Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Försvarsutskottets betänkande 1986/87:2

om räddningstjänstlag, m. m. (prop. 1985/86:170)

FöU

1986/87:2

I betänkandet behandlas förslag som regeringen - efter föredragning av försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson - har förelagt riksdagen i proposition 1985/86:170, yidare behandlas motionerna 1985/86:Fö408 och FÖ412-FÖ415 från den allmänna mofionsfiden samt mofionerna 1986/ 87:Föl01, FÖ102, FÖ103, yrkandena 1, Fö 104, Föl05, FÖ106, yrkandena 3-5, Föl07 och FölOS som har väckts med anledning av propositionen. Yrkande 5 i mofion 1986/87:Föl03 och yrkandena 1 och 2 i mofion 1986/87:Föl06 har utskottet med eget yttrande överiämnat till näringsutskot­tet för att behandlas i samband med proposifion 1986/87:18 om vissa åtgärder m, m, efter Tjernobylolyckan,

Sammanfattning

I betänkandet fillstyrker utskottet att riksdagen sfiftar en lag rörande statens och kommunernas ansvar för räddningstjänsten, räddningstjänstlagen, La­gen föreslås i allt väsentligt bli utformad i enlighet med ett av regeringen framlagt lagförslag. Lagen innehåller bestämmelser om kommunal rädd­ningstjänst och stattig räddningstjänst,

I varje kommun skall finnas en räddningsnämnd och en räddningskår. Räddningsnämnden skall svara för att brandsyn och sotning utförs regelbun­det. Räddningskåren (tidigare ofta benämnd brandkåren eller brandförsva­ret) skall göra de räddningsinsatser som kommunen har ansvaret för. För varje kommun skall finnas en räddningstjänstplan.

Beträffande sotningsverksamheten har aktualiserats en översyn av sot-ningsfristerna och i samband därmed en undersökning av sambandet mellan bränder och bristaiide sotning. Utskottet föreslår att riksdagen skall uttala sig för att en sådan översyn påbörjas under är 1987.

Den statliga räddningstjänsten omfattar fjällräddningstjänst, flygi-ädd-ningstjänst, sjöräddningstjänst och räddningstjänst vid utsläpp av radioakti­va ämnen.

Genom räddningstjänstlagen underlättas samarbetet mellan olika rädd­ningsorgan. Den innehåller också bestämmelser som ger ett räddningsorgan bättre möjligheter att vid en räddningsinsats disponera andra resurser än de egna. Lagen, som också medför ändringar i vissa andra lagar, föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.

Fem reservationer har lämnats. I en reservafion föreslås ett vidare räddningstjänstbegrepp än regeringens lagförslag innehåller. En reservation

1 Riksdagen 1986/87.10saml. Nr2

gäller vidgade möjligheter för kommuner att överiåta räddningstjänstuppgif- FöU 1986/87:2 ter fill andra än kommunala organ och i en annan föreslås en översyn med syfte att öka konkurrensen inorn sotningsverksamheten. En reservation gäller ersättning för vissa ingrepp i annans rätt vid räddningsverksamhet. Bakom nu nämnda reservationer står utskottets företrädare för m, fp och c. Slutligen finns en reservation (c) om ökad samordning av sjöräddningstjäns­ten (c).

Propositionen

1 propositionen föreslår regeringen att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1,   räddningstjänstlag

2,   lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

3,   lag om ändring i brottsbalken

4,   lag om ändring i lagen (1986:166) om ändring i luftfartslagen (1957:297)

5,   lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd. Över lagförslagen har lagrådets yttrande inhämtats. De vid propositionen

fogade lagförslagen har följande lydelse:

 

1  Förslag till                                                               FöU 1986/87:2

Räddningstjänstlag Härigenom föreskrivs följande.

INLEDANDE BESTÄMMELSER

1 § Denna lag innehåller föreskrifter om hur samhällets räddningstjänst
skall organiseras och bedrivas.

I lagen finns också bestämmelser om olycks- och skadeförebyggande åtgärder samt om rättigheter och skyldigheter för enskilda.

2 § Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten
eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande
fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor
eller egendom eller i miljön.

Till räddningstjänst hänförs ocksä räddningsinsatser som polisen gör i fjällområden enligt polislagen (1984: 387) samt räddningsinsatser som görs enligt 26 och 27 §§ utan att det har inträffat nägon olyckshändelse eller föreligger överhängande fara för en olyckshändelse.

Skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats föreligger endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är påkallat att staten eller kommunen svarar för insatsen,

3  § Lagen gäller inte hälso- och sjukvård som avses i hälso- och sjuk­vårdslagen {1982:763),

4  § Räddningstjänsten skall planeras och organiseras så att räddningsin­satserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt,

5  § Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för verksamhet enligt denna lag skall samarbeta med varandra och med andra som berörs av verksamheten.

KOMMUNAL RÄDDNINGSTJÄNST M, M, Ko/n/nunens ansvar

6  § Varje kommun skall svara för räddningstjänsten inom kommunen, om inte annat följer av 25-28 §§.

7  § Varje kommun skall svara för att åtgärder vidtas inom kommunen sä att bränder och skador till följd av bränder förebyggs. Kommunen skall också främja annan olycks- och skadeförebyggande verksamhet i kom­munen.

8  § Kommunerna skall ta till vara möjligheterna att utnyttja varandras resurser för räddningstjänsten och för förebyggande verksamhet enligt 7 §.

9  § I varje kommun skall det finnas en räddningsnämnd och en rädd­ningskår.

 

KorVimunen får'tillsätta en särskild räddningsnämnd eller uppdra åt en      FöU 1986/87:2 annan nämnd att vara räddningsnämnd. Om inte detta har skett, är kom­munstyrelsen räddningsnämnd.

Kommunen får komma överens med en annan kommun om att ha en gemensam räddningskår. Kommunen får också träffa avtal nied en annan kommun om att de uppgifter i kommunen, som enligt denna lag ankommer på räddningskåren, skall helt eller delvis ombesörjas av den andra kommu­nens räddningskår:

10      §    I fråga om en särskild räddningsnämnd skall gälla följande föreskrif-   .
ter i 3 kap, kommunallagen (1977: 179).

2   § om antalet ledamöter m,m,,      .     ,

3   § första stycket om valbarhet m, m,,

4   § om rätt till ledighet från anställning,.

5   § första stycket om mandattid,

 

5  § tredje stycket om verkan av ledamots avgång,   '             ■       '

6  § om ordförande och vice ordförande, .        '■

7  § om tid och plats för sammanträde samt om närvarorätt vid samman trade,

8  § om suppleants tjänstgöring m, m,,

9  § första stycket om beslutsförhet,

 

10  § om beslutsförfarande och protokoll,

11  § om delgivning m. m,,

12  § om reglemente och delegation.

För Stockholms kommun skall dock inte gälla 3 kap, .5 .§ första stycket eller 6 § kommunallagen,

11      § Uppdrag att besluta på räddningsnämndens vägnar får inte omfatta
förelägganden eller förbud vid vite eller verkställande av åtgärd på den
försumliges bekostnad.

Räddningsnämnden får meddela den som utan att vara tjänsteman hos
kommunen fullgör uppgifter åt nämnden befogenhet att på nämndens väg­
nar meddela i verksamheten erforderiiga förelägganden och förbud enligt
56 § första stycket,                                  ,

Räddningskåren

12      §   Räddningskåren skall göra de räddningsinsatser som kommunen har
ansvaret för enligt denna lag.

Kommunen får överlåta åt någon annan att göra räddningsinsatser som kräver särskild kompetens,

13      §    Räddningskåren skall bestå av en räddningschef och en eller flera
räddningsstyrkor, I räddningskåren kan också ingå räddnings värn.

Om det vid en anläggning inom kommunen har organiserats en särskild enhet för räddningsinsatser vid anläggningen, får kommunen träffa avtal med ägaren eller innehavaren av anläggningen om att enheten skall ingå som räddningsstyrka i räddningskåren.

En sådan enhets räddningsinsatser är att anse som kommunal rädd­ningstjänst enligt denna lag också när insatserna görs inom den egna anläggningen,

14      §    En räddningsstyrka skall bestå av anställd personal som genom
utbildning och erfarenhet har nödvändig kompetens för sina uppgifter.

 

Ett räddningsvärn skall bestå av personal som har uttagits på grund av      FöU 1986/87:2 tjänsteplikt.

Förebyggande åtgärder mot brand

15  § Räddningsnämnden skall svara för att brandsyn och sotning utförs regelbundet.

16  § Brandsyn skall avse kontroll av brandskyddet vid byggnader eller anläggningar som bestäms av regeringen eller den myndighet som regering­en utser. En myndighet som utövar tillsyn enligt 54 § kan besluta om brandsyn också i andra fall.

Brandsyn skall förrättas av särskilda brandsyneförrättare som utses av räddningsnämnden.

17 § Genom sotningen skall eldstäder och andra fasta förbränningsanord­
ningar, som inte är inrättade för eldning uteslutande med gas, och därtill
hörande rökkanaler samt imkanaler göras rena. I samband med sotning
skall det som rengörs samt skorstenar och tak med därtill hörande bygg­
nadsdelar kontrolleras frän brandskyddssynpunkt. En tillsynsmyndighet
kan besluta orn sådan kontroll av brandskyddet också i andra fall,

Sotning och kontroll enligt första stycket av brandskyddet skall utföras av skorstensfejarmästare eller skorstensfejare som biträder skorstensfejar-mästaren. Räddningsnämnden får i fråga om speciella anläggningar och enstaka avlägset belägna bostadshus medge att någon annan utför sotning­en och kontrollen,

18  § Kommunfullmäktige får föreskriva att avgift skall erläggas för brandsyn och för sotning,

19  § Den som förrättar brandsyn och den som utför sotning och kontroll av brandskyddet enligt 17 § har rätt att få tillträde till den anläggning som berörs. De har också rätt att fä de upplysningar och handlingar som de behöver.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.

20 § Regeringen får meddela föreskrifter om frister för sotning och
brandsyn och om förbud helt eller delvis mot eldning utomhus samt om
liknande förebyggande åtgärder mot brand. Regeringen får överlåta åt en
myndighet eller ät kommunalt meddela sådana föreskrifter.

Räddningstjänstplan

21 §    För varje kommun skall det finnas en räddningstjänstplan. Planen skall innehålla uppgifter om

1,    räddningskärens organisation i stora drag,

2,  vattenreservoarer, brandposter, varningssystem och andra anord­
ningar för räddningstjänsten och hur de skall underhållas,

3,  insatstider till kommunens olika delar,

4,  det lägsta antal befäl och övrig personal som ständigt skall finnas för första utryckning i styrkorna inom räddningskåren och tiden från alarme-ring av personalen till dess räddningsstyrkans första fordon kan utgå (anspänningstid),

5,  deri kompetens söm krävs för att vara befäl i räddningskåren,

r Riksdagen 1986/87.10saml. Nr2

6. det minsta antal övningar som skall hållas med personalen i räddnings-      FöU 1986/87:2 kåren. . I förekommande ifall skall planen ocksä innehålla uppgifter om

1.  anläggningar som avses i 43 § samt vattentäkter och andra områden där en olyckshändelse kan medföra allvarliga skador i miljön,

2.  hamnar och deras gränser i vattnet,

3.  avtal om samverkan inom kommunalförbund och räddningsregion,

22 §    Räddningstjänstplanen skall antas av kommunfullmäktige.
Planen skall tillställas de myndigheter som regeringen bestämmer.
Första och andra styckena gäller också i fråga om ändringar i och tillägg

till planen,

23  § När ett förslag till räddningstjänstplan eller en ändring i eller ett tillägg till räddningstjänstplan upprättas, skall kommunen på lämpligt sätt och i den omfattning som behövs samråda med de myndigheter som kan ha ett väsentligt intresse i saken,

24  § Regeringen fär på framställning av den myndighet som regeringen bestämmer besluta om ändring av en räddningstjänstplan.

STATLIG RÄDDNINGSTJÄNST Fjälträddningstjänst

■25 §   Inom fjällområden skall polisen till följd av polislagen (1984: 387)

1. efterforska och rädda den som har försvunnit under sådana omstän­
digheter att det kan befaras att det föreligger fara för hans liv eller allvariig
risk för hans hälsa,

2, rädda den som har råkat ut för en olyckshändelse eller drabbats av en
sjukdom och som snabbt behöver komma under vård eller få annan hjälp.

Flygräddningstjänst

26 § Vid flyghaverier inom Sveriges sjöterritorium, med undantag för vattendrag, kanaler, hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren, skall luftfartsverket svara för räddningstjänsten,

■ Luftfartsverket skall svara för förebyggande räddningsinsatser mot ska­dor, när ett luftfartyg är nödställt eller när fara hotar lufttrafiken. Verket skall också svara för efterforskning av luftfartyg som saknas..

Sjöräddningstjänst

27        §    Inom Sveriges sjöterritorium, med undantag för vattendrag, kana­
ler, hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mäjaren, skall

1. sjöfartsverket svara för efterforskning och räddning av människor,
som är eller kan befaras vara i sjönöd, och för sjuktransporter från fartyg,

2, tullverkets kustbevakningsorganisation svara för räddningstjänsten,
när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet.

Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen

28        §    Vid utsläpp av radioaktiva ämnen från én kärnteknisk anläggning i
sådan omfattning att särskilda'åtgärder krävs för att skydda allmänheten

 

eller vid överhängande fara för ett sådant utsläpp skall länsstyrelsen svara     FöU 1986/87:2 för räddningstjänsten.

I 10 § lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet finns bestämmelserom
skyldighet för innehavare av kärnteknisk anläggning att vidta de åtgärder
som behövs för att upprätthålla säkerheten vid anläggningen.          ,

29 § Kommunerna är skyldiga att delta i planeringen av räddningstjäns­ten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar i landet och att medverka vid övningar i sådan räddningstjänst.

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER Alar/tierlng

30        § Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för rädd­
ningstjänst skall se till att det finns anordningar för alarmering av rädd­
ningsorganen,'

När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats, skall polismyndigheten underrättas om insatsen.

Ledning

31  §    Vid varje räddningsinsats skall det finnas en räddningsledare.

32  §    Räddningsledare är

 

1.  i den kommunala räddningstjänsten räddningschefen eller den som denne har utsett,

2.  i fjällräddningstjänsten polischefen i distriktet eller den som denne har. utsett eller, om räddningsinsatsen berör flera polisdistrikt, länspolischefen eller den som denne har utsett,

3.   i övrig räddningstjänst den sorri den ansvariga myndigheten har utsett.
Samverkar två eller flera räddningskårer i en räddningsinsats som berör

mer än en kommuns område inom samma län, skall länsstyrelsen bestäm­ma vem av räddningsledarna som skall leda insatsen, om inte räddningsle­darna själva har bestämt det. .

33        § 1 fråga om räddningsinsatser som är omfattande får regeringen före­
skriva eller i särskilt fall bestämma, att en länsstyrelse eller någon annan
statlig myndighet skall ta över ansvaret för räddningstjänsten inom en eller
flera kommuner. 1 sådana fall utses räddningsledare av den myndighet som
har fått ansvaret.

Skyldighet att medverka i räddningstjänsten

34 S En statlig eller kommunal myndighet skall på anmodan av rädd­ningsledaren delta i en räddningsinsats med personal och egendom, om myndigheten har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt hind­rar myndighetens vanliga verksamhet.

Ersättning till kommun för medverkan i räddningstjänst m.m.

35 §    Om en kommun har medverkat i en annan kommuns räddnings­tjänst, har kommunen rätt till skälig ersättning av den andra kommunen.

 

Om en kommun har medverkat i statlig räddningstjänst eller vid övning-     FöU 1986/87:2 ar i sådan räddningstjänst, har kommunen rätt till skälig ersättning av staten.

36  § Vid kommunal räddningstjänst med anledning av utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger ett av regeringen fastställt belopp, om utflödet har inträffat utanför Sveriges sjöterritorium eller inom en del av sjöterritoriet där räddningsinsatser skall göras enligt 27 § eller inom Göta älv, Trollhätte kanal eller Södertälje kanal.

37  § Om en räddningsinsats i kommunal räddningstjänst har medfört betydande kostnader, har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger en självrisk. Självrisken beräknas enligt grunder som regeringen fastställer.

BESTÄMMELSER SOM RÖR ENSKILDA M, FL, Alar/nerlng

38  § Vid utsläpp av giftiga eller skadliga ämnen frän en anläggning som avses i 43 § skall anläggningens innehavare underrätta länsstyrelsen, polis­myndigheten och räddningskåren, om utsläppet påkallar särskilda åtgärder till skydd för allmänheten. Underrättelse skall ocksä lämnas, om det före­ligger överhängande fara för ett sådant utsläpp,

39  § Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en brand eller om en olyckshändelse som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön skall, om det är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla hjälp. Detsamma skall gälla den som får kännedom om att det föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan olyckshändelse.

Uppgiftssky Idlghet

40 § Myndigheter och enskilda skall på begäran av en myndighet som svarar för räddningstjänst lämna upplysningar om personal och egendom som kan användas i räddningstjänsten.

Förebyggande åtgärder

41  § Ägare eller innehavare av byggnader eller andra anläggningar skall i skälig omfattning hälla utrustning för släckning av brand och för livrädd­ning vid brand eller annan olyckshändelse och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand.

42  § Om det behövs för att förebygga att människor skadas pä grund av brand, får regeringen föreskriva att material får användas i lös inredning i byggnader eller andra anläggningar endast efter godkännande (typgodkän­nande).

Har sädana föreskrifter meddelats, skall den som svarar för verksamhe­ten i byggnaden eller anläggningen kunna visa att den lösa inredningen består av typgodkänt material.

 

Typgodkännande meddelas av deri myndighet som regeringen bestäm-     FöU 1986/87:2

43 § Vid en anläggning, där verksamheten innebär fara för att en olycks­händelse skall orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön, är anläggningens ägare eller innehavare skyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller begränsa sådana skador.

Detsamma skall gälla flygplatser som har godkänts enligt 6 kap. 9 § första stycket luftfartslagen (1957; 297),

Tjänsteplikt                      -                                                      '

44 § När det behövs, är var och en som under kalenderåret fyller lägst arton och högst sextiofem år skyldig att medverka i räddningstjänst, i den män hans kunskaper, hälsa och kroppskrafter tillåter det. Tjänsteplikten fullgörs på anmodan av räddningsledaren. Bland dem som är tjänstepliktiga enligt första stycket och som är bosatta i kommunen får räddningsnämnden ta ut lämpliga personer för att ingå i kommunens räddningsvärn, I första hand skall frivilliga tas ut. Den som har tagits ut är skyldig att delta i övning med räddningsvärnet under högst tjugo timmar åriigen.

Ingrepp i annans rätt

45        § Om fara för liv, hälsa eller egendom eller för skada i miljön inte
lämpligen kan hindras på något annat sätt, fär räddningsledaren vid en
räddningsinsats bereda sig och medverkande personal tillträde till annans
fastighet, avspärra eller utrymma områden, använda, förabort eller förstö­
ra egendom samt företa andra ingrepp i annans rätt, i den män ingreppet är
försvarligt med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som vållas
genom ingreppet och omständigheterna i övrigt.

Förbud eller föreläggande som avses i 7 kap, 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening frän fartyg fär meddelas med stöd av denna paragraf bara om sjöfartsverkets beslut inte kan avvaktas.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.

46  § Har räddningsledaren med stöd av 45 § föranstaltat om avspärrning eller utrymning, skall han hjälpa till med att ordna uppehälle för dem som till följd av åtgärderna är i behov därav.

47  § Anordning som varaktigt behövs för räddningstjänsten får placeras på annans mark eller byggnad, om det inte medför inverkan av någon betydelse på markens eller byggnadens användningssätt.

Beslut om en sådan åtgärd meddelas av räddningsnämnden eller, i fråga om statlig räddningstjänst, av den myndighet som svarar för räddnings­tjänsten.

Rätt till ersättning

48 § Den som pä grund av tjänsteplikt eller frivilligt efter anmodan av räddningsledaren har medverkat i räddningstjänst enligt denna lag eller i övning med räddningskär har rätt till skälig ersättning för kostnader för resa och uppehälle samt för arbete och tidsspillan enligt bestämmelser som

 

meddelas av regeringen eller den myndighet .som regeringen bestämmer,      FöU 1986/87:2

Han har också rätt till ersättning för skada på kläder och andra personliga

tillhörigheter.

Första stycket gäller inte den som har erhållit ersättning av någon annan eller på grund av tjänst eUer annars genom avtal har rätt till ersättning för medverkan i räddningstjänst.

Ersättning enligt första stycket skall betalas av kommunen till den som har medverkat i kommunal räddningstjänst eller i övning med räddningskår och av staten till den som har medverkat i statlig räddningstjänst.

49  § 1 lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada finns bestämmelser om ersättning vid personskada till den som har medverkat i räddningstjänst enligt denna lag eller i övning med räddningskår.

50  § Har utrustning för räddningstjänst tillhandahållits frivilligt eller ta­gits i anspråk med stöd av 45 §, har egendomens ägare eller innehavare rätt till ersättning för skada på eller försämring av egendomen, förlorad avkast­ning eller nytta av egendomen och kostnad med anledning av att egendo­men har tillhandahållits.

Första stycket gäller inte den som har erhållit ersättning av någon annan eller på grund av tjänst eller annars genom avtal har rätt till ersättning för att tillhandahålla egendom för räddningstjänst. Första stycket gäller inte heller den som har tillhandahållit egendom för räddningstjänst, om rädd­ningsinsatsen har avsett att hindra eller begränsa skada på hans egendom eller har föranletts av olyckshändelse i hans verksamhet.

51  § Om egendom tas i anspråk genom åtgärd enligt 47 §, är ägaren eller innehavaren berättigad till ersättning för förlorad avkastning eller nytta,

52  § Ersättning enligt 50 och 51 §§ skall betalas av kommunen eller, i fråga om statlig räddningstjänst, av staten.

Åtgärder efter räddningstjänst

53 § När en räddningsinsats är avslutad, skall räddningsledaren, om det är möjligt, underrätta ägaren eller innehavaren av dén egendom som räddningsåtgärderna har avsett om behovet av bevakning, restvärdeskydd, sanering och återställning.

Behövs bevakning med hänsyn till risken för nya olyckshändelser men kommer bevakningen inte till siånd, fär räddningsledaren utföra bevak­ningen på ägarens eller innehavarens bekostnad.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs, .

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Tillsyn

54 § Inom kommunen utövar räddningsnämnden den omedelbara till­synen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter.som har meddelats med stöd av lagen. Inom länet utövas tillsynen av länsstyrelsen. Den centrala tillsynen utövas av statens räddningsverk eller, i fråga öm statlig räddningstjänst, av annan myndighet som regeringen bestämmer. .

10

 

55 §    För fillsynen har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till byggna-     pöU 1986/87:2
der, lokaler och anläggningar. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få de

upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

56 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som
behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt en till­synsmyndighets föreläggande, får myndigheten vidta åtgärden pä hans bekostnad,

57 §   Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Ansvarsbestämmelser

58 §   Till böter skall den dömas som

1,  uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud mot eldning utom­hus som har meddelats med stöd av 20 §,

2,  uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att ge upplysriingar eller lämna ut handlingar enligt 19, 40 eller 55 §,

3,  uppsåtligen eller av oaktsamhet lämpar oriktig uppgift om förhållande av betydelse vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som följer av 19, 40 eller 55 §,     ■              ■

4,  uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 38 eller 39 §,

5,  utan att ha laga förfall uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra tjänsteplikt som åligger honom enligt 44 §,

6,  uppsåtligen hindrar eller försöker hindra en åtgärd som räddningsle­daren har föranstaltat om enligt 45 § eller annars utan giltig ursäkt åsido­sätter sådan åtgärd,

I ringa fall skall inte dömas till ansvar,
' Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas, om ansvar för gärning­
en kan ådömas enligt brottsbalken,                      '

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud skall inte dömas till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläg­gandet eller förbudet.

Bestämmelser om överklagande

59  § Om det föreligger särskilda skäl, får en tillsynsmyndighet bestämma att dess beslut skall gälla även om det överklagas.

60  § Ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt 44 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § får överklagas hos länsstyrelsen. Beslutet gäller även om det överklagas. I övrigt fär rädd­ningsledarens beslut med stöd av denna lag eller föreskrifter som medde­lats med stöd av lagen inte överklagas.

Räddningsnämndens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen fär överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens; beslut fär överklagas hos kammarrätten.

Andra tillsynsmyndigheters beslut fär överklagas hos kammarrätten. Detsamma gäller en statlig myndighets beslut enligt 47 §.

11

 

Bemyndiganden                                                                             FöU 1986/87:2

61  § Regeringen får i de avseenden som behandlas i denna lag meddela ytterligare föreskrifter som rör skydd för liv eller hälsa. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana före­skrifter.

62  § Regeringen får meddela föreskrifter om begränsning i rätten för den som anlitas som brandsyneförrättare att driva eller annars ta befattning med näringsverksamhet som gäller handel med brand- eller livräddnings­redskap eller meddelande av försäkringar som har samband med brand.

Räddningstjänst under krig m.m.

63  § Under krig och när det annars råder civilförsvarsberedskap skall räddningsnämndens uppgifter övertas av kommunstyrelsen och räddnings­kårens uppgifter övertas av civilförsvarsorganisationen i kommunen.

64  § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sädana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig; får regeringen meddela sädana frän denna lag avvikande föreskrifter som är av betydelse för totalförsvaret eller som behövs för att nödvändig räddningstjänst i övrigt skall kunna genomföras.

Ikraftträdande m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Genom lagen upphävs

1.  brandlagen (1974:80),

2.  brandstadgan (1962:91),

3.  lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m, m.

Kommun skall senast den 1 januari 1988 ha antagit räddningstjänstplan. Intill dess räddningstjänstplanen har antagits skall den kommunala brand­ordningen gälla.

Vad som föreskrivs om brandchef i lag eller annan författning skall i stället gälla räddningsnämnd.

Om det i lag eller annan författning hänvisas till någon av de gamla lagarna eller brandstadgan eller till en föreskrift i dessa som har ersatts genom en föreskrift i den nya lagen, tillämpas i stället den nya lagen eller den nya föreskriften.

12

 

2 Förslag till.                                                               FöU 1986/87:2

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

19                                                 §'
Befogenhet att meddela vapenfri Befogenhet att meddela vapenfri
tjänstepliktig tillrättavisning till- tjänstepliktig tillrättavisning till­
kommer hos staten eller hos kom- kommer hos staten eller hos kom­
mun anställd civilförsvars-, bra/id- mun anställd civilförsvars-, rädd-
eller arbetschef i fråga om under- nings- eller arbetschef i fråga om
ställd personal. Med kommuner lik- underställd personal. Med kom-
ställs landstingskommuner, kom- muner likställs landstingskommu-
munalförbund, församlingar, kyrk- ner, kommunalförbund, försam-
liga samfälligheter och allmänna lingar, kyrkliga samfälligheter och
försäkringskassor,                         allmänna försäkringskassor.

Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den felande lämna denne tillfälle att förklara sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

3 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 käp. 15 § brottsbalken skall ha följande

lydelse.

/Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

16 kap.

15 §'

Den som genom oriktig uppgift att det föreligger fara för en eller flera

människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom

föranleder onödig säkerhetsåtgärd, dömes för fa I s kt larm till böter eller

fängelse i högst två är.

Den som genom missbruk av    Den som genom missbruk av
larm, nödsignal eller annan liknan- larm, nödsignal eller annan liknan­
de anordning föranleder onödig ut- de anordning föranleder onödig ut­
ryckning av polis, b/-andkår, ambu- ryckning av polis, räddningskår,
lans, militär, sjöräddning eller an- ambulans, militär, sjöräddning eller
nat organ för allmän bevaknings- annat organ för allmän bevak-
tjänst, dömes för missbruk av ningstjänst, dömes för missbruk
larmanord ni ng till böter,           av I armanord n i ng till böter.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

' .Senaste Ivdelse 1986:48. ' Senaste lydelse 1977:492.

13

1** Riksdagen 1986/87.10sa/nl. Nr2

4 Förslag till                                                   FöU 1986/87:2

Lag om ändring i lagen (1986:166) om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs att 11 kap, 1 § luftfartslagen (1957; 297) i paragra­fens lydelse enligt lagen (1986:166) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

11 kap,.
1 §
Föreskrifter angående åtgärder.       Bestämmelser     om     flygrädd-

då luftfartyg är saknat, förolyckat ningstjänst finns i räddningstjänst-eller nödställt eller fara hotar lagen (0000:000). lufttrafiken (flygräddnings­tjänst) meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen be­stämmer. Om regeringen föreskri­ver det, får myndigheten överlåta åt annan att leda fiygräddnings-tjänsten.

Ett luftfartygs ägare eller innehavare och de som tjänstgör på luftfartyg eller vid flygplatser eller andra anläggningar för luftfarten är skyldiga att delta i flygräddningstjänsten. Regeringen meddelar bestämmelser om er­sättning av allmänna medel för deltagandet, I fråga om ersättning vid personskador gäller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:265) om statligt personskade­skydd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1§'

Denna lag gäller, ersättning av Denna lag gäller ersättning av
staten vid personskada och tilläm- staten vid personskada och tilläm­
pas på                                                                             pas på

1. den som fullgör tjänstgöring 1, den som fullgör tjänstgöring el-
eller genomgår utbildning eller ler genomgår utbildning eller in-
inskrivningsprövning enligt värn- skrivningsprövning enligt värn­
pliktslagen (1941:967), lagen     pliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst, civil- (1966:413) om vapenfri tjänst, civil-

' Senaste lydelse 1984: 277.                                                                                  24

 

Föreslagen lydelse

försvarslagen (1960:74), 6§ lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.eller lagen (1984:272) om skyldighet för civil­försvarspliktiga att tjänstgöra utan­för civilförsvaret,

2. den som medverkar i rädd­ningstjänst eller I övning med rädd­ningskår enligt räddningsijänstla-gen (0000:000) eller i räddnings­tjänst enligl 11 kap. 1 § andra stycket luftfartslagen (1957:297).

Nuvarande lydelse

försvarslagen (1960:74), 6§ lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m,m, eller lagen (1984:272) om skyldighet för civil­försvarspliktiga att tjänstgöra utan­för civilförsvaret,

3, den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som avses i 12 S lagen (1980:621) med särskilda bestämmelserom vård av unga, i ett hem som avses i 11 § lagen (1981: 1243) om värd av miss­brukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kri­minalvårdsanstalt, häkte eller polis-arrest.

2.    den so/n deltager i rädd­ningstjänst eller övning med brand­styrka enligt brandlagen (1974:80), skyddsarbete enligt tagen (1960: 331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m.m. eller flyg­räddningstjänst enligt luftfartsla­gen (1957:297),

3.    den som är intagen för vård i kriminalvärdsanstalt, i ett hem som avses i 12 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, i ett hem som avses i 11 § lagen (1981: 1243) om vård av miss­brukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kri­minalvärdsanstalt, häkte eller polis-arrest.

Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas även på den som frivilligt deltager i verksamhet inom totalförsvaret eller i annat fall än som avses i första stycket deltager i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

FÖU 1986/87:2

 

Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

15

 

Motionerna                                                     föu 1986/87:2

Motioner från allmänna motionstiden 1986

1985/86:Fö408 av Karl-Erik Svarttierg (s) och Torgny Larsson (s) vari yrkas

1,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbättrad utbildning för förare av fordon med fariigt gods och för de trafikpoliser som utövar tillsynen,

2,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt kontroll av transporter av miljöfarligt gods,

3,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tillräckligt antal uppställningsplatser för fordon med miljöfarligt gods,

4,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala och regionala kartläggningar av transportvägar och lastnings- och lossningsplatser för farligt gods,

1985/86:Fö412 av Birger Rosqvist (s) och Sven-Gösta Signell (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring vad gäller bestäm­melser om sotning att intervall mellan sotningar avsevärt förlängs,

1985/86:Fö413 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avreglering av sotningsverksamheten.

1985/86:Fö414 av Kerstin Gellerman (fp) vari yrkas

i. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en utredning tillsätts med uppdrag aft utreda sotningsbehovet för skilda anläggningar,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till sådana
ändringar i brandlagen och brandstadgan att det s, k, sotningsmonopolet
avskaffas,

3, att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ordning med
auktorisation för sötare,

1985/86:Fö415 av Görel Thurdin (c) och Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att statens brandnämnd får i uppdrag att omarbeta nuvarande regler som styr sotningsväsendet, så att en bättre anpassning sker till dagens förhållanden och till kraven på avbyråkrati-sering, i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner med anledning av proposition 1985/86:170

1986/87:101 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att civilförsvaret skall kunna göra nytta också i fredstid,

1986/87:102 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om precisering av kompe­tenskrav för räddningsbefäl.

16

 

1986/87:103 av Kersfin Ekman m. fl, (fp) såvitt gäller yrkandena  FöU 1986/87:2

1,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sotningsmo­nopolet skall avskaffas samt att en översyn bör ske av de nuvarande reglerna för sotningsfrister och de därfill kopplade sanktionerna,

2,   att riksdagen beslutar om sådana ändringar i 9 § i lagtextförslaget att det blir möjligt för kommun att uppdra åt privata företag att ansvara för räddningstjänstuppgifter,

3,   att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagtextförslaget att civilförsvarsenheten eller delar av den kan tas i anspråk vid fredsfida katastrofsituationer,

4,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi i motionen anfört angående en föryngring och höjd kvalitet av civilförsvaret,

1986/87:104 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad som i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för sotningsverksamheten,

1986/87:105 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas

1,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mofionen anförts om den fortsatta inriktningen m, m, av den skadeförebyg­gande verksamheten,

2,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en utvidgning av länsstyrelseinstrukfionen beträffande skyldigheten att verka för en samordning m, m, av räddningstjänsten,

3,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om "presumfiva särskilda räddningsledare" m,m,, •

4,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om frivilligorganisationernas ställning m,m, inom rädd­ningstjänsten,

5,   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om räddningstjänstplanens innehåll,

1986/87:106 av Gunnar Björk i Gävle m,fl, (c) såvitt gäller yrkandena

3,   att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag och förordning om sotningsväsendet,

4,   att riksdagen beslutar som sin merting ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om reformering av sotningsväsendet,

5,   att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad somi motionen anförts om sjöräddningstjänsten.

1986/87:107 av Görel Thurdin (c) vari yrkas atf riksdagen beslutar avslå proposition 1985/86:170 i den del som berör sotningsverksamheten och hos regeringen begär ett förslag om formerna för sotningsverksamheten i enlighet med de riktlinjer som redovisats i mofionen.

1986/87:108 av Lennart Blom m, fl, (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att den kommunala räddningstjänsten skall ha
skyldighet att ingripa vid "fara för olyckshändelse",

2,    att riksdagen beslutar att den del av förslaget fill räddningstjänsfiag som

17

 

behandlar förebyggande åtgärder kompletteras på sådant sätt som anges i     FöU 1986/87:2 motionen,

3,   att riksdagen beslutar att en ökad konkurrens i sotningsverksamheten tillskapas mellan olika godkända entreprenadfirmor och att räddningsnämnd skall kunna anlita tjänster från dessa enligt sedvanliga bestämmelser för upphandling,

4,   att riksdagen beslutar att en kommun skall få träffa avtal om att annan kommun eller annat organ skall sköta räddningstjänsten i kommun eller medverka i denna, varvid skötseln av kommunens räddningstjänst i dess helhet dock endast får överlåtas åt annan kommun,

5, att riksdagen beslutar om att åtgärder vid fara för utsläpp av radioaktiva
ämnen skall vidtas i enlighet med vad som anförts i motionen,

6,   att riksdagen beslutar komplettera 33 § "räddningslagen" pä sätt som i motionen anges,

7,   att riksdagen utvidgar civilförsvarsplikten i enlighet med vad som i motionen anförts,

8,   att riksdagen beslutar att 45-47 §§ i förslaget till räddningstjänstlag ges den innebörd som anges i motionen.

Utskottet Inledning  '

I mars 1979 bemyndigade regeringen chefen för dåvarande kommundeparte­mentet att fillkalla en kommitté som har haft i uppdrag att utreda olika frågor inom räddningstjänstens område. Kommittén, som antog namnet räddnings­tjänstkommittén, har bl. a. avgivit slutbetänkandet (SOU 1983:77) Effektiv räddningstjänst. Betänkandet utmynnar i ett förslag till ny lag om samhällets räddningstjänst. Lagförslaget innefattar regler för både kommunal och statlig räddningstjänst. Förslaget innehåller också bestämmelser för olycks-förebyggande verksamhet.

Räddningstjänstkommitténs slutbetänkande och de synpunkter som har framförts under remissbehandlingen av detta ligger till grund för regeringens förslag i proposition 1985/86:170. I bilaga 1 till propositionen finns en sammanfattning av räddningstjänstkommitténs slutbetänkande med kom­mitténs författningsförslag (s. 100 -152). Vidare har till propositionen fogats en sammanställning av remissyttrandena över slutbetänkandet (bilaga 2 s. 153-195). I en annan bilaga (bilaga 3 s. 196-197) redovisas lagrådets yttrande över lagförslag som regeringen har överlämnat.

Under ärendets beredning inom utskottet har synpunkter på propositio­nen framförts av Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund, Lantbrukar­nas riksförbund (LRF), Svenska brandbefälets riksförbund och Örnskölds­viks kommun.

18

 

Propositionens huvudsakliga innehåll                  FöU 1986/87:2

1 propositionen lägger regeringen fram förslag till en ny lag, räddningstjänst­lagen. I denna skall statens och kommunernas ansvar för räddningstjänsten regleras.

Lagförslaget innehåller bestämmelser om kommunal räddningstjänst och statlig räddningstjänst. Den statliga räddningstjänsten omfattar fjällrädd­ningstjänst, flygräddningstjänst, sjöräddningstjänst och räddningstjänsten vid utsläpp av radioakfiva ämnen. Syftet med lagen är att göra räddnings­tjänsten effektivare, Lagen föreslås därför innehålla föreskrifter som under­lättar samarbetet mellan olika räddningsorgan och som ger ett räddningsor­gan bättre möjligheter att vid en räddningsinsats kunna disponera andra resurser än de egna.

Den nya lagen skall ersätta brandlagen (1974:80), lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m,m, och till en del brandstadgan (1962:91),

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1987,

Utskottets allmänna synpunkter

Utskottet vill inledningsvis framhålla värdet av att bestämmelser rörande samhällets fredstida räddningstjänst samlas i en och samma lag. Statens och kommunernas ansvar på detta område blir på så sätt sammanhållet reglerat, I dag finns föreskrifter om deras åligganden när det gäller räddningstjänst spridda i skilda författningar. Enligt utskottets mening skapar den nya lagen förutsättningar att göra den fredstida räddningstjänsten effekfivare genom bl, a, ökad samverkan mellan olika räddningstjänstorgan. I den föreslagna lagen klarläggs också det operativa ansvaret för räddningsinsatserna, något som är av grundläggande betydelse för att de skall bli effektiva. Bl, a, föreskrivs att vid varje räddningsinsats skall finnas en räddningsledare med stora befogenheter. Med hänvisning fill det anförda finner utskottet att det är angeläget att riksdagen antar den föreslagna lagen om räddningstjänst med i huvudsak den utformning som regeringen har föreslagit. Utskottet kommer i det följande att särskilt behandla de delar av lagförslaget som genom mottonsyrkanden eller av annan anledning har kommit att tilldra sig utskottets uppmärksamhet.

Räddningst j änstbegreppet

Enligt 2 § första stycket i lagförslaget avses med räddningstjänst de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olycks­händelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Räddningstjänst­kommittén föreslog ett vidare räddningstjänstbegrepp. Räddningstjänståt­gärder borde enligt kommittén vidtas redan vid fara för olyckshändelse. Kommitténs uppfattning i denna fråga vinner stöd i mofion FÖ108 (m). Föredragande statsrådet har på s. 22 och 23 i propositionen närmare

19

 

redovisat kommitténs motiv att förorda ett så omfattande räddningstjänstbe-     FöU 1986/87:2 grepp och framfört sina argument däremot.

1 ett modernt samhälle finns en rad verksamheter som bedrivs med viss fara för olyckshändelse. Det räcker att peka på vägtrafik, skilda slag av byggnads-och anläggningsarbeten samt lagring av hälsofarliga ämnen. Att förebygga olyckshändelser är en viktig uppgift såväl för den enskilde som berörs genom att riskera hälsa och ekonomiska värden som för olika myndigheter med ansvar på området. Därav följer emellertid inte att en vid skala av åtgärder i förebyggande syfte bör anses ingå i samhällets räddningstjänst. Redan språkligt sett skulle det te sig märkligt att låta begreppet räddning täcka också insatser vid en fara för olyckshändelse som inte är på något sätt kvalificerad.

Enligt regeringens förslag kvalificeras faran enligt räddningstjänstbegrep­pet till att vara "överhängande". Utskottet ansluter sig till att räddningstjäns­ten skall gälla insatser vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser. Samtidigt påminner utskottet om att varje kommun enligt lagförslaget (7 §) - vid sidan av räddningstjänsten - skall svara för att åtgärder vidtas inom kommunen så att bränder och skador till följd av bränder förebyggs. Kommunen skall också främja annan olycks- och skadeförebyggande verksamhet i kommunen. Den närmare utformningen av förebyggande verksamhet och samordningen i praktiken mellan denna och räddningstjänsten bör inte regleras av riksdagen. Utskottet återkommer i det följande till den olycks- och skadeförebyggande verksamheten.

Att en fara för olyckshändelse är överhängande innebär enligt utskottets mening både hög risk för att olyckshändelsen inträffar och stor sannolikhet för att den inträffar nära i tiden. Bedömningen av risken och sannolikheten görs självfallet efter omständigheterna i dét särskilda fallet och med den brist på precision som måste accepteras. Om det gäller en konstaterad fara för människors liv eller hälsa bör kraven på risken och sannolikheten inte ställas alltför höga.

Utskottet anser alltså att riksdagen bör ansluta sig till propositionens definition av räddningstjänst och avslå motion FÖ108 (m) i denna del.

Samarbetet mellan räddningstjänstorgan

Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för verksamhet enligt räddningstjänstlagen skall enligt 5 § i lagförslaget samarbeta med varandra och med andra som berörs av verksamheten. I ett yrkande i motion FölOS (s) anser motionären att planering för samverkan bör gå längre än som anges i 5 §. Länsstyrelserna bör enligt motionen åläggas att koordinera planlägg­ningen och ta initiativ till samövningar. Motionären föreslår ett tillägg till länsstyrelseinstruktionen om skyldighet för länsstyrelserna att utföra dessa uppgifter.

Utskottet delar motionärens uppfattning att länsstyrelserna har en viktig
roll när det gäller att inom länen samordna räddningstjänsten. Enligt 54 § i
lagförslaget är länsstyrelsen tillsynsmyndighet för räddningstjänsten i länet.
Särskilt viktig blir länsstyrelsernas roll i samband med övertagande enligt
33 § av ledningsansvaret vid större olyckor och under planeringen härför.
Utskottet räknar med att länsstyrelserna känner stort ansvar för räddnings-      20

 

tjänsten utan att det kommer till uttryck i länsstyrelseinstruktionen. Det kan FöU 1986/87:2 förväntas att länsstyrelsernas samordnande uppgifter i fråga om räddnings­tjänst kommer att behandlas i de tillämpningsföreskrifter som regeringen avser att utfärda så snart riksdagen har sfiftat ifrågavarande lag. Motion FölOS (s) bör därför avslås i nu behandlad del. Utskottet återkommer i det följande till frågan om den närmare utformningen av 33 §.

Överlåtelse av räddningskårens uppgifter

I 9 § i lagförslaget föreskrivs att det i varje kommun skall finnas en räddningsnämnd och en räddningskår. Lagförslaget öppnar också möjlighet för en kommun att komma överens med en annan kommun om att ha en gemensam räddningskår liksom att träffa avtal med en annan kommun om att . uppgifter i kommunen, som ankommer på räddningskåren, helt eller delvis skall ombesörjas av den andra kommunens räddningskår. Enligt 12 § andra stycket i lagförslaget får kommunen överlåta åt nägon annan att göra räddningsinsatser som kräver särskild kompetens.

Motion Föl08 (m) innehåller ett yrkande att kommun skall ges möjlighet att träffa avtal inte bara med annan kommun utan även med annat organ att svara för räddningstjänst i kommunen eller medverka i denna. Skötseln av en kommuns räddningstjänst i dess helhet avses dock endast få överlåtas åt annan kommun. I mofion Föl03 (fp) yrkas att lagtexten skall utformas så att det blir möjligt för kommun att uppdra åt privata företag att ansvara för räddningstjänstens uppgifter. Båda motionerna ligger i linje med vad räddningstjänstkommittén har föreslagit rörande möjligheten för en kom­mun att överlåta räddningstjänstuppgifter..

Utskottet anser att samhället bör ha direkt ansvar för räddningstjänsteri. . En möjlighet för kommun att överlåta räddningstjänstuppgifter i sådan omfattning som föreslås i motionerna Föl03 (fp) och FölOS (m) skulle enligt utskottets mening undergräva förutsättningarna"för ett sådant ansvar. Den samordning av räddningstjänsten och civilförsvarsverksamheten som förut­sätts komma till stånd när kommunerna övertar ansvaret för civilförsvaret på lokal nivå talar också för att räddningstjänsten bör vara väl förankrad i den kommunala verksamheten. Därfill kommer att så långtgående befogenheter som lagen ger räddningsledaren av principiella skäl inte bör anförtros enskilda. Utskottet tillstyrker alltså den avvägning som framgår av lagförsla­get. Motionerna FÖ103 och Föl08 bör avslås i här berörda delar.

Kompetenskrav för räddningsbefäl

Enligt lagförslaget skall räddningskåren bestå av en räddningschef och en eller flera räddningsstyrkor, I räddningskåren kan också ingå räddningsvärn (13 §), Personalen i räddningsstyrka skall utgöras av anställd personal som genom utbildning och erfarenhet har nödvändig kompetens för sina uppgif­ter. Ett räddningsvärn skall bestå av personal som tagits ut på grund av tjänsteplikt (14 §). I 21 § anges att den räddningstjänstplan som varje kommun upprättar bl. a. skall innehålla uppgifter om den kompetens som krävs för att vara befäl i räddningskåren.

21

 

Motionären i motion Föl02 (fp) finner de bestämmelser i lagförslaget som FöU 1986/87:2 rör befälens kompetens vara otillräckliga. Han anser att lagen bör komplette­ras med föreskrifter som motsvarar 7 § 1—2 mom. i brandstadgan (1983:1003), Nämnda moment innehåller kompetenskrav för både heltids-och deltidsanställda brandbefäl. Även Svenska brandbefälets riksförbund har ttll utskottet framfört synpunkter på de deltidsanställda befälens utbildning.

Utskottet anser att föreskrifter rörande den kompetens man bör kräva hos befälen i räddningskåren har sin naturliga plats i de tillämpningsföreskrifter som avses meddelas så snart räddningstjänstlagen blivit antagen av riksda­gen. För en sådan ordning talar att de kompetenskrav som motionären anser bör införas i nämnda lag i dag inte är reglerade i lag utan intagna i en stadga.

Utskottet vill understryka vikten av att det finns kompetenta befäl för räddningsverksamheten. Mot den bakgrunden förutsätter utskottet att frågan om räddningsbefälens utbildning kommer att, på grundval av de riktlinjer som riksdagen tidigare har antagit (prop. 1984/85:161, FöU12, rskr. 384), noga övervägas i arbetet med fillämpningsföreskrifterna. Utskottet räknar med att kommunerna vid angivande i räddningstjänstplanen av kompetenskraven kommer att ha god vägledning av statens räddningsverk. Motion FÖ102 (fp) bör avslås,

Olycks- och skadeförebyggande verksamhet

Kommunernas ansvar förförebyggande verksamhet finns - som utskottet har berört i det föregående - angivet i 7 § i lagförslaget. Ansvaret innefattar inte bara förebyggande åtgärder mot brand. Kommunen skall också främja annan olycks- och skadeförebyggande verksamhet inom kommunen. Ansva­ret för sådan verksamhet åvilar andra genom speciell lagstiftning beträffande skilda verksamhetsområden där faran för olyckor är stor eller verkningarna av en olycka skulle bli omfattande. Eftersom många myndigheter har sådant ansvar går det inte att dra en skarp gräns mellan ansvarsområdena. Kommunerna åläggs mot denna bakgrund ett särskilt ansvar att främja samarbetet och verka för att brister i skadeskyddet vid olika anläggningar rättas ttll, t, ex, genom påpekanden till andra ansvariga,

1 ett yrkande i motion FölOS (s) föreslår motionären att riksdagen uttalar att införandet av den nya lagen inte får innebära att den skadeförebyggande verksamhet som pågår i dag skall ändras. Ett yrkande i motion FÖ108 (m) stödjer räddningstjänstkomfnitténs förslag om en särskild föreskrift i lagen om att iakttagelser i samband med räddningstjänst och brandsyn av brister och missförhållanden som kan leda till andra olyckshändelser skall vidarebe­fordras till ansvariga myndigheter.

Av propositionen framgår att kommunerna genom den föreslagna 7 § i räddningstjänstlagen åläggs ett ökat ansvar i fråga om olycks- och skadeföre­byggande verksamhet i förhållande till vad som gäller i dag. Mot den bakgrunden skulle ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad som föreslås i motion FölOS (s) innebära en inskränkning i det ansvar som avses läggas på kommuner när det gäller förebyggande verksamhet. Den närmare reglering

av kommunens ansvar som föreslås i motion FölOS anser utskottet bör ske i

tillämpningsbestämmelser frän regeringen eller räddningsverket. Med hän-

 

visning till det anförda anser utskottet att mofionerna FölOS och FölOS inte     FöU 1986/87:2 bör bifallas i här berörda delar.

Sotningsverksamheten är en åtgärd på den olycks- och skadeföre­byggande verksamhetens område som har tilldragit sig intresse i en rad motioner (198S/86:Fö412-Fö415, 1986/87:Föl03, Föl04 och Föl06-FölOS).

Enligt regeringsförslaget skall sotningsverksamheten organiseras och bedrivas på samma sätt som tidigare. Det innebär att kommunerna skall svara för att sotning utförs regelbundet. Vid sotningen skall eldstäder och andra fasta förbränningsanordningar, som inte är inrättade för eldning uteslutande med gas, rengöras. Rengöringen skall också omfatta rökkanaler samt imkanaler som hör till sådana anläggningar. Vid sotningen skall också det som rengörs samt skorstenar och tak med därtill hörande byggnadsdelar kontrolleras från brandskyddssynpunkt. Kontroll av brandskyddet kan också utföras vid andra tillfällen. Sotning skall utföras av skorstensfejarmästare eller av skorstensfejare som biträder skorstensfejarmästaren. I fråga om speciella anläggningar och enstaka avlägset belägna bostadshus får kommu­nen medge att någon annan utför sotningen och kontrollen.

I de motioner som rör sotningsverksamheten framhålls att den nuvarande regleringen av sotningsväsendet är föråldrad. Det riktas kritik mot nuvaran­de regler för sotningsfrister. Dessa anses inte ta fillräcklig hänsyn till att olika objekt har olika behov av sotning. Flera mofionärer anser att sotningsverk­samheten bör bedrivas i konkurrens mellan fristående, i behörig ordning auktoriserade skorstensfejare, I några motioner föreslås en översyn av hela sotningsverksamheten medan man i andra begränsar sina yrkanden att gälla en översyn av sotningsfristerna. 1 ett par motionsyrkanden föresläs att propositionen avslås i den del den gäller sotningsverksamheten.

Enligt utskottets mening bör sotningen liksom hittills betraktas som en brandförebyggande åtgärd. Det är därför naturligt att kommunerna har ett särskilt ansvar för denna verksamhet. De grundläggande reglerna för sotningen har därmed också sin givna plats i den lag om räddningstjänst m.m. som utskottet nu behandlar. Utskottet anser liksom försvarsministern att sotningsverksamheten i framtiden bör bedrivas i samma former som för närvarande. Motionsyrkanden om avslag på propositionen såvitt den gäller sotningsverksamheten och om ökad möjlighet till konkurrens inom sotnings-verksamhetens område bör avslås.

Såvitt gäller kritiken mot tillämpade sotningsfrister vill utskottet peka på
att föredragande statsrådet (s, 27) uppger att statens räddningsverk avses få i
uppdrag att göra en utvärdering av sotningsverksamheten sedan man har fått
erfarenheter av räddningstjänstlagen. Utskottet räknar med att synpunkter
av det slag som mottonärerna har anfört kommer att prövas vid en sådan
översyn. Utskottet anser att översynen bör påbörjas under år 1987 och utan
att man inväntar erfarenheterna av den nya lagen. Regeringen bör efter
översynen anmäla frågan för riksdagen. Enligt vad utskottet har inhämtat
kommer en undersökning av sambandet mellan bränder och bristande
sotning att aktualiseras i anslutning till översynen. Resultaten av en sådan
undersökning kan förväntas bättre än hittills skett klarlägga betydelsen av
sotningsverksamheten som brandförebyggande åtgärd. Vad utskottet har   23

 

anfört om' en översyn av sotningsfrister m.m, bör riksdagen som sin mening     FöU 1986/87:2 ge regeringen till känna. Uttalandet ligger i linje med framförda mofionsyr­kanden om ändrade sotningsfrister.

Räddningstjänstplanen

1 21 § i lagförslaget föreskrivs att för varje kommun skall finnas en räddningstjänstplan. I lagrummet anges vidare vilka uppgifter planen skall innehålla, 122 § föreskrivs att räddningstjänstplanen skall antas av kommun­fullmäktige. Där finns också regler om spridning av planen till andra myndigheter, 23 § reglerar samrådsförfarandet vid upprättande av förslag till räddningstjänstplan eller ändring i eller tillägg till denna,

I ett yrkande i motion FölOS (s) efterlyser mofionären en föreskrift om att räddningstjänstplanen i stora drag skall ange räddningskårens samverkan med "andra aktörer", I planen bör ocksä enligt motionären ingå en översiktlig redovisning av verksamheter av förebyggande karaktär.

Enligt propositionen avses räddningstjänstplanen underlätta den statliga tillsynen över den kommunala räddningstjänsten. Planen är också tänkt att ge kommunens invånare viktig information om kommunens räddningstjänst. De i 21 § angivna uppgifterna, bl, a, om avtal om samverkan inom kommunalförbund och räddningsregion, är enligt utskottets bedömning ■ tillräckliga för att angivna syften med räddningsplanen skall bli tillgodosed­da. Det bör dock erinras om att det inte finns något hinder för en kommun att i sin räddningstjänstplan lämna uppgifter utöver dem som i 21 § anges som obligatoriska, t, ex. i syfte att bredda informationen till kommunens invåna­re. På samma sätt kan bestämmelserna i 22 och 23 §§ om planens antagande och tillkännagivande inte hindra åtgärder i samma syfte utöver vad bestäm­melserna anger. LRF har hos utskottet lämnat förslag om vissa sådana åtgärder. Mofion FölOS bör avslås i här berörd del.

Sjöräddningstjänst

1 sjöräddningen deltar flera stattiga verksamhetsgrenar såsom polisen, marinen, flygvapnet, sjöfartsverket, televerket, luftfartsverket och tullver­kets kustbevakningsorganisafion. Sjöräddningssällskapet,, som är en ideell förening, samverkar med myndigheterna genom att utföra hjälpinsatser vid sjönöd.

Sjöfartsverket samordnar för närvarande sjöräddningsverksamheten. Förslaget till räddningstjänstlag lägger ett ökat ansvar på sjöfartsverket genom att föreskriva att verket skall svara för sjöräddningen inom vissa i lagen angivna vattenområden (27 §). Verket ikläds motsvarande ansvar när det gäller sjuktransporter från fartyg. När olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut åvilar ansvaret för insatser tullverkets kustbevakningsorganisa­tion.

I ett yrkande i motion FÖ106 (c) framhålls att sjöbevakningscentralerna bör ges en mer aktiv roll i sjöräddningssammanhang. I motionen yrkas att nuvarande rutiner för sjöräddningsuppdrag över öppet hav ses över.

Utskottet har i olika sammanhang framhållit betydelsen av samverkan         24

 

mellan civila och militära resurser för övervakning av landets kust- och     FöU 1986/87:2

havsområden (FöU 1981/82:18 s. 39-42, rskr. 374, FöU 1985/86:8 s. 20), I

linje härmed delar utskottet motionärens uppfattning att det är viktigt att

sjöräddningscentralerna, som har både civil och militär anknytning, utnyttjas

väl i sjöräddningstjänsten. En god samordning av resurserna även i övrigt har

självklart stor betydelse för en effektiv sjöräddningstjänst, inte minst när det

gäller de sjöräddningsuppdrag som motionärerna avser.

Inom ramen för nu gällande organisafion finns i lagförslaget upptagna bestämmelser som klart anger ansvaret i fråga om sjöräddningstjänsten. Utskottet räknar med att en tillfredsställande samordning av sjöräddnings­tjänstens resurser därigenom kommer till stånd utan att riksdagen behöver göra något uttalande i frågan. Motion FÖ106 (c) bör avslås i denna del. Det kan i detta sammanhang påminnas om att sjöräddningstjänst utanför det svenska territoriet inte berörs av räddningstjänstlagen utan regleras i annan ordning.

Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen

Det framlagda lagförslaget innebär i fråga om räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen ingen större avvikelse från de bestämmelser på området som för närvarande finns i lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m.m. Bestämmelserna i nämnda lag har överförts i stort sett oförändrade till lagen om räddningstjänst. Länsstyrelserna föreslås som hittills svara för räddningsåtgärder utanför anläggningsområdet vid radioak­tiva utsläpp från en svensk kärnkraftsanläggning eller omedelbar fara för sådana. Till skillnad från vad som anges i 1 § atomskyddslagen begränsas dock inte länsstyrelsernas ansvar enligt räddningstjänstlagen att gälla endast olyckor vid anläggningar inom landet. Enligt lagförslaget (28 §) svarar länsstyrelserna ocksä för räddningsinsatser om radioaktiva ämnen sprids över Sverige på grund av utsläpp frän en kärnteknisk anläggning utomlands eller om det föreligger överhängande fara för sådant utsläpp. Kommunerna är enligt 29 § skyldiga att delta i planeringen av räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från anläggningar i Sverige och att medverka vid övningar i sådan räddningstjänst. Kommunernas skyldighet att delta i räddningstjänsten om det inträffar ett utsläpp följer av den allmänna bestärrimelsen i 34 § om skyldighet att på anmodan av räddningsledaren delta i räddningsinsatser.

I motton FölOS (m) föreslår motionärerna att länsstyrelsernas ansvar skall inträda redan vid fara för radioakfivt utsläpp och inte som det föreslås i propositionen först vid överhängande fara.

Utskottet har redan tidigare behandlat och avstyrkt ett motsvarande förslag av mofionärerna när det gäller lagförslagets definition av räddningstjänstbe­greppet (2 §). Utskottet anser inte att det finns tillräckliga skäl för en annan bedömning när det gäller nu ifrågavarande lagrum eller 38 och 39 §§, där uttrycket också förekommer. Även här avsett yrkande i mofion FÖ108 (m) bör avslås av riksdagen.

25

 

Länsstyrelses övertagande av ansvar för räddningstjänst  FöU 1986/87:2

133 § i lagförslaget ges regeringen möjlighet att, om behovet av räddningsin­satser är omfattande, föreskriva eller i särskilt fall bestämma, att en länsstyrelse eller nägon annan statlig myndighet skall ta över ansvaret för räddningstjänsten inom en eller flera kommuner.

Motionärerna i motion FölOS (m) anser att det vid en allvarlig olycka i mänga fall, bl. a. av tidsskäl, kan vara olämpligt att länsstyrelserna skall vara tvungna att avvakta ett särskilt regeringsbeslut för att kunna överta ledning och samordning av räddningstjänsten. 33 § bör därför enligt mottonärerna kompletteras så att länsstyrelserna automatiskt kan ta över detta ansvar. Mofionen stödjer därmed den ordning som i detta avseende råder för närvarande.

I motion FölOS (s) föreslår motionären att de personer som för ett antal typfall kan komma i fråga som räddningsledare om en länsstyrelse eller annan statlig myndighet övertar ansvaret för räddningstjänsten skall pekas ut i förväg, 1 motionen föreslås att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

33 § i lagförslaget innebär ett bemyndigande för regeringen dels att meddela föreskrifter om länsstyrelses eller annan statlig myndighets överta­gande av ansvaret för räddningstjänsten, dels att i särskilt fall besluta om sådant övertagande. Utskottet bedömer att bemyndigandet att utfärda föreskrifter kommer att utnyttjas i första hand. Utskottet räknar med att de föreskrifter som regeringen utfärdar med stöd av bemyndigandet kommer att för länsstyrelserna öppna möjlighet att automattskt överta räddningstjänsten i linje med vad som anförs i mofion FölOS (m). Motionärernas synpunkter blir därmed tillgodosedda. Motionen bör avslås i här behandlad del.

1 likhet med motionären i motion FölOS anser utskottet att frågan om ett utpekande av räddningsledare i vissa typfall bör regleras i tillämpningsföre­skrifter till lagen, Utskottet är inte berett att förorda att riksdagen uttalar sig i frågan på det sätt som motionären fcireslär. Det bör ankomma på regeringen och berörda myndigheter att bedöma behovet av att i förväg utse räddnings­ledare. Motton FölOS (s) bör avslås såvitt nu är i fråga.

I motion FölOS (s) framhåller motionären också att det är önskvärt att man vid utseende av räddningsledare i samband med statligt övertagande av den kommunala räddningstjänsten beaktar de personalresurser som finns inom de frivilliga försvarsorganisafionerna. Dessa bör, anser motionären, tas till vara även i andra sammanhang. Enligt motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om frivilligorga­nisationernas ställning m, m, inom räddningstjänsten.

Utskottet anser att frivilligverksamheten kan få stor betydelse för rädd­ningstjänsten, särskilt när det gäller tillskapande av räddningsvärn. Det kan förutsättas att frivilligorganisationerna engageras även utan att riksdagen behöver uttala sig i frågan. Motion FölOS (s) bör därför avslås i denna del.

26

 

Tjänsteplikt                                                                 FöU 1986/87:2

144 § i förslaget till räddniiigstjänstlag föreskrivs att när det behövs är var och en som under kalenderåret fyller lägst 18 och högst 65 år skyldig att medverka i räddningstjänst i den mån hans kunskaper, hälsa och kroppskrafter ttllåter det. Kommunens räddningsnämnd får bland tjänstepliktiga som är bosatta i kommunen ta ut lämpliga personer för att ingå i kommunens räddningsvärn, i första hand på frivillig väg. Den som har tagits ut är skyldig att delta i övning med räddningsvärnet under högst 20 fimmar årligen.

Räddningstjänstkommittén har utöver den i 44 § angivna tjänsteplikten föreslagit att regeringen får förordna att civilförsvarsplikt enligt civilförsvars­lagen (1960:74) skall fullgöras även under fid då civilförsvarsberedskap inte råder om det är nödvändigt med hänsyn till beredskapen mot bl, a, omfattande olyckshändelser. Civilförsvarspliktiga föreslogs av kommittén kunna tas i anspråk under högst 30 dagar för sådana uppgifter,

I motion Föl03 (fp) och FölOS (m) finns yrkanden om att personal skall kunna tas i anspråk för den fredstida räddningstjänstens behov med utnyttjande av civilförsvarsplikt enligt civilförsvarslagen, Mofionärerna ser det som särskilt angeläget att hela samövade civilförsvarsenheter därvid kan utnyttjas. För att göra civilförsvarets personal skickad för uppgifter inom den fredsfida räddningstjänsten föreslås i ett annat yrkande i motton Fö 103 en höjning av civilförsvarets kvalitet bl. a, genom att dess personal föryngras, Mofion FölOl (fp) syftar också till åtgärder som gör det möjligt att använda civilförsvaret i den fredsfida räddningstjänsten.

Utskottet vill påminna om att riksdagen genom olika beslut har främjat en utveckling mot ökad samordning och ökat samutnyttjande av resurser mellan räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten. En grundläggande förutsättning härför på det lokala planet skapades genom beslutet (prop, 1984/85:49, FöU 5, rskr, 93) att till kommunerna föra över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planlägg­ningsansvar i fred som hänger samman därmed. På central nivå integrerades nyligen räddningstjänsten och civilförsvaret genom att statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen fördes samman till en myndighet, statens rädd­ningsverk (prop. 1984/85:161, FöU 12, rskr. 389). 1 det sammanhanget godkände riksdagen ocksä vissa riktlinjer för utbildning av personal för räddningstjänsten som innebär en samordning med utbildningen inom civilförsvaret.

1 linje med denna utveckling finner utskottet det naturligt att - såsom framhålls i motionerna FÖ103 och FölOS - civilförsvarets personal blir en resurs för den fredstida räddningstjänsten.

Utformningen av 44 § första stycket innebär att tjänsteplikten är mycket
vidsträckt. Föreskriften gör det möjligt att utnyttja civilförsvarsorganisatto-
nens personal i den omfattning som mottonärerna vill och utskottet stödjer.
För att det inte skall råda någon tvekan vill utskottet slå fast att kommunen
vid behov har möjlighet att engagera hela enheter i civilförsvarsorganisatio­
nen för räddningstjänstens behov. Såvitt gäller enheternas personal sker
detta med stöd av 44 § första stycket och om möjligt efter frivilligt åtagande.
Utskottet förutsätter att praktiska svårigheter såvitt gäller utnyttjande av 27

 

personal eller utrustning undanröjs genom fillämpningsbestämmelser och     FöU 1986/87:2 information. Därmed tillgodoses syftet med motionerna FölOl (fp), FÖ103 (fp) och FölOS (m) i här avsedda delar.

Yrkandet i motion Föl03 (fp) öm föryngring av och höjd kvalitet inom civilförsvaret rör frågor som för närvarande behandlas av 1984 års försvars­kommitté. Resultatet av kommitténs överväganden bör avvaktas och mofion FÖ103 avslås i denna del.

Ersättning vid ingrepp i annans rätt

I propositionen föreslås att brandlagens bestämmelser om ersättning för lanspråktagande av egendom för räddningstjänst skall tas in i räddnings­tjänstlagen och göras tillämpliga på all räddningstjänst. Ersättningsreglerna gäller för de ingrepp i annans rätt som innebär att egendom tillhandahållits frivilligt eller tagits i anspråk för användning för räddningsinsatser.

Räddningstjänstkommittén föreslår att samhället dessutom skall betala ersättning till den som lider skada eller förlust till följd av andra ingrepp i hans rätt än som gäller lanspråktagande av egendom för räddningstjänst. Kommittén ansåg en sådan regel vara rimlig bl. a. med hänsyn till de principer som ligger bakom bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen. Enligt dessa skall varje medborgare vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i lag. Försvarsministern anför beträf­fande denna fråga följande (s. 55):

Avsikten med den av kommittén föreslagna regeln är att den som lider skada men inte har någon nytta av räddningsinsatsen skall få ersättning för ingreppet. Vid en räddningsinsats vidtas ofta åtgärder för att förhindra ytterligare skador i en byggnad. Som exempel kan nämnas att det vid brand ofta gäller att förhindra att elden sprids. I detta arbete kan det bli nödvändigt att vidta åtgärder som kan innebära ingrepp i annans rätt. Uppenbarligen kan det uppstå svårigheter att avgöra i vilka fall och i vilken utsträckning som räddningsinsatsen har hindrat att branden sprids till omkringliggande byggnader och därmed varit till nytta för ägare av dessa. Den föreslagna ersättningsregeln innebär alltså avsevärda tillämpningssvårigheter.

I dag har frågan om den skadelidandes ersättning i sådana fall inte reglerats i lag på annat sätt än att det allmänna svarar för otillåtna sådana ingrepp som innebär fel eller försummelse i myndighetsutövning. Enligt allmänna rätts­grundsatser skall kostnaden för tillåtna ingrepp i princip bäras av den till vars förmån ingreppet sker. Ersättningskraven ingär i den skada som denne har drabbats av. Han har i sin tur möjlighet att föra skadeståndstalan mot den som har vållat olyckshändelsen. Har ingreppet gjorts för att tillgodose ett allmänt intresse såsom skydd av miljön torde det allmänna vara skyldigt att lämna ersättning till den skadelidande (se vidare lagrådets yttrande över förslaget fill brandlag, prop, 1973:185, s, 218-219), Rättsläget synes vara att ingrepp av det här slaget inte är att betrakta som ett sådant förfogande som avses i 2 kap, 18 § regeringsformen.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört har jag stannat för att inte förorda en ersättningsregel av det slag som kommittén föreslår,

1 ett yrkande i motion FölOS (m) stödjer motionärerna kommitténs förslag i

denna fråga. De finner det otillfredsställande att den enskilde tvingas         28

 

processa för att värna sig mot effekterna av vissa ingrepp i den egna rätten,      FöU 1986/87:2

Utskottet gör samma bedömning som föredragande statsrådet och föreslår att riksdagen antar lagförslaget i här behandlad del. Det kan i sammanhanget noteras att inte heller lagrådet har gjort någon invändning mot regeringens förslag såvitt nu är i fråga. Motion FölOS bör avslås i denna del.

Förslag till vissa ändringar av lagtexten

Utskottet har vid granskningen av lagförslaget funnit att detta bör komplette­ras i några hänseenden,

145 § i lagförslaget föreskrivs att räddningsledaren vid en räddningsinsats under vissa angivna omständigheter får bereda sig och medverkande personal fillträde till annans fastighet m, m, i den mån ingreppet är försvarligt med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som vållas genom ingreppet och omständigheten i övrigt. Enligt utskottets mening bör sädana ingrepp också få beslutas av räddningsnämnden eller, i fråga om statlig räddnings­tjänst, av den myndighet som svarar för räddningstjänst, I 45 § bör därför göras ett tillägg med detta innehåll. Tillägget medför konsekvensändringar i 46, 58, 59 och 60 §§, De av utskottet föreslagna ändringarna i nämnda paragrafer framgår av bilaga till betänkandet.

Enligt 2 § avses räddningstjänsten hindra och begränsa skador på männi­skor eller egendom eller i miljön, I konsekvens därmed bör 61 § i lagförslaget utformas så att regeringen inte endast bemyndigas att i de avseenden som behandlas i räddningstjänstlagen meddela ytterligare föreskrifter som rör skydd för liv och hälsa utan ges möjlighet att meddela sådana föreskrifter även rörande miljön. Utskottet föreslår ett fillägg därom i 61 §, Även detta ändringsförslag framgår av bilagan till betänkandet.

Ikraftträdande

Räddningstjänstlagen föreslås i propositionen träda i kraft den 1 januari 1987, I motion FölOS (m) finns synpunkter till förmän för ett senare ikraftträdande. Övervägande skäl talar enligt utskottets bedömning för att riksdagen bör godta den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet. Bl.a. har statens räddningsverk inför utskottet framhållit att det är önskvärt att lagen kan börja tillämpas nämnda dag.

Transporter av farligt gods

Utskottet behandlar i detta sammanhang mofion 1985/86:Fö408 (s) från den allmänna motionstiden, I den behandlas vissa frågor rörande transporter av farligt gods.

Motionärerna konstaterar inledningsvis att det visat sig att kunskaperna om och kontrollen av transporter av farligt gods är bristfälliga. De föreslär vissa förbättringar i fråga om utbildning, tillsyn, planering av uppställnings­platser och kartläggning av transportvägar.

I samband med beslutet om inrättande av statens räddningsverk (prop.
1984/85:161, FöU 12, rskr. 389) uttalade sig riksdagen pä förslag av utskottet 29

 

för att uppgifter avseende landtransporter med farligt gods i sin helhet skulle FöU 1986/87:2 föras till den nya myndigheten. Därmed skapades förutsättningar för ett sammanhållet ansvar för dessa viktiga transportfrågor. Enligt vad utskottet har inhämtat avser räddningsverket att innevarande budgetår påbörja en översyn som rör såväl transportörerna som tillsynsmyndigheterna. Rädd­ningsverket planerar vidare att inom kort påbörja ett arbete som syftar till en övergripande riskbedömning för samhället. Resultatet av detta arbete avses tjäna som underlag när det gäller vägval för de farliga transporterna och erforderliga lokala trafikföreskrifter.

Det är enligt utskottets mening mycket viktigt att man snarast avhjälper befintliga brister i säkerheten när det gäller transporter av farligt gods. Med hänvisning till det arbete som planeras av statens räddningsverk anser utskottet dock att riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan. Motion FÖ408 (s) bör inte bifallas av riksdagen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer                                                                               -       .

1,            beträffande räddningstjänstbegreppet

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Föl08, yrkande 1, antar 2 § i det av regeringen framlagda förslaget till räddningstjänstlag,

2,   beträffande samarbetet mellan räddningstjänstorganen att riksdagen avslår mofion 1986/87:Fö 105, yrkande 2,

3,   beträffande överlåtelse av räddningskärens uppgifter

att riksdagen med avslag på mofionerna 1986/87:Föl03, yrkande 2,   ' och 1986/87:Fö 108, yrkande 4, antar 9 och 12 §§ i det av regeringen framlagda förslaget till räddningstjänstlag,

4,   beträffande kompetenskrav för räddningsbefäl att riksdagen avslår motion 1986/87: Fö 102,

5,   beträffande olycks- och skadeförebyggande verksamhet

 

a)   att riksdagen avslår motion 1986/87: Fö 105, yrkande 1, om den fortsatta inriktningen av sådan verksamhet,

b)   att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl08, yrkande 2, om kommuners anmälningsskyldighet beträffande brister i skadeskyddet,

c)   att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Föl06, yrkande 3, och 1986/87:Föl07 om avslag på propositionen såvitt den gäller sotnings­verksamheten,

d)         att riksdagen avslår molionerna 1985/86:Fö414, yrkandena 2 och
3, 1985/86:Fö415 i denna del, 1986/87:Fö 103, yrkande 1 i denna del,
1986/87:Föl04 i denna del, 1986/87:Föl06, yrkande 4 i denna del och
19S6/S7:Föl08, yrkande 3, om konkurrens inom sotningsverksam­
heten,

e)         att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
198S/86:Fö412,   1985/86:Fö413,   198S/86:Fö414,  yrkande   1,   1985/
86:Fö41S i denna del, 1986/87:Fö 103, yrkande l,i denna del, 1986/    ,
87:Föl04 i denna del och 1986/87:Föl06, yrkande 4 i denna del, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om

översyn av sotningsfrister,                                                                        .30

 

6. beträffande räddningstjänstplanen                               FöU 1986/87:2
att riksdagen med avslag på mofion 1986/87:Föl05, yrkande 5, antar

21 § i det av regeringen framlagda förslaget till räddningstjänstlag,

7.    beträffande sjöräddningstjänsten

att riksdagen avslår mofion 1986/87:Föl06, yrkande 5, om samordning av denna,

8. beträffande räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen
m.m.

att riksdagen med avslag pä motion 1986/87:FölOS, yrkande 5, antar 28, 38 och 39 §§ i det av regeringen framlagda förslaget till räddnings­tjänstlag,

9. beträffande länsstyrelses övertagande av ansvar för räddnings­
tjänsten

a)   att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö 105, yrkandena 3 och 4, om presumfiva särskilda räddningsledare m. m.,

b)   att riksdagen med avslag pä motion 1986/87:Fö 108, yrkande 6, antar 33 § i det av regeringen framlagda förslaget till räddnings­tjänstlag,

10.   beträffande utnyttjande av civilförsvarets resurser, m.m.

a)   att riksdagen avslår mofionerna 1986/87:Föl01, 1986/87:Föl03, yrkande 3, och 1986/87: Fö 108, yrkande 7, om civilförsvarsplikt m.m.,

b)   att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl03, yrkande 4, om föryngring av civilförsvaret,

11.   beträffande ersättning vid ingrepp i annans rätt

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Fö 108, yrkande 8, antar 50 § i det av regeringen framlagda förslaget till räddningstjänstlag,

12.   beträffande vissa ändringar i lagtexten

att riksdagen med anledning av propositionen antar 45, 46, 58, 59, 60 och 61 §§ räddningstjänstlagen med den såsom utskottets förslag i bilaga till betänkandet betecknade lydelsen,

13.  att riksdagen med bifall till proposifionen antar det av regering­en framlagda förslaget till räddningstjänstlag i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående,

14.  att riksdagen antar det genom propositionen framlagda försla­get till lag om ändring i lagen"(1966:413) om vapenfri tjänst,

15.  att riksdagen antar det genom propositionen framlagda försla­get till lag om ändring i brottsbalken,

16.  att riksdagen antar det genom propositionen framlagda försla­get till lag om ändring i lageri (1986:166) om ändring i luftfartslagen (1957:297),

17.  att riksdagen antar det genom proposifionen framlagda försla­get till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personalskade-skydd,

18.  beträffande transporter av farligt gods att riksdagen avslår motion l985/86:Fö408,

31

 

Stockholm den 20 november 1986                                     FöU 1986/87:2

Pä försvarsutskottets vägnar Olle Göransson

Närvarande: Olle Göransson (s), Roland Brännström (s), Åke Gustavsson (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Irene Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Cari-Johan Wilson (fp) och Sten Andersson i Malmö (m).

Reservationer

1. Räddningstjänstbegreppet (mom. 1 och 8)

Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (rn), Gunhild Bolander (c), Carl-Johan Wilson (fp) och Sten Anders­son i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s, 20 börjar "I ett" och slutar "i denna del" bort ha följande lydelse:

En enig räddningstjänstkommitté har efter ingående överväganden före­slagit en skyldighet till räddningstjänstingripanden vid fara för olyckshändel­se. Utskottet bedömer att man genom ett ingripande på ett tidigare stadium har bättre möjligheter att begränsa skadorna. Stora fördelar från samhälls­ekonomisk synpunkt skulle såsomi kommittén anför sannolikt därigenom kunna uppnås. Utskottet finner i likhet med vad som anförs i mofion FölOS inte anledning frångå räddningstjänstkommitténs förslag,

dels att den del av utskottets anförande som på s, 25 börjar "Utskottet har"   • och slutar "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid behandlingen av 2 § i lagförslaget förordat en skyldighet till räddningstjänstingripanden redan vid fara för olyckshändelse. En anpass­ning till detta ställningstagande bör enligt utskottets mening ske i 28 §, Länsstyrelse bör - såsom också föreslås i motion 1986/87:Föl08 - åläggas att svara för räddningstjänsten redan vid fara för utsläpp som avses i 28 § och inte först då faran därför är överhängande som det anges i regeringens förslag. Även bestämmelserna i 38 och 39 §§ om alarmering berörs av frågan om när skyldighet till räddningstjänstingripande skall anses föreligga. Också dessa paragrafer bör därför ändras i linje med räddningstjänstkommitténs förslag.

dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:
1, beträffande räddningstjänstbegreppet
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:170 och motion
19S6/87:Föl0S, yrkande 1, antar 2 § räddningstjänstlagen med följan­
de såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse:                       ,-

 

Regeringens förslag                     Reservanternas förslag              FöU 1986/87:2

2§

Med räddningstjänst avses i lagen' Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande olyckshändelser och fara för olycks-fara för olyckshändelser för att hind- händelser för att hindra och begrän-ra och begränsa skador på männi- sa skador på människor eller egen-skor eller egendom eller i miljön.        dom eller i miljön.

Till räddningstjänst hänförs också  Till räddningstjänst hänförs också .

räddningsinsatser som polisen gör i räddningsinsatser som polisen gör i
fjällområden enligt polislagen fjällområden enligt polislagen
(1984:387) samt räddningsinsatser (1984:387) samt räddningsinsatser
som görs enligt 26 och 27 §§ utan att som görs enligt 26 och 27 §§ utan att
det har inträffat någon olyckshän- det har inträffat någon olyckshän­
delse eller föreligger överhängande delse eller föreligger fara för en
fara för en olyckshändelse,         olyckshändelse.

Skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats föreligger endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är påkallat att staten eller kommunen svarar för insatsen,

dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen m. m.

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1986/ S7:Föl08, yrkande 5, antar 28,38 och 39 §§ räddningstjänstlagen med följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag                      Reservanternas förslag

28 §                                                                          '                ,

Vid utsläpp av radioaktiva ämnen  Vid utsläpp av radioaktiva ämnen

från en kärnteknisk anläggning i så- från en kärnteknisk anläggning i så­
dan omfattning att särskilda åtgår- dan omfattning att särskilda åtgär­
der krävs för att skydda allmänheten der krävs för att skydda allmänheten
eller vid överhängande fara för ett eller vid fara för ett sådant utsläpp
sådant utsläpp skall länsstyrelsen skall länsstyrelsen svara för rädd­
svara för räddningstjänsten,       ningstjänsten,

1 10 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet finns bestämmelser om skyldighet för innehavare av kärnteknisk anläggning att vidta de åtgärder som behövs för att upprätthålla säkerheten vid anläggningen,

38   §
Vid utsläpp av giffiga eller skadli-   Vid utsläpp av giffiga eller skadli­
ga ämnen från en anläggning som ga ämnen från en anläggning som
avses i 43 § skall anläggningens inne-            avses i 43 § skall anläggningens inne­
havare underrätta länsstyrelsen, po-  havare underrätta länsstyrelsen, po­
lismyndigheten och räddningskåren,   lismyndigheten och räddningskåren,
om utsläppet påkallar särskilda om utsläppet påkallar särskilda
åtgärder till skydd för allmänheten,     åtgärder till skydd för allmänheten.
Underrättelse skall också lämnas.  Underrättelse skall också lämnas,
om det föreligger överhängande fara  om det föreligger fara för ett sådant
för ett sådant utsläpp,               utsläpp.

33

 

Regeringens förslag,                    Reservanternas förslag               FöU 1986/87:2

39    §
Den som upptäcker eller på annat  Den som upptäcker eller på annat

sätt får kännedom om en brand eller  sätt fär kännedom om en brand eller

om en olyckshändelse som innebär     om en olyckshändelse som innebär

fara för någons liv eller allvariig risk    fara för. någons liv eller allvarlig risk

för någons hälsa eller för miljön  för någons hälsa. eller för miljön

skall, om det är möjligt,.varna dem      skall, om det är möjligt, varna dem

som är i fara och vid behov tillkalla      som är i fara och vid behov fillkalla

hjälp. Detsamma skall gälla den som   hjälp. Detsamma skall gälla den som

får kännedom om att det föreligger     får kännedom om att det föreligger

en överhängande fara för en brand    en fara för en brand eller en sådan

eller en sådan olyckshändelse,   olyckshändelse,

2, Överlåtelse av räddningskårens uppgifter (mom. 3)

Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Gunhild Bolander (c), C"ari-Johan Wilson (fp) och Sten Anders­son i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s, 21 börjar "Utskottet anser" och slutar "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar effektivitets- och kostnadsskäl för att kommunerna bör kunna överlåta riiddningskårens uppgifter i den utsträck­ning som räddningstjänstkommittén har förordat. Sambandet mellan freds­räddningstjänsten och räddningstjänsten i krig garanteras därvid genom att räddningstjänsten i sin helhet endast kan överlåtas till annan kommun. Utskottets ställningstagande innebär att 9 § i lagförslaget ändras och att 12 § skall utgå. Vad utskottet föreslår ligger i linje med vad som förordas i motionerna FÖ103 (fp) och FölOS (m)-

rfe/i att utskottets hemställan i moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande överlåtelse av räddningskårens uppgifter
a) att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:170 och
motionerna 1986/87: Fö 103, yrkande 2, och 1986/S7:Föl08, yrkande 4,
antar 9 § räddningstjänstlagen med följande såsom Reservanternas  ,

förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag                      Reservanter/ias förslag

9§   .

1 varje kommun skall det finnas en räddningsnämnd och en räddningskår.

Kommunen får tillsätta en särskild räddningsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara räddningsnämnd. Om inte detta har skett, är kommunstyrelsen räddningsnämnd.

Kommunen får komma överens       En kommun får träffa avtal om att

med en annan kommun om att ha en annan kommun eller an/tat organ gemensam räddningskär. Kommu- skall sköta räddningstjänsten i kom-nen fär också träffa avtal med en     munen.

annan kommun om att de uppgifter i     Skötseln   av   kommunens   rädd-

kommunen, som enligt denna lag ningstjänst i dess helhet får dock ankommer på räddningskåren, skall     överlåtas endast åt annan kommun.

helt eller delvis ombesörjas av den           -                                                          34

andra kommunens räddningskär.

 

b) att riksdagen beslutar att 12 § i regeringens förslag till räddnings-     FöU 1986/87:2 tjänstlag utgår och efterföljande paragrafer i lagen omnumreras med hänsyn härfill.

3. Olycks-ochskadeförebyggande verksamhet (mom. 5)

Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Gunhild Bolander (c), Carl-Johan Wilson (fp) och Sten Anders­son i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 23 börjar "Enligt utskottets" och slutar "bör avslås" bort ha följande lydelse:

Utskottet godtar att lagförslagets regler om ansvaret för sotningsverksam­heten tillämpas tills vidare. Utskottet anser dock att förutsättningarna för ett ökat ansvar för den enskilde fastighetsägaren för sotningsverksamheten bör utredas. I det sammanhanget bör. man enligt utskottets mening ocksä överväga en ordning som ger fastighetsägaren möjlighet att efter eget val anlita auktoriserade skorstensfejarmästare som i fri konkurrens ägnar sig åt sotningsverksamhet. Utredningen äv dessa frågor bör komma till stånd snarast. Den kan ske i anslutning till statens räddningsverks aviserade utvärdering av sotningsverksamheten eller i annan lämplig form. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen fill känna. Ett sådant uttalande fillgodoser i huvudsak motionsyrkandena om ökad konkurrens inom sotningsverksamhetens område. Det ligger också i linje med vad som anförs i motionerna FÖ106 (c), yrkande 3, och FÖ107, Dessa motionsyrkanden bör dock avslås av riksdagen eftersom däri yrkas avslag på propositionen såvitt den gäller sotningsverksamheten,

dels att utskottets hemställan i moment S d bort ha följande lydelse: 5. beträffande olycks- och skadeförebyggande verksamhet d) att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Fö414, yrkandena 2 och 3,1985/S6:Fö41S i denna del, 19S6/87:Föl03 yrkande 1 i denna del, 1986/87:Föl04 i denna del, 1986/87:Föl06, yrkande 4 i denna del och 1986/S7:Föl08, yrkande 3, som sin mening ger regeringen fill känna vad som utskottet anfört om en utredning syftande till konkurrens inom sotningsverksamheten.

4. Sjöräddningstjänsten (mom, 7)

Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunhild Bolander (c) anser

dels att den del av utskottets anförande som pä s. 25 börjar "Inom ramen" och slutar "annan ordning" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i olika sammanhang framhållit betydelsen av samverkan
mellan civila och militära resurser för övervakning av landets kust- och
havsområden (FöU 1981/82:18 s. 39-42, rskr. 374, FöU 1985/86:8 s. 20). I
linje härmed delar utskottet motionärens uppfattning om behovet av ökad
samordning också när det gäller sjöräddningstjänsten. Lagförslaget ger
ökade möjligheter till samordning genom att lägga ett större ansvar för       35

 

sjöräddningstjänsten på sjöfartsverket än det har i dag, I enlighet med vad     FöU 1986/87:2 som anförs i motion FÖ106 bör sjöiäddningscentralernas betydelsefulla roll uppmärksammas särskilt. Enligt utskottets mening bör också rutinerna när det gäller räddningsuppdrag över öppet hav ses över. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen med bifall till motion 19S6/87:Föl06, yrkande 5, som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet har anfört om samordning av sjöräddningstjänsten m. m.

5. Ersättnirigvid ingrepp i annans rätt (mom. 11)

Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Gunhild Bolander (c), (]arl-Johan Wilson (fp) och Sten Anders­son i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 29 börjar "Utskottet gör" och slutar "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser av skäl som räddningstjänstkommittén har anfört att det är rimligt att skadelidande fillförsäkras rätt till ersättning av det allmänna i de fall då skada eller förlust har uppstått för honom fill följd av ett i och för sig rättsenligt ingripande av samhällets räddningstjänst. Utskottet följer därför i likhet med rnotionärerna i motion FölOS (m) räddningstjänstkommitténs förslag i denna fråga,

dels att utskottets hemställan i moment 11 bort ha följande lydelse: 11, beträffande ersättning vid ingrepp i annans rätt att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:170 och motion 19S6/87:Föl08,  yrkande 8, antar 50 §  räddningstjänstlagen med följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag                      Reservanternas förslag

50 § Har utrustning för räddningstjänst tillhandahållits frivilligt eller tagits i anspråk riied stöd av 45 §, har egendomens ägare eller innehavare rätt till ersättning för skada på eller försämring av egendomen, förlorad avkastning eller nytta av egendomen och kostnad med anledning av att egendomen har fillhandahållits.

Första stycket gäller inte den som har erhållit ersättning av någon annan eller på grund av tjänst eller annars genom avtal har rätt till ersättning för att fillhandahålla egendom för räddningstjänst. Första stycket gäller inte heller den som har tillhandahållit egendom för räddningstjänst, om räddningsinsat­sen har avsett att hindra eller begränsa skada på hans egendom eller har föranletts av olyckshändelse i hans verksamhet.

Har någon Udd skada tid följd av annat ingrepp enligt 45 § än som anses i första stycket har han rätt tid ersättning för skadan.

36

 

Särskilt yttrande                                            föu 1986/87:2

Föryngring av civilförsvaret

Håns Lindblad (fp) och Carl-Johan Wilson (fp) anför:

Civilförsvarets enheter måste ges sådan utbildning att de omedelbart efter mobilisering kan klara även mycket svåra situationer för att rädda människor t. ex, efter bombanfall. Ett civilförsvar med denna kvalitet blir också en . mycket värdefull fillgång för den fredsfida räddningstjänsten, I Danmark -där värnpliktiga utbildas sex månader för tjänstgöring i civilförsvaret - utgör civilförsvaret en mycket viktig del av också den fredstida katastrofbered­skapen.

Bland de mycket påtagliga kvalitativa bristerna i dagens svenska civilför­svar finns att organisationen inte är utbildad för insatser efter användning av kemiska vapen eller vid radioaktivt nedfall. Räddningsverket har konstaterat att befattningar med särskild betydelse för sådana insatser "kräver kompe­tens och erfarenhet som endast undantagsvis finns att tillgå i det civila samhället". Vidare konstateras att om bristen skulle avhjälpas krävs "grundutbildning i en omfattning som inte kan åstadkommas genom utbildning enligt civilförsvarslagen",

I fråga om kvalificerade befattningshavare i länsstyrelsernas och kommu­nernas krigsorganisation när det gäller åtgärder efter radioaktivt nedfall samt mot verkningar av kemiska vapen eller utsläpp synes den rimligaste metoden vara att genom pliktlag ge specialutbildning, bl, a, genom rekrytering bland manliga och kvinnliga studerande vid de tekniska högskolornas linjer med utbildning i kemi.

Folkpartiets fleråriga förslag om föryngring och bättre utbildning av civilförsvaret, bl, a, genom direktutbildning av 2 000 värnpliktiga till civil­försvaret, bör ses mot denna bakgrund. Detta förslag återkommer till riksdagen inför nästa års försvarsbeslut. Det är naturligt att riksdagen inte i detta sammanhang beslutar om en förändring av principerna för att utnyttja värnpliktiga.

37

 

Av försvarsutskottet framlagt förslag rörande 45,46,     Föu 1986/87:2
58,59,60 och 61 §§ i räddningstjänstlagen   Bilaga

Regeringens förslag                      Utskottets förslag

45 §  ■
Om fara för liv, hälsa eller egen-    Om fara för liv, hälsa eller egen-

dom eller för skada i miljön inte dom eller för skada i miljön inte
lämpligen kan hindras på något an- . lämpligen kan hindras på något an­
nat sätt, får räddningsledaren vid en nat sätt, får räddningsledaren vid en ,
räddningsinsats bereda sig och med- räddningsinsats bereda sig och med­
verkande personal tillträde till an- verkande personal tillträde till an­
nans fastighet, avspärra eller utrym- nans fastighet, avspärra eller utrym­
ma områden, använda, föra bort ma områden, använda, föra bort
eller förstöra egendom samt företa eller förstöra egendom'samt företa
andra ingrepp i annans rätt, i den ändra ingrepp i annans rätt, i den
mån ingreppet är försvarligt med . mån ingreppet är försvarligt med
hänsyn till farans beskaffenhet, den hänsyn till farans beskaffenhet, den ■
skada som vållas genom ingreppet skada som vållas genom ingreppet
och omständigheterna i övrigt,   och omständigheterna i övrigt. 5å

na ingrepp får också företas av rädd­ningsnämnden eder, ifråga om statlig räddningstjänst,  av den myndighet '■ ;    som svarar för räddningstjänsten. Förbud eller föreläggande som avses 17 kap, 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg får meddelas med stöd av denna paragraf bara om sjöfartsverkets beslut inte kan avvaktas. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs,

,        46 §
Har räddningsledaren med stöd av   Den som med stöd av 45 § har

45 § föranstaltat om avspärring eller beslutat om avspärrning eller utrym­utrymning, skad han hjälpa till med ning skaU hjälpa fill med att ordna att ordna uppehälle för dern som fill uppehälle för dem som fill följd av följd av åtgärderna är i bdhöv därav.     : åtgärderna är i behov därav.

58 § Till böter skall den dömas som

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud mot eldning utomhus
som har meddelats med stöd av ;20 §,

2.   uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att ge upplysningar eller lämna ut handlingar enligt 19, 40 eller 55 §,

3.   uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar orikttg uppgift om förhållande av betydelse vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som följer av 19, 40 eller 55 §,

4.   uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 38 eller 39 §,

5.   utan att ha laga förfall uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra tjänsteplikt som åligger honom enligt 44 §,

6.   uppsåtligen hindrar eller försö-     6, uppsåtligen hindrar eller försö­ker hindra en åtgärd som räddnitigs- ker hindra en åtgärd som beslutats ledaren har föranstaltat o/n enligt e/digt 45 § första stycket eller annars 45 § eller annars utan giltig ursäkt utan giltig ursäkt åsidosätter sädan åsidosätter sådan åtgärd.                       åtgärd.

38

 

Utskottets förslag

Regeringens förslag

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud skall inte dömas till ansvar enUgt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet,

59 §

Ett beslut om fullgörande av tjän­steplikt enligt 44 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § gäller även om det överklagas. Om det föreligger särskilda skäl, får en fillsynsmyndighet bestämma att dess beslut skall gälla även om det överklagas.

FöU 1986/87:2 Bilaga

60 §

Ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt 44 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § får överklagas hos läns­styrelsen. I övrigt får räddningsleda­rens beslut med stöd av denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen inte överklagas.

Ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt 44 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § får överklagas hos läns­styrelsen. Beslutet gäller även om det överklagas. I övrigt får räddningsle­darens beslut med stöd av denna lag eller föreskrifter som meddelats med

stöd av lagen inte överklagas.

Räddningsnämndens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.
Andra tillsynsmyndigheters beslut Andra ttllsynsmyndigheters beslut

får överklagas hos kammarrätten, får överklagas hos kammarrätten.
Detsamma gäller en statlig myndig- Detsamma gäller en statlig myndig­
hets beslut enligt 47 §,                hets beslut enligt 45 och 47 §§.

61 §

Regeringen får i de avseenden som behandlas i denna lag meddela ytterligare föreskrifter som rör skydd för liv eller hälsa. Regeringen får överlåta ät förvaltningsmyndig­het eller kommun att meddela såda­na föreskrifter.

Regeringen får i de avseenden som behandlas i denna lag meddela ytterligare föreskrifter som rör skydd för liv, hälsa eller miljön. Regeringen får överlåta åt förvalt­ningsmyndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

39

 

gotab   Stockholm 1986 11801