Justitieutskottets betänkande

1986/87:31

om ändring i rättegångsbalken m. m.
(tingsrättsförfarandet)

(prop. 1986/87: 89 jämte motioner)

JuU

1986/87:31

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet enhälligt regeringens förslag till ett
reformerat tingsrättsförfarande. Utskottet konstaterar att rättegångsbalken
sedan den trädde i kraft år 1948 generellt sett har ändrats i ganska liten
utsträckning. Utskottet uttalar därvid bl. a. att viktiga skäl för att införa
rättegångsregler som ger de allmänna domstolarna möjlighet till en större
flexibilitet i handläggningen är att möjliggöra att processförfarandet blir
snabbare och mindre kostsamt men också att domstol sarbetet i sig kan
komma att framstå som mera aktivt och därmed mera anpassat efter
moderna krav och mera effektivt än för närvarande. Utskottet anser att de
förslag som lagts fram i propositionen i allt väsentligt motsvarar de krav
som bör ställas.

I betänkandet tar utskottet också avstånd från tanken att jourdomstolar
skulle införas i den svenska rättsordningen. De borgerliga partierna uttalar
sig i en gemensam reservation för ett system med jourdomstolar. Vidare
behandlar utskottet i betänkandet en motion angående reglerna för nämndemans
utevaro från huvudförhandling.

Utskottets betänkande består av följande delar:

Lagförslagen s. 3—61

Motionerna s. 62

Utskottets redovisning av propositionens
huvudsakliga innehåll s. 63—65

Utskottets bedömning s. 66-69

Utskottets hemställan s. 69

Reservation (jourdomstolar) s. 70

Propositionen m. m.

I proposition 1986/87:89 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta de genom propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808),

5. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,

1

1 Riksdagen 1986/87. 7 sami. Nr 31

Rättelse: S. 2 rad 15 och 16 Står: antaget av riksdagen (JuU 1986/87:13, rskr.

89). Rättat till: tillstyrkt av lagutskottet (LU 1986/87:26)

6. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän, JuU 1986/87: 31

7. lag om ändring i handräckningslagen (1981: 847),

8. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,

9. lag om ändring i utsökningsbalken,

10. lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,

11. lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

12. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.,

13. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

14. lag om ändring i lagen (1976: 839) om statens va-nämnd samt

15. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387).

Bland propositionens lagförslag ingår två bestämmelser (9 § rättshjälpslagen
och 1 kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister) där ännu ej
antagna lagförslag redovisas som nu gällande lydelse av reglerna. Lagförslaget
rörande rättshjälpslagen är numera tillstyrkt av lagutskottet (LU
1986/87:26). Det andra, som berör lagförslag 10, bereds för närvarande av
lagutskottet i samband med proposition 1986/87:90 om en ny konkurslag.

Justitieutskottet har därför överlämnat lagförslag 10 till lagutskottet. Rörande
propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som anförs i
det följande under rubriken Utskottet på s. 62.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels de med anledning
av propositionen väckta motionerna 1986/87: Jul 11 av Lars Sundin (fp)
och 1986/87: Jul 12 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m), dels de under den
allmänna motionstiden 1987 väckta motionerna 1986/87: Ju403 (yrkande 3)
av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1986/87: Ju411 (yrkande 3) av Gunilla
André m. fl. (c), 1986/87: Ju636 (yrkande 2 delvis) av Bo Lundgren (m) och
Rolf Clarkson (m), 1986/87: Ju640 (yrkande 3) av Per-Olof Strindberg m. fl.

(m) samt 1986/87: Ju816 (delvis) av Yngve Wernersson (s). Motionsyrkandena
redovisas på s. 62.

De vid propositionen fogade lagförslagen, av vilka de första åtta har
granskats av lagrådet, har följande lydelse.

2

1 Förslag till

JuU 1986/87:31

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken'

dels att nuvarande 20 kap. 15 a§, 37 kap. 4 och 5 §§, 39 kap. 3 §, 40 kap.

13 och 15 §§ samt 42 kap. 8 a§ skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 9§, 2 kap. 4§, 6 kap. 6 och 9§§, 9 kap. 5, 8 och 9 §§, 10
kap. 20 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 6 och 14 §§, 13 kap. 3 §, 14 kap. 3-5 och 7 §§,
16 kap. 3 §, 17 kap. 2 §, 18 kap. 14§, 19 kap. 7 §, 20 kap. 15 §,21 kap. 2 §,23
kap. 18 och 24 §§, 30 kap. 2 §, 32 kap. 6 och 7 §§, 33 kap. 9 §, 35 kap. 13 och

14 §§, 36 kap. 1,7, 16-20, 22 och 23 §§, 37 kap. 1 -3 §§, 38 kap. 6 §, 39 kap.
2 §, 40 kap. 11 och 16 §§, 42 kap. 1,2,6-18, 20 och 21 §§,43 kap. 3-5, 8,
10, 11 och 13 §§, 44 kap. 10 §, 45 kap. 7, 10 och 13 §§, 46 kap. 3-8, 11, 13
och 15 §§, 47 kap. 2,6-12,19, 20, 22 och 23 §§, 49 kap. 3 §, 50 kap. 1,2,4
och 15 §§, 51 kap. 15 §, 52 kap. 10§, 54 kap. 8§ samt rubrikerna till 37, 42
och 44 kap. skall ha följande lydelse,

dels att i balken skall införas tretton nya paragrafer, 1 kap. 3 a§, 10 kap.
8 a§, 14 kap. 7 a§, 18 kap. 8 a§, 43 kap. 14 §, 44 kap. 7 a§, 46 kap. 17 §, 49
kap. 12-15 §§, 50 kap. 10 a § samt 52 kap. 9 a§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3a§

I tvistemål där förlikning om saken
är tillåten gäller i stället för
bestämmelserna i 3 § att tingsrätten
alltid skall bestå av en lagfaren domare,
om värdet av vad som yrkas
uppenbart inte överstiger hälften
av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Första stycket gäller inte, om en
part första gången han skall föra
talan i målet yrkar att allmänna
regler skall tillämpas och därvid
gör sannolikt att den bakomliggande
tvisten rör ett högre värde eller
att utgången annars är av synnerlig
betydelse för bedömningen av andra
föreliggande rättsförhållanden.
Har talan väckts genom ansökan
om betalningsföreläggande, skall
den part som begär att målet
hänskjuts till rättegång senast i
samband därmed framställa yrkande
som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket
avses det värde som kan antas gälla
vid tiden för talans väckande.
Har talan väckts genom ansökan

1 Senaste lydelse av 20 kap. 15 a § 1984: 400, 37 kap. 5§ 1977: 1020, 42 kap. 8a§
1984: 131.

3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

Till huvudförhandling å samma
dag må ej utan synnerliga skäl utsättas
flera mål, än att de kunna
beräknas bliva slutförda under en
tid av sex timmar. Hinner huvudförhandling
icke slutföras samma
dag som den påbörjats, skall sammanträdet
pågå under erforderligt
antal helgfria dagar i följd. Om det
kan ske utan olägenhet, må dock
avbrott i handläggningen, sä länge
sammanträdet pågår, äga rum under
högst två söckendagar i veckan
eller, om särskilda skäl föranleda
därtill, högst tre söckendagar i veckan.

om lagsökning, betalningsföreläggande
eller handräckning eller som
enskilt anspråk i brottmål, avses
värdet vid rättens beslut att tvisten
skall handläggas som tvistemål.
Vid bedömningen skall hänsyn inte
tas till rättegångskostnaderna.

Till huvudförhandling på samma
dag får inte utan synnerliga skäl utsättas
flera mål än som kan beräknas
bli slutförda under en tid av sex
timmar. Hinner en huvudförhandling
inte slutföras samma dag som
den påbörjats, skall sammanträdet
pågå under erforderligt antal arbetsdagar
i följd. Om det kan ske
utan olägenhet, får dock så länge
sammanträdet pågår avbrott i
handläggningen göras under högst
två arbetsdagar i veckan eller, om
det finns särskilda skäl, högst tre
arbetsdagar i veckan.

2 kap.

4 §3

Hovrätt är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från
tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta i hovrätten, om
tingsrätten bestått av tre eller flera lagfarna domare. Flera än fem lagfarna
domare får inte delta i hovrätten.

I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten
är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra
lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Förekommer ej anledning
att döma till svårare straff än böter och är det i målet inte fråga om
företagsbot, är hovrätten dock domför även med den sammansättning som
anges i första stycket. Detsamma gäller vid handläggning som ej sker vid
huvudförhandling.

Vid behandling av frågor om
prövningstillstånd skall hovrätten
bestå av två lagfarna domare.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten domför
med en lagfaren domare.

Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd, som avser endast
beredandet av ett mål, får vidtas av en lagfaren domare i hovrätten eller av
en annan tjänsteman vid denna.

2 Senaste lydelse 1969:244.

3 Senaste lydelse 1986:120.

4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

6 kap.

6§

I protokoll skall antecknas utsaga
av vittne, sakkunnig, part under
sanningsförsäkran eller målsägande,
då han höres i anledning
av åklagarens talan, i den omfattning
utsagan kan antagas vara av
betydelse i målet, samt vad rätten
vid syn å stället iakttager.

Vid huvudförhandling i hovrätt
vare ej nödigt att i protokollet antecknas
utsaga eller iakttagelse,
som nu sagts, med mindre anteckning
därav kan antagas bliva av betydelse
vid fullföljd till högsta domstolen.
Ej heller vare sådan anteckning
nödig vid huvudförhandling i
högsta domstolen.

I protokollet skall berättelser
som lämnas under förhör i bevissyfte
antecknas i den omfattning
berättelserna kan antas vara av betydelse
i målet. Detsamma gäller
vad rätten iakttar vid syn på stället.

Första stycket gäller inte berättelser
av tilltalade i brottmål.

Vid huvudförhandling i hovrätt
behöver berättelser eller iakttagelser
enligt första stycket antecknas
endast om anteckningen kan antas
bli av betydelse vid fullföljd till
högsta domstolen. Vid huvudförhandling
i högsta domstolen behöver
sådana anteckningar inte göras.

9 §4

Rätten äge förordna, att utsaga
av part, målsägande, vittne eller
sakkunnig skall i stället för att antecknas
i protokollet upptagas genom
stenografi eller på fonetisk
väg. I denna ordning må ock upptagas
sammanfattning av utsaga, avseende
vad som kan antagas vara
av betydelse i målet.

Stadgandet i 8§ andra stycket i
detta kapitel skall i tillämpliga delar
gälla beträffande utsaga, som upptagits
genom stenografi, ävensom
beträffande på fonetisk väg upptagen
sammanfattning av utsaga.

De berättelser som lämnas under
förhör i bevissyfte får i stället för att
antecknas i protokollet tas upp genom
stenografi eller på fonetisk
väg. Detsamma gäller sådan sammanfattning
av berättelse som omfattar
det som kan antas vara av
betydelse i målet.

Bestämmelsen i 8 § andra stycket
i detta kapitel gäller i tillämpliga
delar berättelse, som tagits upp genom
stenografi, och sådan sammanfattning
av berättelse, som
upptagits på fonetisk väg.

Stenograf utses av rätten. Ej må den anlitas som stenograf, vilken till

saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlit lighet

därigenom kan anses förringad. Vad i 5 kap. 7 § är stadgat om tolk
äger motsvarande tillämpning beträffande stenograf, som utsetts av rätten.
Sådan stenograf har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen betalas av allmänna medel.

Bestämmelser om återgivande i vanlig skrift av vad som upptagits enligt
denna paragraf meddelas av regeringen.

4 Senaste lydelse 1979: 289.

5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

9 kap.

Den som vid sammanträde inför
rätten stör förhandlingen eller fotograferar
i rättssalen eller bryter mot
föreskrift eller förbud, som har
meddelats med stöd av 5 kap. 9§,
döms till böter. Till samma straff
döms den som muntligen inför rätten
eller i rättegångsskrift uttalar
sig otillbörligt.

8 §

Då enligt denna balk vite förelägges
part eller annan, bestämme
rätten vitet till belopp, som med
hänsyn till hans ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt
kan antagas förmå honom att
iakttaga föreläggandet. Vite må ej
bestämmas under tio kronor eller
över femtusen kronor. Har vite utdömts
och förelägger rätten nytt
vite, må vitet bestämmas till högre
belopp, dock ej över tiotusen kronor.
Vitesföreläggande skall delgivas
den som föreläggandet avser.

Bestämmelserna i första stycket
om högsta vitesbelopp gäller ej i
fråga om föreläggande enligt 15
kap. 3 §.

Vite må ej föreläggas, då straff är
utsatt. Ej heller må vite föreläggas
kronan.

Finnes, då fråga uppkommer om
utdömande av vite, ändamålet med
vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

9§

Är i denna balk straff utsatt i
böter, dock ej i dagsböter, skall
lägsta bötesstraffet vara femtio
- kronor och högsta ettusen kronor.

,5

Den som vid sammanträde inför
rätten stör förhandlingen eller fotograferar
i rättssalen eller bryter mot
föreskrift eller förbud, som har
meddelats med stöd av 5 kap. 9§,
döms till böter, högst ettusen kronor.
Till samma straff döms den
som muntligen inför rätten eller i
rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.

Vite får inte föreläggas när straff
är utsatt.

Staten får inte föreläggas vite.

Om ett sammanträde ställs in i
förväg därför att den som vid vite
förelagts att infinna sig vid sammanträdet
anmält förhinder, kan
vitet ändå dömas ut, om han inte i

5 Senaste lydelse 1980:262.

6 Senaste lydelse 1981:828.

7 Senaste lydelse 1982:1123. 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

efterhand kommer in med utredning
som gör det sannolikt att han
hade laga förfall.

10 kap

8a§

1 tvist mellan konsument och näringsidkare
rörande vara, tjänst eller
annan nyttighet som tillhandahållits
för huvudsakligen enskilt
bruk får näringsidkaren sökas där
konsumenten har sitt hemvist. Detta
gäller dock endast om målet i
tingsrätten kan antas bli prövat av
en lagfaren domare enligt I kap.
3 a§.

20 §

Meddelas i högre rätt beslut, varigenom
lägre rätt förklaras icke
vara behörig att upptaga mål, som
där väckts, åge den högre rätten på
yrkande av part hänvisa målet till
lägre rätt, som finnes behörig.

Hava skilda domstolar genom
beslut, som vunnit laga kraft, funnits
obehöriga, åge högsta domstolen,
om någon av dem finnes behörig,
på ansökan av part hänvisa målet
till den domstol, av vilken målet
bort upptagas.

Förklarar högre rätt att lägre rätt
inte är behörig att ta upp ett mål
som väckts där, får den högre rätten
på yrkande av part hänvisa målet
till lägre rätt som är behörig.

Har flera domstolar genom lagakraftvunna
beslut förklarats obehöriga,
får högsta domstolen, om
någon av domstolarna ändå är behörig,
på ansökan av part hänvisa
målet till den domstolen.

I fråga om behörighet att ta upp
mål, som på grund av högsta domstolens
förordnande enligt 14 kap.
7 a § skall förenas i en rättegång,
gäller vad högsta domstolen bestämmer.

11 kap.

5 §

Part skall vid huvudförhandling i
underrätt eller hovrätt infinna sig
personligen, om hans närvaro ej
kan antagas sakna betydelse för utredningen.
Vid huvudförhandling i
högsta domstolen vare part skyldig
att infinna sig personligen, om hans
närvaro finnes erforderlig för utredningen.
I underrätt skall part ock
infinna sig personligen vid muntlig
förberedelse, om det kan antagas,
att förberedelsen därigenom främjas.
Vid annan förhandling än nu

En part skall infinna sig personligen
vid huvudförhandling i tingsrätt
och hovrätt, om inte hans närvaro
kan antas vara utan betydelse
för utredningen.

Vid huvudförhandling i högsta
domstolen är en part skyldig att infinna
sig personligen, om domstolen
finnér att hans närvaro är nödvändig
för utredningen.

Vid ett sammanträde för förberedelse
och vid annan förhandling är
en part skyldig att infinna sig per -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

nämnts vare part skyldig att infinna
sig personligen, om det finnes erforderligt.

Vad nu sagts om parts skyldighet
att infinna sig personligen gälle ock
parts ställföreträdare. Äro flera
ställföreträdare, åge rätten bestämma,
vilken eller vilka skola infinna
sig. Äger part ej själv föra sin talan,
vare han dock skyldig att infinna sig
personligen, om hans närvaro
finnes erforderlig för utredningen.

Är part eller ställföreträdare
skyldig att infinna sig personligen,
meddele rätten förordnande därom.

sonligen, om hans närvaro kan antas
främja syftet med sammanträdet.

Vad nu sagts om en parts skyldighet
att infinna sig personligen gäller
också en parts ställföreträdare.
Finns det flera ställföreträdare för
en part, får rätten bestämma vilken
eller vilka av dem som skall infinna
sig. Får en part inte själv föra sin
talan, är han ändå skyldig att infinna
sig personligen, om rätten finnér
att hans närvaro är nödvändig för
utredningen.

Är en part eller hans ställföreträdare
skyldig att infinna sig personligen,
skall rätten förordna om detta.

12 kap.

6§

Avvisas ombud, skall rätten, om ej parten är tillstädes och själv vill föra
sin talan, förelägga parten att för sig ställa ombud, som kan godkännas.
Underlåter parten det och infinner han sig ej personligen, skall han anses
som utebliven.

År ombud, som avvisas, advokat,
skall anmälan om avvisandet
göras hos advokatsamfundets styrelse.

Om den som avvisas eller förklaras
obehörig enligt 5 § är advokat,
skall anmälan om åtgärden göras
hos advokatsamfundets styrelse.

Fullmakt medför behörighet för ombudet att å partens vägnar angående
saken

1. väcka talan samt påkalla åtgärd, även om åtgärden ankommer å annan
myndighet än rätten;

2. mottaga delgivning av inlagor och andra handlingar, dock ej föreläggande
för parten att infinna sig personligen;

3. företaga alla handlingar för utförande av partens talan samt avgiva
svaromål å alla mot parten framställda yrkanden;

4. avstå från yrkande, som framställts av parten, och medgiva motpartens
yrkande;

5. ingå förlikning;

6. söka verkställighet av rättens dom; samt

7. uppbära parten tillerkänd ersättning för rättegångskostnad.

Ej må på grund av fullmakt, som
avser rättegång i allmänhet, ombudet
väcka talan eller mottaga stämning
angående sak, varom förlikning
ej är tillåten.

Avser fullmakt allenast viss
domstol, åge ombudet vid den
domstolen samma behörighet, som

Ett ombud får inte på grund av en
fullmakt, som avser rättegång i allmänhet,
väcka talan eller motta
stämning angående en sak varom
förlikning inte är tillåten.

Om en fullmakt avser endast en
viss domstol, har ombudet vid den
domstolen samma behörighet som

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

sägs i första stycket; ombudet äge
ock anmäla missnöje eller vad mot
beslut eller dom, som meddelas av
domstolen.

Gäller fullmakt allenast särskilt
rättegångstillfälle, äge ombudet vid
det rättegångstillfället samma behörighet,
som sägs i första stycket 2—
5; ombudet äge ock anmäla missnöje
eller vad mot beslut eller dom,
som då meddelas.

sägs i första stycket. Ombudet får
även anmäla missnöje mot ett beslut
som meddelas av domstolen.

Om en fullmakt gäller endast för
ett visst rättegångstillfälle, har ombudet
vid det rättegångstillfället
samma behörighet som sägs i första
stycket 2-5. Ombudet får även anmäla
missnöje mot ett beslut som
då meddelas.

13 kap.

3 §

Väckt talan må icke ändras. Käranden
äge dock

1. på grund av omständighet,
som inträffat under rättegången eller
först då blivit för honom känd,
kräva annan fullgörelse än den,
varom talan väckts;

2. yrka fastställelse enligt 2 § andra
stycket; samt

3. kräva ränta eller annan tillläggsförpliktelse,
som följer av huvudförpliktelsen,
så ock eljest
framställa nytt yrkande, såvitt det
stöder sig på väsentligen samma
grund.

Väckes yrkande, som avses i 2
eller 3, sedan målet företagits till
huvudförhandling, och kan yrkandet
ej utan olägenhet prövas i målet,
må det avvisas. Ej må sådant
yrkande väckas i högre rätt.

Såsom ändring av talan anses
icke, att käranden beträffande samma
sak inskränker sin talan eller,
utan att saken ändras, åberopar ny
omständighet till stöd för sin talan.

Väckt talan får inte ändras. Käranden
får dock

1. på grund av omständighet,
som inträffat under rättegången eller
först då blivit för honom känd,
kräva annan fullgörelse än den, om
vilken talan väckts,

2. yrka fastställelse enligt 2 § andra
stycket samt

3. kräva ränta eller annan tillläggsförpliktelse,
som följer av huvudförpliktelsen,
och även i övrigt
framställa nytt yrkande, om det stöder
sig på väsentligen samma
grund.

Framställs yrkande enligt första
stycket 2 eller 3 sedan huvudförhandling
påbörjats eller målet på
annat sätt företagits till avgörande,
får det nya yrkandet avvisas, om
det inte utan olägenhet kan prövas i
målet. Ett yrkande enligt första
stycket 2 eller 3 är inte tillåtet i
högre rätt.

Såsom ändring av talan anses
inte att käranden beträffande samma
sak inskränker sin talan eller,
utan att saken ändras, åberopar ny
omständighet till stöd för sin talan.

14 kap.
3 §

Vill svaranden till gemensam
handläggning väcka talan mot käranden
angående samma sak eller
sak, som har gemenskap med denna,
eller rörande fordran, som kan
gå i avräkning mot kärandens, och

Vill svaranden till gemensam
handläggning väcka talan mot käranden
angående samma sak eller
en sak, som har gemenskap med
denna, eller rörande fordran, som
kan gå i avräkning mot kärandens,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

sker det före huvudförhandlingen,
skola målen handläggas i en rättegång.
Käromål, som sålunda förenats
med huvudkäromålet, är genkäromål.

Vill någon, som ej är part i rättegången,
till gemensam handläggning
väcka talan mot båda parterna
eller endera om det, varom tvistas,
och sker det före huvudförhandlingen,
skola målen handläggas i en
rättegång.

Vill part, om han tappar saken,
mot tredje man framställa återgångskrav
eller anspråk på skadestånd
eller annat dylikt, åge han,
innan målet företages till huvudförhandling,
till gemensam handläggning
med det målet väcka sin talan
mot tredje man. Vad nu sagts åge
motsvarande tillämpning, om tredje
man i anledning av den utgång
saken kan fa mellan parterna vill
mot någon av dem eller båda väcka
talan angående sådant anspråk.

skall målen handläggas i en rättegång.
Käromål, som sålunda förenats
med huvudkäromålet, är genkäromål.

Vill någon, som inte är part i rättegången,
till gemensam handläggning
väcka talan mot båda parterna
eller en av dem om det, som
tvisten gäller, skall målen handläggas
i en rättegång.

.8

Vill part, om han förlorar målet,
framställa återgångskrav eller anspråk
på skadestånd eller annat dylikt
mot tredje man, får han väcka
sin talan mot tredje man till gemensam
handläggning med huvudkäromålet.

Om tredje man i anledning av den
utgång målet mellan parterna kan
få vill väcka talan mot någon av
dem eller båda angående sådant anspråk
som sägs i första stycket, får
han väcka denna talan till gemensam
handläggning med huvudkäromålet.

Ej må i fall, som avses i 1 —6 §§,
mål förenas, med mindre målen
väckts vid samma domstol och denna
är behörig samt för målen samma
rättegångsform är tillämplig.

I fall som avses i 1 -6 §§ får mål
förenas endast om målen väckts vid
samma domstol och denna är behörig
samt samma rättegångsform är
tillämplig för målen.

Väcks talan som avses i 3—5§§
sedan huvudförhandling påbörjats
eller huvudkäromålet på annat sätt
företagits till avgörande, får rätten
handlägga målen särskilt, om de
inte utan olägenhet kan handläggas
i samma rättegång. Detsamma
gäller, om part väcker talan som
avses i 3 eller 5 § efter det att tiden
för yttrande enligt 42 kap. 15 § har
gått ut.

8 Senaste lydelse 1970: 1002.

10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

7 a§

Handläggs vid två eller flera
tingsrätter eller vid två eller flera
hovrätter mål mellan vilka råder
sådant samband som avses i I —
6 §§,får högsta domstolen efter ansökan
av part eller anmälan av
tingsrätt eller hovrätt förordna att
målen skall förenas i en rättegång
vid en av domstolarna, om detta
har väsentliga fördelar för handläggningen
av målen och det inte
innebär betydande olägenhet för
någon part. Om det visar sig vara
lämpligt, får den domstol som skall
handlägga målen särskilja dem.

Beslut som rätten fattat i ett mål,
som på grund av högsta domstolens
förordnande överlämnas från
en domstol till en annan, skall gälla,
om inte den domstol dit målet
överlämnats bestämmer annat.

16 kap.

3 §9

Vid omröstning gälle den mening,
som omfattats av mer än hälften
av rättens ledamöter; har någon
mening erhållit hälften av rösterna
och är bland dem ordförandens,
gälle den meningen.

Vid omröstning skall den mening
gälla, som omfattats av mer än
hälften av rättens ledamöter. Om
någon mening har erhållit hälften av
rösterna och ordförandens röst är
bland dem, skall den meningen gälla.
Vid avgörande av frågor om
prövningstillstånd enligt 49 kap.
12 § skall dock, om en av ledamöterna
vill bevilja prövningstillstånd,
hans mening gälla som hovrättens
beslut.

17 kap.

Dom skall, om huvudförhandling
vid rätten ägt rum, grundas å vad
vid förhandlingen förekommit. I domen
må ej deltaga domare, som ej
övervarit hela huvudförhandlingen.
Har ny huvudförhandling hållits,
skall domen grundas å vad därvid
förekommit.

Om huvudförhandling har hållits,
skall domen grundas på vad som
förekommit vid förhandlingen. I domen
får delta endast domare som
varit med om hela huvudförhandlingen.
Om ny huvudförhandling
har hållits, skall domen grundas på
vad som förekommit vid den. / fall
som avses i 43 kap. 14 § andra meningen
får domen grundas även på

9 Senaste lydelse 1971:218.

11

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

vad som har inhämtats efter huvudförhandlingen.

Då mål avgöres utan huvudför- När ett mål avgörs utan huvudhandling,
skall domen grundas å förhandling, skall domen grundas

vad handlingarna innehålla och el- på vad handlingarna innehåller och

jest förekommit i målet. vad som i övrigt förekommit i må let.

18 kap.

8 a§

I mål där 1 kap. 3 a§ första
stycket tillämpas gäller följande i
stället för bestämmelserna i 8 §.

Ersättning för rättegångskostnad
får inte avse annat än kostnad för

1. rådgivning enligt rättshjälpslagen
(1972:429) vid ett tillfälle för
varje instans,

2. ansökningsavgift,

3. resa och uppehälle för part eller
ställföreträdare i samband med
sammanträde eller, om personlig
inställelse ej föreskrivits, resa och
uppehälle för ombud,

4. vittnesbevisning,

5. översättning av handling.

Ersättning utgår endast i den

mån kostnaden varit skäligen påkallad
för tillvaratagande av partens
rätt.

Ersättning som anges i andra
stycket 3 utgår enligt bestämmelser
som regeringen meddelar.

Med kostnad som sägs i andra
stycket 1 jämställs kostnad för annan
rådgivning som lämnas av advokat
eller biträdande jurist på advokatbyrå,
i den mån den ej överstiger
högsta avgift för rådgivning
enligt rättshjälpslagen.

Har målet till en början handlagts
i annan ordning än som gäller
för mål som avses i denna paragraf,
utgår ersättning för kostnad
som avser den tidigare handläggningen
enligt de kostnadsregler
som gäller för denna.

Har ett mål om lagsökning eller
betalningsföreläggande hänskjutits
till rättegång eller upptagits efter
återvinning får, om målet därefter
avgörs genom tredskodom mot

svaranden, ersättning även avse 12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

14

Part, som vill erhålla ersättning
för rättegångskostnad, skall, innan
handläggningen avslutas, framställa
yrkande därom och uppgiva, vari
kostnaden består. Gör han det ej,
åge han ej därefter tala å den kostnad,
som uppkommit vid samma
rätt; dock må part, även om yrkande
ej framställts, erhålla ränta
som avses i 8 § andra stycket samt
ersättning för utskrift av rättens
dom eller slutliga beslut.

Då rätten avgör målet, meddele
rätten samtidigt beslut angående
rättegångskostnaden så ock i fråga,
som avses i 13 § första stycket.
Ingår i ersättning för rättegångskostnad
arvode till ombud eller biträde,
skall arvodets belopp angivas.

skälig kostnad för en rättegångsskrift
eller för inställelse vid ett
sammanträde inför rätten. Sådan
ytterligare ersättning utgår, om
inte särskilda skäl föranleder annan
bedömning, enligt bestämmelser
som regeringen meddelar. Detsamma
skall gälla, om ett mål om
handräckning upptagits efter återvinning.

10

En part, som vill ha ersättning för
rättegångskostnad, skall framställa
sitt yrkande innan handläggningen
avslutas. Han skall därvid uppge
vari kostnaden består. Om han inte
har framställt sitt yrkande inom
den angivna tiden, får han inte därefter
föra talan om kostnad som
har uppkommit vid samma rätt. En
part får dock, även om han inte har
framställt något yrkande, erhålla
ränta som avses i 8 § andra stycket
samt ersättning för ett exemplar av
rättens dom eller slutliga beslut.

Rätten skall självmant pröva frågor
om tillämpningen av bestämmelserna
i 1 — 10 samt 12 och 13 §§,
om inte sådan prövning är obehövlig
på grund av särskilda omständigheter.
Beslut i sådan kostnadsfråga
som avses i detta kapitel
meddelas när rätten avgör målet.
Ingår i ersättning för rättegångskostnad
arvode till ombud eller biträde,
skall arvodets belopp anges.

19 kap.

7 §"

Har, sedan stämning delgivits
den misstänkte, ändring inträtt i
förhållande, som betingat domstolens
behörighet, vare domstolen
ändock behörig.

Har allmänt åtal upptagits av viss
domstol och är även annan domstol
behörig, äge den förra domstolen,
om synnerliga skäl äro därtill, på
framställning av åklagaren förord -

En domstol behåller sin behörighet
att handlägga ett mål även om
något förhållande som har grundat
behörigheten ändras efter det att
stämning delgetts den misstänkte.

Har allmänt åtal väckts vid en
viss tingsrätt, får denna på åklagarens
begäran överlämna målet till
en annan tingsrätt, om den är behörig
och särskilda skäl föreligger.

10 Senaste lydelse 1982:1123.

11 Senaste lydelse 1954:432.

13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

na, att målet skall överflyttas till
den senare domstolen. Beslut eller
annan åtgärd av den förra domstolen
vare gällande, till dess den
domstol, dit målet överflyttats, förordnar
annat.

Står den tilltalade redan under åtal
vid den andra tingsrätten, skall sådant
överlämnande ske, om det inte
är olämpligt. De beslut som fattats
före överlämnandet skall gälla, om
inte den domstol dit målet överlämnats
bestämmer annat.

Andra stycket gäller i tillämpliga
delar också när flera mål om allmänt
åtal mot den tilltalade samtidigt
är anhängiga vid olika hovrätter.

20 kap.
15§12

Höres målsäganden i anledning
av åklagarens talan, äge han rätt till
ersättning och förskott enligt vad
om vittne är stadgat.

Målsägande, som hörs med anledning
av åklagarens talan och
som med hänsyn till brottets art eller
annars kan antas vara i behov
av personligt stöd under rättegången,
får åtföljas av lämplig person
som sådant stöd.

21 kap.
2 §13

Den misstänkte vare i mål om allmänt
åtal skyldig infinna sig personligen
vid huvudförhandling i underrätt,
dock ej om anledning saknas
att ådöma annan brottspåföljd
än böter och hans närvaro tillika
kan antagas vara utan betydelse för
utredningen. I mål om enskilt åtal
skall den misstänkte infinna sig
personligen vid dylik förhandling,
om hans närvaro ej kan antagas
sakna betydelse för utredningen.
Vid huvudförhandling i hovrätt
skall den misstänkte infinna sig
personligen, om han av underrätten
dömts till fängelse i minst sex
månader för brottet eller anledning
förekommer till ådömande av sådan
påföljd, så ock eljest, om hans
närvaro ej kan antagas sakna betydelse
för utredningen. Vid huvudförhandling
i högsta domstolen vare
den misstänkte skyldig att infinna

Den misstänkte är skyldig att infinna
sig personligen vid huvudförhandling
i tingsrätt och hovrätt. Sådan
skyldighet föreligger dock inte,
om målet kan avgöras även om han
inte infinner sig vid huvudförhandlingen
och hans närvaro kan antas
vara utan betydelse för utredningen.

Vid huvudförhandling i högsta
domstolen är den misstänkte skyldig
att infinna sig personligen, om
domstolen finner att hans närvaro
är nödvändig för utredningen.

Vid ett sammanträde för förberedelse
och vid annan förhandling är
den misstänkte skyldig att infinna
sig personligen, om hans närvaro
kan antas främja syftet med sammanträdet.

12 Senaste lydelse 1954:432.

13 Senaste lydelse 1981: 214. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

sig personligen, om hans närvaro
finnes erforderlig för utredningen. /
underrätt skall den misstänkte ock
infinna sig personligen vid muntlig
förberedelse, om det kan antagas,
att förberedelsen därigenom främjas.
Vid annan förhandling än nu
nämnts vare han skyldig att infinna
sig personligen, om hans närvaro
finnes erforderlig.

Lider den misstänkte av sinnessjukdom
eller sinnesslöhet och finnér
rätten, att hans hörande skulle
vara utan gagn, erfordras ej att han
infinner sig personligen.

Är den misstänkte skyldig att infinna
sig personligen, meddele rätten
förordnande därom.

Då den misstänkte ej är skyldig
att infinna sig personligen, må hans
talan föras genom ombud. Om ombud
gälle vad i 12 kap. är stadgat.

Är den misstänkte skyldig att infinna
sig personligen, skall rätten
förordna om detta.

När den misstänkte inte är skyldig
att infinna sig personligen, får
hans talan föras genom ombud. I
fråga om ombud gäller bestämmelserna
i 12 kap.

23 kap.

18 §14

Då förundersökningen kommit så långt att någon skäligen misstänks för
brottet, skall han, då han hörs, underrättas om misstanken. Den misstänkte
och hans försvarare har rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan
men för utredningen, ta del av vad som har förekommit vid undersökningen.
De har vidare rätt att ange den utredning de anser önskvärd och i övrigt
anföra vad de anser nödvändigt. Underrättelse härom skall lämnas eller
sändas till den misstänkte och hans försvarare, varvid skäligt rådrum skall
beredas dem. Åtal får inte beslutas, innan detta har skett.

Begär den misstänkte, att förhör
skall hållas med någon eller att annan
utredning skall förebringas,
skall begäran efterkommas, om det
kan antagas, att åtgärden skulle
äga betydelse för undersökningen.
Avslås framställningen, skola skälen
därför angivas.

På begäran av den misstänkte eller
hans försvarare skall förhör eller
annan utredning äga rum, om
detta kan antas vara av betydelse
för undersökningen. Om en sådan
begäran avslås, skall skälen för
detta anges.

Innan åklagaren beslutar i fråga
om åtal, får han hålla ett särskilt
sammanträde med den misstänkte
eller hans försvarare, om detta kan
antas vara tillfördel för åtalsbeslutet
eller för sakens fortsatta handläggning
i övrigt.

14 Senaste lydelse 1981:1294.

15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

24 §'

Närmare föreskrifter om undersökningsledares
verksamhet, om
underrättelse enligt 18 § första
stycket tredje punkten samt om
protokoll och anteckningar vid förundersökning
meddelas av regeringen.

Närmare föreskrifter om undersökningsledares
verksamhet, om
underrättelse enligt 18 § första
stycket fjärde meningen samt om
protokoll och anteckningar vid förundersökning
meddelas av regeringen.

30 kap.

2 §

Dom skall, om huvudförhandling
vid rätten ägt rum, grundas å vad
vid förhandlingen förekommit. 1 domen
må ej deltaga domare, som ej
övervarit hela huvudförhandlingen.
Har ny huvudförhandling hållits,
skall domen grundas å vad därvid
förekommit.

Då mål avgöres utan huvudförlandling,
skall domen grundas å
/ad handlingarna innehålla och elest
förekommit i målet.

Om huvudförhandling har hållits,
skall domen grundas på vad som
förekommit vid förhandlingen. I domen
får delta endast domare som
varit med om hela huvudförhandlingen.
Om ny huvudförhandling
har hållits, skall domen grundas på
vad som förekommit vid den. I fall
som avses i 46 kap. 17§ andra meningen
får domen grundas även på
vad som har inhämtats efter huvudförhandlingen.

När ett mål avgörs utan huvudförhandling,
skall domen grundas
på vad handlingarna innehåller och
vad som i övrigt förekommit i målet.

32 kap.

Underlåter deri som enligt rättens
beslut skall infinna sig vid rätten
eller eljest fullgöra något i rättegången
att ställa sig det till efterrättelse
och förekommer anledning,
att han har laga förfall, skall underlåtenheten
icke leda till påföljd eller
eljest läggas honom till last i rättegången.

Om det är sannolikt att den som
underlåtit att enligt rättens beslut
infinna sig vid rätten eller i övrigt
fullgöra något i rättegången har laga
förfall för sin underlåtenhet, skall
denna inte leda till någon påföljd
för honom eller på annat sätt läggas
honom till last i rättegången.

Har någon gjort sig skyldig till
underlåtenhet som avses i första
stycket men kan det på grund av
någon särskild omständighet antas
att han har laga förfall, skall han
beredas tillfälle att komma in med
utredning om detta. Rätten skall
därvid uppskjuta frågan om utdömande
av påföljd eller om annan
åtgärd på grund av underlåtenheten.

15 Senaste lydelse 1974: 573.

16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

7 §

Är i denna balk föreskrivet, att
den som vill fullfölja talan skall
inom viss tid anmäla missnöje eller
vad eller inkomma med vade-, besvärs-
eller revisionsinlaga eller
vidtaga annan åtgärd för talans fullföljande,
och visas före utgången av
den tiden laga förfall, utsätte den
rätt, där åtgärden skall vidtagas, ny
tid.

Vad nu sagts åge motsvarande
tillämpning i fråga om ansökan om
återvinning eller återupptagande.

Är i denna balk föreskrivet, att
den som vill fullfölja talan skall
inom viss tid anmäla missnöje eller
inkomma med vade-, besvärs- eller
revisionsinlaga eller vidta någon
annan åtgärd för talans fullföljande,
och visas före utgången av den tiden
laga förfall, skall den rätt, vid
vilken åtgärden skall vidtas, bestämma
ny tid.

Vad nu sagts gäller också om
laga förfall visas före utgången av
tiden för ansökan om återvinning
eller återupptagande.

33 kap.
9§16

Är från part inkommen inlaga eller
annan handling ej avfattad på
svenska språket, må rätten vid behov
antingen förelägga parten att
tillhandahålla bestyrkt översättning
av handlingen eller ock uppdraga
åt lämplig person att översätta
handlingen. Efterkommes ej
föreläggande att tillhandahålla
översättning, må handlingen lämnas
utan avseende.

Den som biträtt rätten med översättning
äge av allmänna medel erhålla
ersättning efter vad rätten
prövar skäligt; i brottmål vari åklagare
för talan skall ersättningen
gäldas av statsverket.

Rätten får vid behov låta översätta
handlingar som kommer in till
eller skickas ut från rätten.

Den som biträtt rätten med översättning
har rätt till skälig ersättning,
som betalas av staten.

Första och andra styckena skall
tillämpas även i fråga om överföring
från punktskrift till vanlig skrift
eller omvänt.

35 kap.

13 §

Bevis, som upptagits utom huvudförhandlingen,
skall upptagas
även vid denna, om sådant upptagande
finnes vara av betydelse i
målet och hinder därför ej längre
föreligger.

Har i mål, som fullföljts till högre
rätt, vid lägre rätt vittne eller sak -

Vid huvudförhandlingen skall de
bevis som upptagits utom huvudförhandlingen
tas upp på nytt, om
rätten finner detta vara av betydelse
i målet och det inte föreligger
hinder mot att ta upp beviset.

Har tingsrätten i ett mål som fullföljts
till hovrätten tagit upp munt -

16 Senaste lydelse 1973:240.

17

2 Riksdagen 1986/87. 7 sami. Nr 31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

kunnig eller part under sanningsförsäkran
hörts eller syn å stället
hållits, erfordras ej, att beviset
upptages ånyo, med mindre högre
rätt finner det vara av betydelse för
utredningen eller ock part yrkar det
och upptagandet ej finnes sakna
betydelse. I högsta domstolen må
dock sådant bevis upptagas ånyo,
allenast om synnerliga skäl äro därtill.

Då bevis ej ånyo upptages, skall
beviset förebringas genom protokoll
och andra handlingar rörande
bevisupptagningen.

lig bevisning eller hållit syn på stället,
behöver beviset tas upp på nytt
endast om hovrätten finner detta
vara av betydelse för utredningen
eller om någon part yrkar det och
hovrätten inte finner att det skulle
sakna betydelse. I högsta domstolen
får de bevis som tagits upp av
lägre rätt tas upp på nytt endast om
det föreligger synnerliga skäl.

Om ett bevis inte tas upp på nytt,
skall det förebringas genom protokoll
eller på annat lämpligt sätt.

14 §

Ej må berättelse, som någon
skriftligen avgivit i anledning av redan
inledd eller förestående rättegång,
eller uppteckning av utsaga,
som i anledning av sådan rättegång
avgivits inför åklagare eller polismyndighet
eller eljest utom rätta,
åberopas som bevis, med mindre
det är särskilt medgivet eller rätten
på grund av särskilda omständigheter
finner, att det må tillåtas.

En berättelse, som någon har avgett
skriftligen i anledning av en redan
inledd eller förestående rättegång,
eller en uppteckning av en
berättelse, som någon i anledning
av en sådan rättegång lämnat inför
åklagare eller polismyndighet eller
annars utom rätta, får åberopas
som bevis i rättegången endast

1. om det är särskilt föreskrivet,

2. om förhör med den som lämnat
berättelsen inte kan hållas vid
eller utom huvudförhandling eller i
övrigt inför rätten eller

3. om det finns särskilda skäl
med hänsyn till de kostnader eller
olägenheter som ett förhör vid eller
utom huvudförhandling kan antas
medföra, vad som kan antas stå att
vinna med ett sådant förhör, berättelsens
betydelse och övriga omständigheter.

Vad som sägs i första stycket om
en skriftlig eller upptecknad berättelse
skall också tillämpas i fråga
om en fonetisk eller liknande upptagning
av en berättelse.

36 kap.

1§17

Var och en, som inte är part i målet, får höras som vittne. I brottmål får
dock målsäganden inte vittna, även om han ej för talan.

17 Senaste lydelse 1984: 131.

18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

1 brottmål får vittnesförhör inte heller äga rum med någon som har
åtalats för medverkan till den gärning förhöret gäller eller för någon annan
gärning som har omedelbart samband med den gärningen.

Vad som sägs i andra stycket om den som har åtalats skall också gälla
den som för gärning som där avses

1. är skäligen misstänkt och har underrättats om misstanken enligt 23
kap. 18 §,

2. har meddelats strafföreläggande
eller föreläggande av ordningsbot,
eller

2. har meddelats strafföreläggande
eller föreläggande av ordningsbot
eller av militär befattningshavare
ålagts disciplinstraff,
eller

3. till följd av beslut enligt bestämmelser om åtalsunderlåtelse eller
särskild åtalsprövning ej har åtalats.

Skall någon som avses i andra
eller tredje stycket höras i en rättegång
som inte avser åtal mot honom
själv, gäller i fråga om kallelse till
förhandling och påföljd för utevaro
från förhandlingen samt i fråga om
förhöret vad som sägs om tilltalade
i 31 kap. 4§, 45 kap. 15§ och 46
kap. I fråga om rätt till ersättning
för inställelse vid förhandling gäller
36 kap. 24 och 25 §§.

Skall någon som avses i andra
eller tredje stycket höras i en rättegång
som inte avser åtal mot honom
själv, gäller i fråga om kallelse till
förhandling och påföljd för utevaro
från förhandlingen samt i fråga om
förhöret vad som sägs om tilltalade
i 31 kap. 4§, 37 kap. I §, 45 kap.
15 § samt 46 kap. 15 § första
stycket. I fråga om rätt till ersättning
för inställelse vid förhandling
gäller 36 kap. 24 och 25 §§.

7 §

Är den som skall höras som vittne
tillstädes vid rätten, vare han
skyldig att genast avlägga vittnesmål.
I annat fall skall vittne skriftligen
kallas.

I vittneskallelse skall intagas
uppgift om parterna och målet samt
tid och ställe för inställelsen ävensom
i korthet angivas, vad vittnesförhöret
gäller. Tillika skall erinras
om innehållet i 20, 23 och 25 §§.

Den som skall höras som vittne
skall vid vite kallas att infinna sig
vid förhandling inför rätten.

I kallelsen till vittnet skall lämnas
behövliga uppgifter om parterna
och målet samt i korthet anges vad
förhöret gäller. Vittnet skall även
erinras om sina rättigheter och
skyldigheter enligt 20 och 23-25 §§.

16 §

Vittne skall avgiva sin utsaga
muntligen. Skriftlig vittnesberättelse
må ej åberopas; dock må det
tillåtas vittnet att anlita skriftlig anteckning
till stöd för minnet.

Vid vittnesförhör må skriftlig
uppteckning av vad vittnet tidigare
anfört inför rätta eller inför åklagare
eller polismyndighet icke uppläsas
i annat fall, än då vittnets ut -

Ett vittne skall avge sin berättelse
muntligen. Skriftliga vittne sberättelser
får inte åberopas. Vittnet
får dock med rättens medgivande
använda sig av anteckningar till
stöd för minnet.

Vid vittnesförhör får vad vittnet
tidigare anfört inför rätta eller inför
åklagare eller polismyndighet förebringas
endast när vittnets berättelse
vid förhöret avviker från vad

19

Nuvarande lydelse

saga vid förhöret avviker från den
tidigare utsagan eller då vittnet vid
förhöret förklarar sig icke kunna eller
vilja yttra sig.

Vittne höres av rätten. Med rättens
tillstånd må dock vittne höras
av parterna; härvid höres vittnet
först av den part, som åberopat vittnet,
och därefter av motparten.

Vittnet bör uppmanas att i ett
sammanhang avgiva sin berättelse.
Sedan denna avgivits, må rätten
och parterna ställa frågor till vittnet.
Vittnet bör, om det ej framgår
av vittnets berättelse, tillfrågas,
huru vittnet erhållit kännedom om
det, varom vittnet yttrat sig.

Frågor, vilka genom sitt innehåll,
sin form eller sättet för deras framställande
inbjuda till visst svar, må
ej ställas, med mindre särskilda
skäl föranleda därtill. Rätten skall
avvisa frågor, som uppenbart ej
höra till saken eller som äro förvirrande
eller eljest otillbörliga.

Förekommer anledning, att vittne
i parts närvaro av rädsla eller
annan orsak ej fritt utsäger sanningen,
eller hindrar part vittne i
hans berättelse genom att falla vittnet
i talet eller annorledes, åge rätten
förordna, att parten ej må vara
tillstädes under förhöret.

Föreslagen lydelse

han tidigare anfört eller när vittnet
vid förhöret förklarar att han inte
kan eller inte vill yttra sig.

17 §

Ett vittnesförhör skall inledas av
den part som åberopat förhöret, om
inte rätten bestämmer annat. Vid
förhöret skall vittnet först beredas
tillfälle att på egen hand eller, om
det behövs, med stöd av frågor
avge sin berättelse i ett sammanhang.

Motparten skall sedan få tillfälle
att höra vittnet. Om motparten inte
är närvarande eller om det av annan
anledning behövs, bör rätten
leda denna del av förhöret. Därefter
får rätten och parterna ställa
ytterligare frågor till vittnet. Den
part som åberopat förhöret bör
först få tillfälle till detta.

Har ingen av parterna eller båda
åberopat förhöret, skall detta inledas
av rätten, om det inte är lämpligare
att någon av parterna inleder
förhöret.

Frågor, som genom sitt innehåll,
sin form eller sättet för deras framställande
inbjuder till visst svar, får
inte ställas annat än om det vid förhör
enligt andra stycket behövs för
att undersöka i vad mån vittnets
berättelse stämmer med det verkliga
händelseförloppet. Rätten skall
avvisa frågor, som uppenbart inte
hör till saken eller som är förvirrande
eller pä annat sätt otillbörliga.

Om det finns anledning anta att
ett vittne av rädsla eller annan orsak
inte fritt berättar sanningen på
grund av en parts eller någon åhörares
närvaro, eller om part eller
åhörare hindrar vittnet i hans berättelse
genom att falla honom i talet
eller på annat sätt, får rätten förordna
att parten eller åhöraren inte
får vara närvarande vid förhöret.

JuU 1986/87:31

20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87: 31

Sedan parten åter förekallats,
skall vittnets berättelse uppläsas;
parten åge därefter ställa frågor till
vittnet.

Vittnesberättelse, som enligt
första stycket lämnats i parts frånvaro,
skall återges i behövlig omfattning
när parten åter är närvarande.
Parten skall beredas tillfälle
att ställa frågor till vittnet.

19 §

Är vittne av sjukdom, vistelse å
avlägsen ort eller annan orsak ur
stånd att infinna sig vid huvudförhandlingen
eller finnes vittnes inställelse
medföra oskälig kostnad
eller synnerlig olägenhet, må förhör
med vittnet enligt rättens beslut
äga rum utom huvudförhandlingen.
Kan vittne på grund av sjukdom ej
infinna sig, skall vittnet höras där
vittnet vistas.

Förhör med ett vittne får äga rum
utom huvudförhandling,

1. om det inte är möjligt för vittnet
att infinna sig vid huvudförhandlingen
eller

2. om en inställelse vid huvudförhandlingen
skulle medföra kostnader
eller olägenheter som inte står i
rimligt förhållande till betydelsen
av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen.

Om det är av synnerlig vikt för
utredningen, får även annan handläggning
äga rum i anslutning till
förhör enligt första stycket.

20 §

Uteblir vittne, som kallats,
dömes vittnet till böter. Uppskjutes
målet till annan dag, må vittnet vid
vite föreläggas att den dagen komma
tillstädes. Uteblir vittnet ånyo,
dömes vittnet till utgivande av vite
eller, om vite ej förelagts, till böter.

Vittne, som ej är tillstädes, då
målet företages till handläggning,
må efter rättens beslut hämtas till
det rättegångstillfället. Hämtas ej
vittnet då och meddelas ej vitesföreläggande,
åge rätten förordna,
att vittnet skall hämtas till senare
rättegångstillfälle. Då vittnet hämtats
till rätten, skola böter eller vite
för hans underlåtenhet att infinna
sig vid det rättegångstillfället ej
ådömas.

Uteblir ett vittne som kallats enligt
7§, skall rätten förelägga nytt
vite, om målet utsätts till senare
dag, eller förordna att han skall
hämtas till rätten antingen omedelbart
eller till den senare dagen.

22 §

I fråga om vittne, som avses i
13 § första stycket, skola reglerna i
20 och 21 §§ ej tillämpas; sådant
vittne må dock hämtas till rätten.

Avstår den som åberopat vittne
från vittnets hörande eller kommer

Bestämmelserna i detta kapitel
om vitesföreläggande och om häkte
gäller inte vittne som avses i 13 §
första stycket. Sådant vittne får
dock hämtas till rätten.

Om den som åberopat ett vittne
avstår från förhör med vittnet eller

21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eljest frågan därom att förfalla, må
ej därefter enligt 20 eller 21 § straff
ådömas vittnet eller tvångsmedel
användas mot honom.

Gör vittne sig skyldigt till försummelse
eller tredska, som avses i
20 eller 21 §, och vållas därav rättegångskostnad
för part, åge rätten,
även om yrkande därom ej framställts,
förplikta vittnet att i den
omfattning, som finnes skälig, ersätta
kostnaden. Har även part av
rätten förpliktats att ersätta motparten
sådan kostnad och har parten
utgivit ersättningen, äge han av
vittnet utbekomma vad vittnet förpliktats
utgiva.

Vad nu sagts om vittnes skyldighet
att ersätta parts kostnad äge
motsvarande tillämpning beträffande
kostnad, som orsakats för statsverket.

om frågan om vittnesförhör av annan
orsak förfaller, får därefter
inga tvångsmedel enligt 20 eller
21 § användas mot vittnet.

Gör ett vittne sig skyldigt till sådan
försummelse eller tredska som
avses i 20 eller 21 § och vållas rättegångskostnad
därav för någon av
parterna, skall rätten på yrkande av
parten ålägga vittnet att i skälig
omfattning ersätta kostnaden. Har
även en part av rätten ålagts att
ersätta motparten sådan kostnad
och har parten ut gett ersättningen,
har han rätt att av vittnet få ut vad
vittnet ålagts att utge.

Vad som nu sagts om vittnes
skyldighet att ersätta en parts kostnad
skall gälla även beträffande
kostnad som orsakats för staten.

23 §

37 kap. Om förhör med part under
sanningsförsäkran

I tvistemål må för vinnande av
bevis förhör under sanningsförsäkran
äga rum med ena parten eller
med båda.

Part må påkalla förhör under
sanningsförsäkran såväl med sig
själv som med motparten.

Den som enligt 36 kap. 13 § första
stycket icke må avlägga vittnesed
må ej höras under sanningsförsäkran.

37 kap. Om förhör med part och
med målsägande som inte för talan

§

Vid förhör i bevissyfte med part
eller med målsägande som inte för
talan skall 36 kap. 17§ tillämpas.
Om rätten inte beslutar annat, skall
dock förhör med den som är tilltalad
i brottmål inledas av rätten och
ledningen av förhöret därefter
övergå till åklagaren.

§

I tvistemål får förhör i bevissyfte
med part äga rum under sanningsförsäkran.
Förhöret bör därvid begränsas
till sådana omständigheter
som är av särskild betydelse i målet.

Innan förhör enligt första stycket
hålls, skall parten avge denna försäkran: ”Jag

N.N. lovar och försäkrar
på heder och samvete, att jag skall
säga hela sanningen och intet förtiga,
tillägga eller förändra.”

JuU 1986/87:31

22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Innan part avgiver sin berättelse,
skall han avlägga denna försäkran:
”Jag N.N. lovar och försäkrar
på heder och samvete, att jag skall
säga hela sanningen och intet förtiga,
tillägga eller förändra.”
Sedan part avlagt försäkran,
erinre rätten honom om vikten där -

Vid förhör enligt detta kapitel
skall i övrigt 36 kap. 9§ andra
stycket, 10 § första stycket, 13 §
första stycket, 16 § samt 18 och
19 §§ tillämpas.

Vid förhör under sanningsförsäkran
skall, förutom de lagrum som
anges i första stycket, 36 kap. 5 och
6§§, 8§ andra stycket samt 14 och
15 §§ tillämpas.

I brottmål skall, förutom de lagrum
som anges i första stycket, 36
kap. 24 och 25 §§ tillämpas i fråga
om ersättning till målsägande, som
kallats till förhör i anledning av
åklagarens talan. Detta skall gälla
även när någon annan part än en
målsägande eller en tilltalad kallats
till sådant förhör.

Vid tillämpning av de lagrum
som anges i första-tredje styckena
skall vad som sägs om vittne gälla
part eller målsägande som inte för
talan och vad som sägs om ed gälla
sanningsförsäkran.

38 kap.
6§

Möter synnerligt hinder mot upptagande
av bevis genom skriftlig
handling vid huvudförhandlingen,
må enligt rättens beslut beviset
upptagas utom huvudförhandling -

Bevisupptagning genom skriftlig
handling får äga rum utom huvudförhandling,

1. om handlingen inte kan före tes
vid huvudförhandlingen eller

2. om företeende vid huvudförhandlingen
skulle medföra kostnader
eller olägenheter som inte står i
rimligt förhållande till betydelsen
av att bevisupptagningen sker vid
huvudförhandlingen.

Om det är av synnerlig vikt för
utredningen, får även annan handläggning
äga rum i anslutning till
bevisupptagning enligt första
stycket.

39 kap.

2§

Är med hänsyn till föremålets be- Syn får äga rum utom huvudför skaffenhet

eller av annan anledning handling,

av synnerlig vikt, att syn hålles före 1. om syn inte kan hållas vid huhuvudförhandlingen,
eller kan syn vudförhandlingen eller

JuU 1986/87:31

23

Nuvarande lydelse

eljest ej lämpligen hållas vid huvudförhandlingen,
må den enligt rättens
beslut äga rum utom huvudförhandlingen.

Föreslagen lydelse

2. om syn vid huvudförhandlingen
skulle medföra kostnader eller
olägenheter som inte står i rimligt
förhållande till betydelsen av att
den hålls vid huvudförhandlingen.

Om det är av synnerlig vikt för
utredningen, får även annan handläggning
äga rum i anslutning till
syn enligt första stycket.

40 kap.

Vad i 36 kap. 7 § första stycket,
9 § andra stycket samt 15, 18 och
19 §§ är stadgat om vittne skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
sakkunnig.

Vad som sägs i 36 kap. 9 § andra
stycket samt 15, 18 och 19 §§ om
vittne skall tillämpas också ifråga
om sakkunnig.

16 §

Gör sakkunnig sig skyldig till försummelse
eller tredska, som avses i
12, 13 eller 14 §, och vållas därav
rättegångskostnad för part, åge
rätten, även om yrkande därom ej
framställts, förplikta den sakkunnige
att i den omfattning, som
finnes skälig, ersätta kostnaden.
Har även part av rätten förpliktats
att ersätta motparten sådan kostnad
och har parten utgivit ersättningen,
åge han av den sakkunnige utbekomma
vad denne förpliktats utgiva.

Vad nu stadgats om sakkunnigs
skyldighet att ersätta parts kostnad
åge motsvarande tillämpning beträffande
kostnad, som orsakats för
statsverket.

Gör en sakkunnig sig skyldig till
sådan försummelse eller tredska
som avses i 12 eller 14 § eller uteblir
en sakkunnig, som kallats till
förhör, och vållas rättegångskostnad
därav för någon av parterna,
skall rätten på yrkande av parten
ålägga den sakkunnige att i skälig
omfattning ersätta kostnaden. Har
även en part av rätten ålagts att
ersätta motparten sådan kostnad
och har parten utgett ersättningen,
har han rätt att av den sakkunnige
få ut vad denne ålagts att utge.

Vad som nu sagts om sakkunnigs
skyldighet att ersätta parts kostnad
skall gälla även beträffande kostnad
som orsakats för staten.

42 kap. Om stämning och förberedelse 1 Vill

någon erhålla stämning å annan,
skall han hos rätten göra
skriftlig ansökan därom.

42 kap. Om stämning och förberedelse
och om avgörande av mål
utan huvudförhandling

§

Den som vill inleda en rättegång
mot någon skall hos rätten skriftligen
ansöka om stämning.

JuU 1986/87:31

24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

/ stämningsansökan skall käranden
uppgiva:

1. de omständigheter, varå han
grundar sin talan, uppställda efter
sitt sammanhang och, när så lämpligen
kan ske, i särskilda, med nummer
försedda punkter;

2. det yrkande käranden framställer; 3.

de skriftliga bevis käranden
åberopar; samt

4. de omständigheter, som betinga
rättens behörighet, om ej
denna framgår av vad eljest anföres.

Ansökan skall vara_ egenhändigt
undertecknad av käranden eller
hans ombud.

Vid ansökan bör käranden i huvudskrift
eller styrkt avskrift foga
de skriftliga bevis, som innehavas
av honom.

En ansökan om stämning skall
innehålla

1. ett bestämt yrkande,

2. en utförlig redogörelse för de
omständigheter som åberopas till
grund för yrkandet,

3. uppgift om de bevis som åberopas
och vad som skall styrkas
med varje bevis samt

4. uppgift om sådana omständigheter
som gör rätten behörig, om
inte behörigheten framgår av vad
som anförs i övrigt.

Har käranden några önskemål
om hur målet skall handläggas, bör
han ange dessa i ansökningen.

Ansökningen skall vara egenhändigt
undertecknad av käranden eller
hans ombud.

De skriftliga bevis som åberopas
bör ges in tillsammans med ansökningen.

Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum.

Under förberedelsen skall målet
så beredas, att det vid huvudförhandlingen
kan slutföras i ett sammanhang.

7 §

Vid förberedelsen skall svaranden
genast avgiva svaromål, innehållande: -

Förberedelsen har till syfte att
klarlägga

1. parternas yrkanden och invändningar
samt de omständigheter
som parterna åberopar till
grund för sin talan,

2. i vad mån parterna är oense
om åberopade sakförhållanden,

3. vilka bevis som skall förebringas
och vad som skall styrkas med
varje bevis,

4. om ytterligare utredning eller
andra åtgärder behövs före målets
avgörande och

5. om det finns förutsättningar
för förlikning.

Rätten skall driva förberedelsen
med inriktning på ett snabbt avgörande
av målet. Så snart det lämpligen
kan ske bör rätten höra parterna
angående målets handläggning.

Vid förberedelsen skall svaranden
genast avge svaromål. I detta
skall anges

25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

1. de invändningar om rättegångshinder,
som svaranden vill
göra;

2. bestämt medgivande eller bestridande
av kärandens yrkande;

3. om kärandens yrkande bestrides,
grunden härför med yttrande
rörande de omständigheter, varå
käranden grundat sin talan, och angivande
av de omständigheter svaranden
vill anföra; samt

4. uppgift å de skriftliga bevis
svaranden åberopar.

Svaranden bör genast i huvudskrift
eller styrkt avskrift ingiva de
skriftliga bevis, som innehavas av
honom.

8

Under förberedelsen skola parterna
var för sig angiva de ytterligare
omständigheter de vilja anföra
samt yttra sig över vad motparten
anfört. De skola ock, i den mån det
icke tidigare skett, uppgiva de bevis
de vilja åberopa och vad de vilja
styrka med varje särskilt bevis.
Skriftligt bevis, som ej redan företetts,
skall genast framläggas. Part
vare skyldig att på framställning av
motparten uppgiva, vilka andra
skriftliga bevis han innehar.

Rätten skall verka för att parterna
vid förberedelsen angiva allt
som de vilja åberopa i målet samt
genom frågor eller erinringar söka
avhjälpa otydlighet eller ofullständighet
i parternas framställningar.

Rätten åge förordna, att skilda
frågor eller delar av målet skola vid
förberedelsen behandlas var för
sig.

9

Förberedelsen skall vara muntlig.
Rätten må dock förordna om

1. de invändningar om rättegångshinder
som svaranden vill
göra,

2. i vad mån kärandens yrkande
medges eller bestrids,

3. om kärandens yrkande bestrids,
grunden för detta med yttrande
rörande de omständigheter,
som käranden grundar sin talan på,
och med angivande av de omständigheter
som svaranden vill anföra
samt

4. uppgift om de bevis som svaranden
åberopar och om vad som
skall styrkas med varje bevis.

De skriftliga bevis som åberopas
bör ges in samtidigt som svaromålet
avges.

)18

Under förberedelsen skall parterna
var för sig ange de ytterligare
omständigheter som de vill anföra
samt yttra sig över vad motparten
anfört. De skall också, i den mån
det inte skett tidigare, uppge de bevis
som de vill åberopa och vad de
vill styrka med vaije bevis. Skriftliga
bevis som inte redan företetts
skall genast framläggas. Parterna
är skyldiga att på framställning av
motparten uppge, vilka andra
skriftliga bevis de innehar.

Rätten skall, allt efter målets beskaffenhet,
vid förberedelsen verka
för att tvistefrågorna blir klarlagda
och att parterna anger allt som de
vill åberopa i målet. Rätten skall
genom frågor och påpekanden försöka
avhjälpa otydligheter och
ofullstähdigheter i parternas framställningar.

Rätten får bestämma att olika
frågor eller delar av målet skall behandlas
var för sig vid förberedelsen.

§

Förberedelsen sker vid sammanträde
eller genom skriftväxling eller

18 Senaste lydelse 1971:218.

26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

annan handläggning. Om det är
lämpligt, får olika former av förberedelse
förenas.

Svaromål enligt 7 § skall avges
skriftligen, om det inte med hänsyn
till målets beskaffenhet är lämpligare
att svaromålet avges vid ett
sammanträde.

När ett skriftligt svaromål har
kommit in till rätten, skall sammanträde
hållas så snart som möjligt,
om det inte med hänsyn till målets
beskaffenhet är lämpligare med
fortsatt skriftväxling.

Om sammanträde hålls, skall
förberedelsen om möjligt avslutas
vid detta. Om så inte kan ske, skall
förberedelsen fortsätta genom
skriftväxling eller vid ett nytt sammanträde.

10§

Vid muntlig förberedelse skall
första inställelse utsättas att äga
rum, så snart ske kan. Till denna
skola parterna kallas, käranden genom
särskild kallelse och svaranden
i stämningen.

Är saken sådan, att förlikning
därom är tillåten, skall part föreläggas
att komma tillstädes vid påföljd
att tredskodom eljest må meddelas
mot honom. Skall part infinna
sig personligen, förelägge rätten
tillika vite.

Är saken ej sådan, som sägs i
andra stycket, skall käranden föreläggas
att komma tillstädes vid påföljd
att hans talan i målet eljest
förfaller. Skall han infinna sig personligen,
förelägge rätten tillika
vite. Svaranden skall föreläggas
vite.

11 §

Part åge ej vid muntlig förberedelse
ingiva eller uppläsa skriftlig
inlaga eller annat skriftligt anförande.
Stämningsansökan eller annan
framställning, som enligt denna
balk må ske skriftligen, må dock
uppläsas; vid första inställelsen
äge svaranden som svaromål åbe -

I mål där förlikning om saken är
tillåten får svaranden föreläggas
att skriftligen avge svaromål enligt
7§ vid påföljd att tredskodom annars
kan komma att meddelas mot
honom.

Sammanträde får hållas per telefon,
om det är lämpligt med hänsyn
till sammanträdets ändamål och
övriga omständigheter eller om ett
sammanträde inför rätten skulle
medföra kostnader eller olägenheter
som inte står i rimligt förhållande
till betydelsen av att sammanträde
hålls inför rätten. I fråga
om sammanträden som hålls per
telefon gäller inte reglerna i denna
balk om kallelser och förelägganden
och om påföljder för utevaro.

skriftlig förberedelse, om parts inställelse
skulle medföra oskälig
kostnad eller synnerlig olägenhet
eller skriftlig förberedelse med hänsyn
till målets beskaffenhet eljest
finnes lämpligare.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

ropa av honom ingiven skrift.
Finnes vad i skriften anföres icke
utgöra fullständigt svaromål, skall
rätten genom frågor till svaranden
söka avhjälpa bristen.

Vid första inställelsen skall förberedelsen
om möjligt avslutas.
Kan det ej ske, skall målet utsättas
till fortsatt förhandling å tid, som
bestämmes av rätten. Ej må målet
uppskjutas längre, än som oundgängligen
påkallas.

Till fortsatt förhandling skola
parterna kallas omedelbart eller
genom särskild kallelse. Om föreläggande
för part gälle vad i 10 §
andra och tredje styckena sägs;
finnes ena partens närvaro ej erforderlig,
må dock kallelse å honom
ske utan sådant föreläggande.

Rätten åge förordna, att förberedelsen
skall fortsättas genom
skriftväxling.

I mål där förlikning om saken är
tillåten skall parterna föreläggas
att inställa sig till ett sammanträde
vid påföljd att tredskodom annars
kan komma att meddelas mot den
som uteblir. Parter som skall infinna
sig personligen skall också föreläggas
vite.

I mål där förlikning om saken
inte är tillåten skall käranden föreläggas
att inställa sig till ett sammanträde
vid påföljd att hans talan
i målet annars förfaller. Skall han
infinna sig personligen, skall rätten
också förelägga vite. Svaranden
skall föreläggas vite.

Avser sammanträdet endast behandling
av rätte gångsfrågor, skall
parterna i stället för förelägganden
enligt första och andra styckena
föreläggas vite.

13 §

För behandling av rättegångsfråga
eller del av saken, som må
avgöras särskilt, åge rätten utsätta
särskilt sammanträde. Om sådant
sammanträde åge vad i 10 och
12 §§ är stadgat motsvarande
tillämpning; avser sammanträdet
behandling av rättegångsfråga,
skall dock i stället för föreläggande,
som där sägs, part föreläggas
vite.

Vid sammanträde får parterna
ge in eller läsa upp skriftliga inlagor
eller andra skriftliga anföranden
endast om rätten finnér att det
skulle underlätta förståelsen av ett
anförande eller i övrigt vara till fördeiför
handläggningen.

14 §

Vid skriftlig förberedelse skall
svaranden i stämningen föreläggas
att till rätten inkomma med skriftligt
svaromål. Har svaromål inkommit,
skall det med därvid fogade
handlingar delgivas käranden.
Finnes ytterligare skriftväxling
erforderlig, åge rätten förordna
därom.

Om det är till fördel för utredningen
i målet, bör rätten före sammanträde
eller fortsatt skriftväxling
tillställa parterna en förteckning
över de frågor som bör tas upp under
den fortsatta handläggningen.

28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Underlåter svaranden att inkomma
med svaromål, skall rätten genast
kalla parterna till första inställelse.
Även eljest må rätten förordna,
att förberedelsen skall fortsättas
genom muntlig förhandling.

Parterna skall före ett sammanträde
sätta sig in i saken på sådant
sätt att något ytterligare sammanträde
för förberedelse om möjligt
inte behövs.

15 §

Rätten åge meddela närmare bestämmelser
om skriftväxling mellan
parterna och därvid även föreskriva,
i vilket avseende part skall yttra
sig.

Är saken sådan att förlikning
därom är tillåten, får en part föreläggas
att slutligt bestämma sin talan
och uppge de bevis han åberopar,
om det är påkallat med hänsyn
till hur parten utfört sin talan tidigare
under målets handläggning.
Efter det att tiden för sådant yttrande
har gått ut, får parten inte åberopa
någon ny omständighet eller
något nytt bevis, om han inte gör
sannolikt att han har haft giltig ursäkt
för sin underlåtenhet att åberopa
omständigheten eller beviset
tidigare.

16 §

Under förberedelsen må beslut
meddelas i fråga om måls avvisande.

Är det till fördel för handläggningen
av målet, bör rätten innan
förberedelsen avslutas göra en
skriftlig sammanfattning av parternas
ståndpunkter, så som de uppfattas
av rätten. Parterna skall beredas
tillfälle att yttra sig över sammanfattningen.

17 §

Är saken sådan, att förlikning
därom är tillåten, bör rätten, om det
finnes lämpligt, under förberedelsen
söka förlika parterna. Finnes
särskild medling böra ske, må parterna
föreläggas att inställa sig till
förlikningssammanträde inför medlare,
som förordnas av rätten.

Är saken sådan att förlikning därom
är tillåten, skall rätten, i den
mån det är lämpligt med hänsyn till
målets beskaffenhet och övriga omständigheter,
verka för att parterna
förliks.

Om det med hänsyn till målets
beskaffenhet är lämpligare att särskild
medling äger rum, kan rätten
förelägga parterna att inställa sig
till förlikningssammanträde inför
medlare som förordnas av rätten.

18 §

Under förberedelsen må medde- Ett mål avgörs efter huvudför las

tredskodom så ock, om saken är handling. Utan sådan förhandling

sådan, att förlikning därom är tillå- får rätten dock
ten, dom i anledning av talan om 7. avgöra ett mål på annat sätt

JuU 1986/87:31

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

anspråk, som medgivits eller eftergivits.
Förlikning må ock stadfästas
av rätten.

20 §

Så snart förberedelsen avslutats,
bestämme rätten, sedan tillfälle om
möjligt givits parterna att uttala
sig, tid för huvudförhandlingen.
För behandling av rättegångsfråga
eller del av saken, som må avgöras
särskilt, må huvudförhandling utsättas,
ehuru förberedelsen av målet
i övrigt ej avslutats.

Huvudförhandlingen må, om
hinder däremot icke möter enligt 43
kap. 2 § och tillika parterna samtycka
därtill, hållas i förenklad
form. Sådan huvudförhandling må
äga rum i omedelbart samband med
förberedelsen eller, under förutsättning
att samma domare sitter i rätten,
inom femton dagar från den
dag då den muntliga förberedelsen
avslutades. Oavsett om parterna
samtycka, må huvudförhandling i
förenklad form hållas i omedelbart
samband med förberedelsen, om
saken finnes uppenbar.

än genom dom,

2. meddela tredskodom,

3. meddela dom i anledning av
talan som medgivits eller eftergivit
s,

4. stadfästa förlikning och

5. även i annat fall meddela dom,
om huvudförhandling inte behövs
med hänsyn till utredningen i målet
och inte heller begärs av någon av
parterna.

Innan ett mål avgörs med stöd av
första stycket 5, skall parterna, om
de inte kan anses redan ha slutfört
sin talan, beredas tillfälle till detta.

Innan ett mål avgörs genom
tredskodom enligt 44 kap. 7 a §,
gäller vad som sägs i andra stycket
i fråga om käranden.

19

Så snart förberedelsen avslutats
skall rätten, om målet inte avgjorts
enligt 18 §, bestämma tid för huvudförhandling,
om möjligt efter
samråd med parterna. Huvudförhandling
för handläggning av rättegångsfråga
eller del av saken, som
kan avgöras särskilt, får hållas
även om förberedelsen av målet i
övrigt inte har avslutats.

Huvudförhandlingen får med
parternas samtycke hållas i förenklad
form, om det är möjligt med
hänsyn till reglerna i 43 kap. 2 §.
Sådan huvudförhandling kan äga
rum i omedelbart samband med förberedelsen
eller, under förutsättning
att samma domare sitter i rätten,
inom femton dagar från den
dag då den muntliga förberedelsen
avslutades. Oavsett parternas samtycke
får huvudförhandling i förenklad
form hållas i omedelbart
samband med förberedelsen, om
saken är uppenbar.

Om muntlig förberedelse hålls
per telefon, får även huvudförhandling
i förenklad form hållas per telefon
i omedelbart samband med förberedelsen.

19 Senaste lydelse 1969: 244.

30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

Vid huvudförhandling i förenklad
form skall vad som förekommit under
det sammanträde då den muntliga
förberedelsen avslutades anses
hava förekommit även vid huvudförhandlingen
utan att det behöver
upprepas vid denna.

21

Till huvudförhandlingen skola
parterna kallas omedelbart eller
genom särskild kallelse. Om föreläggande
för part gälle vad i 10 §
andra och tredje styckena samt 13 §
sägs.

Om kallande av vittne och sakkunnig
gälle vad i 36 och 40 kap. är
stadgat.

Vid huvudförhandling i förenklad
form skall vad som ägt rum under
det sammanträde då den muntliga
förberedelsen avslutades anses ha
ägt rum även vid huvudförhandlingen
utan att det behöver upprepas
vid denna.

§20

I fråga om kallelse till huvudförhandling
gäller 12 §.

43 kap.

3 §

Möter mot huvudförhandling
hinder, som avses i 2 §, må likväl
förhandlingen påbörjas, om det kan
antagas, att denna enligt 11 § andra
stycket kan vid senare rättegångstillfälle
fortsättas utan ny huvudförhandling,
och tillika uppdelning
av förhandlingen finnes kunna ske
utan olägenhet för utredningen.

Inställes huvudförhandlingen,
må rätten dock höra part, vittne eller
sakkunnig, som kommit tillstädes,
om det kan antagas, att han
icke utan oskälig kostnad eller synnerlig
olägenhet kan infinna sig vid
senare rättegångstillfälle. Är för
utredningen av synnerlig vikt, att
samtidigt även annat bevis upptages
eller annan handläggning
äger rum, må det ske. Om bevis,
som sålunda upptages, gälle i tilllämpliga
delar vad om bevis, som
upptages utom huvudförhandlingen,
är stadgat.

Föreligger det sådant hinder mot
huvudförhandling som avses i 2§,
får förhandlingen ändå påbörjas,
om det kan antas att den enligt 11 §
andra stycket kan fortsätta senare
utan att ny huvudförhandling behöver
hållas och en uppdelning av förhandlingen
inte är olämplig med
hänsyn till målets beskaffenhet.

Inställs huvudförhandlingen, får
rätten ändå ta upp muntlig bevisning,
om det är tillåtet enligt reglerna
om förhör utom huvudförhandling
och den som skall höras finns
tillgänglig.

Om det är av synnerlig vikt för
utredningen, får även annan handläggning
äga rum i anslutning till
bevisupptagning enligt andra
stycket.

20 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

Om bevisning upptas med stöd
av andra eller tredje stycket, gäller
i tillämpliga delar vad som föreskrivs
om bevis som upptas utom
huvudförhandlingen.

4 §

Rätten skall vaka över att vid
handläggningen ordning och reda
iakttagas, samt åge förordna, att
skilda frågor eller delar av målet
skola behandlas var för sig. Rätten
har ock att tillse såväl att målet blir
uttömmande behandlat som att
däri ej indrages något, som ej är av
betydelse. Genom frågor och erinringar
skall rätten söka avhjälpa
otydlighet eller ofullständighet i
gjorda uttalanden.

Rätten skall se till att ordning och
reda iakttas vid handläggningen.
Rätten kan bestämma att olika frågor
eller delar av målet skall behandlas
var för sig eller att i övrigt
avvikelser skall göras från den ordning
som föreskrivs i 7—9§§.

Rätten skall också se till att målet
blir utrett efter vad dess beskaffenhet
kräver och att inget onödigt
dras in i målet. Genom frågor och
påpekanden skall rätten försöka avhjälpa
otydligheter och ofullständigheter
i de uttalanden som görs.

Förhandlingen skall vara muntlig.
Part äge ej ingiva eller uppläsa
skriftlig inlaga eller annat skriftligt
anförande; yrkande må dock uppläsas
ur skrift.

Förhandlingen skall vara muntlig.
Parterna får ge in eller läsa upp
skriftliga inlagor eller andra skriftliga
anföranden endast om rätten
finnér att det skulle underlätta förståelsen
av ett anförande eller i övrigt
vara till fördel för handläggningen.

Sedan parterna utvecklat sin talan, skall bevisningen förebringas.

Skall part höras under sanningsförsäkran,
bör förhöret, om ej särskilda
skäl föranleda annat, äga
rum, innan vittnesbevis upptages
rörande den omständighet, varom
parten skall höras.

Skall en part höras i bevissyfte,
bör förhöret äga rum innan vittnesbevisning
tas upp rörande den omständighet
förhöret gäller.

Rätten får förordna att skriftliga
bevis skall anses upptagna vid huvudförhandlingen
utan att de läses
upp vid denna. Detta får ske endast
om parterna medger det, rättens ledamöter
tagit del av bevisen och
det inte är olämpligt med hänsyn
till omständigheterna.

Bevisning får vid huvudförhandling
tas upp per telefon, om det är
lämpligt med hänsyn till bevisningens
art och övriga omständigheter

32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

eller om bevisupptagning enligt
vanliga regler skulle medföra kostnader
eller olägenheter som inte
står i rimligt förhållande till betydelsen
av att bevisningen tas upp
på sådant sätt. Vid bevisupptagning
per telefon gäller inte reglerna
i denna balk om kallelser och förelägganden
och om påföljder för
utevaro.

Ändrar part uppgift, som han
lämnat tidigare under rättegången,
eller gör han tillägg därtill eller åberopar
han omständighet eller bevis,
som ej uppgivits före huvudförhandlingens
böljan, må vad parten
sålunda andrager av rätten lämnas
utan avseende, om det kan antagas,
att partens förfarande skett för
att förhala rättegången eller att
överrumpla motparten eller eljest i
otillbörligt syfte.

11

Huvudförhandlingen skall, utan
annat avbrott än som må föranledas
av bestämmelserna i 1 kap. 9§, såvitt
möjligt fortgå i ett sammanhang
till dess målet är färdigt till avgörande.
Påböijad huvudförhandling
må ej uppskjutas, med mindre förhandlingen
ägt rum enligt 3 § första
stycket eller efter handläggningens
böljan nytt viktigt skäl anförts eller
kännedom vunnits om nytt viktigt
bevis eller rätten eljest finner det
oundgängligen erforderligt. Uppskjutes
huvudförhandlingen, skall
den återupptagas, så snart lämpligen
kan ske.

Om en part under huvudförhandlingen
ändrar eller gör tillägg till tidigare
lämnade uppgifter eller om
han åberopar omständigheter eller
bevis som han inte uppgett före förhandlingens
böljan, får det nya materialet
lämnas utan avseende, om
det kan antas att parten genom detta
förfarande försöker förhala rättegången
eller överrumpla motparten
eller att parten annars handlar i
otillbörligt syfte eller av grov vårdslöshet.

21

Huvudförhandlingen skall, utan
annat avbrott än som kan föranledas
av bestämmelserna i 1 kap. 9§,
om möjligt fortgå i ett sammanhang
till dess målet är färdigt för avgörande.
En påbörjad huvudförhandling/år
uppskjutas endast om förhandlingen
ägt rum enligt 3 § första
stycket, om det efter handläggningens
böljan har kommit fram något
nytt viktigt skäl eller bevis eller om
rätten annars finner att det är nödvändigt.
En uppskjuten huvudförhandling
skall återupptas så snart
som möjligt.

Överstiger, då målet efter ett eller
flera uppskov återupptages, den
sammanlagda tid varunder uppskov
ägt rum ej femton dagar, må huvudförhandlingen
fortsättas. I annat
fall skall ny huvudförhandling hållas,
om ej i mål av sådan omfan -

ti ar en huvudförhandling uppskjutits
en eller flera gånger, får
fortsatt huvudförhandling hållas,
om den sammanlagda uppskovstiden
uppgår till högst femton dagar.
I annat fall skall ny huvudförhandling
hållas, om det inte med hänsyn

21 Senaste lydelse 1969:244.

33

3 Riksdagen 1986187. 7 sami. Nr 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning att huvudförhandlingen beräknas
kräva minst fyra veckor rätten
med hänsyn till utredningens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
finnér synnerliga skäl att
i stället fortsatt huvudförhandling
hålles. Vppskjutes huvudförhandling
som hålles i förenklad form,
skall hållas ny huvudförhandling
utan tillämpning av 42 kap. 20 §
andra stycket.

Till uppskjuten huvudförhandling
skola parterna kallas omedelbart eller
genom särskild kallelse. Om föreläggande
för part gälle vad i 42
kap. 10 § andra och tredje styckena
samt 13§ sägs; utsättes mål till
fortsatt huvudförhandling, må i
stället för föreläggande enligt 10 §
andra stycket part föreläggas att
komma tillstädes vid påföljd att eljest
tredskodom må meddelas mot
honom eller målet må avgöras utan
hinder av hans utevaro.

Vid fortsatt huvudförhandling
skall målet företagas i det skick,
vari det förelåg vid den tidigare
handläggningens slut.

Vid ny huvudförhandling skall
målet företagas till fullständig
handläggning. Har bevis upptagits
vid tidigare handläggning, skall
beviset upptagas ånyo, om sådant
upptagande finnes vara av betydelse
i målet och hinder därför ej föreligger.
Då bevis ej upptages ånyo,
skall beviset förebringas genom
protokoll och andra handlingar rörande
bevisupptagningen.

till målets beskaffenhet föreligger
synnerliga skäl att hålla fortsatt huvudförhandling
och syftet med en
sammanhållen huvudförhandling
inte eftersätts i väsentlig mån.
Uppskjuts en huvudförhandling
som hålls i förenklad form, skall
alltid ny huvudförhandling hållas
utan tillämpning av 42 kap. 20 §
andra stycket.

Till en uppskjuten huvudförhandling
skall parterna kallas omedelbart
eller genom särskild kallelse. /
fråga om föreläggande för parterna
gäller vad som sägs i 42 kap. 12 §.
Utsätts ett mål till fortsatt huvudförhandling,
får i stället för föreläggande
enligt 12 § första stycket en
part föreläggas att inställa sig vid
påföljd att annars tredskodom kan
komma att meddelas mot honom eller
målet avgöras utan hinder av
hans utevaro.

§

Vid fortsatt huvudförhandling
skall handläggningen fortsätta där
den slutade vid den tidigare förhandlingen.

Vid ny huvudförhandling skall
målet företas till fullständig handläggning.
Bevis, som upptagits vid
tidigare handläggning, skall tas upp
på nytt, om rätten finner detta vara
av betydelse i målet och det inte
föreligger hinder mot att ta upp
beviset. Om ett bevis inte tas upp
pä nytt, skall det förebringas genom
protokoll eller på annat lämpligt
sätt.

Om rätten sedan huvudförhandlingen
avslutats finner att det är
nödvändigt att komplettera utredningen
innan målet avgörs, får fortsatt
eller ny huvudförhandling hållas
enligt reglerna i detta kapitel.
Är kompletteringen av enkel beskaffenhet,
får rätten dock efter
samråd med parterna i stället besluta
att utredningen skall inhämtas
på annat lämpligt sätt.

JuU 1986/87:31

34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87: 31

44 kap. Om parts ute varö

44 kap. Om parts utevaro m. m.

7 a§

Underlåter svaranden att följa
ett föreläggande att skriftligen
avge svaromål vid påföljd att tredskodom
annars kan komma att
meddelas mot honom, får sådan
dom meddelas, om inte käranden
har motsatt sig det.

Svaranden skall anses ha följt ett
föreläggande att avge svaromål,
om han klargjort sin inställning till
kärandens yrkande och angett skäl
som kan vara av betydelse vid prövning
av saken.

10§

Upptages ansökan om återvinning,
skall målet, i den mån återvinning
sökts, ånyo företagas i det
skick, vari det förelåg före det sammanträde,
då parten uteblev.

Uteblir parten ånyo och meddelas
tredskodom mot honom, vare
hans rätt till återvinning förfallen.

Vid återvinning skall handläggningen
av målet, i den del återvinning
har sökts, fortsätta där den
slutade när frågan om tredskodom
togs upp.

En part mot vilken tredskodom
meddelas på nytt har inte rätt till
återvinning i målet.

45 kap.

Har förundersökning i målet ägt
rum, skall åklagaren, då åtalet
väckes eller så snart ske kan därefter,
tillställa rätten utskrift av protokoll
eller anteckningar från förundersökningen
så ock skriftliga
handlingar och föremål, som åklagaren
ämnar åberopa som bevis.

Har förundersökning ägt rum i
målet, skall åklagaren, då åtalet
väcks eller så snart som möjligt
därefter, till rätten ge in utskrift av
protokoll eller anteckningar från
förundersökningen samt de skriftliga
handlingar och föremål som
han vill åberopa som bevis. Sådant
som inte rör åtalet, bör dock inte
ges in.

10 §2

I stämningen skall rätten tillika
förelägga den tilltalade att muntligen
eller skriftligen hos rätten uppgiva
de bevis han vill åberopa vid
huvudförhandlingen och vad han
vill styrka med vaije särskilt bevis.
Detta gäller dock ej, om det på
grund av den tilltalades erkännande

eller annan omständighet kan antagas,
att uppgift om bevis ej erford -

I stämningen skall rätten även förelägga
den tilltalade att muntligen
eller skriftligen uppge vilken bevisning
han åberopar och vad han vill
styrka med vaije bevis. Detta gäller
dock inte, om det på grund av den
tilltalades erkännande eller andra
omständigheter kan antas att uppgift
om bevisning inte behövs.

De skriftliga bevis som åberopas

22 Senaste lydelse 1976: 1137.

35

Nuvarande lydelse

ras. Om inkommen uppgift skall
åklagaren genom rättens försorg
erhålla kännedom.

Finnes för prövning av fråga,
som avses ill eller 12§, part eller
annan böra höras, förordne rätten
därom på sätt den finnér lämpligt.
Om inställande av tilltalad, som är
anhållen eller häktad, förordne rätten.

Föreslagen lydelse

bör ges in samtidigt med att bevisuPPgift
lämnas.

Om det behövs för att huvudförhandlingen
skall kunna genomföras
på ett ändamålsenligt sätt, får rätten
också förelägga den tilltalade
att skriftligen redovisa sin inställning
till åtalet och grunden för den.

§

Om särskilda skäl föreligger, får
rätten hålla sammanträde för förberedelse
med parter och andra
som berörs. I fråga om kallelse av
parter skall 15 § tillämpas.

Uteblir någon som kallats till
sammanträdet, får detta ändå hållas,
om det främjar förberedelsens
syfte. Om den som uteblivit förelagts
vite, får rätten besluta att nytt
vite skall föreläggas eller att han
skall hämtas till rätten.

Vad som sägs om sammanträde
per telefon i 42 kap. 10§ skall gälla
även vid sammanträde enligt denna
paragraf.

46 kap.

Möter mot huvudförhandling
hinder, som avses i 2 § första
stycket 4-6, må likväl förhandlingen
påböijas, om det kan antagas,
att denna enligt 11 § andra stycket
kan vid senare rättegångstillfälle
fortsättas utan ny huvudförhandling,
och tillika uppdelning av förhandlingen
finnes kunna ske utan
olägenhet för utredningen.

Inställes huvudförhandlingen,
må rätten dock höra målsägande,
vittne eller sakkunnig, som kommit
tillstädes, om det kan antagas, att
han icke utan oskälig kostnad eller
synnerlig olägenhet kan infinna sig
vid senare rättegångstillfälle. Ar
för utredningen av synnerlig vikt,
att samtidigt även annat bevis upptages
eller annan handläggning
äger rum, må det ske. Om bevis,

3 §

Föreligger det sådant hinder mot
huvudförhandling som avses i 2 §
första stycket 4-6, får förhandlingen
ändå påböijas, om det kan antas
att den enligt 11 § andra stycket
kan fortsätta senare utan att ny huvudförhandling
behöver hållas och
en uppdelning av förhandlingen inte
är olämplig med hänsyn till målets
beskaffenhet.

Inställs huvudförhandlingen, får
rätten ändå ta upp muntlig bevisning,
om det är tillåtet enligt reglerna
om förhör utom huvudförhandling
och den som skall höras finns
tillgänglig.

Om det är av synnerlig vikt för
utredningen, får även annan handläggning
äga rum i anslutning till
bevisupptagning enligt andra
stycket.

JuU 1986/87:31

36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

som sålunda upptages, galle i tilllämpliga
delar vad om bevis, som
upptages utom huvudförhandlingen,
är stadgat.

Om bevisning upptas med stöd
av andra eller tredje stycket, gäller
i tillämpliga delar vad som föreskrivs
om bevis som upptas utom
huvudförhandlingen.

4 §

Rätten skall vaka över att vid
handläggningen ordning och reda
iakttagas, samt äge förordna, att
skilda frågor eller delar av målet
skola behandlas var för sig. Rätten
har ock att tillse såväl att målet blir
uttömmande behandlat som att
däri ej indrages något, som ej är av
betydelse. Genom frågor och erinringar
skall rätten söka avhjälpa
otydlighet eller ofullständighet i
gjorda uttalanden.

Rätten skall se till att ordning och
reda iakttas vid handläggningen.
Rätten kan bestämma att olika frågor
eller delar av målet skall behandlas
var för sig eller att i övrigt
avvikelser skall göras från den ordning
som föreskrivs i 6, 9 och 10 §§.

Rätten skall också se till att målet
blir utrett efter vad dess beskaffenhet
kräver och att inget onödigt
dras in i målet. Genom frågor och
påpekanden skall rätten försöka avhjälpa
otydligheter och ofullständigheter
i de uttalanden som görs.

5 §

Förhandlingen skall vara muntlig.
Part äge ej ingiva eller uppläsa
skriftlig inlaga eller annat skriftligt
anförande; yrkande må dock uppläsas
ur skrift.

Förhandlingen skall vara muntlig.
Parterna får ge in eller läsa upp
skriftliga inlagor eller andra skriftliga
anföranden endast om rätten
finnér att det skulle underlätta förståelsen
av ett anförande eller i övrigt
vara till fördel för handläggningen.

Vid förhandlingen skall åklagaren
framställa sitt yrkande och den
tilltalade uppmanas att angiva, huruvida
han erkänner eller förnekar
gärningen.

Åklagaren skall därefter utveckla
åtalet och redogöra för de omständigheter,
varå det grundas. Sedan
höres målsäganden.

Den tilltalade skall uppmanas att
i ett sammanhang redogöra för saken
och därvid yttra sig över vad
åklagaren och målsäganden anfört.
Med rättens tillstånd må åklagaren
och målsäganden ställa frågor
till honom. Därefter må frågor
ställas av försvararen.

Vid förhör med målsäganden eller
den tilltalade må skriftlig uppteckning
av vad han tidigare anfört

Vid huvudförhandlingen skall
åklagaren framställa sitt yrkande.
Den tilltalade skall uppmanas att
kort ange sin ståndpunkt och grunden
för den. Åklagaren skall därefter
utveckla sin talan. Målsäganden
och den tilltalade skall i den mån
det behövs beredas tillfälle att utveckla
sin talan.

Härefter skall målsäganden och
den tilltalade höras och annan bevisning
förebringas. Förhör med
målsäganden och den tilltalade bör
äga rum innan vittnesbevisning tas
upp rörande den omständighet som
förhöret gäller.

37

Nuvarande lydelse

inför rätten eller inför åklagare eller
polismyndighet icke uppläsas i
annat fall, än då hans utsaga vid
förhöret avviker från den tidigare
utsagan eller han vid förhöret underlåter
att yttra sig.

Äger huvudförhandling rum,
ehuru målsäganden eller den tilltalade
icke är tillstädes, skall genom
rättens försorg, i den mån det erfordras,
ur handlingarna framläggas
vad han anfört.

Förekommer anledning, att i
parts närvaro annan part av rädsla
eller annan orsak ej fritt utsäger
sanningen, eller hindrar part annan
part i hans berättelse genom att falla
parten i talet eller annorledes,
åge rätten förordna, att parten ej
må vara tillstädes under förhöret;
vad nu sagts om part gälle ock
målsägande, även om han ej för talan.

Sedan den som ej varit tillstädes
under förhöret åter förekallats,
skall han erhålla kännedom om vad
i hans frånvaro förekommit.

8

Sedan målsäganden och den tilltalade
hörts, skall bevisningen förebringas.

11

Huvudförhandlingen skall, utan
annat avbrott än som må föranledas

Föreslagen lydelse

Om huvudförhandling äger rum
trots att målsäganden eller den tilltalade
inte är närvarande, skall rätten
i den mån det behövs tillse att
ur handlingarna läggs fram vad han
anfört.

§

Rätten får förordna att skriftliga
bevis skall anses upptagna vid huvudförhandlingen
utan att de läses
upp vid denna. Detta får ske endast
om parterna medger det, rättens ledamöter
tagit del av bevisen och
det inte är olämpligt med hänsyn
till omständigheterna.

Bevisning får vid huvudförhandling
tas upp per telefon, om det är
lämpligt med hänsyn till bevisningens
art och övriga omständigheter
eller om bevisupptagning enligt
vanliga regler skulle medföra kostnader
eller olägenheter som inte
står i rimligt förhållande till betydelsen
av att bevisningen tas upp
på sådant sätt. Vid bevisupptagning
per telefon gäller inte reglerna
i denna balk om kallelser och förelägganden
och om påföljder för
utevaro.

Om målsäganden inte för talan i
målet och det inte är olämpligt med
hänsyn till omständigheterna, får
rätten bestämma att målsäganden
inte skall vara närvarande vid huvudförhandlingen
innan han skall
höras.

,23

Huvudförhandlingen skall, utan
annat avbrott än som kan föranle -

JuU 1986/87:31

38

23 Senaste lydelse 1969:244.

Nuvarande lydelse

av bestämmelserna i 1 kap. 9 §, såvitt
möjligt fortgå i ett sammanhang
till dess målet är färdigt till avgörande.
Påbörjad huvudförhandling
må ej uppskjutas, med mindre förhandlingen
ägt rum enligt 3 § första
stycket eller efter handläggningens
början nytt viktigt skäl anförts eller
kännedom vunnits om nytt viktigt
bevis eller rätten eljest finner det
oundgängligen erforderligt. Uppskjutes
huvudförhandlingen, skall
den återupptagas, så snart lämpligen
kan ske. Är den tilltalade häktad,
skall förhandlingen återupptagas
inom en vecka från dagen för
föregående förhandlings avslutande
eller, då han häktats därefter, från
dagen för hans häktande, om ej på
grund av särskilda omständigheter
längre uppskov är nödvändigt.

Överstiger, då målet efter ett eller
flera uppskov återupptages, den
sammanlagda tid varunder uppskov
ägt rum ej femton dagar, må huvudförhandlingen
fortsättas. I annat
fall skall ny huvudförhandling hållas,
om ej i mål av sådan omfattning
att huvudförhandlingen beräknas
kräva minst fyra veckor rätten
med hänsyn till utredningens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
finnér synnerliga skäl att
i stället fortsatt huvudförhandling
hålles.

Till uppskjuten huvudförhandling
skola parterna kallas omedelbart eller
genom särskild kallelse. Om föreläggande
gälle vad i 45 kap. 15 §
sägs.

Vid fortsatt huvudförhandling
skall målet företagas i det skick,
vari det förelåg vid den tidigare
handläggningens slut.

Vid ny huvudförhandling skall
målet företagas till fullständig
handläggning. Har bevis upptagits
vid tidigare handläggning, skall
beviset upptagas ånyo, om sådant
upptagande finnes vara av betydel -

Föreslagen lydelse

das av bestämmelserna i 1 kap. 9 §,
om möjligt fortgå i ett sammanhang
till dess målet är färdigt för avgörande.
En påböijad huvudförhandling
får uppskjutas endast om förhandlingen
ägt rum enligt 3 § första
stycket, om det efter handläggningens
böljan har kommit fram något
nytt viktigt skäl eller bevis eller om
rätten annars finner att det är nödvändigt.
En uppskjuten huvudförhandling
skall återupptas så snart
som möjligt. Är den tilltalade häktad,
skall förhandlingen återupptas
inom en vecka från dagen för föregående
förhandlings avslutande eller,
då han häktats därefter, från
dagen för hans häktande, om inte
på grund av särskilda omständigheter
ett längre uppskov är nödvändigt.

Har en huvudförhandling uppskjutits
en eller flera gånger, får
fortsatt huvudförhandling hållas,
om den sammanlagda uppskovstiden
uppgår till högst femton dagar.
I annat fall skall ny huvudförhandling
hållas, om det inte med hänsyn
till målets beskaffenhet föreligger
synnerliga skäl att hålla fortsatt huvudförhandling
och syftet med en
sammanhållen huvudförhandling
inte eftersätts i väsentlig mån.

Till en uppskjuten huvudförhandling
skall parterna kallas omedelbart
eller genom särskild kallelse. /
fråga om föreläggande gäller vad
som sägs i 45 kap. 15 §.

§

Vid fortsatt huvudförhandling
skall handläggningen fortsätta där
den slutade vid den tidigare förhandlingen.

Vid ny huvudförhandling skall
målet företas till fullständig handläggning.
Bevis, som upptagits vid
tidigare handläggning, skall tas upp
på nytt, om rätten finner detta vara
av betydelse i målet och det inte

JuU 1986/87:31

39

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

se i målet och hinder därför ej föreligger.
Då bevis ej upptages ånyo,
skall beviset förebringas genom
protokoll och andra handlingar rörande
bevisupptagningen.

föreligger hinder mot att ta upp
beviset. Om ett bevis inte tas upp
på nytt, skall det förebringas genom
protokoll eller på annat lämpligt
sätt.

24

15 §

Uteblir den tilltalade från rättegångstillfälle för huvudförhandling eller
inställer han sig genom ombud då han har förelagts att infinna sig personligen,
skall rätten förelägga nytt vite eller förordna, att han skall hämtas till
rätten antingen omedelbart eller till senare dag.

Kan saken utredas tillfredsställande,
får målet avgöras trots att
den tilltalade har inställt sig endast
genom ombud eller har uteblivit,
om

1. det inte finns anledning att
döma till annan påföljd än böter,
fängelse i högst tre månader, villkorlig
dom eller skyddstillsyn eller
sådana påföljder i förening, eller

2. den tilltalade, sedan stämning
har delgetts honom, har avvikit eller
håller sig undan på sådant sätt
att han inte kan hämtas till huvudförhandlingen.

Kan saken utredas tillfredsställande,
får målet avgöras trots att
den tilltalade har inställt sig endast
genom ombud eller har uteblivit,
om

1. det inte finns anledning att
döma till annan påföljd än böter,
fängelse i högst tre månader, villkorlig
dom eller skyddstillsyn eller
sådana påföljder i förening,

2. den tilltalade, sedan stämning
har delgetts honom, har avvikit eller
håller sig undan på sådant sätt
att han inte kan hämtas till huvudförhandlingen
eller

3. den tilltalade lider av sinnessjukdom
eller sinnesslöhet och
hans närvaro på grund därav inte
är nödvändig.

I fall som avses i andra stycket 1 får fängelse ådömas endast om den
tilltalade tidigare har uteblivit från ett rättegångstillfälle för huvudförhandling
i målet eller då har inställt sig endast genom ombud. Har åtalet efter
det tidigare rättegångstillfället utvidgats till att avse ytterligare gärning, får
fängelse ådömas endast om anledning fanns att döma till fängelse för de
gärningar som åtalet avsåg innan det utvidgades.

Med de påföljder som anges i andra stycket 1 skall likställas förordnande
enligt 34 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken. Detta gäller dock inte, om i
samband med förordnandet villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff
skall förklaras förverkad i fråga om en strafftid som överstiger tre månader.

I fall som avses i andra stycket 2 får målet avgöras även om den tilltalade
inte har delgetts kallelse till förhandlingen.

Rättegångsfrågor får avgöras trots att den tilltalade har uteblivit.

Om rätten sedan huvudförhandlingen
avslutats finnér att det är
nödvändigt att komplettera utredningen
innan målet avgörs, fårfort -

24 Senaste lydelse 1982:283.

40

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

satt eller ny huvudförhandling hållas
enligt reglerna i detta kapitel.
Är kompletteringen av enkel beskaffenhet,
får rätten dock efter
samråd med parterna i stället besluta
att utredningen skall inhämtas
på annat lämpligt sätt.

47 kap.

2 §

I stämningsansökan skall målsäganden
uppgiva:

1. den tilltalade;

2. den brottsliga gärningen med
angivande av tid och plats för dess
förövande och de övriga omständigheter,
som erfordras för dess
kännetecknande, samt det eller de
lagrum, som äro tillämpliga;

3. det enskilda anspråk, som
målsäganden vill framställa, samt
de omständigheter, varå anspråket
grundas;

4. de skriftliga bevis målsäganden
åberopar; samt

5. de omständigheter, som betinga
rättens behörighet, om ej
denna framgår av vad eljest anföres.

Ansökan skall var egenhändigt
undertecknad av målsäganden eller
hans ombud.

Är brottet sådant, att målsäganden
ej äger väcka åtal, med mindre
åklagaren beslutat att ej åtala, skall
vid ansökan fogas intyg, att sådant
beslut meddelats. Vid ansökan bör
målsäganden ock i huvudskrift eller
styrkt avskrift foga de skriftliga bevis,
som innehavas av honom.

En ansökan om stämning skall
innehålla uppgifter om

1. den tilltalade,

2. den brottsliga gärningen med
angivande av tid och plats för dess
förövande och de övriga omständigheter,
som erfordras för dess
kännetecknande, samt det eller de
lagrum, som är tillämpliga,

3. det enskilda anspråk, som
målsäganden vill framställa samt en
utförlig redogörelse för de omständigheter
som åberopas till grund
för anspråket,

4. de bevis som åberopas och
vad som skall styrkas med varje bevis
samt

5. sådana omständigheter som
gör rätten behörig, om inte behörigheten
framgår av vad som anförs
i övrigt.

Har målsäganden några önskemål
om hur målet skall handläggas,
bör han ange dessa i ansökningen.

Ansökningen skall vara egenhändigt
undertecknad av målsäganden
eller hans ombud.

Är brottet sådant att målsäganden
får väcka åtal endast om åklagaren
beslutat att inte åtala, skall
tillsammans med ansökningen ges
in intyg om att ett sådant beslut
meddelats. De skriftliga bevis som
åberopas bör också ges in till sammans
med ansökningen.

6§

Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum.

Under förberedelsen skall målet
så beredas, att det vid huvudförhandlingen
kan slutföras i ett sammanhang.

Förberedelsen har till syfte att
klarlägga

1. den tilltalades inställning till
åtalet och grunden för den,

41

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

Vid förberedelsen bör den tilltalade
angiva, huruvida han erkänner
eller förnekar gärningen, samt yttra
sig över de omständigheter, varå
åtalet grundats, och angiva de omständigheter
han vill anföra. Parterna
böra därefter var för sig angiva
de ytterligare omständigheter
de vilja anföra samt yttra sig över
vad motparten anfört. De böra ock,
i den mån det icke tidigare skett,
uppgiva de bevis de vilja åberopa
och vad de vilja styrka med vaije
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej redan företetts, skall genast
framläggas.

Rätten åge förordna, att skilda
frågor eller delar av målet skola vid
förberedelsen behandlas var för
sig.

Förberedelsen skall var muntlig.
Rätten må dock förordna om skriftlig
förberedelse, om parts inställelse
skulle medföra oskälig kostnad
eller synnerlig olägenhet eller
skriftlig förberedelse med hänsyn
till målets beskaffenhet eljest finnes
lämpligare.

2. vilka bevis som skall förebringas
och vad som skall styrkas
med varje bevis samt

3. om ytterligare utredning eller
andra åtgärder behövs före målets
avgörande.

Rätten skall driva förberedelsen
med inriktning på ett snabbt avgörande
av målet. Så snart det lämpligen
kan ske bör rätten höra parterna
angående målets handläggning.

7 §

Vid förberedelsen bör den tilltalade
avge svaromål och ange, om
han erkänner eller förnekar gärningen,
samt yttra sig över de omständigheter
på vilka åtalet grundats.
Han bör också ange de omständigheter
som han vill anföra.

Parterna bör därefter var för sig
ange de ytterligare omständigheter
som de vill anföra samt yttra sig
över vad motparten anfört. De skall
också, i den mån det inte skett tidigare,
uppge de bevis som de vill
åberopa och vad de vill styrka med
vaije bevis. Skriftliga bevis, som
inte redan företetts, skall genast
framläggas.

Rätten får bestämma att olika
frågor eller delar av målet skall behandlas
var för sig vid förberedelsen.

8 §

Förberedelsen sker vid sammanträde
eller genom skriftväxling eller
annan handläggning. Om det är
lämpligt, får olika former av förberedelse
förenas.

Svaromål enligt 7 § första stycket
skall avges skriftligen, om det inte
med hänsyn till målets beskaffenhet
är lämpligare att svaromålet
avges vid ett sammanträde.

När ett skriftligt svaromål har
kommit in till rätten, skall sammanträde
hållas så snart som möjligt,
om det inte med hänsyn till målets
beskaffenhet är lämpligare med
fortsatt skriftväxling.

42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87: 31

Om sammanträde hålls, skall
förberedelsen om möjligt avslutas
vid detta. Om så inte kan ske, skall
förberedelsen fortsätta genom
skriftväxling eller vid ett nytt sammanträde.

Vid muntlig förberedelse skall
första inställelse utsättas att äga
rum, så snart det kan ske. Är den
tilltalade häktad, skall första inställelse
äga rum inom en vecka från
dagen för hans häktande, om inte
längre uppskov är nödvändigt på
grund av särskilda omständigheter.
Är den tilltalade ålagd reseförbud
skall första inställelse äga rum
inom en månad från dagen för delgivning
av beslutet. Till första inställelsen
skall parterna kallas,
målsäganden genom särskild kallelse
och den tilltalade i stämningen.

Målsäganden skall föreläggas
att komma tillstädes vid påföljd att
han eljest förlorar sin rätt att tala å
brottet. Skall målsäganden infinna
sig personligen, förelägge rätten
tillika vite.

Den tilltalade skall föreläggas
vite. Om inställande av tilltalad,
som är häktad, förordne rätten.

Om förberedelse skall ske vid
sammanträde och den tilltalade är
häktad, skall sammanträdet hållas
inom en vecka från dagen för hans
häktande, om inte längre uppskov
är nödvändigt på grund av särskilda
omständigheter. Är den tilltalade
ålagd reseförbud, skall sammanträdet,
hållas inom en månad från dagen
för delgivning av beslutet.

Är den tilltalade häktad och skall
ett ytterligare sammanträde hållas,
skall det ske inom en vecka från
dagen för föregående sammanträdes
avslutande eller, då han
häktats därefter, från dagen för
hans häktande, om inte längre uppskov
är nödvändigt på grund av
särskilda omständigheter.

10§

Part åge ej vid muntlig förberedelse
ingiva eller uppläsa skriftlig
inlaga eller annat skriftligt anförande.
Stämningsansökan eller annan
framställning, som enligt denna
balk må ske skriftligen, må dock
uppläsas; vid första inställelsen
åge den tilltalade som svaromål
åberopa av honom ingiven skrift.
Finnes vad i skriften anföres icke
utgöra fullständigt svaromål, skall
rätten genom frågor till den tilltalade
söka avhjälpa bristen.

Sammanträde får hållas per telefon,
om det är lämpligt med hänsyn
till sammanträdets ändamål och
övriga omständigheter eller ett
sammanträde inför rätten skulle
medföra kostnader eller olägenheter
som inte står i rimligt förhållande
till betydelsen av att sammanträdet
hålls inför rätten. I fråga
om sammanträden som hålls per
telefon gäller inte reglerna i denna
balk om kallelser och förelägganden
och om påföljder för utevaro.

25 Senaste lydelse 1981: 1294.

43

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

Vid första inställelsen skall förberedelsen
om möjligt avslutas.
Kan det ej ske, skall målet utsättas
till fortsatt förhandling å tid, som
bestämmes av rätten. Ej må målet
uppskjutas längre, än som oundgängligen
påkallas. Är den tilltalade
häktad, skall fortsatt förhandling
äga rum inom en vecka från
dagen för föregående sammanträdes
avslutande eller, dä han
häktats därefter, från dagen för
hans häktande, om ej på grund av
särskilda omständigheter längre
uppskov är nödvändigt. Till fortsatt
förhandling skola parterna kallas
omedelbart eller genom särskild
kallelse.

Om föreläggande för part gälle
vad i 9 § andra och tredje styckena
sägs; finnes ena partens närvaro ej
erforderlig, må dock kallelse å honom
ske utan sådant föreläggande.

Rätten äge förordna, att förberedelsen
skall fortsättas genom skriftväxling.

För behandling av rättegångsfråga
eller del av saken, som må
avgöras särskilt, äge rätten utsätta
särskilt sammanträde. Om sådant
sammanträde äge vad i 9 och 11 §§
är stadgat motsvarande tillämpning;
avser sammanträdet behandling
av rättegångsfråga, skall dock
i stället för föreläggande, som där
sägs, målsäganden föreläggas vite.

Vid sammanträde får parterna
ge in eller läsa upp skriftliga inlagor
eller andra skriftliga anföranden
endast om rätten finnér att det
skulle underlätta förståelsen av ett
anförande eller i övrigt vara tillfördel
för handläggningen.

Målsäganden skall föreläggas
att inställa sig till ett sammanträde
vid påföljd att han annars förlorar
sin rätt att föra talan om brottet.
Skall han infinna sig personligen,
skall rätten också förelägga vite.
Den tilltalade skall föreläggas vite.
Rätten förordnar om inställandet
av den som är häktad.

Avser sammanträdet endast behandling
av rätte gångsfrågor, skall
målsäganden i stället för föreläggande
enligt första stycket föreläggas
vite.

19 §

Vid skriftlig förberedelse skall
den tilltalade i stämningen föreläggas
att till rätten inkomma med
skriftligt svaromål. Har svaromål
inkommit, skall det med därvid fogade
handlingar delgivas målsäganden.
Finnes ytterligare skriftväxling
erforderlig, äge rätten förordna
därom.

Om det är till fördel för utredningen
i målet, bör rätten före sammanträde
eller fortsatt skriftväxling
tillställa parterna en förteckning
över de frågor som bör tas upp under
den fortsatta handläggningen.

44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

Underlåter den tilltalade att inkomma
med svaromål, skall rätten
genast kalla parterna till första inställelse.
Även eljest må rätten förordna,
att förberedelsen skall fortsättas
genom muntlig förhandling.

Rätten åge meddela närmare bestämmelser
om skriftväxling mellan
parterna och därvid även föreskriva,
i vilket avseende part skall yttra
sig.

Parterna skall före ett sammanträde
sätta sig in i saken på sådant
sätt att något ytterligare sammanträde
för förberedelse om möjligt
inte behövs.

Är det till fördel för handläggningen
av målet, bör rätten innan
förberedelsen avslutas göra en
skriftlig sammanfattning av parternas
ståndpunkter, så som de uppfattas
av rätten. Parterna skall beredas
tillfälle att yttra sig över sammanfattningen.

22 §

26

Så snart förberedelsen avslutats
skall rätten bestämma tid för huvudförhandling,
om möjligt efter
samråd med parterna. Huvudförhandling
för handläggning av rättegångsfråga
eller del av saken, som
kan avgöras särskilt, får hållas
även om förberedelsen av målet i
övrigt inte har avslutats.

Är den tilltalade häktad, skall huvudförhandlingen hållas inom en vecka
från dagen för förberedelsens avslutande eller, då han häktats därefter,
från dagen för hans häktande.

Är den tilltalade ålagd reseförbud, skall huvudförhandling hållas inom en
månad från dagen för förberedelsens avslutande. Har reseförbudet meddelats
därefter, skall tiden räknas från dagen för delgivning av beslutet.

Så snart förberedelsen avslutats,
bestämme rätten, sedan tillfälle om
möjligt givits parterna att uttala
sig, tid för huvudförhandlingen.
För behandling av rättegångsfråga
eller del av saken, som må avgöras
särskilt, må huvudförhandling utsättas,
ehuru förberedelsen av målet
i övrigt ej avslutats.

23 §

Till huvudförhandlingen skola
parterna kallas omedelbart eller
genom särskild kallelse.

Om föreläggande för part gälle
vad i 9 § andra och tredje styckena
samt 12 § sägs. Förekommer anledning,
att den tilltalade ej skulle iakttaga
sådant föreläggande, må förordnas,
att han skall hämtas till rätten.
Om inställande av tilltalad,
som är häktad, förordne rätten.

Om kallande av vittne och sakkunnig
gälle vad i 36 och 40 kap. är
stadgat.

I fråga om kallelse till huvudförhandling
skall 12 § tillämpas.

Om det finns anledning anta att
den tilltalade inte skulle följa ett föreläggande
vid vite att infinna sig
personligen, får rätten besluta att
han skall hämtas till huvudförhandlingen.

26 Senaste lydelse 1981:1294.

45

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

49 kap.

3 §

Har en tingsrätt i beslut under
rättegången ogillat jäv mot domare
eller invändning om rättegångshinder,
skall den part som vill föra
talan mot beslutet anmäla missnöje.
Sådan anmälan skall göras genast,
om beslutet meddelats vid ett
sammanträde, och annars inom en
vecka från den dag då parten fick
del av beslutet. Försummar parten
detta, har han inte längre rätt att
föra talan mot beslutet. Om en part
anmäler missnöje, bestämmer rätten
med hänsyn till omständigheterna,
om talan skall föras särskilt eller
endast i samband med talan mot
dom eller slutligt beslut. Särskild
talan skall föras genom besvär.

12 §

Talan mot tingsrättens dom eller
beslut i mål som handlagts av en
lagfaren domare enligt I kap. 3 a §
första stycket får inte prövas av
hovrätten i vidare mån än som
framgår av 13 §, om inte hovrätten
meddelat parten prövningstillstånd.

Prövningstillstånd behövs inte
vid talan mot beslut som rör någon
annan än en part eller en intervenient,
beslut varigenom tingsrätten
ogillat jäv mot en domare, beslut
angående utdömande av förelagt
vite eller om ansvar för en rättegångsförseelse
eller beslut varigenom
en missnöje sanmälan eller en
ansökan om återvinning eller en
vade- eller besvärstalan avvisats.

I fråga om meddelade prövningstillstånd
skall 54 kap. 11 § andra
stycket och 13 § gälla i tillämpliga
delar.

Prövningstillstånd får meddelas
endast om

1. det är av vikt för ledning av
rättstillämpningen att talan prövas
av högre rätt, 46

Har underrätt i beslut under rättegången
ogillat jäv mot domare eller
invändning om rättegångshinder
och skall ej enligt 7 § därvid förbliva,
åligge part, som vill föra talan
mot beslutet, att, om det meddelats
vid sammanträde för förhandling,
genast och eljest inom en
vecka från den dag, då han erhöll
del därav, anmäla missnöje; försummas
det, äge parten ej vidare
rätt till talan. Anmäles missnöje,
bestämme rätten med hänsyn till
omständigheterna, om talan skall
föras särskilt eller allenast i samband
med talan mot dom eller slutligt
beslut. Särskild talan skall föras
genom besvär.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

2. anledning förekommer till
ändring i det slut vartill tingsrätten
kommit eller

3. det annars föreligger synnerliga
skäl att pröva talan.

Talan mot tingsrättens beslut angående
frågor som avses i 1 kap.
3 a§ förs i samma ordning som talan
mot beslut varigenom rätten
ogillat en invändning om rättegångshinder.

Kan talan mot tingsrättens dom
eller beslut prövas av hovrätten endast
om denna meddelat prövningstillstånd,
skall tingsrätten i
samband med underrättelse om
vad som gäller i fråga om fullföljd
av talan upplysa parterna om detta
och därvid också ange innehållet i
13 §.

50 kap.
1§

Vill part vädja mot underrätts
dom i tvistemål, skall han inom en
vecka från den dag, då domen gavs,
hos underrätten anmäla vad. Rätten
pröve genast, om anmälan rätteligen
gjorts.

Part, som anmält vad, skall inom
tre veckor från den dag, då domen
gavs, fullfölja vadet genom att till
underrätten inkomma med vadeinlaga.

Vill någon part vädja mot tingsrättens
dom i ett tvistemål, skall
han ge in en vadeinlaga till tingsrätten.
Inlagan skall ha kommit in
till rätten inom tre veckor från den
dag då domen meddelades.

2 §

Har ena parten enligt 1 § vädjat
mot underrätts dom, äge även motparten,
ehuru han ej iakttagit vad i
nämnda paragraf sägs, föra talan
mot domen; dock åligge honom att
inom en vecka från den dag, då tiden
för fullföljd av vadet utgick, till
underrätten inkomma med vadeinlaga.

Återkallas eller förfaller eljest
den första vade talan, är ock den
senare vadetalan förfallen.

Har ena parten enligt 1 § vädjat
mot tingsrättens dom, får också
motparten, även om han inte iakttagit
vad som sågs i den paragrafen,
föra talan mot domen. Han skall
dock inom en vecka från den dag,
då vadetiden gick ut, ge in sin vadeinlaga
till tingsrätten.

Om den första vadetalan återkallas
eller av annat skäl förfaller, är
också den senare vadetalan förfallen.

47

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

4 §27

I vadeinlagan skall vadekäranden uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan föres;

2. grunderna för vadetalan med angivande, i vilket avseende underrättens
domskäl enligt kärandens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden
yrkar.

Käranden skall i vadeinlagan
uppgiva de bevis han vill åberopa
och vad han vill styrka med vaije
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i huvudskrift
eller styrkt avskrift fogas
vid vadeinlagan. Vill käranden, att
förnyat förhör med vittne eller sakkunnig
eller part under sanningsförsäkran
skall äga rum eller förnyad
syn å stället skall hållas, skall
han angiva det i vadeinlagan jämte
skälen därtill. I vadeinlagan skall
käranden ock angiva, om han vill,
att motparten skall infinna sig personligen
vid huvudförhandling i
hovrätten.

Om prövningstillstånd behövs,
skall käranden i vadeinlagan ange
de omständigheter som han åberopar
till stöd för att sådant tillstånd
skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan
uppgiva de bevis han vill åberopa
och vad han vill styrka med vaije
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i huvudskrift
eller styrkt avskrift fogas
vid vadeinlagan. Vill käranden att
förnyat förhör med vittne eller sakkunnig
eller part skall äga rum eller
förnyad syn å stället skall hållas,
skall han angiva det i vadeinlagan
jämte skälen därtill. I vadeinlagan
skall käranden ock angiva, om han
vill, att motparten skall infinna sig
personligen vid huvudförhandling i
hovrätten.

Vadeinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller
hans ombud.

10

15

Om huvudförhandling åge i öv rigt

vad i 1 kap. 9 § samt 43 kap. 1 -

6 och 10-75 §§ är stadgat motsva rande

tillämpning', om kallelse till

uppskjuten huvudförhandling och

föreläggande för part gälle dock

14 § i detta kapitel.

a§

Behövs prövningstillstånd, beslutar
hovrätten sedan skriftväxlingen
avslutats, om sådant tillstånd skall
meddelas. När det finns skäl för
det, får frågan upptas utan att
skriftväxling skett.

>2S

I övrigt skall vad som sägs i 1
kap. 9§ samt 43 kap. l-6£§, 8§
andra—fjärde styckena och 10—
14 §§ tillämpas i fråga om huvudförhandling
i hovrätten. Reglerna i
14 § i detta kapitel skall dock tillämpas
i fråga om kallelser till uppskjuten
huvudförhandling och föreläggande
för parterna.

27 Senaste lydelse 1963: 149.

28 Senaste lydelse 1969:244.

48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

51 kap.
15 §29

Om huvudförhandling åge i övrigt
vad i 1 kap. 9 § samt 46 kap. 1 -5, 7, 9, 11, 13 och 16 §§ är stadgat
motsvarande tillämpning; om kallelse
till uppskjuten huvudförhandling
och föreläggande för part gälle
dock 14 § i detta kaptiel.

Då mål utsattes till fortsatt eller
ny huvudförhandling, äge hovrätten
förordna om de åtgärder, som
finnas lämpliga, för att målet vid
den förhandlingen skall kunna slutföras.

Om sådan åtgärd gälle vad i 10—
12 §§ i detta kapitel stadgas.

I övrigt skall vad som sägs i 1
kap. 9§ samt 46 kap. 1-5$$, 6§
andra stycket, 7—9, 11, 13, 16 och
/7§§ tillämpas ifråga om huvudförhandling
i hovrätten. Reglerna i
14 § i detta kapitel skall dock tillämpas
ifråga om kallelser till uppskjuten
huvudförhandling och föreläggande
för parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt
eller ny huvudförhandling,/^ hovrätten
förordna om lämpliga åtgärder
för att målet vid den förhandlingen
skall kunna slutföras.

/ fråga om sådana åtgärder gäller
10-12 §§ i detta kapitel.

52 kap.

9 a §

Behövs prövningstillstånd och
har motparten hörts över besvären,
beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen
avslutats, om sådant tillstånd
skall meddelas. När det finns
skäl för det, får frågan upptas utan
att skriftväxling skett.

10§

Finnes för utredningen erforderligt,
att part eller annan höres muntligen
i hovrätten, förordne hovrätten
därom på sätt den finner lämpligt.
Om inställande av tilltalad,
som är anhållen eller häktad, förordne
hovrätten.

Om det är nödvändigt för utredningen
i målet att en part eller någon
annan hörs muntligen, får hovrätten
förordna om detta på lämpligt
sätt. Hovrätten förordnar om
inställandet av den som är anhållen
eller häktad.

Vad som sägs i 43 kap. 8 § fjärde
stycket gäller även vid förhör enligt
denna paragraf.

54 kap.

o S30

Talan får inte föras mot hovrättens
beslut angående jäv mot domare
i tingsrätt eller i någon dit full -

by må talan föras mot hovrätts
beslut angående jäv mot domare i
underrätt eller i dit fullföljd fråga,

29 Senaste lydelse 1969:244.

30 Senaste lydelse 1979:242.

4 Riksdagen 1986/87. 7 sami. Nr 31

Rättelse: S. 51 rad 1 nedifrån Står: 26. Rättat till: 86. Rad 15 nedifrån Står: len,
arbetsdomstolen eller krigsrätt. Rättat till: len eller arbetsdomstolen. S. 52 rad 15—
16 ändrad text.

49

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

som avses i 49 kap. 4 § första följd fråga som avses i 49 kap. 4 §
stycket 7 eller 9 eller 6 §. första stycket 7 eller 9 eller 6 §. Ta lan

får inte heller föras mot hovrättens
beslut att meddela prövningstillstånd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Genom lagen upphävs lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om
mindre värden. Den lagen gäller dock fortfarande i mål där ansökan om
stämning kommit in till rätten före ikraftträdandet eller där rätten, om talan
väckts genom ansökan om lagsökning, betalningsföreläggande eller handräckning
eller som enskilt anspråk i brottmål, före ikraftträdandet beslutat
att tvisten skall handläggas som tvistemål.

3. Bestämmelserna i 36 kap. 1 § tredje stycket 3 i deras äldre lydelse
gäller fortfarande beträffande den som av militär befattningshavare ålagts
disciplinstraff.

4. Äldre bestämmelser om vadeanmälan gäller fortfarande i fråga om
domar som meddelats före ikraftträdandet.

5. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i
stället den bestämmelsen.

2 Förslag till
Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291)

Härigenom föreskrivs i fråga om förvaltningsprocesslagen (1971:291),
dels att 40 § skall upphöra att gälla,

dels att orden ”och vite” i rubriken närmast före 38 § skall utgå,
dels att 25, 48 och 50 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §'

Rätten får förordna om förhör Rätten får förordna om förhör

med vittne eller sakkunnig. Sådant med vittne eller sakkunnig. Sådant

förhör äger rum vid muntlig för- förhör äger rum vid muntlig förhandling.
Förhöret får hållas under handling. Förhöret får hållas under

ed. Om förhör gäller 36 kap. 1 — 18 ed. Om förhör gäller 36 kap. 1 — 18

och 20—23 §§ samt 40 kap. 9—11, och 20-23 §§ samt 40 kap. 9—11,

73-16 och 20 §§ rättegångsbalken i 14, 16 och 20 §§ rättegångsbalken i

tillämpliga delar. tillämpliga delar.

48 §2

Den som för talan i mål får anlita ombud eller biträde.

Visar ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han eljest
olämplig, får rätten avvisa honom som ombud eller biträde i målet. Rätten
får också förklara honom obehörig att brukas som ombud eller biträde vid
rätten antingen för viss tid eller tills vidare.

1 Senaste lydelse 1975: 1298.

2 Senaste lydelse 1983:461.

50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

Om den som avvisas eller förklaras
obehörig enligt andra stycket är
advokat, skall anmälan om åtgärden
göras hos advokatsamfundets
styrelse.

50 §

Behärskar part, vittne eller annan som skall höras inför rätten ej svenska
språket eller är han allvarligt hörsel- eller talskadad, skall rätten vid behov
anlita tolk. Rätten får även i annat fall vid behov anlita tolk.

Första stycket skall tillämpas
även i fråga om överföring från
punktskrift till vanlig skrift eller
omvänt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

3 Förslag till
Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 9 och 20 §§ rättshjälpslagen (1972:429) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §1

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet
som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen
eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som
kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av
skiljemän.

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande
av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och
för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför
domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i
samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning
enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

1 Lydelse enligt prop. 1986/87:86.

51

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:000) om avgifter vid de
allmänna domstolarna samt särskild avgift som skall betalas enligt förordningen
(1981:1185) om utsökningsavgifter,

6. vad som av allmänna medel
utgått i ersättning enligt 4 eller 5 §
lagen (1958:642) om blodundersökning
m. m. vid utredning av faderskap
eller enligt föreskrift i rättegångsbalken
eller 3 § första
stycket nämnda lag för bevisning
som rätten självmant föranstaltat
om,

6. vad som av allmänna medel
utgått i ersättning för översättning
eller i ersättning enligt 4 eller 5§
lagen (1958:642) om blodundersökning
m. m. vid utredning av faderskap
eller enligt föreskrift i rättegångsbalken
eller 3 § första
stycket nämnda lag för bevisning
som rätten självmant föranstaltat
om,

7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan
bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den ena
sambon har avlidit,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes
kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning
m. m. vid utredning av faderskap.

20 §2

Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom biträde
till den rättssökande. I annat fall får biträde förordnas på sökandens
begäran, om denne ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller
annars lämnar honom bistånd kan behörigen tillvarataga sin rätt.

I sådan angelägenhet där tingsrätt
skall bestå av en lagfaren domare
enligt 1 kap. 3 a§ rättegångsbalken
får biträde förordnas endast
om särskilda skäl föreligger med
hänsyn till sökandens personliga
förhållanden eller sakens beskaffenhet.
I ärende om bodelning, som
inte avser klander, får biträde inte
förordnas.

1 angelägenhet, som kan antas bli
prövad enligt lagen (1974:8) om
rättegången i tvistemål om mindre
värden, får biträde förordnas endast
om särskilda skäl föreligger
med hänsyn till sökandens personliga
förhållanden eller sakens beskaffenhet.
I ärende om bodelning,
som inte avser klander, får biträde
inte förordnas.

När biträde kan förordnas enligt 10 kap. 13 § föräldrabalken, förordnas
ej biträde enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 20 § andra
stycket i dess äldre lydelse gäller dock fortfarande i fråga om angelägenheter
som handläggs enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om
mindre värden.

2 Senaste lydelse 1983:153.

52

4 Förslag till

JuU 1986/87:31

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom föreskrivs att 32 § lagsökningslagen (1946: 808) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §'

Hänskjuts mål till rättegång, skall
rätten förordna om målets fortsatta
handläggning. Kan målet anses tillräckligt
förberett genom den tidigare
handläggningen, får det genast
utsättas till huvudförhandling eller,
om det skall handläggas enligt lagen
(1974:8) om rättegången i tvistemål
om mindre värden, till sammanträde
enligt den lagen. Har mål
om betalningsföreläggande vid
sammanträde inför rätten hänskjutits
till rättegång bör, om ej hinder
möter, muntlig förhandling äga rum
i omedelbart samband med sammanträdet.
I så fall gäller i fråga om
rättens domförhet vad som föreskrivs
i 30 §.

Hänskjuts ett mål till rättegång,
skall rätten förordna om målets
fortsatta handläggning. Kan målet
anses tillräckligt förberett genom
den tidigare handläggningen, får det
genast utsättas till huvudförhandling.
Har ett mål om betalningsföreläggande
vid sammanträde inför
rätten hänskjutits till rättegång, bör
muntlig förhandling om möjligt äga
rum i omedelbart samband med
sammanträdet. I så fall gäller i fråga
om rättens domförhet vad som föreskrivs
i 30 §.

Är den tingsrätt som har handlagt målet inte behörig att efter återvinning
pröva målet, skall detta överlämnas till den tingsrätt som är behörig.
Beslut om överlämnande får inte överklagas. Om den tingsrätt som har
mottagit målet finner sig obehörig, skall den visa målet åter till den tingsrätt
som har överlämnat det. När ett mål har överlämnats, gäller första
stycket i fråga om den tingsrätt till vilken målet har överlämnats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969: 246) om domstolar i
fastighetsmål

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969: 246) om domstolar i fastighetsmåldels

att 13 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.

1 Senaste lydelse 1981:848.

53

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

4 a§

I mål angående hyra eller bostadsrätt,
där värdet av vad som
yrkas uppenbart inte överstiger
hälften av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
gäller 1 kap. 3 a§ rättegångsbalken.

13 §'

I annat fastighetsmål än som avses i 3 § andra stycket skall en teknisk
ledamot ingå i hovrätten, såvida inte hovrätten finnér att medverkan av en
sådan ledamot uppenbart inte är behövlig. Om särskilda skäl föreligger,
kan efter hovrättens bestämmande två tekniska ledamöter ingå i hovrätten.

I mål som avses i 3 § andra stycket får efter hovrättens bestämmande en
teknisk ledamot ingå i rätten, om målets beskaffenhet eller något annat
särskilt skäl föranleder det.

Vid behandling av frågor om
prövningstillstånd skall hovrätten
bestå av två lagfarna ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Lagen gäller inte om talan
väckts före ikraftträdandet.

6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1929: 145) om skiljemän

Härigenom föreskrivs att 3 a§ lagen (1929:145) om skiljemän skall ha
följande lydelse.

Föreslagen lydelse
3 a §'

Nuvarande lydelse

Kan tvist mellan näringsidkare
och konsument prövas av tingsrätt
och rör tvisten vara, tjänst eller annan
nyttighet som tillhandahållits
för huvudsakligen enskilt bruk, får
före tvistens uppkomst träffat avtal
att tvist skall hänskjutas till skiljemän
utan förbehåll om rätt för parterna
att klandra skiljedomen göras
gällande endast om tvisteföremålets
värde är högre än som anges i
1 § lagen (1974:8) om rättegången i
tvistemål om mindre värden eller
hinder enligt 3 § nämnda lag möter
mot lagens tillämpning.

Kan en tvist mellan näringsidkare
och konsument prövas av tingsrätt
och rör tvisten vara, tjänst eller
annan nyttighet som tillhandahållits
för huvudsakligen enskilt bruk, får
ett före tvistens uppkomst träffat
avtal att tvist skall hänskjutas till
skiljemän utan förbehåll om rätt för
parterna att klandra skiljedomen
göras gällande endast om 1 kap.
3a§ första stycket rättegångsbalken
inte skulle vara tillämpligt vid
prövning av tvisten i tingsrätt.

1 Senaste lydelse 1984:134.

1 Senaste lydelse 1980:42.

54

Första stycket gäller ej om t visten rör avtal mellan försäkringsgivare och JuU 1986/87: 31
försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller som
grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen och ej heller
om annat följer av Sveriges internationella förpliktelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

7 Förslag till
Lag om ändring i handräckningslagen (1981: 847)

Härigenom föreskrivs att 14 § handräckningslagen (1981:847) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Har återvinning sökts mot utslag enligt denna lag, skall rätten förordna
om målets fortsatta handläggning.

Stämning skall anses utfärdad ge- Stämning skall anses utfärdad genom
förordnande enligt första nom förordnande enligt första
stycket. Kan målet anses tillräck- stycket. Kan målet anses tillräckligt
förberett genom den tidigare ligt förberett genom den tidigare
handläggningen, får det genast ut- handläggningen, får det genast utsättas
till huvudförhandling eller, sättas till huvudförhandling.

om det skall handläggas enligt lagen
(1974:8) om rättegången i tvistemål
om mindre värden, till sammanträde
enligt den lagen.

Är den tingsrätt som har handlagt målet inte behörig att efter återvinning
pröva målet, skall detta överlämnas till den tingsrätt som är behörig.
Beslut om överlämnande får inte överklagas. Om den tingsrätt som har
mottagit målet finner sig obehörig, skall den visa målet åter till den tingsrätt
som har överlämnat det. När ett mål har överlämnats, gäller första och
andra styckena i fråga om den tingsrätt till vilken målet har överlämnats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Rätten får vid muntlig förhand- Rätten får vid muntlig förhandling
höra vittne eller sakkunnig, om ling höra vittne eller sakkunnig, om

det behövs för utredningen. För- det behövs för utredningen. Förhöret
får hållas under ed. Om för- höret får hållas under ed. Om för 55 -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

hör gäller 36 kap. 1-18, 20 och 22-25 §§ samt 40 kap. 2,9—11 och 13—
18 §§ rättegångsbalken i tillämpliga
delar. Vägrar vittne utan giltigt skäl
att avlägga ed eller att avge vittnesmål
eller besvara fråga, får rätten
vid vite förelägga vittnet att fullgöra
sin skyldighet.

hör gäller 36 kap. 1 -18, 20 och 22-25 §§ samt 40 kap. 2,9-11, 14 och
/6-18§§ rättegångsbalken i tilllämpliga
delar. Vägrar vittne utan
giltigt skäl att avlägga ed eller att
avge vittnesmål eller besvara fråga,
får rätten vid vite förelägga vittnet
att fullgöra sin skyldighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

9 Förslag till
Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

7 §

Har högre rätt förklarat talan mot dom varigenom betalningsskyldighet
har ålagts förfallen, får domen verkställas genast, om ej annat förordnas
med anledning av ansökan om målets återupptagande.

Har hovrätt vägrat part prövningstillstånd
vid talan mot tingsrätts
dom, varigenom betalningsskyldighet
har ålagts parten i mål
som har handlagts enligt lagen
(1974:8) om rättegången i tvistemål
om mindre värden, får domen verkställas
genast, om ej annat förordnas
med anledning av talan mot
hovrättens beslut.

Har hovrätt vägrat en part prövningstillstånd
vid talan mot tingsrätts
dom, varigenom betalningsskyldighet
har ålagts parten, får domen
verkställas genast, om inte annat
förordnas med anledning av talan
mot hovrättens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 3 kap. 7 §
andra stycket i dess äldre lydelse gäller dock fortfarande i fråga om mål
som handlagts enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre
värden.

10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i
arbetstvister*

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 4 kap. 4 § och 5 kap. 3 § lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister skall ha följande lydelse.

* Detta lagförslag har av justitieutskottet överlämnats till lagutskottet.

56

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

1 kap.

2 §1

Denna lag tillämpas ej på

1. mål som enligt lag får uppta- 1. mål som enligt lag får upptas

gas endast av viss tingsrätt eller endast av viss tingsrätt eller som

som skall handläggas av tingsrätt i skall handläggas av tingsrätt i an annan

sammansättning än som nan sammansättning än som anges i

anges i rättegångsbalken eller i la- rättegångsbalken,

gen (1974:8) om rättegången i tvistemål
om mindre värden,

2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen
(1987:000) eller ackordslagen (1970: 847),

3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband
med åtal för brottet,

4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals
rätta innebörd.

Lagen skall ej heller tillämpas på mål som rör arbetstagare med statligt
reglerad anställning eller anställning hos riksdagen eller allmän försäkringskassa,
när tvisten gäller

1. fråga som rör tillsättning av tjänst utan att enbart avse tvist om
kollektivavtal,

2. tjänstgöringsskyldighet enligt 5 kap. lagen (1976:600) om offentlig
anställning.

Innehåller lag eller med stöd av lag meddelad författning särskild föreskrift
om att talan mot offentlig arbetsgivares beslut skall föras genom
besvär, gäller den föreskriften.

4 kap.

4§

I protokoll över huvudförhand- I protokoll över huvudförhandling
behöver ej antecknas utsaga av ling behöver inte antecknas berät part

under sanningsförsäkran eller feiser som lämnas under förhör i

utsaga av vittne eller sakkunnig. bevissyfte.

5 kap.

3 §2

I allt varom i denna lag ej är särskilt föreskrivet gäller i tillämpliga delar
vad som i rättegångsbalken eller annan författning är föreskrivet om rättegången
i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten. Därvid skall beträffande
rättegången i arbetsdomstolen som första domstol tillämpas vad som
är föreskrivet om rättegången i tingsrätt. I fråga om rättegången i arbetsdomstolen
som fullföljdsinstans tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången
i hovrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

1 Lydelse enligt prop. 1986/87:90.

2 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

57

5 Riksdagen 1986187. 7 sami. Nr 31

11 Förslag till

JuU 1986/87:31

Lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 19 a § lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse
19 a §'

Nuvarande lydelse

Nämnd får hålla förhör med vittne
eller sakkunnig under ed och förhör
med part under sanningsförsäkran,
om part begär det och förhöret
är erforderligt för utredningen. Sådant
förhör får dock ej hållas, om
bevisningen finnes kunna föras på
annat sätt med avsevärt ringare besvär
eller kostnad. Om sådant förhör
gäller 36 kap. 1-18 och 20—
22 §§, 37 kap. 1-3 och5§§ samt 40
kap. 1-10, 12-75 och 19 §§ rättegångsbalken
i tillämpliga delar.

En nämnd får hålla förhör med
vittne eller sakkunnig under ed och
förhör med part under sanningsförsäkran,
om någon part begär det
och förhöret är erforderligt för utredningen.
Sådant förhör får dock
inte hållas, om nämnden finnér att
bevisningen kan föras på annat sätt
med avsevärt mindre besvär eller
kostnad. Om sådant förhör gäller 36
kap. 1-18 och 20-22 §§, 37 kap.
1-3 §§ samt 40 kap. 1-10, 12, 14
och 19 §§ rättegångsbalken i tilllämpliga
delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

12 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m. m.

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §'

Marknadsdomstolen kan vid vite förelägga part eller annan, som kan
antagas ha upplysning att lämna som är av betydelse i ärendet, att inställa
sig personligen inför domstolen. Domstolen kan besluta att den som ej är
part skall höras som vittne. Därvid äger 36 kap. 3, 5 och 6 §§, 10 § andra
stycket, 11 §, 13 § första stycket och 14 § rättegångsbalken motsvarande
tillämpning. Vägrar vittne utan giltigt skäl att avlägga ed eller att avge
vittnesmål eller besvara fråga, får domstolen vid vite förelägga vittnet att
fullgöra sin skyldighet.

Part eller den som medverkar enligt 13 a § kan även föreläggas vid vite
att tillhandahålla domstolen handling, varuprov och liknande som kan ha
betydelse i ärendet. Detta innebär dock ej skyldighet att röja yrkeshemlighet
av teknisk natur.

1 Senaste lydelse 1984:679.

1 Senaste lydelse 1985:927.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

I fråga om vite som avses i denna I fråga om vite som avses i denna
paragraf äger 9 kap. 8 § rättegångs- paragraf gäller 9 kap. 8§ rättebalken
motsvarande tillämpning. I gångsbalken.
stället för de där angivna beloppen
5000 och lOOOO kronor skall dock
gälla 50000 och lOOOOO kronor.

Den som ej är part och inte heller medverkar enligt 13 a § och som efter
kallelse av marknadsdomstolen inställt sig inför domstolen har rätt till
ersättning enligt vad i rättegångsbalken är föreskrivet om ersättning till
vittne eller sakkunnig. I ärende vari ombudsman för talan tillämpas bestämmelserna
för mål om allmänt åtal och i annat ärende bestämmelserna
för mål vari förlikning är tillåten. Skall ersättning utges av parterna en för
båda och båda för en, skall domstolen slutligt fördela kostnaden mellan
dem med hälften å vardera.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

13 Förslag till
Lag om ändring i vattenlagen (1983: 291)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 53 och 65 i
skall ha följande lydelse.

13 kap.

vattenlagen (1983:291)

53 §

Vattendomstolen får avgöra målet
utan huvudförhandling, om parterna
inte har begärt någon sådan
och deras inställelse inte behövs för
utredningen i målet. Om målet avgörs
utan huvudförhandling i annat
fall än som avses i 42 kap. 18 § rättegångsbalken,
skall vattendomstolen
ha den sammansättning som
anges i 3 § första stycket i detta kapitel.

Vattendomstolen får avgöra målet
utan huvudförhandling, om parterna
inte har begärt någon sådan
och deras inställelse inte behövs för
utredningen i målet. Om målet avgörs
utan huvudförhandling i annat
fall än som avses i 42 kap. 18 § första
stycket 1—4 rättegångsbalken,
skall vattendomstolen ha den sammansättning
som anges i 3 § första
stycket i detta kapitel.

Har domstolen beslutat att målet skall avgöras utan huvudförhandling
och är det inte uppenbart att parterna redan har slutfört sin talan, skall de
få tillfälle till detta.

Beträffande förelägganden för
parterna att inställa sig vid muntlig
förberedelse eller vid huvudförhandling
och om parts utevaro från
ett sådant sammanträde gäller rättegångsbalkens
bestämmelser rörande
en sak, varom förlikning inte
är tillåten.

Beträffande förelägganden för
parterna att avge skriftligt svaromål
eller att inställa sig vid muntlig
förberedelse eller vid huvudförhandling
och om parts utevaro från
ett sådant sammanträde gäller rättegångsbalkens
bestämmelser rörande
en sak, varom förlikning inte
är tillåten.

59

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:31

65 §

Vattendomstolens domar eller
beslut får, om inte annat är föreskrivet,
överklagas hos vattenöverdomstolen.
1 stället för de tider som
föreskrivs i 50 kap. 1 och 2 §§ samt
52 kap. 1 § rättegångsbalken gäller
för vadeanmälan och anslutningsvad
två veckor, för anförande av
besvär tre veckor samt för fullföljd
av vad fyra veckor.

Vattendomstolens domar eller
beslut får, om inte annat är föreskrivet,
överklagas hos vattenöverdomstolen.
I stället för de tider som
föreskrivs i 50 kap. 1 och 2 §§ samt
52 kap. 1 § rättegångsbalken gäller
för vad fyra veckor, för anslutningsvad
två veckor och för anförande
av besvär tre veckor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser om
vadeanmälan gäller fortfarande i fråga om domar som meddelats före
ikraftträdandet.

14 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 839) om statens va-nämnd

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Talan mot beslut av nämnden,
som innebär avgörande av saken,
föres genom vad. Detsamma gäller i
fråga om beslut, varigenom nämnden
i samband med avgörande av
saken utlåtit sig om ersättning enligt
14 § eller i annan fråga som gäller
allmän rättshjälp och som rör
part.

Talan mot beslut av nämnden,
som innebär avgörande av saken,
föres genom vad. Detsamma gäller i
fråga om beslut, varigenom nämnden
i samband med avgörande av
saken utlåtit sig om ersättning enligt
14 § eller i annan fråga som gäller
allmän rättshjälp och som rör
part. Särskild vadeanmälan behövs
ej Mot

nämndens beslut, varigenom nämnden avvisat ansökan, avskrivit
mål, utlåtit sig om ersättning enligt 12 § tredje stycket eller 13 § eller i annat
fall än som avses i första stycket utlåtit sig om ersättning enligt 14 § eller i
annan fråga som gäller allmän rättshjälp eller utlåtit sig i fråga som avses i
15 §, föres talan genom besvär. Mot annat av nämnden meddelat beslut
som ej innebär avgörande av saken får talan föras endast i samband med
sådan talan som avses i första stycket första punkten.

Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

1 Senaste lydelse 1979: 245.

60

15 Förslag till

JuU 1986/87:31

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrivs att 59 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 §

Koncessionsnämndens beslut i mål om miljöskyddsavgift överklagas
hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansättning som
vattenöverdomstol. I fråga om sådan talan gäller följande.

Koncessionsnämndens beslut Koncessionsnämndens beslut

som innebär ett avgörande av saken som innebär ett avgörande av saken

överklagas genom vad. Detsamma överklagas genom vad. Detsamma
gäller beslut vari nämnden i sam- gäller beslut vari nämnden i samband
med avgörande av saken har band med avgörande av saken har

avgjort frågor om kvarstad eller er- avgjort frågor om kvarstad eller ersättning
till en part eller skyldighet sättning till en part eller skyldighet

för en part att utge ersättning. En för en part att utge ersättning.

särskild vadeanmälan behövs inte.

Koncessionsnämndens beslut överklagas genom besvär då nämnden har

1. ogillat invändning om jäv mot en ledamot i nämnden eller invändning
om att hinder föreligger för talans prövning,

2. avvisat ett ombud eller ett biträde,

3. avvisat en ansökan om åläggande av miljöskyddsavgift,

4. avskrivit ett ärende om åläggande av miljöskyddsavgift,

5. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför
nämnden och underlåtenhet att iaktta föreläggandet kan medföra en särskild
påföljd för honom,

6. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande
eller ådömt straff för en förseelse i förfarandet eller ålagt ett vittne
eller en sakkunnig att ersätta kostnad som har vållats genom försummelse
eller tredska,

7. förordnat angående undersökning av egendom eller annan liknande
åtgärd,

8. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet eller

9. utan samband med avgörande av saken utlåtit sig om kvarstad eller
ersättning till en part eller skyldighet för en part att utge ersättning.

Andra beslut får överklagas endast i samband med överklagande av ett
beslut som innebär avgörande av saken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

61

Motionerna

. Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1986/87: Julli av Lars Sundin (fp) hemställs att riksdagen beslutar
om sådan ändring i 1 kap. 3 § rättegångsbalken vad gäller domförhetsreglema
som har anförts i motionen.

I motion 1986/87: Jul 12 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en försöksverksamhet med
jourdomstolar i enlighet med vad som i motionen anförts.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1987

I motion 1986/87: Ju403 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående jourdomstolar för att pröva åtal mot ungdomar
(yrkande 3).

I motion 1986/87: Ju410 av Allan Ekström (m) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen hos regeringen begär förslag till inrättande av jourdomstol
vid Stockholms tingsrätt för ungdomar (yrkande 1).

I motion 1986/87: Ju411 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av jourdomstolar (yrkande 3).

I motion 1986/87: Ju636 av Bo Lundgren (m) och Rolf Clarkson (m) hemställs,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om jourdomstolar (yrkande 2, delvis).

I motion 1986/87: Ju640 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) hemställs, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om jourdomstolar (yrkande 3).

I motion 1986/87: Ju816 av Yngve Wernersson (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
åtgärder för att begränsa kriminaliteten (delvis).

Utskottet

Inledning

Den år 1977 tillkallade rättegångsutredningen (Ju 1977:06) avgav i juli 1982
sitt första delbetänkande (SOU 1982:25-26) Översyn av rättegångsbalken
1 Processen i tingsrätt. Vissa av förslagen i 1982 års delbetänkande har
redan tidigare lagts till grund för lagstiftning (prop. 1983/84:78, JuU 15,
rskr. 152, SFS 1984: 131 — 136). Till grund för ställningstagandena i den nu
föreliggande propositionen ligger till större delen de återstående förslagen i
1982 års delbetänkande och remissbehandlingen av dem. Underlaget utgörs
i övrigt av vissa i propositionen angivna skrivelser m. m.

JuU 1986/87:31

62

Utskottet behandlar i detta betänkande dels propositionen och de med
anledning av propositionen väckta motionerna, dels också ett antal motioner
som väckts under den allmänna motionstiden 1987 och som rör frågan
om jourdomstolar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Allmänt om syftet

I propositionen föreslås en rad ändringar i rättegångsbalken (RB) och i
fjorton andra lagar som i olika avseenden reglerar förfarandet vid domstolarna.

Huvudsyftet med ändringsförslagen sägs vara att det skall bli möjligt att i
högre grad än nu anpassa rättegångarna till vad det enskilda målet kräver.
Verksamheten vid framför allt de allmänna domstolarna skall därigenom,
enligt intentionerna, kunna drivas snabbare och billigare. Utskottet lämnar
här utan anspråk på fullständighet en sammanfattande redovisning för de
mera betydelsefulla förslagen.

Tvistemålen

För tvistemålens del föreslås att domstolarna får större valfrihet mellan
muntlig och skriftlig handläggning. Tingsrätterna föreslås t. ex. få möjlighet
att avgöra även tvistiga mål utan huvudförhandling om sådan förhandling
inte behövs för utredningen i målet och inte heller begärs av parterna.
Tingsrätterna skall också kunna förelägga svaranden i ett dispositivt tvistemål
att komma in med motiverat skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom.

Genom en serie ändringar i 42 kap. RB, som reglerar bl. a .förberedelse i
tvistemål, understryks rättens skyldighet att driva en aktiv processledning.
Sålunda föreslås t. ex. en uttrycklig regel (42 kap. 6 § tredje stycket) enligt
vilken rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande
av målet. Även i övrigt har det i kapitlet föreslagits preciseringar av
rättens skyldigheter i olika hänseenden som alla syftar till att skapa förutsättningar
för en bättre strukturerad process.

Vissa uppmjukningar av de s.k. omedelbarhets- och koncentrationsprinciperna
föreslås vad gäller huvudförhandlingsmål (43 kap. RB). Bl. a.
föreslås rätt att i något större utsträckning än tidigare läsa upp skriftliga
inlagor eller anföranden och att fortsätta en uppskjuten huvudförhandling.
Vidare föreslås vidgade möjligheter att ta upp muntlig bevisning utom
huvudförhandling i de fall där det är befogat från processekonomisk synpunkt
och kan ske utan fara för rättssäkerheten. Möjligheterna att åberopa
s.k. skriftliga vittnesberättelser föreslås något utvidgade. I förslaget har
också öppnats en möjlighet att i vissa fall på ett enkelt sätt ta in ytterligare
processmaterial efter huvudförhandlingens slut.

Mot bakgrund av den flexiblare tvistemålshantering som generellt skall
bli följden av förslagen i propositionen föreslås att lagen (1974: 8) om
rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen) skall upphöra

JuU 1986/87:31

63

att gälla. Vissa särregler för mål om mindre värden behålls dock och
föreslås införda i RB (1 kap. 3 a §, 10 kap. 8 a §, 18 kap. 8 a §, 49 kap. 12-15 §§, 50 kap. 10 a § och 52 kap. 9 a §, m. fl.). Dessa särregler innebär i
korthet följande. Tingsrätten skall i dispositiva tvistemål bestå av bara en
lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger
hälften av ett basbelopp (för närvarande 12050 kr.). Vinnande part får i
princip inte ersättning för ombudsarvode; biträde enligt rättshjälpslagen
förordnas som regel inte. Det krävs prövningstillstånd för att få ett småmål
prövat i sak i hovrätten. De nu nämnda särreglerna föreslås bli tillämpliga
även på vissa fastighetsmål som rör mindre värden [4 a § lagen (1969:246)
om domstolar i fastighetsmål]. Möjligheten för en konsument att i ett
småmål väcka talan mot en näringsidkare vid sitt eget hemvistforum behålls.
I övrigt blir alltså RB:s allmänna tvistemålsregler tillämpliga även på
mål om mindre värden.

Vidare föreslås upphävande av den nuvarande regeln i 50 kap. 1 § RB
om vadeanmälan, dvs. skyldigheten för den som vill överklaga en tingsrätts
dom i tvistemål att inom en vecka från dagen för domen anmäla vad
hos tingsrätten. Därigenom kommer enligt förslaget tingsrättens domar i
både brottmål och tvistemål att överklagas på samma sätt, dvs. genom att
en vadeinlaga ges in till tingsrätten inom tre veckor från dagen för tingsrättens
dom.

Slutligen bör nämnas en ny regel (14 kap. 7 a §) enligt vilken högsta
domstolen skall få förordna att tvistemål som har väckts vid skilda domstolar
skall handläggas vid en av dessa domstolar, om det råder gemenskap
mellan målen på visst sätt. Syftet är att få till stånd en mer ändamålsenlig
hantering av sådana parallella processer som ibland har förekommit under
senare år, t. ex. då ett flertal rättegångar om läkemedelsskador har drivits
samtidigt vid olika domstolar i landet.

Brottmålen

I fråga om brottmålen öppnas större möjligheter till ett förberedande,
ibland också skriftligt, förfarande i syfte att skapa förutsättningar för en
effektiv huvudförhandling och minska risken för uppskov.

Sålunda föreslås domstolen få möjlighet att förelägga en tilltalad att före
huvudförhandlingen skriftligen redovisa sin inställning till åtalet (45 kap.
10 § RB).

Vidare föreslås en reglerad möjlighet för domstolen att hålla ett förberedande
sammanträde i brottmål (45 kap. 13 § RB).

Också för brottmålens del föreslås uppmjukningar i omedelbarhets- och
koncentrationsprinciperna av liknande karaktär som de som föreslås för
tvistemålens del.

Vissa frågor om bevisupptagning

Det föreslås i propositionen att en gemensam reglering av alla partsförhör,
både i tvistemål och brottmål, sammanförs till 37 kap. RB. Det s.k. fria
partsförhöret - förhör med part i tvistemål utan sanningsförsäkran —
lagregleras.

JuU 1986/87:31

64

Domstolen ges ett vidgat utrymme att själv bestämma i vilken ordning
olika förhör skall hållas under bevisupptagningen. Därvid skall domstolen
kunna besluta också t. ex. att en målsägande som inte för talan i målet inte
får vara med i rättssalen innan han skall höras. Vidare införs en möjlighet
att ålägga en åhörare att på samma sätt som nu gäller i fråga om part lämna
rättssalen under ett vittnesförhör (36 kap. 18 § RB). Som tidigare nämnts
föreslås också vidgade möjligheter att åberopa skriftliga berättelser som
bevis och att höra vittnen utom huvudförhandling.

Telefon i rättegång

Den sedan år 1979 pågående försöksverksamheten med att använda telefonsammanträde
som ett alternativ eller komplement till ett sammanträde
inför rätten föreslås nu permanentad. I RB införs regler som gör det möjligt
att använda telefon vid sammanträde för förberedelse i tvistemål, vid
huvudförhandling som hålls i förenklad form i omedelbart samband med en
sådan förberedelse och för upptagande av bevisning vid huvudförhandling
i såväl tvistemål som brottmål. Även överinstanserna ges i princip möjlighet
att använda telefon i samma utsträckning som tingsrätterna.

Därmed upphör behovet av den tidsbegränsade lagen (1979:103) om
försöksverksamhet med användning av telefon i rättegång, som efter förlängning
av giltighetstiden i flera omgångar numera gäller till utgången av
år 1987.

De föreslagna bestämmelserna om telefon i rättegång återfinns främst i
42 kap. 10 §, 43 kap. 8 §, 45 kap. 13 §, 46 kap. 7 § samt 47 kap. 10 § RB.

Vissa andra frågor

Vissa regler om domstolsviten föreslås undergå förändringar. Bl. a. utmönstras
ur RB sådana regler om vitén som är gemensamma med reglerna
i lagen (1985:206) om vitén. Vissa regler i syfte att öka vitesinstitutets
effektivitet föreslås också. Vittnen skall enligt förslaget kallas till förhandlingar
vid påföljd av vite och inte, som hittills, av böter.

Domstolarna föreslås få möjlighet att i alla målkategorier låta översätta
handlingar till svenska på statens bekostnad. Motsvarande reglering föreslås
i fråga om handlingar avfattade med punktskrift.

Domstolarna föreslås också få skyldighet att göra anmälan till advokatsamfundets
styrelse om en advokat förklaras obehörig att vara ombud vid
domstolen. För förvaltningsdomstolarnas del införs dessutom sådan anmälningsskyldighet
vid avvisning av advokat som ombud vilken redan nu
gäller för de allmänna domstolarna enligt 12 kap. 6 § andra stycket RB.

Ikraftträdande

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

JuU 1986/87: 31

65

Utskottets bedömning
Ett reformerat tingsrättsförfarande

Utskottet vill inledningsvis uttrycka sin tillfredsställelse över att förslag till
en sedan länge efterfrågad modernisering av de allmänna domstolarnas,
främst tingsrätternas, processordning nu har lagts fram för riksdagen.
Rättegångsbalken (RB) har sedan den trädde i kraft år 1948 generellt sett
ändrats i ganska liten utsträckning. Samtidigt har det svenska domstolssystemet
i takt med samhällsutvecklingen genomgått en omfattande förändring.
Det är därför klart att det av flera skäl måste anses vara angeläget att
införa rättegångsregler som ger de allmänna domstolarna möjlighet till en
större flexibilitet i handläggningen. Naturligtvis måste samtidigt de bärande
principerna i RB om omedelbarhet, muntlighet och koncentration upprätthållas
så att inte rättssäkerheten och effektiviteten äventyras. Viktiga
skäl för en förändring av tingsrättsprocessen är enligt utskottets mening
behovet av att öppna möjligheter till ett snabbare och mindre kostsamt
processförfarande och till att domstolsarbetet i sig kan komma att framstå
som mera aktivt och därmed mera anpassat efter moderna krav och mera
effektivt än för närvarande.

Utskottet anser att de förslag som nu har lagts fram i propositionen om
ett reformerat tingsrättsförfarande i allt väsentligt motsvarar de krav som
bör ställas. Förslagen får enligt utskottets mening anses utgöra en lämplig
avvägning mellan intresset av att nå ett modernare, enklare och rationellare
handläggningssystem och vikten av att upprätthålla de tre grundprinciperna
i RB som nämndes nyss. Utskottet vill här framhålla de enligt
utskottets mening särskilt betydelsefulla regler som föreslås gälla i fråga
om domstolarnas processledande uppgifter, främst vid förberedelse av
målen. Dessa regler kan, om de används med fantasi, målmedvetenhet och
omdöme, säkerligen komma att främja tingsrätternas målhantering till
fördel både för parterna och för domstolarnas personal. Utskottet vill dock
samtidigt understryka att de möjligheter som föreslås öppnade till ett mer
omfattande - ibland fullständigt - skriftligt förfarande naturligtvis måste
användas med en viss urskilning och försiktighet. Utskottet vill i sammanhanget
påpeka att ett genomförande av reformen i denna del kan komma
att leda till ett ökat behov av rättshjälp.

Utskottet vill också uttala den uppfattningen att de föreslagna bestämmelserna
har getts en tilltalande modern språkdräkt samtidigt som de har
gjorts lättillgängliga genom sin utformning i övrigt.

Med dessa uttalanden tillstyrker utskottet bifall till de av utskottet
behandlade förslagen till lagändringar som har lagts fram i propositionen.

Frågan om jourdomstolar

I propositionen redovisar justitieministern sitt ställningstagande till frågan
om att inrätta s. k. jourdomstolar. Som bakgrund redovisas därvid följande.

Genom tilläggsdirektiv (dir. 1977: 91) gavs rättegångsutredningen upp -

JuU 1986/87:31

66

draget att förutsättningslöst pröva frågan om inrättandet av jourdomstolar.
Utredningen tolkade begreppet jourdomstol så att det avsåg en domstol
som dömer över ett brott i omedelbart samband med brottet eller åtminstone
i nära anslutning till det.

Utredningen fann att en ordning med jourdomstolar skulle kräva allvarliga
avsteg från grundläggande principer i den nuvarande brottmålsrättskipningen.

En jourdomstolsreform skulle, enligt utredningen, förutsätta förenklingar
i fråga om reglerna för förundersökning och åtals väckande samt ökade
resurser på polis- och åklagarsidan. Under alla omständigheter skulle det
enligt utredningens uppfattning röra sig om ett mycket begränsat antal mål
som skulle kunna avgöras av jourdomstolar. Rättens tid skulle antagligen,
ansåg utredningen, inte kunna utnyttjas rationellt ens om man begränsade
en reform till att gälla storstadsdistrikten i samband med helger.

Utredningens slutsats blev att det inte är processekonomiskt försvarbart
att inrätta jourdomstolar för att avgöra brottmål. Däremot, menade utredningen,
kan detta givetvis vara befogat från kriminalpolitisk synpunkt,
men utredningen var för sin del inte beredd att bedöma om sådana aspekter
väger så tungt att de tar över de processekonomiska nackdelarna.

Remissinstanserna har, uppger justitieministern, med något undantag
ställt sig bakom utredningens slutsats att ett jourdomstolssystem inte bör
införas.

Även justitieministern gör i propositionen den bedömningen att ett regelrätt
jourdomstolsförfarande inte ter sig motiverat från processekonomiska
synpunkter.

Som främsta skäl för sitt ställningstagande anför han bl. a. följande (s.
102 ffj- En jourdomstolsrättegång skulle i mångt och mycket te sig annorlunda
än en vanlig brottmålsrättegång. Åtalet skulle i många fall behöva
utformas slutligt först under huvudförhandlingens gång. Med hänsyn till
rättssäkerhetskraven skulle det därför antagligen bli nödvändigt att begränsa
jourdomstolarnas målunderlag till lättutredda — framför allt erkända
— brott. För dessa målkategorier finns dock redan enkla och snabba
former för beivrande, t. ex. strafföreläggande.

Justitieministern anför emellertid att i vissa fall kriminalpolitiska fördelar
skulle kunna vinnas med ett snabbt domstolsförfarande. Främst skulle
detta kunna gälla ungdomar som grips på bar gärning. Justitieministern
redovisar därvid sin avsikt att inom kort närmare undersöka om det inte
skulle gå att finna metoder för att åstadkomma en snabbare reaktion från
samhällets sida i bl. a. dessa fall.

Här kan tilläggas att justitiedepartementet i början av april 1987 anordnade
ett seminarium med företrädare för olika berörda myndigheter över
frågan hur lagföringen av unga lagöverträdare skall påskyndas och effektiviseras.
Det har vidare upplysts för utskottet att justitieministern avser att
inom kort tillsätta en arbetsgrupp för att överväga och lämna förslag till
förbättringar i dessa hänseenden.

I sju motioner väckta dels med anledning av propositionen (112), dels
under den allmänna motionstiden (403, 410, 411, 636, 640 och 816) har
framställts yrkanden om en verksamhet med jourdomstolar, främst för
ungdomsmål.

JuU 1986/87:31

67

Utskottet delar den uppfattning sorn framförts både av justitieministern
och av motionärerna, nämligen att en snabb lagföring är av särskilt stor
betydelse när det gäller ungdomar. Utskottet anser dock mot bakgrund av
de argument som rättegångsutredningen, remissinstanserna och justitieministern
har redovisat, att det av främst processekonomiska skäl inte skulle
kunna försvaras att införa ett jourdomstolssystem för de begränsade målkategorier
som dessa skulle kunna avse.

Utskottet avstyrker därför bifall till de aktuella motionerna. Utskottet
vill dock samtidigt erinra om det arbete som justitieministern har aviserat
om en översyn av möjligheterna att påskynda det rättsliga förfarandet mot
unga lagöverträdare (jämför JuU 1985/86:22 s. 7-12).

Rättens domförhet vid förfall för nämndeman

Enligt huvudregeln i 1 kap. 3 § andra stycket RB skall en tingsrätt i
brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. I mål om åtal
för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall
rätten dock bestå av en lagfaren domare och fem nämndemän.

I 1 kap. 3 § fjärde stycket RB föreskrivs att om det inträffar förfall bland
nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påböljats så är rätten domför
med en lagfaren domare och två nämndemän eller, i de fall då sammansättning
med fem nämndemän är huvudregel, med fyra nämndemän.

I motion 111 hävdas att det för närvarande ställs för höga krav på att
skälen för en nämndemans förfall skall vara godtagbara. Lagtexten borde
därför ges formuleringen ”om en nämndeman uteblivit” i stället för som
nu ”om det inträffar förfall för en nämndeman”, hävdar motionären.

Innebörden av begreppet ”förfall för nämndeman” har prövats av högsta
domstolen (HD) vid ett tillfälle (NJA 1973 s. 113). Sakförhållandena i
målet var att en av de fem nämndemännen under eri huvudförhandling i
brottmål avträdde för att åka på en semesterresa; tingsrätten fortsatte
handläggningen och avgjorde målet med fyra nämndemän.

Frågan om tingsrätten varit domför kom under HD:s prövning genom
domvillobesvär. Tre av HD:s ledamöter fastställde hovrättens beslut, som
i huvudsak innebar att semesterresan borde godtas som ett hinder av sådan
beskaffenhet, att det inte skäligen kunde krävas att vederbörande skulle
fullfölja sitt uppdrag som nämndeman och att rätten alltså varit domför.
Två ledamöter kom till samma slut med motiveringen att förfall skulle
anses föreligga så snart en nämndeman uteblivit, oavsett anledningen till
detta.

Vid tidpunkten för HD-avgörandet skulle fem nämndemän regelmässigt
tjänstgöra i brottmål. I samband med att den nuvarande ordningen med tre
nämndemän som huvudregel infördes, sade justitieutskottet sig inte ha
några invändningar mot den konsekvens av förslaget som avsåg rättens
bibehållna domförhet vid förfall för en nämndeman. Utskottet underströk
emellertid att en sammansättning med enbart två nämndemän i rätten inte
sällan måste anses vara alltför svag. Möjligheten att fullfölja huvudförhandlingen
i den mindre sammansättningen skulle utnyttjas restriktivt,
anförde utskottet, som också uttalade att det många gånger torde vara

JuU 1986/87:31

68

lämpligt att i stället uppskjuta huvudförhandlingen och fortsätta den vid ett
senare tillfälle i den ordinarie sammansättningen (JuU 1982/83:32 s. 21).

Utskottet gör nu följande bedömning. Utskottet delar motionärens uppfattning
att det sakligt sett ligger mycket i att frågan huruvida rätten varit
domför trots att en nämndeman uteblivit inte borde påverkas av skälen till
utevaron (jfr. Welamson, SvJT 1982 s. 88). Inte minst processekonomiska
skäl talar för detta synsätt. En annan sak är att rättssäkerhetsskäl, såsom
utskottets ovan återgivna uttalande från 1983 antyder, i det särskilda fallet
kan tala emot att huvudförhandlingen ändå fullföljs i den mindre sammansättningen.
Härvidlag ligger avgörandet i domstolens hand. Utskottet utgår
från att behandlingen av det fåtal fall det här kan gälla präglas av den
känsla för ansvar och samverkan som gäller för tjänstgöring i domstol.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion lil.

Övrigt

Utöver vad utskottet har anfört i det föregående föranleder propositionen
och motionerna inte något uttalande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det genom proposition 1986/87:89 framlagda
förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken,

2. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

3. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

4. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808),

5. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,

6. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

7. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i handräckningslagen (1981: 847),

8. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,

9. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i utsökningsbalken,

10. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

11. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m. m.,

JuU 1986/87:31

69

12. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

13. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,

14. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

15. beträffande jourdomstolar

att riksdagen avslår motion 1986/87: Jul 12, motion 1986/87: Ju403 i
denna del (yrkande 3), motion 1986/87: Ju410 i denna del (yrkande
1), motion 1986/87: Ju411 i denna del (yrkande 3), motion 1986/
87:Ju636 i denna del (yrkande 2 delvis), motion 1986/87: Ju640 i
denna del (yrkande 3) samt motion 1986/87: Ju816 i denna del,

16. beträffande förfall för nämndeman
att riksdagen avslår motion 1986/87: Jul 11.

Stockholm den 5 maj 1987

Påjustitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Göran Franck (s), Birthe
Sörestedt (s), Elving Andersson (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Eva Johansson
(s), Göran Ericsson (m) och Lars Sundin (fp).

Reservation
Jourdomstolar (mom. 15)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),
Elving Andersson (c), Göran Ericsson (m) och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”s. 7-12).” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först framhålla att ett rättsligt förfarande i omedelbar
anslutning till brottet måste anses vara särskilt angeläget när det gäller
ungdomar. Därvid är det enligt utskottets mening också av största betydelse
att reaktionen sker på ett för den unge tydligt sätt och inte bara t. ex.
genom ett skriftligt strafföreläggande. Att kriminalpolitiska fördelar skulle
kunna vinnas med ett snabbt domstolsförfarande i dessa fall har också
medgetts både av rättegångsutredningen och av justitieministern i propositionen.

Utskottet kan emellertid för sin del inte instämma i den slutsats som
både utredningen och ministern har kommit till, nämligen att ett system
med jourdomstolar skulle vara processekonomiskt oförsvarligt. Enligt utskottets
uppfattning har de svårigheter som anses följa med ett sådant
domstolssystem kraftigt överdrivits. Visserligen kommer naturligtvis infö -

JuU 1986/87:31

70

randet av jourdomstolar att förutsätta ett tillskott av resurser till både JuU 1986/87:31
åklagare och polis, även om förundersökningsförfarandet rimligen bör
kunna förenklas i de målkategorier som närmast blir aktuella att behandlas
av sådana domstolar. Särskilda resurser måste självfallet ställas också till
domstolsväsendets förfogande. Men de kostnader som alltså kan förväntas
uppstå vägs enligt utskottets mening väl upp av det förhållandet att brottsligheten
hos ungdomar kan beräknas minska väsentligt och därmed rättstryggheten
för allmänheten stärkas i motsvarande mån.

Utskottet finnér alltså i likhet med motionärerna att en verksamhet med
jourdomstolar för främst unga lagöverträdare nu bör införas. Verksamheten
bör eventuellt i ett inledningsskede bedrivas i form av en försöksverksamhet
som är tidsbegränsad och koncentrerad till de områden där behoven
och de redan tillgängliga resurserna är störst. Det bör ankomma på
regeringen att utarbeta förslag till nödvändig lagreglering och utan dröjsmål
förelägga detta för riksdagen. Vad utskottet sålunda har anfört bör
riksdagen med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande jourdomstolar
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Ju 112, motion 1986/

87:Ju403 i denna del (yrkande 3), motion 1986/87:Ju410 i denna del
(yrkande 1), motion 1986/87:Ju411 i denna del (yrkande 3), motion
1986/87:Ju636 i denna del (yrkande 2 delvis), motion 1986/87:Ju640 i
denna del (yrkande 3) samt motion 1986/87:Ju816 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

71