Justitieutskottets betänkande
1986/87:1

om ändring i vapenlagen
(prop. 1985/86:176 jämte motioner)

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet bifall till ett regeringsförslag om
ändringar i vapenlagen. De innebär bl. a. att lagens bestämmelser om
skjutvapen skall tillämpas också på el-pistoler o. d. Ändringarna berör även
vapenlagens regler om utlåning av vapen vid jakt. Utskottet avstyrker bifall
till en i denna fråga väckt motion.

Utskottet behandlar i betänkandet också yrkanden i fyra motioner från
den allmänna motionstiden 1986, vilka gäller förenklad vapenlagstiftning och
förutsättningarna för tillstånd till innehav av salongsgevär i visst fall.
Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena med hänvisning till att
frågorna är uppmärksammade av regeringen resp. rikspolisstyrelsen.

Propositionen m. m.

I proposition 1985/86:176 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i
vapenlagen (1973:1176).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som anförs
i det följande under rubriken Utskottet på s. 4.

I samband med propositionen behandlas dels den med anledning av
propositionen väckta motionen 1986/87:Jul01 av Jan Fransson (s), dels de
under den allmänna motionstiden 1986 väckta motionerna 1985/86: Ju718 av
John Andersson (vpk), 1985/86:Ju801 av Paul Lestander (vpk) och John
Andersson (vpk), 1985/86:Ju802 av Rolf Kenneryd m.fl. (c, fp, m, s, vpk)
samt 1985/86:Ju805 av Lennart Brunander (c) och Ingbritt Irhammar (c). -Motionsyrkandena redovisas på s. 4.

I ärendet har till utskottet inkommit en skrift från Sveriges vapenägares
förbund.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

JuU

1986/87:1

1 Riksdagen 1986187. 7sami. Nrl

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176)

Härigenom föreskrivs att 1 och 22 §8 vapenlagen (1973: 1176) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Med skjutvapen förstås i denna lag

1. vapen med vilket kula, hagel, harpun eller annan projektil kan skjutas
ut med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller
annat liknande utskjutningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jämförlig
med vapen som avses under I.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

a. obrukbart vapen, som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare, eldrör, pipa till skjutvapen eller trumma
till revolver och

c. annan anordning som möjliggör att till ett skjutvapen användes annan
ammunition än vapnet är avsett för.

Bestämmelserna om skjutvapen
tillämpas också på apparater eller
anordningar som är konstruerade
för att med elektrisk ström bedöva
en person eller tillfoga honom
smärta och som är avsedda att bäras
i handen.

22 82

Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet
till annan under följande villkor, nämligen

1. Utlåning får ske endast för kortare tid, högst två veckor.

2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens
tillstånd avser.

3. Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas till den
som är under aderton år, om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under
kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 §.

b) vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det
är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt
låntagaren har fyllt femton år, eller

c) utlåningen avser sådant luft- eller fjädervapen som avses i 5 8 andra
stycket och vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller
annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upplåtarens
närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av en
sådan sammanslutning som avses i 8 8, om inte låntagaren själv är berättigad
att inneha ett vapen av samma typ.

JuU 1986/87:1

1 Senaste lydelse 1981: 1360.

■ Senaste lydelse 1981: 1360.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1986/87:1

5. Om det för att en enskild skall
få tillstånd att inneha ett visst slag
av skjutvapen enligt särskilda föreskrifter
krävs att han skall ha avlagt
skytteprov eller genomgått viss utbildning
eller på annat sätt visat att
han är lämplig att inneha vapnet,
får ett sådant vapen lånas ut endast
till den som uppfyller samma krav.
Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet
skall användas enbart för
provskjutning, övning eller tävling
på skjutbana. Det gäller inte heller
när vapnet används vid jakt under
förutsättning att det innehas under
upplåtarens omedelbara kontroll.

6. Vapenhandlare får till spekulant, som fyllt aderton år. för provskjutning
på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i 4.
Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyndigheten
att närvara vid provskjutning.

Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen till någon som
har sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den
28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav
av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall omedelbart anmäla
det till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas
av låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag
från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

2. Innehar någon vid lagens ikraftträdande en sådan anordning som
avses i 1 § tredje stycket och som enligt äldre bestämmelser fick innehas
utan tillstånd men som inte får det enligt de nya bestämmelserna, får han
fortfarande inneha anordningen utan tillstånd till den 1 juli 1987 eller, om
ansökan om tillstånd har gjorts före sistnämnda tidpunkt, till dess ansökningen
har blivit slutligt prövad.

Motionerna

JuU 1986/87:1

Motion väckt med anledning av propositionen

I motion 1986/87:Jul01 av Jan Fransson (s) föreslås att riksdagen beslutar ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om utlåning av vapen till
ungdomar under 18 år.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986

I motion 1985/86:Ju718 av John Andersson (vpk) föreslås att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om översyn av
tillämpningen av 10 § vapenlagen.

I motion 1985/86:Ju801 av Paul Lestander (vpk) och John Andersson (vpk)
hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av
vapenlagen.

I motion 1985/86:Ju802 av Rolf Kenneryd m. fl. (c, fp, m, s, vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vapenlagen syftande
till en förenkling av ansöknings- och utredningsförfarandet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkta avgifter för
tillståndsbevis i proportion till förenklingen.

I motion 1985/86:Ju805 av Lennart Brunander (c) och Ingbritt Irhammar (c)
hemställs att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett förslag till ändring
av vapenlagen på sätt som anförts i motionen.

Motionärerna förordar bl. a. minskad byråkrati i samband med tillståndsgivning.
I denna del behandlas motionen i detta betänkande. I övrigt har den
överlämnats till konstitutionsutskottet.

Utskottet

Inledning

Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till regeringen hemställt om lagstiftningsåtgärder
mot vissa apparater som sänder ut elektriska impulser.

Svenska jägareförbundet har i en framställning till regeringen begärt
ändring i reglerna i vapenlagen (1973:1176) om utlåning av vapen.

Förslaget i propositionen grundar sig på de båda skrivelserna och
remissbehandling av dem.

Utskottet behandlar i detta betänkande - förutom förslaget i propositionen
och den med anledning av propositionen väckta motionen - vissa frågor
rörande bl. a. vapenlagstiftningen som har tagits upp i motioner som väckts
under den allmänna motionstiden 1986. Det gäller frågor om förenklad
vapenlagstiftning, förutsättningar för tillstånd till vapeninnehav i visst fall
och avgifter i vapenärenden.

Propositionens huvudsakliga innehåll

JuU 1986/87:1

I propositionen föreslås att 1 § vapenlagen kompletteras med en föreskrift
om att lagens bestämmelser om skjutvapen skall tillämpas även på apparater
eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en
person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bäras i handen.
Förslaget syftar till att åstadkomma kontroll över spridningen av s.k.
elektriska impulsgivare eller el-pistoler.

Vidare föreslås en ändring av vapenlagens bestämmelser om utlåning av
vapen med innebörd att vapen vid jakt får lånas ut till någon som inte har
avlagt jägarexamen, om vapnet skall användas under upplåtarens omedelbara
kontroll.

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1987.
Allmänt om vapenlagstiftningen

Skjutvapen och ammunition har i Sverige varit underkastad kontroll från det
allmännas sida i fråga om förvärv och innehav alltsedan första världskriget.
Huvudsyftet är att hindra okontrollerade vapeninnehav och därmed att
motverka missbruk av skjutvapen liksom olyckshändelser i samband med
hanteringen av sådana vapen. Genom kontrollen kan man bl. a. försöka
hindra att olämpliga personer innehar vapen, att onödigt många vapen finns i
omlopp och att vapen förvaras eller hanteras på ett sätt som inte är
betryggande från säkerhetssynpunkt. Regleringen kan sålunda också ses som
ett led i den brottsförebyggande verksamheten.

Det skall samtidigt framhållas att angelägenheten av en effektiv kontroll
måste vägas mot intresset av att det legitima innehavet och användningen av
skjutvapen inte i onödan försvåras. Det alldeles övervägande antalet
personer som innehar eller intresserar sig för vapen är laglydiga och
ansvarskännande personer. En ingripande reglering på området kan därför
av många upplevas som onödig. Samtidigt står det klart att inte ens den mest
långtgående reglering helt kan eliminera risken för att vapen kommer i orätta
händer eller att olyckor sker.

Den avvägning mellan de olika intressen som här gör sig gällande har
kommit till uttryck i vapenlagen, som trädde i kraft den 1 juli 1974. Lagen
kompletteras av vapenkungörelsen (1974:123). Vidare finns närmare bestämmelser
i de föreskrifter och allmänna råd i anslutning till vapenlagstiftningen
som rikspolisstyrelsen har utfärdat den 10 mars 1983. Vissa regler av
betydelse på området har även meddelats av statens naturvårdsverk, bl. a. i
jaktkungörelsen (SNFS 1983:1) och kungörelsen (SNFS 1985:2) med föreskrifter
om jägarexamen.

Huvudreglerna i vapenlagstiftningen innebär att skjutvapen inte får
innehas utan tillstånd av polismyndighet. Enskild person får meddelas
tillstånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnet och det
skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.

I sakens natur ligger att behov av vapnet normalt föreligger bara om
sökanden har tänkt använda vapnet för skjutning. Tillstånd får dock

meddelas även för vapen som skall innehas för bl. a. prydnads- eller
samlarändamåi. I dessa fall får tillstånd att inneha vapen förenas med villkor
att vapnet görs varaktigt obrukbart. Tillstånd får även förenas med föreskrifter
om hur ett vapen skall förvaras.

Polisens tillståndsprövning i fråga om enskilds vapeninnehav omfattar som
nyss sagts bl. a. frågan om sökanden har behov av vapnet. Vidare måste
sökanden uppfylla vissa lämplighetskrav beträffande pålitlighet, omdömesgillhet
och laglydnad. Lämplighetsprövningen skall även omfatta sökandens
förmåga att handha det vapen ansökan avser. Beträffande jaktvapen krävs
också att sökanden har avlagt prov som visar att han har bl. a. grundläggande
kännedom om jakt och viltvård (jägarexamen).

Har polismyndigheten lämnat tillstånd till vapeninnehav skall bevis härom
utfärdas. För sådant tillstånd har sökanden enligt expeditionskungörelsen
(1964:618) att betala en expeditionsavgift; för sökande som inte är skytteförbund
är avgiften för närvarande 300 kr.

Enligt vapenlagen krävs polisens tillstånd även till förvärv av ammunition,
till införsel av vapen eller ammunition och till handel med skjutvapen.

Med anledning av bl. a. den utveckling som fortlöpande pågår på
vapenområdet har vapenlagstiftningen från tid till annan undergått ändringar.
Olika frågor på området har också motionsvägen aktualiserats i riksdagen.
Utskottet har sålunda under de senaste fem åren behandlat ett flertal
spörsmål med anknytning till vapenlagstiftningen (se JuU 1981/82:15,
1983/84:1 och 1985/86:1). -1 sammanhanget kan nämnas att det redan i dag
kan förutses att andra ändringar i vapenlagstiftningen än dem som behandlas
i förevarande ärende kan bli aktuella inom kort. I propositionen i ärendet
anmäler sålunda departementschefen frågan om åtgärder som syftar till att
komma till rätta med de problem som föranleds av att vissa tillståndsfria
vapentyper (start- och signalvapen) kan ändras till fungerande skjutvapen
(prop. s. 4). I en till riksdagen nyligen överlämnad skrivelse om åtgärder mot
vålds- och egendomsbrott (skr. 1986/87:21) förklarar chefen för justitiedepartementet
att han nu anser att tiden är mogen för en samlad översyn av
vapenlagens regelsystem i syfte att åstadkomma de förbättringar som kan
vara motiverade; han anmäler sin avsikt att föreslå att en särskild utredare
tillkallas för ändamålet (skr. s. 18 ff).

El-pistoler (prop. 176)

Utskottet tillstyrker det förslag till ändring i 1 § vapenlagen som läggs fram i
propositionen och som innebär att lagens bestämmelser om skjutvapen skall
tillämpas även på s. k. elektriska impulsgivare eller el-pistoler. Utskottet vill
samtidigt tillägga att det inte torde finnas något nämnvärt utrymme för att
lämna tillstånd till innehav av sådana apparater.

Uppsiktsutlåning av vapen vid jakt (prop. 176 och mot. 101)

Huvudregeln i vapenlagen om att det krävs tillstånd för att inneha ett
skjutvapen gäller i princip också när fråga är om innehav av ett lånat vapen.
Från detta krav görs emellertid vissa undantag vid tillfällig utlåning.

JuU 1986/87:1

Reglerna härom, som finns i 22 och 23 §§ vapenlagen, innebär i korthet
följande.

Ett skjutvapen får inte lånas ut på längre tid än två veckor. Lånet får ske
endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser. Vidare måste
låntagaren ha fyllt 18 år. Dock får utlåning ske till personer som är under 18
år, om vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under
kontroll av vissa närmare angivna skytteorganisationer. Rör det sig om annat
vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen, får utlåning ske till den
som har fyllt 15 år, om vapnet skall innehas och användas under upplåtarens
uppsikt (uppsiktsutlåning). Särskilda regler gäller också i fråga om utlåning
av luftvapen, enhandsvapen m. m. och om vapenhandlares utlåning av vapen
till spekulanter för provskjutning.

För att en enskild skall få tillstånd att inneha jaktvapen krävs att han har
avlagt jägarexamen. Av föreskrifterna i 22 § första stycket 5 vapenlagen
följer att utlåning av jaktvapen får ske endast till den som uppfyller detta
krav.

I propositionen föreslås en ändring i den nyss nämnda bestämmelsen.
Ändringen rör uppsiktsutlåning av vapen vid jakt och innebär att ett vapen
får lånas ut till någon som inte har avlagt jägarexamen, om vapnet innehas
under upplåtarens omedelbara kontroll.

I motion 101 föreslås för uppsiktsutlåning av vapen vid jakt att den nedre
åldersgränsen sänks till 13 eller 14 år och att samtidigt kravet på avlagd
jägarexamen bibehålls för den som är under 18 år.

Utskottet vill för sin del först påpeka att den nedre åldersgränsen på 15 år
som enligt 22 § vapenlagen föreskrivs för uppsiktsutlåning av bl. a. jaktvapen
bör ses mot bakgrund av de ålderskrav som gäller för tillstånd att inneha
skjutvapen. Föreskrifterna härom upptar en allmän åldersgräns på 15 år för
tillstånd till vapeninnehav över huvud taget. För tillstånd att inneha
jaktvapen gäller normalt att sökanden skall ha fyllt 18 år. Den generella
åldersgränsen på 15 år hänger samman med straffmyndighetsåldern (33 kap.
1 § brottsbalken).

Enligt utskottets uppfattning framstår det som föga välbetänkt att sänka
den nedre åldersgräns som gäller för uppsiktsutlåning av jaktvapen. Redan
på grund härav är utskottet främmande för den i motionen framförda tanken
på att tillåta uppsiktsutlåning av jaktvapen till barn under 15 år, ens om den
som skall låna vapnet har avlagt jägarexamen.

Ett av syftena med det förslag som läggs fram i propositionen är att
underlätta för jaktintresserade ungdomar att under handledning av en vuxen
jägare skaffa sig erfarenheter och lärdomar avseende vapenhantering och
jakt. De kunskaper som den unge på detta sätt kan inhämta bör kunna främja
hans möjligheter att ha klarat sin jägarexamen senast vid den ålder då
tillstånd till innehav av jaktvapen normalt tidigast kan ges, dvs. 18 år. Det
angivna syftet, som utskottet har lympati för, skulle inte kunna uppnås med
det förslag som motionären framför. Även detta skäl talar mot förslaget i
motionen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 101.
Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna ordningen i fråga om
uppsiktsutlåning av vapen vid jakt.

JuU 1986/87:1

Förenklad vapenlagstiftning, m. m. (mot. 801,802 och 805)

JuU 1986/87:1

I motion 801 framhålls att handläggningen av vapenärenden hos polismyndigheterna
av många upplevs som krånglig, tidsödande och ofta onödig.
Motionärerna förespråkar att det görs en översyn av vapenlagstiftningen
med syfte att åstadkomma förenklingar och ökad snabbhet beträffande
handläggningen av dessa ärenden. Därmed skulle det enligt motionärerna
också vara möjligt att sänka avgifterna i vapenärendena.

Även i motion 802 begärs en översyn av vapenlagen med syfte att göra
ansöknings- och utredningsförfarandet i vapenärendena enklare. Motionärerna
hemställer också att avgifterna i dessa ärenden skall sänkas i proportion
till de förenklingar som åstadkoms.

I motion 805 förespråkas en omarbetning av vapenlagen för att minska
byråkratin kring vissa delar av tillståndsgivningen.

Utskottet har tidigare vid några tillfällen behandlat motionsyrkanden om
förenklingar på vapenlagstiftningens område (se JuU 1983/84:1 och 1985/
86:1). Såsom utskottet framhållit vid dessa tillfällen är det angeläget att
handhavandet av vapenärendena inte görs mera komplicerat än vad som
behövs för att tillgodose de intressen som vapenlagstiftningen aktualiserar.
Inte minst med tanke på ärendenas mängd är det av bl. a. samhällsekonomiska
skäl viktigt att söka åstadkomma förenklingar av handläggningsrutinerna.
Det är också angeläget att handhavandet av ärendena inte innehåller sådana
inslag som kan uppfattas som uttryck för onödig byråkrati.

För att åstadkomma förändringar i den riktning som nu har sagts kan
behövas inte bara, såsom utskottet tidigare understrukit, ökad uppmärksamhet
på handläggningsfrågorna från polisens sida, utan också åtgärder på
lagstiftningssidan. Sådana har också kommit till stånd under senare tid,
främst genom ändringar i vapenkungörelsen (se SFS 1983:1084 och
1986:239).

Frågan om en översyn av vapenlagen har aktualiserats av chefen för
justitiedepartementet i en till riksdagen nyligen överlämnad skrivelse (skr.
1986/87:21) om åtgärder mot vålds- och egendomsbrott. I skrivelsen, som för
närvarande bereds av utskottet, förklarar departementschefen att han har för
avsikt att föreslå att en särskild utredare tillkallas för att göra en samlad
översyn av vapenlagens regelsystem i syfte att åstadkomma de förbättringar
som kan vara motiverade. Enligt vad departementschefen anger gäller det
här bl. a. att se efter om den nu ganska omständliga och dyrbara hanteringen
av vapenärenden kan förenklas.

Utskottet finner det värdefullt att den av departementschefen förutskickade
översynen av vapenlagen kommer till stånd. Såsom anges i ett par av
motionerna bör de förenklingar som kan göras när det gäller hanteringen av
vapenärenden kunna, inom ramen för självkostnadsprincipen,återverka på
storleken av expeditionsavgifterna i dessa ärenden. Denna fråga kan också
komma att påverkas av regeringens förestående överväganden med anledning
av stämpelskatteutredningens betänkande (Ds Fi 1986:10) Avgifter för
prövning av vissa ärenden hos statliga myndigheter.

Med det anförda kan utskottet konstatera att den i motionerna upptagna
frågan om förenklad vapenlagstiftning och det därmed sammanhängande

spörsmålet om avgifterna i vapenärenden befinner sig i ett sådant läge att
motionerna inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna 801 och 802 samt motion 805 i här
behandlad del.

Villkor för tillstånd till vapeninnehav (mot. 718)

I motion 718 föreslås en översyn av tillämpningen av bestämmelserna i 10 §
vapenlagen om att ett tillstånd att inneha skjutvapen får förenas med villkor
att vapnet görs varaktigt obrukbart. Motionären vänder sig särskilt mot den
restriktivitet som förekommer vid tillståndsgivningen beträffande salongsgevär
som förvärvats genom arv. Enligt motionären är det uteslutet att få
tillstånd för ett sådant gevär om inte detta görs varaktigt obrukbart.

Utgångspunkten för reglerna om tillstånd till vapeninnehav är naturligtvis i
första hand den att ett vapen skall användas för skjutning. För vapen som
huvudsakligen har prydnadsvärde får tillstånd dock ges också för den som vill
inneha vapnet för annat ändamål än skjutning. Detsamma gäller i fråga om
vapen som har särskilt affektionsvärde för sökanden, såsom ett vapen som
har gått i arv. Aven för den som skall inneha vapen för samlarändamål kan
tillstånd ges.

Enligt 10 § vapenlagen får tillstånd att inneha skjutvapen förenas med
villkor att vapnet skall göras varaktigt obrukbart eller med närmare
föreskrifter om hur vapnet skall förvaras.

När det gäller den i motionen berörda frågan om tillståndsgivningen
beträffande salongsgevär skall här först sägas följande.

Salongsgevär utgör den gängse benämningen på gevär i kaliber 5,6 mm för
patroner med hylsor av kantantändningstyp. Det finns både äldre och
moderna gevär i kaliber 5,6 mm. Vid tillståndsprövningen görs skillnad
mellan äldre och moderna salongsgevär; äldre lättare vapen i kaliber 5,6 mm,
företrädevis enskottsvapen, får förvärvas endast i undantagsfall. Dessa
vapen (egentliga salongsgevär) har nämligen inte sällan undermålig precision
och bristfällig mekanism. Moderna småviltsstudsare i kaliber 5,6 mm
betraktas däremot vid tillståndsgivningen som kulvapen i allmänhet (se JuU
1985/86:1 s. 17 f). - Den särskilda restriktivitet som sålunda gäller vid
tillståndsgivning i fråga om salongsgevär återspeglas också i det förhållande
som motionären kritiserar, nämligen att tillstånd till innehav av ett salongsgevär
för prydnadsändamål e.d. i regel inte ges med mindre vapnet görs
varaktigt obrukbart. Att en sådan tillämpning bör ske har också - i form av
allmänna råd - kommit till uttryck i rikspolisstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd till vapenlagstiftningen (avsnitt 4.7).

Utskottet har vid ett par tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden
liknande det som nu är aktuellt (se JuU 1983/84:1 och 1985/86:1). Yrkandena
har då på anförda skäl avstyrkts av utskottet. När saken nu återkommer kan
nämnas att frågan om att göra lättnader i villkoret om obrukbarhet för
tillstånd till innehav av salongsgevär för prydnadsändamål e. d. har aktualiserats
för rikspolisstyrelsen genom en framställning från en polismyndighet.
Enligt vad utskottet har erfarit kan det förutses att styrelsen inom kort

JuU 1986/87:1

kommer att ändra sina föreskrifter och allmänna råd i sådan riktning. Genom
en ändring av detta slag, som utskottet anser eftersträvansvärd, anser
utskottet att ändamålet med motionen blir tillgodosett.

Utskottet avstyrker med det sagda bifall till motion 718.

Övrigt

Utöver vad som har anförts i det föregående föranleder propositionen och
motionerna inte något uttalande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande el-pistoler

att riksdagen antar 1 § i det genom proposition 1985/86:176 framlagda
förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

2. beträffande uppsiktsutlåning av vapen vid jakt

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:JulOl antar 22 § i det
under moment 1 nämnda lagförslaget,

3. att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget i
övrigt,

4. beträffande förenklad vapenlagstiftning, m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:Ju801, motion 1985/86:Ju802 och
motion 1985/86:Ju805 i denna del,

5. beträffande villkor för tillstånd till vapeninnehav
att riksdagen avslår motion 1985/86:Ju718.

Stockholm den 4 november 1986

På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Göran Franck (s), Arne
Svensson (m), Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson
(s), Lars Sundin och Ingbritt Irhammar (c).

JuU 1986/87:1