resursutnyttjande genom att minska åklagarnas och förenkla polisens arbete
med dessa mindre tillgreppsbrott.

Förutsättningarna för införandet av ett system med ordningsbot vid
snatteribrott bör således enligt utskottets mening bli föremål för närmare
överväganden, t. ex. i anslutning till det pågående arbetet inom regeringskansliet
med fängelsestraffkommitténs förslag. Vad utskottet sålunda anfört
bör ges regeringen till känna.

JuU 1986/87:21

8

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse

2. beträffande åtgärder mot snatten
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Ju403 i denna del
(yrkande 8), motion !986/87:Ju601, motion 1986/87:Ju621, motion
1986/87:Ju626 och motion 1986/87:Ju642 i denna del (yrkande 2
delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i
detta hänseende.

JuU 1986/87:21

9