Jordbruksutskottets betänkande
1986/87:24

om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m. m
(prop. 1986/87:122)

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas förslag om ändringar i jordförvärvslagen m. fl.
lagar. Förslaget innebär lättnader i lagens bestämmelser om prisprövning och
avslag på förvärvsansökan äv rationaliseringsskäl. Lagens betydelse från
regionalpolitisk synpunkt understryks ytterligare. Vidare föreslås ändringar i
lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark i fråga om förutsättningarna
för att ta jordbruksmark ur produktion.

Utskottet tillstyrker förslaget i dess helhet. I anslutning till väckta
motioner gör utskottet vissa uttalanden om lagens betydelse för landsbygdens
utveckling, om tolkningen av begreppen kapitalplacering och marknadsvärde
samt om prioriteringsordningen mellan juridiska och fysiska
personer enligt 5 §.

Till betänkandet fogas 11 reservationer.

Propositionen

Regeringen, (jordbruksdepartementet), har i proposition 1986/87:230 föreslagit
riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

2. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

3. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

4. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva

arrendestället.

I propositionen föreslås flera ändringar i jordförvärvslagen (1979:230) när
det gäller möjligheterna att få förvärvstillstånd. Bl. a. ändras lagens bestämmelser
om prisprövning och om avslag av rationaliseringsskäl så att det blir
lättare att få förvärvstillstånd. I lagförslaget framhålls dessutom den betydelse
tillståndsprövningen enligt jordförvärvslagen kan ha för att främja de
regionalpolitiska strävandena. Vidare föreslås ändringar i lagen (1979:425)
om skötsel av jordbruksmark i fråga om förutsättningarna för att ta
jordbruksmark ur produktion.

Lagrådet har avgett yttrande över förslagen.

Lagförslagen är av följande lydelse.

JoU

1986/87:24

1 Riksdagen 1986187.16 sami. Nr24

1 Förslag till

JoU 1986/87:24

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom föreskrivs i fråga om jordförvärvslagen (1979:230)

dels att nuvarande 1 och 2 §§ skall betecknas 2 och 3 §§ samt att nuvarande
3 § skall betecknas 1 §,

dels att de nya 1 och 3 §§ samt 4, 5,7,8, 11, 12, 14 och 16—18 §§ skall ha
följande lydelse,

dels att rubriken närmast före nya 3 § skall sättas närmast före 4 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ 1§

Vid prövning av fråga om för- Syftet med denna lag är att främvärvstillstånd
skall beaktas att upp- ja en från allmän synpunkt lämplig

kornsten och utvecklingen av ra- utveckling av företag inom jordbr u tionella

företag inom jordbruket, ket, skogsbruket och trädgårdsnä skogsbruket

och trädgårdsnäringen ringen (lantbruksföretag). Vid till (lantbruksföretag)främjas.

lämpningen skall eftersträvas att

från regionalpolitisk synpunkt ändamålsenliga
företag bildas.

2§' 3§

Förvärvstillstånd enligt I § be- Förvärvstillstånd enligt 2 § behövs
inte, hövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lantbruksnämnd
eller lantbruksstyrelsen,

2. om egendomen förvärvats av staten genom annan myndighet än
statens affärsdrivande verk,

3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt
enligt förköpslagen (1967:868),

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt
reglemente eller bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig att
åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren
eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens
avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra
egendomen enligt 16 § eller enligt 3 kap. 1 § lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast
egendom m. m.,

7. om egendomen enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd
för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än
jordbruk eller skogsbruk eller sådan fastighet som har nybildats för annat
ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått
taxering,

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma
taxeringsenhet hörande andel i fastigheten och som inte är skyldig att
avyttra sistnämnda andel enligt 16 §,

10. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

' Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1985/86:90 föreslagna lydelsen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JoU 1986/87:24

4 §2

Förvärvstillstånd skall vägras,

1. om köpeskillingen eller annan
ersättning inte endast obetydligt
överstiger egendomens värde med
hänsyn till dess avkastning och övriga
omständigheter,

2. om det kan antas att förvärvet
sker huvudsakligen för kapitalplacering,

3. om egendomen behövs för
jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering,

4. om förvärvet kan antas medföra
att två eller flera utvecklade eller
utvecklingsbara lantbruksföretag,
som bör förbli självständiga, förs
samman till ett företag,

5. om förvärvet kan antas medföra
att utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, som bedrivs
på mer än en fastighet, delas upp
och uppdelningen medför olägenhet
av någon betydelse för företaget.

Första stycket 1 gäller inte i fråga
om tillstånd att förvärva egendom
på offentlig auktion enligt 17 § eller
enligt 3kap. 3§ lagen (1982:618)
om utländska förvärv av fast egendom
m. m.

Utöver vad som föijer av andra
stycket får förvärvstillstånd lämnas
utan hinder av första stycket, om
särskilda skäl föreligger.

Förvärvstillstånd får vägras,

1. om det är av allmänt intresse
att egendomen tas i anspråk för
jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering,

2. om förvärvet kan antas medföra
att två eller flera utvecklade eller
utvecklingsbara lantbruksföretag,
som bör förbli självständiga, förs
samman till ett företag,

3. om förvärvet kan antas medföra
att utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, som bedrivs
på mer än en fastighet, delas upp
och uppdelningen medför olägenhet
av någon betydelse för företaget,

4. om det är uppenbart att köpeskillingen
eller annan ersättning
avsevärt överstiger egendomens
marknadsvärde.

Första stycket 4 gäller inte i fråga
om tillstånd att förvärva egendom
på offentlig auktion enligt 17 § eller
enligt 3kap. 3§ lagen (1982:618)
om utländska förvärv av fast egendom
m. m.

5 §

Juridisk person får utöver vad Juridisk person får lämnas försom
följer av 4 § lämnas förvärvs- värvstillstånd endast om
tillstånd endast om

1. förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå egendom som är
av betydelse för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering och i storlek
eller värde ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet,

2. förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer
ändamålsenlig,

3. egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

4. annat särskilt skäl föreligger.

2 Senaste lydelse 1982:630.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JoU 1986/87:24

Avser förvärvet huvudsakligen
skogsmark och är förvärvaren juridisk
person som bedriver skogsindustrien
verksamhet i vilken egendomens
virkesavkastning behövs,
får utan hinder av första stycket tillstånd
lämnas, om inte egendomen
med hänsyn till ortsförhållandena
bör ägas och brukas av någon som
är bosatt på orten.

Fysisk person som bedriver industriell
verksamhet som avses i andra
stycket får, om förvärvet avser
huvudsakligen skogsmark och sker
för verksamheten, lämnas förvärvstillstånd
endast på de i första och
andra styckena angivna grunderna.

Om det är av särskild betydelse
från regionalpolitisk synpunkt, får
utöver vad som följer av 4 och 5 §§
tillstånd vägras till förvärv av egendom
på vilken inte drivs ett utvecklat
eller utvecklingsbart lantbruksföretag,

1. om egendomen behövs för att
stärka annat sådant lantbruksföretag
på orten,

2. om egendomen behövs för att
främja sysselsättningen för någon
som är bosatt på orten.

Kommun får inte vägras tillstånd
till förvärv av sådan fast egendom
som med hänsyn till den framtida
utvecklingen krävs för tätbebyggelse
eller därmed sammanhängande
anordning.

Tillståndsmyndigheten kan i beslut
om förvärvstillstånd ålägga förvärvaren
att inom viss tid ansöka
om viss fastighetsbildning som berör
den egendom som avses med
förvärvet eller att vidta åtgärd som
behövs för att förbättra egendomen.

Avser förvärvet huvudsakligen
skogsmark och är förvärvaren juridisk
person som bedriver skogsindustriell
verksamhet i vilken egendomens
virkesavkastning behövs,
får utan hinder av första stycket tillstånd
lämnas, om inte egendomen
bör ägas och brukas av någon annan
juridisk person som redan bedriver
skogsindustriell verksamhet
på orten av betydelse för sysselsättningen
där.

Tillstånd enligt andra stycket får
inte meddelas om egendomen med
hänsyn till ortsförhållandena bör
ägas och brukas av en fysisk person
som är bosatt på orten.

Om det är av särskild betydelse
från regionalpolitisk synpunkt, får
tillstånd till förvärv vägras om
egendomen behövs för att främja
sysselsättningen på orten.

Kommun får inte vägras tillstånd
till förvärv av sådan fast egendom
som med hänsyn till den framtida
utvecklingen till någon del krävs
för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordning.

Fullgör inte förvärvaren vad som åligger honom enligt första stycket,
kan lantbruksnämnden förelägga honom vite.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JoU 1986/87:24

Har föreläggande meddelats enligt första stycket och övergår egendomen
till ny ägare, gäller åläggandet i stället denne. Vite som har förelagts
gäller inte mot den nye ägaren, men lantbruksnämnden får sätta ut vite för
denne.

Tillståndsmyndighet som meddelar åläggande enligt första stycket skall
genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

12 §’

Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från det förvärvet skedde,
om inte frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3 § andra stycket
fastighetsbildningslagen (1970:988) skall underställas tillståndsmyndigheten
av fastighetsbildningsmyndigheten.

Fråga om förvärvstillstånd får ej
prövas förrän förvärvet skett utom i
fall som avses i / § 2-4. Ansökan
beträffande förvärv som skett genom
köp eller byte får ej heller prövas
eller på grund av återkallelse
avskrivas innan det avgjorts huruvida
förköp enligt förköpslagen
(1967:868) äger rum, om det inte är
uppenbart att förköpsrätt inte kommer
att utövas. Tillstånd att förvärva
egendom på offentlig auktion enligt
17 § eller enligt 3 kap. 3 § lagen
(1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m. lämnas före
auktionen.

Fråga om förvärvstillstånd får
inte prövas förrän förvärvet skett
utom i fall som avses i 2§ 2-4.
Ansökan beträffande förvärv som
skett genom köp eller byte får inte
heller prövas eller på grund av återkallelse
avskrivas innan det avgjorts
huruvida förköp enligt förköpslagen
(1967:868) äger rum, om
det inte är uppenbart att förköpsrätt
inte kommer att utövas. Tillstånd
att förvärva egendom på offentlig
auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap.
3§ lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m.m. lämnas
före auktionen.

14 §

Blir köp ogiltigt till följd av att
förvärvstillstånd vägras enligt 4§
första stycket 3 eller 7 § / , är staten
skyldig att lösa egendomen till det
pris som har avtalats, om säljaren
begär det. Sådan skyldighet föreligger
dock inte, om köpeskillingen eller
annan ersättning inte endast
obetydligt överstiger egendomens
värde med hänsyn till dess avkastning
och övriga omständigheter eller
om avtalsvillkoren i övrigt är
oskäliga.

Blir köp ogiltigt till följd av att
förvärvstillstånd vägras enligt 4§
första stycket / eller 7 § är staten
skyldig att lösa egendomen till det
pris som har avtalats, om säljaren
begär det. Sådan skyldighet föreligger
dock inte, om köpeskillingen eller
annan ersättning inte endast
obetydligt överstiger egendomens
värde med hänsyn till dess avkastning
och övriga omständigheter eller
om avtalsvillkoren i övrigt är
oskäliga.

Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre
månader efter det att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan om inlösen
skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är
belägen inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av
beslutet först sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från
dagen för delfåendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu, förlorar
han sin talan.

Senaste lydelse 1982:630.

1* Riksdagen 1986187.16 sami. Nr24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JoU 1986/87:24

16 §4

Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under
sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp
skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om
inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått
tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran,
för vilken inroparen har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet
som är inskriven i den, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd
med avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma
för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen
på framställning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall
säljas av kronofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 17 §.

Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpebrev
som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när
lagfart söks, införas i fastighetsboken, om inte sökanden visar att avyttringsskyldigheten
har upphört.

I fråga om tillstånd att behålla
egendom gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna om förvärvstillstånd
i J-8§§ med undantag av 4§
första stycket I samt i 10 och 11 §§.

I fråga om tillstånd att behålla
egendom gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna om förvärvstillstånd
i 4-8 §§ med undantag av 4 §
första stycket 4 samt i 10 och 11 §§.

Om en ansökan att behålla egendomen
har avslagits, skall 4 § första
stycket 4 inte tillämpas om inroparen
säljer egendomen inom två
år efter det att auktionen har vunnit
laga kraft.

17 §■’

Har länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16 § och har inroparen
dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, skall förordnandet trots
detta gå i verkställighet, om inte lantbruksnämnden återkallar sin framställning
i ärendet.

I övrigt skall så anses och med
ärendet i tillämpliga delar så förfaras
som om egendomen hade blivit
utmätt för fordran med bästa
förmånsrätt efter sådana rättigheter
som besvärade egendomen redan
vid den exekutiva auktionen och
som har företräde framför alla befintliga
fordringar. Även om det i
enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet
täcks, får försäljning inte
ske, om ej den bjudna köpeskillingen
täcker även det värde som i
ärendet har åsatts egendomen enligt
12 kap. utsökningsbalken eller,
om ägaren eller innehavare av ford -

I övrigt skall så anses och med
ärendet i tillämpliga delar så förfaras
som om egendomen hade blivit
utmätt för fordran med bästa
förmånsrätt efter sådana rättigheter
som besvärade egendomen redan
vid den exekutiva auktionen och
som har företräde framför alla befintliga
fordringar. Även om det i
enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet
täcks, får försäljning inte
ske, om inte den bjudna köpeskillingen
täcker även det värde som i
ärendet har åsatts egendomen enligt
12 kap. utsökningsbalken eller,
om ägaren eller innehavare av ford -

4 Senaste lydelse 1981:786.

5 Senaste lydelse 1981:786.

Nuvarande lydelse

rån som är förenad med panträtt i
egendomen i god tid före auktionen
har påkallat särskild värdering, det
värde vartill egendomen kan uppskattas
av värderingsman som länsstyrelsen
utser. Egendomen får säljas
endast till den som har fått förvärvstillstånd
eller enligt 2§ 1, 2, 4
eller 9 får förvärva egendomen utan
sådant tillstånd. Avges vid auktionen
bud som sålunda får antas,
skall försäljning ske, även om innehavare
av fordran bestrider det.

Kommer försäljning inte till stånd vid auktionen får lantbruksnämnden
inom två år efter det att auktionen har vunnit laga kraft hos länsstyrelsen
påkalla förordnande om ny auktion. Framställs inte sådan begäran inom
föreskriven tid eller avges inte heller vid den senare auktionen bud som får
antas, är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion som inte har lett till försäljning betalas
av statsmedel.

Föreslagen lydelse

rån som är förenad med panträtt i
egendomen i god tid före auktionen
har påkallat särskild värdering, det
värde vartill egendomen kan uppskattas
av värderingsmän som länsstyrelsen
utser. Egendomen får säljas
endast till den som har fått förvärvstillstånd
eller enligt 3 § 1,2,4
eller 9 får förvärva egendomen utan
sådant tillstånd. Avges vid auktionen
bud som sålunda får antas,
skall försäljning ske, även om innehavare
av fordran bestrider det.

18 §

Talan mot lantbruksnämndens
beslut enligt denna lag förs hos
lantbruksstyrelsen genom besvär.
Mot lantbruksstyrelsens beslut förs
talan hos regeringen genom be -

Lantbruksnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsens
beslut får överklagas hos
regeringen.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987. De nya bestämmelserna skall
tillämpas i ärenden om förvärvstillstånd som inte är slutligt avgjorda den
ljuli 1987.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 9a§§ lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Jordbruksmark som avses i 3§ Jordbruksmark får inte tas ur
får inte tas ur jordbruksproduktion jordbruksproduktion utan tillstånd,

utan tillstånd. Tillstånd behövs Tillstånd behövs dock inte när åt dock

inte när åtgärden uppenbarli- gärden är av ringa betydelse för

gen saknar betydelse för jordbruket jordbruket på brukningsenheten el på

brukningsenheten eller när mar- ler när marken tas i anspråk för fö ken

tas i anspråk för företag vars retag vars tillåtlighet prövas i sär tillåtlighet

prövas i särskild ord- skild ordning.

JoU 1986/87:24

ning.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion får täkt av
matjord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske utan
tillstånd.

5 §

Tillstånd enligt 4 § får lämnas en- Tillstånd enligt 4 § får inte lämdast
när marken på grund av sär- nas,

skilda omständigheter inte bör be- 1. om marken behövs för ett ut hållas

för jordbruksproduktion. vecklat eller utvecklingsbart lant bruksföretag,

2. om marken behövs för sådan
egendom som avses i 7§ jordförvärvslagen
(1979:230),

3. om det finns andra särskilda
omständigheter.

Tillstånd får förenas med villkor.

9a§'

Lantbruksnämnden får meddela Lantbruksnämnden får meddela
föreläggande eller förbud som be- föreläggande eller förbud som behövs
för att föreskrifter som med- hövs för att villkor som avses i 5 §

delats med stöd av 6a § skall efter- andra stycket eller föreskrifter som

levas. meddelats med stöd av 6a§ skall

efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att
lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall
eller när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud
meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden sätta ut vite.

Lantbruksnämnden får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

1 Senaste lydelse 1984:197.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Gode mannen drage försorg, att Gode mannen skall på lämpligt
försäljningsvillkoren ävensom tid sätt kungöra försäljningsvillkoren

och ort för auktionen varda på samt tid och plats för auktionen,

lämpligt sätt kungjorda. Avser auktionen hyreshusenhet el ler

jordbruksfastighet skall gode
mannen vid auktionen erinra om
reglerna i lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m. m.
respektive jordförvärvslagen

(1979:230).

JoU 1986/87:24

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

4 Förslag till

JoU 1986/87:24

Lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att
förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs att 7§ lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att
förvärva arrendestället skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Har ett hembud antagits men har Har ett hembud antagits men har

förvärvet blivit ogiltigt till följd av förvärvet blivit ogiltigt till följd av

att förvärvstillstånd vägrats enligt att förvärvstillstånd vägrats enligt

4 § första stycket / jordförvärvsla- 4 § första stycket 4 jordförvärvslagen
(1979:230) eller enligt 1 kap. 8§ gen (1979:230) eller enligt 1 kap. 8§

lagen (1982:618) om utländska för- lagen (1982:618) om utländska förvärv
av fast egendom m.m. järn- värv av fast egendom m.m. jämförd
med nämnda bestämmelse förd med nämnda bestämmelse

kvarstår alltjämt hembudsskyldig- kvarstår alltjämt hembudsskyldig heten

enligt 5 § under den tid sam- heten enligt 5 § under den tid samma
intresseanmälan gäller. ma intresseanmälan gäller.

Har ett förvärv blivit ogiltigt till följd av att begärd fastighetsbildning inte
har kunnat ske föreligger ändå fortfarande hembudsskyldighet om ett
hembud skäligen bör kunna omfatta så mycket av jordägarens fasta egendom,
innefattande arrendestället eller huvuddelen därav, som behövs för
att bestämmelserna i fastighetsbildningslagen (1970:988) inte längre skall
medföra hinder för ett giltigt förvärv.

Frågor om hembudsskyldighet enligt andra stycket prövas av arrendenämnden.
Intill dess sådan prövning har skett gäller det i 5 § första stycket
angivna överlåtelseförbudet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Motioner

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1987

Motion 1986/87:Jo211 av Marianne Andersson och Martin Olsson (båda c),
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av
besvärsrätt vid lantbruksnämndens försäljning av jordbruksfastigheter.

Motion 1986/87:Jo236 av Ingvar Eriksson m. fl. (m), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1—3),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att prisprövningsklausulen
bör tas bort,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att släktförvärv
där arvsrätt föreligger skall kunna ske utan prövning av myndigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att mindre
brukningsenheter i ökad utsträckning skall kunna få bestå som deltidsjordbruk
särskilt i skogs- och mellanbygd.

Motion 1986/87:Jo246 av Karl Erik Olsson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen JoU 1986/87:24
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
inriktningen av en revidering av jordförvärvslagen (1979:230).

Motion 1986/87:Jo250 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson
(båda c), vari yrkas såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 7),

1. att riksdagen beslutar att juridiska personer som förvärvat jord och/eller
skog skall lämna kompensationsmark,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om köp och försäljning av skärgårdsfastigheter.

Motion 1986/87:Jo275 av Göthe Knutson m. fl. (m,fp), vari yrkas såvitt nu är
i fråga (yrkande 2) med hänvisning till vad som anförts i motion 1986/

87:A492, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändringar i jordförvärvslagen.

Motion 1986/87:Jo533 av Alf Svensson (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkande 6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid den
aviserade översynen av jordförvärvspolitiken beakta att de mindre enheterna
med ett mindre djurantal i regel skapar mer positiv djurskötsel.

Motion 1986/87:Jo797 av Olof Johansson m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 9), att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförs om stimulans av kombinationsjordbruk m. m.,

Motioner väckta med anledning av propositionen

Motion 1986/87:Jol50 av Owe Andréasson m.fl. (s), vari yrkas

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230) med följande ändring i lagförslagets 4 §:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

4 §

Förvärvstillstånd får vägras,

1. om det är av allmänt intresse att
egendomen tas i anspråk för jordbrukets
eller skogsbrukets rationalisering,

2. om förvärvet kan antas medföra
att två eller flera utvecklade eller
utvecklingsbara lantbruksföretag,
som bör förbli självständiga, förs
samman till ett företag,

3. om förvärvet kan antas medföra
att utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, som bedrivs på
mer än en fastighet, delas upp och
uppdelningen medför olägenhet av
någon betydelse för företaget,

3. om förvärvet kan antas medföra
att utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, som bedrivs på
mer än en fastighet, delas upp och
uppdelningen medför olägenhet av
någon betydelse för företaget.

4. om det är uppenbart att köpeskillingen
eller annan ersättning avsevärt
överstiger egendomens marknadsvärde.

Förvärvstillstånd skall vägras om
köpeskillingen eller annan ersättning
inte endast obetydligt överstiger egendomens
värde med hänsyn till dess

Första stycket 4 gäller inte i fråga avkastning och övriga omstänom
tillstånd att förvärva egendom på digheter.

offentlig auktion enligt 17 § eller Andrastycket gäller inte i fråga om
enligt 3 kap. 3 § lagen (1982:618) om tillstånd att förvärva egendom på

utländska förvärv av fast egendom offentlig auktion enligt 17 § eller

m. m. enligt 3 kap. 3 § lagen (1982:618) om

utländska förvärv av fast egendom
m. m.

2. att riksdagen beslutar om konsekvensändringar i 16 § samma lag.

Motion 1986/87:Jol51 av Carl Bildt m.fl. (m), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa förvärvsprövningen för enskilda personer
och att förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) ändras
i överensstämmelse härmed,

2. att riksdagen beslutar ändra lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark
så att den enskilde markägaren själv får avgöra valet av produktionsinriktning
i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att stimulera bosättning på landsbygden.

Motion 1986/87:Jol52 av Anita Bråkenhielm och Göte Jonsson (båda m),
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande jordförvärvslagens tillämpning m. m. för att
främja bosättning på landet.

Motion 1986/87:Jol53 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra 1 § i förslaget till ändring i jordförvärvslagen
gällande sambandet mellan ägande, brukande och boende,

2. att riksdagen beslutar ändra 5 § i förslaget till ändring i jordförvärvslagen
gällande hembudsskyldighet till exempelvis lantbruksnämnden,

3. att riksdagen beslutar ändra 5 § i förslaget till ändring i jordförvärvslagen
så att även fysiska personer som avser att bosätta sig på orten och aktivt
bruka fastigheten ges företräde.

Motion 1986/87:Jol54 av Lars Ernestam m.fl. (fp), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om översyn av jordförvärvslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpningen av 4 § punkt 1,

3. att riksdagen beslutar att i 4 § punkt 1 föra in orden ”påtagligt” före
”allmänt intresse”,

4. att riksdagen beslutar avskaffa prisprövningen genom att punkt 4 utgår,

5. att riksdagen beslutar avskaffa bosättningskravet genom att 6 § punkt 1
samt 10 § utgår.

Motion 1986/87: Jol55 av Stina Gustavsson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen
vid sitt beslut om jordförvärvslagens utformning beaktar vad som anförts i
motionen.

JoU 1986/87:24

Motion 1986/87:Jol56 av Karl Erik Olsson m. fl. (c), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 4 § i jordförvärvslagen skall ha följande
lydelse:

Propositionens förslag

Förvärvstillstånd får vägras

1. om det är av allmänt intresse att
egendomen tas i anspråk för jordbrukets
eller skogsbrukets rationalisering,

2. om förvärvet kan antas medföra
att två eller flera utvecklade eller
utvecklingsbara lantbruksföretag,
som bör förbli självständiga, förs
samman till ett företag,

3. om förvärvet kan antas medföra
att utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, som bedrivs på
mer än en fastighet, delas upp och
uppdelningen medför olägenhet av
någon betydelse för företaget,

4. om det är uppenbart att köpeskillingen
eller annan ersättning avsevärt
överstiger egendomens marknadsvärde.

Första stycket 4 gäller inte i fråga
om tillstånd att förvärva egendom på
offentlig auktion enligt 17 § eller
enligt 3 kap. 3 § lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom
m. m.

Vårt förslag

4 §

Förvärvstillstånd får vägras

1. om det är av allmänt intresse att
egendomen tas i anspråk för jordbrukets
eller skogsbrukets rationalisering,

2. om det kan antas att förvärvet
sker huvudsakligen för kapitalplacering,

3. om förvärvet kan antas medföra
att två eller flera utvecklade eller
utvecklingsbara lantbruksföretag,
som bör förbli självständiga, förs
samman till ett företag,

4. om förvärvet kan antas medföra
att utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, som bedrivs på
mer än en fastighet, delas upp och
uppdelningen medför olägenhet av
någon betydelse för företaget,

5. om det är uppenbart att köpeskillingen
eller annan ersättning avsevärt
överstiger egendomens värde
med hänsyn till dess avkastning och
övriga omständigheter.

Första stycket 5 gäller inte i fråga
om tillstånd att förvärva egendom på
offentlig auktion enligt 17 § eller
enligt 3 kap. 3 § lagen (1982:618)
om utländska förvärv av fast egendom
m. m.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utformningen av tillämpningsföreskrifter avseende
förvärvstillstånd för köp av deltids/fritidsfastigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utformningen av tillämpningsföreskrifter så att fastighetsförsäljning
till fysisk person prioriteras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om lantbruksnämndernas hänsynstagande till regionalpolitiska
aspekter också vad avser inomregionala obalanser,

5. att riksdagen beslutar att 8 § jordförvärvslagen skall ha följande lydelse:

JoU 1986/87:24

Propositionens förslag

Värt förslag

JoU 1986/87:24

8 §

Kommun får inte vägras tillstånd Kommun får inte vägras tillstånd

till förvärv av sådan fast egendom till förvärv av sådan fast egendom

som med hänsyn till den framtida som med hänsyn till den framtida

utvecklingen till någon del krävs för utvecklingen krävs för tätbebyggelse

tätbebyggelse eller därmed samman- eller därmed sammanhängande

hängande anordning. anordning.

6. att riksdagen beslutar att 11 § jordförvärvslagen skall ha följande
lydelse:

11 §

Tillståndsmyndigheten kan i be- Tillståndsmyndigheten kan i be slut

om förvärvstillstånd ålägga för- slut om förvärv ålägga förvärvaren
värvaren att inom viss tid ansöka om att inom viss tid ansöka om viss

viss fastighetsbildning som berör den fastighetsbildning som berör den

egendom som avses med förvärvet egendom som avses med förvärvet

eller att vidta åtgärd som behövs eller att vidta åtgärd som behövs för

med hänsyn till naturvården eller att förbättra egendomen,

skogsvården.

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en uppföljning av effekterna av förslaget till ny
jordförvärvslag såsom i motionen anförs.

Motion 1986/87:Jol57 av Alf Svensson (c), vari yrkas

1. att riksdagen, i samband med att lagen antas, som sin mening ger
regeringen till känna, att syskon och syskonbarn med särskild anknytning till
jordbruksfastigheten skall, när det gäller prövning av förvärvstillstånd,
jämställas med avkomling till överlåtaren,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att ändra 4 § vad avser punkt 4,

3. att riksdagen beslutar att förvärvstillstånd kan vägras om det ur
sysselsättningssynpunkt är lämpligt att jordbruksfastigheten uppdelas på två
eller flera brukningsenheter,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att ändra 8 § jordförvärvslagen.

Motion 1986/87:Jol58 av Martin Olsson (c), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utgångspunkten
för beviljande av förvärvstillstånd skall vara att stimulera boende och
verksamheter på landsbygden och att fastigheter skall få förvärvas för såväl
heltids- som deltids- och fritidsjordbruk,

2. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1986/87:122 vad gäller
ändring av jordförvärvslagen 8 §.

1** Riksdagen 1986187.16sami. Nr24

Utskottet

Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 18 juni 1986 tillkallade
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en särskild utredare (f. d.
generaldirektören Ingvar Widén) med uppdrag att se över jordförvärvslagstiftningen.
Utredaren avlämnade den 30 oktober 1986 betänkandet (Ds
Jo 1986:5) Översyn av jordförvärvslagen. Till grund för propositionen ligger
nämnda betänkande jämte avgivna remissyttranden.

I ett inledande avsnitt anför jordbruksminister/i bl. a. följande.

Jordbruk och skogsbruk har som enskilda näringar kommit att svara för en
allt mindre del av den samlade produktionen i vårt land. De utgör ändå
fortfarande betydelsefulla basnäringar. Jordbruket bildar grunden för vår
livsmedelsförsörjning och skogsbruket utgör basen för en av våra viktigaste
exportnäringar. Den naturligt geografiskt spridda verksamheten i näringarna
är en av förusättningarna för en levande landsbygd och ett levande
kulturlandskap. Utan jordbruk och skogsbruk skulle stora delar av vårt land
sakna underlag för bosättning och nödvändig samhällsservice. Näringarna
var för sig, i kombination med varandra eller i kombination med andra
verksamheter är sålunda viktiga delar i vårt svenska samhälle.

Sedan länge har jordbruket och skogsbruket rationaliserats fortlöpande i
syfte att öka produktionen och hålla kostnaderna på en rimlig nivå. Samtidigt
har rationaliseringen i jordbruket varit viktig för att hålla nere priserna på
livsmedel och för att tillförsäkra dem som är sysselsatta i jordbruket en med
andra grupper likvärdig standard. Staten medverkar på olika sätt i denna
rationalisering. Därmed markeras det allmänna intresset av ett effektivt
jordbruk och skogsbruk till gagn inte bara för dem som äger jordbruks- och
skogsmarken utan också för hela vårt samhälle. De statliga medlen i
rationaliseringspolitiken är flera. Ett medel som är gemensamt för både
jordbruket och skogsbruket är jordförvärvslagstiftningen som jag nu har för
avsikt att behandla närmare.

Jordbruket i vårt land kännetecknas numera av en totalt sett hög
produktivitet. Sammantagen är den traditionella jordbruksproduktionen så
stor att kostsamma överskott uppstår. Därmed är behovet av storleksrationalisering
inte lika stort som tidigare. Produktionen är emellertid ojämnt
fördelad i landet. I de delar av landet där jordbruket och skogsbruket haren
väsentlig betydelse för sysselsättningen börj ar främst jordbruket att svikta till
följd av förhållandevis sämre naturliga förutsättningar än i andra delar av
landet. Jordbruksfastigheten kan ofta inte längre ensam försörja en familj.

Allt fler jordbruks- och skogsfastigheter ägs av äldre personer, av
dödsbon, i samägandeskap eller av människor som inte är beroende av
avkastningen från fastigheten för sin försörjning. En sådan ägarstruktur gör
tillsammans med en i vissa omaråden dålig ägostruktur att fastigheterna inte
kan utnyttjas rationellt. Ägarstrukturen medför särskilt i glesbygden svårigheter
för befolkningen att förvärva fastigheterna och därmed skaffa sig
kompletterande sysselsättning.

Ett rationellt utnyttjande av jordbruks- och skogsmarken är ett samhällsintresse.
Jordbruksmarken kan förutom livsmedelsråvaror även ge en mängd
andra nyttigheter som t. ex. energi- och industriråvara. Skogsmarken
producerar råvara till skogsindustrin som ger oss stora exportinkomster. Mot
denna bakgrund är det nödvändigt att fortlöpande förbättra ägo- och
ägarförhållandena i jordbruket och skogsbruket. En modernisering av

JoU 1986/87:24

jordförvärvslagen är i det sammanhanget viktig. Det utredningsförslag som
nu föreligger och remissyttrandena över förslaget utgör enligt min mening ett
bra underlag för en sådan modernisering. Mina förslag i det följande tar sikte
på att jordförvärvslagen skall slå vakt om familjelantbruket, främja främst
skogsbrukets rationalisering, begränsa juridiska personers förvärvsrätt och
göra det möjligt att i glesbygderna ta till vara sysselsättningsmöjligheterna i
jordbruket och skogsbruket. Enligt min mening kan dessa syften förenas med
lättnader i möjligheterna att få förvärvstillstånd. Detta bör stimulera till en
ökad omsättning av fastigheter. Härigenom skapas förutsättningar för att
hålla landsbygden levande.

Vidare avser förslaget att förenkla prövningen av förvärvsärenden.

Jordförvärvslagen påverkar i sin nuvarande utformning endast en mindre
del av det totala antalet överlåtelser av jordbruks- och skogsfastigheter.
Endast ca 30 % av samtliga överlåtelser prövas enligt lagen. Inte heller i
fortsättningen kan jordförvärvslagen ensam väntas vara tillräcklig för att
skapa en god ägar- och ägostruktur i jord- och skogsbruket. Som flera
remissinstanser har påpekat är det många andra problem som måste lösas för
att t. ex. få till stånd ett aktivt skogsbruk. Förutom de åtgärder som riksdagen
förra året beslutade som en följd av regeringens förslag i kompletteringspropositionen
och som följs upp i årets budgetproposition vili jag särskilt peka på
de förslag som nyligen har lämnats av kommittén om ställföreträdare för
dödsbo i vissa fall m.m. i betänkandet (SOU 1987:2) Dödsboägande och
samägande av jordbruksfastighet m.m. Utredningens förslag som nu skall
remissbehandlas syftar bl. a. till en effektivare förvaltning av dödsboägda och
andra samägda fastigheter samt till en snabbare upplösning av dödsbon. För
benägenheten att avyttra fastigheter har även skattelagstiftningen en stor
betydelse. Viktiga i sammanhanget är vidare de genomgripande fastighetsregleringar
som bedrivs i de mest ägosplittrade områdena i t. ex. Kopparbergs
och Västernorrlands län i syfte att åstadkomma en allmän förbättring
av fastighetsbeståndet.

Jordförvärvslagens ändamål och effekter

Jordförvärvslagen syfte skall enligt propositionen komma till uttryck i en
inledande bestämmelse. Denna skall ange att utvecklingen av företag inom
jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag) skall
främjas vid förvärv av jordbruksfastighet. Vid tillämpningen av lagen skall
särskilt eftersträvas att det bildas företag som är ändamålsenliga från
regionalpolitisk synpunkt. En sådan bestämmelse skall ersätta nuvarande
stadgande i 3 § om vad som skall beaktas vid prövning av förvärvstillstånd.

Jordbruksministern finner i likhet med utredningen skäl att med särskild
kraft understryka lagens regionalpolitiska betydelse och därmed peka på
möjligheterna att i glesbygderna ta till vara sysselsättningsmöjligheterna i
jordbruket och skogsbruket.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar i detta avsnitt en under allmänna motionstiden 1987
väckt motion, Jo246 av Karl Erik Olsson m.fl. (c), som tar sikte på
inriktningen av revideringsarbetet avseende jordförvärvslagen. Enligt motionen
bör lagen inledas med en portalparagraf med klara formuleringar om
stöd för bo-bruka-äga-principen liksom för familjelantbruket, kombinations -

JoU 1986/87:24

tions- och deltidsjordbruket. Även i fortsättningen bör enskilt ägande
prioriteras framför andra ägandeformer. En större andel jordbruksenheter
bör kunna kombineras med skogsinnehav. Skatteflykt och kapitalplaceringar
bör motverkas. Innehav av deltids- och fritidslantbruk bör underlättas för att
bibehålla en levande landsbygd.

Utskottet konstaterar att motionen i väsentlig utsträckning tillgodoses dels
genom propositionens allmänna uttalanden om lagens ändamål och effekter,
dels genom de konkreta ändringsförslag som närmare redovisas i det
följande. Vad särskilt gäller önskemålet om en portalparagraf i lagen vill
utskottet framhålla att det redan i samband med tillkomsten av 1979 års
jordförvärvslag slogs fast att lagstiftningen skulle främja uppbyggandet och
vikmakthållandet av effektiva familjeföretag och därmed stärka sambandet
mellan brukande och ägande (prop. 1978/79:85 s. 12). Genom att lagens
regionalpolitiska betydelse understryks och rationaliseringskravet tonas ned
i den nu framlagda propositionen får bl. a. sysselsättningsaspekterna ökad
tyngd. Genom lagens utformning kan i det enskilda förvärvsfallet garantier
skapas för att egendomen förvärvas av yrkeskunniga personer som avser att
bosätta sig på fastigheten och aktivt bruka densamma. Utskottet anser det
således inte nödvändigt att lagens portalparagraf utformas i enlighet med
motion Jo246 för att syftet med motionen skall tillgodoses.

Vad utskottet här anfört gäller även yrkandet i motion Jol53 av Lars
Werner m. fl. (vpk) att 1 § jordförvärvslagen bör utformas så att den
markerar sambandet mellan ägande, boende och brukande (yrkande 1).

I motion Jol54 av Lars Ernestam m.fl. (fp) yrkande 1 anförs viss kritik
mot det sätt på vilket utredningsarbetet bedrivits. Enligt motionen bör en
ordentlig utredning av jordförvärvspolitiken göras, med en utvärdering av
lagens effekter på svenskt jordbruk och i vad mån lagens målsättning
uppfyllts.

Utskottet vill framhålla att det i fråga om jördförvärvslagstiftningens
effekter och erfarenheterna av dess tillämpning finns en omfattande dokumentation,
bl. a. i form av statistiska uppgifter och annan information från
lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. En del av bakgrundsmaterialet
redovisas i utredningens betänkande (Ds Jo 1986:5 s. 31 ff.). Utskottet
anser det föga meningsfullt att nu föreslå en ny översyn av lagstiftningen.
Motion Jol54 yrkande 1 avstyrks således.

Undantag från lagens tillämpningsområde

Jordbruksministern föreslår ingen ändring av det i 1 och 2 §§ angivna
tillämpningsområdet för jordförvärvslagen. Däremot föreslås att undantagsregeln
i 8 § angående kommunala förvärv vidgas något. Enligt 2 § 3
jordförvärvslagen gäller att förvärvstillstånd behövs om en kommun förvärvar
egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen
(1967:868). Vidare gäller enligt 8 § att en kommun inte får vägras tillstånd till
förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen
krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. I
andra fall krävs tillstånd även för kommunala förvärv. Skyldigheten för
kommuner att ansöka om förvärvstillstånd infördes år 1979 när den

JoU 1986/87:24

nuvarande lagen tillkom. Bestämmelsen tillstyrktes av bl. a. Kommunförbundet.
Av proposition 1978/79:85 med förslag till jordförvärvslag, m. m.
s. 18 framgår att främst strukturrationaliseringsskäl inom jordbruket har
legat till grund för att införa de bestämmelser som gäller för kommunala
förvärv. I förevarande ärende har bl. a. Kommunförbundet hemställt att
kommunernas förvärv inte skall tillståndsprövas. I sådana fall då kommunen
inte förvärvar egendomen genom att utöva sin förköpsrätt enligt förköpslagen
finns det enligt propositionen fortfarande motiv för förvärvsprövning.
Därför bör 2 § 3 inte ändras. I fall som avses i 8 § förutsätts i proposition
1978/79:85 att om en del av den fasta egendomen inte behövs för sådant
ändamål som sägs i paragrafen, den delen avstås till lantbruksnämnden eller
används på sådant sätt som nämnden önskar. Enligt jordbruksministerns
mening bör en kommun inte få vägras tillstånd till förvärv om den inköpta
egendomen till någon del skall användas för sådant ändamål som sägs i 8 §.
Detta bör framgå tydligt av lagtexten. Fortfarande bör dock gälla att
kommunen bör vara beredd att tillgodose lantbruksnämndens önskemål i
den mån marken inte behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordning.

I flera motioner föreligger yrkanden om ytterligare undantag från lagens
tillämpningsområde.

Enligt motion Jo236 av Ingvar Eriksson m. fl. (m) yrkande 2 bör alla
arvsberättigade släktingar till överlåtaren tillhöra den s. k. frikretsen. Enligt
motion Jol57 av Alf Svensson (c) bör syskon och syskonbarn med särskild
anknytning till fastigheten hänföras till frikretsen (yrkande 1).

I motion Jol51 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkas att förvärvsprövningen
avskaffas för fysiska personer. Liknande krav framförs i motion Jo275 av
Göthe Knutson m. fl. (m, fp) yrkande 2.

Beträffande förslaget om ändring av 8 § yrkas avslag i motionerna Jol56 av
Karl Erik Olsson m. fl. (c), Jol57 av Alf Svensson (c) och Jol58 av Martin
Olsson (c).

Utskottets överväganden

Som framgår av propositionen påverkar jordförvärvslagen i sin nuvarande
utformning endast en mindre del av det totala antalet överlåtelser av
jordbruks- och skogsfastigheter. Endast ca 30 % av samtliga överlåtelser
prövas enligt lagen. Ytterligare inskränkningar av lagens tillämpningsområde
skulle enligt utskottets mening allvarligt försvåra möjligheterna att
fullfölja den jordpolitiska målsättning som ligger bakom lagen. Utskottet
avstyrker därför motion Jol51 yrkande 1 och Jo275 yrkande 2, såvitt avser
undantag för fysiska personer generellt.

Med hänvisning till det anförda avstyrks även motionsyrkandena om en
utvidgning av de prövningsfria släktskapsförvärven, dvs. motionerna Jol57
yrkande 1 och Jo236 yrkande 2.

Utskottet delar däremot jordbruksministerns uppfattning att undantaget
för kommunala förvärv bör utvidgas något. Regeringens förslag i denna del
tillstyrks. Motionerna Jol56 yrkande 5, Jol57 yrkande 4 och Jol58
yrkande 2 avstyrks således.

JoU 1986/87:24

Jordbruksministern anför i detta sammanhang vidare att det finns ett
betydande antal fastigheter som är taxerade som jordbruksfastigheter men
vilkas huvudsakliga värde och användning hänför sig till att de är bostadsfastigheter
för permanent- eller fritidsboende. Tillhörande mindre arealer
jordbruksjord eller skogsmark torde i allmänhet sakna intresse från jordbruks-
och skogspolitisk synpunkt. De senaste åren har antalet förvärvstillstånd
av detta slag uppgått till omkring 700 per år. Ett sätt att minska antalet
sådana ärenden är att ändra taxeringsnaturen på dessa fastigheter från
jordbruksfastighet till annan fastighet. På grund av att frågan är av
komplicerad natur anser jordbruksministern dock, efter samråd med chefen
för finansdepartementet, att den bör övervägas ytterligare.

Utskottet har ingen erinran mot vad sålunda anförts. Frågan om förvärv av
mindre jordbruk m. m. har ett intresse också mot bakgrund av de föreslagna
ändringarna i fråga om rationaliseringskravet, vilka utskottet behandlar i ett
följande avsnitt.

Förvärvshinder på grund av för högt pris och kapitalplacering

Enligt 4 § 1 i gällande lydelse skall förvärvstillstånd vägras om priset inte
endast obetydligt överstiger värdet med hänsyn till egendomens avkastning
och övriga omständigheter. Av 4 § 2 följer att förvärvstillstånd inte skall ges
om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering. I
likhet med utredningen och remissinstanserna anser jordbruksministern att
den nuvarande prisprövningen bör mjukas upp. Så långt det är möjligt och
rimligt bör det finnas en avtalsfrihet mellan köpare och säljare.

Prisprövningsregeln infördes för att bryta den dåvarande onormala
prisutvecklingen och för att nå en bättre anpassning av fastighetsprisernas
utveckling till förändringarna i den allmänna prisnivån. Den dåvarande
jordbruksministern ansåg det vara en fördel att ge regeln en förhållandevis
snäv utformning. Utredningens bedömning är att förhållandena nu har
ändrats så att prisprövningsregeln inte längre behövs. Enligt tillgänglig
statistik ligger priserna på jordbruksfastigheter nominellt på ungefär samma
nivå som år 1979. Av utredningen framgår vidare att kapitalplaceringsregeln
har tillämpats i mycket liten utsträckning. Flera remissinstanser framhåller
dock den fara för snabba prisstegringar som ett genomförande av utredningens
förslag innebär.

När det gäller jordbruksmarken är förhållandena inom näringen enligt
jordbruksministerns bedömning för närvarande sådana att farhågorna för
snabba prisstegringar generellt sett kan anses överdrivna. Det finns inte
heller anledning att anta att prisstegringarna i fråga om skogsmark blir av
sådan omfattning att lagens syfte äventyras. När det gäller skogsfastigheterna
innebär flera av de framlagda förslagen att en ökad omsättning av sådana
fastigheter skall stimuleras. En sådan ökad omsättning skulle motverkas om
den nuvarande prisprövningsbestämmelsen behålls oförändrad.

Jordbruksministern anser därför, liksom majoriteten av remissinstanserna,
att prisprövningsregeln inte bör behållas i sin nuvarande utformning. För
att motverka förvärv som görs i kapitalplaceringssyfte och för att motverka

JoU 1986/87:24

en osund allmän prisstegring bör det dock finnas kvar en möjlighet att avslå
en ansökan om tillstånd, om det är uppenbart att det avtalade priset avsevärt
överstiger egendomens marknadsvärde. Avslagsgrunden bör dock inte vara
obligatorisk, och någon priskontroll skall inte behöva göras regelmässigt
utan endast i uppenbara fall och med hänsyn till alla omständigheter som
föreligger i det enskilda fallet. Fastighetens värde bör vid tillämpningen av
den nya bestämmelsen bedömas enligt samma grunder som i annan
lagstiftning. Här hänvisas till 4 kap. 1 § expropriationslagen (1979:719) och
5 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Begreppet ”avsevärt överstiger”
bör enligt propositionen inte fixeras till något bestämt procenttal utan
vid den praktiska tillämpningen bestämmas utifrån olika faktorer, såsom
fastighetstyp, läge i landet samt fastighetens beskaffenhet i övrigt.

Enligt jordbruksministern inryms den nuvarande kapitalplaceringsbestämmelsen
i den föreslagna regeln om priskontroll. Med hänsyn främst till
intresset att bevara verksamheten med jordfonden bör värdegränsen enligt
14 § för inlösen inte ändras.

I motion Jol50 av Owe Andréasson m. fl. (s) yrkas att de nuvarande reglerna
om priskontroll bibehålls i den reviderade jordförvärvslagen. Yrkandet
motiveras bl. a. med att den i propositionen föreslagna konstruktionen kan
leda till prisstegringar som försvårar för yngre jordbrukare att etablera sig,
liksom för arrendatorer som önskar förvärva arrendestället med stöd av den
nya lagstiftningen härom.

Liknande farhågor för effekterna av de nya bestämmelserna anförs i
motion Jol55 av Stina Gustavsson m.fl. (c). Motionen innehåller inget
preciserat yrkande men synes i denna del innebära att nu gällande prisprövning
bör bibehållas.

Enligt motion Jol56 yrkande 1 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) bör
prisprövningen inte relateras till marknadsvärdet, som är ett relativt begrepp
och som kan variera från tid till annan. Priset bör i stället bedömas med
utgångspunkt i fastighetens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga
omständigheter. Vidare bör enligt motionen de nuvarande bestämmelserna
om prövning av förvärv som kan antas ske huvudsakligen för kapitalplacering
finnas kvar i lagtexten.

I motion Jol54 yrkande 4 av Lars Ernestam m.fl. (fp) förordas att
prisprövningen avskaffas helt. Samma yrkande framförs i motionerna Jo236
yrkande 1 (m) och Jo275 yrkande 2 delvis (m, fp).

Utskottets överväganden

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att övervägande skäl talar
för en uppmjukning av nuvarande bestämmelser om priskontroll. Så långt
det är rimligt och möjligt bör det finnas en avtalsfrihet mellan köpare och
säljare. För att motverka förvärv som görs i kapitalplaceringssyfte och för att
motverka en osund allmän prisstegring bör det finnas möjlighet att avslå en
förvärvsansökan om det är uppenbart att det avtalade priset överstiger
egendomens marknadsvärde.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag och

JoU 1986/87:24

avstyrker motionerna Jol50, Jol54, Jol55, Jol56, Jo236 och Jo275, samtliga
i motsvarande del.

I anslutning till yrkandet i motion Jol56 om bibehållande av kapitalplacering
som en särskild avslagsgrund får utskottet anföra följande: Ett av
huvudsyftena med jordförvärvslagstiftningn är att stärka sambandet mellan
brukande och ägande. Av motiveringen i propositionen (s. 18 och 33)
framgår att även den reviderade priskontrollbestämmelsen är avsedd att
motverka köp som görs i kapitalplaceringssyfte. I likhet med jordbruksministern
vill utskottet framhålla att denna bestämmelse inte är den enda som
motverkar kapitalplaceringar som strider mot lagens syfte. Av särskild
betydelse är de begränsningar som enligt 5 § gäller för förvärv av juridiska
personer samt de krav på bosättning, brukande och yrkeskunskaper som
gäller enligt 6 §. Utskottet konstaterar således dels att det framlagda
lagförslaget inte innebär någon ändrad syn på förvärv i kapitalplaceringssyfte,
dels att jordförvärvslagen även framgent ger möjlighet att förhindra
sådana förvärv.

I sammanhanget kan tilläggas att finansministern i proposition 1986/87:150
(den s. k. kompletteringspropositionen) bl. a. anfört att de nya reglerna i
jordförvärvslagen inte får tillåtas leda till att jordbruks- och skogsfastigheter
framstår som lönsamma kapitalplaceringsobjekt (s. 10). Finansministern
avser därför att senare återkomma till riksdagen med vissa förslag rörande
förmögenhetsbeskattningen av sådana fastigheter.

Vad beträffar tolkningen av begreppet ”egendomens marknadsvärde”,
vilken berörs bl. a. i motion Jol56, vill utskottet i likhet med jordbruksministern
framhålla att fastighetens värde bör bedömas med hänsyn till samtliga
omständigheter i det enskilda fallet. Utskottet instämmer i synpunkterna i
motion Jol56 så till vida att marknadsvärdet för de minsta jordbruksfastigheterna
kan vara mer beroende av t. ex. villapriserna på orten och mindre av
jordbruks- eller skogsdelens avkastningsvärde. När det gäller större enheter
såsom familjejordbruken måste enligt utskottets mening fastighetens avkastningsvärde
i betydligt högre grad påverka bedömningen av marknadsvärdet.

Förvärvshinder på grund av att fastigheten behövs för
jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering

Den kritik som riktats mot lagstiftningen och dess tillämpning på denna
punkt har främst avsett storleksrationaliseringen. Denna har ansetts försvåra
för personer som har varit intresserade av deltidsjordbruk att få förvärva
mindre jordbruk. Härigenom anses också att lagen har bidragit till att minska
befolkningsunderlaget i glesbygden och därmed underlaget för en tillfredsställande
samhällsservice.

Under efterkrigstiden har det skett en fortlöpande storleksrationalisering
av jordbruksföretagen genom förvärv av tillskottsmark och genom tillskottsarrenden.
Brukningsenheternas medelareal uppgår för närvarande till 26 ha
åker. Arealen är större i de bättre jordbruksbygderna och mindre i Norrland
och skogslänen i övrigt. Det kan antas att jordförvärvslagstiftningen haft en
väsentlig betydelse för denna utveckling.

JoU 1986/87:24

Jordbruksministern anför i detta sammanhang att produktionsresurserna
inom svenskt jordbruk betydligt överstiger den lönsamma efterfrågan på
jordbruksprodukter. För livsmedelsproduktion behöver vi för närvarande ca
400 000 ha åker mindre än som finns. Det är inte heller möjligt att under
överskådlig tid utnyttja överskottsarealen för en större animalieproduktion.
Mot denna bakgrund är det från allmän synpunkt sett inte längre lika
angeläget att genom storleksrationalisering bygga upp nya jordbruksföretag
som är så stora att de ger den huvudsakliga sysselsättningen och försörjningen
för brukaren. I vart fall bör detta gälla där det krävs stora investeringar
både i byggnader och markanläggningar för att av ett antal mindre jordbruk
bilda sådana företag. I sådana fall bör jordförvärvslagen i fortsättningen inte
hindra en köpare att förvärva mindre jordbruk i syfte att driva jordbruk i
begränsad skala på deltid eller vid sidan av annan sysselsättning. I Götalands
och Svealands slättbygder är det fortfarande av allmänt intresse att ett
företag kan bedriva så stor vegetabilieproduktion att brukaren får sin
huvudsakliga inkomst och sysselsättning från det. I annat fall måste
jordbrukaren komplettera vegetabilieproduktionen med ny eller ökad
animalieproduktion. Den ökning av animalieproduktionen som på sikt kan
bli möjlig behövs enligt jordbruksministern i mellan- och skogsbygderna.

Även när mark som arrenderas av ägaren till den fastighet till vilken
marken från jordbrukspolitisk synpunkt bör läggas har förvärvats av annan
än arrendatorn kan det vara motiverat att ingripa med stöd av rationaliseringsbestämmelsen.
Detta gäller särskilt om marken är av väsentlig betydelse
för brukningsenheten. Samma motiv kan finnas i områden med relativt små
jordbruksfastigheter där en genomgripande fastighetsreglering väntas komma
att ske inom överskådlig tid. Det kan också gälla områden där
lantbruksnämnden genom förvärv av mark eller tidigare avslag på förvärvstillstånd
planerat en mer omfattande förbättring av arronderingen.

I fråga om skogsbruket har rationaliseringsbestämmelsen i jordförvärvslagen
syftat till att främja tillskottsförvärv av skogsmark till kombinerade jordoch
skogsbruksföretag, till uppbyggnaden av skogsbruksföretag med aktiva
brukare och till strukturrationalisering av skogsfastigheterna.

Skogsmark är ett betydelsefullt komplement till många jordbruksföretag i
främst skogs- och mellanbygderna. När sämre jordbruksmark tas ur produktion
kan således vissa kombinerade företag behöva förstärkas med skogsmark.
För att detta skall kunna ske bör förvärvshinder inte uppställas då
ägare av sådana jordbruksföretag själva förvärvar skogsmark som tillskott.

Huvuddelen av de skogsfastigheter som ägs av fysiska personer har för
liten areal skogsmark för att brukaren skall kunna ha sin huvudsakliga
sysselsättning och försörjning av skogsbruket. Givetvis är det positivt om
ytterligare skogsmark kan tillföras dessa fastigheter så att förutsättningarna
för ett aktivt brukande av dem förbättras. Om en ägare av en skogsfastighet
själv köper ytterligare skogsmark bör detta inte hindras med stöd av
jordförvärvslagen. Tvärtom är det angeläget att lantbruksstyrelsen verkar
för att dessa skogsägare får kännedom om lämpliga fastigheter som är till
salu. Förvärvshinder med stöd av jordförvärvslagens rationaliseringsbestämmelse
bör således inte föreligga vid förvärv av skogsbruksfastigheter såvida

JoU 1986/87:24

det inte från allmän synpunkt finns starka skäl som talar härför. Ett sådant
skäl kan vara att marken behövs för att förbättra ägostrukturen.

I bl. a. strukturutredningens betänkande (SOU 1983:71) redovisas att det
finns ett betydande antal brukningsenheter som har så liten areal eller sådan
arrondering att det är svårt att på dem driva ett skogsbruk som tar till vara
markens produktionsförmåga. Särskilt vanligt är detta inom vissa delar av
Kopparbergs, Värmlands och Västernorrlands län. Även inom andra delar
av landet förekommer emellertid områden med mycket dålig arrondering av
skogsmarken. Pågående arbete att genom fastighetsreglering och successiv
strukturrationalisering förbättra fastighetsindelningen i skogsmarken inom
angivna områden bör enligt jordbruksministerns mening fortsätta. Jordförvärvslagens
rationaliseringsbestämmelse bör kunna användas för att styra
förvärven så att ett effektivt skogsbruk främjas i dessa områden. Tillgängliga
resurser för denna långsiktiga strukturrationalisering måste dock koncentreras
till de mest splittrade områdena.

Sammanfattningsvis innebär regeringens överväganden att förvärvshinder
av rationaliseringsskäl bör såväl i fråga om jordbruksmark som skogsmark
ställas upp endast om det är angeläget från allmän synpunkt. Nu gällande
bestämmelse bör ändras så att förvärvstillstånd får vägras om det är av
allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets
rationalisering. Det allmänna intresset bör belysas i länsprogram för
strukturrationalisering eller andra länsvisa program för jordbruket och
skogsbruket som bygger bl. a. på planer som utarbetats av kommunerna
själva. Däremot bör det vara möjligt att tillämpa bestämmelsen allt efter de
skilda förutsättningarna i olika delar av landet. Särskilt framhålls att
arroneringsförbättrande åtgärder i fråga om starkt ägar- och ägosplittrade
skogsmarker regelmässigt bör anses vara av allmänt intresse.

De motioner som hänförs till detta avsnitt innehåller bl. a. yrkanden om
åtgärder för att främja landsbygdens utveckling genom ett förbättrat
sysselsättningsunderlag och ökade möjligheter till förvärv av och bosättning
på mindre jordbruksfastigheter.

Enligt motion Jol51 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 3 är jordbruks- och
skogsbruksföretagen basen för boende och sysselsättning på landsbygden.
Företagen ger underlag för såväl offentlig som kommersiell service. Deltidsjordbruk
t. ex., som drivs i kombination med annan sysselsättning, är viktiga
för boende i glesbygden. Även alternativjordbruket är av intresse som
sysselsättningsunderlag. Flera olika deltidsarbeten måste kunna kombineras.
Den som vill förvärva en jordbruks- eller skogsfastighet bör enligt
motionen tillåtas detta. I stället för att som nu motverka människors
önskemål om att bosätta sig på landsbygden bör den reviderade lagstiftningen
stimulera till en sådan bosättning. Vidare bör möjligheter finnas att vid
nybildning av fastigheter på landsbygden avstycka så mycket mark som
behövs för t. ex. hästuppfödning, grönsaksodling m. m.

Liknande synpunkter på de areella näringarnas värde för landsbygdsutvecklingen
anförs i motion Jol52 av Anita Bråkenhielm och Göte Jonsson
(båda m), Jol58 av Martin Olsson (c) yrkande 1 och Jol56 av Karl Erik
Olsson m. fl. (c). Den sistnämnda motionen innehåller dessutom ett yrkande

JoU 1986/87:24

om utformningen av tillämpningsföreskrifterna (yrkande 2). För att säkerställa
deltids/fritidsjordbrukares möjligheter att köpa fastigheter bör tillämpningsföreskrifterna
utformas så att lantbruksnämnderna i vissa fall inte utan
synnerliga skäl får vägra förvärvstillstånd. Enligt yrkande 7 i motionen måste
effekterna av att 4 § jordförvärvslagen får fakultativ karaktär kontinuerligt
följas upp. Om efterfrågan från familjejordbruket minskar men ökar från
andra köparkategorier kan enligt motionen utvecklingen gå i en riktning som
strider mot lagens anda och intentioner.

Förvärvsprövningens betydelse för landsbygden utvecklas även i motionerna
Jo236 (m) yrkande 3, Jo275 (m, fp) yrkande 2 delvis och Jo797 av Olof
Johansson m. fl. (c) yrkande 9.1 sistnämnda motion anförs att jordförvärvslagen
bör stimulera uppbyggnaden av företag som bygger på kombinationen
av jord- och skogsbruk. Staten bör underlätta förvärv av skogsmark genom
försäljning av delar av domänverkets skogsinnehav till enskilda jordbrukare.

Enligt motion Jo533 av Alf Svensson (c) yrkande 6 bör vid förvärvsprövningen
beaktas att de mindre enheterna med färre djur vanligen skapar en
mera positiv djurskötsel.

I motion Jol54 av Lars Ernestam m. fl. (fp) yrkandena 2 och 3 anförs viss
kritik mot propositionens uttalanden i detta sammanhang. Motionärerna
anser det värdefullt att de mindre enheterna bibehålls i största möjliga
utsträckning. Förslaget innehåller dock vissa oklarheter, genom att lagen kan
tolkas olika av olika lantbruksnämnder. För att öka rättssäkerheten och
ytterligare begränsa de situationer där 4 § 1 kan bli tillämplig föreslår
motionärerna att det skall krävas ett påtagligt allmänt intresse som villkor för
rationaliseringskravets tillämplighet. Vidare anser sig motionärerna inte
kunna fullt ut acceptera propositionens beskrivning av de situationer där
4 § 1 bör tillämpas. Enligt motionen bör stadgandet bli aktuellt endast i två
fall: dels vid försäljning till utomstående av fastighet vartill grannfastighet
under lång tid haft arrenderätt, dels då en mindre fastighet med klart
olämplig arrondering försålts till utomstående.

I motion Jol57 av Alf Svensson (c) yrkandena 2 och 3 hemställs att den
avslagsgrund som avser olämplig sammanföring av lantbruksföretag skall
tillämpas obligatoriskt och inte fakultativt (4 § 2). Om det är positivt för
sysselsättningen m. m. bör vidare enligt motionen möjlighet finnas att vägra
förvärvstillstånd beträffande fastighet som lämpligen kan delas upp på två
eller flera företag. En ny avslagsgrund bör således införas i lagen för sist
angivna ändamål.

Utskottets överväganden

Utskottet instämmer i vad jordbruksministern anfört om skälen för att ge
rationaliseringsaspekten mindre tyngd i den jordpolitiska prövningen. I
rådande produktionsläge är det inte längre lika angeläget att genom
storleksrationalisering bygga upp nya jordbruksföretag som är så stora att de
ger den huvudsakliga sysselsättningen och försörjningen för brukaren. Med
den föreslagna utformningen av lagen och med en tillämpning enligt de
riktlinjer som angetts i propositionen bör antalet fall då förvärvstillstånd
vägras bli färre. Denna effekt torde bli mest märkbar när det gäller förvärv av

JoU 1986/87:24

mindre jordbruk där förvärvaren avser att driva jordbruk i begränsad skala
på deltid eller vid sidan av annan sysselsättning. Det bör i detta sammanhang
understrykas att utskottet i huvudsak instämmer med motionärernas synpunkter
rörande jord- och skogsbrukets viktiga roll som landsbygdens
huvudnäringar och som underlag för sysselsättning och privat och offentlig
serviceverksamhet. Tilläggas bör att hithörande frågor om landsbygdsutveckling
m. m. uppmärksammats även i andra sammanhang, något som
närmare belyses i utskottets betänkande JoU 1986/87:22 om vissa jordbrukspolitiska
frågor m. m.

Utskottet utgår från att syftet med motionerna i detta hänseende kan
tillgodoses utan något ytterligare uttalande från riksdagens sida. I anslutning
till motionsyrkandena (m, c) om ökade möjligheter till avstyckning av mark
bör nämnas att bostadsutskottet nyligen behandlat några närliggande
motioner och därvid föreslagit en översyn av fastighetsbildningslagen för att
uppnå en anpassning till de nya jordpolitiska riktlinjerna (BoU 1986/87:14).
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jol51 yrkande 3, Jol52
yrkande 3, Jol56 yrkande 2, Jol58 yrkande 1, Jo236 yrkande 3, Jo275
yrkande 2 delvis och Jo533 yrkande 6 lämnas utan vidare åtgärd.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion Jol54 (fp) om
ytterligare precisering av rationaliseringskravet m. m. och om tillägg av ordet
”påtagligt” i 4 § 1 jordförvärvslagen (yrkandena 2 och 3).

I anslutning till yrkande 7 i motion Jol56 (c) om uppföljning av lagens
effekter utgår utskottet från att man inom lantbruksverket fortlöpande följer
upp både den praktiska tillämpningen och lagstiftningens konsekvenser i
olika hänseenden. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida torde
inte behövas.

Utskottet avstyrker vidare yrkandena 2 och 3 i motion Jol57 (c) om
olämplig sammanföring av företag som obligatorisk avslagsgrund och om
införande av en ny avslagsgrund, relaterad till möjligheterna att dela en
bestående fastighet i flera brukningsenheter.

Vad beträffar yrkandet i motion Jo797 yrkande 9 (c) om kombinerade
jord- och skogsbruksföretag torde det inte råda delade meningar om att
denna produktionsinriktning ger fördelar i många avseenden. Som framgår
av redovisningen ovan anses skogsmark vara ett betydelsefullt komplement
till många jordbruksföretag, särskilt i skogs- och mellanbygderna. Förvärvshinder
torde i allmänhet inte uppställas då ägare av jordbruksföretag
förvärvar skogsmark som tillskott. Vidare bör framhållas att också de nya
bestämmelserna i 7 § om regionalpolitiska hänsynstaganden (se nedan
s. 26 f.) ligger i linje med motionärernas synpunkter. Det anförda bör kunna
tillgodose motion Jo797 i motsvarande del. Utskottet är däremot inte berett
att genom ett generellt uttalande förorda viss utförsäljning av domänverksmark.

Träförädlande företags förvärv

Förutom avslagsgrunderna i 4 § gäller enligt 5 § jordförvärvslagen för främst
juridiska personer vissa ytterligare förutsättningar för att förvärvstillstånd
skall lämnas. Dessa inskränkningar behöver enligt paragrafens andra stycke

JoU 1986/87:24

dock inte gälla om förvärvet huvudsakligen avser skogsmark och förvärvaren
bedriver skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning
behövs och egendomen med hänsyn till ortsförhållandena inte bör ägas och
brukas av någon fysisk person som är bosatt på orten. De företag som avses är
sågverk, massafabriker, pappersbruk och fabriker för tillverkning av fiberskivor,
spånskivor eller plywood. Tredje stycket jämställer fysisk person som
driver skogsindustriell verksamhet som nyss nämnts med de juridiska
personer som driver sådan verksamhet. Härmed avses bl. a. sågverksföretag
som drivs i bolagsform.

Vissa mindre träförädlande företag - i första hand sågverk - kan genom sin
lokalisering i glesbygd ha stor betydelse för sysselsättningen på orten. I
allmänhet äger dessa företag endast mindre arealer skogsmark. De får i
huvudsak sin råvara genom köp av rotposter och leveransvirke. Vid
högkonjunkturer kan detta bidra till allmänna stegringar av virkespriserna.
Sådana företag har intresse av att kunna förvärva skogsmark för att få en
bättre bas för sin verksamhet. Företagen anser sig ha behov av tillgång till en
del av råvaran från egen skog för att överbrygga svackor i råvarutillgången.
Vidare har de behov av en viss egen areal skogsmark som underlag för en
skogsavdelning. Den behövs för den service i fråga om skogsvårdsåtgärder
som skogsägare numera i allt högre grad efterfrågar. Dessa omständigheter
bör enligt jordbruksministern beaktas vid prövningen av dessa företags
ansökningar om förvärvstillstånd.

Vid prövningen enligt andra stycket i 5 § skall för närvarande avgöras om
egendomen i första hand bör ägas av någon som är bosatt på orten. Starka
skäl talar enligt jordbruksministern för att träförädlande företag som redan
bedriver skogsindustriell verksamhet av betydelse för sysselsättningen på
orten bör kunna ges företräde framför andra träförädlande företag, om en
sådan prioritering har betydelse för sysselsättningen på orten. En lantbrukare
som är bosatt på orten och som vill komplettera sitt företag med skogsmark
bör dock har företräde framför juridiska personer om hänsynen till ortsförhållandena
föranleder det.

Bestämmelsen i tredje stycket som jämställer fysiska personer som
bedriver träindustriell verksamhet med juridiska personer med sådan
verksamhet fyller enligt propositionen ingen direkt funktion utan bör
upphävas.

I motion Jol53 (vpk) yrkande 2 hemställs att lagtexten kompletteras med en
bestämmelse om hembudsskyldighet till t. ex. lantbruksnämnden för att
motverka risken att mindre träförädlande företag köps upp och verksamheten
därefter läggs ned. Vidare yrkas att företrädesrätten i 5 § sista stycket
skall gälla även fysisk person som avser att bosätta sig på orten och aktivt
bruka fastigheten (yrkande 3).

I motion Jol56 (c) yrkande 3 understryks det angelägna i att tillämpningsföreskrifterna
till 5 § utformas så att prioriteringsordningen i paragrafen
klart framgår.

Enligt motion Jol55 (c) är det tveksamt om förvärv av skogsmark över
huvud taget bör tillåtas när juridisk person är köpare. Motionärerna anför,
utan närmare precisering i fråga om lagtextens utformning, att man i stället

JoU 1986/87:24

bör främja olika slag av kombinationer jord/skog/annan verksamhet. Behovet
för aktiva lantbrukare att komplettera med skogsmark är ofta stort. En
sådan komplettering är enligt motionen av stor regionalpolitisk betydelse för
bibehållande av en bofast befolkning i mellan- och skogsbygderna.

I motion Jo250 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c)
yrkande 1 hemställs att juridisk person som köper jord eller skog skall lämna
kompensationsmark.

Utskottets överväganden

De föreslagna bestämmelserna i 5 § om juridiska personers förvärv är
konstruerade enligt följande.

I paragrafens första stycke anges att särskilda krav skall ställas - bl. a. i
fråga om kompensationsmark - för att förvärvstillstånd skall lämnas.

Enligt andra stycket behöver dessa krav under vissa omständigheter inte
vara uppfyllda om förvärvet huvudsakligen avser skogsmark och förvärvaren
bedriver skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning
behövs. Förvärvstillstånd kan dock vägras om egendomen bör ägas och
brukas av annan juridisk person som redan bedriver skogsindustriell
verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där.

I tredje stycket föreskrivs företräde för fysiska personer som är bosatta på
orten framför samtliga kategorier av juridiska personer som avses i andra
stycket.

Utskottet vill framhålla att den prioriteringsordning som avses gälla mellan
juridiska personer inbördes resp. mellan juridiska personer och fysiska
personer klart framgår av det ifrågavarande stadgandet och motiveringen till
detsamma.

Med hänsyn till det anförda och till att lagtexten självfallet har högre
statsrättslig dignitet än tillämpningsföreskrifterna till lagen anser utskottet
det obehövligt att riksdagen gör ett uttalande om tillämpningsföreskrifterna i
enlighet med motion Jol56 yrkande 3.

Motion Jol55 i motsvarande del är till stor del tillgodosedd genom de
föreslagna ändringarna i 5 § och genom vad utskottet anfört i föregående
avsnitt om värdet av att enskilda brukare får möjlighet att göra tillskottsförvärv
av skogsmark. Motionen påkallar ingen särskild åtgärd såvitt nu är i
fråga.

Yrkandet i motion Jo250 synes innebära att juridiska personer skall
åläggas en generell skyldighet att lämna kompensationsmark vid förvärv av
jordbruks- eller skogsfastigheter. Utskottet är inte berett att ställa så
långtgående krav på angivna köparkategori och avstyrker således motion
Jo250 yrkande 1.

Utskottet kan inte heller finna tillräckliga skäl att föreslå en regel om
hembudsskyldighet i enlighet med motion Jol53 yrkande 2. Som jordbruksministern
anfört (prop. s. 23) är frågan om hembudsskyldighet vid förvärv av
juridiska personer av generell natur genom att den skulle kunna aktualiseras
även vid förvärvsprövning enligt andra lagar. I anslutning till vissa i
propositionen redovisade farhågor från remissinstanserna om effekterna av
de nya bestämmelserna i 5 § anför dock jordbruksministern att frågan är av

JoU 1986/87:24

sådan natur att den bör noggrant bevakas. Utskottet delar denna bedömning.
Det anförda bör till viss del kunna tillgodose motion Jol53 yrkande 2.

I anslutning till yrkande 3 i motion Jol53 om företrädesrätt även för fysisk
person som avser att bosätta sig på orten bör framhållas att utskottet
instämmer med motionens syfte i denna del. 5 § tredje stycket bör således
även kunna tillämpas i de fall det är utrett i förvärvsärendet att köparen
kommer att bosätta sig på orten eller på den ifrågavarande egendomen, om
denna inrymmer även bosättningsmöjligheter. Det i propositionen föreslagna
stadgandet kan enligt utskottets mening tillämpas i enlighet med det
anförda utan redaktionella ändringar. Genom utskottets uttalanden är
motion Jo 153 yrkande 3 tillgodosedd. Det anförda tillgodoser även syftet
med motion Jol56 yrkande 3.

Särskilda krav på fysiska personer m. m.

Regeringens förslag under avsnitten 2.7 Särskilda krav på fysiska personer
och under 2.9 Föreskrifter om bosättning och brukande innebär att de
nuvarande bestämmelserna i 6 och 10 §§ jordförvärvslagen bör behållas
oförändrade.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker därmed
motion Jol54 av Lars Ernestam m. fl. (fp) vari yrkas att bosättningskravet
avskaffas (yrkande 5).

Regionalpolitiska hänsynstaganden

Om det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt får enligt 7 §
tillstånd vägras till förvärv av egendom på vilken inte drivs ett utvecklat eller
utvecklingsbart lantbruksföretag om egendomen behövs för att stärka annat
sådant lantbruksföretag på orten eller för att främja sysselsättningen för
någon som är bosatt på orten. Enligt utredningen har dessa bestämmelser
tillämpats relativt sällan som avslagsgrund. I glesbygden är det dock
angeläget att det tillgängliga sysselsättningsunderlaget inom jordbruket och
skogsbruket kan tas till vara så långt det är möjligt. Ofta bör detta ske genom
kombination med annan sysselsättning eftersom både jordbruks- och skogsfastigheterna
i dessa bygder i allmänhet är alltför små för att ge tillräcklig
sysselsättning. Av stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla en
levande landsbygd med tillfredsställande samhällsservice är givetvis att de
som är sysselsatta inom jordbruket och skogsbruket är bosatta på orten.
Enligt jordbruksministern möter det från jordbrukspolitisk synpunkt inte
hinder mot en intensifierad jordbruksproduktion i dessa bygder. Ansträngningar
att där främja sysselsättningen i skogsbruket sammanfaller också väl
med skogspolitikens mål att främja skogsvård, avverkning och hög virkesproduktion.
Mot denna bakgrund finns det, som utredningen anser, skäl att
genom en ändring i lagens 7 § ytterligare betona jordförvärvslagens betydelse
i det regionalpolitiska sammanhanget. Ett avgörande skäl när det blir fråga
om avslag på regionalpolitiska grunder bör vara hänsynen till sysselsättningen
på orten. Bestämmelsen bör gälla som en särskild avslagsgrund i sådana
glesbygder där en jordförvärvspolitisk styrning har en direkt och påvisbar

JoU 1986/87:24

effekt på sysselsättningen. Utvecklingen kan föra med sig behov av
fortlöpande ändringar i fråga om hänsynen till regionalpolitiken. Det bör
därför inte läggas fast i lagen inom vilka områden den särskilda regionalpolitiska
avslagsgrunden får tillämpas. Jordbruksministern anser att vägledande
för tillämpningen av bestämmelsen bör vara i vad mån länsstyrelsen har
förordnat om att stöd till företag i glesbygder skall kunna lämnas. Grunden
för stödet enligt förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd och för den
regionalpolitiska anpassningen av jordförvärvslagen är i stort densamma och
en sådan samordning är därför enligt jordbruksministern konsekvent.

Den föreslagna bestämmelsen bör kunna tillämpas för att vägra tillstånd
till förvärv om egendomen behöver användas i kombination med annan
verksamhet. Det bör också vara möjligt att med stöd av bestämmelsen vägra
tillstånd till förvärv om egendomen behövs för att stärka sysselsättningsunderlaget
för en redan etablerad jord- eller skogsbruksföretagare på orten.
Vidare bör förvärvstillstånd kunna vägras i fråga om såväl jordbruks- som
skogsfastigheter om förvärvaren inte avser att själv bruka egendomen och
egendomen behövs av sysselsättningsskäl.

För att vid tillämpningen av 7 § nå en god överensstämmelse med
länsstyrelsens och kommunens program för sysselsättningen inom jordbruket,
trädgårdsnäringen och skogsbruket är det enligt propositionen lämpligt
att sådana program ingår i lantbruksnämndens underlag vid prövningen av
förvärvsärenden.

I motion Jol56 (c) anförs bl. a. att utvecklingen under 1980-talet har visat att
det inom varje län finns områden där ett levande jordbruk är en viktig del av
sysselsättningen på orten. Enligt motionen bör lantbruksnämnden alltid
pröva ett förvärv utifrån sysselsättningsaspekter. I den regionalpolitiska
bedömningen bör nämnderna ta särskild hänsyn till de inomregionala
obalanser som blivit ett allt större problem i hela landet. Bedömningen enligt
7 § bör därför kunna omfatta hela landet.

I motion Jo250 yrkande 7 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne
Karlsson (båda c) anförs att köp och försäljning av skärgårdsfastigheter bör
prövas enligt bo-bruka-principen. Vid prisprövningen måste man bortse från
vad fastigheten kan värderas till som sommarbostad.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker förslaget om ändring i 7 § jordförvärvslagen och
instämmer i propositionens uttalanden att utvecklingen kan medföra behov
av fortlöpande ändringar i fråga om hänsynen till regionalpolitiken. Bl. a.
med hänsyn härtill bör det inte läggas fast i lagen inom vilka områden den
särskilda regionalpolitiska avslagsgrunden får tillämpas. Som jordbruksministern
anfört bör bestämmelsen kunna tillämpas i glesbygder i hela landet.
Vägledande för tillämpningen bör vara i vad mån länsstyrelsen förordnat att
stöd till företag i glesbygder skall kunna lämnas enligt förordningen
(1985:619) om glesbygdsstöd.

Med glesbygd avses enligt nämnda förordning stora sammanhängande
områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning och service
samt skärgårdar och liknande områden.

JoU 1986/87:24

Vad utskottet anfört om tillämpningsområdet för 7 § innebär att det inte
föreligger något hinder mot att paragrafen tillämpas i enlighet med motion
Jol56 yrkande 4. Härigenom får motionen anses tillgodosedd i denna del.

I anslutning till motion Jo250 yrkande 7 bör framhållas att förvärv av
skärgårdsfastigheter som är taxerade som jordbruksfastigheter i flertalet fall
torde komma att prövas enligt 7 §. Det följer bl. a. av förordningen om
glesbygdsstöd som utskottet hänvisat till ovan. Syftet med motionsyrkandet
är således i huvudsak tillgodosett. När det gäller prisprövningen hänvisas till
utskottets uttalanden i det föregående.

Andra ålägganden

Reglerna i 11 § jordförvärvslagen bör enligt förslaget utformas så att en
förvärvare kan åläggas att vidta åtgärder som behövs med hänsyn till
naturvården eller skogsvården. I propositionen anförs bl. a. att möjlighet bör
finnas att ålägga förvärvaren att upprätta och följa en skötselplan för hela
eller delar av egendomen. Skötselplanen bör vara en konkret beskrivning av
det hänsynstagande till naturvårdens intressen som följer av bestämmelserna
i 6 a § i skötsellagen. Planen får således inte vara mer ingripande än vad som
följer av nämnda bestämmelse.

I motion Jol56 (c) yrkande 6 anförs att lagförslaget i denna del inte är
förenligt med de krav på förutsebarhet, enkelhet och klarhet som ny
lagstiftning bör uppfylla. Vidare hänvisas till de invändningar som lagrådet
rest mot bestämmelsen. Enligt motionen bör nuvarande lydelse av 11 §
bibehållas, med kompletterande motivuttalanden enligt lagrådets förslag.

Utskottet vill i likhet med jordbruksministern understryka att det tilltänkta
tillämpningsområdet för angivna bestämmelse såvitt avser hänsynstagande
till naturvården inte skall sträcka sig längre än vad som följer av 6 a § lagen
om skötsel av jordbruksmark. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motion Jol56 yrkande 6.

Lagen om skötsel av jordbruksmark

Innebörden av regeringsförslaget är att jordbruksmark liksom tidigare inte
får tas ur produktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden
är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten. Tillstånd skall inte
få lämnas om marken behövs för ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretags
verksamhet eller för sådan egendom som avses i 7 § jordförvärvslagen
eller i övrigt om andra särskilda omständigheter föreligger. Ett
tillstånd får förenas med villkor och lantbruksnämnden får meddela föreläggande
eller förbud som behövs för att sådana villkor skall efterlevas.

Enligt motion Jol51 (m) yrkande 2 bör skötsellagen utformas så att den
enskilde markägaren själv får avgöra valet av produktionsinriktning. Motionärerna
anser bl. a. att en lantbrukare bör få plantera skog på sin jordbruksmark
utan inblandning av statliga myndigheter.

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att det - bl. a. av hänsyn
till sysselsättning och landskapsvård - alltjämt bör krävas tillstånd att ta
jordbruksmark ur produktion. Möjligheterna att lämna tillstånd till nedlägg -

JoU 1986/87:24

ning bör emellertid ökas i förhållande till gällande lag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker motion Jol51 yrkande 2.

Övriga frågor

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i de delar som ej särskilt kommenterats
i det föregående.

En under allmänna motionstiden väckt motion, Jo211 av Marianne
Andersson och Martin Olsson (båda c), tar upp frågan om besvärsrätt för
vissa intressenter som genom anbud eller på annat sätt anmält intresse att få
förvärva fastighet som inköpts av lantbruksnämnden och försålts till annan
person.

Utskottet har tidigare, vid behandlingen av liknande motioner, ansett att
en utvidgning av sakägarkretsen i enlighet med de aktuella motionerna skulle
vara olämplig från flera olika synpunkter (JoU 1985/86:12). Anledning till
ändrat ställningstagande föreligger inte. Det bör tilläggas att lantbruksnämnderna
enligt gällande föreskrifter för förvaltningen av jordfonden är skyldiga
att kungöra tilltänkta försäljningar av jordbruksfastigheter. Härigenom kan
en större krets av intressenter få uppgift om försäljningen och inkomma med
intresseanmälan till resp. nämnd. På skäl som utskottet tidigare redovisat
kan det inte anses befogat att alla de som visat intresse för förvärv av en
fastighet skulle erhålla en självständig besvärsrätt. Motionen avstyrks
således.

I övrigt noterar utskottet att riksdagen vid behandlingen av proposition
1985/86:90 om följdlagstiftning till plan- och bygglagen m.fl. lagar bl. a.
beslutat om ändrad lydelse av 2 § jordförvärvslagen. Lagen (1987:137) om
ändring i jordförvärvslagen har nyligen promulgerats. Lagändringen innebär
att planbegreppen i 2 § 7 jordförvärvslagen anpassas till de nya planbegreppen
i plan- och bygglagen.

Den nu behandlade propositionen innebär, såvitt avser 2 § jordförvärvslagen,
att paragrafen skall betecknas 3 §, varjämte den i proposition 1985/
86:90 föreslagna lydelsen beaktats.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda lämpligt att lagen
(1987:137) om ändring i jordförvärvslagen upphävs i samband med att
riksdagen antar det i proposition 1986/87:122 framlagda lagförslaget, såvitt
nu är i fråga. En bestämmelse härom bör tillfogas ikraftträdandebestämmelserna
till sistnämnda lagförslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av en revidering av jordförvärvslagen
att riksdagen lämnar motion 1986/87:Jo246 utan vidare åtgärd,

2. beträffande ytterligare översyn av jordförvärvslagen
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jol54 yrkande 1,

3. beträffande en portalparagraf i lagen

att riksdagen lämnar motion 1986/87:Jo 153 yrkande 1 utan vidare
åtgärd,

JoU 1986/87:24

4. beträffande undantag för fysiska personer

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jol51 yrkande 1 och 1986/
87:Jo275 yrkande 2 i motsvarande del,

5. beträffande undantag vid släktskapsförvärv

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jol57 yrkande 1 och 1986/
87:Jo236 yrkande 2,

6. beträffande undantag för kommunala förvärv

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1986/87:Jol56 yrkande 5, 1986/87:Jol57 yrkande 4 och
1986/87:Jol58 yrkande 2 antar 8 § förslaget till lag om ändring i
jordförvärvslagen,

7. beträffande prisprövningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1986/87:Jol50, 1986/87:Jol54 yrkande 4, 1986/87:Jol55 i
motsvarande del, 1986/87:Jol56 yrkande 1, 1986/87:Jo236 yrkande 1
och 1986/87:Jo275 yrkande 2 i motsvarande del antar förslaget till lag
om ändring i jordförvärvslagen, såvitt avser 4 § första stycket 4 och
andra stycket samt 16 §,

8. beträffande rationaliseringskravet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1986/87:Jol54 yrkande 3 antar 4 § första stycket 1 förslaget till
lag om ändring i jordförvärvslagen,

9. beträffande uttalande om rationaliseringskravet
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jol54 yrkande 2,

10. beträffande åtgärder för att främja landsbygdens utveckling
m. m.

a) att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1986/
87:Jol51 yrkande 3, 1986/87:Jol52, 1986/87:Jol56 yrkande 2, 1986/
87:Jol58 yrkande 1, 1986/87:Jo236 yrkande 3, 1986/87:Jo275

yrkande 2 i återstående del och 1986/87:Jo533 yrkande 6,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo797 yrkande 9,

11. beträffande prövningen vid olämplig sammanläggning av företag
m. m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1986/87:Jol57 yrkandena 2 och 3 antar 4 § första stycket 2 och
3 i förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen,

12. beträffande uppföljning av effekterna

att riksdagen lämnar motion 1986/87:Jol56 yrkande 7 utan vidare
åtgärd,

13. beträffande träförädlande företags förvärv

att riksdagen antar 5 § i förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen,

14. beträffande hembudsskyldighet

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jol53 yrkande 2,

15. beträffande tillämpningen av 5 §

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört med anledning av motion
1986/87:Jol53 yrkande 3 och motion 1986/87:Jol56 yrkande 3,

JoU 1986/87:24

16. beträffande prioritering av fysiska personer m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jol55 i motsvarande del,

17. beträffande krav på kompensationsmark

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo250 yrkande 1,

18. beträffande regionalpolitiska hänsynstaganden m. m.

att riksdagen lämnar motionerna 1986/87:Jol56 yrkande 4 och 1986/
87:Jo250 yrkande 7 utan vidare åtgärd,

19. beträffande föreskrifter om bosättning och brukande
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jol54 yrkande 5,

20. beträffande vissa ålägganden i övrigt

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1986/87:Jol56 yrkande 6 antar 11 § i förslaget till lag om
ändring i jordförvärvslagen,

21. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen
i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan, med den
ändringen att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande lydelse:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987, varigenom lagen (1987:137)
om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) upphävs. De nya bestämmelserna
skall tillämpas i ärenden om förvärvstillstånd som inte är
slutligt avgjorda den 1 juli 1987.

22. beträffande besvärsrätten enligt jordförvärvslagen
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo211,

23. beträffande skötsellagen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1986/87:Jol51 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i
lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

24. att riksdagen antar förslagen till lag om ändring i lagen (1904:48
s. 1) om samäganderätt och lag om ändring i lagen (1985:658) om
arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Stockholm den 14 maj 1987

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Åke
Selberg (s), Lennart Brunander (c), Jan Jennehag (vpk), Ivar Virgin (m),
Björn Ericson (s) och Bengt Rosén (fp).

JoU 1986/87:24

Reservationer

1. En portalparagraf i lagen (mom. 3)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Vad
utskottet” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion Jol53, att
jordförvärvslagens inledande paragraf bör utformas så att den klart markerar
sambandet mellan ägande, brukande och boende. Detta är särskilt viktigt när
det gäller skogsfastigheter. Utskottet ansluter sig således till yrkande 1 i
motionen om formuleringen av 1 §.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande en portalparagraf i lagen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1986/87:Jol53 yrkande 1 antar förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen
med den ändringen att 1 § erhåller följande som reservantens
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Syftet med denna lag är att främja
en från allmän synpunkt lämplig utveckling
av företag inom jordbruket,
skogsbruket och trädgårdsnäringen
(lantbruksföretag). Vid tillämpningen
skall eftersträvas att från regionalpolitisk
synpunkt ändamålsenliga
företag bildas.

Reservantens förslag

2. Undantag för fysiska personer (morn. 4)

Arne Andersson i Ljung, Sven Eric Lorentzon och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”personer generellt” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jol51 skulle åtskilliga fördelar vinnas om förvärvsprövningen
slopades för fysiska personer.

Enligt utskottets uppfattning är statens ingrepp i fysiska personers förvärv
av lantbruksfastigheter enbart till skada. Säljare har förlorat pengar, ibland
förmögenheter. Köpare har fått allt mindre mark att välja på. Glesbygden
har utarmats. Godtycket har regerat.

Förvärvsprövningen för fysiska personer bör således slopas. Betydande
fördelar vinns då. Lantbruksnämnderna får en avgjort mindre arbetsbelastning.
Byråkratin minskar och rättvisan ökar. Grunden för en bättre och mer
effektiv regionalpolitik läggs. Som en konsekvens av detta förslag skall heller
inte några andra krav ställas på förvärvaren än vad som anges i generell
lagstiftning, såsom t. ex. skogsvårdslagen och naturvårdslagen.

JoU 1986/87:24

Utskottet föreslår att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt
förslag till revidering av jordförvärvslagen som innebär att lagen ej tillämpas
på förvärv av fysiska personer utan endast på förvärv av juridiska personer.
Härigenom tillgodoses även motionerna Jol57 yrkande 1 och Jo236 yrkande
2 om utvidgning av de prövningsfria släktskapsförvärven.

Genom utskottets ställningstagande blir vidare framförda motionsyrkanden
om avskaffande av priskontrollen m. m. inaktuella, enär denna kontroll
blir överflödig i ett system där enbart juridiska personers förvärv tillståndsprövas.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande undantag för fysiska personer
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo 151 yrkande 1
och 1986/87:Jo275 yrkande 2 i motsvarande del hos regeringen
hemställer om förslag till ändring av jordförvärvslagen i enlighet med
vad utskottet anfört,

3. Undantag för kommunala förvärv (mom. 6)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jol56 har kommunerna redan i dag avsevärda arealer
mark som inte under överskådlig framtid kan förväntas bli utnyttjade för
bebyggelse e. d. Kommunernas behov av mark kan enligt utskottets mening
tillgodoses inom ramen för den nuvarande lydelsen av 8 § jordförvärvslagen.
Utskottet avstyrker därför regeringens förslag om ändring av 8 §.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande undantag för kommunala förvärv
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Jol56 yrkande 5,
1986/87:Jol57 yrkande 4 och 1986/87: Jol58 yrkande 2 avslår förslaget
till lag om ändring i jordförvärvslagen såvitt avser 8 §,

4. Prisprövningen (mom. 7)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 20 slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motionerna från folkpartiet och moderata
samlingspartiet anser utskottet att prisprövningen är ett långtgående ingrepp
i äganderätten och den personliga avtalsfriheten. Detta ingrepp kan inte
motiveras med de eventuella fördelar från jordförvärvspolitisk synpunkt som
prisprövningen ger. I många fall har prisprövningen inneburit oacceptabla
ekonomiska förluster och rättsförluster för enskilda personer. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att priskontrollen bör avskaffas.

JoU 1986/87:24

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande prisprövningen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag såvitt avser 4 § första
stycket 4 och andra stycket samt 16 § jordförvärvslagen och med avslag
på motionerna 1986/87:Jol50, 1986/87:Jol55 i motsvarande del och
1986/87:Jol56 yrkande 1 samt med anledning av motionerna 1986/
87:Jol54 yrkande 4, 1986/87:Jo236 yrkande 1 och 1986/87:Jo275
yrkande 2 i motsvarande del beslutar upphäva jordförvärvslagen 4 §
första stycket 1 och andra stycket samt 16 § såvitt avser hänvisningen
till 4 § första stycket 1,

5. Rationaliseringskravet (mom. 8 och 9)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Det anförda”
och slutar med ”(yrkandena 2 och 3)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det i och för sig värdefullt att behovet av storleksrationalisering
nu tonas ned, men ifrågasätter om den föreslagna punkt 1 i 4 § behövs
för att tillgodose det lilla behov av tvångsmässig storleksrationalisering som
kan förekomma. En frivillig sådan är ju alltid möjlig genom marknadsmässig
uppgörelse mellan säljare och köpare. Enligt den angivna punkten får
förvärvstillstånd vägras ”om det är av allmänt intresse att egendomen tas i
anspråk för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering”.

Den föreslagna formuleringen innehåller två oklarheter: För det första
”får vägras” vilket medför att lagen kan tolkas på olika sätt av olika
lantbruksnämnder, varigenom tillämpningen riskerar att bli både godtycklig
och för den enskilde oförutsebar. Detta har t. ex. påpekats av kammarrätten i
Jönköpings län. Denna försämring av rättssäkerheten blir särskilt negativ i
samband med uttrycket ”allmänt intresse" i 4 § punkt 1. I likhet med flera
remissinstanser finner utskottet detta uttryck oklart.

För att öka rättssäkerheten vill utskottet därför precisera och i förhållande
till propositionen begränsa de situationer när punkt 1 skulle kunna få
aktualitet. Genom att i lagtexten föra in ordet ”påtagligt” före ”allmänt
intresse” kan vidare karaktären av undantagsbestämmelse markeras.

I propositionen beskrivs sju olika tillfällen när punkt 1 kan tillämpas. De
situationer där punkt 1 kan tillämpas gäller enligt utskottets uppfattning i
första hand följande två: vid försäljning till utomstående av jordbruksfastighet
vartill grannfastighet under lång tid haft arrenderätt och anpassat
produktion, maskinpark m. m. härtill, samt då en mindre jordbruksfastighet
med klart olämplig arrendering -1, ex. smala spridda skogsskiften som inte
medger rationellt skogsbruk - försålts till utomstående. Däremot avvisar
utskottet punktens tillämpning i det fall som i propositionen beskrivs på
följande sätt: ”1 Götalands och Svealands slättbygder är det fortfarande av
allmänt intresse att ett företag kan bedriva så stor vegetabilieproduktion att
brukaren får sin huvudsakliga inkomst och sysselsättning från det”. Utskottet
avvisar också motivet att allmänt ”förbättra ägostrukturen” eller att ”det
allmänna intresset” bör belysas i länsprogram för jordbruket och skogsbruket.

JoU 1986/87:24

dels att utskottets hemställan under 8 och 9 bort ha följande lydelse:

8. beträffande rationaliseringskravet

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1986/87:Jol54 yrkande 3 antar 4 § 1 förslaget till ändring i
jordförvärvslagen med tillägg av ordet ”påtagligt” omedelbart före
orden ”allmänt intresse”,

9. beträffande uttalande om rationaliseringskravet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Jol54 yrkande 2 godkänner
vad utskottet anfört om tillämpningen av 4 § 1 jordförvärvslagen,

6. Åtgärder för att främja landsbygdens utveckling m. m.
(mom. 10 a)

Arne Andersson i Ljung, Sven Eric Lorentzon och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser visserligen att regeringsförslaget i någon mån tillgodoser
de motioner som syftar till att främja landsbygdens utveckling m.m.
Emellertid delar utskottet synpunkterna i motion Jol51 om behovet av
ytterligare insatser för att stimulera till en ökad bosättning på landsbygden.
Lagstiftningen måste utformas och tillämpas så att sysselsättningsunderlaget
på landsbygden stärks. Den enskildes önskemål om förvärv av jordegendom
för sysselsättnings- och bosättningsändamål bör i största möjliga utsträckning
tillgodoses. Möjlighet bör finnas att vid nybildning av fastigheter avstycka så
mycket mark som behövs för olika verksamheter enligt de exempel som
anförs i motion Jol51. Utskottet ansluter sig således i allt väsentligt till
synpunkterna i motion Jol51 yrkande 3. Detta bör ges regeringen till känna.
Härigenom tillgodoses i huvudsak övriga i detta sammanhang behandlade
motioner om landsbygdsutvecklingen.

dels att utskottets hemställan under 10 a) bort ha följande lydelse:

10 a) att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jol51
yrkande 3, 1986/87:Jol52, 1986/87:Jol56 yrkande 2, 1986/87:Jol58
yrkande 1, 1986/87:Jo236 yrkande 3, 1986/87:Jo275 yrkande 2 i
återstående del och 1986/87:Jo533 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Åtgärder för att främja landsbygdens utveckling m. m.
(mom. 10 b)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Vad
beträffar” och slutar med ”av domänverksmark” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i yrkande 9 i motion Jo797 att staten bör underlätta
förvärv av skogsmark genom försäljning av delar av domänverkets skogsinnehav
till enskilda jordbrukare. Härigenom kan staten aktivt bidra till
uppbyggnaden av företag som bygger på kombinationen av jord- och

JoU 1986/87:24

skogsbruk. Denna driftsinriktning har, som motionärerna anfört, fördelar i
många avseenden. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 b) bort ha följande lydelse:

10 b) att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo797 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försäljning av domänverkets skogsinnehav,

8. Hembudsskyldighet(mom. 14)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 27 slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till motion Jol53 så till vida att förvärvsprövningen
enligt 5 § skulle kunna effektiviseras genom ytterligare kontrollmöjligheter
rörande juridiska personers förvärv. Härigenom skulle det bl. a. bli lättare
att motverka den risk som finns för uppköp av mindre företag med eventuella
verksamhetsnedläggningar. Utskottet förordar för sin del att jordförvärvslagen
kompletteras med bestämmelser om hembudsskyldighet till lantbruksnämnden,
alternativt förköpsrätt för samma myndighet, i de fall egendomen
överlåtits till en juridisk person. Det bör ankomma på regeringen att lägga
fram förslag om en sådan lagändring.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande hembudsskyldighet
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jol53 yrkande 2 hos
regeringen hemställer om förslag till lagändring i enlighet med vad
utskottet anfört,

9. Föreskrifter om bosättning och brukande (mom. 19)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”(yrkande 5)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion Jol54, att
jordförvärvslagen inte bör innehålla bestämmelser som innebär alltför
långtgående ingrepp i den personliga friheten. Beträffande bestämmelserna i
6 och 10 §§ bör framhållas att dessa utnyttjas endast i undantagsfall.
Bosättning är en självklarhet i det övervägande antalet fall då jordbruksfastigheten
förvärvas. Om det i något enstaka fall finns personliga skäl för en
förvärvare att bosätta sig på annat ställe får dessa skäl accepteras. Utskottet
delar således motionärernas åsikt att avslagsgrunden i 6 § 1 med anknytning
till bosättningskravet bör avskaffas, liksom möjligheten enligt 10 § att ge
föreskrift om bosättning.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande föreskrifter om bosättning och brukande
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jol54 yrkande 5 antar
följande förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

JoU 1986/87:24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JoU 1986/87:24

6 §

Fysisk person får utöver vad sorn
följer av 4 och 5 §§ vägras tillstånd
till förvärv av egendom på vilken
drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag,

1. om det kan antas att förvärvaren
inte kommer att bosätta sig på
egendomen eller att yrkesmässigt
bruka denna,

2. om det kan antas att förvärvaren
inte har sådana yrkeskunskaper
som behövs för att driva lantbruksföretaget.

I beslut om tillstånd att förvärva
egendom, på vilken drivs eller skall
drivas utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, eller egendom,
som av regionalpolitiska skäl
behövs för att främja sysselsättningen
på orten, får tillståndsmyndigheten
efter åtagande av förvärvaren
föreskriva att denne skall under en
tid av högst fem år yrkesmässigt
bruka egendomen och, om det finns
särskilda skäl till det, även att han
skall vara bosatt på den.

Iakttar förvärvaren inte föreskrift
meddelad enligt första stycket eller
överlåter han egendomen före den
föreskrivna tidens utgång, får staten
lösa egendomen, om det inte är
oskäligt.

Fysisk person får utöver vad som
följer av 4 och 5 §§ vägras tillstånd
till förvärv av egendom på vilken
drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag,

1. om det kan antas att förvärvaren
inte kommer att yrkesmässigt
bruka egendomen,

2. om det kan antas att förvärvaren
inte har sådana yrkeskunskaper
som behövs för att driva lantbruksföretaget.

Iakttar förvärvaren inte föreskrift
meddelad enligt första stycket eller
överlåter han egendomen före den
föreskrivna tidens utgång, får staten
lösa egendomen, om det inte är
oskäligt.

Denna lag - -1987.

(= propositionens ikraftträdandebestämmelser) juli

10. Vissa ålägganden i övrigt (mom. 20)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion Jol56 och med
hänvisning till lagrådets yttrande, att lagförslaget inte är förenligt med de
krav på förutsebarhet, enkelhet och tydlighet som bör ställas på lagstiftningen.
Utskottet tillstyrker yrkandet i motion Jol56 att 11 § jordförvärvslagen
bör ha oförändrad lydelse.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande vissa älägganden i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Jol56 yrkande 6 avslår
förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen såvitt avser 11 §,

11. Skötsellagen (mom. 23)

Arne Andersson i Ljung, Sven Eric Lorentzon och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 30 slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Med ägandet av jordbruksfastigheter följer ett ansvar. En markägare har
således skyldighet att bruka sin mark.

I lagen om skötsel av jordbruksmark finns i dag bestämmelser som ger
staten bestämmanderätten över den enskilde lantbrukarens produktionsform.
Han får nämligen inte plantera skog på sin jordbruksmark utan
tillstånd från lantbruksnämnden.

I propositionen föreslås att markägaren skall få en något utökad beslutanderätt
över sin egendom. Om skogsplanteringen är marginell får han själv
bestämma. I alla andra fall skall staten ha kvar sin bestämmanderätt. Den
skall t. o. m. utökas, eftersom staten enligt förslaget också skall få bestämma
vilka trädslag som får planteras.

Enligt utskottets mening måste den enskilde markägaren själv få avgöra
vilken produktion han vill ha på sin mark. De lagparagrafer som ger staten
bestämmanderätten över produktionsformen bör därför avskaffas. Utskottet
tillstyrker således motion Jol51 yrkande 2. Det bör ankomma på regeringen
att lägga fram förslag om omarbetning av skötsellagen i enlighet med det
anförda.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen
(1979:425) om skötsel av jordbruksmark samt med anledning av
motion 1986/87:Jol51 yrkande 2 hos regeringen hemställer om förslag
till ändring av lagen i enlighet med vad utskottet anfört,

JoU 1986/87:24

ytab Stockholm 1987 12980