Justitieutskottets betänkande
1986/87:32

om kontraktsvård m. m.

(prop. 1986/87:106 jämte motioner)

JuU

1986/87:32

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet förslag av regeringen till ändringar i
bl. a. brottsbalken. Ändringarna syftar till att göra det möjligt att använda
en form av s. k. kontraktsvård som en ny variant av kriminalvård i frihet och
som ett alternativ till fängelse. En annan ändring innebär att domstolen, när
den dömer till villkorlig dom eller skyddstillsyn, skall kunna ålägga den
dömde att avhjälpa skada som han vållat.

Utskottet ställer sig i huvudsak bakom regeringens förslag men med hänsyn
till att reformen kräver visst förberedelsearbete föreslår utskottet att
ikraftträdandet framflyttas till den 1 januari 1988. Utskottet föreslår vidare
ett tillkännagivande till regeringen om obligatoriskt samråd mellan åklagaren
och frivården när fråga uppkommer om att förändra kontraktsvård till
fängelse.

Till betänkandet har fogats bl. a. två gemensamma borgerliga reservationer,
den ena beträffande införande av samhällstjänst och den andra beträffande
kontraktsvårdsförslaget som reservanterna avstyrker.

Propositionen m. m.

I proposition 1986/87:106 föreslår regeringen (justitiedepartementet) —
efter hörande av lagrådet — att riksdagen antar i propositionen framlagda
förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som anförs
i det följande under rubriken Utskottet på s. 18.

1 samband med propositionen behandlas dels de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1986/87:Jul 13 av Allan Ekström (m), 1986/

87:Ju 114 av Elving Andersson m. fl. (c), 1986/87 Jul 15 av Lars Werner
m. fl. (vpk), 1986/87 Jul 16 av Karin Israelsson m. fl. (c, m, fp), 1986/

87 Jul 17 av Karin Ahrland m. fl. (fp), 1986/87 Jul 18 av Hans Nyhage (m),

1986/87 Jul 19 av Anita Johansson m. fl. (s), 1986/87:Jul20 av Per-Olof 1

1 Riksdagen 1986/87. 7 samt. Nr 32

Strindberg m. fl. (m) och 1986/87 :Ju121 av Lena Öhrsvik (s), dels yrkanden JuU 1986/87:32
i de under den allmänna motionstiden förra året och i år väckta motionerna
I985/86:Ju614 av Karin Söder m. fl. (c), 1985/86:Ju616 av Bengt Westerberg
m. fl. (fp), 1986/87:Ju610 av Göran Ericsson (m), 1986/87:Ju612 av
Bengt Westerberg m. fl. (fp), 1986/87:Ju636 av Bo Lundgren (m) och Rolf
Clarkson (m), 1986/87 :Ju637 av Hugo Bergdahl (fp) och Elver Jonsson
(fp), 1986/87:Ju802 av Carl Bildt m. fl. (m), 1986/87:Ju808 av Olof Johansson
m. fl. (c) och 1986/87:Ju816 av Yngve Wernersson (s).

Motionsyrkandena redovisas på s. 15—17.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till JuU 1986/87:32

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 33 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

dels att 27 kap. 5 §, 28 kap. 1, 3, 5, 6, 8, 9 och 11 §§, 33 kap. 5 §, 34 kap.

6 § samt 38 kap. 3, 6, 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 kap.

5 §

Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada,
skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Rätten
äger föreskriva att han under prövotiden skall söka fullgöra skadeståndsskyldigheten
eller del därav på tid och sätt som angivas i domen.

Om skada på egendom har uppkommit
genom brottet och det bedöms
vara ägnat att främja den
dömdes anpassning i samhället, får
rätten föreskriva att denne på tid
och sätt som anges i domen skall
biträda den skadelidande med visst
arbete, som syftar till att avhjälpa
eller begränsa skadan eller som annars
i belysning av brottets och
skadans art framstår som lämpligt.

Sådan föreskrift får meddelas endast
med den skadelidandes samtycke.

Föreskrift som avses i första Föreskrift som avses i första eller
stycket må, efter ansökan av åkia- andra stycket får ändras eller upp gare

eller den dömde, ändras eller hävas efter ansökan av åklagare el upphävas,

när skäl äro därtill. ler den dömde, när det finns skäl till

det.

28 kap.

1 §'

Skyddstillsyn får ådömas för ett brott på vilket fängelse kan följa, om det
med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden finns anledning anta
att påföljden kan bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet. Är
mera ingripande påföljd påkallad, får skyddstillsyn dock inte ådömas.

Den som är under aderton år må ej dömas till skyddstillsyn, med mindre
denna påföljd finnes lämpligare än vård inom socialtjänsten.

Är det lindrigaste straff som är stadgat för brottet fängelse i ett år eller
däröver, må dömas till skyddstillsyn allenast om särskilda skäl äro därtill.

Kan det antas att missbruk av
beroendeframkallande medel eller
något annat särskilt förhållande
som påkallar vård eller annan behandling
i väsentlig grad har bidragit
till att brottet har begåtts, skall

1 Senaste lydelse 1983:240.

1* Riksdagen 1986/87. 7 sami Nr 32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:32

rätten, när den bedömer frågan huruvida
skyddstillsyn är en tillräckligt
ingripande påföljd, särskilt beakta
om den tilltalade förklarar sig
villig att undergå lämplig behandling
sorn enligt en för honom uppgjord
plan kan anordnas i samband
med verkställigheten av en dom på
skyddstillsyn.

3 P

Om det av hänsyn till allmän laglydnad prövas oundgängligen erforderligt
att skyddstillsyn förenas med frihetsberövande, må jämte skyddstillsyn
dömas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.

Om förhållandena påkallar det, får rätten förordna att domen på fängelse
skall gå i verkställighet utan hinder av att den inte har vunnit laga kraft.

Är i fall som avses i I § fjärde
stycket den planerade behandlingen
av avgörande betydelse för att
skyddstillsyn bedöms vara en tillräckligt
ingripande påföljd, skall
rätten i domslutet ange hur långt
fängelsestraff som skulle ha
ådömts, om fängelse i stället hade
valts som påföljd.

5 §J

Skyddstillsyn skall vara förenad med övervakning från dagen för domen.
Rätten får dock förordna att övervakningen skall anstå till dess domen har
vunnit laga kraft mot den dömde. Om domen överklagas, kan högre rätt
förordna att vidare verkställighet inte får äga rum.

Övervakningen skall upphöra Övervakningen skall upphöra
utan något särskilt förordnande när utan något särskilt förordnande när

ett år av prövotiden har förflutit, ett år av prövotiden har förflutit,

om inte annat följer av 7 eller 9 §. om inte annat följer av fjärde

stycket eller av 7 eller 9 §.

Har verkställigheten avbrutits till följd av beslut av högre rätt men döms
den tilltalade därefter ändå till skyddstillsyn, skall den tid under vilken
verkställighet ej ägt rum inte räknas in i prövotiden eller den tid som anges
i andra stycket.

Har skyddstillsyn förenats med
behandlingsplan som den dömde
har åtagit sig att följa, får rätten i
domen förordna om längre övervakningstid
än vad som anges i
andra stycket. Tiden får dock inte
sättas längre än vad som behövs
för att behandlingen skall kunna
slutföras och får inte överstiga prövotiden.

2 Senaste lydelse 1983:240.

5 Senaste lydelse 1983:240.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:32

Har den dömde allvarligt åsidosatt
sina åligganden och kan det antagas
att han icke skall låta sig rätta
genom åtgärd som övervakningsnämnden
äger vidtaga, skall
nämnden hos åklagare göra framställning
att vid domstol föres talan
om undanröjande av skyddstillsynen.

Vad som föreskrivs i 26 kap. 12—
17 §§ skall tillämpas på motsvarande
sätt beträffande den som har
dömts till skyddstillsyn. Rätten
skall dock i domen förordna övervakare,
om inte särskilda skäl talar
mot det. Vidare får rätten i domen
meddela föreskrifter enligt 26 kap.
15 § första och andra styckena
samt 27 kap. 5 § andra stycket.
Overvakningsnämnden får ändra
eller upphäva en föreskrift av sistnämnda
slag när det finns skäl till
det.

/ fall som avses i 3 § tredje
stycket skall i domen alltid meddelas
föreskrift om den behandlingsplan
som den dömde har åtagit sig
att följa. Därvid får även föreskrivas
att den som ansvarar för behandlingen
skall göra anmälan till
skyddskonsulenten och åklagaren
om den dömde allvarligt åsidosätter
sina åligganden enligt planen.

En behandlingsplan som avses i
andra stycket får innehålla bestämmelser
om att den dömde åtar sig
skyldighet att genomgå kroppsvisitation
och kroppsbesiktning för
kontroll av att han ej missbrukar
beroendeframkallande medel.

Har den dömde allvarligt åsidosatt
sina åligganden och kan det antas
att sådana åtgärder som övervakningsnämnden
får vidta blir
utan verkan, skall nämnden hos
åklagare göra framställning om att
han vid domstol för talan om att
skyddstillsynen skall undanröjas.
Aven utan framställning från
nämnden får sådan talan väckas,
om den dömde ifall som avses i 3 §
tredje stycket allvarligt har åsidosatt
sina åligganden enligt den behandlingsplan
som gäller för honom.

4 Senaste lydelse 1983:240.

5 Senaste lydelse 1979:680.

Nuvarande lydelse

Talan sorn nu sagts skall anhängiggöras
före prövotidens utgång.

Föreslagen lydelse

Talan skall anhängiggöras före
prövotidens utgång.

JuU 1986/87:32

9 §<>

f/«.sskyddstillsynen, skall
rätten bestämma annan påföljd för
brottet. Därvid skall skälig hänsyn
tagas till vad den dömde undergått
till följd av domen å skyddstillsyn
samt till böter eller fängelse som
ådömts enligt 2 eller 3 § eller
34 kap. 6 §; och må fängelse ådömas
på kortare tid än för brottet är
stadgat.

Undanröjs skyddstillsynen. skall
rätten bestämma annan påföljd för
brottet. Därvid skall skälig hänsyn
tas till vad den dömde har undergått
till följd av domen på skyddstillsyn
samt till böter eller fängelse
som ådömts enligt 2 eller 3 § eller
34 kap. 6 §. / fall som här avses får
långelse ådömas på kortare tid än
vad som är föreskrivet för brottet.
Har uppgift som avses i 3 § tredje
stycket lämnats i domen skall, om
fängelse ådöms, detta beaktas när
straffets längd bestäms.

Finnas tillräckliga skäl ej föreligga att undanröja skyddstillsynen, må
rätten i stället besluta åtgärd som avses i 7 §. Sådan åtgärd må ej beslutas
efter prövotidens utgång.

11 §7

Uppkommer fråga om att undanröja skyddstillsynen eller att vidta åtgärd
som avses i 7 § eller åtgärd för att den dömde skall underkasta sig
vård eller behandling, eller har den dömde undandragit sig övervakningen,
får övervakningsnämnden eller domstol vid vilken föres talan enligt 8 §,
om omständigheterna föranleder det, förordna att den dömde skall på
lämpligt sätt omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant
beslut skall omprövas så ofta anledning till det föreligger.

Den som sålunda omhändertas
får inte kvarhållas längre än en vecka.
Om det finns synnerliga skäl,
får dock genom nytt beslut förordnas
att han skall kvarhållas ytterligare
högst en vecka. Efter prövotidens
utgång får den omhändertagne
inte kvarhållas.

Den som sålunda omhändertas
får inte kvarhållas längre än en vecka.
Om det finns synnerliga skäl,
får dock genom nytt beslut förordnas
att han skall kvarhållas ytterligare
högst en vecka.

Är den dömde omhändertagen
när domstolen meddelar beslut att
skyddstillsynen skall undanröjas,
får den förordna att han skall vara
omhändertagen till dess beslutet
vinner laga kraft.

Efter prövotidens utgång får den
omhändertagne inte kvarhållas.

6 Senaste lydelse 1979:680.

7 Senaste lydelse 1983:240.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:32

33 kap.

5 §s

Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämpning
av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har
den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom
i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit
berövad friheten som anhållen, häktad, eller intagen på rättspsykiatrisk
klinik enligt 9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,
skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt
skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den
ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det
antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt
fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet
skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller Undanröjes villkorlig dom eller
skyddstillsyn och dömes i stället till skyddstillsyn och dömes i stället till

fängelse på viss tid, äger första fängelse på viss tid, äger. i den mån

stycket tillämpning även i fråga om tillgodoräknande inte skett enligt

frihetsberövande, som föregått den första eller tredje stycket, första

villkorliga domen, domen på stycket tillämpning även i fråga om

skyddstillsyn eller dom, varigenom I. frihetsberövande som föregått

förordnats att den genom sådan den villkorliga domen eller domen

dom ådömda påföljden skall avse på skyddstillsyn,
även ytterligare brott. Detta gäller 2. frihetsberövande som föregått
dock endast i den mån frihetsberö- dom genom vilken förordnats att

vandet icke tillgodoräknats enligt den villkorliga domen eller skydds första

eller tredje stycket. tillsynen skall avse även ytterligare

brott samt
i. sådant omhändertagande som
avses i 28 kap. 11 § tredje stycket.

Dömes någon till böter och har han med anledning av misstanke om
brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som
angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller
delvis verkställd genom frihetsberövandet.

34 kap.

6 §»

Är den tidigare ådömda påföljden skyddstillsyn, får rätten vid tillämpning
av 1 § 1, om det anses påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller
av hänsyn till allmän laglydnad, även döma till dagsböter, högst etthundraåttio,
vare sig böter har föreskrivits för brottet eller ej. Är fängelse föreskrivet
för det nya brottet och prövas frihetsberövande oundgängligen
erforderligt av hänsyn till allmän laglydnad, får rätten i stället för att döma
till böter döma till fängelse enligt 28 kap. 3 §.

Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rätten Tillämpas 1 § 1 eller 2, får rätten
besluta åtgärd som avses i 28 kap. besluta åtgärd som avses i 28 kap.

9 § eller förlänga prövotiden till 9 § eller förlänga prövotiden till

högst fem år. högst fem år. Har den dömde åtagit

8 Senaste lydelse 1986:645.

9 Senaste lydelse 1983:240.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:32

sig art följa en sådan behandlingsplan
som avses i 28 kap. I § fjärde
stycket, tillämpas även 28 kap. 3 §
tredje stycket och 6 § andra och
tredje styckena.

Döms den tilltalade med tillämpning
av 1 § 3 till fängelse, skall när
straffets längd bestäms skälig hänsyn
tas till vad han har undergått
till följd av domen på skyddstillsyn
och till vad han har avtjänat av
fängelse som ådömts enligt första
stycket eiler 28 kap. 3 § liksom till
böter som ådömts enligt första
stycket eller 28 kap. 2 §. / fall som
här avses får fängelse ådömas på
kortare tid än vad som är föreskrivet
för brottet. Har uppgift som
avses i 28 kap. 3 § tredje stycket
lämnats i domen skall, om fängelse
ådöms, detta beaktas, när straffets
längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket må ej ådömas och beslut enligt andra
stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn må ej meddelas,
med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller
erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

Dömes med tillämpning av 1 § 3
till fängelse, skall vid straffets bestämmande
skälig hänsyn tagas till
vad den dömde undergått till följd
av domen å skyddstillsyn och till
vad han avtjänat av fängelse som
ådömts enligt första stycket eller
28 kap. 3 § ävensom till böter som
ådömts enligt första stycket eller
28 kap. 2 §; och må fängelse ådömas
på kortare tid än för brottet är
stadgat.

38 kap.
3 §'°

Fråga om åtgärd enligt 27 kap.
5 § andra stycket eller 6 § upptages
av den rätt som först avgjort det
mål vari meddelats villkorlig dom.

Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid
tingsrätt, inom vars område den
övervakningsnämnd som har gjort
framställning i ärendet är verksam.

Fråga om åtgärd enligt 27 kap.
5 § tredje stycket eller 6 § upptages

av den rätt som först avgjort det

mål vari meddelats villkorlig dom.

Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid
tingsrätt, inom vars område den
övervakningsnämnd som har gjort
framställning i ärendet är verksam,
eller vid den rätt som först avgjort
det mål vari skyddstillsyn ådömts.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där

brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den

dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra omständigheter finnér det lämpligt.

6 §"

Nämndemän skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses
i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 10 § andra stycket eller
18 §. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34
kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd

10 Senaste lydelse 1983:240.

11 Senaste lydelse 1983:377.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:32

enligt 34 kap. 4 § samt åtgärd enligt 34 kap. 5 § tredje stycket eller 34 kap.
6 § andra stycket.

Vid avgörande av fråga, som
avses i 27 kap. 5 § andra stycket
eller 28 kap. 11 §, är underrätt domför
med en lagfaren domare.

Vid avgörande av fråga, som
avses i 27 kap. 5 § tredje stycket
eller 28 kap. 11 § första och andra
styckena, är underrätt domför med
en lagfaren domare.

§'

I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27
kap. 5 § andra stycket eller 6 §, 28
kap. 9 § eller 34 kap. 10 § andra
stycket skall underrätt lämna den
dömde tillfälle att yttra sig. Begär
han att bliva muntligen hörd, skall
tillfälle därtill beredas honom. I mål
om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall
den dömde lämnas tillfälle att yttra
sig där så är möjligt. Rättens avgörande
av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må beslutas
utan att tillfälle beredes den
dömde att yttra sig.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27
kap. 5 § tredje stycket eller 6 §, 28
kap. 9 § eller 34 kap. 10 § andra
stycket skall underrätt lämna den
dömde tillfälle att yttra sig. Begär
han att bliva muntligen hörd, skall
tillfälle därtill beredas honom. I mål
om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall
den dömde lämnas tillfälle att yttra
sig där så är möjligt. Rättens avgörande
av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § första
och andra styckena får beslutas
utan att tillfälle bereds den dömde
att yttra sig.

9 §>•’

Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap.
11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket
eller 18 § länder omedelbart till efterrättelse
om ej annorlunda förordnas.
Detsamma gäller avgöranden
enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller
34 kap. 4, 5 eller 6 § angående föreskrifter.
övervakning eller prövotid.

Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5 § tredje stycket, 28 kap.
11 § första och andra styckena eller
34 kap. 10 § andra stycket eller 18 §
länder omedelbart till efterrättelse
om ej annorlunda förordnas. Detsamma
gäller avgöranden enligt 27
kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4,
5 eller 6 § angående föreskrifter,
övervakning eller prövotid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

12 Senaste lydelse 1981:211.

13 Senaste lydelse 1983:240.

2 Förslag till JuU 1986/87:32

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse
34 §'

Nuvarande lydelse

Kan intagen genom vistelse utanför
anstalt bii föremål för särskilda
åtgärder som kan antagas underlätta
hans anpassning i samhället, kan
medgivande att för sådant ändamål
vistas utanför anstalten lämnas honom
under lämplig tid, om särskilda
skäl föreligger. För vistelsen skall
ställas de villkor som kan anses erforderliga.

Första stycket gäller ej en intagen
är placerad i sluten riksanstalt.

Kan en intagen genom vistelse
utanför anstalt bli föremål för särskilda
åtgärder som kan antas underlätta
hans anpassning i samhället,
kan han få medgivande att för
sådant ändamål vistas utanför anstalten
under lämplig tid, om särskilda
skäl föreligger. Därvid skall
särskilt beaktas om den intagne behöver
vård eller annan behandling
mot missbruk av beroendeframkallande
medel.

För vistelsen skall ställas de villkor
som kan anses erforderliga.
Vistelse utom anstalt för vård eller
behandling bör inte påbörjas så tidigt
att den planerade vård- eller
behandlingstiden blir kortare än
den beräknade återstående verkställighetstiden.

som avses i 7 § tredje stycket och som

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

' Senaste lydelse 1982:401.

3 Förslag till JuU 1986/87:32

Lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Har någon genom dom, som må
verkställas, ehuru den icke äger
laga kraft, dömts till straff eller annan
påföljd för brott och är han för
sådan verkställighet intagen i fångvårdsanstalt,
skall han vid fullföljd
av talan i målet anses som häktad
för brottet.

Vad i nya rättegångsbalken är föreskrivet
angående brottmål skall,
om ej annat är stadgat, i tillämpliga
delar gälla, då mot någon, som blivit
dömd för brott, vid domstol inledes
förfarande, som avser undanröjande
av påföljd och ådömande
av annan påföljd för brott eller ock
annan åtgärd i fråga om ådömd påföljd;
är han intagen i anstalt som
avses i första stycket, skall han
anses som häktad för brottet. Har
offentlig försvarare förordnats för
den dömde, skall ersättning till försvararen
alltid gäldas av statsverket.
Även kostnad för annan rättshjälp
åt den dömde skall gäldas av
statsverket.

Har någon genom dom, som får
verkställas, trots att den inte äger
laga kraft, dömts till straff eller annan
påföljd för brott och är han för
sådan verkställighet intagen i kriminalvårdsanstalt,
skall han vid
fullföljd av talan i målet anses som
häktad för brottet. Detsamma gäller
i fråga om den som är omhändertagen
enligt 28 kap. 11 § brottsbalken.

Vad i nya rättegångsbalken är föreskrivet
angående brottmål skall,
om inte annat äs föreskrivet, i tilllämpliga
delar gälla, då mot någon,
som blivit dömd för brott, vid domstol
inleds förfarande, som avser
undanröjande av påföljd och ådömande
av annan påföljd för brott
eller som avser annan åtgärd i fråga
om ådömd påföljd; är han intagen i
anstalt som avses i första stycket,
skall han anses som häktad för
brottet. Har offentlig försvarare
förordnats för den dömde, skall ersättning
till försvararen alltid betalas
av staten. Även kostnad för annan
rättshjälp åt den dömde skall
betalas av staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

1 Senaste lydelse 1972:431.

I** Riksdagen 1986/87. 7sami Nr32

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid

m. m.

JuU 1986/87:32

Härigenom föreskrivs att 5, 9 och 19 §§ lagen (1974:202) om beräkning
av strafftid m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

5 §

Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande
tillämpning i fråga om den
som undergår fängelse eller på annan
grund är intagen i kriminalvårdsanstalt.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande
tillämpning i fråga om den
som är omhändertagen enligt
28 kap. 11 § tredje stycket brottsbalken
eller som undergår fängelse
eller på annan grund är intagen i
kriminal vårdsanstalt.

Är den som skall undergå fängelse
häktad eller är han intagen i kriminalvårdsanstalt
för undergående
av påföljd i annat mål när domen får
verkställas, skall styresmannen vid
den kriminalvårdsanstalt där han är
intagen eller föreståndaren för det
häkte eller chefen för den rättspsykiatriska
klinik där han förvaras
omedelbart befordra domen till
verkställighet.

Är den som skall undergå fängelse
häktad, omhändertagen enligt
28 kap. 11 § tredje stycket brottsbalken
eller intagen i kriminalvårdsanstalt
för undergående av påföljd
i annat mål när domen får
verkställas, skall styresmannen vid
den kriminalvårdsanstalt där han är
intagen eller föreståndaren för det
häkte eller chefen för den rättspsykiatriska
klinik där han förvaras
omedelbart befordra domen till
verkställighet.

Förvaras den som är häktad i målet ej i kriminalvårdsanstalt, skall han
för verkställighet förpassas till sådan anstalt.

Är den dömde häktad i annat mål när domen får verkställas och förvaras
han ej i kriminalvårdsanstalt, får verkställigheten påbörjas där han förvaras.

19 §

Vid verkställighet av fängelse
räknas strafftiden, när den dömde
är häktad eller på annan grund intagen
i kriminalvårdsanstalt, från den
dag då domen får verkställas och i
annat fall från den dag då den
dömde enligt 10 § intages i allmänt
häkte eller kriminalvårdsanstalt eller
omhändertages av polismyndighet
för förpassning.

Vid verkställighet av fängelse
räknas strafftiden, när den dömde
är häktad eller omhändertagen enligt
28 kap. 11 § tredje stycket
brottsbalken eller på annan grund
intagen i kriminalvårdsanstalt, från
den dag då domen får verkställas
och i annat fall från den dag då den
dömde enligt 10 8 intages i allmänt
häkte eller kriminalvårdsanstalt eller
omhändertages av polismyndighet
för förpassning.

1 Senaste lydelse 1986:653.

Nuvarande lydelse

Tid, under vilken den dömde hållits
i häkte i målet efter det att slut
lig dom däri meddelades, skall räk
nas som tid varunder straffet verkställts.

Föreslagen lydelse JuU 1986/87:32

Tid, under vilken den dömde hållits
i häkte i målet eller varit omhändertagen
enligt 28 kap. 11 §
tredje stycket brottsbalken efter det
att slutlig dom eller beslut däri meddelades,
skall räknas som tid varunder
straffet verkställts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

5 Förslag till JuU 1986/87:32

Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl.

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §>

Vad som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tillämpning på

I. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,

2. den som har intagits i häkte
eller polisarrest för förpassning till
kriminalvårdsanstalt,

3. den som har tillfälligt placerats
i häkte med stöd av 23 § tredje
stycket, 43 § första stycket tredje
meningen eller 50 § tredje meningen
lagen (1974:203) om kriminalvård
i anstalt och

4. deri som har omhändertagits
enligt ?.8 kap. 11 § tredje stycket
brottsbalken i avvaktan på att beslut
örn undanröjande av skyddstillsyn
vinner laga kraft.

Denna lag tillämpas inte på barn som gripits enligt 16 § lagen (1964:167)
med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

2. den som har intagits i häkte
eller polisarrest för förpassning till
kriminalvårdsanstalt och

3. den som har tillfälligt placerats
i häkte med stöd av 23 § tredje
stycket, 43 § första stycket tredje
meningen eller 50 § tredje meningen
lagen (1974:203) om kriminalvård
i anstalt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

1 Senaste lydelse 1984:956.

Motionerna

JuU 1986/87:32

Med anledning av propositionen väckta motioner

I motion 1986/87:Jull3 av Allan Ekström (m) hemställs

— att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av fritidsfängelse
i enlighet med vad motionen närmare innehåller (yrkande 1),

— att riksdagen avslår förslaget om kontraktsvård som alternativ till fängelsestraff
(yrkande 2).

I motion 1986/87 :Ju 114 av Elving Andersson m. fl. (c) hemställs

— att riksdagen beslutar att, med avslag på propositionen i denna del, av
regeringen begära förslag om införande av påföljden villkorligt fängelse i
kombination med kontraktsvård så som i motionen anförts (yrkande 1),

— att riksdagen beslutar att, med avslag på propositionen i denna del, av
regeringen begära förslag om införande av påföljden samhällstjänst så som
motionen förordar (yrkande 2).

I motion 1986/87:Jul 15 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
rättstillämpning och resurser för missbrukarvård.

1 motion 1986/87 Jul 16 av Karin Israelsson m. fl. (c, m, fp) hemställs att
riksdagen beslutar att från kontraktsvård undanta rattfyllerister därest riksdagen
beslutar införa den i propositionen föreslagna verksamheten med
kontraktsvård.

I motion 1986/87: Ju 117 av Karin Ahrland m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att med avslag på propositionen vad gäller förslaget till kontraktsvård
och därmed sammanhängande förslag till lagändringar hos regeringen
begära ett nytt förslag som innebär att kontraktsvård införs som en ny
påföljd, villkorligt fängelse, i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1986/87:Jul 18 av Hans Nyhage (m) hemställs

— att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om kontraktsvård (yrkande 1),

— att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om den dömdes skyldighet att ersätta skadelidande
(yrkande 2),

— att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen anges om
betalningsansvaret vid 34 §-placeringar (yrkande 3),

— att riksdagen beslutar att ikraftträdandet av lagändringarna skall ske
den 1 januari 1988 (yrkande 4).

1 motion 1986/87 Jul 19 av Anita Johansson m. fl. (s) hemställs

— att riksdagen beslutar om de begränsningar som angetts i motionen beträffande
föreskrift att avhjälpa skador m. m. samt om föreskrift endast i
allvarliga fall och om skyldighet att endast underrätta skyddskonsulent
men inte åklagare då den dömde missköter kontraktet (yrkande 1),

— att riksdagen beslutar att ikraftträdandet av förslaget såvitt avser ändring
av 27 kap. 5 § andra stycket brottsbalken i vart fall inte får ske förrän 15

det i propositionen aviserade förslaget rörande åtalseftergift föreligger för JuU 1986/87:32
behandling av riksdagen (yrkande 2).

I motion 1986/87:Ju 120 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) hemställs

— att riksdagen med avslag på propositionen hos regeringen begär nytt
förslag om kontraktsvård i enlighet med vad som i motionen anförts (yrkande
1),

— att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya påföljder benämnda
fritidsfängelse och samhällstjänst i enlighet med vad som i motionen anförts
(yrkande 2).

I motion 1986/87:Ju 121 av Lena Öhrsvik (s) hemställs

— att riksdagen beslutar att avgränsa kontraktsvården till enbart missbrukare,
vilka uppvisar särskilt stark vårdmotivation (yrkande 1),

— att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om ömsesidiga kontrakt och rätten till god vård (yrkande 2).

Motioner väckta under allmän motionstid

1 motion 1985/86:Ju614 av Karin Söder m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om införande
av påföljden kontraktsvård (yrkande 12).

I motion 1985/86:Ju616 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till en lag
som möjliggör kontraktsvård i form av villkorligt fängelse (yrkande 3).

I motion 1986/87:Ju403 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om försöksverksamhet
med samhällstjänst (yrkande 9).

1 motion 1986/87:Ju610 av Göran Ericsson (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten
av att institutet villkorlig dom inte skall utgöra en fristående påföljd utan att
den bör vara en villkorlig eftergift av en utmätt frihetsberövande påföljd.

I motion 1986/87:Ju612 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs med hänvisning
till motion 1986/87:So215, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en lag som möjliggör kontraktsvård i form av
villkorligt fängelse (yrkande 5).

I motion 1986/87:Ju636 av Bo Lundgren (m) och Rolf Clarkson (m) hemställs,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om jourdomstolar och samhällstjänst
(yrkande 2 delvis).

1 motion 1986/87 :Ju637 av Hugo Bergdahl (fp) och Elver Jonsson (fp)
hemställs att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en reformerad
brottspåföljd där försöksverksamhet med s. k. samhällstjänst kan
ersätta fängelsestraff i enlighet med vad som förordas i motionen.

I motion !986/87:Ju802 av Carl Bildt m. fl. (m) hemställs, såvitt nu är i
fråga,

— att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motio- JuU 1986/87:32
nen anförts om villkorligt fängelse (yrkande 12),

— att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om nya former för frivård (yrkande 13).

I motion 1986/87 :Ju808 av Olof Johansson m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga,

— att riksdagen av regeringen begär förslag till lagstiftning om införande
av påföljden kontraktsvård i kombination med villkorligt fängelse i enlighet
med vad i motionen anförts (yrkande 18),

— att riksdagen av regeringen begär förslag till införande av påföljden
samhällstjänst så som i motionen förordas (yrkande 19).

I motion 1986/87:Ju816 av Yngve Wernersson (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
åtgärder för att begränsa kriminaliteten (delvis).

Utskottet

Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för justitiedepartementet
i maj 1979 en kommitté för att utreda vissa frågor om kriminalvård
i frihet m. m., frivårdskommittén (Ju 1979:05). Vid samma tillfälle tillkallades
även fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04) med uppgift att utreda vissa
frågor om bl. a. fängelse och kriminalvård i anstalt.

Båda kommittéerna avlämnade delbetänkanden under hösten 1981, vilka
sedermera lades till grund för lagstiftning (prop. 1982/83:85, JuU 26, rskr.

241, SFS 1983:240—248). För frivårdens del innebar den reformen bl. a. att
vården inom ramen för påföljden skyddstillsyn liksom under prövotiden
efter villkorlig frigivning intensifierades.

Frivårdskommittén avlämnade i juni 1984 sitt slutbetänkande (SOU
1984:32) Nya alternativ till frihetsstraff. I betänkandet redovisas synpunkter
på nya påföljder eller påföljdsvarianter som kan vara ägnade att i viss
utsträckning ersätta fängelsestraff. Som ny sådan påföljd föreslås kontraktsvård.
Påföljden skall enligt förslaget tillämpas i fråga om tilltalade
som är alkohol- eller narkotikamissbrukare och som utfäster sig att undergå
närmare angiven vård för sitt missbruk. Tanken är att kontraktsvård skall
användas i stället för fängelse i högst två år och kopplas till en ny påföljdsform
som benämns villkorligt fängelse. Enligt förslaget skall domstolen,
när den dömer till kontraktsvård, mäta ut ett fängelsestraff men medge
anstånd med verkställigheten av detta. Om den dömde inte fullföljer vårdprogrammet,
skall i princip det villkorliga fängelset gå i verkställighet.

Fängelsestraffkommittén avlämnade i december 1985 sitt huvudbetänkande
(SOU 1986:13 — 15) Påföljd för brott. I betänkandet behandlas
främst brottens straffskalor, regler för påföljdsval och straffmätning, den
villkorliga frigivningen och bötesstraffet. 17

Propositionens huvudsakliga innehåll

JuU 1986/87:32

I propositionen läggs fram förslag till ändringar i bl. a. brottsbalken (BrB)
och lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL).

Ändringarna i brottsbalken syftar till att göra det möjligt att använda en
form av s. k. kontraktsvård som en ny variant av kriminalvård i frihet och
som ett alternativ till fängelsestraff. Förslaget tar sikte på fall där det kan
antas att missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt
förhållande som påkallar vård eller behandling har bidragit till att
någon har begått brott. Om den tilltalade då förklarar sig villig att undergå
lämplig behandling enligt en för honom uppgjord plan och behandlingen
kan anordnas, skall den nya påföljdsvarianten kunna användas. Den tilltalade
åläggs därvid att genomgå den avsedda behandlingen.

Kontraktsvård skall ådömas genom en kvalificerad form av föreskrift vid
skyddstillsyn. Om den planerade behandlingen i avgörande grad har bidragit
till att påföljden bestämts till skyddstillsyn, skall rätten i domslutet ange
hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade
valts som påföljd. Den institution eller liknande som svarar för behandlingen
skall i sådana fall kunna åläggas att anmäla till åklagarmyndigheten och
skyddskonsulenten, om den dömde inte fullföljer behandlingen enligt planen.
Skyddstillsynen kan då genom beslut av domstol ersättas med fängelse.

När kontraktsvård ådöms, skall domstolen kunna föreskriva att den
dömde skall stå under övervakning under längre tid än vad som normalt
gäller vid skyddstillsyn. Vidare föreslås att domstolen, när skyddstillsyn
undanröjs och ersätts med fängelse, skall kunna förordna att den dömde
skall vara omhändertagen till dess att beslutet vinner laga kraft. Tiden för
sådant omhändertagande skall räknas som verkställighetstid.

Samtidigt föreslås ett tillägg till 34 § KvaL med syfte att vidareutveckla
den verksamhet som redan nu bedrivs med stöd av lagrummet och som
innebär att intagna med missbruksproblem under vissa förutsättningar kan
få tillfälle att undergå särskild behandling i bl. a. familje- och behandlingshem.

I propositionen föreslås också att domstolen, när den dömer till villkorlig
dom eller skyddstillsyn för brott som har vållat skada, skall kunna ålägga
den dömde en skyldighet att biträda med att avhjälpa skadan.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Samhällstjänst

I propositionen diskuteras frågan om att införa samhällstjänst som självständig
påföljd. Något sådant förslag läggs inte fram men frågan avskrivs
inte helt av departementschefen; den kan enligt honom tas upp till ny prövning
om utvärderingen av nu pågående försök med samhällstjänst i Danmark
och Norge ger anledning till det.

Som motivering åberopas i propositionen att det, även om samhällstjänst
uppenbart skulle kunna ha vissa fördelar, är klart också att det är förenat
med problem att införa samhällstjänst som straffrättslig sanktion. Bl. a. är 18

det svårt att bortse från de principiella betänkligheter som gör sig gällande JuU 1986/87:32
mot att använda arbete som straff. Till bilden hör samtidigt, anförs det, att
samhällstjänst generellt sett är en så påtagligt mycket mindre ingripande
påföljd än fängelse att det kan vara svårt att få den accepterad som alternativ
i sådana fall där det i dag döms till fängelse. Sannolikt skulle samhällstjänst
i praktiken snarare komma att ådömas i sådana fall då påföljden
enligt nuvarande ordning normalt blir skyddstillsyn, böter eller överlämnande
till vård enligt socialtjänsten. Av stor betydelse, sägs det vidare, är de
svårigheter som otvivelaktigt föreligger när det gäller att finna lämpliga
arbeten för de dömda, om samhällstjänst skulle införas som en mera allmän
brottspåföljd. Detta gäller vare sig samhällstjänst skulle införas som särskild
påföljd eller som en föreskrift i kombination med skyddstillsyn.

1 propositionen föreslås att domstolen, när den dömer till villkorlig dom
eller skyddstillsyn, skall få ålägga den dömde att för målsägandens räkning
utföra visst arbete som syftar till att avhjälpa skada som har vållats genom
brottet eller annars i belysning av brottets och skadans art framstår som
lämpligt.

I flera motioner (114, 120, 403, 636, 637, 802 och 808) föreslås att samhällstjänst
skall införas som en självständig påföljd. I motion 114 yrkas att
regeringens förslag avslås medan i övriga görs uttalanden till förmån för
samhällstjänst. Enligt några av motionerna bör en sådan påföljdsform åtminstone
kunna införas på försök.

Också i motionerna 118 och 119 riktas kritik mot regeringens förslag. I
den förstnämnda motionen yrkas avslag på förslaget därför att det — så
som det kommit att utformas — inte har remissbehandlats. Enligt den andra
motionen bör förslaget i den här delen utgå, eftersom innehållet i de föreslagna
bestämmelserna är otillfredsställande, eller bör i vart fall genomförandet
av förslaget anstå för att behandlas i samband med ett av regeringen
aviserat förslag om åtalsunderlåtelse.

Utskottet vill för sin del till en början uttala sin anslutning till den ambition
som ligger till grund för regeringens förslag, nämligen att ge särskilt
uttryck för principen att den som genom ett brott har vållat skada är skyldig
att i möjligaste mån hålla den drabbade skadeslös. Som departementschefen
framhåller är visserligen det viktigaste medlet härvidlag bestämmelserna
om skadeståndsskyldighet men utskottet delar uppfattningen att även
andra vägar bör prövas för att främja att den som begår ett brott också skall
göra rätt för sig.

När det gäller frågan om man — i enlighet med vad som förordas i flera
motioner — bort gå längre än vad regeringen föreslagit och införa samhällstjänst
som en självständig påföljd vill utskottet ta särskilt fasta på några av
de skäl som departementschefen åberopat mot att införa samhällstjänst.

För det första har utskottet samma inställning som departementschefen om
att det kan finnas principiella betänkligheter mot att använda arbete som
straff. Vidare delar utskottet uppfattningen att samhällstjänst allmänt sett
kan anses vara en så påtagligt mycket mindre ingripande påföljd än fängelse
att det kan vara svårt att få den accepterad som ett alternativ i sådana fall
där det i dag döms till fängelse. Samhällstjänst skulle i praktiken snarare

komma att ådömas i stället för skyddstillsyn, böter eller överlämnande till JuU 1986/87:32
vård enligt socialtjänstlagen.

Utskottet vill sammanfattningsvis instämma i lagrådets uppfattning att
övertygande skäl har anförts för att samhällstjänst inte nu bör införas som
en generellt inriktad påföljd. Det kan emellertid som utskottet ser det bli
anledning att ta upp saken på nytt, om de erfarenheter som görs i Danmark
och Norge skulle motivera det.

Utskottet avstyrker därmed bifall till motion 637 samt motionerna 114,

120, 403, 636, 802 och 808 i nu berörda delar.

Beträffande förslaget i propositionen att i vissa fall göra det möjligt för
domstol att ålägga den dömde att avhjälpa skador har motionskritik riktats
dels mot innehållet i förslaget, dels mot att förslaget över huvud taget läggs
fram.

Kritiken mot förslagets utformning framförs i motionerna 118 och 119.

Bl. a. åberopas att regeringens förslag är för långtgående genom att det
möjliggör för domstolarna att ålägga den dömde inte bara att avhjälpa
skador som har vållats genom det ifrågavarande brottet utan också att utföra
annat arbete för målsägandens räkning.

Frågan om vad som närmare skall kunna åläggas den dömde behandlas
ingående i propositionen och var föremål för särskild uppmärksamhet också
från lagrådets sida.

1 det till lagrådet remitterade förslaget hade från departementschefens
sida påpekats att det inte sällan kan inträffa att den vållade skadan redan är
avhjälpt när domstolen dömer i målet. Med sikte på sådana fall föreslogs att
gärningsmannen i stället för att avhjälpa skadan skall kunna åläggas att
utföra ett annat arbete som i belysning av brottet och skadans art framstår
som lämpligt.

Lagrådet ansåg att denna formulering var för allmän och att den ledde
tankarna närmare till samhällstjänst än vad som är avsett. Från lagrådets
sida förordades att föreskriften borde avse avhjälpande av den skada som
uppkommit genom brottet eller annan, liknande brottslighet.

Departementschefen delar (s. 90) så till vida lagrådets uppfattning att han
anser att huvudregeln bör vara att föreskriften skall ta sikte på att avhjälpa
skador som har uppkommit genom brottet eller annan liknande brottslighet.
Däremot anser han att tillämpningsområdet blir alltför begränsat om
bestämmelsen ges en så restriktiv utformning. Tänkbart är ju, framhåller
han, att något nytt liknande brott inte har begåtts mot målsäganden eller att
gärningsmannen saknar kvalifikationer att avhjälpa skadan efter just det
brott som han har begått, medan däremot andra lämpliga arbetsuppgifter
står till buds. Departementschefen erinrar också om att de aktuella föreskrifterna
torde få sin huvudsakliga betydelse vid brott mot offentliga institutioner
— t. ex. skolor och allmänna kommunikationsmedel — och tilllämpningen
blir beroende av ett initiativ från huvudmannens sida.

Utskottet anser liksom departementschefen att bestämmelsen fått en utformning
som tillgodoser såväl rättssäkerhetsintresset som kravet på att
tillämpningsområdet — om reformen över huvud taget skall bli meningsfull
— inte får bli alltför begränsat. Utskottet utgår från att reformen kommer
att tillämpas på ett förnuftigt och omdömesgillt sätt av våra domstolar. 20

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionerna 118 och JuU 1986/87:32
119 i här behandlade delar.

I motion 119 föreslås vidare att förslaget i nu förevarande del i vart fall
inte skall träda i kraft förrän ett i propositionen aviserat förslag rörande
reglerna om åtalsunderlåtelse har behandlats av riksdagen.

I propositionen (s. 26) anför departementschefen att den nu föreslagna
möjligheten att ålägga en tilltalad att avhjälpa skada närmast kommer i
åtanke för sådan brottslighet som skadegörelse och andra former av vandalism
samt att den uppenbarligen är särskilt lämpad att användas på yngre
lagöverträdare, vilka i praktiken ofta erhåller åtalsunderlåtelse. Från dessa
synpunkter skulle — fortsätter departementschefen — det mest effektiva
sättet att genomföra den föreslagna ordningen vara att på ett eller annat sätt
koppla samman ett åläggande för den dömde att avhjälpa skada med reglerna
om åtalsunderlåtelse, helst i förening med en befogenhet för polisen att
omedelbart efter gärningen eller dess upptäckt initiera arbete av sådant
slag. Departementschefen uttalar att han har för avsikt att inom kort remittera
en departementspromemoria i ämnet.

Mot bakgrund av att det nu förevarande förslaget kan tänkas få ett relativt
begränsat användningsområde har departementschefen funnit sig böra
framlägga förslaget med sikte på de fall i vilka föreskrifter i en dom skulle
framstå som både naturliga och lämpliga. Utskottet saknar för sin del anledning
att frångå departementschefens bedömning härvidlag, och utskottet
kan också ansluta sig till uttalandet om att såväl principiella som praktiska
skäl talar för att en möjlighet bör öppnas för domstolarna att meddela
föreskrifter av nu aktuellt slag.

Motion 119 avstyrks således av utskottet också såvitt däri föreslås att
reformen skall anstå i avvaktan på ett förslag av regeringen om åtalsunderlåtelse
m. m.

Enligt vad som anförs i motion 118 bör regeringens förslag i den här delen
inte godtas eftersom det i sin nuvarande utformning inte fanns med i frivårdskommitténs
betänkande och därför inte har remissbehandlats.

Som framgår av propositionen (s. 25) har tanken på att skapa en möjlighet
för domstolarna att kunna ålägga den tilltalade att avhjälpa skada som
har vållats genom brott berörts i en del remissyttranden över frivårdskommitténs
förslag. Departementschefen nämner därvid att ett antal remissinstanser
har uttalat sig för en sådan ordning.

Med hänvisning till att den aktuella frågan således varit föremål för uppmärksamhet
under remissbehandlingen och därvid fått en positiv bedömning
samt med beaktande av vad som tidigare har framhållits om tillämpningsområdet
för den föreslagna reformen finner utskottet att det inte finns
anledning att motsätta sig regeringens förslag av den anledning som har
åberopats i motion 118. Också denna del av motionen avstyrks således av
utskottet.

Utskottets ställningstaganden i det föregående innebär att utskottet godtar
den nu behandlade delen av regeringens förslag.

Detta innebär också att önskemålet i motion 816 blir tillgodosett, varför
någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av den motionen inte är
erforderlig. 21

Kontraktsvård

JuU 1986/87:32

Allmänt

Som är nämnt tidigare innebär regeringens förslag om kontraktsvård en ny
variant av kriminalvård i frihet att användas som ett alternativ till fängelsestraff.
Förslaget tar sikte på fall där det kan antas att missbruk av beroendeframkallande
medel eller något annat särskilt förhållande som påkallar
vård eller behandling har bidragit till att någon har begått brott. Om den
tilltalade då förklarar sig villig att undergå lämplig behandling enligt en för
honom uppgjord plan och behandlingen kan anordnas, skall den nya påföljdsvarianten
kunna användas. Den tilltalade åläggs därvid att genomgå
den avsedda behandlingen.

Utskottet vill redan inledningsvis i det här avsnittet framhålla att regeringens
förslag innebär ett värdefullt tillskott när det gäller att skapa påföljder
som ger möjligheter till bättre rehabiliteringseffekter än vad som är
fallet med fängelsestraff. Eftersom andelen fängelseintagna med olika
missbruksproblem är mycket stor kan därför också konstateras att det nu
aktuella förslaget kan vara ägnat att minska användningen av fängelsestraff,
något som sedan lång tid varit ett huvudmål i det kriminalpolitiska
utvecklingsarbetet.

Utskottet vill vidare ansluta sig till uppfattningen att en lagstiftning i
enlighet med förslaget kan ge stöd åt en fortsatt utveckling av möjligheterna
till missbrukarvård inom det straffrättsliga påföljdssystemet, vilket är eftersträvansvärt.
Ett genomförande av förslaget innebär vidare att det sker en
samordning mellan de insatser som görs från det allmännas sida genom
kriminalvården å ena sidan och sjukvården och socialtjänsten å den andra.

I ett par motioner (115 och 117) framhålls betydelsen av att det finns
tillgång till erforderliga vårdresurser, och det påpekas att ett genomförande
av reformen kräver ett omfattande förberedelsearbete i form av bl. a. kontakter
i skilda hänseenden mellan berörda myndigheter.

Utskottet vill för sin del framhålla att ett genomförande av regeringens
förslag med kontraktsvårdsföreskrifter i kombination med skyddstillsyn i
och för sig inte innebär några nya åligganden för sjukvården och socialtjänstens
huvudmän utan endast att ett delvis nytt instrument ställs till deras
och kriminalvårdens förfogande för rehabilitering av vissa missbrukare.
Emellertid föreligger en påtaglig risk för att tillgången på vårdplatser är
otillräcklig eller att den kan variera såväl tidsmässigt som mellan olika delar
av landet. Detta är enligt utskottets mening inte tillfredsställande; för att
reformen skall få avsedd betydelse och bli ett effektivt kriminalpolitiskt
alternativ är det enligt utskottets mening en förutsättning att erforderliga
vårdresurser finns att tillgå.

Vad utskottet sålunda uttalat överensstämmer väl med de synpunkter på JuU 1986/87:32
behovet av tillräckliga resurser m. m. som framförs i motionerna 115 och
117. Utskottet vill vidare ansluta sig till vad som i den förstnämnda motionen
anförs om hänsynstagande till de praktiska konsekvenserna av reformen;
bl. a. är det sålunda viktigt att finna lämpliga former för samverkan
och stöd åt kommuner och landsting i deras arbete med vård och rehabilitering
av missbrukare. Utskottet utgår från att dessa frågor blir föremål för
överväganden i samråd med kommuner och landsting i syfte att garantera
tillräckliga vårdresurser och därmed säkra ett effektivt genomförande av
reformen.

Med dessa uttalanden får det huvudsakliga syftet med motion 115 i den
här delen anses vara tillgodosett.

I sammanhanget vill utskottet också — i linje med vad som anförs i
motion 121 — framhålla att det är viktigt att den vård som samhället tillhandahåller
är av god kvalitet och att — som motionären uttrycker det —
samhället fullgör sin del av det ingångna kontraktet. Någon särskild åtgärd
från riksdagens sida — utöver utskottets nyss gjorda uttalanden — finner
utskottet emellertid inte erforderlig.

I motioner som väckts under den allmänna motionstiden förra året (614
och 616) och i år (612, B02 och 808) yrkas att riksdagen skall begära av
regeringen att den lägger fram förslag om kontraktsvård. Även om det nu
föreliggande förslaget inte överensstämmer till fullo med vad som åsyftas
med kontraktsvård i de nämnda motionerna så kan det inte nu anses vara
aktuellt med någon sådan begäran från riksdagens sida som har förordats i
motionerna. Motionerna avstyrks i nu berörda delar.

Motion 113 innehåller ett yrkande att regeringens förslag om kontraktsvård
skall avslås. Enligt motionären är den avgörande invändningen att
förslaget i olika hänseenden är oförenligt med allmänpreventionens krav.

Också i motionerna 114,117 och 120 yrkas att förslaget om kontraktsvård
avslås. Enligt motionerna 114 och 117 är regeringens förslag otillfredsställande
genom att inte vara tillräckligt långtgående, och liknande synpunkter
återfinns också i motiveringen till avslagsyrkandet i motion 120. I motion
114 åberopas också att förslaget inte tillräckligt tillgodoser allmänpreventionens
krav. Gemensamt för motionerna är att de i stället för det system
som regeringen föreslår önskar en ordning med villkorligt fängelse i kombination
med kontraktsvård.

Utskottet kommer i det följande (s. 26) att beröra den närmare konstruktionen
av förslaget vad gäller kontraktsvård. Som framgår i det sammanhanget
är det utskottets mening att ett system med villkorligt fängelse inte
bör införas. Vad gäller de skäl i övrigt som har åberopats till stöd för avslag
på regeringens förslag vill utskottet framhålla att förslaget — som innebär
att det inom ramen för den nuvarande skyddstillsynspåföljden skapas bättre
möjligheter att rehabilitera vissa missbrukare — väl fyller en plats i ett
påföljdssystem som vid sidan om allmänpreventionens krav också lever
upp till ambitionen att främja de dömdas anpassning i samhället.

För övrigt kan det enligt utskottets mening sägas ligga ett betydande mått
av allmänpreventiv verkan i regleringen att domstolen, när den dömer till
kontraktsvård, skall ange hur långt fängelsestraff som skulle ha utmätts, om 23

påföljden i stället hade bestämts till fängelse. Den dömde får ju härigenom JuU 1986/87:32
på ett påtagligt sätt veta vad han riskerar i händelse av misskötsamhet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till nu berörda avslagsyrkanden
i motionerna 113, 114, 117 och 120.

1 motion 115 framhålls vikten av att kontraktsvård inte får bli ett alternativ
endast för en privilegierad grupp av lagöverträdare som har bättre förutsättningar
än andra att föra sin talan.

Utskottet utgår från att domstolarna kommer att tillämpa den nya ordningen
i enlighet med vedertagna grundprinciper för den dömande verksamheten,
t. ex. den om allas likhet inför lagen. Någon sådan erinran som
förordas i motionen i denna del är enligt utskottets mening inte erforderlig.

Motionsyrkandet avstyrks av utskottet.

Tillämpningsområdet

Kontraktsvård skall enligt förslaget användas som en ersättning för fängelsestraff
huvudsakligen i sådana fall då brottsligheten har sin grund i alkohol-
eller narkotikamissbruk. Det skall dock vara möjligt att tillämpa kontraktsvård
även när något annat förhållande som påkallar vård eller behandling
i väsentlig mån kan antas ha bidragit till brottsligheten. En förutsättning
skall vara att gärningsmannen är beredd att undergå behandling
enligt en särskild och av domstolen fastställd behandlingsplan.

I den allmänna motiveringen till förslaget anför departementschefen — i
linje med frivårdskommitténs förslag — att kontraktsvård huvudsakligen
bör få aktualitet när det är fråga om brott som har samband med alkoholoch
narkotikaproblem. Både principiella och praktiska skäl talar dock mot
tanken på att utesluta kontraktsvårdsarrangemang för andra fall där förhållandena
påkallar vård eller behandling, och något hinder finns alltså inte
mot att kontraktsvård tillämpas i fall av exempelvis kleptomani eller exhibitionism
eller vissa former av incest. Detsamma gäller enligt departementschefen
vidare för vissa andra fall där brottet skett i samband med ett psykiskt
insufficienstillstånd av något slag men detta inte är så allvarligt att
sluten psykiatrisk vård kommer i fråga. Klart är emellertid att det i huvudsak
blir lagöverträdare med alkohol- eller narkotikaproblem som står i
blickpunkten för ett system med kontraktsvård.

1 motion 121 förordas att den föreslagna ordningen med kontraktsvård
skall få tillämpas endast beträffande personer med missbruksproblem.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att flera skäl talar emot
att begränsa tillämpningsområdet för kontraktsvård till endast missbrukare.
Det kan som nämnts finnas även andra kategorier där förhållandena är
sådana att vård eller annan behandling är påkallad, t. ex. då ett begånget
brott står i samband med ett psykiskt insufficienstillstånd men detta inte är
så allvarligt att sluten psykiatrisk vård kommer i fråga. Utskottet utgår ifrån
att bestämmelserna får tillämpning främst beträffande alkohol- och narkotikamissbrukare
och endast i undantagsfall beträffande andra grupper. Utskottet
avstyrker således bifall till motion 121 i nu berörd del.

En särskild fråga när det gäller tillämpningsområdet för reformen är i
vad mån kontraktsvård skall få användas vid rattfylleribrott. I motion 116 24

avvisas en sådan tillämpning, och motionsmotiveringen hänvisar därvid JuU 1986/87:32

främst till att allmänpreventionens krav gör sig särskilt starkt gällande vid

rattfylleribrott.

I denna fråga anför departementschefen (s. 59) att de typfall där kontraktsvårdande
inslag i en skyddstillsyn kan bli aktuella till mycket stor del
sammanfaller med dem där kriminalvård i frihet anses kunna förekomma
redan enligt nuvarande praxis i rattfyllerimål, sådan som den har utvecklats
av högsta domstolen. Enligt denna praxis har man i fråga om alkoholproblematiker
ansett sig kunna gå ifrån normalpåföljden fängelse i sådana fall
då det föreligger ett klart vårdbehov och den tilltalade har påbörjat försök
med rehabiliterande åtgärder samtidigt som det står klart att denna process
skulle försvåras, om den dömde berövas friheten. Att det är själva rattfylleribrottet
och upptäckten av detta som utgjort incitamentet till rehabiliteringsförsöken
har inte i sig ansetts vara något hinder mot att frångå huvudprincipen
om fängelse som påföljd (jfr t- ex. NJA 1980 s. 74,1982 s. 190 och
1983 s. 491).

Departementschefen tillägger att riksåklagaren i en skrivelse till samtliga
åklagarmyndigheter har erinrat om behovet av att eventuella missbruksproblem
uppmärksammas redan på förundersökningsstadiet för att man på så
sätt skall kunna förbättra domstolarnas underlag för prövning av behovet
av personutredning i rattfyllerimål. Inom justitiedepartementet pågår arbete
på ett förslag om att personutredning i ökad omfattning skall införskaffas
i denna typ av mål, och syftet är att en större enhetlighet skall uppnås när
det gäller tillämpningen av de riktlinjer för påföljdsvalet som högsta domstolen
har slagit fast.

De principer för kontraktsvårdande inslag i påföljden skyddstillsyn som
förordas i propositionen innebär enligt departementschefen inte några
stora skillnader i förhållande till dagens praxis såvitt gäller rattfylleriklientelet.
Avslutningsvis uttalas att även om de förordade ändringarna kan väntas
i någon utsträckning öka utrymmet för att tillämpa kriminalvård i frihet
som påföljd vid rattfylleri så kommer detta dock knappast att ge några
märkbara spår i statistiken.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att skyddstillsyn i förening
med kontraktsvård bör kunna komma i fråga som påföljd även vid
rattfylleri. Det kan dock finnas skäl att i linje med vad som anförs i propositionen
särskilt framhålla att kontraktsvård vid rattfylleri måste förutsätta
att det föreligger ett behov av behandling och att det kan befaras att ett
fängelsestraff skulle försvåra en sådan tillämnad eller påbörjad behandling.

I sammanhanget kan nämnas att den särskilda frågan om påföljdsvalet
vid återfall i trafiknykterhetsbrott för närvarande är föremål för överväganden
inom regeringskansliet i anslutning till behandlingen av fängelsestraffkommitténs
tidigare nämnda förslag. Departementschefen har nyligen i
annat sammanhang (prop. 1986/87:81) uttalat att han har för avsikt att
återkomma till denna fråga i samband med att behandlingen i departementet
av fängelsestraffkommitténs förslag har avslutats.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion 116.

Konstruktionen

JuU 1986/87:32

Enligt förslaget skall kontraktsvård ådömas genom en ny typ av kvalificerad
föreskrift vid skyddstillsyn. Med stöd av en sådan föreskrift skall den
dömde åläggas att genomgå behandling enligt en i förväg godkänd behandlingsplan.
Om den planerade behandlingen i avgörande grad har bidragit
till att domstolen bestämt påföljden till skyddstillsyn, skall i domslutet
anges hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts om fängelse i stället
hade valts som påföljd. I dessa fall skall domstolen också kunna föreskriva
att den som svarar för behandlingen skall underrätta åklagaren och skyddskonsulenten,
om den dömde inte fullföljer programmet enligt sitt åtagande.
Tanken är att åklagaren i sådant fall skall kunna föra talan vid domstol med
yrkande om att skyddstillsynen skall undanröjas och fängelse ådömas för
brotten. Underrättelse till åklagaren skall dock inte lämnas, om kontraktsbrottet
är av ringa betydelse.

Som är nämnt tidigare riktas i ett antal motioner (114, 117, 118 och 120)
kritik mot att regeringens förslag inte innebär att kontraktsvården anknyts
till ett villkorligt fängelsestraff.

Frågan om villkorligt fängelse tas upp även i motionerna 610 och 802, i
vilka anläggs synpunkter av principiell natur mot påföljden villkorlig dom i
dess nuvarande utformning. Enligt motionärerna bör villkorlig dom — så
som tidigare var fallet — vara en villkorlig eftergift av ett utmätt fängelsestraff.

Utskottet anser liksom departementschefen (prop. s. 37 ff) att det är svårt
att bortse från de olägenheter som det skulle innebära att införa villkorligt
fängelse som en självständig frivårdspåföljd. Uppenbarligen är riskerna
påtagliga för att frivårdssystemet blir svårhanterligt om villkorligt fängelse
införs utan att villkorlig dom och skyddstillsyn samtidigt avskaffas. Riskerna
för en ojämn och varierande praxis inom ramen för ett frivårdssystem
med dessa olika påföljdsvarianter är enligt utskottets mening uppenbara.

Det kan vidare som departementschefen anför sättas i fråga om en reform
av nu aktuellt — relativt begränsade — slag kan motivera ett så pass
kraftigt ingrepp i påföljdssy stern et och lagstiftningen i övrigt som ett införande
av villkorligt fängelse skulle medföra. Tilläggas kan också att det
förslag som lagts fram av fängelsestraffkommittén angående införande av
generella bestämmelser om straffmätning och påföljdsval knappast låter sig
förena med villkorligt fängelse som en särskild, ny påföljd.

Departementschefens slutsats att villkorligt fängelse inte i nuvarande
läge bör införas som en självständig påföljd i brottsbalkens påföljdssystem,
vare sig med eller utan kombination med kontraktsvård, är således enligt
utskottets mening väl underbyggd.

Utskottet har redan tidigare redovisat sin inställning till avslagsyrkandena
i motionerna 114,117 och 120.1 motion 118 yrkas ett tillkännagivande till
regeringen om att villkorligt fängelse skall införas. Med hänvisning till utskottets
nyss gjorda uttalanden avstyrker utskottet bifall också till motion
118 i nu berörd del.

Samma inställning har utskottet beträffande nu behandlade yrkanden i
motionerna 610 och 802, som därmed även de avstyrks av utskottet.

Som nämnts tidigare skall enligt förslaget i domslutet anges hur långt JuU 1986/87:32
fängelsestraff som skulle ha ådömts om fängelse i stället för skyddstillsyn
med kontraktsvård hade valts som påföljd.

I motion 119 riktas kritik mot förslaget i denna del. Enligt motionen bör
längden av det tänkta fängelsestraffet anges endast när fråga är om allvarliga
fall.

Utskottet finner att den föreslagna ordningen innebär att den dömde på
ett mer påtagligt sätt än för närvarande vid skyddstillsyn blir medveten om
det latenta straffhot som vilar över honom. Dessutom kan domstolens uttalande
om det tänkta fängelsestraffets längd tjäna till ledning, om det i ett
senare skede blir aktuellt att undanröja skyddstillsynen därför att den dömde
inte fullföljer behandlingen enligt sitt åtagande.

Enligt utskottets mening saknas det anledning att begränsa domstolens
skyldighet att mäta ut ett tänkt fängelsestraff till endast allvarliga fall. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion 119 i denna del.

Som är nämnt tidigare föreslås i princip en ordning enligt vilken domstolen
skall kunna ålägga den för vården ansvarige att underrätta åklagaren
och skyddskonsulenten om den dömde inte fullföljer behandlingsprogrammet
enligt sitt åtagande. Tanken är att åklagaren i sådana fall skall kunna
föra talan vid domstol med yrkande om att skyddstillsynen skall undanröjas
och fängelse i stället ådömas för brotten.

Utskottet delar uppfattningen att kontraktsvården snabbt bör kunna
bytas ut mot en annan påföljd, om den dömde inte fullföljer behandlingen.

Ett sådant snabbt ingripande bör säkerställas genom särskilda regler om
rapportering av kontraktsbrott i dessa fall. Domstolen bör därför få möjlighet
att ålägga den som skall svara för vården att direkt till åklagaren och
skyddskonsulenten rapportera eventuell misskötsamhet. Åklagaren får sedan
avgöra om kontraktsbrottet är så allvarligt att talan bör väckas vid
domstol om att påföljden skall undanröjas och fängelse ådömas i dess ställe.

Enligt vad departementschefen anför (s. 42) kan det självfallet förutses
att åklagaren ibland finner anledning att höra skyddskonsulenten eller
övervakningsnämnden före sitt ställningstagande, men detta bör enligt departementschefen
med hänsyn till intresset av snabbhet i proceduren inte
vara obligatoriskt.

På denna punkt har utskottet ett annorlunda synsätt. När enligt nu gällande
ordning fråga uppkommer om att undanröja en pågående skyddstillsyn
är det övervakningsnämnden som avgör om det skall göras en framställning
till åklagaren om undanröjande av skyddstillsynen (28 kap. 8 §
första stycket BrB). Även om det som nämnts är en fördel att snabbt kunna
få till stånd ett byte av påföljd är det enligt utskottets mening inte lämpligt
att det i dessa fall är möjligt att helt kunna förbigå de för frivården i första
hand ansvariga, dvs. skyddskonsulenten och övervakningsnämnden. Som
utskottet ser det bör således åklagaren innan han fattar beslut om att föra
talan om undanröjande av skyddstillsynen vara skyldig att samråda med
skyddskonsulenten eller övervakningsnämnden; ett hörande av någon av
dessa instanser skall således — i motsats till vad departementschefen förordat
— vara obligatoriskt för åklagaren när fråga om byte av påföljd har 27

aktualiserats. Erforderlig författningsreglering härvidlag får det ankomma JuU 1986/87:32
på regeringen att ombesörja. Vad utskottet i detta hänseende uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Enligt motion 119 bör åklagaren inte underrättas vid fall av misskötsamhet
från den dömdes sida. Nuvarande ordning, där initiativet till om åklagaren
över huvud taget skall underrättas ligger hos övervakningsnämnden, är
tillräcklig också för ett system med kontraktsvård, framhålls det i motionen.

Med hänvisning till nyss gjorda uttalanden av utskottet — vilka för övrigt
i någon mån tillgodoser syftet med det nu aktuella yrkandet i motion 119 —
avstyrker utskottet bifall till motionen i nu berörd del.

Utskottets ställningstaganden i det föregående innebär att utskottet —
med gjorda uttalanden — tillstyrker regeringens förslag till lagstiftning i här
behandlad del.

34 § KvaL

Enligt ett yrkande i motion 118 bör det slås fast att det vid placering utom
anstalt enligt 34 § KvaL är den dömdes hemkommun och inte vistelsekommunen
som skall svara för kostnaden för vården.

Kostnadsfördelningen vid 34 §-placeringar berörs av departementschefen
som i sammanhanget redogör för gällande ordning. Enligt denna är det
kriminalvården som betalar vårdavgiften för de platser som tas i anspråk
fram till en tänkt tidpunkt för villkorlig frigivning, och för tiden därefter
skall hemkommunen i princip svara för avgiften. 1 anslutning härtill tillägger
departementschefen att frågan om hur ansvaret för tiden efter den villkorliga
frigivningen i förekommande fall skall fördelas mellan hem- och
vistelsekommunen inte synes kunna lösas genom straffrättslig lagstiftning
utan måste bedömas utifrån principerna i socialtjänstiagstiftningen (jfr socialberedningens
betänkande, SOU 1986:19, Aktuella socialtjänstfrågor).

Med dessa uttalanden är enligt utskottets mening någon ytterligare riksdagens
åtgärd med anledning av motion 118 inte erforderlig. Motionen
avstyrks av utskottet.

Med anledning av departementschefens uttalanden (prop. s. 92) angående
tillämpningen av 34 § KvaL när det är fråga om placering utom anstalt
för värnpliktstjänstgöring vill utskottet hänvisa till sina överväganden i
samma fråga i det av riksdagen nyligen godkända betänkandet JuU 1986/

87:20 s. 14 f.

Fritidsfängelse

I två motioner (113 och 120) förordas att fritidsfängelse införs.

Enligt departementschefen, som stöder sig på en praktiskt taget enig remissopinion,
har ett system med fritidsfängelse flera nackdelar av praktisk,
administrativ och resursmässig natur. Fritidsfängelse skulle leda till att anstalternas
kapacitet utnyttjades dåligt och ojämnt. För verkställighet av
även korta straff skulle krävas anstaltsplatser under förhållandevis långa
tider. Fritidsfängelse skulle också vara personalkrävande, särskilt under
s. k. obekväm arbetstid. 28

Utskottet delar departementschefens uppfattning att de nackdelar som JuU 1986/87:32
ett system med fritidsfängelse skulle föra med sig är så påtagliga att en
sådan ordning inte bör införas. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
113 och 120 i nu behandlade delar.

Ikraftträdande

1 propositionen föreslås att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den
1 juli 1987.

Med hänvisning till vad utskottet tidigare (s. 22 0 anfört om behovet av
att genomförandet av reformen noga förbereds genom bl. a. samråd och
andra åtgärder mellan berörda myndigheter anser utskottet att lagstiftningen
inte bör träda i kraft förrän den 1 januari 1988. Detta överensstämmer för
övrigt med ett yrkande i motion 118.

övrigt

Utöver vad som sagts i det föregående har utskottet inte något att anföra
med anledning av propositionen eller motionerna.

I lagstiftningsärendet bör dock enligt utskottets mening vidtas en redaktionell
ändring i en bestämmelse i BrB.

1 2 kap. 5 a § andra stycket BrB görs en hänvisning bl. a. till momenten ”3,

5 eller 6” i 3 § samma kapitel.

Till följd av en ändring i 2 kap. 3 § BrB, som träder i kraft den 1 juni 1987
(prop. 1985/86:9, JuU 24, rskr. 213, SFS 1986:645), kommer de i 2 kap. 5 a §

BrB omnämnda momenten 3, 5 och 6 fr. o. m. nämnda dag att i stället
motsvaras av momenten 4, 6 och 7.

Andra stycket i 2 kap. 5 a § BrB bör således ändras i enlighet härmed.

Utskottet föreslår att så sker på sätt som framgår av utskottets hemställan
nedan.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande samhällstjänst

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Jul 14 i denna del (yrkande
2), motion 1986/87:Ju 118 i denna del (yrkande 2), motion
1986/87:Jul 19 i denna del (yrkande 1 delvis och yrkande 2), motion
1986/87:Ju 120 i denna del (yrkande 2 delvis), motion 1986/87:Ju403

1 denna del (yrkande 9), motion 1986/87:Ju636 i denna del (yrkande

2 delvis), motion 1986/87 :Ju637, motion 1986/87 :Ju802 i denna del
(yrkande 13 delvis), motion 1986/87:Ju808 i denna del (yrkande 19)
samt motion 1986/87:Ju816 i denna del (delvis) antar det i proposition
1986/87:106 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken,
såvitt avser 27 kap. 5 § andra stycket och 28 kap. 6 § första stycket
med undantag för ikraftträdandebestämmelsen,

2. att riksdagen beslutar

dels att i detta lagstiftningsärende 2 kap. 5 a § andra stycket brottsbalken
ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

JuU 1986/87:32

2 kap.

5 a § andra stycket

Första stycket gäller ej i fråga Första stycket gäller ej i fråga

om brott som avses i 1 § eller 3 § 3, om brott som avses i 1 § eller 3 § 4,

5 eller 6, såvida ej lagföringen i 6 eller 7, såvida ej lagföringen i

den främmande staten har skett på den främmande staten har skett på

begäran av svensk myndighet. begäran av svensk myndighet.

dels att härav betingad ändring i ingressen till det i moment 1 nämnda
lagförslaget vidtas,

3. beträffande kontraktsvård m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:Ju614 i denna del (yrkande
12), motion 1985/86:Ju616 i denna del (yrkande 3), motion
1986/87:Jul 13 i denna del (yrkande 2), motion 1986/87:Jul 14 i denna
del (yrkande 1), motion 1986/87:Ju 115, motion 1986/87Jul 16,
motion 1986/87 Jul 17, motion 1986/87 Jul 18 i denna del (yrkande
1), motion 1986/87Jul 19 i denna del (yrkande 1 delvis), motion
1986/87:Jul20 i denna del (yrkande 1), motion 1986/87:Jul21, motion
1986/87 Ju610, motion 1986/87 Ju612 i denna del (yrkande 5),
motion 1986/87:Ju802 i denna del (yrkande 12 och yrkande 13 delvis)
samt motion 1986/87:Ju808 i denna del (yrkande 18)

dels antar det i moment 1 nämnda lagförslaget — utom såvitt gäller
ikraftträdandebestämmelsen — i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan,

dels antar övriga i propositionen framlagda lagförslag utom såvitt
gäller ikraftträdandebestämmelserna,

dels sorn sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
obligatoriskt samråd mellan åklagaren och frivården,

4. beträffande ikraftträdande

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1986/87 Jul 18 i denna del (yrkande 4) för ettvart av de ovan
nämnda lagförslagen beslutar en ikraftträdandebestämmelse av följande
lydelse: Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988,

5. beträffande fritidsfängelse

att riksdagen avslår motion 1986/87 Ju 113 i denna del (yrkande I)
och motion 1986/87:Jul20 i denna del (yrkande 2 delvis),

6. beträffande kostnader för s. k. 34 §-placeringar

att riksdagen avslår motion 1986/87 Jul 18 i denna del (yrkande 3).

Stockholm den 5 maj 1987

På justitieutskottets vägnar 30

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i JuU 1986/87:32
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),

Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt
(s), Elving Andersson (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Eva Johansson (s),

Göran Ericsson (m) och Lars Sundin (fp).

Reservationer

1. Samhällstjänst (mom. 1)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),

Elving Andersson (c), Göran Ericsson (m) och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”När det” och
slutar på s. 20 med ”berörda delar" bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan om man — i enlighet med vad som förordas i flera
motioner — bort gå längre än vad regeringens förslag innebär och nu införa
samhällstjänst som en självständig påföljd vill utskottet till en början framhålla
— vilket är nämnt tidigare — att frågan om att införa samhällstjänst
var föremål för överväganden av frivårdskommittén. Majoriteten i kommittén
tog visserligen avstånd från tanken på samhällstjänst som en självständig
påföljd men redovisade en rad omständigheter som i och för sig
talade för en sådan ordning.

Sålunda kunde verkställigheten av en sådan påföljd enligt kommitténs
mening sägas innefatta reparativa och pedagogiska inslag, liksom den för
den dömde borde kunna göras mera meningsfylld än verkställighet av andra
påföljder. Vidare kunde samhällstjänst medföra att den dömde under
verkställigheten fick en fördjupad kontakt med andra människor, och tanken
på samhällstjänst som ett lämpligt inslag i påföljdssystemet hade dessutom,
ansåg kommittén, fått en viss förankring i det allmänna rättsmedvetandet.

Flera instanser som yttrade sig över frivårdskommitténs förslag ställde
sig positiva till samhällstjänst. Här kan nämnas att kriminalvårdsstyrelsen
— som tidigare var kritisk till samhällstjänst — i sitt för en tid sedan avgivna
yttrande över fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande ändrat uppfattning
och uttalat sig för en försöksverksamhet med samhällstjänst. Styrelsen
har därvid åberopat de positiva erfarenheterna av ett sådant system i bl. a.

Norge och Danmark.

I propositionen redovisas att också departementschefen i och för sig anser
det vara uppenbart att samhällstjänst har vissa förtjänster som det kan
vara svårt att ta till vara med andra kriminalpolitiska medel. Han nämner
därvid särskilt att samhällstjänst har reparativa och pedagogiska inslag genom
att den dömde får på sin lott att utan ersättning utföra ett samhällsnyttigt
arbete.

Enligt utskottets mening är det skäl av nu angiven art som bör vara avgörande
vad gäller samhällstjänst som en del av påföljdssystemet. Som utskottet
ser det ligger det ett pedagogiskt och allmänpreventivt värde i att den
dömde själv handgripligen får ta konsekvenserna av sitt handlande. Särskilt
värdefullt vore en sådan ordning beträffande unga lagöverträdare och 31

vissa återfallsbrottslingar.

Utskottet anser för sin del att fördelarna med samhällstjänst är så stora att JuU 1986/87:32
tiden nu får anses vara mogen att införa samhällstjänst som en självständig
påföljd. Åtminstone bör — i linje med kriminalvårdsstyrelsens nyssnämnda
uttalande — en sådan ordning kunna införas på försök, och enligt utskottets
mening bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med ett
förslag i enlighet härmed. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna, vilket väsentligen tillgodoser syftet
bakom nu behandlade yrkanden i motionerna 120, 403, 636, 637, 802 och
808.

Utskottets inställning innebär att det inte finns anledning att motsätta sig
det nu föreliggande förslaget och — med gjorda uttalanden — tillstyrker
således utskottet bifall till propositionen i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande samhällstjänst
att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Ju 114 i denna del (yrkande
2), motion 1986/87:Ju 118 i denna del (yrkande 2) och motion
1986/87:Jul 19 i denna del (yrkande 1 delvis och yrkande 2) samt med
anledning av motion 1986/87:Jul20 i denna del (yrkande 2 delvis),
motion 1986/87:Ju403 i denna del (yrkande 9), motion 1986/

87:Ju636 i denna del (yrkande 2 delvis), motion 1986/87:Ju637, motion
1986/87 :Ju802 i denna del (yrkande 13 delvis), motion 1986/

87:Ju808 i denna del (yrkande 19) och motion 1986/87 :Ju816 i denna
del (delvis)

dels antar det genom proposition 1986/87:106 framlagda förslaget
till lag om ändring i brottsbalken, såvitt avser 27 kap. 5 § andra stycket
och 28 kap. 6 § första stycket med undantag för ikraftträdandebestämmelsen,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om införande av samhällstjänst som en självständig påföljd,

2. Kontraktsvård (mom. 3)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m). Gunilla André (c), Sven Munke (m),

Elving Andersson (c), Göran Ericsson (m) och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med rubriken
"Allmänt"och slutar på s. 28 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att det i och för sig är tillfredsställande att regeringen
nu har lagt fram ett förslag om att införa kontraktsvård som en del i
påföljdssystemet. Emellertid måste förslaget anses otillräckligt, främst därför
att det inte innebär att kontraktsvård förenas med ett villkorligt fängelsestraff.

Frivårdskommittén, som uttalade sig till förmån för kontraktsvård, ansåg
att en sådan påföljdsform borde kopplas till villkorligt fängelse. Ett
sådant system har enligt utskottets mening flera fördelar. En är att möjligheterna
blir större för att kontraktsvård skall fungera som ett alternativ enbart
till fängelse. Att brottsligheten förskyller fängelse skulle nämligen i så fall 32

vara en förutsättning för att påföljdsformen skulle kunna komma i fråga.

En annan fördel skulle vara att påföljdens allmänpreventiva effekter skulle JuU 1986/87:32

avsevärt stärkas till följd av det konkreta straffhot som genom det villkorliga
fängelset vilar över lagöverträdaren. Tack vare det utmätta fängelsestraffet
skulle också proportionaliteten mellan brottet och straffet markeras.

En ytterligare fördel med kontraktsvård kopplad till villkorligt fängelse
ligger enligt utskottets mening i att det villkorligt medgivna anståndet skulle
kunna förverkas i sin helhet vid ett kontraktsbrott. Någon avräkning av vad
som har verkställts i form av undergången kontraktsvård skulle i princip
inte behöva ske. Vidare skulle i förekommande fall en dom på villkorligt
fängelse kunna innebära en större press på en missbrukare att genomföra
vården genom att han hela tiden vet vad han riskerar vid ett misslyckande.

Ett system med villkorligt fängelse innebär dessutom att kontraktsvården
på ett snabbt och enkelt sätt kan omvandlas till ett ovillkorligt fängelsestraff.

Utskottet vill vidare beträffande den av regeringen föreslagna ordningen
uttala att om kontraktsvård skall förekomma inom ramen för en föreskrift
vid skyddstillsyn det är osäkert om kontraktsvård över huvud taget kommer
att fungera som ett alternativ till fängelsestraff. Risken är nämligen som
utskottet ser det att kontraktsvården i stället kommer att användas för att
skärpa en skyddstillsyn som ändå skulle ha ådömts lagöverträdaren.

Utskottet anser således i likhet med flertalet remissinstanser och flera
motionärer att kontraktsvård skall kopplas till ett villkorligt fängelsestraff.

Genom en sådan ordning framförs ett klart och entydigt budskap att kontraktsvården
utgör ett förtroende som visas den dömde. En annan brist i
regeringens förslag som utskottet inte kan undgå att framhålla är vidare att
kontraktsvård skall få förekomma även i fall där påföljden annars skulle ha
blivit fängelse i ett år eller mer. Vid så långa fängelsestraff rör det sig regelmässigt
om mycket allvarlig brottslighet, och i sådana fall måste allmänpreventiva
hänsyn och medborgarnas intresse av skydd mot brott väga särskilt
tungt.

Med hänvisning till nu redovisade synpunkter finner utskottet att regeringens
förslag till kontraktsvård inte bör godtas. Enligt utskottets mening
bör i stället regeringen återkomma till riksdagen med förslag till ett system
med kontraktsvård och villkorligt fängelse i enlighet med vad utskottet
förordat i det föregående. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Utskottets inställning innebär att propositionen i här behandlad del skall
avslås av riksdagen, att avslagsyrkandena i motionerna 113, 114, 117, 118
och 120 skall bifallas samt att syftet med motionerna 612 och 808 i här
behandlad del blir väsentligen tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande kontraktsvård m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Ju 113 i denna del (yrkande
2), motion 1986/87Jul 14 i denna del (yrkande 1), motion
1986/87Jul 17, motion 1986/87Jul 18 i denna del (yrkande I) och
motion 1986/87:Jul20 i denna del (yrkande 1) samt med anledning
av motion 1985/86:Ju614 i denna del (yrkande 12), motion 1985/

86:Ju616 i denna del (yrkande 3), motion 1986/87 Jul 15, motion
1986/87 Jul 16, motion 1986/87 Jul 19 i denna del (yrkande 1 delvis),

motion 1986/87 :Ju 121, motion 1986/87:Ju610, motion 1986/ JuU 1986/87:32

87:Ju612 i denna del (yrkande 5), motion 1986/87:Ju802 i denna del
(yrkande 12 och yrkande 13 delvis) och motion 1986/87:Ju808 i denna
del (yrkande 18),

dels antar 38 kap. 3 § första stycket, 6 § andra stycket, 8 § och 9 § i det i
moment 1 nämnda lagförslaget med den ändringen att lagrummen
erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag
38 kap.
första stycket

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 §
tredje stycket eller 6 § upptages av
den rätt som först avgjort det mål
vari meddelats villkorlig dom.

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 §
tredje stycket eller 6 § upptages av
den rätt som först avgjort det måt
vari meddelats villkorlig dom.

Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid
tingsrätt, inom vars område den
övervakningsnämnd som har gjort
framställning i ärendet är verksam.

6 § andra stycket

Vid avgörande av fråga, som
avses i 27 kap. 5 § tredje stycket eller
28 kap. 11 § första och andra styckena,
är underrätt domför med en lagfaren
domare.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27
kap. 5 § tredje stycket eller 6 §, 28
kap. 9 § eller 34 kap. 10 § andra stycket
skall underrätt lämna den dömde
tillfälle att yttra sig. Begär han att
bliva muntligen hörd, skall tillfälle
därtill beredas honom. I mål om åtgärd
enligt 34 kap. 18 § skall den
dömde lämnas tillfälle att yttra sig
där så är möjligt. Rättens avgörande
av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § första
och andra styckenayärbeslutas utan
att tillfälle bereds den dömde att yttra
sig.

Vid avgörande av fråga, som
avses i 27 kap. 5 § tredje stycket eller
28 kap. 11 §, är underrätt domför
med en lagfaren domare.

8§

I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27
kap. 5 § tredje stycket eller 6 §, 28
kap. 9 § eller 34 kap. 10 § andra stycket
skall underrätt lämna den dömde
tillfälle att yttra sig. Begär han att
bliva muntligen hörd, skall tillfälle
därtill beredas honom. I mål om åtgärd
enligt 34 kap. 18 § skall den
dömde lämnas tillfälle att yttra sig
där så är möjligt. Rättens avgörande
av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § får beslutas
utan att tillfälle bereds den
dömde att yttra sig.

Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5 § tredje stycket, 28 kap.
11 § första och andra styckena eller
34 kap. 10 § andra stycket eller 18 §
länder omedelbart till efterrättelse
om ej annorlunda förordnas. Detsamma
gäller avgöranden enligt 27
kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5
eller 6 § angående föreskrifter,
övervakning eller prövotid.

Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5 § tredje stycket, 28 kap.
11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket
eller 18 § länder omedelbart till efterrättelse
om ej annorlunda förordnas.
Detsamma gäller avgöranden
enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34
kap. 4, 5 eller 6 § angående föreskrifter,
övervakning eller prövotid.

dels avslår det i moment 1 nämnda lagförslaget — i den mån det inte JuU 1986/87:32
omfattas av utskottets hemställan ovan,

dels avslår övriga i propositionen framlagda lagförslag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
ett nytt förslag om kontraktsvård i kombination med villkorligt fängelse,

3. Ikraftträdande (mom. 4)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),

Elving Andersson (c), Göran Ericsson (m) och Lars Sundin (fp) anser —
under förutsättning av bifall till reservation 2 —

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Med hänvisning”
och slutar med "motion 118” bort ha följande lydelse:

De föreslagna lagändringarna bör enligt utskottets mening inte träda i
kraft förrän den 1 januari 1988. Detta överensstämmer delvis med ett yrkande
i motion 118.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ikraftträdande
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1986/

87:Ju 118 i denna del (yrkande 4) för det i moment 1 nämnda lagförslaget
beslutar en ikraftträdandebestämmelse av följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

4. Fritidsfängelse (mom. 5)

Björn Körlof (m), Sven Munke (m) och Göran Ericsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Enligt
departementschefen” och slutar på s. 29 med ”behandlade delar” bort ha
följande lydelse:

Fritidsfängelse kan förekomma i form av nattfängelse och veckoslutsfängelse.
Båda dessa typer av frihetsberövanden förekommer på vissa håll
utomlands. Nattfängelse innebär att den dömde på kvällar och nätter är
intagen i anstalt men vistas ute i samhället under dagtid. Veckoslutsfängelse
innebär att frihetsberövande bara äger rum under veckosluten.

Enligt utskottets mening har fritidsfängelse flera fördelar jämfört med
ordinärt fängelse. Genom att ingreppet för den dömde begränsas minskar
de negativa effekterna av frihetsstraffet. Viktigare är dock att fritidsfängelse
jämfört med andra alternativ till frihetsstraff har den fördelen att den allmänpreventiva
effekten av straffet är relativt hög.

Fritidsfängelse skulle enligt utskottets mening — inte minst av allmänpreventiva
skäl — fylla ett särskilt behov när det gäller yngre brottslingar
som gjort sig skyldiga till inte alltför allvarlig brottslighet. I nuläget saknas
inte sällan en lämplig påföljd för denna kategori, som ofta i stället erhåller
åtalsunderlåtelse eller vård enligt socialtjänstlagen. 35

Enligt utskottets mening bör regeringen framlägga förslag till riksdagen JuU 1986/87:32
om införande av fritidsfängelse i enlighet med vad utskottet förordat i det
föregående. Detta bör riksdagen — med bifall till här ifrågavarande motionsyrkanden
— som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande fritidsfängelse
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Ju 113 i denna del (yrkande
1) och motion 1986/87:Jul20 i denna del (yrkande 2 delvis)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen m. m 1

Propositionens lagförslag 2

1. Lag om ändring i brottsbalken 3

2. Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 10

3. Lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken
11

4. Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid

m. m 12

5. Lagom ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade

och anhållna m. fl 14

Motionerna 15

Utskottet 17

Inledning 17

Propositionens huvudsakliga innehåll 18

Samhällstjänst 18

Kontraktsvård 21

Allmänt 21

Tillämpningsområdet 24

Konstruktionen 26

34 § KvaL 28

Fritidsfängelse 28

Ikraftträdande 29

Övrigt 29

Utskottets hemställan 29

Reservationer 31

1. Samhällstjänst (mom. 1) (fp, m, c) 31

2. Kontraktsvård (mom. 3) (fp, m, c) 32

3. Ikraftträdande (mom. 4) (fp, m, c) 35

4. Fritidsfängelse (mom. 5) (m) 35 36

Svenskt Tryck Stockholm 1987