Jordbruksutskottets betänkande
1986/87:7

om bilavgaslag (prop. 1986/87:56)

JoU

1986/87:7

Sammanfattning

Riksdagen beslöt i december 1985 om skärpta krav för avgasrening på personbilar.
I propositionen föreslås en ny lag, bilavgaslag, som innehåller de
lagregler som behövs för att genomföra de skärpta avgaskraven. Genom
lagen läggs ett ökat ansvar på biltillverkarna beträffande fordons funktion
och hållbarhet i fråga om utsläpp av luftförorenande ämnen.

Utskottet behandlar i betänkandet propositionen jämte de motioner som
väckts med anledning av propositionen. Ett antal fristående motioner från
januari 1986 behandlas även.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionerna avstyrks.

Utskottet gör i betänkandet ett uttalande om vikten av att de nya bestämmelserna
om tillverkaransvar icke skall få leda till att en monopolsituation
uppstår på service- och reservdelsmarknaderna. Därmed tillgodoses motioner
(m, c).

Utskottet erinrar vidare om att riksdagen för ett år sedan gjorde uttalanden
om att avgasreningsprogrammet följs upp med breda och återkommande
informationskampanjer samt om vikten av att tunga transporter i möjlig
mån överförs från landsväg till järnväg och båt.

I övrigt lämnas motioner om bl. a. sambandet mellan hastighet och luftföroreningar,
förbättrad kontroll av den existerande bilparken, riktlinjer
för bensinhantering och kartläggning av kväveutsläppen från flygtrafiken
utan åtgärd med hänvisning till pågående utredningar.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer (m, fp, c, vpk) och ett särskilt
yttrande (fp, vpk).

Propositionen

I proposition 1986/87:56 har regeringen (statsrådet Dahl) föreslagit riksdagen
att anta förslag till bilavgaslag. Lagförslaget har granskats av lagrådet.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

1 Riksdagen 1986/87. 16 sami. Nr 7

Rättelse: S. 23 rad 15 Står: Jarl Leander Rättat till: Jarl Lander.

Lagförslaget har följande lydelse:

JoU 1986/87:7

Förslag till
Bilavgaslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag syftar till att förebygga att bilar och andra motordrivna
fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i
luften av avgaser och andra ämnen.

2 § Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade att de
inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan
godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

För motordrivna fordon gäller i vissa fall krav på avgasgodkännande.

Föreskrifter härom meddelas av regeringen.

I fråga om fordon som tillverkats utomlands gäller för att tillverkaren
skall få sitt avgasgodkännande att denne har en behörig ställföreträdare i
Sverige. Ställföreträdaren svarar solidariskt med tillverkaren för de förpliktelser
som tillverkaren har enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om

1. begränsning av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från
motordrivna fordon samt om fordonens beskaffenhet, utrustning, hållbarhet
och funktion för att uppfylla uppställda krav på begränsning av utsläpp,

2. skyldighet att underhålla den utrustning på fordonen som begränsar
utsläppen och att använda visst bränsle,

3. kontroll och tillsyn av att fordonen uppfyller kraven på begränsning
av utsläpp.

Tillsyn

4 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen
bestämmer.

5 § En tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av motordrivna
fordon att utan ersättning lämna de upplysningar, tillhandahålla de fordon,
fordonsdelar och handlingar samt utföra de undersökningar som behövs
för tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde till
en fabrik eller annan anläggning och får där göra undersökningar.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Tillverkarens ansvar

6 § Som villkor för avgasgodkännande gäller att tillverkaren gentemot
ägarna av fordonen åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa bristerna, om fordonen
vid myndighets kontroll visar sig inte uppfylla de krav som föreskrivits

med stöd av 3 §. 2

Tillverkaren är inte skyldig att åta sig att avhjälpa brister på fordon som JoU 1986/87:7

vid tidpunkten för kontrollen har körts mer än åttiotusen kilometer eller
som är äldre än fem år och inte heller brister som beror på fordonens ägare
eller brukare eller på en olyckshändelse eller därmed jämförlig omständighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om utformningen av tillverkarens åtagande enligt
denna paragraf.

7 § Visar det sig beträffande avgasgodkända fordon av viss typ att de
krav på begränsning av utsläpp som har föreskrivits med stöd av 3§ inte
uppfylls i godtagbar utsträckning, skall den myndighet som regeringen
bestämmer föreiägga tillverkaren att vidta de åtgärder som behövs för att
bristerna skall avhjälpas. Föreläggandet får förenas med vite.

8 § Regeringen får meddela föreskrifter som inskränker tillämpningen av
6 och 7§§ till vissa slag av motordrivna fordon.

Avgifter

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att särskilda avgifter skall tas ut för prövning för avgasgodkännande
samt för tillsyn och annan kontroll enligt denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen (kontrollavgift).

10 § Om undantag från meddelade föreskrifter medges för ett visst motordrivet
fordon eller en grupp av sådana fordon, får en avgift till staten tas
ut för vatje fordon som undantaget omfattar (dispensavgift).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om dispensavgiftens beräkning. Härvid skall iakttas
att avgiften bör utjämna de ekonomiska fördelarna för den avgiftsskyldige
av att fordonet inte uppfyller uppställda krav.

Överklagande m. m.

11 § Ett beslut av en myndighet om föreläggande enligt 5§ eller om
kontrollavgift i ett särskilt fall enligt 9§ får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

En myndighets beslut i det särskilda fallet om dispensavgift enligt 10§
får överklagas hos regeringen.

12 § Ett beslut av en myndighet om föreläggande enligt 7 § får överklagas
hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Koncessionsnämndens beslut
får överklagas hos regeringen.

13 § För koncessionsnämnden gäller vid prövningen i tillämpliga delar 11
och 12§§, 14§ första stycket, andra stycket 3 och tredje-femte styckena
samt 15 § miljöskyddslagen (1969:387).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna i 2§ tredje
stycket samt 6-8, 12 och 13§§ gäller dock inte motordrivna fordon som
vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1988 eller tidigare års
modell.

Motioner

JoU 1986/87:7

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1986

Motion I985/86:Jo702 av Rolf Clarkson m. fl. (m), vari yrkas med hänvisning
till vad som anförts i motion 1985/86:T 209

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur reglerna för avgasrening
skall ändras för att dessa skall stimulera forskning om och introduktion
och produktion av billigare och funktionsdugligare system för avgasrening,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen,
under rubriken Avgasrening, anförts om undersökningar av kostnaderna
för olika typer av avgasrening samt övriga aspekter på s. k. katalytisk
avgasrening,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om de s. k. A-20-reglerna.

Motion 1985/86:Jo708 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 11), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts rörande avgasrening för fordon.

Motion 1985/86:Jo738 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas såvitt nu
är i fråga (yrkandena 42—44)

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för bättre avgasrening för äldre bilar,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om övergång till de s. k. Kalifornienkraven för dieselfordon,

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om större uppmärksamhet på avgasutsläppen vid kontrollbesiktningen,

Motion 1985/86:Jo757 av Olle Grahn och Elver Jonsson (fp), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om enhetliga krav och avgasbestämmelser för bilar.

Motion 1985/86:Jo765 av Bertil Fiskesjö (c), vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära åtgärder mot avgasföroreningarna från flygplan
i enlighet med vad som angetts i motionen.

Motion 1985/86:Jo774 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen hos regeringen begär att ett program utarbetas
om krav på återföringssystem (OK-typ) av bensinångan.

Motion 1985/86:Jo775 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1 och 4),

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en sänkning av
hastighetsgränserna i enlighet med vad som föreslås i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att flygets utsläpp
av kväveoxid bör kartläggas.

4

Motion 1985/86:Jo788 av Ivar Virgin (m), vari yrkas JoU 1986/87:7

1. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om låga gränsvärden vid utsläpp av lösningsmedel i Uddevallaområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om miljövårdsstimulanser för att ytterligare minska utsläppen
i Uddevallaområdet.

Motion 1985/86:Jo799 av Karin Söder m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkandena 10— 13),

10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om kostnader och
effekter vid införande av s. k. Kalifornienkrav på tunga dieselfordon,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utvecklande av energiteknik och trafiklösningar som
minskar utsläpp av bilavgaser i tätorter,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om koncessionsprövning av större trafikanordningar,

13. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av fordonshastigheter
och effekter på miljön och försurning,

Motioner väckta med anledning av propositionen

Motion 1986/87:Jol06 av Allan Ekström vari yrkas att riksdagen beslutar
att ge 12 § följande ändrade lydelse:

12 § Beslut av myndighet om föreläggande enligt 7 § får överklagas till kammarrätten.
Mot kammarrättens beslut föres talan hos regeringsrätten.

Motion 1986/87:Jol07 av Leif Olsson och Kerstin Gellerman (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nödvändigheten att minska utsläppen vid all bensinhantering.

Motion 1986/87:Jol08 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att ett kontrollsystem snabbt tas fram,

2. att riksdagen hemställer om att lagförslaget skärps i enlighet med motionens
förslag om bilismens totala utsläppsmängder.

Motion 1986/87:Jol09 av Lars Ernestam m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar utforma bilavgaslagens 12— 13 §§ i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Motion 1986/87:Jol 10 av Jan Sandberg m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående det angelägna i att göra justeringar i
bilavgaslagen så att platinabehovet minimeras och alternativa reningsmetoder
uppmuntras,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen skyndsamt återkommer
med förslag om åtgärder för att stimulera utsläppsminskningen även i den
existerande bilparken,

3. att riksdagen uttalar att efterkontrollen efter garantitidens utgång JoU 1986/87:7
skall utformas så att en ökad utskrotningseffekt minimeras,

4. att riksdagen uttalar att biltillverkarna inte skall få föreskriva användandet
av reservdelar av ett visst märke eller service vid vissa verkstäder.

Motion 1986/87:Jol 11 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära snart förslag till skatterabatter
för de existerande fordon som avgasrenas,

2. att riksdagen beslutar att avslå 3 § 1 p. förslaget till bilavgaslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om tillverkaransvar och konkurrensbegränsning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om avgifter för tillsyn och kontroll.

Motion 1986/87:Jol 12 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om inriktningen av insatser mot luftföroreningar,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som
i motionen anförts om etanolproduktion,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reningsåtgärder för dieselavgaser,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som
i motionen anförts om den tekniska utvecklingen av nya motorer och reningsteknik,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulanser till rensningsteknik
i befintlig bilpark,

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om sambandet mellan
hastighet och utsläpp och eventuella åtgärder,

7. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som
i motionen anförts om konkurrensbegränsande effekter på servicemarknaden.

Inledning

I betänkandena (SOU 1983:27 och 28) Bilar och renare luft och i skrivelse
den 7 december 1983 har bilavgaskommittén lämnat förslag till åtgärder för
att minska utsläppen av förorenande avgaser från motorfordon.

Regeringen lade i proposition 1985/86:61 fram förslag till riktlinjer för
skärpta avgasreningskrav för personbilar. Riktlinjerna antogs av riksdagen
(JoU 1985/86:11, rskr. 101). Beslutet innebär att avgaskrav som motsvarar
gällande federala krav i USA införs i Sverige frivilligt fr. o. m. 1987 års
bilmodeller och obligatoriskt fr. o. m. 1989 års modeller. För att stimulera
till köp av personbilar som uppfyller de nya skärpta avgaskraven har försäljningsskatten
(bilaccisen) satts ned på sådana personbilar av 1987 och
1988 års modeller som klarar de skärpta avgaskraven (prop. 1985/86:145,

SkU 41, rskr. 237, SFS 1986:260). För 1989 och senare års modeller skall
enligt de antagna riktlinjerna de strängare avgaskraven tillämpas obligatoriskt.
6

För bensindrivna bilar behövs i regel katalysatorrening för att de nya JoU 1986/87:7
avgaskraven skall kunna uppfyllas. Sådan rening förutsätter att blyfri bensin
används som drivmedel. Regeringen har med stöd av lagen (1985:426)
om kemiska produkter beslutat om förbud mot import och tillverkning av
blyad regularbensin för användning inom Sverige fr. o. m. den 1 januari

1986. Fr. o. m. den 1 juli 1987 är det förbjudet att sälja blyad bensin vid
tankställen med mer än en bensinpump, om inte blyfri bensin samtidigt
tillhandahålls. Dessa bestämmelser har tagits in i förordningen (1985:838)
om motorbensin. För att stimulera till största möjliga användning av blyfri
bensin har bensinskatten differentierats så att skatten på blyfri bensin är 16
öre lägre per liter än på annan bensin (prop. 1985/86:61, SkU 16, rskr. 102).

Med stöd av lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter
om trafik, transporter och kommunikationer har i bilavgaskungörelsen
(1972:596) tagits in föreskrifter om de nya avgaskrav för personbilar som
behövs för bl. a. frivilligperioden (se SFS 1985:1117).

Frågor om den närmare utformningen av erforderliga kontrollmetoder
m. m. för genomförande av skärpta avgaskrav har behandlats av länderna i
den s. k. Stockholmsgruppen, som består av Sverige, Norge, Danmark, Finland,
Canada, Schweiz, Österrike och Liechtenstein. Arbetet i gruppen har
dessutom följts av Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna såsom
observatörer. Vid ett möte den 9—10 september 1986 antog gruppen ett
förslag till internationella rekommendationer i dessa frågor. För svensk del
har berörda frågor dessutom behandlats i en särskild arbetsgrupp med representanter
från jordbruksdepartementet, statens naturvårdsverk, Aktiebolaget
Svensk Bilprovning och Bilindustriföreningen.

I propositionen framläggs förslag till den lagstiftning som kräver riksdagens
medverkan för att fullfölja de beslutade riktlinjerna såvitt avser de
avgaskrav som skall gälla fr. o. m. 1989 års personbilsmodeller. 1 anslutning
till förslaget behandlas för sammanhangets skull översiktligt de administrativa
bestämmelser som behövs för lagregleringens tillämpning.

Utskottet

Utskottet behandlar i det följande främst de avsnitt av propositionen som
föranlett motionsyrkanden eller som behandlar frågor som berörts i fristående
motioner från januari 1986.1 den mån regeringens förslag icke närmare
berörs innebär detta att utskottet lämnar förslagen utan erinran. I anslutning
till behandlingen av propositionen tar utskottet upp vissa frågeställningar
som föranletts av motionsyrkanden.

Vissa utgångspunkter för lagstiftningen

Miljöministern erinrar i propositionen om att de riktlinjer för införandet av
skärpta avgasreningskrav sorn riksdagen godkände hösten 1985 (prop.
1985/86:61, JoU 11, rskr. 101) innebär att motsvarande avgaskrav införs
som gäller för den federala amerikanska marknaden. Hon framhåller vidare
bl. a. följande.

I likhet med nuvarande svenska bestämmelser om avgasrening bör de JoU 1986/87:7
nya bestämmelserna i princip ta sikte på utsläppsbegränsningar och inte
tekniska lösningar för att uppnå dessa. För att klara de nya avgaskraven
fordras för flertalet bensindrivna bilar katalysatorrening. Flera dieselbilsmodeller
uppfyller redan i dag kraven. Ett intensivt forsknings- och utvecklingsarbete
pågår med andra tekniska lösningar, bl. a. beträffande den s. k.
leanburn-tekniken. 1 vad mån detta arbete kommer att leda till alternativa
lösningar som kan klara de amerikanska avgaskraven är ännu för tidigt att
säga. Även beträffande katalysatortekniken och reningsteknik för dieselmotorer
(bl. a. partikelfällor) pågår ett utvecklingsarbete.

I USA Finns bestämmelser om avgasrening för olika fordonskategorier,
såsom personbilar, lastbilar och bussar. Bestämmelserna omfattar bl. a.
gränsvärden, provmetoder, hållbarhet, efterkontroll, tillverkaransvar med
skyldighet bl. a. att återkalla och vidta rättelseåtgärder på felaktiga bilar
(s. k. recall) samt tillverkargarantier.

1 fråga om gränsvärden för avgasutsläpp i luften innebär de amerikanska
kraven för personbilar för närvarande följande. Utsläppen får, räknat för
kilometer, uppgå till högst 2,1 g koloxid, 0,25 g kolväten, 0,62 g kväveoxider
och 0,124 g partiklar. Dessutom får avdunstningen av kolväten vid sådant
prov som anges i de amerikanska bestämmelserna uppgå till högst 2,0 g.

Gränsvärdena skall klaras av personbilar som är upp till fem år gamla eller
som körts högst 80 000 km. Kraven gäller federalt i USA fr. o. m. 1981 års
bilmodeller. Gränsvärdet för partikelutsläpp tillämpas dock i USA först
fr. o. m. 1987 års bilmodeller.

I motion Jol 12 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) framhålls vikten av att olika
avgasreningsmetoder utvecklas, bl. a. leanburnteknik och ångmotorer. I
motionen konstateras att tills vidare dock bara trevägskatalysatortekniken
finns för att effektivt minska utsläppen från biltrafiken. Ett motsvarande
yrkande återfinns i motion 1985/86:Jo799 av Karin Söder m. fl. (c), yrkande
II.

Enligt motion Jol 10 av Jan Sandberg m. fl. (m) bör reglerna enligt avgaslagen
justeras så att platinabehovet minimeras och alternativa reningsmetoder
uppmuntras. Motionsyrkandet synes i första hand motiverat av Sydafrikapolitiken.
Motionärerna konstaterar att katalysatorreningen förutsätter
användande av ädelmetallen platina. Då producentpriset på denna metall
kontrolleras av Sydafrika föreligger enligt motionen risk för ett ökat Sydafrikaberoende
om inte alternativa metoder utvecklas (yrkande 1).

I den fristående motionen 1985/86:Jo708 av Ulf Adelsohn m. fl. (m)
framhålls bl. a. att starka marknadskrafter kommer att verka för utvecklingen
av alternativa system då priset för den katalytiska avgasreningen är högt
(yrkande 11). Likartade tankegångar återkommer i motion 1985/86:Jo702
av Rolf Clarkson m. fl. (m) med bl. a. yrkande om stimulans åt forskning
om billigare och funktionsdugligare system för avgasrening (yrkandena 1
och 2).

Utskottet erinrar om att, som framhålls i propositionen, katalysatorreningen
f. n. är den enda tillgängliga teknik sorn uppfyller de nya kraven på
avgasrening. Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning att det

av flera skäl är angeläget att arbetet på att utveckla effektiva och funktions- 8

säkra avgasreningssystem fortsätter. Som framgår av bl. a. propositionen JoU 1986/87:7

pågår ett intensivt arbete i det syftet. Av naturliga skäl är det i första hand
bilindustrin som svarar för FoU-verksamheten på området. Utskottet utgår
emellertid från att regeringen och ansvariga organ, i första hand naturvårdsverket,
nära följer de framsteg som görs på området och stimulerar
utvecklingen. Inom ramen för det internationella samarbetet på området
bör de förändringar av regelsystemet vidtas som bedöms möjliga och önskvärda.
Vad utskottet anfört synes ägnat att i väsentlig mån tillgodose syftet
med här berörda yrkanden i motionerna Jol 12, 1985/86:Jo702, 1985/

86:Jo708 och 1985/86:Jo799. Motionsyrkandena bör således icke föranleda
något särskilt uttalande från riksdagens sida.

När det gäller den särskilda aspekt av frågan som betonas i motion Jo 110
— och som även berörs i motion 1985/86:Jo708 — nämligen risken för att vi
skall hamna i handelspolitiskt beroendeförhållande till Sydafrika på grund
av en ökande efterfrågan av metallen platina, får utskottet framhålla följande.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har i en rapport Platinagruppens
metaller (SGU PM 1986:2) lämnat en redovisning för dessa metallers
(platina, palladium, iridium, rodium, osmium och rutenium) förekomst och
användning.

Enligt rapporten domineras produktionen av platinametallerna av två
länder, nämligen Sovjetunionen och Sydafrika. Den sovjetiska platinaexporten
till västvärlden utgör endast ca 8 ton av en total tillförsel i väst av ca
86 ton (1984 års värden). Den sydafrikanska platinaproduktionen är ca 72
ton, motsvarande 84 % av tillförseln inom västländerna.

Platinametallerna används huvudsakligen inom industrin. Det är främst
för avgasrening i bilar som platina, palladium och rodium finnér sin största
användning. Den svenska importen av platinametaller kommer främst från
europeiska länder samt USA: Ursprungligen torde dock den övervägande
delen av platinametallerna utom palladium komma från Sydafrika. Tillgången
på platina för avgasrenare nu och inom åtminstone den närmaste
tioårsperioden är beroende av tillförsel från Sydafrika. Intet annat land kan
ersätta dess produktion, uppger SGU.

Utskottet är icke berett att tillmötesgå yrkandet i motion Jol 10 om sådana
ändringar i avgaskraven som gör det möjligt att minska användningen av
platina. Som utskottet framhållit är katalysatorreningen, vilken ju förutsätter
användande av platina, den enda teknik som för närvarande står till
buds för att åstadkomma en radikal förbättring av avgasreningen. Någon
svårighet att för närvarande tillgodose metallbehovet har icke försports,
såvitt utskottet kunnat finna. Utskottet är medvetet om att så kan bli fallet
om Förenta nationerna beslutar om en bojkott av alla sydafrikanska produkter,
inklusive ädelmetaller. Det bör dock erinras om att en sådan bojkott
skulle syfta till avskaffandet av den sydafrikanska apartheidpolitiken och
att den skulle upphöra så snart detta mål nåtts.

Utskottet har erfarit att en återvinningsanläggning för platina planeras,
vilket på sikt är ägnat att påverka behovet av råvaruimporten.

Utskottet avstyrker således motion Jol 10 yrkande 1.

Enligt motion Jo 112 bör riksdagen begära förslag om reningsåtgärder för 9

dieselavgaser (yrkande 3). I motionerna 1985/86:Jo738 (yrkande 43) av

I* Riksdagen 1986/87. 16 sami. Nr 7

Bengt Westerberg m. fl. (fp) och I985/86:Jo799 (yrkande 10) av Karin Sö- JoU 1986/87:7
der m. fl. (c) framställs yrkanden om övergång till avgasreningskrav för
tunga dieselfordon av samma typ som de krav vilka gäller i Kalifornien.

Utskottet erinrar om att de avgasbestämmelser som omfattas av regeringens
förslag gäller personbilar, oavsett om de drivs med bensin, dieselolja ,
gas eller annat drivmedel. Den katalytiska avgasreningen kan endast tillämpas
på bensindrivna fordon. När det gäller dieseldrivna bilar är det främst
partikelreningen som vållar problem. Den reningsteknik som därvid tillämpas
kallas partikelfällor. Som miljöministern påpekar i propositionen uppfyller
flera existerande dieselbilmodeller de amerikanska kraven.

Statens naturvårdsverk har regeringens uppdrag att utarbeta förslag till
avgasrening för tunga fordon. Även i detta hänseende torde de federala
amerikanska kraven kunna tjäna till ledning. Några fristående regler för
Kalifornien kommer enligt vad utskottet erfarit icke att vara aktuella i framtiden,
då staten Kalifornien beslutat anpassa sina avgasreningskrav för
tunga fordon till de bestämmelser som skall gälla federalt i USA.

Naturvårdsverkets uppdrag skall redovisas före mars månads utgång

1987.

Med hänsyn till att dieseldrivna personbilar således omfattas av de nya
avgasreningskraven och att frågan om avgasrening förtunga fordon utreds
av den behöriga myndigheten påkallar motionerna Jo 112, 1985/86:Jo738
och 1985/86:Jo799 i nu berörda delar icke någon ytterligare riksdagens
åtgärd.

Bilavgaslagens syfte

Regeringen föreslår i propositionen att bestämmelserna om skärpta avgaskrav
och därmed sammanhängande frågor som kräver lagform tas in i en ny
lag, bilavgaslagen. Lagen skall ha som grundläggande syfte att förebygga
att skador uppstår på människors hälsa och i miljön till följd av utsläpp i
luften av avgaser och andra ämnen från bilar och andra motordrivna fordon
(1 §). Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade att
de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan
godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Detta skall uppnås genom
skärpta utsläppskrav, ett utökat ansvar för biltillverkarna och en förbättrad
kontroll av bilar som satts i trafik. Miljöministern konstaterar att bilen i ett
biltätt land som Sverige innebär fördelar för den enskilde och för samhället
men att den också har negativa konsekvenser.

Biltrafiken är i dag den dominerande källan till luftföroreningar i många
svenska tätorter. Bilarna står för större utsläpp av koloxid, kväveoxider och
kolväten än all annan verksamhet i landet. Bilismens föroreningar ger påtagliga
effekter på hälsan. Bilavgaserna innehåller bl. a. många ämnen som
kan orsaka genetiska förändringar och cancer.

Bilavgaserna påverkar även naturmiljön. De svarar för omkring hälften
av kväveoxidutsläppen, vilka bidrar till bl. a. den ökade försurningen av
mark och vatten. Vidare är kväveoxid- och kolväteutsläppen från bl. a. bilar
en väsentlig källa till bildandet av ozon och andra oxidanter. Dessa ämnen,
som sprids över stora områden på liknande sätt som försurande ämnen, I

medför både hälsorisker och skadliga effekter på växtligheten, bl. a. barr -

skog och jordbruksgrödor. Bilavgaser bidrar också till ökad korrosion, ska- JoU 1986/87

dor på byggnader och monument samt en allmän nedsmutsning. Mot den
bakgrunden är det angeläget att kraftfulla åtgärder snabbt vidtas för att så
långt möjligt minska föroreningarna från bilismen. Bilavgaslagens bestämmelser
bör utformas på ett sådant sätt att de antagna riktlinjerna om skärpta
avgaskrav kan genomföras så effektivt som möjligt.

Enligt motioner från centern och vänsterpartiet kommunisterna är det nu
framlagda förslaget icke tillräckligt genomgripande för att åstadkomma
den nödvändiga minskningen av kväveutsläppen och andra miljöskadliga
utsläpp. Lars Werner m. fl. (vpk) hävdar i motion J0IO8 att propositionen
och lagförslaget är alltför tamt och luddigt med tanke på hur trafikstrukturen
är på väg att förändras. Biltrafiken ökar med 4—5% om året, vilket
innebär att de förbättringar från miljösynpunkt som kan erhållas genom att
personbilarna får katalytisk avgasrening omintetgörs. I motionen föreslås
en skärpning av förslagsvis 2 § lagförslaget så att under inga omständigheter
hälso- och miljöskyddshänsynen kan åsidosättas (yrkande 2).

Enligt motion Jol 12 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) bör riksdagen göra ett
uttalande om inriktningen av insatser mot luftföroreningar innebärande att
större föroreningar från mänsklig verksamhet än vad naturen klarar av att
ta emot inte kan accepteras. Nedfallet av svavel måste mot denna bakgrund
minskas med ca 80 % för att undvika försurning av vatten och mark. Motsvarande
målsättning för kväve måste vara minst 50 %. Dessa naturens
smärtgränser för ämnen och föreningar bör utgöra riktlinjer för såväl det
internationella som det nationella arbetet (yrkande 1).

Utskottet får för sin del anföra följande.

Bilismen har som miljöministern påpekar stort värde för enskilda och för
samhället. Den har även en rad negativa följder.

Utan att gå in på motorismens tragiska medverkan till olycksfallsstatistiken
har utskottet under en följd av år hävdat nödvändigheten av att trafikens
hälso- och miljöskadliga effekter måste nedbringas. Avgasernas och
motorbullrets inverkan på stadsmiljön intog länge det största intresset härvidlag.
Under senare år har utsläppens menliga inverkan på naturmiljön
och icke minst på skogens hälsotillstånd särskilt framhållits. Utskottet delar
miljöministerns uppfattning att kraftfulla och effektiva åtgärder måste tillgripas
för att nedbringa de luftförorenande utsläppen från bilar och andra
motorfordon. Enligt utskottets mening föreligger heller inte någon principiell
skillnad mellan regeringens och motionärernas inställning till angelägenheten
av att de skadliga luftföroreningarna nedbringas. Utskottet är
emellertid medvetet om att avgasreningsfrågan innefattar en rad praktiska
komplikationer. Hänsyn måste tas till de internationella aspekter som följer
av att bilindustrin är en högt internationaliserad bransch. Vidare innebär
det faktum att bilismen utövas av miljontals bilförare ett praktiskt problem
när det gäller att genomföra ändringar av trafikintensiteten för att minska
miljöskadorna. Utskottet finnér för sin del att regeringens förslag är väl
avvägt. Motionerna bör således icke föranleda någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida i nu berörd del.

Utskottet erinrar i detta sammanhang om att riksdagen för ett år sedan på
utskottets förslag gjorde ett uttalande om behovet av information till bilfö -

rama. Riksdagen uttalade då att breda och återkommande informations- JoU 1986/87:7
kampanjer borde föras för att övertyga bilförarna om den möjlighet som
finns att på frivillig väg mildra föroreningarna från bilavgaserna. Från miljösynpunkt
borde särskilt betonas vikten av att reglerna om hastighetsbegränsning
iakttas (JoU 1985/86:11, s. 11, rskr. 101).

Utskottet återkommer senare i detta betänkande till olika förslag om
möjligheterna att genom andra åtgärder än avgasrening mildra trafikens
miljöpåverkan.

Lagens utformning (ramlag)

Miljöministern konstaterar i propositionen att avgasfrågorna har en utpräglat
teknisk karaktär och att lösningarna av olika frågor måste anpassas till
den tekniska utvecklingen och förändringar i omvärlden i övrigt. Hon har
därför funnit det nödvändigt att utforma bilavgaslagen som en ramlag vilken
ger regeringen och underställda myndigheter möjligheter att meddela
de preciserade och detaljerade föreskrifter som ämnet kräver. Lagen bör
innehålla de grundläggande reglerna och de bemyndiganden som behövs.

Det grundläggande bemyndigandet för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om utsläppsbegränsningar
m. m. ges i 3 § lagförslaget. Enligt punkt 1 kan meddelas föreskrifter
om högsta tillåtna utsläpp i luften av t. ex. koloxid, kolväten, kväveoxider
och partiklar. Föreskrifter kan därvid meddelas om fordonens beskaffenhet,
utrustning, hållbarhet och funktion för att sådana krav skall uppfyllas.

Som tidigare redovisats skall föreskrifterna för personbilar av 1989 och
senare års modeller stämma överens med nu aktuella bestämmelser i USA
för lätta fordon. Detta kommer för flertalet personbilar att innebära att
katalytisk avgasrening eller, i fråga om vissa dieselbilar, s. k. partikelfällor
måste utnyttjas.

Föreskrifter som skall meddelas med stöd av punkt 2 riktar sig mot bilägaren.

Föreskrifter skall vidare enligt punkt 3 kunna meddelas i fråga om godkännandeprövning
samt kontroll och tillsyn.

I motion Joll! vänder sig Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) mot att
regeringen, som motionärerna uttrycker det, vill ha fria händer att besluta
om bl. a. justering av gränsvärdena för avgasmängderna. Med tanke på att
riksdagen i många fall varit pådrivande i kampen för en bättre miljö kan
detta enligt motionen inte accepteras. Utvecklingen på området går snabbt.

I dag okända faktorer kan säkert påverka gränsvärdena inom en snar framtid.
Det är självklart att regeringen noga följer utvecklingen på luftvårdsområdet
och återkommer till riksdagen med de förslag som kan bli aktuella,
anser motionärerna och yrkar avslag på 3 § 1 i lagförslaget (yrkande 2).

Utskottet finner för sin del naturligt att en lag som reglerar frågor av så
utpräglat teknisk karaktär som avgasfrågorna utformas som ramlag. Besked
om vilka riktvärden och gränsvärden som skall gälla för utsläpp av
miljöfarliga ämnen fattas enligt olika miljöförfattningar (t. ex. 1 § lagen
(1976:1054) om svavelhaitigt bränsle) normalt av regeringen eller vederbörande
myndighet. 12

Det framgår av propositionen att det skall ankomma på regeringen att JoU 1986/87:7
meddela de grundläggande föreskrifterna om utsläppsbegränsningar m. m.
enligt 3 §, medan mera detaljbetonade föreskrifter bör meddelas av myndighet.
Den myndighet som i första hand kommer i fråga är naturvårdsverket.
Enligt utskottets uppfattning är det bemyndigande som meddelas i
lagen fullt i linje med de riktlinjer som godkänts av riksdagen. Därest mer
omfattande ändringar av bestämmelserna eller ändringar av principiell
räckvidd aktualiseras är det enligt utskottets mening naturligt att beslut i
frågan föregås av riksdagsbehandling. Utskottet utgår även från att ett införande
av exempelvis nya avgasreningskrav för tunga fordon underställs
riksdagen.

Med det anförda avstyrks motion Jol 11 yrkande 2.

Tillverkarens ansvar mot samhället

En väsentlig brist i nu gällande bilavgasbestämmelser är att ansvaret för
bilarnas beskaffenhet från avgassynpunkt i princip ligger på bilägarna sedan
bilarna tagits i bruk. Dessa har inga möjligheter att påverka avgasutsläppen
till den del dessa beror på motorns och reningsutrustningens konstruktion.

Enligt miljöministerns mening är det uppenbart att — om de uppställda
kraven på utsläppsbegränsningar skall uppnås — ett tvingande ansvar för
bilarnas skick i avgashänseende måste läggas på tillverkaren. Biltillverkarna
skall vara skyldiga att efter föreläggande av myndighet avhjälpa bristerna
beträffande bilar som inte uppfyller avgaskraven. Denna skyldighet
skall dock inte gälla beträffande bilar som har korts mer än 80 000 km eller
som är mer än fem år gamla. Det föreslagna tillverkaransvaret är likartat
med det som gäller i USA.

De gränsvärden som kommer att gälla för avgasutsläppen är fastställda i
förhållande till en viss bestämd provmetod. Frågan huruvida en bil uppfyller
avgaskraven kan därför i princip avgöras endast efter ett utfört prov
enligt den nämnda metoden. Sådana prov är både tids- och kostnadskrävande.
Samhällets tillsyn av att tillverkarna lever upp till det ansvar som
ålagts dem måste av anförda skäl ske främst genom kontroller av stickprovskaraktär.
I propositionen redogörs närmare för hur kontrollen av de nya
avgaskraven för personbilar avses bli utformad i vårt land. Systemet kommer
att byggas upp av flera delar, nämligen en förhandsprovning av nya
bilmodeller, nybilskontroll av serietillverkade bilar, en kontroll av hållbarhetskravet
samt en löpande kontroll i form av årlig kontrollbesiktning och
flygande inspektion. Regeringen har uppdragit åt naturvårdsverket att lämna
förslag till regler beträffande avgaskontroll av bilar som godkänts i enlighet
med de skärpta avgaskraven.

I motion Jol08 (vpk) yrkas att ett kontrollsystem tas fram snabbt. Innan
man vet om ett kontrollsystem över huvud kommer till stånd och hur detta i
så fall skall konstrueras kommer lagstiftningen att vara helt uddlös, anser
motionärerna.

Utskottet erinrar om att de nationella kontrollföreskrifter som kortfattat
redovisats i det föregående är baserade på ett internationellt dokument,

antaget av den inledningsvis (s. 7) omnämnda Stockholmsgruppen vari in- JoU 1986/87\1
går företrädare för ett antal europeiska länder. Vid utarbetandet av den
internationella regelsamlingen har samråd skett även med bilindustrin. Utskottet
finner i likhet med miljöministern att det är värdefullt att sådant
samråd tagits. På så sätt öppnas möjligheter att framdeles införa en ordning
med ömsesidiga avgasgodkännanden mellan länderna, vilket effektiviserar
utnyttjandet av resurser för provning och kontroll samtidigt som det medför
fördelar för biltillverkarna.

Inom naturvårdsverket pågår för närvarande arbetet på att utforma detaljbestämmelserna
för de kontrollåtgärder som skall gälla. Bilindustrin
kommer att ges ställning av remissinstans och bereds därigenom tillfälle att
besvära sig hos regeringen över naturvårdsverkets bestämmelser. Avsikten
är att regerings- och myndighetsföreskrifter skall föreligga när lagen träder i
kraft den 1 juli 1987. Därigenom får biltillverkare och andra kännedom om
de skärpta avgaskrav m. m. som skall vara obligatoriska vid avgasgodkännandet
av 1989 års modeller.

Naturvårdsverkets i det föregående omnämnda förslag till regler beträffande
avgaskontroll av bilar som godkänts i enlighet med de skärpta avgasreglerna
skall föreligga före 1987 års utgång.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda att syftet med motionärernas
yrkande att ett kontrollsystem snabbt tas fram kan förväntas bli
tillgodosett utan något särskilt riksdagens uttalande. Motionen avstyrks i
berörd del (yrkande 1).

Bilägarnas ställning

Enligt propositionen skall som villkor för avgasgodkännande krävas att
biltillverkarna gentemot bilägarna utfäster sig att avhjälpa bristerna beträffande
bilar som vid myndighets kontroll visat sig inte uppfylla avgaskraven.

Skyldigheten att avhjälpa bristerna skall dock inte gälla beträffande bilar
som har körts mer än 80 000 km eller som är äldre än fem år och inte heller
fel eller bristfälligheter som beror på ägarna eller brukarna av bilarna. Miljöministern
konstaterar att även om höga krav ställs på hållbarheten hos
avgasreningssystemen kommer genom normal förslitning avgasutsläppen
att öka med stigande ålder hos bilarna. Ansvaret för att äldre bilar, för vilka
tillverkaransvaret upphört att gälla, klarar kraven vid årlig kontrollbesiktning
måste av naturliga skäl komma att vila enbart på bilägarna.

I motion Jo 110 (m) yrkas att efterkontrollen efter garantitidens utgång
skall utformas så att en ökad utskrotningseffekt minimeras. Enligt motionärerna
är risken stor att det kan bli förödande ekonomiska konsekvenser för
bilägarna om inte gränsvärdena justeras för bilar äldre än fem år eller med
över 80 000 km körsträcka.

Som tidigare anförts förbereds inom naturvårdsverket förslag till de regler
som skall gälla beträffande avgaskontroll av bilar som godkänts i enlighet
med de skärpta avgaskraven.

Utskottet har erfarit att den årliga avgaskontroilen hos Svensk Bilprovning
regelmässigt är så utformad att godkännnade skall kunna ges till bilar
som är rätt underhållna. Kravnivån gentemot bilägarna kommer beträffan 1' de

det nya avgassystemet att hållas mer liberal än den nivå som kommer att
gälla gentemot tillverkarna då sticksprovskontroll genomförs. De farhågor

som framförs i motionen ter sig mot den bakgrunden överdrivna. Givetvis JoU 1986/87 '.1

kommer det liksom för närvarande att krävas att bilägarna underhåller sina

bilar på ett godtagbart sätt. De merkostnader efter garantitidens utgång som

kommer att uppstå med anledning av det nya avgassystemets införande

beräknas huvudsakligen inskränka sig till behovet av anskaffande av ny

katalysatorutrustning.

Med hänsyn till att frågan således utreds av den behöriga myndigheten
avstyrker utskottet motionen i nu berörd del (yrkande 3).

Tillverkaransvaret och eftermarknaden

Frågan om vilken inverkan de nya bestämmelserna om tillverkaransvar kan
få på konkurrenssituationen inom service- och reservdelsmarknaderna har
diskuterats i olika sammanhang. Därvid har framförts farhågor om risker
för konkurrensbegränsning. 1 propositionen utvecklar miljöministern något
sin uppfattning i denna fråga.

Enligt miljöministerns mening är det angeläget att största möjliga konkurrens
råder på reservdels- och servicemarknaderna. Kostnaderna för bilreparationer
är ofta en tung post i en familjs ekonomi. Det är därför viktigt
att det nu föreslagna systemet utformas och tillämpas på ett sätt som inte
onödigt begränsar konkurrensen. Annars kan reglerna komma att driva
upp priserna på bilreparationer och reservdelar. För att trygga angelägna
konkurrensintressen är det angeläget att också sådana reservdelar till olika
fabrikat som inte är originaldelar skall kunna utnyttjas under förutsättning
att de är likvärdiga med de delar som tillverkarna använder. Försök till
onödiga konkurrensbegränsningar från tillverkarnas sida måste kunna hindras
genom att den godkännande myndigheten vid godkännandeprövning
och i andra sammanhang bevakar och granskar tillverkarens anvisningar i
fråga om service och reservdelar. Sålunda bör t. ex. information från tillverkarna
ges till även andra än tillverkarnas egna serviceorganisationer om
möjligheterna att utföra adekvat avgasservice och reparationer. Bilägarna
skall inte vara bundna till att anlita vissa verkstäder fört. ex. normal service
och underhåll. Också när det gäller utformningen av de olika kontrollformerna
måste risker för konkurrensbegränsande effekter beaktas. Samråd
rörande konkurrensfrågor bör i förekommande fall ske med näringsfrihetsombudsmannen
(NO).

Risken för att den nya avgaslagstiftningen skall tas till intäkt för konkurrenshindrande
åtgärder från bilfabrikanternas och märkesverkstädernas
sida tas upp i motionerna Jol 10 (m), yrkande 4, Jol 11 (m), yrkande 3 och
Jo 112 (c), yrkande 7. 1 motionerna framhålls vikten av att det föreslagna
tillverkaransvaret inte begränsar konkurrensen mellan märkesverkstäder
och övriga verkstäder. Det är också viktigt att inte reservdelsmarknaden
blir monopoliserad. Det är angeläget att alla verkstäder, även de märkesobundna,
skall ha rätt att utföra garantireparationer.

Utskottet har tidigare vid ett par tillfällen haft anledning diskutera här
aktuella frågor (senast i JoU 1985/86:11 s. 11 — 12). Utskottet har därvid
utgått från att en monopolisering av reservdels- och servicemarknaden ej
tillåts uppstå och att det närmast torde ankomma på näringsfrihetsombudsmannen
att bevaka utvecklingen. Vad miljöministern anfört i propositionen
— återgivet i det föregående — och vad som anförts i motionerna

innebär enligt utskottets mening en anslutning till samma uppfattning som JoU 1986/87:7
utskottet tidigare givit uttryck för.

En bilägare skall således kunna reparera sin bil och även få garantireparationer
av avgasreningssystemet utförda på en bilmärkesobunden verkstad.
Verkstaden bör därvid äga rätt till ersättning av billeverantören för
sådana garantireparationer. I detta avseende bör således den bilmärkesobundna
verkstaden jämställas med den av billeverantören auktoriserade
märkesverkstaden, under förutsättning att den bilmärkesobundna verkstaden
och dess leverantörer av reservdelar — vilka bör vara likvärdiga med
billeverantörens originaldelar — övertar garantiansvaret, för återstoden av
garantitiden 5 år resp. garantisträckan 80 000 km, i den del den aktuella
reparationen omfattar. Det får ankomma på regeringen att närmare utforma
bestämmelserna i detta hänseende.

Vad utskottet anfört i anslutning till miljöministerns uttalande i propositionen
synes vara ägnat att tillgodose syftet med motionerna Jol 10, Jol 11
och Jol 12 i nu berörd del. Utöver dessa uttalanden påkallas icke någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Kontrollavgift

Regeringen föreslår att avgifter skall kunna tas ut för att finansiera kostnaderna
för godkännandeprövning samt tillsyn och annan kontroll enligt bilavgaslagen
eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter (kontrollavgift).

Förslaget avvisas delvis i motion Jol 11 (m). Enligt motionen är det förkastligt
rent principiellt att ta ut avgifter för att kontrollera att lagar efterföljs.
Kontroll är en allmänpreventiv åtgärd som bör finansieras av staten,
anser motionärerna. Eftersom det inom fordonsområdet finns en etablerad
ordning för kontroll av fordonens skick genom bilprovningen kan motionärerna
dock tänka sig att även avgasreningen kontrolleras där, för en
måttlig avgiftshöjning.

Utskottet finner regeringens förslag att finansiera kontrollsystemet med
avgifter väl motiverat. Offentligrättsliga avgifter som bl. a. är avsedda att
finansiera vissa typer av statlig kontrollverksamhet har tidigare införts på
flera olika områden. Enligt utskottets mening är det rimligt att denna typ av
kostnader stannar hos bilbranschen och bilägarna. De bör icke belasta
statsbudgeten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker således
motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 4).

Överprövning av myndighetsbeslut

Enligt lagförslaget får ett föreläggande för en biltillverkare att vidta rättelseåtgärder
enligt bilavgaslagen överklagas hos koncessionsnämnden för
miljöskydd. Nämndens beslut får överklagas hos regeringen.

Instansordningen kritiseras i motionerna Jol06 av Allan Ekström (m)
och Jol09 av Lars Ernestam m. fl. (fp). Motionärerna anser med stöd av
lagrådets yttrande att det slutliga avgörandet av tvistiga frågor bör förläggas
till regeringsrätten. Kammarrätten skulle då bli första besvärsinstans. Enligt
motion Jol06 förefaller det närmast uppseendeväckande att nu föreslå

införande av en instansordning som måste antas stå i strid med Europakon- 11

ventionen.

Regeringen har enligt propositionen valt den ovan angivna instansord- JoU 1986/87:7
ningen av effektivitets- och rättssäkerhetsskäl. Prövningen av frågor som
här är aktuella kan många gånger inrymma speciella och komplicerade
bedömningar av tekniska, ekonomiska och miljömässiga samband. Med
hänsyn härtill är det enligt miljöministerns mening lämpligast att koncessionsnämnden
för miljöskydd får överpröva naturvårdsverkets beslut. Därvid
har beaktats dels nämndens stora erfarenhet och kompetens när det
gäller svåra avvägningar inom miljövårdsområdet, dels nämndens sammansättning
som garanterar såväl juridisk och teknisk sakkunskap som
erfarenhet inom de områden ett ärende gäller. Vid prövning av frågor som
rättelseskyldighet enligt bilavgaslagen bör nämnden ha en sådan sammansättning
att särskild erfarenhet inom fordonsområdet finns företrädd.

Lagrådet har — som anförs i motionerna — yppat stark tvekan om det
lämpliga med instansordningen koncessionsnämnden —regeringen i föreläggandefallen.
Enligt lagrådets uppfattning kommer målen, som inte lär
bli många, att i huvudsak gälla dels vad som ligger i orden ”i godtagbar
utsträckning” i 7 §, dels hur långtgående skyldigheter som bör åläggas tillverkaren.
Det blir med andra ord ganska typiska domstolsfrågor som naturligt
hör hemma hos allmän förvaltningsdomstol. Frågan får också uppmärksammas
vid den fortsatta beredningen av betänkandet (Ds Jo 1986:3)
Europarådskonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige, anför
lagrådet.

Utskottet får för egen del anföra följande.

Prövningen av de frågor som här är aktuella innefattar i många fall en
skälighetsbedömning där kostnader och miljöeffekter vid alternativa tekniska
lösningar skall vägas mot varandra. Därför bör särskild sakkunskap
vara företrädd vid prövningen. Från effektivitetssynpunkt och med hänsyn
bl. a. till att avgörandet av frågor i nu avsedda fall torde komma att betraktas
som brådskande finner utskottet den av regeringen förordade instansordningen
väl avvägd. Enligt utskottets mening talar även rättssäkerhetsskäl
för denna lösning. Som miljöministern anför garanterar koncessionsnämndens
sammansättning såväl juridisk sakkunskap som teknisk sakkunskap
och erfarenhet inom fordonsområdet. Genom den förordade lösningen
åstadkommes även en samordnad prövning hos regeringen av frågor om
dispenser, dispensavgifter och förelägganden om rättelseåtgärder efter
överklagande dit.

Enligt utskottets mening saknas i detta sammanhang anledning att närmare
gå in på den i motion Jol06 väckta frågan i vad mån biltillverkare,
vilka merendels är betydande storföretag, skulle kunna åberopa den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna vid en tvist om avgasreningen. Som lagrådet antytt
kan det dock möjligen finnas anledning uppmärksamma frågan vid
beredningen av betänkandet (Ds Ju 1986:3) Europarådskonventionen och
rätten till domstolsprövning i Sverige.

Enligt motion Jol09 bör även 13 § lagförslaget ändras i enlighet med
lagrådets förslag. Så har skett i propositionen. Utskottet avstyrker motionerna
J0IO6 och Jol09.

Utskottet finner, som framgår av den lämnade framställningen, att rege- 17

ringens lagförslag är väl avvägt. Riksdagen bör bifalla lagförslaget.

Andra åtgärder för att minska luftföroreningar från
trafiken

JoU 1986/87:7

I såväl propositionen som i flera motioner framhålls det angelägna i att
kraftfulla åtgärder snabbt vidtas för att så långt möjligt minska föroreningarna
från bilismen. Enligt motionerna J0IO8 (vpk) och Jol 12 (c) är de åtgärder
som föreslås för att förbättra avgasreningen icke tillräckliga för att på
kort sikt komma till rätta med dessa föroreningar. I motion Jo 108 framhålls,
med referens till ett tal av miljöministern, det önskvärda i att bl. a. kollektivtrafiken
byggs ut och förbättras och att de tunga transporterna läggs om
från landsväg till järnväg. Motionärernas yrkanden i denna del häri huvudsak
behandlats på s. 11 —12 i detta betänkande.

Riksdagen riktade för ett år sedan, i samband med antagandet av riktlinjerna
för avgasreningen, ett tillkännagivande till regeringen om det angelägna
i att samhällets organ i samband med trafikplaneringen omsorgsfullt
och kritiskt prövar miljökonsekvenserna av trafikens utveckling (JoU
1985/86:11 s. 10, rskr. 101). Utskottet anförde därvid bl. a. följande.

Verkan av avgasreningen beror inte endast på reningsåtgärderna och deras
utformning. Större betydelse har den framtida utvecklingen av trafikmängder,
trafikstruktur och samhällets satsningar på olika trafiksystem. Reningsåtgärdernas
verkan riskerar att i hög grad neutraliseras om

t. ex. landsvägstransporter kraftigt ökar.

Det är uppenbart att samhället i trafikplaneringen besitter ett mycket
viktigt redskap.

Enligt vad utskottet erfarit har statensjärnvägar efter riksdagens beslut (om
nya riktlinjer för järnvägspolitiken) satt som en av sina uppgifter att söka
överföra dieseldrivna vägfordons transporter till järnväg. Från miljösynpunkt
är denna omläggning av stor betydelse, och utskottet ser det
som nödvändigt att målsättningen verkligen uppnås. Det bör ankomma på
regeringen att noga följa utvecklingen och vid behov vidta åtgärder för
målets förverkligande.

Utskottet vill uttala att miljöaspekterna måste särskilt beaktas
i arbetet med vägplanerna för tiden fram till år 1997, vilka vägverket nu
står i begrepp att påbörja.

Utskottet understryker angelägenheten av att riksdagens uttalande för ett år
sedan följs upp i den pågående och fortsatta planeringen på transportområdet.

Sambandet hastighet — luftföroreningar

Sambandet mellan farten på vägarna och trafikens luftföroreningar uppmärksammas
i flera motioner. I motion Jo 112 begärs utredning om sambandet
mellan hastighet och utsläpp, samt förslag till ev. åtgärder (yrkande 6).
Motsvarande yrkande har framförts i motion 1985/86:Jo799 (c), yrkande

13. Enligt motion 1985/86:Jo775 (vpk) yrkande 1 bör regeringen framlägga
förslag om en sänkning av hastighetsgränserna.

18

Utskottet har erfarit att en arbetsgrupp för miljöfrågor har bildats inom JoU 1986/87:7
ramen för kommunikationsdepartementets trafikpolitiska arbete. Arbetsgruppen
studerar bl. a. möjligheterna att nedbringa trafikens miljöstörningar
genom en neddragning av hastigheterna. Naturvårdsverket har fått regeringens
uppdrag att utarbeta underlag för arbetet. Studier som genomförs
av naturvårdsverket visar generellt, enligt vad utskottet inhämtat, ett klart
samband mellan stigande hastighet och ökande utsläpp av kväve och koloxid
redan inom fartområdet 70—90 km/h. En anpassning av farterna till
gällande hastighetsregler skulle enligt verkets beräkningar medföra en
minskning av utsläppen med ca 10%.

Med hänsyn till att hastighetens betydelse för luftföroreningar övervägs
inom ramen för regeringens trafikpolitiska arbete påkallas enligt utskottets
mening icke någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av nu behandlade
motionsyrkanden. Utskottet vill dock erinra om riksdagens uttalande
för ett år sedan om återkommande informationsinsatser på området
(jfr ovan s. 11 — 12).

Åtgärder för den nu existerande bilparken

I ett flertal motioner framställs yrkanden beträffande avgasreningen av de
bilar som nu finns i drift. 1 motionerna Joll2 (c), yrkande 5 och 1985/

86:Jo738 (fp), yrkande 42, begärs förslag om stimulanser till reningsteknik i
befintlig bilpark. Enligt motionerna Joi 10 (m) yrkande 2 och Jolll (m),
yrkande 1 bör regeringen föreslå skatterabatter för fordon som avgasrenas.

Enligt motion 1985/86:Jo738 (fp), yrkande 44, bör vidare tillsynen över att
nu gällande avgasregler efterlevs förbättras genom att avgasutsläppen
ägnas större uppmärksamhet vid den obligatoriska kontrollbesiktningen. I
motionerna 1985/86:Jo702 (m) och 1985/86:Jo757 av Olle Grahn och Elver
Jonsson (fp) varnas å andra sidan för de nya s. k. A 20-kraven för att förbättra
avgaskontrollen på äldre bilar. Enligt motionärerna är reglerna utformade
på ett sätt som försvårar situationen för de 100 000-tals svenskar
som har bilen som hobby. De bör därför justeras och tillämpas generösare.

Utskottet får anföra följande.

Nu befintliga bilar kommer att stå för det mesta av föroreningsutsläppen
från personbilar fram till slutet av 1990-talet. Först då kommer katalysatorbilarna
att svara för huvudparten av föroreningarna. Mot den bakgrunden
är det enligt utskottets mening angeläget att de möjligheter tas till vara som
kan bidra till att förbättra och minska utsläppen från den nu existerande
bilparken.

Det avgasreningssystem som gäller i Sverige sedan 1976 medger i och för
sig en tämligen god rening av bilavgaserna. Enligt vad utskottet inhämtat
anses det synnerligen tvivelaktigt om en inmontering av katalysator eller
någon annan form av avgasrenare i de befintliga bilarna får avsedd verkan.

Sådana system bör utformas med hänsyn tagen till varje bils konstruktion.

Om någon ytterligare avgasreningsanordning skall kunna godkännas bör
vederbörande biltillverkare kunna lämna försäkran om att den fyller avsedd
funktion. Enligt uppgift från naturvårdsverket torde någon sådan

anordning ännu icke ha presenterats. Provningar som företagits av tillsats- 19

katalysatorer och andra tillsatsanordningar har enligt uppgift givit ojämnt JoU 1986/87:7
resultat. Någon anledning för staten att uppmuntra dylika anordningar av
de slag som hittills presenterats anses icke föreligga.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jol 10 yrkande 2, Jol 11
yrkande 1, Jol 12 yrkande 5 och 1985/86:Jo738 yrkande 42 om stimulanser
till reningsteknik i befintlig bilpark.

För att åstadkomma en förbättring av avgasreningen enligt det system
som gäller sedan 1976 har naturvårdsverket föreslagit införande av ett löpande
kontrollprogram, kallat A 20. Syftet med systemet är att kontrollera
att bilarna ges sådant underhåll och sådan service att den investering som
gjorts i avgasrening skall miljömässigt förränta sig. Utskottet kan ha förståelse
för de synpunkter som anförs i motion Jo702 om faran för att de nya
kontrollreglerna skall innebära svårigheter för bilägarna. Enligt vad utskottet
erfarit är dock farhågorna överdrivna. Under förutsättning att bilarna
ges vederbörligt underhåll bör en förbättrad kontroll icke föranleda några
vidlyftiga kostnader. Utskottet kan icke finna annat än att bilismen bör
underkasta sig den tillsyn av fordonen som erfordras för att minska bidragen
till miljöföroreningen. Enligt naturvårdsverkets beräkningar skulle ett
genomförande av A 20 ge en miljömässigt betydelsefull minskning av utsläppen,
motsvarande ungefär hälften av den man uppnår genom katalysatorkraven,
och betydligt större än vad som kan åstadkommas i kommunerna
genom trafik- och transportplanering. Frågan om kontrollprogrammets
införande bereds i regeringens kansli.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna 1985/

86:Jo702 yrkande 3 och I985/86:Jo757 om de s. k. A 20-reglerna. Vad utskottet
anfört är ägnat att besvara motion 1985/86:Jo738 yrkande 44 om
avgasutsläppen vid kontrollbesiktningen.

Riktlinjer för bensinhantering

I motion Jol07 påpekar Leif Olsson och Kerstin Gellerman (fp) att bensinhanteringen
näst efter bilavgaserna svarar för den kolväteemission som har
störst påverkan på vår hälsa. Teknik finns numera för att återföra större
delen av de bensinångor som tränger ut vid påfyllningar av bensin i olika
distributionsled. Enligt motionen bör man se över behovet av generella
krav på riktlinjer för bensinhantering i alla led syftande till att återföring av
bensinångor genomförs vid praktiskt taget all bensinhantering. Enligt motion
1985/86 :Jo774 av Lars Werner m. fl. (vpk) bör ett program utarbetas om
krav på återföringssystem av bensinångan (yrkande 1).

Utskottet delar den syn på problemet som anläggs i motionerna. Enligt
vad utskottet erfarit pågår inom naturvårdsverket en utredning av möjligheten
att utarbeta riktlinjer för ett återföringssystem. Samråd äger därvid
rum med oljebolagen. Med hänsyn till att frågan sålunda är föremål för den
ansvariga myndighetens överväganden påkallas enligt utskottets mening
icke någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena.

Avgaser från flygplan m. m.

I motionerna 1985/86:Jo765 av Bertil Fiskesjö (c) och !985/86:Jo775 av

20

Lars Werner m. fl. (vpk), yrkande 4, begärs en kartläggning av avgasförore- JoU 1986/87:7
ningarna från flygplan.

Enligt vad utskottet erfarit beräknas flygplansavgaserna svara för en betydande
del av de sammanlagda kväveutsläppen från trafiken. Naturvårdsverket
har påbörjat en utredning av problemet, syftande till att ge ut råd och
riktlinjer beträffande flygtrafikens miljöpåverkan. Utredningsresultaten
beräknas föreligga om halvtannat år. Med hänsyn till naturvårdsverkets
utredning är utskottet icke berett förorda något uttalande av riksdagen i
frågan.

Etanol m. m.

Enligt motion Jol 12 (c) bör låginblandning av etanol ske i all bensin. Möjligheter
att köra fordon på ren etanol bör också utnyttjas, anser motionärerna
som pekar på att etanol är ett alternativ till bly, vilket icke kan användas i
bensin till katalysatorförsedda avgassystem (yrkande 2).

Som motionärerna påpekar har riksdagen fattat beslut om statligt stöd till
projektering av en fullskaleanläggning för etanolproduktion. Utskottet är
dock icke berett att i detta sammanhang föreslå riksdagen något uttalande
om etanolinblandning. Motionen avstyrks i berörd del.

I motion 1985/86:Jo788 av Ivar Virgin (m) diskuteras gränsvärdena för
utsläpp av lösningsmedel i Uddevallaområdet (yrkande 1). Enligt motionären
bör miljöstimulanser kunna ges till vederbörande företag för att ytterligare
minska utsläppen (yrkande 2).

Utskottet får framhålla att det specifika problem som åsyftas i motionen,
nämligen frågan om utsläpp från en av Volvo planerad lackeringsanläggning,
lösts sedan koncessionsnämnden meddelat beslut i ärendet. Någon
särskild åtgärd med anledning av yrkande 1 i motionen påkallas således
icke.

Riksdagen har nyligen på förslag av utskottet (JoU 1986/87:6) avstyrkt
motioner om miljöstimulanser av samma slag som dem som förordas i
yrkande 2 av den nu aktuella motionen. Yrkandet avstyrks med hänvisning
härtill.

I motion 1985/86:Jo799 (c) yrkas att riksdagen skall göra ett uttalande till
förmån för koncessionsprövning av större trafikanläggningar (yrkande 12).

Även denna fråga har nyligen varit föremål för utskottets överväganden.

Med hänvisning till att denna fråga övervägs i regeringskansliet inför en
planerad proposition om ändringar i miljöskyddslagen har motioner av
likartat innehåll lämnats utan åtgärd av riksdagen (JoU 1986/87:6). Utskottet
avstyrker med hänvisning härtill även det nu aktuella yrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrade avgasreningskrav

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jol 10 yrkande 1,

2. beträffande reningsteknikens utveckling

att riksdagen lämnar motionerna 1986/87:Jo 112 yrkande 4, 1985/

87:Jo702 yrkandena 1 och 2, 1985/86:Jo708 yrkande 11 och 1985/

86:Jo799 yrkande 11 utan ytterligare åtgärd,

3. beträffande dieselfordon

att riksdagen lämnar motionerna 1986/87:Jo 112 yrkande 3, 1985/
86:Jo738 yrkande 43 och 1985/86:Jo799 yrkande 10 utan ytterligare
åtgärd,

4. beträffande bilavgaslagens syfte

att riksdagen lämnar motion 1986/87:Jo 112 yrkande 1 utan ytterligare
åtgärd,

5. beträffande kontrollsystemet

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Jo 108 yrkande 1,

6. beträffande efterkontrollen

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo 110 yrkande 3,

7. beträffande konkurrenshindrande åtgärder

att riksdagen lämnar motionerna 1986/87:Jol 10 yrkande 4, 1986/
87:Jo 111 yrkande 3 och 1986/87 :Jo 112 yrkande 7 utan ytterligare
åtgärd,

8. beträffande kontrollavgift

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jol 11 yrkande 4,

9. beträffande förslaget till avgaslag

a) att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Jo 108 yrkande 2
antar regeringens förslag till 2 § bilavgaslagen,

b) att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Jol 11 yrkande 2
antar regeringens förslag till 3 § I bilavgaslagen,

c) att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Jol06 och
I986/87:Jo109 antar regeringens förslag till 12 § bilavgaslagen,

d) att riksdagen antar det framlagda lagförslaget i de delar som ej
omfattas av utskottets hemställan under 9 a—c ovan,

10. beträffande sambandet mellan hastighet och luftföroreningar
att riksdagen lämnar motionerna 1986/87:Jo 112 yrkande 6 och
1985/86:Jo799 yrkande 13 utan ytterligare åtgärd,

11. beträffande sänkning av hastighetsgränserna
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo775 yrkande 1,

12. beträffande stimulanser för reningsanordningar

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo 110 yrkande 2, 1986/
87:Jo 111 yrkande I, 1986/87:Jol 12 yrkande 5 och 1985/86:Jo738
yrkande 42,

13. beträffande A 20-reglerna

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo702 yrkande 3 och 1985/
86:Jo757,

14. beträffande förbättrad kontroll av nu existerande bilar

att riksdagen lämnar motion 1985/86:Jo738 yrkande 44 utan ytterligare
åtgärd,

15. beträffande riktlinjer för bensinhantering

att riksdagen lämnar motionerna 1986/87:Jo 107 och 1985/86:Jo774
yrkande 1 utan ytterligare åtgärd,

16. beträffande avgaser från flygplan

att riksdagen lämnar motionerna 1985/86:Jo765 och 1985/86:Jo775
yrkande 4 utan ytterligare åtgärd,

17. beträffande etanolinblandning

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Jo 112 yrkande 2,

18. beträffande utsläpp av lösningsmedel JoU 1986/87:7

att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo788 yrkande 1,

19. beträffande ekonomiska styrmedel

att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo788 yrkande 2,

20. beträffande koncessionsprövning av större trafikanordningar
att riksdagen lämnar motion 1985/86:Jo799 yrkande 12 utan ytterligare
åtgärd.

Stockholm den 2 december 1986

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp), Sven Eric Lorentzon (m), Jan
Fransson (s), Kerstin Gellerman (fp), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s),

Lennart Brunander (c), Jan Jennehag(vpk), Kaj Larsson (s), Ivar Virgin (m)
och Jarl Lander (s).

Reservationer

1. Reningsteknikens utveckling (mom. 2)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m) Jens Eriksson (m), Lennart
Brunander (c) och Ivar Virgin (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet erinrar”
och slutar på s. 9 med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Jol 12 är trevägskatalysatortekniken den enda
teknik som nu är tillgänglig för att effektivt minska utsläppen från biltrafiken.
Forskning pågår emellertid för att utveckla bl. a. leanburntekniken
som möjligen kan beräknas bli kommersiellt tillgänglig om 5—10 år. Det
pågår även annan motorutveckling med lågtemperaturförbränning och
också utveckling av ångmotorer som kan bli intressanta i en framtid. Av
naturliga skäl är det i första hand bilindustrin som svarar för FoU-verksamheten
på området. Utskottet vill emellertid framhålla betydelsen av att regeringen
aktivt stöder utvecklingsarbetet för att få fram motorer med mindre
miljöstörande verkan, och att den utnyttjar sina möjligheter att påverka
bilindustrin att prioritera utvecklingsprojekt i detta syfte. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motionerna Jol 12, 1985/86:Jo702, Jo708
och Jo709 i nu berörda delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande reningsteknikens utveckling
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jo 112 yrkande 4,

1985/86:Jo702 yrkandena 1 och 2, 1985/86:Jo708 yrkande 11 och 23

1985/86:Jo799 yrkande 11,

2. Dieselfordon (mom. 3)

JoU 1986/87:7

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Kerstin Gellerman (fp) och Lennart
Brunander (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet erinrar”
och slutar med "riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller finns det ännu ingen reningsteknik för
dieselfordon som är lika effektiv som vad katalysatortekniken är för bensindrivna
bilar. Med tanke på att den tunga trafiken och även dieseldrivna
personbilar ökar — och därmed bidrar med en ökande andel av utsläppen
— måste reningsåtgärder snarast vidtas. Regeringen bör snarast återkomma
med förslag om detta. För de tunga fordonen bör, som påpekas i motionerna,
de krav som uppställs i Kalifornien utgöra riktpunkten för reningsåtgärderna.
Det är också angeläget att regeringen stimulerar en överföring av
gods från lastbil till järnväg i enlighet med riksdagens beslut. Riksdagen bör
som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motionerna Jo 112. 1985/86:Jo738 och 1985/86:Jo799 i nu
berörda delar.

dets utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande dieselfordon

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jol 12 yrkande 3,
1985/86:Jo738 yrkande 43 och 1985/86:Jo799 yrkande 10,

3. Bilavgaslagens syfte (mom. 4)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s 11 som börjar med "Utan att” och
slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utan att (lika med utskottet) andra motorfordon. De åtgärder
som föreslås i propositionen är dock enligt utskottets mening icke
tillräckliga för att hejda en fortsatt snabb försämring av vår miljö. Som
framhålls i centermotionen måste vi sätta upp som mål att reducera kväveoxidutsläppen
med hälften för att komma till rätta med dess bidrag till
försurningen. Regeringens mål om en 30-procentig reduktion är icke tillräckligt.
Därför måste den effektiva avgasrening som nu sent omsider kommer
till stånd kompletteras med åtgärder på det befintliga bilbeståndet,
trafikreglerande åtgärder m. m. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jol 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande bilavgaslagens syfte

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1986/87:Jol 12 yrkande 1,

24

4. Kontrollsystemet (mom. 5) JoU 1986/87:7

Jan Jennehag (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Utskottet erinrar”
och slutar på s. 14 med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller är det avgörande för systemets funktion
om ett kontrollsystem över huvud taget kommer till stånd och hur detta i så
fall skall konstrueras. Helt klart är att Bilindustriföreningen som den mäktigaste
av alla lobbyister på området kommer att motarbeta ett fungerande
kontrollsystem. I dag sträcker man sig inte längre än till garantier för bilar
yngre än fem år när det gäller ett fordons möjligheter att uppfylla krav på
begränsade utsläpp. Utskottet biträder motionärernas yrkande att denna
brist måste avhjälpas omgående. Vad utskottet anfört med anledning av
motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kontrollsystem
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1986/87:Jol08 yrkande 1,

5. Förslaget till bilavgaslag (mom. 9 a)

Jan Jennehag (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utan att” och
slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utan att (lika med utskottet) andra motorfordon. Som

framhålls i vpk-motionen är dock propositionen och lagförslaget alltför
tamt och luddigt för att åstadkomma en minskning av utsläppen. Den reducering
av kväveoxidutsläppen som angavs som målsättning bl. a. i den s. k.
aktionsplanen har enligt utskottets mening inga förutsättningar att kunna
genomföras med det presenterade lagförslagets hjälp, med tanke på den
ökning av vägtrafiken som nu sker. Utskottet biträder mot den bakgrunden
motionärernas förslag om en skärpning av 2 § lagförslaget.

dels utskottets hemställan under 9 a bort ha följande lydelse:

9. beträffande förslaget till bilavgaslag

a) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med anledning
av motion 1986/87:Jol08 yrkande 2 antar följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse av 2 § bilavgaslagen:

Föreslagen lydelse Reservanternas förslag

2 §

Motordrivna fordon skall vara så Motordrivna fordon skall vara så
konstruerade och utrustade att de konstruerade och utrustade att de

inte släpper ut avgaser och andra under inga omständigheter släpper

ämnen i större mängd än vad som ut avgaser och andra ämnen i sådan

kan godtas från hälso- och miljö- mängd att hälso- och miljöskydds skyddssynpunkt.

hänsynen kan åsidosättas.

För motordrivna — av rege- För motordrivna av regeringen.
ringen.

25

I fråga av lagen.

I fråga av lagen.

6. Förslaget till bilavgaslag (mom. 9 b) JoU 1986/87:7

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Utskottet finner”
och slutar på s. 13 med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder motionärernas förslag. Riksdagen bör således avslå 3 §
1 om bemyndigande till regeringen att besluta om bl. a. justering av gränsvärdena.

dels utskottets hemställan under 9 b bort ha följande lydelse:

9. beträffande förslag till bilavgaslag

b) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Jo 111 yrkande 2 avslår
regeringens förslag till 3 § 1 bilavgaslagen,

7. Förslag till bilavgaslag (mom. 9 c)

Lars Ernestam (fp), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Gellerman (fp), Jens
Eriksson (m) och Ivar Virgin (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Prövningen av”
och slutar med ”och Jol09” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna påpekar måste det finnas mycket starka skäl för att
riksdag och regering skall frångå lagrådets uppfattning i den här typen av
frågor. Utskottet kan inte finna att sådana skäl redovisats. Lagrådet bedömer
att det i flertalet fall blir fråga om "ganska typiska domstolsfrågor”.
Utskottet har ingen annan bedömning. Utskottet biträder således motionärernas
yrkande om ändring av 12 § bilavgaslagen.

I motion Jol09 yrkas även ändring av 13 § i enlighet med lagrådets förslag.
Så har redan skett i propositionen.

dels utskottets hemställan under 9 c bort ha följande lydelse:

9. beträffande förslag till bilavgaslag

c) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1986/87:Jol09 samt med bifall till motion 1986/87:106 antar följande,
som Reservanternas förslag betecknade, lydelse av 12 § bilavgaslagen: Föreslagen

lydelse Reservanternas förslag

12 §

Ett beslut av en myndighet om fö- Ett beslut av en myndighet om föreläggande
enligt 7 § får överklagas reläggande enligt 7 § får överklagas

hos koncessionsnämnden för miljö- hos kammarrätten. Kammarrättens

skydd. Koncessionsnämndens beslut beslut får överklagas hos regerings får

överklagas hos regeringen. rätten.

8. Sambandet mellan hastighet och luftföroreningar (mom.

10)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Kerstin Gellerman (fp) och Lennart
Brunander (c) anser 26

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Med hänsyn” JoU 1986/87 '.1

och slutar med ”ovan s. 11 — 12” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller i centermotionen visar utförda undersökningar
att lägre hastigheter på sitt sätt innebär en reningsteknik. Alla kan
börja tillämpa den omedelbart och utan kostnad. På något års sikt skulle
sänkt fart, om alla tillämpade den, betyda lika mycket för minskningen av
kväveoxidutsläppen från bilar som besluten om bättre avgasrening. En
undersökning bör göras om sambandet mellan hastighet och utsläpp utifrån
den svenska bilparken, och eventuella åtgärder bör vidtas med anledning
av detta. Riksdagen bör göra ett uttalande härom till regeringen med anledning
av motionerna Jol 12 och !985/86:Jo799 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande sambandet mellan hastighet och luftföroreningar
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87 :Jo 112 yrkande 6 och
1985/86:Jo799 yrkande 13,

9. Sänkning av hastighetsgränserna (morn. 11)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”ovan s. 11 — 12” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det tillräckligt belagt att fartminskningar generellt ger
utdelning i form av mindre miljöföroreningar. Utskottet biträder således
vpk-motionens krav på en sänkning av hastighetsgränserna. Farten på motorvägen
bör minskas till högst 100 km/tim. Farten på vägar inom vissa
känsliga områden som nu har 90 km/tim. bör sänkas till 80 km/tim. Utskottet
förutsätter att informationsinsatser om positiva effekter i form av ett
minskat antal trafikoffer samt minskad bensinförbrukning leder till att bilisterna
känner sig motiverade för restriktioner. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande sänkning av hastighetsgränserna

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1985/86:Jo775 yrkande 1,

10. Stimulanser för reningsanordningar (mom. 12)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin
Gellerman (fp), Jens Eriksson (m), Lennart Brunander (c) och Ivar Virgin
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Det avgasreningssystem”
och slutar på s. 20 med ”befintlig bilpark” bort ha följande
lydelse:

Det avgasreningssystem som gäller i Sverige sedan 1976 medger i och för
sig en tämligen god rening av bilavgaser. Med hänsyn till angelägenheten av

att snarast nedbringa miljöföroreningarna från bilismen biträder utskottet JoU 1986/87:7
även de förslag som framförts i motionerna om stimulanser — i form av
skattelindring eller på annat sätt — till bilägare som utför ytterligare avgasrening
på sina bilar genom inmontering av särskilda anordningar som
visar sig medföra en väsentlig förbättring av avgasreningen. Riksdagen bör
som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motionerna Jol 10, Jol 11, Jol 12 och 1985/86:Jo738 i här berört
avseende.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande stimulanser för reningsanordningar
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jol 10 yrkande 2,

1986/87:Jol 11 yrkande 1, !986/87:Jol 12 yrkande 5 och 1985/

86:Jo738 yrkande 42,

11. Avgaser från flygplan (morn. 16)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Kerstin Geberman (fp), Lennart
Brunander (c) och Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Enligt vad”
och slutar med "i frågan” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna är det angeläget att kväveoxidutsläppen från
flyg kartläggs och redovisas. Gjorda beräkningar visar att en mycket stor
del av kväveoxidutsläppen över vårt land, kanske 20 000 ton per år, kommer
från flygplan. Enligt utskottets mening är det, vid sidan av kartläggningsarbetet,
också nödvändigt att forskare och konstruktörer inom flygteknik
engageras för att ta fram tekniskt hållbara och effektiva lösningar på
avgasproblemen. Regeringen bör se till att erforderliga åtgärder initieras.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här
anfört med anledning av motionerna i berört hänseende.

dets att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande avgaser från flygplan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1985/86:Jo765 och 1985/

86:Jo775 yrkande 4,

12. Etanolinblandning (morn. 17)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Som motionärerna”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna påpekar har riksdagen fattat beslut om statligt stöd till
projektering av en fullskaleanläggning för etanolproduktion. För att ett
sådant projekt skall bli möjligt att fullfölja krävs att anläggningens produktion
av 300 m’ får avsättning på marknaden vilket blir fallet om en inblandning
av bensinen med 6% kommer till stånd. Utskottet biträder mot den 28

bakgrunden yrkandet i centermotionen att låginblandning av etanol bör JoU 1986/87:7
ske i all bensin. Möjligheten att köra fordon på enbart etanol bör också
utnyttjas. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionen såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande etanolinblandning
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1986/87:Jol 12 yrkande 2,

13. Ekonomiska styrmedel (mom. 19)

Lars Ernestam (fp), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Gellerman (fp), Jens
Ericsson (m) och Ivar Virgin (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Riksdagen
har” och slutar med "hänvisning härtill” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder däremot yrkande 2 i motionen som utmynnar i förslag
till främjande av ytterligare reningsansträngningar genom att en miljövårdsstimulans
utlovas per ton minskade utsläpp i förhållande till fastställda
gränsvärden. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionen.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ekonomiska styrmedel

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1985/86:Jo788 yrkande 2,

14. Koncessionsprövning av större trafikanordningar
(mom. 20)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande pås. 21 som börjar med "Även denna”
och slutar med ”aktuella yrkandet” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller är de sammanlagda miljöeffekterna av
byggnation av motorvägar svåra att uppskatta, och olika experter har
ibland skilda uppfattningar. Enligt utskottets mening är det lämpligt att
koncessionsnämnden för miljöskydd får pröva utbyggnaden av flygplatser,
motorvägar och andra stora trafikleder. Utskottet biträder således motionen
såvitt nu är i fråga. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen i
enlighet därmed.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande koncessionsprövning av större trafikanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Jo799 yrkande 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

29

Särskilt yttrande

JoU 1986/87:7

Riktlinjer för bensinhantering (mom. 15)

Lars Ernestam (fp), Kerstin Gellerman (fp) och Jan Jennehag (vpk) anför:

Bensinhanteringen är en av de viktigaste emissionskällorna när det gäller
kolväten. Miljöskyddslagens kravregler bör givetvis gälla oavsett verksamhetens
storlek och enbart utgå från dess miljöstörande påverkan och möjligheterna
att begränsa denna.

Teknik finns numera för att återföra större delen av de bensinångor som
trängs ut vid påfyllningar av bensin i olika distributionsled. Många bensinstationer
måste göra vissa ombyggnader före den 1 juli 1987 då stationer
med mer än en pump är tvungna att tillhandahålla blyfri bensin. Därför är
det angeläget att naturvårdsverket snabbt utarbetar riktlinjer för ett återföringssystem.

30