Försvarsutskottets betänkande
1986/87:11

om totalförsvarets fortsatta utveckling

(prop. 1986/87:95) FÖU

^ ’ 1986/87:11

I betänkandet behandlas de förslag som regeringen - efter föredragning av
statsministern och försvarsministern samt av statsråden Wickbom, Gradin,
Lindqvist, Hulterström, Johansson, Bodström, Lönnqvist, G. Andersson,
Gustafsson och Holmberg - den 10 mars 1987 har förelagt riksdagen i
proposition 1986/87:95 (i det följande kallad totalförsvarspropositionen).

101 motioner med sammanlagt 216 yrkanden behandlas i betänkandet.
Motionerna är väckta antingen under den allmänna motionstiden i januari
1987 eller senast den 25 mars med anledning av totalförsvarspropositionen.
Vissa motioner från den allmänna motionstiden har hänvisats till andra
utskott men senare överlämnats till försvarsutskottet. En sammanställning
av alla motionsyrkanden finns i betänkandets bilaga 1. Där framgår var i
betänkandet de olika yrkandena behandlas.

Vid beredningen av totalförsvarspropositionen jämte motioner har försvarsutskottet
berett övriga utskott tillfälle att yttra sig. Hos vissa utskott har
försvarsutskottet hemställt om yttrande över propositionen jämte motioner
enligt följande:

Statsministerns anförande
Bilaga 1 (försvarsdepartementet) såvitt
avser säkerhetspolitiken
Bilaga 2 (justitiedepartementet)

Bilaga 3 (utrikesdepartementet)

Bilaga 4 (socialdepartementet)

Bilaga 5 (kommunikationsdepartementet)
Bilaga 6 (finansdepartementet)

Bilaga 7 (utbildningsdepartementet)
såvitt avser Sveriges Radios
verksamhet

såvitt avser funktionen Skolväsende (jordbruksdepartementet)(arbetsmarknadsdepartementet)(bostadsdepartementet)(civildepartementet) (miljö-

och energidepartementet) -

Bilaga 8
Bilaga 9
Bilaga 10
Bilaga 11
Bilaga 12

Utrikesutskottet

Utrikesutskottet

Justitieutskottet

Utrikesutskottet

Socialutskottet

Trafikutskottet

Skatteutskottet

Justitieutskottet

Trafikutskottet

Kulturutskottet

Utbildningsutskottet

Jordbruksutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Bostadsutskottet

Bostadsutskottet

Näringsutskottet

Inkomna yttranden redovisas i bilagorna 2—11 till betänkandet. Utbildningsutskottet
har genom protokollsutdrag anmält att det inte har funnit anledning

1 Riksdagen 1986187. lOsaml. Nr 11

till erinran mot vad som anförs i propositionens bilaga 7 i den del som avser
utbildningsutskottets beredningsområde.

På hemställan av bostadsutskottet har försvarsutskottet till nämnda
utskott överlämnat totalförsvarspropositionens bilaga 11 såvitt avser vad
föredragande statsrådet på s. 83 anfört angående en proposition om samordnad
länsförvaltning. I samband därmed överlämnades också motion 1986/
87:Föl60 till bostadsutskottet.

Under arbetet med betänkandet har inför utskottet lämnats upplysningar
av bl. a. statssekreteraren i försvarsdepartementet, statssekreteraren Jan O.
Karlsson i finansdepartementet, företrädare för miljö- och energidepartementet,
överbefälhavaren och de tre försvarsgrenscheferna, militärbefälhavaren
i Östra militärområdet samt cheferna för överstyrelsen för civil
beredskap och för statens räddningsverk. Företrädare för Sveriges värnpliktsråd,
för Sveriges reservofficersförbund och för personalorganisationerna
vid Vaxholms kustartilleriförsvar med Vaxholms kustartilleriregemente
har lämnat synpunkter vid uppvaktningar hos utskottet. Till utskottet har
inkommit skrivelser från intresseorganisationer m.fl.

Sammanfattning

Betänkandet gäller totalförsvarets utveckling, i första hand på fem års sikt
men också för åren därefter. Ett långsiktigt beslut om totalförsvaret måste
grundas på säkerhetspolitiska bedömningar. Sådana redovisas i totalförsvarspropositionen
både av statsministern och av försvarsministern.

Säkerhetspolitikens yttersta mål är att trygga Sveriges frihet och nationella
oberoende. Sveriges alliansfria politik ligger fast. Den syftar till neutralitet
om det skulle bli krig i vår omvärld. Säkerhetspolitiken formas väsentligen i
ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken.

Ett starkt och allsidigt totalförsvar är väsentligt för att göra säkerhetspolitiken
trovärdig. Totalförsvaret är i första hand fredsbevarande. Om vi ändå
angrips skall vi till det yttersta värna vår frihet och vårt oberoende.

Liksom om dessa grunder för försvarspolitiken är utskottet enigt när det
delar regeringens bedömning att det nordeuropeiska området med angränsande
havsområden gradvis har fått en ökande betydelse för stormakterna. I
förening med den vapentekniska utvecklingen får detta återverkningar och
konsekvenser för de nordiska länderna.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner en moderniserad beskrivning
av totalförsvarets mål. Utskottets majoritet föreslår att riksdagen också
godkänner regeringens förslag till riktlinjer för totalförsvarets fortsatta
utveckling. Två reservationer syftar till en högre ambition i sådana riktlinjer.
Enligt den ena (m) ger föreslagna riktlinjer och däremot svarande resurser
inte det totalförsvar som även på sikt svarar mot kraven enligt den
säkerhetspolitiska och strategiska utvecklingen. I den andra reservationen
(c) hävdas att totalförsvarets civila del måste ges ökad tyngd och liksom den
militära delen resurser utöver regeringens förslag. På grundval av förslagen
från 1984 års försvarskommitté anmäler regeringen sin avsikt att tillämpa
vissa gemensamma utgångspunkter för totalförsvarets planering. Dessa
gäller planeringsantaganden om krisers och krigs varaktighet och karaktär,

FöU 1986/87:11

2

inbegripet vilken utrikeshandel som bör förutsättas möjlig i olika lägen.
Utskottet tillstyrker att enhetliga planeringsantaganden tillämpas.

Beträffande totalförsvarets militära del tillstyrker utskottets majoritet
följande huvudsakliga utveckling, som regeringen har föreslagit:

- På den allmänna värnpliktens grund prioriteras åtgärder som syftar till att
höja krigsorganisationens kvalitet och utbildningsnivå samt att modernisera
och komplettera befintliga och beslutade system för att förbättra dessas
verkan. Betydelsen av en effektiv underrättelsetjänst betonas.

- Luftförsvarets utveckling och verkansmöjligheter prioriteras. Moderna
vapen och elektroniska motmedel samt förbättrad stridsledning och
luftbevakning tillförs. Luftvärn med längre räckvidd utökas. En långsiktig
inriktning skapas för förbättring av flygstridskrafternas jaktbeväpning.

- För att förbättra tillgången på effektiva system för bekämpning av en
angripares fartyg utökas antalet ubåtar och tillförs moderna tunga
kustrobotförband. Ubåtsskyddets kvalitet höjs genom ett antal åtgärder.

- För arméns krigsorganisation, förbandsomsättning, utbildningssystem och
fredsorganisation tas fram ett kompletterande underlag till år 1988.
Riksdagen avses under år 1989 kunna fatta beslut som medger armén
förbättrad utbildning och en stabil långsiktig inriktning.

- Försvarsmaktens personalsituation uppmärksammas i högre grad, bl. a.
för att bryta den nuvarande negativa trenden.

För den angivna utvecklingen biträder utskottets majoritet att det militära
försvaret för femårsperioden 1987/88—1991/92 får en planeringsram om
124 867 milj. kr. och för nästa budgetår en utgiftsram om ca 24 571 milj. kr.
Priskompensationssystemet justeras.

I två reservationer föreslås en högre ambition än regeringens förslag
innebär. Moderaternas företrädare föreslår i enlighet med sin partimotion att
planeringsram och utgiftsram skall uppgå till 127 367 resp. 24 866 milj. kr. På
samma sätt föreslår centerpartiets företrädare 125 617 resp. 24 451 milj. kr.
Avsedda ekonomiska tillskott för krigsorganisationen m. m. finns redovisade
i betänkandets bilaga 12.

Utskottets ställningstagande i denna del innebär bl. a. att det inte biträder
ett förslag (m) om en ytterligare division flygplan JA 37 Viggen eller ett
förslag (c) om beställning av ett antal flygplan JA 37, motsvarande en halv
division, för basering av sådana flygplan i Visby. Inte heller biträds ett
andrahandsyrkande (c) om uppsättande av en division modifierade flygplan
J 35 Draken, baserade på Gotland, eller ett förslag i en fp-motion att
riksdagen uttalar sig för att ytterligare flygplan J 35 skall modifieras.
Däremot för utskottet ett resonemang om möjligheterna att - i syfte att säkra
en handlingsfrihet inför 1992 års försvarsbeslut - modifiera ett antal flygplan
J 35, utöver det beslutade antal som krävs för nuvarande tre divisioner. I
Drakenfrågan finns reservationer från m och c.

Beträffande det militära försvaret i övrigt tillstyrker utskottet enhälligt att
arméns krigsorganisation, utbildning m. m. skall - under parlamentarisk
insyn och medverkan - utredas med inriktning mot ett riksdagsbeslut härom
år 1989. För marinens del tillstyrker utskottets majoritet en ny ledningsorganisation
(reservation m och c).

Beträffande totalförsvarets civila del instämmer utskottet i försvarsministerns
och försvarskommitténs bedömning att inriktningen i 1982 års försvars -

FöU 1986/87:11

3

beslut i väsentliga avseenden bör fullföljas och vidareutvecklas. Utskottet
understryker också vikten av att enhetliga planeringsantaganden, utgående
från gemensamma operativa grunder, tillämpas inom hela totalförsvaret
bl. a. för att uppnå balans i fråga om uthållighet. I enlighet härmed förordar
utskottet bl. a. en kraftig förstärkning av beredskapen på hälso- och
sjukvårdsområdet som redan i 1982 års försvarsbeslut uppmärksammades
som en av de svaga länkarna i totalförsvaret.

Utskottets majoritet anser, med instämmande i propositionens inriktning,
att delvis ändrade bedömningar av krisers och krigs karaktär och den
militärtekniska utvecklingens konsekvenser nu motiverar vissa omprioriteringar
i jämförelse med föregående försvarsbeslut.

När det gäller krisers och krigs varaktighet och karaktär, som enhetlig
utgångspunkt för totalförsvarets planering främst i fråga om mer kostnadskrävande
uthållighetsåtgärder, instämmer utskottets majoritet i försvarsministerns
och försvarskommitténs bedömning att ett förkrigsskede i planeringen
kan antas ha en varaktighet av upp till ett år under vilket det sker en
gradvis minskning av utrikeshandeln. Detta leder till mer gynnsamma
importantaganden än vad som hittills legat till grund för planeringen. Vidare
anges att förkrigsskedet planeringsmässigt antas följas av ett krigs- eller
neutralitetsskede som kan pågå några månader och under vilket ingen
utrikeshandel alls kan påräknas. Totalförsvaret skall enligt utskottets
majoritet ha en uthållighet som är betryggande i förhållande till krigs/
neutralitetsskedets planeringsmässigt uppskattade varaktighet. Denna bedömning
av krisers och krigs varaktighet och karaktär föranleder utskottets
majoritet att lämna utan erinran de förslag i propositionen som innebär
minskning av oljelagren samt av andra beredskapslager inom det förutvarande
ekonomiska försvarets område.

1 en reservation (m) anförs att de planeringsantaganden som redovisas i
propositionen utgör en schematisering som inte kan godtas som grund för
totalförsvarets långsiktiga planering. Reservanterna anser att denna fråga
bör prövas på nytt. 1 ett antal övriga reservationer, främst av centerpartiets
företrädare, riktas invändningar mot olika konsekvenser av majoritetens
planeringsantaganden för ett antal delområden, bl. a. livsmedels- och
energiområdena. I enlighet härmed redovisar centerpartiet en inriktning
beträffande resurser till de olika civila delarna av totalförsvaret som avviker
från majoritetens.

Inom befolkningsskyddet instämmer utskottets majoritet i försvarsministerns
och försvarskommitténs bedömning att bristerna när det gäller
tillgången på skyddsrum i vissa områden är så stora att de med fortsatt
byggande enligt hittills tillämpade principer inte kan täckas under de
närmaste årtiondena. Mot denna bakgrund biträds en i propositionen
föreslagen inriktning som i stort innebär att resurserna för skyddsrumsbyggande
i huvudsak skall användas för insatser inom sådana områden som
betecknas som riskområden i aktuella skyddsplaner. I propositionen aviseras
en översyn av de regionala mål- och riskanalyserna samt studier inriktade på
en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig. Utskottet anser
enhälligt att detta bör ske under former som medger parlamentarisk insyn
och medverkan.

FöU 1986/87:11

4

Utskottet biträder propositionens förslag i fråga om finansieringsprinciper
och priskompensationssystem för den civila delen av totalförsvaret. Utskottets
majoritet biträder regeringens bedömning att det inte längre bör vara ett
statligt ansvar att finansiera s. k. fredskrislager avseende olika insatsvaror för
industrin, främst vissa petrokemiskt baserade produkter och legeringsmetaller.
Utskottets majoritet delar försvarsministerns uppfattning att beredskapsåtgärder
som avser fredstida störningar i normalfallet bör genomföras
och bekostas av det organ som har ansvaret för den fredstida verksamheten,
varför det fortsättningsvis bör ankomma på företagen att genom sin
kommersiella lagring själva svara för erforderlig beredskap.

Utskottets majoritet anser att riksdagen bör godkänna de riktlinjer för
kustbevakningens organisation som regeringen har föreslagit.

1 några avseenden föreslår utskottet enhälligt att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anser. Det gäller

- parlamentarisk insyn och medverkan under de närmaste åren dels i
utredningsarbetet om bl. a. arméns krigsorganisation, utbildning och
fredsorganisation, dels i översynen av mål- och riskanalyserna m. m. som
underlag för skyddsrumsbyggandet,

- alarmering av befolkningen och viktiga meddelanden till den genom radio,
utöver vad som är möjligt genom utomhusalarmeringen. Utskottet anser
att regeringen bör handlägga dessa frågor så att ställning i dem kan tas
tidigt under försvarsbeslutsperioden,

- den svenska försvarsindustrins betydelse och förutsättningar.

23 reservationer och 7 särskilda yttranden har lämnats i ärendet.

1 Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (s. 3—6) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad statsministern har anfört om säkerhetspolitiken och
totalförsvaret.

Statsministern

Statsministern uttalar inledningsvis att Sveriges säkerhetspolitik ytterst
syftar till att bevara vårt lands nationella oberoende. ”Vårt säkerhetspolitiska
mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell
handlingsfrihet. Denna skall göra det möjligt för oss att inom våra gränser
bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt
och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband
därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.
Ett viktigt led i dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i
Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig och konflikter.”
Statsministern fortsätter:

Den svenska neutralitetspolitiken är den främsta garanten för vår fred och
vårt oberoende. Sverige kommer därför att orubbligt fullfölja en alliansfri
politik syftande till neutralitet i krig. Denna politik är fast förankrad hos det
svenska folket.

FöU 1986/87:11

5

Neutralitetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken
och försvarspolitiken. Den förutsätter att omvärlden kan hysa förtroende
och respekt för vår vilja och förmåga att orubbligt hålla fast vid den
sålunda valda säkerhetspolitiska linjen. Detta förtroende grundläggs genom
vårt agerande i fred.

En långsiktig, fast och konsekvent utrikespolitik, liksom ställningstaganden
i övrigt som understryker vår beslutsamhet att stå obundna, utgör
väsentliga inslag i den svenska säkerhetspolitiken. Till denna hör också en
aktiv internationell politik, syftande till avspänning, internationell nedrustning
och fredlig utveckling liksom till internationell solidaritet och rättvisa.

Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en fast och konsekvent försvarspolitik,
som redan i fred skapar förtroende i omvärlden för vår vilja och förmåga
att försvara oss. Ett starkt och allsidigt totalförsvar är väsentligt för att göra
säkerhetspolitiken trovärdig.

Om denna inriktning i stort av säkerhetspolitiken råder en bred politisk
enighet, som manifesteras i den säkerhetspolitiska rapporten (SOU 1985:23)
från 1984 års försvarskommitté.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den internationella utvecklingen,
särskilt av relationerna mellan stormaktsblocken i Europa. Den säkerhetspolitiska
situationen i vår omvärld är av stor betydelse också för
avvägningen mellan säkerhetspolitikens olika medel. Vikten av dessa medel
är inte en gång för alla given utan måste bestämmas med hänsyn till de
rådande förhållandena och den sannolika utvecklingen. Samtidigt gäller att
säkerhetspolitiken måste präglas av långsiktighet och konsekvens.

Statsministern kommenterar därefter den internationella utvecklingen och
förhållandet mellan stormaktsblocken. Han konstaterar bl. a. att under de
senaste 20 åren har det nordeuropeiska och nordatlantiska området gradvis
ägnats ett ökande säkerhetspolitiskt och strategiskt intresse från supermakternas
sida. ”En följd därav torde vara en ökad risk för att det nordiska
området kan beröras redan i inledningsskedet av en väpnad konflikt mellan
maktblocken. Risken för att en sådan konflikt mellan maktblocken skall
bryta ut har däremot inte ökat. Risken för ett isolerat angrepp mot det
nordiska området är fortfarande liten.”

Stormakternas militära åtgärder i vårt närområde understryker enligt
statsministern ytterligare betydelsen av de nordiska ländernas egen säkerhetspolitik
såsom en stabiliserande faktor i området. Mot denna bakgrund är
det enligt hans mening en betydande nationell tillgång att enighet har nåtts i
försvarskommittén om viktiga utgångspunkter för totalförsvarets fortsatta
utveckling och om större delen av den konkreta planeringen. Statsministern
fortsätter:

Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan
styrka, sammansättning och beredskap att en angripares förluster och andra
uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i
förhållande till fördelarna. Ett så utformat totalförsvar utgör ett väsentligt
bidrag till lugn, stabilitet och en begränsad stormaktsnärvaro i det nordiska
området i fred och i internationella kriser. Det är därtill en förutsättning för
att svensk neutralitet skall bli respekterad vid krig i vår omvärld.

Skulle någon makt söka utnyttja svenskt område kan det få formen av
krav, som understöds av militära hot eller ytterst av en invasion av vårt land.
Ett militärt angrepp på vårt land skall kunna mötas varifrån det än kommer.
Våra stridskrafter skall därvid kunna utnyttjas med tyngdpunkten i gräns -

FöU 1986/87:11

6

och kustområdena i syfte att förhindra att angriparen får fast fot på svensk
mark. Skulle angriparen likväl lyckas tränga längre in på vårt territorium
skall ett effektivt och uthålligt motstånd kunna genomföras i varje del av
landet. Befolkning och egendom skall skyddas och den livsnödvändiga
försörjningen tryggas. Samhällets väsentligaste funktioner skall säkerställas.

Kränkningar av Sveriges gränser kan aldrig accepteras. Vårt lands
territorium skall värnas med alla till buds stående medel. Respekten för vår
territoriella integritet skall upprätthållas genom förmåga att ingripa mot
varje form av kränkning av vårt territorium såväl i fred som under neutralitet
vid krig i omvärlden.

Totalförsvaret skall även kunna möta icke-militära påfrestningar och hot
därom exempelvis i samband med en ekonomisk och handelspolitisk
konfrontation.

Alla förberedelser och överläggningar syftande till militär samverkan med
andra stater i krig är självfallet uteslutna. Vid anskaffningen av materiel skall
vi också undvika sådana beroendeförhållanden till andra länder som skulle
kunna utnyttjas för påtryckningar. Vi måste självständigt kunna utnyttja och
fortlöpande underhålla materielen. Vårt behov av ny materiel kommer även
fortsättningsvis att till huvuddelen tillgodoses av svensk industri. Det är
väsentligt att i detta sammanhang långsiktigt säkra tillgången till avancerad
kompetens och teknologi enligt våra krav. Allmänt leder den tekniska och
ekonomiska utvecklingen till ett ökat internationellt samarbete. En viss
ökning av det industriella samarbetet med andra länder även inom försvarsområdet
främjar en säker långsiktig materielförsörjning. Samarbetet skall
ske i former som är förenliga med neutralitetspolitiken och så att vårt
oberoende bevaras.

Beredskapen för kriser och krig bör allmänt beaktas i fredstida planering
och samhällsutveckling. En sådan samhällsplanering med beaktande av
totalförsvarsintressena minskar behovet av särskilda beredskapsåtgärder.

Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela
folkets angelägenhet. Detta kommer bl. a. till uttryck genom att totalförsvarets
uppbyggnad är baserad på den allmänna värnplikten, liksom på
civilförsvarsplikt och andra former för tjänstgöringskyldighet, och genom
möjligheterna till frivilliga insatser för totalförsvaret.

Partierna i försvarskommittén är eniga om att förändringarna i omvärlden
och vissa brister i försvarets nuvarande organisation motiverar en höjning av
det militära försvarets anslag. De förslag som läggs fram i det följande
grundar sig på denna bedömning, liksom på den överenskommelse som
ingåtts mellan socialdemokraterna och folkpartiet om totalförsvarets fortsatta
utveckling med härtill knuten finansiering. Det är tillfredsställande att en
uppgörelse här har nåtts som bör kunna godkännas av en stor majoritet i
Sveriges riksdag. Det är en tillgång för vårt land.

Förslagen är främst inriktade mot kvalitetshöjande åtgärder inom utbildningen,
underrättelsetjänsten, luftförsvaret och ubåtsskyddet. Vidare föreslås
att krigsorganisationen utökas i vad avser luftvärns- och kustrobotförband,
ubåtar samt helikopterkapacitet. Dessutom föreslås en viss ändrad
inriktning av planeringen inom den civila delen av totalförsvaret. Denna
innebär bl. a. betydande satsningar på sjukvården, el- och telesystemen samt
transportfunktionen.

Utskottet

Säkerhetspolitiken har grundläggande betydelse i vårt samhällsliv. Säkerhetspolitikens
yttersta mål är att trygga Sveriges frihet och nationella
oberoende.

FöU 1986/87:11

7

Statsministern behandlar särskilt Sveriges alliansfria politik som syftar till
att vårt land skall stå neutralt i händelse av krig i vår omvärld. Han slår fast att
ett starkt och allsidigt totalförsvar är väsentligt för att göra säkerhetspolitiken
trovärdig. Totalförsvaret är i första hand fredsbevarande.

Utskottet har liksom utrikesutskottet inte något att invända mot vad
statsministern har anfört om säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

Sveriges neutralitetspolitik ligger fast. Denna politik - alliansfrihet i fred
syftande till neutralitet i krig - formas väsentligen i ett samspel mellan
utrikespolitiken och försvarspolitiken.

Försvarsutskottet vill särskilt understryka statsministerns uttalande att
beredskapen för kriser och krig bör allmänt beaktas i fredstida planering och
samhällsutveckling. En sådan samhällsplanering med beaktande av totalförsvarsintressena
minskar behovet av särskilda beredskapsåtgärder.

De fleråriga försvarsbesluten - nu 1987 års försvarsbeslut - uttrycker vår
beslutsamhet att värna landets oberoende och ger en betydelsefull stadga åt
totalförsvarets planering.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad statsministern har anfört om
säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

2 Säkerhetspolitiken

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 9-29) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om säkerhetspolitiken.

Föredragande statsrådet

1984 års försvarskommitté har i sin rapport om säkerhetspolitiken (SOU
1985:23) redovisat sin syn på de internationella säkerhetspolitiska förhållandena
i stort och i Sveriges närområde samt på konflikter och hot som kan
beröra Sveriges säkerhet. Mot denna bakgrund har kommittén behandlat de
allmänna grunderna för Sveriges säkerhetspolitik samt den närmare inriktningen
av dess utrikes- och försvarspolitiska del. Kommitténs rapport har
remissbehandlats.

I försvarskommitténs slutbetänkande (SOU 1987:9) Det svenska totalförsvaret
inför 90-talet håller kommittén fast vid sina tidigare bedömningar och
slutsatser men kompletterar bedömningarna i fråga om vissa handelspolitiska
frågor och svensk nedrustningspolitik.

Föredragande statsrådet (försvarsministern) redovisar sin bedömning av
den internationella utvecklingen och ger förslag till inriktning av säkerhetspolitiken.
Han uttalar att övervägandena i dessa frågor i allt väsentligt
sammanfaller med försvarskommitténs.

I ett avsnitt om den internationella miljön, särskilt öst-väst-relationerna,
berör försvarsministern bl. a.

FöU 1986/87:11

8

o vissa långsiktiga och strukturella problem
o den militärstrategiska bilden
o relationerna mellan USA och Sovjetunionen
o tendenser i den internationella handelspolitiska utvecklingen
o Västeuropas ökande ekonomiska betydelse

o motsättningarna inom och mellan Warszawapaktens medlemsländer
o dagens militära situation i Europa
o de samlade kärnvapenarsenalerna
o den militärtekniska utvecklingen inom stormaktsblocken
o supermakternas hotföreställningar om varandra
o utvecklingen av maktblockens konventionella stridskrafter
o ansträngningarna för avspänning och nedrustning.

Beträffande det nordeuropeiska området berör försvarsministern bl. a.
o tendenserna till en gradvis ökning av det nordeuropeiska och nordatlantiska
områdets strategiska betydelse
o båda maktblockens successivt mera framskjutna övningar de senaste åren
o de båda blockens strategiska utgångsläge i området
o den strategiska betydelsen av områdets södra delar
o möjligheten till råvaruutvinning på kontinentalsockeln norr om 62:a
breddgraden.

Försvarsministern anser att det nordeuropeiska området med angränsande
havsområden gradvis har fått en ökande betydelse för stormakterna främst
av kärnvapenstrategiska, men också av marinstrategiska och luftoperativa
skäl. Den ökade aktiviteten bör i första hand ses som ett led i bevakningen av
deras globala intressen och som en del av den strategiska balansen. Aven
regionala intressen framträder allt tydligare. Att denna utveckling i förening
med den vapentekniska utvecklingen på olika sätt får återverkningar och
konsekvenser för de nordiska länderna är dock enligt försvarsministern
uppenbart.

Försvarsministern berör vidare bl. a.
o övningsverksamheten i det nordeuropeiska havs- och luftrummet
o maktblockens militära, fredstida spaningsverksamhet
o kränkningar av Sveriges territorium
o kränkande ubåtars nationalitet
o tänkbara motiv för ubåtskränkningarna
o kränkningar av svenskt luftrum

o Sveriges vilja och förmåga att hävda sin territoriella integritet
o de nordiska ländernas säkerhetspolitik.

I denna del konstaterar försvarsministern sammanfattningsvis att den
säkerhetspolitik som de nordiska länderna sedan 1940-talet har valt att föra
spelat och spelar en avgörande roll för stabiliteten i Norden.

Konflikter och hotsom kan beröra Sveriges säkerhet behandlas i ett särskilt
avsnitt. Härvid berör försvarsministern bl. a.
o sannolikheten av ett krig i Europa mellan maktblocken
o karaktären av ett eventuellt framtida krig i Europa
o den möjliga varaktigheten av ett konventionellt krig i Europa
o risken för krig i Sveriges närområde
o militära hot mot Sverige

FöU 1986/87:11

9

o riskerna för att Sverige blir angripet med kärnvapen
o kemiska vapen och biologiska stridsmedel
o hot på lägre konfliktnivåer än krig mellan stormaktsblocken
o svensk neutralitetspolitik vid krig i omvärlden
o försörjningskriser och aktioner mot vår utrikeshandel.

Mot en redovisad bakgrund avtecknar sig enligt försvarsministern vissa
förändringar i den samlade hotbilden. Han anger dessa (s. 25-26) och uttalar
därvid bl. a.:

Kränkningarna av svenskt territorium med ubåtar och andra undervattensfarkoster
har riktat uppmärksamheten mot delvis nya hot. De kan främst
bedömas som förberedande led i en operativ planering och kan därmed få
negativa konsekvenser för vårt invasionsförsvars kapacitet.

Beträffande grunder för Sveriges säkerhetspolitik påpekar försvarsministern
att denna politik väsentligen utformas i ett samspel mellan utrikespolitiken
och försvarspolitiken. "Huvudlinjen i denna politik är neutralitetspolitiken,
alliansfriheten i fred syftande till neutralitet i krig.” Försvarsministern
påpekar att neutralitetspolitiken förutsätter att omvärlden kan hysa förtroende
och respekt för vår vilja och förmåga att orubbligt hålla fast vid den
valda utrikespolitiska linjen. Han betonar att neutralitetspolitiken vidare
förutsätter en fast och konsekvent försvarspolitik, som redan i fred skapar
förtroende i omvärlden för vår vilja och förmåga att försvara oss. ”Ett starkt
och allsidigt totalförsvar gör säkerhetspolitiken trovärdig.”

Totalförsvarets planering bör enligt försvarsministern utgå från att militära
angrepp på Sverige utgör led i en konflikt mellan stormaktsallianserna.
”Sådana angrepp kan då antas syfta till att utnyttja Sverige som genomgångsoch
basområde för militära operationer riktade mot mål i vårt närområde
samt till att hindra motparten från ett sådant utnyttjande.” Försvarsministern
anser att ingetdera av maktblocken rimligen kan utnyttja mer än en
begränsad del av sina resurser för angrepp mot vårt land. Han avslutar sitt
anförande enligt följande:

Ett militärt angrepp skall kunna mötas varifrån det än kommer. Våra
stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i gräns- och kustområdena
för att därigenom i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på
svensk mark. Man kan emellertid inte bortse från risken att en angripare
lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste ett effektivt och uthålligt
motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet, även inom
sådana områden som angriparen har tagit. Befolkning och egendom skall
skyddas och den livsnödvändiga försörjningen tryggas. Samhället väsentligaste
funktioner skall säkerställas. Försvarsviljan underbyggs genom att
befolkningen är förvissad om att det finns en effektiv totalförsvarsplanering
för dessa svåra förhållanden. Det är angeläget att också försök från
angriparens sida att genom propaganda undergräva vår motståndsanda
effektivt motverkas.

Vår planering skall även fortsättningsvis utgå från att någon form av
politisk förvarning erhålls inför en utveckling i vår del av världen som skulle
kunna aktualisera ett väpnat angrepp. Samtidigt noteras de stora svårigheterna
att i en utdragen kris rätt tolka andra staters avsikter och åtgärder.
Speciellt gäller detta under skeden av hög politisk spänning mellan maktblocken
och återkommande variationer i den militära beredskapen. Trots att
möjligheterna att upptäcka mera omfattande militära förberedelser består

FöU 1986/87:11

10

*

eller t. o. m. ökar måste därför problemen rörande överraskande angrepp i
dess olika aspekter ägnas fortsatt uppmärksamhet i totalförsvarets planering.

Det är följaktligen väsentligt att vår beredskap snabbt och flexibelt kan
avpassas till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder
inom hela totalförsvaret.

Totalförsvaret skall även inriktas på att möta konsekvenserna av andra
säkerhetspolitiska kriser än krig. Sådana kriser kan bli utdragna och kan
kännetecknas bl. a. av ekonomisk och handelspolitisk konfrontation. Det är
väsentligt för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för vårt totalförsvars
styrka i krig att vi kan möta försök till påtryckningar och handelsrestriktioner
i sådana situationer.

Såväl i fredstid som under neutralitet vid krig i omvärlden måste respekten
för vår territoriella integritet upprätthållas. Kränkningar av vårt territorium
kan aldrig accepteras. Kränkningar i fredstid kan bidra till främmande staters
förmåga att i samband med ett väpnat angrepp bekämpa vårt totalförsvar. I
neutralitetslägen kan kränkningar gradvis dra in oss i kriget. Det är väsentligt
att vi upprätthåller en helhetsbild av kränkningar av alla slag och ägnar
motverkan av dem fortsatt stark uppmärksamhet. Det är av stor vikt att vi
fortsätter att förbättra vår förmåga att möta undervattenskränkningar.

Stormakternas väsentligaste militära intressen för vårt område torde vara
förknippade med dess eventuella utnyttjande i ett konventionellt krig. Ett
kärnvapenkrig skulle med största sannolikhet få ett kort förlopp under vilket
stormakterna tvingas koncentrera sig helt på att få ett slut på kriget och klara
sin egen fortsatta existens. Skulle Sverige fortfarande stå utanför ett storkrig
då detta trappas upp till kärnvapennivå är det därför mycket osannolikt att
ett angrepp - med eller utan kärnvapen - skulle inledas mot vårt land.
Däremot kan Sverige drabbas av omfattande sidoverkningar då kärnvapen
sätts in i andra länder.

Vår totalförsvarsplanering med avseende på riskerna för kärnvapenkrig
bör även fortsättningsvis ha följande inriktning. Svensk säkerhetspolitik
syftar bl. a. till att hålla Sverige utanför ett krig mellan stormaktsblocken.
Lyckas vi stå utanför en inledande, konventionell fas av ett storkrig minskar
även risken väsentligt att vi blir utsatta för bekämpning med kärnvapen om
kriget trappas upp. Ett tillräckligt starkt och allsidigt totalförsvar är en
förutsättning för att Sverige skall lyckas i dessa strävanden. Därutöver krävs
särskilda åtgärder för skydd mot kärnvapenkrig i vår omvärld, och för att öka
statsmakternas möjligheter att stå emot hot om kärnvapeninsats mot
Sverige.

Motionerna

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 20 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts om arbetsformerna inför kommande försvarsbeslut.

1986/87:Föl36 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 1 att
riksdagen hos regeringen hemställer att direktiven och personsammansättningen
när det gäller kommande försvarsutredningar skall spegla det bredare
totalförsvarstänkande som det argumenteras för i motionen.

FöU 1986/87:11

11

Utskottet

Försvarsministerns anförande om säkerhetspolitiken bygger på överväganden
i 1984 års försvarskommitté och har inte mött invändningar i någon
motion. Utrikesutskottet betonar i sitt yttrande värdet av att grundvalarna
för den svenska säkerhetspolitiken har en bred politisk förankring.

Utrikespolitiken och försvarspolitiken utgör de centrala dimensionerna i
den svenska säkerhetspolitiken. Det är den samlade styrkan i våra säkerhetspolitiska
åtgärder som underbygger vår bestämda föresats att slå vakt om
alliansfriheten och neutraliteten och att - om vi ändå angrips - till det yttersta
värna vår frihet och vårt oberoende.

Som en del av säkerhetspolitiken fordras en fast och konsekvent försvarspolitik
som inger respekt och förtroende såväl i omvärlden som hos svenska
folket.

Totalförsvar är alla de åtgärder som krävs för att förbereda landets försvar
inför yttre hot och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden.
Våra strävanden på detta område är viktiga. Medborgarna bör vara
medvetna om vilka påfrestningar som kan drabba samhället och dem själva
under kriser och i krig samt om sina rättigheter och skyldigheter gentemot
samhället i sådana lägen. Försvarsaspekter måste beaktas i fredstida
planering och samhällsutveckling.

I totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 7-8) lämnas en redogörelse för
förberedelserna inför 1987 års försvarsbeslut. Det kan tilläggas att riksdagens
utrikes- och försvarsutskott - i enlighet med beslut härom (prop. 1972:103,
FöU 23, rskr. 309) - vid flera tillfällen har fått särskild information om studieoch
planeringsarbetets inriktning och resultat. Utskottet vill vidare påminna
om att försvarskommittén som återstående uppgift har att överväga och
lämna förslag rörande riksdagens inflytande på den fortsatta utvecklingen
inom totalförsvaret (jfr förs. 1982/83:22, FöU 1983/84:6, rskr. 72, dir.
1984:14).

I detta sammanhang behandlar utskottet några motionsyrkanden som
gäller arbetsformerna inför kommande försvarsbeslut.

Centerpartiets motion FÖ127 tar upp arbetsformerna inför nästkommande
långsiktiga försvarsbeslut. Enligt motionärerna är det ”inte tillfredsställande
att ett så omfattande och över hela samhällsområdet genomgripande beslut
som ett försvarsbeslut inte föregås av sedvanlig remissbehandling”.

Försvarskommitténs nu pågående arbete har som riktpunkt att ge riksdagen
ett ökat inflytande på försvarsplaneringen. Tidsförhållandena under året
före varje långsiktigt försvarsbeslut är av stor betydelse i det sammanhanget
liksom när det gäller möjligheterna att åstadkomma remissbehandling av
slutbetänkandet från en försvarskommitté före regeringens ställningstagande.
Utskottet har anledning räkna med att 1984 års försvarskommitté vid sina
överväganden också prövar önskvärdheten av sådan remissbehandling och
möjligheterna att skapa tidsutrymme därtill. Betänkanden som försvarskommittéerna
lämnar i ett tidigare skede av sitt arbete bör som hittills kunna
remissbehandlas. Något uttalande av riksdagen enligt yrkande 20 i motion
FÖ127 (c) anser utskottet inte vara påkallat.

Vänsterpartiet kommunisterna riktar i motion Föl36 kritik mot regering -

FöU 1986/87:11

12

en, ”sorn vid tillsättande! av försvarskommittén och utformningen av dess
direktiv, ensidigt prioriterat personer och anvisningar som bäddat för en
inriktning av arbetet mot en militär försvarslösning”. Motionärerna vill att
riksdagen skall uttala sig om direktiven och personsammansättningen när det
gäller kommande försvarsutredningar.

Motionsyrkandet och motiven för detta har nära anknytning till vänsterpartiet
kommunisternas syn på hur totalförsvaret bör vara utformat. Andra
motionsyrkanden härom behandlas senare i betänkandet. I detta sammanhang
kan konstateras att en sittande regering beslutar om direktiv för
kommittéer och om ledamöter i dessa med utgångspunkt i tidigare riksdagsbeslut
och i den politik som regeringen företräder. Detta gäller självfallet
också försvarskommittéer. Yrkande 1 i motion Föl36 (vpk) bör avslås.

Med anknytning till nu behandlade frågor vill utskottet avslutningsvis
ytterligare något beröra planeringsläget för totalförsvaret och behovet av
parlamentarisk insyn och medverkan vid totalförsvarets utveckling.

Totalförsvarets utveckling fram till sekelskiftet torde i hög grad komma att
påverkas av ett intensivt utredningsarbete under de första åren av försvarsbeslutsperioden
1987/88-1991/92. Som utskottet senare i betänkandet kommer
att närmare beröra gäller detta både den militära och den civila delen av
totalförsvaret.

Inom det militära försvaret har igångsatts ett utredningsarbete med
beteckningen Försvarsmaktsutredning 88. Arbetet bygger till största delen
på uppdrag av regeringen. Det leds av överbefälhavaren och är samordnat
med perspektivplanestudierna inför nästa långsiktiga försvarsbeslut. Försvarsmaktsutredningen
gäller i första hand

- arméns krigsorganisation, förbandsomsättning, utbildningssystem och
fredsorganisation,

- försvarsmaktens ledningsorganisation (med anknytningar till civil ledning
och samordning),

- förbättringar i fråga om planering, styrning, produktionsledning och
redovisning.

Enligt överbefälhavarens planering skall olika delutredningar inom försvarsmaktsutredningen
redovisa arbetsläget hösten 1987 medan en samlad
redovisning till regeringen sker hösten 1988. Försvarsministern uttalar bl. a.
följande om utredningsarbetet:

Jag anser att kompletterande underlag beträffande utvecklingen av arméns
krigsorganisation, förbandsomsättning, utbildningssystem och fredsorganisation
bör tas fram redan till år 1988. Det är angeläget att detta underlag
möjliggör att framför allt utbildningen i väsentliga avseenden kan förbättras
och fredsorganisationen ges en stabil långsiktig inriktning så att erforderliga
beslut i dessa frågor kan fattas av riksdagen år 1989. Fredsorganisationen bör
utvecklas för att ge bästa möjliga organisatoriska förutsättningar för
omsättning, utbildning och samträning av krigsförbanden, varvid möjligheterna
att rationalisera fredsverksamheten bör utnyttjas (bil. 1 s. 57).

Utvecklingen av försvarsmaktens ledningsorganisation bör enligt

mitt förmenande bl. a. inriktas mot att förbättra beredskapen att leda
verksamheten i olika situationer i fred, under kriser och i krig samt att
förbättra säkerhet och snabbhet i ledningen. Möjligheterna att minska
resursbehoven för försvarsmaktens ledningsorganisation bör prövas. Ut -

FöU 1986/87:11

13

vecklingen bör samordnas med utvecklingen inom de civila totalförsvarsdelarna
så att totalförsvarets ledning blir så effektiv som möjligt. En samlad
översyn av totalförsvarets ledning i krig skall därför fullföljas under de
närmaste åren. (bil. 1 s. 60)

Inom totalförsvarets civila del är det främst ett område som påkallar
parlamentariskt inflytande. Det gäller en ändrad inriktning av befolkningsskyddet.
Avsikten är att - utifrån en samlad syn på befolkningens behov av
skydd - i högre grad än hittills inrikta det framtida skyddsrumsbyggandet på
sådana områden där det finns mer betydande risker för civilbefolkningen.
Överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap har fått i uppdrag att
gemensamt se över de regionala mål- och riskanalyserna. Statens räddningsverk
skall, med successiv tillämpning av resultatet av denna översyn,
redovisa en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig. Redovisning
till regeringen skall beträffande båda uppdragen ske den 1 september 1988.

Mot denna bakgrund har utskottet övervägt behovet av parlamentarisk
insyn och medverkan utöver vad som förekommer vid riksdagens årliga
behandling av budgetpropositionen och etablerad återkommande information
till utrikes- och försvarsutskotten inför nästa långsiktiga försvarsbeslut.
En ny parlamentariskt sammansatt försvarskommitté kan väntas tilkomma
år 1989.

Här kortfattat redovisade utredningskomplex gäller frågor av mycket stor
vikt för totalförsvaret. De måste dessutom bearbetas snabbt. Oavsett vilka
förslag som 1984 års försvarskommitté kan komma att lämna beträffande
återstoden av sitt uppdrag anser utskottet att följande bör gälla för de
närmaste åren:

- Försvarsutskottet bör genom återkommande redovisningar och på andra
sätt aktivt följa det utrednings- och planeringsarbete som här nämnts.
Detta bör ses både som uppföljning av 1987 års försvarsbeslut och som
förberedelse för utskottets beredningsarbete med försvarsbeslutet 1992
och med riksdagsbeslut dessförinnan om arméns krigsorganisation m. m.
Utskottets arbete härmed måste påbörjas hösten 1987.

- Regeringen bör tillsätta en eller flera kommittéer, bestående främst av
riksdagsledamöter, med uppgift att ta noggrann del av utredningsresultaten
och redovisa sina bedömningar härav till regeringen som ytterligare
underlag för dess förslag till riksdagen.

Vad utskottet nu har anfört om parlamentarisk insyn och medverkan bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda och till utrikesutskottets yttrande hemställer
utskottet

1. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om säkerhetspolitiken,

2. att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl27, yrkande 20, om
arbetsformerna inför kommande försvarsbeslut,

3. att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl36, yrkande 1, om
kommande försvarsutredningar,

FöU 1986/87:11

14

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av propositionen har anfört om parlamentarisk
insyn och medverkan.

3 Försvarspolitikens inriktning

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 30-35) dels föreslagit
riksdagen att godkänna totalförsvarets mål och de riktlinjer för totalförsvarets
fortsatta utveckling som föredragande statsrådet har angett, dels berett
riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om
försvarspolitikens inriktning i övrigt.

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet (försvarsministern) påpekar att alla samhällsfunktioner
som har viktiga uppgifter under kriser och i krig skall kunna ställas om
för att verka i sådana situationer. ”Totalförsvaret omfattar i krig hela det
omställda samhället.”

Enligt försvarsministern skall totalförsvaret utformas och personalen
utbildas med utgångspunkt i vår samhällsutveckling och i våra egna
försvarsbetingelser i övrigt med avseende på främst vår defensiva inriktning,
vår geografi, vårt klimat och vårt system med plikttjänstgöring. "Egen
forskning och försvarsindustri ger oss möjlighet att förse försvaret med
utrustning som är anpassad till dessa betingelser. Därigenom kan vi också
minska verkan mot oss av de vapen och motmedel som stormakterna
utvecklar för att använda mot varandra. Det är av dessa skäl ändamålsenligt
att i viktiga avseenden ge totalförsvaret en svensk profil.”

Den beskrivning av del svenska totalförsvarets mål som senast lades fast av
riksdagen i samband med 1982 års försvarsbeslut är enligt försvarsministerns
mening i sak alltjämt giltig. Liksom försvarskommittén har han emellertid
funnit skäl att modernisera beskrivningen. Han föreslår att för det svenska
totalförsvaret, som en del av den svenska säkerhetspolitiken, skall gälla
följande mål (s. 31):

- Den svenska säkerhetspolitiken, utformad i ett samspel mellan utrikespolitiken
och försvarspolitiken, har som yttersta mål att trygga vårt lands
frihet och oberoende. Säkerhetspolitiken syftar därvid till att skapa
förtroende och respekt för vår vilja och förmåga att fullfölja vår
neutralitetslinje och att till det yttersta försvara hela vårt land om vi utsätts
för militärt angrepp. Säkerhetspolitiken skall därigenom också minska
riskerna för att vårt land dras in i krig och konflikter samt bidra till lugn och
stabilitet i det nordiska området. Säkerhetspolitiken främjar en fredlig
internationell utveckling.

- Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan
styrka, sammansättning, ledning och beredskap att det avhåller från varje
försök att utnyttja vårt land. Uppoffringarna i samband med försök att
utnyttja landet skall följaktligen vara så stora att de inte kan te sig rimliga i
förhållande till fördelarna.

- Detta förutsätter att totalförsvaret kan möta militära angrepp varifrån de
än kommer. Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i

FöU 1986/87:11

15

gräns- och kustområdena för att därigenom i det längsta förhindra att en
angripare får fast fot på svensk mark. Totalförsvaret skall därtill kunna
genomföra ett effektivt och uthålligt motstånd i varje del av landet och i
alla former som folkrätten medger.

- Totalförsvaret skall i fred främja Sveriges säkerhetspolitiska mål genom
att verka stabiliserande i vår del av världen och genom att bidra till att
uppkommande kriser kan dämpas och avvecklas. Totalförsvaret skall
motverka att Sverige dras in i krig eller kriser i omvärlden, skydda landet
mot verkningarna och trygga för landet nödvändig försörjning. Respekten
för vår territoriella integritet skall upprätthållas genom förmåga att ingripa
mot varje form av kränkning av vårt territorium såväl i fred som under
neutralitet.

- Totalförsvarets beredskap skall snabbt och flexibelt kunna anpassas till
aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder.

- Totalförsvaret skall vidare värna civilbefolkningen mot verkningarna av
krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesörja
vård och trygga en livsnödvändig försörjning. Totalförsvarets förmåga i
dessa avseenden grundas främst på det fredstida samhällets resurser och
dess förmåga till omställning. Ansvar för en verksamhet i fred innebär
motsvarande ansvar i krig.

- En fast försvarsvilja skall vidmakthållas.

- Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela
folkets angelägenhet. Detta kommer till uttryck främst genom att totalförsvaret
bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten,
civilförsvarsplikten och andra former för tjänstgöringsskyldighet och
genom möjligheterna till frivilliga insatser inom totalförsvaret.

- Totalförsvaret skall därutöver kunna medverka i FN:s fredsbevarande
operationer.

De riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som riksdagen föreslås
godkänna anges under rubriken Operativa grunder för totalförsvaret.
Försvarsministern uttalar inledningsvis att ökad uppmärksamhet måste
ägnas vår förmåga att i fred, kris och under neutralitet hantera uppkommande
situationer. Ett militärt angrepp med syfte att utnyttja vårt land är dock
enligt hans mening det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och bör
därmed utgöra den viktigaste utgångspunkten för vår försvarsplanering.
Härefter berör försvarsministern bl. a.
o förvarning

o en främmande makts överväganden inför ett eventuellt angrepp mot
Sverige

o förberedelserna inom totalförsvaret
o gemensamma operativa grunder inom totalförsvaret
o Sveriges geografiska betingelser

o kommunikationer, befolkningsunderlag och näringslivsutveckling

0 den militärtekniska utvecklingen.

Härefter anger försvarsministern följande riktlinjer (s. 33-35):

Utgående från målet att varje del av landet skall försvaras och att militära
angrepp skall kunna mötas varifrån de än kommer skall särskild uppmärksamhet
ägnas förmågan att möta operationer riktade mot svenskt territorium

1 norra Norrland, östra Mellansverige inkl. Gotland och de södra delarna av
Sverige. Även hotet mot vårt luftrum i dess helhet skall särskilt uppmärksammas.
Sådana förberedelser skall vara vidtagna att försvaret inom rimlig tid
kan möta även hot som växer upp mot andra delar av landet.

FöU 1986/87:11

16

Från dessa utgångspunkter bör försvaret byggas upp som ett djupförsvar
varvid våra försvarsoperationer skall kunna genomföras med tyngdpunkt i
gräns- och kustområdena i syfte att förhindra att angriparen får fast fot i vårt
land.

En angripares förbekämpning och transporter genom luften skall tidigt
kunna mötas av vårt luftförsvar. Ett angrepp över havet skall kunna mötas
redan utanför vårt territorium genom insats av sjömålsbekämpande förband
och mineringar. Särskilt i Norrland medger bl. a. terrängförhållandena att
våra försvarsoperationer om så är nödvändigt kan utsträckas över ett visst
djup i syfte att successivt reducera en angripares anfallskraft.

En angripares möjligheter att tidigt och överraskande sätta in förband
även långt in i vårt land ställer krav på ett territoriellt försvar i alla delar av
landet uppbyggt av ett stort antal lokalt inriktade förband samt hemvärn;
territoriella förband. Dessa förband skall bevaka, skydda och försvara
viktiga totalförsvarsobjekt, gränsövergångar, hamnar, flygfält, skärgårdsområden
samt områden i övrigt som är betydelsefulla för våra operationer.
Inom särskilt viktiga områden bör förmåga upprätthållas att tidigt slå
luftlandsatta förband.

Luftförsvaret skall tidigt kunna sättas in kraftsamlat i olika delar av landet
för att hindra att svenskt luftrum utnytttjas för överflygningar eller angrepp
mot Sverige. Vår motverkan skall avse såväl flygstridskrafter som kryssningsmissiler.
Mobiliseringen, de militära operationerna, civilbefolkningen samt
objekt och verksamhet i övrigt inom totalförsvaret skall skyddas. Luftbevakningen
skall täcka hela landet. Förvarningssystemet skall nyttjas även för
alarmering av civilbefolkningen.

När en angripares anfallsriktningar kunnat fastställas skall våra offensiva
stridskrafter kunna kraftsamlas till hotade områden och där snabbt kunna gå
till anfall understödda av i området grupperade förband. Även förband med
uppgifter i det territoriella försvaret av andra delar av landet skall efter hand
kunna omgrupperas till hotade områden för att ytterligare förstärka motståndet.

Om angriparen lyckas tränga in i landet skall ett effektivt och uthålligt
motstånd kunna genomföras i organiserade former i varje del av landet.
Samtidigt skall operationerna fortsätta till sjöss och i luften. I en sådan
situation måste civilbefolkningens skydd och försörjning ägnas särskild
uppmärksamhet. Inom områden som angriparen tillfälligt lyckats ta skall
motståndet fortsätta med alla medel och i alla former som folkrätten tillåter,
även som icke militärt motstånd. Militära enheter som genomför fria kriget,
polisen och andra samhällsorgan samt civilbefolkningen skall försvåra
angriparens verksamhet och underlätta områdets återtagande.

Redan i fredstid, och i än högre grad under neutralitet vid krig i omvärlden,
måste respekten för vår territoriella integritet upprätthållas. Kränkningar av
vårt territorium kan aldrig accepteras. Kränkningar av olika slag i fredstid
kan bidra til främmande staters förmåga att i samband med ett väpnat
angrepp skada vårt totalförsvar. I kriser kan kränkningar dra in oss i allt
svårare lägen och ytterst i krig. Det är väsentligt att upprätthålla en
helhetsbild av kränkningar av alla slag så att systematiska åtgärder kan
vidtas. Underrättelsetjänsten, övervakningen och analysverksamheten bör
ges en hög prioritet för detta ändamål.

Luftbevakning skall genomföras av vårt luftrum i fred och snabbt kunna
förstärkas i hotade områden. På motsvarande sätt skall våra kuster övervakas
varvid en effektiv samordning skall genomföras mellan främst försvarsmakten,
kustbevakningen och polisen.

Kränkningar av vårt luftrum skall kunna avvisas.

Motverkan mot undervattenskränkningar bör enligt min mening ägnas

FöU 1986/87:11

17

2 Riksdagen 1986/87. 10 sami. Nr 11

fortsatt stark uppmärksamhet. Syftet bör därvid vara att höja risken för
inträngande enheter så tydligt att ubåtsoperationer inte bedöms möjliga att
genomföra utan allvarliga konsekvenser. Skyddet av våra viktigaste skärgårdsområden
bör särskilt uppmärksammas. Vårt ubåtsskydd bör ha förmågan
att inom vårt territorium vidta effektiva åtgärder mot främmande
undervattensverksamhet i alla dess led. Detta förutsätter bl. a. en förbättrad
övervakning av sjöterritoriet, såväl på som under ytan.

Underrättelsetjänsten skall kontinuerligt fungera så att militära förändringar
i omvärlden kan upptäckas och läggas till grund för adekvata
beredskapsåtgärder bl. a. höjning av mobiliseringsberedskapen. För detta
ändamål skall underrättelsetjänsten snabbt kunna förstärkas i aktuella
områden.

Vår grundberedskap skall motsvara kontinuerliga beredskapsbehov i fred.
Beredskapen skall snabbt och flexibelt kunna anpassas till aktuella situationer
genom balanserade och samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret.
Beredskapssystemet skall medge god anpassning av resursernas styrka, typ
och sammansättning liksom beträffande geografisk lokalisering. Uthålligheten
i olika typer av åtgärder bör också beaktas. Åtgärder för att möta ett ökat
sabotagehot bör särskilt uppmärksammas.

Det militära försvaret skall vara i huvudsak stridsdugligt omedelbart efter
snabbt genomförd mobilisering varvid förvarningens möjlighet till successiv
beredskapshöjning skall utnyttjas. Ett angrepp skall kunna mötas innan
mobilisering genomförts eller under pågående mobilisering med i fred
tillgängliga stridskrafter och hemvärn samt snabbmobiliserade förband.
Civilförsvarets beredskap skall bygga på en snabb och säker krigsorganisering
av enheter som i huvudsak är insatsdugliga direkt efter krigsorganiseringen.
Andra civila funktioner som är väsentliga för den omedelbara
totalförsvarseffekten, däribland transport-, el- och telesystemen samt sjukvården,
skall snabbt kunna ställas om till krigsförhållanden.

En effektiv ledning är en förutsättning för att totalförsvaret skall fungera i
kriser och krig. I fråga om ansvarsförhållanden och organisation bör
överensstämmelse råda mellan fred, kris och krig.

Styrkan i totalförsvaret är beroende av en väl fungerande samordning
mellan olika delar av totalförsvaret på varje nivå. Ledningskapaciteten i fred
inom totalförsvaret skall snabbt kunna förstärkas så att olika situationer kan
hanteras effektivt och så att ledningen kan fungera under en omställning från
fred till krig även om detta måste ske när stridshandlingar redan påbörjats.

Motionerna

Väckta under den allmänna motionstiden

1986/87:Fö202 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en total försvarsorganisation som tar i beaktande
sårbarheten i det svenska samhället och inte enbart förlitar sig på militära
medel.

1986/87:Fö203 av Gunnar Hökmark m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om neurokirurgen på Södersjukhuset,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de i motionen
angivna riktlinjerna för att förstärka försvaret av Storstockholmsområdet
samt för att betydligt höja beredskapen i fred för härav berörda militära och
civila enheter,

FöU 1986/87:11

18

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att särskilda studier av behovet på längre sikt av
resurser och beredskap för försvaret av Storstockholmsområdet i vid
bemärkelse bör göras.

1986/87:Fö204 av Olle Aulin (m) och Bo Lundgren (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande krigsförbandens kvalitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande pansarvärn och anskaffning av en ny stridsvagn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande anskaffning av J 37 Viggen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande de marina förbanden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande civilförsvarets undsättningsstyrkor.

1986/87:Fö206 av Lars Tobisson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om en
förstärkning av beredskapen mot överraskande anfall i Göteborgsområdet i
enlighet med vad som i motionen anförts.

1986/87:Fö207 av Kjell A. Mattsson (c) och Elving Andersson (c) såvitt gäller
yrkande 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av större försvarsresurser på västkusten.

1986/87:Fö208 av Sonja Rembo m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förstärkning
av Västsveriges försvar.

1986/87:Fö209 av Martin Olsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
nödvändigheten av ökade resurser för försvaret längs Norrlandskusten.

1986/87:Fö211 av Siri Häggmark (m) och Jens Eriksson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om vikten av att stärka försvarsberedskapen på västkusten.

1986/87:Fö305 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för
att det gotländska försvaret snarast moderniseras i takt med omvärlden och i
takt med övriga delar av Sveriges försvar samt enligt de krav som övriga delar
av det gotländska totalförsvaret kräver.

1986/87:Fö513 av Siw Persson (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket och sjöfartsverket
kommer med förslag på vilka platser det kan vara lämpligt att utöka
bemanningen med vtp-personal.

FöU 1986/87:11

19

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

FöU 1986/87:11

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 1 att
riksdagen beslutar ansluta sig till de allmänna riktlinjer för försvarspolitiken
som angivits i motionen.

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 1 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
säkerhetspolitiken och försvarspolitikens inriktning.

1986/87:Föl31 av Kerstin Ekman (fp) och Lars Sundin (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna det angelägna i att
försvarsbeslutets reformutrymme kommer Västsveriges försvar till del.

1986/87:Föl36 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

2. att riksdagen avslår proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta
utveckling,

3 m) att riksdagen, om förslaget om avslag på propositionen inte vinner
gehör, hos regeringen begär förslag till ökade insatser för att stärka det civila
samhället i kustbandet och åstadkomma ”levande skärgårdar” enligt motionens
förslag.

1986/87:Föl55 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att särskild
uppmärksamhet ägnas gräns- och kustområdenas betydelse.

Utskottet

Under denna punkt - som är den första vid vilken behandlas förslag av
regeringen i totalförsvarspropositionen - tar utskottet inledningsvis upp det
enda motionsyrkandet om avslag på nämnda proposition i dess helhet.
Yrkandet finns i motion FÖ136 från vänsterpartiet kommunisterna. Partiet
”instämmer i de grunder för Sveriges säkerhetspolitik och de allmänna
principer för försvarspolitikens inriktning som formuleras i såväl försvarskommitténs
betänkande som regeringens proposition”. Däremot kan partiet
av skäl som redovisas i motionen

”inte stödja den huvudinriktning för det svenska totalförsvarets organisation
som föreslås i propositionen. Det är oacceptabelt att vårt lands ökande
sårbarhet både på det internationella och det nationella planet inte får
påverka slutsatser och förslag på ett mycket mera bestämt sätt än vad som här
sker. Det är likaså oacceptabelt att det civila samhällets organisering ägnas så
lite uppmärksamhet när det gäller reella åtgärder.”

Utskottet biträder inte motionsyrkandet om avslag på hela totalförsvarspropositionen.
Regeringens olika förslag och väckta motioner bör nu realbehandlas
av riksdagen. Olika delfrågor i propositionen, bl. a. rörande den
civila delen av totalförsvaret, tas upp punkt för punkt i betänkandet. Därvid
behandlar utskottet också från samma parti en rad motionsyrkanden som har
ställts under förutsättning att det nu ifrågavarande yrkandet inte vinner
gehör. Utskottet förutsätter alltså att riksdagen kommer att avslå yrkande 2 i
motion Föl36 (vpk).

Den beskrivning av totalförsvarets mål som försvarsministern lämnar, och
regeringen föreslår riksdagen att godkänna, bygger på den gällande beskrivningen
men har moderniserats. Säkerhetspolitikens yttersta mål - att trygga
vårt lands frihet och oberoende - anges inledningsvis. Principen att ansvar för
en verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar i krig kommer till uttryck.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den av försvarskommittén och
sedan regeringen föreslagna beskrivningen av totalförsvarets mål.

Regeringens förslag till riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling har
återgivits i det föregående. Motion FÖ202 från vänsterpartiet kommunisterna
innehåller kritik mot det nuvarande totalförsvaret och mot den fortsatta
inriktning som de föreslagna riktlinjerna innebär. Enligt motionen bör
riksdagen begära förslag om en decentraliserad struktur på totalförsvaret.
”Den militära organisationen måste från början byggas upp och organiseras
på de mindre förband som den ändå efter mycket kort tid kommer att vara
uppsplittrad på med bibehållande av den nuvarande strukturen.”

Samma motion betonar fredssamhällets sårbarhet. Motionärerna önskar
föra över betydande resurser från totalförsvarets militära del till den civila
delen. Utskottet har tidigare flera gånger konstaterat (FöU 1984/85:9 s. 10
och FöU 1985/86:8 s. 9) att vårt samhälle är sårbart i många avseenden och
att sårbarhetsfrågor - inte enbart beträffande datorsystem - bör ägnas ökad
uppmärksamhet.

Liksom utrikesutskottet vill försvarsutskottet påminna om att försvarskommittén
i sin rapport Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet (SOU 1985:23)
särskilt behandlade samhällsutveckling och sårbarhet. Kommittén angav
(s. 67) följande slutsatser:

Ökad internationell integration, teknisk utveckling och strukturella förändringar
i samhället får konsekvenser från sårbarhetssynpunkt. Nya typer av
hot måste beaktas, men förändringarna innebär också nya möjligheter att
hantera de problem som kan uppstå. Ökade risker i fredssamhället har lett till
uppbyggnad av resurser som kan vara till nytta även i krig. Samhället
förändras snabbt och samtidigt förändras sårbarhetsbilden. Inom de områden
som är av särskild betydelse för totalförsvarets förmåga att fungera är det
angeläget att nära följa och vid behov ändra planeringens inriktning.

Utskottet vidhåller självfallet att det är angeläget att motverka samhällets
sårbarhet. Förslag av regeringen om insatser i detta syfte behandlas senare i
betänkandet. Likaså behandlas under punkt 5 motionsförslag från vänsterpartiet
kommunisterna angående omorganisation av det militära försvaret.
Partiet har lämnat sådana förslag under en rad år. Motionärerna förordar
bl. a. en betydande minskning av flygstridskrafterna. Nu liksom tidigare
anser utskottet att den antydda inriktningen av totalförsvaret med säkerhet
inte skulle motsvara de krav som säkerhetspolitiken ställer. Motion FÖ202
(vpk) bör avslås av riksdagen.

Ytterligare ett par partimotioner berör riktlinjerna för totalförsvarets
fortsatta utveckling. I FÖ128 (m) och Föl27 (c) yrkas att riksdagen skall
ansluta sig till inriktning resp. riktlinjer som anges i motionerna.

Enligt moderata samlingspartiet medger de av regeringen föreslagna
riktlinjerna inte en utveckling av totalförsvaret som ”på sikt svarar mot de
krav som den säkerhetspolitiska och strategiska utvecklingen ställer”.

FöU 1986/87:11

21

Utskottet kan för sin del inte ansluta sig till denna bedömning och därmed
inte heller förorda att riksdagen ställer sig bakom den. Yrkande 1 i motion
Föl28 (m) bör avslås.

I centerpartiets motion hävdas att totalförsvarets civila del måste få ökad
tyngd. Enligt utskottets mening har den civila delen under senare år fått allt
större uppmärksamhet. I totalförsvarspropositionen finns förslag om särskilda
satsningar inom viktiga funktioner. Man kan ha olika mening om huruvida
detta är tillräckligt. Utskottet återkommer till olika förslag av regeringen och
motförslag i motioner. Yrkande 1 i motion FÖ127 (c) bör avslås.

Utskottet anser att riksdagen i övrigt bör godkänna de föreslagna
riktlinjerna för totalförsvarets fortsatta utveckling.

Beträffande försvarspolitikens inriktning i övrigt har utskottet inte några
invändningar mot vad försvarsministern har anfört. I det sammanhanget
behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som inte riktar sig häremot.

Första tar utskottet upp några motioner som gäller landets gräns- och
kustområden. Med exempel från Gotland föreslås i motion FÖ155 (c) att
riksdagen skall uttala sig om betydelsen av sådana områden. Enligt motion
FÖ136 (vpk) bör riksdagen begära förslag till ökade insatser för att stärka den
civila statliga verksamheten i de svenska skärgårdarna och för att underlätta
en fortsatt fast bosättning. Motion Fö513 (fp) syftar till att bemanningen på
utsjöplatser skall utökas med tjänstgörande vapenfria tjänstepliktiga.

Ett lands gräns- och kustområden har självfallet särskild betydelse för
invasionsförsvar. Om det utanför territorialgränsen eller i anslutning till
denna finns stora områden av hav eller med svårframkomlig terräng så
gynnar detta försvararen. Sverige har till stor del gränser som är gynnsamma
för vårt försvar.

Gotlands läge i Östersjön ger detta län en viss särställning från försvarssynpunkt.
I de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som utskottet i
det föregående har ställt sig bakom anges bl. a. att försvaret bör byggas upp
som ett djupförsvar. Våra försvarsoperationer skall kunna genomföras med
tyngdpunkt i gräns- och kustområdena. Betydelsen av sådana områden är
alltså fastslagen. Förmågan att möta operationer riktade mot östra Mellansverige
inkl. Gotland nämns särskilt i riktlinjerna. Utskottet vill tillägga att
Gotland givetvis har positiv betydelse för landets försvar som plattform för
framskjuten basering av olika funktioner. Något särskilt uttalande av
riksdagen härom eller i övrigt om gräns- och kustområdenas betydelse för
försvaret är inte påkallat. Motion FÖ155 (c) bör inte bifallas. Utskottet
återkommer till frågor rörande Gotland i det följande.

Landets kustområden är betydelsefulla bl. a. från övervakningssynpunkt.
Med både civila och militära utgångspunkter är det ett samhällsintresse att
övervakningen i fred av våra kust- och havsområden inte försämras.
Flithörande frågor behandlades ingående av utskottet i samband med 1982
års försvarsbeslut (FöU 1981/82:18 s. 39—42) och riksdagen uttalade sig
särskilt härom.

Liksom tidigare anser utskottet att det är viktigt att skärgårdarna inte
avfolkas. Åtgärder för att underlätta en fortsatt fast bosättning där ter sig
därför rimliga att vidta. Personalinskränkningar vid statlig verksamhet bör
inte äga rum utan att försvarsaspekten har vägts in. Så skall också ske enligt

FöU 1986/87:11

22

förordningen (1982:136) om handläggning av vissa personalfrågor i statlig
verksamhet utmed rikets kuster. Enligt förordningen skall en myndighet som
planerar en inskränkning av personal som har direkt betydelse för tillsyn och
övervakning av kusterna inhämta länsstyrelsens yttrande över den planerade
åtgärden. Länsstyrelsen skall bereda andra berörda myndigheter tillfälle att
yttra sig och bedöma hur åtgärden påverkar de anspråk på bemanning som
olika samhällsintressen ställer. Om länsstyrelsen anser att åtgärden inte
innebär mera väsentliga förändringar, skall länsstyrelsen genast avge sitt
yttrande till den myndighet som planerar åtgärden. I annat fall skall
länsstyrelsen skyndsamt utreda följderna av åtgärden och därvid bereda
landstingskommun samt berörda statliga myndigheter, kommuner och
organisationer tillfälle att yttra sig. Om länsstyrelsen finner att det är
angeläget med fortsatt bemanning skall länsstyrelsen i sitt yttrande lämna ett
förslag om organisation, huvudmannaskap samt finansiering och kostnadsfördelning.
Om den myndighet som aktualiserat åtgärden trots invändningar
vill genomföra personalinskränkningen eller förslaget, skall myndigheten
hänskjuta frågan till regeringens prövning. Detsamma gäller om regeringens
beslut behövs av andra skäl.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning att riksdagen skall
begära förslag i enlighet med vpk:s motion Föl36, yrkande 3 m. Motionsyrkandet
bör avslås.

Inte heller motion Fö513 (fp) bör bifallas. Frågor om tjänstgöringen för
vapenfria tjänstepliktiga torde bli aktuella för riksdagen under nästa
riksmöte, vid vilket en proposition med anledning av betänkandet Vapenfriutbildningen
i framtiden (SOU 1986:30) beräknas komma att lämnas till
riksdagen. Utbildnings- och tjänstgöringsfrågor måste då behandlas på stor
bredd. Ett tjänstgöringsalternativ av det slag som förordas i motion Fö513
kan övervägas i det sammanhanget.

Ett antal motioner gäller någon viss del av landet där försvarsresurserna
enligt motionärernas mening bör stärkas.

Enligt motion Fö209 (c) bör Norrlandskusten anges som ett område som
måste tillföras ytterligare resurser ”så att de kommer att stå i rimlig relation
till de behov av bevaknings- och incidentberedskap som otvivelaktigt
föreligger där”.

Försvaret av Storstockholmsområdet, både på kort och på lång sikt, tas
upp i motion FÖ203 (m). Motionärerna slår fast att detta försvar är en
riksangelägenhet. De behandlar olika slag av hot mot området och lämnar en
rad förslag om förbättringar. För behovet på lång sikt bör överbefälhavaren
enligt deras mening ges i uppdrag att lämna förslag. Ett särskilt yrkande
gäller den neurokirurgiska kliniken vid Södersjukhuset. Regeringen bör
enligt motionärerna få till stånd en omprövning av landstingets beslut om
klinikens nedläggning.

Motion Fö305 (c) gäller en modernisering av det militära försvaret på
Gotland. En sådan modernisering behövs enligt motionären för att inte
trovärdigheten av Gotlands försvar skall äventyras. Hon föreslår följande
åtgärder:

FöU 1986/87:11

23

- Kvalificerat robotluftvärn tillförs.

- Flygvapnets organisation och basering på Gotland fastställs.

- Tung kustrobot tillförs.

- Modernisering av markstridskrafterna på Gotland inplaneras.

- Moderna artilleriförband (Haubits 77) tillförs.

- Ledningskapaciteten byggs ut så att en allsidig ledning av bl. a. fartyg och

flyg samt underrättelseinhämtning kan utövas från Gotland.

I motion Fö204 (m) finns fem yrkanden som alla gäller Skåne. Motionärerna
anger varför det enligt deras mening är nödvändigt att snabbmobiliserade,
välutbildade och välutrustade krigsförband och civilförsvarsenheter kan
användas för Skånes försvar.

Fem motioner behandlar försvaret i Västsverige. Motion Fö206 (m) gäller
beredskapen mot överraskande anfall i Göteborgsområdet. Motionären
motiverar varför ”beredskapsnivån i Göteborgsområdet aldrig får bli så låg
att fienden kan komma i land och utbreda sig. Målet måste vara att mycket
tidigt möta, hejda och slå angriparen.” Motion Fö207 (c) har ett yrkande om
behovet av större försvarsresurser på västkusten. Försvaret i Västsverige
behandlas utförligt i motion FÖ208 (m). Motionärerna anser att nödvändiga
förstärkningar av detta försvar har samband med inriktning och ekonomi
enligt 1987 års försvarsbeslut. Vikten av att stärka försvarsberedskapen på
västkusten behandlas också i motion Fö211 (m). En angripares uppträdande
kan enligt motionen kräva "att vi tidigt är på plats med största möjliga
styrkor”. Enligt motion FÖ131 (fp) är totalförsvarspropositionens inriktning
av totalförsvarets utveckling i stort tillfredsställande. ”Erfarenheterna från
tidigare beslut har dock lärt oss, att många bedömare och beslutsfattare ser
den operativa situationen alltför snävt. De förstärkningar och förändringar
som nu kommer att genomföras måste därför enligt vår mening planeras så
att även västkusten får del därav.”

Med anledning av de nu nämnda motionerna vill utskottet till en början
framhålla att varje del av landet skall försvaras. Av målbeskrivningen för
totalförsvaret framgår att totalförsvaret skall kunna möta militära angrepp
varifrån de än kommer. Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med
tyngdpunkt i gräns- och kustområdena. Riktlinjerna för totalförsvarets
utveckling anger att särskild uppmärksamhet skall ägnas förmågan att möta
operationer riktade mot svenskt territorium i norra Norrland, östra Mellansverige
med Gotland och de södra delarna av Sverige. Mål och riktlinjer för
totalförsvaret täcker alltså i allt väsentligt de önskemål som förs fram i de nu
aktuella motionerna.

Motionsyrkandena om ytterligare försvarsresurser i särskilda delar av
landet gäller i första hand den operativa förmågan i krig. Landets yta,
gränser, värnpliktssystem och totala försvarsresurser motiverar att det
militära försvaret bygger på spridd mobilisering, liksom på rörlighet och
kraftsamling när en anfallsriktning kan fastställas. Fredsekonomiska förhållanden
men också beredskapssynpunkter påverkar fredslokaliseringen.
Överbefälhavaren har ansvaret för den operativa planeringen samt för de
omgrupperingar och operationer som kan bli aktuella.

Utskottet kan i och för sig ställa sig bakom många av de önskemål som förs

FöU 1986/87:11

24

fram i motionerna. Betydelsen av södra Sverige inbegripet passagen mellan
Östersjön och Nordsjön är uppenbar. Östra Mellansverige med Stockholm
och Gotland kräver stor uppmärksamhet från försvarssynpunkt. Utskottet
har redan tidigare uttalat att försvaret av Stockholm är av särskild betydelse
(FöU 1983/84:20 s. 16 och FöU 1984/85:9 s. 30). Vikten av att landets högsta
och centrala ledning inte i något läge paralyseras ställer särskilda krav på
beredskap. Försvarsmaktens fredsorganisation på västkusten har också
behandlats (FöU 1983/84:20 s. 20 och FöU 1984/85:9 s. 31).

Enligt vad utskottet har inhämtat överväger överbefälhavaren en förstärkning
av de fredstida marina resurserna utmed Norrlandskusten.

Liksom tidigare har utskottet inte skäl att göra annan bedömning än att
försvarsmaktens resurser i huvudsak är geografiskt avvägda enligt givna
riktlinjer. I den mån ytterligare resurser kan tillföras bör de nu beslutade
riktlinjerna och överbefälhavarens operativa planering vara vägledande för
lokaliseringen i fred t. ex. av tillkommande utbåtar, helikoptrar och resurser
för luftvärn. Försvarsministern uttalar i totalförsvarspropositionen (bil. 1
s. 65) att en lokalisering av kustrobotförband till Gotland bör särskilt prövas.
Utskottet delar denna uppfattning. Gotlands särställning bör också beaktas
när det t. ex. gäller totalförsvarets ledning i fred och krig.

De förbättringar beträffande civilförsvarets organisation och mobilisering
som nyligen har genomförts gäller självfallet också civilförsvarsverksamheten
i Skåne.

Stockholms läns landsting beslöt den 27 november 1986 att lägga ned den
neurokirurgiska kliniken vid Södersjukhuset i syfte att koncentrera den
neurokirurgiska vården till Karolinska sjukhuset. Av ett svar på fråga och
interpellation som socialministern lämnade i kammaren den 13 februari 1987
framgår att landstinget räknar med att efter förändringen kunna ta hand om
samma antal neurokirurgiska vårdfall som före denna. Enligt motion Fö203
(m) leder nedläggningen till en risk för att neurokirurgisk kapacitet inte kan
vara tillgänglig för den södra länsdelen i händelse av krig. Motionärerna
åberopar att trafiklederna genom Storstockholm är mycket sårbara. Kammardebatten
efter socialministerns svar dominerades också av denna aspekt.

Den neurokirurgiska kliniken vid Södersjukhuset är nu nedlagd. Utskottet
förutsätter att landstinget i Stockholms län före nedläggningsbeslutet noga
övervägde konsekvenserna från försvarssynpunkt och också är berett att
redovisa dessa för den särskilda beredskapsdelegation för hälso- och
sjukvård i krig som anmäls i totalförsvarspropositionen (bil. 4 s. 13).
Delegationen skall utgöra ett rådgivande organ knutet till socialdepartementet.
Syftet är att få till stånd ett närmare samarbete mellan regeringskansliet,
civila och militära myndigheter m. fl. Delegationen skall hålla sig informerad
om och vid behov ta ställning till olika beredskapsförberedelser inom
området. Delegationen kommenteras närmare i socialutskottets yttrande
och senare i detta betänkande.

Mot denna bakgrund anser utskottet att inte något av nu ifrågavarande
motionsyrkanden bör föranleda riksdagen att rikta ett uttalande till regeringen.
Yrkandena bör inte bifallas.

Avslutningsvis i detta avsnitt om försvarspolitikens inriktning finner
utskottet anledning att i klargörande syfte lämna en övergripande redovis -

FöU 1986/87:11

25

ning av ekonomiska förhållanden enligt totalförsvarsproposilionen. Beträffande
motionsförslag härom återkommer utskottet senare i betänkandet.

För det militära försvaret anges alla belopp i prisläge februari 1986.
Utgiftsramen för budgetåret 1987/88 beräknas till 24 571, 1 milj. kr. och
planeringsramen för femårsperioden 1987-1992 till 124 867 milj. kr. För
nästkommande femårsperiod (1992—1997) tillåts överbefälhavaren planera
med en köpkraftsram om 126 870 milj. kr.

För totalförsvarets civila del anges alla belopp i genomförandeprisläge
budgetåret 1987/88. Den nya ekonomiska ramen avser de planeringsbara
beredskapsanslag för vilka överstyrelsen för civil beredskap är sammanhållande.
Anslagen för budgetåret 1987/88 beräknas till sammanlagt 1 591,8
milj. kr. För femårsperioden motsvarar detta en planeringsram som är fem
gånger större, dvs. 7 959 milj. kr. Utanför den ekonomiska ramen ligger
driftskostnader för den statliga oljelagringen (budgetåret 1987/88 54,6 milj.
kr.) samt extra kostnader för att förbättra beredskapen på hälso- och
sjukvårdsområdet (500 milj. kr. för femårsperioden) och kostnader för
krigsskyddsåtgärder beträffande televerkets anläggningar (350 milj. kr. för
femårsperioden; finansieras med verkets rörelsemedel).

Det nu sagda kan sammanfattas i följande tabell (milj. kr.).

Militära försvaret
(prisläge februari 1986)

Civila försvaret
(medelprisläge 1987/88)
Driftskostnader för statlig
oljelagring (medelprisläge 1987/88)
Extra för hälso- och sjukvårdsområdetKrigsskyddsåtgärder

hos
televerket

Ekonomiska ramar(milj. kr.)

Ram Ram Ram

1987/88 1987-1992 1992-1997

24 751,1 124 867 126 870

1 591,8 7 959

54,6

500

350

Beträffande det militära försvaret finns anledning att visa hur planeringsramen
för perioden 1987-1992 byggs upp genom budgetårsvisa ökningar och
hur finansieringen avses ske för att täcka ett totalt finansieringsbehov om
1 640 milj. kr. på årsbasis i slutet av femårsperioden. Följande bild
åskådliggör detta.

FöU 1986/87:11

26

FöU 1986/87:11

olja

700

skatt

690

civ

250

Bilden illustrerar att ramhöjningen i slutet av perioden, utöver grundnivån
om 23 759 milj. kr., avses finansieras enligt följande: 700 milj. kr. netto
genom skattehöjning i samband med omstrukturering av oljelagringen, 690
milj. kr. genom vissa övriga skattehöjningar (jfr prop. 1986/87:139) och 250
milj. kr. främst genom minskad medelsförbrukning för skyddsrum samt
genom försäljning av vissa lager på kemi-, metall- och beklädnadsområdena.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande avslag på totalförsvarspropositionen
att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl36, yrkande 2,

2. beträffande mål för totalförsvaret

att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har angett,

3. beträffande riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö202 om ändrad organisation
av totalförsvaret,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl28, yrkande 1, om större
hänsynstagande till säkerhetspolitiska utgångspunkter,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö 127, yrkande 1, om ökad
tyngd för totalförsvarets civila del,

d) att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har angett, 27

4. beträffande försvarspolitikens inriktning i övrigt

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl55 om gräns- och kustområdenas
betydelse,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl36, yrkande 3 m) om
levande skärgårdar,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö513 om bemanningen på
utsjöplatser,

d) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö 131, 1986/87:Fö203,
1986/87:Fö204, 1986/87:Fö206, 1986/87:Fö207, yrkande 1, 1986/
87:Fö208, 1986/87:Fö209, 1986/87:Fö211 och 1986/87:Fö305 om försvaret
i skilda delar av landet,

e) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört.

4 Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 36-51) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om vissa för
totalförsvaret gemensamma frågor.

Med hänsyn till den varierande karaktären hos de framlagda frågorna
behandlar utskottet dem var för sig.

Vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen

Föredragande statsrådet

Försvarsministern uttalar att ett starkt och allsidigt totalförsvar förutsätter
att dess olika delar är i balans med varandra och väl samordnade sinsemellan.
”Eftersom totalförsvaret i krig omfattar hela det omställda samhället är det
av största vikt att totalförsvarets behov så långt möjligt beaktas i alla beslut
som berör samhällets utveckling. Därigenom ökas samhällets motståndskraft
och försvarets uthållighet.”

Härefter berör försvarsministern i denna fråga bl. a.
o betydelsen av att gemensamma operativa grunder tillämpas inom hela
totalförsvaret

o betydelsen av fortlöpande samverkan och utökad samordning mellan
totalförsvarets olika delar
o utbildningsnivån inom totalförsvaret
o totalförsvarets uthållighet

o antaganden om krisers och krigs varaktighet och karaktär
o försörjningsproblemen i övre Norrland och på Gotland
o planeringsantaganden för ett förkrigsskede, för krig och för ett skede efter
krig

o fredskrislagringen

o finansieringen av totalförsvarets utveckling.

FöU 1986/87:11

28

Motion

FöU 1986/87:11

Väckt med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 2 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
gemensamma utgångspunkter för totalförsvarets planering.

Utskottet

Försvarsministerns förslag i fråga om för totalförsvaret gemensamma
antaganden och utgångspunkter för planeringen bygger i allt väsentligt på de
förslag som redovisades i försvarskommitténs slutbetänkande.

Försvarsministern hänvisar i detta avsnitt inledningsvis till vad han tidigare
anfört beträffande principerna för totalförsvarets uppbyggnad och de
operativa grunderna för totalförsvarsplaneringen. Han konstaterar därefter
att ”det är av största betydelse att gemensamma operativa grunder tillämpas
inom hela totalförsvaret för att god samordning och hög effektivitet skall
uppnås”. Sålunda understryks betydelsen av fortlöpande samverkan och
utökad samordning mellan totalförsvarets olika delar.

Försvarsministern övergår därefter till att, såsom utgångspunkt för
totalförsvarsplaneringen, redovisa sådana förändringar i planeringen som
erfordras antingen till följd av den förutsedda utvecklingen inom vissa
områden eller för att avhjälpa konstaterade brister och obalanser. Vidare
behandlas vissa funktioner som enligt försvarsministerns mening i ökad grad
bör betraktas som gemensamma för totalförsvaret. Sålunda betonas vikten
av att konstaterade brister i fråga om utbildningsnivån inom vissa delar av
totalförsvaret avhjälps liksom vikten av att vi inom landet har sådana
tillgångar på förnödenheter och en sådan produktionskapacitet att totalförsvarets
uthållighet säkerställs. ”Uthålligheten inom vissa delar av totalförsvaret
är otillfredsställande, samtidigt som andra delar har givits en mycket
hög uthållighet. Enhetliga antaganden om krisers och krigs varaktighet och
karaktär måste enligt min mening tillämpas inom hela totalförsvaret i syfte
att uppnå en tillfredsställande balans i uthållighetshänseende. Vid planeringen
av åtgärder för att tillgodose uthålligheten måste försörjningsproblemen i
övre Norrland och på Gotland särskilt uppmärksammas.”

I anslutning härtill finner försvarsministern skäl att närmare utveckla
synen främst på s. k. förkrigsskedens karaktär som underlag för dimensionering
av lagringsåtgärder. Försvarsministern erinrar i detta sammanhang om
att de förslag som försvarskommittén redovisat i dessa hänseenden i den
säkerhetspolitiska rapporten inte i första hand avsåg att spegla det mest
troliga förloppet av en konflikt utan främst syftade till att ge en enhetlig
utgångspunkt för totalförsvarets planering, bl. a. i vad avser beredskap och
mer kostnadskrävande uthållighetsåtgärder. Försvarsministern understryker
i sammanhanget även betydelsen av andra beredskapsåtgärder som stärker
vårt lands anpassningsförmåga i kriser.

Mot denna bakgrund redovisar försvarsministern följande planeringsantagande
beträffande krisers och krigs varaktighet och karaktär:

29

En konflikt i Europa torde sålunda inledas med en period av växande
politiska motsättningar mellan maktblocken, alltmera omfattande handelsstörningar
och efter hand höjd militär beredskap inom blocken. Krigshandlingar
utanför Europa, i vilka även stormakterna är indragna, kan därvid
förekomma, medan däremot öppna krigshandlingar mellan maktblocken i
Europa inte antas äga rum i detta skede.

Detta förkrigsskede bör enligt min mening i planeringen antas ha en
varaktighet av upp till ett år. Det bör antas att den internationella handeln
och tillgången på varor vid periodens inledning i huvudsak har normal
omfattning. Främst mot periodens slut kan däremot avsevärda handelsbegränsningar
förekomma. Ett totalt handelsbortfall ter sig emellertid för de
flesta varuområden inte realistiskt ens vid förkrigsskedets slut. Ett undantag
kan därvid utgöras av sådana förnödenheter där något land har en ren
monopolsituation.

Mot denna bakgrund bedömer jag att en tillräckligt hög säkerhet i
försörjningen uppnås om man i planeringen räknar med en gradvis minskande
handel under förkrigsskedet, utgående från fredsmässiga förhållanden vid
dess inledning. Graden av nedgång torde i princip behöva fastställas
individuellt för enskilda varor eller varugrupper. Jag har tidigare dragit
slutsatsen att handelsstörningarna främst kan komma att gälla strategiska
varor, t. ex. olja, legeringsmetaller och högteknologiprodukter, men att även
andra för vår försörjning viktiga varor kan utsättas för störningar. Jag går
därför senare närmare in på behovet av beredskapsåtgärder för olika
varuområden.

Förkrigsskedet förutsätts i planeringen följas av en period med krig i vår
omvärld. Under detta krig kan Sverige stå neutralt alternativt dras in redan
inledningsvis eller senare. Jag har för planeringsändamål uppskattat att ett
akut krigsskede mellan maktblocken kan pågå några månader. Totalförsvaret
skall enligt min mening ha en betryggande uthållighet i relation härtill.
Den precisa innebörden av detta mål har redovisats till berörda i särskild
ordning.

Möjligheterna till import i ett läge med krig i Europa är svårbedömda. Det
förefaller sannolikt att viss handel kommer att fortgå åtminstone inledningsvis,
men jag har i strävan att säkerställa en tillräckligt hög försörjningssäkerhet
ändå bedömt att planeringen bör utgå från att all utrikeshandel kan
omöjliggöras i en sådan situation.

I planeringen bör även försörjningsproblemen under ett skede efter krig i
vår omvärld beaktas, främst i form av vissa analyser rörande omställning till
inhemsk produktion av livsnödvändiga förnödenheter. Utgångspunkten bör
därvid vara att utrikeshandeln inom något år gradvis återgår till en acceptabel
nivå.

Den nivå av samlad uthållighet som uppnås genom tillämpning av här
redovisade planeringsprinciper bör bidra till att ge vår säkerhetspolitik en
hög trovärdighet.

I anslutning till dessa överväganden och förslag angående krisers och krigs
varaktighet och karaktär som grund för planeringen behandlar försvarsministern
även vissa frågor som rör den s. k. fredskrislagringen av olja och vissa
petrokemikalier och legeringsmetaller. Beträffande oljeområdet konstaterar
försvarsminsitern att en fredskris knappast kan särskiljas från en säkerhetspolitiskt
betingad kris och att oljelagren för fredskriser resp. för förkrigsskeden
därför i fortsättningen, med fullföljande av våra internationella åtaganden
som medlem i det internationella energiorganet IEA, lämpligen bör
bedömas i ett samlat perspektiv.

FöU 1986/87:11

30

I fråga om den övriga fredskrislagringen avseende insatsvaror för industrin
anför försvarsministern att beredskapsåtgärder som avser fredstida störningar
i normalfallet bör genomföras och bekostas av det organ som har ansvaret
för den fredstida verksamheten och att statens kostnadsansvar härför bör
vara begränsat till situationer mot vilka det verksamhetsansvariga organet
saknar reella möjligheter att skydda sig och där det är ett säkerhetspolitiskt
samhällsintresse att verksamheten kan fullföljas. Enligt försvarsministerns
mening bör det i enlighet härmed i fortsättningen ankomma på företagen att
genom sin kommersiella lagring svara för den beredskap som erfordras för att
de skall kunna möta fredstida störning av varutillförseln. ”Den statliga
fredskrislagringen på dessa områden bör därför successivt avvecklas under
femårsperioden. Fredskrislagret av legeringsmetaller bör därvid behållas till
periodens senare del.”

Utskottet noterar att ett antal motioner visserligen berör totalförsvarspropositionen
i här behandlad del men att yrkandena i flertalet fall hänför sig till
olika konsekvenser av dessa planeringsantaganden i förhållande till delfrågor.
Utskottet finner därför skäl att i detta sammanhang endast behandla en
motion, nämligen FÖ128 (m) såvitt gäller yrkande 2 att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om gemensamma
utgångspunkter för totalförsvarets planering.

I motionen anför moderata samlingspartiet att de planeringsantaganden
som redovisas i propositionen i vad avser förkrigsskedets och krigsskedets
längd utgör en schematisering som inte kan godtas såsom grund för
totalförsvarets långsiktiga planering. Motionärerna uttalar bl. a.:

En storkonflikt mellan de bägge maktblocken kan komma att bli en
världsbrand av en intensitet och varaktighet som går långt utöver vad denna
modell antyder. Om den nu rådande tendensen bort från användning av
kärnvapen står sig, finns det anledning att räkna med ett utdraget kris- och
krigsskede som består av serier av mer eller mindre omfattande konventionella
krigsoperationer i stora delar av världen. Även om var och en av dessa
operationer kanske får en begränsad varaktighet på "några månader” och
även om kanske en eller två av dessa innefattar vårt strategiska område,
kommer den totala konflikten och världsbranden med stor sannolikhet att
sträcka sig över en betydligt längre tidsrymd. Detta påverkar kraven på vår
försörjningsberedskap liksom på förmågan till uthålliga beredskapshöjningar
och fungerande krishantering i det militära försvaret. Det nordeuropeiska
och nordatlantiska området kommer omedelbart att bli berört i en världsbrand
som denna. Trots detta finns det möjligheter att förhindra att vårt land
dras in i direkt krig. Vi har då sannolikt att inrikta oss på en längre period av
krav såväl på mycket hög militär insatsberedskap som på begränsningar i
utrikeshandeln med vissa varor.

Enligt motionärerna bör denna fråga prövas på nytt, lämpligen redan före
1992 års försvarsbeslut. I motionen förordas sålunda att en expertgrupp med
företrädare för berörda myndigheter snarast får till uppgift att pröva dessa
frågor samt att på grundval av denna prövning förslag kan redovisas till
justeringar av de insatser på försörjningsberedskapen som nu föreslås i
propositionen.

Utskottet vill för sin del inledningsvis understryka vikten av att hela
totalförsvarets beredskapsplanering utgår från enhetliga och rimliga plane -

FöU 1986/87:11

31

ringsantaganden beträffande krisers och krigs varaktighet och karaktär,
bl. a. syftande till att åstadkomma en tillfredsställande balans i fråga om
uthålligheten inom totalförsvarets olika delar. Utskottet konstaterar vidare
att det torde vara ofrånkomligt att angivna planeringsförutsättningar innehåller
ett visst mått av schematisering, grundat på den osäkerhet som faktiskt
gäller beträffande en eventuell framtida konflikts karaktär, förlopp och
varaktighet. Oaktat denna osäkerhet erfordras enhetliga planeringsantaganden
för att man skall få ut mesta möjliga effekt av vidtagna åtgärder och
anslagna medel.

Utskottet erinrar om att det i propositionen uttryckligen framhålls att vad
som anförs om krisers och krigs varaktighet och karaktär främst avser att
utgöra underlag för dimensionering av lagringsåtgärder, detta emedan andra
beredskapsåtgärder inte på samma sätt är beroende av speciella antaganden
om främst ett förkrigsskedes egenskaper. Beträffande krigsskedet bör
noteras att det i propositionen anförs att totalförsvaret skall ha en betryggande
uthållighet i relation till den antagna varaktigheten om några månader.

De i propositionen angivna planeringsantagandena utgår ifrån de bedömningar
som försvarskommittén under enighet redovisade i sin säkerhetspolitiska
rapport och därefter närmare preciserade i sitt betänkande angående
inriktningen av programplaneringen. Grunderna för de i propositionen
redovisade planeringsantagandena kan enligt utskottets mening således
sägas ha varit föremål för en omfattande beredningsprocess under betydande
politisk enighet. Inom ramen för det arbete som nu skall igångsättas för att
förbereda nästkommande försvarsbeslut kan det likväl finnas skäl att ånyo
göra frågorna om den politiska och militära säkerhetspolitiska miljön och
krisers och krigs karaktär till föremål för en ingående granskning. De
analyser som framkommer som resultat av detta arbete kommer att
underställas en ny försvarskommitté för dess prövning och ställningstagande.
Att tillsätta en särskild expertgrupp rred företrädare för berörda myndigheter
med uppdrag att pröva dessa frågor framstår i ljuset av dessa förhållanden
som föga meningsfullt. Mot bakgrund av de olika sakliga och formella
förhållanden som här berörts avstyrker utskottet bifall till yrkande 2 i motion
FÖ128.

Statsmakterna har tidigare uttalat att inom försörjningsberedskapen skall
prioriteras befolkningens livsnödvändiga behov av föda, beklädnad, värme
samt hälso- och sjukvård. En sådan prioritering bör enligt utskottets mening
gälla även i fortsättningen. Den medför emellertid inte att för tillgodoseende
av dessa behov skall tillämpas särskilda och mer pessimistiska planeringsantaganden
om krisers och krigs varaktighet och karaktär eller om möjligheterna
till krisimport.

Beträffande vad som i övrigt anförs i propositionen i här behandlad del
instämmer utskottet i vad som anförs när det gäller vikten av en effektiv och
fullgod utbildning inom hela totalförsvaret liksom angående vikten av att
försörjningsproblemen i övre Norrland och på Gotland särskilt uppmärksammas
vid planeringen av uthållighetsåtgärder. Inte heller mot vad som i
propositionen anförs om den s. k. fredskrislagringen har utskottet något att
invända. Utskottet anser i likhet med försvarsministern att oljelagren för
fredskriser resp. för förkrigsskeden bör bedömas i ett samlat perspektiv,

FöU 1986/87:11

32

främst eftersom varje mer betydande begränsning av oljeimporten till
Europa torde få säkerhetspolitiska dimensioner. Vidare biträder utskottet de
överväganden som redovisas beträffande den övriga fredskrislagringen,
utgående från principen att statens kostnadsansvar för beredskapsåtgärder
avseende fredstida störningar bör vara begränsat till situationer mot vilka det
verksamhetsansvariga organet saknar reella möjligheter att skydda sig och
till områden där det utgör ett säkerhetspolitiskt samhällsintresse att verksamheten
kan fullföljas. Utskottet biträder således förslaget att den statliga
fredskrislagringen på dessa områden successivt avvecklas under perioden
liksom vad som, med hänvisning till situationen i södra Afrika, därvid anförs
om att behålla fredskrislagret av legeringsmetaller till periodens senare del.

Ledning och samordning av totalförsvaret
Föredragande statsrådet

Styrkan i totalförsvaret är enligt försvarsministern beroende av en effektiv
ledning och av en väl fungerande samordning mellan dess olika delar. Enligt
hans mening bör åstadkommas en ökad överensstämmelse eller möjligheter
till en smidig övergång mellan ledningsorganisation och ledningsprinciper i
fred, kris och krig. Han berör i fortsättningen bl. a. behovet av en samlad
översyn av totalförsvarets ledning, antalet ledningsorgan på varje nivå samt
civilbefälhavarens ansvar, befogenheter och fredskanstier.

Utskottet

Utskottet delar försvarsministerns och försvarskommitténs uppfattning att
det är angeläget att en samlad översyn av totalförsvarets ledning snarast
genomförs samt att, i avvaktan härpå, successiva åtgärder bör vidtas under
bibehållande av en helhetssyn. I propositionen anges vissa utgångspunkter
för en sådan samlad översyn, syftande till att fastställa erforderlig ledningskapacitet
för de olika ledningsnivåerna. Härvid nämns bl. a. antalet ledningsorgan
på varje nivå, särskilt antalet civil- och militärområden, resp. ledningsnivås
lämpliga organisation, civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter,
behovet av förstärkning av civilbefälhavarnas kanslier och länsstyrelsernas
krigsorganisation. Utskottet har för sin del inte något att invända mot vad
som i dessa avseenden anförs i propositionen.

Under den allmänna motionstiden har väckts ett antal motioner som berör
ledningen och samordningen inom totalförsvaret. Eftersom dessa motioner,
FÖ401, Fö402, Fö405, Fö407 och Fö409, i första hand behandlar frågor
rörande civil ledning och samordning och motionerna dessutom med fördel
behandlas samlat har utskottet funnit det lämpligt att behandla dem under
punkt 6 Totalförsvarets civila del, funktionen Civil ledning och samordning.

FöU 1986/87:11

33

3 Riksdagen 1986187.10sami. Nr 11

Totalförsvarets beredskap

Föredragande statsrådet

Försvarsministern konstaterar att det är väsentligt att olika beredskapshöjande
åtgärder kan beslutas i rätt tid och genomföras smidigt. ”Detta
förutsätter en effektiv underrättelsetjänst och ledning. Behoven har ökat att
med lämpliga resurser i tid kunna hantera uppkommande situationer i fred
samt under kriser och neutralitet. Av särskild betydelse är därför att kunna
höja beredskapen inom olika sektorer innan beslut om beredskapstillstånd,
krigsorganisering eller mobilisering fattas och att befogenheter och skyldigheter
i detta avseende är helt klarlagda. I detta sammanhang bör
understrykas betydelsen av att sabotagehotet noga uppmärksammas.”
Försvarsministern berör vidare bl. a.

o underrättelsetjänsten

o förmågan att höja handlingsberedskapen inom totalförsvaret
o systemet för beredskapshöjning

0 uppföljning av beredskapsläget.

Utskottet

1 propositionen betonar försvarsministern vikten av att totalförsvarets
beredskap i första hand inriktas på att snabbt kunna bygga upp motståndsförmågan
mot militärt angrepp, varvid krigsorganisering och mobilisering måste
kunna fullföljas även om krigshandlingar inletts. Vidare betonas det
angelägna i att underrättelsetjänsten bedrivs fortlöpande i fred så att
underlag för beslut om beredskapshöjningar erhålls i tid och att även
underrättelsetjänsten snabbt kan förstärkas så att möjligheterna till förvarning
om hot mot landet förbättras.

Enligt försvarsministern kan konstateras att förmågan att snabbt vidta
åtgärder och få ut effekt av dessa varierar mellan totalförsvarets olika delar:

Det militära försvaret har ett väl etablerat beredskapssystem som dock
behöver vidareutvecklas avseende ledningsberedskap, insatsberedskap och
mobiliseringsberedskap. Inom den civila delen av totalförsvaret är beredskapen
att snabbt påbörja verksamhet hög inom de funktioner som är i
verksamhet i fred, exempelvis hälso- och sjukvården, transporterna och
energiförsörjningen. Inom sådana funktioner innebär emellertid beredskapshöjning
att olika grader av utökning eller ändring av verksamheten
måste ske eller att verksamheten måste genomföras under störningar och
med annan personaltillgång än vid lägre beredskap. Inom andra civila
funktioner måste verksamhet som ej bedrivs i fred sättas i gång.

Jag anser att det är väsentligt att förmågan att höja handlingsberedskapen
inom totalförsvaret vidareutvecklas. I fredstid förberedda, sammanhängande
åtgärder, utgående från gemensamma operativa grunder, bör därvid
snabbt kunna utlösas. Sådana till varandra anpassade åtgärder inom olika
delar av totalförsvaret och inom olika delar av landet bör identifieras och
planläggas för ett antal typsituationer i fred, kris och under neutralitet samt
vid krigsutbrott. Därigenom möjliggörs en snabb beredskapshöjning i
skiftande lägen. Tyngdpunkten bör läggas på åtgärder för att snabbt kunna
bygga upp vår motståndskraft mot militärt angrepp.

FöU 1986/87:11

34

Försvarsministern anser att ett effektivare system för beredskapshöjning
inom totalförsvaret bör utvecklas med utgångspunkt i ovanstående överväganden.
En översyn i dessa frågor aviseras. I denna översyn bör enligt
försvarsministern ingå även en analys av själva beredskapsbegreppet med
sikte på att erhålla största möjliga terminologiska ensning inom totalförsvaret.

Slutligen anför försvarsministern att ett viktigt led i utvecklingen av
beredskapen bör vara återkommande uppföljning av beredskapsläget, bl. a.
för att kontrollera sammanhanget mellan civila och militära beredskapshöjande
åtgärder inom ett och samma geografiska område.

Utskottet konstaterar att såväl försvarskommitténs olika betänkanden som
propositionen präglas av en stark medvetenhet om vikten av att Sverige noga
följer den verksamhet som i ökande grad bedrivs i anslutning till svenskt
territorium. Vi måste ha och visa en förmåga att beslutsamt reagera med
lämpliga medel vid varje konstaterat fall av kränkning av vår territoriella
integritet eller med anledning av åtgärder från främmande makts sida som
skulle kunna sätta vår säkerhets- och försvarspolitiska trovärdighet i fråga.
Många av de förslag som lämnas och de riktlinjer som anges i försvarskommitténs
betänkande och regeringens proposition tjänar just det övergripande
syftet att stärka vår förmåga i dessa hänseenden. Det är, såsom framhålls i
totalförsvarspropositionen, väsentligt att upprätthålla en helhetsbild av
kränkningar av alla slag så att systematiska åtgärder kan vidtas. ”Underrättelsetjänsten,
övervakningen och analysverksamheten bör ges hög prioritet
för detta ändamål.”

Utskottet, som är positivt till en översyn av beredskapsfrågor inom
totalförsvaret, har inte något att invända mot vad som i propositionen anförs
om totalförsvarets beredskap.

Grunder för hälso- och sjukvården i krig
Föredragande statsrådet

Hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt hälsoskyddet är enligt försvarsministerns
uppfattning synnerligen betydelsefulla delar av totalförsvaret.
”En god beredskap inom dessa områden förstärker trovärdigheten i våra
övriga försvarsansträngningar.” I denna fråga berör försvarsministern bl. a.

o behovet av en utökad och förbättrad samverkan mellan främst socialstyrelsen,
försvarsmakten och sjukvårdshuvudmännen
o 1982 års försvarsbeslut

o koncentration av åtgärder och resurser till beredskapen för krig
o utvidgad utbildningsplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m. fl.
o programansvaret för fjärrsjuktransporter
o sjuktransportkapaciteten med helikoptrar
o den tekniska försörjningen och skyddet i krig.

FöU 1986/87:11

35

Motionerna

Väckt under den allmänna motionstiden

1986/87:So477 av Blenda Littmarck (m) och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att en delegation snarast tillsätts i vilken
ingår representanter för socialstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen och militära
myndigheter med uppgift att i enlighet med vad i motionen framförts
handlägga och kontrollera planeringen av sjukvården under krig.

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl22 av Anita Bråkenhielm (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
huvudansvaret för det praktiska fullföljandet av beslutet om sjuktransportverksamheten
med helikopter i fredstid läggs på räddningsverket.

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 19 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts beträffande hälso- och sjukvården i krig m. m.

1986/87:Föl30 av Daniel Tarschys m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nödvändigheten av ett ökat inflytande för de civila
sjukvårdshuvudmännen vid personalfördelning mellan militär och civil
sjukvård i krig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om minskad lagring av sjukvårdsförnödenheter kombinerad
med ökad beredskap för inhemsk tillverkning och återgång till flergångsanvändning.

1986/87:Föl36 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 3 d) att
riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen inte vinner
gehör, beslutar godkänna socialstyrelsens kostnadsalternativ, enligt bilaga 4
Socialdepartementet, på 342,6 milj. kr./år för den civila försörjningsberedskapen
inom hälso- och sjukvården för programplaneperioden 1987-1992.

Utskottet

Utskottet noterar att frågor rörande hälso- och sjukvården m. m. i krig i
propositionen tas upp till behandling i tre olika avsnitt, nämligen dels
avsnittet 4.5 Grunder för hälso- och sjukvården i krig, dels delavsnittet
6.4.3.4 Hälso- och sjukvård m. m., och dels i bilaga 4 till propositionen där
statsrådet Lindqvist tar upp dessa frågor till en mer detaljerad behandling
och även föreslår vissa lagändringar avseende tjänsteplikt och socialtjänst. I
fråga om inriktningen av hälso- och sjukvården i krig noterar utskottet vidare
att regeringen i två avseenden - i fråga om inriktningen i stort samt
beträffande avsnittet om försörjningen - hemställer om riksdagens godkännande
av de riktlinjer som förordas. När det gäller försvarsministerns avsnitt
om grunderna för hälso- och sjukvården i krig samt övriga delar av
socialdepartementets bilaga som berör verksamhetens inriktning hemställs

FöU 1986/87:11

36

att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad resp. föredragande statsråd
anför.

Utskottet har hos socialutskottet hemställt om yttrande över totalförsvarspropositionen,
främst såvitt gäller socialdepartementets bilaga samt över de
motionsyrkanden som väckts med anledning av denna. Socialutskottet har
sedermera inkommit till försvarsutskottet med ett omfattande yttrande som
därefter legat till grund för utskottets överväganden. Socialutskottets
yttrande omfattar även den under allmänna motionstiden väckta motionen
So477 (m) vilken socialutskottet beslutat att med yttrandet överlämna till
försvarsutskottet.

Under beaktande av dessa formella omständigheter men med hänvisning
till det sakligt angelägna i att de från totalförsvarssynpunkt viktiga frågorna
rörande hälso- och sjukvården i krig behandlas i ett sammanhang, och då
lämpligen som totalförsvarsgemensamma frågor, har utskottet valt att
förlägga tyngdpunkten i sin behandling av hithörande frågor till detta avsnitt.

Det mål för hälso- och sjukvården i krig som angavs i 1982 års
försvarsbeslut och som nu upprepas i totalförsvarspropositionen är att varje
människa som är i behov därav så långt möjligheterna medger skall ges den
vård som hennes tillstånd kräver. I propositionen framhåller försvarsministern,
i likhet med statsrådet Lindqvist, att hälso- och sjukvården i krig är en
sammanhängande funktion som består av civila och militära komponenter.
Funktionen bygger huvudsakligen på samhällets civila hälso- och sjukvårdstillgångar,
vilka kompletteras med de militära resurser för försvarsmaktens
verksamhet i krig som inte utnyttjas i fredssamhället. I propositionen betonas
vikten av att man anlägger en helhetssyn för att tillförsäkra att de olika
delarna är sinsemellan balanserade och samordnade. Denna helhetssyn
måste, framhålls det, prägla såväl den långsiktiga planeringen i fred som det
operativa utnyttjandet av resurserna i krig. Det påpekas att en väsentlig
förutsättning härför är en utökad och förbättrad samverkan mellan främst
socialstyrelsen, försvarsmakten och sjukvårdshuvudmännen.

I likhet med statsrådet Lindqvist anser försvarsministern att den inriktning
av verksamheten inom detta område som angavs i 1982 års försvarsbeslut i
huvudsak bör gälla även under den kommande försvarsbeslutsperioden. I
beslutet påpekades förekomsten av brister bl. a. i fråga om sjukvårdsmateriel
av förbrukningskaraktär liksom beträffande försörjningen av sjukvårdsanläggnir.
gar med värme, el, vatten och avlopp. Försvarsministern konstaterar
att åtgärder för att avhjälpa dessa brister vidtagits under den gångna
femårsperioden men att brister kvarstår som det nu är av synnerlig vikt att
undanröja. Försvarsministern hänvisar i detta sammanhang till de förslag
som framläggs i propositionen av statsrådet Lindqvist i fråga om att avdela
betydande resurser för att förbättra beredskapen inom hälso- och sjukvården
och tillägger att dessa åtgärder och resurser bör koncentreras till beredskapen
för krig med hänsyn till att de allvarligaste bristerna finns inom denna
del:

Beredskapen i fråga om försörjning med såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
som läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvårdens
behov ligger fortfarande på en oacceptabelt låg nivå. Målet för de insatser
som därför nu måste göras bör vara att vid den kommande försvarsbeslutspe -

FöU 1986/87:11

37

riodens slut ha byggt upp resurser så att i vart fall behoven för krig i huvudsak
kan tillgodoses. Baserat på en förnyad analys av behovet av operationsannex
bör även tillgången på varaktig sjukvårdsutrustning för dessa förbättras.

I anslutning till sin behandling av frågorna rörande behovet av åtgärder för
att förstärka förnödenhetsförsörjningen för behovet i krig, främst vad gäller
anskaffning av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och läkemedel,
anför statsrådet Lindqvist härutöver, med instämmande i försvarskommitténs
uppfattning, att omedelbara åtgärder bör vidtas dels för att förbättra
möjligheterna till inhemsk produktion under kriser och i krig, dels för fortsatt
uppbyggnad av beredskapslager för krigsbehovet. Vad gäller beredskapslager
av olika slag framhåller han att anskaffning, lagring och omsättning så
långt möjligt bör samordnas mellan civila myndigheter varvid principen bör
vara att lagringen i första hand sker hos den som skall använda materielen.

I övrigt anförs i propositionen beträffande hälso- och sjukvårdsområdet
bl. a. följande.

Beträffande personalförsörjningen framhålls bl. a. att det är angeläget att
fördelningen av personal civilt och militärt sker på ett för hela sjukvårdsbehovet
optimalt sätt. Fördelning och krigsplacering av hälso- och sjukvårdspersonalen
måste ske på ett sådant sätt att största möjliga effekt uppnås för
totalförsvaret som helhet, vilket understryker behovet av ett heltäckande
register för vissa nyckelgrupper av hälso- och sjukvårdspersonal.

Beträffande utbildningen betonas att det är av stor vikt att utbildning för
hälso- och sjukvården i krig fortsätter och förstärks och att utbildningsplikten
i fred snarast utvidgas till att omfatta inte bara läkare utan all tjänstepliktig
hälso- och sjukvårdspersonal.

Beträffande fjärrsjuktransporter konstateras att utvecklingen har visat att
programansvaret för dessa oförändrat bör åvila försvarsmakten.

I fråga om sjuktransporter med helikopter anförs att kapaciteten i detta
avseende bör utökas för att tillgodose krigsbehovet och att denna utökning
bör göras på ett sådant sätt att även fredsbehovet kan tillgodoses. Med
instämmande i försvarskommitténs förslag framhålls beträffande ansvarsfördelningen
bl. a. att sjukvårdshuvudmännen bör ges ett större ansvar för de
civila luftburna sjuktransporterna.

När det gäller åtgärder för att förbättra den tekniska försörjningen och
skyddet i krig framhålls bl. a. att åtgärder för att säkerställa den tekniska
försörjningen såsom t. ex. försörjningen med el och vatten bör prioriteras
framför fysiskt skydd.

Slutligen föreslår statsrådet Lindqvist i propositionen åtgärder för att
förstärka uthålligheten och kapaciteten för den civila hälso- och sjukvården i
krig inom en femårig ekonomisk ram på totalt 1 096 milj. kr. varav 500 milj.
kr. avser särskilda insatser under perioden, innebärande 219,2 milj. kr. i
genomsnitt per år, exkl. administrativa beredskapskostnader vid socialstyrelsen
och statens bakteriologiska laboratorium.

Socialutskottet har med sitt yttrande till försvarsutskottet överlämnat den
under den allmänna motionstiden väckta motionen So477 (m). Motionärerna
hemställer att riksdagen hos regeringen begär att en delegation snarast
tillsätts. I delegationen avses ingå representanter för socialstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen
och militära myndigheter med uppgift att handlägga och

FöU 1986/87:11

38

kontrollera planeringen av sjukvården under krig.

Motionen har väckts mot bakgrund av utredningen Sjukvårdens skydd i
krig (SSIK) som bl. a. föreslog en fortsatt riskanalys och inventering av
teknisk försörjningssäkerhet vid akutsjukhus. Motionärerna anser det
mycket viktigt att frågor rörande eventuella förändringar i sjukhusstrukturen
och i de krav som ställs på sjukhus och beredskapslager av sjukvårdsmateriel
i krig löses i samverkan mellan berörda parter och framhåller att eventuella
ingrepp eller förändringar ej bör komma till stånd innan berörda problem
kommit till en lösning.

I sitt yttrande över denna motion påminner socialutskottet om att
regeringen beslutat att den 1 april i år inrätta en särskild beredskapsdelegation
för frågor som rör hälso- och sjukvården m. m. i krig. Försvarsutskottet
delar socialutskottets bedömning att denna nya delegation med dess angivna
uppgifter och sammansättning i hög grad svarar mot det krav som framförs i
motionen, i synnerhet som det kan ses som naturligt att delegationen även
kommer att beakta frågor som berör sjukvårdens säkerhet i krig. Eftersom
motion So477 är i sak tillgodosedd och någon anledning att till regeringen
framföra den begäran som krävs i motionen inte längre föreligger avstyrker
försvarsutskottet bifall.

Liksom socialutskottet finner försvarsutskottet det värdefullt att den nya
delegationen har tillkommit. Ansvarsfördelningen beträffande hälso- och
sjukvård i krig, de brister och svagheter som finns, den starka inriktningen på
att snabbt åstadkomma betydande förbättringar och erfarenheterna av
åtgärder med anledning av 1982 års försvarsbeslut talar för ett närmare
samarbete mellan alla som har ansvar på området.

I två motioner som väckts med anledning av totalförsvarspropositionen
behandlas frågor rörande hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap.

I motion FÖ127 (c), yrkande 19, hemställs att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad som anförts beträffande hälso- och
sjukvården i krig, m. m. Motionärerna anför bl. a. att staten redan i fredstid
borde ta sitt ansvar för att det även på sjukvårdsområdet skall finnas en bättre
beredskap genom en mera decentraliserad verksamhet och genom satsningar
på inhemska produkter och inhemsk produktutveckling.

I motion FÖ130 (fp), yrkande 2, hemställs om ett tillkännagivande till
regeringen beträffande minskad lagring av sjukvårdsförnödenheter kombinerad
med ökad beredskap för inhemsk tillverkning och återgång till
flergångsanvändning. I motionen framförs uppfattningen att det med den i
propositionen föreslagna förstärkningen av uthålligheten i fråga om förbrukningsmateriel
finns en risk, påtalad även av överstyrelsen för civil beredskap,
att man väljer onödigt dyra lösningar, bl. a. i form av att lagring tillgrips också
i fall där det vore möjligt att i stället förbereda inhemsk tillverkning eller
återgång till flergångsanvändning.

Socialutskottet anför i sitt yttrande att önskemålen i här behandlade
motionsyrkanden i huvudsak får anses tillgodosedda genom vad som i dessa
avseenden anförs i propositionen. Bl. a. hänvisas till att det i propositionen,
med instämmande i försvarskommitténs uppfattning, uttalas att omedelbara
åtgärder måste vidtas för att bl. a. förbättra möjligheterna till inhemsk
produktion under kriser och krig, utöver erforderlig beredskapslagring.

FöU 1986/87:11

39

Även yrkandet angående frågan om återgång till flergångsanvändning kan
enligt socialutskottet anses väsentligen tillgodosett genom vad som anförs i
propositionen om åtgärder för att i ett kris- eller krigsläge begränsa behovet
av sjukvårdsmateriel och läkemedel.

Försvarsutskottet delar socialutskottets bedömning att dessa motionsyrkanden
i huvudsak kan anses vara tillgodosedda genom vad som anförs i
propositionen och avstyrker med hänvisning till detta förhållande bifall till
dessa.

Även i fråga om det första yrkandet i motion FÖ130 redovisar socialutskottet
bedömningen att motionens syfte får anses tillgodosett genom vad som
anförs i propositionen. I motionen i denna del understryks nödvändigheten
av ett ökat inflytande för de civila sjukvårdshuvudmännen vid personalfördelning
mellan militär och civil sjukvård i krig. Socialutskottet delar
motionärernas uppfattning att det är viktigt att beakta sjukvårdshuvudmännens
synpunkter i fråga om personalfördelningen, men tillägger att även det
militära behovet härvidlag måste tillgodoses. Socialutskottet delar därför
den i propositionen uttalade uppfattningen att fördelning och krigsplacering
måste ske på ett sådant sätt att största möjliga effekt uppnås för totalförsvaret
som helhet, vilket i sin tur förutsätter en god samverkan mellan civila och
militära myndigheter. Socialutskottet, som i detta sammanhang även hänvisar
till den roll som delegationen för frågor om hälso- och sjukvården i krig
avses spela, anser härigenom att det inte finns något egentligt motsatsförhållande
mellan vad som yrkas i motionen och vad som anförs i propositionen i
denna del.

Försvarsutskottet gör i denna fråga samma bedömning som socialutskottet
beträffande nödvändigheten av nära samverkan i syfte att nå bästa möjliga
totalförsvarseffekt. Av de skäl som socialutskottet anför avstyrker försvarsutskottet
bifall till motionsyrkandet.

I motion Föl22 (m) yrkas att riksdagen beslutar att huvudansvaret för det
praktiska fullföljandet av beslutet om sjuktransportverksamheten med
helikopter i fredstid läggs på räddningsverket. Motionären finner det riktigt
att såsom föreslås i propositionen den utökning av sjuktransportkapaciteten
med helikopter som bör ske för att tillgodose behoven i krig görs på ett sådant
sätt att även fredsbehoven kan tillgodoses. Hon anser dock att propositionen
anger alltför diffusa riktlinjer för organisationen av sjuktransportverksamheten
och betonar vikten av att huvudansvaret för verksamheten läggs på ett
ställe. Motionären anser att uppgiften att ta ansvar för att verksamheten
samordnas och organiseras på ett rationellt sätt bör läggas på räddningsverket.

Motionären tar upp en viktig fråga. Försvarsutskottet har behandlat den
vid två tillfällen under föregående riksmöte. I FöU 1985/86:2 (s. 3) konstaterade
utskottet att förhandlingar som hade inletts med Landstingsförbundet
om ett samlat ansvar hos sjukvårdshuvudmännen för luftburna sjuktransporter
inte hade kunnat slutföras. Utskottet ansåg att det ”är viktigt för vårt
samhälle att frågan bringas till en lösning”. Senare (FöU 1985/86:8 s. 37)
uttalade utskottet att det inte kunde ”anses tillfredsställande att frågan om
sjuktransporter med helikoptrar utan resultat har bearbetats under lång tid.
En särskild redovisning bör lämnas till riksdagen under nästa riksmöte. Vad

FöU 1986/87:11

40

utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.” Riksdagen beslutade i enlighet härmed (rskr. 182).

Frågan om sjuktransporter med helikoptrar tas upp i totalförsvarspropositionen
(bil. 1 s. 43 och bil. 4 s. 23) med utgångspunkt i försvarskommitténs
förslag. Redovisningen ger inte klarhet i vilka förhållanden som hindrar att
denna fråga bringas till en lösning. Utskottet utgår från att sjukvårdshuvudmännen
är beredda att ta sitt ansvar och att berörda statliga myndigheter kan
samordna sina önskemål och resurser. Regeringen måste aktivt ta sig an
denna viktiga fråga. Det är med tvekan utskottet anser sig kunna föreslå
riksdagen att i enlighet med socialutskottets yttrande avvakta resultatet av
ytterligare överväganden i regeringskansliet. Utskottet avser att hålla sig
noga informerat om den fortsatta utvecklingen.

I fråga om den ekonomiska ram för hälso- och sjukvården i krig som
föreslås i propositionen har utskottet att behandla motion FÖ136 (vpk) såvitt
gäller yrkande 3 d) att riksdagen beslutar godkänna socialstyrelsens kostnadsalternativ
på 342,6 milj. kr./år för den civila försörjningsberedskapen
inom hälso- och sjukvården för programplaneperioden 1987-1992. Enligt
motionärerna är beredskapsläget inom hälso- och sjukvårdsområdet katastrofalt
vilket kräver såväl ett större hänsynstagande till beredskapsaspekter
när den fredstida vården planeras och organiseras som akuta åtgärder för att
öka beredskapen. Dessa förhållanden gör det enligt motionen motiverat att
bevilja de medel som socialstyrelsen föreslagit för ändamålet.

I likhet med socialutskottet delar försvarsutskottet den uppfattning som
framförts av försvarskommittén och i propositionen att en kraftig förstärkning
av uthållighet och kapacitet för den civila hälso- och sjukvården i krig
nu, med hänsyn till konstaterade brister, måste komma till stånd och att en
sådan förstärkning kan åstadkommas genom de åtgärder och inom den
ekonomiska ram som föreslås i propositionen. Utskottet avstyrker sålunda
bifall till motion FÖ136 i här behandlad del.

Utskottet återkommer till de lagändringsförslag inom hälso- och sjukvårdsområdet
som inryms i socialdepartementets bilaga till propositionen i
samband med utskottets behandling av denna del (punkt 11). Utskottet
kommer där att behandla motion FÖ127, yrkande 19 angående socialtjänsten.

Utskottet vill i övrigt, med instämmande i socialutskottets yttrande,
understryka det angelägna i att de olika förslag till förstärkning av beredskapen
inom hälso- och sjukvårdens område som föreslås eller redovisas i
propositionen och vilka i sin helhet biträds av utskottet under den förestående
försvarsbeslutsperioden förverkligas i enlighet med propositionens intentioner.
Utskottet erinrar om att hälso- och sjukvården i 1982 års försvarsbeslut
uppmärksammades som en av de svagaste länkarna i totalförsvaret
samtidigt som vår förmåga på detta område utgör en viktig förutsättning för
trovärdigheten i vår försvarsvilja och försvarsförmåga. Sedan det nu
konstaterats att trots vidtagna åtgärder under den gångna försvarsbeslutsperioden
det fortfarande återstår allvarliga brister är det enligt utskottets
mening av synnerlig vikt att effektiva insatser sätts in för att förstärka vår
beredskap och uthållighet på detta nyckelområde så att en rimlig balans
åstadkoms i förhållande till beredskapen och uthålligheten inom andra delar
av totalförsvaret (se även KU 1986/87:33).

FöU 1986/87:11

41

Utskottet återkommer senare i betänkandet till de i propositionen
upptagna anslagsfrågorna inom detta område.

Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot
Föredragande statsrådet

Liksom 1984 års försvarskommitté anser försvarsministern att arbetet med
att förbättra skyddet mot A- och B-stridsmedel samt C-hot bör fullföljas i
syfte att uppnå de i 1982 års försvarsbeslut angivna målen, samtidigt som en
fortsatt resursuppbyggnad sker. Han berör i denna fråga bl. a.
o behovet av särskilt skyddsutbildad personal
o en för totalförsvaret gemensam utbildning
o utrustning för automatisk C-indikering
o kedjan mellan indikering och alarmering
o skyddet mot verkningarna av A- och B-stridsmedel samt C-hot
o ansvaret för indikering och sanering i C-miljö inom den civila delen av
totalförsvaret
o befolkningens grundskydd
o skyddet mot elektromagnetisk puls, EMP

0 inriktningen av försvarets forskningsanstalts ABC-program.

Motion

Väckt under den allmänna motionstiden

1986/87: FÖ205 av Ulla Orring (fp) och Rune Ångström (fp) såvitt gäller
yrkande 1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en för hela totalförsvaret gemensam skola för
utbildning rörande skydd mot ABC-stridsmedel samt mot radioaktiva och
kemiska risker i fred inrättas.

Utskottet

1 försvarskommitténs säkerhetspolitiska rapport föreslogs följande inriktning
i stort beträffande skyddet mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och
kemiska hot:

Svensk säkerhetspolitik syftar bl. a. till att hålla Sverige utanför ett krig
mellan stormaktsblocken. Lyckas vi stå utanför en inledande, konventionell
fas av ett storkrig minskar även risken väsentligt att vi blir utsatta för
bekämpning med kärnvapen om kriget trappas upp. Ett tillräckligt starkt och
allsidigt totalförsvar är en förutsättning för att Sverige skall lyckas i dessa
strävanden. En planering till skydd mot effekterna av kärnvapenkrig i vår
omvärld kan mildra konsekvenserna för vår del avsevärt. Våra skyddsåtgärder
bör också syfta till att öka statsmakternas möjligheter att stå emot hot om
kärnvapeninsats mot Sverige. Om kärnvapen skulle sättas in mot Sverige bör
befintliga resurser inom totalförsvaret kunna kraftsamlas till att skydda och
undsätta befolkningen och bereda de skadade vård.

Ambitionsnivån för skydd mot kemiska stridsmedel bör vara att hindra en
angripare att nå stora militära fördelar genom att utnyttja dessa. Sådana

FöU 1986/87:11

42

skyddsåtgärder skulle verka i avhållande syfte. Civilbefolkningens skydd mot
kemiska stridsmedel bör förbättras successivt.

Skyddet mot biologiska stridsmedel bör syfta till att försvåra att insatser
görs dolt. Detta skulle med hänsyn till gällande internationella konventioner
verka i avhållande syfte.

Utskottet kan för sin del i likhet med försvarsministern helt instämma i denna
inriktning. Det finns skäl att erinra om att ABC-skyddsfrågorna behandlades
utförligt inför och i 1982 års försvarsbeslut och att detta i fråga om
ABC-skyddet i vissa hänseenden innebar en klar ambitionshöjning. Vidare
kan noteras att arbetet med att förverkliga den inriktning som angavs i
försvarsbeslutet pågår inom berörda totalförsvarsmyndigheter. Utskottet
anser i likhet med försvarskommittén och försvarsministern att målet för
verksamheten under den kommande försvarsbeslutsperioden bör vara att
fullfölja arbetet med att förbättra ABC-skyddet i syfte att uppnå de i
föregående försvarsbeslut angivna målen samtidigt som en fortsatt resursuppbyggnad
sker.

I propositionen understryks vikten av att vi besitter en god förmåga till
indikering, alarmering och ledning samt goda kunskaper om ABC-stridsmedlens
och kemikaliernas verkningar och om skyddet mot dessa, vilket
understryker betydelsen av utbildning och övning för berörda enheter. I
sammanhanget anförs att det i syfte att tillgodose behovet av särskilt
skyddsutbildad personal inom totalförsvaret bör organiseras en för totalförsvaret
gemensam utbildning med bl. a. försvarets skyddsskola som grund.

Frågan om en för hela totalförsvaret gemensam utbildning rörande
ABC-skydd berörs i en under den allmänna motionstiden väckt motion,
Fö205 (fp). I motionen yrkas, såvitt nu är i fråga, att en för hela totalförsvaret
gemensam skola för utbildning rörande skydd mot ABC-stridsmedel samt
mot radioaktiva och kemiska risker inrättas.

Utskottet vill med anledning av motionen framhålla att vad som anförs i
propositionen i denna fråga i hög grad får anses tillmötesgå det önskemål som
framförs i motionen. Det har i sammanhanget intresse att notera att
regeringen i sina anvisningar för programplaner m. m. den 5 mars 1987
fastställt att det förslag som överbefälhavaren lämnat om en för totalförsvaret
gemensam skyddsskola skall läggas till grund för planeringen. Vidare har
regeringen i nämnda anvisningar givit överbefälhavaren i uppdrag att i
samråd med överstyrelsen för civil beredskap, statens räddningsverk och
socialstyrelsen samt med underlag från berörda civila totalförsvarsmyndigheter
före den 1 september 1987 redovisa ytterligare beslutsunderlag i denna
fråga.

Var den nya skyddsskolan bör lokaliseras torde enligt utskottets mening
inte kunna bedömas förrän ett mer komplett underlag föreligger. Ett
yrkande i lokaliseringsfrågan i motion Fö205 avser utskottet att behandla
under nästa riksmöte.

Med hänvisning till de skäl som i det föregående anförts avstyrker utskottet
bifall till motion Fö205 om ett uttalande av riksdagen i här behandlad del.

Av det som på detta område i övrigt anförs i propositionen finner utskottet
särskilt skäl att uppmärksamma uttalandet om att inom den civila delen av
totalförsvaret vissa enheter i civilförsvarets undsättningsorganisation succes -

FöU 1986/87:11

43

sivt skall ges förmåga att fullgöra sina uppgifter i C-miljö. Vidare finnér
utskottet det angeläget att ta fasta på vad som anförs beträffande vikten av att
förbättra befolkningens grundskydd. De åtgärder som redovisas för att,
utöver och såsom alternativ till skyddsrumsbyggande, förbättra skyddet mot
joniserande strålning samt mot kemiska stridsmedel och andra kemiska hot
bör kunna få stor betydelse för att skapa ett effektiviserat occh balanserat
ABC-skydd. Utskottet instämmer även i vad försvarsministern har att anföra
beträffande skyddet mot elektromagnetisk puls, EMP, samt i vad avser
inriktningen av försvarets forskningsanstalts ABC-program.

Ammunitionsröjning

Föredragande statsrådet

Försvarsministern uttalar att ammunitionsröjning är ett eftersatt område i
totalförsvaret. Det är enligt hans uppfattning väsentligt att ammunitionsröjningsenheter
organiseras av statens räddningsverk och överbefälhavaren.

Utskottet

Utskottet noterar att försvarsministern i propositionen uttalar att överbefälhavarens
planering beträffande uppbyggnaden av ammunitionsröjningsenheter
inom försvarsmakten är lämplig, att civilförsvarsbaserna bör ha
resurser för ammunitionsröjning samt att tidigare inplanerade medel för de
mer kvalificerade ammunitionsröjningsenheterna inom civilförsvaret bör
överföras till chefen för armén som organiserar sådana enheter för totalförsvarets
behov. Utskottet har för sin del inget att invända mot detta eller
mot vad som i övrigt uttalas angående ammunitionsröjningen. De föreslagna
åtgärderna förefaller välmotiverade med hänsyn till att detta enligt försvarsministern
är ett eftersatt område inom totalförsvaret.

Totalförsvarets personalförsörjning

Föredragande statsrådet

För att totalförsvaret skall kunna lösa sina omfattande uppgifter fordras att
huvuddelen av befolkningen medverkar, uttalar försvarsministern. Flan
berör vidare bl. a.

o en utökad information till svenska folket

o problem vid tillämpning av fredstida arbetsmarknadslagar och avtal under
kriser och i krig
o anståndsproblematiken

o skyldighet för frivillig personal att fullfölja utbildning
o arbetskraftsfrågor

o nyckelpersonal på ledande befattningar
o uppskovsfrågor

o civilförsvarets personalförsörjning

o befattningsanalyser och kvalifikationskrav för civilförsvarets krigsorganisation.

FöU 1986/87:11

44

Utskottet

FöU 1986/87:11

I propositionen anges ett antal viktiga utgångspunkter och riktlinjer för
totalförsvarets personalförsörjning som utskottet helt kan instämma i och
understryka vikten av.

Sålunda framhålls, bl. a. med hänvisning till den ökande konkurrensen om
olika personalkategorier mellan delar av totalförsvaret med åtföljande krav
på noggrannhet i planeringen av personalutnyttjandet, att grundprincipen i
framtiden i än högre grad bör vara att varje medborgare medverkar i den
befattning där nyttan för totalförsvaret blir störst. Vidare konstateras att
personalbehoven bäst tillgodoses om vårt totalförsvar även i fortsättningen
bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten
och andra former av tjänstgöringsplikt. I detta sammanhang fastslås
att ett viktigt bidrag till totalförsvarets personalförsörjning dessutom lämnas
av de medborgare som medverkar på frivilligbasis. Försvarsministern
konstaterar även att gällande lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter
i huvudsak är till fyllest och ger den formella grunden för befolkningens
rättighet och skyldighet att medverka i totalförsvaret.

I propositionen uppmärksammas bl. a. anståndsproblematiken, varvid
försvarsministern uttalar att kraftfulla åtgärder bör vidtas för att minska
anstånden. Vidare bör enligt försvarsministern personalplaneringen i likhet
med andra försvarsförberedelser utgå från tidigare redovisade gemensamma
operativa grunder. Högsta prioritet beträffande personalförsörjning bör ges
de verksamheter som är väsentliga för att med kort förvarning snabbt bygga
upp totalförsvarets motståndskraft mot militärt angrepp.

Försvarsministern betonar även vikten av att nyckelpersonal på ledande
befattningar ges möjlighet att fortsätta sin verksamhet i krig förutsatt att
verksamheten då är nödvändig från totalförsvarssynpunkt. Det påpekas att
personer som erfordras i viktiga civila befattningar befrias från krigstjänstgöring
i försvarsmakten genom uppskov om nyttan för totalförsvaret därigenom
ökar. Försvarsministern anser dock att noggrannheten i hanteringen av
uppskovsfrågor måste förbättras, bl. a. med sikte på förbättrad uppskovsprövning
och en fortlöpande prövning från myndigheters och företags sida av
beviljade uppskov.

I propositionen anförs också att civilförsvarets personalförsörjning bör
inriktas på att föryngra organisationen och att bl. a. vapenfria tjänstepliktiga
i ökad omfattning bör utbildas och krigsplaceras inom bl. a. civilförsvaret på
befattningar som kräver längre utbildning, exempelvis personal inom
området skydd mot ABC-stridsmedel.

Utskottet konstaterar att ovanstående förslag bygger på resultatet av
försvarskommitténs arbete och har inget att invända mot dessa eller mot vad
som i övrigt uttalas i detta avsnitt. Det är i alla sammanhang viktigt att varje
medborgare medverkar där nyttan för totalförsvaret blir störst.

45

Ledning av program- och funktionsutvecklingen samt
produktionen

Föredragande statsrådet

Riksdagen beslutade år 1970 om ett nytt ledningssystem för försvaret.
Systemet utvecklades ytterligare genom beslut år 1978. Försvarsministern
berör bl. a.

o vägar att avhjälpa brister i ledningssystemet
o indelningen i delproduktionsområden
o anslagen till materiel för försvarsgrenarna
o principer i fråga om byggnadsverksamhet

0 ändrade förutsättningar för ledning och samordning inom den civila delen
av totalförsvaret.

Utskottet

1 detta avsnitt redovisar försvarsministern förslagen i vissa departementsutredningar
som bl. a. berör frågan om vilka metoder som regeringen bör
utnyttja för att styrningen mot myndigheterna skall riktas mot de väsentligaste
frågorna samt hur omfattningen av denna styrning skall kunna minskas
väsentligt. I sammanhanget hänvisas bl. a. till proposition 1984/85:160 om
ledningen av de civila delarna av totalförsvaret m. m. vari lämnades förslag i
syfte att förbättra ledning och samordning inom totalförsvaret.

Utskottet har inget att använda mot vad som på denna punkt redovisas
beträffande regeringens avsikter i här berörda avseenden. En huvudtanke är
att de mål som anges i försvarsbeslutet för femårsperioden i form av kvalitet
och kvantitet hos krigsförbanden även skall utgöra mål för de centrala
myndigheternas produktion. De hittillsvarande årsvis uppstyckade produktionsmålen
tonas ned. Det viktiga blir i stället att visa och följa upp hur
myndigheternas verksamhet gradvis leder mot försvarsbeslutets mål. Detta
gäller såväl utbildning som materielanskaffning.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande vissa gemensamma utgångspunkter för totalförsvarets
planering

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Fö 128, yrkande 2, lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört,

2. beträffande ledning och samordning av totalförsvaret

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

3. beträffande totalförsvarets beredskap

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

4. beträffande grunder för hälso- och sjukvården i krig

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:So477 om en delegation.

FöU 1986/87:11

46

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl22 om räddningsverket,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl30, yrkande 1 om
personalfördelning,

d) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl30, yrkande 2 om
minskad lagring av sjukvårdsförnödenheter,

e) att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Föl27, yrkande
19 i denna del, och 1986/87:Föl36, yrkande 3 d, lämnar utan erinran
vad föredragande statsrådet har anfört,

5. beträffande skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och
kemiska hot

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Fö205, yrkande 1, lämnar
utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,

6. beträffande vissa för totalförsvaret gemensamma frågor i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört.

5 Totalförsvarets militära del

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 52-92) föreslagit
riksdagen att

1. fastställa beloppet för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 till
24 573 640 000 kr. i prisläget februari 1986 samt den militära utgiftsramen för
samma budgetår till 24 571 140 000 kr. i samma prisläge,

2. fastställa planeringsramen för det militära försvaret för perioderna
1987/88—1991/92 samt 1992/93-1996/97 i enlighet med vad föredragande
statsrådet har förordat,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1987/88 med hänsyn till prisutvecklingen efter februari 1986
enligt ett i propositionen föreslaget system för priskompensation,

4. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
enligt nettoprisindex,

5. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1987/88 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen
för budgetåret 1986/87,

6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge överskridanden
av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden,
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl,

7. godkänna förslaget till viss förändring avseende marinens fredsorganisation,

8. anta förslag till lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520).

I propositionen har regeringen också berett riksdagen tillfälle att ta del av
vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om totalförsvarets militära
del.

FöU 1986/87:11

47

Föredragande statsrådet

FöU 1986/87:11

Försvarsministern redogör inledningsvis för verksamheten under budgetåren
1985/86 och 1986/87.

Han behandlar därefter bakgrunden till och inriktningen av sina ställningstaganden
rörande det militära försvarets fortsatta utveckling. Den tekniska
och strategiska utvecklingen ger försvarsministern anledning att prioritera
vissa system och funktioner inom marinen ochflygvapnet under den närmaste
femårsperioden. Inom armén bör enligt försvarsministern inriktningen under
nämnda period främst vara att höja utbildningsnivån. Under den därpå
följande femårsperioden bör man prioritera arméns materiella förnyelse i en
moderniserad struktur och organisation.

I sitt fortsatta anförande går försvarsministern närmare in på inriktningen
av vissa funktioner (s. 59—63), nämligen
o beredskap
o ledning

o underrättelsetjänst
o telekrigföring och
o ubåtsskydd.

Försvarsministern behandlar därefter (s. 63—67)
o arméstridskrafter
o marinstridskrafter
o flygstridskrafter.

Vad gäller det operativa ledningssystemet - överbefälhavaren och militärbefälhavarna
med staber - understryker försvarsministern bl. a. angelägenheten
i att utvecklingen av detta ledningssystem noga samordnas med den
civila ledningen på samma nivåer.

Försvarsministern tar ingående upp vissa frågor om den anställda personalen
inom det militära försvaret. Han behandlar därvid (s. 67-75)
o allmänna utgångspunkter
o löne- och anställningsvillkor

o decentralisering av arbetsgivarens befogenheter och ansvar
o långsiktigt behov av anställd personal
o styrmetoder beträffande personalvolymen
o åtgärder för att täcka personalbehoven
o personalrörlighet
o befälsordningen.

I ett avsnitt om utbildningsfrågor (s. 75-79) behandlar försvarsministern
bl. a. värnpliktsutbildningen och värnpliktsförmåner.

Beträffande totalförsvarets militära del behandlar försvarsministern avslutningsvis
(s. 80—91)
o fredsorganisation
o rationalisering

o förvaringen av vapen m. m. i militära förråd
o beriden garnisonstjänst

o lekmannainflytande i försvarsmaktens myndigheter
o ekonomiska överväganden och förslag.

Försvarsministern konstaterar bl. a. att erfarenheterna från de senaste

försvarsbeslutsperioderna visar att de planer som legat till grund för
försvarsbesluten har varit behäftade med betydande osäkerheter, främst
avseende förhållandet mellan planerad verksamhet och tillgängliga ekonomiska
resurser. I syfte att komma till rätta med de osäkerheter som hänför sig
till prisutveckling och priskompensation föreslår försvarsministern - på
grundval av försvarskommitténs rekommendation - ett modifierat priskompensationssystem
.

Motionerna

Det militära försvarets fortsatta utveckling

Väckt med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl36 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 3 n) att
riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen inte vinner
gehör, hos regeringen begär förslag till en omorganisation av totalförsvarets
militära del i den riktning som skisseras i motionen.

Armé-, marin- och flygstridskrafterna

Väckta under den allmänna motionstiden

1986/87:Fö312 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om upprättande av en ubåtsjaktstyrka stationerad i
Härnösand.

1986/87:Fö319 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av hemvärnets och driftvärnets verksamhet i
syfte att förbättra utbildning och utrustning och att även reglerna för
maximalt övningsuttag för hemvärnsmän belyses.

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föll6 av Karl-Gösta Svenson (m) såvitt gäller yrkande 1 att
riksdagen beslutar att planeringsramen för det militära försvaret för perioden
1987/88—1991/92 ges en sådan inriktning att två kustkorvetter av Göteborgsklass
och en modern ubåt av typ ubåt 90 inryms.

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

7. att riksdagen beslutar ansluta sig till den ekonomiska ram och
fördelningen av densamma som i motionen angivits för det militära försvaret,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett jaktförband 37 Viggen med stationering i Visby,

9. att - om yrkandet beträffande ett jaktförband 37 Viggen inte bifalls -riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att ett
jaktförband med 35 Draken stationeras till Visby.

FöU 1986/87:11

49

4 Riksdagen 1986187. 10sami. Nr 11

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om totalförsvarets militära del,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att krigsorganisationen
skall inriktas i enlighet med vad som i motionen anförts.

1986/87:Föl34 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar
att modifiering av ytterligare flygplan J 35 Draken genomförs i den
omfattning som bedöms angeläget för att upprätthålla handlingsfrihet i fråga
om luftförsvarets omfattning och uthållighet.

1986/87:Föl42 av Jens Eriksson (m) och Nic Grönvall (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en skyndsam utredning om möjligheterna att
bättre utnyttja det marina hemvärnet i försvarets tjänst,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att utreda möjligheterna att ta fram ett fiskefartyg
lämpat till fiske och marint bruk.

Anställd personal

Väckta under den allmänna motionstiden

1986/87:Fö313 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av de i motionen
nämnda problemen på personalområdet snarast kommer till stånd i syfte att
ge ökad flexibilitet och förbättrad beredskap,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till inriktning av detta
arbete redovisas för riksdagen i samband med presentationen av totalförsvarspropositionen
i vår.

1986/87:Fö317 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att förbandscheferna bemyndigas
besluta avkorta reservbefälens tjänstgöringsskyldighet med högst tio dagar,

2. att riksdagen hos regeringen begär att överbefälhavaren bemyndigas
besluta om avkortning av tjänstgöringsskyldigheten över tio dagar.

1986/87:Fö318 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari - med hänvisning till
motion 1986/87:A813 - yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlevnadsundervisning i den militära befälsutbildningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av beslutet om att
öppna försvarets yrken för kvinnor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studier beträffande taktisk flygtjänst och submarin tjänst.

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m. fl. (c) såvitt gäller yrkande 4 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts beträffande personalfrågor i försvaret.

FöU 1986/87:11

50

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 3 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
totalförsvarets militära del.

1986/87:Föl48 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
alternativa problemlösningar med anledning av den akuta befälsbristen.

Värnpliktsutbildningen

Väckta under den allmänna motionstiden

1986/87:Fö303 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inrättandet av en
musikpluton inom Västra militärområdet.

1986/87:Fö306 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av allmänna värnplikten,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en genomgång sker av trafiksäkerhetsfrågorna
inom försvarsmakten,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en försöksverksamhet med tio
utbildningsdagar och fyra fridagar prövas vid förband med många fjärrekryterade
värnpliktiga,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om säkerhets- och försvarspolitisk information.

1986/87:Fö307 av Margit Sandéhn m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att regler införs som förhindrar att
värnpliktiga framför militärfordon utan att ha fått tillräcklig vila.

1986/87:Fö310 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om breddning av
informationen om svensk försvars- och säkerhetspolitik till de värnpliktiga.

1986/87:Fö314 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om trafiksäkerhetsfrågorna
inom försvaret.

1986/87:Fö316 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av de utvärderingar av krigsförbandens förmåga
som genomförs efter krigsförbandsövningar.

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m. fl. (c) såvitt gäller yrkandena

3. att riksdagen beslutar uttala att den allmänna värnplikten är en
grundval för det militära försvaret,

7. att riksdagen beslutar ansluta sig till den ekonomiska ram och
fördelningen av densamma som i motionen angivits för det militära försvaret.

FöU 1986/87:11

51

1986/87:Fö 128 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 3 att riksdagen
sorn sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
totalförsvarets militära del.

1986/87:Föl46 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av förändringar i reglementet med tjänsteföreskrifter för försvarsmakten.

1986/87:Föl47 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
värnpliktigas utbildning i vakttjänst.

Värnpliktsförmåner

Väckta under den allmänna motionstiden

1986/87:Fö301 av Ingbritt Irhammaroch Marianne Andersson (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar att försäkringsskyddet för den värnpliktige kompletteras
i enlighet med motionens yrkande så att det blir heltäckande under
värnpliktstiden.

1986/87:Fö306 av Gunnar Björk i Gävle m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utbildning av besättningar för Herculesplan,

6. att riksdagen begär att regeringen upptar förhandlingar med trafikbolagen
så att värnpliktskortet blir en giltig färdhandling på allmänna kommunikationer
i hela landet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om dagersättning för de värnpliktiga.

1986/87:Fö309 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om de värnpliktigas försäkringsskydd i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1986/87:Fö311 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till förbättring av de värnpliktigas ekonomiska
förmåner, resor m. m. i enlighet med vad som anges i motionen.

1986/87:Fö321 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
möjligheterna till förbättringar av de värnpliktigas resor.

1986/87:Fö322 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behandlingen av
bostadsbidraget till värnpliktiga.

1986/87:Fö323 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning och ett förslag till rationalisering i familjebidragsärenden
enligt riksrevisionsverkets förslag.

FöU 1986/87:11

52

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

FöU 1986/87:11

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 5 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts beträffande värnpliktsförmåner.

1986/87:Föl45 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att administrationen
av värnpliktsresorna överförs till försvarets civilförvaltning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att underlag bör
skapas för en övergripande bedömning av värnpliktsförmånerna.

1986/87:Föl62 av Ingvar Karlsson (c) i Bengtsfors vari yrkas att riksdagen
beslutar hos regeringen begära att värnpliktsverket får i uppdrag att utreda i
motionen nämnda avvikelseresor och komma med förslag till alternativ
användning i förekommande fall enligt motionen.

F redsorganisationen

Väckta under den allmänna motionstiden

1986/87:Fö207 av Kjell A. Mattsson (c) och Elving Andersson (c) såvitt gäller
yrkandena

2. att riksdagen begär att regeringen beslutar att underhållsverksamheten
vid 2. helikopterdivisionen i Säve skall återupptas för där stationerade
helikoptrar,

3. att riksdagen beslutar att underhållet av de fyra helikoptrar som skall
tillföras marinen förläggs till 2. helikopterdivisionen i Säve.

1986/87:Fö320 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att underhållet av fyra tunga helikoptrar förläggs till

2. helikopterdivisionen.

1986/87:Fö324 av Kersti Johansson (c) och Rune Backlund (c) vari - med
hänvisning till motion 1986/87: A498 - yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande Ing 2:s och
I 12:s betydelse för sysselsättningen i östra länsdelen.

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 6 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts om fredsorganisationens utformning med inriktning på minst ett
fredsförband/militär myndighet i varje län.

1986/87:Föl32 av Christer Eirefelt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen inte nu beslutar om en ny marin lednings- och fredsorganisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alternativa
lösningar på såväl flottans som kustartilleriets regionala ledningsorganisation
bör utredas så att ett med övriga utredningar samstämt förslag kan föreläggas
riksdagen under 1989.

1986/87:Föl37 av Berith Eriksson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till flyttning av flygförbandet F 16/F 20 från
Uppsala till Tierps kommun.

1986/87:Föl38 av Gunnar Hökmark m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen ej fattar beslut om en gemensam marin ledningsorganisation
för ostkusten,

2. att riksdagen uttalar att beslut om den framtida marina ledningsorganisationen
för ostkusten bör fattas först efter ytterligare utredningar och i
samband med nästa försvarsbeslut.

1986/87:Föl43 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förbandens ledning i krig och fred.

1986/87:Föl44 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av utbildningsbefäl för repetitionsutbildning.

1986/87:Föl56 av Gunhild Bolander (c) och Pär Granstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget om införandet av en ny marin
ledning på ostkusten,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utreda alternativ med
två gemensamma integrerade marina ledningsförband på ostkusten eller
lokalisering till annan plats än Muskö av ledningsfunktionen.

Förvaring av vapen m. m. i militära förråd

Väckta under den allmänna motionstiden

1986/87:Fö302 av Lars Hedfors m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att åtgärder vidtas i syfte att kraftigt skärpa bevakningen
av militära förråd i fredstid.

1986/87:Fö315 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att överbefälhavaren får i uppdrag att föreslå olika säkerhetsåtgärder
mot vapen- och ammunitionsstölder ur förråd och att kostnaderna för dessa
åtgärder redovisas inför kommande försvarsbeslut.

Lekmannainflytande i försvarsmaktens myndigheter

Väckt under den allmänna motionstiden

1986/87:Fö306 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) såvitt gäller yrkande 2 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om lekmannastyrelser på förbanden.

FöU 1986/87:11

54

Ekonomiska överväganden och förslag

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m. fl. (c) såvitt gäller yrkande 7 att
riksdagen beslutar ansluta sig till den ekonomiska ram och fördelningen av
densamma som i motionen angivits för det militära försvaret.

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena

4. att riksdagen fastställer planeringsramen för det militära försvaret
1987/88—1991/92 på 127 367 milj. kr. i prisläge februari 1986,

5. att riksdagen fastställer en planeringsram för det militära försvaret
1992/93—1996/97, i prisläge februari 1986, i enlighet med vad som i motionen
förordats,

6. att riksdagen fastställer den militära utgiftsramen för 1987/88 till 24 866
milj. kr. i prisläge februari 1986.

1986/87:Föl36 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 3 q) att
riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen inte vinner
gehör, beslutar att det totala anslaget till det militära försvaret för budgetåret
1987/88 sätts till 23 759 000 000 kr. enligt motionens förslag.

Utskottet

Det militära försvarets fortsatta utveckling

Enligt försvarsministern skall det militära försvaret liksom hittills utvecklas
på den allmänna värnpliktens grund. Vid utformningen av krigsorganisationen
skall enligt hans mening hotbildens utveckling beaktas. Vidare skall
vägas in den allt svårare stridsmiljö som främst den militärtekniska utvecklingen
medför. Enligt försvarsministern ger - såsom framgått av redogörelsen
i det föregående - den tekniska och strategiska utvecklingen anledning
att prioritera vissa system och funktioner inom marinen och flygvapnet under
den närmaste femårsperioden. Inom armén bör inriktningen under denna
period främst vara att höja utbildningsnivån.

Under den därpå följande femårsperioden bör man enligt försvarsministern
prioritera arméns materiella förnyelse i en moderniserad struktur och
organisation. Med bl. a. dessa utgångspunkter lämnas i totalförsvarspropositionen
en redogörelse för den avsedda utvecklingen av totalförsvarets
militära del. Denna överensstämmer i allt väsentligt med vad försvarskommittén
har förordat.

I partimotioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna framförs kritik mot vissa delar av den avsedda
utvecklingen.

I moderata samlingspartiets motion Fö 128 uttalar motionärerna att de inte
delar ”den begränsade ambition som ligger till grund för propositionens
förslag angående det militära försvaret”. De förordar i ett yrkande en i vissa
avseenden ambitiösare utveckling av det militära försvaret. I ett annat
yrkande i motionen utvecklar motionärerna sin syn på hur krigsorganisatioN
nen enligt deras mening bör utformas med de ökade resurser de vill tillföra
den.

FöU 1986/87:11

55

I centerpartiets motion Föl27 har motionärerna konkretiserat hur det
militära försvaret enligt deras mening bör utvecklas utifrån den i förhållande
till regeringsförslaget högre ambitionsnivå de anser vara nödvändig.

Regeringens, moderata samlingspartiets och centerpartiets synpunkter på
hur det militära försvaret skall utvecklas under försvarsbeslutsperioden och
den därpå följande femårsperioden framgår uttryckt i ekonomiska termer av
en sammanställning som utgör bilaga 12 till betänkandet.

Vänsterpartiet kommunisterna framför i sin partimotion Föl36 yrkanden
om det militära försvarets fortsatta utveckling. Även yrkanden i andra
motioner som utskottet har att behandla tar upp frågor med en sådan
anknytning.

Utskottet kommer i det följande att behandla motionsyrkanden som rör
det militära försvarets fortsatta utveckling i anslutning till de delfrågor de
berör. Ett yrkande i motion FÖ136 (vpk) vill utskottet dock behandla redan
inledningsvis. Det gäller motionärernas förslag att riksdagen - om den inte
bifaller ett yrkande av motionärerna att avslå totalförsvarspropositionen i
dess helhet - skall uppmana regeringen att snarast tillsätta en ny försvarsutredning.
Enligt deras mening finns det stora möjligheter och fördelar med att
under den kommande femårsperioden påbörja en omstrukturering till ett
annat och billigare militärt försvar. Nästa försvarskommitté anser de bör få
en bred sammansättning i linje med vad som har förordats i ett annat yrkande
i motionen.

Utskottet har i andra sammanhang behandlat och avstyrkt bifall till
yrkanden från vänsterpartiet kommunisterna som syftat till en inriktning av
det militära försvaret som avviker från övriga partiers uppfattning. Det
yrkande i samma ämne som nu läggs fram har till stora delar samma motiv
som motionärerna har åberopat som stöd för sitt under punkt 3 behandlade
förslag till avslag på totalförsvarspropositionen. Utskottet anser att riksdagen
bör avslå motion 1986/87:Föl36 också i nu behandlad del.

Armé-, marin- och flygstridskrafterna

Den tekniska utvecklingen ger en angripare ökade möjligheter att med kort
förvarning sätta in förband även långt in i vårt land. Detta förhållande ökar
kraven på vår förmåga att snabbt kunna möta angriparen i skilda områden.
Därför behövs ett stort antal territoriella förband, dvs. lokalt inriktade och
stationära förband samt hemvärn. Våra mest kvalificerade markstridsförband
- de operativt rörliga brigaderna med erforderliga understödsförband -måste ha anfallskapacitet för aktuella terrängtyper och snabbt kunna
utveckla god anfallskraft främst i kust- och gränsområden samt mot större
luftlandsättningar.

Beträffande arméstridskrafterna anser försvarsministern bl. a. att det är
nödvändigt att öka brigadernas kvalitet och tillgänglighet. Antalet olika
brigadtyper och understödsförband bör ytterligare övervägas. Ett fullföljande
av planerna att organisera mekaniserade bataljoner i Norrland ser
försvarsministern som ett första steg mot en ökad mekanisering av de mest
kvalificerade förbanden. Frågor som hänger samman med fortsatt mekanisering,
pansarbrigadernas framtid och behovet av nya stridsvagnar anser han

FöU 1986/87:11

56

bör studeras ytterligare. Man bör vidare enligt hans mening pröva om det är
möjligt att göra besparingar när det gäller lokalförsvarsförbanden. Hemvärnets
behov av utrustning bör beaktas. För rörlig strid - främst anfall -förordar försvarsministern pansarvärnssystem som har god rörlighet och
pansarskydd. Rörligheten är, anför försvarsministern, av grundläggande
betydelse för arméstridskrafternas möjligheter att lösa sina uppgifter. En
förnyelse och utökning av transportkapaciteten med helikopter föreslås
inledas.

Utvecklingen inom luftförsvaret bör enligt försvarsministern inriktas på en
tidig utökning av luftvärn med medellång räckvidd. Samtidigt bör den
befintliga planeringen för luftvärnets utveckling skyndsamt ses över, bl. a.
beträffande robot 70 i mörkerversion liksom i fråga om det s. k. bataljonsluftvärnet.
Möjligheterna bör prövas att med utnyttjande av befintlig
luftvärnsmateriel utöka antalet av de förband som nu får sin spanings- och
eldledningsutrustning modifierad. En vidareutveckling av robot 70 till ett
system med allväderskapacitet och längre räckvidd bör enligt totalförsvarspropositionen
också närmare prövas. Försvarsministern framhåller vidare
betydelsen av att försvarsmakten tidigt tillförs skyddsvästar för särskilt
utsatta personalgrupper. Utvecklingen av arméns krigsorganisation på
längre sikt behöver, anför försvarsministern, klarläggas inför 1992 års
försvarsbeslut.

Även i moderata samlingspartiets motion FÖ128 konstateras att arméns
krigsorganisation på längre sikt inte kan läggas fast i det nu aktuella
försvarsbeslutet. Innan krigsorganisationens utveckling fastställs måste
därför arméns anslag riktas mot absolut nödvändig materielanskaffning och
mot åtgärder som krävs för att behålla handlingsfriheten på olika materielområden.
Enligt motionärernas uppfattning bör planeringen redan nu
inriktas mot anskaffning av en ny stridsvagn. I motionen föreslås också en
inriktning mot sex bataljoner med en utvecklad version av luftvärnsrobot
Hawk. Motionärerna vill också ha en fördubbling av den beställning av
transporthelikoptrar som enligt totalförsvarspropositionen skall komma till
stånd. Därigenom kan, anser de, ytterligare två kompanier med medeltunga
transporthelikoptrar sättas upp. I 1992 års försvarsbeslut bör en utökad
anskaffning också av pansarvärns- och stridshelikoptrar övervägas. Fredsoch
krigsbehovet av ammunition måste också enligt deras uppfattning
säkerställas på en avsevärt högre nivå än som gäller i dag.

Även i centerpartiets motion FÖ127 talar motionärerna, uttryckt i ekonomiska
termer, för en större satsning på materiell förnyelse inom armén än vad
propositionen förutsätter. Därigenom möjliggörs, anför de, en bättre
kvalitativ utveckling av krigsorganisationen.

När det gäller marinstridskrafterna redovisar försvarsministern att kombinationen
av ökad luft-, sjö- och markrörlighet hos en angripare ger ökade
möjligheter att genomföra amfibieoperationer med kort förberedelsetid i de
möjliga angreppsriktningarna. Därför bör de marina stridskrafternas rörlighet
och förmåga att verka i skilda områden förstärkas. I viktiga kust- och
skärgårdsområden behövs också ett uthålligt fast försvar som tidigt kan
utveckla god effekt. Mot denna bakgrund anser försvarsministern att - vid
sidan av attackflyg - ubåtsförband, förband med tunga kustrobotar samt

FöU 1986/87:11

57

mineringar bör ges prioritet i den fortsatta utvecklingen av krigsorganisationen.
Förmågan att hävda vårt sjöterritorium bör ytterligare förstärkas.

Mot bakgrund av ubåtsförbandens stora betydelse såväl i invasionsförsvaret
som för ubåtsskyddet anser försvarsministern att antalet ubåtar bör
utökas. Den planerade anskaffningen av ubåt 90 bör enligt försvarsministern
tidigareläggas samt erforderliga åtgärder vidtas så att två ubåtar av typ
Sjöormen med god effekt kan behållas i krigsorganisationen under 1990-talet. Därigenom ökar antalet ubåtar från 12 till 14.

Kustrobotsystem med robot 15 bör enligt försvarsministern anskaffas och
fyra batterier organiseras. Förbandens rörlighet anser han bör kunna
utnyttjas för att förstärka alla kustområden som utsätts för hot. En
lokalisering av kustrobotförband till Gotland bör särskilt prövas. Olika
åtgärder för att förbättra vår kapacitet på minkrigföringens område föreslås.
Bl. a. bör flertalet ubåtar förses med mingördlar och därtill hörande
mintyper. Beträffande kustartilleristridskrafterna bör en tidigarelagd modernisering
av viktiga fasta förband ske. Under den närmaste femårsperioden
bör emellertid bl. a. organisation och utrustning av nya amfibieförband
fullföljas. Den långsiktiga utformningen av nya ytstridsförband bör prövas.
Utgångspunkten bör därvid vara att förstärka kapaciteten i fred, i olika
krissituationer och under neutralitet. Ett nytt ytstridsfartyg med mångsidig
användning bör studeras för detta ändamål och ny teknik härför prövas.
Beslut om inriktning av ytstridsförbanden bör anstå till 1992 års försvarsbeslut
och snarast följas av beslut om anskaffning av provfartyg.

Ubåtsskyddets utveckling redovisar försvarsministern i ett särskilt avsnitt.
Han anser därvid att redan fattade beslut ger en ökande kapacitet även under
kommande försvarsbeslutsperiod men att härutöver betydande åtgärder för
att förstärka kvaliteten bör genomföras för ett flertal delfunktioner inom
området. Bl. a. anser han att kapaciteten i övervakningen av vårt sjöterritorium
bör stärkas genom införande av bättre hydrofonutrustning på ökat antal
ubåtar och övervattensfartyg. Flera ubåtar bör hållas rustade redan i fredstid.
Han anser också att den påbörjade utbyggnaden av permanenta bevakningssystem
skall fortsättas och tekniskt vidareutvecklas. Ytterligare insatser bör
göras för att säkra effekten av våra fredsutlagda mineringar. Försvarsministern
framhåller också betydelsen av underrättelsetjänsten och konstaterar att
rörliga enheter för snabb uppföljning av inträffade händelser är viktiga.
Ubåtsskyddsverksamheten innebär stora påfrestningar för berörd personal
liksom även ökade drifts- och underhållskostnader. Därför behövs bl. a.
förbättrad utbildning och ökad satsning på personalen.

I moderata samlingspartiets motion FÖ128 hävdar motionärerna att nivån
på det program för förstärkning av kvaliteten i ubåtsskyddet som redovisas i
totalförsvarspropositionen är för låg. Enligt deras uppfattning krävs det ett
program som innehåller ökad anskaffning av hydrofoner till nu existerande
ubåtar och ytfartyg. Ytterligare ubåtsjaktflygplan bör också anskaffas.
Motionärerna förordar beställning av ytterligare två kustkorvetter av s. k.
Göteborgsklass. Härigenom skapas, anför de, förutsättningar att sätta upp
en andra ubåtsjaktstyrka. De föreslår vidare beställning av ytterligare en
modern ubåt av typ ubåt 90. Motionärerna vänder sig också mot propositionens
förslag om att förbereda anskaffning av ett nytt ytstridsfartyg. När det

FöU 1986/87:11

58

gäller kustartilleriet förordar motionärerna att åtgärder utöver dem försvarsministern
föreslår vidtas för modernisering av lätta kustbatterier och
förnyelse av eftersatta viktiga tunga batterier.

Centerpartiet föreslår i sin motion FÖ127 att marinen tillförs ytterligare
ekonomiska resurser i syfte att säkerställa den planerade ökningen av antalet
ubåtar.

När det gäller flygstridskrafterna anför försvarsministern bl. a. följande:

Jag har tidigare konstaterat att luftförsvaret behöver förstärkas såväl
beträffande jaktflyg som luftvärn. Denna uppfattning låg till grund redan för
1982 års försvarsbeslut som innefattade beslut att påbörja utvecklingen av
JAS39-systemet samt att behålla ett antal J 35-förband under längre tid.

Av jaktflygförbanden bör enligt min mening systemen med JA 37 och JAS
39 prioriteras. Anskaffningen av flygsystem JA 37 bör fullföljas och åtta
divisioner organiseras. För att upprätthålla luftförsvarskapaciteten bör de tre
divisionerna med J 35 behållas under huvuddelen av 1990-talet.

Planeringen för att införa JAS 39 i krigsorganisationen under 1990-talet
bör ligga fast. I syfte att ytterligare förstärka luftförsvaret bör systemets
inriktning på längre sikt övervägas inför 1992 års försvarsbeslut, bl. a.
avseende en utökning av antalet JAS 39.

Attackflygförbanden med AJ 37 bör ges möjlighet att liksom JAS 39 bära
modern sjömålsrobot. AJ 37 bör vidare förses med förbättrad attackrobot.
JAS39-systemet bör tillföras kvalificerade attackvapen mot markmål.

JA 37-systemet bör enligt försvarsministern utrustas med elektronisk materiel
så att det förblir ett modernt och komplett jaktsystem under 1990-talet.
Det är enligt försvarsministerns mening också angeläget att prioritera såväl
kvalitet som kvantitet i fråga om motmedel i den fortsatta utvecklingen av
JAS 39-systemet. IR-jaktrobotar bör anskaffas i huvudsak enligt gällande
planer. Nu befintliga radar jaktrobotar föreslås modifieras i samarbete med
utländsk industri för att användas av såväl JA 37 som JAS 39. Utländsk
delfinansiering förutsätts därvid. ”Samtidigt klarläggs inför 1992 års försvarsbeslut
förutsättningarna för att kunna ta ställning till en utveckling av en
framtida svensk radar jaktrobot i första hand avsedd för JAS 39.” Försvarsministern
avser att följa och kontrollera detta projekt enligt i stort samma
principer som för JAS-systemet. Strilsystemet avses enligt totalförsvarspropositionen
utvecklas och tillföras flygburen spaningsradar så att bl. a.
behovet av alarmering för civilbefolkningen bättre kan tillgodoses. Försvarsministern
räknar också med en fortsatt utbyggnad av bassystemet.

I moderata samlingspartiets partimotion hävdar motionärerna att den
inriktning av jaktflyget som förordas i totalförsvarspropositionen är svagare
än den som lades fast i 1982 års försvarsbeslut. Enligt motionärernas mening
bör ytterligare en division JA 37 Viggen sättas upp i enlighet med förslag från
överbefälhavaren och användas enligt hans bestämmande. Beställningen av
ytterligare en division JA 37 innebär, anför motionärerna, att planeringen
samtidigt bör inriktas mot anskaffning av ytterligare en JAS-division.

Även i centerpartiets motion FÖ127 framhålls nödvändigheten att förstärka
luftförsvaret utöver vad försvarsministern har räknat med. Detta bör
enligt motionen ske genom beställning av ytterligare ett antal flygplan JA 37
med vapen och annan utrustning. Därigenom kan, anser motionärerna,
ytterligare cirka en halv division organiseras - så snart man disponerar

FöU 1986/87:11

59

piloter och annan personal. Härmed blir det enligt deras mening möjligt att
förlägga en grupp JA 37 till Visby. Ett andrahandsyrkande i motionen som
gäller modifiering av ytterligare J 35 Drakenplan för stationering huvudsakligen
på Gotland behandlar utskottet i det följande. Motionärerna anser
vidare att JAS 39-systemets kvalitet, främst med avseende på motmedel, bör
ökas utöver regeringens förslag. Utbyggnaden av baser och utökning av
klargöringskapacitet bör påskyndas. Ett markbaserat störsystem bör anskaffas.
När det gäller attackvapen till JAS anser motionärerna att anskaffning av
bombkapsel bör senareläggas och svenska alternativ sökas.

Utskottet konstaterar att vad försvarsministern anför i totalförsvarspropositionen
rörande den fortsatta utvecklingen av armé-, marin- och flygstridskrafter
i allt väsentligt vilar på den uppfattning som majoriteten i 1984 års
försvarskommitté fört fram. De synpunkter som förs fram i moderata
samlingspartiets och centerpartiets partimotioner speglar i sin tur i huvudsak
vad dessa partiers representanter i kommittén reservationsvis har framfört.

Den inriktning som försvarsministern på grundval av försvarskommitténs
förslag anger innebär väsentliga förbättringar i förhållande till den nuvarande
planeringen med avseende på ett antal viktiga funktioner inom försvarsmakten.
Utskottet ställer sig bakom denna inriktning. Den är förankrad i
försvarskommitténs förslag och vilar på den ingående avvägning mellan
säkerhetspolitiska, ekonomiska och andra faktorer som försvarskommittén
har gjort i syfte att bäst utveckla effektiviteten hos stridskrafterna. Därav
följer att motionerna FÖ127 (c) och Föl28 (m) enligt utskottets mening bör
avslås av riksdagen såvitt nu är i fråga. Ett sådant avslag gäller bl. a. förslaget
i motion FÖ128 om en ytterligare division JA 37 Viggen och förstahandsyrkandet
i motion FÖ127 som innefattar beställning av ett antal flygplan JA 37
motsvarande en halv division.

Utskottets ställningstagande innebär vidare att riksdagen bör avslå motion
Fö312 (m) om upprättande av en ubåtsstyrka stationerad i Härnösand. Mot
den bakgrunden bör inte heller motion Föl 16 (m) om ytterligare två
kustkorvetter av Göteborgsklass och en ytterligare ubåt 90 vinna riksdagens
bifall. Till ekonomiska överväganden och förslag med anledning av dessa
ställningstaganden liksom till motionsyrkanden i sådana frågor återkommer
utskottet i det följande.

Satsningen på en eventuell framtida svensk radarjaktrobot är ett stort
projekt med många betydelsefulla aspekter. Utskottet biträder regeringens
förslag och avser att hålla sig noga informerat om projektets utveckling.

Ett andrahandsyrkande i motion FÖ127 (c) gäller uppsättande av ett
jaktförband med modifierade Drakenflygplan, baserade i Visby. Även
moderata samlingspartiets motion FÖ128 behandlar frågan om modifiering
av sådana flygplan. Motionärerna i den motionen uppger att i anslutning till
försvarskommitténs arbete diskuterades ett alternativ att förstärka jaktförsvaret
genom att sätta upp en fjärde division med livstidsförlängda J35
Draken för användning under 1990-talet. En sådan anskaffning skulle
kopplas till en anskaffning av JAS-flygplan efter 1995 för att omkring år 2000
möjliggöra ersättning av J 35-divisionen med en JAS-division. Kostnaden
uppskattas av motionärerna, med vissa ytterligare förbättringar av J35
Draken, till ca 300 milj. kr.

FöU 1986/87:11

60

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom den i totalförsvarspropositionen
förordade inriktningen av flygstridskrafterna under den kommande
programplaneperioden och den därpå följande femårsperioden. Ett beslut
om uppsättande av ytterligare en J 35-division i enlighet med vad som i andra
hand yrkas i motion FÖ127 (c) eller enligt det i motion FÖ128 (m) redovisade
alternativet är inte förenligt med detta ställningstagande. Motion FÖ127 (c)
bör avslås såvitt nu är i fråga.

Motion Föl34 (fp) gäller modifiering av ytterligare J 35 Draken i anslutning
till den modifiering av tre divisioner som pågår. Görs modifieringen i ett
sammanhang blir kostnaden ringa, bara några enstaka procent av vad ett nytt
flygplan kostar. Motionärerna har, framhåller de, väckt frågan om uppsättande
av ytterligare en division men anser att bristen på personal inte gör det
meningsfullt att nu fatta beslut. Det viktiga är att skapa handlingsfrihet.
Frågan om utökad organisation hör, anser de, hemma i 1992 års försvarsbeslut
om inte överbefälhavaren vill aktualisera den tidigare.

Enligt utskottets mening har den tekniska och strategiska utveckling som
försvarskommittén redovisat givit anledning att prioritera luftförsvarets
utveckling och dess verkansmöjligheter i olika delar av landet. Kommittén
har funnit det mest angeläget att i detta syfte öka kapaciteten och
uthålligheten hos befintliga och kommande flygsystem genom tillförande av
moderna vapen och elektroniska motmedel, förbättrad stridsledning och
luftbevakning samt utökad baskapacitet. En utökning av antalet flygförband
bör övervägas inför 1992 års försvarsbeslut. Luftvärnet, som är en väsentlig
del i luftförsvaret, bör utökas främst avseende system med längre räckvidd
och all väderskapacitet.

Enligt totalförsvarspropositionen har inplanerats ökade medel till JASsystemet
efter 1992, vilket ger möjligheter att utöka antalet JAS 39 Gripen.
Avvägningen mellan kvalitativa och kvantitativa förstärkningar i JASsystemet
blir en väsentlig fråga i 1992 års försvarsbeslut.

Tekniskt finns möjligheter att utnyttja Drakensystemet mer än som hittills
planerats. Utskottet kan dock konstatera att personalsituationen, både i
fråga om förare och tekniker, är sådan att en utökning av organisationen inte
är möjlig de närmaste åren.

Enligt utskottets mening har frågan om en fjärde division J 35 ett klart
samband med anskaffningstakten för JAS 39. Såväl detta samband som
personalsituationen gör att frågan om utökat divisionsantal hör naturligt
hemma i studie- och planeringsarbetet inför 1992 års försvarsbeslut.

Det är värdefullt att säkra handlingsfrihet att på olika sätt kunna använda
J 35-systemet under längre tid eller i större omfattning än som hittills
planerats. Mot denna bakgrund ställer sig utskottet positivt till tanken att
pröva frågan om att modifiera ytterligare ett antal J 35-flygplan utöver det
antal som krävs för tre divisioner. Kan detta förverkligas torde det bli
billigare än om man vid en senare tidpunkt beslutar att återuppta modifieringsarbetet.

Utskottet förutsätter att överbefälhavaren granskar det operativt och
ekonomiskt lämpliga i att skapa en sådan handlingsfrihet genom att
modifiera ytterligare några Drakenflygplan. En redovisning härav från
överbefälhavarens sida kan bedömas och behandlas inom ramen för den nu

FöU 1986/87:11

61

föreslagna försvarsbeslutsinriktningen. Något särskilt uttalande av riksdagen
i enlighet med motion FÖ134 (fp) behövs därför inte.

Motion Fö319 och ett yrkande i motion FÖ142 rör verksamheten inom
hemvärnet. Enligt motion Fö319 (fp) har försvarsmakten svårt att tillgodose
hemvärnets behov av utbildning och utrustning. Hotbildens utveckling och
stormakternas ökade satsning på sabotageförband gör det enligt motionärerna
angeläget att intensifiera ansträngningarna att förbättra hemvärnets
utbildning och utrustning. Även den ökade risken för överraskande inlett
anfall motiverar att sådana förbättringar eftersträvas. I detta syfte bör
riksdagen enligt motionärerna begära en översyn av verksamheten inom
hemvärn och driftvärn. De anser att reglerna för maximalt övningstidsuttag
för hemvärnsmän också bör belysas i detta sammanhang.

I motion Föl42 (m) föreslås en skyndsam utredning om möjligheterna att
bättre utnyttja det marina hemvärnet. Motionären anser att man borde ta till
vara fiskarbefolkningens kunnighet att navigera i skärgården genom att t. ex.
utnyttja båtar inom yrkesfisket för att lokalisera ubåtar som gömt sig där.

Utskottet vill inledningsvis peka på att hemvärnet som en del av armén har
berörts av de ekonomiska svårigheter försvarsgrenen har haft under senare
år. Detta har påverkat möjligheten att tillgodose hemvärnet med i och för sig
önskvärda resurser för utbildning och materielanskaffning. Enligt vad
utskottet har inhämtat genomför överbefälhavaren en studie som förväntas
ge viktigt underlag för den fortsatta utvecklingen av hemvärnet fram mot
sekelskiftet. Ett utredningsarbete därutöver av det slag som föreslås i motion
Fö319 (fp) är utskottet inte berett att förorda. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att enligt den inriktning av arméstridskrafterna som utskottet i det
föregående har ställt sig bakom bör hemvärnets behov av utrustning beaktas i
samband med utformningen av det territoriella försvaret. Motion FÖ319 (fp)
bör inte bifallas av riksdagen.

Utskottet ser positivt på utnyttjandet av hemvärnet också för marina
uppgifter. Verksamheten är fortfarande under uppbyggnad. Utskottet
förutsätter att rekryteringen till enheter som avses för ubåtsskyddsuppgifter
fullföljs. Någon utredning härom torde inte behövas.

Liksom tidigare anser utskottet att hemvärnet är en betydelsefull del av
totalförsvaret. Tillsammans med annan frivilligverksamhet utgör det allmänna
hemvärnet och driftvärnet dessutom ett påtagligt uttryck för befolkningens
försvarsvilja.

Motionärerna i motion FÖ142 (m) tar också upp frågan om nybyggnad av
fiskebåtar i omagnetiskt material. De finner det angeläget att marinen i
samarbete med fiskerinäringen utvecklar en båt som i storlek och typ lämpar
sig för fiske men också som minsvepare, försörjnings- och transportfartyg
och för andra behov inom marinen. Motionärerna anser att möjligheten att ta
fram sådana båtar bör utredas.

Utskottet påminner om att man sedan länge undersöker möjligheten att
producera båtar som är lämpliga både för fiskerinäringen och för marinens
krigsorganisation. Det har därvid visat sig att marinens krav på båtar av
omagnetiskt material för minröjning innebär en fördyring som det har varit
svårt att finna vägar att finansiera. Utskottet behandlade nyligen frågan
ingående i sitt betänkande FöU 1986/87:4. Därvid framhöll utskottet att

FöU 1986/87:11

62

minröjningsfunktionen är viktig för vårt totalförsvar och att särskilda fartyg
för ändamålet är kostsamma. Utskottet anser nu liksom då det vara angeläget
att stimulera byggandet av fiskefartyg som är lämpade att användas också
inom marinen.

Utskottet förutsätter att berörda myndigheter söker former för en sådan
samproduktion. Någon särskild utredning av frågan anser utskottet inte vara
nödvändig. Motion FÖ142 (m) bör inte bifallas i denna del.

Anställd personal

Försvarsministern framhåller i likhet med försvarskommittén att det är
nödvändigt att i högre grad än tidigare uppmärksamma personalfrågorna vid
utformningen av det framtida försvaret. Den anställda personalen är, anför
han, den viktigaste förutsättningen för att verksamheten inom försvaret skall
fungera effektivt. Försvarsministern pekar på att en stor del av frågorna inom
det personalpolitiska området regleras i kollektivavtal mellan parterna på
den statliga arbetsmarknaden. Trots detta vill han i enlighet med riksdagens
uttalanden om personalfrågans betydelse (FöU 1985/86:9, rskr. 278 och FöU
1986/87:3, rskr. 69) redovisa sin bedömning av de nuvarande förhållandena
och inriktningen av myndigheternas personalpolitiska arbete under den
kommande femårsperioden. Han framhåller därvid bl. a. att den decentralisering
av arbetsgivarens befogenheter som följer av riksdagens beslut om den
statliga personalpolitiken (prop. 1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr. 48) ökar
möjligheterna att utveckla en mera aktiv personalpolitik som ansluter sig till
förutsättningarna inom olika verksamhetssektorer.

Beträffande det långsiktiga behovet av anställd personal pekar försvarsministern
på att överbefälhavaren i programplanen föreslår att försvarsmakten
inriktas mot att budgetåret 1991/92 omfatta ca 36500 årsanställda varav ca
17500 yrkesofficerare. Motsvarande mål för budgetåret 1996/97 bör enligt
överbefälhavaren vara ca 37000 resp. ca 18000. Utfallet för budgetåret
1985/86 blev enligt överbefälhavarens uppföljning drygt 36900 årsanställda
varav ca 16 400 militär personal och ca 20 500 civila. I totalförsvarspropositionen
påpekas att överbefälhavarens förslag för budgetåret 1991/92 resp.
1996/97 lades fram innan det verkliga utfallet för budgetåret 1985/86 var känt.
Detta innebär bl. a. att överbefälhavaren vid planeringstillfället bedömde att
det skulle finnas väsentligt fler yrkesofficerare budgetåret 1985/86 än som
sedan visade sig vara fallet.

Försvarsministern anser de av överbefälhavaren uppsatta målen beträffande
yrkesofficerare vara lämpliga främst med tanke på krigsorganisationens
behov. Han är dock liksom försvarskommittén tveksam om det är möjligt att
redan budgetåret 1991/92 nå upp till den föreslagna personalvolymen.
Försvarsministern anser sig kunna behöva återkomma till frågan senare,
t. ex. i samband med anmälan av nästa års budgetproposition.

Behovet av reservofficerare anger försvarsministern vara drygt 13000
medan tillgången endast är ca 11000. Bristen är, anför han, så stor att den
inte kommer att kunna elimineras under försvarsbeslutsperioden. Den bör
dock enligt hans mening kunna reduceras genom en utökad grundrekrytering
och genom nya former för rekrytering, utbildning och utnyttjande.

FöU 1986/87:11

63

Den strikta personalramsstyrning som sedan föregående försvarsbeslut
har tillämpats gentemot de lokala myndigheterna bör enligt försvarsministern
upphöra. Utvecklingen av personalvolymen på lång sikt bör, anser han,
beslutas av riksdagen, om möjligt i de samlade försvarsbesluten. De
kortsiktiga förändringar som behövs för att verksamheten skall kunna
bedrivas på ett rationellt sätt bör man enligt hans mening ta ställning till i
samband med det årliga budgetarbetet.

I samband med en redogörelse för åtgärder i syfte att täcka personalbehoven
föreslår försvarsministern ett tillfälligt avsteg från befälsordningen som
gör det möjligt att anställa särskilt lämpade reservofficerare som yrkesofficerare.
En annan åtgärd i detta syfte - av temporär karaktär — ser
försvarsministern i möjligheten att anställa reserv- och värnpliktsofficerare
genom s. k. frivillig tjänstgöring under begränsad tid.

Strävan bör enligt försvarsministerns uppfattning vara att så långt som
möjligt begränsa geografiska omflyttningar och byte av stationeringsort för
personal inom försvarsmakten. Han redogör för olika åtgärder som vidtagits
och övervägs i detta syfte och tillägger att det enligt hans mening är angeläget
att frågan ges hög prioritet.

Slutligen redovisar försvarsministern att det inom försvarsdepartementet
har tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att utvärdera de hittillsvarande
erfarenheterna av befälsordningen samt bereda de förslag till ändringar som
eventuellt kan komma att aktualiseras. Utgångspunkt för arbetet är att de
principiella riktlinjerna enligt riksdagens beslut om ny befälsordning (1977/
78:24, FöU 10, rskr. 179) alltfort skall gälla. Några långtgående slutsatser om
befälsordningens förtjänster och eventuella brister kan, anser försvarsministern,
ännu inte dras eftersom befälsordningen har gällt förhållandevis kort
tid.

Utskottet vill inledningsvis påminna om att riksdagen som sin mening gav
regeringen till känna vad utskottet i sina betänkanden FöU1985/86:9 och
FöU1986/87:3 enhälligt anfört om personalfrågornas betydelse (rskr. 1985/
86:278 och rskr. 1986/87:69). Uttalandena innebar starka markeringar av
personalfrågornas stora vikt och om behovet av åtgärder på både kort och
lång sikt.

Försvarsministern redovisar i totalförsvarspropositionen en rad åtgärder
inom personalpolitikens område för att förbättra anställningsförhållanden
och anställningsvillkor för den anställda personalen inom försvarsmakten.
Han redovisar också åtgärder för att komma till rätta med bristen på
yrkesofficerare. Redovisningen innehåller överväganden som ligger i linje
med vad utskottet tidigare har anfört. Till grund ligger försvarskommitténs
ingående behandling av personalfrågorna utifrån samma medvetenhet om
deras vikt som har varit styrande för utskottets uttalanden i ämnet.

Utskottet vill än en gång peka på de alltför stora avgångarna bland vissa
grupper av den anställda personalen. Vissa tecken tyder dock på en
förbättring. En betydande minskning av avgångarna och fortsatt god
rekrytering är viktiga faktorer när det gäller att förbättra effektiviteten i både
freds- och krigsorganisationen. Utskottet har i olika sammanhang, senast i
sitt betänkande FöU1986/87:5, behandlat avgången av piloter från försvarsmakten.
Det är angeläget att det vidtas åtgärder mot avgångar också i fråga

FöU 1986/87:11

64

om andra personalkategorier, inte minst sådana med teknisk tjänst. Enligt
utskottets bedömning främjar de åtgärder försvarsministern redovisar en
positiv utveckling. Utskottet har ingen invändning mot vad föredragande
statsrådet har anfört.

Utskottet ställer sig också i allt väsentligt bakom de synpunkter rörande
den anställda personalen som förs fram i ett yrkande i motion Fö 127 (c). Vad
där anförs överensstämmer i huvudsak med försvarsministerns synpunkter
på personalfrågorna sådana de kommit till uttryck i totalförsvarspropositionen.
Något uttalande av riksdagen i enlighet med vad som föreslås i motionen
anser utskottet därför inte behövas. Motion Föl27 (c) bör avslås av riksdagen
i denna del.

I partimotion FÖ128 (m) vänder sig motionärerna mot försvarsministerns
uttalande att ekonomiska behov för personaladministrativa åtgärder som i
framtiden kan visa sig nödvändiga och inte kan finansieras inom disponibelt
anslagsutrymme bör tillgodoses genom omfördelning inom den militära
utgiftsramen. Motionärerna anser att sådana behov bör täckas av medel
utanför den militära utgiftsramen.

Utskottet anser att för åtgärder rörande försvarsmaktens anställda personal
bör naturligen utnyttjas de för den militära verksamheten avsedda medlen.
Motion FÖ128 (m) bör avslås i nu behandlad del.

Utskottet övergår till att behandla några ytterligare motionsyrkanden som
gäller den anställda personalen.

I motion Fö313 (fp) påminner motionärerna om att fyra år har gått sedan
den nya befälsordningen infördes. De förordar en delöversyn av befälsordningen
såvitt gäller vissa frågor som närmare redovisas i motionen. Vid
översynen bör enligt deras mening också behandlas frågan om sänkt
pensionsålder för den militära personalen. Även i motion FÖ128 (m) föreslår
motionärerna att en utvärdering av den nya befälsordningen skall genomföras.

Utskottet erinrar om att man enligt redogörelsen i det föregående inom
försvarsdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att utvärdera
den nya befälsordningen. Enligt utskottets mening är denna arbetsgrupp ett
naturligt forum för att behandla de frågor som tas upp i motionerna FÖ128
(m) och Fö313 (fp). Motionsyrkandena bör inte föranleda något uttalande av
riksdagen.

I motion Fö317 (fp) upprepas ett tidigare framfört yrkande om att
förbandscheferna skall bemyndigas besluta om avkortning av reservbefälens
tjänstgöringsskyldighet med högst tio dagar. Motionärerna anser vidare att
regeringen bör ge överbefälhavaren bemyndigande att handlägga sådana
ärenden som gäller förkortning av reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet
utöver tio dagar.

Utskottet har i sitt betänkande FöU 1984/85:9 (s. 40) ingående behandlat
och avstyrkt en motion med samma syfte. Utskottet ansåg bl. a. att det
ankom på regeringen att besluta om ändringar i gällande bestämmelser om
avkortning av reservbefälens tjänstgöringsskyldighet. Enligt vad utskottet
har inhämtat övervägs inom försvarsdepartementet en utredning av nuvarande
reservofficerssystem. Inom ramen för denna avses de frågor som tas upp i
motion FÖ317 (fp) bli behandlade. Motionen bör avslås av riksdagen.

FöU 1986/87:11

65

5 Riksdagen 1986187.10sami. Nr 11

Folkpartiets motion Fö318 från den allmänna motionstiden tar upp frågor
som rör jämställdheten mellan könen. De erinrar om att i riksdagens beslut,
att rekryteringen till befälsyrket inom samtliga försvarsgrenar skulle ske
oberoende av kön, gjordes det undantag endast för taktisk flygtjänst och
submarin tjänst. Motionärerna pekar också på att undantaget var förknippat
med en uttalad tanke att kvinnans förutsättningar även för övriga officersuppgifter
skulle bli föremål för forskning av försvarets forskningsanstalt
(FOA). Det är enligt motionärerna svårt att få en klar bild av hur
genomförandet av reformen att öppna officersyrket för kvinnor fortskrider.
De föreslår att en utvärdering av reformen skall göras. Motionärerna anser
vidare att FOA bör ges i uppdrag att genomföra ifrågavarande studier
rörande taktisk flygtjänst och submarin tjänst.

Utskottet vill inledningsvis påpeka att de första kvinnliga yrkesofficerarna
har utexaminerats inom armén år 1986 och inom marinen och flygvapnet
endast något år tidigare. Underlaget för en utvärdering av hur rekryteringen
av kvinnor till befälsyrket har utfallit är alltså begränsat. Utskottet anser
därför att en utredning nu av det slag motionären förordar inte är påkallad.
Enligt utskottets mening är det dock naturligt att man inom ramen för den
utvärdering av den nya befälsordningen som avses påbörjas inom försvarsdepartementet
även tar upp frågor kring kvinnors tillträde till befälsyrket.
Något uttalande av riksdagen därom anser utskottet inte nödvändigt.

Det är enligt utskottets mening självklart att FOA inom ramen för sin
ordinarie verksamhet avrapporterar de resultat inom området som är av
intresse. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motion Fö318
(fp) avslås såvitt nu är i fråga.

Motionärerna i motion Fö318 (fp) framhåller också vikten av att samlevnadsundervisning
och könsrollsfrågor förs in i befälsutbildningen. Det skulle
öka möjligheterna att under värnpliktstjänstgöringen ta till vara de tillfällen
som erbjuds att uppmuntra samtal om och ifrågasättande av traditionella
könsrollsmönster för män.

Utskottet behandlade en motion (1985/86:Fö316) med samma syfte i sitt
betänkande FöU 1985/86:9 (s. 8) och anförde därvid följande:

Utskottet förutsätter att motionen gäller utbildningen till yrkesofficer. Det
överordnade syftet med sådan utbildning är att ge vederbörande man eller
kvinna kompetens att fullgöra uppgifter som chef, fackman och utbildare i
såväl krigs- som fredsorganisationen (prop. 1977/78:24, FöUlO, rskr. 179).

Eftersom det är viktigt att utveckla en blivande chefs och utbildares
förmåga att samtala med underlydande om förhållanden även utom tjänsten
är inslag om människors samlevnad motiverade under utbildningen. Överbefälhavaren
har i skilda sammanhang och till utskottet framfört att könsrollsfrågor
och därmed sammanhängande attityder och värderingar kommer att
beaktas och ingå i ledarskapsutbildningen. Motionens syfte blir därigenom
tillgodosett. Något uttalande av riksdagen i denna fråga är inte påkallat.

Utskottet vidhåller sin uppfattning och föreslår att riksdagen avslår motion
FÖ318 (fp) såvitt nu är i fråga.

I motion FÖ148 (s) vänder sig motionären mot att man i totalförsvarspropositionen
accepterar att senarelägga grundutbildningen för värnpliktiga
som ett sätt att möta brist på utbildningsbefäl. I stället borde, anser

FöU 1986/87:11

66

motionären, t. ex. den högre utbildningen av yrkesofficerare inställas under
viss tid och yrkesofficerare som tjänstgör i departement, centrala staber och
verk användas i värnpliktsutbildningen. Omfördelning av officerare mellan
försvarsgrenarna bör vidare enligt motionären ske i större utsträckning än för
närvarande.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är olyckligt om ett stort
antal värnpliktiga måste vänta flera år efter inskrivningen innan de kan
påbörja sin grundutbildning. Kapaciteten för grundutbildning utnyttjas för
närvarande, uppger försvarsministern, så långt möjligt för att minska
väntetiden. Den akuta bristen på utbildningsbefäl begränsar dock denna
kapacitet.

Enligt vad utskottet inhämtat har åtgärder av det slag som motionären
föreslår övervägts men befunnits föga ändamålsenliga. Utskottet finner inte
anledning ifrågasätta denna bedömning. Motion FÖ148 (s) bör avslås av
riksdagen.

Värnpliktsutbildning

Försvarsministern framför inledningsvis synpunkter och förslag som rör
värnpliktsutbildningen i allmänhet. Han pekar därvid bl. a. på att överbefälhavaren
har redovisat brister i fråga om krigsförbandens samträning m. m.
Det är enligt hans mening angeläget att dessa brister elimineras, bl. a. genom
att övningarna bedrivs så att stridskrafter ur olika försvarsgrenar kan
samverka effektivt. Försvarsministern betonar särskilt vikten av att utbildningen
genomförs med utgångspunkt i krigsuppgifterna och med högre krav
på effektivitet.

Försvarsministern behandlar också utbildningsfrågor som är specifika för
olika försvarsgrenar. Han anser det inte vara möjligt att nu ta ställning till hur
arméns utbildning bör vidareutvecklas. Utbildningen inom marinen bör
utformas efter ett av överbefälhavaren redovisat förslag, som i delar bygger
på av 1983 års värnpliktsutbildningskommitté (VK 83) framlagda principer.
Förslaget innebär bl. a. en annan avvägning mellan grundutbildning och
repetitionsutbildning än som nu gäller. För flygvapnet bör nuvarande
utbildningssystem i huvudsak behållas, anser försvarsministern.

Som framgår av bilaga 12 till detta betänkande innebär totalförsvarspropositionen
att planeringen för utbildningen inom armén skall inriktas mot en
nivå som med 700 milj. kr. överstiger nivå 1 i överbefälhavarens programplan
för perioden 1987—1992.

Såväl moderata samlingspartiet som centerpartiet vill enligt sina partimotioner
FÖ128 (m) och FÖ127 (c) ha en i förhållande till regeringsförslaget
ambitiösare inriktning av utbildningsverksamheten inom armén. Enligt
motion Föl28 bör ytterligare 200 milj. kr. beräknas för ändamålet under
perioden 1987—1992. Genom omfördelning av medel räknar motionärerna
även med andra tillskott av ekonomiska resurser. För den ambitionshöjning
när det gäller utbildningen inom armén som motionärerna i motion FÖ127
anser vara nödvändig vill de under nämnda period avsätta 150 milj. kr. utöver
vad regeringen har räknat med (700 milj. kr.). För den därpå följande
femårsperioden anser de att man vid planeringen bör räkna med resurser som

FöU 1986/87:11

67

med 100 milj. kr. överstiger vad totalförsvarspropositionen förutsätter (900
milj. kr.). Samtidigt ligger deras beräkningar av medel för marinens
utbildning 50 milj. kr. under vad regeringen har utgått från när det gäller
inriktningen av denna utbildning under perioden (150 milj. kr.).

Utskottet delar överbefälhavarens och försvarsministerns uppfattning att
resultatet av utbildningsverksamheten inom armén inte är tillfredsställande.
Orsakerna är flera. Bidragande till svårigheterna har av allt att döma varit en
obalans mellan uppgifter och resurser för arméns utbildning under de senaste
budgetåren. Befälsbristen har förvärrat situationen. Försvarsministern är väl
medveten om bristerna men anser sig — som framgår av redogörelsen i det
föregående - sakna underlag att nu ta ställning till hur arméns utbildning
skall vidareutvecklas. Han bedömer dock att förbättringar i arméns utbildning
är så angelägna att det inte kan anstå till 1992 års försvarsbeslut att ta
ställning i dessa frågor. Utskottet delar denna uppfattning. Som tidigare
nämnts har regeringen givit överbefälhavaren i uppdrag att göra en översyn
av bl. a. utbildningen inom armén som underlag för ett riksdagsbeslut år
1989.

I avvaktan på resultatet av överbefälhavarens utredning anser utskottet att
riksdagen bör stödja en utveckling av utbildningen inom armén på den
ambitionsnivå som försvarsministern har givit uttryck för i totalförsvarspropositionen.
Motionerna FÖ127 (c) och FÖ128 (m) bör avslås såvitt nu är i
fråga.

Utskottet har inte någon erinran mot vad försvarsministern i övrigt anför
om värnpliktsutbildningen.

Utskottet övergår till att behandla vissa frågor rörande värnpliktsutbildningen
som har aktualiserats genom olika motionsyrkanden.

I ett yrkande i motion Föl27 (c) föreslår motionärerna att riksdagen skall
uttala att den allmänna värnplikten är grundval för det militära försvaret.
Utskottet har i olika sammanhang understrukit betydelsen för vårt militära
försvar av den allmänna värnplikten för män. Som framgår av redogörelsen i
det föregående betonar försvarsministern också i totalförsvarspropositionen
att det militära försvaret liksom hittills skall utvecklas på den allmänna
värnpliktens grund. Utskottet anser därför att riksdagen inte behöver göra
något uttalande av det slag motionen föreslår för att stadfästa den allmänna
värnpliktens betydelse. Motion FÖ127 bör avslås i denna del.

I motion Fö316 (fp) tar motionärerna upp en fråga med anknytning till
utbildningens inriktning mot krigsorganisationen. De anser att riksdagen hos
regeringen bör begära en översyn av de utvärderingar av krigsförbanden som
genomförs efter krigsförbandsövningar. Sådana utvärderingar utförs, framhåller
motionärerna, i dag oftast av krigsförbandschefen själv eller av andra
befattningshavare med utbildningsansvar för förbandet. Detta system uppmuntrar
enligt motionärerna till skönmålningar och visst önsketänkande. Till
följd av detta kan det inträffa att militärbefälhavaren vid krigsplanläggningen
ger ett förband alltför avancerade uppgifter i förhållande till förbandets
verkliga kapacitet.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att värderingen av krigsförbandens
förmåga omfattar dels en inventering av personella och materiella tillgångar,
dels en bedömning av genomförda övningar, insats- och mobiliseringsbered -

FöU 1986/87:11

68

skap samt stridsvärde. Värderingen leds av mobiliseringsmyndighet och
utförs normalt av krigsförbandschefer. Mobiliseringsmyndigheten granskar
värderingarna och vidtar eller föreslår de åtgärder som behövs för att
vidmakthålla förbanden på anbefalld nivå. Militärbefälhavarna och chefen
för första flygeskadern granskar och sammanställer därefter de utförda
värderingarna samt gör en operativ/taktisk analys av möjligheterna att med
befintliga resurser ge operativa/taktiska uppgifter. Riksrevisionsverket har
granskat försvarsmaktens utvärderingssystem i samband med försvarsmaktsövningen
1982. Mot bakgrund av riksrevisionsverkets rapport och erfarenheterna
från försvarsmaktsövningen 1983 granskar överbefälhavaren för
närvarande, bl. a. i samarbete med FOA, bestämmelserna för krigsförbandsvärdering.
Det kan i sammanhanget också framhållas att förbandsvärderingarna
behandlas i rapporten (Ds Föl986:5) Försvarets planerings- och
ekonomisystem. Någon ytterligare översyn anser utskottet inte nödvändig.

VK 83 har föreslagit en ändrad veckoövningsrytm. Förslaget innebär att
utbildningen bedrivs under tio dagar i följd varefter följer fyra fridagar för de
värnpliktiga. Enligt försvarsministern bör detta system, kallat 10/4-modellen,
tillämpas i särskilda fall främst under den senare delen av grundutbildningen.
Den närmare utformningen av systemet bör enligt försvarsministern
ankomma på överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna att fastställa.
Enligt ett yrkande i motion Fö306 (c) bör den nya modellen prövas vid
förband med många fjärrekryterade värnpliktiga. Detta skulle; anser
motionärerna, underlätta organiserandet av de värnpliktigas hemresor.

Utskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern förordar.
Den ändrade veckoövningsrytmen bör börja tillämpas i särskilda fall efter
närmare prövning av överbefälhavaren och vederbörande försvarsgrenschef.
Utskottet utgår från att de svårigheter som systemet kan medföra för den
trupputbildande personalen därvid kommer att beaktas. Utskottet räknar
med att systemet kan bidra till att underlätta organiserandet av de värnpliktigas
hemresor vid förband där problemen i detta hänseende är stora.
Riksdagen behöver enligt utskottets mening inte göra något uttalande av det
slag som föreslås i motion FÖ306 (c).

Ett yrkande i motion Fö306 (c) syftar till ökad effektivitet såväl i
värnpliktsutbildningen som i annan utbildning inom totalförsvaret. Bl. a.
anser motionärerna det vara angeläget att utnyttja det civila kunnandet i
värnplikts- och civilförsvarstjänstgöringen. De yrkar att regeringen skall
uppmanas lägga fram förslag om förbättringar av utbildningen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en effektiv
värnpliktsutbildning. Regeringen har nyligen låtit en utredning (VK 83) se
över värnpliktsutbildningen. Resultatet av detta utredningsarbete ligger
enligt utskottets bedömning i allt väsentligt i linje med motionärernas
synpunkter. Enligt försvarsministern beaktas VK 83:s förslag i olika sammanhang
i det pågående arbetet med att förbättra värnpliktsutbildningen.
Det bör också erinras om den översyn av utbildningsverksamheten inom
armén som överbefälhavaren på regeringens uppdrag har påbörjat. I
avvaktan på resultatet av pågående arbete bör riksdagen inte göra något
uttalande i frågan.

Enligt motion FÖ146 (s) bör tjänsteföreskrifterna för försvarsmakten i

FöU 1986/87:11

69

enlighet med vad VK 83 har föreslagit ändras så att möjligheterna tas bort att
beordra värnpliktiga att utföra uppgifter som är främmande för utbildningen.
Motionärerna pekar som exempel på att värnpliktiga har kommenderats att
fullgöra uppgifter vid idrottsevenemang.

I förordningen (FFS 1983:31) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens
personal sägs i 13 kap. 3 § att om det inte medför särskild kostnad för staten,
får regementschefen bestämma att personal skall medverka som funktionärer
vid idrottstävling eller liknande under ordinarie arbets- och övningstid,
om sådan medverkan kan inordnas som led i och är likvärdig med den
militära utbildningen. I andra fall fordras regeringens medgivande för
personal vid försvarsmakten att medverka vid en tävling (5 §).

I förordningen (1983:479) om militär medverkan i civil verksamhet
föreskrivs i 7 § att försvarsmaktens myndigheter får åta sig att bygga vägar
och broar samt att utföra transporter, andra arbeten och tjänster, om denna
verksamhet kan inordnas som ett led i utbildning som bedrivs vid myndigheten
eller främjar staten eller ett annat allmänt samhällsintresse. En förutsättning
är dock att arbetena inte innebär intrång i konkurrensförhållandena
inom näringslivet eller på arbetsmarknaden.

VK 83 bedömer i betänkandet SOU 1984:71 Värnplikten i framtiden
(s. 68) att sistnämnda typ av medverkan av värnpliktiga i civil verksamhet
kan vara till direkt gagn för utbildningen samtidigt som de värnpliktigas
medverkan och försvarsmaktens materiella resurser tillgodogörs andra
samhällsintressen. Däremot anser VK 83 att värnpliktigas medverkan vid
idrottsevenemang sällan kan relateras till utbildningsmålen. Bestämmelsen
som reglerar denna medverkan bör enligt VK 83 omarbetas eller utgå.

Utskottet delar VK 83:s och motionärens uppfattning att värnpliktigas
medverkan i idrottsevenemang sällan torde kunna inordnas som led i och
vara likvärdig med den militära utbildningen i enlighet med gällande
bestämmelser. Enligt vad utskottet har inhämtat planerar överbefälhavaren
att lägga fram förslag om en översyn av förordningen med tjänsteföreskrifter
för försvarsmaktens personal. Utskottet räknar med att de värnpliktigas
utnyttjande för civila uppgifter kommer att närmare övervägas i det
sammanhanget. Motion FÖ146 (s) bör avslås.

En annan motion — FÖ147 (s) — rör de värnpliktigas utbildning i vakttjänst.
Motionären anser att regeringen ”bör ta erforderliga initiativ till att
överbefälhavaren åläggs att redovisa förslag till utveckling och effektivisering
av vaktutbildningen av värnpliktiga”.

Bestämmelser för vaktschefs och övriga vaktpersonals allmänna åligganden,
befogenheter och uppträdande har meddelats av överbefälhavaren
(Vakt B) för bevakning av anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller
område som skyddas enligt lagen (1940:358) om vissa bestämmelser till skydd
för försvaret m. m. (den s. k. skyddslagen).

Enligt vad utskottet har inhämtat ser utredningen tillträdesskydd (Fö28:03)
över skyddslagen. Det har för utskottet också upplysts att man för
närvarande i regeringskansliet inte överväger något särskilt uppdrag till
överbefälhavaren att se över utbildningen i vakttjänst. Utskottet förutsätter
att överbefälhavaren noga följer utvecklingen och ser till att utbildningen i
vakttjänst motsvarar de krav som ställs på de viktiga bevakningsuppgifter
som värnpliktiga har att utföra. Motion Föl47 (s) bör inte bifallas.

FöU 1986/87:11

70

Motion FÖ310 (vpk) och ett yrkande i motion Fö306 (c) gäller informationen
om säkerhets- och försvarspolitiken.

I motion F6310 vänder sig motionärerna mot sättet att ge information om
svensk försvars- och säkerhetspolitik till tjänstgörande värnpliktiga. De är
bl. a. kritiska mot att det är enbart militär personal som har hand även om
denna del av utbildningen. De anser att sådan information också bör kunna
ges av exempelvis fredsorganisationer, politiska partier och ungdomsförbund.
Det är enligt motionärerna också angeläget att de värnpliktiga skall få
framföra synpunkter i denna viktiga fråga.

Motionärerna i motion FÖ306 anser att det bl. a. i samband med
försvarspolitiska beslut bör lämnas ut material som ger underlag för såväl
debatt som förståelse för vårt totalförsvar. Motionärerna understryker
vidare skolans roll när det gäller informationen om säkerhets- och försvarspolitiken.

Utskottet har i olika sammanhang behandlat och understrukit betydelsen
av information kring vår säkerhets- och försvarspolitik både i skolan och
under värnpliktstjänstgöringen (FöU 1976/77:13 s. 28, FöU 1983/84:15 s. 16).
Bl. a. har utskottet pekat på betydelsen av att företrädare för de politiska
partierna engageras i sådan information till tjänstgörande värnpliktiga (FöU
1981/82:18 s. 96). Försvarsministern uppger att man inom regeringskansliet
för närvarande överväger åtgärder för att förbättra informationen till våra
ungdomar. Utskottet utgår från att detta arbete präglas av den vikt
försvarsministern enligt totalförsvarspropositionen tillmäter försvarsupplysningen.
1983 års värnpliktsutbildningskommitté har också lagt fram förslag i
ämnet (SOU 1985:36) som för närvarande behandlas i regeringskansliet.

Utskottet fäster stor vikt vid den fredstida informationen om säkerhetspolitiken
och totalförsvaret. Denna behandlades ingående i samband med 1982
års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102 bil. 1 s. 42—44, FöU 18 s. 22—23). På
central nivå har styrelsen för psykologiskt försvar för några år sedan fått till
uppgift att stimulera och samordna informationen (prop. 1983/84:166, FöU
21, rskr. 349). Skolan har en nyckelroll när det gäller att stimulera ett intresse
från ungdomarnas sida.

Med hänvisning till det arbete i regeringskansliet som försvarsministern
omnämnt anser utskottet att riksdagen inte nu bör uttala sig i ämnet.

Olyckor i samband med transporter av tjänstgörande värnpliktiga behandlas
i några motioner från den allmänna motionstiden. Alla har som syfte att
minska denna typ av olyckor.

I motion Fö306 (c) begär motionärerna en systematisk genomgång av
trafiksäkerhetsfrågorna inom försvarsmakten. I motionen framförs förslag
om åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten, bl. a. föreslås att de värnpliktigas
skyddsassistenter ges rätt att hindra en värnpliktig förare att köra när
trafiksäkerheten kräver det. Motionärerna anser också att det bör vara
möjligt för värnpliktiga bilförare att vägra köra när de inte har sovit
tillräckligt.

I motion Fö307 (s) föreslås att det införs förbud att använda allmän väg för
militärfordon om föraren sovit mindre än sex timmar inom en period av 30
timmar. Det bör enligt motionärerna även vara förbjudet att framföra
militära fordon på allmän väg i mer än sex timmar under en natt.

FöU 1986/87:11

71

I motion Fö314 (c) efterlyser motionären — med hänvisning till den
värnpliktiges skyldighet att lyda förmans order - klara regler beträffande
ansvarsfördelningen vid trafikolycka i samband med militära transporter.
Motionären anser att de värnpliktiga bör ges bättre information om
trafiksäkerhetsfrågor. Även i den motionen framförs förslag om rätt för
värnpliktiga att vägra utföra transporter i uttröttat tillstånd. Motionären
anser vidare att de värnpliktigas skyddsassistenter bör ges rätt att hindra
uttröttade värnpliktiga förare från att köra.

Utskottet har tidigare i olika sammanhang behandlat de värnpliktigas
skydd mot olyckor och ohälsa, senast i betänkandet FöU 1984/85:9 (s. 60).
Utskottet berörde därvid bl. a. olyckor i trafiken och informerade om att
åtgärder vidtogs för att förbättra personalens säkerhet i trafiken. Enligt vad
utskottet har inhämtat fortgår detta arbete. En särskild arbetsgrupp har
tillsatts inom arméstaben med uppgift att främja utvecklingen och komma
med förslag till åtgärder.

I avvaktan på en revidering av sina föreskrifter om militär vägtrafik (FFS
1982:4) har överbefälhavaren med giltighet från den 10 februari 1987 utfärdat
bestämmelser som i huvudsak tillgodoser motionärernas krav. Motionerna
FÖ307 (s), FÖ314 (c) och Fö306 (c) bör inte bifallas såvitt nu är i fråga.

Utskottet vill i detta sammanhang också behandla motion FÖ303 (m), som
har anknytning till värnpliktsutbildningen inom armén. I motionen föreslås
att utbildning av musikplutoner skall bedrivas också inom Västra militärområdet.

Utskottet har senast i betänkandet FöU 1985/86:8 (s. 19) behandlat och
avstyrkt bifall till en motion (1985/86:Fö302) med samma yrkande. I ett
yttrande (FöU1984/85:l y) till kulturutskottet har utskottet behandlat en
annan motion som bl. a. förordade en vidareutveckling av musikplutonverksamheten.
Även till denna motion avstyrkte utskottet bifall samtidigt som det
framhöll sin positiva värdering av den utbildning av musikplutoner som
genomförs i Strängnäs. Enligt vad utskottet inhämtat har överbefälhavaren
regeringens uppdrag att före den 1 oktober 1987 redovisa förutsättningarna
för att vidareutveckla militärmusiken. I avvaktan på resultat av detta arbete
bör riksdagen inte göra något uttalande i frågan.

Värnpliktsförmåner

Försvarsministern uppger i fråga om den fortsatta utvecklingen av värnpliktsförmånerna
att försvarskommittén har föreslagit att kontantförmånerna till
de grundutbildningsvärnpliktiga skall förbättras med sammanlagt 100 milj.
kr. under försvarsbeslutsperioden. Han avser återkomma med förslag om
hur beloppet skall fördelas. Till grund för förslagen skall ligga en undersökning
av de värnpliktigas ekonomiska situation som överbefälhavaren nu
genomför. Centerpartiet anser enligt sin motion FÖ127 att 150 milj. kr. bör
avses för ändamålet under samma period.

Utskottet anser att den fortsatta utvecklingen av värnpliktsförmåner bör
ske enligt försvarsministerns förslag. Motion FÖ127 (c) bör avslås i denna del.

Med hänvisning till de 100 milj. kr. som försvarsministern för perioden
1986-1992 avsatt för värnpliktsförmåner konstaterar motionären i motion
FÖ145 (s) att utrymmet för ökade värnpliktsförmåner för närvarande är

FöU 1986/87:11

72

begränsat. Det är därför, anför motionären, desto mer angeläget att det
ekonomiska utrymmet för sådana förmåner tas till vara så effektivt som
möjligt. Hon anser därför att underlag bör skapas för en övergripande
bedömning av värnpliktsförmånema.

Utskottet anförde i sitt betänkande FöU 1985/86:5 (s. 4) vid behandlingen
av motion 1985/86:Fö303 (c) om tillsättande av en värnpliktssocial utredning
bl. a. följande:

Av proposition 1985/86:100 bil. 6 (s. 49) framgår att överbefälhavaren anser
att en ny översyn av värnpliktsförmånssystemet bör komma till stånd.
Överbefälhavaren har dessutom i en särskild skrivelse till regeringen
föreslagit en översyn av vissa frågor av social, kulturell och fritidsmässig
natur som rör de värnpliktiga. Som framgår av propositionen bereds dessa
förslag för närvarande inom regeringskansliet. Enligt vad utskottet har
inhämtat förbereder man därvid ett utredningsarbete av en särskild utredningsman.
Syftet är att på detta sätt lägga grunden för en senare översyn med
i huvudsak den inriktning som motionärerna föreslår. Detta utredningsarbete
avses anförtros en parlamentariskt sammansatt kommitté. Utskottet
stöder tillkomsten av en sådan kommitté. Med hänsyn till de åtgärder som
övervägs inom regeringskansliet behöver riksdagen enligt utskottets mening
inte göra något uttalande i frågan. Motion 303 bör avslås.

Den särskilda utredningsmannens arbete är numera slutfört och avrapporterat
i betänkandet Grundutbildningsvärnpliktigas ekonomiska och sociala
villkor m. m. (Ds Föl987:3). På den sakkunniges förslag uppdrog regeringen

1 april 1986 åt överbefälhavaren att med anlitande av statistiska centralbyrån
genomföra en undersökning av de ekonomiska förhållandena för värnpliktiga
som genomgår grundutbildning. Denna undersökning skall redovisas i
september 1987.

Utskottet bedömer med hänvisning till redovisat utredningsarbete att det
föreligger tillräckligt underlag för övergripande bedömning av hur tillgängliga
resurser skall fördelas på olika värnpliktsförmåner. Något uttalande i
frågan behövs inte. Motion FÖ145 (s) bör avslås av riksdagen i denna del.

Försvarsministern uppger att det för budgetåret 1987/88 efter indexuppräkning
finns ca 30 milj. kr. att disponera för höjning av kontantförmånerna
till värnpliktiga. Försvarsministern föreslår att detta utrymme utnyttjas för
att höja dagersättningen med 2 kr. från 26 kr. till 28 kr. Vidare bör enligt
försvarsministern den behovsprövade familjepenningens maximibelopp höjas
med 200 kr. per månad för hustru och med 100 kr. per månad för barn till

2 350 kr. resp. 1325 kr. Dessa förbättringar beräknas kosta ca 25 milj. kr. Det
resterande utrymmet, 5 milj. kr., bör enligt försvarsministern avsättas för en
beräknad ökning av kostnaderna för bostadsbidrag och för en höjning av
förplägnadsersättningen.

Enligt motion FÖ306 (c) skulle dagersättningen i dagens penningvärde ha
uppgått till 39 kr., om en av socialdemokraterna under valrörelsen 1982
utlovad höjning av ersättningen hade kommit till stånd. Vad som i motionen
anförts om dagersättningen till värnpliktiga bör, anser motionärerna,
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motion Fö311 (vpk) yrkas en högre dagersättning än vad försvarsministern
har förordat. Motionärerna anser att dagersättningen omedelbart bör
höjas till 40 kr. Därutöver bör, enligt motionen, tillsättas en utredning med

FöU 1986/87:11

73

uppdrag att utarbeta ett värnpliktslönesystem som ersättning för dagens
värnpliktsförmånssystem. Enligt motion FÖ311 bör förplägnadsersättningen
höjas från 32 till 40 kr. Motionärerna anser vidare att sådan ersättning bör
utges under all den tid som den värnpliktige inte har möjlighet att äta i
militärrestaurang. I samma motion yrkas på en omedelbar höjning av
utryckningsbidraget från 2500 kr. till 3000 kr.

Utskottet vill peka på att det av redogörelsen i det föregående framgår att
för budgetåret 1987/88 har avsatts 5 milj. kr. för höjda bostadsbidrag och
höjning av förplägnadsersättningen. Vidare har - som också framgår av
redogörelsen - en särskild utredningsman nyligen avgivit ett betänkande om
de grundutbildningsvärnpliktigas ekonomiska situation medan överbefälhavaren
genomför en undersökning i samma ämne att redovisas för regeringen i
september 1987.

Utskottet är i avvaktan på utvärderingen av nämnda utredningsuppdrag
inte berett att tillstyrka förbättrade kontantförmåner till värnpliktiga utöver
vad regeringen har föreslagit. Utskottet anser det inte heller föreligga behov
av utredningsarbete vid sidan av det som redovisats eller av något tillkännagivande
enligt FÖ306. Motionsyrkandena bör avslås.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också motionerna Fö322 (fp) och
FÖ323 (m) som rör handläggningen av ärenden rörande bostadsbidrag resp.
familjebidrag. I båda motionerna hänvisas till en rapport som lämnats av
riksrevisionsverket (RRV) år 1986.1 rapporten pekar RRV på vissa brister i
det nuvarande familjebidragssystemet. Det präglas enligt rapporten av en
alltför frikostig tillämpning av bidragsreglerna. Det har också brister när det
gäller ansvarsfördelningen mellan de berörda myndigheterna. Motionären i
motion FÖ323 föreslår att riksdagen hos regeringen begär en utredning och
ett förslag till rationalisering i familjebidragsärenden enligt RRV:s förslag. I
Fö322 yrkas mot bakgrund av RRV:s rapport på en förenklad ordning för
handläggning av bostadsbidragsärenden.

Utskottet noterar att försvarsministern i propositionen anmäler att han på
grundval av nämnda rapport från RRV avser att ta initiativ till en översyn av
vissa delar av familjebidragssystemet. I avvaktan på resultat av översynen
bör riksdagen inte göra något uttalande om handläggningen av de behovsprövade
förmånerna till värnpliktiga. Motionerna Fö322 och FÖ323 bör avslås av
riksdagen.

Motionerna Fö301 (c) och FÖ309 (fp) tar upp frågor om försäkringsskyddet
för värnpliktiga. Enligt motion Fö301 bör försäkringsskyddet utökas så att
det gäller också under den värnpliktiges fritid utanför förbandet. Motionären
hänvisar bl. a. till ”att försvaret har rätt att använda den värnpliktige 24
timmar av dygnet 7 dagar i veckan”.

Även i motion Fö309 föreslår motionären att staten bör tillhandahålla en
olycksfallsförsäkring som gäller också under de värnpliktigas fritid. Motionären
anser också att begravningshjälpen bör höjas. Enligt de bestämmelser i
den statliga grupplivförsäkringen som trädde i kraft den 1 mars 1986 har
föräldrarna uteslutits som förmånstagare, framhåller motionären. Därmed
erhåller föräldrarna begravningshjälp med enbart ett halvt basbelopp om en
värnpliktig har förolyckats.

Utskottet har nyligen behandlat de värnpliktigas försäkringsskydd i ett

FöU 1986/87:11

74

yttrande till socialförsäkringsutskottet (FöU 1985/86:1 y). Frågan har av den
särskilda utredningsmannen fått en bred belysning i betänkandet Grundutbildningsvärnpliktigas
ekonomiska och sociala villkor m. m. (Ds Fö 1987:3).
Där konstateras - i likhet med vad utskottet gjorde i sitt yttrande - att de
värnpliktiga har ett försäkringsskydd som i allt väsentligt motsvarar arbetstagares
motsvarande skydd och som i några avseenden är bättre. Vissa
kompletteringar kan dock enligt utredningsmannens mening behövas.
Förslag till lagändringar och kostnadsberäkningar härför bör utarbetas.
Detta kan, anser utredningsmannen, göras av berörda myndigheter. En
kommittéutredning för dessa frågor anser han inte motiverad. Utskottet
anser att riksdagen i avvaktan på ett ställningstagande till utredningsmannens
förslag bör avslå motionerna Fö301 (c) och FÖ309 (fp).

Enligt vad utskottet har inhämtat avser regeringen att den 1 juli 1987 höja
begravningshjälpen till en avliden värnpliktigs dödsbo från 8000 kr. till
12050 kr. (ett halvt basbelopp).

Frågor rörande värnpliktsresor behandlas i motionerna Fö306 (c) yrkande
6, Fö311 (vpk), Fö321 (s), FÖ162 (c) och FÖ145 (s) yrkande 1.

I motion Fö306 (c) föreslås att regeringen tar upp förhandlingar med
trafikbolagen i syfte att värnpliktskortet skall bli en giltig färdhandling på
allmänna kommunikationer i hela landet. För att underlätta möjligheter till
flygresor för värnpliktiga bör vidare, anser motionären, ytterligare besättningar
för Herculesplan utbildas.

Motionärerna i Fö311 förordar att ett frikort införs som gör det möjligt för
värnpliktiga att åka gratis på samtliga såväl privata som statliga och
kommunala kollektiva färdmedel. Vidare yrkar motionärerna att man
återinför regeln om rätt till fri flygresa två gånger i månaden för värnpliktiga
som har mer än 80 mils resväg till hemorten eller som har en restid
överstigande tio timmar.

I motion Fö321 (s) hävdas att problem har uppkommit på flera håll i landet
när principen om ett lokalt kostnadsansvar för värnpliktsresorna skall
tillämpas på förbanden. Motionären ger exempel på ett antal ”billigare
alternativ” som skulle leda till förbättringar på området, bl. a. charterbeställningar
av flyg och rabattsystem genom stora och regelbundna beställningar.

I motion FÖ162 (c) pekar motionären på att rätten till fria hemresor
missbrukas för resor till valfri ort i stället för till hemorten. Detta drar stora
kostnader för statsverket. Enligt motionen bör värnpliktsverket få i uppdrag
att utreda missförhållandet och föreslå alternativ användning av de pengar
dessa s. k. avvikelseresor drar.

I ett yrkande i motion FÖ145 (s) föreslås att administrationen av
värnpliktsresorna överförs till försvarets civilförvaltning.

Utskottet har i olika sammanhang behandlat frågan om de värnpliktigas
hemresor. Riksdagen har på utskottets förslag nyligen godtagit ett ökat lokalt
kostnadsansvar när det gäller sådana resor. Försvarsministern framhåller i
totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 79) att en viktig del fortfarande kvarstår
att lösa när det gäller värnpliktsresesystemet, nämligen frågan om resorna
med buss på läns- och lokaltrafiken. För budgetåret 1987/88 kommer
överbefälhavaren att försöka förlänga gällande avtal med trafikföretagen.
En undersökning om de värnpliktigas resvanor skall under tiden göras.

FöU 1986/87:11

75

Sedan ytterligare klarhet därmed vunnits, avser försvarsministern att återkomma
till en lösning på sikt. Den särskilda utredningsmannen har i nämnda
betänkande Ds Fö 1987:3 också behandlat de värnpliktigas reseförmåner.
Han anser bl. a. att ansvaret för försvarets centrala reseadministration bör
flyttas för att möjliggöra ett fördjupat medinflytande för de värnpliktiga på
central nivå.

Utskottet har inhämtat att rådande svårigheter i fråga om besättningar till
Herculesflygplanen har samband med pilotbristen inom flygvapnet.

I avvaktan på ökade erfarenheter av den nuvarande ordningen, på resultat
av genomförda och pågående undersökningar och på förslag från regeringen
är utskottet inte berett att nu tillstyrka något uttalande från riksdagens sida i
fråga om värnpliktsresorna.

Resorna bör alltså enligt utskottets mening avslå motionerna Fö321 (s),
FÖ306 (c), yrkande 5, FÖ311 (vpk), Föl45 (s), yrkande 1, samt FÖ162 (c) om
förbättring av värnpliktigas reseförmåner.

Fredsorganisation och rationalisering

Vid behandlingen av den fortsatta fredsorganisationen inom armén
(s. 80-82) framhåller försvarsministern att det på samma sätt som när det
gäller utbildningssystemet för närvarande saknas tillräckligt underlag för ett
ställningstagande. Han anser dock förbättringar av utbildningen och fredsorganisationen
inom armén vara så viktiga att ett ställningstagande till dessa
frågor inte kan anstå till 1992 års försvarsbeslut. Han ämnar därför vid ett
senare tillfälle föreslå regeringen att lämna uppdrag om hur en översyn i
dessa hänseenden skall genomföras. Han avser återkomma till frågan om
parlamentarisk insyn i detta arbete. Målet är att frågan skall kunna
riksdagsbehandlas år 1989.

Motion Fö324 (c) gäller arméns fredsorganisation i Jönköpings län.
Motionärerna framhåller att lokaliseringen av 112 och Ing 2 till Eksjö
kommun är av stor betydelse för sysselsättningen i kommunen. Motionärerna
hyser oro för att förbanden kan komma att beröras av förbandsindragningar
till följd av den i försvarskommittén träffade överenskommelsen
mellan socialdemokraterna och folkpartiet. De pekar på indragningen av A 6
i Jönköping och framhåller att indragningar av ytterligare förband i
Jönköpings län inte kan accepteras.

Utskottet har inhämtat att regeringen, i linje med vad försvarsministern
enligt redogörelsen i det föregående anfört, den 12 mars 1987 beslutat att ge
överbefälhavaren i uppdrag att bl. a. arbeta fram ett förslag angående arméns
långsiktiga utveckling att redovisas den 1 oktober 1988. Utskottet anser att
riksdagen i avvaktan på resultatet av detta arbete inte bör göra något
uttalande rörande delfrågor beträffande arméns fredsorganisation. Motion
FÖ324 (c) bör avslås av riksdagen.

Motionerna FÖ143 (s) och FÖ144 (s) har som bakgrund motionärens av
många värnpliktiga stödda uppfattning att repetitionsutbildningen ofta är
ineffektiv. Motionären framför förslag till förbättringar av repetitionsutbildningen
genom olika åtgärder inom arméns fredsorganisation och utbildningssystem.

FöU 1986/87:11

76

Enligt motion FÖ143 skulle förbättringar av repetitionsutbildningen kunna
nås bl. a. genom att anpassa förbandens ledning i fred till krigsorganisationen
t. ex. genom att låta brigadcheferna vara organiserade som utbildningsmyndigheter
i fred.

I motion Föl44 ser motionären tillgången på kunnigt utbildningsbefäl som
en väsentlig förutsättning för att repetitionsutbildningen skall kunna förbättras.
Hon pekar på att regeringen uppdragit åt överbefälhavaren att lägga
fram förslag beträffande arméns fredsorganisationsutveckling utan att effektiviteten
i utbildningen har betonats. Enligt motionärens mening borde
överbefälhavaren särskilt beakta behovet av utbildningsbefäl i repetitionsutbildningen
och lägga fram förslag till flexibilitet i fredsorganisationen som ger
en avsevärt större insats av utbildningsbefäl i repetitionsutbildningen utan att
grundutbildningen påverkas.

Utskottet delar motionärens uppfattning att åtgärder bör vidtas beträffande
fredsorganisationen. De åtgärder som förordas i motionerna är enligt
utskottets bedömning av sådan art att de torde bli föremål för överväganden i
anslutning till den pågående översynen av arméns fredsorganisation. Motionerna
Föl43 och FÖ144 bör därför avslås av riksdagen i avvaktan på resultat
av detta utredningsarbete.

I motion Föl27 (c) finns ett yrkande om att riksdagen bör uttala att det bör
finnas ett fredsförband/militär myndighet i varje län.

Riksdagen har tidigare behandlat ett motsvarande motionsyrkande (FöU
1983/84:8 s. 18). Utskottet ansåg därvid att sambandet mellan krigsförband
och fredsförband samt beredskapsaspekter kommer att öka i betydelse vid
bedömningen av hur fredsorganisationen skall utformas på lång sikt. Sådana
faktorer skall, ansåg utskottet vidare, vägas mot ekonomiska möjligheter och
regionalpolitiska krav när inriktningen av den fortsatta utvecklingen av
fredsorganisationen skall anges. Utskottet ansåg sig inte kunna bedöma
vilket värde olika faktorer kommer att tillmätas när överväganden görs och
inte heller hur behovet av en militär myndighet i varje län/landskap skall
utvärderas. Som framgår av redogörelsen i det föregående har överbefälhavaren
att se över bl. a. utformningen av arméns fredsorganisation och av den
framtida ledningsorganisationen. I avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete
anser utskottet att riksdagen inte bör uttala sig om fredsorganisationens
utformning i enlighet med förslaget i motion Föl27 (c). Motionen bör
avslås i denna del.

Beträffande ledningsorganisationen inom marinen (s. 82) anser försvarsministern
att en ny ledningsorganisation bör införas i syfte att åstadkomma en
angelägen samordning mellan flottans och kustartilleriets verksamhet och en
bättre ledning av de marina förbanden. Samordningen har bl. a. som följd att
flottans och kustartilleriets regionala myndigheter slås samman till en
gemensam myndighet dels i södra Sverige, dels i Storstockholmsområdet.
Det bör enligt försvarsministern ankomma på regeringen att fastställa den
närmare organisationsutformningen.

Förslaget innebär att inom vart och ett av södra och östra militärområdena
organiseras en gemensam marin ledningsorganisation på lägre regional nivå,
liksom i övriga berörda militärområden benämnd marinkommando. Därvid
upphör nuvarande örlogsbaser, kustartilleriförsvar och bevakningsområden.

FöU 1986/87:11

77

Staben för marinkommandot i Östra militärområdet avses lokaliseras till
Muskö. Nuvarande marina myndighet på Gotland bibehålls i form av ett
självständigt kustartilleriregemente (KA 3) med eget mobiliseringsansvar.

Inom Storstockholmsområdet avses mobiliserings- och utrustningsavdelningar
lokaliseras till såväl Muskö som Rindö. Dessa avdelningar planeras få
en utformning så att en funktionell och områdesvis mobilisering kan
genomföras och en hög mobiliseringssäkerhet uppnås.

Motionerna Föl32 (fp), FÖ138 (m) och Föl56 (c) rörden av regeringen för
godkännande redovisade samordningen av flottans och kustartilleriets
regionala myndigheter. I samtliga motioner föreslås avslag på propositionen i
denna del. I motion Föl32 (fp) finner motionären det förvånande att man
inte håller tillbaka förslaget till en ny marin ledningsorganisation i avvaktan
på resultaten av nu pågående utredningar bl. a. rörande totalförsvarets
ledning i krig. Också motionärerna i motion FÖ138 (m) vill uppskjuta
beslutet. Det bör, anser de, fattas först efter ytterligare utredningar i
samband med nästa försvarsbeslut. I motion FÖ156 (c) vill motionärerna att
alternativ med två gemensamma integrerade myndigheter på ostkusten skall
studeras. Även möjligheten att flytta en gemensam marin ledning till annan
plats än Muskö bör enligt dem utredas.

Enligt vad utskottet har inhämtat vilar förslaget till ändrad ledningsorganisation
inom marinen på följande principer:

□ en lägre regional ledningsorganisation skapas i varje aktuellt militärområde
med en stark rörlig ledningskapacitet som i krig kan förstärka eller vid
skador ersätta den fasta organisationen i ett område. Nuvarande flottilj-,
resp. brigadledningar (motsvarande) bibehålls därvid,

□ ett samlat ledningsansvar införs för ledning av sjöstridskrafter och
nuvarande territoriella kustförsvar. Ansvaret för redan till kustförsvaret
knutna försvarsområdesfunktioner (fo 15 resp. fo 32) bibehålls i den nya
organisationen. Samordningen under militärbefälhavaren i försvaret mot
amfibieoperationer stärks genom dessa åtgärder,

□ samma ledningsorganisation ansvarar för insatser med förband såväl i
fred som under neutralitet och i krig. Den marina ledningsorganisationen
ges likartad utformning i hela landet.

Utskottet stödjer dessa grundläggande ledningsprinciper. De fredsorganisatoriska
förändringar inom marinen som har aktualiserats i totalförsvarspropositionen
ser utskottet närmast som en konsekvens av dessa. Med
anledning av vad som anförs i motionerna kan erinras om att en ledningsorganisation
liknande den nu övervägda redan finns bl. a. inom västra militärområdet.
Utskottet biträder att denna ledningsprincip införs generellt. Beträffande
dess tillämpning i Storstockholmsområdet ser utskottet det som
särskilt värdefullt att det avses organiseras två självständigt verkande
mobiliseringsfunktioner inom ramen för den nya myndigheten. Detta
kommer, enligt utskottets mening, att öka uthålligheten och minska sårbarheten
i förhållande till nuvarande organisation med två funktionsinriktade
myndigheter. Utskottet understryker starkt vikten av att mobiliseringssäkerheten
tryggas i den nya organisationen.

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer endast ett fåtal personer att
behöva byta stationeringsort i samband med omorganisationen. Utskottet

FöU 1986/87:11

78

räknar med att personalförändringarna kommer att genomföras med minsta
möjliga olägenhet för den berörda personalen. Utskottet vill avslutningsvis
framhålla att det ser den förordade organisationsförändringen som en
fortsättning på en angelägen ökad samordning av kustartilleriets och flottans
verksamhet.

Motionerna Föl32 (fp), Föl38 (m) och FÖ156 (c) bör avslås av riksdagen.

I motionerna FÖ207 (s) och Fö320 (m) är motionärerna kritiska mot att
underhållet av helikoptrar har koncentrerats till 1. helikopterdivisionen på
Berga. Av såväl ekonomiska som kapacitets- och kvalitetsskäl är det enligt
deras mening fördelaktigt att för fyra nya helikoptrar återuppta underhållsverksamheten
vid 2. helikopterdivisionen.

Utskottet konstaterar att gällande organisation av helikopterunderhållet är
utformad enligt de riktlinjer som riksdagen fastställde år 1983 (prop.
1982/83:138, FöU 15, rskr. 324). Utskottet anser sig inte ha underlag att
föreslå någon ändring av detta beslut. Motionsyrkandena bör avslås.

När det gäller flygvapnets fredsorganisation (s. 82) anser försvarsministern
i likhet med försvarskommittén att det inte finns några behov av förändringar
under den kommande femårsperioden bortsett från sådant som krävs för att
fullfölja 1982 års försvarsbeslut. Utskottet delar denna uppfattning och anser i
linje därmed att motion Fö 137 (vpk), vari yrkas att flygförbandet F 16/F 20
skall flyttas från Uppsala till Tierp, bör avslås av riksdagen.

Under rubriken rationalisering (s. 83-85) uttalar försvarsministern bl. a.
att det i 1982 års försvarsbeslut fastställda besparingsprogrammet bör
fullföljas. Han uppger sig vidare ha för avsikt att föreslå regeringen att ge
överbefälhavaren i uppdrag att redovisa förslag rörande mål för samt
styrning av rationaliseringsverksamheten för perioden 1987-1992 med
erfarenheterna under perioden 1982—1987 som grund.

Utskottet har inget att erinra mot vad försvarsministern anför om rationaliseringar.

Förvaring av vapen m. m. i militära förråd

Försvarsministern framhåller bl. a. att vårt mobiliseringssystem, med över
hela landet spridda mobiliseringsförråd, för med sig avsevärda svårigheter att
före mobilisering effektivt skydda materielen mot alla slags angrepp. Han
konstaterar att systemets fördelar hittills har varit större än dess nackdelar.
Han anser att denna bedömning alltjämt gäller.

Förvaringen av vapen och ammunition inom försvarsmakten tas upp i
motionerna FÖ302 (s) och FÖ315 (m). 1 båda motionerna åberopas bl. a. den
nyligen inträffade sprängningen av ett ammunitionsförråd i Järna som skäl
för åtgärder i syfte att komma till rätta med vapen- och ammunitionsstölder
ur mobiliseringsförråden. Enligt motion FÖ302 är en skärpning av bevakningen
den bästa åtgärden därvidlag. Motionären anser en sådan förbättring
av säkerheten vara en uppgift för de militära myndigheterna. Kostnaden
härför förutsätts i motionen kunna rymmas inom befintliga anslagsramar för
materielanskaffning och materielförvaring. I motion Fö315 anser motionären
att regeringen bör ge överbefälhavaren i uppdrag att föreslå olika
säkerhetsåtgärder mot vapen- och ammunitionsstölder ur förråd och att

FöU 1986/87:11

79

kostnaderna för sådana åtgärder bör redovisas inför kommande försvarsbeslut.

Utskottet konstaterar att sprängningen hösten 1986 av ammunitionsförrådet
i Järna har föranlett två frågor i riksdagen (1986/87:214 och 216) om
förvaringen av vapen m. m. i militära förråd. I sitt svar på frågorna anförde
försvarsministern bl. a. att han räknade med att regeringens ställningstagande
skulle redovisas i mars 1987. I totalförsvarspropositionen återkommer
försvarsministern till ämnet och uppger bl. a. att det i överbefälhavarens
planering för perioden 1987-1997 ligger en förstärkning av bevakningen av
våra mobiliseringsförråd. I jämförelse med nuvarande nivå uppges ytterligare
ca 140 milj. kr. skola satsas på bevakningstekniska åtgärder. Denna
planering bedömer försvarsministern vara lämplig. Den kommer enligt hans
mening att medföra en avsevärd förbättring av skyddsnivån.

Även utskottet ställer sig positivt till en sådan planering. Utskottet vill i
detta sammanhang framhålla att händelsen i Järna får ses som en isolerad
händelse. Förlusterna av förrådsställd militär materiel är totalt sett inte
omfattande. Sedan 1970 har antalet förlorade militära vapen uppgått till ca 60
per år varav de flesta förkommit på annat sätt än genom stölder i förråd. Det
bör också erinras om att endast 10 % av det totala antalet förkomna vapen i
landet kan hänföras till förluster inom försvarsmakten. Riksdagen bör enligt
utskottets mening inte göra något uttalande i frågan.

Lekmannainflytande i försvarsmaktens myndigheter

Försvarsministern hänvisar inledningsvis till den syn på lekmannainflytandet
i försvarsmaktens centrala myndigheter som regeringen har redovisat i
proposition 1986/87:99 om ledningen av den statliga förvaltningen. Beträffande
lekmannainflytandet i försvarsmaktens regionala och lokala myndigheter
påminner försvarsministern om den försöksverksamhet som sedan
fyra år bedrivs med rådgivande lekmannaorgan vid ett begränsat antal lokala
myndigheter (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374). Försvarsministern
uppger att överbefälhavaren till regeringen har redovisat erfarenheter av
försöksverksamheten och vissa förslag. Försvarsministern avser att, efter det
att proposition 1986/87:99 har behandlats av riksdagen, återkomma till
regeringen i fråga om lekmannainflytandet i försvarsmaktens regionala och
lokala myndigheter.

I ett yrkande i motion Fö306 (c) föreslår motionärerna att försöksverksamheten
med lekmannastyrelser skall permanentas.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att riksdagen för närvarande behandlar
regeringens förslag i proposition 1986/87:99 om ledningen av den statliga
förvaltningen (KU 29). I propositionen föreslås bl. a. att en lekmannastyrelse
med beslutanderätt inte skall finnas hos överbefälhavaren. Huruvida försvarsmaktens
övriga myndigheter skall ha lekmannastyrelse anses böra
prövas i varje enskilt fall, t. ex. i samband med större organisationsöversyner.
Motionsyrkandet ger utskottet anledning att peka på att det i olika
sammanhang har stött tanken på ett lekmannainflytande på regional och
lokal nivå inom försvarsmaktens fredsorganisation (FöU 1973:9, FöU
1980/81:19 s. 23, FöU 1981/82:18 s. 93). Bl. a. har det utredningsarbete av
1974 års försvarsledningsutredning som ligger till grund för den pågående

FöU 1986/87:11

80

försöksverksamheten på lokal nivå tillkommit på förslag av utskottet.
Utskottet vidhåller sin positiva inställning till ett sådant inflytande men anser
— i likhet med vad som anförs i totalförsvarspropositionen - att det bör
ankomma på regeringen att på grundval av erfarenheterna av den nu
pågående försöksverksamheten fatta beslut i frågan. Motion Fö306 (c) bör
inte bifallas i denna del.

Utskottet har i övrigt inte någon erinran mot vad försvarsministern har
anfört om lekmannainflytandet i försvarsmaktens myndigheter.

Ekonomiska överväganden och förslag

Försvarsministern uppger inledningsvis att regeringen i syfte att öka säkerheten
i planeringen avser att i sina programplaneringsanvisningar till överbefälhavaren
ställa ökade krav på ekonomisk realism i kommande materielplaner.
Vidare kommer regeringen att inför beslut om varje större materielärende
noggrant bevaka det kvarstående s. k. fria ekonomiska utrymmet så att en
godtagbar handlingsfrihet bevaras inför 1992 års försvarsbeslut. Han upplyser
vidare att möjligheterna till en uppdelning av större materielbeställningar
i s.k. delbeställningar kommer att beaktas.

Med dessa åtgärder bedömer försvarsministern att säkerheten i planeringen
och genomförandet av det militära försvarets verksamhet bör kunna
förbättras. Han säger sig emellertid därutöver i särskild ordning ämna
överväga vilka ytterligare åtgärder som behövs för att öka säkerheten i
planeringen.

I totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 88-90) redovisar försvarsministern
ett delvis nytt prisregleringssystem för det militära försvaret. Utformningen
bygger på ett förslag från en arbetsgrupp inom försvarskommittén. Enligt
försvarsministern bör det tillämpas enligt försvarskommitténs förslag för
försvarsbeslutsperioden 1987/88-1991/92.

Beträffande planeringsramarna för det militära försvaret uppger försvarsministern
att den ekonomiska ramen för det militära försvaret av försvarskommittén
har beräknats utifrån ett grundbelopp om 23759 milj. kr./
budgetår. Detta grundbelopp föreslås höjas för budgetåret 1987/88 med 840
milj. kr. samt därefter för var je budgetärt, o. m. budgetåret 1991/92 med 200
milj. kr. Detta innebär, anför försvarsministern, att den ekonomiska ramen
höjs med sammanlagt 6200 milj. kr. räknat över hela femårsperioden. Efter
vissa smärre justeringar av ingångsvärdet föreslår försvarsministern att
planeringsramen för det militära försvaret för perioden 1987/88-1991/92
fastställs till sammanlagt 124867 milj. kr. (prisläge februari 1986).

Försvarsministern anser vidare att överbefälhavaren för femårsperioden
efter den ljuli 1992 bör tillåtas att planera med en köpkraftsram som
motsvarar en prolongering av den militära ramens totala nivå budgetåret
1991/92. Jämfört med grundnivån innebär det en sammanlagd ökning för
perioden 1992—1997 med 8200 milj. kr.

Försvarsministern beräknar utgiftsramen för det militära försvaret för
budgetåret 1987/88 till 24571 140000 kr. i pris-, löne- och växelkursläget
februari 1986.

I linje med sina synpunkter på hur det militära försvaret bör utvecklas
föreslår moderata samlingspartiet i sin motion FÖ128 att utgiftsramen för det

FöU 1986/87:11

81

6 Riksdagen 1986/87. 10 sami. Nr 11

militära försvaret för budgetåret 1987/88 fastställs till 24866 milj. kr. i
prisläge februari 1986. För den närmaste femårsperioden bör planeringsramen
enligt partiets mening vara 127367 milj. kr. i samma prisläge. Detta
innebär en ramhöjning om 8700 milj. kr., dvs. med 2500 milj. kr. mer än
regeringen föreslår. Vad beträffar perioden 1992-1997 anser motionärerna
att planeringen bör inriktas mot en ram som överstiger grundnivån med
16500 milj. kr.

Med samma utgångspunkter som regeringen finner centerpartiet i sin
motion Föl27 att ramen för det militära försvaret bör höjas med 720 milj. kr.
den ljuli 1987 och med 320 milj. kr. varje budgetår därefter t. o.m.
budgetåret 1991/92 för att nämnda år uppgå till 2000 milj. kr. utöver
grundnivån. Den sammanlagda ökningen av ramen uppgår därmed till 6800
milj. kr. under femårsperioden. Detta ställningstagande innebär att utgiftsramen
för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 enligt centerpartiets
motion bör fastställas till 24451 milj. kr. För femårsperioden efter den ljuli
1992 bör enligt motionärernas uppfattning överbefälhavaren tillåtas att
planera med en köpkraftsram som motsvarar en prolongering av ramens
totala nivå budgetåret 1991/92. Detta innebär för perioden 1992-1997 en
ökning med 10000 milj. kr. i förhållande till grundnivån.

De olika förslagen illustreras av en bild med tillhörande tabell som är
intagen som bilaga 13 till betänkandet.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det i likhet med försvarsministern
anser det önskvärt att säkerheten i planeringen och genomförandet av det
militära försvarets verksamhet förbättras. Utskottet har inte något att
invända mot vad föredragande statsrådet har anfört beträffande åtgärder i
detta syfte. Det är enligt utskottets mening angeläget att regeringen noga
följer utvecklingen och om så erfordras tillser att verksamheten ges den
inriktning försvarsbeslutet anger. En ökad fasthet i planeringen kan enligt
utskottets bedömning också följa av att man tillämpar det nya prisregleringssystem
som föreslås i totalförsvarspropositionen och som utskottet tillstyrker.

Såväl den föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret
1987/88, den förordade planeringsramen för försvarsbeslutsperioden som
planeringsinriktningen för den närmaste därpå följande femårsperioden vilar
på försvarskommitténs bedömning av de ekonomiska förutsättningarna för
verksamheten inom det militära försvaret. Utskottet delar försvarskommitténs
och försvarsministerns uppfattning i detta hänseende. Den inriktning av
det militära försvaret som utskottet i det föregående ställt sig bakom har
också utformats från samma utgångspunkter. Utskottet tillstyrker mot denna
bakgrund regeringens förslag också i denna del.

Sedan riksdagen har tagit ställning till det militära försvarets fortsatta
utveckling, med utgiftsram för nästkommande budgetår, planeringsram för
försvarsbeslutsperioden och ekonomisk planeringsinriktning för femårsperioden
därefter återstår ett antal anslagsfrågor för budgetåret 1987/88.
Utskottet förutsätter att regeringen anpassar utnyttjandet under budgetåret
av bemyndiganden och betalningsmedel inom utgiftsramen till den inriktning
av verksamheten som riksdagen kommer att bestämma.

Utskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern i övrigt har

FöU 1986/87:11

82

anfört om totalförsvarets militära del. Liksom försvarsministern (bil. 1 s. 91)
anser utskottet att outnyttjade medel inom utgiftsramen bör få föras över
från ett budgetår till nästa inom en gräns av 3 % av utgiftsramen. Riksdagens
ifrågavarande bemyndigande till regeringen bör begränsas i enlighet
härmed.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande det militära försvarets fortsatta inriktning

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Fö 136, yrkande 3 n,
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,

2. beträffande arméstridskrafter

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö319 om översyn av
hemvärnets och driftvärnets verksamhet,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl42, yrkande 1 om
utnyttjande av marint hemvärn,

c) att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Föl27, yrkande
7 i denna del, och 1986/87:Fö 128, yrkande 3 i denna del och yrkande 7 i
denna del, lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört
om inriktningen av arméstridskrafterna,

3. beträffande marinstridskrafter

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl42, yrkande 2 om
fiskefartyg för marint bruk,

b) att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fö312, 1986/
87:Föll6, yrkande 1, 1986/87:Föl27, yrkande 7 i denna del, och
1986/87:Föl28, yrkande 3 i denna del och yrkande 7 i denna del,
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om
inriktningen av marinstridskrafterna,

4. beträffande flygstridskrafter

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Föl27, yrkande
7 i denna del och yrkande 8,1986/87:Föl28, yrkande 3 i denna del och
yrkande 7 i denna del, lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört om inriktningen av flygstridskrafterna,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl27, yrkande 9 om
uppsättande av ytterligare ett jaktförband med modifierade Drakenplan,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl34 om modifiering av
ytterligare Drakenplan,

5. beträffande anställd personal

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl28, yrkande 3 i denna
del, om medel för personaladministrativa åtgärder,

b) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö313 och 1986/
87:Föl28, yrkande 3 i denna del, om översyn av den nya befälsordningen,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö317 om avkortning av
reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet,

d) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö318, yrkande 1 om
samlevnadsundervisning i den militära befälsutbildningen,

FöU 1986/87:11

83

e) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö318, yrkande 2 om
utvärdering av beslutet att öppna befälsyrket för kvinnor,

f) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö318, yrkande 3 om studier
av taktisk flygtjänst och submarin tjänst,

g) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl48 om omfördelning av
yrkesofficerare till värnpliktsutbildningen,

h) att riksdagen med avslag på motion 1986/87: Fö 127, yrkande 4,
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,

6. beträffande värnpliktsutbildning

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl27, yrkande 3 om den
allmänna värnplikten som grundval för det militära försvaret,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87 :Fö303 om musikplutonutbildning,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö306, yrkande 1 om effektiviteten
i värnpliktsutbildningen,

d) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö306, yrkande 3,
1986/87:Fö307 och 1986/87:Fö314 om trafiksäkerhetsfrågor,

e) att riksdagen avslår motion 1986/87:FÖ306, yrkande 4 om
försöksverksamhet vid fjärrekryterade förband,

f) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö306, yrkande 8 om informationen
angående säkerhetspolitiken och totalförsvaret,

g) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö310 om informationen
angående säkerhetspolitik och totalförsvar till tjänstgörande värnpliktiga,

h) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö316 om utvärderingen av
krigsförbandsövningar,

i) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl46 om värnpliktigas
utnyttjande för civila uppgifter,

j) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl47 om utbildningen i
vakttjänst,

k) att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87.FÖ127, yrkande
7 i denna del, och 1986/87:Föl28, yrkande 3 i denna del, lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av
värnpliktsutbildningen,

7. beträffande värnpliktsförmåner

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl45, yrkande 2 om en
övergripande bedömning av värnpliktsförmånerna,

b) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö301 och 1986/
87:Fö309 om de värnpliktigas försäkringsskydd,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö322 om administrationen
av bostadsbidraget,

d) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö323 om rationalisering av
bostadsbidragsärenden,

e) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö306, yrkande 7 om
dagersättningen till värnpliktiga,

f) att riksdagen med avslag på motion 1986/87 :Fö311 i denna del
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har förordat om
dagersättningens storlek,

FöU 1986/87:11

84

g) att riksdagen antar det som bilaga 1.1 till propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520),

h) att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Fö311 i denna del
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om
kontantförmåner till värnpliktiga,

i) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö311 såvitt gäller utredning
om värnpliktsavlöningssystem,

j) att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fö306, yrkandena
5 och 6, 1986/87:Fö311 i denna del, 1986/87:Fö321 och 1986/
87:Föl62 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört
om värnpliktsresor,

k) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl45, yrkande 1 om
administrationen av värnpliktsresorna,

1) att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Föl27, yrkande 5,
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om
inriktningen av värnpliktsförmånernas utveckling,

8. beträffande fredsorganisationen

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö324 om betydelsen av Ing
2 och 112 för sysselsättningen i Jönköpings län,

b) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö207, yrkandena 2 och
3, och 1986/87:Fö320 om helikopterunderhåll vid 2. helikopterdivisionen,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl27, yrkande 6 om ett
fredsförband i varje län,

d) att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Föl32, 1986/
87:Föl38 och 1986/87:Föl56 godkänner vad föredragande statsrådet
har föreslagit om viss förändring av marinens fredsorganisation,

e) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl37 om flyttning av F18/F
20 till Tierp,

f) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Föl43 och 1986/
87:Föl44 om avhjälpande av befälsbristen vid repetitionsutbildning,

g) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om fredsorganisationens utveckling,

9. beträffande förvaring av vapen m. m. i militära förråd

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fö302 och 1986/
87:Fö315 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,

10. beträffande lekmannainflytande i försvarsmaktens myndigheter

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö306, yrkande 2 om
lekmannastyrelser vid förband,

b) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

11. beträffande ekonomiska överväganden och förslag

a) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1986/87:Föl27, yrkande 7 i denna del, 1986/87:Föl28,
yrkande 6, och motion 1986/87:Föl36 yrkande 3 q fastställer basbeloppet
för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 till 24 573 640 000
kr. i prisläget februari 1986 samt den militära utgiftsramen för samma
budgetår till 24571140000 kr. i samma prisläge,

FöU 1986/87:11

85

b) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1986/87:Fö 127, yrkande 7 i denna del, och 1986/87:Fö 128,
yrkandena 4 och 5, fastställer planeringsramen för det militära
försvaret för perioden 1987/88—1991/92 samt planeringsinriktningen
för perioden 1992/93-1996/97 i enlighet med vad föredragande
statsrådet har förordat,

c) att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för
det militära försvaret för budgetåret 1987/88 med hänsyn till prisutvecklingen
efter februari 1986 enligt det system för priskompensation
som föreslås i propositionen,

d) att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
enligt nettoprisindex,

e) att riksdagen med godkännande av vad utskottet har anfört
härom bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för det militära
försvaret för budgetåret 1987/88 på grund av över- eller underutnyttjande
av utgiftsramen för budgetåret 1986/87,

f) att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1987/
88 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret
samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av
konjunktur- eller beredskapsskäl,

12. beträffande totalförsvarets militära del i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört.

6 Totalförsvarets civila del

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 93—129) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets
civila del och fredsräddningstjänsten som föredragande statsrådet har
angett,

2. fastställa planeringsramen för totalförsvarets civila del för perioden
1987/88—1991/92 till 7 823 milj. kr. i enlighet med vad föredragande
statsrådet har anfört,

3. fastställa att anslagen på statsbudgeten inom planeringsramen för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 förs upp med sammanlagt
1591,8 milj. kr. i beräknat genomförandepris 1987/88,

4. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1987/88 justera lämnade
beställningsbemyndigande med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

5. bemyndiga regeringen att medge att det med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetåret 1986/87
under anslaget H3. Skyddsrum minskat med det faktiska utfallet för
budgetåret förs över till samma anslag budgetåret 1987/88,

6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1987/88 medge överskridande
av anslagen inom planeringsramen för totalförsvarets civila del samt
av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av konjunktur- eller
beredskapsskäl,

FöU 1986/87:11

86

7. godkänna vad föredragande statsrådet har anfört om fredskrislagring av
tekovaror, kemiska produkter och metaller samt om buffertlagring av
uniformstyger m. m.,

8. godkänna vad föredragande statsrådet har anfört om planeringsförutsättningarna
och riktmärkena för försörjningsberedskapen på teko- och
skoområdena.

Vidare har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av

9. vad föredragande statsrådet anfört om SOS Alarmering AB vid
beredskap och i krig,

10. vad föredragande statsrådet i övrigt anfört om ekonomiska resurser för
totalförsvarets civila del.

Föredragande statsrådet
Inledning, m. m.

Försvarsministern konstaterar inledningsvis att det svenska totalförsvaret
omfattar alla de åtgärder som krävs för att förbereda landet inför yttre hot
och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. I sådana
situationer omfattar totalförsvaret hela det omställda samhället. Försvarsministern
konstaterar vidare att beredskapsförberedelserna i fred inom totalförsvarets
civila del syftar till att göra denna beredd att under kriser och i krig
medverka i de samlade försvarsansträngningarna och att säkerställa samhällets
överlevnad.

Han berör vidare bl. a.

□ viktiga institutionella förändringar,

□ inriktningen enligt 1982 års försvarsbeslut.

Försvarsministern erinrar i detta sammanhang om de olika riksdagsbeslut
som fattats under senare år varigenom vissa viktiga institutionella förändringar
genomförts inom den civila delen av totalförsvaret. Vidare erinrar
försvarsministern om den inriktning för de olika civila delarna av totalförsvaret
som fastslogs i 1982 års försvarsbeslut och konstaterar därvid att nämnda
beslut innebar betydelsefulla satsningar på dessa områden för att uppnå ett
bättre och mer uthålligt totalförsvar.

Den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del

Grunder och inriktning

Försvarsministern konstaterar att samhällets förmåga att möta fredstida
störningar är grundläggande för möjligheterna att verka under kriser och i
krig samt att det är av stor vikt att härutöver särskild hänsyn tas till
beredskapen för kriser och krig i fredstida planering och samhällsutveckling.
”En samhällsplanering som sker i fred under beaktande av totalförsvarsintressena
minskar behovet av beredskapsplanering och särskilda beredskapsåtgärder.
”

Försvarsministern finner i likhet med 1984 års försvarskommitté att 1982
års försvarsbeslut, särskilt strävan i detta beslut att

FöU 1986/87:11

87

□ decentralisera ansvaret för och förbättra samordningen av den civila
totalförsvarsverksamheten och att i ökad utsträckning ge den en förankring
hos medborgarna samt att

□ inrikta försörjningsberedskapen mot att främst säkerställa de oundgängliga
behoven och att i ökande grad bygga beredskapen på det svenska
näringslivets inneboende flexibilitet och omställningsförmåga,

i väsentliga avseenden bör fullföljas och vidareutvecklas men att delvis
ändrade bedömningar av krisers och krigs karaktär och den militärtekniska
utvecklingens konsekvenser motiverar vissa omprioriteringar. Försvarsministern
fortsätter:

Av särskild betydelse för mina förslag i det följande har varit dels
bedömningen av resursbehovet och inriktningen av beredskapsåtgärderna
när det gäller hälso- och sjukvård och befolkningsskydd för att förbättra
förutsättningarna för befolkningens överlevnad i krig, dels synen på krisers
och krigs längd och karaktär.

När det gäller hälso- och sjukvården har försvarskommittén funnit att de
allvarliga brister, främst avseende beredskapen för krig, som konstaterades i
samband med 1982 års försvarsbeslut närmast förstärkts och att beredskapen
i fråga om försörjningen med sjukvårdsförnödenheter och läkemedel för
främst den civila hälso- och sjukvården fortfarande ligger på en oacceptabelt
låg nivå.

I fråga om befolkningsskyddet konstaterar kommittén beträffande tillgången
på skyddsrum att bristerna i vissa områden är så stora att de med
fortsatt byggande enligt nu tillämpade principer inte kan täckas under de
närmaste årtiondena. Dessa principer innebär främst att ytterligare skyddsrum
anskaffas successivt i anslutning till all nybyggnation i de ca 350
skyddsrumsorterna. Kommittén finner det oacceptabelt att skyddsbehovet i
bristområden inte kan tillgodoses inom överskådlig tid och förordar därför en
ändrad inriktning av befolkningsskyddet. Enligt kommitténs mening bör
åtgärder för att förstärka befolkningsskyddet och räddningstjänsten samt
hälso- och sjukvården sättas in i ett gemensamt perspektiv när det gäller att
förbättra förutsättningarna för befolkningens överlevnad i krig.

Jag delar kommitténs uppfattning om den allmänna inriktningen av
beredskapsplaneringen när det gäller hälso- och sjukvården och befolkningsskyddet.
Jag förordar i likhet med kommittén beträffande dessa åtgärder en
ändrad inriktning som i stort innebär dels en intensifierad satsning på hälsooch
sjukvården, dels en ändrad inriktning av befolkningsskyddet inom
civilförsvaret. Sammantaget bör dessa åtgärder medföra en för befolkningens
överlevnadsmöjligheter i krig mer ändamålsenlig fördelning av resurserna.

Försvarsministern aviserar därpå olika förslag som, utgående från ovannämnda
överväganden och bl. a. syftande till att uppnå en balanserad
uthållighet inom totalförsvaret, framläggs i propositionen. Förslagens huvudsakliga
innebörd är att

□ förbättra försörjningsberedskapen med sjukvårdsförnödenheter med
inriktningen att det vid försvarsbeslutsperiodens slut skall ha byggts upp
resurser så att i varje fall krigsbehoven i huvudsak kan tillgodoses,

□ det framtida skyddsrumsbyggandet, utifrån en samlad syn på befolkningens
behov av skydd, i högre grad än hittills inriktas på sådana områden där
mer betydande risker finns för civilbefolkningen vid en angripares
bekämpning av militärt betydelsefulla mål samt att en väsentligt ökad

FöU 1986/87:11

88

insats görs för att komplettera skyddsrumsbyggandet med andra skyddsåtgärder
som kan bidra till att täcka förekommande brister inom
överskådlig tid,

□ beredskapslagren, främst av olja, kan mot bakgrund av den samlade
bedömningen av kriser och krig minskas väsentligt med bibehållande av
en tillräckligt hög försörjningssäkerhet,

□ ytterligare åtgärder vidtas främst inom tele-, el- och transportområdena.
Försvarsministern understryker vikten av att alla beredskapsåtgärder som

vidtas inom totalförsvaret bygger på gemensamma operativa grunder och att
hänsyn tas till den prioritering mellan olika regioner som tidigare angivits.
Vikten av att övre Norrlands- och Gotlandsproblemen beaktas betonas
härvid särskilt.

Försvarsministern behandlar i detta sammanhang även sårbarhetsfrågorna: I

beredskapsplaneringen inom den civila delen av totalförsvaret vidtas
åtgärder för att motverka sårbarheten i kriser och krig inom resp. samhällsområden.
Planeringen genomförs av de funktionsansvariga myndigheterna.
En viktig uppgift för de myndigheter som ansvarar för beredskapsplaneringen
är att identifiera problemområden i dessa avseenden. Flärvid bör också
sammanhanget med forskning och utveckling uppmärksammas.

De särskilda problem som sammanhänger med frågan om ADB-säkerheten i
krig behandlas i detta sammanhang varvid försvarsministern, i likhet med
försvarskommittén, konstaterar att ”datoriseringen blivit så integrerad i
vissa verksamheter att det inte torde vara möjligt att inom rimlig tid återgå till
manuella rutiner. ADB-stöd torde därför i stor utsträckning vara nödvändigt
för att en verksamhet skall kunna bedrivas på en rimlig nivå även under kriser
och i krig.”

Försvarsministern anser att beredskapsplaneringen inom ADB-området
därför måste aktiveras, något som det enligt hans mening är en uppgift för de
funktionsansvariga myndigheterna att verka för.

Administrativ beredskap

I detta avsnitt berör försvarsministern bl. a.

□ beredskapsbegreppets innebörd,

□ behovet av ensning och modernisering av beredskapsförfattningarna,
däribland behovet av en författningsteknisk översyn av lagen om
beredskapstillstånd och hithörande författningar,

□ behovet från totalförsvarssynpunkt att man i allt arbete med författningar,
utredningsdirektiv m. m. beaktar hur svårigheterna under kris,
krigsfara eller i krig skall bemästras.

Funktionsvis inriktning
Civil ledning och samordning

Försvarsministern konstaterar i detta avsnitt inledningsvis att en effektiv
samordning och ledning under kriser och i krig är nödvändig för att

FöU 1986/87:11

89

totalförsvaret skall fungera tillfredsställande och att en väl sammanhållen
vidareutveckling inom detta område är betydelsefull.

Beträffande överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) konstaterar försvarsministern
att denna myndighets uppgifter främst är att på central nivå svara
för beredskapsförberedelserna inom funktionen Civil ledning och samordning.
Med utgångspunkt i en närmare redogörelse för ÖCB:s ansvars- och
verksamhetsområde framhålls bl. a. att "ÖCB skall verka för att beredskapen
inom den civila delen av totalförsvaret hålls på en godtagbar nivå och att
avvägningen mellan olika åtgärder är lämplig liksom samspelet mellan denna
del av totalförsvaret och det militära försvaret”. Vidare betonas att ledningsoch
samordningsuppgiften i stor utsträckning går ut på att ”motivera andra
samhällsorgan att känna ansvar för och ta initiativ till åtgärder som kan bidra
till att höja beredskapen”.

Beträffande civilbefälhavarna erinrar försvarsministern om att dessas roll
och inflytande i beredskapsplaneringen har förstärkts genom att de numera i
större utsträckning deltar i centralt planeringsarbete och genom att den nya
ledningsstrukturen har införts. Vidare nämns att en särskild sakkunnig har
utsetts för att se över civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas krigsorganisation.
Länsstyrelsernas organisation är för närvarande föremål för olika
översyner. Försvarsministern noterar att försvarskommittén betonar det
angelägna i att försvarsenheterna vid länsstyrelserna ges möjlighet att
fullgöra sina för totalförsvaret väsentliga uppgifter.

Beträffande den kommunala beredskapen instämmer försvarsministern i
försvarskommitténs uppfattning när det gäller vikten av att ledningsfunktionen
på den kommunala nivån förstärks liksom vad beträffar betydelsen av
den kommunaltekniska försörjningens säkerhet. Försvarsministern betonar i
detta sammanhang vikten av att kommunerna genomför analyser av
konsekvenserna av störningar såväl i fred som under kriser och i krig. Vidare
förordas att en översyn av den landstingskommunala beredskapsplanläggningen
genomförs.

Civilförsvar och fredsräddningstjänst

Försvarsministern noterar inledningsvis att funktionen Civilförsvar består av
befolkningsskydd och räddningstjänst och att civilförsvarsverksamheten och
fredsräddningstjänsten för närvarande integreras, samtidigt som kommunernas
roll och ansvar i båda dessa verksamheter ökar. Vidare anförs att statens
räddningsverk, som bildades den 1 juli 1986, är central förvaltningsmyndighet
för frågor om befolkningsskydd, inkl. frågor om landtransporter av farligt
gods, och räddningstjänst och att verket bl. a. skall samordna samhällets
verksamhet inom dessa områden. I likhet med försvarskommittén anser
försvarsministern att den i 1982 års försvarsbeslut fastställda integreringen av
civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten bör fullföljas och att
en väl fungerande fredsräddningstjänst är en väsentlig grund för att
motsvarande verksamhet i krig skall kunna genomföras effektivt, samtidigt
som det är väsentligt att utvecklingen av fredsräddningstjänsten sker under
hänsynstagande till krigsuppgifterna.

I fråga om inriktningen av befolkningsskyddet anför försvarsministern, i
anslutning till försvarskommitténs överväganden och förslag, att bristen på

FöU 1986/87:11

90

skyddsrum - bl. a. till följd av en obalanserad fördelning av skyddsrumstillgångarna
- i vissa områden är så stora att de inte kan täckas under de
närmaste årtiondena. Liksom försvarskommittén finner försvarsministern
det oacceptabelt att skyddsbehovet i bristområden inte kan tillgodoses inom
överskådlig tid och förordar därför en ändrad inriktning på befolkningsskyddet.

I detta sammanhang biträder försvarsministern försvarskommitténs förslag
bl. a. i fråga om att

□ ge befolkningen i riskområdena möjlighet att snabbt komma i skydd,
något som understryker betydelsen både av närbelägna skydd och av ett
effektivt larmsystem,

□ förbättra den totala skyddsnivån mot radiaknedfall och i kombination
med andningsskydd mot kemiska hot genom enklare skydd,

□ höja skyddsnivån i hus och anläggningar i samband med nyproduktion
och ombyggnad.

Försvarsministern omtalar att regeringen genom beslut i februari 1987
föreskrivit att de resurser som för innevarande budgetår avsätts till skyddsrumsbyggandet
och för underhåll av skyddsrum i huvudsak skall användas
för insatser inom sådana områden som i aktuella skyddsplaner betecknas som
riskområden. Modernisering av skyddsrum skall enligt beslutet inriktas på
skydd mot radioaktiva och kemiska ämnen samt väsentligen avse riskområden.
Försvarsministern fortsätter:

Jag avser att föreslå regeringen att ge bl. a. ÖCB i uppdrag att göra en
översyn av de regionala mål- och riskanalyserna. Jag avser vidare att föreslå
regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att, med en successiv tillämpning
av resultatet av denna översyn, genomföra studier och redovisa en samlad
syn på befolkningens behov av skydd i krig med den inriktning som anges i
försvarskommitténs förslag. Av vikt är att underlag tas fram för att
säkerställa att i de nya riskområdena skyddsrum kan byggas fullt ut i samband
med nyproduktion av byggnader och anläggningar.

I övrigt behandlar försvarsministern bl. a. frågor rörande

□ ledningscentraler,

□ andningsskydd för civilbefolkningen,

□ hemskyddsorganisation och självskyddsutbildning,

□ extra skatteutjämningsbidrag för förebyggande åtgärder mot jordskred
och andra naturolyckor.

Beträffande inriktningen av räddningstjänsten förordar försvarsministern
att den syn som redovisats av försvarskommittén läggs till grund för
verksamhetens inriktning. Bl. a. betonas i kommitténs betänkande behovet
av att stärka förmågan att leda räddningstjänsten under svåra förhållanden
främst genom integrerade övningar mellan berörda instanser. Vidare pekar
kommittén på behovet av ökad samordning, av att fredsorganisationens
sambandssystem byggs upp med fredsverksamhetens sambandssystem som
bas samtidigt som det är nödvändigt att sambandssystemet uppfyller kraven
på krigsuthållighet, av att förbättra förutsättningarna för räddningstjänsten
att möta kemiska hot samt av att civilförsvarsbaserna tillförs lätta ammunitionsröjningsenheter
för att möjliggöra snabba räddningsinsatser.

Försvarsministern framhåller vidare att en fortsatt integration inom

FöU 1986/87:11

91

räddningstjänsten kan leda till en effektivare verksamhet både i fred och i
krig och att en sådan integration bör gälla såväl ledningen av verksamheten
som kommunernas övningsverksamhet och materielhanteringen. I övrigt
beträffande räddningstjänsten behandlar försvarsministern bl. a. frågor
rörande

□ verkskydden,

□ åtgärder för att förbättra beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen,

□ beredskapen mot kemikalieolyckor till lands och till sjöss,

□ det marina oljeskadeskyddet

□ räddningstjänstutbildning.

Försvarsministern behandlar även SOS Alarmering AB som ägs av
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och staten genom Teleinvest
AB. Verksamheten inom bolaget bedrivs vid 20 länsalarmeringscentraler.

Försvarsministern redovisar det förslag som förutvarande civilförsvarsstyrelsen
på regeringens uppdrag lämnat beträffande hur alarmeringen skall
genomföras vid högsta beredskap och i krig liksom de remissyttranden som
inhämtats i denna fråga. Enligt försvarsministerns mening talar övervägande
skäl för att länsalarmeringscentralernas verksamhet skall bedrivas så länge
som möjligt i ordinarie form, en lösning som förutsätter att samtliga centraler
har tillgång till skydd. Försvarsministern omtalar att han avser att senare
föreslå regeringen att ge statens räddningsverk i uppdrag att i samarbete med
SOS Alarmering ta fram det underlag som behövs för ett slutligt ställningstagande
till en uppbyggnad av alarmeringen i krig.

Psykologiskt försvar

Försvarsministern anser i likhet med försvarskommittén att grunden för det
psykologiska försvaret även i fortsättningen skall utgöras av den huvudinriktning
som angavs i 1982 års försvarsbeslut. Den innebär bl. a. att fri
opinionsbildning och debatt skall utgöra grunden för verksamheten både i
krig och fred. Försvarsministern finner — med hänsyn bl. a. till den ökade
sårbarheten inte minst på informationsområdet som samhällsutvecklingen
medför och de ökade insatser som därmed krävs av den funktionsansvariga
myndigheten styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) - att det är lämpligt att
ökade resurser tilldelas det psykologiska försvaret.

Försvarsministern övergår därefter till att behandla de olika funktioner
inom den civila delen av totalförsvaret där huvudansvaret åvilar andra
föredragande statsråd.

Hälso- och sjukvård, m. m.

Försvarsministern erinrar om de förslag som lämnats om att avdela väsentliga
resurser för att förbättra beredskapen inom den civila hälso- och sjukvården.
Åtgärderna och resurserna föreslås koncentreras till beredskapen för
krigsskedet med hänsyn till att de allvarligaste bristerna finns inom den
delen. I övrigt hänvisas till förslag av statsrådet Lindqvist.

FöU 1986/87:11

92

Telekommunikationer

FöU 1986/87:11

Försvarsministern framhåller att telekommunikationernas funktionssäkerhet
är av grundläggande betydelse för totalförsvaret under kriser och i krig,
att detta är särskilt uppenbart i fråga om ledningsfunktionen och den
operativa verksamheten inom alla delar av totalförsvaret samt att det är
ytterst angeläget att televerkets nät ges en sådan motståndskraft och
flexibilitet att det kan uppfylla de höga funktionskrav som kommer att ställas
på det under kriser och i krig. ”Strävan bör vara att telekommunikationer för
i krig prioriterade samhällsfunktioner med säkerhet skall kunna upprätthållas
i godtagbar omfattning även under störda förhållanden.” Försvarsministern
hänvisar därefter till de krigsskyddsåtgärder som föreslås av chefen för
kommunikationsdepartementet. Vidare hänvisas till det förslag som lämnas i
det följande beträffande finansieringen av dessa åtgärder, av innebörd att
televerket självt skall svara för denna, samt framhålls att det bör ankomma
på regeringen att besluta om lämpliga styrformer.

Transporter

Försvarsministern instämmer i försvarskommitténs bedömningar av innebörd
att

□ grunden för behovet av beredskapsåtgärder på detta område utgörs av
beredskapsläget, av de brister som finns inom olika delfunktioner mot
bakgrund av hotbilden samt av de gemensamma operativa principerna,

□ den av transportrådet redovisade modellen för värdering och prioritering
av åtgärder inom funktionen vidareutvecklas under försvarsbeslutsperioden
så att en balanserad beredskap åstadkoms mellan delfunktionerna,

□ ytterligare studier bör bedrivas utgående från denna modell innan slutlig
ställning tas till fördelning av resurser mellan de olika delfunktionerna
efter budgetåret 1987/88 och att dessa studier bör bedrivas i samverkan
mellan ÖCB och överbefälhavaren.

I övrigt hänvisar försvarsministern till de förslag som framläggs av chefen
för kommunikationsdepartementet.

Livsmedelsförsörjning, m. m.

Försvarsministern konstaterar att vad han anfört i fråga om grunderna för
planeringen utgående från en bedömning av krisers och krigs längd och
karaktär, särskilt s. k. förkrigsskedens längd och karaktär, innebär en inte
oväsentlig förändring jämfört med de planeringsförutsättningar som hittills
gällt för livsmedelsberedskapen. ”Sålunda bör på livsmedelsområdet bl. a.
kunna förutsättas en mer omfattande utrikeshandel än vad som hittills legat
till grund för planeringen.”

Vidare hänvisar försvarsministern till statsrådet Lönnqvists förslag i fråga
om den regionala försörjningsförmågan i krig, riksdagens roll när det gäller
att formulera preciserade mål för försörjningsstandarden, bl. a. angående
den s. k. kriskosten, m. m.

93

Energiförsörjning

FöU 1986/87:11

Beträffande delfunktionen Bränslen och drivmedel hänvisar försvarsministern
till 1985 års energiberedskapsutredning (EBU) i vars betänkande (SOU
1986:42) Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig föreslås
att det totala lagringsmålet sänks till 10,5 miljoner m3, att statliga lager av
råolja och oljeprodukter på 2,5 miljoner m3 säljs ut och att näringslivets
tvångslager minskas med 1 miljon m\ Vidare redovisas de skäl som 1984 års
försvarskommitté anfört för att en högre genomsnittsnivå för importen bör
kunna förutsättas för förkrigsskedet än vad EBU antagit utan att kravet på en
tillräckligt hög försörjningssäkerhet eftersätts. Dessa skäl är bl. a. vad
kommittén anfört om importens gradvisa nedgång under ett förkrigsskede
samt att enligt kommitténs mening en begränsad import bör kunna påräknas
ända fram till ett krigsutbrott.

Försvarskommitténs bedömning av oljeimporten under ett förkrigsskede
innebär, förutsatt att EBU:s antaganden i övrigt godtas, att de totala
beredskapslagren jämfört med EBU:s förslag kan minskas med ytterligare
drygt 2 miljoner m3. Enligt kommitténs mening är det dock, med hänsyn till
lagrens tillgänglighet och mot bakgrund av behovet av flexibilitet i produktsammansättningen,
angeläget att statens beredskapslager av olja bibehålls på
i huvudsak nuvarande nivå och att lagerminskningen sålunda väsentligen
avser övrig lagring.

Med utgångspunkt från ovanstående hänvisar försvarsministern därefter
till de förslag, bl. a. avseende viss omstrukturering av ansvaret för beredskapslagring
av olja, som framläggs av statsrådet Gustafsson.

Beträffande delfunktionen Elkraft uttalar försvarsministern som sin och
chefens för miljö- och energidepartementet mening att elförsörjningen är ett
område som måste ges hög prioritet i beredskapsplaneringen. Försvarsministern
anser att distributionsnäten fortsättningsvis bör ägnas särskild uppmärksamhet
med hänsyn till betydelsen av en stabil eltillförsel och av funktionssäkerheten
hos transporter, telekommunikationer och kommunaltekniska
system i samband med krigsorganisering av samhället. Han berör härutöver
frågor rörande åtgärder mot fredstida och krigstida störningar i den
kommunaltekniska försörjningen. I övrigt hänvisas till de förslag som
framläggs av statsrådet Gustafsson.

Övrig varuförsörjning

Beträffande delfunktionen Beklädnad m. m. hänvisar försvarsministern till
riksdagsbesluten 1977 och 1981 angående målen för försörjningsberedskapen
på teko- och läderskoområdena och konstaterar att dessa beslut
inneburit en ambition som varit högre än för nästan alla andra områden.
Även för beredskapen på beklädnadsområdet innebär emellertid vad som
anförts beträffande bedömningen av krisers och krigs, särskilt s. k. förkrigsskedens
längd och karaktär, en inte oväsentlig förändring jämfört med de
planeringsförutsättningar som hittills gällt. Försvarsministern fortsätter:

En följd av de nya planeringsförutsättningarna blir att behovet av att
upprätthålla produktionskapacitet minskas. Jag anser i likhet med försvarskommittén
att de kapacitetsbevarande åtgärder som kan komma att aktuali -

seras i första hand torde beröra tillgången på främst vissa grundtextila varor
och förutser efter samråd med statsrådet Gradin att det hittillsvarande
skyddet mot lågprisimport som stöd för samhällets försörjningsberedskap
måste behållas för ett begränsat antal varor.

I övrigt berör försvarsministern i detta avsnitt frågor rörande

□ riksdagens roll vid angivande av produktionsmål inom beklädnadsområdet,

□ buffertlager av inhemskt framställda tyger för uniformer, m. m.
Beträffande buffertlager föreslås, med hänvisning till att beredskapseffek ten

av buffertlagersystemet är liten i förhållande till de kostnader av olika
slag som är förknippade med systemet, att vissa statliga myndigheters
skyldighet att upphandla uniformstyger hos ÖCB upphör sedan nuvarande
buffertlager köpts av dessa myndigheter. ”Inkomsterna från utförsäljningen
till de berörda myndigheterna bör få användas för beredskapsåtgärder inom
funktionen Övrig varuförsörjning.”

Vad sedan gäller Kemiska produkter, m. m. erinrar försvarsministern om
vad som föreslagits i samband med behandlingen av vissa för totalförsvarets
planering gemensamma utgångspunkter beträffande utförsäljning av fredskrislagren
av bl. a. kemiska produkter.

Aven i fråga om Metaller och verkstadsprodukter m. m. bör enligt
försvarsministern en mer omfattande utrikeshandel förutsättas än vad som
tidigare legat till grund för planeringen. I enlighet härmed har försvarsministern
föreslagit att fredskrislagret av bl. a. metaller säljs ut.

Försvarsministern finner i detta sammanhang skäl att särskilt behandla den
viktiga fråga inom metall- och verkstadsområdet som gäller möjligheterna att
under kriser upprätthålla en godtagbar tillförsel av elektroniska komponenter,
ett område där det fredstida importberoendet är mycket stort och där
importen kan utsättas för störningar redan i ett tidigt skede av en internationell
konflikt. ”1 likhet med försvarskommittén finner jag det synnerligen

angeläget att de försörj ningsmässiga problemen i fråga om elektroniska
komponenter närmare klarläggs. Detta gäller både storleken av det kristida
tillförselbehovet och metoderna för hur behovet skall kunna tillgodoses. Det
ankommer på ÖCB att utreda och vid behov lämna förslag till regeringen i
denna fråga.”

Övriga viktiga samhällsfunktioner

Försvarsministern behandlar i detta avsnitt frågor rörande funktionerna

□	Domstolsväsende m. m.
□	Ordning och säkerhet m. m.
□	Kriminalvård
□	Utrikeshandel
□	Socialförsäkring m. m.
□	Postbefordran
□	Betalningsväsende m. m.
□	Försäkringar utom Socialförsäkring m. m.
□	Skatte- och uppbördsväsende
□	Prisreglering

FöU 1986/87:11

95

□ Skolväsende

□ Arbetskraft

□ Flyktingverksamhet

□ Landskapsinformation

□ Kyrklig beredskap

Ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del

Finansieringsprinciper för den civila delen av totalförsvaret

Försvarsministern konstaterar att de principer som nu gäller för finansiering
av beredskapsåtgärder inom den civila delen av totalförsvaret inte är
enhetliga vare sig i fråga om investeringar, administrativa kostnader eller
driftskostnader. Flan redovisar därpå det förslag till finansieringsprinciper
som utformats av generaldirektören Gunnar Petri på uppdrag av 1984 års
försvarskommitté.

Försvarsministern ansluter sig, i likhet med försvarskommittén, i allt
väsentligt till Gunnar Petris förslag, som bl. a. innebär att
D beredskapsåtgärder avseende fredstida störning i normalfallet bör genomföras
och bekostas av det organ - myndighet, affärsverk, kommun,
företag, etc. - som har ansvaret för den fredstida verksamheten; statens
kostnadsansvar bör i detta fall begränsas till situationer mot vilka den
verksamhetsansvarige saknar reella möjligheter att skydda sig och där det
är ett säkerhetspolitiskt samhällsintresse att verksamheten kan fullföljas,

□ kostnadsansvaret vad gäller kriser och krig bör delas mellan staten och
den i fred verksamhetsansvarige,

□ den som skall upprätthålla en verksamhet under kriser och i krig bör själv
svara för de administrativa kostnaderna, dvs. kostnaderna för planerings-,
utbildnings- och övningsverksamhet,

□ staten ansvarar i regel för kostnaderna för beredskapsinvesteringar;
undantag bör helt eller delvis göras t. ex. om beredskapsinvesteringar
medför väsentlig nytta för vederbörande organ i den fredstida verksamheten,

□ frågan om ansvaret för drifts- och underhållskostnader bör bedömas från
fall till fall, bl. a. i ljuset av fredsnyttan av en investering.

Med tillämpning av dessa principer föreslår försvarsministern bl. a. att
televerket självt skall finansiera sina beredskapsåtgärder och att sjukvårdshuvudmännen
i fortsättningen skall svara för kostnaderna för den fredsmässiga
hälso- och sjukvården under ett förkrigsskede och under neutralitet eller
i krig.

Försvarsministern anför dock att staten tills vidare bör svara för finansieringen
av kommunernas administrativa kostnader samt att statens järnvägars
och luftfartsverkets beredskapsåtgärder bör anslagsfinansieras.

Ekonomisk ram och priskompensationssystem förförsvarsbeslutsperioden
1987/88-1991192

Försvarsministern föreslår, med instämmande i försvarskommitténs förslag,
att en planeringsram för den civila delen av totalförsvaret inrättas och att den

FöU 1986/87:11

96

för försvarsbeslutsperioden skall uppgå till 7823 milj. kr. i prisläge 1986/87
(civilförsvar prisläge februari 1986). Med tillämpning av denna ram kommer
de beräknade ramutgifterna för totalförsvarets civila del för budgetåret
1987/88 att uppgå till 1591 milj. kr.

Försvarsministern anser att storleken av driftskostnaderna för den statliga
oljelagringen för närvarande är svår att bedöma och att dessa därför tills
vidare inte bör ingå i ramen. I övrigt ansluter sig försvarsministern till ett av
överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) utformat förslag till konstruktion av
ekonomisk ram och priskompensationssystem för totalförsvarets civila del.

Försvarsministern biträder vidare försvarskommitténs förslag i fråga om
att

□ avdela 500 milj. kr. utöver ramen för försvarsbeslutsperioden för att
förbättra beredskapen på hälso- och sjukvårdsområdet,

□ utförsälja fredskrislagren på kemi-, metall- och beklädnadsområdena och
att intäkterna från försäljningen bör användas för åtgärder inom den
civila delen av totalförsvaret,

□ minska beredskapslagren av olja.

Motionerna

Grunder och inriktning

Väckt under allmänna motionstiden

1986/87:Fö406 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
hemställa att regeringen ger ÖCB i uppdrag att genomföra en specialstudie
om sårbarhetssituationen i landets tre storstadsområden.

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 2 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge till känna vad som anförts i
motionen om samhällets ökade sårbarhet.

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 15 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att totalförsvarets civila del skall
inriktas i enlighet med vad som i motionen anförts.

Civil ledning och samordning

Väckta under allmänna motionstiden

1986/87:Fö401 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att civilbefälhavarens kansli för södra civilområdet skall
stationeras i Kristianstad.

1986/87:Fö402 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) vari yrkas att att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
civilbefälhavarens kansli och militärbefälhavarens stab i södra militärområdet
bör förläggas tillsammans i Kristianstad.

FöU 1986/87:11

97

7 Riksdagen 1986/87. 10 sami. Nr II

1986/87:Fö405 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av kvalitet
i vår civila beredskap.

1986/87:Fö407 av Hans-Eric Andersson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ÖCB:s
lokalisering slutligt bör avgöras på grundval av länsstyrelsens i Stockholms
län framställning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
angetts om byggande av nytt kontorshus på Liljeholmen.

1986/87:Fö409 av Bengt Harding Olson och Margareta Mörck (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att en ny utredning tillsätts med uppgift att
lämna förslag till en samlokaliserad totalförsvarsledning på högre regional
nivå.

Civilförsvar och fredsräddningstjänst

Väckt under allmänna motionstiden

1986/87:Fö515 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att det behövs effektiva åtgärder, exempelvis
utnyttjande av TV-programmet Anslagstavlan, för att göra innebörden av
signalen ”viktigt meddelande” allmänt känd.

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl20 av Maj-Lis Lööw och Evert Svensson (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om ett parlamentariskt deltagande i utformningen av
en ny skyddsrumspolitik,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om resurser till skyddsrumsbyggandet.

1986/87:Föl21 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kostnadsansvaret
för befolkningsskyddet.

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om prövning av medelstilldelningen för skyddsrumsbyggande,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om civilförsvarets räddningsenheter och dessas övningsverksamhet.

1986/87:Föl33 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att översynen av nuvarande riskområden
skall ske på sådant sätt att man snabbt kan få fram besked för de delar
av kommuner där mer omfattande bostadsbebyggelse väntas de närmaste
åren,

FöU 1986/87:11

98

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att uttagningen av
civilförsvarspliktiga till utbildning skall överföras från länsstyrelserna till
kommunerna.

Psykologiskt försvar

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

13. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs rörande närradions alarmeringsfunktion i krig,

14. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts rörande prövning ur totalförsvarssynpunkt av
utnyttjande av AM-frekvenser som tilldelats Sverige.

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 22 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det
psykologiska försvaret.

1986/87:Föl49 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om skyndsamma
åtgärder beträffande ansvaret för närradiosändarna samt deras användning
inom totalförsvaret i händelse av kriser och krig.

Hälso- och sjukvård m. m.

Hithörande motioner behandlas under punkt 4.

Telekommunikationer

Väckt med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 15 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts om larmsystem.

Livsmedelsförsörjning, m. m.

Hithörande motioner behandlas under punkt 17.

Energiförsörj ning

Hithörande motioner behandlas under punkt 21.

Övrig varuförsörjning

Väckt under allmänna motionstiden

1986/87:Fö404 av Lennart Brunander (c) vari - med hänvisning till motion
1986/87:N374 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om resurser till det ekonomiska försvaret.

FöU 1986/87:11

99

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

FöU 1986/87:11

1986/87:Föll7 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande en särskild utredning med uppgift att pröva grunderna
för försörjningsberedskapen,

2. att riksdagen beslutar att försörjningsberedskapen på tekoområdet, i
avvaktan på i motionen angiven utredning, skall grundas på ett bibehållande
av i dag existerande produktion och kapacitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande det grundtextila området,

4. att riksdagen beslutar att skyldigheten för samtliga statliga myndigheter
att upphandla uniformstyger m. m. hos ÖCB skall kvarstå,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande utarbetande av effektiva rutiner för samråd mellan de
upphandlande myndigheterna, ÖCB och textilindustrin,

6. att riksdagen beslutar att det s. k. försörjningsberedskapsstödet vid
offentlig handel skall kunna utgå vid en prisskillnad på upp till 30 % mellan
svensk och utländsk offert.

1986/87:Föl 18 av Lennart Brunander (c) och Ivar Franzén (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att de mål som i dag gäller för beredskapen inom
teko skall behållas,

2. att riksdagen beslutar att myndigheternas skyldighet att upphandla
inhemskt producerad väv skall kvarstå,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
nuvarande resurstilldelning till ÖCB för tryggande av försörjningsberedskapen
inom tekoområdet behålls på nuvarande nivå.

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 18 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts beträffande försörjningen på beklädnadsområdet.

1986/87:Föl36 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

3 j). att riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen
inte vinner gehör, hos regeringen begär förslag till brytning och förädling av
legeringsmetaller med stöd av beredskapsmedel, som ersättning för nuvarande
import så långt det är möjligt,

3 k), att riksdagen, om förslaget under 2 inte vinner gehör, beslutar att
någon utförsäljning av beredskapslagren av metaller tills vidare inte får ske.

1986/87:Föl58 av Lahja Exner m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av fortsatt försörjningsberedskapsstöd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av insatser för att säkra försörjningen av skor
och bomullsväv.

100

Ekonomisk ram m. m.

FöU 1986/87:11

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 10 att
riksdagen beslutar ansluta sig till den ekonomiska ram samt fördelningen av
densamma som i motionen angivits för totalförsvarets civila del.

1986/87:Föl61 av Maj Britt Theorin (s) och Margareta Winberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att det civila försvaret för perioden
1987-1992 bör disponera 600 milj. kr. utöver regeringens förslag i enlighet
med i motionen redovisade synpunkter,

2. att riksdagen uttalar sig för att minskningen av bemyndigandebehovet
under samma period begränsas till 750 milj. kr.

Utskottet

Grunder och inriktning

Utskottet konstaterar att försvarsministern i propositionen i detta avsnitt
drar upp principiella riktlinjer för inriktningen och utvecklingen av den civila
delen av totalförsvaret. Det mest grundläggande uttalandet i propositionen
är härvid att försvarsministern liksom försvarskommittén finnér att 1982 års
försvarsbeslut när det gäller den civila delen av totalförsvaret i väsentliga
avseenden bör fullföljas och vidareutvecklas men att delvis ändrade bedömningar
av krisers och krigs karaktär och av den militärtekniska utvecklingens
konsekvenser motiverar vissa omprioriteringar. Härtill läggs uttalandet att
det krävs ytterligare satsningar på vissa funktioner som uppmärksammades
också i 1982 års försvarsbeslut men där genomförandet av olika skäl
försenats.

I propositionen anges med utgångspunkt från detta huvudpunkterna i den
inriktning som föreslås. Försvarsministern redovisar försvarskommitténs
bedömning att de allvarliga brister som konstaterades i samband med 1982
års försvarsbeslut i fråga om hälso- och sjukvården — främst avseende
beredskapen för krig - därefter närmast förstärkts och att beredskapen i
fråga om försörjningen med sjukvårdsförnödenheter och läkemedel för
främst den civila hälso- och sjukvården fortfarande ligger på en oacceptabelt
låg nivå. Med anledning härav förordar försvarsministern, utgående från
försvarskommitténs förslag, att en väsentlig satsning nu görs med sikte på att
det vid den kommande försvarsbeslutsperiodens slut skall ha byggts upp
resurser i fråga om försörjningsberedskapen med sjukvårdsförnödenheter så
att i varje fall krigsbehoven i huvudsak kan tillgodoses.

Vidare återger försvarsministern vad försvarskommittén anfört beträffande
det oacceptabla i att bristerna när det gäller tillgången på skyddsrum i vissa
områden är så stora att de med fortsatt skyddsrumsbyggande enligt nu
tillämpade principer inte kan täckas under de närmaste årtiondena. Försvarsministern
instämmer i försvarskommitténs bedömning om behovet av en
ändrad inriktning av befolkningsskyddet inom civilförsvaret och aviserar mot

denna bakgrund förslag av innebörd att det framtida skyddsrumsbyggandet, 101

utifrån en samlad syn på befolkningens behov av skydd, i högre grad än FöU 1986/87:11

hittills inriktas på sådana områden där mer betydande risker finns för

civilbefolkningen vid en angripares bekämpning av militärt betydelsefulla

mål. Vidare aviseras förslag om en väsentligt utökad satsning på att

komplettera skyddsrumsbyggandet med andra skyddsåtgärder som kan bidra

till att bristerna täcks inom överskådlig tid.

Enligt försvarsministern och försvarskommittén bör de förordade åtgärderna
för att förstärka beredskapen inom hälso- och sjukvården och genom
den ändrade inriktningen av befolkningsskyddet sammantaget medföra en
för befolkningens överlevnadsmöjligheter i krig mer ändamålsenlig fördelning
av resurserna.

En tredje huvudkomponent i försvarsministerns förslag till ändrad inriktning
inom den civila delen av totalförsvaret hänför sig till försörjningsberedskapen
varvid den tidigare redovisade synen på krisers och krigs varaktighet
och karaktär är av särskild betydelse. De olika förslag som redovisas för olika
funktionsområden grundar sig på denna syn och utgår även från vad som
tidigare redovisats beträffande det angelägna i att uppnå en balanserad
uthållighet mellan totalförsvarets olika delar. Sålunda finner försvarsministern,
efter samråd med chefen för miljö- och energidepartementet, att den
samlade bedömningen av kriser och krig som utgångspunkt för planeringen
leder till att beredskapslagren främst av olja kan minskas väsentligt med
bibehållande av en tillräckligt hög försörjningssäkerhet. De medel som på så
sätt kan frigöras bör enligt försvarsministern utnyttjas för andra behov inom
totalförsvaret, där bedömningen av hotbilden ger vid handen att ytterligare
åtgärder är nödvändiga.

Härutöver framhåller försvarsministern i likhet med försvarskommittén
att ytterligare åtgärder erfordras främst inom tele-, el- och transportområdena,
funktioner som är av grundläggande betydelse för hela samhällets
möjligheter att verka i krig.

Försvarsministern understryker vikten av att alla beredskapsåtgärder som
vidtas bygger på gemensamma operativa grunder. Han konstaterar också att
vissa funktioner inom den civila delen av totalförsvaret, främst sådana
funktioner som avser försörjning med varor inkl. energi, för sin planering är
beroende av preciserade planeringsförutsättningar beträffande krisers och
krigs längd och den kristida utrikeshandelns omfattning samt även när det
gäller målen för försörjningsstandarden.

Utskottet har för sin del inget att invända mot vad som i propositionen i
detta avsnitt anförs. Utskottet biträder uppfattningen att 1982 års försvarsbeslut
i här berörda delar i väsentliga avseenden bör fullföljas och vidareutvecklas
men att redovisade ändringar i bl. a. bedömningen av krisers och
krigs varaktighet och karaktär får till konsekvens att de olika omprioriteringarna
och ändringarna i inriktningen som förordas i propositionen bör göras.

Utskottet vill i anslutning härtill särskilt understryka vad som framhålls i
propositionen angående vikten av att beredskapsplaneringen inom hela
totalförsvaret bygger på och utgår ifrån gemensamma operativa grunder
samt att en strävan härvidlag skall vara att uppnå en balanserad uthållighet
inom totalförsvaret mellan dess olika delar. Utskottet vill även ta fasta på vad
som anförs beträffande det angelägna i att sätta in åtgärder för att förstärka

befolkningsskyddet och räddningstjänsten samt hälso- och sjukvården i ett FöU 1986/87:11
gemensamt perspektiv, med målet att åstadkomma största möjliga ändamålsenlighet
i fördelningen av resurserna för att säkerställa befolkningens
överlevnadsmöjligheter i krig.

I en motion, Föl28 (m), yrkande 15, anförs vissa principiella invändningar
mot inriktningen i de planeringsförutsättningar som anges i propositionen
och som här ovan översiktligt återgivits. Utskottet konstaterar att yrkandet i
sak innebär ett upprepande av yrkande 2 i samma motion. Detta senare
yrkande behandlade utskottet inom ramen för avsnittet om vissa gemensamma
utgångspunkter för planeringen. Utskottet kan således här hänvisa till de
skäl för att avstyrka bifall som i det sammanhanget anfördes.

Under rubriken grunder och inriktning behandlas i propositionen även
vissa frågor rörande samhällets sårbarhet varvid försvarsministern bl. a.
framhåller att samhällets förmåga att möta fredstida störningar är en viktig
resurs när det gäller beredskapen för kriser och krig. Försvarsministern
uttalar vidare att sårbarhetsfrågorna i allt väsentligt kan betraktas som
problem som avser enskilda funktioner. Emellertid kan, framhåller han,
samhällets beroende av datorer och informationsbehandling betraktas som
ett för de olika funktionerna gemensamt sårbarhetsproblem som det är
motiverat att behandla separat. Med hänvisning till resultatet av hittillsvarande
arbete inom överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) med dessa frågor
uttalar försvarsministern att beredskapsplaneringen inom ADB-området
måste aktiveras och att arbetet bör fortsätta med hög prioritet och inriktas
mot att höja beredskapsnivån för dem som avser utnyttja ADB för sin
verksamhet under kriser och i krig. Försvarsministern omtalar att han avser
att senare lämna förslag till regeringen om att uppdra åt ÖCB att i samverkan
med försvarets rationaliseringsinstitut och statskontoret samt funktionsansvariga
myndigheter konkretisera de åtgärder som bör vidtas för att förbättra
ADB-säkerheten.

Ett antal under den allmänna motionstiden väckta motioner, Fö403(fp),

Fö408 (m) och Fö 410, tar upp olika synpunkter och förslag med anknytning
till frågorna om ADB-sårbarhet och ADB-säkerhet. Utskottet har, med
hänvisning till vad som här ovan återgivits beträffande planerat fortsatt
utredande av dessa frågor av ÖCB m. fl. berörda myndigheter och även mot
bakgrund av att dessa motioner inte direkt hänför sig till och påverkas av den
nu aktuella totalförsvarspropositionen, funnit det lämpligt att uppskjuta
behandlingen av de i motionerna upptagna frågorna och förslagen till ett
senare sammanhang.

Några motioner berör mer allmänna sårbarhetsfrågor. I motion Fö406(c)
behandlas frågor rörande sårbarheten i storstadsområdena. Motionären
konstaterar bl. a. att närmare 40% av Sveriges befolkning bor i de tre
storstadsområdena, Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna, att
storstadsområden är i hög grad beroende av tillförsel utifrån av livsmedel, att
förutsättningarna att ta hand om människor i katastrofsituationer är extra
komplicerade i ett storstadsområde och att stora brister när det gäller
tillgången på skyddsrum finns i dessa områden. Mot denna bakgrund yrkar
motionären att riksdagen beslutar hemställa att regeringen ger ÖCB i
uppdrag att genomföra en specialstudie om sårbarhetssituationen i landets
tre storstadsområden.

I partimotionen Föl27 (c), yrkande 2, hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om samhällets
ökade sårbarhet. I motionen uttalas bl. a. att samhällsutvecklingen medför
att Sverige blir alltmer sårbart och att möjligheterna att i ett kris- eller
krigsläge upprätthålla grundläggande och vitala samhällsfunktioner försvåras
liksom våra möjligheter att skydda civilbefolkningen minskas.

Utskottet instämmer i de bedömningar som redovisas i motion Fö406 i fråga
om vikten av att berörda myndigheter noga studerar storstadsområdenas
särskilda sårbarhetsproblem. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
dessa problem kan bli allvarliga i samband med olika typer av kris- och
krigssituationer, inte minst med hänsyn till den bristfälliga skyddsrumstillgången
till följd av hittillsvarande planering. Storstadsområdenas särskilda
sårbarhetsproblem bör enligt utskottets mening studeras dels inom ramen för
beredskapsförberedelserna hos länsstyrelser och berörda kommuner, dels
genom särskilda studier och analyser på central nivå.

Utskottet anser att motionärens yrkande i den viktiga fråga som tas upp i
allt väsentligt får anses vara tillgodosett genom vad som i totalförsvarspropositionen
anförs om vikten av åtgärder mot i motionen påvisade problem och
genom att regeringen i programplaneanvisningarna detta år givit ÖCB ett
uppdrag som nära överensstämmer med motionens yrkande. Detta bör
således därmed inte föranleda något uttalande från riksdagens sida.

Vad beträffar yrkandet i motion Föl27(c) har utskottet i sak ingen
invändning mot vad som i motionen anförs. Utskottet finner dock att
innehållet i propositionen i tillräcklig grad ger uttryck för en medvetenhet om
vikten av beredskapsåtgärder inom de olika totalförsvarsfunktionerna mot
aktuella sårbarhetsproblem och ser därför inget skäl för något särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida i enlighet med motionärernas yrkande.

Avslutningsvis i detta avsnitt vill utskottet särskilt understryka vad som i
propositionen anförs om betydelsen av att försvarsaspekter beaktas och
beredskapshänsyn tas i fredstida planering och samhällsutveckling. Utskottet
instämmer helt i vad som försvarsministern uttalar beträffande vikten av
att beredskapsbehoven, liksom betydelsen av att dessa verkligen på allvar
beaktas, sprids till myndigheter, organisationer, företag m.fl. som deltar i
planeringen och utvecklingen av samhällets olika delar och även beaktas i
forskningssammanhang.

Administrativ beredskap

Vad som i detta avsnitt i propositionen framförs föranleder inget uttalande
från utskottets sida.

Civil ledning och samordning

Funktionen Civil ledning och samordning omfattar övergripande ledning och
samordning av de civila delarna av totalförsvaret på central, högre och lägre
regional samt lokal nivå. Överstyrelsen för civil beredskap har ansvaret för
denna lednings- och samordningsuppgift på central nivå. Civilbefälhavaren
har iklätts motsvarande ansvar på den högre regionala nivån. På lägre
regional och lokal nivå åvilar det länsstyrelserna resp. kommunerna att svara
för lednings- och samordningsuppgifterna.

FöU 1986/87:11

104

Utskottet anser i likhet med försvarsministern att en väl fungerande ledning
och samordning under kriser och i krig är nödvändig på alla nivåer för att
totalförsvaret skall fungera tillfredsställande. Enligt utskottets mening
främjar de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen på området som
försvarsministern redovisar effektiviteten i den civila lednings- och samordningsfunktionen.

Utskottet har i detta sammanhang skäl att behandla vissa motioner som tar
upp frågor rörande lokaliseringen av ÖCB och lokaliseringen av totalförsvarsledningen
på högre regional nivå.

I motion Fö407 (s) framhåller motionären att det i dag framstår som
olämpligt att inhysa ÖCB i ett nytt statligt kontorshus på Liljeholmen, som
följd av riksdagens beslut år 1985 att överstyrelsen skall vara lokaliserad till
Stockholmsregionen och riksdagens senare uttalande att ÖCB skulle ges en
väl belägen lokalisering i Stockholms kommun. Motionären hänvisar till
länsstyrelsens i Stockholm förslag om lokalisering av ÖCB till Handen och
åberopar, som skäl mot en lokalisering till Liljeholmen, statsmakternas givna
direktiv om att byggandet av kontor i centrala lägen skall begränsas till
förmån för bostadsbyggande. Motionären yrkar att riksdagen skall uttala att
ÖCB:s lokalisering slutligt bör avgöras på grundval av länsstyrelsens
framställning och även tillkännage vad som i motionen angetts om byggande
av ett nytt kontorshus i Liljeholmen.

Försvarsutskottet finner inte skäl att ändra sitt tidigare — av riksdagen
godkända - ställningstagande, att ÖCB för sina uppgifter behöver en väl
belägen lokalisering i Stockholms kommun (FöU 1984/85:11 s. 8 och FöU
1985/86:8 s. 30) och finner därför att riksdagen bör avslå yrkandena i motion
FÖ407.

I ett par motioner - FÖ401 (m) och Fö402 (s) - framförs yrkanden av
innebörd att civilbefälhavarkansliet i Södra civilområdet skall omlokaliseras
från Malmö till Kristianstad. I motion FÖ409 (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att lämna förslag till en
samlokaliserad totalförsvarsledning på högre regional nivå. I alla tre
motionerna framförs ett antal skäl och omständigheter som understryker
behovet av samlokalisering mellan MB och CB redan i fred.

Utskottet har vid behandlingen av nämnda motioner anledning att hänvisa
till sin tidigare behandling av frågan om CB-kansliernas lokalisering, i
synnerhet den ingående redogörelse som lämnades i utskottets betänkande
FöU 1984/85:9 s. 90—91. Till de skäl som där angavs till stöd för bedömningen
att det inte finns anledning att ändra den lokalisering som regeringen har
beslutat får enligt utskottets mening nu läggas den omständigheten att
pågående ledningsutredning förväntas resultera i förslag om ändring av
antalet militär- och civilområden. Utskottet anser att riksdagens behandling
av frågor rörande lokalisering av CB-kansliema lämpligen bör anstå i
avvaktan på resultatet av pågående ledningsutredning och de förslag från
regeringen som denna kan komma att föranleda. Något behov av en
utredning med uppgift att lämna förslag till en samlokaliserad totalförsvarsledning
på högre regional nivå kan därför inte anses föreligga. Riksdagen bör
av det skälet avslå yrkandena i här behandlade motioner.

I motion Fö405(m) uttalas att förutsättningar fortsättningsvis måste

FöU 1986/87:11

105

skapas för en effektiv samverkan och samutbildning inom totalförsvarets
ram. Motionären hänvisar till att kommunerna under 1986 fullföljt planeringen
för övertagandet av ansvaret för och ledningen av den lokala
civilförsvarsverksamheten och betonar att statsmakterna har det ekonomiska
och moraliska ansvaret för att arbetet i kommunerna följs upp. Hon
hemställer mot denna bakgrund att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om vikten av kvalitet i vår civila
beredskap.

Utskottet anser att det som i totalförsvarspropositionen uttalas och föreslås
i fråga om att fullfölja och vidareutveckla 1982 års försvarsbeslut har
väsentlig betydelse för den civila beredskapen på lokal nivå och sålunda i hög
grad får anses tillgodose vad som i sak anförs i motionen. Utskottet anser
därför inte att riksdagen bör se sig föranledd att göra det slags tillkännagivande
som yrkas i motionen.

Civilförsvar och fredsräddningstjänst

Försvarsministern anser i likhet med försvarskommittén att den i 1982 års
försvarsbeslut fastställda integreringen av civilförsvarsverksamheten och
fredsräddningstjänsten bör fullföljas och understryker vidare dels att en väl
fungerande fredsräddningstjänst är en väsentlig grund för att motsvarande
verksamhet i krig skall kunna genomföras effektivt, dels vikten av att
utvecklingen av fredsräddningstjänsten sker under hänsynstagande till
krigsuppgifterna. Därtill konstaterar han att kommunernas ansvar för
verksamheten successivt håller på att utvidgas.

Utskottet har inget att erinra mot vad som i propositionen anförs i fråga om
allmän inriktning av funktionen Civilförsvar samt beträffande fredsräddningstjänsten.

När det gäller inriktningen av befolkningsskyddet säger sig försvarsministern
dela försvarskommitténs syn på inriktningen av befolkningsskyddet i
krig. Försvarskommittén framhåller att det i det svenska samhället visserligen
finns ett stort antal skyddsrum men också betydande brister bl. a. till
följd av en obalanserad fördelning av skyddsrumstillgångarna. Kommittén
konstaterar vidare att bristerna i vissa områden är så stora att de med fortsatt
byggande enligt nu tillämpade principer inte kan täckas under de närmaste
årtiondena. Kommittén finner det oacceptabelt att skyddsbehovet i bristområden
inte kan tillgodoses inom överskådlig tid och förordar därför en ändrad
inriktning av befolkningsskyddet. Kommitténs förslag, som biträds av
försvarsministern, innebär bl. a. att det framtida skyddsrumsbyggandet i
högre grad än hittills inriktas på områden där mer betydande risker finns för
civilbefolkningen, att en ökad satsning görs på att komplettera skyddsrumsbyggandet
med andra skyddsåtgärder, att enklare skydd tas fram i syfte att
förbättra den totala skyddsnivån mot radiakanfall och mot kemiska hot och
att olika metoder prövas för att höja skyddsnivån i hus och anläggningar i
samband med ny- och ombyggnad.

Med utgångspunkt i kommitténs förslag anför försvarsministern att
regeringen genom beslut i februari 1987 föreskrivit att de resurser som för
innevarande budgetår avsätts till skyddsrumsbyggande och för underhåll av
skyddsrum i huvudsak skall användas för insatser inom sådana områden som

FöU 1986/87:11

106

i aktuella skyddsplaner betecknas som riskområden. Vidare meddelar FöU 1986/87:11
försvarsministern sin avsikt att föreslå regeringen att ge bl. a. ÖCB i uppdrag
att göra en översyn av de regionala mål- och riskanalyserna och att ge
räddningsverket i uppdrag att, med en successiv tillämpning av resultatet av
denna översyn, genomföra studier och redovisa en samlad syn på befolkningens
behov av skydd med den av försvarskommittén föreslagna inriktningen. I
anslutning härtill betonar försvarsministern vikten av att underlag tas fram
för att säkerställa att i de nya riskområdena skyddsrum kan byggas fullt ut i
samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar. Han biträder
också kommitténs uppfattning att den del av anskaffningsprogrammet för
andningsskydd för civilbefolkningen som avser skydd för barn bör påskyndas.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt understryka betydelsen av
uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen såsom en del av den kommunala
beredskapen och en viktig länk mellan allmänheten och kommunerna.

Uppbyggnaden av hemskyddsgrupperna, vars medlemmar tjänstgör med
civilförsvarsplikt, förstärks under den kommande försvarsbeslutsperioden.

Hemskyddsombuden, som i stor utsträckning rekryteras och utbildas genom
Sveriges civilförsvarsförbunds försorg, är av grundläggande betydelse för
hemskyddsorganisationens effektivitet. Det är enligt utskottets mening
angeläget att denna verksamhet, som utgjorde en principiellt viktig del av
inriktningen i föregående försvarsbeslut, medges ekonomiska möjligheter
till en successiv utveckling under den kommande perioden.

I ett antal motioner behandlas frågor rörande befolkningsskyddet.

I motion Föl20(s) föreslås, med instämmande i vad som i propositionen
anförs om behovet av en ordentlig översyn av skyddsrumspolitiken, att en
parlamentariskt sammansatt kommitté snarast får i uppdrag att förbereda en
ny skyddsrumspolitik. Motionärerna framhåller att förändrade hotbilder,
nya boendemönster och allvarliga kvantitativa brister i det nuvarande
skyddsrumsbyggandet är skäl nog för en översyn. De tillägger dock att det
med tanke på dessa frågors stora psykologiska betydelse är angeläget att den
kommande studieverksamheten inte begränsas till de berörda myndigheternas
normala studie- och planeringsverksamhet utan att det ges möjlighet till
parlamentarisk insyn och styrning av utredningsarbetet. Grundliga studier
och en bred parlamentarisk förankring liksom förhoppningsvis en offentlig
debatt om utformningen av befolkningsskyddet i framtiden måste därför
enligt motionärerna också utgöra en utomordentligt värdefull förberedelse
inför nästa försvarsbeslut. I sitt första yrkande hemställer motionärerna att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett parlamentariskt deltagande i utformningen av en ny
skyddsrumspolitik.

Utskottet biträder de överväganden och bedömningar som kommer till
uttryck i motionen i denna del. Det är av stor vikt att en samlad syn, på
grundval av en till hotbilden anpassad realistisk mål- och riskanalys, i fråga
om civilbefolkningens behov av skydd i krig utarbetas under former som
medger parlamentarisk insyn och medverkan. Utskottet anser i likhet med
motionärerna att utformningen av en ny inriktning av befolkningsskyddet

har stor psykologisk betydelse när det gäller befolkningens tilltro till vårt 107

totalförsvars möjligheter att leva upp till målet att värna civilbefolkningen

mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda
nödlidande, ombesörja vård och trygga en livsnödvändig försörjning. Det är
därför nödvändigt att denna viktiga fråga studeras och bereds på detta sätt.
Riksdagen bör alltså som sin mening ge regeringen till känna att en
parlamentariskt sammansatt kommitté bör beredas tillfälle att ta del av
resultatet av de studier som nu skall genomföras av ÖCB och räddningsverket
m.fl. samt avge synpunkter på detta till regeringen inför det därefter
följande arbetet med en proposition i ämnet.

I motion FÖ133 (fp) betonas vikten av att skyddsrum byggs där behovet är
störst och att kommunerna i sin samhällsplanering förhindrar att områden
utan skyddsrum i framtiden utsätts för ökade risker genom att man i sådana
områden ger tillstånd till uppförande av t. ex. viktiga telekommunikationsanläggningar
m. m. som kan antas bli mål för angrepp. Motionärerna understryker
att det är risken, inte ortens storlek, som bör avgöra behovet av
skyddsrum. I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
översynen av nuvarande riskområden sker på ett sådant sätt att man snabbt
kan få fram besked för de delar av kommuner där mer omfattande
bostadsbebyggelse väntas de närmaste åren.

Utskottet noterar att regeringen, i avvaktan på att riksdagen tar ställning till
totalförsvarspropositionen, föreskrivit att den nya inriktningen av skyddsrumsbyggandet
skall tillämpas omgående för att undvika att resurser tas i
anspråk för sådant skyddsrumsbyggande som kan komma att visa sig mindre
angeläget. Vidare hänvisar utskottet till att räddningsverket, genom den
föreskrivna successiva tillämpningen av översynen av riskområdena, får
möjlighet att redan under det förestående utredningsskedet utnyttja mål- och
riskanalyserna som instrument för styrningen av skyddsrumsbyggandet till de
mest utsatta områdena. Inte minst genom dessa förhållanden torde förutsättningar
finnas för att resursprioriteringen präglas av en hög grad av
ändamålsenlighet. Syftet med motionärernas förslag i detta hänseende torde
därigenom vara tillgodosett. Utskottet anser inte att riksdagen bör rikta en
begäran till regeringen enligt motionsförslaget.

I motion Föl21 (s) behandlas frågan om kostnadsansvaret för befolkningsskyddet.
I motionen konstateras att kostnadsansvaret för skyddsrumsbyggande
i dag åvilar staten och uttalas att detta förhållande inte bör ändras till
följd av den ändrade inriktningen av befolkningsskyddet. I fall av ändring av
kostnadsansvaret måste enligt motionären reglerna utformas så att de
boende i flerbostadshus inte drabbas av kostnader för det skydd som de
kringboende i småhus skall komma i åtnjutande av.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande över totalförsvarspropositionen i denna
del behandlat denna motion. Utskottet finner inga skäl att anta annat än att
de ändringar i fråga om kostnadsansvaret för skyddsrumsbyggandet som kan
komma att föreslås i anslutning till att kommande utredningar redovisas
utgår ifrån principen att alla som utnyttjar skyddsrummen får bidra till
kostnaderna för dem. Utskottet finner emellertid inte att det nu finns
anledning för riksdagen att göra något uttalande om det framtida kostnadsansvaret.
Resultatet av igångsatta utredningar och regeringens bedömningar
härav borde först avvaktas. Försvarsutskottet delar bostadsutskottets bedömning
och avstyrker bifall till motionen.

FöU 1986/87:11

108

När det sedan gäller inriktningen av räddningstjänsten säger sig försvarsministern
dela försvarskommitténs syn och förordar att denna läggs till grund
för verksamhetens inriktning.

Försvarsministern noterar också att flera av de förslag som läggs fram av
försvarskommittén har nära anknytning till räddningstjänsten i fred och
betonar att en fortsatt integration kan leda till en effektivare verksamhet
både i fred och i krig. Detta bör enligt statsrådet förutom den direkta
ledningen av verksamheten gälla övningsverksamheten, som i framtiden
genomförs i kommunerna, och materielhanteringen.

Ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden —
Fö506(vpk), Fö510(fp), Fö516(c) och FÖ517 (c) - tar upp olika frågor som
rör fredsräddningstjänsten. Utskottet har funnit att dessa motioner behandlar
frågor som inte nödvändigtvis behöver beaktas i anslutning till riksdagens
femåriga försvarsbeslut och har därför funnit det lämpligt att uppskjuta
behandlingen av dem till ett senare tillfälle.

I partimotionen FÖ128 (m) yrkas (yrk. 18) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om civilförsvarets räddningsenheter
och dessas övningsverksamhet. Motionärerna delar den uppfattning
som ges till uttryck i propositionen beträffande vikten av att man stärker
förmågan att leda räddningstjänst under svåra förhållanden. Samtidigt vill
motionärerna understryka att de viktigaste räddningsenheterna bör vara så
väl samtrimmade och övade att de är direkt användbara efter en mobilisering.
Sådana enheter bör enligt deras mening övas oftare än vad som nu är
fallet.

Utskottet kan inte finna annat än att innehållet i propositionen väl
tillgodoser vad som anförs i motionen i dessa avseenden. Möjligheterna att
göra omdisponeringar av räddningsenheternas övningstid torde visserligen i
praktiken vara små, men i propositionen anges att inriktningen skall vara att
förmågan att leda räddningstjänsten under svåra förhållanden skall stärkas
och att detta bl. a. skall kunna ske genom en ökad övningsverksamhet för
räddningsorganisationerna t. ex. i form av utökade enhetsövningar. Utskottet
anser därmed att det inte finns skäl för ett särskilt tillkännagivande i denna
fråga och avstyrker sålunda bifall till motion Föl28 i denna del.

I motion FÖ133 (fp) hemställs i ett yrkande att riksdagen hos regeringen
begär förslag om att uttagningen av civilförsvarspliktiga till utbildning skall
överföras från länsstyrelserna till kommunerna. Enligt motionen visar
uppgifter den senaste tiden att länsstyrelsernas inkallelse av civilförsvarspliktiga
inte fungerar väl. Motionärerna anser att om uttagningsuppgiften förs
över till kommunerna så kommer den att ligga närmare människorna,
varigenom personkännedomen ökar.

Utskottet konstaterar att motionen här tar upp ett allvarligt problem.
Utskottet har inhämtat från räddningsverket att det finns flera bidragande
orsaker till den aktuella situationen, däribland övergångsproblem vid
införandet av den nya krigsorganisationen (Org 80 K) som enligt planerna
skall vara personalmässigt uppbyggd den 1 juli 1988, bristfälligt datorstöd
och en alltför generös anståndsgivning. En försening av uttagningen av
verkskydd har inneburit att mycket få personer anmälts till utbildningen för
verkskyddspersonal. Vissa åtgärder har emellertid redan vidtagits för att öka

FöU 1986/87:11

109

uttagningarna och räddningsverkets arbete med att i samverkan med
länsstyrelserna förbättra uttagningsrutinerna fortsätter. I avvaktan härpå
och innan nya organisatoriska förändringar tas upp till diskussion, eventuellt
i enlighet med motionärernas intentioner, bör dock de reformer som nyligen
genomförts inom området få tillfälle att verka. Utskottet har i detta
sammanhang anledning att understryka det angelägna i att befattningsanalyser,
såsom föreskrevs i 1982 års försvarsbeslut, snarast genomförs.

Utskottet finner med hänvisning till vad som här anförts att riksdagen inte
nu bör rikta det slags begäran till regeringen som yrkas i motionen och
avstyrker således bifall.

Utskottet har funnit det lämpligt att i detta sammanhang även behandla
motion Fö515 (m) i vilken yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att det behövs effektiva åtgärder, exempelvis utnyttjande av
TV-programmet Anslagstavlan, för att göra innebörden av signalen "viktigt
meddelande” allmänt känd. Motionären har kunnat konstatera att ett fåtal
människor känner till signalen och dess innebörd och understryker att det är
av största vikt att informationen om den på hösten 1986 introducerade
signalen blir känd av allmänheten. En kontinuerlig information om denna
larmsignal i programpunkten Anslagstavlan skulle enligt motionären vara
ändamålsenlig i detta syfte.

Utskottet konstaterar att uppgiften att informera om signalen "viktigt
meddelande” och dess innebörd faller på räddningsverket. Vidare kan
noteras att totalförsvarspropositionen understryker informationens betydelse
och anvisar ytterligare medel till produktionsområdet Extern information
för ökade informationsinsatser, vilket också torde kunna innefatta det
konkreta förslag som motionären framför. Utskottet delar motionärens
uppfattning om betydelsen av en effektiv information i detta sammanhang
men anser, med hänvisning till vad som här anförts, inte att riksdagen har
anledning att göra något tillkännagivande i denna sak. Motionen bör därför
avslås.

Utskottet har i övrigt inget att erinra mot eller anföra till vad som i
propositionen uttalas om civilförsvaret och fredsräddningstjänsten.

Psykologiskt försvar

Funktionen Psykologiskt försvar fick sin huvudinriktning fastlagd genom
1982 års försvarsbeslut. Vid krigsfara och i krig skall vår försvarsvilja och
motståndskraft mot främmande propaganda säkerställas av det psykologiska
försvaret. Detta skall främst ske genom att man med snabb, saklig och
effektiv information sprider kännedom om händelseutvecklingen och om
våra försvarsåtgärder.

Utskottet delar försvarsministerns uppfattning att ökade resurser bör
tilldelas det psykologiska försvaret. Till anslagsfrågan återkommer utskottet
i det följande.

Ett yrkande i partimotion FÖ128 (m) gäller det psykologiska försvaret och
syftar till att riksdagen skall göra ett särskilt uttalande som närmare
behandlar hur funktionens ökade resurser skall användas m. m. "Utbildning
och övning av krigsorganisationen och av informationspersonal hos andra

FöU 1986/87:11

110

myndigheter är en särskilt angelägen uppgift” är ett av flera uttalanden av FöU 1986/87:11
styrelsen för psykologiskt försvar som motionärerna återger.

Liksom motionärerna fäster utskottet stor vikt vid det psykologiska
försvaret med den därtill anknutna fredstida informationen om säkerhetspolitiken
och totalförsvaret. Försvarskommittén har funnit brister i informationsberedskapen
inom den civila delen av totalförsvaret. Enligt kommittén
bör formerna för information och informationssamordning i olika krislägen
belysas ”så att informationsfunktionerna snabbt kan förstärkas även i lägen
när mobilisering eller krigsorganisering inte har anbefallts”. Kommittén
framhåller vikten av att studierna fullföljs beträffande vissa problemområden.
”Speciellt bör, med tanke bl. a. på kommunernas ökade roll i
totalförsvaret, utnyttjande av närradions tekniska resurser som ett komplement
till övriga rundradioresurser för lokal information och alarmering
ytterligare studeras i samverkan med statens räddningsverk och Sveriges
Radio.”

Med understrykande av det psykologiska försvarets, informationens och
informationsberedskapens avgörande betydelse för totalförsvaret anser
utskottet att det nu inte är påkallat med ett särskilt uttalande av riksdagen i
enlighet med yrkande 22 i motion Föl28(m). De riktlinjer som försvarsministern
har angett bör godkännas.

Telekommunikationer

Som försvarsministern uttalar har telekommunikationernas funktionssäkerhet
grundläggande betydelse för totalförsvaret under kriser och i krig.

Riksdagen bör godkänna vad han har angett om funktionens fortsatta
utveckling.

Funktionerna Psykologiskt försvar och Telekommunikationer berörs båda
av några motioner som utskottet nu övergår till att behandla.

Partimotion FÖ127 (c) tar i två yrkanden upp frågor som gäller alarmering
av befolkningen. Yrkande 13 rör närradions funktion under krig och
krigsfara. Motionärerna redovisar fyra alternativ i frågan och betecknar som
särskilt intressant det alternativ som innebär att kommunerna övertar
sändarna, varvid viss sändningsverksamhet av föreningar dock kan fortsätta.

Yrkande 15 syftar till ett uttalande av riksdagen att man snarast bör
undersöka möjligheten att bygga in larmsystem i den fortsatta utbyggnaden
av televerkets AXE-system. ”De propåer som förekommit om möjligheterna
att använda närradion för alarmeringsfunktionen anser vi som helt
orealistiska.”

Televerkets telefonväxlar med det nya AXE-systemet medger i dagsläget
inte alarmering med telefonsignaler. Enligt uppgift är en komplettering i
efterhand av AXE-systemet med en alarmeringsfunktion förenad med
betydande kostnader. Ca 1000 milj. kr. har nämnts för en rikstäckande
komplettering. Mot denna bakgrund kan utskottet inte biträda yrkande 15 i
motion FÖ127 (c).

Alarmeringsfrågan måste emellertid lösas. Detta är särskilt betydelsefullt
för den del av befolkningen som inte nås av signaler genom utomhusalarmering.
En möjlighet är att utnyttja närradiosändningar eller andra radiosänd -

ningar för meddelanden. Tekniskt kan enligt uppgift åstadkommas att varje
radioapparat som har elförsörjning slås på från sändaren för mottagning av
meddelanden — s. k. RDS-funktion. Efter beslut härom kan en sådan
funktion byggas in i alla nya radioapparater före försäljningen.

Redan införandet av signalen ”viktigt meddelande” genom utomhusalarmering
förutsätter att radion skall kunna användas för meddelanden både i
fred och i krig. Ansvarsförhållandena härvidlag i fråga om närradion
behandlas i motion Föl49(m). Motionären uttalar bl. a. följande:

Till närradions fördelar vid alarmering hör dess begränsade räckvidd och
därmed möjligheten att avgränsa alarmeringen.

Vidare skulle det nya hemskyddet i det kommunaliserade civilförsvaret
med närradions hjälp snabbt nå ut med information.

För närvarande finns ingen som helst planläggning vad gäller närradion
som resurs inom totalförsvaret. Frågan har utretts och skall enligt förslaget
tydligen fortsätta att utredas.

Det innebär att närradion innebär en säkerhetsrisk om vårt land skulle
utsättas för ett angrepp. Redan i ett inledningsskede skulle angriparens
diversionsförband och infiltratörer kunna ta hand om närradiosändarna och
använda sig av dess sändningsfrekvenser för bl. a. desinformation till
befolkningen.

Utskottet delar uppfattningen att frågorna om alarmeringen av befolkningen
med hjälp av radio och om närradiosändarnas användning och skydd har stor
betydelse. I totalförsvarspropositionen (bil. 7 s. 68) uttalar utbildningsministern
att frågan om hur närradions tekniska resurser skall utnyttjas vid krig
och krigsfara enligt hans mening bör övervägas ytterligare. Han avser att
senare återkomma till regeringen i den frågan. Yrkande 13 i motion FÖ127 (c)
och yrkandet i Föl49(m) syftar till att påskynda ett ställningstagande.
Kulturutskottet har i sitt yttrande stannat för att nämnda yrkanden inte bör
bifallas av riksdagen. Utskottet understryker dock att det är angeläget att
utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Försvarsutskottet anser att regeringen
bör handlägga frågorna om viktiga meddelanden till befolkningen genom
radio samt om närradions användning och skydd på sådant sätt att ställning
kan tas tidigt under försvarsbeslutsperioden. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

I motion Föl27(c) finns ett yrkande om hur de radiofrekvenser för
sändningar på lång- och mellanvåg som genom internationella överenskommelser
har tilldelats Sverige skall kunna utnyttjas för totalförsvarets behov.
Kulturutskottet lämnar i sitt yttrande en ingående redovisning med anledning
av motionen. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning (KrU 1985/86:21
s. 50) att frågan om utnyttjande av AM-frekvenserna bör prövas ytterligare.
Försvarsutskottet anser att motionärerna tar upp en betydelsefull fråga.
Liksom kulturutskottet anser utskottet att den bör prövas ytterligare.
Motionsyrkandet bör inte bifallas.

Övrig varuförsörjning

I propositionen konstateras att målen för försörjningsberedskapen på tekooch
läderskoområdena till följd av fattade riksdagsbeslut kommit att sättas
högre än för nästan alla andra områden. Försvarsministern konstaterar

FöU 1986/87:11

112

vidare att den ändrade bedömningen av krisers och krigs varaktighet och FöU 1986/87:11
karaktär även i fråga om beredskapen på beklädnadsområdet innebär en inte
oväsentlig förändring jämfört med hittills gällande planeringsförutsättningar.
Följden av de nya planeringsförutsättningarna blir att behovet av att
upprätthålla produktionskapacitet på detta område minskar. I konsekvens
med de nya planeringsantagandena samt med vad som i propositionen
anförts om statens ansvar för fredskrislagring anges vidare såsom inriktning
att fredskrislagren i fråga om kemiska produkter m. m. samt metaller och
verkstadsprodukter m.m. bör utförsäljas.

Utskottet noterar att vad som i denna fråga anförs i propositionen utgör en
konsekvens av de nya planeringsantaganden beträffande krisers och krigs
längd och karaktär - särskilt bedömningen av utrikeshandeln under ett s. k.
förkrigsskede — som försvarskommittén föreslagit och försvarsministern
biträtt. Utskottet vill återigen understryka vikten av att totalförsvarsplaneringen
utgår från gemensamma operativa grunder och av att samma
planeringsförutsättning gäller för alla delar av totalförsvaret så att en
balanserad uthållighet kan uppnås och en rationell och realistisk planering
bedrivas.

Utskottet vill i detta sammanhang påminna om vad som i dessa frågor
anfördes under punkt 4, avsnittet om gemensamma utgångspunkter för
planeringen, såsom utskottets skäl för att avstyrka bifall till yrkande 2 i
partimotion Föl28(m). Av samma skäl avstyrker utskottet i detta sammanhang
bifall till motion FÖ117 (m) som i likhet med ovan nämnda partimotion
förordar att en särskild utredning tillsätts med uppgift att pröva grunderna
för försörjningsberedskapen.

I motion Fö404 (c) yrkas att riksdagen skall göra ett visst tillkännagivande
angående resurser till det ekonomiska försvaret. Motionären säger sig inte
kunna godta de prutningar på civilt och ekonomiskt försvar som blir följden
av försvarsöverenskommelsen och regeringens totalförsvarsproposition,
främst med tanke på de konsekvenser detta bedöms få såväl för många
sjuhäradsbor som för vår beredskap när det gäller lakansväv, sjukvårdsartiklar,
industriväv m.m.

Utskottet anser, med instämmande i vad som anförs i propositionen och i
likhet med vad som inför utskottet anförts av överstyrelsen för civil
beredskap, att det är värdefullt och angeläget att hela totalförsvaret omfattas
av ensartade, gemensamma planeringsförutsättningar samt att det inte finns
några skäl för att ha särskilda planeringsförutsättningar för ett visst område,
t. ex. teko. Utskottet noterar dock vad som anförs i propositionen om att
kapacitetsbevarande åtgärder kan komma att aktualiseras rörande tillgången
på främst grundtextila varor. Vidare förutses i propositionen att det
hittillsvarande skyddet mot lågprisimport som stöd för samhällets försörjningsberedskap
måste behållas för ett begränsat antal varor. Med hänvisning
till dessa förhållanden anser utskottet att riksdagen inte bör bifalla motion
Fö404(c).

Ett antal motioner tar upp frågor rörande försörjningsberedskapen på
tekoområdet. Dessa har behandlats i det yttrande som utskottet inhämtat
från näringsutskottet.

I vissa motionsyrkanden berörs vad som i propositionen anförs beträffande 113

8 Riksdagen 1986/87.10 sami. Nr 11

mål för försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet i anslutning till de pöU 1986/87:11
angivna planeringsförutsättningarna. Sålunda yrkas (yrk. 2) i motion
Föl 17 (m) att riksdagen beslutar att försörjningsberedskapen på tekoområdet,
i avvaktan på den utredning om grunderna för försörjningsberedskapen
som begärs i ett första yrkande, skall grundas på ett bibehållande av i dag
existerande produktion och kapacitet. I partimotion Föl27(c) yrkas att
riksdagen skall göra ett tillkännagivande om att det försörjningsmål som
beslutades 1982 för tekoområdet bör kvarstå. Motionärerna anför bl. a. att
det vore oklokt att i rådande allmänna läge för tekoindustrin i Sverige i
praktiken ta bort beredskapsaspekten. I motion Föl 18 (c) anför motionärerna
i vad avser dessa frågor (yrkandena 1 och 3) att riksdagen bör besluta att
de mål som i dag gäller för beredskapen inom teko skall behållas samt att
resurstilldelning till ÖCB för tryggande av försörjningsberedskapen inom
tekoområdet behålls på nuvarande nivå. I motionen betonas inte bara
beredskapsskäl utan också vikten av industri- och regionalpolitiska hänsynstaganden.

Näringsutskottet erinrar i sitt yttrande över dessa motionsyrkanden om de
enhetliga antaganden om varaktigheten och karaktären på kriser och krig
som ligger till grund för propositionens förslag och konstaterar att dessa
bedömningar skiljer sig från de planeringsförutsättningar som för närvarande
gäller för beredskapen på beklädnadsområdet. Vidare noteras att
regeringen i propositionen föreslår att de fastställda planeringsförutsättningarna
och riktmärkena för försörjningsberedskapen skall upphävas som av
riksdagen beslutad inriktning.

Näringsutskottet framhåller att riktlinjer för den försörjningsstandard som
i en krissituation skall upprätthållas på beklädnadsområdet självfallet bör
utformas med hänsyn endast till de behov som kan konstateras och sålunda
inte fastställas på grundval av t. ex. industripolitiska eller sysselsättningspolitiska
bedömningar. Utskottet säger sig inte ha något att erinra mot
regeringens förslag om att de av riksdagen uttalade planeringsförutsättningarna
och produktionskapacitetsmålen för beklädnadsområdet upphävs och
avstyrker bifall till motionerna i här berörda delar.

Försvarsutskottet instämmer i vad näringsutskottet anför och finner att här
behandlade motionsyrkanden bör avslås.

I några motionsyrkanden berörs frågor om den inhemska produktionen av
grundtextila varor. I motion FÖ117 (m) framhålls att det mot bakgrund av de
svenska klimatförhållandena måste vara felaktigt att frånsäga sig möjligheten
att upprätthålla en begränsad produktionskapacitet och ett kunnande i
fråga om tillverkning av grundtextila varor. Motionärerna yrkar (yrkande 3)
ett tillkännagivande med detta innehåll. I motion Föll8(c) anförs en
liknande synpunkt, dock utan att framställas som ett yrkande. I motion
Föl58(s), slutligen, begärs (yrk. 2) ett tillkännagivande om behovet av
insatser för att säkra försörjningen av skor och bomullsväv. Motionärerna
framhåller bl. a. att ÖCB :s åtgärder för att vidmakthålla produktionskapacitet
inom beklädnadsområdet i första hand bör inriktas mot tillverkningen av
grundtextila varor och skor.

Näringsutskottet säger sig förutsätta att regeringen i samarbete med ÖCB
vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att vidmakthålla erforderlig 1

produktionskapacitet inom beklädnadsområdet. Utskottet noterar regering- FöU 1986/87:11

ens bedömning att insatserna torde avse främst kapaciteten för produktion av
grundtextila varor och finner därför från sin synpunkt inte skäl till något
riksdagsinitiativ med anledning av de behandlade motionsyrkandena, varför
bifall till dessa avstyrks. Försvarsutskottet biträder näringsutskottets bedömning.

I några motionsyrkanden berörs vad som anförs i propositionen i fråga om
buffertlagring av uniformstyger. Försvarsministern anser att beredskapseffekten
av buffertlagersystemet är liten i förhållande till de kostnader som
systemet innebär och föreslår därför att vissa statliga myndigheters skyldighet
att upphandla uniformstyger hos ÖCB upphävs samt att inkomsterna från
utförsäljning av ÖCB:s lager används för andra beredskapsåtgärder inom
Övrig varuförsörjning.

I motion Föl 17 (m) yrkas (yrk. 4 och 5) dels att riksdagen beslutar att
skyldigheten att upphandla uniformstyger m. m. hos ÖCB skall kvarstå, dels
ett tillkännagivande angående utarbetande av effektiva rutiner för samråd
mellan de upphandlande myndigheterna, ÖCB och textilindustrin. Motionärerna
hänvisar till vad som framförts från de berörda textilföretagens sida
beträffande behovet och intresset av att det nuvarande upphandlingssystemet
består och utvecklas och framhåller i anslutning till dessa synpunkter att
det bör utredas hur de upphandlande myndigheterna, textilindustrin och
ÖCB kan samarbeta för att förbättra det nuvarande systemet och få det att
fungera smidigare.

I motion Fö 118 (c) yrkas (yrk. 2) att riksdagen beslutar att myndigheternas
skyldighet att upphandla inhemskt producerad väv skall kvarstå. Motionärerna,
som dock i sammanhanget inte anför någon erinran mot att ÖCB:s
lager säljs ut, hänvisar som grund för yrkandet till att det från såväl industri
som fack har framförts bestämda krav på att skyldigheten att köpa väv genom
ÖCB finns kvar. Frågan om buffertlagersystemet berörs även i motion FÖ158
(s), dock utan yrkande.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande över dessa motionsyrkanden att syftet
med den svenska tekopolitiken måste vara att åstadkomma att tekoindustrin
kan konkurrera utan hjälp av subventioner och restriktioner. Utskottet anser
sig därför inte ha något att invända mot regeringens förslag och avstyrker för
sin del bifall till de berörda yrkandena.

Försvarsutskottet vill härutöver även hänvisa till vad som inför utskottet
redovisats av ÖCB i denna fråga. Överstyrelsen framhåller att buffertlagersystemet
har visat sig fungera dåligt i praktiken. Syftet var från början att få
fram enhetliga vävtyper för flertalet myndigheter, något som inte visat sig
möjligt. Enligt ÖCB är systemet också administrativt tungrott och binder
kapital under lång tid till avsevärda räntekostnader. ÖCB anser att detta
kapital kan utnyttjas bättre genom att lösgöras för offensiva satsningar
genom t. ex. beredskapslån. Överstyrelsen säger sig utgå ifrån att statliga
myndigheter inte slutar upphandla svensk väv om buffertlagersystemet
upphör och tillägger att det är viktigt att producenterna själva genom aktiva
insatser förbättrar kontakten med upphandlarna och initierar samarbete i
produktutveckling m.m. ÖCB säger sig från försörjningsberedskapssynpunkt
inte ha något att erinra mot ett eventuellt krav på att statliga

myndigheter skall upphandla väv i Sverige men framhåller samtidigt att detta FöU 1986/87:11
kan leda till problem av handelspolitisk art.

Utskottet hänvisar till de synpunkter och bedömningar från näringsutskottet
i denna fråga som här återgivits och finner att här behandlade motionsyrkanden
angående buffertlagersystemet bör avslås.

Frågan om försörjningsberedskapsstöd, som inte berörs i totalförsvarspropositionen,
tas upp till behandling i ett par motioner, Föl 17 (m) och FÖ158
(s). I motion Föl 17 yrkas (yrk. 6) att försörjningsberedskapsstödet vid
offentlig handel skall kunna utgå vid en prisskillnad på upp till 30 % mellan
svensk och utländsk offert. Enligt motionärerna föreligger en betydande risk
för att utländska företag under en övergångstid är beredda att göra stora
priseftergifter i avsikt att erövra marknaden för väv till myndigheternas
uniformer och yrkeskläder. I motion FÖ158 (s) säger sig motionärerna tolka
det faktum att försörjningsberedskapsstödet inte berörs i propositionen som
att detta kommer att upphöra. Med anledning härav yrkar de (yrk. 1) ett
tillkännagivande från riksdagens sida av innebörd att detta stöd främst
kommit förnödenheter för sjukvården till godo och att ÖCB även i
fortsättningen bör upprätthålla det för att trygga sjukvårdens behov.

Näringsutskottet säger sig ha erfarit från försvarsdepartementet att det för
närvarande inte finns någon avsikt från regeringens sida att dra in denna
stödform. Utskottet finner vidare inte skäl att från utskottets synpunkt
förorda en utökad stödmöjlighet i enlighet med yrkandet i motion Föl 17.

Utskottet föreslår därför att bifall till dessa motionsyrkanden avstyrks.

Försvarsutskottet noterar härutöver att ÖCB inför utskottet anfört att den
nuvarande 20-procentsgränsen ger en tillräcklig handlingsfrihet för effektivitet
i handläggningen. Överstyrelsen har även anfört att försörjningsberedskapssystemet
med nuvarande inriktning dock inte ryms inom den ekonomiska
ram som föreslås i totalförsvarspropositionen. Utskottet konstaterar
därmed att riksdagen i detta läge inte bör uttala en mening i frågan förrän
klarhet vunnits beträffande regeringens avsikter. Utskottet noterar i sammanhanget
att det till näringsutskottets yttrande fogats en avvikande mening
(m, fp) enligt vilken nämnda utskott borde förorda att den behandlade
stödformen dras in snarast möjligt. Försvarsutskottet finner, med hänvisning
till de olika skäl och omständigheter som här återgivits och även till att
regeringen i denna fråga inte hemställt om en meningsyttring från riksdagens
sida, att här behandlade motionsyrkanden bör avslås.

I partimotionen FÖ136 (vpk) behandlas i två andrahandsyrkanden (yrk. 3 j
och 3 k) frågor rörande beredskapslager av metaller. I motionen erinras om
att partiet sedan lång tid tillbaka förordat att fyndigheter av legeringsmetaller
som för närvarande av kommersiella skäl inte bryts skall utvinnas med stöd
av beredskapsmedel. Motionärerna begär att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om förslag till inhemsk utvinning och förädling av legeringsmetaller
som ersättning för den nuvarande importen av dessa metaller. I avvaktan
på att sådan brytning kommer till stånd yrkas avslag på det i propositionen
framförda förslaget om att fredskrislagren av metaller skall säljas ut.

Försvarsutskottet delar i likhet med näringsutskottet regeringens uppfattning
att statens kostnadsansvar när det gäller de s. k. fredskrislagren bör vara
begränsat till verksamheter och situationer där det å ena sidan är ett 1

säkerhetspolitiskt samhällsintresse att verksamheten kan fullföljas under FöU 1986/87:11

fredstida störningar och å andra sidan det verksamhetsansvariga organet

saknar reella möjligheter att skydda sig. I övriga fall bör beredskapsåtgärder

som är inriktade på fredstida störningar genomföras och bekostas av det

organ som har ansvaret för den fredstida verksamheten. Utskottet delar

sålunda i likhet med näringsutskottet regeringens bedömning att det bör

ankomma på företagen att genom sin kommersiella lagring svara för den

beredskap som krävs för att de skall kunna möta fredstida störningar av

varutillförseln. Utskottet vill dock särskilt understryka vad som framförs i

propositionen om att fredskrislagret av legeringsmetaller, inom ramen för en

successiv avveckling av de statliga fredskrislagren under försvarsbeslutspe rioden

och med hänsyn till det aktuella läget i fråga om handelssanktioner

mot Sydafrika, skall utförsäljas först under periodens senare del. Slutligen

noterar utskottet att näringsutskottet anför att inhemska fyndigheter av

legeringsmetaller bör brytas endast om utvinningen bedöms bli ekonomiskt

lönsam.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att här behandlade
yrkanden i motion Föl36 (vpk) bör avslås.

Ekonomisk ram och priskompensationssystem 1987/88-1991/92

I totalförsvarspropositionen föreslås att en planeringsram för den civila delen
av totalförsvaret inrättas och att den för den kommande försvarsbeslutsperioden
skall uppgå till 7823' milj. kr. i prisläge 1986/87 (civilförsvar prisläge
februari 1986). I propositionen biträder försvarsministern försvarskommitténs
förslag till fördelning mellan de olika delarna av det civila totalförvaret
liksom kommitténs förslag att härutöver avdela 500 milj. kr. för att förbättra
beredskapen på hälso- och sjukvårdsområdet och att televerket bör finansiera
krigsskyddsåtgärder på telekommunikationsområdet motsvarande ett
belopp av 350 milj. kr.

Det som i propositionen anförs om konstruktion av den ekonomiska
ramen samt om priskompensationssystem bygger på förslag som lämnats av
ÖCB och som i huvudsak biträtts av försvarskommittén. Förslaget till
ramkonstruktion innebär i stort att statsmakterna i femåriga försvarsbeslut
tar ställning till en femårig planeringsram för utgifter som skall betalas över
särskilda beredskapsanslag. Försvarsministern biträder ÖCB:s förslag, dock
med tillägget att de för närvarande svårbedömda driftskostnaderna för den
statliga oljelagringen tills vidare inte bör ingå i ramen.

Utskottet ser mycket positivt på förslaget i propositionen om att införa en
sammanhållen ekonomisk planeringsram för den civila delen av totalförsvaret
och biträder även regeringens förslag i fråga om finansieringsprinciper
och priskompensationssystem. Regeringens förslag beträffande ram och
ramkonstruktion är enligt utskottets mening ägnat att främja en rationell och
flexibel planering varigenom möjligheterna ökar att under en försvarsbeslutsperiod
successivt bedöma hur ett fattat försvarsbeslut bäst skall kunna
praktiskt förverkligas. Inom planeringsramen kan medelsförbrukningen
förskjutas såväl mellan olika budgetår som mellan olika områden. Genom
tillkomsten av överstyrelsen för civil beredskap har skapats ett instrument för

att förverkliga detta. ÖCB har uppgiften att årligen lämna regeringen förslag
till ramfördelning och därvid eftersträva en fördelning som på kort och längre
sikt medför bästa möjliga balans mellan och uthållighet vid de olika civila
totalförsvarsfunktionerna. Härtill kommer möjligheterna att — utöver
planeringsramen — utnyttja medel som, enligt vad som framgår av totalförsvarspropositionen,
frigörs genom försäljning av vissa lager.

Utskottet anser att regeringen årligen bör redovisa för riksdagen hur
planeringsramen och avsedda medel utanför denna har utnyttjats. Med
hänsyn till de angelägna behov som föreligger inom det civila försvaret bör
enligt utskottets mening eftersträvas att ingen del av den prisomräknade
planeringsramen eller av därutöver avsedda resurser kvarstår outnyttjad vid
femårsperiodens slut.

I anslutning till vad som här anförts om regeringens förslag till ekonomisk
ram och konstruktion av denna vill utskottet ta upp två motionsyrkanden
som rör skyddsrumsbyggandet.

I motion FÖ120 (s), yrkande 2, behandlas frågan om resurser till
skyddsrumsbyggandet. Motionärerna ifrågasätter om det för närvarande
finns underlag att långsiktigt ange de exakta besparingar som den nyinriktning
av skyddsrumsbyggandet som anges i propositionen kan ge upphov till
och understryker att det självfallet måste undvikas att allvarliga brister
uppstår i slutet av försvarsbeslutsperioden och att nya bristområden tillskapas.
Motionärerna säger sig därför utgå ifrån att den närmare fördelningen
inom den föreslagna ramen för civilt totalförsvar kommer att göras så att de
nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet kan förverkligas. De hemställer
om ett uttalande av riksdagen med denna innebörd.

I den moderata partimotionen FÖ128 anförs, med instämmande i propositionens
förslag i denna del, bl. a. att en ny prövning bör ske av medelstilldelningen
för skyddsrumsbyggande och andra skyddsåtgärder sedan den i
propositionen aviserade översynen av de regionala mål- och riskanalyserna
genomförts. Motionärerna anser att riksdagen bör göra ett tillkännagivande
härom.

Utskottet anser emellertid inte att det finns anledning till något riksdagsuttalande
med anledning av nämnda motionsyrkanden, eftersom kärnan i det
önskemål som framförs får anses väl tillgodosedd av vad som uttalas i
propositionen beträffande dels den sammanhållna ramen och dess tillämpning
under perioden, dels behovet av mål- och riskanalyser samt studier av
befolkningens totala skyddsbehov. Utskottet utgår ifrån, med hänvisning till
vad som tidigare framhölls beträffande möjligheterna till flexibel medelsanvändning,
att medelstilldelningen till skyddsrumsbyggandet inom ramen för
det civila försvaret kommer att kunna påverkas av den prövning som sker
sedan resultaten av nämnda utredningar har redovisats. Utskottet anser på
denna grund att här aktuella motionsyrkanden bör avslås, men vill i detta
sammanhang ånyo understryka värdet av en samlad ekonomisk ram för en
rationell och flexibel planering.

I några motionsyrkanden framförs invändningar mot medelstilldelningen
till och fördelningen inom de civila delarna av totalförsvaret.

I motion Fö 161 (s) yrkas att riksdagen uttalar sig för att det civila försvaret
för perioden 1987-1992 bör få disponera 600 milj. kr. utöver regeringens

FöU 1986/87:11

118

förslag och att minskningen av bemyndigandebehovet under perioden
begränsas till 750 milj. kr. Enligt motionärernas mening är tillgången till
kvalitativt tillfredsställande skyddsrum en viktig faktor för befolkningens
tilltro till försvaret. De anser därför att den föreslagna minskningen av det
civila försvarets resurser bör begränsas till totalt 650 milj. kr. Skyddsrumsbyggandet
i riskområden bör enligt motionen disponera 500 milj. kr. utöver
regeringens förslag medan 100 milj. kr. utöver regeringens förslag bör anslås
till förnyelse av civilförsvaret. Dessa ytterligare medel till det civila försvaret
bör enligt motionärerna erhållas med hjälp av den överfinansiering som de
anser följa av den i propositionen tillämpade budgettekniken eller tas ur
reserven på 1500 milj. kr. för det militära försvaret.

Utskottet hänvisar till att det tidigare utan erinran biträtt vad som i
propositionen föreslås beträffande inriktningen av befolkningsskyddet och
avstyrker bifall till motionen. Utskottet anser, med hänvisning till de skäl
som anförts, att den ändrade inriktning som föreslås är väl motiverad och
finner att denna ändring möjliggör en minskning av medlen till skyddsrumsbyggandet
enligt regeringens förslag.

Även i partimotionen FÖ127 (c) berörs medelstilldelningen till skyddsrumsbyggandet.
Motionärerna anser att propositionens förslag medför en
risk för att skyddsrum inte kan byggas i takt med nyproduktion i riskområdena,
vilket skulle kunna medföra att brister byggs in i de områden där riskerna
för befolkningen är störst. Dessutom, anser motionärerna, kan inte befintliga
allvarliga brister i riskområdena täckas. De förordar därför en begränsning
i den föreslagna minskningen av medlen till skyddsrumsbyggandet till
650 milj. kr., jämfört med den minskning om 750 milj. kr. som föreslås i
propositionen.

Utskottet hänvisar till tidigare redovisade ställningstaganden och avstyrker
bifall till motionsyrkandet i denna del. Utskottet vill dock i detta sammanhang
påminna om vad som i propositionen anförs beträffande vikten av att
underlag tas fram för att säkerställa att i de nya riskområdena skyddsrum kan
byggas fullt ut i samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar.

I partimotion Föl27 (c) framförs även beträffande andra delar av det civila
försvaret gentemot totalförsvarspropositionen avvikande förslag till medelstilldelning
för perioden. I motionen redovisas förhållandet mellan propositionens
resp. motionens resursfördelning i följande tabell, hämtad, ur
försvarskommitténs betänkande SOU 1987:9.

FöU 1986/87:11

119

	1986/872	1987-922 (prol.)	s+fp13	c5
Civilförsvar	1 126	5630
- Skyddsrum			-750	-650
- Övrigt			+ 145	+ 195
Hälso- och sjukvård	119,2	596	+ 500	+ 500
Telekommunikationer	12	60	- 60
Förutvarande ekonomiskt försvar	512	2560	- 600	-390
Fredskriser			- 500	-420
Psykologiskt försvar	5,4	27	+ 10	+ 10
Övrigt	40	200	+ 5	+ 5
Summa	1814,6	9073	-1250	-750

' Ledamoten Bildt har anslutit sig till den av s+fp angivna totalramen men tar inte
ställning till fördelningen inom denna.

2 Prisläge 1986/87.

3 Prisläge 1987/88.

Härutöver tillkommer krigsskyddsåtgärder motsvarande ett belopp av 350
milj. kr. som finansieras av televerket.

Av tabellen framgår att skillnaderna hänför sig, förutom till skyddsrum, till
områdena civilförsvar utom skyddsrum, det förutvarande ekonomiska
försvaret samt fredskrislagring. Motionärerna anser att en sådan minskning
av den ekonomiska ramen som blir följden av regeringens förslag innebär att
man kan tala om ett väsentligt avsteg från 1982 års försvarsbeslut. I motionen
anges i tabellform även hur motionärerna, i jämförelse med propositionens
medelsfördelning, vill fördela resurser till de olika delområdena inom
områdena civilförsvar utom skyddsrum resp. förutvarande ekonomiska
försvaret. I ett sammanhållet yrkande över dessa delfrågor (yrk. 10)
hemställs i motionen att riksdagen beslutar ansluta sig till den ekonomiska
ram samt fördelningen av densamma som i motionen angivits för totalförsvarets
civila del.

Utskottet finner att det i partimotionen FÖ127 redovisas en delvis annan
bedömning beträffande erforderlig resurstilldelning och lämplig resursfördelning
inom den civila delen av totalförsvaret än den som föreslås i
propositionen. Utskottet godkänner av skäl som tidigare redovisats den
ekonomiska ram, och fördelningen inom denna, som föreslås av regeringen
och anser följaktligen att motionsyrkandet bör avslås.

Utskottet har i övrigt inget att invända mot vad som i propositionen anförs i
här behandlad del. Utskottet förutsätter att regeringen anpassar utnyttjandet
under budgetåret 1987/88 av bemyndiganden och betalningsmedel till den
inriktning av verksamheten som riksdagen kommer att bestämma.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda och till yttranden från berörda andra utskott
hemställer utskottet

1. beträffande grunder och inriktning för totalförsvarets civila del

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö406 om sårbarheten i
storstadsområden,

FöU 1986/87:11

120

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl27, yrkande 2 om FöU 1986/87:11
samhällets ökade sårbarhet,

c) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl28, yrkande 15, godkänner de riktlinjer för den
fortsatta utvecklingen som föredragande statsrådet har angett,

2. beträffande civil ledning och samordning

a) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö401 och 1986/

87:Fö402 om civilbefälhavarkansliets lokalisering i södra civilområdet,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö409 om utredning beträffande
samlokaliserad totalförsvarsledning på högre regional nivå,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö407 om lokaliseringen av
överstyrelsen för civil beredskap,

d) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö405 om den civila beredskapen,

e) att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
som föredragande statsrådet har angett,

3. beträffande allmän inriktning av civilförsvar och fredsräddningstjänst att

riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har angett,

4. beträffande inriktningen av befolkningsskyddet

a) att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl20, yrkande 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om ett parlamentariskt deltagande vid
utformningen av en samlad syn på befolkningens behov av skydd i
krig,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl33, yrkande 1 om
översynen av riskområden,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl21 om kostnadsansvaret
för befolkningsskyddet,

d) att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
som föredragande statsrådet har angett,

5. beträffande inriktningen av räddningstjänsten

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl28, yrkande 18 om
civilförsvarets räddningsenheter,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl33, yrkande 2 om
uttagningen av civilförsvarspliktiga,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö515 om signalen Viktigt
meddelande,

d) att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
som föredragande statsrådet har angett,

6. beträffande SOS Alarmering AB vid beredskap och i krig

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

7. beträffande psykologiskt försvar och telekommunikationer

a) att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1986/87:Föl27, yrkande 13, och 1986/87:Föl49 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om viktiga meddelanden

till befolkningen genom radio samt om närradions användning och
skydd,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl27, yrkande 15 om
larmsystem,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl27, yrkande 14 om
AM-frekvenser,

d) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl28, yrkande 22, godkänner de riktlinjer för den
fortsatta utvecklingen av psykologiskt försvar som föredragande
statsrådet har angett,

e) att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
av telekommunikationer som föredragande statsrådet har
angett,

8. beträffande övrig varuförsörjning

a) att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motionerna 1986/87:Föll7, yrkandena 1-3, 1986/87:Föl 18, yrkande
1, 1986/87:Föl27, yrkande 18, och 1986/87:Fö404 godkänner vad
föredragande statsrådet har anfört om planeringsförutsättningarna
och riktmärkena för försörjningsberedskapen på teko- och skoområdena,

b) att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motionerna 1986/87:Föll7, yrkande 4,1986/87:Föl 18, yrkande 2, och
1986/87:Föl36, yrkande 3 k, godkänner vad föredragande statsrådet
har anfört om fredskrislagring av tekovaror, kemiska produkter och
metaller samt om buffertlagring av uniformstyger m. m.,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föll7, yrkandena 5 och 6 om
samrådsrutiner och förutsättningar för försörjningsberedskapsstöd,

d) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föll8, yrkande 3 om
resurser för överstyrelsen för civil beredskap,

e) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl58 om försörjningsberedskapsstöd
och andra insatser,

f) att riksdagen avslår motion 1986/87: Fö 136, yrkande 3 j om förslag
till brytning och förädling av legeringsmetaller,

9. beträffande den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del
i övrigt och av fredsräddningstjänsten i övrigt

att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har
angett,

10. beträffande ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fö 127, yrkande
10 i denna del, och 1986/87:Föl61 lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört om resurser för byggande av skyddsrum,

b) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Föl20, yrkande 2, och
1986/87:Föl28, yrkande 17, om senare prövning av medelstilldelningen
för skyddsrumsbyggande,

c) att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Föl27, yrkande 10 i
denna del, lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört
om resurser för civilförsvar utom skyddsrum,

d) att riksdagen med avslag på motion 1986/87: Fö 127, yrkande 10 i

FöU 1986/87:11

122

denna del, lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört FöU 1986/87:11
om resurser för försörjningsberedskap,

e) att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Föl27, yrkande 10 i
denna del, lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört
om resurser för fredskrislagring,

f) att riksdagen i övrigt lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört,

g) att riksdagen fastställer planeringsramen för totalförsvarets civila
del för perioden 1987/88—1991/92 till 7 823 milj. kr. i enlighet med vad
föredragande statsrådet har anfört,

h) att riksdagen fastställer att anslagen på statsbudgeten inom
planeringsramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88
förs upp med sammanlagt 1 591, 8 milj. kr. i beräknat genomförandepris
1987/88,

i) att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1987/88
justera lämnade beställningsbemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex,

j) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att det med
hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet
för budgetåret 1986/87 under anslaget H 3. Skyddsrum minskat
med det faktiska utfallet för budgetåret förs över till samma anslag
budgetåret 1987/88,

k) att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1987/

88 medge överskridande av anslagen inom planeringsramen för
totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden,
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

7 Forskning och försvarsindustri

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 130-139) berett
riksdagen tillfälle ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om vissa
frågor rörande forskning och försvarsindustri.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern konstaterar att det viktigaste underlaget för hans överväganden
i dessa frågor har utgjorts av 1984 års försvarskommittés betänkande
samt den omfattande rapport rörande utveckling, produktion och vidmakthållande
av materiel för försvarsmakten som kommitténs särskilda arbetsgrupp
för försvarsindustrifrågor har redovisat.

Forskning

Försvarsministern anför inledningsvis följande:

Det är av stor vikt att det svenska försvaret kan utformas med egna
värderingar och eget kunnande som grund. Försvarsforskningen skall i linje
härmed stödja utvecklingen genom att tidigt upptäcka, identifiera och
analysera sådana förändringar i vår omvärld som har betydelse för våra
försvarsansträngningar. Försvarsforskningen skall vidare, med hänsyn till

vad jag tidigare har sagt, lämna underlag för erforderlig förändring inom
totalförsvaret. Sveriges alliansfria politik gör att vi måste sätta målen högt i
dessa hänseenden och innebär att den svenska försvarsforskningen måste ha
hög kvalitet.

Därefter redovisar försvarsministern de förslag som framlagts av försvarets
forskningsanstalt (FOA) till inriktning och nivå för den gemensamma
försvarsforskningens långsiktiga utveckling. Förslagen innebär bl. a. en
kraftfullare prioritering av forskningen inom områden där den teknisktvetenskapliga
utvecklingen går snabbt och/eller är av vital betydelse för
totalförsvaret, exempelvis informationsteknologi, bioteknik och kemi. Försvarsministern
anser i likhet med försvarskommittén att den föreslagna
inriktningen i allt väsentligt är lämplig och bör kunna säkerställa en fortsatt
god forskningskompetens även vid en något minskad resurstilldelning till det
försvarsgemensamma forskningsprogrammet. I anslutning härtill framhålls
ett antal viktiga forskningsområden liksom områden inom vilka kompetens i
fråga om militärtekniska tillämpningar bör eftersträvas. Sistnämnda områden
gäller

□ underrättelse-, lednings- och sambandssystem,

□ kvalificerade vapensystem,

□ styrd ammunition samt land- och sjöminor,

□ telekrigföring och

□ undervattensteknologi med försvarstillämpning.

Försvarsministern berör även

□ forskningsbehovet inom den civila delen av totalförsvaret,

□ samarbetet mellan FOA och de funktionsansvariga myndigheterna,

□ samarbetet mellan FOA och universitet, högskolor och näringsliv,

□ FOA:s stöd i nedrustningsfrågor, m. m.,

□ behovet av en breddad och intensifierad säkerhetspolitisk forskning inom
landet.

Försvarsindustri

Försvarsministern återger, och instämmer i, försvarskommitténs uppfattning
om värdet och behovet av en inhemsk försvarsindustrien förmåga. Vidare
betonas betydelsen av såväl export under rådande förhållanden som
samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri, varvid bl. a. understryks
att sådant samarbete inte får begränsa möjligheterna att föra vår
neutralitetspolitik och att ensidiga beroendeförhållanden bör undvikas.
Försvarsministern biträder kommitténs syn på den svenska försvarsindustrins
framtida förutsättningar.

Försvarsministern konstaterar att försvarskommittén inte funnit något
betydande materielområde där det med utgångspunkt i försvarets långsiktiga
behov finns onödig industriell kompetens. Däremot finns enligt kommitténs
uppfattning ett flertal områden där försvarsindustrins kapacitet av olika
redovisade skäl behöver anpassas till försvarsmaktens behov av materiel och
rimliga exportantaganden. Försvarsministern delar denna uppfattning men
understryker samtidigt att rimliga regionalpolitiska hänsyn måste tas vid en
sådan anpassning.

FöU 1986/87:11

124

Försvarsministern behandlar därefter frågor rörande

□ stridsfordonsområdet

□ varvsindustri

□ flygindustri

□ flygmotorunderhåll

o ammunitionstillverkning

□ artilleri- och pansarvärnssystem

□ militära robotar

□ havsteknologi

□ elektronikindustri

□ motmedel

Försvarsministern berör även vissa frågor rörande samarbete mellan
svenska och utländska försvarsindustriföretag samt förhållandena beträffande
exporten och importen av försvarsmateriel. Därvid konstateras bl. a. att
frågor rörande utlandssamarbete är föremål för överväganden inom utredningen
(UD 1985:03) om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet
och att försvarskommitténs syn på samarbetsfrågorna är en viktig grund
för dessa överväganden. Efter samråd med statsrådet Gradin föreslår
försvarsministern att dessa frågor inte avgörs förrän utredningens förslag
överlämnats och dessa närmare behandlats.

Avslutningsvis behandlar försvarsministern frågor rörande

□ tillstånd till och kontroll av krigsmaterielexport,

□ den svenska försvarsindustrins importberoende,

□ kompensationsaffärer,

□ statlig upphandling,

□ materielverkets roll och utvecklingsmöjligheter.

Motionerna

Väckt under den allmänna motionstiden

1986/87:N370 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari - med hänvisning till vad som
anförts i motion 1986/87:U409 - föreslås att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till förstatligande av de viktigaste svenska krigsmaterielproducenterna.

Väckt med anledning av proposition 1986/87:74

1986/87:N140 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 14 att
riksdagen hos regeringen begär förslag om överförande i statlig ägo av Bofors
industrier.

Väckta med anledning av totaiförsvarspropositionen

1986/87:Föll3 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om angelägenheten
av att säkra sysselsättningen vid FFV Vanäsverken i Karlsborgs kommun.

FöU 1986/87:11

125

1986/87:Föl 15 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen kompenserar det bortfall av sysselsättningstillfällen
som uppstår vid en minskad ammunitionstillverkning vid
Vanäsverken, Karlsborg,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att lokaliseringsstöd beviljas vid
nyetablering eller utbyggnad av företag inom Karlsborgs kommun.

1986/87:Föll6 av Karl-Gösta Svenson (m) såvitt gäller yrkande 2 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om det framtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet.

1986/87:Föl23 av Anita Bråkenhielm (m) m.fl. vari yrkas att riksdagen
godkänner vad i proposition 1986/87:95 anförts om vissa frågor rörande
forskning och försvarsindustri.

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 14 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vissa
teknik- och industrifrågor.

1986/87:Föl29 av Lennart Alsén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om byggandet av ett
forsknings-/stödfartyg.

1986/87:Föl41 av Yvonne Sandberg-Fries (s) och Ralf Lindström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av att i det längre perspektivet omdisponera de
marina beställningarna i syfte att säkerställa en jämn produktionsnivå vid
Karlskronavarvet.

Utskottet

Regeringen har i totalförsvarspropositionen berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad föredragande statsrådet har anfört om vissa frågor rörande
forskning och försvarsindustri. Utskottet konstaterar att propositionen i
denna del behandlar för vår säkerhets- och försvarspolitik viktiga frågor och
vill inledningsvis särskilt understryka vikten av politisk enighet när det gäller
dessa.

Utskottet har inget att invända mot vad som i propositionen anförs
beträffande den gemensamma försvarsforskningens inriktning. Utskottet
instämmer således i beskrivningen av försvarsforskningens uppgift bl. a. i
fråga om att tidigt upptäcka, identifiera och analysera sådana förändringar i
vår omvärld som har betydelse för våra försvarsansträngningar samt att
lämna underlag för erforderlig förändring inom totalförsvaret. Utskottet
instämmer också i bedömningen att Sveriges alliansfria politik gör att vi
måste sätta målen högt i dessa hänseenden och innebär att den svenska
försvarsforskningen måste ha hög kvalitet. Utskottet delar försvarsministerns
och försvarskommitténs bedömning att de förslag som lämnats av
försvarets forskningsanstalt till inriktning och nivå för den gemensamma
försvarsforskningens långsiktiga utveckling bör kunna säkerställa en fortsatt
god forskningskompetens även vid en något minskad resurstilldelning.
Utskottet biträder även vad som i övrigt anförs i propositionen i denna del.

FöU 1986/87:11

126

Tidigare under innevarande riksmöte har utskottet (FöU 9) behandlat
bilaga 3 i regeringens samlade proposition 1986/87:80 om forskning och i ett
yttrande till utbildningsutskottet (FöU 3 y) lämnat synpunkter angående
forskning i säkerhetspolitiska frågor.

Vad sedan beträffar det som i propositionen uttalas i fråga om svensk
försvarsindustri vill utskottet särskilt framhålla följande.

Utskottet instämmer i försvarsministerns och försvarskommitténs övergripande
bedömning att en inhemsk kapacitet att utveckla, tillverka och
underhålla försvarsmateriel är en för Sverige betydande säkerhetspolitisk
tillgång, som bidrar till att skapa respekt för vår vilja och förmåga att föra en
långsiktig, fast och konsekvent alliansfri politik och att värna vårt land. En
inhemsk försvarsindustri utgör i många fall en förutsättning för våra
möjligheter att under kriser och i krig självständigt kunna vidmakthålla vår
försvarsmateriel. Med en egen forskning och försvarsindustri kan vi förse
försvarsmakten med materiel som är anpassad till de speciella behov och
förutsättningar som vårt värnpliktssystem, vår försvarsplanering och vår
geografi skapar. Därigenom ges också bättre möjligheter att till rimliga
kostnader välja en egen försvarsprofil som okar effekten av vårt försvar och
minskar verkan mot oss av de vapen och motmedel som maktblocken
utvecklar för användning mot varandra. Härtill kommer att kraven på
sekretess för viss materiel är så höga att anskaffning i utlandet är antingen
omöjlig eller olämplig varvid en svensk utveckling och produktion framstår
som det enda möjliga alternativet. Dessutom ger en inhemsk försvarsindustri
möjlighet till krigsproduktion.

Utskottet instämmer också i vad försvarsministern i anslutning till
försvarskommitténs förslag anför beträffande betydelsen av svensk försvarsindustri
och dess framtida förutsättningar. Export av viss omfattning är
nödvändig för att bevara väsentliga delar av den svenska försvarsindustrins
kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga. Som alternativ till import
bidrar samarbete med utländsk industri till att inom landet bevara och
befästa systemkompetenser som annars i längden inte skulle kunna upprätthållas.
Hög teknisk och industriell kompetens i den svenska försvarsindustrin
är en förutsättning för ett effektivt fredstida samarbete med utländsk
industri. Samarbetets lämplighet från utrikes- och försvarspolitisk synpunkt
prövas av statsmakterna, varvid det är en självklar förutsättning att
samarbetsprojektens villkor inte begränsar våra möjligheter att föra vår
neutralitetspolitik. Det är angeläget att vårt utlandssamarbete i försvarsmaterielfrågor
fördelas på flera länder så att ensidiga beroendeförhållanden kan
undvikas. Utskottet instämmer även i vad som i övrigt anförs om den svenska
försvarsindustrins betydelse och förutsättningar.

Utskottet delar försvarsministerns och försvarskommitténs uppfattning att
den för ett litet land ovanligt breda industriella förmåga att sammanhålla
utveckling och tillverkning av kvalificerad försvarsmateriel som för närvarande
finns i Sverige så långt möjligt bör bevaras. Utskottet noterar att
försvarskommittén inte funnit något betydande materielområde där det med
utgångspunkt från försvarets långsiktiga behov inom landet finns onödig
industriell kapacitet, men instämmer i likhet med försvarsministern i
bedömningen att det däremot finns ett flertal områden där den svenska

FöU 1986/87:11

127

försvarsindustrins kapacitet behöver anpassas till försvarsmaktens behov av
materiel och till rimliga exportantaganden. I likhet med försvarsministern
anser utskottet att man vid en sådan anpassning även måste ta rimliga
regionalpolitiska hänsyn.

Med hänsyn till betydelsen av här behandlade övergripande frågor och till
det säkerhetspolitiska värdet av politisk enighet kring de redovisade
bedömningarna anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna vad som i det föregående uttalats om den svenska
försvarsindustrins betydelse och förutsättningar.

I propositionen utvecklar försvarsministern sin syn på vissa materielområden,
utgående från den övergripande bedömning av försvarsindustrin som
först redovisats. Med anledning av vad som därvid anförs beträffande
ammunitionsindustrin tar två motioner upp frågor rörande sysselsättningsläget
vid FFV Vanäsverken i Karlsborgs kommun.

I motion Föll3 (m) yrkas ett tillkännagivande om angelägenheten av att
sysselsättningen vid Vanäsverken säkras. Motionären hänvisar till att följden
av propositionens förslag när det gäller resurserna till det militära försvaret
blir att det svenska försvarets långsiktiga behov av finkalibrig ammunition
måste minska, vilket i sin tur genom vidtagna anpassningsåtgärder från
företagets sida får allvarliga sysselsättningskonsekvenser i Karlsborgs kommun.
Enligt motionen måste staten kompensera det bortfall av arbetstillfällen
som uppstår genom en minskad ammunitionstillverkning vid Vanäsverken.

Liknande synpunkter framförs i motion FÖ115 (c). Motionärerna yrkar
dels att riksdagen begär att regeringen kompenserar det bortfall av sysselsättningstillfällen
som uppstår vid minskad ammunitionstillverkning vid Vanäsverken,
dels att riksdagen beslutar uttala sig för att lokaliseringsstöd beviljas
vid nyetablering eller utbyggnad av företag inom Karlsborgs kommun.

I likhet med näringsutskottet, som yttrat sig över nämnda motioner, anser
försvarsutskottet att man måste kunna utgå ifrån att FFV och de militära
myndigheterna gemensamt verkar för att de effekter som uppstår vid
Vanäsverken till följd av det minskade behovet och den minskade tillverkningen
av ammunition så långt möjligt mildras. Något uttalande från
riksdagens sida i denna fråga är enligt utskottets mening inte lämpligt.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

I tre motioner, FÖ116 (m), FÖ129 (fp) och FÖ141 (s), uppmärksammas
sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet AB inför den produktionssvacka
som varvet förväntar sig under några år fr. o. m. 1988 till följd av läget i fråga
om liggande beställningar och propositionens förslag. I motion Föl 16 uttalas
bl. a. att en resursförstärkning till marinen skulle möjliggöra ett bibehållande
av den nuvarande produktionsvolymen vid varvet; i motion Föl29 anförs att
byggandet av ett forskningsfartyg med en allsidig användning bör underlätta
för Svenska Varv att hålla jämn produktion vid Karlskronavarvet; i motion
Föl41 begärs att de marina beställningarna hos Karlskronavarvet skall
omdisponeras i tiden i syfte att säkerställa en jämnare beläggning vid
företaget.

Även i partimotion FÖ128 (m) berörs Karlskronavarvet. I motionen, som
dock inte har något yrkande på denna punkt, uttalas allmänt att propositio -

FöU 1986/87:11

128

nens förslag innebär att varvet med all sannolikhet kommer att hamna i en
akut kris.

Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande över motionerna bl. a. till industriministerns
uttalande i riksdagen i april 1987 där denne bl. a. sade sig utgå
ifrån att berörda försvarsmyndigheter och Karlskronavarvet gemensamt
anstränger sig för att minimera de negativa effekterna av den minskade
beläggningen vid varvet. Även näringsutskottet förutsätter forsin del att de
militära myndigheterna och ledningen för Karlskronavarvet tar ett gemensamt
ansvar för att de negativa följderna av den produktionssvacka som nu
kan förutses blir så små som möjligt. Med detta uttalande anser utskottet att
de tre nämnda motionerna kan avstyrkas.

Försvarsutskottet delar näringsutskottets bedömning och vill i detta
sammanhang även hänvisa till vad som från försvarsutskottets sida tidigare
anförts beträffande Svenska Varv och om Karlskronavarvets betydelse för
det svenska försvaret (FöU 1979/80:4 y). Utskottet konstaterar att försvarsmaktens
samlade behov av varvskapacitet blir mindre under de närmaste
åren i avsaknad av möjligheter till nya beställningar under dessa år. Det krävs
därför att den totala kapaciteten för nybyggnad och underhåll av örlogsfartyg
anpassas till aktuella förhållanden och till rimliga exportantaganden. Det är
dock, med hänsyn till Karlskronavarvets betydelse och även av regionalpolitiska
skäl, angeläget att de negativa effekterna av förestående produktionssvacka
begränsas. Utskottet förutsätter att försvarsmakten tar sitt ansvar och
gör omdisponeringar av marina underhålls- och reparationsarbeten. Härutöver
understryker utskottet att också koncernledningen för Svenska Varv
har ett ansvar för Karlskronavarvet.

Utskottet finner, med hänvisning till vad som här anförts, inte anledning
tillstyrka ett uttalande från riksdagens sida på grundval av här behandlade
motionsyrkanden.

Utskottet har inte något att erinra mot vad som i propositionen anförs
beträffande situationen inom olika materielområden.

I propositionen behandlas mer ingående vissa frågor rörande samarbete
mellan svenska och utländska försvarsindustriföretag samt beträffande
exporten och importen av försvarsmateriel.

Härvid återger propositionen de överväganden och förslag som redovisats
av försvarskommittén. Kommittén konstaterar att samarbete mellan försvarsindustriföretag
i olika tekniskt välutvecklade länder blir allt viktigare
för en framgångsrik utveckling av ny försvarsmateriel och att denna gradvisa
förändring även gäller de svenska företagen. Kommittén anser att formerna
för den statliga kontrollen över samarbetet av denna anledning bör ses över
så att ett sådant samarbete kan fortgå friktionsfritt. Kommittén framhåller
att alternativet till samarbete är ökad försvarsmaterielimport.

Enligt försvarskommittén skall industriella samarbetsavtal inom försvarsmaterielområdet
underställas regeringens prövning och den understryker att
i en sådan prövning bör göras en samlad bedömning av det aktuella
projektets förenlighet med svensk utrikes- och säkerhetspolitik samt av
säkerhetsskyddsaspekter. I bedömningen bör enligt kommittén normalt
även eventuella import- och exportfrågor klarläggas och meddelas de
berörda företagen. Kommittén konstaterar att arten och graden av krigsma 9

Riksdagen 1986187.10 sami. Nr 11

Rättelse: S. 137 rad 38 Står: Armförband: Rättat till: Arméförband

S. 138 raderna 17 och 19 Står: Flygförband Rättat till: Flygvapenförband

FöU 1986/87:11

129

terielexportrestriktioner varierar kraftigt mellan olika länder och att flera
länder har en syn på krigsmaterielexport som är likartad den svenska, även
om dessa länder inte i alla avseenden tillämpar samma kontrollregler och
länderval som Sverige.

Försvarskommittén anser vidare att om regeringen godkänt försvarsindustrisamarbete
med länder som har en med Sverige likartad syn på krigsmaterielexport
så bör gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter kunna
exporteras enligt resp. lands nationella regler, utan svensk prövning av
villkoren för samarbetslandets eventuella export. I sådana fall torde svenskt
s. k. slutanvändarintyg inte krävas. Däremot erfordras särskilda rapporteringsrutiner
för att följa samarbetets utveckling. I sådana fall där synen på
krigsmaterielexport markant skiljer sig krävs enligt kommittén mellanstatliga
avtal som för samarbetsprojekt reglerar bl. a. eventuell krigsmaterielexport.

Försvarsministern konstaterar i propositionen att försvarskommittén här
har pekat på en viktig förutsättning för utlandssamarbetet sett med utgångspunkt
från det svenska försvarets materielbehov. Han hänvisar till att frågor
om sådant samarbete och andra hithörande frågor är föremål för överväganden
inom utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet
och konstaterar att kommitténs syn på samarbetsfrågorna är en viktig
grund för dessa överväganden. Försvarsministern föreslår efter samråd med
statsrådet Gradin att dessa frågor inte avgörs förrän utredningens förslag
överlämnats och närmare behandlats.

Utskottet noterar att utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet
numera överlämnat sina förslag i betänkandet (SOU
1987:8) Försvarsindustrins utlandsverksamhet och att utredningen i fråga om
samarbetet mellan svensk och utländsk försvarsmaterielindustri i allt väsentligt
biträder försvarskommitténs förslag. Sålunda anförs i betänkandet (s. 97)
bl. a. följande:

Enligt utredningens mening bör varje samarbetsavtal som avser gemensam
utveckling eller tillverkning göras till föremål för regeringens prövning.
Prövningen bör omfatta en granskning av samarbetsprojektets förenlighet
med svensk utrikes- och försvarspolitik och en granskning av säkerhetsskyddet.
Regeringen får därmed möjligheter att påverka valet av länder för
samarbete. Exportfrågor m. m. bör om möjligt klarläggas i samband med
prövningen. I ländervalet bör ingå en bedömning av exportreglerna i
samarbetsländema. Utredningen anser i likhet med försvarskommittén att
exporten till tredje land från ett samarbetande företag i många fall skall
kunna ske enligt de regler som det andra landet tillämpar för sin utförsel av
krigsmateriel utan att särskilda villkor ställs upp i fråga om bl. a. försäljning
av gemensamt utvecklade produkter. Det är regeringens sak att bedöma vad
som i dessa fall skall avses med acceptabla exportregler.

Utskottet instämmer i försvarsministerns bedömning att försvarskommittén
— liksom senare även utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet
— i denna fråga pekar på en viktig förutsättning för utlandssamarbete.
Utskottet delar emellertid försvarsministerns uppfattning att
dessa frågor inte bör avgöras förrän nu förestående remissbehandling av
utredningens förslag slutförts.

FöU 1986/87:11

130

I partimotion FÖ128 (m) yrkas (yrk. 14) att riksdagen skall göra ett FöU 1986/87:11
tillkännagivande enligt vad som anförs i motionen om vissa teknik- och
industrifrågor.

I motionen framhålls i denna del inledningsvis bl. a. att det på grund av den
snabba kostnadsutvecklingen på områdena försvarsforskning, teknikfrågor
och industriell kapacitet är nödvändigt att göra noggranna överväganden och
prioritera de kompetenser och produktionsresurser som på sikt är särskilt
viktiga att bevara inom vårt lands gränser. I anslutning härtill diskuteras vad
som i propositionen i berörda delar anförs beträffande möjligheterna att
utveckla en svensk jaktrobot och betydelsen av en kvalificerad svensk militär
robotindustri. Motionärerna ställer sig tveksamma till om propositionens
ekonomiska ramar tillåter en så ambitiös satsning som föreslås i propositionen
i fråga om att bredda och utveckla den svenska försvarsmaterielindustrin.
Vidare ifrågasätts om detta i så fall är det mest angelägna området att
satsa på. Motionärerna redovisar sin alternativa inriktning. De framhåller
därvid — mot bakgrund av att roboten är ett exportprojekt som också
innefattar andra kunder än Sverige — att det är rimligt att den svenska
försvarsbudgeten inte bär hela utvecklingskostnaden. Därtill uttalas att det
även är rimligt att de industrier som har ett stort intresse av att en ny svensk
jaktrobot (Rb 73) tas fram till 1992 satsar erforderliga medel för att klarlägga
projektets genomförbarhet.

Utskottet har tidigare redovisat sitt ställningstagande till den i propositionen
redovisade inriktningen i fråga om beväpningen för JA 37 och JAS 39 och
har därför ingen anledning att här ånyo behandla de i motionen berörda
frågorna från den utgångspunkten. Utskottet kan inte tillstyrka ett bifall till
motion Föl28 i denna del, men vill med anledning av vad som här anförs
understryka vikten av att reglerna för samarbetet mellan svensk och utländsk
försvarsmaterielindustri kan tillämpas på ett sådant sätt att det är möjligt att
bedriva den typ av viktiga samarbetsprojekt som här är i fråga på ett effektivt
och smidigt sätt.

I motion FÖ123 (m) yrkas att riksdagen godkänner vad som i propositionen
anförts om vissa frågor rörande forskning och försvarsindustri. Motionärerna
noterar bl. a. att propositionens förslag i fråga om utveckling av en avancerad
jaktrobot i samarbete med utländsk industri kan komma att ställa delvis nya
krav på tillämpningen av vår vapenexportlagstiftning. Produkter som
utvecklas och tillverkas - till stor del eller t. o. m. huvudsakligen - i annat
land måste, framhåller motionärerna, kunna komma att exporteras och
säljas i enlighet med det landets lagstiftning och inte enbart under svenska
regler. Motionärerna hänvisar även till andra uttalanden i propositionen i
denna del och säger sig kunna instämma i de bedömningar som redovisas. De
finner dem dock vara av så stor säkerhetspolitisk vikt och av så stor betydelse
för det kommande försvarsbeslutet och möjligheterna att genomföra intentionerna
i detta att riksdagen inte bara bör ta del av utan också godkänna de
överväganden som gjorts i propositionen i dessa avseenden. Härigenom
kommer riksdagen att med regeringen dela ansvaret för den inriktning som
redovisas.

Utskottet hänvisar till sitt tidigare redovisade ställningstagande i fråga om
att, med instämmande i regeringens förslag, först avvakta förestående

remissbehandling av frågorna om försvarsmaterielindustrisamarbete innan
dessa frågor avgörs. Utskottet anser dock att det tillkännagivande angående
den svenska försvarsindustrins betydelse och förutsättningar som i det
föregående föreslagits är i linje med motionärernas yrkande varför någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida inte är motiverad.

Utskottet har slutligen anledning att behandla två motioner, N140 och
N370 (båda vpk), som till utskottet överlämnats av näringsutskottet och som
båda innehåller förslag om att svensk försvarsmaterielindustri skall förstatligas.
Yrkandet i N140 är enbart inriktat på AB Bofors. I näringsutskottets
yttrande över dessa motioner hänvisar utskottet till sina tidigare uttalanden
med anledning av liknande motionsyrkanden där utskottet anfört att den
erforderliga samhälleliga kontrollen av krigsmaterielindustrin inte förutsätter
att staten har ägaransvaret för företagen i fråga. Vidare har utskottet
framhållit att de berörda industrierna inte tillverkar enbart försvarsmateriel
och att det i regel torde vara svårgenomförbart att staten övertar endast delar
av tillverkningen vid ett företag, särskilt i de fall då krigsmaterielproduktionen
är nära sammankopplad med civil produktion. Näringsutskottet avstyrker
med hänvisning härtill bifall till dessa motionsyrkanden.

Försvarsutskottet har från sin utgångspunkt inget att invända mot näringsutskottets
bedömningar och avstyrker således bifall till motionsyrkandena.

Utskottet har i övrigt inte något att invända mot vad som i propositionen
anförs beträffande forskning och försvarsindustri.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda och till näringsutskottets yttrande hemställer
utskottet

1. beträffande forskning

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

2. beträffande sysselsättningen vid Vanäsverken

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl 13,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föll5,

3. beträffande sysselsättningen vid Karlskronavarvet

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föll6, yrkande 2,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl29,

c) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl41,

4. beträffande förstatligande av svensk försvarsmaterielindustri

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:N370,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:N140, yrkande 14,

5. beträffande försvarsindustrifrågor i övrigt

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl28, yrkande 14,

b) att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1986/87:Föl23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om den svenska försvarsindustrins betydelse och förutsättningar,

c) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört.

FöU 1986/87:11

132

8 JAS-projektet

FöU 1986/87:11

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 140-142) berett
riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om
JAS-projektet.

Motion

Väckt med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl36 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena
3 o), att riksdagen, om förslaget om avslag på propositionen inte vinner
gehör, hos regeringen begär en klarare och precisare redovisning av
JAS-projektets kostnader fram till nuläget och vad som kan beräknas för
framtiden, än vad som ges i propositionen,

3p). att riksdagen, om förslaget om avslag på propositionen inte vinner
gehör, beslutar att JAS-projektet skall avbrytas så fort som möjligt.

Utskottet

Föredragande statsrådet (försvarsministern) redovisar en teknisk värdering
av JAS-projektet och projektets ekonomiska förutsättningar. Vidare anges
vissa industripolitiska aspekter.

Försvarsministern konstaterar att JAS-projektet i tekniska avseenden
utvecklas mot den avsedda nivån. Utvecklingen går dock långsammare än
vad grundbeslutet förutsatte. Tiden för leverans av operativt användbara
flygplan kan komma att förskjutas.

Det första provflygplanet har nyligen visats upp och underkastas för
närvarande ett omfattande testprogram. Första flygningen beräknas ske före
utgången av år 1987.

Enligt motionen från vänsterpartiet kommunisterna bör JAS-projektet
avbrytas så fort som möjligt.

Riksdagen har behandlat JAS-projektet vid många tillfällen, senast i
anslutning till en motsvarande redogörelse från regeringen under föregående
riksmöte (prop. 1985/86:100 bil. 6, FöU 8, rskr. 182). Utskottet anser att
projektet bör fortsätta med nuvarande inriktning. Liksom försvarsministern
anser utskottet att ytterligare åtgärder bör vidtas för att säkerställa att
serieleveranserna kan ske enligt JAS-avtalets åtagande.

I enlighet med riksdagens beslut i juni 1982 inhämtar utskottet på olika sätt
information om JAS-projektet. Redovisningen i totalförsvarspropositionen
är enligt utskottets mening tillräckligt utförlig.

Utskottet anser att båda motionsyrkandena bör avslås och hemställer
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl36, yrkandena 3 o och 3 p lämnar utan erinran vad
föredragande statsrådet har anfört om JAS-projektet.

133

9 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 -totalförsvarets militära del

FöU 1986/87:11

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i proposition 1986/87:95 föreslagit riksdagen att för budgetåret
1987/88 anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden m.m.
enligt följande sammanställning.

Anslag

Belopp (kr.)

B 1.

B 2.

B 3.

C 1.
C 2.

C 3.

D 1.

D 2.

D 3.
E 1.

E 2.
E 3.

E 4.

F 1.
F 2.

F 3.

F 4.

F 5.

F 6.

F 7.

F 8.
F 9.

F 10.
F 11.
F 12.

F 13.

F 14.

F 15.

Arméförband: Ledning och förbandsverksamhct
(s. 143-147)
Arméförband: Anskaffning av
materiel (s. 147-150)
Arméförband: Anskaffning av
anläggningar (s. 150-151)
Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
(s. 152-155)
Marinförband: Anskaffning av
materiel (s. 155-158)
Marinförband: Anskaffning av
anläggningar (s. 158-160)
Flygförband: Ledning och förbandsverksamhet
(s. 161-165)
Flygförband: Anskaffning av materiel
(s. 165-168)
Flygvapenförband: Anskaffning
av anläggningar (s. 168-170)
Operativ ledning m. m.: Ledning
och förbandsverksamhet (s. 171—
173)

Operativ ledning m. m.: Anskaffning
av materiel (s. 173-175)
Operativ ledning m. m.: Anskaffning
av anläggningar (s. 175-176)
Operativ ledning m.m.: Forskning
och utveckling (s. 177-178)
Försvarets civilförvaltning

(s. 179-180)

Försvarets sjukvårdsstyrelse

(s. 180-182)

Fortifikationsförvaltningen
(s. 182-183)

Försvarets materielverk (s. 184—
186)

Gemensam försvarsforskning
(s. 186-188)

Anskaffning av anläggningar för
försvarets forskningsanstalt
(s. 189)

Försvarets radioanstalt (s. 190-191)

Värnpliktsverket (s. 191-193)
Försvarets rationaliseringsinstitut
(s. 193-194)

Försvarshögskolan (s. 195-196)
Militärhögskolan (s. 196-198)
Försvarets förvaltningsskola
(s. 199-200)

Försvarets läromedelscentral
(s. 201-202)

Krigsarkivet (s. 202-203)

Statens försvarshistoriska museer
(s. 204-205)

förslagsanslag 6 678 000 000

bemyndigande

förslagsanslag

förslagsanslag

2 785 000 000
2 062 000 000
125 000 000

förslagsanslag 2 108 000 000

bemyndigande

förslagsanslag

förslagsanslag

1 029 000 000
1 680 000 000
140 000 000

förslagsanslag 3 256 000 000

bemyndigande

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

6 931 000 000
4 983 000 000
330 000 000

744 000 000

177 200 000
202 000 000
135 000 000

227 800 000
82 000 000
101 950 000

30 400 000

175 600 000

700 000 000
626 100 000
11 000 000
349 000 000
35 500 000

255 700 000

114 200 000
22 100 000

4 830 000
48 900 000
12 100 000

1 000

8 270 000
14 670 000

134

FöU 1986/87:11

Anslag			Belopp (kr.)
F 16.	Frivilliga försvarsorganisationer m. m. (s. 206)	förslagsanslag	99 600 000
F 17.	Försvarets datacentral (s. 207-208)	förslagsanslag	1 000
F 18.	Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret (s. 208-210)	förslagsanslag	14 700 000
F 19.	Reserv för det militära försvaret (s. 210)	anslag	132 518 000
F 20.	Reglering av prisstegringar för det militära försvaret (s. 211)	förslagsanslag	1 600 000 000
K 1.	Försvarets forskningsanstalt: In-täktsfinansierad uppdragsverk-samhet (s. 247-249)	förslagsanslag	1 000
K 2.	Flygtekniska försöksanstalten (s. 249-252)	förslagsanslag	10 000 000
K 3.	Beredskapsstyrka för FN-tjänst (s. 252-254)	förslagsanslag	28 600 000
K 4.	FN-styrkors verksamhet utom-lands (s. 254-256)	förslagsanslag	213 800 000
K 5.	Övervakningskontingenten i Ko-rea (s. 257)	förslagsanslag	3 200 000
K 6.	Anläggningar m. m. för vissa mi-litära ändamål (s. 258-259)	reservations- anslag	23 700 000
K 7.	Nämnden för vapenfriutbildning (s. 259-260)	förslagsanslag	5 400 000
K 8.	Vapenfria tjänstepliktiga (s. 261-262)	förslagsanslag	119 600 000

Vidare har regeringen (bil. 1 s. 160) beträffande anslaget Marinförband:
Anskaffning av anläggningar berett riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om en ny form för styrning av byggnadsverksamhet.

135

Motionerna

FöU 1986/87:11

Väckt under den allmänna motionstiden

1986/87:Fö514 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om bidrag till stöd för
Sveriges FN-veteranförenings verksamhet.

Väckt med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

8. att riksdagen till B 1 Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 6718 milj. kr.,

9. att riksdagen till B 2 Arméförband: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 2082 milj. kr.,

10. att riksdagen till C 2 Marinförband: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 1 800 milj. kr.,

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 1729 milj. kr.,

12. att riksdagen till D 2 Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 5098 milj. kr.,

13. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom
en kostnadsram av 8731 milj. kr.

Utskottet

Utskottet har i det föregående tagit ställning till verksamheten inom det
militära försvarets utgiftsram under budgetåret 1987/88 (punkt 5 i betänkandet).
I detta avsnitt behandlar utskottet anslag för denna verksamhet på
grundval av totalförsvarspropositionen och de till avsnittet hänförda motionerna.
Utskottet kommer i det följande att uppehålla sig vid motionsyrkandena.
I övrigt framgår utskottets ställningstaganden av utskottets hemställan.

Moderata samlingspartiet har i sin partimotion FÖ128, i linje med sitt
ställningstagande rörande utgiftsramen för budgetåret 1986/87, föreslagit
medelsanvisningar och beställningsbemyndiganden enligt följande samman -

ställning:
Anslag		Belopp (kr.)
B 1.	Arméförband: Ledning och förbands-verksamhet, medel	6 718 000 000
B 2.	Arméförband: Anskaffning av mate-riel, medel	2 082 000 000
C 2.	Marinförband: Anskaffning av mate-riel, medel	1 800 000 000
	Bemyndigande	1 729 000 000
D 2.	Flygförband: Anskaffning av materiel, medel	5 098 000 000
	Bemyndigande	8 731 000 000

Utskottet-som i det föregående godtagit regeringens förslag till utgiftsram FöU 1986/87:11
för det militära försvaret under budgetåret 1987/88 - anser att riksdagen i
linje med detta ställningstagande bör avslå motion FÖ128 (m) också såvitt nu
är i fråga.

Beträffande anslaget F 7. Försvarets radioanstalt har utskottet noterat att
regeringen föreslår ett belopp som med 5,5 milj. kr. understiger vad
myndigheten begärt och överbefälhavaren tillstyrkt. Radioanstaltens förslag
att 261,2 milj. kr. skall anvisas för budgetåret 1987/88 innefattar medelsbehov
för grundverksamheten samt 24 milj. kr. för förstärkning av verksamheten
vid anstalten.

En förstärkning av funktionen Underrättelsetjänst har föreslagits av
försvarskommittén och förordats av regeringen. Detta framgår av totalförsvarspropositionen
(bil. 1 s. 60). Som närmare redovisas av försvarskommittén
(SOU 1987:9 s. 54 och 160) och framgår av bilaga 12 till detta betänkande
har avsatts 150 milj. kr. för förstärkning under femårsperioden.

Underrättelsetjänsten är en prioriterad verksamhet. Utskottet förutsätter
att förstärkningar enligt försvarskommitténs förslag kommer till stånd och att
den del av resurstillskottet som bör tilldelas försvarets radioanstalt utgår
ograverad under femårsperioden. Medelstilldelningen för grundverksamheten
måste samtidigt beräknas på sådant sätt att resurstillskotten leder till
avsedd förstärkning vid anstalten.

Från anslaget F16. Frivilliga försvarsorganisationer m. m. utgår bidrag till
frivilliga försvarsorganisationer och understöd till vissa föreningar. Medlen
disponeras av överbefälhavaren och utbetalas enligt handlingsregler i
gällande regleringsbrev. I motion Fö514 (m) yrkas att bidrag från anslaget
skall utgå till stöd för Sveriges FN-veteranförenings verksamhet, eventuellt
genom omfördelning av de olika posterna under anslaget. Utskottet anser att
det bör ankomma på regeringen och överbefälhavaren att avväga vilka behov
som skall tillgodoses inom ramen för de för ändamålet tillgängliga medlen.

Motion Fö514 (m) bör avslås av riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet beträffande fjärde
huvudtiteln

1. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl28, yrkande 8, till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 6678000000 kr.,

2. beträffande Arméförband: Anskaffning av materiel

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 2785000000 kr.,

b) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl28, yrkande 9, för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 2062000000 kr.,

3. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 125000000 kr.,

4. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 2108000000
kr.,

5. beträffande Marinförband: Anskaffning av materiel

a) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Fö 128, yrkande 11, bemyndigar regeringen att medge
att beställningar av materiel m. m. och utvecklingsarbete för marinförband
får läggas ut inom en kostnadsram av 1029000000 kr.,

b) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl28, yrkande 10, förbudgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 1680000000 kr.,

6. beträffande Marinförband: Anskaffning av anläggningar

a) att riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
140 000 000 kr.,

b) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om en ny form för styrning av byggnadsverksamhet,

7. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
3 256 000 000 kr.,

8. beträffande Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

a) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Fö 128, yrkande 13, bemyndigar regeringen att medge
att beställningar av materiel m. m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband
får läggas ut inom en kostnadsram av 6931000000 kr.,

b) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Fö 128, yrkande 12, för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 4983000000 kr.,

9. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 330000000 kr.,

10. att riksdagen till Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
744000000 kr.,

11. beträffande Operativ ledning m. m. : Anskaffning av materiel

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en
kostnadsram av 177 200000 kr.,

b) att riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
202000000 kr.,

12. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
135000000 kr.,

13. beträffande Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av
227800000 kr.,

b) att riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
82000000 kr.,

14. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 101950000 kr.,

FöU 1986/87:11

138

15. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret Föll 1986/87:11
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 30400000 kr.,

16. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 175600000 kr.,

17. beträffande Försvarets materielverk

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att för budgetåret
1987/88 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så att
vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 700000000 kr.,

b) att riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
626100000 kr.,

18. beträffande Gemensam försvarsforskning

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1987/

88 medge att materiel för forskningsändamål får beställas inom en
kostnadsram av 11000 000 kr.,

b) att riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
349000000 kr.,

19. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
35 500000 kr.,

20. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 255700000 kr.,

21. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 114 200000 kr.,

22. att riksdagen till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 22100000 kr.,

23. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 4830000 kr.,

24. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 48900000 kr.,

25. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 12100 000 kr.,

26. att riksdagen till Försvarets läromedelscentral för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 1000 kr.,

27. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 8270000 kr.,

28. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 14670000 kr..

29. beträffande Frivilliga försvarsorganisationer m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö514 om stöd till Sveriges
FN-veteranförening,

b) att riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
99600000 kr.,

30. att riksdagen till Försvarets datacentral för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 1000 kr.,

31. att riksdagen till Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 14700000 kr.,

32. att riksdagen till Reserv för det militära försvaret för budgetåret

1987/88 anvisar ett anslag av 132518000 kr., 139

33. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för det militära
försvaret för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
1600000000 kr.,

34. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 1000 kr.,

35. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 10000000 kr.,

36. att riksdagen till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 28600000 kr.,

37. att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:95 och med
avslag på motion 1986/87:Fö514 till FN-styrkors verksamhet utomlands
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 213800000
kr.,

38. att riksdagen till Övervakningskontingenten i Korea för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 3200000 kr.,

39. att riksdagen till Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål
för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationssanslag av 23700000
kr.,

40. att riksdagen till Nämnden för vapenfriutbildning för budgetåret
1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 5400000 kr.,

41. att riksdagen till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 119600000 kr.

10 Funktionen Utrikeshandel

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 3 s. 3-4) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om funktionen
Utrikeshandel.

Funktionen Utrikeshandel inom totalförsvaret omfattar de åtgärder som
är nödvändiga för att upprätthålla den import och export som under kriser
och i krig behövs för att klara försvarsansträngningarna och befolkningens
försörjning. Kommerskollegium är ansvarig myndighet för funktionen.
Behovet av medel för kollegiets verksamhet pä detta område har redovisats i
ÖCB:s programplan för perioden 1987/88-1991/92 och i kollegiets anslagsframställning
för budgetåret 1987/88 (110000 kr.).

Föredragande statsrådet (statsrådet Gradin) anser att programplanen och
kollegiets anslagsframställning ger uttryck för en lämplig inriktning av
verksamheten inom funktionen Utrikeshandel och uppger att chefen för
försvarsdepartementet har beräknat medel för funktionen under anslaget
G 2. Civil ledning och samordning.

Utskottet — som i det följande återkommer till anslagsfrågor rörande
totalförsvarets civila del - har ingen invändning mot vad statsrådet Gradin
anfört.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om funktionen Utrikeshandel.

FöU 1986/87:11

140

11 Riktlinjer för hälso-och sjukvården i krig, m. m.

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 4 s. 5-28) föreslagit
riksdagen
dels att

1. anta av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i lagen (1981:292)
om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal
m. m.,

2. anta förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
dels att

3. godkänna de riktlinjer för hälso- och sjukvården i krig som föredragande
statsrådet har förordat.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om hälso- och sjukvården i krig.

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet (statsrådet Lindqvist) uttalar att hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten är synnerligen betydelsefulla delar av totalförsvaret
och att en god beredskap inom dessa områden förstärker trovärdigheten i
våra övriga försvarsansträngningar. Eftersom hälso- och sjukvården i krig
kommer att utsättas för ökade påfrestningar som kan uppträda på många
ställen måste, framhåller statsrådet, resurserna vara flexibelt uppbyggda så
att man kan möta olika slag av påfrestningar och olika krav på verksamheten.
Vidare betonas kraven på en effektiv ledning av hälso- och sjukvården och på
en effektiv sjuktransportorganisation.

Statsrådet Lindqvist föreslår att de principer för hälso- och sjukvården i
krig som fastställdes i 1982 års försvarsbeslut fortfarande skall gälla, att
hälso- och sjukvården skall ses som en sammanhängande totalförsvarsfunktion
sammansatt av civila och militära delar och att en helhetssyn skall prägla
verksamheten.

Föredragande statsrådet utvecklar sina förslag och anger skälen för dem.
Han övergår därefter till att redovisa sina överväganden, bedömningar och
förslag med avseende på

□ ledningen av hälso- och sjukvården i krig,

□ decentralisering av beredskapsuppgifter,

□ försörjning, främst avseende sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
och läkemedel,

o personalförsörjning,

□ utbildning, varvid främst föreslås en lag om ändring i lagen om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal, m.m.
Förslaget innebär att den utbildnings- och övningsplikt som nu gäller för
läkare utvidgas till att gälla all hälso- och sjukvårdspersonal och
veterinärpersonal som omfattas av tjänsteplikt samt personal med
tillsynsuppgifter hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd,

□ sjuktransporter, inkl. fjärrsjuktransporter och helikoptrar för sjuktransporter,

□ hälso- och sjukvårdens skydd,

FöU 1986/87:11

141

□ socialtjänst, varvid föreslås införande av en bestämmelse i socialtjänstlagen
enligt vilken regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter
om socialtjänsten bl. a. om riket kommer i krig eller krigsfara.

Beträffande finansiering m. m. biträder statsrådet de principer som
försvarskommittén föreslagit, innebärande bl. a. att det ankommer på
sjukvårdshuvudmännen att ansvara för försörjningsberedskapen beträffande
den fredsmässiga hälso- och sjukvården under ett förkrigsskede och i krig,
medan det i krig tillkommande behovet av åtgärder bör åvila staten och
finansieras med statliga medel.

Statsrådet Lindqvist delar försvarskommitténs uppfattning om att det är
angeläget att vidta åtgärder för att åstadkomma förbättringar vad avser
hälso- och sjukvården i krig.

Motion

Vackt med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 19 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts beträffande hälso- och sjukvården i krig m. m.

Utskottet

Motioner rörande hälso- och sjukvården m. m. i krig har utskottet behandlat
under punkt 4 i det föregående. Utskottets överväganden angående riktlinjer
för hälso- och sjukvården i krig har redovisats där. I detta sammanhang
behandlar utskottet främst de lagförslag som hör till detta område. Förslagen
är väl motiverade. En utbildningsplikt i fred för icke-värnpliktig sjukvårdspersonal
har länge efterlysts. Frågan behandlades i samband med 1982 års
försvarsbeslut (FöU 1981/82:18 s. 154). Utskottet tillstyrker liksom socialutskottet
att lagförslagen antas av riksdagen.

Utskottet har i detta sammanhang även anledning att behandla det
yrkande (yrk. 19) i partimotionen FÖ127 (c) i den del som rör socialtjänsten i
krig. Motionärerna pekar bl. a. på bristerna i hemsjukvårdsorganisationen
men även i barnomsorgens organisation.

Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande över motionen i denna del att
totalförsvarspropositionen bl. a. anger att det under krig är nödvändigt med
en fördjupad samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
Utskottet understryker för egen del bl. a. att det är angeläget att beakta
behovet av åtgärder även när det gäller socialtjänstens funktioner i krig samt
att i kriser och krig särskilda krav kommer att ställas på en väl fungerande
socialtjänst, äldreomsorg och barnomsorg. Försvarsutskottet anser, med
instämmande i vad som anförs i propositionen i denna fråga samt i anslutning
till de kommentarer som lämnas i socialutskottets yttrande, att motion Föl27
i denna del berör viktiga frågor men att något behov av ett riksdagsuttalande
inte kan anses föreligga.

Med hänvisning till det anförda och till socialutskottets yttrande hemställer
utskottet

FöU 1986/87:11

142

1. att riksdagen antar det vid propositionen som bilaga 4.5 fogade FöU 1986/87:11
och av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen

(1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m.,

2. att riksdagen antar det vid propositionen som bilaga 4.6 fogade
förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för hälso- och sjukvården i
krig som föredragande statsrådet har förordat,

4. att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl27, yrkande 19 i denna
del, såvitt gäller socialtjänsten i krig, m.m.,

5. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om hälso- och sjukvården i krig.

12 Funktionen Telekommunikationer

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 5 s. 43—46) föreslagit
riksdagen

1. att godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av televerkets
försvarsberedskap som föredragande statsrådet har angett,

2. att godkänna att televerkets försvarsinvesteringar budgetåret 1987/88
finansieras med televerkets rörelsemedel.

Trafikutskottet har yttrat sig över totalförsvarspropositionen i här behandlad
del. I samband därmed har trafikutskottet till försvarsutskottet överlämnat
motion T803 (c) som rör sårbarheten på teleområdet.

Inledning

Inom ramen för funktionen Telekommunikationer ansvarar televerket för
planeringen av verksamheten i krig och under höjd beredskap så att skilda
totalförsvarsgrenars oundgängliga behov av telekommunikationer inom
landet och med andra länder kan tillgodoses. Detta innebär att det åligger
verket att såväl under fred som i krig sätta i drift och underhålla teleanordningar
för totalförsvaret. I krig skall televerket dessutom i erforderlig
omfattning upprätthålla driften vid sina anläggningar. Verket skall vidare
arbeta för att omställningen från fredsförhållanden till beredskaps- och
krigstillstånd skall kunna genomföras snabbt och att föreliggande uppgifter i
största möjliga utsträckning skall kunna lösas även under omställningstiden.

Föredragande statsrådet

Kommunikationsministern anser att planeringen för televerkets fortsatta
beredskap under perioden 1987-1992 skall inriktas på 75 milj. kr. i årliga
investeringar med tillhörande driftskostnader. Förslaget innebär en inriktning
av planeringen enligt det högsta alternativ beträffande försvarsinvesteringar
som televerket enligt regeringens anvisningar haft att redovisa i sin
programplan. Denna inriktning medför, anser kommunikationsministern,
en avsevärd ambitionshöjning. Statsrådet föreslår vidare att televerkets
försvarsinvesteringar fr. o. m. budgetåret 1987/88 skall finansieras med
televerkets rörelsemedel. De åtgärder som televerket vidtar i beredskapshö- 143

jande syfte och som kan betraktas som driftskostnader bör liksom hittills
finansieras med verkets rörelsemedel.

Kommunikationsministern förordar vidare att åtgärder på kommunikationsområdet
som tillgodoser en enstaka totalförsvarsmyndighets behov bör
finansieras av denna myndighet. Det bör enligt hans mening ankomma på
regeringen att besluta om lämpliga former för styrning av televerkets
försvarsinvesteringar.

Motion

Vackt under den allmänna motionstiden 1987

1986/87:T803 av Ingbritt Irhammar (c) och Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att minska telekommunikationernas sårbarhet,

2. att riksdagen anslår erforderliga medel för att uppfylla de krav som
samhället har rätt att ställa på televerket och dess tjänster.

Utskottet

Sorn försvarskommittén har konstaterat är telekommunikationernas funktionsduglighet
av grundläggande betydelse för totalförsvaret under kriser
och krig. Från denna utgångspunkt framförs i motion T803 (c) synpunkter på
hur telekommunikationernas sårbarhet skall kunna minska. Motionärerna
framhåller finansieringsfrågans och samverkansformernas stora betydelse.
”Myndighetsansvaret i sin helhet måste klaras ut”, anför motionärerna.
Endast ”högsta nivån” i televerkets perspektivstudie fas B torde enligt deras
mening uppfylla de krav som samhället har rätt att ställa på televerkets
tjänster.

Trafikutskottet anser att motionärernas förslag om erforderliga medel för
televerkets beredskap blivit tillgodosett genom regeringens förslag i totalförsvarspropositionen.
Detsamma gäller deras önskemål om att finansiering
och myndighetsansvar för investeringar på teleområdet skall klarläggas.

När det gäller motionärernas krav på ökad samordningskapacitet hänvisar
trafikutskottet till en rapport som totalförsvarets chefsnämnd (TCN) nyligen
har lämnat till regeringen. I rapporten föreslås en aktivering och breddning
av TTB:s verksamhet i syfte att få till stånd en bättre samordning och
uppföljning av telekommunikationsområdet.

Försvarsutskottet anser i likhet med trafikutskottet att motion T803 (c) bör
avslås av riksdagen. Den inriktning av funktionen Telekommunikationer
som anges i totalförsvarspropositionen och det påbörjade arbetet för ökad
samordning och uppföljning av verksamheten tillgodoser i huvudsak motionärernas
syfte.

Försvarsutskottet har i likhet med trafikutskottet inte något att erinra mot
de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av televerkets försvarsberedskap
som kommunikationsministern har angett. De bör godkännas av riksdagen
liksom vad kommunikationsministern har anfört om finansieringen av
televerkets försvarsinvesteringar.

FöU 1986/87:11

144

Ett motionsyrkande rörande televerkets s. k. AXE-system har utskottet FöU 1986/87:11
behandlat under punkt 6 i det föregående.

Med hänvisning till det anförda och till trafikutskottets yttrande hemställer
utskottet

1. att riksdagen med avslag på motion 1986/87:T803 godkänner de
riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av televerkets försvarsberedskap
som föredragande statsrådet har angett,

2. att riksdagen godkänner att televerkets försvarsinvesteringar
fr. o. m. budgetåret 1987/88 finansieras med televerkets rörelsemedel.

13 Funktionen Transporter

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 5 s. 46-47) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den
fortsatta verksamheten inom funktionen Transporter.

Funktionen Transporter har som uppgift att tillgodose totalförsvarets
behov av transporter. Funktionen delas in i delfunktionerna Transportsamordning,
Järnvägstransporter, Landsvägstransporter, Vägar, Flygtransporter
och Sjötransporter. Transportrådet är ansvarig myndighet för hela
funktionen Transporter och för delfunktionerna Transportsamordning och
Landsvägstransporter, medan statens järnvägar, vägverket, luftfartsverket
och sjöfartsverket svarar för beredskapsplaneringen inom var och en av de
övriga delfunktionerna.

Föredragande statsrådet ansluter sig till försvarsministerns uttalande i
annan del av totalförsvarspropositionen om vikten av ledning och samordning
av totalförsvaret. Kommunikationsministern delar också försvarsministerns
uppfattning att kraven på snabbhet och flexibilitet inom transportberedskapen
har ökat. Han har också samma uppfattning som försvarsministern
när det gäller behovet av modellutveckling och ytterligare studier inom
funktionen Transporter.

Försvarsutskottet har liksom trafikutskottet inte något att invända mot vad
föredragande statsrådet har anfört. Utskottet återkommer i det följande till
vissa anslagsfrågor med anknytning till den här behandlade funktionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om den fortsatta verksamheten inom funktionen Transporter.

14 Riktlinjer för kustbevakningens organisation

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 6 s. 53—63) föreslagit
riksdagen att godkänna de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna
för kustbevakningens organisation.

Föredragande statsrådet

En rad myndigheter med olika uppgifter och ansvar deltar i sjöövervakningen.
Mångfalden av arbetsuppgifter och de skiftande ansvarsförhållandena
framgår av en tablå, som föredragande statsrådet (statsrådet Johansson)

redovisar i propositionen (bil. 6 s. 53). Den splittrade ansvarsbilden, med 145

10 Riksdagen 1986187. lOsaml. Nr 11

fyra olika myndigheter under skilda departement, har sedan lång tid varit
föremål för uppmärksamhet. Statsrådet Johansson återger uttalanden i
skilda sammanhang och redovisar genomfört utredningsarbete.

Enligt föredragande statsrådets mening ligger kustbevakningen verksamhetsmässigt
närmare försvaret, polisen och sjöfartsverket än tullen, som den
för närvarande är knuten till. Han granskar olika alternativ för förändring av
kustbevakningens organisatoriska ställning. De riktlinjer han av redovisade
skäl förordar, och som riksdagen föreslås godkänna, innebär sammanfattningsvis
att

□ kustbevakningen avskiljs organisatoriskt från tullverket och bildar en
egen civil myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde,

□ myndigheten ansvarar självständigt för den verksamhet som regeringen
ålägger den,

□ kustbevakningens särskilda karaktär och identitet behålls,

□ myndigheten lyder direkt under regeringen, får uppdrag från denna och
inkommer med anslagsframställning till regeringen,

□ myndighetens totala verksamhet finansieras från anslag inom utgiftsramen
för det militära försvaret,

o överbefälhavaren yttrar sig till regeringen över myndighetens anslagsframställning,

□ kustbevakningen medverkar i överbefälhavarens perspektiv- och programplanering,

□ en organisationskommitté ges uppdrag att lämna förslag om den nya
myndighetens organisation, ledning, lokalisering, arbetsformer och relation
till försvarsmakten, m. m.,

□ organisationskommitténs arbete bedrivs med målet att den nya myndigheten
skall inrättas den 1 juli 1988.

Motionerna

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föll2 av Margit Sandéhn (s) och John Johnsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående organisationskommitténs för kustbevakningen sammansättning.

1986/87:Föl 14 av Ewy Möller (m) och Sten Andersson i Malmö (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kustbevakningens organisation.

1986/87:Föl 19 av Ingrid Sundberg (m) och Per Stenmarck (m) vari yrkas att
riksdagen avslår förslaget i proposition 1986/87:95 om skiljande av kustbevakningen
från tullverket.

1986/87:Föl24 av Kjell A. Mattsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen med
avslag på regeringens förslag angående kustbevakningens organisatoriska
ställning beslutar att organisationsutredningen skall ha till uppgift att
utforma organisationen för kustbevakningen som fristående civil myndighet.

FöU 1986/87:11

146

1986/87:Föl35 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget i regeringens proposition 1986/
87:95, bilaga 6, om nya riktlinjer för kustbevakningens organisation,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om kustbevakningens organisationstillhörighet och
fortsatta utveckling.

1986/87:Föl39 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att den aviserade organisationskommittén
får i uppdrag att beakta vad som i motionen anförts om ett närmare
samarbete mellan kustbevakningen och berörda myndigheter.

1986/87:Föl50 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokalisering av en ny
civil myndighet för kustbevakningen.

1986/87:Föl52 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslag i regeringens proposition 1986/87:95,
bilaga 6, om nya riktlinjer för kustbevakningens organisation,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om kustbevakningens organisationstillhörighet och
fortsatta utveckling.

1986/87:Föl54 av Gunhild Bolander (c) och Ulla Pettersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
vikten av en omstationering till Gotland av fartyg och flygplan avsedda för
utsjöbevakning.

1986/87:Föl57 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kustbevakningens organisation,

2. att riksdagen uttalar sig för att vid tillsättande av den föreslagna
organisationskommittén hänsyn tas till att kustbevakningens personalorganisation
blir representerad.

Utskottet

Fyra motioner som tar upp denna fråga syftar till avslag på regeringens
förslag. I motionerna FÖ119 (m), FÖ152 (fp) och FÖ135 (vpk) hävdas att
kustbevakningen även i fortsättningen bör tillhöra tullverket. Som skäl anges
i de båda sistnämnda motionerna att det finns risk att kustbevakningens civila
uppgifter annars blir för lågt prioriterade. Enligt motion Föl 19 är de
besparingar och effektökningar som föredragande statsrådet räknar med
orealistiska. I motion Föl 24 (c) uttalas att det med regeringens förslag finns
stor risk för att kustbevakningen sammankopplas med marinen. Motionärerna
anser att ”kustbevakningen bör bli en egen myndighet med utökade
uppgifter”.

Tre motioner går inte så långt som till avslag på regeringsförslaget. Enligt
motion Föl57 (m) kan den föreslagna förändringen starkt ifrågasättas.
Motion Föl 14 (m) påtalar oro över denna. Motionärerna hävdar att det finns
risk för en olycklig centralisering när det gäller kustbevakningens sambands -

FöU 1986/87:11

147

centraler. De anser att kustbevakningen även i fortsättningen bör vara ”en FöU 1986/87:11
helt civil myndighet”. I motion FÖ139 (s) understryks betydelsen av att
kustbevakningens civila uppgifter inte får stå tillbaka. Den tilltänkta
organisationskommittén bör enligt motionärerna beakta erfarenheterna av
nuvarande samverkansformer och uppmärksamma de speciella förhållanden
som råder i södra Sverige.

Under beredningen av denna organisationsfråga har utskottet fått synpunkter
på den i yttranden från skatte- och justitieutskotten. Trafikutskottet
har anfört att frågan inte berör dess beredningsområde.

Skatteutskottet anser att det finns tillräckligt beslutsunderlag för ett beslut
om kustbevakningens framtida organisationstillhörighet. Enligt utskottets
mening talar övervägande skäl för att kustbevakningen organisatoriskt
avskiljs från tullverket och bildar en egen civil myndighet inom utgiftsramen
för det militära försvaret. I yttrandet betonas särskilt vikten av att kustbevakningen
verkligen får formen av en självständig civil myndighet som under
regeringen själv ansvarar för sin verksamhet utgående från regeringens
uppdrag. Skatteutskottet förutsätter att kustbevakningen i den nya organisationen
får i huvudsak samma arbetsuppgifter som tidigare och att särskilt
tullbevakningsuppgifterna inte eftersätts. Den förutsatta organisationskommittén
bör dock enligt utskottet vara oförhindrad att undersöka en utökning
av kompetensen.

Justitieutskottet förordar i sitt yttrande att riksdagen i beslutet med
anledning av regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
justitieutskottet i yttrandet har anfört om kustbevakningens och sjöpolisens
uppgifter, om samarbete och gränsdragning dem emellan och om representation
för polisiär sakkunskap i den aviserade organisationskommittén. Ett
sådant uttalande av riksdagen skulle understryka att polisiära arbetsuppgifter
primärt skall ankomma på polisen, att kustbevakningspersonalen behåller
sina nuvarande befogenheter att ingripa mot brott samt att spörsmålen om
att säkerställa ett gott samarbete mellan polisen och kustbevakningen och att
klarlägga förekommande gränsdragningsproblem måste ägnas uppmärksamhet
i det fortsatta arbetet med organisationsförändringen.

I sitt betänkande inför 1982 års försvarsbeslut behandlade försvarsutskottet
(FöU 1981/82:18 s. 39—42) vissa frågor beträffande vår fredstida förmåga
att övervaka landets kust- och havsområden. På utskottets förslag gjorde
riksdagen ett särskilt uttalande härom till regeringen. Uttalandet gällde bl. a.
målet att skapa en effektivare sjöövervakning genom bättre resursutnyttjande.
Mot bakgrund härav och av de skäl som anförs i totalförsvarspropositionen
anser utskottet liksom skatteutskottet att riksdagen bör godkänna de
förordade riktlinjerna för kustbevakningens organisation. De motionsyrkanden
som syftar till att riktlinjerna inte skall godkännas eller innebär kritik
mot dem bör avslås. Detta gäller motionerna FÖ114 (m), FÖ119 (m), FÖ124
(c), Föl35 (vpk), Föl52 (fp) och FÖ157, yrkande 1 (m).

Beträffande kustbevakningen som fristående civil organisation delar
utskottet skatteutskottets uppfattning att myndigheten skall ha ett självständigt
ansvar under regeringen. Kustbevakningen skall i fredstid inte ingå i
försvarsmakten. Liksom för närvarande bör den emellertid ingå i marinens
krigsorganisation. 148

I motion FÖ139 (s) framhålls som viktigt att kustbevakningens civila
uppgifter inte får stå tillbaka efter en omorganisation. Utskottet instämmer
häri. Frågor om fredstida ansvarsfördelning och samarbete måste behandlas
ytterligare i det fortsatta organisationsarbetet. Detta gäller inte minst
förhållandet mellan polisen och kustbevakningen, något som justitieutskottet
poängterar starkt. Försvarsutskottet förutsätter att hithörande frågor
med nödvändighet kommer att bearbetas noga och räknar med att polisiär
och annan sakkunskap anlitas i arbetet. Något särskilt uttalande härom av
riksdagen torde inte erfordras.

En annan betydelsefull aspekt på omorganisationen är att denna inte bör
leda till eller anföras som skäl för avbemanning på utsjöplatser. Olika slag av
tekniska hjälpmedel måste kompletteras av att det finns människor i våra
kust- och skärgårdsområden som kan observera vad som händer och i vissa
fall ingripa snabbt. De nya marina uppgifterna för hemvärnet förutsätter att
personalen i hemvärnets kustnära förband är väl förtrogen med sådana
områden. För civil och militär sjöövervakning är det allmänt sett av stor vikt
att skärgårdarna inte avfolkas. Utskottet har under punkt 3 i det föregående
redovisat åtgärder av regeringen i syfte att förhindra att minskad bemanning i
statlig verksamhet beslutas utan en föregående helhetsbedömning. Enligt ett
uttalande av skatteutskottet under föregående riksmöte (SkU 1985/86:24
s. 5) förutsatte nämnda utskott att man vid organisatoriska förändringar
inom kustbevakningen inte underskattade betydelsen av en kontinuerlig
närvaro av bevakningspersonal i de berörda kustregionerna. Under nu
pågående riksmöte har riksdagen på förslag av ett enhälligt skatteutskott
(SkU 1986/87:25, rskr. 195) bifallit motionsförslag om ökade resurser för att
möjliggöra att kustbevakningens sambandscentral i Gryt hålls öppen dygnet
runt. Den nu behandlade aspekten på sjöövervakningen måste även enligt
försvarsutskottets mening bevakas aktivt. Något uttalande härom av riksdagen
torde dock inte behövas i detta sammanhang.

Den nya myndighetens lokalisering tas upp i motion FÖ150 (c). Motionären
anser att riksdagen bör utpeka Nyköping-Oxelösunds-området som
lämpligt för lokaliseringen. Liksom skatteutskottet anser försvarsutskottet
att det nu i första hand ankommer på organisationskommittén att överväga
var den centrala ledningen för kustbevakningen bör ha sitt säte. Motionen
bör avslås.

Organisationskommittén får betydelsefulla uppgifter och måste arbeta
snabbt och målmedvetet. Det ter sig angeläget att regeringen med ledning av
riksdagsbehandlingen inriktar kommitténs arbete i principiellt viktiga avseenden.
Utskottet förutsätter att regeringen redovisar resultat av kommitténs
arbete och regeringens ställningstagande till dessa.

I motionerna Föl 12 (s) och FÖ157, yrkande 2, (m) hävdas att berörda
personalorganisationer bör vara representerade i organisationskommittén.
Skatteutskottet förutsätter att man under arbetets gång på lämpligt sätt
bereder de berörda personalorganisationerna tillfälle att framföra synpunkter.
Försvarsutskottet instämmer i detta. Riksdagen bör enligt utskottets
mening inte besluta enligt motionsyrkandena.

Motion FÖ154 (c, s) betonar vikten av att kustbevakningens fartyg för
utsjöbevakning, Tv 172, som nu är stationerat i Nynäshamn, omstationeras

FöU 1986/87:11

149

till Gotland. Vidare föreslås att generaltullstyrelsen skall ges i uppdrag att
pröva frågan om fast stationering av ett havsövervakningsflygplan till Visby
flygplats. Som skäl åberopas Gotlands närhet till de aktuella övervakningsområdena.
Skatteutskottet har vid upprepade tillfällen uttalat sig positivt om
en omstationering till Gotland av nämnda fartyg men samtidigt tvingats
konstatera att svårigheterna att rekrytera kompetent personal från Gotland
har omöjliggjort åtgärden. Förhållandena är alltjämt desamma i detta
avseende. Enligt försvarsutskottets mening bör myndigheten själv pröva
denna fråga ytterligare sedan omorganisationen har genomförts.

Flygverksamheten för havsövervakning måste i fråga om basresuser för
underhåll m. m. samordnas med annan flygverksamhet och kan för närvarande
inte ombaseras till Gotland. Riksdagen bör av dessa skäl inte heller i
denna del bifalla motion FÖ154.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda och till yttrandena från skatte- och
justitieutskotten hemställer utskottet

1. beträffande riktlinjer för kustbevakningens organisation

a) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö 119, 1986/87:Föl35
och 1986/87:Föl52 om kvarstannande i tullverket,

b) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1986/87:Föll4, 1986/87:Fö 124, 1986/87:Föl39 och 1986/
87:Föl57, yrkande 1, godkänner vad föredragande statsrådet har
förordat,

2. beträffande lokalisering av kustbevakningens centrala del
att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö 150,

3. beträffande organisationskommitténs sammansättning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Föll2 och 1986/87:Föl57,
yrkande 2,

4. beträffande omstationering till Gotland av fartyg och flygplan
att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl54.

15 Funktionen Skolväsende

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 7 s. 65-66) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om
funktionen Skolväsende.

Skolöverstyrelsen ansvarar för funktionen Skolväsende. Övriga myndigheter
inom funktionen är länsskolnämnderna. På lokal nivå är kommunens
skolstyrelse ansvarigt organ.

Föredragande statsrådet uppger bl. a. att det enligt den gällande beredskapsplanläggningen
i första hand är den obligatoriska skolans verksamhet
som skall upprätthållas i krig. Utbildningen i gymnasieskolan bedrivs i krig i
den utsträckning som förhållandena medger. Även beträffande sameskolan
och specialskolan finns bestämmelser som reglerar verksamheten i krig.

Utbildningsministern bedömer att inriktningen av den gällande beredskapsplanläggningen
för funktionen Skolväsende är lämplig även för den
kommande försvarsbeslutsperioden. Regler bör dock, anser han, införas för

FöU 1986/87:11

150

verksamheten i krig vid särskola och för verksamheten inom grundutbildning
för vuxna och kommunal vuxenutbildning. Han avser att återkomma till
regeringen med förslag i dessa frågor.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om funktionen Skolväsende.

16 Sveriges Radios verksamhet till den del den avser
psykologiskt försvar

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 7 s. 66-68) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om Sveriges
Radios verksamhet till den del den avser psykologiskt försvar.

I avtal mellan staten och Sveriges Radio AB regleras dels bolagets
uppgifter som moderbolag i Sveriges Radio-koncernen, dels koncernens
verksamhet under krig eller vid krigsfara. Gällande avtal omfattar tiden fram
till utgången av juni 1992. Vid tillämpningen av avtalet för krig och krigsfara,
det s. k. krigsavtalet, förändras koncernens verksamhet. I sin krigsorganisation
skall den utgöra en självständig organisation inom totalförsvaret och
lyda direkt under regeringen.

Föredragande statsrådet anser att de gällande riktlinjerna för Sveriges
Radios beredskapsplanläggning bör ligga till grund för planeringen också
under den kommande försvarsbeslutsperioden. Enligt utbildningsministerns
mening bör frågan om hur närradions tekniska resurser skall utnyttjas vid
krig och krigsfara övervägas ytterligare. Han avser att senare återkomma till
regeringen i denna fråga.

Utskottet har i det föregående under punkt 6 behandlat frågor om
närradion och om utnyttjande av AM-frekvenser. Liksom kulturutskottet
har försvarsutskottet inte något att invända mot vad utbildningsministern har
anfört i här aktuell del.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om Sveriges Radios verksamhet till den del den avser psykologiskt
försvar.

17 Funktionen Livsmedelsförsörjning m. m.

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 8 s. 69-71) föreslagit
riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om
funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.

Jordbruksutskottet har yttrat sig över totalförsvarspropositionen i nu
behandlad del. Jordbruksutskottet har i anslutning därtill den 2 april 1987
beslutat att till försvarsutskottet för behandling överlämna motionerna
1986/87:Jo202,1986/87:Jo220,1986/87:Jo224, yrkande 1,1986/87:Jo225 och
1986/87:Jo257.

FöU 1986/87:11

151

Inledning

FöU 1986/87:11

Funktionen Livsmedelsförsörjning m. m. omfattar försörjningen med livsmedel
inkl. vatten. Statens jordbruksnämnd är funktionsansvarig myndighet.
Vidare har lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk och statens
veterinärmedicinska anstalt uppgifter på detta område.

Föredragande statsrådet

Statsrådet Lönnqvist pekar bl. a. på att försvarskommittén har redovisat
grunder för planeringen som när det gäller ett s. k. förkrigskedes längd och
karaktär innebär en inte oväsentlig förändring för livsmedelsberedskapen.
Kommittén anser bl. a. att man på livsmedelsområdet kan förutsätta en mer
omfattande utrikeshandel än vad man hittills räknat med som grund för
planeringen. Mot bakgrund härav anser statsrådet att beredskapslagren av
insatsvaror till jordbruket kan reduceras. Däremot bör lagren av livsmedel
enligt hans bedömning byggas ut i viss omfattning.

Vad gäller de preciserade uttalanden som riksdagen har gjort om
ambitionsnivå beträffande försörjningsstandard m. m. anser statsrådet att
dessa bör upphävas som av riksdagen beslutade mål. Detta gäller således
bl. a. målet för livsmedelsområdet att en kriskost motsvarande 2 900 kcal per
individ och dag bör vara utgångspunkt för planeringen. Enligt statsrådet bör
det ankomma på regeringen och de funktionsansvariga myndigheterna att på
grundval av allmänna uttalanden av riksdagen göra de preciseringar som
erfordras för planeringen.

Den regionala försörjningsförmågan i krig bör, anser statsrådet Lönnqvist,
ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta planeringen. Detta bör främst
gälla övre Norrland och då bl. a. möjligheterna att när så
erfordras - eventuellt redan under normala fredstida förhållanden - öka de
kommersiella lagren av livsmedel och livsmedelsråvaror.

Statsrådet tar vidare upp frågan om konsekvenserna för livsmedelsförsörjningen
i storstadsområdena om dessa områden blir avskurna från tillförsel
utifrån. En analys av denna risk bör enligt hans mening göras. Frågan bör
också, anser han, ägnas särskild uppmärksamhet av de försörjningsansvariga
myndigheterna.

Motionerna

Väckta under den allmänna motionstiden

1986/87:Jo202 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om jordbrukets
beredskap för avbrott och störningar i elproduktionen inom ramen för
jordbrukets blockorganisation.

1986/87:Jo220 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om att
jordbrukets blockorganisation skall fullföljas.

152

1986/87:Jo224 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 1 FöU 1986/87:11

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om Sveriges försörjning med ammoniak.

1986/87:Jo225 av Birgitta Hambraeus och Karl Boo (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om beredskapshänsyn i jordbruksförhandlingarna.

1986/87:N329 av Göran Magnusson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
beredskapsproduktion av ammoniak,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av statligt stöd för mino-processen samt sysselsättningseffekterna i
västra Västmanland.

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl26 av Anita Persson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på bättre
beaktande av beredskapen i förädlings- och distributionsleden när det gäller
försörjning med livsmedel.

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m. fl. (c) såvitt gäller yrkande 17 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts beträffande livsmedelsförsörjningen.

1986/87:Föl36 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 3e att
riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen inte vinner
gehör, som sin mening ger regeringen till känna att propositionens allmänna
inriktning av livsmedelsförsörjningen i enlighet med vad som anförs i
motionen inte godkänns.

1986/87:Föl40 av Göran Magnusson (s) och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs
om behållande av Sveriges enda ammoniakfabrik.

1986/87:Föl51 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen beslutar med ändring av regeringens förslag att målsättningarna
i 1982 års försvarspolitiska beslut skall gälla för totalförsvarets
planering under perioden 1987/88—1991/92,

2. att riksdagen beslutar, med avslag på regeringens förslag, att folkförsörjningsmålet
för den period propositionen omfattar skall utgå från en
kriskost om 2 900 kcal per individ och dag,

3. att riksdagen beslutar uttala att importbehovet av insatsvaror i avspärrningsläge
begränsas till maximalt 20 %,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om beredskapslagring av livsmedel och insatsvaror,

6. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om regional livsmedelsproduktion m.m.,

7. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av särskilda insatser för utarbetande av
försörjningsplaner för vissa större tätorter.

Utskottet

FöU 1986/87:11

Utskottet vill inledningsvis behandla den grundläggande inriktningen av
försörjningsberedskapen inom livsmedelsförsörjningens område. Denna fråga
tas också upp i några motionsyrkanden med anledning av vad som i
totalförsvarspropositionen har anförts i ämnet.

I motion FÖ127 (c parti) framhålls att den tidigare högt ställda ambitionsnivån
för 1984 års jordbrukspolitiska beslut inte fullföljs i propositionen.
Beredskapen inom jordbruksområdet kommer därmed i väsentliga avseenden
att försämras. Motionärerna avvisar propositionen i de delar som den
avser minskad beredskapslagring och antagandet om en större krisimport än
som tidigare har bedömts möjlig att upprätthålla. Försörjningsberedskapen
bör enligt motionen planeras utifrån de av riksdagen år 1982 antagna
försvarspolitiska målen.

Enligt motion FÖ136 (vpk) bör riksdagen underkänna den allmänna
inriktning av livsmedelsförsörjningen som förordas i totalförsvarspropositionen.

I motion FÖ151 (c) hävdar motionärerna att målen enligt 1982 års
försvarsbeslut bör gälla även under perioden 1987/88-1991/92. Enligt deras
mening bör också försörjningsmålet om 2 900 kcal per individ och dag kvarstå
även för den kommande planeringsperioden. Regeringen har enligt motionen
inte presenterat tillräckliga skäl för förslaget att riksdagen skall upphäva
den tidigare beslutade försörjningspolitiska målsättningen.

I motion FÖ151 framhålls vidare att möjligheter saknas till inhemsk
produktion av viktiga insatsvaror i jordbruket. Motionärerna anser att
riksdagen i enlighet med vad statens jordbruksnämnd har förordat bör uttala
att försörjningsberedskapen skall planeras efter ett importbehov av insatsvaror
i kris som är begränsat till maximalt 20%. Beredskapslagringen av
livsmedel och insatsvaror m. m. bör enligt deras mening utformas så att en
acceptabel kriskost kan garanteras befolkningen i inledningsskedet av en kris
och så att tillgången på insatsvaror möjliggör en varaktig och uthållig
produktion av livsmedel.

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande om totalförsvarspropositionen inte
funnit anledning att frångå de bedömningar som görs i propositionen
angående vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen av livsmedelsförsörjning
m. m. i olika krigs- och krissituationer. Mot bakgrund av dessa
planeringsförutsättningar ansluter sig utskottet till de överväganden av
föredragande statsrådet som redovisas i bilaga 8 till propositionen.

Försvarsutskottet har ingen erinran mot vad statsrådet har anfört om den
grundläggande inriktningen av försörjningsberedskapen på jordbruksområdet.
Försvarsutskottet är sålunda i likhet med jordbruksutskottet inte berett
att frångå de bedömningar som görs i totalförsvarspropositionen angående
de gemensamma utgångspunkterna m. m. för planeringen av olika krigs- och
krissituationer. Motionerna Föl27 (c), FÖ136 (vpk) och Föl51 (c) bör avslås
såvitt nu är i fråga.

I motion Fö 126 (s) framförs synpunkter på den regionala och lokala
försörjningsberedskapen på livsmedelsområdet med utgångspunkt i utvecklingen
inom Södermanlands län. I motionen yrkas att beredskapskraven

bättre skall beaktas vid den planering som berör livsmedelssektorn, främst FöU 1986/87:11
vad gäller förädlings- och distributionsledet.

Motion Jo225 (c) innehåller också kritik mot koncentrationen i jordbrukets
förädlingsindustrier och därav följande sårbarhet. I motionen anförs
med hänvisning till en planerad mejerinedläggning i Dalarna att jordbruksförhandlingarna
”måste ta hänsyn till jordbrukets skyldighet enligt lag att
kunna klara kriser”. Även i motionerna FÖ136 (vpk) och FÖ151 (c)
understryker motionärerna behovet av decentraliserad lokal livsmedelsproduktion.

Jordbruksutskottet har beträffande motion Fö 126 liksom rörande de
synpunkter på behovet av regionala och lokala försörjningsfrågor som förs
fram i motionerna FÖ136 (vpk) och Föl51 (c) framhållit att det i 1985 års
riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken uttalades att den regionala obalansen i
vårt jordbruk och vår livsmedelsindustri borde uppmärksammas. En geografiskt
väl differentierad jordbruksproduktion ansågs viktig. Mot bakgrund av
att föredragande statsrådet i totalförsvarspropositionen (bil. 8 s. 71) framhåller
dels att den regionala försörjningsförmågan i krig bör ägnas särskild
uppmärksamhet i den fortsatta planeringen, dels att konsekvenserna av att
storstadsområdena kan avskäras från tillförsel utifrån bör analyseras, finns
det enligt jordbruksutskottets mening anledning anta att motionernas syfte
kan tillgodoses genom en fortsatt planering i enlighet med de riktlinjer som
angetts.

När det gäller motion Jo225 — vars syfte förefaller jordbruksutskottet
något oklart - erinrar jordbruksutskottet om att mejerier och annan livsmedelsindustri
är s. k. k-företag som har att planera för företagens verksamhet i
kris- och krigssituationen. Utskottet påminner också om att det inom ramen
för prisregleringsmedel avsätts vissa belopp till förädlingsindustrin i norra
Sverige som kompensation för deras högre kostnadsläge. Med hänvisning
härtill avstyrker jordbruksutskottet bifall till motion Jo225.

Försvarsutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning även såvitt nu är i
fråga och föreslår att motion FÖ126 och Jo225 avslås av riksdagen liksom
motionerna FÖ136 och FÖ151 i nu behandlad del.

Försvarsutskottet övergår nu till att behandla de under allmänna motionstiden
väckta motionerna Jo202 (c) och Jo220 (fp), som båda tar upp frågor
om jordbrukets blockorganisation. Enligt motion Jo202 bör frågan om
jordbrukets beredskap för avbrott och störningar i elproduktionen utredas
inom ramen för blockorganisationen. I motion Jo220 (fp) anser motionären
att det finns stora brister i blockorganisationen. Den är i dag enligt hennes
mening en organisation på papperet. Ännu återstår mycket att göra för att
den skall fungera och göra skäl för namnet beredskapsorganisation. Erforderliga
ekonomiska resurser för att få en totalt fungerande blockorganisation
inom landet bör sökas genom en omfördelning av det totala anslaget till
lantbruksnämnderna.

Med anledning av dessa motioner framhåller jordbruksutskottet i sitt
yttrande att jordbruksnämnden under berörda anslag beräknar särskilda
medel för planläggning av jordbrukets blockorganisation, utbildning av
blockledare och särskilda blockstudier. Inom blockorganisationen planeras
också undersökningar och utveckling av reservelverk. Jordbruksutskottet

har erfarit att jordbruksnämndens verksamhet på detta område fortskrider
planenligt och att man anser sig ha tillräckliga resurser för ändamålet.
Utskottet avstyrker motionerna.

Försvarsutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning och hemställer att
motionerna Jo202 (c) och Jo220 (fp) avslås av riksdagen.

De under allmänna motionstiden väckta motionerna Jo224 (m) och N329
(s) samt den med anledning av propositionen väckta motionen Föl40 (s)
behandlar försörjningsberedskapen rörande ammoniak.

Som bakgrund till motionsyrkanden rörande försörjningsberedskapen i
fråga om ammoniak vill utskottet erinra om att inom landet för närvarande
endast produceras ammoniak vid Supra AB:s anläggning i Köping. Kapaciteten
vid fabriken är ca 60000 ton. Landets övriga behov av ammoniak
tillgodoses genom import.

År 1984 tecknade ÖCB i samarbete med jordbruksnämnden avtal med
Supra AB om att företaget skulle upprätthålla ammoniaktillverkningen i
Köping t. o. m. år 1989 mot att staten lämnade beredskapslån. Marknadspriserna
på ammoniak har under senare tid gått ned kraftigt och anläggningen i
Köping går för närvarande med förlust. Supra har därför med stöd av en
omförhandlingsklausul i avtalet begärt förhandlingar med ÖCB om en
ändring av avtalet. Efter överläggningar har ÖCB accepterat att avtalet
upphävs i förtid under förutsättning att hälften av det tidigare utbetalade
beredskapslånet återbetalas. Till grund för ÖCB:s överväganden har legat de
förändrade planeringsförutsättningar för kriser och krig som redovisas i
propositionen. Enligt uppgift från Supra kommer företagets tillverkning av
ammoniak att upphöra under hösten 1987.

I motion Jo224 (m) anförs att tillgången på kvävegödselmedel i en
krissituation måste ägnas speciell uppmärksamhet. Endast ca 15 % av den
fredstida förbrukningen produceras i Sverige. Landets försörjning med
ammoniak måste enligt motionen tryggas.

Enligt motion FÖ140 (s) kommer den numera enda ammoniakfabriken i
Sverige att försvinna i och med att ÖCB på initiativ av Supra AB har
accepterat att företagets fabrik i Köping avvecklas. Det bästa sättet enligt
motionärerna att från ekonomisk och teknisk synpunkt klara en god
beredskapsförsörjning med ammoniak för både civila och militära ändamål
är att behålla den befintliga produktionsmöjligheten.

I motion 1986/87:N329 (s) föreslår motionärerna att statligt stöd skall
lämnas till en anläggning för tillverkning av ammoniak baserad på den s. k.
mino-processen och att anläggningen skall lokaliseras till inre Mälardalen.
De anser att det är av strategisk betydelse att vi inom landet kan producera
ammoniak med hjälp av nämnda metod, i vilken man kan utnyttja inhemska
biobränslen som råvara.

Jordbruksutskottet anför rörande motionerna Jo224 och Föl40 bl. a.
följande:

Enligt vad utskottet erfarit kan landets enda kvarvarande ammoniakfabrik i
Köping maximalt producera ammoniak motsvarande ca 15 % av den normala
förbrukningen av handelsgödselkväve. 1 1985 års beslut om livsmedelspolitiken
anfördes att det borde ankomma på försörjningsansvariga myndigheter
att särskilt uppmärksamma möjligheterna att få till stånd en ökad inhemsk

FöU 1986/87:11

156

produktion av ammoniak och att föreslå erforderliga åtgärder. Enligt
jordbruksutskottets mening torde det närmast ankomma på ÖCB att bevaka
frågan. Inom överstyrelsen arbetar man för närvarande med att få till stånd
ett handelsavtal med Norge om vissa leveranser av ammoniak eller kvävegödselmedel.

Med vad här anförts föreslår jordbruksutskottet att här berörda motioner
lämnas utan vidare åtgärd.

Näringsutskottet går inte in på frågan om behovet av inhemsk produktion
av ammoniak för beredskapsändamål. Det pekar på att ett tilltänkt
industrikombinat i Nynäshamn enligt gällande planer skall ha viss ammoniakproduktion.
Ett statligt stöd för att bygga upp en produktion av ammoniak
med användning av mino-processen behövs enligt näringsutskottets mening
inte eftersom processen bedöms vara färdigutvecklad. Näringsutskottet
avstyrker med hänvisning härtill bifall till motion N329 såvitt nu är i fråga.
Denna motion i övrigt samt motion FÖ140 ger inte näringsutskottet anledning
till någon ytterligare kommentar.

Försvarsutskottet har redan i samband med 1982 års totalförsvarsbeslut
behandlat försörjningsberedskapen när det gäller ammoniak (prop. 1981/
82:100 och 102, FöU 18, rskr. 374). Redan i det sammanhanget fördes ett
krishandelsavtal med Norge om vissa leveranser in i bilden som en möjlig väg
att upprätthålla en del av försörjningsberedskapen i fråga om kvävegödselmedel
eller ammoniak. De planeringsförutsättningar som utskottet i det
föregående har ställt sig bakom ger anledning att räkna med en ökad
möjlighet att genom import tillgodose ifrågavarande försörjningsberedskapsbehov.
ÖCB har som redan nämnts, mot bakgrund av de aviserade nya
planeringsförutsättningarna, accepterat att avtalet med Supra om ammoniaktillverkning
upphävs i förtid. Enligt vad utskottet har inhämtat räknar
ÖCB med att använda de pengar Supra i samband därmed återbetalar för
beredskapssatsningar inom prioriterade områden, bl. a. för lagring av
ammoniak för att möjliggöra tillverkning av sprängämnen och plast under
sådana skeden då man planeringsmässigt inte räknar med någon import.

Utskottet räknar med att ÖCB och statens jordbruksnämnd noga följer
utvecklingen och vidtar de åtgärder i övrigt som kan visa sig nödvändiga för
att trygga beredskapen för vår livsmedelsförsörjning.

Försvarsutskottet anser liksom jordbruksutskottet och näringsutskottet att
riksdagen bör avslå motionerna Föl40 (s), N329 (s) och Jo224 (m) såvitt nu är
i fråga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande den grundläggande inriktningen av försörjningsberedskapen
på livsmedelsförsörjningens område
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1986/87:Föl27, yrkande 17, 1986/87:Föl36, yrkande 3e i denna
del, och 1986/87:Föl51, yrkandena 1-4, godkänner vad föredragande
statsrådet har anfört,

FöU 1986/87:11

157

2. beträffande den regionala och lokala försörjningsberedskapen på
livsmedelsområdet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1986/87:Jo225,1986/87:Föl26,1986/87:Föl36, yrkande 3 e i denna
del, och 1986/87:Föl51, yrkandena 6 och 7, godkänner vad föredragande
statsrådet har anfört,

3. beträffande blockorganisationen

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo202 om utredning om
jordbrukets beredskap och avbrott för störningar i elproduktionen,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo220 om förbättringar av
blockorganisationen,

4. beträffande försörjningsberedskapen rörande ammoniak

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo224, yrkande 1, 1986/
87:Föl40 och 1986/87:N329,

5. beträffande funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. i övrigt
att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat.

18 Funktionen Arbetskraft

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 9 s. 77-78) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört i fråga om
funktionen Arbetskraft.

Inom ramen för funktionen Arbetskraft har arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) ansvaret för att personalplanläggning sker vid krigsviktiga myndigheter,
organisationer och företag. AMS utfärdar råd och föreskrifter samt
deltar aktivt i arbetsgivarens planering i syfte att säkerställa en fungerande
produktion i krigsförhållanden.

Föredragande statsrådet (statsrådet G. Andersson) framhåller betydelsen
av att myndigheters och företags personalplanering kompletteras så att den
omfattar alla krigsviktiga myndigheter och företag m. m.

I likhet med försvarskommittén anser han det vara viktigt att arbetsmarknadsstyrelsen
undersöker möjligheterna att få en bättre överblick över
yrkesbakgrunden hos kvinnor med sikte på att kunna ta till vara deras
kompetens inom totalförsvaret så att verksamheten i företag och förvaltning
kan fortsätta även efter omfattande inkallelser av män.

Statsrådet uppger vidare bl. a. att frågan om det arbetsrättsliga systemet
under krig och beredskap, som har handlagts av den s. k. beredskapsdelegationen
(A 1983:2), i princip nu är slutbehandlad. Han kommer att föreslå
regeringen att överlämna en lagrådsremiss i ämnet under våren 1987.

Utskottet har liksom arbetsmarknadsutskottet inte något att invända mot
vad föredragande statsrådet har anfört om funktionen Arbetskraft. Utskottet
återkommer i det följande till anslagsfrågor med anknytning till funktionen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om funktionen Arbetskraft.

FöU 1986/87:11

158

19 Funktionen Flyktingverksamhet

FöU 1986/87:11

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 9 s.79—80) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört i fråga om
funktionen Flyktingverksamhet.

Funktionen Flyktingverksamhet omfattar ansvar för mottagande och
omhändertagande av flyktingar under kriser och i krig samt härför erforderliga
beredskapsförberedelser i fred. Statens invandrarverk är ansvarig myndighet
för funktionen.

Föredragande statsrådet (statsrådet G. Andersson) uppger att regeringen
har uppdragit åt statens invandrarverk att utreda och lämna förslag rörande
den framtida utformningen av beredskapen för mottagande och omhändertagande
av flyktingar under kriser och i krig. När detta uppdrag har redovisats,
vilket skall ske under första halvåret 1987, avser statsrådet att återkomma till
regeringen i den mån åtgärder erfordras som kräver beslut av regeringen.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört i fråga om funktionen Flyktingverksamhet.

20 Totalförsvarsfrågor m. m. vid länsstyrelserna

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. lis. 83-84) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om
totalförsvarsfrågorna m.m. vid länsstyrelserna.

Som tidigare angetts har utskottet till bostadsutskottet överlämnat den del
av föredragande statsrådets anförande på s.83 som gäller en aviserad
proposition om samordnad länsförvaltning. Genom beslutet överlämnades
också motion 1986/87:Föl60.

Inledning

Länsstyrelserna är högsta civila totalförsvarsmyndighet på lägre regional
nivå. De skall inrikta och samordna den civila delen av totalförsvaret inom
länen och samverka med chefen för det försvarsområde som motsvarar länet
och med berörd civilbefälhavare. Inom varje länsstyrelse fullgörs i fredstid
dessa uppgifter främst av försvarsenheter. Därutöver svarar försvarsenheterna
för en stor del av länsstyrelsernas uppgifter vad gäller fredsräddningstjänsten.

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet (civilministern) påminner om att försvarskommittén
har framhållit att länsstyrelsernas resurser bör prioriteras på ett sådant
sätt att försvarsenheterna ges möjlighet att fullgöra sina uppgifter. Som
kommentar härtill anför civilministern bl. a. följande:

Länsstyrelserna har frihet, men också skyldighet, att inom ramen för
tilldelade resurser prioritera mellan sina uppgifter. Jag förutsätter att

159

länsstyrelserna beaktar vad som anförts av försvarskommittén. I detta
sammanhang vill jag särskilt framhålla vikten av att beredskapshänsyn tas i
den fredstida samhällsplaneringen.

Under senare år har regeringen i budgetpropositionen angivit de områden
och verksamheter inom vilka anslagsnedskärningar har skett. Sådana riktade
åtgärder har täckt huvuddelen av de besparingar som föreslagits för
länsstyrelserna. Några riktade besparingar som avsett försvarsenheterna och
deras verksamhet har därvid inte föreslagits.

Jag vill också erinra om att regeringen under förra budgetåret tilldelade sex
länsstyrelser extra medel för information och andra åtgärder med anledning
av olyckan i Tjernobyl. I syfte att förbättra fredsräddningstjänsten har
riksdagen på regeringens förslag beslutat att under detta budgetår tilldela
länsstyrelserna ytterligare 500000 kr. för kompletterande inköp av kommunikationsutrustning.

Motion

Vackt med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 21 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om
länsstyrelsernas uppgifter.

Utskottet

Försvarsutskottet har i olika sammanhang behandlat frågan om obalansen
mellan uppgifter och resurser för länsstyrelsernas försvarsenheter, bl. a. i ett
yttrande till dåvarande civilutskottet (FöU 1981/82:2 y).

I FöU 1981/82:2 y gällde det ett regeringsförslag om en minskning efter
pris- och löneomräkning av anslaget till länsstyrelserna m. m. för budgetåret
1982/83 med 2% (prop. 1981/82:100 bil. 18 s.23). Därutöver föreslogs en
besparing vid försvarsenheter om sammanlagt 4 milj. kr. (prop. 1981/82:102
bil. lis. 13). Som motivering till den sistnämnda besparingen hänvisades till
att arbetsuppgifterna på försvarsenheterna kunde förväntas minska till följd
av en delvis ny syn på inriktningen av de civila delarna av totalförsvaret.
Denna ansågs främst ha att göra med kommunernas övertagande av ansvaret
för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå. En förstärkning av
civilbefälhavarens roll fördes också in bilden. Försvarsutskottet godtog en
minskning av anslaget med 2% men föreslog att besparingen om 4milj. kr.
skulle slås ut på länsstyrelsernas olika verksamheter så att försvarsenheterna
liksom övriga enheter endast marginellt skulle beröras av denna besparing.
Avvikande mening anmäldes av företrädare för centerpartiet och folkpartiet.

Civilutskottet godtog för sin del de i propositionen föreslagna besparingarna
(CU 1981/82:40 s. 7) vilket också blev riksdagens beslut (rskr. 406).
Moderata samlingspartiets företrädare i civilutskottet stödde i en reservation
försvarsutskottets uppfattning.

Utskottet behandlade senast frågan i ett yttrande till bostadsutskottet
(FöU 1985/86:5 y) med anledning av ett förslag i budgetpropositionen 1986
(bil. 15 s. 60-61) som innebar att delar av anslaget till länsstyrelserna m. m.

FöU 1986/87:11

160

efter pris- och löneomräkning skulle minskas med 1 %. Undantagna från FöU 1986/87:11
denna minskning skulle vara de delar av anslaget som hänförde sig till
verksamheten vid länsstyrelsernas administrativa enheter och skatteförvaltningarna.
I ett yrkande i en motion (1985/86:Bo301) föreslogs ett tillkännagivande
av riksdagen att även länsstyrelsernas försvarsenheter skulle undantas
från den föreslagna minskningen.

Försvarsutskottet konstaterade att det råder obalans mellan försvarsenheternas
uppgifter och de resurser som står till deras förfogande. Utskottet
hänvisade till ett uttalande av försvarsministern i budgetpropositionen 1986
(bil. 6 s. 94) där han slog fast att försvarsenheternas resurser minskat
betydligt sedan år 1978 när organisationen för länsstyrelsernas försvarsenheter
fastställdes. Mot denna bakgrund ansåg utskottet att länsstyrelsernas
försvarsenheter endast i begränsad omfattning borde beröras av då aktuella
besparingar. Den föreslagna minskningen av anslaget till länsstyrelserna
m. m. borde, ansåg försvarsutskottet, inte drabba försvarsenheterna i större
omfattning än som motsvarar deras andel av anslaget. Avvikande meningar
anmäldes av företrädarna för moderata samlingspartiet och centerpartiet
samt av folkpartiets ledamöter i utskottet.

Bostadsutskottet anförde vid sin behandling av ärendet (BoU 1985/86:19
s. 5) bl. a. följande.

Försvarsutskottets yttrande angående försvarsenheternas resursbehov inför
det kommande budgetåret innebär att enheterna inte bör drabbas av den i
budgetpropositionen föreslagna anslagsminskningen i större omfattning än
andra enheter vid länsstyrelserna. I budgetpropositionen specificeras till stor
del hur den föreslagna anslagsminskningen till länsstyrelserna skall kunna
genomföras. Ingen av dessa riktade besparingar omfattar primärt verksamheten
vid försvarsenheterna. Den del av anslagsminskningen som inte
specificeras - i genomsnitt ca 100 000 kr. per länsstyrelse - kommer av resp.
länsstyrelse att fördelas utifrån de skilda förutsättningar och behov som finns
i olika län. Bostadsutskottet har inte skäl till annat antagande än att
försvarsenheterna vid denna bedömning kommer att behandlas på samma
sätt som övriga delar av resp. länsstyrelse. Med hänvisning till vad ovan
anförts avstyrks även yrkande 2 i motion Bo301 (m).

Häremot reserverade sig företrädare i utskottet från moderata samlingspartiet.

Med anledning av totalförsvarspropositionen återkommer moderata samlingspartiet
i sin partimotion till frågan om försvarsenheternas resurser.

Motionärerna framhåller att den reducering av personalen på länsstyrelsernas
försvarsenheter som ägt rum har medfört farhågor att länsstyrelserna inte
kommer att kunna lösa viktiga uppgifter, varken i fråga om freds- eller
krigsräddningstjänsten. I avvaktan på att s. k. samordnad länsförvaltning
eventuellt genomförs bör enligt motionärernas mening länsstyrelsernas
försvarsenheter inte bli föremål för ytterligare besparingsåtgärder.

Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att i den mån nedskärningar ägt
rum vid försvarsenheterna har dessa skett mot bakgrund av länsstyrelsernas
möjlighet att inom ramen för tilldelade resurser prioritera mellan sina
uppgifter. Bostadsutskottet återger föredragande statsrådets uppgift att
några riktade besparingar som avsett försvarsenheterna och deras verksam -

11 Riksdagen 1986187.10 sami Nr 11

het inte vidtagits under senare år. Bostadsutskottet anser vidare att det bör
strykas under vad i propositionen framhållits om att länsstyrelserna beaktar
vad försvarskommittén anfört om att länsstyrelsernas resurser bör prioriteras
så att försvarsenheterna ges möjlighet att fullgöra sina uppgifter. Det finns
enligt bostadsutskottets mening inte skäl till annat antagande än propositionens
om att några åtgärder inte vidtas som innebär att försvarsenheterna inte
kan fullgöra sina uppgifter. Vid en sådan uppfattning kan, anser bostadsutskottet,
ett tillkännagivande enligt motionärernas förslag inte tjäna något
reellt syfte, varför motionsyrkandet bör avslås.

Försvarsutskottet vill ånyo understryka nödvändigheten av att personalresurserna
vid försvarsenheterna inte ytterligare reduceras. Såsom bostadsutskottet
har påpekat förutsätter också föredragande statsrådet att länsstyrelserna
kommer att prioritera sina resurser på ett sådant sätt att försvarsenheterna
ges möjlighet att fullgöra sina uppgifter. Mot bakgrund av vad utskottet
tidigare påtalat och försvarskommittén nu bekräftat rörande obalansen
mellan försvarsenheternas uppgifter och resurser torde vid en sådan prioritering
några besparingar som berör försvarsenheterna inte komma att aktualiseras.
Riksdagen behöver därför inte göra något uttalande i frågan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda och till bostadsutskottets yttrande hemställer
utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl28, yrkande 21 om länsstyrelsernas
försvarsenheter,

2. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om totalförsvarsfrågorna m. m. vid länsstyrelserna, utom
såvitt gäller en proposition om samordnad länsförvaltning.

21 Riktlinjer för försörjningsberedskapen inom
energiområdet

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 12 s. 85-108) - efter
föredragning av statsrådet Gustafsson - föreslagit riksdagen att

1. anta förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring
av olja och kol,

2. anta förslag till lag om ändring i lagen (1985:635) om försörjningsberedskap
på naturgasområdet.

I propositionen har regeringen också föreslagit riksdagen att godkänna de
riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat för

3. mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom energiområdet,

4. försörjningsberedskapen inom elkraftsområdet,

5. kommunalteknisk försörjning,

6. beredskapslagring av olja,

7. lagringsprocenttal m. m.,

8. omstrukturering av ansvaret för oljelagringen,

9. beredskapslagring av kärnbränsle,

FöU 1986/87:11

162

10. beredskapslagring av kol,

11. beredskapsåtgärder på naturgasområdet,

12. handlingsberedskap.

Vidare har regeringen

13. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om planeringsförutsättningar, behov av beredskapsåtgärder,
ersättning av importbränslen, fjärrvärme, beredskapslagring av olja,
beredskapslagring av naturgas och ett samlat lagringsprogram.

Motionerna

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 12 att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts om försörjningsberedskap inom energiområdet.

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 23 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
oljelagringens omstrukturering och kostnader.

1986/87:Föl36 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena
3g) att riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen
inte vinner gehör, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en snabb omläggning av det svenska energisystemet, framför
allt en avveckling av kärnkraften, är den i dagsläget viktigaste beredskapsåtgärden
när det gäller energiförsörjningen,

3h) att riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen
inte vinner gehör, beslutar att det totala lagringsbehovet lagringsåret 1991/92
för olja sätts till 10,5 miljoner m3 enligt energiberedskapsutredningens
förslag (bil. 12),

3 i) att riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen
inte vinner gehör, hos regeringen begär förslag till uppbyggnad av en
fullskaleanläggning för framställning av etanol för att öka beredskapen inom
detta viktiga område.

1986/87:Föl53 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att de inom Gotlands län befintliga
skyddade lagren av petroleumprodukter inte skall beröras av oljebolagens
förutskickade minskningar av deras skyddade lager.

1986/87:Föl59 av Ivar Franzén m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar - med avslag på proposition 1986/87:95 i denna
del — godkänna de mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen
som förordas i motionen,

2. att riksdagen beslutar - med avslag på proposition 1986/87:95 i denna
del - godkänna vad som i motionen anförts om beredskapslagringen av olja,
kol, kärnbränsle och naturgas,

3. att riksdagen beslutar - med avslag på proposition 1986/87:95 i denna
del - som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om

FöU 1986/87:11

163

behovet av ett bättre beslutsunderlag avseende omstruktureringen av
ansvaret för oljelagringen,

4. att riksdagen beslutar att de medel som föreslås anvisade till åtgärder
inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1987/88 skall disponeras och
fördelas av statens energiverk i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om betydelsen av ett decentralistiskt och småskaligt
energisystem för handlingsberedskap och minskad sårbarhet inom energiområdet.

Bakgrund

Beroendet av importerad olja har länge varit ett av de största problemen när
det gäller vår försörjningsberedskap. Ända sedan andra världskriget har
Sverige sökt kompensera sin sårbarhet när det gäller olja och oljeprodukter
med beredskapslagring. Lagringsbehoven har tillgodosetts dels genom statlig
lagring, för vilken riksdagen anvisat medel, dels genom tvångslagring hos
importörer, återförsäljare och storförbrukare av olja.

År 1975 beslöt riksdagen, närmast med anledning av oljekrisen
1973-1974, att en s.k. fredskrisreserv av olja skulle byggas upp
(prop. 1975:42, NU29, rskr. 180). Sverige anslöt sig då till det s.k. IEPavtalet
inom ramen för OECD-samarbetet. Avtalet innebär bl. a. att varje
land skall ha en fredskrisreserv som motsvarar 90 dagars nettoimport.

Gällande mål och inriktning av försörjningsberedskapen inför kriser och
krig inom bl. a. energiområdet lades fast av statsmakterna i 1982 års
försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374). Vikten av att prioritera
oundgängliga behov inom vissa försörjningsområden, bl. a. värme,
betonades därvid. Riktlinjer för beredskapslagring av olja godkändes av
riksdagen år 1984 (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr. 94). I anslutning härtill
beslutades om oljelagringsprogram t. o. m. innevarande år.

Genom sistnämnda riksdagsbeslut antogs också nu gällande lag om
beredskapslagring av olja och kol m. m. I fråga om olja innebar lagen ingen
större ändring i förhållande till vad som gällt tidigare. Den i lagen föreskrivna
skyldigheten att lagra kol var däremot en nyhet. Riksdagen godkände i det
sammanhanget också riktlinjer för beredskapslagring av kol och kärnbränsle.

Våren 1985 beslöt riksdagen om vissa provisoriska åtgärder inom naturgasområdet
(prop. 1984/85:172, FöU 13, rskr. 390).

Prognoser över energikonsumtionens utveckling under programperioden
fram t.o.m. år 1992 har utarbetats av statens energiverk. Enligt dessa
förväntas den totala energianvändningen inom industrisektorn öka något
under perioden. Elenergin väntas svara för den övervägande delen av
ökningen. Användningen av kol, trädbränslen samt bensin och dieselolja
kommer likaså att öka under perioden enligt prognoserna. Användningen av
eldningsoljor väntas däremot till år 1992 ha minskat med en tredjedel av
användningen år 1985.

1985 års energiberedskapsutredning (EBU) har i sitt betänkande Bränsle
och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig (SOU 1986:42) lagt fram

FöU 1986/87:11

164

förslag om försörjningsberedskapen inom bränsle- och drivmedelsområdet
under programperioden 1987/88-1991/92. Betänkandet har remissbehandlats.
En sammanfattning av betänkandet och remissyttrandena har fogats till
totalförsvarspropositionen (bilaga 12:1). Energiberedskapsfrågorna har behandlats
också av 1984 års försvarskommitté i betänkandet SOU 1987:9.

I det följande behandlas regeringens förslag om motionsyrkandena
uppdelade på olika delfrågor.

Mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom
energiområdet m. m.

Föredragande statsrådet

När det gäller mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen på
energiområdet understryker föredragande statsrådet nödvändigheten av att
med tillräckligt hög säkerhet trygga de oundgängliga behoven för individens
överlevnad och samhällets funktioner om vi i händelse av en kris eller ett krig
helt eller delvis blir hänvisade till de försörjningsresurser som då finns
tillgängliga i landet. De oundgängliga behoven bör garanteras med god
marginal. Vidare anser statsrådet bl. a. att tillräcklig hänsyn till beredskapsaspekterna
måste tas i fredstid, bl. a. i samband med planeringen av
anläggningar och system för fredstida bruk. Detta är enligt statsrådet särskilt
viktigt att beakta i den omläggning av energisystemet som pågår.

Statsrådet betonar också vikten av att planeringen är tillräckligt flexibel
och inte för hårt låst till antaganden om vissa bestämda krisfall. För att
bedöma behovet av beredskapslager och andra beredskapsåtgärder är det
dock enligt statsrådets bedömning nödvändigt att bygga på antaganden om
bl. a. olika förlopp av en kris och möjlig krisimport.

Föredragande statsrådet behandlar vidare de planeringsförutsättningar
utifrån vilka beredskapsplaneringen på energiområdet skall utformas. Han
ansluter sig därvid till vad försvarsministern har förordat för planeringen
inom totalförsvaret. Detta innebär bl. a. att man vid planeringen skall utgå
från att förkrigsskedet har en varaktighet av ungefär ett år. Man skall vidare
räkna med större import under detta skede än man hittills har gjort.
Statsrådet anser, i likhet med försvarskommittén, att man skall utgå från en
genomsnittlig importnivå under skedet av närmare 60 % av det normala. För
neutralitet och krig bör man däremot inte räkna med någon import alls. I det
sammanhanget framhåller statsrådet att särskilda antaganden om karaktären
av en fredskris inte direkt ingår i planeringsförutsättningarna. Planeringen
inför en fredskris inom oljeområdet följer i stället av åtagandena enligt det
s. k. IEP-avtalet, som Sverige såsom framgår av redogörelsen i det föregående
har anslutit sig till.

Statsrådet uppehåller sig också vid de behov av beredskapsåtgärder som
han anser bör finnas. Med utgångspunkt i ett konstaterande att kostnader för
oljelagring är höga prioriterar han beredskapsåtgärderna i följande ordning:
handlingsberedskap, åtgärder för bevarande och ökning av inhemsk produktion,
omställningsåtgärder, ersättning med inhemska bränslen eller el samt
lagring av importbränslen.

FöU 1986/87:11

165

Utskottet

FöU 1986/87:11

Den allmänna inriktningen av beredskapsinsatserna inom energiområdet tas
upp i motionerna Fö 127 (c) yrkande 12, Föl59 (c) yrkandena 1 och 5 samt
FÖ136 (vpk) yrkande 3 g.

I centerns partimotion FÖ127 hävdas att ett energisystem grundat på
inhemska energikällor och med småskalig utformning är mindre sårbart än
ett storskaligt system. Motionen föreslår ett riksdagsuttalande av denna
innebörd. Graden av sårbarhet beror enligt motionärerna dels på andelen
importerad energi, dels på hur energiförsörjningssystemet är uppbyggt.

I motion Föl59 yrkas avslag på regeringens förslag till riktlinjer för
försörjningsberedskapen inom energiområdet. Motionärerna förordar ett
decentralistiskt energisystem. De framhåller vidare att hushållning med
tillgängliga resurser är nödvändig. Energisystemet bör enligt motionen
baseras på utnyttjande av i huvudsak inhemska, förnybara och miljövänliga
energikällor. Ett energiförsörjningssystem uppbyggt på sådant sätt skulle
enligt motionärerna medföra en helt annan säkerhet och försörjningstrygghet
än det system som ligger till grund för propositionens förslag. Minskad
användning av importerade bränslen och en avveckling av kärnkraften skulle
vidare enligt motionen leda till både minskat lagringsbehov och lägre
beredskapskostnader.

Enligt vänsterpartiet kommunisternas partimotion FÖ136 är en snabb
omläggning av det svenska energisystemet den viktigaste beredskapsåtgärden
inom energiområdet. Framför allt bör kärnkraften avvecklas. Detta
skulle enligt motionärerna ge utrymme för en decentralistisk energipolitik
och samtidigt kraftigt reducera sårbarheten. I motionen begärs att riksdagen
i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad motionärerna har anfört i
denna fråga.

I motionerna FÖ136 (vpk) och Föl59 (c) ifrågasätter motionärerna de i
totalförsvarspropositionen redovisade planeringsförutsättningarna såvitt
gäller antagandet av möjlig import. De anser detta vara alltför optimistiskt.

Näringsutskottet som har yttrat sig till försvarsutskottet över totalförsvarspropositionen
anför beträffande den allmänna inriktningen av beredskapsinsatserna
att det är uppenbart att utformningen av energisystemet har
avgörande betydelse för försörjningsberedskapen inom energiområdet.
Enligt utskottets mening är det dock inte motiverat att nu ta upp en
diskussion om energisystemets uppbyggnad. Utskottet hänvisar till en
proposition — aviserad till våren 1987 - grundad på förslag från energirådet
till följd av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen. Med hänsyn till
att frågor om den allmänna inriktningen av energipolitiken inom en nära
framtid kommer att behandlas av riksdagen avstyrker utskottet bifall till här
behandlade motionsyrkanden.

Försvarsutskottet delar näringsutskottets uppfattning och anser att riksdagen
skall godta de mål och den allmänna inriktning av energipolitiken som
föreslås i totalförsvarspropositionen. Motionerna Föl27 (c), Föl59 (c) och
Föl36 (vpk) bör avslås av riksdagen såvitt nu är i fråga.

Försvarsutskottet - som i det föregående har godtagit de av försvarsministern
föreslagna planeringsförutsättningarna för planeringen inom totalför -

svaret — har inte heller något att erinra mot de i linje därmed av statsrådet
Gustafsson angivna planeringsförutsättningarna för beredskapen inom energiområdet.
Motionerna FÖ136 (vpk) och FÖ159 (c) bör alltså avslås såvitt nu
är i fråga. Försvarsutskottet delar också statsrådets uppfattning rörande
beredskapsåtgärdernas inbördes prioritering och har inte heller något att
erinra mot vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om behov av
beredskapsåtgärder.

Ersättning av importbränslen
Föredragande statsrådet

Statsrådet Gustafsson bedömer att vid störningar i tillförseln under kriser
eller i krig det är möjligt att ersätta totalt omkring 2,2 miljoner m3 olja och
knappt 1 miljon ton kol med el och inhemska bränslen. Vid krigsskeden
förutses inga möjligheter till utbyte med elkraft.

Utskottet

Två motioner tar upp frågor om ersättning av importbränslen. I motion
FÖ159 (c) anförs att målet för beredskapsplaneringen måste vara att
importerade bränslen skall ersättas med i huvudsak inhemska bränslen,
medan elenergin bör reserveras för industrins behov. Motionärerna anser det
orealistiskt att utgå från att elenergi under ett krigsskede kan utnyttjas för att
ersätta energi baserad på importerade bränslen. I motionen påpekas vidare
att möjligheterna att klara drivmedelsförsörjningen under kriser och i krig
skulle förbättras genom inhemsk produktion av etanol.

Frågan om inhemsk etanolproduktion behandlas också i vänsterpartiet
kommunisternas motion FÖ136 (yrkande 3 i). Motionärerna anser att riksdagen
hos regeringen bör begära förslag till uppbyggnad av en fullskaleanläggning
för framställning av etanol i syfte att öka beredskapen inom detta
område. Enligt motionen är en sådan anläggning - baserad på jordbruksprodukter
- väl motiverad från beredskapssynpunkt och värd stödanslag över
totalförsvarsbudgeten.

Näringsutskottet avstyrker bifall till motion FÖ159 i den del som gäller
möjligheter att ersätta importerade bränslen. Utskottet finner inte att någon
grundläggande skillnad föreligger mellan vad som anförs i propositionen och
vad som sägs i motionen.

När det gäller frågan om inhemsk etanolproduktion hänvisar näringsutskottet
till regeringens pågående beredning av motoralkoholkommitténs
betänkande Alkoholer som motorbränsle (SOU 1986:51) samt till pågående
utredningsarbete - på regeringens uppdrag - inom Stiftelsen Svensk
etanolutveckling. Utskottet anser det inte motiverat med något riksdagsinitiativ
i frågan. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Föl59 och FÖ136 i
här aktuella delar.

Försvarsutskottet delar näringsutskottets uppfattning och anser att riksdagen
bör avslå de i detta sammanhang behandlade motionsyrkandena.
Försvarsutskottet har alltså inte något att erinra mot vad föredragande
statsrådet har anfört om ersättning av import bränslen.

FöU 1986/87:11

167

Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet

FöU 1986/87:11

Föredragande statsrådet

Målet för beredskapsverksamheten inom elkraftsområdet skall enligt föredragande
statsrådet vara att trygga samhällets behov av elenergi under såväl
fredskris som förkrigsskede och neutralitet/krigsskede så att dels störningar
och avbrott undviks eller begränsas, dels — i svårare kriser och i krig —
motståndsförmågan och de viktigaste funktionerna kan vidmakthållas.

Kraftföretagen, kommunerna och eldistributörerna skall stimuleras till en
ökad beredskapshänsyn i sin fredstida planering.

Föredragande statsrådet föreslår i detta sammanhang att särskilda resurser
skall avsättas för att stimulera andra producenter och distributörer av elkraft
till att i sin fredstida planering vidta beredskapshöjande åtgärder inom
elkraftsområdet. Medlen, som skall användas bl. a. för att befrämja installationer
av reservanordningar och för åtgärder som möjliggör start och drift av
separata delsystem, skall enligt hans mening ställas till förfogande för statens
vattenfallsverk.

För att trygga den kommunala tekniska försörjningen ankommer det
enligt statsrådet på kommunerna att vidta åtgärder avseende den kommunaltekniska
försörjningen så att en tillräcklig säkerhet mot fredstida störningar
genom elavbrott åstadkoms. När det gäller åtgärder som härutöver krävs för
att motverka krigstida störningar skall som försvarskommittén har föreslagit
särskilda statliga resurser sättas av för bl. a. installationer av reservanordningar
och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem.

Utskottet

I likhet med försvarskommittén anser utskottet att beredskapsåtgärder för
landets elförsörjning skall ges hög prioritet (jfr FöU 1985/86:6 y). Det är
enligt utskottets mening angeläget att producenter och distributörer görs
medvetna om elförsörjningens betydelse i kriser och krig och om vikten av att
planera härefter. Föredragande statsrådets avsikt att ställa särskilda medel
till statens vattenfallsverks förfogande i detta syfte möter invändningar i
motion Föl59 (yrkande 4). Enligt motionärerna bör de medel som föreslås
anvisade för stimulansåtgärder disponeras och fördelas av statens energiverk.
Motionärerna anser det orimligt att statens vattenfallsverk ges en
myndighetsfunktion gentemot bl. a. övriga kraftföretag.

Näringsutskottet anser det ändamålsenligt att statens vattenfallsverk även
fortsättningsvis skall ha ansvaret för beredskapsåtgärder av här avsedd art.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion Fö 159 i här berörd del.

Försvarsutskottet påminner om att statens energiverk sedan den 1 juli 1986
har det samordnande ansvaret för funktionen Energiförsörjning inom den
civila delen av totalförsvaret. Det åligger dock statens vattenfallsverk att
svara för ledning och samordning av beredskapsplaneringen inom delfunktionen
Elkraft. I vattenfallsverkets uppgifter ingår att verka för att erforderliga
beredskapsåtgärder vidtas även vid kommunala och enskilda kraftföretag
och eldistributörer. Utifrån denna ansvarsfördelning är det naturligt att

ifrågavarande medel disponeras för sitt ändamål av statens vattenfallsverk. 168

Försvarsutskottet delar därför näringsutskottets uppfattning att riksdagen
bör avslå motion Föl59 (c) i denna del. Till medelsberäkning för ändamålet
återkommer försvarsutskottet under punkt 22.

Försvarsutskottet har inte något att erinra mot vad föredragande statsrådet
har anfört om beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet.

Beredskapslagring av olja

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet anser att för beredskapslagring av olja alltjämt skall
gälla de riktlinjer som riksdagen fastställde år 1984. Detta innebär att det
liksom hittills skall finnas en försörjningsberedskapsreserv för fredskris,
förkrigsskede och neutralitet/krig. Reservens storlek skall i princip planeras
med utgångspunkt i landets totala beredskapsbehov av olja. Därvid skall
beaktas de planeringsförutsättningar som kommer att läggas fast vad gäller
krisperiodernas längd och karaktär, konsumtionsstandard under kris, möjligheter
till import under kris och möjligheten att i kris ersätta olja med
inhemska bränslen eller el.

Föredragande statsrådet föreslår en i viss mån ändrad ansvarsfördelning
när det gäller uppfyllandet av de bedöma lagringsbehoven. Staten skall ha
det samlade ansvaret för de delar av oljelagren som är avsedda för
neutralitet/krig. De tvångslagringsskyldiga skall svara för övrig beredskapslagring
av olja.

För omfattningen av tvångslagringsskyldigheten under programplaneperioden
1987/88-1991/92 bör enligt föredragande statsrådet gälla ett fast
lagringsprocenttal som bör vara i stort sett lika för alla oljeprodukter och alla
lagringsskyldiga. Han uppger att enligt hans preliminära beräkningar bör
detta lagringsprocenttal vara 25% av föregående års förbrukning eller
försäljning. Statsrådet betonar dock att det ankommer på regeringen att
besluta om detta. I det sammanhanget pekar han på det förslag till ändring av
lagen om beredskapslagring av olja och kol (1984:1049) som regeringen
lägger fram. Enligt 9 § i denna lag bestämmer regeringen med utgångspunkt i
landets totala behov av beredskapslager för varje slag av lagringsbränsle hur
stor andel som skall lagras. Statsrådet föreslår att denna paragraf kompletteras
med en föreskrift om att storleken av de beredskapslager som ägs av den
som driver ett värmeverk eller kraftvärmeverk får bestämmas med utgångspunkt
i det egna beredskapsbehovet för värmeverket eller kraftvärme verket.
Lagförslag av denna innebörd har bifogats som bilaga till propositionen.

Oljelagringsbehovet för budgetåret 1991/92 har med tillämpning av de i det
föregående redovisade riktlinjerna beräknats till 8,5 miljoner kubikmeter
olja. Denna bedömning har gjorts med beaktande av bl. a. de planeringsförutsättningar
som kommer att läggas fast vad gäller krisperioders längd och
karaktär, möjligheter till import under kris och möjligheten att i kris ersätta
olja med inhemska bränslen eller el.

Utskottet

FöU 1986/87:11

Lagringsmålet för olja tas upp i motion Föl36. Enligt motionärerna bygger
den föreslagna sänkningen av lagringsmålet på alltför optimistiska bedöm -

169

ningar av möjligheterna till import under krislägen. Riksdagen bör därför
enligt motionen besluta om en lagring på den högre nivå som energiberedskapsutredningen
har föreslagit. I motion FÖ159 ifrågasätts likaså regeringens
bedömning av importmöjligheterna under ett förkrigsskede. Motionärerna
förklarar sig dock kunna ansluta sig till det föreslagna oljelagringsmålet
förutsatt att åtgärder för en omställning och förnyelse av energisystemet sker
i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

Näringsutskottet påpekar i sitt yttrande till försvarsutskottet att behovet av
oljeberedskapslager inte är en fråga som näringsutskottet har att behandla.
Med anledning av de synpunkter i denna fråga som uttalas i motion FÖ159 vill
utskottet dock framhålla oljans minskade andel av energiförsörjningen sedan
slutet av 1970-talet. Detta förhållande bidrar enligt näringsutskottet till att
oljelagringsmålet nu kan sänkas. Vad gäller den del av motionen där en
omställning av energisystemet förespråkas avstyrker utskottet bifall till
motionen.

Försvarsutskottet påminner om att det totala oljelagringsmålet för innevarande
budgetår fastställs till 14 miljoner m3 olja enligt de riktlinjer för
beredskapslagring av olja som riksdagen fastställde i december 1984
(prop. 1984/85:53, Föll 6, rskr. 94).

1985 års energiberedskapsutredning (EBU) har beräknat behovet av
oljelager för budgetåret 1991/92 till 10,5 miljoner kubikmeter. Till grund för
utredningens beräkning ligger — förutom prognoser över den fredstida
konsumtionen av olja - antaganden om bl. a. storleken på oljeimporten
under ett förkrigsskede. EBU har förutsatt att denna kan uppgå till i
genomsnitt 40 % av den normala oljeimporten. Försvarskommittén bedömer
att en större import är möjlig än vad energiberedskapsutredningen har
räknat med. Föredragande statsrådet godtar - såsom framgår av redogörelsen
i det föregående — försvarskommitténs bedömning. Detta medför att
oljelagringsmålet enligt föredragande statsrådet kan sättas ca 2 miljoner m3
lägre än utredningen har beräknat.

Försvarsutskottet har i det föregående godtagit de på försvarskommitténs
överväganden byggda bedömningarna om möjlig oljeimport. Mot denna
bakgrund och enligt gjorda beräkningar i övrigt godtar utskottet det i
totalförsvarspropositionen angivna lagringsmålet för lagring av olja budgetåret
1991/92. Motion FÖ136 (vpk) bör enligt försvarsutskottets mening avslås
i nu behandlade delar.

Försvarsutskottet har inte heller någon invändning mot vad som föredragande
statsrådet anför om lagringsprocenttal m. m. Det i samband därmed
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring
av olja och kol bör antas av riksdagen.

Utskottet övergår nu till att behandla den omstrukturering av ansvaret för
oljelagringen som föreslås i propositionen. Som framgått av det föregående
innebär omstruktureringen att staten skall ha det samlade ansvaret för de
delar av oljelagren som är avsedda för neutralitet/krig medan övriga
beredskapsbehov skall tillgodoses genom tvångslagring av olja. Förslaget
innebär att de statliga oljelagren kommer att bli i stort sett lika stora som för
närvarande men delvis få annat innehåll och annan lokalisering. I motiveringen
till förslaget anför föredragande statsrådet bl. a. att det är angeläget

FöU 1986/87:11

170

att lagren i neutralitet/krig utgörs, inte av råolja, utan av produkter, eftersom FöU 1986/87:11
man — åtminstone i krig - inte kan räkna med att raffinaderierna kan vara i
gång i tillräcklig utsträckning. Lagren bör dessutom vara spridda över landet
och inrymda i skyddade utrymmen. Det statliga råoljelagret skall avvecklas
och ersättas av lager av oljeprodukter som delvis jämte vissa lagringsutrymmen
övertas från oljebolagen.

Ett genomförande av förslaget innebär att de lagringsskyldigas lager kan
minskas med omkring 5 miljoner kubikmeter i förhållande till det lagringsmål
som nu gäller. Den ekonomiska betydelse som en så omfattande
lagerminskning innebär för de lagringsskyldiga bör enligt statsrådet göra det
möjligt att höja skatten på bensin och oljor utan att priset för konsumenterna
ökas. I propositionen anges att en överenskommelse härom har träffats med
de prisledande oljeföretagen. Detaljerna i den preliminära överenskommelsen,
som förutsätter riksdagens godkännande, har inte offentliggjorts.

Omstruktureringen av ansvaret för oljelagringen behandlas i motionerna
Föl28 (m) yrkande 23 och FÖ159 (c) yrkande 3.1 båda motionerna hävdas att
förslaget kommer att åsamka staten problem och extra kostnader. Staten
kommer att vållas problem bl. a. på grund av de krav på omsättning som
föreligger beträffande raffinerade oljeprodukter. Staten saknar, påpekas det
i motionerna, de omsättningsmöjligheter som oljebolagen har genom sin
reguljära handel. I båda motionerna riktas kritiska anmärkningar mot den
träffade preliminära överenskommelsen, vilken enligt motionärerna förefaller
att vara oförmånlig för statens del.

I moderaternas partimotion FÖ128 påpekas därutöver att ett genomförande
av propositionens förslag skulle leda till att staten avhänder sig möjligheten
att använda de statliga lagren i prisstabiliserande syfte i inledningsskedet
till en kris, eftersom krigslager av raffinerade produkter inte kan användas i
ett sådant syfte.

I sitt yttrande går näringsutskottet inte närmare in på frågan om den
preliminära överenskommelse som företrädare för regeringskansliet har
träffat med representanter för oljebolagen utan förutsätter att frågan blir
föremål för uppmärksamhet vid försvarsutskottets beredning av ärendet.

Försvarsutskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att staten bör
ha ansvaret för de delar av oljelagren som är avsedda för neutralitet/krig och
de tvångslagringsskyldiga för övrig lagring. Det bör i sammanhanget erinras
om att staten som hittills skall svara för beredskapslagringen av flygdrivmedel.

Beträffande invändningarna i motionerna FÖ128 (m) och FÖ159 (c) mot
den föreslagna omstruktureringen och en i anslutning därtill träffad uppgörelse
med oljebolagen vill försvarsutskottet framhålla att de stora förändringar
som neddragningen av lagren och omstruktureringen av dem medför gör
det svårt att i detalj överblicka de svårigheter som kan dyka upp i samband
med genomförandet. Detta torde också gälla det nu aktuella avtalet.

Försvarsutskottet bedömer det dock vara godtagbart. Det bör också påpekas
att den prisreglerande effekt som enligt motion FÖ128 (m) hade kunnat
erhållas genom att i fredskriser utnyttja nuvarande statliga råoljelager aldrig
har varit ett huvudmotiv för denna lagring. Enligt försvarsutskottets mening

saknar argumentet därför betydelse i sammanhanget. Utskottets ställnings- 171

tagande innebär att motionerna FÖ128 (m) yrkande 23 och FÖ159 (c) yrkande
3 inte bör bifallas.

Den föreslagna omstruktureringen av oljelagringen innebär att behovet av
statliga anläggningar för lagring av råolja minskar i förhållande till vad som
gäller enligt de riktlinjer som riksdagen antog 1984 (prop. 1984/85:53, FöU 6,
rskr. 94). Det bör här påpekas att redan enligt dessa riktlinjer de statliga
lagren av råolja och dieselbrännolja/tunn eldningsolja har minskats.

ÖCB anförde i sitt yttrande över betänkandet Bränsle- och drivmedelsberedskapen
under kriser och i krig (SOU 1986:42) av 1985 års energiberedskapsutredning
att de friställda anläggningarna endast undantagsvis kommer
att kunna hyras ut eller försäljas för lagring av de varor de är avsedda för.
Vidare betonade ÖCB att anläggningarna kommer att dra kostnader för
bl. a. övervakning och underhåll även när de inte utnyttjas. ÖCB framhöll
slutligen att överläggningar pågick med ett par intressenter om eventuell
alternativanvändning.

Försvarsutskottet finner det naturligt att staten i möjligaste mån minskar
kostnaderna för beredskapen på oljeområdet genom att avyttra de anläggningar
för beredskapslagring av olja som inte längre behövs. Alternativet är
att hålla något eller flera utrymmen i beredskap för eventuellt framtida behov
eller att permanent stänga av anläggningen. Utskottet har inhämtat att ÖCB
befinner sig i långt framskridna överläggningar med en tänkbar köpare av tre
anläggningar.

En avveckling av statliga oljelagringsanläggningar kräver riksdagens
medgivande. Försvarsutskottet anser att regeringen bör få ansvaret för den
avveckling som bedöms lämplig och möjlig. Det bör ankomma på regeringen
att senare återkomma till riksdagen med information om genomförd
avveckling.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motion FÖ153 (c) vari yrkas
att de inom Gotlands län befintliga skyddade lagren inte skall beröras av
oljebolagens förutskickade minskningar av deras skyddade lager. Motionären
anser att en minskning inom Gotlands län av dessa lager skulle få
förödande konsekvenser för försörjningsberedskapen i ett krisläge.

Försvarsutskottet vill framhålla att någon minskning av den skyddade
lagringen av oljeprodukter inte följer av den föreslagna omstruktureringen.
Tvärtom var ett av motiven till denna att hindra att minskningen av
tvångslagringen — som oljebolagen förutskickat — skulle drabba de skyddade
lagren. Utskottet utgår därför från att omstruktureringen inte heller
kommer att påverka lagringen av oljeprodukter i skyddade utrymmen på
Gotland. Detsamma gäller självklart lagringen av flygdrivmedel, som inte
berörs av omstruktureringen. Syftet med motionen att garantera den
skyddade oljelagringen på Gotland - något som också försvarsutskottet
anser angeläget - blir alltså tillgodosett utan något uttalande av riksdagen.

Beredskapslagring av kärnbränsle

Vad gäller beredskapslagringen av kärnbränsle föreslår föredragande statsrådet
att de nuvarande riktlinjerna för beredskapslagringen skall ligga fast.

I motion Föl59 (c) hävdas att en avveckling av kärnkraften bör ingå som en

FöU 1986/87:11

172

del i beredskapsplaneringen. Beredskapslagren av kärnbränsle skulle därmed
efter hand kunna reduceras.

Näringsutskottet avstyrker bifall till motionen i här behandlad del.

Försvarsutskottet erinrar om att frågan om försörjningsberedskapen på
kärnbränsleområdet senast behandlades av riksdagen i samband med
föregående försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374) och med
anledning av proposition 1984/85:53 om beredskapslagring av olja och kol
m. m. (FöU 6, rskr. 94).

Beredskapslagringen av kärnbränsle regleras genom ett avtal mellan
staten och Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) som är ett av kärnkraftsföretagen
gemensamt ägt bolag.

Förslag i den nu aktuella totalförsvarspropositionen att de tidigare
fastställda riktlinjerna fortfarande skall gälla innebär att det befintliga
beredskapslagret av kärnbränsle hålls på oförändrad nivå.

Försvarsutskottet biträder totalförsvarspropositionens förslag i denna del
och anser att motion FÖ159 bör avslås såvitt nu är i fråga.

Beredskapslagring av kol

Föredragande statsrådet har inte funnit anledning att ändra de gällande
riktlinjerna för beredskapslagring av kol.

Enligt motion FÖ159 (c) bör användningen av kol under fredstida
förhållanden minimeras. Detta skulle i ett senare skede leda till att
lagringsskyldigheten för kol kunde upphöra. En ökad användning av kol
medför enligt motionen försämrad försörjningstrygghet.

Näringsutskottet, som konstaterar att någon ökad användning av kol under
de närmaste åren inte kan förutses enligt nuvarande beräkningar, hänvisar i
frågan om kolets roll i energisystemet till kommande riksdagsbehandling av
den aviserade propositionen baserad på energirådets förslag. Näringsutskottet
avstyrker bifall till motion FÖ159 (c) i berörd del.

Försvarsutskottet erinrar om att frågan om försörjningsberedskapen i fråga
om kol behandlades av riksdagen år 1986 (prop. 1985/86:53, FöU 6, rskr. 94).
Utskottet delar näringsutskottets uppfattning och förslår att motion FÖ159
(c) avslås av riksdagen såvitt nu är i fråga.

Beredskapsåtgärder på naturgasområdet

Föredragande statsrådet anser att åtgärder bör vidtas så att frågan om
försörjningsberedskapen på naturgasområdet kommer att vara permanent
löst senast år 1995. För närvarande pågår, uppger han, ett arbete med att
finna permanenta lösningar av frågan om hur naturgas skall beredskapslagras.
Redan nu bör emellertid, enligt statsrådets mening, slås fast att säljare av
naturgas kan åläggas skyldighet att ordna beredskapsåtgärder av permanent
slag. För att formellt reglera omfattningen av en sådan beredskapsskyldighet
föreslår statsrådet en komplettering av lagen (1985:635) om försörjningsberedskap
på naturgasområdet. Upprättat lagförslag av denna innebörd är
fogat till propositionen.

I motion Föl59 påpekas att naturgas i jämförelse med andra fossila
bränslen är ett miljövänligare bränsle. Inhemsk gasproduktion är enligt

FöU 1986/87:11

173

motionärerna den självklart bästa vägen att förbättra försörjningsberedskapen
inom energiområdet. Enligt motionen finns betydande möjligheter att
utnyttja bl. a. biobränslen för förgasning.

Näringsutskottet avstyrker bifall till motion Föl59 i här berörd del.

Försvarsutskottet erinrar om att de nuvarande lösningarna på beredskapsfrågan
för naturgaskonsumenterna är provisoriska i avvaktan på att man
utvecklar tekniskt och ekonomiskt godtagbara metoder att lagra naturgas.
Våren 1985 beslöt riksdagen om vissa provisoriska beredskapsåtgärder inom
naturgasområdet (prop. 1984/85:172, FöU 13, rskr. 390) och antog förslag till
lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet (SFS 1985:635). I samband
med behandlingen av lagförslaget behandlade riksdagen en motion (c)
där liknande synpunkter framfördes som i den nu aktuella motionen FÖ159.
Näringsutskottet konstaterade i ett yttrande (NU 1984/85:11 y) till försvarsutskottet
att frågan om åtgärder för att främja utvecklingen av metoder för
gasframställning även framgent borde prövas i ett allmänt energipolitiskt
sammanhang. Motionen avstyrktes av näringsutskottet. Försvarsutskottet
kom till samma uppfattning (FöU 1984/85:13). Riksdagen följde utskottet.
Ett likartat yrkande (c) avslogs av riksdagen på förslag av näringsutskottet
(NU 1985/86:18) våren 1986. Utskottet anser i likhet med näringsutskottet
att också det nu aktuella motionsyrkandet bör avslås. Försvarsutskottet har
inte någon invändning mot vad föredragande statsrådet anför om beredskapslagring
av naturgas. Det framlagda förslaget till ändring av lagen
(1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet bör antas av
riksdagen.

Ett samlat lagringsprogram

Mot bakgrund av vad föredragande statsrådet har förordat om inriktningen
av beredskapslagringen bör, anser han bl. a., tillsynsmyndigheten - statens
energiverk — utarbeta en försörjningsplan. Chefen för miljö- och energidepartementet
har, anför han vidare, för avsikt att i annat sammanhang föreslå
att energiverket får uppdrag att utarbeta en sådan plan.

Försvarsutskottet har ingen erinran mot vad föredragande statsrådet har
anfört om ett samlat lagringsprogram.

Handlingsberedskap

Föredragande statsrådet anser att förmågan att hantera kriser inom energiförsörjningsområdet
skall stärkas. Ett handlingsprogram skall enligt hans
mening snarast utarbetas.

I motion FÖ159 (c) anförs att en övergång till ett småskaligt energisystem i
enlighet med vad som har beskrivits i motionen skulle medföra - inte bara
reducerad sårbarhet - utan också en förbättrad handlingsberedskap inför
skilda försörjningskriser.

I sitt yttrande till försvarsutskottet instämmer näringsutskottet i regeringens
uppfattning att vår förmåga att möta olika kriser inom energiförsörjningen
behöver förbättras. Beträffande vad som anförs i motion Föl59 om
inriktningen av energipolitiken hänvisar majoriteten av utskottets ledamöter
till den förestående riksdagsbehandlingen av den ovannämnda propositionen

FöU 1986/87:11

174

grundad på energirådets förslag. Mot bakgrund härav avstyrks bifall till FiU 1986/87:31
motionen i här aktuell del.

Även på denna punkt delar försvarsutskottet näringsutskottets uppfattning
och föreslår att motion FÖ159 avslås såvitt nu är i fråga.

Utskottet har inte något att invända mot vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört i här behandlad del av totalförsvarspropositionen.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda och till näringsutskottets yttrande hemställer
utskottet

1. beträffande mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen
inom energiområdet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1986/87:Föl27, yrkande 12 i denna del, 1986/87:Föl59, yrkande 1 i
denna del och yrkande 5 i denna del, samt 1986/87:Föl36, yrkande 3 g,
godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat,

2. beträffande planeringsförutsättningar

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Föl36, yrkande 3 h i
denna del, och 1986/87:Föl59, yrkande 2 i denna del, lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört,

3. beträffande behov av beredskapsåtgärder

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

4. beträffande ersättning av importbränslen

a) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö 159, yrkande 1 i
denna del, och 1986/87:Föl36, yrkande 3 i om produktion av etanol,

b) att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Föl59, yrkande 1 i
denna del, lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

5. beträffande fjärrvärme

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

6. beträffande beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl59, yrkande 4, om
statens vattenfallsverks ansvar för fördelning av vissa medel,

b) att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet
har förordat för försörjningsberedskapen inom elkraftsområdet,

c) att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet
har förordat för kommunalteknisk försörjning,

7. beträffande beredskapslagring av olja

a) att riksdagen godkänner de riktlinjer föredragande statsrådet har
förordat,

b) att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Föl36, yrkande
3 h i denna del, och 1986/87:Föl59, yrkande 2 i denna del, lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört om behov av lager,

c) att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet
har förordat om lagringsprocenttal m. m., 175

d) att riksdagen avslår motion 1986/87:Föl53 om skyddad oljelagring
på Gotland,

e) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1986/87:Föl28, yrkande 23, och 1986/87:Föl59, yrkande
3, godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat
för omstrukturering av ansvaret för oljelagringen,

f) att riksdagen medger regeringen att låta avyttra oljelagringsanläggningar
som inte behövs för försörjningsberedskapen,

g) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört,

8. beträffande beredskapslagring av kärnbränsle

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1986/87:Föl59, yrkande 2 i denna del, godkänner de riktlinjer
föredragande statsrådet har förordat,

9. beträffande beredskapslagring av kol

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1986/87:Föl59, yrkande 2 i denna del, godkänner de riktlinjer som
föredragande statsrådet har förordat,

10. beträffande naturgas

a) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl59, yrkande 2 i denna del, godkänner de riktlinjer
som föredragande statsrådet har förordat för beredskapsåtgärder på
naturgasområdet,

b) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om beredskapslagring av naturgas,

11. beträffande handlingsberedskap

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1986/87:Föl59, yrkande 5 i denna del, godkänner de riktlinjer som
föredragande statsrådet har förordat,

12. beträffande ett samlat lagringsprogram

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

13. att riksdagen antar det som bilaga 12.3 till propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring
av olja och kol,

14. att riksdagen antar det som bilaga 12.4 till propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1985:635) om försörjningsberedskap
på naturgasområdet.

22 Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 -totalförsvarets civila del

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 1, 2, 4, 5, 8, 9, 10 och 12)
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1987/88 för totalförsvarets civila del
anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden enligt följande sammanställning.

FöU 1986/87:11

176

Anslag Belopp (kr.)

Andra huvudtiteln

B 2 Polisverksamheten rörande brott förslagsanslag 188 301 000

mot rikets säkerhet m. m. (bil. 2 s. 1)

Fjärde huvudtiteln
G 1.	Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader (bil. 1 s. 212— 214)	förslagsanslag	40 800 000
G 2.	Civil ledning och samordning (bil. 1 s. 214-215)	reservationsanslag	53 300 000
G 3.	Civilbefälhavarna (bil. 1 s. 215-219)	förslagsanslag	21 300 000
G 4.	Signalskydd (bil. 1 s. 219-221)	bemyndigande reservationsanslag	1 910 000 4 050 000
G. 5	Vissa skyddsrumsanläggningar (bil. 1 s. 221-223)	reservationsanslag	8 850 000
G 6.	Vissa teleanordningar (bil. 1 s. 223-224)	reservationsanslag	2 850 000
H 1.	Befolkningsskydd och räddnings-tjänst (bil. 1 s. 225-233)	bemyndigande bemyndigande förslagsanslag	109 500 000 56 000 000 546 600 000
H 2.	Anläggningar för fredsorgani-sationen (bil. 1 s. 233-234)	förslagsanslag	48 000 000
H 3.	Skyddsrum (bil. 1 s. 235-236)	bemyndigande förslagsanslag	427 000 000 476 700 000
H 4.	Identitetsbrickor (bil. 1 s. 237-238)	förslagsanslag	884 000
H 5.	Ersättning för verksamhet vid rädd-ningstjänst m.m. (bil. 1 s. 238-239)	förslagsanslag	4000
H 6.	Beredskap för olje- och kemikaliebe-kämpning till sjöss (bil. 1 s. 239-240)	förslagsanslag	13 400 000
I 1.	Styrelsen för psykologiskt försvar (bil. 1 s. 241-242)	förslagsanslag	7 600 000
J 1.	Drift av beredskapslager (bil. 1 s.	förslagsanslag 1	264 000 000
	243)
J 2.	Beredskapslagring och industriella åtgärder (bil. 1 s. 244-245)	bemyndigande reservationsanslag	117 000 000 88 230 000
J 3. Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. (bil. 1 s. 245-246) Femte huvudtiteln	förslagsanslag	1 000
E 13.	Statens bakteriologiska laboratori-um: Försvarsmedicinsk verksamhet (bil. 4 s. 28-29)	förslagsanslag	4 070 000
E 20.	Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig (bil. 4 s. 29-31)	reservationsanslag	62 200 000
E 21. Driftkostnader för beredskapslagring m. m. (bil. 4 s. 31-32) Sjätte huvudtiteln	förslagsanslag	57 000 000
B 8.	Vägverket: Försvarsuppgifter (bil. 5 s. 47-48)	reservationsanslag bemyndigande	37 000 000
D 3.	Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar (bil. 5 s. 48-49)	reservationsanslag .	. 28 000 000
F 1.	Beredskap för civil luftfart (bil. 5 s. 50)	reservationsanslag	17 100 000
H 1. Transportrådet (bil. 5 s. 50-51) Nionde huvudtiteln	förslagsanslag	10 075 000
C 4.	Inköp av livsmedel m. m. för bered-skapslagring (bil. 8 s. 71-73)	reservationsanslag	12 700 000
C 5.	Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m. (bil. 8 s. 73-75)	förslagsanslag	161 500 000

Tionde huvudtiteln

Bl. Arbetsmarknadsverkets förvalt- ramanslag 340 000

ningskostnader (bil. 9 s. 78-79)

12 Riksdagen 1986187. 10 sami. Nr II

Rättelse: S. 185 rad 47 Står: säkerhet Rättat till: säkerhet m. m.

S. 188 rad 13 Står: 1987/88 Rättat till: 1987/88 (TU 1986/87:20) -

FöU 1986/87:11

177

Anslag

Belopp (kr.)

B 8. Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer
(bil. 9 s. 79)

Elfte huvudtiteln

D 4. Försvarsberedskap (bil. 10 s. 81-82)
Fjortonde huvudtiteln

C 16. Drift av beredskapslager (bil. 12 s.
108-110)

C 17. Beredskapslagring och industriella
åtgärder (bil. 12 s. 110-112)

C 18. Särskilda kostnader för lagring av
olja, motorbensin, m.m. (bil. 12 s.
112)

C 19. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft
(bil. 12 s. 112)

C 20. Oljekrisnämnden (bil. 12 s. 113)

förslagsanslag

ramanslag

9 000 000

3 160 000

förslagsanslag 683 730 000

reservationsanslag 109 100 000

förslagsanslag 1 000

reservationsanslag 11 300 000
förslagsanslag 10 000

Regeringen har vidare berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om sjöfartsverkets verksamhet inom totalförsvarets
civila del (bil. 5 s. 50) samt att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om de administrativa resurserna vid statens energiverk (bil. 12 s. 109).

Motionerna

Vackt under den allmänna motionstiden

1986/87:Jo257 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) såvitt gäller yrkande 9 att
riksdagen hos regeringen begär uppdrag till statens jordbruksnämnd angående
utförsäljning av beredskapslager för ca 120 milj. kr.

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föl25 av Gösta Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om de mindre vägarnas roll i krigsvägplan,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om upphandlingen av reservbromaterial,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om järnvägsnätets roll i det framtida totalförsvaret,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om sjöfartens roll för totalförsvaret.

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m. fl. (c) såvitt lägger yrkandena

11. att riksdagen beslutar avslå förslaget att anvisa 10075000 kr. till
transportrådet samt att hos regeringen begära nytt förslag i enlighet med det
anförda,

16. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om funktionen Transporter.

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena
16. att riksdagen fastställer att anslagen på statsbudgeten inom planeringsramen
för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 tas upp med
sammanlagt 1593,8 milj. kr. i beräknat genomförandepris 1987/88,

FöU 1986/87:11

178

20. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: G 2 Civil ledning 1935/37.2]

och samordning anslår 55,3 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

1986/87:Föl36 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

3 a). att riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen
inte vinner gehör, beslutar att under G 3 Civilbefälhavarna anvisa 24 306000
kr. för budgetåret 1987/88,

3b). att riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen
inte vinner gehör, beslutar att under H 1 Befolkningsskydd och räddningstjänst
lämna ett bemyndigande för materielanskaffning på 323665000 kr.
och anvisa betalningsmedel på 656000000 kr. för budgetåret 1987/88,

3 c) att riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen
inte vinner gehör, beslutar att under H 3 Skyddsrum lämna ett bemyndigande
på 785000000 kr. och betalningsmedel på 690000000 kr. för budgetåret
1987/88,

3 f). att riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen
inte vinner gehör, avslår förslaget om utförsäljning av lager och därmed
minskningen av anslaget C 5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel

m. m.,

31). att riksdagen, om förslaget om avslag på totalförsvarspropositionen
inte vinner gehör, beslutar att under J 2 Beredskapslagring och industriella
åtgärder anvisa 378063000 kr. enligt ÖCB:s alternativ D.

1986/87:Föl51 av KarlErik Olsson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande5 att
riksdagen beslutar till anslaget C 5 Kostnader för beredskapslagring av
livsmedel m.m. anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
30milj. kr. förhöjt anslag om 191 500000kr.

Utskottet

I totalförsvarspropositionen har försvarsministern, med instämmande i
försvarskommitténs förslag, föreslagit att en sammanhållen planeringsram
inrättas för den civila delen av totalförsvaret och att denna ram för
försvarsbeslutsperioden skall uppgå till 7823 milj. kr. Med utgångspunkt i
planeringsramen har anslagen på statsbudgeten inom totalförsvarets civila
del för budgetåret 1987/88 förts upp med sammanlagt 1 591,8milj. kr. i
beräknat genomförandepris 1987/88 (prop. bil. 1 s. 127-129). Utskottet har i
det föregående (punkt 6 i betänkandet) tagit ställning till regeringens förslag
till ekonomisk ram för totalförsvarets civila del.

Utskottet behandlar i detta avsnitt de anslag under olika huvudtitlar som
avser den civila delen av totalförsvaret och vissa motionsyrkanden som rör
dessa anslag.

Två motioner, Föl28 (m) och FÖ136 (vpk), behandlar frågor som rör de
under fjärde huvudtiteln upptagna anslagen G 2. Civil ledning och samordning
och G 3. Civilbefälhavarna.

Medlen under anslaget G 2 disponeras av överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB) utom såvitt gäller en särskilt angiven post som står till regeringens
disposition. Under anslaget upptas kostnader för beredskapsplanläggning,
totalförsvarsutbildning, övningar, studier, konsulter och informationsbehandling
m.m. Regeringen har föreslagit att för budgetåret 1987/88 anvisas
53300000 kr.

Medlen under anslaget G 3 disponeras av civilbefälhavarna. För budgetåret
1987/88 har regeringen föreslagit att 21 300000 kr. anvisas. Regeringens
förslag till medelsanvisning innebär en ökning med 2180 000 kr. jämfört med
budgetåret 1986/87. Civilbefälhavarna begärde i sina anslagsframställningar
en ökning med totalt 5 186000 kr. jämfört med innevarande budgetår.

För den del av anslaget G 3 som avser utbildnings- och övningsverksamhet
innebär regeringens förslag en ökning med 392000 kr. jämfört med innevarande
budgetår. Civilbefälhavarnas anslagsframställningar innebär en sammanlagd
ökning med 2 104000 kr. för detta ändamål.

I partimotion FÖ128 (m) yrkas att riksdagen under anslaget G 2. Civil
ledning och samordning anvisar 55,3 milj. kr. (yrk. 20) och att anslagen inom
planeringsramen för nästa budgetår till följd därav skall uppgå till
1593,8milj. kr. (yrk. 16). De ytterligare 2milj. kr. som motionärerna föreslår
i förhållande till regeringens förslag bör enligt motionen ställas till
förfogande för ÖCB för fördelning till i första hand civilbefälhavarnas
utbildnings- och övningsverksamhet. Motionärerna anser det olyckligt att de
i propositionen föreslagna medlen till sådan verksamhet - under anslaget
G 3 - har reducerats så mycket i jämförelse med civilbefälhavarnas förslag. I
motionen framhålls att ÖCB har ett övergripande ansvar för att samordning
av beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen kommer till stånd medan
motsvarande uppgift på det regionala planet åligger civilbefälhavaren och
länsstyrelsen.

I partimotion Föl36 (vpk) framhålls den viktiga roll civilbefälhavarna har
som samordnare och planerare på regional nivå. Motionärerna anser att den
ökning med drygt 5 milj. kr. av hela anslaget G 3 som civilbefälhavarna har
begärt bör beviljas av riksdagen.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i här aktuella
motioner om civilbefälhavarnas viktiga roll vad gäller bl. a. samordningen av
beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling på regional nivå.
Utskottet instämmer också i vad som sägs i motion Föl28 om betydelsen av
den uppgift som därvid åligger civilbefälhavaren att leda övningar och utbilda
eller verka för utbildning av viss personal för uppgifter i krig.

Som utskottet har anfört i det föregående torde effektiviteten i den civila
lednings- och samordningsfunktionen främjas av de riktlinjer för den
fortsatta utvecklingen på området som har föreslagits i totalförsvarspropositionen.
Det kan också noteras att den föreslagna medelstilldelningen bl. a.
för utbildningsverksamhet innebär förbättringar i förhållande till vad som
står till förfogande för ändamålet innevarande år.

Regeringens anslagsberäkningar för anslagen G 2 och G 3 är gjorda med
utgångspunkt i det förslag till sammanhållen ekonomisk ram för totalförsvarets
civila del som utskottet i det föregående har tillstyrkt. Med hänsyn härtill
och mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte tillstyrka bifall till de
anslagsökningar som begärs i här behandlade motioner.

I totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 215) uttalar försvarsministern att
under tidigare budgetår reserverade medel på anslaget G 6. Vissa teleanordningar
bör förås över till anslaget Civil ledning och samordning. Utskottet
delar denna mening. Utskottets hemställan i det följande är utformad i
enlighet därmed.

FöU 1986/87:11

180

I motion FÖ136 (vpk) framläggs förslag som gäller anslagen Hl. Befolkningsskydd
och räddningstjänst och H 3. Skyddsrum under fjärde huvudtiteln.

Medlen under anslaget H 1 disponeras av statens räddningsverk. Anslaget
omfattar produktionsområdena Central förvaltning, Utbildning och övning,
Extern information, Underhåll och förrådsverksamhet, Materielanskaffning,
Anläggningar för krigsorganisationen, Forskning och utveckling samt
Ersättning till kommuner m. m.

Regeringen har hemställt att riksdagen under anslaget H1 anvisar
546 600 000 kr. i betalningsmedel och lämnar beställningsbemyndiganden om
sammanlagt 165500000 kr. (genomförandepris 1987/88). Räddningsverket
hade beräknat medelsbehovet till 656000000 kr. och bemyndigandebehovet
till sammanlagt 323665000 kr. (prisläge februari 1986). I motion Fö 136
begärs att medelsanvisning skall ske i enlighet med räddningsverkets förslag.
Motionärerna anser att den eftersläpning inom det civila försvarets område
som har åstadkommits genom tidigare nedskärningar bör hämtas in.

Verksamheten under anslaget H3 omfattar utbetalning av ersättning
m.m. för anordnande av skyddsrum för skydd av befolkningen. Medlen
disponeras av statens räddningsverk. Regeringen har hemställt att riksdagen
till detta ändamål anvisar ett förslagsanslag av 476700000 kr. och lämnar
beställningsbemyndiganden till en kostnadsram av 427 000000 kr. (genomförandepris
1987/88). De föreslagna bemyndigandena är enligt föredragande
statsrådets bedömning tillräckliga för att bygga skyddsrum i takt med
nyproduktionen av byggnader och anläggningar i skyddsrumsorternas riskområden
och för att därutöver bygga ett antal skyddsrum i syfte att avhjälpa
de allvarligaste bristerna i främst de största städernas innerområden.

Enligt räddningsverkets anslagsäskanden är behovet av betalningsmedel
för budgetåret 1987/88 690milj. kr. och bemyndigandebehovet 785 milj. kr.
(prisläge februari 1986). De begärda betalningsmedlen avses huvudsakligen
användas för att betala ersättning m. m. för det skyddsrumsbyggande som
har beställts med stöd av tidigare lämnade bemyndiganden. I motion FÖ136
yrkas att riksdagen beviljar de av räddningsverket begärda medlen. Motionärerna
anser att skyddsrumsutbyggnaden bör fortsätta och intensifieras.

Utskottet, som vill hänvisa till vad i det föregående har anförts om
inriktningen av befolkningsskyddet och fredsräddningstjänsten och om
resurserna till skyddsrumsbyggandet, har inga invändningar mot regeringens
förslag till bemyndiganden och medelsanvisning under anslagen H1 och H 3.
Utskottet anser att här aktuella motionsyrkanden bör avslås av riksdagen.

Anslaget J2. Beredskapslagring och industriella åtgärder under fjärde
huvudtiteln omfattar delfunktionerna Beklädnad m. m., Kemiska produkter
m. m. samt Metaller och verkstadsprodukter m. m. Anslagsmedlen disponeras
av ÖCB.

Regeringen har hemställt att riksdagen till anslaget J 2 anvisar
88230000 kr. i betalningsmedel och beviljar beställningsbemyndiganden till
en kostnadsram av 117 000 000 kr. Anslagsberäkningen utgår från att viss del
av intäkterna från utförsäljning av beredskapslager och buffertlager skall
utnyttjas för de ändamål som avses med anslaget.

ÖCB hade i anslagsäskandena — enligt överstyrelsens eget budgetförslag,

FöU 1986/87:11

181

alternativ D - begärt en bemyndiganderam av högst 139000000 kr. och
betalningsmedel till ett belopp av 378 063 000 kr. I motion FÖ136 (vpk) begärs
att anslaget räknas upp till det belopp som ÖCB har begärt.

Utskottet har i det föregående tagit ställning till regeringens förslag
angående utförsäljning av fredskrislagren av tekovaror, petrokemiska produkter
och metaller samt buffertlagren av uniformstyger m. m.

Utskottet konstaterar vidare att regeringens beräkning av medel för
ifrågavarande anslag överensstämmer med de övergripande ekonomiska
överväganden för totalförsvaret som utskottet i det föregående har behandlat.
Med hänsyn härtill kan utskottet inte förorda bifall till den ökning av
anslaget med 289833000 kr. som yrkandet i motion FÖ136 (vpk) innebär.

Anslaget B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter under sjätte huvudtiteln avser
den verksamhet som skall tillgodose totalförsvarets krav på väghållning vid
krigsfara och i krig och den planläggning i fred som erfordras härför.
Anslaget omfattar delposterna drift och investering. I delposten drift
inräknas främst sådana uppgifter som planläggning av vägverkets krigsorganisation,
upprättande av krigsvägplan, försvarsutbildning och säkerhetsskydd.
Delposten investeringar omfattar främst anskaffning av reservbromateriel
och reservdelar för färjor, fordon och maskiner.

Regeringen har föreslagit att för budgetåret 1987/88 under anslaget anvisas
37000000 kr. Vidare föreslås riksdagen medge att vägverket bemyndigas
anskaffa reservbromateriel. Anskaffningen härav bör enligt statsrådet ske så
ekonomiskt som möjligt. Beloppet 10 milj. kr. utgör enligt hans bedömning
ett lämpligt beställningsbemyndigande för år 1989.

Två yrkanden i motion FÖ125 (c) behandlar frågor som rör anslaget B 8.
Motionärerna framhåller att alla typer av vägar, inte minst en del av de 7 000
mil långa enskilda vägarna, kan förekomma i en krigsvägplan. De betonar
vikten av samordning mellan försvarets krigsvägplan och den vägupprustning
som kontinuerligt pågår i fredstid. Också i partimotion Föl27 (c) framhålls
att det sekundära vägnätet måste hållas i stånd redan i fredstid om en
krigsvägplan skall fungera. Vad gäller det föreslagna beställningsbemyndigandet
för reservbromateriel framhåller motionärerna i Fö 125 att beställningarna
av industri- och regionalpolitiska samt säkerhetsmässiga skäl bör
placeras inom landet.

Trafikutskottet pekar i sitt yttrande över totalförsvarspropositionen
(TU 1986/87:2 y) på krigsvägplanen som ett instrument för samordning av
den civila och militära väghållningen i kris och krigssituationer. Utskottet
påminner om att krigsvägplanen omfattar bl. a. en förteckning av vissa
enskilda vägar av betydelse för totalförsvarets behov och för vilka gäller ett
allmänt vägunderhållsansvar. Vad gäller motionens krav att beställningar av
krigsbromateriel sker inom Sverige vill trafikutskottet framhålla att vägverket
har att iaktta bestämmelserna i upphandlingsförordningen (1986:366).
Trafikutskottet tillägger dock att vägverket — enligt vad utskottet har erfarit
— hittills under 1980-talet har kunnat placera alla beställningar av ifrågavarande
slag av materiel hos svenska tillverkare.

Syftet med de nu behandlade motionsyrkandena är enligt försvarsutskottets
mening till väsentlig del tillgodosett. Utskottet avstyrker bifall till
motionsyrkandena.

FöU 1986/87:11

182

Från anslaget D 3. Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar under sjätte FöU 1986/87:11
huvudtiteln betalas järnvägsinvesteringar för försörjningsberedskapen inom
totalförsvarets civila del. I den medelsram som regeringen föreslår skall gälla
budgetåret 1987/88 för detta anslag har inräknats medel för påbörjande i
fråga om inlandsbanan av en begränsad upprustning av bandelen
Jokkmokk-Arvidsjaur. Syftet är att tillgodose totalförsvarets behov till dess
ett framtida långsiktigt ställningstagande föreligger om persontrafiken på
banan.

I partimotion FÖ127 (c) framhålls att den viktiga strategiska betydelse som
järnvägarnas bannät har måste beaktas vid framtida ställningstaganden till
särskilt godsjärnvägarnas framtid. Järnvägsnätets roll i det framtida försvaret
betonas även i motion FÖ125 (c). Vad beträffar den begränsade upprustning
av bandelen Jokkmokk-Arvidsjaur som föreslås i propositionen anser
motionärerna i Föl25 att förslaget i detta hänseende är otillräckligt. Hela
inlandsbanans fortbestånd måste enligt deras mening garanteras inte minst
av totalförsvarsskäl. Vidare bör enligt motionärerna regeringen skyndsamt
se över om det finns tillräcklig samordning mellan civila och militära
intressen vad gäller trafiksvaga bandelars framtid.

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande över totalförsvarspropositionen
att ställningstaganden om trafiknedläggningar regelmässigt föregås av beredningsarbete
där totalförsvarets synpunkter vägs in i beslutsunderlaget.

Härigenom kan enligt utskottets mening totalförsvarets krav och önskemål
förenas med en anpassning av järnvägsnätet till dagens och framtidens
trafikbehov. Utskottet delar den i motion FÖ127 (c) uttalade uppfattningen
om vikten av att järnvägarnas strategiska betydelse beaktas inför framtida
ställningstaganden till godsjärnvägarnas framtid. Utskottet utgår från att så
också sker. Vad särskilt gäller inlandsbanan påminner trafikutskottet om
riksdagens beslut år 1985 (prop. 1984/85:114, TU22, rskr. 348) enligt vilket
frågan om persontrafikens framtid på banan skall prövas efter en period av
fyra fem år. Först då torde det enligt riksdagsbeslutet vara möjligt att bedöma
de långsiktiga trafikbehoven. Mot bakgrund av det anförda finner trafikutskottets
majoritet att något uttalande av riksdagen inte är påkallat med
anledning av de aktuella motionsyrkandena. Utskottet anser därför att bifall
till dem bör avstyrkas.

Försvarsutskottet anser i likhet med trafikutskottet att riksdagen inte bör
bifalla något av de motionsyrkanden som nu är i fråga.

Med anknytning till det redan i proposition 1986/87:100 bilaga 8 behandlade
anslaget El. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster under sjätte
huvudtiteln har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet i nämnda proposition har anfört om sjöfartsverkets
verksamhet inom totalförsvarets civila del.

Sjöfartens betydelse från beredskapssynpunkt tas upp i partimotion FÖ127
(c) och i motion FÖ125 (c). Det är nödvändigt att se till, framhålls det i motion
FÖ127, dels att den svenska handelsflottan inte minskar, dels att handelsflottan
är tillgänglig för Sverige vid en avspärrning. I motion FÖ125 betonas att
Sverige inte minst av beredskapsskäl måste skaffa sig en positiv sjöfartspolitik.
Samhällets ökade sårbarhet och den allt mindre kapaciteten vad gäller

sjöfartstransporter innebär enligt motionärerna att försiktighet måste iakttas 183

när det gäller att minska resurserna till det förutvarande ekonomiska
försvaret.

Trafikutskottet erinrar i sitt yttrande om att en princip för svensk
sjöfartspolitik enligt riksdagens beslut år 1980 är att trygga landets transportförsörjning
i politiska och ekonomiska krissituationer. Utskottet utgår från
att dessa frågor behandlas i den proposition om sjöfartspolitiken som har
aviserats av regeringen. Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte
någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av ifrågavarande motionsyrkanden.

Den av regeringen aviserade propositionen om sjöfartspolitiken torde
enligt vad försvarsutskottet har erfarit komma att föreläggas riksdagen under
hösten 1987.

Försvarsutskottet anser i likhet med trafikutskottet att något uttalande av
riksdagen med anledning av motionsyrkandena inte är erforderligt.

I programplaneringen för de civila delarna av totalförsvaret har transportrådet
avsatt 9 milj. kr. för inköp av batteridrivna pumpar som erfordras bl. a.
vid ett stort antal bensinstationer om drivmedelsförsörjningen skall fungera
vid elavbrott. Rådet har i anslagsäskanden för budgetåret 1987/88 begärt
10075000 kr. för särskilda åtgärder inom totalförsvarets civila del. Merparten
av detta belopp är avsett att användas för nämnda åtgärder i syfte att
begränsa verkningarna av elavbrott på drivmedelsförsörjningen.

Regeringen har i totalförsvarspropositionen under sjätte huvudtiteln
föreslagit riksdagen att — som en engångsanvisning - under anslaget Hl.
Transportrådet budgetåret 1987/88 anvisa det belopp som har begärts av
transportrådet.

I partimotion FÖ127 (c) yrkas avslag på regeringens förslag till medelsanvisning
för anslaget Hl. Motionärerna anser att medlen i fråga skulle
utnyttjas bättre om de tillfördes länsstyrelserna för att utveckla deras
motsvarande planering.

ÖCB har inför försvarsutskottet uppgivit att planeringen vid länsstyrelserna
inom transportområdet enligt OCB:s uppfattning är tillfredsställande.
Några ytterligare ekonomiska satsningar på just detta område bedömer
överstyrelsen inte motiverad. Anskaffning av ifrågavarande batteridrivna
pumpar till drivmedelsanläggningar vid bl. a. bensinstationer utgör enligt
ÖCB ett mycket angeläget behov att tillgodose.

Trafikutskottets majoritet har inget att invända mot att transportrådet
svarar för upphandlingen av ifrågavarande pumpar. Försvarsutskottet delar
ÖCB:s och trafikutskottets bedömning i frågan och avstyrker därmed bifall
till motionsyrkandet.

I motionerna FÖ136 (vpk) och Föl51 (c) finns yrkanden som rör det under
nionde huvudtiteln upptagna anslaget C 5. Kostnader för beredskapslagring
av livsmedel m. m. Från anslaget bestrids driftskostnaderna för beredskapslagring
av livsmedel m. m. samt kostnaderna för andra beredskapsåtgärder
än lagring såsom planering m. m. Medlen disponeras av statens jordbruksnämnd
samt, efter fördelning från nämnden, av ÖCB.

Enligt föredragande statsrådet kan viss utförsäljning av beredskapslagren
av gödselmedel, bekämpningsmedel och proteinfodermedel genomföras
med anledning av de förändringar som har föreslagits beträffande inriktning -

FöU 1986/87:11

184

en av livsmedelsberedskapen. Inkomsterna av denna utförsäljning bör enligt
statsrådet disponeras för att täcka utgifter i driften av beredskapslagren.
Regeringens förslag till medelsanvisning för anslaget C 5 är baserat på denna
förutsättning. Det föreslagna anslagsbeloppet innebär en minskning med
70468000 kr. i förhållande till innevarande budgetår.

I motion FÖ151 (c) begärs en medelsanvisning under anslaget om
191500000 kr. Detta överstiger regeringens förslag med 30 milj. kr. Beredskapslagringen
av livsmedel och insatsvaror bör enligt motionärerna bibehållas
på nuvarande försörjningsnivå. I motionen framhålls att beredskapslagringen
bör utformas så att en acceptabel kriskost kan garanteras befolkningen
i inledningsskedet av en kris och så att tillgången på insatsvaror möjliggör
en varaktig och uthållig produktion av livsmedel.

I vänsterpartiet kommunisternas motion FÖ136 yrkas avslag på regeringens
förslag om viss utförsäljning av beredskapslager och den därav följande
minskningen av anslaget C5. Motionärerna anser det oansvarigt att av
ekonomiska skäl minska anslagen för beredskapslagringen av livsmedel
m. m. så länge inte genomgripande åtgärder vidtas i syfte att säkra en
regional produktion och förädling av livsmedel över hela landet.

I bilaga 8 till totalförsvarspropositionen redovisar föredragande statsrådet
sina överväganden om bl. a. behovet av beredskapslager av insatsvaror och
livsmedel till jordbruket mot bakgrund av de enhetliga planeringsförutsättningar
som skall gälla för de olika funktionerna inom det hittillsvarande
ekonomiska försvaret. Beredskapslagren av insatsvaror till jordbruket bör
enligt statsrådets mening reduceras medan däremot lagren av livsmedel bör
byggas ut i viss omfattning.

Vad gäller den regionala försörjningsförmågan instämmer statsrådet i
försvarskommitténs uppfattning att denna fråga bör ägnas särskild uppmärksamhet
i den fortsatta planeringen. Detta bör främst gälla övre Norrland. De
statliga lagren av livsmedel och livsmedelsråvaror, som främst är avsedda för
krigsfallet, bör enligt statsrådets mening byggas ut.

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande över totalförsvarspropositionen inte
funnit anledning att frångå de bedömningar som görs i propositionen
angående vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen av livsmedelsförsörjning
m. m. i olika krigs- och krissituationer. Utskottet ansluter sig mot
bakgrund av dessa planeringsförutsättningar till de överväganden av föredragande
statsrådet som redovisas i bilaga 8 s. 69-71. Vad beträffar regeringens
förslag till medelsanvisning under anslaget C 5 tillstyrker utskottets majoritet
regeringens förslag och avstyrker därmed bifall till motionerna Föl36 och
FÖ151 i här aktuella delar liksom till motion Jo257 såvitt gäller utförsäljning
av beredskapslager.

Med instämmande i den uppfattning som har uttalats av jordbruksutskottets
majoritet biträder försvarsutskottet propositionen beträffande medelsanvisning
till anslaget C 5. Bifall till här behandlade motionsyrkanden avstyrks.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen under andra huvudtiteln till Polisverksamheten
rörande brott mot rikets säkerhet m. m. för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 188 301 000 kr.,

FöU 1986/87:11

185

2. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Överstyrelsen för civil FöU 1986/87:11
beredskap: Förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 40800000 kr.,

3. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl28, yrkandena 16 och 20, under fjärde huvudtiteln
till Civil ledning och samordning för budgetåret 1987/88 anvisar ett
reservationsanslag av 53 300000 kr.,

4. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Fö 136, yrkande 3 a, under fjärde huvudtiteln till
Civilbefälhavarna för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
21300000 kr.,

5. beträffande Signalskydd

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av
1910000 kr.,

b) att riksdagen under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 4050000 kr.,

6. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Vissa skyddsrumsanläggningar
för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av
8850000 kr.,

7. beträffande Vissa teleanordningar

a) att riksdagen under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 2 850000 kr.,

b) att riksdagen medger att reservation vid utgången av budgetåret
1986/87 på anslaget får föras över till anslaget G 2 Civil ledning och
samordning under fjärde huvudtiteln,

8. beträffande Befolkningsskydd och räddningstjänst

a) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl36, yrkande 3 b i denna del, bemyndigar regeringen
att medge att materiel beställs inom en kostnadsram av
109500000 kr.,

b) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för produktionen av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation
inom en kostnadsram av 56000000 kr.,

c) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl36, yrkande 3b i denna del, under fjärde huvudtiteln
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
546600000 kr.,

9. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Anläggningar för
fredsorganisationen för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 48000000 kr.,

10. beträffande Skyddsrum

a) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl36, yrkande 3 c i denna del, bemyndigar regeringen
att medge att ersättning utgår för anskaffning av skyddsrum för
befolkningen inom en kostnadsram av 427000000 kr.,

b) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1986/87:Fö 136, yrkande 3 c i denna del, under fjärde huvudti- 1

teln för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
476700000 kr.,

11. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till IcLentitetsbrickor för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 884000 kr.,

12. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Ersättning för verksamhet
vid räddningstjänst m. m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 4000 kr.,

13. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Beredskap för oljeoch
kemikaliebekämpning till sjöss för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 13400000 kr.,

14. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Styrelsen för psykologiskt
försvar för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
7600000 kr.,

15. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Drift av beredskapslager
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 264 000000 kr.,

16. beträffande Beredskapslagring och industriella åtgärder

a) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl36, yrkande 31, bemyndigar regeringen att inom
en kostnadsram av 117000000 kr. medge avtal om nya beredskapslån
som medför utbetalningar under senare budgetår,

b) att riksdagen under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 88230000 kr.,

17. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Täckande av förluster
till följd av statliga beredskapsgarantier m. m. för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

18. att riksdagen under femte huvudtiteln till Statens bakteriologiska
laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet för budgetåret 1987/
88 anvisar ett förslagsanslag av 4070000 kr.,

19. att riksdagen under femte huvudtiteln till Beredskapslagring och
utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 62200000 kr.,

20. att riksdagen under femte huvudtiteln till Driftkostnader för
beredskapslagring m. m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 57000000 kr.,

21. beträffande Vägverket: Försvarsuppgifter

a) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Föl25, yrkande 1, och
1986/87:Fö 127, yrkande 16 i denna del, om krigsvägplan,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87: Fö 125, yrkande 2 om upphandling
av reservbromateriel,

c) att riksdagen under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1987/88
anvisar ett reservationsanslag av 37000000 kr.,

d) att riksdagen medger att regeringen lämnar vägverket det
beställningsbemyndigande som föredragande statsrådet har förordat i
propositionen,

22. beträffande Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar

a) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Föl25, yrkande3, och
1986/87:Föl27, yrkande 16 i denna del, om järnvägsnätets roll i
totalförsvaret,

FöU 1986/87:11

187

b) att riksdagen under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1987/88

anvisar ett reservationsanslag av 28000000 kr.,

23. beträffande sjöfartsverkets verksamhet

a) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Föl27, yrkande 16 i
denna del, och 1986/87:Föl25, yrkande4, om sjöfartspolitiken,

b) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
anfört,

24. att riksdagen under sjätte huvudtiteln till Beredskap för civil
luftfart för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av
17100000 kr.,

25. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1986/87:Föl27, yrkande 11, under sjätte huvudtiteln till Transportrådet
för budgetåret 1987/88 - utöver av trafikutskottet tidigare
föreslaget anslag (TU 1986/87:20) - anvisar ett förslagsanslag av
10075000 kr.,

26. att riksdagen under nionde huvudtiteln till Inköp av livsmedel
m. m.för beredskapslagring för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 12700000 kr.,

27. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1986/87:Jo257, yrkande 9, 1986/87:Fö 136, yrkande 3 f,
och 1986/87:Föl51, yrkande 5, under nionde huvudtiteln till Kostnader
för beredskapslagring av livsmedel m. m. för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 161500000 kr.,

28. att riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (AU
1986/87:11, rskr. 139)-under tionde huvudtiteln X\l\ Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 anvisar ett ramanslag
av 340000 kr.,

29. att riksdagen under tionde huvudtiteln till Statsbidrag till
frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 9 000 000 kr.,

30. att riksdagen under elfte huvudtiteln till Försvarsberedskap för
budgetåret 1987/88 anvisar ett ramanslag av 3 160000 kr.,

31. beträffande Statens energiverk: Förvaltningskostnader

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om administrativa resurser för energiberedskapsfrågorna vid
statens energiverk,

32. att riksdagen under fjortonde huvudtiteln till Drift av beredskapslager
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
683 730000 kr.,

33. att riksdagen under fjortonde huvudtiteln till Beredskapslagring
och industriella åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 109100000 kr.,

34. att riksdagen under fjortonde huvudtiteln till Särskilda kostnader
för lagring av olja, motorbensin, m. m. för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 1000 kr.,

35. att riksdagen under fjortonde huvudtiteln till Åtgärder inom
delfunktionen Elkraft för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
av 11300000 kr.,

FöU 1986/87:11

188

36. att riksdagen under fjortonde huvudtiteln till Oljekrisnämnden FöU 1986/87:11

för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 10000 kr.

Stockholm den 12 maj 1987
På försvarsutskottets vägnar
Olle Göransson

Närvarande: Olle Göransson (s), Roland Brännström (s). Åke Gustavsson
(s), Kerstin Ekman (fp), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m). Ingemar
Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m). Iréne
Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Wiggo Komstedt
(m) och Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

1. Säkerhetspolitiken (punkt 2)

Göthe Knutson (m), Olle Aulin (m), Gunhild Bolander (c), Wiggo Komstedt
(m) och Ingbritt Irhammar (c) anser beträffande arbetsformerna inför
kommande försvarsbeslut

dels att den del av utskottets anförande som på s. 12 börjar med ”Försvarskommitténs
nu” och slutar med ”vara påkallat” bort ha följande lydelse:
Försvarskommitténs nu pågående arbete har som riktpunkt att ge riksdagen
ett ökat inflytande på försvarsplaneringen. Tidsförhållandena under året
före varje långsiktigt försvarsbeslut är av stor betydelse i det sammanhanget
liksom när det gäller möjligheterna att åstadkomma remissbehandling före
regeringens ställningstagande. Det är önskvärt att under ett utredningsarbetes
gång viktiga ställningstaganden i principfrågor successivt kan avrapporteras
och i vissa fall remissbehandlas. En försvarskommitté bör därefter, som
försvarsutskottet tidigare framfört i anslutning till förslag från riksdagens
revisorer (FöU 1983/84:6), vara fri att med ledning av inhämtade remissvar
göra bedömningar av allt tillgängligt underlag innan den lämnar sitt
slutbetänkande. I vilken mån möjligheter att remissbehandla slutbetänkandet
i sin helhet föreligger bör undersökas av 1984 års försvarskommitté. Vad
som här anförts bör riksdagen med anledning av motion FÖ127 (c) som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 14) i moment 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Föl27, yrkande
20, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört
om arbetsformerna inför kommande försvarsbeslut.

189

2. Försvarspolitikens inriktning (punkt 3)

Göthe Knutson, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (alla m) anser

dels — beträffande riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling - att den
del av utskottets anförande som på s. 21 börjar med ”Enligt moderata” och
på s. 22 slutar med ”(m) bör avslås” bort ha följande lydelse:

Att bevara fred och frihet är en av de allra viktigaste uppgifterna för våra
nationella strävanden. Totalförsvaret är vårt främsta värn för freden.

Totalförsvaret skall tillförsäkra vårt land fred och frihet genom att ha en
sådan styrka, sammansättning och beredskap att en angripares förluster och
andra uppoffringar, i samband med försök att utnyttja vårt land, inte ter sig
rimliga i förhållande till fördelarna.

Enligt den moderata partimotionen Föl28 ställer den utveckling som
försvarskommittén enhälligt beskriver i sin säkerhetspolitiska rapport nya
och ökade krav på vårt försvar.

Försvarskommittén konstaterar bl. a. att Sveriges läge har blivit mer utsatt
i samband med kriser och väpnade konflikter i vår omvärld. Kommittén slog
vidare fast att denna utveckling har lett till ökade påfrestningar i fred, främst i
form av kränkningar av vårt territorium. Bakgrunden är att de strategiska
intressen som finns inom området fått ökad tyngd samt att denna utveckling
sannolikt kommer att fortsätta. Samtidigt som kommittén framhöll att
antalet förband i den svenska försvarsmakten minskat under de senaste
decennierna drog kommittén slutsatsen att ”Det nordeuropeiska och nordatlantiska
området har till följd av utvecklingen under de senaste 15-20 åren
fått ökad militärstrategisk betydelse för maktblocken. Detta läge torde bestå
under överblickbar tid.”

Vårt försvar kan enbart mätas i förhållande till de hot som det har till
uppgift att kunna möta. Det är därför försvarets styrka i förhållande till
omvärldens militära förmåga som är avgörande för försvarets fredsbevarande
effekt.

Samtidigt som de svenska försvarskostnadernas andel av BNP under den
senaste 15-årsperioden sjunkit från 3,4 % till 2,7 % har enligt försvarskommittén
”det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets ökade strategiska
betydelse, motsättningarna mellan stormaktsblocken och den militärtekniska
utvecklingen sammantagna lett till att Sveriges läge blivit mer utsatt i
samband med kriser och väpnade konflikter i vår omvärld”.

Utvecklingen ställer utan tvekan ökade och delvis nya krav på det svenska
totalförsvaret. Enligt utskottets uppfattning behövs därför en entydig signal
om en förstärkning av det svenska totalförsvaret. Som framhålls i motion
FÖ128 kommer en sådan signal att öka omvärldens respekt för den svenska
neutralitetslinjen, såväl beträffande vår vilja som när det gäller vår förmåga
att fullfölja denna linje.

Utskottet beklagar att det inte varit möjligt att nå enighet mellan
regeringspartiet och den borgerliga oppositionen om totalförsvarets fortsatta
utveckling. Uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet, och
den därpå grundade propositionen om försvarets framtida utveckling och
dess ekonomiska resurser, skulle enligt utskottets mening dess värre inte ge

FöU 1986/87:11

190

det totalförsvar som på sikt svarar mot de krav som den säkerhetspolitiska FöU 1986/87:11
och strategiska utvecklingen ställer.

Om riksdagens beslut i fråga om totalförsvarets utveckling och resurser
kommer att följa regeringens förslag i totalförsvarspropositionen bör regeringen
snarast lämna förslag till riksdagen om nya riktlinjer och förbättrade
resurser främst för totalförsvarets militära del. En utgångspunkt för sådana
förslag bör vara vad som anförs i motion FÖ128 (m). Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels — beträffande totalförsvarets resurser i olika delar av landet — att den del
av utskottets anförande som på s. 25 börjar med "Mot denna" och slutar med
”inte bifallas” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående uttalat förståelse för de i motionerna
framförda önskemålen om förbättringar av totalförsvarets resurser i skilda
avseenden och i olika delar av landet. Att mål och riktlinjer för totalförsvaret
i allt väsentligt täcker dessa önskemål innebär inte att totalförsvarets resurser
räcker för att fullt ut tillgodose behoven. De resurstillskott för totalförsvaret
som moderata samlingspartiet i sin motion Föl28 föreslår och utskottet
tillstyrker medger emellertid betydande förbättringar i de avseenden som
motionärerna åsyftar.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan (s. 27) i momenten 3. b) och 4. d) bort ha
följande lydelse:

3. beträffande riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling

b) att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Föl28,
yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,

4. beträffande försvarspolitikens inriktning i övrigt

d) att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Föl31,

1986/87:Fö203, 1986/87:Fö204, 1986/87:Fö206, 1986/87:Fö207,

yrkande 1, 1986/87:Fö208, 1986/87:Fö209, 1986/87:Fö211 och 1986/

87:Fö305 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om försvaret i skilda delar av landet.

3. Försvarspolitikens inriktning (punkt 3)

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anser

dels — beträffande riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling — att den
del av utskottets anförande som på s. 22 börjar med ”1 centerpartiets” och
slutar med ”(c) bör avslås” bort ha följande lydelse:

I centerpartiets motion hävdas att totalförsvarets civila del måste ges ökad
tyngd. Motionärerna föreslår riktlinjer för totalförsvarets utveckling och
ekonomiska resurser som både för den militära och civila delen innebär en
högre ambitionsnivå än vad försvarsuppgörelsen innebär.

Utskottet biträder den syn på totalförsvarets utveckling som finns i motion
FÖ127 (c). Detta gäller inte minst behovet att möta rådande samhällsutveckling,
som innebär att Sverige i olika avseenden blir alltmer sårbart. 191

Avfolkningen i stora delar av landet och en starkt ökad koncentration i de
större tätorterna har bidragit till denna ökade sårbarhet.

Utskottet kan inte ställa sig bakom de importantaganden som regeringen -när det gäller långsiktiga försörjningsbehov - vill lägga till grund för
planeringen.

Om riksdagens beslut i fråga om totalförsvarets utveckling och resurser
kommer att följa regeringens förslag i totalförsvarspropositionen bör regeringen
snarast lämna förslag till riksdagen om nya riktlinjer och förbättrade
resurser för totalförsvaret. En utgångspunkt för sådana förslag bör vara vad
som anförs i motion FÖ127 (c). Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels — beträffande totalförsvarets resurser i olika delar av landet — att den del
av utskottets anförande som på s. 25 börjar med "Mot denna” och slutar med
”inte bifallas” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående uttalat förståelse för de olika motionsvis
framförda önskemålen om förbättringar av totalförsvarets resurser i skilda
avseenden och i olika delar av landet. Att mål och riktlinjer för totalförsvaret
i allt väsentligt täcker dessa önskemål innebär inte att totalförsvarets resurser
räcker för att fullt ut tillgodose dem. De resurstillskott för totalförsvaret som
centerpartiet i sin motion Föl27 föreslår och utskottet tillstyrker medger
emellertid betydande förbättringar i de avseenden som motionärerna
åsyftar.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan (s. 27) i momenten 3. c) och 4. d) bort ha
följande lydelse:

3. beträffande riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling

c) att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Fö 127,
yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,

4. beträffande försvarspolitikens inriktning i övrigt

d) att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Föl31,

1986/87 :Fö203, 1986/87:Fö204, 1986/87:Fö206, 1986/87:Fö207,

yrkande 1, 1986/87:Fö208, 1986/87:Fö209, 1986/87:Fö211 och 1986/
87:Fö305 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om försvaret i skilda delar av landet.

4. Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor (punkt 4)

Göthe Knutson, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (allam) anser beträffande
vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar med "Utskottet
erinrar” och slutar med ”motion FÖ128” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Föl28 att de förslag till
gemensamma utgångspunkter för totalförsvarets planering som redovisas i
propositionen är uttryck för en alltför förenklad syn på möjliga framtida
krisers och krigs karaktär. Det som anförs i propositionen om ett ”förkrigs -

FöU 1986/87:11

192

skede” på upp till ett år och ett ”akut krigsskede” mellan maktblocken på
”några månader”, m.m., utgör en schematisering som inte kan läggas till
grund för totalförsvarets långsiktiga planering.

En storkonflikt mellan de bägge maktblocken kan komma att bli en
världsbrand av en intensitet och varaktighet som går långt utöver vad denna
modell antyder. Det finns, om den rådande tendensen bort från användning
av kärnvapen står sig, anledning att räkna med ett utdraget kris- och
krigsskede som består av serier av mer eller mindre omfattande konventionella
krigsoperationer i stora delar av världen. Vårt närområde kommer
omedelbart att bli berört i en sådan världsbrand. Trots detta finns det
möjligheter att förhindra att vårt land dras in i direkt krig. Vi har då sannolikt
att inrikta oss på en längre period av krav såväl på en mycket hög militär
insatsberedskap som på begränsningar i utrikeshandeln med vissa varor.

I likhet med motionärerna anser utskottet mot denna bakgrund att frågor
om gemensamma utgångspunkter för totalförsvarets planering bör prövas på
nytt och att en expertgrupp med företrädare för berörda myndigheter bör
tillsättas med denna uppgift. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 46) i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande vissa gemensamma utgångspunkter för totalförsvarets
planering

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1986/
87:Föl28, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört.

5. Totalförsvarets militära del (punkt 5)

Göthe Knutson (m), Olle Aulin (m), Gunhild Bolander (c), Wiggo Komstedt
(m) och Ingbritt Irhammar (c) anser beträffande information om säkerhetspolitiken
och totalförsvaret

dels att den del av utskottets anförande som på s. 71 börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”i ämnet” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening av utomordentlig vikt att det arbete inom
regeringskansliet i dessa frågor som försvarsministern omnämnt i totalförsvarspropositionen
snarast omsätts i praktiska informationsåtgärder. Det är
angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra informationen om säkerhetspolitiken
och totalförsvaret i våra skolor. Detta är av särskild vikt därför att man
där når ungdomar av båda könen. Även för de värnpliktiga måste det ske en
förbättring av den säkerhetspolitiska informationen. Detta bör ske omgående.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion
Fö306 (c) i denna del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 83) i moment 6. f) bort ha följande lydelse:
6. beträffande värnpliktsutbildning

f) att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Fö306,
yrkande 8, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om informationen angående säkerhetspolitik och totalförsvar.

FöU 1986/87:11

193

13 Riksdagen 1986187.10sami. Nr 11

6. Totalförsvarets militära del (punkt 5)

Göthe Knutson, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (allam) anser

dels — beträffande stridskrafternas fortsatta utveckling — att den del av
utskottets anförande som på s. 60 börjar med ”Den inriktning” och slutar
med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i likhet med motionärerna i motion FÖ128 (m) inte biträda
den begränsade ambition som präglar det militära försvarets fortsatta
utveckling enligt propositionens förslag. Det gäller såväl den nu behandlade
fortsatta utvecklingen av stridskrafterna som den ambitionsnivå på vilken
försvarsministern anser att värnpliktsutbildningen — till vilken utskottet
återkommer i det följande — skall utvärderas. De resurser som ställs till det
militära försvarets förfogande för att lösa sina uppgifter är med regeringens
förslag helt otillräckliga.

Luftförsvarsförmågan har i relation till hotbilden kraftigt urholkats, vi har
inte resurser för att i fred avvärja intrång i våra inre farvatten och
utbildningen av arméns krigsförband kan inte genomföras på önskvärt sätt.
Endast ett kraftigt tillskott av medel på det sätt som föreslås i partimotion
Föl28 (m) kan på sikt återge försvaret nödvändig styrka, uthållighet och
beredskap.

Armé-, marin- och flygstridskrafterna måste enligt utskottets mening ges
den inriktning som föreslås i motion FÖ128 för att det skall bli möjligt att
stoppa den fortgående urholkningen av vår försvarsmakt sett mot bakgrund
av de krav utvecklingen i omvärlden ställer. Den utveckling som föreslås i
moderatmotionen motsvarar också i huvudsak den inriktning av det militära
försvaret som överbefälhavaren ansett vara nödvändig för bibehållande av
dess värnkraft. Beträffande flygstridskrafternas utveckling vill utskottet
framhålla att den inriktning av jaktflyget som förordas i propositionen är
svagare än den som lades fast 1982. Antalet divisioner är mindre samtidigt
som det kvalitativa innehållet i dessa inte motsvarar de krav som bör ställas.

Enligt utskottets mening bör ytterligare en division JA 37 Viggen sättas
upp i enlighet med förslag från överbefälhavaren. Till detta ändamål bör
1400 milj. kr. avsättas för perioden 1987-1992. Erforderligt antal flygplan
bör beställas efter prövning av ÖB.

JA37 är idag ett tekniskt såväl som taktiskt väl utprovat system, som
kvalitetsmässigt kommer att ligga i hög internationell klass under resten av
detta sekel. Att förlänga produktionsserien från åtta till nio divisioner är det
mest kostnadseffektiva sättet att påtagligt förstärka luftförsvaret.

Beställningen av ytterligare en division JA 37 innebär samtidigt att
planeringen av JAS-systemet inriktas mot anskaffning av ytterligare en
division. I likhet med den nionde JA37-divisionen anskaffas denna när
flygplanssystemet kvalitetsmässigt är färdigutvecklat.

Enligt utskottets mening ankommer det på överbefälhavaren att besluta
om den operativa användningen av en nionde division JA 37. En säkerhetspolitisk
bedömning pekar dock på behovet av en fastare markering av svensk
närvaro i Östersjöområdet i fredstid liksom ett starkare krigstida luftförsvar
av den södra luftförsvarssektorn som svarar för skyddet av Syd- och
Västsverige.

FöU 1986/87:11

194

Den förordade utvecklingen medger vidare anskaffning av ytterligare två pöfj 1986/87:11
kustkorvetter av Göteborgsklass och ytterligare en ubåt 90. Därmed blir
även yrkandet om nämnda anskaffningar för marinen i motion Föl 16
tillgodosett och grunden lagd för den ytterligare utbåtsjaktstyrka som
förordas i motion FÖ312. Utskottet är dock inte berett att stödja motionärens
förslag att en ubåtsjaktstyrka skall stationeras i Härnösand, även om
utskottet i likhet med motionären är angelägen om ett gott ubåtsskydd på
Norrlandskusten liksom i övriga delar av landet. Det ankommer på
överbefälhavaren att ta ställning i denna fråga.

dels — beträffande fiskefartyg för marint bruk - att den del av utskottets
anförande som på s. 63 börjar med ”Utskottet förutsätter” och slutar med
”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner, i likhet med motionären, det angeläget att nybyggnad av
fiskebåtar i omagnetiskt material stimuleras. Utskottet anser det mot denna
bakgrund angeläget att möjligheten att få fram sådana fiskebåtar skyndsamt
utreds. Sätten att stimulera och finansiera byggandet av båtar som är
lämpliga även för marinen bör övervägas särskilt. Detta bör riksdagen, med
anledning av motion FÖ142, som sin mening ge regeringen till känna.

dels — beträffande anställd personal (medel för personaladministrativa
åtgärder) att den del av utskottets anförande som på s. 65 börjar med
”Utskottet anser” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion FÖ128 (m) att
ekonomiska behov för personaladministrativa åtgärder som i framtiden kan
visa sig nödvändiga och inte kan finansieras inom disponibelt anslagsutrymme
bör täckas av medel som tillförs utgiftsramen för det militära försvaret.

dels — beträffande värnpliktsutbildning (inriktning) — att den del av
utskottets anförande som på s. 68 börjar med ”1 avvaktan’’ och slutar med ”i
fråga” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening behövs det en högre ambition när det gäller
utbildningsverksamheten inom armén än vad propositionen förutsätter.

Därför bör i avvaktan på överbefälhavarens utredning och ställningstagandet
till den särskilda utredningsmannens förslag utvecklingen även på detta
område följa förslaget i motion FÖ128 (m).

dels - beträffande den marina ledningsorganisationen - att den del av
utskottets anförande som på s. 78 börjar med ”Utskottet stödjer” och på s. 79
slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Likformighet och samordning har ett stort värde för rationell ledning. Vid
en förändring av ledningsorganisationen bör enligt utskottets mening i första
hand de operativa kraven få styrande inverkan. De operativt ansvariga
cheferna på den högre regionala nivån bör ha ett betydande inflytande på
utformningen av den nya marina ledningsorganisationen. En översyn av
försvarsmaktens och totalförsvarets ledning pågår och skall vara klar hösten
1988. Beslut om ny marin ledning bör i avvaktan på resultatet av detta
utredningsarbete inte fattas nu. Den i propositionen föreslagna organisationsändringen
av den marina ledningen på lägre regional nivå bör prövas i

samband med den pågående övergripande ledningsöversynen och i enlighet 195

med vad som anförs i motion F6132 föreläggas riksdagen år 1989. Därmed
tillgodoses även motionärerna i motion FÖ138 som också vill uppskjuta
beslutet om den nya marina ledningsorganisationen.

dels - beträffande ekonomiska överväganden och förslag (utgifts- och
planeringsramar) — att den del av utskottets anförande som på s. 82 börjar
med ”Såväl den” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, med instämmande i motion FÖ128 i denna del, att
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 bör fastställas
till 24866milj. kr. i prisläge februari 1986. Förden närmaste femårsperioden
bör planeringsramen enligt utskottets mening vara 127 367 milj. kr. i samma
prisläge, vilket innebär en ramhöjning om 8700milj. kr. som således med
2500milj. kr. överstiger propositionens förslag till ramhöjning för perioden.
Beträffande perioden 1992—1997 anser utskottet, även här med instämmande
i motion FÖ128 i denna del, att planeringen bör inriktas mot en ram som
överstiger grundnivån för perioden 1987-1992 med 16 500milj. kr. Utskottet
anser att dessa ramtillskott bör åstadkommas genom en årlig realökning
med 1,2% över de båda femårsperioderna, utgående från nu aktuell
grundram inkl. det ramtillskott om 840 milj. kr. som föreslås i propositionen.
Det ekonomiska utfallet av detta över de båda femårsperioderna motsvarar i
realt tillskott vad som från moderata samlingspartiets sida tidigare föreslagits
om en årlig ökning på 2 % räknat från dåvarande grundnivå.

dels att utskottets hemställan (s. 83) i momenten 2. c), 3. a) och b), 4. a), 5. a),

6. k), 8. d) samt 11. a) och b) bort ha följande lydelse:

2. beträffande arméstridskrafter

c) att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motion 1986/87:Föl27, yrkande 7 i denna del, samt med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkande 3 i denna del och yrkande 7 i denna
del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört
om inriktningen av arméstridskrafterna,

3. beträffande marinstridskrafter

a) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Föl42, yrkande 2,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
fiskefartyg för marint bruk,

b) att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1986/87:Fö312, med avslag på motion 1986/87:Föl27, yrkande 7 i
denna del, samt med bifall till motionerna 1986/87:Föll6, yrkande 1,
och 1986/87:Föl28, yrkande 3 i denna del och yrkande 7 i denna del,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
inriktningen av marinstridskrafterna,

4. beträffande flygstridskrafter

a) att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motion 1986/87:Föl27, yrkande 7 i denna del och yrkande 8, samt med
bifall till motion 1986/87:Föl28, yrkande 3 i denna del och yrkande 7 i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om inriktningen av flygstridskrafterna,

5. beträffande anställd personal

a) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Föl28, yrkande 3 i

FöU 1986/87:11

196

denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om medel för personaladministrativa åtgärder,

6. beträffande värnpliktsutbildning

k) att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motion 1986/87:Föl27, yrkande 7 i denna del, samt med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkande 3 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om inriktningen av
värnpliktsutbildningen,

8. beträffande fredsorganisationen

d) att riksdagen med avslag på propositionen, med bifall till
motionerna 1986/87:Föl32, 1986/87:Föl38, yrkande 1, och 1986/
87:Föl56, yrkande 1, samt med anledning av motionerna 1986/
87:Föl38, yrkande 2, och 1986/87:Föl56, yrkande 2, beslutar avslå
regeringens förslag om viss förändring av marinens fredsorganisation,

11. beträffande ekonomiska överväganden och förslag

a) att riksdagen med avslag på propositionen och motionerna
1986/87:Föl27, yrkande 7 i denna del, och 1986/87:Föl36, yrkande
3 q), samt med bifall till motion 1986/87:Föl28, yrkande 6, fastställer
basbeloppet för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 till
24 573 640000 kr. i prisläget februari 1986 samt den militära utgiftsramen
för samma budgetår till 24866000000 kr. i samma prisläge,

b) att riksdagen med avslag på propositionen och motion 1986/
87:Föl27, yrkande 7 i denna del, samt med bifall till motion 1986/
87:Föl28, yrkandena 4 och 5, fastställer planeringsramen för det
militära försvaret för perioden 1987/88-1991/92 samt planeringsinriktningen
för perioden 1992/93-1996/97 i enlighet med vad utskottet
har förordat.

7. Totalförsvarets militära del (punkt 5)

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anser

dels — beträffande stridskrafternas fortsatta utveckling - att den del av
utskottets anförande som på s. 60 börjar med ”Den inriktning” och slutar
med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion FÖ127 (c) att den
fortsatta utveckling av det militära försvaret som förordas i totalförsvarspropositionen
i flera avseenden är otillräcklig. Det gäller såväl stridskrafternas
fortsatta utveckling som den ambitionsnivå på vilken försvarsministern anser
att värnpliktsutbildningen — avgörande för stridskrafternas verkliga förmåga
- skall utvecklas.

Armé-, marin- och flygstridskrafterna bör enligt utskottets mening ges den
inriktning som förordas i motion FÖ127 (c). Utskottet återkommer i det
följande till värnpliktsutbildningens och värnpliktsförmånernas fortsatta
utveckling.

Utskottets ställningstagande innebär stöd för yrkandet i motion Föl27 om
bl. a. beställning av ett antal flygplan JA 37 motsvarande en halv division.

FöU 1986/87:11

197

Utskottets ställningstagande innebär vidare att motionerna FÖ312, FÖ116
och Fö 128 bör avslås såvitt nu är i fråga.

dels - beträffande anställd personal - att den del av utskottets anförande
som på s. 65 börjar med ”Utskottet ställer” och slutar med ”denna del” bort
ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig i allt väsentligt bakom de synpunkter rörande den
anställda personalen som förs fram i ett yrkande i motion Föl27 (c). Där
framförs att försvarsmaktens största resurs är personalen och att försvaret
under senare år haft stora avgångar. Vidare framförs att personalfrågorna
bör prioriteras i försvarsbeslutet. För att åstadkomma en gynnsam personalutveckling
krävs att den enskilde upplever en överensstämmelse mellan mål,
resurser och personliga insatser. Planerad förstärkning av utbildningsområdet
medför förbättrade förutsättningar för att den enskilde skall uppleva en
sådan överensstämmelse.

Dagens akuta situation med svåra avvägningsproblem kräver att besluten
fattas när produktionen och den anställda personalen. För att dessutom i
framtiden lättare kunna hantera personalförsörjningsproblemen och undvika
akuta situationer, av det slag som vi för närvarande befinner oss i, är det
nödvändigt att se över chefers befogenheter. Framtiden kommer att
innebära ökade krav på chefer i alla nivåer att ta hand om personal.
Andra åtgärder som ger effekt på kort tid är:

- bättre och mer långsiktig planering för den enskildes utveckling,

- möjligheter till frivilliganställning.

Försvarsmakten måste bli en bättre arbetsgivare än hittills.

Vad som i motion Föl27 (c) anförs bör vara vägledande för personalpolitiken
inom försvarsmakten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels — beträffande värnpliktsutbildningens utveckling - att den del av
utskottets anförande som på s. 68 börjar med ”1 avvaktan” och slutar med
”ifråga” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening behövs det en högre ambition när det gäller
utbildningsverksamheten inom armén än vad som förordas i propositionen.
Därför bör i avvaktan på överbefälhavarens utredning denna bedrivas med
de resurser som föreslås i motion Föl27 (c).

De värnpliktiga har rätt att kräva en bra utbildning. Det krävs därför
kraftfulla insatser för att råda bot på befälsbristen. Tillgången på utbildningsmateriel
och ammunition är också viktig. Men det är minst lika viktigt att de
värnpliktiga känner trygghet i utbildningen och har sin sociala situation
tillfredsställande löst.

dels - beträffande trafiksäkerheten under värnpliktsutbildning - att den del
av utskottets anförande som på s. 72 börjar med ”1 avvaktan” och slutar med
”ifråga” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet har inhämtat avser överbefälhavaren att revidera
föreskrifterna om militär vägtrafik (FFS 1982:4). Enligt utskottets mening
bör de synpunkter som framförs i motion Fö306 beaktas i det sammanhanget.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1986/87:11

198

dels - beträffande värnpliktsförmånernas utveckling - att den del av
utskottets anförande sorn på s.72 börjar med ”Utskottet anser” och slutar
med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den fortsatta utvecklingen av värnpliktsförmånerna bör
ske med den ambition som anges i motion Föl27 (c), vilket innebär att
150milj. kr. anslås för perioden.

De värnpliktigas förtroende för den socialdemokratiska regeringen har
självklart påverkats av att regeringen fortfarande inte har infriat det vallöfte
man gav de värnpliktiga i 1982 års val.

dels — beträffande värnpliktsförmåner (dagersättningens utveckling) — att
den del av utskottets anförande som på s. 74 börjar med ”Utskottet är” och
slutar med ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet är i avvaktan på utvärderingen av nämnda utredningsuppdrag
berett att tillstyrka förbättrade kontantförmåner till värnpliktiga med 50
milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit. Utskottet anser att det finns
behov av utredningsarbete vid sidan av det som redovisats. Utskottet anser
att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som anförs om
inriktningen mot höjd dagersättning i motion Fö306.

dels - beträffande värnpliktsförmåner (de värnpliktigas försäkringsskydd) -att den del av utskottets anförande som på s. 74 börjar med "Utskottet har”
och på s. 75 slutar med ”FÖ309 (fp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet har nyligen behandlat de värnpliktigas försäkringsskydd i ett
yttrande till socialförsäkringsutskottet (FöU 1986/87:ly). Frågan har av den
särskilda utredningsmannen fått en bred belysning i betänkandet Grundutbildningsvärnpliktigas
ekonomiska och sociala villkor m. m. (Ds Fö 1987:3).
Enligt utskottets mening är det angeläget att försäkringsskyddet för de
värnpliktiga kompletteras i enlighet med vad som anförs i motion Fö301 (c).

dels - beträffande fredsorganisationens utveckling (fredsförbund i varje län) -att den del av utskottets anförande som på s. 77 börjar med ”Riksdagen har”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Inför de utredningar inom försvarsmakten som nu påbörjas bör riksdagen
enligt utskottets mening ta ställning till nämnda motionsyrkande på sådant
sätt att det blir till ledning för utredningsarbetet. Arméns fredsorganisation
berörs uttryckligen av arbetet, och det finns påtaglig risk att ytterligare
fredsförband inom armén blir aktuella för nedläggning. Om så blir nödvändigt
bör det, som motionärerna framhåller, vara en fast princip att under alla
förhållanden behålla den sista militära myndigheten i varje län. I län som
redan är utan militär myndighet bör eftersträvas att en sådan myndighet
tillkommer.

Vad utskottet nu har anfört om att behålla minst en militär myndighet i
varje län bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels - beträffande fredsorganisationen (ny marin ledningsorganisation på
lägre regional nivå) - att den del av utskottets anförande som på s. 78 börjar
med ”Utskottet stödjer” och på s. 79 slutar med ”(c) bör avslås av
riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser positivt på en ökad samordning mellan flottans och

FöU 1986/87:11

199

kustartilleriets verksamhet och anser sig också kunna konstatera att den
marina ledningen på lägre regional nivå behöver förbättras.

Den nu föreslagna organisationsförändringen har emellertid inte förberetts
i former som har medgivit en önskvärd parlamentarisk insyn och är
dessutom mycket knapphändigt presenterad i totalförsvarspropositionen.
Utskottet har under beredningen av propositionen inhämtat uppgifter om
den avsedda omorganisationen och därvid funnit att den inte ens på
myndighetsnivå är helt genomarbetad. Frågor om mobiliseringssäkerhet
m. m. torde behöva övervägas ytterligare. Personal som berörs av de
tilltänkta förändringarna synes inte vara informerad i tillräcklig utsträckning
om de verkliga effekterna av förslaget.

Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringens förslag i denna del
inte bör bifallas.

dels - beträffande ekonomiska överväganden och förslag - att den del av
utskottets anförande som på s. 82 börjar med ”Såväl den” och slutar med
”denna del” bort ha följande lydelse:

I enlighet med utskottets ställningstagande i det föregående rörande det
militära försvarets fortsatta utveckling bör utgiftsramen för det militära
försvaret för budgetåret 1987/88, den förordade planeringsramen för försvarsbeslutsperioden
och planeringsinriktningen för den närmast därpå
följande femårsperioden utformas i enlighet med vad som föreslås i motion
FÖ127 (c).

dels att utskottets hemställan (s. 83) i momenten 2. c), 3. b), 4. a), 5. h), 6. d)
och k) och 7. b), e) och 1), 8. c) och d) samt 11. a) och b) bort ha följande
lydelse:

2. beträffande arméstridskrafter

c) att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motion 1986/87:Föl28, yrkande 3 i denna del och yrkande 7 i denna
del, samt med bifall till motion 1986/87:Fö 127, yrkande 7 i denna del,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
inriktningen av arméstridskrafterna,

3. beträffande marinstridskrafter

b) att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motionerna 1986/87:Fö312, 1986/87:Föll6, yrkande 1, och 1986/
87:Föl28, yrkande 3 i denna del och yrkande 7 i denna del, samt med
bifall till motion 1986/87:Fö 127, yrkande 7 i denna del, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om inriktningen av
marinstridskrafterna,

4. beträffande flygstridskrafter

a) att riksdagen med avslag på propositionen och motion 1986/
87:Föl28, yrkande 3 i denna del och yrkande 7 i denna del, samt med
bifall till motion 1986/87:Föl27, yrkande 7 i denna del och yrkande 8,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
inriktningen av flygstridskrafterna,

5. beträffande anställd personal

h) att riksdagen med anledning av propositionen och motion

FöU 1986/87:11

200

1986/87:Föl27, yrkande 4, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört,

6. beträffande värnpliktsutbildning

d) att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Fö307 och
1986/87:Fö314 samt med bifall till motion 1986/87:Fö306, yrkande 3,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
trafiksäkerhetsfrågor,

k) att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motion 1986/87:Föl28, yrkande 3 i denna del, och med bifall till
motion 1986/87:Föl27, yrkande 7 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om inriktningen av
värnpliktsutbildningen,

7. beträffande värnpliktsförmåner

b) att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Fö301 och
1986/87:Fö309 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om de värnpliktigas försäkringsskydd,

e) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fö306, yrkande 7,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
dagersättningen till värnpliktiga,

1) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Föl27, yrkande 5,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
inriktningen av värnpliktsförmånernas utveckling,

8. beträffande fredsorganisationen

c) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Föl27, yrkande 6,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
en militär myndighet i varje län,

d) att riksdagen med avslag på propositionen, med bifall till
motionerna 1986/87:Föl32, yrkande 1,1986/87:Föl38, yrkande 1, och
1986/87:Föl56 samt med anledning av motionerna 1986/87:Föl32,
yrkande 2, och 1986/87:Föl38, yrkande 2, beslutar avslå regeringens
förslag om viss förändring av marinens fredsorganisation,

11. beträffande ekonomiska överväganden och förslag

a) att riksdagen med avslag på propositionen och motionerna
1986/87:Föl36, yrkande 3 q) och 1986/87:Föl28, yrkande 6, samt med
bifall till motion 1986/87:Föl27, yrkande 7 i denna del, fastställer
basbeloppet för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 till
24573 640000 kr. i prisläget februari 1986 samt den militära utgiftsramen
för samma budgetår till 24451000000 kr. i samma prisläge,

b) att riksdagen med avslag på propositionen och motion 1986/
87:Föl28, yrkandena 4 och 5, samt med bifall till motion 1986/
87:Föl27, yrkande 7 i denna del, fastställer planeringsramen för det
militära försvaret för perioden 1987/88—1991/92 samt planeringsinriktningen
för perioden 1992/93-1996/97 i enlighet med vad utskottet
har anfört.

FöU 1986/87:11

201

8. Totalförsvarets militära del (punkt 5)

FöU 1986/87:11

Göthe Knutson (m), Olle Aulin (m), Gunhild Bolander (c), Wiggo Komstedt
(m) och Ingbritt Irhammar (c) anser - vid bifall till utskottets hemställan i
moment 4. a) — beträffande uppsättande av ytterligare en division med
modifierade Drakenplan

dels att den del av utskottets anförande som på s. 61 börjar med ”Tekniskt
finns” och på s. 62 slutar med ”därför inte” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, med hänvisning till försvarskommitténs säkerhetspolitiska
bedömning, att det föreligger behov av en förstärkning av luftförsvaret
med jaktflyg redan i närtid, bl. a. för att tillgodose den allt viktigare
incidentberedskapen, och att det tekniskt finns möjligheter att utnyttja
Drakensystemet mer än som hittills planerats. Utskottet konstaterar vidare
att en fjärde J 35-division skulle innebära en värdefull förstärkning av
luftförsvaret. I enlighet härmed anser utskottet att följande åtgärder, som
föreslagits av chefen för flygvapnet och som av denne kostnadsberäknats till
ca 200milj. kr., bör vidtas:

I samband med att den återstående J 35-divisionen på F16 krigsorganiseras
med flygplan JA 37 överförs berörda Drakenflygplan till F K^och läggs tills
vidare i ”malpåse”. Den nuvarande s. k. Österrikedivisionen etableras som
den organisatoriska grunden för en fjärde 35-division på F10. När nuvarande
tre stationskompanier vid F10 är väl uppfyllda med personal sker en delning
till fyra kompanier. Detta bör kunna ske omkring budgetåret 1991/92.
Uppförande av en ”JAS-hangar” vid F10 tidigareläggs till att tidsmässigt ske
vid tiden för bildandet av ett fjärde stationskompani och för slutleverans av
modifierade J35. Fram till dess sker modifiering till J-standard av erforderligt
antal J35-flygplan.

Tillgången på flygtekniker vid F10 i fred kommer att avgöra tillväxttakten i
den fjärde 35-divisionens beredskap fram till budgetåret 1991/92. Bl. a. med
hänsyn till den ökade belastning på F 10:s flygfält och övningsområden som
följer av tillkomsten av en fjärde division är en alternativbasering under vissa
perioder motiverad. Med hänsyn härtill men också av säkerhetspolitiska skäl
anser utskottet att en ökad beredskapsbasering i Visby bör ske. Detta
innebär att kompletterande verkstads- och serviceutrymmen i Visby bör
övervägas.

dels att utskottets hemställan (s. 83) i moment 4. b) bort ha följande lydelse:

4. beträffande flygstridskrafter

b) att riksdagen med anledning av motion 1986/87: Fö 127,
yrkande 9, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om uppsättande av ytterligare en division med modifierade
Drakenplan.

9. Totalförsvarets civila del (punkt 6)

Göthe Knutson, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (allam) anser - vid bifall
till reservation 4 - angående planeringsantaganden

dels att den del av utskottets anförande som på s. 103 börjar med ”1 en

202

motion” och slutar med ”sammanhanget anfördes” bort ha följande lydelse:

I en motion, FÖ128 (m), yrkande 15, anförs vissa principiella invändningar
mot inriktningen i de planeringsförutsättningar som anges i propositionen
och som här ovan översiktligt återgivits. Utskottet konstaterar att yrkandet i
sak innebär ett upprepande av yrkande 2 i samma motion. Detta senare
yrkande behandlade utskottet inom ramen för avsnittet om vissa gemensamma
utgångspunkter för planeringen. Utskottet kan således här hänvisa till
vad som där, med instämmande i motionens yrkande, anfördes.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 113 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”för försörjningsberedskapen” bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om sitt ställningstagande till yrkande 2 i partimotion
Fö 128 (m) och tillstyrker i enlighet med vad som där anfördes bifall till
motion FÖ117 i denna del.

dels att utskottets hemställan (s. 120) i momenten 1. c) och 8. a) bort ha
följande lydelse:

1. beträffande grunder och inriktning för totalförsvarets civila del

c) att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1986/87:Föl28, yrkande 15, som sin mening ger regeringen till känna
att totalförsvarets civila del skall inriktas i enlighet med vad utskottet
har anfört,

8. beträffande övrig varuförsörjning

a) att riksdagen med avslag på propositionen, med bifall till motion
1986/87:Föll7, yrkandena 1-3 samt med anledning av motionerna
1986/87:Föll8, yrkande 1, 1986/87:Föl27, yrkande 18, och 1986/
87:Fö404 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om planeringsförutsättningarna och riktmärkena för försörjningsberedskapen
på teko- och skoområdena.

10. Totalförsvarets civila del (punkt 6)

Göthe Knutson, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (allam) anser

dels — beträffande civilförsvarets räddningsenheter - att den del av utskottets
anförande som på s. 109 börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”denna
del” bort ha följande lydelse:

Utskottet understryker, med instämmande i motionen i denna del, vikten
av att de viktigaste räddningsenheterna är så väl övade och samtränade att de
är användbara direkt efter mobilisering. Det är därför angeläget att vidta
åtgärder så att dessa enheter inom ramen för samma totala övningstid kan
övas oftare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels — beträffande psykologiskt försvar — att den del av utskottets anförande
som på s. lil börjar med ”Med understrykande” och slutar med ”bör
godkännas” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka det psykologiska försvarets, den fredstida
informationens och informationsberedskapens avgörande betydelse för
totalförsvaret. Utskottet konstaterar att styrelsen för psykologiskt försvar
har uttalat att samhällets utveckling och olika händelser i samhället ställer

FöU 1986/87:11

203

krav på ökade insatser av styrelsen, främst inom områdena desinformation
och psykologisk krigföring/propagandametoder m. m.

Eftersom statsrådet i sin föredragning inte berör dessa krav bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna vad styrelsen för psykologiskt försvar
anför om ökade insatser på vissa områden och betona att dessa måste
genomföras på ett tillfredsställande sätt.

dels - beträffande medlen för skyddsrumsbyggande — att den del av
utskottets anförande som på s. 118 börjar med "Utskottet anser emellertid”
och slutar med ”flexibel planering” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder motionärernas uppfattning i motion FÖ128 att det bör
ske en ny prövning av medelstilldelningen för skyddsrumsbyggandet och
andra skyddsåtgärder sedan den i propositionen aviserade översynen av de
regionala mål- och riskanalyserna genomförts. Den ekonomiska ram för det
civila försvaret som nu fastställs för femårsperioden bör enligt utskottets
mening senare kunna ökas om översynen påvisar ett behov av ytterligare
resurser för detta ändamål. Utskottet tillstyrker bifall till motion FÖ128 i
denna del.

dels att utskottets hemställan (s. 120) i momenten 5. a), 7. d) och 10. b) bort
ha följande lydelse:

5. beträffande inriktningen av räddningstjänsten

a) att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkande 18, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om civilförsvarets räddningsenheter,

7. beträffande psykologiskt försvar och telekommunikationer

d) att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkande 22, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om riktlinjer för den fortsatta
utvecklingen av psykologiskt försvar,

10. beträffande ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del

b) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fö 128, yrkande 17,
och med anledning av motion 1986/87:Föl20, yrkande 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om senare
prövning av medelstilldelningen för skyddsrumsbyggandet.

11. Totalförsvarets civila del (punkt 6)

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anser

dels - beträffande sårbarheten i storstadsområdena - att den del av
utskottets anförande som på s. 104 börjar med ”Utskottet anser” och slutar
med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser dock, med instämmande i motion Fö406 (c), att det
härutöver är önskvärt att överstyrelsen för civil beredskap får i uppdrag att
genomföra en omfattande specialstudie om sårbarheten i våra storstadsområden.
Den snabba koncentration av befolkningen som vi fått till de större
tätorterna samt de svårigheter detta innebär när det gäller att få transporter,
datorer, el och livsmedelsdistribution att fungera i ofredstid måste uppmärksammas
mera. Arbetet bör så långt som är möjligt av sekretesskäl ha offentlig

FöU 1986/87:11

204

karaktär. Utskottet anser att riksdagen bör hemställa att regeringen ger ÖCB
ett sådant uppdrag.

dels — beträffande samhällets ökade sårbarhet — att den del av utskottets
anförande som på s. 104 börjar med ”Vad beträffar” och slutar med
”motionärernas yrkande” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar, med instämmande i motion FÖ127 (c) i denna del,
att samhällsutvecklingen medför att Sverige blir alltmer sårbart. Möjligheterna
att i ett kris- eller krigsläge upprätthålla grundläggande och vitala
samhällsfunktioner försvåras och våra möjligheter att skydda civilbefolkningen
minskar. Utvecklingen mot storskaliga lösningar, befolkningskoncentration
och ett ökat internationellt ekonomiskt beroende i försörjningens
alla delar gör Sverige militärt och ekonomiskt mer sårbart.

dels — beträffande resurser till försörjningsberedskap — att den del av
utskottets anförande som på s. 113 börjar med ”Utskottet anser” och slutar
med ”motion Fö404 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder den bedömning som redovisas i motion Fö404 (c) att de
prutningar på civilt försvar som blir följden av totalförsvarspropositionen i
dessa delar inte kan godtas, med hänsyn till konsekvenserna för vår
beredskap när det gäller främst lakansväv, sjukvårdsartiklar och industriväv.
Utskottet, som därmed tillstyrker bifall till motionen, anser att riksdagen
som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet nu har anfört.

dels — beträffande riktmärkena för försörjningsberedskapen pä teko- och
skoområdena - att den del av utskottets anförande som på s. 114 börjar med
"Försvarsutskottet instämmer” och slutar med ”bör avslås” bort ha följande
lydelse:

Försvarsutskottet instämmer emellertid i den avvikande mening som
anmälts till näringsutskottets yttrande i denna del. Försvarsutskottet delar
den åsikt som där framförs att ett upphävande av de av riksdagen uttalade
planeringsförutsättningarna och produktionskapacitetsmålen kan få ödesdigra
konsekvenser för den inhemska tekoindustrin. Utskottet anser att
tekopolitiken måste styras inte bara av beredskapsskäl utan också av
sysselsättningspolitiska, regionalpolitiska och allmänt ekonomiska skäl.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels — beträffande buffertlagersystemet — att den del av utskottets anförande
som på s. 115 börjar med "Försvarsutskottet vill” och på s. 116 slutar med
”buffertlagersystemet bör avslås” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser emellertid, med instämmande i den avvikande
mening som anmälts i näringsutskottet, att systemet med buffertlager
visserligen under vissa förutsättningar kan upphävas - något som även ÖCB
förordar — men att kravet på att de statliga myndigheterna skall upphandla
svensk väv bör bibehållas. Som framhållits i motionerna Föl 17 (m) och
FÖ118 (c) har denna skyldighet stor betydelse för textilindustrin. Utskottet
anser att ett mer effektivt samarbete mellan köpare och säljare skulle
åstadkommas om myndigheterna i fortsättningen under ÖCB:s medverkan
upphandlar tygerna direkt från de svenska tillverkarna. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1986/87:11

205

dels — beträffande resurser för byggande av skyddsrum - att den del av
utskottets anförande som på s. 119 börjar med "Utskottet hänvisar till att”
och slutar med ”och anläggningar” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder motionärernas bedömning att den medelstilldelning till
skyddsrumsbyggandet som föreslås i propositionen innebär en så stor
minskning i förhållande till hittillsvarande ambitionsnivå att det finns en risk
för att skyddsrum inte kan byggas i takt med nyproduktionen ens i
riskområdena. Utskottet anser därför liksom motionärerna att den i propositionen
föreslagna minskningen av medlen till skyddsrumsbyggandet bör
begränsas till 650milj. kr. Utskottet anser att motion FÖ127, yrkande 10 i
denna del, bör bifallas av riksdagen.

dels — beträffande ekonomisk ram och fördelning inom denna för totalförsvarets
civila del - att den del av utskottets anförande som på s. 120 börjar med
"Utskottet finner” och slutar med ”bör avslås” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder motionärernas bedömning att den minskning av
anslagen till de civila delarna av totalförsvaret - en minskning om totalt
1250 milj. kr. för försvarsbeslutsperioden - som föreslås av regeringen är så
kraftig att följden blir ett väsentligt avsteg från 1982 års försvarsbeslut.
Utskottet anser inte att det finns några hållbara säkerhetspolitiska eller
hotbildsmässiga skäl för ett sådant trendbrott och delar därför motionärernas
uppfattning att sammanlagt ytterligare 500 milj. kr. för perioden bör tilldelas
den civila delen av totalförsvaret. Utskottet biträder också det förslag till
fördelning av dessa ytterligare medel som redovisas i motion Föl27 i denna
del. Utskottet anser att en sådan ekonomisk ram och fördelningen inom
denna på ett realistiskt sätt möjliggör å ena sidan ett faktiskt fullföljande av
den inriktning för totalförsvarets civila del som fastslogs i föregående
försvarsbeslut, å andra sidan ett förverkligande av det väsentliga i den nya
inriktning som föreslås i propositionen. Utskottet anser därför att motion
FÖ127 (c) i denna del bör bifallas.

dels att utskottets hemställan (s. 120) i momenten 1. a) och b), 8. a), b) och d)
samt 10. a), c), d) och e) bort ha följande lydelse:

1. beträffande grunder och inriktning för totalförsvarets civila del

a) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fö406 beslutar
hemställa att regeringen ger ÖCB i uppdrag att genomföra en
specialstudie av sårbarhetssituationen i landets tre storstadsområden,

b) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Föl27, yrkande 2,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
samhällets ökade sårbarhet,

8. beträffande övrig varuförsörjning

a) att riksdagen med avslag på propositionen, med bifall till motion
1986/87:Fö404 samt med anledning av motionerna 1986/87:Föll7,
yrkandena 1-3,1986/87:Föll8, yrkande 1, och 1986/87:Föl27, yrkande
18, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om planeringsförutsättningarna och riktmärkena för försörjningsberedskapen
på teko- och skoområdena,

b) att riksdagen med avslag på propositionen, med bifall till motion
1986/87:Föll8, yrkande 2, och med anledning av motionerna 1986/

FöU 1986/87:11

206

87:Föll7, yrkande 4, och 1986/87:Föl36, yrkande 3. k), som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
fredskrislagring av tekovaror, kemiska produkter och metaller samt
om buffertlager av uniformstyger m. m.,

d) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Föll8, yrkande 3,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
resurser för överstyrelsen för civil beredskap,

10. beträffande ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del

a) att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1986/87:Föl61 samt med bifall till motion 1986/87:Fö 127, yrkande 10 i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om resurser för byggande av skyddsrum,

c) att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl27, yrkande 10 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om resurser för
civilförsvar utom skyddsrum,

d) att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl27, yrkande 10 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om resurser för
försörjningsberedskap,

e) att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Fö 127, yrkande 10 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om resurser för
fredskrislagring.

12. Forskning och försvarsindustri (punkt 7)

Göthe Knutson, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (allam) anser

dels — beträffande sysselsättningen vid Karls kronavarvet — att den del av
utskottets anförande som på s. 129 börjar med "Försvarsutskottet delar” och
slutar på med ”behandlade motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, med instämmande i motionerna FÖ128 (m) och Föl 16 (m),
att marinen med hänsyn till behovet av en förstärkning av vår ubåtsjaktförmåga
snarast bör få sådana resurser att ytterligare en komplett utbåtsjaktstyrka
kan byggas upp. I detta syfte bör enligt utskottets mening bl. a.
ytterligare två kustkorvetter av Göteborgstyp samt ytterligare en modern
ubåt av typ 90 beställas. Utskottet anser att en sådan resursförstärkning till
marinen kommer att möjliggöra ett bibehållande av nuvarande produktionsvolym
på Karlskronavarvet. Härigenom skulle den djupa och allvarliga
sysselsättningssvacka som blir en ofrånkomlig konsekvens av propositionen
kunna undvikas, något som är särskilt viktigt med tanke på marinens behov
av Karlskronavarvets hittillsvarande kapacitet. Utskottet instämmer i bedömningen
i motion Föl 16 att staten i egenskap av ägare måste ta ett ansvar
för att trygga sysselsättningen vid Karlskronavarvet. Utskottet vill också
hänvisa till riksdagens beslut (prop. 1979/80:165, NU 69, rskr. 405) beträffande
det militära försvarets behov av varvskapacitet. Riksdagen bör enligt
utskottets mening som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu
har anfört.

FöU 1986/87:11

207

dels — beträffande vissa teknik- och industrifrågor — att den del av utskottets
anförande som på s. 131 börjar med "Utskottet har” och slutar med ”smidigt
sätt” bort ha följande lydelse:

I totalförsvarspropositionen uppmärksammar försvarsministern, liksom
tidigare försvarskommittén, möjligheterna att utveckla en svensk jaktrobot.
Den föreslagna inriktningen innebär att den nuvarande amerikansk/brittiska
jaktroboten Rb71 moderniseras med ny teleelektronik till högre standard
(Rb71A). För detta finns goda skäl. Rb71A blir ett värdefullt tillskott till
beväpningen av JA 37 Viggen. För JAS39 Gripen innebär inriktningen
emellertid att tillförseln av en mer avancerad jaktrobot senareläggs eftersom
regeringen dessutom avser att pröva möjligheten att utveckla en sådan mer
avancerad jaktrobot (Rb73) på grundval av den nya elektroniken i Rb71A.
Efter beslut härom och projektstart år 1992 beräknas en sådan robot kunna
tillföras JAS-systemet först efter år 2000.

Utskottet ser liksom motionärerna i partimotion FÖ128 (m) problem med
den föreslagna inriktningen. Utveckling av Rb71A och eventuell senare
utveckling av Rb73 ger värdefulla möjligheter att bredda och utveckla svensk
försvarsmaterielindustri, särskilt i fråga om robotar och elektronik. Samtidigt
innebär inriktningen ett ekonomiskt åtagande som kan få allvarliga
följder inom realt minskande ekonomiska ramar för det militära försvaret.
Det finns en påtaglig risk att en ambitiös satsning medför kostnader utöver
vad som kan förutses. Vid ett helsvenskt, budgetfinansierat studie- och
utvecklingsarbete kan kostnadsökningar väntas leda till att man minskar det
antal robotar som anskaffas. Styckepriset blir därmed högre och försvarsmakten
får inte så många robotar som är önskvärt. Dessutom får man
avancerade jaktrobotar långt senare än om man nu inriktade sig på
direktanskaffning av utländsk robot.

Mot denna bakgrund - och med särskilt beaktande av önskemålet att
Sverige behåller och utvecklar en egen förmåga att tillverka kvalificerade
robotar - anser utskottet att regeringen för studie- och utvecklingsarbete
beträffande jaktrobotar bör eftersträva en finansiering som innebär att staten
inte tar hela kostnadsansvaret. Svensk industri liksom eventuella samverkande
utländska intressenter bör, i enlighet med vad som anförs i motion FÖ128
(m), bära en betydande del av sådana kostnader. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 132) i momenten 3. a) och 5. a) bort ha
följande lydelse:

3. beträffande sysselsättningen vid Karls kronavarvet

a) att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Föll6,
yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om det framtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet,

5. beträffande försvarsindustrifrågor i övrigt

a) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Föl28, yrkande 14,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
vissa teknik- och industrifrågor.

FöU 1986/87:11

208

13. Anslagsfrågor- totalförsvarets militära del (punkt 9) FöU 1986/87:11

Göthe Knutson, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (allam) anser-vid bifall till
reservation 6 såvitt gäller hemställan i moment 11. a) - beträffande anslagen
Bl, B2, C2 och D2

dels att den del av utskottets anförande som på s. 137 börjar med " Utskottet -som” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet - som i det föregående godtagit förslaget i motion Föl28 (m)
beträffande utgiftsram för det militära försvaret under budgetåret 1987/88 -anser att riksdagen i linje med detta ställningstagande bör bifalla motion
1986/87:Föl28 (m) också såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan (s. 137) i momenten 1,2. b), 5. a) och b) samt 8
bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkande 8, till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 6718000000 kr.,

2. beträffande Arméförband: Anskaffning av materiel

b) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkande 9, för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 2082000000 kr.,

5. beträffande Marinförband: Anskaffning av materiel

a) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkande 11, bemyndigar regeringen att medge
att beställningar av materiel m. m. och utvecklingsarbete för marinförband
får läggas ut inom en kostnadsram av 1729000000 kr.,

b) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkande 10, för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 1800000000 kr.,

8. beträffande Flygförband: Anskaffning av materiel

a) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkande 13, bemyndigar regeringen att medge
att beställningar av materiel m. m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband
får läggas ut inom en kostnadsram av 8731000000 kr.,

b) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkande 12, för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 5 098 000 000 kr.

14. Funktionen Telekommunikationer (punkt 12)

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 144 börjar med "Försvarsutskottet
anser” och slutar med ”televerkets försvarsinvesteringar" bort ha
följande lydelse:

Försvarsutskottet anser att vad som anförs i motion T803 (c) bör — i den
mån det inte redan blivit tillgodosett i de av föredragande statsrådet angivna

riktlinjerna - ligga till grund för inriktningen av televerkets försvarsbered- 209

skap.

14 Riksdagen 1986187.10sami. Nr 11

dels att utskottets hemställan (s. 145) i moment 1 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1986/87:T803 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av
televerkets försvarsberedskap.

15. Riktlinjer för kustbevakningens organisation (punkt 14)

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anser beträffande kustbevakningen
som fristående civil organisation

dels att den del av utskottets anförande som på s. 148 börjar med ”Beträffande
kustbevakningen” och slutar med ”marinens krigsorganisation” bort ha
följande lydelse:

Beträffande kustbevakningen som fristående civil organisation delar
utskottet skatteutskottets uppfattning att myndigheten skall ha ett självständigt
ansvar under regeringen. Kustbevakningen skall i fredstid inte ingå i
försvarsmakten men bör heller inte få sin verksamhet finansierad från anslag
inom utgiftsramen för det militära försvaret. Det finns enligt utskottets
mening inte tillräcklig anledning att överbefälhavaren yttrar sig över den nya
myndighetens anslagsframställningar. En medverkan i överbefälhavarens
långsiktiga planering kan — liksom när det gäller medverkan i sådan
planering hos räddningsverket, rikspolisstyrelsen och sjöfartsverket -förekomma inom ramen för det önskvärda samarbetet myndigheter emellan.
Liksom för närvarande bör kustbevakningen emellertid ingå i marinens
krigsorganisation.

Kustbevakningen blir på detta sätt det organ som i första hand stödjer
befolkningen i de glest befolkade skärgårdsområdena.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan (s. 150) i moment 1. b) bort ha följande lydelse:
beträffande riktlinjer för kustbevakningens organisation
1. b) att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1986/87:Föl24 samt med avslag på motionerna 1986/87:Föll4, 1986/
87:Föl39och 1986/87:Föl57, yrkande 1, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om kustbevakningen som
fristående civil organisation och i övrigt godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat.

16. Riktlinjer för kustbevakningens organisation (punkt 14)

Wiggo Komstedt (m) anser beträffande kustbevakningens ställning

dels att den del av utskottets anförande som på s. 148 börjar med ”1 sitt ” och
på s. 149 slutar med ”enligt motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet konstaterar att kustbevakningen med dagens organisation
är en liten, rationell och effektiv organisation som på en rad områden
svarar för betydelsefulla uppgifter. Åt moderorganisationen, tullverket,

FöU 1986/87:11

210

svarar kustbevakningen för det civila gränsskyddet. I samverkan med andra FöU 1986/87:11
myndigheter görs viktiga insatser av olika slag.

Att bryta loss kustbevakningen från tullverket orsakar utan tvekan
merkostnader. De besparingar och effektivitetsökningar som förutskickas i
totalförsvarspropositionen ter sig inte realistiska.

Mot denna bakgrund anser försvarsutskottet att totalförsvarspropositionen
bör avslås såvitt gäller riktlinjer för kustbevakningens organisation. Ett
sådant beslut innebär bifall bl. a. till motion 1986/87:Fö 119 (m).

dels att utskottets hemställan (s. 150) i moment 1. a) bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för kustbevakningens organisation

a) att riksdagen med avslag på propositionen samt med bifall till
motionerna 1986/87:Föll9, 1986/87:Föl35 och 1986/87:Föl52 beslutar
att kustbevakningen skall kvarstanna i tullverket.

17. Funktionen Livsmedelsförsörjningm. m. (punkt 17)

Göthe Knutson, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (allam) anser beträffande
försörjningsberedskapen rörande ammoniak

dels att den del av utskottets anförande på s. 157 som börjar med "Försvarsutskottet
har” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

En av de viktigaste frågorna för landets livsmedelsförsörjning är enligt
utskottets mening möjligheten att anskaffa tillräckligt med kvävegödselmedel
till jordbruket i en krissituation. Enligt vad utskottet har inhämtat är
Sveriges enda kvarvarande ammoniakfabrik hotad av nedläggning. Samtidigt
innebär regeringens förslag en drastisk minskning av beredskapslagringen
i fråga om viktiga insatsvaror för jordbruket. Mot denna bakgrund bör
riksdagen anmoda regeringen att aktivt bevaka denna fråga, vidta nödvändiga
åtgärder och senare lämna en redovisning till riksdagen.

dels att utskottets hemställan (s. 157) i moment4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande försörjningsberedskapen rörande ammoniak
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87: Jo224, yrkande 1,

1986/87:Föl40 och 1986/87:N329 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört.

18. Funktionen Livsmedelsförsörjning m. m. (punkt 17)

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anser

dels — beträffande den grundläggande inriktningen av försörjningsberedskapen
inom livsmedelsförsörjningens område - att den del av utskottets
anförande som på s. 154 börjar med "Försvarsutskottet har” och slutar med ”i
fråga” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i en avvikande mening (1) till jordbruksutskottets
yttrande anser försvarsutskottet att försörjningsberedskapen bör planeras
utifrån de av riksdagen år 1982 antagna försvarspolitiska målen.

Utskottet ställer sig också i övrigt bakom de synpunkter som anförs i den

avvikande meningen rörande inriktningen av försörjningsberedskapen på 211

livsmedelsområdet.

dels — beträffande den regionala och lokala försörjningsberedskapen pä
livsmedelsområdet - att den del av utskottets anförande som på s. 155 börjar
med ”Försvarsutskottet delar” och slutar med ”behandlad del” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill, såsom också sker i den avvikande meningen (1) till
jordbruksutskottets yttrande, understryka att den regionala och lokala
försörjningsberedskapen måste ägnas särskild uppmärksamhet. Visserligen
framhålls det i totalförsvarspropositionen att den regionala försörjningen i
övre Norrland bör uppmärksammas och att konsekvenserna av att storstadsområdena
avskärs från tillförsel bör analyseras. Det är viktigt att varje region
i landet har en väl fungerande jordbruksproduktion till vilken de lokala
livsmedelsindustrierna är knutna. Det behövs därför särskilda insatser för att
utarbeta försörjningsplaner för vissa större tätorter. Vad utskottet nu har
anfört om den regionala livsmedelsproduktionen och om försörjningsplaner
för större tätorter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels - beträffande försörjningsberedskapen rörande ammoniak - att den del
av utskottets anförande som på s. 157 börjar med ”Utskottet räknar” och
slutar med ”vår livsmedelsförsörjning” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet har i sitt yttrande framhållit att det tilltänkta industrikombinatet
i Nynäshamn enligt gällande planer avses producera 250000 ton
ammoniak per år. Försvarsutskottet vill framhålla att det inte ter sig troligt
att en sådan tillverkning kommer till stånd. Försörjningsberedskapen i fråga
om ammoniak bör därför enligt försvarsutskottets mening inte bygga på ett
sådant antagande.

Enbart ett krishandelsavtal med annat land ger enligt utskottets mening
inte tillräcklig försörjningstrygghet beträffande en så viktig vara som
ammoniak. Utskottet fäster därför stor vikt vid att ÖCB och statens
jordbruksnämnd noga följer utvecklingen och vidtar de åtgärder i övrigt som
kan visa sig nödvändiga för att trygga beredskapen för vår livsmedelsförsörjning.
Även regeringen har ett stort ansvar på detta område.

dels att utskottets hemställan (s. 157) i momenten 1, 2 och 4 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande den grundläggande inriktningen av försörjningsberedskapen
inom livsmedelsförsörjningens område

att riksdagen med avslag på propositionen, med anledning av motion
1976/87:Föl36, yrkande 3 e) i denna del, och med bifall till motionerna
1986/87:Fö 127, yrkande 17, och 1986/87:Föl51, yrkandena 1-4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

2. beträffande den regionala och lokala försörjningsberedskapen på
livsmedelsområdet

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1986/
87:Jo225, 1986/87:Fö 126, 1986/87:Föl36, yrkande 3 e) i denna del,
och med bifall till motion 1986/87:Föl51, yrkandena6 och 7, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

4. beträffande försörjningsberedskapen rörande ammoniak
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo224, yrkande 1,
1986/87:Föl40 och 1986/87:N329 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört.

FöU 1986/87:11

212

19. Totalförsvarsfrågor m. m. vid länsstyrelserna (punkt 20)

Göthe Knutson, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (allam) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 162 börjar med ”Försvarsutskottet
vill” och slutar med ”i frågan” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet ser mycket allvarligt på den obalans som råder mellan
försvarsenheternas uppgifter och de resurser som står till deras förfogande.
Hittills gjorda prioriteringar inom länsstyrelserna har ofta missgynnat
försvarsenheterna. Mot denna bakgrund bör försvarsenheterna tills vidare
undantas från ytterligare besparingsåtgärder. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 162) i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Föl28, yrkande 21,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
länsstyrelsernas försvarsenheter.

20. Riktlinj er för försörj ningsberedskapen inom
energiområdet (punkt 21)

Göthe Knutson (m), Olle Aulin (m), Gunhild Bolander (c), Wiggo Komstedt
(m) och Ingbritt Irhammar (c) anser beträffande beredskapslagring av olja
(omstrukturering av ansvaret för oljelagringen)

dels att den del av utskottets anförande på s. 171 börjar med ”Beträffande
invändningarna” och som på s. 172 slutar med ”inte bör bifallas” bort ha
följande lydelse:

Beträffande invändningarna i motionerna FÖ128 (m) och FÖ159 (c) mot
den föreslagna omstruktureringen och en i anslutning därtill träffad uppgörelse
med oljebolagen vill försvarsutskottet framhålla följande.

De stora förändringar som neddragningen av oljelagren och omstruktureringen
av dem medför gör det svårt att överblicka vilka svårigheter som kan
dyka upp i samband med genomförandet. Enligt utskottets mening föreligger
risk för att lagren av raffinerade produkter senare kan behöva omsättas.
Oljebolagen har givetvis större möjligheter än staten att genomföra en sådan
omsättning. Konsekvenserna av den preliminära överenskommelse som
företrädare för regeringskansliet har träffat med oljebolagen har inte i detalj
redovisats för utskottet. Det är inte klarlagt om staten genom överenskommelsen
får en överskottskapacitet av oljelagringsanläggningar och driftpersonal.

Försvarsutskottet kan därför på nuvarande underlag inte bedöma om den
föreslagna omstruktureringen och den i anslutning därtill träffade överenskommelsen
är godtagbar för statens del. Utskottet vill framhålla vikten av att
omstruktureringen sker på ett sådant sätt att staten inte ådrar sig extra
kostnader nu eller i framtiden. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Yrkandena i motionerna FÖ128 (m), yrkande23, och
Föl59(c), yrkande 3, har därmed tillgodosetts.

FöU 1986/87:11

213

dels att utskottets hemställan (s. 175) i moment 7. e) bort ha följande lydelse:

7. beträffande beredskapslagring av olja

e) att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1986/87:Föl28, yrkande 23, och 1986/87:Fö 159, yrkande 3, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
omstrukturering av ansvaret för oljelagringen.

21. Riktlinjer för försörjningsberedskapen inom
energiområdet (punkt 21)

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anser

dels - beträffande mål och allmän inriktning - att den del av utskottets
anförande som på s. 166 börjar med "Försvarsutskottet delar” och slutar med
”i fråga” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som föreslås i avvikande mening 1 i näringsutskottets
yttrande bör en minskad sårbarhet skapas genom införande av ett energisystem
med en småskalig utformning som är grundat på inhemska energikällor,
allt i enlighet med vad som förordas i motionerna Fö 127 (c) och Fö 159 (c) och
i linje med vad som anförs i motion FÖ136 (vpk).

dels — beträffande planeringsförutsättningar — att den del av utskottets
anförande som på s. 166 börjar med ”Försvarsutskottet — som” och på s. 167
slutar med ”av beredskapsåtgärder” bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet anser att antagandet om möjlig krisimport av olja är -som hävdas i motionerna Föl36 (vpk) och FÖ159 (c) - alltför optimistiskt.
Utskottet har i övrigt inte något att invända mot vad föredragande statsrådet
har anfört i denna del. Vad utskottet anfört om planeringsförutsättningar bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels — beträffande ersättning av importbränslen — att den del av utskottets
anförande som på s. 167 börjar med "Försvarsutskottet delar” slutar med ”av
importbränslen” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet tillstyrker i likhet med vad som föreslås i avvikande
mening 5 till näringsutskottets yttrande bifall till motion 1986/87:Föl59 i
denna del. Importerade bränslen bör såsom anförs i nämnda motion vid
störningar i tillförseln i allt väsentligt ersättas med inhemska bränslen.

Försvarsutskottet vill i detta sammanhang framhålla att en fullskaleanläggning
för tillverkning av etanol skulle vara av stor betydelse för försörjningsberedskapen.
Utskottet delar därför uppfattningen i avvikande mening 6 i
näringsutskottets yttrande att det bör vidtas statliga åtgärder som främjar en
fullskalig etanolproduktion, baserad på inhemska råvaror.

dels - beträffande beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet (statens vattenfallsverks
ansvar för fördelning av vissa medel) — att den del av utskottets
anförande som på s. 168 börjar med "Försvarsutskottet påminner” och på
s. 169 slutar med ”inom elkraftsområdet” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser att uppgiften att fördela de medel som avses för att
stimulera elproducenter och eldistributörer att vidta beredskapsåtgärder bör
fördelas av statens energiverk.

FöU 1986/87:11

214

Försvarsutskottet har i övrigt inte något att erinra mot vad föredragande FöU 1986/87:11
statsrådet har anfört om beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet.

dels - beträffande beredskapslagring av kärnbränsle — att den del av
utskottets anförande som på s. 173 börjar med ''Försvarsutskottet biträder”
och slutar med ”avslås såvitt nu är i fråga” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser i likhet med vad som anförs i avvikande mening 9
till näringsutskottets yttrande och i motion FÖ159 (c) att en väsentlig
utgångspunkt för beredskapslagringen av kärnbränsle bör vara att kärnkraften
skall avvecklas och att avvecklingen skall inledas snarast. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels - beträffande beredskapslagring av kol — att den del av utskottets
anförande som på s. 173 börjar med "Försvarsutskottet erinrar” och slutar
med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet delar uppfattningen i avvikande mening 10 i näringsutskottets
yttrande att det svenska energisystemet bör baseras på i första hand
inhemska och förnybara energikällor. Såsom anförs i motion FÖ159 (c) måste
strävan vara att minimera kolförbrukningen samtidigt som försörjningstryggheten
ökar.

dels - beträffande beredskapsåtgärder pä naturgasområdet — att den del av
utskottets anförande som på s. 174 börjar med "Försvarsutskottet erinrar”
och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser i likhet med vad som anförs i avvikande mening 11
till näringsutskottets yttrande att naturgasen är ett i jämförelse med andra
fossila bränslen miljövänligt bränsle som därför under överskådlig tid bör
utnyttjas i det svenska energisamhället. Inhemsk gasproduktion är självklart,
såsom anförs i den avvikande meningen, den bästa vägen att förbättra
energiberedskapen inom energiområdet. Försvarsutskottet stödjer även vad
i övrigt anförs i den avvikande meningen vilket innebär att motion FÖ159 bör
bifallas såvitt nu är i fråga.

dels - beträffande handlingsberedskap — att den del av utskottets anförande
som på s. 175 börjar med ”Även på” och slutar med ”är i fråga” bort ha
följande lydelse:

Försvarsutskottet delar uppfattningen i avvikande mening 3 till näringsutskottets
yttrande att en övergång till ett mer småskaligt energisystem baserat
på decentralistiskt synsätt skulle skapa en väsentligt stärkt handlingsberedskap,
allt i enlighet med vad som anförts i motion Föl59, som alltså bör
bifallas i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan (s. 175) momenten 1,2,4. a) och b), 6. a), 8,9,

10. a) och 11 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen
inom energiområdet

att riksdagen med avslag på propositionen och med anledning av
motion 1986/87:Föl36, yrkande 3 g), samt med bifall till motionerna
1986/87:Föl27, yrkande 12 i denna del, och 1986/87:Föl59, yrkande 1 i
denna del och yrkande 5 i denna del, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om riktlinjer,

2. beträffande planeringsförutsättningar
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1986/
87:Föl36, yrkande 3 h) i denna del, och 1986/87:Föl59, yrkande 2 i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,

4. beträffande ersättning av importbränslen

a) att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Föl36,
yrkande 3 i), och med bifall till motion 1986/87:Föl59, yrkande 1 i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om produktion av etanol,

b) att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl59, yrkande 1 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om ersättning av
importbränslen,

6. beträffande beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet

a) att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl59, yrkande 4, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om statens vattenfallsverks ansvar för
fördelning av vissa medel,

8. beträffande beredskapslagring av kärnbränsle

att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till motion
1986/87:Föl59, yrkande 2 i denna del, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om riktlinjer,

9. beträffande beredskapslagring av kol

att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till motion
1986/87:Fö 159, yrkande 2 i denna del, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om riktlinjer,

10. beträffande naturgas

a) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl59, yrkande 2 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om riktlinjer för
beredskapsåtgärder på naturgasområdet,

11. beträffande handlingsberedskap

att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till motion
1986/87:Föl59, yrkande 5 i denna del, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om riktlinjer.

22. Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 - totalförsvarets
civiladel (punkt 22)

Göthe Knutson, Olle Aulin och Wiggo Komstedt (allam) anser beträffande
anslaget Civil ledning och samordning

dels att den del av utskottets anförande som på s. 180 börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”behandlade motioner” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det olyckligt att de i propositionen föreslagna medlen för
civilbefälhavarnas utbildnings- och övningsverksamhet så starkt reducerats
jämfört med behovet och äskade medel. Utskottet finner det mot denna

FöU 1986/87:11

216

bakgrund motiverat att det ställs ytterligare 2 milj. kr. till ÖCB:s förfogande FöU 1986/87:11

under nästa budgetår. Dessa medel bör användas för att fördelas till i första
hand civilbefälhavarnas utbildnings- och övningsverksamhet.

dels att utskottets hemställan (s. 185) i moment 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl28, yrkandena 16 och 20, under fjärde huvudtiteln
till Civil ledning och samordning för budgetåret 1987/88 anvisar ett
reservationsanslag av 55300000 kr.

23. Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 - totalförsvarets
civila del (punkt 22)

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anser

dels - beträffande Vägverket: Försvarsuppgifter (krigsvägplan) — att den del
av utskottets anförande som på s. 182 börjar med ”Syftet med” och slutar
med ”till motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med vad som anförs i motionerna FÖ125 (c) och
FÖ127 (c) understryka betydelsen av de sekundära och tertiära vägnäten för
krigsvägplanen. Enligt utskottets mening bör en samordning ske mellan den
vägupprustning som kontinuerligt pågår i fredstid och krigsvägplanen.

Nämnda motioner bör därför bifallas i nu behandlad del. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Syftet med övriga motionsyrkanden
som nu behandlas synes vara tillgodosett.

dels — beträffande Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar (järnvägsnätets
roll i totalförsvaret) - att den del av utskottets anförande som på s. 183 börjar
med ”Försvarsutskottet anser” och slutar med ”i fråga” bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som anförs i en avvikande mening till trafikutskottets
yttrande har enligt försvarsutskottets mening inlandsbanans betydelse från
beredskapssynpunkt inte beaktats tillräckligt i 1985 års riksdagsbeslut om
trafikpolitiken. Försvarsutskottet anser att ett ställningstagande till banans
framtid bör ske utan dröjsmål och innebära att hela banans fortbestånd
säkerställs av totalförsvarsskäl. Vad utskottet här har anfört med anledning
av motionerna FÖ125 (c) och FÖ127 (c) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels - beträffande sjöfartsverkets verksamhet (sjöfartspolitiken) — att den del
av utskottets anförande som på s. 184 börjar med "Försvarsutskottet anser”
och slutar med ”är erforderligt” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet ser med oro på den utveckling som inneburit att den
svenska handelsflottan har minskat från 613 fartyg om sammanlagt 12,9
miljoner dödviktton år 1975 till 438 fartyg om 2,2 miljoner dödviktton 1986,
vilket innebär en kapacitetsminskning på drygt 80%. Utskottet vill i likhet
med trafikutskottet betona att ett viktigt mål för den svenska sjöfartspolitiken
- enligt riksdagens beslut år 1980 - är att trygga landets transportförsörjning
i politiska och ekonomiska krissituationer. Den av regeringen
aviserade sjöfartspolitiska propositionen måste ha som utgångspunkt att

skaffa Sverige en positiv sjöfartspolitik motsvarande de intentioner som
fastställdes av riksdagen år 1980. Vad försvarsutskottet sålunda har anfört
med anledning av totalförsvarspropositionen i denna del och motionerna
Föl25, yrkande 4, och FÖ127, yrkande 16 i här berörd del, bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels - beträffande Transportrådet - att den del av utskottets anförande som
på s. 184 börjar med "Trafikutskottets majoritet” och slutar med ”till
motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion
Föl27 (c). Enligt utskottets mening bör transportrådets uppgifter inom den
civila delen av totalförsvaret föras över på länsstyrelserna. I likhet med
motionärerna anser utskottet att riksdagen bör avslå regeringens förslag till
medelsanvisning. Regeringen bör enligt utskottets mening förelägga riksdagen
nytt förslag med den i motionen angivna inriktningen. Vad utskottet här
har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels - beträffande Kostnader för beredskapslagring av livsmedel - att den
del av utskottets anförande som på s. 185 börjar med ”Med instämmande”
och slutar med ”motionsyrkanden avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de synpunkter på livsmedelsförsörjningen och
beredskapslagringen av livsmedel och insatsvaror som har framförts i motion
FÖ151. En uthållig försörjningsförmåga är en nödvändig del i ett starkt
försvar. Beredskapslagringen bör enligt utskottets mening utformas så att en
acceptabel kriskost kan garanteras befolkningen i inledningsskedet av en kris
och så att tillgången på insatsvaror möjliggör en varaktig och uthållig
produktion av livsmedel. Beredskapslagringen av livsmedel och insatsvaror
m.m. bör därför bibehållas på nuvarande försörjningsnivå. För detta
ändamål bör ytterligare medel anvisas under anslaget C 5 i enlighet med
yrkande 5 i motion FÖ151.

dels att utskottets hemställan (s. 185) i momenten 21. a), 22. a), 23. a), 25 och
27 bort ha följande lydelse:

21. beträffande Vägverket: Försvarsuppgifter

a) att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Föl25,

yrkande 1, och 1986/87:Föl27, yrkande 16 i denna del, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om krigsvägplan,

22. beträffande Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar

a) att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87: Fö 125,
yrkande 3, och 1986/87:Fö 127, yrkande 16 i denna del, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om järnvägsnätets
roll i totalförsvaret,

23. beträffande Sjöfartsverkets verksamhet

a) att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Föl27,

yrkande 16 i denna del, och 1986/87:Föl25, yrkande 4, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om sjöfartspolitiken,

25. att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1986/87:Föl27, yrkande 11, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om nytt förslag till riksdagen,

FöU 1986/87:11

218

27. att riksdagen med avslag på propositionen och motion 1986/
87:Föl36, yrkande3f), med anledning av motion 1986/87:Jo257,
yrkande 9, och med bifall till motion 1986/87:Föl51, yrkande5, under
nionde huvudtiteln till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel
m. m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
191500000 kr.

Särskilda yttranden

1. Totalförsvarets militära del (punkt 5)

- en modernisering av det militära försvaret på Gotland

Gunhild Bolander (c) anför:

De senaste årens utveckling innebär att stormakterna visar ett allt tydligare
intresse för Europas flankområden, bl. a. Skandinavien.

Som den största strandägaren i Östersjön påverkas Sverige mycket av vad
som händer i Östersjöområdet. Andra länder ökar sin civila och militära
verksamhet i vårt lands omedelbara närhet utanför Gotland. Denna utveckling
ställer ökande krav på resurser för övervakning, uppföljning och insatser
i fred och under neutralitet men också på förberedelser för det försvar som
måste föras om vårt land skulle angripas av en annan stat.

Gotlands betydelse för vårt totalförsvar har uppmärksammats alltmer.
Såväl totalförsvarspropositionen som utskottets betänkande vittnar om
detta.

En modernisering av det militära försvaret på Gotland synes därför alltmer
angelägen. Lokalisering av tunga kustrobotförband till Gotland är en för
riksförsvaret angelägen fråga som nu skall prövas särskilt. Inför det
utrednings- och planeringsarbete som aviserats ske under överbefälhavarens
ledning förutsätter jag att de i motion Fö305 (c) redovisade behoven av
modernisering av det militära försvaret på Gotland ges hög prioritet.

2. Totalförsvarets militära del (punkt 5)

— ändrad veckoövningsrytm vid värnpliktsutbildning

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anför:

Utskottet anser att den s. k. 10/4-modellen bör börja tillämpas i särskilda fall
efter närmare prövning av överbefälhavaren och vederbörande försvarsgrenschef.
Det bedömdes att systemet kan bidra till att underlätta organiserandet
av de värnpliktigas hemresor vid förband där problemen i detta
hänseende är stora. Vi räknar med att detta ställningstagande innebär att det
ändrade systemet för värnpliktsutbildningen enligt nämnda modell kommer
att tillämpas vid förband med många fjärrekryterade värnpliktiga i enlighet
med vad som förordas i motion FÖ306 (c).

FöU 1986/87:11

219

3. Totalförsvarets militära del (punkt 5)

- lekmannainflytandet på lokal nivå

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anför:

I totalförsvarspropositionen anförs att det bör ankomma på regeringen att på
grundval av pågående försöksverksamhet besluta om lekmannainflytande på
bl. a. lokal nivå. Utskottet delar denna uppfattning samtidigt som det
understryker sin positiva inställning till ett sådant inflytande. Vi vill starkt
framhålla önskvärdheten av att regeringen på grundval av de positiva
erfarenheterna av pågående försöksverksamhet snarast beslutar om införandet
av ett lekmannainflytande vid samtliga förband inom försvarsmakten.

4. Totalförsvarets civila del (punkt 6)

- samlokalisering av civilbefälhavarkanslier och
militärområdesstaber

Wiggo Komstedt (m) anför:

Utskottet anser att riksdagens behandling av frågor rörande lokalisering av
CB-kanslierna lämpligen bör avvakta resultatet av pågående ledningsutredning
och de förslag från regeringen som denna kan komma att föranleda. Jag
delar denna uppfattning men anser principiellt att - såsom 1974 års
försvarsledningsutredning förordade - civilbefälhavarens kansli bör vara
lokaliserat till ort där det finns militärområdesstab.

5. Totalförsvarets civila del (punkt 6)

- televerkets AXE-system

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anför:

Televerkets telefonväxlar med det nya AXE-systemet brukar åberopas som
exempel på att man tidigare inte har uppmärksammat beredskapsaspekter i
tillräcklig grad. AXE-systemet medger inte alarmering med telefonsignaler,
något som i princip är möjligt med det äldre system som alltjämt är i bruk i
delar av landet.

En komplettering i efterhand av AXE-systemet är tydligen inte ekonomiskt
genomförbar. Utskottet har förutsatt att frågorna om alarmering och
viktiga meddelanden till befolkningen skall drivas hårdare än regeringen
tydligen har räknat med. Riksdagen kan väntas uttala sig härom i försvarsbeslutet.

Vi biträder helt utskottets ståndpunkt i denna del men vill tillägga att även
andra alternativ än radiomeddelanden bör sökas och övervägas i sammanhanget.

6. Forskning och försvarsindustri (punkt 7)

- Karlskronavarvet

Christer Skoog (s) anför:

I totalförsvarspropositionen återges försvarskommitténs samlade bedömning
att det inom den svenska försvarsmaterielindustrin inte finns något

FöU 1986/87:11

220

betydande materielområde där det med utgångspunkt från försvarets
långsiktiga behov finns onödig industriell kapacitet, samtidigt som det
konstateras att det dock finns ett flertal områden där försvarsindustrins
kapacitet behöver anpassas till försvarsmaktens materielbehov och till
rimliga exportantaganden.

I utskottets betänkande konstateras att försvarsmaktens samlade behov av
varvskapacitet blir mindre under de närmaste åren och att det därför krävs att
den totala kapaciteten för nybyggnad och underhåll av örlogsfartyg anpassas
till aktuella förhållanden. Samtidigt understryker utskottet, med hänvisning
till Karlskronavarvets betydelse, vikten av att de negativa effekterna av
förestående produktionssvacka begränsas.

Jag anser att det hade varit till fördel om utskottet härutöver och i
anslutning till motion FÖ141 hade uttalat att riksdagen bör göra ett
tillkännagivande angående behovet av att i det längre perspektivet omdisponera
de marina beställningarna i syfte att säkerställa en jämn produktionsnivå
vid Karlskronavarvet. Det finns all anledning att redan nu tackla det
historiskt betingade snedfördelningsproblem som skapats av nu aktuell
planering. Enligt denna finns under perioden 1987-1992 endast nyproduktion
i form av ubåtar typ 90. På längre sikt finns däremot ett stort
omsättningsbehov av marinens fartyg, med risk för en kraftig överbeläggning
vid Karlskronavarvet under perioden 1997-2007. En jämnare beläggning
vid varvet bör eftersträvas.

7. Totalförsvarsfrågor m. m. vid länsstyrelserna (punkt 20)

- försvarsenheternas resurser

Gunhild Bolander och Ingbritt Irhammar (båda c) anför:

Utskottet påminner om sina tidigare uttalanden angående obalansen mellan
uppgifter och resurser vid länsstyrelsernas försvarsenheter, nu bekräftad
också av försvarskommittén. Mot denna bakgrund bedömer utskottet att
besparingar inte torde komma att aktualiseras när det gäller dessa enheter.
Vi vill starkt understryka behovet av att försvarsenheterna i varje fall får
behålla oförändrade resurser om det skall vara möjligt för dessa att — som
föredragande statsrådet förutsätter - fullgöra sina viktiga uppgifter.

FöU 1986/87:11

221

FöU 1986/87:11

Sammanställning av motionsyrkanden
Väckta under den allmänna motionstiden 1987

1986/87:Fö202 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en total försvarsorganisation som tar i beaktande
sårbarheten i det svenska samhället och inte enbart förlitar sig på militära
medel.

1986/87:Fö203 av Gunnar Hökmark m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om neurokirurgen på Södersjukhuset,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de i motionen
angivna riktlinjerna för att förstärka försvaret av Storstockholmsområdet
samt för att betydligt höja beredskapen i fred för härav berörda militära och
civila enheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att särskilda studier av behovet på längre sikt av
resurser och beredskap för försvaret av Storstockholmsområdet i vid
bemärkelse bör göras.

1986/87:Fö204 av Olle Aulin och Bo Lundgren (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande krigsförbandens kvalitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande pansarvärn och anskaffning av en ny stridsvagn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande anskaffning av J 37 Viggen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande de marina förbanden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande civilförsvarets undsättningsstyrkor.

1986/87:Fö205 av Ulla Orring och Rune Ångström (fp) såvitt gäller yrkande 1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att en för hela totalförsvaret gemensam skola för utbildning rörande
skydd mot ABC-stridsmedel samt mot radioaktiva och kemiska risker i fred
inrättas.

1986/87:Fö206 av Lars Tobisson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om en
förstärkning av beredskapen mot överraskande anfall i Göteborgsområdet i
enlighet med vad som i motionen anförts.

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

2,3
2, 3

2, 3

2, 3
2, 3

2,3
2, 3
2, 3

2, 3

222

FöU 1986/87:11

1986/87:Fö207 av Kjell A. Mattsson och Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av större försvarsresurser på västkusten,

2. att riksdagen begär att regeringen beslutar att underhållsverksamheten
vid 2. helikopterdivisionen i Säve skall återupptas för där stationerade
helikoptrar,

3. att riksdagen beslutar att underhållet av de fyra helikoptrar som skall
tillföras marinen förläggs till 2. helikopterdivisionen i Säve.

1986/87:Fö208 av Sonja Rembo m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förstärkning
av Västsveriges försvar.

1986/87:Fö209 av Martin Olsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
nödvändigheten av ökade resurser för försvaret längs Norrlandskusten.

1986/87:Fö211 av Siri Häggmark och Jens Eriksson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om vikten av att stärka försvarsberedskapen på västkusten.

1986/87:Fö301 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar att försäkringsskyddet för den värnpliktige kompletteras
i enlighet med motionens yrkande så att det blir heltäckande under
värnpliktstiden.

1986/87:Fö302 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att åtgärder vidtas i syfte att kraftigt skärpa bevakningen
av militära förråd i fredstid.

1986/87:Fö303 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inrättandet av en
musikpluton inom Västra militärområdet.

1986/87:Fö305 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för
att det gotländska försvaret snarast moderniseras i takt med omvärlden och i
takt med övriga delar av Sveriges försvar samt enligt de krav som övriga delar
av det gotländska totalförsvaret kräver.

1986/87:Fö306 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av allmänna värnplikten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om lekmannastyrelser på förbanden,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en genomgång sker av trafiksäkerhetsfrågorna
inom försvarsmakten,

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

3 2, 3

2, 3

2, 3

2, 3

2, 3

223

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

4. att riksdagen hos regeringen begär att en försöksverksamhet med tio
utbildningsdagar och fyra fridagar prövas vid förband med många fjärrekryterade
värnpliktiga,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utbildning av besättningar för Herculesplan,

6. att riksdagen begär att regeringen upptar förhandlingar med trafikbolagen
så att värnpliktskortet blir en giltig färdhandling på allmänna kommunikationer
i hela landet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om dagersättning för de värnpliktiga,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om säkerhets- och försvarspolitisk information.

1986/87:Fö307 av Margit Sandéhn m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att regler införs som förhindrar att
värnpliktiga framför militärfordon utan att ha fått tillräcklig vila.

1986/87:Fö309 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om de värnpliktigas försäkringsskydd i enlighet med vad som
anförs i motionen.

1986/87:Fö310 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om breddning av
informationen om svensk försvars- och säkerhetspolitik till de värnpliktiga.

1986/87:Fö311 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till förbättring av de värnpliktigas ekonomiska
förmåner, resor m. m. i enlighet med vad som anges i motionen.

1986/87:Fö312 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om upprättande av en ubåtsjaktstyrka stationerad i
Härnösand.

1986/87:Fö313 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av de här nämnda
problemen på personalområdet snarast kommer till stånd i syfte att ge ökad
flexibilitet och förbättrad beredskap,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till inriktning av detta
arbete redovisas för riksdagen i samband med presentationen av totalförsvarspropositionen
i vår.

1986/87:Fö314 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om trafiksäkerhetsfrågorna
inom försvaret.

6, 7

224

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

1986/87:Fö315 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 5

begär att överbefälhavaren får i uppdrag att föreslå olika säkerhetsåtgärder
mot vapen- och ammunitionsstölder ur förråd och att kostnaderna för dessa
åtgärder redovisas inför kommande försvarsbeslut.

1986/87:Fö316 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos 5

regeringen begär en översyn av de utvärderingar av krigsförbandens förmåga
som genomförs efter krigsförbandsövningar.

1986/87:Fö317 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att förbandscheferna bemyndigas 5
besluta avkorta reservbefälens tjänstgöringsskyldighet med högst tio dagar,

2. att riksdagen hos regeringen begär att överbefälhavaren bemyndigas 5
besluta om avkortning av tjänstgöringsskyldigheten över tio dagar.

1986/87:Fö318 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 5
anförts om samlevnadsundervisning i den militära befälsutbildningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av beslutet om att 5
öppna försvarets yrken för kvinnor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 5
anförts om studier beträffande taktisk flygtjänst och submarin tjänst.

1986/87:Fö319 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos 5

regeringen begär en översyn av hemvärnets och driftvärnens verksamheter i
syfte att förbättra utbildning och utrustning och att även reglerna för
maximalt övningstidsuttag för hemvärnsmän belyses.

1986/87:Fö320 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening 5

ger regeringen till känna att underhållet av fyra tunga helikoptrar förläggs till

2. helikopterdivisionen.

1986/87:Fö321 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som 5

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
möjligheterna till förbättringar av de värnpliktigas resor.

1986/87:Fö322 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen som 5

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behandlingen av
bostadsbidraget till värnpliktiga.

1986/87:Fö323 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regering- 5

en begär en utredning och ett förslag till rationalisering i familjebidragsärenden
enligt riksrevisionsverkets förslag.

1986/87 :Fö324 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c) vari yrkas att 5

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen 225

15 Riksdagen 1986/87.10sami. Nr 11

FöU 1986/87:11

anförts beträffande Ing 2:s och I 12:s betydelse för sysselsättningen i östra
länsdelen.

1986/87:Fö401 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att civilbefälhavarens kansli för södra civilområdet skall
stationeras i Kristianstad.

1986/87:Fö402 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
civilbefälhavarens kansli och militärbefälhavarens stab i södra militärområdet
bör förläggas tillsammans i Kristianstad.

1986/87:Fö404 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts om resurser till det
ekonomiska försvaret.

1986/87:Fö405 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av kvalitet
i vår civila beredskap.

1986/87:Fö406 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
hemställa att regeringen ger ÖCB i uppdrag att genomföra en specialstudie
om sårbarhetssituationen i landets tre storstadsområden.

1986/87:Fö407 av Hans-Eric Andersson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ÖCB:s
lokalisering slutligt bör avgöras på grundval av länsstyrelsens i Stockholms
län framställning.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
angetts om byggande av nytt kontorshus på Liljeholmen.

1986/87:Fö409 av Bengt Harding Olson och Margareta Mörck (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att en ny utredning tillsätts med uppgift att
lämna förslag till en samlokaliserad totalförsvarsledning på högre regional
nivå.

1986/87:Fö513 av Siw Persson och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket och sjöfartsverket
kommer med förslag på vilka platser det kan vara lämpligt att utöka
bemanningen med vtp-personal.

1986/87:Fö514 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om bidrag till stöd för
Sveriges FN-veteranförenings verksamhet.

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

11

1986/87:Fö515 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att det behövs effektiva åtgärder, exempel -

6

226

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

vis utnyttjande av TV-programmet Anslagstavlan för att göra innebörden av
signalen ”viktigt meddelande” allmänt känd.

1986/87: So477 av Blenda Littmarck och Ingvar Eriksson (m) var yrkas att 4

riksdagen hos regeringen begär att en delegation snarast tillsätts i vilken ingår
representanter för socialstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen och militära myndigheter
med uppgift att i enlighet med vad i motionen framförts handlägga
och kontrollera planeringen av sjukvården under krig.

1986/87:T803 av Ingbritt Irhammar och Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 12 14

som i motionen anförts om att minska telekommunikationernas sårbarhet,

2. att riksdagen anslår erforderliga medel för att uppfylla de krav som 12 14

samhället har rätt att ställa på televerket och dess tjänster.

1986/87:N329 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 17 17

anförts om beredskapsproduktion av ammoniak,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 17 17

anförts om behovet av statligt stöd för mino-processen samt sysselsättningseffekterna
i västra Västmanland.

1986/87:N370 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos 7
regeringen hemställer om förslag till förstatligande av de viktigaste svenska
krigsmaterielproducenterna.

1986/87: Jo202 av Bengt Kindbom och Lennart Brunander (c) vari yrkas att 17

riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om jordbrukets
beredskap för avbrott och störningar i elproduktionen inom ramen för
jordbrukets blockorganisation.

1986/87 :Jo220 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin 17

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om att
jordbrukets blockorganisation skall fullföljas.

1986/87:Jo224 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 1. 17 17, 18

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om Sveriges försörjning med ammoniak.

1986/87:Jo225 av Birgitta Hambraeus och Karl Boo (c) vari yrkas att 17 18

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om beredskapshänsyn i jordbruksförhandlingarna.

1986/87:Jo257 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkande 9 att 22

riksdagen hos regeringen begär uppdrag till statens jordbruksnämnd angående
utförsäljning av beredskapslager för ca 120 milj. kr.

227

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

Väckt med anledning av proposition 1986/87:74

1986/87:N140 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 14. att 7
riksdagen hos regeringen begär förslag om överförande i statlig ägo av Bofors
industrier.

Väckta med anledning av totalförsvarspropositionen

1986/87:Föll2 av Margit Sandéhn och John Johnsson (s) vari yrkas att 14

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående organisationskommitténs för kustbevakningen sammansättning.

1986/87:Föl 13 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om angelägenheten
av att säkra sysselsättningen vid FFV Vanäsverken i Karlsborgs kommun.

1986/87:Föll4av Ewy Möller och Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att 14

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om kustbevakningens organisation.

1986/87:Föll5 av Bengt Kindbom och Gunilla André (c) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen kompenserar det bortfall av 7
sysselsättningstillfällen som uppstår vid en minskad ammunitionstillverkning

vid Vanäsverken, Karlsborg,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att lokaliseringsstöd beviljas vid 7
nyetablering eller utbyggnad av företag inom Karlsborgs kommun.

1986/87:Föll6 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att planeringsramen för det militära försvaret för 5 6,7

perioden 1987/88-1991/92 ges en sådan inriktning att två kustkorvetter av

s. k. Göteborgsklass och en modern ubåt av typ Ubåt 90 inryms,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 7 6, 12

motionen anförs om det framtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet.

1986/87:Föll7 av Hans Nyhage och Arne Svensson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 6 9, 11

anförts beträffande en särskild utredning med uppgift att pröva grunderna

för försörjningsberedskapen,

2. att riksdagen beslutar att försörjningsberedskapen på tekoområdet, i 6 11

avvaktan på i motionen angiven utredning, skall grundas på ett bibehållande

av i dag existerande produktion och kapacitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 6 11

anförts beträffande det grundtextila området,

4. att riksdagen beslutar att skyldigheten för samtliga statliga myndigheter 6
att upphandla uniformstyger m. m. hos ÖCB skall kvarstå.

228

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 6
anförts beträffande utarbetande av effektiva rutiner för samråd mellan de
upphandlande myndigheterna, ÖCB och textilindustrin,

6. att riksdagen beslutar att det s. k. försörjningsberedskapsstödet vid 6
offentlig handel skall kunna utgå vid en prisskillnad på upp till 30 % mellan
svensk och utländsk offert.

1986/87:Föll8 av Lennart Brunander och Ivar Franzén (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att de mål som i dag gäller för beredskapen inom 6
teko skall behållas,

2. att riksdagen beslutar att myndigheternas skyldighet att upphandla 6
inhemskt producerad väv skall kvarstå,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att 6
nuvarande resurstilldelning till ÖCB för tryggande av försörjningsberedskapen
inom tekoområdet behålls på nuvarande nivå.

1986/87:Föll9 av Ingrid Sundberg och Per Stenmarck (m) vari yrkas att 14

riksdagen avslår förslaget i proposition 1986/87:95 om skiljande av kustbevakningen
från tullverket.

1986/87:Föl20 av Maj-Lis Lööw och Evert Svensson (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 6
som i motionen anförts om ett parlamentariskt deltagande i utformningen av

en ny skyddsrumspolitik,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 6
som i motionen anförts om resurser till skyddsrumsbyggandet.

1986/87:Föl21 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin 6

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kostnadsansvaret
för befolkningsskyddet.

1986/87: FÖ122 av Anita Bråkenhielm (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 4

huvudansvaret för det praktiska fullföljandet av beslutet om sjuktransportverksamheten
med helikopter i fredstid läggs på räddningsverket.

1986/87:Föl23 av Anita Bråkenhielm m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen 7

godkänner vad i proposition 1986/87:95 anförts om vissa frågor rörande
forskning och försvarsindustri.

1986/87:Föl24 av Kjell A. Mattsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen med 14

avslag på regeringens förslag angående kustbevakningens organisatoriska
ställning beslutar att organisationsutredningen skall ha till uppgift att
utforma organisationen för kustbevakningen som fristående civil myndighet.

11

11

16

10

15

229

FöU 1986/87:11

1986/87:Fö 125 av Gösta Andersson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om de mindre vägarnas roll i krigsvägplan,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om upphandlingen av reservbromateriel,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om järnvägsnätets roll i det framtida totalförsvaret,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om sjöfartens roll för totalförsvaret.

1986/87:Föl26 av Anita Persson m. fl. (s) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på bättre beaktande av
beredskapen i förädlings- och distributionsleden när det gäller försörjning
med livsmedel.

1986/87:Föl27 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ansluta sig till de allmänna riktlinjer för
försvarspolitiken som angivits i motionen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om samhällets ökade sårbarhet,

3. att riksdagen beslutar uttala att den allmänna värnplikten är en grundval
för det militära försvaret,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande personalfrågor i försvaret,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande värnpliktsförmåner,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om fredsorganisationens utformning med inriktning på minst ett
fredsförband/militär myndighet i varje län,

7. att riksdagen beslutar ansluta sig till den ekonomiska ram och
fördelningen av densamma som i motionen angivits för det militära försvaret,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett jaktförband 37 Viggen med stationering i Visby,

9. att - om yrkandet beträffande ett jaktförband 37 Viggen inte bifalls -riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att ett
jaktförband med 35 Draken stationeras till Visby,

10. att riksdagen beslutar ansluta sig till den ekonomiska ram samt
fördelningen av densamma som i motionen angivits för totalförsvarets civila
del,

11. att riksdagen beslutar avslå förslaget att anvisa 10 075 000 kr. till
transportrådet samt att hos regeringen begära nytt förslag i enlighet med det
anförda,

12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om försörjningsberedskap inom energiområdet,

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

22

22

22

22

17

3

6

5

5

5

5

5

5

5

22

21

23

23

23

18

3

11

6

7

7

6,7
6, 7
8

11

23

21

230

FöU 1986/87:11

13. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts rörande närradions alarmeringsfunktion i krig,

14. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts rörande prövning ur totalförsvarssynpunkt av
utnyttjande av AM-frekvenser som tilldelats Sverige,

15. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om larmsystem,

16. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om funktionen transporter,

17. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande livsmedelsförsörjningen,

18. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande försörjningen på beklädnadsområdet,

19. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande hälso- och sjukvården i krig m. m.,

20. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om arbetsformerna inför kommande försvarsbeslut.

1986/87:Föl28 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om säkerhetspolitiken och försvarspolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om gemensamma utgångspunkter för totalförsvarets
planering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om totalförsvarets militära del,

4. att riksdagen fastställer planeringsramen för det militära försvaret
1987/88—1991/92 på 127 367 milj. kr. i prisläge februari 1986,

5. att riksdagen fastställer en planeringsram för det militära försvaret
1992/93-1996/97, i prisläge februari 1986, i enlighet med vad som i motionen
förordats,

6. att riksdagen fastställer den militära utgiftsramen för 1987/88 till 24 866
milj. kr. i prisläge februari 1986,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att krigsorganisationen
skall inriktas i enlighet med vad som i motionen anförts,

8. att riksdagen till B 1 Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 6 718 milj. kr.,

9. att riksdagen till B 2 Arméförband: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 2 082 milj. kr.

10. att riksdagen till C 2 Marinförband: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 1 800 milj. kr.

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

6

6

6

22 23

17 18

6 11

4,11
2 1

3 2

4 4

5 6,7

5 6,7

5 6,7

5 6, 7

5 6, 7

9 13

9 13

9 13

231

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av 9 13

materiel m. m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 1 729 milj. kr.,

12. att riksdagen till D 2 Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för 9 13

budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag på 5 098 milj. kr.,

13. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av 9 13

materiel m. m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom

en kostnadsram av 8 731 milj. kr.,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 7 12

motionen anförts om vissa teknik- och industrifrågor,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att totalförsva- 6
rets civila del skall inriktas i enlighet med vad som i motionen anförts,

16. att riksdagen fastställer att anslagen på statsbudgeten inom planerings- 22 22

ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1987/88 tas upp med
sammanlagt 1 593,8 milj. kr. i beräknat genomförandepris 1987/88,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 6 10

motionen anförts om prövning av medelstilldelningen för skyddsrumsbyggande,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 6 10

motionen anförts om civilförsvarets räddningsenheter och dessas övningsverksamhet,

20. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: G 2 Civil ledning 22
och samordning anslår 55,3 milj. kr. för budgetåret 1987/88,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 20 19

motionen anförts om länsstyrelsernas uppgifter och därtill hörande,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 6 10

motionen anförts om det psykologiska försvaret,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 21 20

motionen anförts om oljelagringens omstrukturering och kostnader.

1986/87:Föl29 av Lennart Alsén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening 7

ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om byggandet av ett
forsknings-/stödfartyg.

1986/87:Föl30 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 4
motionen anförts om nödvändigheten av ett ökat inflytande för de civila
sjukvårdshuvudmännen vid personalfördelning mellan militär och civil
sjukvård i krig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 4
motionen anförs om minskad lagring av sjukvårdsförnödenheter kombinerad
med ökad beredskap för inhemsk tillverkning och återgång till flergångsanvändning.

232

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

1986/87:Föl31 av Kerstin Ekman och Lars Sundin (fp) vari yrkas att 3 2,3

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna det angelägna i att
försvarsbeslutets reformutrymme kommer Västsveriges försvar till del.

1986/87:Föl32 av Christer Eirefelt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen inte nu beslutar om en ny marin lednings- och fredsorga- 5 6, 7

nisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alternativa 5 6, 7

lösningar på såväl flottans som kustartilleriets regionala ledningsorganisation

bör utredas så att ett med övriga utredningar samstämt förslag kan föreläggas
riksdagen under 1989.

1986/87:Föl33 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att översynen av nuvarande 6
riskområden skall ske på sådant sätt att man snabbt kan få fram besked för de

delar av kommuner där mer omfattande bostadsbebyggelse väntas de
närmaste åren,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att uttagningen av 6
civilförsvarspliktiga till utbildning skall överföras från länsstyrelserna till
kommunerna.

1986/87:Föl34 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar 5

att modifiering av ytterligare flygplan J 35 Draken genomförs i den
omfattning som bedöms angeläget för att upprätthålla handlingsfrihet i fråga
om luftförsvarets omfattning och uthållighet.

1986/87:Föl35 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget i regeringens proposition 1986/ 14 16

87:95, bilaga 6, om nya riktlinjer för kustbevakningens organisation,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 14 16

som i motionen anförs om kustbevakningens organisationstillhörighet och

fortsatta utveckling.

1986/87:Föl36 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer att direktiven och personsam- 2
mansättningen när det gäller kommande försvarsutredningar skall spegla det
bredare totalförsvarstänkande som det argumenteras för i motionen,

2. att riksdagen avslår proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta 3
utveckling,

3. att riksdagen, om förslaget under 2 inte vinner gehör,

a) beslutar att under G 3. Civilbefälhavarna anvisa 24 306 000 kr. för 22
budgetåret 1987/88,

b) beslutar att under H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst lämna ett 22

bemyndigande för materielanskaffning på 323 665 000 kr., och anvisa 233

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

betalningsmedel på 656 000 000 kr. för budgetåret 1987/88.

c) beslutar att under H 3. Skyddsrum lämna ett bemyndigande på 22
785 000 000 kr. och betalningsmedel på 690 000 000 kr. för budgetåret
1987/88,

d) beslutar godkänna socialstyrelsens kostnadsaltemativ, enligt bilaga 4 4
socialdepartementet, på 342,6 milj. kr./år för den civila försörjningsberedskapen
inom hälso- och sjukvården för programplaneperioden 1987-1992,

e) som sin mening ger regeringen till känna att propositionens allmänna 17 18

inriktning av livsmedelsförsörjningen i enlighet med vad som anförs i

motionen inte godkänns,

f) avslår förslaget om utförsäljning av lager och därmed minskningen av 22
anslaget C 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m.,

g) som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 21 21

en snabb omläggning av det svenska energisystemet, framför allt en

avveckling av kärnkraften, är den i dagsläget viktigaste beredskapsåtgärden
när det gäller energiförsörjningen,

h) beslutar att det totala lagringsbehovet lagringsåret 1991/92 för olja sätts 21 21

till 10,5 miljoner m3 enligt energiberedskapsutredningens förslag (bil. 12),

i) hos regeringen begär förslag till uppbyggnad av en fullskaleanläggning 21 21

för framställning av etanol för att öka beredskapen inom detta viktiga

område,

j) hos regeringen begär förslag till brytning och förädling av legeringsme- 6 23

taller med stöd av beredskapsmedel, som ersättning för nuvarande import så
långt det är möjligt,
k) beslutar att någon utförsäljning av beredskapslagren av metaller tills 6

vidare inte får ske,

I) beslutar att under J 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder 22

anvisa 378 063 000 kr. enligt ÖCB:s alternativ D,
m) hos regeringen begär förslag till ökade insatser för att stärka det civila 3

samhället i kustbandet och åstadkomma ”levande skärgårdar” enligt motionens
förslag,

n) hos regeringen begär förslag till en omorganisation av totalförsvarets 5

militära del i den riktning som skisseras i motionen,
o) hos regeringen begär en klarare och precisare redovisning av JAS- 8

projektets kostnader fram till nuläget och vad som kan beräknas för
framtiden än vad som ges i propositionen,
p) beslutar att JAS-projektet skall avbrytas så fort som möjligt, 8

q) beslutar att det totala anslaget till det militära försvaret för budgetåret 5 6, 7

1987/88 sätts till 23 759 000 000 kr. enligt motionens förslag.

1986/87:Föl37 av Berith Eriksson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos 5
regeringen begär förslag till förflyttning av flygförbandet F16/F20 från
Uppsala till Tierps kommun.

234

FöU 1986/87:11

1986/87:Föl38 av Gunnar Hökmark m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen ej fattar beslut om en gemensam marin ledningsorganisation
för ostkusten,

2. att riksdagen uttalar att beslut om den framtida marina ledningsorganisationen
för ostkusten bör fattas först efter ytterligare utredningar och i
samband med nästa försvarsbeslut.

1986/87:Föl39 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att den aviserade organisationskommittén
får i uppdrag att beakta vad som i motionen anförts om ett närmare
samarbete mellan kustbevakningen och berörda myndigheter.

1986/87:Föl40 av Göran Magnusson och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs
om behållande av Sveriges enda ammoniakfabrik.

1986/87:Föl41 av Yvonne Sandberg-Fries och Ralf Lindström (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av att i det längre perspektivet omdisponera de marina
beställningarna i syfte att säkerställa en jämn produktionsnivå vid Karlskronavarvet.

1986/87:Föl42 av Jens Eriksson och Nic Grönvall (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en skyndsam utredning om möjligheterna att
bättre utnyttja det marina hemvärnet i försvarets tjänst,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att utreda möjligheterna att ta fram ett fiskefartyg
lämpat till fiske och marint bruk.

1986/87:Föl43 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förbandens ledning i krig och i fred.

1986/87:Föl44 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av utbildningsbefäl för repetitionsutbildningen.

1986/87:Föl45 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att administrationen
av värnpliktsresorna överförs till försvarets civilförvaltning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att underlag bör
skapas för en övergripande bedömning av värnpliktsförmånerna.

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

5 6, 7

5 6,7

14

17

17

235

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

1986/87:Föl46 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som 5
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av förändringar i reglementet med tjänsteföreskrifter för försvarsmakten.

1986/87:Föl47 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som 5

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
värnpliktigas utbildning i vakttjänst.

1986/87:Föl48 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som 5

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
alternativa problemlösningar med anledning av den akuta befälsbristen.

1986/87:Föl49 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin 6

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om skyndsamma
åtgärder beträffande ansvaret för närradiosändarna samt deras användning
inom totalförsvaret i händelse av kriser och krig.

1986/87:Föl50 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening 14

ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokalisering av en ny
civil myndighet för kustbevakningen.

1986/87:Föl51 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar, med ändring av regeringens förslag, att målsätt- 17
ningarna i 1982 års försvarspolitiska beslut skall gälla för totalförsvarets
planering under perioden 1987/88-1991/92,

2. att riksdagen beslutar, med avslag på regeringens förslag, att folkför- 17
sörjningsmålet för den period propositionen omfattar skall utgå från en
kriskost om 2 900 kcal per individ och dag,

3. att riksdagen beslutar uttala att importbehovet av insatsvaror i 17
avspärrningsläge begränsas till maximalt 20 %.

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i 17
motionen anförs om beredskapslagring av livsmedel och insatsvaror,

5. att riksdagen beslutar att till anslaget C 5. Kostnader för beredskapslag- 22
ring av livsmedel m. m. anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 30

milj. kr. förhöjt anslag om 191 500 000 kr.,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i 17
motionen anförs om regional livsmedelsproduktion m. m.,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i 17
motionen anförs om behovet av särskilda insatser för utarbetande av
försörjningsplaner för vissa större tätorter.

1986/87:Föl52 av Kjell-Arne Welin m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslag i regeringens proposition 1986/87:95 14

bilaga 6 om nya riktlinjer för kustbevakningens organisation,

18

18

18

18

23

18

18

16

236

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om kustbevakningens organisationstillhörighet och
fortsatta utveckling.

1986/87:Föl53 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att de inom Gotlands län befintliga
skyddade lagren av petroleumprodukter inte skall beröras av oljebolagens
förutskickade minskningar av deras skyddade lager.

1986/87:Föl54 av Gunhild Bolander (c) och Ulla Pettersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
vikten av en omstationering till Gotland av fartyg och flygplan avsedda för
utsjöbevakning.

1986/87:Föl55 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att särskild
uppmärksamhet ägnas gräns- och kustområdenas betydelse.

1986/87:Föl56 av Gunhild Bolander och Pär Granstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget om införandet av en ny marin
ledning på ostkusten,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utreda alternativ med
två gemensamma integrerade marina ledningsförband på ostkusten eller
lokalisering till annan plats än Muskö av ledningsfunktionen.

1986/87:Föl57 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kustbevakningens organisation,

2. att riksdagen uttalar sig för att vid tillsättande av den föreslagna
organisationskommittén hänsyn tas till att kustbevakningens personalorganisation
blir representerad.

1986/87:Föl58 av Lahja Exner m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av fortsatt försörjningsberedskapsstöd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av insatser för att säkra försörjningen av skor
och bomullsväv.

1986/87:Föl59 av Ivar Franzén m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar - med avslag på proposition 1986/87:95 i denna del
- godkänna de mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen som
förordas i motionen.

14

21

14

16

5

5

14

14

6
6

21

6, 7
6, 7

21

237

FöU 1986/87:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

2. att riksdagen beslutar- med avslag på proposition 1986/87:95 i denna del
- godkänna vad som i motionen anförts om beredskapslagringen av olja, kol,
kärnbränsle och naturgas,

3. att riksdagen beslutar att-med avslag på proposition 1986/87:95 i denna
del - som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av ett bättre beslutsunderlag avseende omstruktureringen av
ansvaret för oljelagringen,

4. att riksdagen beslutar att de medel som föreslås anvisade till åtgärder
inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1987/88 skall disponeras och
fördelas av statens energiverk i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om betydelsen av ett decentralistiskt och småskaligt
energisystem för handlingsberedskap och minskad sårbarhet inom energiområdet.

1986/87:Föl61 av Maj Britt Theorin och Margareta Winberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att det civila försvaret för perioden
1987-1992 bör disponera 600 milj. kr. utöver regeringens förslag i enlighet
med ovan redovisade synpunkter,

2. att riksdagen uttalar sig för att minskningen av bemyndigandebehovet
under samma period begränsas till 750 milj. kr.

1986/87:Föl62 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att värnpliktsverket får i uppdrag att
utreda ovannämnda avvikelseresor och komma med förslag till alternativ
användning i förekommande fall enligt motionen.

21

21

21

21

21

20

21

21

11

11

238

FöU 1986/87:11
Bilaga 2

1986/87:3 y

om en ny organisation för tullverkets kustbevakning
(prop. 1986/87:95 bil. 6)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1986/87:95 bil. 6 om en ny organisation för tullverkets kustbevakning
jämte motioner. Skatteutskottet — som tagit del av motionerna
1986/87:Föll2, FÖ114, FÖ119, FÖ124, FÖ128 yrkande 15 (delvis), FÖ135,
FÖ139, FÖ150, FÖ152, FÖ154 och Föl57 - får med anledning härav anföra
följande.

Propositionen och motionerna

Propositionen innebär att kustbevakningen organisatoriskt avskiljs från
tullverket och bildar en egen civil myndighet inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde och inom den militära utgiftsramen. En organisationskommitté
skall lämna förslag rörande den nya myndighetens organisation
m.m. samt förslag till rationaliseringar. Vidare skall kommittén utarbeta ett
förslag till erforderliga författningsändringar och en plan för genomförandet.
Avsikten är att den nya myndigheten skall inrättas den 1 juli 1988.

I motion Föl 19 av Ingrid Sundberg och Per Stenmarck (båda m) yrkas
avslag på propositionen, och syftet torde vara detsamma med yrkande 1 i
motion FÖ157 av Wiggo Komstedt (m). Lars Werner m.fl. (vpk) och
Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) yrkar i motion FÖ135 resp. Föl52 avslag på
propositionen samt att riksdagen uttalar att kustbevakningen bör stanna kvar
inom tullverket. I motion FÖ124 yrkar Kjell A. Mattson (c) avslag på
propositionen och att kustbevakningen skall organiseras som en fristående
civil myndighet. Även Ewy Möller och Sten Andersson i Malmö (båda m)
yrkar i motion Föl 14 att kustbevakningen skall vara en civil myndighet utan
anknytning till den militära organisationen.

När det gäller organisationskommittén och inriktningen av dess arbete
anser Carl Bildt m.fl. (m) i motion FÖ128 att kustbevakningens karaktär av
egen myndighet måste återspeglas i det förslag till organisation, ledning,
lokalisering m.m. som kommittén skall ta fram och att arbetsformerna också
fortsättningsvis måste vara sådana att arbetet kan bedrivas snabbt och
obyråkratiskt. Enligt motion FÖ139 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) bör
organisationskommittén beakta möjligheterna till ett närmare samarbete
mellan kustbevakningen och andra berörda myndigheter. Vidare yrkar
Margit Sandéhn och John Johnsson (båda s) i motion Föl 12, Ewy Möller och

Skatteutskottets yttrande

239

Sten Andersson i Malmö (båda m) i motion Föl 14 och Wiggo Komstedt (m) i
motion FÖ157 att representanter för personalorganisationerna skall ingå i
organisationskommittén.

Slutligen behandlas i motion FÖ150 av Larz Johansson (c) lokaliseringen av
den nya kustbevakningsmyndigheten, och i motion FÖ154 av Gunhild
Bolander (c) och Ulla Pettersson (s) tar man upp frågan om en omstationering
av ett utsjöbevakningsfartyg och ett övervakningsflygplan.

Nuvarande organisation m.m.

Tullverkets kustbevakning har att svara för den reguljära civila övervakningen
av Sveriges kust- och havsområden, den svenska fiskezonen och kontinentalsockeln.
I övervakningsområdet ingår också Vänern och Mälaren. Kustbevakningen
svarar även för räddningstjänsten och olje- och kemikaliebekämpningen
i dessa områden samt medverkar i övrig räddningstjänst till
havs. Verksamheten kan delas in i fyra delområden, nämligen ledning och
samband, övervakning och kontroll, räddningstjänst samt övriga uppgifter.

Den centrala ledningen av kustbevakningen utövas av generaltullstyrelsen,
GTS, (kustbevakningsbyrån). Styrelsen svarar bl.a. för utarbetande av
centrala instruktioner för verksamheten, materielutveckling, kontakter med
centrala myndigheter och internationella organ. Den dagliga operativa
ledningen av kustbevakningsverksamheten utövas från kustbevakningskontoren
vid tulldirektionerna i Sundsvall, Stockholm, Malmö och Göteborg.
GTS kan vid behov överta den direkta operativa ledningen av verksamheten,
t.ex. vid mycket stora miljöskyddsoperationer.

Kustbevakningens arbetsuppgifter är således mångahanda och skiftande,
och en del av dem saknar eller har ett mycket tunt samband med den tullnära
övervakningen. Enligt propositionen ligger kustbevakningen på många
områden verksamhetsmässigt närmare försvaret, polisen och sjöfartsverket,
som också bedriver verksamhet till havs. Samtidigt har det förhållandet att
flera olika organisationer verkar på olika sätt inom sjöövervakningssystemet
ansetts leda till en sektorisering på området, vilken i sin tur medfört en rad
dubbleringar i materiellt och personellt hänseende. Till saken hör också att
det här rör sig om relativt dyr verksamhet.

Mot bakgrund av dessa förhållanden har frågan om en förändring av
kustbevakningens organisatoriska ställning varit föremål för flera utredningar
under de senaste tio åren. Syftet har varit att finna en organisationsform
för kustbevakningen, vilken möjliggör besparingar och rationaliseringar
utan att göra avkall på kustbevakningens ambitionsnivå och operativa
handlingskraft. De förslag som hittills presenterats har huvudsakligen gått ut
på att skapa en gemensam organisation för sjöfartsverket och kustbevakningen,
men av olika skäl har detta alternativ förkastats.

Utskottet

Enligt vad utskottet erfarit har den långvariga osäkerheten kring kustbevakningens
kommande organisatoriska hemvist inverkat negativt på planeringen
för framtiden och bl.a. medfört att olika rationaliseringar och besparingar

FöU 1986/87:11

Bilaga 2

240

inte genomförts och att angelägna resursförstärkningar och investeringar FöU 1986/87:11

skjutits upp. Kustbevakningens investeringsbehov är omfattande, och i sin Bilaga 2

treårsbudget för de kommande tre budgetåren har GTS redovisat ett behov

av nyinvesteringar på 16,8 milj. kr. och av reinvesteringar på 135,4 milj. kr. I

årets budgetproposition har emellertid alla förslag till resursförstärkningar

lagts åt sidan i avvaktan på att kustbevakningens framtida organisatoriska

ställning får en lösning.

Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet till regeringens bedömning att
beslut nu bör fattas om kustbevakningens framtida organisationstillhörighet.

Enligt utskottets uppfattning föreligger erforderligt beslutsunderlag för ett
sådant beslut. Utskottet kan också instämma i att en utgångspunkt bör vara
att finna en lösning som ökar effektiviteten i sjöövervakningen och därmed
sammanhängande verksamhet inom ramen för de resurser som totalt
disponeras för de olika verksamheterna och samtidigt bevarar kustbevakningens
särart och identitet. Många faktorer talar för att det alternativ som
föreslås i propositionen har de bästa förutsättningarna att tillgodose de
angivna målsättningarna. Härigenom kan man uppnå rationaliserings- och
effektivitetsvinster inom sådana områden som materialanskaffning, materielunderhåll,
system för ledning, samband och kommunikation, förrådshållning,
utbildning och operativt samutnyttjande av resurser. På dessa och
andra områden har enligt propositionen kustbevakningen och marinen
verksamheter som i dag löper parallellt. Bl.a. har, enligt vad utskottet erfarit,
marinen nyligen gjort stora investeringar i ledningssystem med kapacitet
även för kustbevakningen.

I likhet med finansministern anser utskottet att risken för att kustbevakningen
efter en utbrytning från tullverket skulle nedprioritera tullbevakningsuppgifterna
inte bör överdrivas. Avsikten är enligt propositionen att
kustbevakningen i samma utsträckning som för närvarande skall bekämpa
narkotikasmuggling och annan grövre smuggling och att kustbevakningspersonalen
skall bibehålla sina befogenheter att ingripa mot brott mot smugglingslagstiftningen
och tullförfattningarna.

Utskottet finner således att övervägande skäl talar för att kustbevakningen
organisatoriskt avskiljs från tullverket och bildar en egen civil myndighet
inom den militära utgiftsramen. Utskottet finner det också lämpligt att en
organisationskommitté tillkallas för att - med målet att den nya myndigheten
skall inrättas den 1 juli 1988 - lämna förslag till hur den nya
organisationen närmare bör utformas. Ett riksdagsbeslut nu med denna
inriktning skapar enligt utskottet de bästa organisatoriska förutsättningarna
för ett snabbt och friktionsfritt genomförande.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker propositionen i denna
del och avstyrker de avslagsyrkanden och yrkanden om olika tillkännagivanden
om en annan organisationsform som ställts i motionerna FÖ119, FÖ135,

FÖ152, FÖ157, FÖ124 och Föl 14.

I vad gäller den närmare inriktningen och uppläggningen av organisationskommitténs
arbete har utskottet i och för sig inget att erinra mot att det
bedrivs med de utgångspunkter som redovisas i propositionen. Utskottet vill
emellertid särskilt betona vikten av att kustbevakningen verkligen får formen

av en självständig civil myndighet som under regeringen själv ansvarar för sin 241

16 Riksdagen 1986/87.10sami. Nr 11

verksamhet utgående från regeringens uppdrag. Som framhålls i propositionen
är det inte minst från folkrättslig synpunkt viktigt med klara gränser
mellan marinens och kustbevakningens ansvarsområden och verksamhetsfält
och att kustbevakningen inte uppfattas som en del av marinen. Utskottet
förutsätter att kustbevakningen i den nya organisationen får i huvudsak
samma arbetsuppgifter som i dag och att särskilt tullbevakningsuppgifterna
inte eftersätts. Kommittén bör dock enligt utskottet vara oförhindrad att
undersöka en utökning av kompetensen, dvs. att kustbevakningen får
möjlighet att utföra uppgifter som i dag utförs av annan myndighet. I detta
sammanhang bör man givetvis också ta till vara möjligheterna att ytterligare
fördjupa och bredda det samarbete som redan i dag etablerats mellan
kustbevakningen och andra myndigheter och organisationer inom havsområdet.
Vidare vill utskottet, liksom motionärerna bakom motion Föl28,
understryka att kustbevakningens arbetsformer också fortsättningsvis måste
vara sådana att arbetet kan bedrivas snabbt och obyråkratiskt.

Särskilt i vad gäller kustbevakningens sambandscentraler vill utskottet
erinra om att riksdagen har uttalat att en omorganisation bör redovisas för
riksdagen innan den genomförs (prop. 1985/86:100 bil. 9, SkU 24, rskr. 181).
Vidare har utskottet i anslutning till behandlingen av anslagen till tullverket
för nästa budgetår förordat att sambandscentralerna i Gryt och Kungshamn
liksom tidigare i normala fall skall hållas öppna dygnet runt (SkU 1986/
87:25).

Utskottet förutsätter att man under arbetets gång på lämpligt sätt bereder
berörda personalorganisationer tillfälle att framföra synpunkter.

Med vad utskottet ovan anfört tillstyrker utskottet propositionen i berörda
delar. Därigenom torde även kraven i motion Föl28 vara tillgodosedda.
Vidare avstyrker utskottet motionerna FÖ139, Föl 12, Föl 14 och FÖ157 i
motsvarande delar för så vitt motionerna inte kan anses tillgodosedda.

Avslutningsvis behandlar utskottet två lokaliseringsfrågor. I motion FÖ150
av Larz Johansson (c) yrkas av regionalpolitiska skäl att den nya civila
myndigheten för kustbevakningen skall lokaliseras till Nyköpings- eller
Oxelösundsområdet.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på organisationskommittén att
överväga var den centrala ledningen för kustbevakningen skall ha sitt säte.
Utskottet finner således att riksdagen inte nu bör ta ställning i denna fråga
och avstyrker följaktligen motionen.

I motion Föl54 begär Gunhild Bolander (c) och Ulla Pettersson (s) en
omstationering till Gotland av utsjöbevakningsfartyget Tv 172, som nu är
stationerat i Nynäshamn. Motionärerna yrkar också att ett övervakningsflygplan
stationeras på Visby flygplats. Som skäl åberopas Gotlands närhet till de
aktuella övervakningsområdena.

Utsjöbevakningsfartyget Tv 172 levererades under hösten 1981 och har
alltsedan dess varit stationerat i Nynäshamn. Utskottet har vid upprepade
tillfällen uttalat sig positivt om en omstationering till Gotland av detta fartyg
men samtidigt tvingats konstatera att svårigheterna att rekrytera kompetent
personal från Gotland omöjliggjort en sådan åtgärd. Enligt vad utskottet

FöU 1986/87:11

Bilaga 2

242

erfarit har förhållandena i detta hänseende inte ändrats. Utskottet avstyrker
följaktligen motionen.

Stockholm den 23 april 1987
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson
(fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Anita
Johansson (s), Lars Hedfors (s)*, Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m), Bruno
Poromaa (s), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s), Gunnar Nilsson (s)
och Marianne Andersson (c).

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande meningar

1. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Britta Bjelle (fp) och Marianne
Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med
”Utsjöbevakningsfartyget Tv 172” och slutar på s. 5 med ”följaktligen
motionen.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning skulle en stationering av utsjöbevakningsfatyget
Tv 172 vid Gotland vara lämpligast från driftsynpunkt, eftersom
fartygets bevakningsområde till största delen är förlagt till området öster om
Gotland. Redan innan fartyget levererades under hösten 1981 uttalade sig
utskottet positivt för en stationering till Gotland och har härefter vid flera
tillfällen vidhållit denna uppfattning. Det är anmärkningsvärt att kompetent
personal på Gotland inte kunnat rekryteras under alla dessa år.

Det bör nu ankomma på den kommande organisationskommittén att
försöka skapa förutsättningar för en omstationering i enlighet med vad
utskottet tidigare förordat. Kommittén bör också överväga i vad mån det är
möjligt och lämpligt att stationera något av kustbevakningens flygplan på
Gotland. Detta bör ges regeringen till känna, och utskottet tillstyrker
följaktligen motion FÖ154.

2. Tommy Franzén (vpk) anför:

Jag delar i och för sig uppfattningen att de senaste årens oklarhet
beträffande kustbevakningens organisationstillhörighet inneburit nackdelar
för kustbevakningen, bl.a. därigenom att angelägna resursförstärkningar
uppskjutits och andra väsentliga beslut fördröjts. Jag vill således inte bestrida
att det är angeläget att skapa klarhet på denna punkt så snart som möjligt.
Samtidigt vill jag bestämt varna för ett förhastat och ogenomtänkt beslut i
denna fråga. Den omständigheten att saken brådskar får inte medföra att
man gör avkall på kravet på ett fullgott beslutsunderlag som möjliggör
korrekta bedömningar i fråga om de konsekvenser ett beslut för med sig.

FöU 1986/87:11

Bilaga 2

243

Det förslag till ny organisation för kustbevakningen sorn läggs fram i
propositionen har utformats inom kanslihuset utan remissbehandling. Företrädare
för regeringskansliet har inför utskottet hänvisat till det bakgrundsmaterial
som återfinns i betänkandet Ds K 1985:5 Service och övervakning
med förslag om uppbyggnad av en ny myndighet bestående av sjöfartsverket
och kustbevakningen. Regeringen har emellertid avstått från att lägga fram
förslag om en sådan organisationsförändring bl.a. beroende på remissinstansernas
- i synnerhet tullverkets - negativa reaktion. Någon värdering eller
annan bedömning av materialet i betänkandet görs inte i propositionen,
varför man har svårt att göra sig en föreställning om dess tillförlitlighet. Att
mot den bakgrunden använda bakgrundsmaterialet i betänkandet som
underlag till ett förslag om en helt annan organisation än vad utredningen
avsett finner jag anmärkningsvärt.

Enligt min mening bör man vid bedömningen av kustbevakningens
framtida organisationstillhörighet först och främst beakta att kustbevakningen
har en traditionell och naturlig anknytning till tullverksamheten. Alltsedan
tillkomsten 1638 har tullkontroll och smugglingsbekämpning längs
kusten och i kustnära vatten varit kustbevakningens huvuduppgift. Under de
senaste decennierna haren mångfald andra uppgifter lagts på kustbevakningen
- främst övervakning, räddningstjänst och oljebekämpning - men denna
breddning av verksamheten bör enligt min uppfattning inte skymma det
förhållandet att tullbevakningen utgör en hörnsten i kustbevakningens
verksamhet.

Mot den bakgrunden bör en utbrytning av kustbevakningen ur tullverket
ske endast om denna åtgärd kan visas ha uppenbara och odiskutabla fördelar
framför den nuvarande organisationen. Jag anser att propositionen inte har
påvisat några sådana avgörande fördelar. Tvärtom, menar jag, har vissa
nackdelar och negativa bieffekter underskattats eller helt förtigits. Bl.a. tar
finansministern enligt min uppfattning alltför lätt på tullverkets oro för en
oacceptabel nedprioritering av tullbevakningsuppgifterna. Jag anser för min
del att risken är överhängande för att tullbevakningen och miljöskyddet får
stå tillbaka för marinens behov, om kustbevakningens verksamhet skall
finansieras från ett anslag inom den militära utgiftsramen och överbefälhavaren
yttra sig över den nya myndighetens anslagsframställning. Det ligger nära
till hands att befara att för kustbevakningen välbehövliga investeringar
kommer att skjutas på framtiden, om de inte samtidigt är till nytta för
marinen. Det kan bl.a. bli svårt för kustbevakningen att behålla sina
sambandscentraler, som utgör ett viktigt inslag i de kust- och skärgårdsnära
regionerna. Jag befarar att dessa på sikt kommer att läggas ned och övertas av
marinens sjöcentraler om reformen genomförs. Dessa farhågor förstärks
ytterligare av att försvarsstabschefen inför utskottet deklarerat att det finns
lediga resurser inom marinens nya sjöledningssystem, där kustbevakningen
enligt hans mening bör inrymmas.

Förslaget innebär vidare att tullverkets möjligheter att självt med kort
varsel leda sjöburna resurser försvinner. Om t.ex. ett tips kommer in till en
tulldirektion om att en snabbgående fritidsbåt är på väg mot Sverige med
smuggelgods, kommer man inte längre att, som nu, snabbt kunna beordra en
kustbevakningsbåt att företa en undersökning, utan en framställning måste

FöU 1986/87:11

Bilaga 2

244

göras från den ena myndigheten till den andra med risk för förseningar som FöU 1986/87:11

gör ett ingripande lönlöst. Internationella erfarenheter från länder där Bilaga 2

tullverk och kustbevakning skilts åt, som i t.ex. USA och England, visar att
professionella smugglare är snabba att utnyttja situationen, om tullen får
svårigheter att vara på plats vid rätt tidpunkt. I bägge dessa länder har resp.
tulladministration måst bygga upp egna båtresurser. Om utvecklingen skulle
gå samma väg i Sverige kan reformen på sikt - tvärtemot vad som avsetts -komma att resultera i en kostnadsökning för det allmänna.

Med kustbevakningen som egen myndighet måste dessutom en ny regional
och central löne- och personaladministration byggas upp. Löne- och
personaladministrativa ärenden utförs i dag av tullverkets administration,
och kustbevakningens stabspersonal kan därför utnyttjas till operativ
verksamhet.

Det har dessutom inte i propositionen lagts fram något bärande skäl som
pekar på att den föreslagna organisationen är nödvändig för att rationalisera
marinens och kustbevakningens resursutnyttjande. Enligt min uppfattning
kan det resultat man strävar efter uppnås inom den nuvarande organisationen
genom fördjupad och breddad samverkan. Att tullverket hittills inte
”hämtat hem” dessa rationaliseringsvinster torde delvis hänga samman med
att osäkerheten beträffande den framtida organisationstillhörigheten inneburit
att en förlamande hand lagts på kustbevakningens verksamhet.

I propositionen saknas helt en ekonomisk analys och en precisering av de
anslagsmässiga konsekvenser som den nya organisationen innebär. I stället
förs i propositionen ett allmänt resonemang kring sådana verksamheter som i
dag sker parallellt inom marinen och kustbevakningen och där enligt
propositionen rationaliserings- och effektivitetsvinster finns att hämta -materialanskaffning, materielunderhåll, system för ledning, samband och
kommunikation, förrådshållning, utbildning och operativt samutnyttjande
av resurser. Dessa utläggningar ger enligt min mening bara en vag föreställning
om storleken på de belopp saken gäller.

Enligt försvarsstabschefen skulle besparingar endast komma i fråga i vad
gäller investeringar. Driftkostnaderna skulle däremot inte förändras. Denna
mening går stick i stäv mot vad den regeringsföreträdare som var närvarande
vid samma tillfälle hävdade. Rimligen går det emellertid att rationalisera och
förbättra samarbetet vid investeringar med nuvarande organisatoriska
uppbyggnad och med en fortsatt civil kustbevakning, varför några besparingsmöjligheter
enligt min mening inte kan påvisas. Erfarenheterna från
Malmö, med en gemensam sambands- och sjöledningscentral mellan kustbevakningen
och marinen, visar att den militära delen tillåtits svälla på den
civila delens bekostnad. Med det i propositionen angivna förslaget riskerar
detta att hända över hela kustbevakningsorganisationen.

Sammanfattningsvis delar jag Axel Oxenstiernas uppfattning från 1638 att
kustbevakningen är en del av svenskt tullväsende, och jag har inte funnit
anledning till förändringar på denna punkt. Det bästa för en effektiv
kustbevakning är enligt min uppfattning att den även i fortsättningen skall
utgöra en del av tullverket. Samordningsvinster kan eftersträvas även här,
och ett bättre resursutnyttjande kan komma till stånd, samtidigt som

kustbevakningens civila uppgifter och status upprätthålls. 245

Enligt min mening bör propositionen avslås och det anförda ges regeringen
till känna. Detta innebär att jag tillstyrker avslagsyrkandena i motionerna
Föl 19, FÖ135 och FÖ152 samt yrkandena i de två sistnämnda motionerna att
kustbevakningen bör stanna kvar inom tullverket. I övrigt avstyrker jag
motionerna i den mån de inte blivit tillgodosedda genom det anförda.

FöU 1986/87:11

Bilaga 2

246

FöU 1986/87:11

Bilaga 3

Till försvarsutskottet
Inledning

Försvarsutskottet har beträffande proposition 1986/87:95 om totalförsvarets
fortsatta utveckling jämte motioner hemställt om yttrande från justitieutskottet
såvitt gäller bilagorna 2 och 6 till propositionen.

Justitieutskottet har inhämtat yttrande från rikspolisstyrelsen såvitt gäller
bilaga 6. Rikspolisstyrelsens yttrande fogas härvid som bilaga.

Justitieutskottet begränsar sitt yttrande till försvarsutskottet till att avse
spörsmål enbart inom justitieutskottets beredningsområde. De med anledning
av propositionen väckta, till bilaga 6 hänförliga motionerna föranleder
därför inget uttalande från justitieutskottets sida.

Utskottet

1. Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m. m.

Regeringen har i proposition 1986/87:100 bilaga 4 (justitiedepartementet)
under punkt B 2 (s. 45) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild
proposition i ämnet, till Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet
m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 163 199 000 kr. I
proposition 1986/87:95 bilaga 2 (s. 1) har regeringen (justitiedepartementet)
därefter föreslagit riksdagen att till den nämnda verksamheten för det
aktuella budgetåret anvisa ett förslagsanslag av 188 301 000 kr.

Justitieutskottet, som under sin beredning av frågorna om medelsanvisning
till polisväsendet för budgetåret 1987/88 vid studiebesök hos rikspolisstyrelsens
säkerhetsavdelning informerat sig om den polisiära säkerhetstjänstens
organisation och verksamhet, föreslår att försvarsutskottet tillstyrker
bifall till regeringens nu aktuella förslag. I övrigt hänvisar utskottet till sitt
betänkande JuU 1986/87:23 punkt 2 samt till betänkandena JuU 1985/86:33
och JuU 1983/84:22 och där gjorda hänvisningar.

2. Kustbevakningens organisation

Justitieutskottets yttrande
1986/87:3 y

om totalförsvarets fortsatta utveckling
(prop. 1986/87:95 delvis)

Genom proposition 1986/87:95 bilaga 6 (s. 53-63) har regeringen (finansdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna de av statsrådet Johansson
där förordade riktlinjerna för kustbevakningens organisation.

247

I propositionen lämnar föredragande statsrådet en redogörelse för den
mångfald av arbetsuppgifter och de skiftande ansvarsförhållanden som gäller
för sjöövervakningen. Han nämner också att olika frågor om kustbevakningen
under lång tid övervägts av en rad utredningar utan att detta lett till något
slutligt ställningstagande i de övergripande organisationsfrågorna.

Föredragande statsrådet föreslår nu att kustbevakningen organisatoriskt
avskiljs från tullverket och bildar en egen civil myndighet inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde och inom den militära utgiftsramen.
Myndigheten, som bör lyda direkt under regeringen, bör självständigt
ansvara för den verksamhet som regeringen ålägger myndigheten; kustbevakningens
särskilda karaktär och identitet bör behållas. - Enligt föredragande
statsrådet bör det ankomma på en organisationskommitté att lämna
förslag rörande bl. a. den nya myndighetens organisation, ledning, lokalisering,
arbetsformer och relation till försvarsmakten. Kommittén bör arbeta
med målet att den nya myndigheten skall inrättas den 1 juli 1988.

Som en bakgrund till justitieutskottets ställningstagande i saken vill
utskottet erinra om att utskottet och dess föregångare, första lagutskottet,
vid flera tillfällen uppmärksammat behovet av åtgärder för att begränsa
dubbelarbete och oklarheter i kompetenshänseende som kan följa av att
kustbevakningen och sjöpolisen har delvis sammanfallande arbetsuppgifter
(se 1LU 1970:31, JuU 1973:26 punkt 11 och JuU 1974:31 och där gjorda
hänvisningar). Här skall också erinras om att utskottet vid flera tillfällen
konstaterat att kravet på en utbyggnad av sjöpolisverksamheten är väl
underbyggt, och utskottet har därför uttalat sin anslutning till tanken på en
sådan utbyggnad. I avbidan på resultatet av de skilda överväganden som från
tid till annan ägt rum beträffande kustbevakningen har saken dock hittills
inte förts framåt (se JuU 1985/86:19 s. 21 och JuU 1976/77:27 s. 3 och där
gjorda hänvisningar). Det skall framhållas att utskottet under hänvisning till
nyssnämnda överväganden uttalat att frågan om förstärkningar av sjöpolisverksamheten
får tas upp på nytt om översynen skulle dra ut på tiden.

Sjöpolisens verksamhet omfattar bl. a. övervakning av allmän ordning och
säkerhet till sjöss, utmed stränder, i hamnar samt på öar och holmar. Till
uppgifterna hör att bedriva spaning och utredning i fråga om brott som sker
inom dessa områden samt spaning efter personer och gods; i sistnämnda
hänseenden gäller det främst sökandet efter försvunna personer och efter
stulna fritidsbåtar. Som särskilda uppgifter bör nämnas de hjälpande
insatserna i form av bl. a. polisiär service till kust- och skärgårdsbefolkningen
och den verksamhet som närmast motsvarar kvarterspolisverksamheten på
land. Det tillkommer också sjöpolisen att övervaka efterlevnaden av
föreskrifter beträffande jakt och fiske samt natur- och miljöskydd. Till de
mera framträdande polisiära uppgifterna hör vidare sjötrafikövervakning,
utlänningskontroll samt gräns- och skyddsområdesövervakning. Slutligen
bör framhållas uppgifterna i sjöräddningen; sjöpolisen torde vara den
myndighet som utför de flesta räddningsinsatserna, om än inte vid de stora
katastroferna.

Som en utgångspunkt för sitt ställningstagande noterar justitieutskottet att
det av föredragande statsrådets framställning i den nu aktuella propositionen
framgår att den nya organisationen inte kommer att innebära några

FöU 1986/87:11

Bilaga 3

248

väsentligare verksamhetsmässiga förändringar för kustbevakningen. Utskot- FöU 1986/87:11

tet har vidare som en annan utgångspunkt att polisiära arbetsuppgifter Bilaga 3

primärt skall ankomma på polisen. Utskottet finner det angeläget att såväl
ansvarsfördelnings- som samarbetsfrågor i förhållandet mellan kustbevakningen
och sjöpolisen aktualiseras i det fortsatta arbetet.

Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört saknas anledning till erinran mot
vad föredragande statsrådet anfört om att kustbevakningen, såsom för
närvarande, bör kunna utnyttjas för insatser i fråga om t. ex. bekämpning av
narkotikasmuggling och annan grövre smuggling. Det är då givet att
kustbevakningspersonalen får behålla sina nuvarande befogenheter att
ingripa mot brott.

I sammanhanget vill utskottet notera den goda ordning för samband och
samordning som byggts upp i Malmö.

Utskottet noterar vidare att föredragande statsrådet när det gäller
uppbyggnaden av ett gemensamt sambandsnät för radiotrafiken uppmärksammat
vikten av att tillgodose trafikbehovet med bl. a. polisen, sjöfartsverket
och tullverket. Utskottet vill också peka på statsrådets uttalande om att
det i fråga om utbildning bör kunna göras vinster genom effektivare
utnyttjande av befintliga utbildningsresurser. Detta bör kunna innebära
också ett utnyttjande i vissa fall av polishögskolans resurser.

Vad utskottet ovan funnit leder utskottet till uppfattningen att det finns
starka skäl för att polisiär sakkunskap bör vara företrädd i den förut nämnda
organisationskommittén. Detta synes utskottet särskilt angeläget med hänsyn
till den tidigare beredningen av frågan om kustbevakningens organisation.
Över huvud taget bör enligt utskottets mening inskärpas att spörsmålen
om att säkerställa ett gott samarbete och klarlägga förekommande gränsdragningsproblem
måste ägnas uppmärksamhet i det fortsatta arbetet.

Utskottet vill avslutningsvis notera att förslagen i propositionen bör skapa
förutsättningar för en behövlig men länge eftersatt utbyggnad av sjöpolisverksamheten.

Sammanfattningsvis förordar justitieutskottet att försvarsutskottet föreslår
riksdagen att med anledning av propositionen som sin mening ge
regeringen till känna vad justitieutskottet anfört om kustbevakningens och
sjöpolisens uppgifter, om samarbete och gränsdragning dem emellan och om
representation för polisiär sakkunskap i den aviserade organisationskommittén.

Stockholm den 28 april 1987
På justitieutskottets vägnar
Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s),
Sven Munke (m), Arne Svensson (m), Birthe Sörestedt (s), Elving Andersson
(c), Bengt-Ola Ryttar (s), Eva Johansson (s), Göran Ericsson (m), Lars
Sundin (fp) och Sven-Olof Nordlund (s).

Rikspolisstyrelsen

YTTRANDE

1987-03-30

En ny organisation för tullverkets kustbevakning (prop. 1985/86:95, bilaga 6)

Som ett led i beredningen av frågan om avgivande av yttrande till
försvarsutskottet över de i proposition 1986/87:95, bilaga 6, förordade
riktlinjerna för kustbevakningens organisation har justitieutskottet anhållit
att rikspolisstyrelsen avger yttrande i saken till justitieutskottet. Med
anledning härav får rikspolisstyrelsen anföra följande.

Frågor rörande ett mera rationellt utnyttjande av resurserna för den civila
sjöövervakningen har länge ägnats uppmärksamhet i olika sammanhang.
Intresset har härvid riktats mot bl. a. frågan om huvudmannaskapet för
tullverkets kustbevakning. Frågorna har alltjämt aktualitet. Rikspolisstyrelsen
finner det därför värdefullt att ansträngningar nu görs för att få till stånd
en nyordning på området.

När det gäller riktlinjerna för en ny organisation för kustbevakningen vill
rikspolisstyrelsen till att börja med framhålla att det inte kan riktas några
särskilda invändningar mot uppfattningen att det för att nå de i propositionen
angivna effektivitetsvinsterna behövs en organisatorisk förändring av kustbevakningen.
Såsom sägs i propositionen finns det visserligen inte något
utredningsarbete som närmare har belyst förutsättningarna för en samordning
med försvaret. I anslutning härtill kan för övrigt tilläggas att den av
styrelsen i andra sammanhang aktualiserade frågan om kustbevakningens
närmande till polisen över huvud taget inte berörs i propositionen. Trots vad
nu sagts tar styrelsen inte avstånd från tanken på att kustbevakningen
närmare integreras med försvaret.

Vid ställningstagande till den organisationsmodell som innefattas i riktlinjerna
kan det inte bortses från att ett genomförande av förslaget kommer att
innebära att myndighetsorganisationen inom den civila sjöövervakningen
faktiskt utökas med ytterligare en myndighet. Som rikspolisstyrelsen uppfattar
saken synes nämligen den förespråkade organisatoriska lösningen bygga
på den i och för sig riktiga förutsättningen att några nämnvärda verksamhetsmässiga
förändringar inte avses ske för övriga myndigheter vad gäller deras
huvuduppgifter inom sjöövervakningen. Det kan således bl. a. förutsättas att
tullen även framdeles kommer att ha till uppgift att bedriva tullkontroll och
smugglingsbekämpning till sjöss. Det nu anförda bör emellertid inte hindra
att kustbevakningen bildar en egen civil myndighet i enlighet med vad som
föreslås i riktlinjerna i propositionen.

Även om riktlinjerna inte uttryckligen kan anses omfatta frågor om
förändringar i uppgifter och ansvarsområden för de myndigheter som är
verksamma inom den civila sjöövervakningen, kan dessa frågor dock inte
gärna undvikas i de ytterligare överväganden som måste göras innan den
nybildade kustbevakningsmyndigheten skall träda i funktion. Antydningar
härom görs för övrigt i propositionen. Med hänsyn till att polisen och
kustbevakningen idag har delvis sammanfallande uppgifter finns det därför

FöU 1986/87:11

Bilaga 3

250

skäl att här något beröra hithörande frågor vad gäller sjöpolisverksamheten.

De grundläggande uppgifter för polisen som har lagts fast i polislagen
(1984:387) gäller givetvis också sjöpolisen. Dess verksamhet omfattar
således bl. a. övervakning av allmän ordning och säkerhet till sjöss, utmed
stränder, i hamnar samt på öar och holmar. Till uppgifterna hör att bedriva
spaning och utredning i fråga om brott som sker inom dessa områden samt
spaning efter personer och gods; i sistnämnda hänseenden gäller det främst
sökandet efter försvunna personer och efter stulna fritidsbåtar. Som
särskilda uppgifter bör nämnas de hjälpande insatserna i form av bl. a.
polisiär service till kust- och skärgårdsbefolkningen och den verksamhet som
närmast motsvarar kvarterspolisverksamheten på land. Det tillkommer
också sjöpolisen att övervaka efterlevnaden av föreskrifter beträffande jakt
och fiske samt natur- och miljöskydd. Till de mera framträdande polisiära
uppgifterna hör vidare sjötrafikövervakning, utlänningskontroll samt gränsoch
skyddsområdesövervakning. Slutligen bör framhållas uppgifterna i
sjöräddningen; sjöpolisen torde vara den myndighet som utför de flesta
räddningsinsatserna, om än inte vid de stora katastroferna.

Det ständigt stigande antalet fritidsbåtar och den ökande fritidsbebyggelsen
i skärgårdsområdena och utefter kusterna medför att allt större krav ställs
på polisiära insatser från sjöpolisens sida.1) Bl. a. har de mera traditionella
ordningsproblemen i form av främst bråk och berusning blivit alltmera
förekommande i vissa trakter; samtidigt har antalet egendomsbrott när det
gäller fritidsbåtar och fritidsbebyggelse ökat. - Här bör nämnas att för
sjöpolisverksamheten finns endast 14 polisbåtar. Antalet båtar har under
lång tid varit oförändrat (ang. båtarnas stationering m. m. hänvisas till
beskrivningen i justitieutskottets betänkande 1974:31, som alltjämt har
aktualitet).

Kustbevakningens grundläggande uppgifter omfattar tullkontroll och
smugglingsbekämpning till sjöss. Verksamheten tar också sikte på uppgifter
som hör till polisens ansvarsområde. Det gäller här bl. a. sjötrafikövervakning,
sjöräddning, utlänningskontroll samt jakt-, fiske- och naturvårdstillsyn.
De resurser som kustbevakningen förfogar över innebär att den i princip
kan verka längs hela kustområdet, något som inte är fallet beträffande
sjöpolisen. Med hänsyn till att kustbevakningen handhar vissa uppgifter som
hör till polisens ansvarsområde har kustbevakningstjänstemännen i lag
tillagts vissa polisära befogenheter i samband med övervaknings- och
tillsynsuppgifter till sjöss (se lagen [1982:395] om tullverkets medverkan vid
polisiär övervakning).

Som framgår av det anförda och som också anges i propositionen är
uppgifterna för sjöpolisen och kustbevakningen delvis sammanfallande.
Detta förhållande har emellanåt föranlett oklarheter i ansvars- och kompe -

') Sjöpolisens verksamhet redovisas inte särskilt i statistiken. Beträffande ingripandemeddelanden
finns dock visst statistiskt material som visar att det under vart och ett
av åren 1985 och 1986 skett sammanlagt ca 6 000 redovisade ingripanden från de 14
polisbåtsenheterna. Som en jämförelse kan nämnas att denna siffra motsvarar
ungefär antalet ingripandemeddelanden vid en medelstor polismyndighet (t. ex.
Falun, Trelleborg eller Visby).

FöU 1986/87:11

Bilaga 3

251

tenshänseenden. Dessa oklarheter, i förening med att frågorna om kustbevakningens
organisation under lång tid varit aktuella men inte fått sin
lösning, har utgjort ett besvärande hinder för en eljest väl motiverad
utbyggnad av sjöpolisverksamheten. Rikspolisstyrelsen anser att det mot den
bakgrunden ligger ett särskilt värde i att frågan om kustbevakningens
organisation nu aktualiserats med sikte på en snar lösning. Detta bör, som
styrelsen ser saken, kunna bana vägen för en successiv utbyggnad av
sjöpolisen.

Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning måste det vara en självklar utgångspunkt
när man prövar frågan om förändringar av kustbevakningens verksamhet
att polisiära uppgifter primärt skall ankomma på polisen. Med sådana
uppgifter följer maktbefogenheter som ställer särskilda krav i fråga om
utbildning m. m. på dem som utövar befogenheterna. Endast polismän
svarar mot dessa krav. Värt att framhålla i detta sammanhang är också att
polisen utövar sina befogenheter under ett nära lekmannainflytande genom
de förtroendevalda i polisstyrelserna. Styrelsens principiella uppfattning är
alltså att det över huvud taget inte bör komma i fråga att utpräglade
polisuppgifter, såsom de angetts i polislagen, förs över till den nya
kustbevakningsmyndigheten. Ambitionen bör i stället vara att ansvaret för
uppgifter som nu sagts odelat läggs på polisen. Med en sådan ordning
tillgodoses det i propositionen angivna intresset av en minskad sektorisering
på området.

Med det synsätt på frågan om den grundläggande ansvarsfördelningen
mellan sjöpolisen och kustbevakningen som rikspolisstyrelsen här framfört
bör åtskilliga oklarheter om myndigheternas uppgifter kunna undanröjas.
Beträffande de återstående områden där helt eller delvis sammanfallande
arbetsuppgifter föreligger, såsom i fråga om sjötrafikövervakning, jakt- och
fisketillsyn m. m., är det givetvis angeläget att man för att nå bästa möjliga
resursutnyttjande preciserar ansvarsfördelningen så långt det är ändamålsenligt.
Även om myndigheternas resurser på området härvidlag måste spela en
viktig roll, anser styrelsen att ett riktmärke för ansvarsfördelningen måste
vara att uppgifter som för sin lösning kan kräva polisiära befogenheter i
princip bör anförtros sjöpolisen.

Vad rikspolisstyrelsen anfört om sjöpolisens uppgifter och om ansvarsfördelningen
mellan sjöpolisen och kustbevakningen bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Detta yttrande har beslutats av rikspolischefen Holger Romander, överdirektören
Ulf Waldau, avdelningscheferna Ulf Karlsson och Sven-Åke
Hjälmroth, verksjuristen Olof Egerstedt, föredragande, och avdelningsdirektören
Stig Edström.

RIKSPOLISSTYRELSEN

Holger Romander
Olof Egerstedt

FöU 1986/87:11

Bilaga 3

252

Utrikesutskottets yttrande
1986/87:1 y

om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop.
1986/87:95)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har genom beslut den 17 mars 1987 hemställt att utrikesutskottet
yttrar sig över vad som i proposition 1986/87:95 anförs om säkerhetspolitiken,
dvs. statsministerns anförande, bilaga 1 såvitt avser säkerhetspolitiken
(s. 9—29) samt bilaga 3 (statsrådet Gradins anförande).

Utskottet

De säkerhetspolitiska avsnitten i regeringens proposition bygger i allt väsentligt
på försvarskommitténs rapport Svensk säkerhetspolitik inför 1990-talet (SOU 1985:23).

Utskottet vill inledningsvis understryka att det, liksom regeringen, i allt
väsentligt kan instämma i den säkerhetspolitiska miljöbeskrivning som
gjorts av försvarskommittén liksom i de slutsatser kommittén dragit för
Sveriges vidkommande.

En långsiktig, fast och konsekvent utrikespolitik, liksom ställningstaganden
i övrigt som understryker vår beslutsamhet att stå obundna, utgör väsentliga
inslag i den svenska säkerhetspolitiken. Till denna hör också en
aktiv internationell politik, syftande till avspänning, internationell nedrustning
och fredlig utveckling liksom till internationell solidaritet och rättvisa.

Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en fast och konsekvent försvarspolitik,
som redan i fred skapar förtroende i omvärlden för vår vilja och
förmåga att försvara oss. Ett starkt och allsidigt totalförsvar är väsentligt för
att göra säkerhetspolitiken trovärdig. Sveriges territoriella integritet skall i
alla sammanhang hävdas.

I propositionen konstateras att relationerna mellan USA och Sovjetunionen
under 1980-talets första år varit mer ansträngda än på länge. Samtidigt
har den strategiska jämvikt och ömsesidiga andraslagsförmåga som etablerats
mellan USA och Sovjetunionen medfört en insikt på båda sidor om att
en seger i ett kärnvapenkrig är otänkbar. Denna insikt har lett till återhållsamhet
och försiktighet i supermakternas agerande mot varandra.

Situationen inrymmer enligt utskottets mening både möjligheter och begränsningar.
Styrkeuppbyggnaden på ömse sidor har hittills visat sig ytterst
svår att förändra. Samtidigt finns även hos kärnvapenmakterna en stark
önskan om förändring, vilken tar sig uttryck i att kontakterna mellan parterna
hålls öppna och nya nedrustningsförslag läggs fram. Det är positivt att

maktblocken trots allt tycks sträva efter att inte låta motsättningar och misshälligheter
på andra områden förstöra förutsättningarna för meningsfulla
samtal i centrala säkerhetspolitiska frågor.

Redan i proposition 1981/82:102, som ligger till grund för försvarsplaneringen
innevarande femårsperiod, konstaterades att det nordiska området
fått en ökad strategisk betydelse. Enligt regeringens bedömning är dessa
tendenser entydiga och kan bedömas bli bestående under överblickbar tid. I
den nu föreliggande propositionen beskrivs närmare de förhållanden som
ligger till grund för en sådan slutsats. De grova och till övervägande del
avsiktliga undervattenskränkningar som ägt rum under senare år samt andra
kränkningar av vårt luftrum och sjöterritorium tillhör tecknen på Nordeuropas
ökade strategiska betydelse.

Regeringen och kommittén gör bedömningen att risken för en konflikt
mellan stormaktsblocken inte i sig har ökat. Det anses knappast heller tänkbart
att en konflikt utbryter i norr under i övrigt lugna och stabila förhållanden
mellan NATO och Warazawapakten.

Utifrån en samlad hotbeskrivning drar regeringen, liksom försvarskommittén,
slutsatsen att Sveriges läge blivit mera utsatt i samband med kriser
och väpnade konflikter i vår omvärld.

På samma sätt som regeringen vill utskottet framhålla att det finns skäl att
uppmärksamma de hot och påtryckningar som Sverige kan utsättas för
under spända fredsförhållanden. Utskottet noterar med tillfredsställelse att
regeringen avser tillkalla en särskild utredare för att se över effekterna för
vår försörjningsberedskap av internationaliseringen av vår ekonomi. Men
en större uppmärksamhet av sårbarheten i allmänhet i det svenska samhället,
i likhet med vad som skedde i det säkerhetspolitiska betänkandet (SOU
1985:23), borde enligt utskottets mening komma till uttryck vid försvarsutskottets
behandling av förslaget till totalförsvarets fortsatta utveckling.

Försvarskommittén var enig i sina bedömningar och slutsatser i fråga om
säkerhetspolitiken. Inte heller någon av de motioner som väckts i anledning
av propositionen ifrågasätter de säkerhetspolitiska avsnitten i den. Det är
enligt utskottets mening av stort värde att grundvalarna för den svenska
säkerhetspolitiken har en bred politisk förankring. Utrikespolitiken och
försvarspolitiken utgör de två grundelementen i den svenska säkerhetspolitiken.

Vår aktiva och alliansfria utrikespolitik syftar till att främja en fredlig
utveckling i vår omvärld, att förhindra konflikter, att undanröja konfliktorsaker
samt även i övrigt främja och tillvarata Sveriges säkerhetsintressen.
Det är av vikt att omvärlden är övertygad om såväl vår vilja som vår förmåga
att i alla lägen fullfölja vår neutralitetslinje.

Sverige bör fortsatt verka för att stärka FN :s auktoritet och att ge organisationen
bättre möjligheter att upprätthålla internationell fred och frihet. I
arbetet för en fredlig värld är vår biståndspolitik, vårt arbete för folkrätten
och våra strävanden att främja en internationell nedrustning av stor betydelse.

En fast och konsekvent försvarspolitik som inger respekt och förtroende
såväl i omvärlden som hos svenska folket är en avgörande del av säkerhetspolitiken.
Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att

FöU 1986/87:11

Bilaga 4

254

ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att en angripares förluster
och andra uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter
sig rimliga i förhållande till fördelarna. Totalförsvaret skall även inriktas på
att möta konsekvenserna av andra säkerhetspolitiska risker än krig.

Det är den samlade styrkan i våra säkerhetspolitiska åtgärder som underbygger
vår bestämda föresats att i alla lägen slå vakt om alliansfriheten och
neutraliteten och att i händelse av kriser och krig till det yttersta värna om
vår frihet och vårt oberoende.

Stockholm den 23 april 1987

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c), Axel Andersson (s), Ingemar
Eliasson (fp), Sten Sture Paterson (m), Bengt Silfverstrand (s), KarlErik
Svartberg (s), Anita Bråkenhielm (m), Nils T Svensson (s), Britta Hammarbacken
(c), Bertil Måbrink (vpk), Maj Britt Theorin (s), Sylvia Lindgren
(s), Maria Leissner (fp) och Gunnar Hökmark (m).

Särskilt yttrande

Sten Sture Paterson, Anita Bråkenhielm och Gunnar Hökmark (alla m)
anför:

Som framhålls i propositionen skall totalförsvaret även kunna möta ickemilitära
påfrestningar och hot därom exempelvis i samband med en ekonomisk
och handelspolitisk konfrontation.

Allmänt leder den tekniska och ekonomiska utvecklingen till ett ökat
internationellt samarbete. En viss ökning av det industriella samarbetet
med andra länder även inom försvarsområdet främjar en säker långsiktig
materielförsörjning. Samarbetet skall ske i former som är förenliga med
neutralitetspolitiken och så att vårt oberoende bevaras.

FöU 1986/87:11

Bilaga 4

255

Socialutskottets yttrande
1986/87:7 y

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

över totalförsvarets fortsatta utveckling, såvitt
avser hälso- och sjukvården samt socialtjänsten
(prop. 1986/87:95, bil. 4)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har hemställt om yttrande från socialutskottet över proposition
1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling i vad avser regeringens
i bil. 4 (socialdepartementet) framlagda förslag — nämligen förslag
om antagande av två lagförslag, förslag om riktlinjer för hälso- och sjukvården
i krig samt förslag om vissa anslag för budgetåret 1987/88 — jämte
motionsyrkanden i anslutning till nämnda förslag. Försvarsutskottet har
dessutom berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen i
övrigt jämte därtill anknutna motionsyrkanden.

Med anledning härav yttrar sig utskottet över — förutom förslag i nämnda
bilaga till propositionen — följande med anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen motion 1986/87: FÖ122 av Anita Bråkenhielm
(m), motion 1986/87:Föl27 av Olof Johansson m. fl. (c), såvitt avser yrkande
19, motion 1986/87:Föl30 av Daniel Tarschys m. fl. (fp) samt motion
1986/87:FÖ136 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt avser yrkande 3 d.

Utskottet har beslutat att med yttrandet till försvarsutskottet överlämna
den under allmänna motionstiden väckta motionen 1986/87:So477 av
Blenda Littmarck och Ingvar Eriksson (båda m) om sjukhusens säkerhet i
krig. Utskottets yttrande omfattar även denna motion.

Utskottet

Bakgrund

Genom 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374) fastlädes
som mål för hälso- och sjukvården i krig att varje människa som är i
behov därav skall ges den vård som hennes tillstånd kräver så långt möjligheterna
medger. I beslutet uppmärksammades hälso- och sjukvården som
en av de svagaste länkarna i totalförsvaret, främst mot bakgrund av den
otillfredsställande beredskapen beträffande försörjningen med sjukvårdsmateriel
av förbrukningskaraktär. Beslutet preciserade den långsiktiga inriktningen
av hälso- och sjukvården i krig. Därvid prioriterades åtgärder för
att tillgodose krigsbehovet av förbrukningsmateriel och läkemedel samt
utbildning. I beslutet fastställdes en investeringsram på 320 milj. kr. för

femårsperioden 1982/83—1986/87, dvs. 64 milj. kr. per budgetår. 256

När det gäller förbrukningsmateriel fick 1982 års försvarsbeslut till följd FöU 1986/87:11

att regeringen den 10 november 1983 godkände en överenskommelse mel- Bilaga 5

lan staten och sjukvårdshuvudmännen. Denna överenskommelse gäller
t. o. m. budgetåret 1986/87 och innebär att sjukvårdshuvudmännen för statens
räkning inköper, lagrar och omsätter förbrukningsmateriel inom en
fastlagd ram på 115 milj. kr. för femårsperioden. Därefter har avtal träffats
mellan staten och de enskilda sjukvårdshuvudmännen om beredskapslagringen,
vilken byggts upp som en reserv utöver sjukvårdshuvudmännens
normala driftlager. Staten har enligt avtalen insyn i verksamheten. De första
individuella avtalen träffades under hösten 1984. Vid årsskiftet 1986/87

hade avtal slutits med samtliga sjukvårdshuvudmän. Det senast träffade

avtalet som avsåg Gotlands län hade i mars 1987 inte formellt godkänts av
regeringen. Utbetalningar till sjukvårdshuvudmännen görs av socialstyrelsen
efter räkning från resp. sjukvårdshuvudman. Fram till i mars 1987 hade
socialstyrelsen utbetalat 50 milj. kr. av totalt anvisade 115 milj. kr. Fyra
landsting hade inte inkommit med någon räkning. Utöver de nämnda utbetalningarna
har socialstyrelsen också utbetalat 21 milj. kr. till sjukvårdshuvudmännen
som engångsersättningar.

En överenskommelse har också träffats mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
som syftar till att dessa tar över ansvaret för beredskapslagring
av s. k. varaktig sjukvårdsutrustning. Överenskommelsen godkändes av regeringen
den 6 februari 1986. Fram till i mars 1987 hade inte något avtal
träffats mellan staten och något enskilt landsting.

1984 års försvarskommitté framhåller i sitt slutbetänkande Det svenska
totalförsvaret inför 90-talet (SOU 1987:9) beträffande genomförandet av
1982 års beslut att det försenats framför allt avseende de civila delarna.

Detta betecknas som otillfredsställande. Kommittén har funnit att beredskapen
i fråga om försörjning med såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
som läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvårdens
behov fortfarande ligger på en oacceptabelt låg nivå. Målet för de insatser
som därför måste göras bör enligt kommittén vara att vid den kommande
försvarsbeslutsperiodens slut ha byggt upp resurser så att i vart fall krigsbehoven
i huvudsak kan tillgodoses. Kommittén förordar en kraftig förstärkning
av uthållighet och kapacitet för den civila hälso- och sjukvården i krig.

Kommittén ger en femårig ekonomisk ram på totalt 1 096 milj. kr. varav 500
milj. kr. avser särskilda insatser under försvarsperioden.

Riktlinjer för programmet hälso- och sjukvården i krig

Målet för hälso- och sjukvården i krig är enligt 1982 års försvarsbeslut att
varje människa som är i behov därav skall så långt möjligheterna medger
ges den vård som hennes tillstånd kräver. 1 proposition 1986/87:95 om
totalförsvarets allmänna inriktning uttalas beträffande inriktningen i stort
att den inriktning av verksamheten som angavs i 1982 års försvarsbeslut
fortfarande bör gälla (prop. bil. 4 s. 10 f.). Där anförs vidare att hälso- och
sjukvården i krig skall ses som en sammanhängande funktion i vilken flera
totalförsvarsmyndigheter har att samverka för det gemensamma målet att
varje människa, civil eller militär, skall kunna få den vård som hennes

17 Riksdagen 1986187.10sami. Nr 11

tillstånd kräver. De berörda totalförsvarsmyndigheterna har ansvar och
resurser för olika delar av hälso- och sjukvården. Genom försvarsmaktens
hälso- och sjukvård tillförs funktionen hälso- och sjukvården i krig betydande
resurser som normalt inte står till förfogande för fredssjukvården.
Vidare anförs i propositionen att huvudansvaret för all hälso- och sjukvård
som inte faller under försvarsmakten bärs av den civila hälso- och sjukvården
och att verksamheten inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård främst
bör inriktas på akut omhändertagande.

1 fråga om planeringen för hälso- och sjukvården i krig uttalas i propositionen
att det för denna verksamhet är av största vikt att beakta krigsmiljöns
särskilda krav och skapa förståelse för vikten av att i kris- och krigstillstånd
kunna lösa uppgifterna under mer primitiva förhållanden. Det är nödvändigt
att i all planering inom funktionen Hälso- och sjukvård m. m. utgå från
en sådan bakgrund. Man måste också vara medveten om att vårdstandard
och behandlingsnormer inte kan vara desamma som i fredstid. Målet för
hälso- och sjukvården i krig får dock inte eftersättas.

När det gäller de behov av sjukvård som måste tillgodoses också under
krig anförs i propositionen att dessa omfattar dels akuta kirurgiska operationer,
dels akuta invärtesmedicinska åtgärder, dels akuta psykiatriska åtgärder.
Vad gäller akuta kirurgiska operationer av fredsmässig karaktär
bedöms behoven vara minst i samma storleksordning i krig som i fred.
Därför måste även i krig erforderlig kirurgisk operationskapacitet reserveras
för dessa behov. Vårdbehoven inom långtidssjukvård och omsorgen om
psykiskt utvecklingsstörda kvarstår i huvudsak oförändrade i krig.

Utskottet har inte något att erinra emot vad föredragande statsrådet har
anfört om inriktningen i stort när det gäller programmet hälso- och sjukvården
i krig.

Ledningen av hälso- och sjukvården i krig m. m.

Riksdagen beslutade år 1981 (prop. 1980/81:57, SoU 23, rskr. 216) om principerna
för ledningen av hälso- och sjukvården i krig. Genom beslutet har
ansvaret för ledningen av hälso- och sjukvården i krig lagts fast på central,
högre regional och lägre regional nivå. Centralt leds den civila hälso- och
sjukvården i krig under regeringen av socialstyrelsen. På högre regional
nivå har civilbefälhavaren ledningsansvaret. 1981 års riksdagsbeslut innebar
att ledningsansvaret på den lägre regionala nivån överflyttades från
länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen. Härigenom fick sjukvårdshuvudmännen
också ett mera aktivt planeringsansvar för verksamheten i krig.

En motion, motion 1986/87:So477av Blenda Littmarck och Ingvar Eriksson
(båda m), tar upp vissa lednings- och planeringsfrågor. 1 motionen
hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära att en delegation snarast
tillsätts i vilken ingår representanter för socialstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen
och militära myndigheter med uppgift att i enlighet med vad som anförs
i motionen handlägga och kontrollera planeringen av sjukvården under
krig. Motionärerna hänvisar bl. a. till den utredning om sjukvårdens säkerhet
i krig (SSIK; slutrapport ingår i Socialstyrelsen redovisar 1986:12) som
socialstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen presenterade 1985. Motionärerna

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

258

anför att i den planering som många landstingskommuner nu gör inför FöU 1986/87:11

framtiden det kan komma att föreslås genomgripande förändringar och Bilaga 5

ingrepp i sjukhusstrukturen, vilka kan komma i konflikt med de krav som
ställs på sjukhus och beredskapslager av sjukvårdsmateriel i krig. Motionärerna
anser att det är mycket viktigt att dessa frågor kan lösas i samverkan
mellan berörda parter. Ingrepp och förändringar bör inte genomföras förrän
problemen kunnat lösas.

I försvarspropositionen (bil. 1 s. 39 f. och bil. 4 s. 13) redovisas att en
samlad översyn av totalförsvarets ledning har påbörjats. En översyn pågår
också i fråga om den kommunala beredskapslagstiftningen (Dir. Fö
1985:01).

När det gäller hälso- och sjukvården anförs det vidare i propositionen att,
oberoende av pågående översyner, ett närmare samarbete bör utvecklas
mellan regeringskansliet, civila och militära myndigheter m. fl. Regeringen
har mot denna bakgrund den 26 februari 1987 beslutat att fr. o. m. den 1
april 1987 inrätta en särskild beredskapsdelegation för hälso- och sjukvården
i krig. Delegationen skall enligt beslutet verka både i fred och i krig. 1
fred skall dess uppgifter vara att hålla sig informerad om och ta ställning till
hälso- och sjukvårdens beredskapsförberedelser. Delegationen skall i fred
utgöra ett rådgivande organ inom socialdepartementet. Syftet är att i krig
delar av delegationen skall övergå till att utgöra ett stabsorgan inom socialdepartementet
med uppgift att bereda regeringens beslut om hälso- och
sjukvården. Enligt regeringsbeslutet skall delegationen vara sammansatt av
företrädare för försvars- och socialdepartementen, socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen
samt företrädare för bl. a. överbefälhavaren, försvarets
sjukvårdsstyrelse, överstyrelsen för civil beredskap, civilbefälhavarna
och Svenska kommunförbundet.

Utskottet gör följande bedömning.

Det är av stor betydelse att hälso- och sjukvårdens ledning kan fungera
effektivt och uppfylla de krav och förväntningar som ställs. För att sjukvårdsbehovet
skall kunna tillgodoses i kriser och krig på ett fullgott sätt och
med god uthållighet förutsätts ett väl fungerande samarbete och samverkan
mellan medicinsk och militär expertis och mellan planerings- och ledningsorgan
samt mellan olika huvudmän. SSlK-utredningen har i sitt inventeringsarbete
när det gäller sjukvårdens säkerhet i krig kunnat peka på betydande
svagheter och brister. Det är enligt utskottets mening angeläget att
dessa aspekter uppmärksammas, inte minst i sjukvårdshuvudmännens
framtida planeringsarbete.

Regeringen har för kort tid sedan beslutat att fr. o. m. den 1 april i år
inrätta en särskild beredskapsdelegation för frågor som rör hälso- och sjukvården
m. m. i krig. Delegationen skall bl. a. hålla sig informerad om men
även ta ställning till hälso- och sjukvårdens beredskapsförberedelser. Utskottet
anser det värdefullt att en sådan delegation nu kommit till stånd.

Den nya delegationen med dess angivna uppgifter och sammansättning
svarar väl mot det krav som framförs i motion So477 (m). Utskottet ser det
som naturligt att delegationen också kommer att beakta frågor som berör

sjukvårdens säkerhet i krig. Motion So477 (m) får mot denna bakgrund 259

anses vara tillgodosedd.

Försörjningsberedskapen för hälso- och sjukvården i krig

Även i fråga om försörjning anges i propositionen vissa riktlinjer för hälsooch
sjukvården i krig.

I 1982 års försvarsbeslut prioriterades bl. a. anskaffning för behovet i krig
av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. 1 den nu aktuella propositionen
uttalas sammanfattningsvis om försörjningsberedskapen för hälsooch
sjukvården i krig att riktlinjerna i 1982 års försvarsbeslut bör fullföljas.
Det innebär, anförs det, att förnödenhetsförsörjningen för behovet i krig
förstärks främst när det gäller anskaffning av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
och läkemedel.

1 propositionen redovisas den ovan nämnda och år 1983 träffade principöverenskommelsen
om sjukvårdshuvudmännens medverkan i den civila
hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap avseende förbrukningsmateriel
och varaktig sjukvårdsutrustning. Som också framgått ovan innebär
överenskommelsen beträffande förbrukningsmateriel att sjukvårdshuvudmännen
för statens räkning inköper, lagrar och omsätter sådan materiel
inom den ekonomiska ram som statsmakterna har angett för försvarsbeslutsperioden.
När det gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär beräknas
lager i dag finnas som svarar mot det i krig beräknade kvarstående
civila fredsmässiga sjukvårdsbehovet. Endast mycket begränsade lager
finns däremot för det i krig tillkommande sjukvårdsbehovet. Försvarsmakten
har vissa lager för sina motsvarande behov. I fråga om läkemedel uppskattas
att drygt hälften av de läkemedel som används i fred utgörs av
importerade färdigprodukter och att ca 75 % av den inhemska läkemedelsproduktionen
baseras på importerade råvaror. Substanser för tillverkning
av läkemedel finns lagrade motsvarande det fredsmässiga behovet under ett
förkrigsskede. För den i krig kvarstående fredsmässiga sjukvården finns
vissa kommersiella och statliga lager av färdiga läkemedel. För det i krig
tillkommande sjukvårdsbehovet finns i huvudsak inga civila lager av läkemedel.
Försvarsmakten har vissa lager för sina behov.

5. k. varaktig sjukvårdsutrustning anses finnas hos landstingen i en omfattning
som ej fullt ut tillgodoser behoven i krig. Brister finns bl. a. vid
operationsannexen. Sjukvårdshuvudmännen och statens förhandlingsnämnd
uttalade i principöverenskommelsen från 1983 som en gemensam
ambition att försöka nå en lösning för s. k. varaktig utrustning som motsvarar
den som åstadkommits för förbrukningsmateriel. Parterna har också
enats om att etappvis genomföra ett utrednings- och kartläggningsarbete
för att få underlag för ett slutligt ställningstagande om varaktig utrustning.
Den första etappen redovisades 1985 och har sedan resulterat i en ny överenskommelse
i januari 1986 om fortsatt utredningsarbete. Landstingsförbundet
har nyligen som ett resultat av den nämnda överenskommelsen
redovisat ett utredningsarbete beträffande operationsannexens försörjningsläge
i fråga om medicinsk utrustning och medicinska instrument.

Försvarskommittén har funnit att beredskapen i fråga om försörjning av
såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär som läkemedel för främst
den civila hälso- och sjukvårdsorganisationen fortfarande ligger på en oacceptabelt
låg nivå. Enligt kommittén måste målet vara att man vid den

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

260

kommande försvarsbeslutsperiodens slut, dvs. vid utgången av budgetåret
1991/92, skall ha byggt upp resurser så att i vart fall krigsbehoven i huvudsak
kan tillgodoses. Kommittén anser att omedelbara åtgärder bör vidtas
dels för att förbättra möjligheterna till inhemsk produktion under kriser
och i krig, dels för fortsatt uppbyggnad av beredskapslager för krigsbehovet.
Tillgången på varaktig sjukvårdsutrustning bör enligt kommittén också
förbättras men detta bör baseras på en förnyad analys av behovet av operationsannex.

Föredragande statsrådet uttalar i propositionen att han delar försvarskommitténs
uppfattning i dessa frågor. Vad gäller beredskapslager av olika
slag anför föredraganden att anskaffning, lager och omsättning så långt det
är möjligt skall samordnas mellan civila och militära myndigheter och att
principen bör vara att lagringen i första hand bör ske hos den som skall
använda materielen. I propositionen uttalas vidare att lagring på kassationsbasis
bör undvikas så långt möjligt och att möjligheterna att även
utomlands omsätta sjukvårdsmateriel och läkemedel som ännu är användbara
bör undersökas.

I motion 1986/87:Föl27 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts
beträffande hälso- och sjukvården i krig m. m. (yrkande 19). 1 motionen tas
bl. a. upp de svagheter som i dag finns inom sjukvårdsorganisationen och
socialtjänsten. Motionärerna anför att det är angeläget att man i all planering
som sker för och under fredstid måste ha en insikt och ansvar för en
situation i avspärrning eller krigssituation. Motionärerna anför vidare att
staten redan i fredstid borde ta sitt ansvar för att det även på sjukvårdsområdet
skall finnas en bättre beredskap genom en mera decentraliserad verksamhet,
genom satsningar på inhemska produkter och inhemsk produktutveckling.

I motion 1986/87:Föl30av Daniel Tarschys m. fl. fp)begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som i motionen anförs om minskad lagring
av sjukvårdsfömödenheter kombinerad med ökad beredskap för inhemsk
tillverkning och återgång till flergångsanvändning (yrkande 2). Motionärerna
anser att det med den i propositionen föreslagna förstärkningen av
uthålligheten i fråga om förbrukningsmateriel finns en risk att man väljer
onödigt dyra lösningar, främst så att lagring tillgrips också i fall där det vore
möjligt att i stället förbereda inhemsk tillverkning eller återgång till flergångsanvändning.
Motionärerna hänvisar också till att överstyrelsen i sin
beredskapsplanläggning tycks alltför inriktad på lagring medan möjligheter
till inhemska lösningar ägnats för liten uppmärksamhet.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet, som delar uppfattningen att de principer som fastställdes för
hälso- och sjukvården i krig i 1982 års försvarsbeslut alltjämt skall gälla,
anser det angeläget att beslutet nu verkligen kan fullföljas och att beredskapen
kraftigt förstärks särskilt när det gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
och läkemedel.

I motionerna FÖ127 (c) och FÖ130 (fp) uttalas att man bör vidta åtgärder
för att möjliggöra en inhemsk produktion av sjukvårdsmateriel och läkemedel
i större utsträckning än hittills. Det är enligt utskottet angeläget att

sjukvården även i kriser och krig kan försörjas med sjukvårdsmateriel och
läkemedel på ett tillfredsställande sätt. Detta förutsätter inte bara lagring
utan också en fungerande inhemsk produktion. Utskottet noterar att försvarskommittén
ansett att omedelbara åtgärder måste vidtas för att bl. a
förbättra möjligheterna till inhemsk produktion under kriser och krig även
om det också erfordras en beredskapslagring. Föredragande statsrådet uttalar
(bil. 4, s. 15) att han delar kommitténs uppfattning i dessa frågor.

I motion FÖI30 (fp) tas också upp frågan om återgång till flergångsanvändning.
I propositionen anförs (bil. 4 s. 16) att behovet av sjukvårdsmateriel
och läkemedel bör kunna begränsas i ett kris- eller krigsläge, i första
hand genom begränsning av sortimentet samt genom olika åtgärder mot
överförbrukning, genom ransonering av tillgängliga resurser och i viss mån
genom återanvändning av engångsmateriel. Vidare anförs att sådana förändringar
dock förutsätter både utbildning av och information till berörd
personal för att kunna genomföras.

Enligt utskottets mening får önskemålen i motionerna i huvudsak anses
tillgodosedda genom vad som anförs i propositionen. Utskottet vill i sammanhanget
också erinra om vad som ovan redovisats och anförts om den
nyligen inrättade delegationen för frågor som rör hälso- och sjukvården
m. m. i krig. Utskottet förutsätter att delegationen även kommer att behandla
frågor av här aktuellt slag.

Personalförsörjning

I motion 1986/87:FöI30 (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten av ett
ökat inflytande för de civila sjukvårdshuvudmännen vid personalfördelning
mellan militär och civil sjukvård i krig (yrkande I). Motionärerna
anför att det i dag finns brister i fråga om personalförsörjning bl. a. till följd
av dålig samordning mellan militär och civil sjukvårdsplanering. Motionärerna
anser att man så långt möjligt skall använda de fredstida sjukhusen
och låta dem behålla viktig personal. Sjukvårdshuvudmännen måste få ett
stort inflytande över vilken personal som tas från dem för tjänstgöring vid
militära enheter. Civilbefälhavare och militärbefälhavare bör, anförs det
vidare i motionen, utifrån fastställda principer göra fördelningar mellan
länen. När antalet läkare fastställts bör, anser motionärerna, sjukvårdshuvudmännen
ges ett avgörande inflytande över vilka läkare som tas ut, eftersom
sjukvårdshuvudmannen är den ende som kan överblicka konsekvenserna
om nyckelpersonal rycks bort från viss klinik.

Av 8 § lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m. m. framgår att det är regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer som har att utfärda närmare bestämmelser
om bl. a. registrering och fördelning av den tjänstepliktiga personalen.
Vilken personal som omfattas av tjänsteplikt och vad som ingår i tjänsteplikten
redovisas nedan i avsnittet om utvidgad utbildnings- och övningsplikt
i fred. Enligt 3 § förordningen (1981:642)om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal m. m. skall socialstyrelsen efter samråd med försvarets
sjukvårdsstyrelse eller i förekommande fall med överbefälhavaren besluta
om fördelningen av den tjänstepliktiga personalen för krigsplacering samt i

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

262

vilken omfattning resp. myndighet skall disponera den tjänstepliktiga personalen.
Socialstyrelsen skall i den utsträckning som behövs krigsplacera
den personal som disponeras för tjänstgöring inom den civila hälso- och
sjukvården och det civila hälsoskyddet (4 §). Socialstyrelsen får överlåta på
annan central myndighet eller efter samråd med landstingskommun överlåta
på denna att registrera och krigsplacera särskilda grupper av den tjänstepliktiga
hälso- och sjukvårdspersonalen (5 § förordningen).

Enligt vad som anförs i propositionen (bil. 4 s. 16 f.) anses tillgången på
hälso- och sjukvårdspersonal vara tillräcklig för att tillgodose behoven i
krig. Icke desto mindre anses det finnas allvarliga vakanser i såväl den
civila som den militära sjukvårdsorganisationen i krig. Detta har ansetts
bero på att nuvarande system för registrering och fördelning av personal
inte fungerar tillfredsställande. För att möta detta har försvarskommittén
föreslagit att all den hälso- och sjukvårdspersonal som erfordras i krig bör
bli individuellt krigsplacerad i fred. Härvid bör sjukvårdshuvudmännen
och försvarsmakten svara för krigsplaceringen inom civila resp. militära
sjukvårdsenheter. Kommittén har ansett att socialstyrelsen efter samråd
med försvarets sjukvårdsstyrelse bör ange principer för fördelning av personalen.
Föredragande statsrådet gör också bedömningen att krigsplacering
bör ske av all hälso- och sjukvårdspersonal redan i fredstid. Statsrådet
framhåller att merparten av den kvalificerade sjukvården avses ske vid de
civila beredskapssjukhusen. Föredragande statsrådet anför vidare att fördelning
och krigsplacering måste ske på sådant sätt att största möjliga effekt
uppnås för totalförsvaret som helhet.

Utskottet gör följande bedömning.

Mot bakgrund av att den största delen av den kvalificerade sjukvården
även i krig kommer att ske med anlitande av den civila hälso- och sjukvården
och vid de civila beredskapssjukhusen är det enligt utskottet angeläget
att väl fungerande arbetsteam av hälso- och sjukvårdspersonal också i krig
kan fortsätta sin verksamhet. Det är därför viktigt att, såsom påtalas i motion
FÖ130 (fp), beakta sjukvårdshuvudmännens synpunkter i fråga om
personalfördelningen. Å andra sidan måste även det militära behovet av
hälso- och sjukvård tillgodoses. Utskottet delar den i propositionen uttalade
uppfattningen att fördelning och krigsplacering måste ske på sådant sätt
att största möjliga effekt uppnås för totalförsvaret som helhet. Detta förutsätter
en god samverkan mellan civila och militära myndigheter. Utskottet
ser här inte något motsatsförhållande mellan propositionen och motionen.
Utskottet vill också peka på den roll som åsyftas för delegationen för frågor
om hälso- och sjukvården i krig och förutsätter att de synpunkter som framförs
i såväl propositionen som motionen kommer att beaktas inom ramen
för delegationens arbete. Syftet med motionen får därför anses tillgodosett i
här aktuell del.

Utvidgad utbildnings- och övningsplikt i fred

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

I propositionen läggs fram förslag till utvidgad utbildnings- och tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal, tjänstepliktig veterinärpersonal m. fl.

263

Bestämmelser om tjänsteplikt m. m. för bl.a. hälso- och sjukvårdspersonalen
finns bl. a. i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m. m. I 4 § nämnda lag stadgas att den som
är sysselsatt inom hälso- och sjukvården eller veterinärverksamheten är
skyldig att efter anvisning av den myndighet regeringen bestämmer fullgöra
sådan tjänstgöring inom verksamhetsområdet, som hans kroppskrafter och
hälsotillstånd medger. Detsamma gäller den som är anställd med tillsynsuppgifter
hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd. Av stadgandet framgår
vidare att samma tjänstgöringsskyldighet också åvilar personer som har
tidigare yrkeserfarenhet inom något av de nämnda verksamhetsområdena
och som har legitimation för yrket, har erhållit en kvalificerad behörighet
inom yrket eller har avslutat sin tjänstgöring inom verksamhetsområdet en
kortare tid före den tidpunkt då tjänsteplikten görs gällande. Av 6 § tjänstepliktslagen
framgår att den som är behörig att här i riket utöva läkaryrket
eller som har avlagt svensk läkarexamen och som ej före kalenderårets
början fyllt 70 år är skyldig att, i den utsträckning som hans kroppskrafter
och hälsotillstånd medger, under högst 60 dagar delta i utbildning och övning
för tjänstgöring som avses i 4 §. För värnpliktig personal gäller särskilda
bestämmelser.

Till tjänstepliktslagen finns även en särskild förordning (1981:642) om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal m. m. 1 1 § förordningen regleras
närmare vilken personal som skall hänföras till den tjänstepliktiga personalen.
Förordningen innehåller också vissa bestämmelser om fördelning
och krigsplacering av personal m. m.

I propositionen föreslås att den utbildnings- och övningsplikt som nu
gäller för läkare skall utvidgas till att gälla all hälso- och sjukvårdspersonal
och veterinärpersonal som omfattas av tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen.
Utvidgningen avser också dem som är anställda med tillsynsuppgifter
hos en miljö- och hälsoskyddsnämnd.

En utvidgning av övnings- och utbildningsplikten har bl. a. föreslagits av
utredningen om sjukvård i krig (USIK) i dess slutbetänkande Utbildning
för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. Alla remissinstanser som
yttrat sig över USIK.:s förslag har i princip tillstyrkt förslaget om utbildningsplikt.
Försvarskommittén har ansett det angeläget att utbildningsplikten
i fred snarast utvidgas till att omfatta inte bara läkare utan all tjänstepliktig
hälso- och sjukvårdspersonal.

1 propositionen hemställs sålunda att riksdagen antar det i propositionen
framlagda och av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal
m. m. Enligt den föreslagna lydelsen av 6 § tjänstepliktslagen skall
den som omfattas av tjänsteplikt enligt 4 § tjänstepliktslagen vara skyldig
att, i den utsträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger,
under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för sådan tjänstgöring
som avses i den nämnda paragrafen. För tjänstepliktiga som också är värnpliktiga
finns särskilda bestämmeler. Lagändringen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1987.

I och med att övnings- och utbildningsplikt nu kommer att omfatta även
veterinärpersonal aviseras i propositionen att regeringen kan komma att

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

264

företa vissa ändringar i tjänstepliktsförordningen. Hittills har socialstyre)- FöU 1986/87:11

sen inkallat läkare till utbildning enligt 6 § tjänstepliktslagen. Enligt propo- Bilaga 5

sitionen bör socialstyrelsen göra detta även i fortsättningen beträffande de
kurser som styrelsen anordnar. I propositionen anförs att det i övrigt är
lämpligt att den som anordnar utbildning som avses i 6 § tjänstepliktslagen
också får kalla in berörda personer till utbildningen. Föredragande statsrådet
utgår från att utbildningsplikten utnyttjas i rimlig omfattning.

Utskottet anser det angeläget att civil krigsplacerad personal kan utbildas
i fredstid för sina uppgifter i krigsorganisationen. Det är även betydelsefullt
att den icke värnpliktiga personalen som är krigsplacerad i försvarsmakten
kan kallas till utbildning och övningar tillsammans med den värnpliktiga
personalen. Utskottet tillstyrker därför förslaget att all den personal som
omfattas av tjänsteplikt enligt 4 § tjänstepliktslagen också skall vara skyldig
att delta i övning och utbildning. Utskottet har ingen erinran mot utformningen
av lagförslaget.

Sjuktransporter med helikopter

1 motion I986/87.FÖI22 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs att riksdagen
beslutar att huvudansvaret för det praktiska fullföljandet av beslutet om
sjuktransportverksamheten med helikopter i fredstid läggs på räddningsverket.
Motionären hänvisar till vissa uttalanden i propositionen om bl.a.
krav på medverkan av sjukvårdshuvudmännen för att statliga medel skall
avsättas för att förbättra sjuktransportkapaciteten med helikoptrar. Enligt
motionären måste det klarare sägas ut var huvudansvaret för åtgärdernas
genomförande skall ligga. Det förefaller, anförs det i motionen, nödvändigt
att lägga huvudansvaret på ett ställe. Motionären anser att uppgiften att ta
ansvar för att verksamheten samordnas och organiseras på ett rationellt sätt
bör läggas på räddningsverket.

Sjukvårdshuvudmännen skall enligt 6 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) tillse att det finns en ändamålsenlig organisation för att till och
från sjukhus eller läkare transportera personer vilkas tillstånd kräver att
transporten utförs med fordon som är särskilt inrättade för ändamålet. Av
förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen framgår att skyldigheten är begränsad
till de vägburna sjuktransporterna. Formerna för hur sjuktransportverksamheten
närmare skall organiseras har inte lagreglerats.

Ambulansflygtjänsten bekostas i huvudsak med statliga medel. Enligt ett
regeringsbeslut 1969 svarar rikspolisstyrelsen för den med statsmedel bekostade
ambulansflygtjänsten. Ambulansflyg — helikopter eller flygplan
— får rekvireras av läkare eller annan sjukvårdspersonal. En förutsättning
för användning av flygtjänsten är att andra transportmöjligheter inte står
till buds eller att användandet av sådana skulle fördröja transporten och på
så sätt medföra risker för den sjukes liv eller hälsa. Ambulansflyget anlitas
främst vid brådskande sjuktransporter över stora avstånd eller vid transporter
som behöver göras från platser utan farbar väg. Sjuktransporter med
helikopter sker ofta också från öar utan vägförbindelse.

Rikspolisstyrelsen har träffat överenskommelse med Swedair AB om att
långväga akuttransporter inom landet och från de nordiska länderna skall

ske med flygplan. Den större delen av icke akuta långväga sjuktransporter
utförs av Svensk Flygambulans AB.

Statens räddningsverk inrättades från den I juli 1986 samtidigt som civilförsvarsstyrelsen
och statens brandnämnd upphörde. Räddningsverket är
central myndighet för befolkningsskyddet och räddningstjänsten i krig och
i fred. Verket ansvarar även för att planeringen av räddningstjänstens organisation
och materielanskaffning utformas så att olika räddningsorgan kan
samarbeta effektivt i både krig och fred.

I propositionen (bil. 4 s. 23 f.) konstateras att sjukvårdshuvudmännen
ansvarar för och disponerar en mycket begränsad del av transportmedlen i
krig. Det fredsmässiga sjuktransportsystemet är i huvudsak avsett för transporter
inom resp. sjukvårdsområde. I krig måste en stor del av sjuktransporterna
ske över läns- och civilområdesgränser.

Försvarskommittén har i sitt betänkande ansett att tillgång till sjuktransporter
med helikopter är av betydelse för en effektivt fungerande hälso- och
sjukvård. I fred behövs helikoptertransporter som komplettering till vägtransporter
i stora delar av landet. I krig ökar behoven av transporter med
helikoptrar.

Försvarskommittén har föreslagit att sjuktransportkapaciteten med helikoptrar
ökas för att tillgodose behoven i krig. Detta bör ske så att även
fredsmässiga behov kan tillgodoses. Heiikoptertransporter bör enligt kommittén
organiseras i landstingskommunal och statlig regi för att tillgodose
fredsbehoven och organiseras samordnat med försvarsmakten, rikspolisstyrelsen,
helikopterorganisationer och privata helikopterföretag. I krig bör
helikoptertransporter kunna ske samlat inom ramen för totalförsvaret. Ansvaret
för civila sjuktransporter åvilar enligt kommitténs uppfattning sjukvårdshuvudmännen.
Rikspolisstyrelsens uppgifter beträffande luftburna
sjuktransporter bör därför överföras till sjukvårdshuvudmännen. Försvarskommittén
uppger att det finns ett intresse för ett ökat landstingskommunalt
och statligt samarbete när det gäller sjuktransporterna med helikopter.
Kommittén har föreslagit att vissa statliga medel skall avdelas för att förbättra
sjuktransportkapaciteten med helikoptrar både i krig och fred under
förutsättning att sjukvårdshuvudmännen medverkar i motsvarande grad.

Föredragande statsrådet uttalar i propositionen (bil. 4 s. 24) att han delar
kommitténs uppfattning. Enligt vad som anförs är det naturligt att sjukvårdshuvudmännen
ges ett större ansvar för de civila sjuktransporterna.
Statsrådet uttalar att han också avser att pröva hur kommitténs förslag om
en utökad anskaffning av ambulanshelikoptrar kan genomföras och att han
avser att återkomma i dessa frågor. På annat håll i propositionen (bil. 1 s. 44)
framgår att samråd kommer att ske mellan cheferna för social-, justitie- och
försvarsdepartementen i denna fråga och att även beredskapen med försvarets
tunga helikoptrar i Norrland för medverkan i räddningstjänst under
kvällar, nätter och helger kommer att behandlas.

Utskottet vill inledningsvis understryka att en i såväl fred som krig väl
fungerande hälso- och sjukvård förutsätter en likaledes väl fungerande
sjuktransportverksamhet. Det är därvid viktigt att man för sjuktransporter
också kan disponera helikoptrar och annat flyg. Hälso- och sjukvårdens
behov av helikoptertransporter kan förväntas öka under krig.

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

266

Av propositionen framgår att frågan om sjuktransportverksamheten med
helikoptrar skall övervägas ytterligare inom regeringskansliet. Resultatet
härav bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion Fö 122 (m).

Socialtjänsten i krig

I motion I986/87.FÖ127 (c) tas också upp vissa frågor om socialtjänsten i
krig. Motionärerna pekar bl. a. på bristerna i hemsjukvårdsorganisationen
men även i barnomsorgens organisation. Motionärerna anför att målet
måste vara att vi även i ett beredskapsläge skall kunna ge en värdig och god
omsorg till våra gamla och våra barn.

I propositionen anförs bl. a. (bil. 4 s. 25 f.) att det under krig är nödvändigt
med en fördjupad samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och
sjukvården. En förstärkning behövs för t. ex. de patienter som inte kan
beredas vård på sjukhus. När det gäller äldreomsorgen pekas i propositionen
på de ökade krav som i krig kommer att ställas på en fungerande
transportorganisation, framför allt för att upprätthålla dagsjukvård vid
vårdcentralerna. När det gäller barnomsorgen konstateras i propositionen
att denna kommer att få ta emot avsevärt fler barn än i fred. Detta måste,
anförs det, ske på ett sätt som utgår från barnens behov av stöd för att klara
av de psykiska påfrestningarna under krigsförhållanden. I och med att familjer
splittras under krigsförhållanden genom inkallelser, utrymningar
m. m. är det viktigt att riktlinjer finns för hur barnen skall tas om hand.
Föredragande statsrådet anför att socialtjänstlagen ger kommunerna stora
möjligheter att anpassa olika insatser efter de behov och de förhållanden
som råder inom kommunen. De riktlinjer som finns i fred bör, anförs det
vidare, även kunna gälla under krigsförhållanden. I krig måste dock verksamheten
koncentreras till de för krigsförhållanden speciella uppgifterna
och den situation som räder lokalt. Vissa normer i socialtjänsten som gäller i
fred kan därför komma att avvika från dem som gäller i krig.

Enligt utskottet är det angeläget att beakta behovet av åtgärder även när
det gäller socialtjänstens funktioner i krig. I kriser och krig kommer särskilda
krav att ställas på en väl fungerande socialtjänst, äldreomsorg och barnomsorg.
Vid en beredskapshöjning inom hälso- och sjukvården påverkas
samtidigt socialtjänsten när det gäller att dela ansvaret för de patienter som
i denna situation inte kan beredas plats inom sjukvården. Det är därför
angeläget att kontaktytorna mot hälso- och sjukvården är väl förberedda
redan i fred. Ledningsorganisationen på alla nivåer måste mot denna bakgrund
också uppmärksamma sambandet mellan hälso- och sjukvården, socialtjänsten
samt hälsoskyddet.

I propositionen föreslås vidare att regeringen skall bemyndigas att meddela
särskilda föreskrifter om socialtjänsten, om riket kommer i krig eller
krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. Det föreslås
att en särskild bestämmelse med detta innehåll förs in i en ny 78 § socialtjänstlagen
(1980:620). 1 propositionen hemställs sålunda att riksdagen
skall anta ett av regeringen framlagt förslag till lag om ändring i social -

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

267

tjänstlagen (1980:620). Förslaget Finns intaget sorn bil. 4.6 i propositionen.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

En bestämmelse av motsvarande innehåll finns i dag i hälso- och sjukvårdslagen
(20 §).

Utskottet har ingen erinran mot lagförslaget.

Ekonomisk ram för den civila hälso- och sjukvården i krig
under perioden 1987/88—1991/92

Socialstyrelsen har utarbetat en programplan för den civila hälso- och sjukvårdsplaneringen
under perioden 1987/88—1991/92. Enligt regeringens
anvisningar för program- och verksamhetsplaneringen skulle planeringen
utgå från vad försvarskommittén föreslagit i skrivelse till regeringen i februari
1986. Kommittén angav därvid att planeringen skulle göras i två ekonomiska
nivåer på 129,3 milj. kr./år resp. 159,3 milj. kr./år. Inom den anbefallda
ramen ingår driftkostnader. Socialstyrelsen valde att i två lägre kostnadsalternativ,
motsvarande de av regeringen angivna ekonomiska nivåerna,
främst söka tillgodose investeringsbehovet. Detta ledde till att vissa
mindre delar av driftkostnaderna lades utanför de angivna ramarna. Socialstyrelsen
valde dessutom att presentera ett tredje kostnadsalternativ. Detta
alternativ motsvarar ett genomsnitt på 342,6 milj. kr./år.

Försvarskommittén har i sitt betänkande föreslagit att väsentliga resurser
avdelas för att förbättra beredskapen inom hälso- och sjukvården. Åtgärderna
och resurserna föreslås koncentreras till beredskapen för krigsskedet
med hänsyn till att de allvarligaste bristerna finns inom denna del. Kommittén
förordar sålunda att utöver socialstyrelsens grundalternativ 500 milj.
kr. avdelas för försvarsbeslutsperioden för att förbättra beredskapen på
hälso- och sjukvårdsområdet. Kommittén ger en femårig ekonomisk ram på
totalt 1 096 milj. kr. varav 500 milj. kr. avser särskilda insatser under försvarsperioden.
Detta innebär ett årligt genomsnitt på 219,2 milj. kr. för den
civila hälso- och sjukvården i krig exkl. administrativa beredskapskostnader
vid socialstyrelsen och statens bakteriologiska laboratorium.

Föredragande statsrådet anför i propositionen (bil. 4 s. 27) att han delar
kommitténs uppfattning att det är angeläget att vidta åtgärder för att åstadkomma
förbättringar vad avser hälso- och sjukvården i krig. Den av kommittén
föreslagna ramen bör enligt föredraganden leda till att beredskapen
kraftigt förbättras inom detta område.

I motion /986/87:Föl36 av Lars Werner m.Jl. (vpk), vari i första hand
yrkas avslag på propositionen, hemställs att riksdagen beslutar godkänna
socialstyrelsens kostnadsalternativ på 342,6 milj. kr./år för den civila försörjningsberedskapen
inom hälso- och sjukvården för programplaneperioden
1987—1992 (yrkande 3 d). Enligt motionärerna är beredskapsläget
inom hälso- och sjukvårdens område katastrofalt. Två slags förbättringar
måste genomföras. Det långsiktiga målet är ett större hänsynstagande till
beredskapsaspekter när den fredstida vården planeras och organiseras.
Därtill behövs akuta åtgärder för att öka beredskapen. Motionärerna anser
att det anslag på i genomsnitt 342,6 milj. kr./år för femårsperioden som
socialstyrelsen föreslagit är väl motiverat och bör beviljas av riksdagen.

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

268

Utskottet gör följande bedömning.

Den civila hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för en avsevärt
ökad och förändrad belastning. Grunden för verksamheten i krig är de
resurser som finns under fredstid. Dessa behöver dock kompletteras i flera
avseenden för att klara de ökade påfrestningarna i krig. I 1982 års försvarsbeslut
uppmärksammades hälso- och sjukvården som en av de svagaste
länkarna i totalförsvaret, främst mot bakgrund av den otillfredsställande
beredskapen beträffande försörjningen med sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.
I försvarsbeslutet prioriterades åtgärder för att tillgodose
krigsbehovet av förbrukningsmateriel och läkemedel samt utbildning. Försvarskommittén
har framhållit att genomförandet av 1982 års beslut försenats
framför allt när det gäller de civila delarna. Kommittén har funnit att
beredskapen i fråga om försörjning med såväl sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
som läkemedel för främst den civila hälso- och sjukvårdens
behov fortfarande ligger på en oacceptabelt låg nivå.

Utskottet delar uppfattningen att en kraftig förstärkning av uthållighet
och kapacitet för den civila hälso- och sjukvården i krig nu måste komma
till stånd. Utskottet delar i övrigt de bedömningar som görs av försvarskommittén
och regeringen och förordar en ekonomisk ram för ändamålet för
hela femårsperioden på 1 096 milj. kr. eller i genomsnitt 219,2 milj. kr. per
år. Utskottet avstyrker därmed motion Fö 136 (vpk) yrkande 3 d.

När det gäller genomförandet av 1982 års försvarsbeslut i fråga om den
civila hälso- och sjukvården i krig har utskottet kunnat konstatera att detta
tagit lång tid att genomföra bl. a. på grund av långdragna förhandlingar
mellan statens förhandlingsnämnd och sjukvårdshuvudmännen. Utskottet
vill med anledning härav betona vikten av att det kommande försvarsbeslutets
intentioner i fråga om den civila hälso- och sjukvården kan förverkligas.
Utskottet anser det angeläget att regeringen noga prövar de möjligheter
som finns att åstadkomma en snabbare process för genomförande av beslutet.

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

Under femte huvudtiteln upptas tre anslag som avser beredskapen för den
civila hälso- och sjukvården, nämligen anslagen E 13. Statens bakteriologiska
laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet, E 20. Beredskapslagring
och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig och E 21. Driftkostnader
för beredskapslagring m. m.

Beträffande anslaget E 20. Beredskapslagring och utbildning m. m. för
hälso- och sjukvård i krig har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 62 200 000 kr. Detta innebär
en ökning av utgifterna från anslaget i förhållande till budgetåret 1986/87
med drygt 76 milj. kr. De totala utgifterna på anslaget beräknas till 162,2
milj. kr. Av propositionen framgår (se bl. a. bil. 4 s. 31) att föredragande
statsrådet i likhet med vad som framförts från försvarskommittén anser att
en viss del av avsedd försäljning av vissa beredskapslager hos överstyrelsen
för civil beredskap bör användas för att förstärka hälso- och sjukvårdens
beredskap, vilket minskar anslagsbehovet med 100 milj. kr.

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

Utskottet har ovan behandlat ett motionsförslag (vpk) om godkännande
av socialstyrelsens kostnadsförslag för hälso- och sjukvården i krig under
den kommande femårsperioden. Något följdyrkande rörande anslagen för
budgetåret 1987/88 har inte framställts. Utskottet kan dock redovisa att
socialstyrelsen i sin anslagsframställning förbudgetåret 1987/88 och enligt
sitt högsta kostnadsalternativ under ifrågavarande anslagspunkt äskat ett
belopp av 280,1 milj. kr.

Utskottet tillstyrker med bifall till regeringens förslag att riksdagen under
femte huvudtiteln till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m.
(E 20)för budgetåret 1987/88 anslår ett reservationsanslag av 62 200 000 kr.

Utskottet konstaterar att regeringen beträffande den största delen av anslaget
föreslagit en sammanlagd summa om drygt 76 milj. kr. utan närmare
angivande av fördelning på de i anslaget ingående delposterna. Enligt vad
utskottet erfarit kommer regeringen inom kort att inleda överläggningar
med bl. a. socialstyrelsen om den lämpliga fördelningen mellan posterna.
Utskottet har ingen erinran mot ett sådant förfarande i detta speciella fall,
men förutsätter att regeringen beaktar de av utskottet gjorda uttalandena i
fråga om försörjningen med sjukvårdsförnödenheter m. m.

Socialstyrelsen har under anslaget E 21 äskat ett belopp av 65,4 milj. kr.

Utskottet tillstyrker att riksdagen med bifall till regeringens förslag för
budgetåret I98//88 under femte huvudtiteln anvisar till Statens bakteriologiska
laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet (E 13) ett förslagsanslag
av 4 070 000 kr. och till Driftkostnader för beredskapslagring m. m. (E 21) eli
förslagsanslag av 57 000 000 kr.

Vad som i övrigt anförs i propositionen föranleder inte något uttalande från
.socialutskottets sida.

Stockholm den 21 april 1987

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Ulla Tillander (c). Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström
(s), Aina Westin (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Yvonne Sandberg-Fries
(s), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Ingrid RonneBjörkqvist
(fp) och Maud Björnemalm (s).

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

270

Avvikande mening

Ekonomisk ram för den civila hälso- och sjukvården i krig
jämte anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

Inga Lantz (vpk) anser

del.ratt det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 3 d.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att en kraftig förstärkning av uthållighet
och kapacitet för den civila hälso- och sjukvården i krig nu måste komma
till stånd. Två slags förbättringar måste genomföras. För det första krävs ett
större hänsynstagande till beredskapsaspekter när den fredstida vården
planeras och organiseras. Detta är ett långsiktigt mål som alltför lite beaktats
när stora sjukhuskomplex byggts upp och mindre sjukhus och sjukstugor
lagts ned och andra vårdmöjligheter dragits in. För det andra gäller det
akuta åtgärder för att öka beredskapen. Utskottet anser att den ekonomiska
ram på i genomsnitt 342,6 milj. kr./år för femårsperioden som socialstyrelsen
föreslagit är väl motiverad och bör godkännas av riksdagen.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker med” och slutar med ”57 000 000 kr.” bort ha följande lydelse:

När det gäller den ekonomiska ramen för den civila hälso- och sjukvården
i krig har utskottet tillstyrkt att den av socialstyrelsen föreslagna ramen
godkänns av riksdagen. Detta ställningstagande föranleder höjning av anslagen
E 20. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. och E 21.
Driftkostnader för beredskapslagring m. m. Utskottet tillstyrker därför att
riksdagen under femte huvudtiteln för budgetåret 1987/88 till Beredskapslagring
för hälso- och sjukvården utöver vad som föreslagits i proposition
1986/87:95 bil. 4 anvisar ett reservationsanslag av 217 900 000 kr. Vidare
tillstyrker utskottet att riksdagen under femte huvudtiteln för budgetåret
1987/88 till Driftkostnader för beredskapslagring m. m. (E 2!) utöver vad
som föreslagits i nämnda proposition anvisar ett förslagsanslag av
8 445 000 kr.

Utskottet tillstyrker med bifall till regeringens förslag att riksdagen under
femte huvudtiteln för budgetåret 1987/88 till Statens bakteriologiska laboratorium:
Försvarsmedicinsk verksamhet (E /i) anvisar ett förslagsanslag av
4 070 000 kr.

Särskilt yttrande

Ledningen av hälso- och sjukvården i krig m. m.

Blenda Littmarck (m) anför:

Inför den pågående avinstitutionaliseringen av sjukvården ligger det nära
till hands att beredskapshänsyn glöms bort. Jag vill framhålla vikten av att
man inför planerade nedläggningar också tar kontakter med sådana myndigheter
som från beredskapssynpunkt kan ha ett intresse i frågan. 271

FöU 1986/87:11

Bilaga 5

Kulturutskottets yttrande
1986/87:5 y

om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop.
1986/87:95 delvis)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har den 17 mars 1987 beslutat hemställa om yttrande från
kulturutskottet senast den 23 april 1987 över viss del av proposition 1986/
87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling.

Kulturutskottet tar i sitt yttrande upp propositionen i vad avser inriktningen
av den gällande beredskapsplanläggningen för Sveriges Radios
verksamhet till den del den avser psykologiskt försvar samt motion 1986/
87:Föl27 yrkandena 13 och 14 och motion 1986/87:FÖ149.

Kulturutskottet

I avtal mellan staten och Sveriges Radio AB (SR) regleras dels detta bolags
uppgifter som moderbolag i koncernen, dels koncernens verksamhet under
krig och krigsfara — det s. k. krigsavtalet. Vid tillämpningen av krigsavtalet
förändras Sveriges Radio-koncernens verksamhet. 1 sin krigsorganisation
skall koncernen utgöra en självständig organisation inom totalförsvaret
och lyda direkt under regeringen. SR har enligt krigsavtalet att utarbeta
erforderliga beredskapsplaner för verksamheten i krig eller krigsfara. SR
redovisar årligen femåriga verksamhetsplaner för koncernens försvarsberedskap.
I tillämpliga delar har planerna utarbetats i samråd med televerket
och försvarsstaben.

I propositionen framhålls att radion och televisionen har en betydelsefull
funktion att fylla vid överraskande händelser och angrepp samt under beredskap
och krig. Det är då av största vikt att viktiga meddelanden snabbt
når ut till allmänheten och att denna även i övrigt får en snabb och saklig
information. Nu gällande riktlinjer sammanfattas på följande sätt.

— Planeringen skall bedrivas så att programverksamheten, i första hand
sändningsledning och nyhetsverksamhet, kan bedrivas utan avbrott.

— Verksamheten skall planeras så att bästa möjliga kontakt kan upprätthållas
med olika samhällsorgan.

— SR:s organisation för beredskap och krig skall planeras så att den så
långt möjligt överensstämmer med verksamhetsformer och ansvarsfördelning
i fredstid.

Föredragande statsrådet — utbildningsministern — anser att dessa riktlinjer
bör kunna ligga till grund för SR:s beredskapsplanering även under
den kommande försvarsperioden.

FöU 1986/87:11

Bilaga 6

272

I den senaste verksamhetsplanen med en redovisning för beredskapslä- FöU 1986/87:11

get den 1 juli 1986 framhåller SR bl. a. vikten av ett fungerande samband Bilaga 6

och samverkan mellan sändningsledning och nyhetsverksamhet om allmänheten
skall kunna få snabb och korrekt information. SR planerar bl. a.
med hänsyn till de brister som kunnat konstateras att under perioden 1987/'

88— 1991/92 särskilt uppmärksamma områdena personalplanering och utbildningsverksamhet,
återanskaffning av teknisk materiel och fortsatt planering
av krigsuppehållsplatser, utbyggnad av länsradion med ökade möjligheter
till lokala program samt utnyttjande av tillkommande distributionsnät
och sändare för ljudradion.

Kulturutskottet har ingen erinran mot de uttalanden om planeringsarbetet
vid Sveriges Radio som utbildningsministern har gjort.

Frågan om hur närradions tekniska resurser skall utnyttjas vid krig och
krigsfara bör enligt propositionen övervägas ytterligare.

Närradions användning i krig och de krav som kan ställas på den fortsatta
utbyggnaden av närradion från totalförsvarssynpunkt behandlas av styrelsen
för psykologiskt försvar i en programplan för perioden 1987/88 —

1991/92. Styrelsen konstaterar att det för närvarande finns ca 100 sändare i
drift och att 1 500 tillstånd att sända har beviljats. Utbyggnadstakten kan
beräknas bli ett tiotal sändare om året. De närradiosändare som nu är i drift
beräknas kunna nå ut till 3—4 miljoner invånare och täcker ca 10 000 km2.

Styrelsen anser att närradion och lokala program med kabelnät inte kan
behandlas för sig utan måste ses som en del av de resurser som sammantaget
finns på etermedieområdet i Sverige. Styrelsen diskuterar följande fyra olika
alternativ för hur närradion skall kunna utnyttjas i beredskap och krig.

— Närradion sänder enligt samma normer som i fred med de begränsningar
som följer av att personalsituationen förändras genom inkallelser etc.

— Närradion stängs helt. Endast den lokala information som sänds över
P 3-nätet når ut lokalt till allmänheten.

— Närradiostationerna övertas av kommunerna och utnyttjas av den kommunala
informationscentralen.

— Närradiostationerna används för sändningar av länsradioprogrammen.

Härigenom får länsradioprogrammen större möjlighet att sända över
flera sändare och anpassas efter skilda lokala behov.

Styrelsen har vid sina överväganden funnit att en kombination av de två
senast angivna alternativen bör prövas från följande utgångspunkter. Närradions
sändare och frekvenser skall användas för länsradions sändningar.
Länsradiosändningen kan avbrytas för sändning av viktiga kommunala
meddelanden i lokala sändningar. Sveriges Radio skall ansvara för planeringen
av verksamheten.

1 motionerna FÖ127 (c) och FÖ149 (m) kritiseras ställningstagandet i propositionen.
1 den först nämnda motionen anknyter motionärerna till de
ovan refererade alternativen. Med hänsyn till den centrala roll som kommunerna
tilldelats i krigsorganisationen förordar de att kommunerna skall
överta sändarna samt att viss föreningsverksamhet skall kunna fortsätta.

Motionärerna tar även upp förslaget att använda närradion för att larma
befolkningen. De avvisar förslaget som helt orealistiskt då stora delar av
landet skulle komma att stå utanför ett sådant alarmeringssystem. I motion

18 Riksdagen 1986187. lOsaml. Nr 11

Fö 149 framhålls att närradion bör utgöra en viktig resurs inom totalförsvarets
civila del i kriser och krig. Motionären hävdar att det för närvarande
inte finns någon planering för hur närradion skall utnyttjas som resurs
inom totalförsvaret. Sådana planer mäste, anser han, utarbetas inom den
närmaste tiden. Vidare måste en myndighet få ansvaret för närradiosändarnas
säkerhet i händelse av krig eller krigsfara.

Med hänsyn till att styrelsen för psykologiskt försvar har föreslagit att
den skall få i uppdrag att pröva under vilka former närradions resurser bäst
skall tas till vara utifrån beredskapskravet utgår utskottet från att de synpunkter
som motionärerna fört fram kommer att beaktas i det fortsatta
utredningsarbetet. Utskottet anser därför att motionerna Fö 127 i här aktuell
del (yrkande 13) och Fö 149 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet vill dock understryka att det är angeläget att utredningsarbetet
bedrivs skyndsamt.

I motion FÖ127 aktualiseras frågan om hur de radiofrekvenser för sändningar
på lång- och mellanvåg som genom internationella överenskommelser
tilldelats Sverige skall kunna utnyttjas för totalförsvarets behov. Av de
åtta frekvenser som Sverige tilldelats utnyttjas för närvarande två. Motionärerna
uttrycker viss oro för att Sverige skall förlora de tilldelade frekvenserna
om dessa inte utnyttjas. Sändningar med AM-teknik på lång- och
mellanvåg kan enligt motionärerna spela en viktig roll från totalförsvarets
synpunkt, bl. a. kan den svenska statsledningen härigenom få ut budskap
till omvärlden i en krissituation. Vid en ockupation ger ett nät av AMsändare
möjligheter för den svenska statsledningen att få ut information till
hela befolkningen. De anser därför att en decentraliserad utbyggnad av
lång- och mellanvågsnätet är motiverad.

I den år 1975 fastställda frekvensplanen för lång- och mellanvågsbanden
finns förutom Gotland LV — som används för Motala LV — och Sölvesborg
MV som togs i bruk 1985 ytterligare sex tilldelningar som inte används.
De är följande, nämligen Kiruna LV, Piteå MV, Kiruna MV, Stockholm
MV, Bohuslän MV och Östersund MV. Sölvesborg MV täcker en stor del av
Europa, särskilt under dygnets mörka del. Inriktningen för lång- och mellanvågssändningarna
är främst att ge täckning utanför landet. För täckning
av områden på större avstånd finns kortvågsstationer i Hörby och i Karlsborg.
Enligt vad utskottet inhämtat avser televerket att i sin anslagsframställning
för budgetåret 1988/89 ta upp frågan om reinvestering av sändare
för kortvåg. Televerket har inte föreslagit någon utbyggnad av lång- eller
mellanvågsstationer i årets anslagsframställning. Televerket påpekar dock
att då 1975 års frekvensplan år 1989 upphör att gälla det finns risk för att de
tilldelade frekvenserna inte kan bibehållas om de inte används för svenska
sändare. Utskottet behandlade våren 1986 (KrU 1985/86:21 s. 50) motionsförslag
om det framtida utnyttjandet av de AM-frekvenser som tilldelats
Sverige. Utskottet som avstyrkte motionen uttalade att det är viktigt att
denna fråga blir föremål för en allsidig prövning. Vidare redovisade utskottet
att inför ett internationellt beslut om en ny frekvensplan förslag kommer
att lämnas av televerket — efter samråd med Sveriges Radio — om användningen
av AM-frekvenser.

FöU 1986/87:11

Bilaga 6

274

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att frågan om utnyttjande av
de tilldelade AM-frekvenserna bör ytterligare prövas. Med hänvisning till
det anförda anser utskottet att motion Fö 127 i här aktuell del (yrkande 14)
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1987

På kulturutskottets vägnar

Ing-Marie Hansson

Närvarande: Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung (s), Maja Bäckström
(s), Jan-Erik Wikström (fp), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s).
Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck (fp), Gunnel Liljegren (m), Erkki
Tammenoksa (s), Kerstin Göthberg (c), Lars Ahlström (m), Jan Hyttring (c)
och Håkan Stjernlöf (m).

FöU 1986/87:11

Bilaga 6

275

Trafikutskottets yttrande
1986/87:2 y

över proposition 1986/87:95 om totalförsvarets
fortsatta utveckling jämte motioner

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har den 17 mars 1987 beslutat att beträffande proposition
1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling jämte motioner
dels bereda vart och ett av övriga utskott tillfälle att lämna yttrande till
försvarsutskottet, senast den 23 april 1987,
dels hemställa om yttrande inom samma tid från trafikutskottet såvitt avser
bilagorna 5 och 6.

Trafikutskottet

Trafikutskottet får med anledning härav anföra följande.

Enligt propositionens bilaga 6 bör kustbevakningen organisatoriskt avskiljas
från tullverket och bilda en egen civil myndighet inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde och inom den militära utgiftsramen.

Detta förslag och de i anslutning därtill väckta motionerna berör ej
trafikutskottets beredningsområde. Utskottet finner därför ej anledning att
yttra sig i frågan.

Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning att yttra sig över andra delar
av propositionen än dess bilaga 5 och de i anslutning därtill väckta
motionerna 1986/87:Föl25 (c) och 1986/87:Föl27 (c) yrkande 16. Därjämte
behandlar utskottet i det följande den under den allmänna motionstiden vid
innevarande års riksmöte väckta motionen 1986/87:T803 (c) med rubriken
Sårbheten på teleområdet. Trafikutskottet överlämnar - under förutsättning
av försvarsutskottets medgivande - denna motion till försvarsutskottet.

Civilt totalförsvar: funktionen Telekommunikationer

I den sistnämnda motionen yrkas (1) att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om att minska
telekommunikationernas sårbarhet och (2) att riksdagen anslår erforderliga
medel för att uppfylla de krav som samhället har rätt att ställa på televerket
och dess tjänster.

Motionären framhåller att samordningsbehoven inom totalförsvaret i
fråga om telekommunikationer i dag är så stora att de vida överstiger den
samordningskapacitet som totalförsvarets chefsnämnd (TCN) och totalförsvarets
teleberedning (TTB) har. Försvarsinvesteringar - fortsätter motionären
— finansieras i allt väsentligt över anslaget H 1, som alltsedan år 1963

FöU 1986/87:11

Bilaga 7

legat på ungefär samma nivå med ca 12 milj. kr. per år. Detta är enligt
motionären helt otillräckligt med hänsyn till de omfattande tekniska
investeringar som sker i televerkets nät under de närmaste 10—20 åren. Det
är vidare av största vikt att fastställa ett myndighetsansvar för försvarsinvesteringar
och dessas finansiering. Även samverkansformerna är mycket
betydelsefulla. Slutligen framhåller motionären att endast den ”högsta
nivån” i televerkets perspektivstudie fas B torde uppfylla de krav som
samhället har rätt att ställa på televerket och dess tjänster.

I propositionen föreslår regeringen, såvitt nu är i fråga, (1) att riksdagen
godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av televerkets
försvarsberedskap som föredragande departementschefen har angett och (2)
att riksdagen godkänner att televerkets försvarsinvesteringar fr.o.m. budgetåret
1987/88 finansieras med televerkets rörelsemedel.

I propositionen framhålls att televerket enligt regeringens anvisningar
utarbetat en programplan för perioden 1987/88-1991/92 avseende planerade
beredskapsåtgärder i televerkets nät. Planeringen skulle enligt anvisningarna
ha som utgångspunkt att en betydande höjning krävs av ambitionen i fråga
om krigsskyddsåtgärder för telekommunikationssystemet samt att åtgärderna
bör vidtas i takt med att systemet byggs ut. De ekonomiska planeringsförutsättningarna
för televerket var att programplaneringen avseende investeringskostnader
skulle genomföras utifrån en nivå på 12 milj. kr. under
planeringsperioden. Därutöver angav direktiven att två ökningsalternativ för
investeringskostnaderna skulle redovisas: 30 milj. kr. per år resp. 75 milj. kr.
per år. I programplanen redovisar televerket planerade beredskapsåtgärder
utifrån det högsta alternativet.

Föredraganden anser i likhet med försvarskommittén att televerket under
perioden 1987/88—1991/92 bör vidta beredskapsåtgärder som motsvarar det
högsta planeringsalternativet. Han förordar således att en investeringsnivå
på 75 milj. kr. årligen med tillhörande driftkostnader läggs till grund för
televerkets fortsatta försvarsberedskap. Den exakta investeringsvolymen
bör få variera något för att uppnå fullgod samordning med den fredsmässiga
utbyggnaden och moderniseringen av telenätet. Televerkets försvarsinvesteringar
bör, i enlighet med försvarskommitténs förslag, fr.o.m. budgetåret
1987/88 finansieras med televerkets rörelsemedel. Åtgärder på telekommunikationsområdet
som tillgodoser en enstaka totalförsvarsmyndighets behov
bör finansieras av den myndigheten.

Slutligen framhåller föredraganden att det kan finnas anledning att särskilt
överväga formerna för styrning av televerkets försvarsinvesteringar. Det är
t.ex. angeläget att höga krav på effektiviteten i resursanvändningen kan
tillämpas för försvarsinvesteringarna liksom för televerkets insatser i övrigt.
Det bör ankomma på regeringen att besluta om lämpliga styrformer.

Av det anförda framgår att syftet med yrkande 2 i motion 1986/87:T803 (c)
- att riksdagen anslår erforderliga medel för att uppfylla de krav som
samhället har rätt att ställa på televerket och dess tjänster — torde få anses
tillgodosett. Av propositionen framgår vidare att de krav på klarlägganden i
fråga om finansiering och myndighetsansvar för investeringar på teleområdet
som framställs i motionen även de torde få anses tillgodosedda. I vad gäller
kravet på ökad samordningskapacitet har utskottet erfarit att totalförsvarets

FöU 1986/87:11

Bilaga 7

277

chefsnämnd nyligen till regeringen lämnat en rapport med förslag till
framtida inriktning av totalförsvarets teleberedning. I rapporten föreslås en
aktivering och breddning av TTB:s verksamhet i syfte att få till stånd en
bättre samordning och uppföljning på telekommunikationsområdet.

Med hänvisning till det anförda, och i avvaktan på regeringens ställningstagande
till TCN:s rapport, bör försvarsutskottet enligt trafikutskottets mening
avstyrka motion 1986/86:T803 (c). Regeringens förslag, såvitt nu är i fråga,
tillstyrks.

Civilt totalförsvar: funktionen Transporter

I propositionen föreslår regeringen i denna del att riksdagen bereds tillfälle
att ta del av vad föredraganden anfört om den fortsatta verksamheten inom
funktionen Transporter av totalförsvarets civila del.

Föredraganden ansluter sig till uttalanden av chefen för försvarsdepartementet
- i en annan del av propositionen - vari denne betonar vikten av
ledning och samordning av totalförsvaret samt de ökade kraven på snabbhet
och flexibilitet inom transportberedskapen. Föredraganden säger sig också
dela försvarsministerns uppfattning om behovet av modellutveckling, som
bedrivs av transportrådet, och ytterligare studier inom funktionen Transporter.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit trafikutskottet anledning
till erinran.

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88
SJÄTTE HUVUDTITELN
Vägväsende

B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter

I propositionen föreslår regeringen i denna del (1) att riksdagen till
Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag
på 37 milj. kr. och (2) att riksdagen medger att regeringen
bemyndigar vägverket att anskaffa reservbromateriel inom en ram av 10 milj.
kr.

Föredraganden framhåller att anslaget avser den verksamhet som skall
tillgodose totalförsvarets krav på väghållning vid krigsfara och i krig och den
planläggning i fred som erfordras härför. Anslaget omfattar delposterna drift
och investering. I delposten drift inräknas bl.a. upprättande av krigsvägplan,
medan delposten investeringar främst omfattar anskaffning av reservbromateriel
och reservdelar för verkets färjor, fordon och maskiner.

I motion 1986/87:Föl25 (c) framhålls att alla typer av vägar kan förekomma i
en krigsvägplan, inte minst en del av de 7 000 milen enskilda vägar. Vidare
betonar motionärerna vikten av samordning mellan den vägupprustning som
kontinuerligt pågår i fredstid och försvarets krigsvägplan. I fråga om det
föreslagna beställningsbemyndigandet för reservbromateriel framhåller mo -

FöU 1986/87:11

Bilaga 7

278

tionärerna att beställningarna av industri- och regionalpolitiska samt säkerhetsmässiga
skäl bör placeras inom landet.

I motion 1986/87:Föl27 (c) framhålls att om en krigsvägplan skall fungera
måste redan i fredstid det sekundära vägnätet hållas i stånd.

Enligt vad utskottet erfarit utgör krigsvägplanen i sig ett instrument för
samordning av den civila och militära väghållningen i kris- och krigssituationer.
I planen anges i fred planlagt utnyttjande av främst det allmänna
vägnätet för totalförsvarets transporter. Vidare anges planlagt utförande av
vissa vägobjekt av begränsad omfattning avsedda att öka totalförsvarets
handlingsfrihet och framkomligheten för dess transporter. Planen omfattar
också en förteckning över vissa enskilda vägar av betydelse för totalförsvarets
behov och för vilka avses gälla ett allmänt vägunderhållsansvar.

I vad gäller kravet på beställningar inom Sverige av krigsbromateriel vill
utskottet framhålla att vägverket har att iaktta bestämmelserna i upphandlingsförordningen
(1986:366). Det bör dock tilläggas att vägverket - enligt
vad utskottet erfarit - hittills under 1980-talet har kunnat placera alla
beställningar av ifrågavarande materiel hos svenska tillverkare.

Syftet med de nu behandlade motionsyrkandena synes till väsentlig del
tillgodosett. Trafikutskottet anser därför att de inte påkallar någon åtgärd
från riksdagens sida och avstyrker därför desamma. Regeringens förslag,
såvitt nu är i fråga, tillstyrks.

Statensjärnvägar

D 3. Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar

I propositionen förslås i denna del att riksdagen till Försvarsinvesteringar vid
statens järnvägar för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag på 28
milj. kr.

Föredraganden framhåller att i den föreslagna medelsramen har inräknats
påbörjandet av en begränsad upprustning av bandelen Jokkmokk-Arvidsjaur
för att tillgodose totalförsvarets behov till dess att ett framtida
långsiktigt ställningstagande föreligger om persontrafiken på banan.

I motion 1986/87:Föl25 (c) framhålls att hela inlandsbanans fortbestånd
måste garanteras, inte minst av totalförsvarsskäl. Vidare bör enligt motionärerna
regeringen skyndsamt se över om det finns tillräcklig samordning
mellan civila och militära intressen i vad gäller trafiksvaga bandelars framtid.

I motion 1986/87:Föl27 (c) framhålls att järnvägens bannät har en viktig
strategisk betydelse, som måste beaktas inför framtida ställningstaganden till
godsjärnvägarnas framtid.

I vad först gäller inlandsbanan vill utskottet erinra om riksdagens beslut år
1985 (prop. 1984/85:114, TU 22, rskr. 348), enligt vilket frågan om
persontrafikens framtid på banan skall prövas efter en period på 4 å 5 år.
Först då torde det enligt riksdagsbeslutet vara möjligt att bedöma de
långsiktiga trafikbehoven.

Trafikutskottet vill framhålla att ställningstaganden om trafiknedläggningar
och spårupprivningar regelmässigt föregås av ett ingående beredningsarbete,
där totalförsvarets synpunkter vägs in i beslutsunderlaget. Härigenom

FöU 1986/87:11

Bilaga 7

279

kan totalförsvarets krav och önskemål förenas med en anpassning av
järnvägsnätet till dagens och framtidens trafikbehov.

Trafikutskottet delar den i motion 1986/87:Föl27 (c) uttalade uppfattningen
om vikten av att järnvägarnas strategiska betydelse beaktas inför framtida
ställningstaganden till godsjärnvägarnas framtid och utgår också från att så
sker.

Med hänvisning till det anförda finner trafikutskottet inte någon riksdagens
åtgärd påkallad med anledning av de motionsyrkanden som nu är i
fråga. Dessa synes följaktligen böra avstyrkas av försvarsutskottet.

Regeringens förslag, såvitt nu är i fråga, tillstyrker trafikutskottet för sin
del.

Sjöfart

E1. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster

I propositionen i denna del föreslår regeringen att riksdagen bereds tillfälle
att ta del av vad föredraganden anfört om sjöfartsverkets verksamhet inom
totalförsvarets civila del.

Föredraganden framhåller att han i årets budgetproposition för nästa
budgetår beräknat 101,4 milj. kr. som ersättning till sjöfartsverket för vissa
tjänster, varav 1,5 milj. kr. avser den civila delen av totalförsvaret.

I motion 1986/87:Föl25 (c) framhålls att samhällets ökade sårbarhet och den
allt mindre kapaciteten när det gäller sjötransporter innebär att försiktighet
måste iakttas när det gäller att minska resurserna till det förutvarande
ekonomiska försvaret. Inte minst av beredskapsskäl måste Sverige skaffa sig
en positiv sjöfartspolitik.

I motion 1986/87:Föl27 (c) framhålls sjöfartens betydelse från beredskapssynpunkt.
Det gäller — betonar motionärerna — att se till dels att den svenska
handelsflottan inte minskar, dels att den är tillgänglig för Sverige vid en
avspärrning.

Trafikutskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om att
en princip för svensk sjöfartspolitik enligt riksdagens beslut år 1980 (prop.
1979/80:166, TU 26 och 30, rskr. 418) är att trygga landets transportförsörjning
i politiska och ekonomiska krissituationer. Vidare utgår utskottet från
att ifrågavarande spörsmål kommer att behandlas i den proposition om
sjöfartspolitiken som regeringen aviserat.

Med hänvisning till det anförda finner trafikutskottet inte någon riksdagens
åtgärd erforderlig med anledning av ifrågavarande motionsyrkanden.
Dessa synes följaktligen böra avstyrkas av försvarsutskottet. Vad föredraganden
anfört har inte givit utskottet anledning till erinran.

Luftfart

F1. Beredskap för civil luftfart

Trafikutskottet tillstyrker för sin del regeringens förslag att riksdagen till
Beredskap för civil luftfart för nästa budgetår anvisar ett reservationsanslag
på 17,1 milj. kr.

FöU 1986/87:11

Bilaga 7

280

Institut m.m.

H1. Transportrådet

FöU 1986/87:11

Bilaga 7

I propositionen i denna del föreslår regeringen - utöver vad som hemställs i
budgetpropositionen — att riksdagen till Transportrådet för nästa budgetår
anvisar ett förslagsanslag på 10,1 milj. kr.

Föredraganden framhåller att merparten av dessa medel avses användas
för åtgärder i syfte att begränsa verkningarna av elavbrott på drivmedelsförsörjningen.

I motion 1986/87:Föl27 (c) framhålls att medlen skulle utnyttjas bättre om de
tillfördes länsstyrelserna. Riksdagen bör därför avslå förslaget till medelsanvisning
och hos regeringen begära ett nytt förslag med den angivna
inriktningen.

Transportrådet, som enligt sin instruktion (1979:1037) har att svara för
beredskapsplanering inom transportsektorn, framhåller i sin anslagsframställning
för nästa budgetår att i programplaneringen för de civila delarna av
totalförsvaret 9 milj. kr. har avsatts för inköp av batteridrivna pumpar. För
att drivmedelsförsörjningen skall fungera vid ett elavbrott måste det finnas
sådana reservpumpar vid ett relativt stort antal bensinstationer. Uppräknat
till 1987/88 års prisläge är medelsbehovet 9,4 milj. kr.

Enligt vad trafikutskottet erfarit kommer transportrådet att svara för
upphandlingen av pumparna. Utskottet har för sin del ingen erinran mot att
så sker.

Med hänvisning till det anförda föreslår trafikutskottet att försvarsutskottet
avstyrker motionsyrkandet i här berörd del. Vidare tillstyrker trafikutskottet
att 10 075 000 kr. anvisas till Transportrådet för budgetåret 1987/88
utöver vad trafikutskottet föreslår i sitt betänkande TU 1986/87:20.

Stockholm den 23 april 1987
På trafikutskottets vägnar
Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Olle
Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Rune Johansson
(s), Margit Sandéhn (s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Anna
Wohlin-Andersson (c), Viola Claesson (vpk), Jarl Lander (s), Anders
Andersson (m) och Jan Sandberg (m).

Avvikande meningar

1. Statensjärnvägar

Gösta Andersson (c), Anna Wohlin-Andersson (c) och Viola Claesson (vpk)
anser att den del av yttrandet — under avsnittet Statens järnvägar - som
börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”sin del” bort ha följande
lydelse:

Enligt trafikutskottets mening beaktades inlandsbanans betydelse från
beredskapssynpunkt inte i tillräcklig omfattning i 1985 års riksdagsbeslut.
Utskottet anser därför att ett ställningstagande till banans framtid bör ske
utan uppskov och innebära att hela dess fortbestånd säkerställs av totalförsvarsskäl.

Vad trafikutskottet nu anfört, med anledning av motionerna 1986/
87:Föl25 (c) yrkande 3 och 1986/87:Föl27 (c) yrkande 16 i denna del, bör
försvarsutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till
känna.

I avvaktan på att regeringen förelägger riksdagen det erforderliga beslutsunderlaget
tillstyrker trafikutskottet för sin del regeringens förslag till
medelsanvisning.

2. Sjöfart

Gösta Andersson (c), Anna Wohlin-Andersson (c) och Viola Claesson (vpk)
anser att den del av yttrandet - under avsnittet Sjöfart - som börjar med
”Trafikutskottet vill” och slutar med ”till erinran” bort ha följande lydelse:

Trafikutskottet ser för sin del med oro på den utveckling som inneburit att
den svenska handelsflottan minskat från 613 fartyg om sammanlagt 12,9 milj.
dödviktston år 1975 till 438 fartyg om 2,2 milj. dödviktston 1986 — en
kapacitetsminskning på drygt 80 %.

Trafikutskottet erinrar om att ett viktigt mål för den svenska sjöfartspolitiken
- enligt riksdagens beslut härom år 1980 - är att trygga landets
transportförsörjning i politiska och ekonomiska krissituationer. Den av
regeringen till i maj månad innevarande år aviserade sjöfartspolitiska
propositionen måste ha som utgångspunkt att skaffa Sverige en positiv
sjöfartspolitik som motsvarar de år 1980 fastställda intentionerna.

Vad trafikutskottet sålunda anfört med anledning av propositionen i denna
del och motionerna 1986/87:Föl25 (c) yrkande 4 och 1986/87:Föl27 (c)
yrkande 16 i denna del bör försvarsutskottet föreslå riksdagen att som sin
mening ge regeringen till känna.

3. Institut m.m.

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser att den del av
yttrandet - under avsnittet Institut m.m. - som börjar med ”Transportrådet,
som” och slutar med ”betänkande TU 1986/87:20” bort ha följande
lydelse:

Enligt trafikutskottets mening bör transportrådets uppgifter inom den
civila delen av totalförsvaret överföras på länsstyrelserna. Utskottet tillstyrker
därför för sin del förslaget i motion 1986/87:Föl27 (c) om avslag på
regeringens förslag till medelsanvisning.

Vidare delar trafikutskottet motionärernas uppfattning att regeringen bör
förelägga riksdagen nytt förslag med den av motionärerna angivna inriktningen.

Vad trafikutskottet nu har anfört bör försvarsutskottet föreslå riksdagen
att som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1986/87:11

Bilaga 7

282

Jordbruksutskottets yttrande
1986/87:6 y

FöU 1986/87:11

Bilaga 8

om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop.
1986/87:95, bilaga 8)

Till försvarsutskottet

Regeringen har i proposition 1986/87:95, bilaga 8 föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i propositionen förordats om funktionen Livsmedelsförsörjning
m. m.,

2. till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 12 700 000 kr.,

3. till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m. för budgetåret
1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 161 500 000 kr.

Försvarsutskottet har den 17 mars 1987 hemställt om yttrande av jordbruksutskottet
över bilaga 8 i propositionen. Utskottets yttrande omfattar
även motionerna 1986/87:Föl26, 1986/87:Fö 127 yrkande 17, 1986/

87:Föl36 yrkandena 3 e och f, FÖ140 och 1986/87:Fö 151.

Jordbruksutskottet tar i detta sammanhang upp till behandling några
under allmänna motionstiden 1987 till utskottet hänvisade motioner och
motionsyrkanden. Dessa har genom beslut den 2 april 1987 överlämnats till
försvarsutskottet för beredning.

Motionerna

Motion 1986/87 :Jo202 av Bengt Kindbom och Lennart Brunander (c), vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om jordbrukets
beredskap för avbrott och störningar i elproduktionen inom ramen
för jordbrukets blockorganisation.

Motion 1986/87:Jo220 av Gudrun Norberg (fp), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
jordbrukets blockorganisation skall fullföljas.

Motion 1986/87 :Jo224 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), vari yrkas
såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om Sveriges försörjning med ammoniak.

Motion 1986/87:Jo225 av Birgitta Flambraeus och Karl Boo (c), vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om beredskapshänsyn i jordbruksförhandlingarna.

Motion 1986/87 :Jo257 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas såvitt nu

är i fråga (yrkande 9), att riksdagen hos regeringen begär uppdrag till sta- 283

tens jordbruksnämnd angående utförsäljning av beredskapslager för ca 120
milj. kr.

Motion I986/87:FÖI26 av Anita Persson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på
bättre beaktande av beredskapen i förädlings- och distributionsleden när
det gäller försörjning med livsmedel.

Motion 1986/87: Fö 127 av Olof Johansson m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 17), att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som anförts beträffande livsmedelsförsörjningen.

Motion 1986/87:Fö 136 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkandena 3 e och Q, att riksdagen
3. e) som sin mening ger regeringen till känna att propositionens allmänna
inriktning av livsmedelsförsörjningen i enlighet med vad som anförs i
motionen inte godkänns, 0 avslår förslaget om utförsäljning av lager och
därmed minskningen av anslaget C 5. Kostnader för beredskapslagring av
livsmedel m. m.

Motion 1986/87:Föl40 av Göran Magnusson och Berit Oscarsson (s), vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om behållande av Sveriges enda ammoniakfabrik.

Motion 1986/87:Fö 151 av Karl Erik Olsson m. fl. (c), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar med ändring av regeringens förslag, att målsättningarna
i 1982 års försvarspolitiska beslut skall gälla för totalförsvarets
planering under perioden 1987/88— 1991/92,

2. att riksdagen beslutar, med avslag på regeringens förslag, att folkförsörjningsmålet
för den period propositionen omfattar skall utgå från en
kriskost om 2 900 kcal per individ och dag,

3. att riksdagen beslutar uttala att importbehovet av insatsvaror i avspärrningsläge
begränsas till maximalt 20 %,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om beredskapslagring av livsmedel och insatsvaror,

5. att riksdagen beslutar till anslaget C 5. Kostnader för beredskapslagring
av livsmedel m. m. ett i förhållande till regeringens förslag med 30
milj. kr. förhöjt anslag om 191 500 000 kr.,

6. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om regional livsmedelsproduktion m. m.,

7. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av särskilda insatser för utarbetande av försörjningsplaner
för vissa större tätorter.

Utskottet

Inledning

Funktionen Livsmedelsförsörjning m. m., som behandlas i bilaga 8 till propositionen,
omfattar försörjningen med livsmedel inkl. vatten. Statens jord -

FöU 1986/87:11

Bilaga 8

284

bruksnämnd är funktionsansvarig myndighet. Vidare har lantbruksstyrel- FöU 1986/87:11
sen, statens livsmedelsverk och statens veterinärmedicinska anstalt uppgif- Bilaga 8
ter på detta område.

1984 års försvarskommitté har lagt fram förslag om totalförsvarets utveckling
för den närmaste femårsperioden. Som underlag för kommitténs
arbete med funktionen Livsmedelsförsörjning m. m. har funnits bl. a. en av
överstyrelsen för civil beredskap utarbetad programplan för det hittillsvarande
ekonomiska försvaret och statens jordbruksnämnds programplan för
funktionen Livsmedelsförsörjning m. m.

Allmän inriktning

Målsättningen för totalförsvaret, de säkerhetspolitiska övervägandena och
den försvarspolitiska inriktningen är grundläggande för alla delar av totalförsvaret.
Chefen för försvarsdepartementet har i bilaga 1 till propositionen
redovisat vissa andra övergripande ställningstaganden av särskild vikt,
nämligen vissa gemensamma utgångspunkter, ledning och samordning, beredskap,
skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot
samt personalförsörjningen. Dessa grundläggande redovisningar är av stor
betydelse för det fortsatta arbetet och föredragande statsrådet i bilaga 8 vill
särskilt framhålla att inriktningen i dessa skall beaktas av samtliga i totalförsvaret
ingående myndigheter.

Försvarskommittén har redovisat grunder för planeringen utgående från
en bedömning av krisers och krigs längd och karaktär. Vad som där anförs
om s. k. förkrigsskedens längd och karaktär innebär en inte oväsentlig förändringjämfört
med de planeringsförutsättningar som hittills gällt för livsmedelsberedskapen.
Sålunda bör enligt kommitténs mening bl. a. på livsmedelsområdet
kunna förutsättas en mer omfattande utrikeshandel än vad
som hittills legat till grund för planeringen.

Mot bakgrund av de enhetliga planeringsförutsättningar som skall gälla
för de olika funktionerna inom det hittillsvarande ekonomiska försvaret
kan enligt föredraganden beredskapslagren av insatsvaror till jordbruket
reduceras. Däremot bör lagren av livsmedel byggas ut i viss omfattning.

1 propositionen understryks samtidigt betydelsen av andra beredskapsåtgärder
som stärker vårt lands anpassningsförmåga i kriser. Det är väsentligt
att förmågan att höja handlingsberedskapen inom totalförsvaret vidareutvecklas.

I fråga om försörjningsstandarden har riksdagen på vissa områden gjort
preciserade uttalanden om den ambitionsnivå som bör gälla. Således har
för livsmedelsområdet uttalats att en kriskost som motsvarar 2 900 kcal/
dag bör vara en utgångspunkt för planeringen. Enligt kommitténs mening
bör emellertid riksdagen på detta område uttrycka sig i mer allmänna termer.
De preciserade mål för försörjningsstandard m. m. som nu gäller bör
därför upphävas såsom av riksdagen beslutade mål. Det bör ankomma på
regeringen och de funktionsansvariga myndigheterna att på grundval av
allmänna uttalanden av riksdagen i dessa hänseenden göra de preciseringar
som erfordras för planeringen. Föredraganden delar kommitténs uppfattning
i detta avseende. 285

Vidare instämmer föredraganden med kommittén att frågan om den regionala
försörjningsförmågan i krig bör ägnas särskild uppmärksamhet i
den fortsatta planeringen. Detta bör främst gälla övre Norrland och då
bl. a. möjligheterna att, när så erfordras, eventuellt redan under normala
fredstida förhållanden, kunna öka de kommersiella lagren av livsmedel och
livsmedelsråvaror. De statliga lagren av livsmedel och livsmedelsråvaror
som främst är avsedda för krigsfallet bör ökas. Risken för konsekvenserna
av att storstadsområdena avskärs från tillförsel bör analyseras. Denna fråga
bör enligt propositionen särskilt uppmärksammas av försörjningsansvariga
myndigheter.

I partimotionen FÖI27 (c) framhålls att den tidigare högt ställda ambitionsnivån
för 1984 års jordbrukspolitiska beslut inte fullföljs i propositionen.
Beredskapen inom jordbruksområdet kommer i väsentliga avseenden
att försämras. Motionärerna avvisar propositionen i de delar som avser
minskad beredskapslagring och antaganden om en större krisimport än
som tidigare bedömts möjlig att upprätthålla. Försörjningsberedskapen bör
i stället planeras utifrån de av riksdagen år 1982 antagna försvarspolitiska
målen.

Centerpartiets inställning utvecklas närmare i kommittémotionen Föl 51.
Enligt motionen bör försörjningsmålet även för kommande planeringsperiod
omfatta en kriskost om 2 900 kcal per individ och dag. Möjlighet till
inhemsk produktion av viktiga insatsvaror i jordbruket saknas. Jordbruksnämnden
förordar en planering som utgår från en maximal import om 20 %
under avspärrningsperioder. Riksdagen bör därför uttala att försörjningsberedskapen
skall planeras efter ett importbehov av insatsvaror i kris begränsat
till högst 20 %.

Beredskapslagringen av livsmedel, insatsvaror m. m. bör utformas så att
en acceptabel kriskost kan garanteras befolkningen i inledningsskedet av
en kris och så att tillgången på insatsvaror möjliggör en varaktig och uthållig
produktion av livsmedel. Omställningen av livsmedelsproduktionen bör
genomföras tidigt i ett krisskede med beräknad full effekt först efter en
odlingsperiod, dvs. jordbrukets biologiska förutsättningar måste beaktas.
Varje region i landet måste ha en väl fungerande jordbruksproduktion till
vilken lokala livsmedelsindustrier är knutna. De stora tätorternas försörjningsproblem
bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Också i vpk-motionen Fö 136 understryks det angelägna i att man säkrar
en regional produktion och förädling av livsmedel i hela landet. Riksdagen
bör enligt motionen avstyrka regeringens förslag i fråga om livsmedelsförsörjningen
och utförsäljningen av beredskapslager.

Med utgångspunkt i utvecklingen inom Södermanlands län anförs i motion
FÖI26 (s) synpunkter på den regionala och lokala försörjningsberedskapen.
Motionen utmynnar i ett yrkande av innebörd att beredskapskraven
bättre beaktas vid den planering som berör livsmedelssektorn, främst
förädlings- och distributionsledet.

Koncentrationen i jordbrukets förädlingsindustrier och därav följande
sårbarhet diskuteras även i motion Jo225, som väcktes under allmänna
motionstiden 1987. Med hänvisning till vissa planer på nedläggning av ett
mejeri i Dalarna förordar motionärerna att man ”vid jordbruksförhand -

FöU 1986/87:11

Bilaga 8

286

lingarna tar hänsyn till jordbrukets skyldighet enligt lag att kunna klara
kriser”.

I de under allmänna motionstiden 1987 väckta motionerna Jo202 (c) och
Jo220 (fp) framförs synpunkter rörande jordbrukets blockorganisation. Enligt
centermotionen bör framför allt jordbrukets beredskap för avbrott och
störningar i elproduktionen utredas inom ramen för blockorganisationen.
Enligt motion Jo220 bör riksdagen uttala att jordbrukets blockorganisation
skall fullföljas.

I motion Jo224 (m) yrkande 1 anförs att tillgången på kvävegödselmedel i
en krissituation måste ägnas speciell uppmärksamhet. Endast ca 15% av
den fredstida förbrukningen produceras i Sverige. Landets långsiktiga försörjning
med ammoniak måste enligt motionen tryggas. Även i motion
FÖ140 (s) behandlas frågan om ammoniakförsörjningen. Enligt motionen
bör åtgärder vidtas för att bibehålla Sveriges enda kvarvarande ammoniakfabrik.

Utskottets överväganden

Utskottet har för sin del inte funnit anledning att frångå de bedömningar
som görs i propositionen angående vissa gemensamma utgångspunkter för
planeringen av livsmedelsförsörjning m. m. i olika krigs- och krissituationer.
Mot bakgrund av de planeringsförutsättningar som gäller ansluter sig
utskottet till föredragande statsrådets överväganden som redovisas i bilaga
8, s. 69-71.

Motionerna FÖ127, FÖ136 och Föl51 avstyrks i de delar motionerna förordar
en annan inriktning av försörjningsberedskapen än vad regeringsförslaget
innebär.

Vad beträffar de synpunkter som framförs i motionerna FÖ126, FÖ136
och Fö 151 på den regionala och lokala försörjningsberedskapen vill utskottet
härutöver framhålla följande. Enligt 1985 års riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken
borde den regionala obalansen i vårt jordbruk och vår livsmedelsindustri
uppmärksammas. En geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion
ansågs viktig. 1 den nu aktuella propositionen (bil. 8 s. 71) framhåller
föredraganden att den regionala försörjningsförmågan i krig bör
ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta planeringen. Konsekvenserna
av att storstadsområdena avskärs från tillförsel bör analyseras. Det finns
således enligt utskottets mening anledning anta att motionernas syfte kan
tillgodoses genom en fortsatt planering i enlighet med de riktlinjer som nu
angetts.

En i detta sammanhang närliggande fråga tas upp i motion Jo225 (c) vari
anförs — med hänvisning till en planerad mejerinedläggning — att ”jordbruksförhandlingarna
måste ta hänsyn till jordbrukets skyldighet enligt lag
att kunna klara kriser”. Syftet med motionen förefaller något oklart. Utöver
vad utskottet nyss anfört kan tilläggas att mejerier och annan livsmedelsindustri
tillhör kategorin k-företag. Det innebär bl. a. att särskilda regler gäller
för planering av företagens verksamhet i kris- och krigssituationer. Vidare
bör erinras om att inom ramen för prisregleringsmedel avsätts vissa belopp
till förädlingsindustrin i norra Sverige som kompensation för dess

FöU 1986/87:11

Bilaga 8

högre kostnadsläge. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda
motion Jo225.

I anslutning till motionerna Jo202 och Jo220 om jordbrukets blockorganisation
m. m. bör framhållas att jordbruksnämnden under berörda anslag
beräknar särskilda medel för planläggning av jordbrukets blockorganisation,
utbildning av blockledare och särskilda blockstudier. Vidare planeras
undersökningar och utveckling av reservelverk inom blockorganisationen
(bil. 8 s. 74). Utskottet har erfarit att jordbruksnämndens verksamhet på
detta område fortskrider planenligt och att man anser sig ha tillräckliga
resurser för ändamålet. Utskottet avstyrker således de aktuella motionerna.

Frågan om Sveriges försörjning med ammoniak tas upp i motion Jo224
yrkande 1 och i motion Fö 140. Enligt vad utskottet erfarit kan landets enda
kvarvarande ammoniakfabrik i Köping maximalt producera ammoniak
motsvarande ca 15 %av den normala förbrukningen av handelsgödselkväve.
I 1985 års beslut om livsmedelspolitiken anfördes att det borde ankomma
på försörjningsansvariga myndigheter att särskilt uppmärksamma möjligheterna
att få till stånd en ökad inhemsk produktion av ammoniak och
föreslå erforderliga åtgärder. Enligt utskottets mening torde det närmast
ankomma på överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) att bevaka frågan.
Inom ÖCB arbetar man för närvarande med att få till stånd ett handelsavtal
med Norge om vissa leveranser av ammoniak eller kvävegödselmedel. Med
det anförda föreslår utskottet att motion Jo224 yrkande I och motion FÖ140
lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottets ställningstaganden ovan innebär att utskottet tillstyrker regeringens
förslag om medelsanvisning under anslagen C 4. Inköp av livsmedel
m. m. för beredskapslagring och C 5. Kostnader för beredskapslagring
av livsmedel m. m. Motionerna FÖ136 och Fö 151 avstyrks således i motsvarande
delar.

Motion Jo257 yrkande 9 är i stor utsträckning tillgodosedd genom förslaget
om utförsäljning av beredskapslager till ett värde av ca 91 milj. kr.
och bör i övrigt inte föranleda någon åtgärd.

Stockholm den 23 april 1987

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Flåkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s).
Sven Eric Lorentzon (m). Jan Fransson (s). Margareta Winberg (s), Jens
Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Jan Jennehag (vpk),
Kaj Larsson (s) och Anders Castberger (fp).

FöU 1986/87:11

Bilaga 8

288

Avvikande meningar

1. Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Enligt vår mening hade utskottet bort ansluta sig till de synpunkter på
livsmedelsförsörjning och beredskapslagring m. m. som framförs i motionerna
Fö 127 och Föl 51 i motsvarande delar. En uthållig försörjningsförmåga
är en nödvändig del i ett starkt totalförsvar. Försörjningsberedskapen
bör därför planeras utifrån de av riksdagen år 1982 antagna försvarspolitiska
målen. En godtagbar livmedelsberedskap i kris- och krigssituationer
förutsätter att jordbruks- och livsmedelsproduktionen kan ställas om så att
de nuvarande regionala obalanserna i produktionen kan elimineras. Den
brukningsvärda åkerarealen måste bevaras för att förbättra vår kristidsförsörjning
av insatsvaror och minska importbehovet. Hänsyn måste tas till
jordbrukets biologiska förutsättningar, vilket bl. a. innebär att förutsättningarna
för en omställning varierar beroende på vid vilken årstid ett krisläge
uppstår. Som närmare utvecklats i motion Fö 151 börförsörjningsmålet
även framgent omfatta en kriskost om 2 900 kcal per individ och dag. Beredskapslagringen
av livsmedel, insatsvaror m. m. måste utformas så att en
acceptabel kriskost kan garanteras befolkningen i inledningsskedet av en
kris och så att en varaktig och uthållig produktion av livsmedel möjliggörs.
Importbehovet bör begränsas till 20 % såvitt avser viktiga insatsvaror m. m.
Den regionala och lokala försörjningsberedskapen måste ägnas särskild
uppmärksamhet mot bakgrund av den negativa strukturutveckling som
skett inom jordbruk och förädling m. m. Särskilt de stora tätorternas försörjning
bör omfattas av dessa överväganden. Ytterligare medel bör anvisas
under anslaget C 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m. i
enlighet med motion Fö151 yrkande 5.

2. Arne Andersson i Ljung, Sven Eric Lorentzon och Jens Eriksson (alla m)
anför:

En av de viktigaste frågorna för landets livsmedelsförsörjning är enligt vår
mening möjligheten att anskaffa tillräckligt med kvävegödselmedel till
jordbruket i en krissituation. Enligt vad utskottet erfarit är Sveriges enda
kvarvarande ammoniakfabrik hotad av nedläggning. Samtidigt innebär regeringens
förslag en drastisk minskning av beredskapslagringen i fråga om
viktiga insatsvaror för jordbruket. Mot denna bakgrund hade utskottet bort
tillstyrka motion Jo224 yrkande I och motion FÖI40.

3. Jan Jennehag (vpk) anför:

Från vänsterpartiet kommunisternas sida har i olika sammanhang påtalats
det allvarliga i att den regionala obalansen i fråga om jordbruksproduktion
och förädling av livsmedel ständigt ökar. Den hårda rationaliseringen inom
livsmedelssektorn har inneburit att stora produktionsöverskott mer och
mer framställs inom begränsade regioner. Distributionen av de färdiga eller
halvfärdiga produkterna blir helt beroende av en fungerande transportapparat
av dagens omfattning för att nå konsumenterna. Med tanke på energiförsörjningens
sårbarhet borde det stå helt klart för alla att framför allt
storstadsområdena mycket snabbt kommer att lida brist på livsmedel även

FöU 1986/87:11

Bilaga 8

289

19 Riksdagen 1986187.10 sami. Nr 11

vid måttliga störningar. Sårbarheten inom energiområdet drabbar också
direkt livsmedelsproduktionen genom att stora djurbesättningar inte kan
mjölkas, kött inte kan frysas och andra funktioner, som nu anses självklara,
inte kommer att fungera.

Mot denna bakgrund är de överväganden om livsmedelsförsörjningen
som framförs i propositionen förvånansvärda. Liksom inom andra områden
skall Sverige tydligen förlita sig på en omfattande import i den fortsatta
beredskapsplaneringen. Pengar kan frigöras från lagring och därmed löser
man kortsiktigt finansieringen inom andra områden. Visserligen framhålls
att den regionala försörjningen i övre Norrland bör uppmärksammas och
att konsekvenserna av att storstadsområdena avskärs från tillförsel bör analyseras.
Men det behövs inga analyser utan bara sunt bondförstånd för att
inse att det inte kommer att fungera i ett kris- eller krigsläge med dagens
strukturer. Det behövs genomgripande åtgärder i den fredstida utvecklingen
för att säkra en regional produktion och förädling av livsmedel över hela
landet. Så länge inte några bestämda åtgärder i den riktningen vidtas är det
oansvarigt att av ekonomiska skäl minska anslagen för beredskapslagring.
Riksdagen bör med bifall till motion FÖ136 underkänna den allmänna inriktning
av livsmedelsförsörjningen som förordas i propositionen och säga
nej till utförsäljningen av beredskapslager och därmed minskningen av
anslaget till kostnader för beredskapslagring av livsmedel.

FöU 1986/87:11

Bilaga 8

290

Näringsutskottets yttrande
1986/87:4 y

om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop.
1986/87:95)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har hemställt att näringsutskottet yttrar sig över proposition
1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling, i vad avser bilaga
12 (miljö- och energidepartementet), och motioner i anslutning härtill. Vidare
har försvarsutskottet berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen i övrigt jämte motioner.

1 detta sammanhang behandlar näringsutskottet även två motioner från
allmänna motionstiden och, delvis, en motion som har väckts med anledning
av proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet. Dessa
motioner har tidigare hänvisats till näringsutskottet och överlämnas till
försvarsutskottet — under förutsättning av dess medgivande — med detta
yttrande.

En skrivelse i ärendet har inkommit till näringsutskottet från TextilrådetKonfektionsindustriföreningen.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av proposition 1986/87:95
kommenterar näringsutskottet följande:

1986/87 :Föl 13 av Sten Svensson (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om angelägenheten
av att säkra sysselsättningen vid FFV Vanäsverken i Karlsborgs
kommun.

1986/87 :Föl 15 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c), vari hemställs
att riksdagen

1. begär att regeringen kompenserar det bortfall av sysselsättningstillfällen
som uppstår vid en minskad ammunitionstillverkning vid Vanäsverken,
Karlsborg,

2. uttalar sig för att lokaliseringsstöd beviljas vid nyetablering eller utbyggnad
av företag inom Karlsborgs kommun.

1986/87: Fö 116 av Karl-Gösta Svenson (m), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om det framtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet.

291

1986/87:Föl 17 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

2. beslutar att försörjningsberedskapen på tekoområdet, i avvaktan på i
motionen angiven utredning, skall grundas på ett bibehållande av i dag
existerande produktion och kapacitet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
det grundtextila området,

4. beslutar att skyldigheten för samtliga statliga myndigheter att upphandla
uniformstyger m. m. hos ÖCB skall kvarstå,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
utarbetande av effektiva rutiner för samråd mellan de upphandlande
myndigheterna, ÖCB och textilindustrin,

6. beslutar att det s. k. försörjningsberedskapsstödet vid offentlig handel
skall kunna utgå vid en prisskillnad på upp till 30 % mellan svensk och
utländsk offert.

1986/87 :Föl 18 av Lennart Brunander (c) och Ivar Franzén (c), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

1. beslutar att de mål som i dag gäller för beredskapen inom teko skall
behållas,

2. beslutar att myndigheternas skyldighet att upphandla inhemskt producerad
väv skall kvarstå.

1986/87: Fö 127 av Olof Johansson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (18) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande
försörjningen på beklädnadsområdet.

1986/87:Fö 128 av Carl Bildt m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (23) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om oljelagringens omstrukturering och kostnader.

1986/87:Fö 129 av Lennart Alsén (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om byggandet
av ett forsknings-/stödfartyg.

1986/87:Fö 136 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att riksdagen 3

g) som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att en snabb omläggning av det svenska energisystemet, framför allt en
avveckling av kärnkraften, är den i dagsläget viktigaste beredskapsåtgärden
när det gäller energiförsörjningen,

3 h) beslutar att det totala lagringsbehovet lagringsåret 1991/92 för olja
sätts till 10,5 miljoner m3 enligt energiberedskapsutredningens förslag (bil.
12),

3 i) hos regeringen begär förslag till uppbyggnad av en fullskaleanläggning
för framställning av etanol för att öka beredskapen inom detta viktiga
område,

3 j) hos regeringen begär förslag till brytning och förädling av legeringsmetaller
med stöd av beredskapsmedel, som ersättning för nuvarande import
så långt det-är möjligt,

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

292

3 k) beslutar att någon utförsäljning av beredskapslagren av metaller tills FöU 1986/87:11

vidare inte får ske. Bilaga 9

1986/87 :Föl40 av Göran Magnusson (s) och Berit Oscarsson (s), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om behållande av Sveriges enda ammoniakfabrik.

1986/87:Föl4l av Yvonne Sandberg-Fries (s) och Ralf Lindström (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av att i det längre perspektivet omdisponera
de marina beställningarna i syfte att säkerställa en jämn produktionsnivå
vid Karlskronavarvet.

1986/87:Fö 158 av Lahja Exner m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av fortsatt försörjningsberedskapsstöd,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av insatser för att säkra försörjningen av skor och bomullsväv.

1986/87:Föl59 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. — med avslag på proposition 1986/87:95 i denna del — godkänner de
mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen som förordas i motionen,

2. — med avslag på proposition 1986/87:95 i denna del — godkänner vad
som i motionen anförts om beredskapslagringen av olja, kol, kärnbränsle
och naturgas,

3. — med avslag på proposition 1986/87:95 i denna del — som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av ett
bättre beslutsunderlag avseende omstruktureringen av ansvaret för oljelagringen,

4. beslutar att de medel som föreslås anvisade till åtgärder inom delfunktionen
Elkraft för budgetåret 1987/88 skall disponeras och fördelas av statens
energiverk i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om betydelsen av ett decentralistiskt och småskaligt energisystem för handlingsberedskap
och minskad sårbarhet inom energiområdet.

Den motion som har väckts med anledning av proposition 1986/87:74 och
behandlas här är följande:

1986/87:N140 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (14) att
riksdagen hos regeringen begär förslag om överförande i statlig ägo av
Bofors industrier.

De motioner från allmänna motionstiden som har hänvisats till näringsutskottet
och som med detta yttrande överlämnas till försvarsutskottet är följande: 1986/87:N329

av Göran Magnusson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
beredskapsproduktion av ammoniak,

293

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av statligt stöd för mino-processen samt sysselsättningseffekterna i
västra Västmanland.

1986/87:N370 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari — med motivering i motion
I986/87:U409 — hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag
till förstatligande av de viktigaste svenska krigsmaterielproducenterna.

Näringsutskottet

Inledning

I proposition 1986/87:95 framläggs förslag om Sveriges säkerhets- och försvarspolitik
samt om totalförsvarets fortsatta utveckling. Till grund för propositionen
ligger huvudsakligen det arbete som 1984 års försvarskommitté
har utfört. Förslag om beredskapsåtgärder inom bränsle- och drivmedelsområdena
har presenterats av 1985 års energiberedskapsutredning i betänkandet
(SOU 1986:42) Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser
och i krig. De i propositionen redovisade förslagen angående försörjningsberedskapen
inom energiområdet baseras bl. a. på denna utredning och de
synpunkter som har inkommit i samband med dess remissbehandling.

Näringsutskottet behandlar i det följande propositionen och motionerna
i de delar som rör näringsutskottets beredningsområde. Inledningsvis ägnar
näringsutskottet uppmärksamhet åt försörjningsberedskapen inom energioch
beklädnadsområdena. Därefter diskuterar utskottet beredskapen inom
vissa andra områden. Slutligen behandlas ett antal övriga frågor av intresse
för näringsutskottet. Det gäller motionsyrkanden om förstatligande av
krigsmaterielindustrin och om verksamheten vid Karlskronavarvet resp.
FFV Vanäsverken.

Innehållet i propositionen i övrigt föranleder inga kommentarer från
näringsutskottets sida.

Regeringens förslag till beredskapsåtgärder inom olika områden baseras
på vissa enhetliga antaganden om varaktigheten och karaktären av eventuella
kriser och krig. Det antas att en konflikt i Europa skulle komma att
inledas med en period av växande politiska motsättningar mellan maktblocken
med alltmera omfattande handelsstörningar. Detta förkrigsskede
beräknas i planeringen ha en varaktighet av upp till ett år. Den internationella
handeln och tillgången på varor förutsätts ha en i huvudsak normal
omfattning vid periodens inledning. Handeln beräknas sedan minska successivt
under förkrigsskedet. Främst mot periodens slut förutses avsevärda
handelsbegränsningar förekomma.

Det antas att förkrigsskedet följs av en period med krig i vår omvärld. Det
uppskattas att det akuta krigsskedet pågår i några månader. Under denna
period förutses ingen utrikeshandel. Därefter beräknas handeln gradvis
återgå till en acceptabel nivå inom något år.

Näringsutskottet kommer i det följande att referera till dessa planeringsförutsättningar.
.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

294

Försörjningsberedskapen inom energiområdet

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

Allmän inriktning

Den nuvarande inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet
lades fast av riksdagen i samband med 1982 års försvarsbeslut (prop.
1981/82:102, FöU 1981/82:18, rskr. 1981/82:374). I december 1984 beslöt
riksdagen om de nu gällande riktlinjerna för beredskapslagring av olja, kol
och kärnbränsle (prop. 1984/85:53, FöU 1984/85:6, rskr. 1984/85:94). I
anslutning härtill fastställdes även oljelagringsprogram t. o. m. budgetåret
1986/87. Våren 1985 beslöt riksdagen om vissa provisoriska beredskapsåtgärder
inom naturgasområdet (prop. 1984/85:172, FöU 1984/85:13, rskr.
1984/85:390).

I miljö- och energidepartementets del av den nu aktuella propositionen
(bil. 12) redovisas överväganden och förslag angående den fortsatta inriktningen
av försörjningsberedskapen inom energiområdet. Dessa frågor har
också berörts i avsnittet om totalförsvarets civila del i bilaga 1 (försvarsdepartementet)
till propositionen.

För riksdagens godkännande framläggs i propositionen (bil. 12 s. 87)
riktlinjer för mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom
energiområdet. Enligt regeringen skall beredskapsåtgärderna inom detta
område syfta till att med tillräckligt hög säkerhet trygga de oundgängliga
behoven för individens överlevnad och samhällets funktioner om vi i händelse
av en kris eller ett krig helt eller delvis blir hänvisade till de resurser
som då Finns tillgängliga inom landet. Till grund för planeringen skall dock
ligga en högre försörjningsnivå så att de oundgängliga behoven med god
marginal kan garanteras. Tillräcklig hänsyn till beredskapsaspekterna
skall, menar regeringen, tas i det fredstida arbetet, t. ex. vid planeringen av
anläggningar och system för fredstida bruk.

Den allmänna inriktningen av beredskapsinsatserna inom energiområdet
tas upp i tre motioner. I centerns partimotion 1986/87:FÖ127 anförs att
ett energisystem som grundas på inhemska energikällor och som ges en
småskalig utformning är mindre sårbart än ett storskaligt system. Ett riksdagsuttalande
av denna innebörd föreslås i motionen. Graden av sårbarhet
beror enligt motionärerna dels på andelen importerad energi, dels på hur
energiförsörjningssystemet är uppbyggt inom landet. I motion 1986/
87:Föl59 (c) yrkas avslag på regeringens förslag till riktlinjer för försörjningsberedskapen
inom energiområdet. Motionärerna förordar att energisystemet
byggs upp utifrån ett decentralistiskt synsätt och att man härvid
utgår från att det är nödvändigt med en hushållning med tillgängliga resurser
och en effektiv energianvändning. Energisystemet skall baseras på utnyttjande
av i huvudsak inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor.
Ett sådant energiförsörjningssystem skulle, sägs det i motionen, uppvisa
en helt annan säkerhet och försörjningstrygghet än det system som ligger
till grund för förslaget i propositionen. Enligt motionärerna skulle vidare en
minskad användning av importerade bränslen och en avveckling av kärnkraften
leda till ett minskat lagringsbehov och lägre beredskapskostnader.

En snabb omläggning av det svenska energisystemet är den viktigaste

beredskapsåtgärden inom energiområdet, anförs i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1986/87:Fö 136. En avveckling av kärnkraften skulle
enligt motionärerna ge utrymme för en decentraliserad energiproduktion,
minska överföringsförlusterna och kraftigt nedbringa sårbarheten inom
energiområdet. I motionen begärs att riksdagen i ett uttalande till regeringen
skall ansluta sig till vad motionärerna har anfört.

Enligt de nu gällande riktlinjerna för energipolitiken skall samhällets och
industrins behov av en billig och säker energiförsörjning tryggas genom ett
energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga,
helst förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning
och en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga krav skall
ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av
all energiteknik. Kärnkraften skall utnyttjas under en övergångsperiod. Senast
år 2010 skall den sista reaktorn tas ur drift.

Näringsutskottet finner det uppenbart att utformningen av energisystemet
är av avgörande betydelse för försörjningsberedskapen inom energiområdet.
Enligt näringsutskottets mening är det dock inte motiverat att nu
ta upp en diskussion om energisystemets uppbyggnad. Regeringen har anmält
att den räknar med att förelägga riksdagen en proposition under våren
1987 grundad på förslag från energirådet till följd av kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl i Sovjetunionen. Frågor om den allmänna inriktningen av energipolitiken
kommer sålunda att behandlas av riksdagen i en nära framtid.
Näringsutskottet avstyrker därför här behandlade motionsyrkanden. Regeringens
förslag till allmänna riktlinjer för försörjningsberedskapen har näringsutskottet
inget att erinra mot.

Näringsutskottet behandlar i detta avsnitt även frågan om handlingsberedskapen
inför olika slag av kriser i energiförsörjningen.

Enligt regeringen skall denna beredskap och förmågan att hantera kriser
inom energiområdet stärkas. Det aviseras i propositionen (bil. 12 s. 107) att
statens energiverk, som är funktionsansvarig myndighet för energiförsörjningen,
kommer att få i uppdrag att efter samråd med övriga ansvariga
myndigheter utarbeta förslag till handlingsprogram för hur framtida kriser
skall bemötas.

I motion 1986/87:Fö 159 (c) anförs att en övergång till det småskaliga
energisystem som motionärerna förordar och som i det föregående har
beskrivits skulle inte bara minska sårbarheten inom energiområdet utan
också förbättra handlingsberedskapen inför skilda försörjningskriser.

Näringsutskottet instämmer i regeringens uppfattning att vår förmåga att
möta olika kriser inom energiförsörjningen behöver förbättras. Det avgörande
för denna förmåga är enligt näringsutskottets mening inte så mycket
energisystemets uppbyggnad utan vår kunskap om hur energiförsörjningen
fungerar och var de sårbara punkterna finns samt om vilka ersättningsmöjligheter
som är aktuella och vilka förberedelser som har gjorts för att kunna
ta dem i anspråk. Beträffande inriktningen av energipolitiken hänvisar näringsutskottet
åter till den förestående riksdagsbehandlingen av propositionen
med anledning av energirådets förslag. Med det sagda avstyrker näringsutskottet
här behandlad del av motion 1986/87:Föl59 (c). Näringsutskottet
har inget att anföra mot vad som sägs i den nu berörda delen av
propositionen.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

296

I propositionen (bil. 12 s. 90) behandlas möjligheterna att ersätta impor- FöU 1986/87:11

terade bränslen vid störningar i tillförseln under kriser eller i krig. Rege- Bilaga 9

ringen bedömer att totalt omkring 2,2 miljoner m1 olja därvid kan ersättas
med elkraft och inhemska bränslen. Vid krigsskeden förutses dock inga
möjligheter till utbyte med elkraft. Regeringen räknar vidare med att elkraft
och inhemska bränslen kan ersätta knappt 1 miljon ton kol.

Med elkraft torde regeringen i detta sammanhang avse elenergi producerad
vid vattenkraft- och kärnkraftverk. Elkraft är en energibärare och inte
en energikälla.

Målsättningen för beredskapsplaneringen måste vara att importbränslen
skall ersättas med i huvudsak inhemska bränslen, anförs i motion 1986/

87:Föl59 (c). Elenergin bör enligt motionärerna reserveras för industrins
behov. Vidare menar de att det är orealistiskt att utgå från att elenergi under
ett krigsskede kan utnyttjas för att ersätta energi baserad på importerade
bränslen. I motionen påpekas också att en inhemsk produktion av etanol
skulle förbättra möjligheterna att upprätthålla drivmedelsförsörjningen
under kriser och i krig.

Frågan om etanolproduktion tas även upp i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1986/87:Föl36. Där begärs att riksdagen hos regeringen
skall hemställa om förslag till utbyggnad av en fullskaleanläggning för
framställning av etanol. Enligt motionärerna är en sådan anläggning väl
motiverad från beredskapssynpunkt.

Beträffande möjligheterna att ersätta importerade bränslen vid störningar
i tillförseln ser näringsutskottet ingen grundläggande skillnad mellan vad
som anförs i propositionen och vad som sägs i motion 1986/87:Föl59 (c).

Någon möjlighet att i krigsskeden ersätta energi baserad på importerade
bränslen med elenergi förutses inte. Möjligheten till utbyte med elenergi
under förkrigsskeden motiveras med att elanvändningen inom industrin då
beräknas minska så att viss elenergi kan omfördelas till andra förbrukare.

Motionen i nu behandlad del avstyrks därför av näringsutskottet. Propositionen
i aktuell del föranleder ingen ytterligare kommentar från näringsutskottets
sida.

Förutsättningarna för en produktion av alternativa drivmedel har på
regeringens uppdrag studerats av motoralkoholkommittén. Denna redovisade
i december 1986 resultatet av sitt arbete i betänkandet Alkoholer som
motorbränsle (SOU 1986:51).

Enligt kommittén saknas förutsättningar för att nu besluta om en allmän
introduktion av alternativa drivmedel. Frågan om statliga åtgärder för att
främja en introduktion av motoralkoholer kan övervägas på nytt om förutsättningarna
ändras, t. ex. genom kraftigt höjda bensinpriser. Ett nytt beslutsunderlag
bör, anser kommittén, tas fram till slutet av 1980-talet.

Etanol kan användas som inblandningskomponent i bensin. Den svenska
bensinstandarden medger en inblandning av upp till 5,5 % etanol. Genom
en allmän låginblandning i den svenska bensinen skulle betydande
mängder etanol kunna avsättas på kort sikt. Enligt kommittén är en låginblandning
av inhemskt producerad etanol inte vare sig samhällsekonomiskt
eller företagsekonomiskt motiverad med den nuvarande nivån på oljepriserna.
Betydande statliga åtgärder behöver vidtas för att låginblandning 297

skulle bli ekonomiskt intressant. Med hänsyn bl. a. till de samhällsekonomiska
och statsfinansiella kostnaderna avvisar kommittén förslag om att
etanolen skulle skattebefrias.

I en reservation från centerns och vänsterpartiet kommunisternas företrädare
i kommittén hävdas att en första fullskaleanläggning för tillverkning
av etanol är samhällsekonomiskt lönsam och från beredskapssynpunkt
väl motiverad. De föreslår bl. a. att staten redan nu skall vidta åtgärder
som möjliggör uppförandet av en sådan anläggning.

För att närmare klarlägga förutsättningarna för att uppföra en fullskaleanläggning
för etanolproduktion baserad på spannmål och andra jordbruksprodukter
beslutade regeringen i oktober 1986 att bevilja Stiftelsen
Svensk etanolutveckling ett bidrag om högst 10 milj. kr. En slutredovisning
av arbetet skall göras senast vid halvårsskiftet 1987.

1 proposition 1986/87:80 om forskning har frågan om insatser beträffande
alternativa drivmedel berörts i samband med regeringens förslag till ett
nytt treårigt energiforskningsprogram. Föredraganden — statsrådet Birgitta
Dahl — anför i propositionen (bil. 12 s. 38) att en samlad bild av vilka
åtgärder som erfordras inom detta område kan fås först sedan Stiftelsen
Svensk etanolutveckling har redovisat resultatet av sitt arbete och regeringen
har tagit ställning till motoralkoholkommitténs förslag.

Med hänsyn till pågående utredningsarbete och regeringens beredning
av kommitténs betänkande anser näringsutskottet att det inte är motiverat
med något riksdagsinitiativ i denna fråga. Här behandlade delar av motionerna
1986/87:Föl 59 (c) och 1986/87:Fö 136 (vpk) avstyrker näringsutskottet
därför.

Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet

Sedan den 1 juli 1986 är det statens energiverk som har det samordnande
ansvaret för funktionen Energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret.
Det åligger dock statens vattenfallsverk att svara för ledning och
samordning av beredskapsplaneringen inom delfunktionen Elkraft. I vattenfallsverkets
uppgifter ingår att verka för att erforderliga beredskapsåtgärder
vidtas även vid kommunala och enskilda kraftföretag och av eldistributörer.

Regeringen föreslår i propositionen (bil. 12 s. 93 och s. 112) att särskilda
resurser — 11,3 milj. kr. för budgetåret 1987/88 — skall ställas till vattenfallsverkets
förfogande för att stimulera andra producenter och distributörer
av elkraft att vidta beredskapshöjande åtgärder i sin fredstida planering.
Medlen skall användas bl. a. för att främja installationer av reservanordningar
och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem.
Riksdagen föreslås anvisa det begärda beloppet till statens energiverk, som
därefter enligt regeringens förslag skall överföra medlen till statens vattenfallsverk.

Regeringens förslag möter kritik i motion 1986/87:Fö 159 (c). Det är
orimligt, heter det, att ge statens vattenfallsverk en myndighetsfunktion
gentemot den övriga kraftindustrin. Enligt motionärerna bör ansvaret för
fördelningen av resurserna åläggas statens energiverk.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

298

Näringsutskottet vill erinra om att de insatser som här är aktuella avser
åtgärder som syftar till att begränsa effekterna av allvarliga störningar.
Utskottet finner det ändamålsenligt att statens vattenfallsverk även fortsättningsvis
skall ha ansvaret för dessa beredskapsåtgärder. Motion 1986/
87:Fö 159 (c) i nu berörd del avstyrks av näringsutskottet. Utskottet har
sålunda inget att invända mot regeringens förslag.

Beredskapslagring av olja

Statens lager av råolja och oljeprodukter är avsedda främst för kriser i
fredstid. För behoven under avspärrning och krig ansvarar de lagringsskyldiga.
I propositionen (bil. 12 s. 97) föreslås att ansvaret för lagerhållningen
inom oljeområdet skall ändras. 1 fortsättningen skall staten ta ansvar för de
delar av oljelagren som är uppbyggda för de allvarliga krislägena medan de
lagringsskyldiga skall svara för övrig lagring. Om regeringens förslag genomförs
kommer de statliga oljelagren att få delvis annat innehåll och annan
lokalisering.

I anslutning till regeringens överväganden om en omstrukturering av
ansvaret för oljelagringen har företrädare för regeringskansliet träffat en
preliminär överenskommelse med representanter för oljebolagen angående
villkoren för statens övertagande av vissa oljeprodukter och lagringsanläggningar
från bolagen. Innehållet i uppgörelsen, som förutsätter riksdagens
godkännande, har inte offentliggjorts.

I två motioner — 1986/87:Föl28 (m) och 1986/87:Föl59 (c) — riktas
kritiska anmärkningar mot den träffade överenskommelsen. Den förefaller
enligt motionärerna vara oförmånlig för statens del. I den senare motionen
begärs att riksdagen skall få ett bättre beslutsunderlag angående den föreslagna
omstruktureringen.

Näringsutskottet går inte närmare in på denna fråga utan förutsätter att
den blir föremål för uppmärksamhet vid försvarsutskottets beredning av
ärendet.

Som tidigare nämnts beslöt riksdagen i december 1984 om de nu gällande
riktlinjerna för beredskapslagring av bl. a. olja. Med utgångspunkt i riktlinjerna
beräknar regeringen det totala oljelagringsbehovet. För innevarande
budgetår är lagringsmålet fastställt till 14 miljoner m3 olja.

Regeringen bereder genom propositionen (bil. 12 s. 95) riksdagen tillfälle
att ta del av regeringens överväganden angående det framtida behovet av
oljelager. Energiberedskapsutredningen har beräknat behovet för budgetåret
1991/92 till 10,5 miljoner m3 olja. Till grund för denna beräkning ligger
— förutom prognoser över den fredstida konsumtionen av olja — antaganden
om bl. a. storleken på oljeimporten under ett förkrigsskede. Utredningen
har förutsatt att importen under detta skede kan uppgå till i genomsnitt
40 % av den normala oljeimporten.

Regeringen anser dock att den genomsnittliga importen under förkrigsskedet
kan beräknas motsvara närmare 60 % av den normala importen. På
grundval härav bedömer regeringen oljelagringsbehovet för budgetåret
1991/92 till 8,5 miljoner m3 olja.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

299

Regeringens bedömning om en mer omfattande oljeimport under förkrigsskedet
än vad energiberedskapsutredningen har förutsatt ifrågasätts i
motionerna 1986/87:Fö 136 (vpk) och 1986/87:Föl59 (c). I den förstnämnda
föreslås att lagringsmålet skall fastställas i enlighet med utredningens
förslag. Regeringens beräkning kan accepteras, sägs det i den senare motionen,
under förutsättning att de åtgärder för en omställning av energisystemet
som anges i motionen vidtas. Innebörden av dessa åtgärder har beskrivits
i det föregående.

Behovet av beredskapslager av olja är inte en fråga som näringsutskottet
har att behandla. Utskottet vill dock beträffande synpunkterna i motion
1986/87:Fö 159 (c) framhålla att oljans andel av energiförsörjningen har
minskat från närmare 70 % i slutet av 1970-talet till preliminärt 46 %år 1986.
Detta förhållande bidrar naturligtvis till att oljelagringsmålet nu kan sänkas.
Frågor om den framtida inriktningen av energisystemet kommer som
tidigare nämnts att senare i år behandlas av riksdagen. Motion 1986/
87: Fö 159 (c) i nu berörd del avstyrks därför av näringsutskottet.

Beredskapslagring av kärnbränsle

Den nuvarande beredskapslagringen av kärnbränsle upprätthålls genom
ett avtal mellan staten och Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), ett av
kärnkraftsföretagen gemensamt ägt bolag. SKB har i avtalet förbundit sig
att hålla ett beredskapslager av kärnbränsle som möjliggör en kärnkraftsproduktion
om lägst 35 TWh. Härtill kommer det bränsle som finns i reaktorerna
och i de kommersiella lagren. Totalt medger bränslelagringen en
produktion av 100—110 TWh. I ett förkrigsskede avses kärnkraftverken
kunna drivas med full effekt. Enligt planeringsförutsättningarna för totalförsvarets
energiförsörjning skall verken kunna stängas av i krig.

I propositionen (bil. 12 s. 101) föreslås att de nuvarande riktlinjerna för
beredskapslagringen av kärnbränsle skall ligga fast.

En avveckling av kärnkraften bör ingå som en del i beredskapsplaneringen,
anförs i motion 1986/87:Fö 159 (c). Motionärerna påpekar att det erforderliga
beredskapslagret av kärnbränsle kan reduceras så snart avvecklingen
inleds.

Frågor kring kärnkraftens avveckling kommer att stå i centrum vid den
förestående riksdagsbehandlingen av regeringens proposition med anledning
av energirådets förslag. Att nivån på beredskapslagren påverkas av
den fredstida produktionens omfattning finner näringsutskottet uppenbart;
utskottet avstyrker här behandlad del av motion I986/87:FÖ159 (c).
Regeringens förslag föranleder ingen kommentar från näringsutskottets
sida.

Beredskapslagring av kol

Enligt de riktlinjer för beredskapslagring av kol som riksdagen fastställde i
december 1984 skall en försörjningsberedskapsreserv finnas för krigs- och
avspärrningsskeden. Något särskilt fredskrislager, i likhet med vad som
gäller för olja, har inte bedömts nödvändigt.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

300

Regeringen har inte funnit anledning till ändring av de gällande riktlin- FöU 1986/87:11

jerna och föreslår därför i propositionen (bil. 12 s. 102) att de skall stå kvar. Bilaga 9

En ökad användning av kol leder till en försämrad försörjningstrygghet,
anförs i motion 1986/87:Föl59 (c). Målet bör därför vara, anser motionärerna,
att minska kolanvändningen under fredstida förhållanden. Större
utrymme borde i stället ges för inhemska bränslen.

År 1984 beslöt riksdagen om riktlinjer för kolanvändningen fram till år
1990 (prop. 1983/84:158, JoU 1983/84:28, NU 1983/84:44, rskr. 1983/

84:389, 390). Riksdagen förordade härvid en nivå på förbrukningen om
högst 3—4 miljoner ton energikol per år under denna tidsperiod. Samtidigt
fastställdes att långtgående miljökrav skall iakttas vid kolförbränning. År
1981 hade riksdagen uttalat sig för en nivå om högst 4—6 miljoner ton per år
för samma tidsperiod. Enligt beräkningar av statens energiverk uppgick
förbrukningen av energikol under år 1986 till ca 3,0 miljoner ton. Verket
uppskattar att kolanvändningen kommer att ligga kvar på denna nivå år
1990.

Näringsutskottet konstaterar sålunda att någon ökad kolanvändning under
de närmaste åren inte kan förutses enligt nuvarande beräkningar. Utskottet
finnér det inte motiverat att i detta yttrande diskutera kolets roll i
energisystemet utan hänvisar även i denna fråga till kommande riksdagsbehandling.
Motion 1986/87:Föl59 (c) i berörd del avstyrks därför av näringsutskottet.
Vad som sägs i den nu aktuella delen av propositionen har
utskottet inget att invända mot.

Beredskapslagring av naturgas

De nuvarande lösningarna av beredskapsfrågan för naturgaskonsumenterna
är provisoriska i avvaktan på att tekniskt och ekonomiskt godtagbara
metoder att lagra naturgas utvecklas. Enligt lagen (1985:635) om försörjningsberedskap
på naturgasområdet är storförbrukare av naturgas och gasdistributörer
skyldiga att vidta beredskapsåtgärder. Storförbrukarna skall
lagra lämpligt ersättningsbränsle för naturgasen — normalt olja eller gasol
— samt ha utrustning tillgänglig för att ersättningsbränslet skall kunna
utnyttjas. Distributörerna skall vidta beredskapsåtgärder för att kunna värma
upp naturgasvärmda bostadsområden om gastillförseln avbryts eller
försvåras. Det har förutsatts att uppvärmningsbehovet i de flesta fall skall
kunna tillgodoses med hjälp av elenergi och i övrigt med olja.

I propositionen redovisas (bil. 12 s. 103) pågående arbete för att finna
permanenta lösningar av frågan om hur naturgasen skall beredskapslagras.

Enligt regeringens förslag bör som riktmärke för beredskapsåtgärderna
inom naturgasområdet gälla att denna fråga skall vara löst senast år 1995.1
propositionen föreslås också en komplettering av nyssnämnda lag så att det
klart framgår att skyldighet att ordna beredskapsåtgärder av permanent
slag kan åläggas säljare av naturgas.

I motion 1986/87:Föl 59 (c) påpekas att en inhemsk gasproduktion skulle
minska behovet av beredskapslagring av naturgas. Enligt motionärerna
finns det betydande möjligheter att utnyttja bl. a. biobränslen för förgasning.

Liknande synpunkter framfördes i en motion (c) i samband med att riksdagen
behandlade regeringens förslag till lag om försörjningsberedskap på
naturgasområdet (prop. 1984/85:172). I motionen förespråkades dels utvinning
av metangas ur torvmossar genom den s. k. vyrmetanmetoden, dels
gasproduktion genom metanjäsning av organiskt avfall från jordbruket.
Samtidigt med att arbetet på att utveckla metoder för beredskapslagring av
naturgas fortsätter borde, menade motionärerna, satsningar göras på att
åstadkomma en mer omfattande inhemsk gasproduktion. Motionärerna
föreslog att riksdagen skulle rikta ett uttalande av denna innebörd till regeringen.

Näringsutskottet konstaterade i ett yttrande (NU 1984/85:11 y) till försvarsutskottet
att frågan om åtgärder för att främja utvecklingen av de
nämnda metoderna för gasframställning borde även framgent prövas i ett
allmänt energipolitiskt sammanhang. Motionen avstyrktes därför av näringsutskottet.
Försvarsutskottet (FöU 1984/85:13) kom till samma uppfattning.
1 båda utskotten stöddes motionen av centerpartiets representanter.
Riksdagen gick på utskottens linje. Ett likartat yrkande (c) avslogs av
riksdagen våren 1986 på förslag av näringsutskottet (NU 1985/86:18).

Näringsutskottet finnér inte skäl till ett ändrat ställningstagande från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motion 1986/87:FÖ159 (c) i berörd
del. Propositionen såvitt nu är i fråga föranleder ingen kommentar
från näringsutskottets sida.

Försörjningsberedskapen inom beklädnadsområdet

Planeringsförutsättningar och riktmärken

Riksdagen har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande mål och riktmärken
för den statliga tekopolitiken. Näringsutskottet uttalade år 1979
(NU 1978/79:48) att ett långsiktigt mål för den statliga tekopolitiken borde
vara att svensk industri skulle svara för 30 % eller mer av den totala tillförseln
av tekovaror. Någon formell låsning på denna nivå borde dock inte
komma i fråga. Våren 1981 beslöt riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 14,
NU 1980/81:47, rskr. 1980/81:279) att ett upprätthållande av 1978 års produktionsvolym
skulle utgöra ett riktmärke för den fortsatta tekopolitiken.
Vid behandlingen våren 1983 av proposition 1982/83:130 om åtgärder för
tekoindustrin m. m. slog riksdagen fast att statsmakterna även fortsättningsvis
skulle ha samma riktmärke och mål för tekopolitiken som dittills
(NU 1982/83:42, rskr. 1982/83:321).

I 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 14) framhölls att de
fastställda målen för tekopolitiken enligt regeringens uppfattning i första
hand har motiverats av försörjningsberedskapsskäl. Det anmäldes i propositionen
att industriministern avsåg att i samband med totalförsvarspropositionen
våren 1987 föreslå regeringen att återkomma till frågan om hur
ambitionen för den statliga tekopolitiken skulle uttryckas.

Industriminister Thage Peterson meddelar i årets budgetproposition
(prop. 1986/87:100 bil. 14) att han ämnar återkomma till frågan om målen
för tekopolitiken i 1988 års budgetproposition.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

302

Näringsutskottet har nyligen i ett betänkande (NU 1986/87:25) om teko- FöU 1986/87:11

industri och tekohandel behandlat olika tekopolitiska frågor. Utskottet Bilaga 9

konstaterar där att det finns vissa positiva drag i utvecklingen inom svensk
tekoindustri under senare år. Stora delar av industrin har genomgått en
betydande strukturomvandling och kan nu bättre klara den internationella
konkurrenssituationen. Det påpekas från utskottets sida att en inte oväsentlig
del av tekoföretagens produktion avsätts på exportmarknaden. En motion
(c) med krav på att riksdagen skall slå fast att tekopolitiken även fortsättningsvis
skall styras utifrån 30-procentsmålet avstyrks av näringsutskottet
med hänvisning till att regeringen avser att återkomma till målen för
tekopolitiken i 1988 års budgetproposition. Motionen får stöd i en reservation
(c). Där sägs att tekopolitiken måste ta i beaktande — förutom beredskapsaspekten
— dels tekoindustrins allmänna betydelse för ekonomi och
sysselsättning, dels den dominerande roll som tekoföretagen har för utkomstmöjligheterna
i vissa orter.

I betänkandet tillstyrker näringsutskottet regeringens förslag om ett visst
minskat anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1987/88. Detta branschstöd bör snarast avvecklas, sägs i en reservation
(m, fp). 1 en reservation (c) begärs att tekostödet skall vara oförändrat i
minst tre år; i avvaktan på pågående beredning av frågan om en omvandling
av det statliga tekostödet tillstyrks dock regeringens förslag. Förslag
(m; fp) om avskaffande av handelsrestriktionerna på tekoområdet avstyrks
av näringsutskottet men får stöd i en reservation (m, fp).

Mål för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena fastställdes
av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:85, FöU 1976/77:11,
rskr. 1976/77:238; prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr. 1977/78:81).

Målen avsåg bl. a. försörjningsuthållighet och försörjningsstandard. Med
dessa termer förstås den tid under vilken försörjningen kan upprätthållas
och den nivå på vilken den kan ske. År 1981 beslutades om en viss revidering
av målen (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU 1980/81:47, rskr. 1980/

81:279).

Vid planeringen av försörjningsberedskapen skall enligt nu gällande beslut
förutsättas en krislängd på tre år och en krisimport och en krisexport på
25 % resp. 20 % av den normala. Vidare skall i fråga om försörjningsstandard
gälla att civilbefolkningens innehav av kläder och skor inte skall sjunka
under en viss minsta nivå, den s. k. krisgarderoben. Ett riktmärke för
planeringen på tekoområdet skall vara att vidmakthålla en produktionskapacitet
som svarar mot dessa planeringsförutsättningar. På läderskoområdet
skall riktmärket vara att upprätthålla en årlig produktion om
2 — 2,5 miljoner par per år.

Näringsutskottet har inledningsvis erinrat om de enhetliga antaganden
om varaktigheten och karaktären på kriser och krig som ligger till grund för
förslagen i propositionen. Dessa bedömningar, bl. a. i fråga om förkrigsskedets
längd och förlopp, skiljer sig från de planeringsförutsättningar som för
närvarande gäller för beredskapen på beklädnadsområdet. Med de antaganden
som nu görs förutses t. ex. en mer omfattande utrikeshandel än den
som hittills har bedömts möjlig. Därigenom, sägs det i propositionen, kan

behovet av att upprätthålla produktionskapacitet reduceras. 303

Förutom för beklädnadsområdet har riksdagen gjort uttalanden om erforderlig
försörjningsstandard för livsmedels- och energiområdena. Enligt
regeringen bör riksdagen nu upphäva dessa preciserade mål. Det borde
ankomma på regeringen och de funktionsansvariga myndigheterna att på
grundval av allmänna uttalanden av riksdagen i dessa hänseenden göra de
preciseringar som erfordras. Det aviseras i propositionen att överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB) kommer att ges i uppdrag att i samarbete med
berörda myndigheter vidareutveckla målbeskrivningarna för beredskapen
inom olika funktioner.

För beklädnadsområdet föreslås sålunda i propositionen (bil. 1 s. 118) att
de fastställda planeringsförutsättningarna och riktmärkena för försörjningsberedskapen
skall upphävas som av riksdagen beslutad inriktning.

I tre motioner krävs att nuvarande mål för försörjningsberedskapen på
beklädnadsområdet skall bibehållas. En utredning bör tillsätta» för att pröva
grunderna för försörjningsberedskapen, sägs i motion 1986/87: Fö 117
(m). I avvaktan på resultatet av en sådan utredning bör enligt motionärerna
inga förändringar av gällande inriktning av beredskapsåtgärderna vidtas.
Det vore oklokt, anförs i centerns partimotion 1986/87: Fö 127, atti rådande
allmänna läge för tekoindustrin i Sverige upphäva det försörjningsmål på
tekoområdet som nu gäller. Liknande synpunkter framförs i motion 1986/
87:Fö 118 (c). Där sägs också att den av riksdagen beslutade tekopolitiken
inte bara vilar på beredskapsskäl utan också på industripolitiska och regionalpolitiska
skäl.

Näringsutskottet vill framhålla att riktlinjer förden försörjningsstandard
som i en krissituation skall upprätthållas på beklädnadsområdet självfallet
bör utformas med hänsyn endast till de behov som kan konstateras. De bör
sålunda inte fastställas på grundval av t. ex. industripolitiska eller sysselsättningspolitiska
bedömningar. Följaktligen avstyrker näringsutskottet
motionerna 1986/87:Föl 18 (c) och 1986/87:Fö 127 (c), båda i berörd del.
De antaganden om krisers längd och karaktär som görs i propositionen är
inte en fråga som näringsutskottet har att pröva. Utskottet avstyrker därför
även här behandlad del av motion 1986/87:Föl 17 (m). Regeringens förslag
om att de av riksdagen uttalade planeringsförutsättningarna och produktionskapacitetsmålen
för beklädnadsområdet skall upphävas har näringsutskottet
inget att erinra mot.

1 tre motioner riktas särskild uppmärksamhet mot den inhemska produktionen
av grundtextila varor. 1 motion 1986/87:Föl58 (s) påpekas att de
avtal om upprätthållande av produktionskapacitet som ÖCB har träffat
med landets båda kvarvarande bomullsspinnerier — Kungsfors Fabriker
AB och Strömma Sweden AB — löper ut den 30 juni 1987. ÖCB har träffat
preliminära uppgörelser med företagen om en förnyelse av avtalen. För att
ÖCB skall kunna ingå slutgiltiga avtal med företagen krävs att ÖCB av
regeringen medges rätt att disponera medel av den bemyndiganderam för
beredskapslån som står till regeringens förfogande. Enligt motionärerna
skulle ett konfirmerande av de preliminära överenskommelserna ligga i
linje med vad som sägs i propositionen angående det angelägna i att förbättra
beredskapssituationen på sjukvårdsområdet. I motionen begärs också
fortsatta insatser för att upprätthålla den svenska skoproduktionen. Enligt

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

304

motionärerna bör ÖCB:s åtgärder för att vidmakthålla produktionskapacitet
inom beklädnadsområdet inriktas i första hand mot tillverkningen av
grundtextila varor och skor.

Det måste, anförs i motion 1986/87 :Föl 17 (m), mot bakgrund av de
svenska klimatförhållandena vara direkt felaktigt att frånsäga sig möjligheten
att upprätthålla en begränsad kapacitet och ett kunnande för tillverkning
av grundtextila varor. Motionärerna begär att riksdagen skall göra ett
uttalande till regeringen av denna innebörd. En nära nog likalydande formulering
finns i motion 1986/87:Föl 18 (c). I den motionen framställs dock
inget yrkande i frågan.

Som tidigare nämnts förutser regeringen att behovet av att upprätthålla
produktionskapacitet inom beklädnadsområdet kan minskas till följd av de
ändrade planeringsförutsättningarna för försörjningsberedskapen. Enligt
regeringen torde de fortsatta kapacitetsbevarande åtgärderna komma att
beröra tillgången på i första hand vissa grundtextila varor.

ÖCB begärde i december 1986 regeringens medgivande att få disponera
medel för ingående av avtalen med Kungsfors Fabriker AB och Strömma
Sweden AB. I mars 1987 beslutade regeringen att återförvisa ärendet till
ÖCB. Regeringen har uppdragit åt ÖCB att mot bakgrund av de föreslagna
förändringarna av planeringsförutsättningarna för försörjningsberedskapen
göra en förnyad bedömning av behovet av att upprätthålla produktionskapacitet
i fråga om bomullsgarn.

Näringsutskottet förutsätter att regeringen i samarbete med ÖCB vidtar
de åtgärder som är nödvändiga för att vidmakthålla erforderlig produktionskapacitet
inom beklädnadsområdet. Utskottet noterar regeringens bedömning
att insatserna torde avse främst kapaciteten för produktion av
grundtextila varor. Näringsutskottet finner från sin synpunkt inte skäl till
något riksdagsinitiativ med anledning av här behandlade motioner. De avstyrks
därför — i berörda delar — av näringsutskottet.

Buffertlagring av uniformstyger

Riksdagen beslöt under hösten 1972 att ett buffertlager av inhemskt framställda
tyger för uniformer m. m. skulle byggas upp hos dåvarande överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF). Samtidigt beslöts att vissa statliga
myndigheter skulle åläggas att tillgodose sitt behov av tyger genom inköp
från detta lager (prop. 1972:127, FöU 1972:25, rskr. 1972:325). För närvarande
omfattas ett tiotal statliga myndigheter av denna skyldighet.

ÖCB har i juni 1986 anmält till regeringen att de ursprungligen avsedda
fördelarna med buffertlagersystemet — bl. a. minskat antal tygkvaliteter,
ökade serielängder och ökad långsiktighet i orderna — enligt styrelsen har
urholkats. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de höga kostnader och
de svårigheter att åstadkomma en effektiv hantering som enligt ÖCB sammanhänger
med systemet har styrelsen föreslagit att det fr. o. m. den 1 juli
1987 skall avskaffas. I stället skulle ÖCB:s övriga åtgärder utnyttjas i ökad
utsträckning.

Regeringen anför i propositionen (bil. 1 s. 118) att beredskapseffekten av
buffertlagersystemet är liten i förhållande till dess kostnader. Det föreslås

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

305

20 Riksdagen 1986187.10sami Nr 11

därför att skyldigheten för vissa statliga myndigheter att upphandla uniformstyger
hos ÖCB skall upphöra sedan det nuvarande lagret har förbrukats.

Regeringens förslag möter kritik i tre motioner. I motionerna 1986/
87:Föl 17 (m) och 1986/87:Föl 18 (c) begärs att systemet skall kvarstå. För
tillverkarna av grundtextila varor, vilka själva i hög grad har utvecklat
vävarna i samarbete med myndigheterna, har upphandlingsmetoden varit
av mycket stort värde genom åren, heter det samstämmigt i motionerna.
Motionärerna begär också att rutinerna för samarbetet mellan de upphandlande
myndigheterna, ÖCB och textilindustrin skall effektiviseras. Yrkande
om detta framställs emellertid endast i den förstnämnda motionen. Frågan
om buffertlagersystemet berörs även i motion 1986/87:FÖ158 (s), dock
utan yrkande. Motionärerna har inget att erinra mot att ÖCB:s lager säljs ut
men de förordar att myndigheternas skyldighet att upphandla svensk väv
skall bestå.

Enligt näringsutskottets mening måste syftet med den svenska tekopolitiken
vara att åstadkomma att tekoindustrin kan konkurrera utan hjälp av
subventioner och restriktioner. Utskottet har därför från industripolitisk
synpunkt inget att invända mot regeringens förslag. Detta ger i övrigt inte
anledning till någon kommentar från näringsutskottets sida. Här behandlade
delar av motionerna 1986/87:Föl 17 (m)och 1986/87:Föl 18 (c) avstyrker
näringsutskottet sålunda.

Försörjningsberedskapsstöd

Sedan år 1976 kan s. k. försörjningsberedskapsstöd utgå vid statlig, kommunal
och landstingskommunal upphandling av teko- och lädervaror samt
skor. Efter bemyndigande av riksdagen under hösten 1975 (prop. 1975/
76:57, NU 1975/76:15, FöU 1975/76:2 y, rskr. 1975/76:107) föreskrev regeringen
i januari 1976 att dåvarande ÖEF (numera ÖCB) skulle få besluta
om sådant stöd i de fall merkostnaden vid inköp från svensk tillverkare
jämfört med köp från utländsk leverantör uppgår till högst 100 000 kr. eller
högst 20% av inköpssumman. För innevarande budgetår får högst
8 milj. kr. utnyttjas för försörjningsberedskapsstöd.

Frågan om försörjningsberedskapsstöd har inte berörts i propositionen.

I två motioner — 1986/87:Föl58 (s) och 1986/87:Föl 17 (m) — begärs att
försörjningsberedskapsstödet skall bibehållas. I den sistnämnda krävs också
att stöd skall kunna beviljas vid prisskillnader upp till 30%.

Enligt vad näringsutskottet har erfarit från försvarsdepartementet finns
för närvarande ingen avsikt från regeringens sida att dra in denna stödform.
Utskottet finner inte skäl att från näringsutskottets synpunkt förorda en
utökad stödmöjlighet. Motionerna 1986/87:Föl58 (s) och 1986/87:Fö] 17
(m) i här aktuella delar avstyrks alltså av näringsutskottet.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

306

Försörjningsberedskapen inom vissa andra områden FöU 1986/87:11

Bilaga 9

Metaller

Den s. k. fredskrislagringen av förnödenheter omfattar främst olja. Lagringen
av olja baseras på Sveriges internationella åtaganden som medlem i
det internationella energiorganet 1EA.

Förutom olja omfattar fredskrislagringen vissa insatsvaror för industrin,
främst vissa petrokemiskt baserade produkter och legeringsmetaller. Enligt
regeringen bör beredskapsåtgärder som är inriktade på fredstida störningar
i normalfallet genomföras och bekostas av det organ som har ansvaret för
den fredstida verksamheten. Statens kostnadsansvar bör vara begränsat till
situationer mot vilka det verksamhetsansvariga organet saknar reella möjligheter
att skydda sig och där det är ett säkerhetspolitiskt samhällsintresse
att verksamheten kan fullföljas. Det bör enligt regeringen ankomma på
företagen att genom sin kommersiella lagring svara för den beredskap som
erfordras för att de skall kunna möta fredstida störningar av varutillförseln.
Det föreslås därför i propositionen (bil. 1 s. 38) att den statliga fredskrislagringen
av andra produkter än olja skall successivt avvecklas under totalförsvarets
förestående femåriga programperiod. Lagret av legeringsmetaller
bör enligt regeringen behållas till periodens senare del.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87:Fö 136 erinras om
att partiet sedan lång tid tillbaka har förordat att fyndigheter av legeringsmetaller
som för närvarande av kommersiella skäl inte bryts skall utvinnas
med stöd av medel från beredskapsanslagen. Detta vore en god affär för
Sverige, heter det. Motionärerna begär att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om förslag till inhemsk utvinning och förädling av legeringsmetaller
som ersättning för den nuvarande importen av dessa metaller och att
projekten skall finansieras med hjälp av beredskapsmedel. I avvaktan på att
denna brytning kommer till stånd yrkar motionärerna avslag på regeringens
förslag om att fredskrislagren av metaller skall säljas ut.

Näringsutskottet delar regeringens uppfattning att det i första hand bör
ligga under företagens ansvar att svara för fredskrislagringen av bl. a. legeringsmetaller.
Utskottet har därför inget att invända mot förslaget i propositionen
att de statliga fredskrislagren skall säljas ut. Med hänsyn till den
aviserade bojkotten mot Sydafrika bör dock fredskrislagret av legeringsmetaller
behållas intakt ännu en tid. Näringsutskottet har noterat regeringens
förslag att utförsäljningen av detta lager skall ske under den femåriga programperiodens
senare del. Inhemska fyndigheter av legeringsmetaller bör
enligt näringsutskottets mening brytas endast om utvinningen bedöms bli
ekonomiskt lönsam.

Av det sagda följer att näringsutskottet avstyrker här behandlad del av
motion 1986/87:Föl36 (vpk).

Ammoniak

Ammoniak produceras inom landet för närvarande endast vid Supra AB:s
anläggning i Köping. Kapaciteten vid fabriken är ca 60 000 ton. Landets
övriga behov av ammoniak tillgodoses genom import.

År 1984 tecknade ÖCB i samarbete med jordbruksnämnden av tal med
Supra om att företaget skulle upprätthålla ammoniaktillverkningen i Köping
t. o. m. år 1989 mot att staten lämnade beredskapslån. Marknadspriserna
på ammoniak har under senare tid gått ned kraftigt och anläggningen
i Köping går för närvarande med förlust. Supra har därför med stöd av en
omförhandlingsklausul i avtalet med ÖCB begärt förhandlingar om en ändring
av avtalet. Efter överläggningar har ÖCB accepterat att avtalet upphävs
i förtid under förutsättning att hälften av det tidigare utbetalade beredskapslånet
återbetalas. Till grund för ÖCB:s överväganden har legat de
förändrade planeringsförutsättningar för kriser och krig som redovisas i
propositionen. Enligt uppgift från Supra kommer företagets tillverkning av
ammoniak att upphöra under hösten 1987.

I motion 1986/87:Föl40 (s) begärs att ammoniaktillverkningen i Köping
skall upprätthållas. Det vore det bästa sättet att klara en god beredskapsförsörjning
för både militära och civila ändamål, heter det. Ammoniak används
huvudsakligen för tillverkning av handelsgödsel. Motionärerna påpekar
att ammoniak därutöver har betydelse för plastproduktionen och att
den också kan utnyttjas vid framställning av krut. Ett liknande krav om
fortsatt produktion av ammoniak vid Supras anläggning i Köping har också
framställts i motion 1986/87:N329 (s) från allmänna motionstiden. I den
motionen erinras om att det vid Studsvik Energiteknik AB har utvecklats en
teknik — den s. k. mino-processen — som bl. a. kan utnyttjas för framställning
av ammoniak med biobränslen som råvara. Motionärerna begär att
statligt stöd skall anvisas för en fullskaleanläggning för tillverkning av ammoniak
baserad på mino-processen och att anläggningen skall lokaliseras
till inre Mälardalen. Det skulle, sägs det i motionen, vara av strategisk
betydelse att kunna producera ammoniak med en inhemsk råvara som bas.
Den föreslagna anläggningen skulle också, påpekar motionärerna, ha positiva
effekter för sysselsättningen i västra Västmanland.

Näringsutskottet går inte in på frågan om behovet av inhemsk produktion
av ammoniak för beredskapsändamål. Utskottet konstaterar dock att
det tilltänkta industrikombinatet i Nynäshamn enligt nu gällande planer
avses producera 250 000—350 000 ton ammoniak per år. Beträffande minoprocessen
har näringsutskottet erfarit från Studsvik Energiteknik att processen
bedöms färdigutvecklad när det gäller dess tillämpning för framställning
av ammoniak. Näringsutskottet ser därför inget behov av statligt
stöd för utveckling av processen i denna del. Utskottet avstyrker således
motion 1986/87:N329 (s) såvitt nu är i fråga. Denna motion i övrigt samt
motion 1986/87:Föl40(s) ger inte anledning till någon ytterligare kommentar
från näringsutskottets sida.

Vissa övriga frågor

Förstatligande av krigsmaterielindustrin

Förslag om förstatligande av de viktigaste svenska krigsmaterielproducenterna
framförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87:N370

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

308

från allmänna motionstiden. Enligt motionärerna hade kanske de senaste
årens ”Boforsaffärer” kunnat undvikas om inte privata vinstintressen hade
fått styra marknadsföringen och försäljningen av krigsmateriel. Ett yrkande
av liknande innebörd finns i motion 1986/87:N 140 (vpk) som har väckts
med anledning av proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet. Detta yrkande är dock inriktat enbart på AB Bofors.

I proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling erinras
det om att polis- och tullmyndigheterna för närvarande utreder misstankar
om överträdelser av exportbestämmelserna för krigsmateriel. Enligt föredraganden
kan det, när större klarhet har skapats i dessa frågor, finnas
anledning att se över systemet för tillstånd och kontroll av denna export.

Utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet har
nyligen avlämnat sitt betänkande (SOU 1987:8) Försvarsindustrins utlandsverksamhet.
I utredningen redovisas vissa uppgifter om den svenska
försvarsindustrins omfattning. Den sammanlagda omsättningen hos de 23
företag som ingår i utredningens kartläggning uppgick år 1985 till ca 20,5
miljarder kronor. Härav svarade försäljningen av krigsmateriel för omkring
6,5 miljarder kronor. Denna försäljning utgjorde sålunda drygt 30 %
av företagens totala omsättning.

Ytterligare uppgifter om den svenska försvarsindustrin har redovisats av
utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling i betänkandet
(SOU 1984:62) Med sikte på nedrustning. I den utredningen haren avgränsning
skett till de försvarsmaterielproducerande enheterna inom tio företag
vilka tillsammans svarar för ca 80 % av all materiel som produceras i landet
för det svenska försvaret. Företagen är AB Bofors, Ericsson Radio Systems
AB, affärsverket FFV, AB Hägglund & Söner, Karlskronavarvet AB,
Kockums AB, Philips Elektronikindustrier AB, Saab-Scania AB (främst
flygdivisionen), SATT Electronics AB och Volvo Flygmotor AB. Antalet
anställda som arbetade med utveckling och produktion av försvarsmateriel
hos de tio företagen uppgick år 1983 till sammanlagt ca 23 700, vilket motsvarade
ca 7 % av det totala antalet anställda inom verkstadsindustrin.
Verksamheten är starkt koncentrerad till ett fåtal företag. Tre företag —
Bofors, FFV och Saab-Scania — svarade för två tredjedelar av sysselsättningen.
Skillnaderna i försvarsberoende är stora mellan olika industrier.
Det högsta beroendet har FFV och Bofors, som tillverkar vapen och ammunition.
Inom Ericsson och Volvo svarar däremot försvarsmateriel för endast
någon procent av försäljningen på koncernnivå.

Som näringsutskottet har uttalat tidigare med anledning av motionsyrkanden
liknande de nu aktuella förutsätter inte den erforderliga samhälleliga
kontrollen av krigsmaterielindustrin att staten har ägaransvaret för företagen
i fråga. Vidare gäller, som framgår av det föregående, att de berörda
industrierna tillverkar inte enbart försvarsmateriel. Att staten övertar endast
delar av tillverkningen vid ett företag torde i regel vara svårgenomförbart,
särskilt i de fall då krigsmaterielproduktionen är nära sammankopplad
med civil produktion.

Med det sagda avstyrker näringsutskottet motionerna 1986/87:N370
(vpk) och I986/87:N 140 (vpk), den senare i berörd del.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

309

Karlskronavarvet AB

I tre motioner uppmärksammas sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet
AB. Detta varv är inriktat huvudsakligen på tillverkning, ombyggnad och
underhåll av fartyg förden svenska marinen. Företaget har för närvarande
ca I 100 anställda. Motionärerna påpekar att Karlskronavarvet med nu
liggande beställningar och med de förslag som redovisas i propositionen
förväntar sig en produktionssvacka fr. o. m. år 1988 och några år framåt.
Beläggningen vid varvet bedöms öka igen ett stycke in på 1990-talet.

I motion 1986/87:Föl41 (s) begärs att de marina beställningarna hos
Karlskronavarvet skall omdisponeras i tiden i syfte att säkerställa en jämnare
beläggning vid företaget. Staten i egenskap av ägare måste ta sitt ansvar
att trygga sysselsättningen vid Karlskronavarvet, anförs i motion
1986/87: Fö 116 (m). Motionären påpekar att en resursförstärkning till marinen
— i första hand för att öka kapaciteten för jakt av främmande ubåtar —
skulle möjliggöra ett bibehållande av den nuvarande produktionsvolymen
vid företaget. Ett särskilt forskningsfartyg bör byggas vid varvet, sägs det i
motion 1986/87:Fö 129 (fp). Under sommartid skulle fartyget enligt motionären
kunna användas vid t. ex. geologiska undersökningar, bottenbestämningar
och vissa studier från naturvårdssynpunkt. Under vinterhalvåret
skulle fartyget kunna utnyttjas som stöd åt den svenska fiskeflottan.

Riksdagen fastslog år 1980 att regeringen har ett särskilt ansvar för Karlskronavarvets
beläggning, eftersom varvet med sin marina inriktning har
begränsade möjligheter att påverka sin försäljningsvolym genom egna insatser
(prop. 1979/80:165, NU 1979/80:69, rskr. 1979/80:405). Näringsutskottet
anförde år 1983 (NU 1982/83:55) att riksdagens uttalande år 1980
borde stå fast. Dock framhöll utskottet att det i första hand borde vara de
militära myndigheternas sak att på grundval av en övergripande planering
sörja för ett såvitt möjligt jämnt och effektivt utnyttjande av de varvsresurser
som står till marinens förfogande.

Industriminister Thage Peterson besvarade i riksdagen den 9 april 1987
en fråga (1986/87:498) av Lennart Alsén (fp) om vilka åtgärder regeringen
tänker vidta för att tillse att Karlskronavarvets produktionssvacka fylls ut.
Statsrådet meddelade att han utgick från att berörda försvarsmyndigheter
och Karlskronavarvet gemensamt anstränger sig för att minimera de negativa
effekterna av den minskade beläggningen vid varvet. Han erinrade om
att företaget under de senaste åren har intensifierat utvecklingen avseende
skrovtillverkning i glasfiberarmerad plast samt snabbgående katamaraner
för såväl civil som militär användning. Vidare påpekade industriministern
att varvet har ökat sin bearbetning av exportmarknaden.

Även näringsutskottet förutsätter att de militära myndigheterna och ledningen
för Karlskronavarvet tar ett gemensamt ansvar för att de negativa
följderna av den produktionssvacka som nu kan förutses blir så små som
möjligt. Näringsutskottet anser att motionerna 1986/87: Fö 141 (s)och 1986/
87:Föl 16 (m), den senare i berörd del, med det nu sagda kan lämnas utan
åtgärd. Förslaget i motion I986/87:FÖI29 (fp) om att ett särskilt forskningsfartyg
skall byggas vid varvet ger i övrigt inte anledning till någon kommentar
från näringsutskottets sida. Även denna motion avstyrks av utskottet.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

310

FFV Vanäsverken FöU 1986/87:11

AB Bofors och den statliga industrikoncernen FFV svarar för huvuddelen Bilaga 9
av den inhemska tillverkningen av ammunition. Vid FFV:s anläggning i
Karlsborg — Vanäsverken — tillverkas finkalibrig ammunition.

Vanäsverken är en produktionsenhet inom FFV Ordonance, som sysselsätter
totalt ca 2 100 anställda. Denna sektor inom affärsverket FFV är
främst verksam med försvarsmaterieltillverkning men har också viss civil
produktion på sitt program. Förutom i Karlsborg har FFV Ordonance verksamhet
i Eskilstuna, Gällö, Karlstad, Motala, Vingåker och Åkers Styckebruk.

I propositionen (bil. 1 s. 135) påpekas att det kvantitativa behovet av
konventionell ammunition för det svenska försvaret minskar, bl. a. på
grund av den militärtekniska utvecklingen och ett ökat utnyttjande av simulatorer
i utbildningen.

För närvarande är ca 340 personer anställda vid Vanäsverken. Till följd
av minskad efterfrågan på ammunition har FFV beslutat att minska sysselsättningen
i Karlsborg med ca 90 personer. Varsel om uppsägning har hittills
utfärdats för 33 personer.

Staten måste kompensera det bortfall av sysselsättningstillfällen som
uppstår vid Vanäsverken i samband med den minskade ammunitionstillverkningen,
anförs det i motionerna 1986/87:Fö 113 (m) och 1986/87 :Föl 15
(c). Motionärerna framhåller att Karlsborgs kommun har ett mycket ensidigt
näringsliv som i stor utsträckning är inriktat på militär och civilmilitär
verksamhet. I den förstnämnda motionen framhålls att försvarets anskaffning
av bl. a. ammunition kommer att skäras ned drastiskt om regeringens
förslag till ekonomisk ram för totalförsvaret skulle vinna riksdagens gillande.
I motionen begärs att staten, om moderata samlingspartiets förslag till
anslagsnivå för försvaret inte bifalls av riksdagen, genom aktiva lokaliseringsåtgärder
skall underlätta för nyetablering av industriell verksamhet i
Karlsborg. Bl. a. krävs att lokaliseringsstöd under en övergångsperiod skall
kunna beviljas för sådan etablering.

Förslag av liknande innebörd framställs i motion 1986/87:Föl 15 (c).

Motionärerna hänvisar härvid till motion 1986/87 :A460 (c) med krav på
regionala utvecklingsinsatser i Skaraborgs län, vilken har avlämnats under
allmänna motionstiden. Denna motion behandlas av arbetsmarknadsutskottet
i ett betänkande (AU 1986/87:13) om regionalpolitiken.

Näringsutskottet utgår från — i linje med vad som i det föregående har
anförts angående sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet — att FFV och
de militära myndigheterna gemensamt verkar för att de effekter som uppstår
vid Vanäsverken till följd av den minskade ammunitionstillverkningen
så långt möjligt mildras. Beträffande motionärernas krav på lokaliseringsåtgärder
hänvisas till arbetsmarknadsutskottets behandling av motion
1986/87:A460 (c). Motionerna 1986/87:Fö 113 (m) och 1986/87:FÖ115 (c)
bör enligt näringsutskottets mening inte föranleda något initiativ från riksdagens
sida. De avstyrks således av utskottet.

Stockholm den 23 april 1987

På näringsutskottets vägnar

311

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s),
Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s)*, Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson
(vpk), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Mats Lindberg
(s) och Elving Andersson (c).

* Utom avsnitten om beredskapslagring av olja, kol, kärnbränsle och naturgas.

Avvikande meningar

1. Allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom
energiområdet

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet
— under rubriken Allmän inriktning — som börjar med ”Näringsutskottet
finner” och slutar med ”erinra mot” bort ha följande lydelse:

1 likhet med vad som anförs i motionerna 1986/87:FÖ127 (c) och 1986/
87:Föl59 (c) anser näringsutskottet att uppbyggnaden av ett småskaligt
energisystem baserat på inhemska, förnybara energikällor skulle ge en ökad
försörjningstrygghet på energiområdet. Att storskaliga system har en mycket
stor sårbarhet visar inte minst strömavbrottet den 27 december 1983, då
ett mindre fel slog ut större delen av landets elförsörjning.

Näringsutskottet vill därför understryka vikten av att energipolitiken inriktas
på att skapa ett flexibelt och lokalt anpassat energisystem. Hushållning
med och en effektiv användning av tillgängliga resurser är härvidlag
ett grundläggande krav. Energianvändningen måste anpassas till naturens
eget kretslopp. En omfattande energianvändning utgör inget självändamål.

Den strategi för energisystemet som förordas i de två nyssnämnda motionerna
ger enligt näringsutskottets mening de bästa förutsättningarna för att
stärka försörjningstryggheten inom landet. Som anförs i motion 1986/
87:Föl59 (c) skulle denna strategi även medföra ett minskat behov att lagra
importerade bränslen och därmed lägre kostnader för beredskapsåtgärder.

Näringsutskottet tillstyrker alltså motionerna 1986/87:Fö 127 (c) och
1986/87:Fö 159 (c) i denna del och föreslår ett uttalande av angiven innebörd
från riksdagens sida. Ett sådant tillkännagivande skulle också ligga i
linje med vad som anförs i här aktuell del av motion 1986/87:Fö 136 (vpk).
Den nu behandlade delen av propositionen avstyrks av näringsutskottet.

2. Allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom
energiområdet

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Allmän
inriktning — som börjar med ”Näringsutskottet finner” och slutar
med ”erinra mot” bort ha följande lydelse:

Som vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 1986/87:FÖI36 är avvecklingen
av kärnkraften av väsentlig betydelse för försörjningsberedskapen
inom energiområdet. Så länge elkraft från kärnkraftverken säljs till
underpris på deh svenska energimarknaden kommer utveckling och an -

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

312

vändning av alternativa energislag att förhindras och försvåras. Om kämkraftsproduktionen
upphörde skulle utrymme omedelbart ges för en decentraliserad
energiproduktion. Denna omläggning av energisystemet skulle
avsevärt stärka försörjningstryggheten inom landet.

Näringsutskottet anser sålunda att ett snabbt beslut om avveckling av
kärnkraften är den viktigaste åtgärden för att stärka försörjningstryggheten
inom energiområdet. Den nu aktuella delen av motion I986/87:FÖ136
(vpk) tillstyrks alltså av näringsutskottet. Riksdagen bör i ett uttalande till
regeringen ansluta sig till vad näringsutskottet här har anfört. Därmed skulle
även berörda delar av motionerna 1986/87:FÖ127 (c) och 1986/87: Fö 159
(c) bli tillgodosedda till viss del.

3. Handlingsberedskapen inför kriser i energiförsörjningen

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet

— under rubriken Allmän inriktning — som börjar med ”Näringsutskottet
instämmer” och slutar med ”av propositionen” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar regeringens uppfattning att vår förmåga att möta
olika kriser inom energiförsörjningen behöver förbättras. Som anförs i motion
1986/87:Föl59 (c) skulle en övergång till ett mer småskaligt energisystem
baserat på ett decentralistiskt synsätt skapa en väsentligt stärkt handlingsberedskap.
Motionen i här behandlad del tillstyrks alltså av näringsutskottet.
Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande ansluta sig till vad näringsutskottet
här har anfört.

4. Handlingsberedskapen inför kriser i energiförsörjningen

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Allmän
inriktning — som börjar med ”Näringsutskottet instämmer” och slutar
med ”av propositionen” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i regeringens uppfattning att vår förmåga att
möta olika kriser inom energiförsörjningen behöver förbättras. Denna förmåga
är klart relaterad till energisystemets uppbyggnad och komplexitet
samt till energianvändningens sammansättning. Med nuvarande förhållanden
råder en jämförelsevis stor sårbarhet, något som bör föranleda bestämda
slutsatser rörande energisystemets förändring i framtiden. Småskaliga
lösningar kan med fördel utgöra ett större inslag i den totala bilden. Dock
torde ett genomgripande småskaligt system inte vara möjligt i ett avancerat
industriellt samhälle med dess omfattande inre samband. Motion 1986/
87: Fö 159 (c) i nu berörd del avstyrks därför av näringsutskottet. Vad utskottet
här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

5. Möjligheterna att ersätta importerade bränslen

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet

— under rubriken Allmän inriktning — som börjar med ”Beträffande möjligheterna”
och slutar med ”näringsutskottets sida” bort ha följande lydelse: Som

anförs i motion 1986/87:Föl59 (c) bör importerade bränslen vid
störningar i tillförseln i allt väsentligt ersättas av inhemska bränslen. I mån

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

313

av tillgång bör elenergi användas i första hand för att upprätthålla industriell
produktion. Näringsutskottet tillstyrker alltså motionen i aktuell del och
anser att riksdagen i ett uttalande till regeringen bör ansluta sig till vad
näringsutskottet här har anfört.

6. Inhemsk etanolproduktion

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Allmän inriktning — som börjar
med ”Med hänsyn” och slutar med ”näringsutskottet därför” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet anser att en fullskaleanläggning för tillverkning av etanol
skulle ha ett avsevärt beredskapsvärde. Anläggningen skulle också vara
av betydelse för den fytokemiska industrins utveckling i Sverige och därmed
vara en viktig framtidssatsning. Det finns också andra industripolitiska
värden med en inhemsk etanolproduktion.

Enligt näringsutskottets mening är det därför motiverat med statliga åtgärder
som främjar en fullskalig etanolproduktion baserad på inhemska
råvaror. Av största betydelse härvidlag är att den etanol som används som
drivmedel befrias från skatt.

Näringsutskottet anser att riksdagen med anledning av här behandlade
delar av motionerna 1986/87:FÖ159 (c) och 1986/87:Föl36 (vpk) bör besluta
att den etanol som produceras i en första fullskaleanläggning baserad
på inhemska råvaror och som används som drivmedel skall befrias från
skatt.

7. Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet
— som börjar med ”Näringsutskottet vill” och slutar med
”regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att medel skall anvisas
för de föreslagna beredskapsåtgärderna. Uppgiften att fördela dessa
resurser bland kraftföretagen och eldistributörerna bör dock, enligt näringsutskottets
mening, åläggas den centrala energipolitiska myndigheten,
statens energiverk. Som anförs i motion 1986/87:Föl59 (c) kan det, av bl. a.
konkurrensskäl, inte vara rimligt att statens vattenfallsverk skall ges denna
funktion. Näringsutskottet tillstyrker alltså berörd del av motion 1986/
87: Fö 159 (c) och anser att riksdagen i ett uttalande bör ansluta sig till vad
näringsutskottet här har anfört.

8. Beredskapslagring av olja

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet
— under rubriken Beredskapslagring av olja — som börjar med ”Behovet
av” och slutar med ”av näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

Behovet av beredskapslager av olja är inte en fråga som näringsutskottet
har att behandla. Utskottet vill dock — med instämmande i vad som anförs i
motion 1986/87:Föl59 (c) — framhålla att en övergång till ett småskaligt

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

314

energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara FöU 1986/87:11

energikällor skulle reducera oljelagringsbehovet. Näringsutskottet anser att Bilaga 9

riksdagen med anledning av motion 1986/87:Föl59 (c) bör göra ett uttalande
till regeringen av den innebörd som nu har nämnts.

9. Beredskapslagring av kärnbränsle

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Beredskapslagring av kärnbränsle
— som börjar med ”Frågor kring” och slutar med ”näringsutskottets
sida” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser att en väsentlig utgångspunkt för beredskapslagringen
av kärnbränsle bör vara att kärnkraften skall avvecklas och att avvecklingen
skall inledas snarast. Utskottet tillstyrker alltså motion 1986/

87: Fö 159 (c) i nu berörd del och menar att riksdagen med avslag på regeringens
förslag i denna del bör uttala som sin mening vad näringsutskottet
här har anfört.

10. Beredskapslagring av kol

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet

— under rubriken Beredskapslagring av kol — som börjar med ”Näringsutskottet
konstaterar” och slutar med ”invända mot” bort ha följande lydelse:

Det svenska energisystemet bör baseras på i första hand inhemska och
förnybara energikällor. Som en konsekvens härav måste ambitionen vara

— som anförs i motion 1986/87:FÖ159 (c) — att minimera kolförbrukningen.
Därmed skulle också en ökad försörjningstrygghet åstadkommas. Näringsutskottet
anser att riksdagen bör ge regeringen detta till känna som sin
mening. Därmed skulle motion 1986/87:Föl59 (c) i nu berörd del bli tillgodosedd.
Här behandlad del av propositionen avstyrks av näringsutskottet.

11. Beredskapslagring av naturgas

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Beredskapslagring av naturgas —
som börjar med ”Näringsutskottet finner” och slutar med ”näringsutskottets
sida” bort ha följande lydelse:

Naturgasen är ett i jämförelse med andra fossila bränslen miljövänligt
bränsle och bör därför under överskådlig tid utnyttjas i det svenska energisystemet.

Den bästa metoden för att förbättra försörjningsberedskapen inom detta
område är naturligtvis en inhemsk gasproduktion. Som anförs i motion
1986/87:Föl59 (c) kan biogas bli en betydande energikälla inom något
decennium om tillgänglig teknik och olika slag av biomassa utnyttjas optimalt.

Arbetet med att finna metoder för lagring av importerad naturgas måste
självfallet fortsätta. Möjligheterna att förbättra försörjningsberedskapen
genom inhemsk gasproduktion bör dock enligt näringsutskottets mening
bli föremål för ingående uppmärksamhet. Utskottet menar att riksdagen
med anledning av här behandlad del av propositionen bör göra ett uttalan -

de till regeringen av nu angiven innebörd. Därmed skulle motion 1986/
87:FÖ159 (c) i berörd del bli tillgodosedd i allt väsentligt.

12. Planeringsförutsättningar och riktmärken för
försörjningsberedskapen inom beklädnadsområdet

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Planeringsförutsättningar och
riktmärken — som börjar med ”Näringsutskottet vill” och slutar med ”erinra
mot” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet kan inte ställa sig bakom det nu aktuella förslaget i
propositionen angående försörjningsberedskapen inom beklädnadsområdet.
Ett upphävande av de av riksdagen uttalade planeringsförutsättningarna
och produktionskapacitetsmålen kan, som anförs i motionerna 1986/
87:Fö 118 (c) och 1986/87:FÖ127 (c), få ödesdigra konsekvenser för den
inhemska tekoindustrin. En utslagning av tekoföretag skulle också få allvarliga
följder för arbetsmarknaden i de orter som är särskilt beroende av
tekoindustrin. Näringsutskottet vill, med instämmande i vad som sägs i
förstnämnda motion och vad som har uttalats i reservation 1 till näringsutskottets
betänkande NU 1986/87:25, framhålla att tekopolitiken måste styras
inte bara av beredskapsskäl utan också av sysselsättningspolitiska, regionalpolitiska
och allmänt ekonomiska skäl. Motionerna 1986/87:Föl 18
(c) och 1986/87:Föl27 (c) tillstyrks alltså i berörda delar.

Näringsutskottet anser att riksdagen med avslag på propositionen såvitt
nu är i fråga bör ge regeringen till känna som sin mening vad näringsutskottet
här har anfört. Därmed skulle även aktuell del av motion 1986/87:Föl 17
(m) bli tillgodosedd.

13. Produktionen av grundtextila varor och skor

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Planeringsförutsättningar och
riktmärken — som börjar med ”Näringsutskottet förutsätter” och slutar
med ”av näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående förordat att de nuvarande planeringsförutsättningarna
och produktionskapacitetsmålen för försörjningsberedskapen
på beklädnadsområdet skall bibehållas. Av detta följer att
någon förändring av insatserna för att upprätthålla kapaciteten för tillverkning
av grundtextila varor och skor inte bör ske.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad
utskottet här har anfört. Motionerna 1986/87:Fö 117 (m) och 1986/
87:FÖ158 (s), båda i berörd del, tillstyrks alltså av näringsutskottet.

14. Buffertlagring av uniformstyger

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet — under rubriken Buffertlagring av uniformstyger
— som börjar med ”Enligt näringsutskottets” och slutar med ”näringsutskottet
sålunda”'bort ha följande lydelse:

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

316

Med hänvisning till de kostnader och svårigheter sorn den nuvarande
upphandlingsmetoden är förenad med har näringsutskottet inget att invända
mot att systemet med buffertlager upphävs under förutsättning att utförsäljningen
sker i former som inte skadar marknaden.

Däremot anser näringsutskottet att kravet på att de statliga myndigheterna
skall upphandla svensk väv bör bibehållas. Som anförs i motionerna
1986/87:Föl 17 (m) och 1986/87 :Föl 18 (c) har denna skyldighet stor betydelse
för textilindustrin, kanske främst genom möjligheten att förlägga produktionen
till konjunktur- eller ordersvackor. Även om vissa tecken tyder
på att situationen för den svenska textilindustrin har förbättrats är problemen
fortfarande så stora att den nuvarande upphandlingsskyldigheten inte
bör avskaffas. Enligt näringsutskottets mening bör myndigheterna i fortsättningen
upphandla tygerna under ÖCB:s medverkan direkt från de
svenska tillverkarna. Därmed skulle ett mer effektivt samarbete mellan köpare
och säljare åstadkommas.

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad näringsutskottet
här har anfört. Därmed skulle motionerna 1986/87:Fö 117 (m) och 1986/
87:Fö 118 (c) bli i allt väsentligt tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle
ligga helt i linje med vad som anförs i motion 1986/87:Föl58 (s).

15. Försörjningsberedskapsstöd

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg
(m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Försörjningsberedskapsstöd — som börjar med ”Enligt vad” och slutar
med ”av näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

Enligt vad näringsutskottet har erfarit från försvarsdepartementet finns
för närvarande ingen avsikt från regeringens sida att dra in denna stödform.
Utskottet finner dock skäl att från näringsutskottets synpunkt förorda att så
sker så snart som möjligt. Ur industripolitisk synvinkel måste, som tidigare
nämnts, ambitionen vara att den svenska tekoindustrin skall kunna stå på
egna ben. Företagen bör sålunda inte kunna stödja sig mot ett från utländsk
synpunkt diskriminerande bidragssystem.

Vad näringsutskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna
som sin mening. Av det sagda följer att motionerna 1986/87:Föl58 (s)
och 1986/87:Fö 117 (m) avstyrks av näringsutskottet.

16. Försörjningsberedskapen beträffande metaller

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Metaller
— som börjar med "Näringsutskottet delar" och slutar med ”motion
1986/87:Föl36 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning. En inhemsk utvinning
är självfallet den bästa metoden för att säkerställa industrins beredskapsbehov
av legeringsmetaller. Den förestående bojkotten mot Sydafrika
gör denna utvinning än mer angelägen. Utskottet anser därför att större
hänsyn bör tas till försörjningsaspekten vid bedömningar av olika fyndigheters
brytvärdighet. Medel från beredskapsanslagen bör kunna utnyttjas
för att finansiera utvinningen av legeringsmetaller.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

317

Regeringen bör återkomma till riksdagen med en plan för utvinning och
förädling av legeringsmetaller i enlighet med vad näringsutskottet här har
anfört. Motion 1986/87:Föl36 (vpk) i nu behandlad del tillstyrks alltså.
Någon utförsäljning av fredskrislagret av metaller bör tills vidare inte ske.
Förslaget härom i propositionen avstyrks följaktligen av näringsutskottet.

17. Förstatligande av krigsmaterielindustrin

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Förstatligande
av krigsmaterielindustrin — som börjar med ”Sorn näringsutskottet”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Den senaste tidens avslöjanden angående krigsmaterielexporten från AB
Bofors visar att den nuvarande samhälleliga insynen i och kontrollen av
krigsmaterielindustrin är helt otillräcklig. Näringsutskottet delar därför
motionärernas uppfattning att viktigare delar av denna industri bör förstatligas.
Regeringen bör snarast lägga fram förslag härom. Motionerna 1986/
87:N370 (vpk) och 1986/87:N 140 (vpk), den senare i berörd del, tillstyrks
alltså av näringsutskottet.

FöU 1986/87:11

Bilaga 9

318

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1986/87:4 y

om totalförsvarets fortsatta utveckling
(prop. 1986/87:95, bil. 9)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har hemställt om arbetsmarknadsutskottets yttrande med
anledning av proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling
vad beträffar bil. 9 (arbetsmarknadsdepartementet). Någon motion har inte
väckts i denna del.

Arbetskraft

Inom ramen för programmet Arbetskraft har arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) ansvaret för att personalplanläggning sker vid krigsviktiga myndigheter,
organisationer och företag. AMS utfärdar råd och föreskrifter samt
deltar aktivt i arbetsgivarens planering i syfte att säkerställa en fungerande
produktion i krigsförhållanden. En viktig del i en fungerande personalförsörjning
är de resurser som finns inom de frivilliga försvarsorganisationerna.
AMS skall svara för att den civila delen av denna arbetskraftsresurs utnyttjas
och ges en adekvat utbildning.

Genom det arbete som AMS bedrivit har viktigare delar inom näringslivet
nu aktuella personalplaner. I propositionen framhålls vikten av att personalplanläggningen
kan intensifieras såväl inom näringslivet som inom
förvaltning och organisationer. För att detta skall vara möjligt fordras dels att
tillräckliga resurser för planering finns inom arbetsmarknadsverket, dels att
berörda arbetsgivare på ett aktivt sätt tar sitt ansvar för personalplaneringen.
Speciellt framhålls betydelsen av att myndigheters och företags personalplanering
kompletteras så att den omfattar alla i krig viktiga myndigheter,
företag m. m.

I propositionen framhålls vidare att möjligheterna att tillgodose totalförsvarets
behov av arbetskraft under det senaste året har ökat genom
kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande. I sammanhanget anförs att det är
viktigt att AMS undersöker möjligheterna att skapa en förbättrad överblick
över yrkesbakgrunden hos kvinnor med sikte på att kunna tillvarata deras
kompetens inom totalförsvaret så att verksamheten i företag och förvaltning,
även efter omfattande inkallelser av män, kan fortsätta.

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen beträffande
avsnittet om arbetskraft. Som framhålls i propositionen avser regeringen
att senare förelägga riksdagen en proposition om det arbetsrättsliga systemet
under krig och beredskap.

FöU 1986/87:11

Bilaga 10

Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

Riksdagen har tidigare beslutat att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1987/88 anvisa ett ramanslag av 1 817 048 000 kr.
(prop. 1986/87:100 bil. 12, AU 11, rskr. 139).

I detta belopp ingick oförändrat 660 000 kr. för planläggnings- och
övningsverksamhet för arbetsmarknadsverkets del i totalförsvarsverksamheten.
AMS har i sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 hemställt om
bl. a. sammanlagt 1 milj. kr. för särskilda kostnader i samband med
myndigheters och företags kontroll av personalens disponibilitet mot uppgifter
i befolkningsregistret vid personalplanläggningen.

Mot bakgrund av vad ovan anförts om vikten av att AMS får tillräckliga
resurser för att fullgöra sin uppgift förordas i proposition 1986/87:95 en
uppräkning av anslaget för detta ändamål till den av AMS föreslagna nivån,
dvs. 1 milj. kr. Anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör
med hänvisning härtill räknas upp med 340 000 kr.

Utskottet biträder propositionens förslag i denna del och hemställer att
försvarsutskottet föreslår riksdagen att - med tillägg till tidigare beslut1 -under det på tionde huvudtiteln uppförda ramanslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88 anvisa ytterligare 340 000
kr.

I årets budgetproposition bilaga 12 har regeringen under punkt B 8
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1987/88 beräkna
ett förslagsanslag av 7 323 000 kr.

I proposition 1986/87:95 beräknas medelsbehovet för statsbidrag till
frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1987/88 till totalt 9 milj. kr.
Därmed bedöms att verksamheten skall kunna behållas på i huvudsak
oförändrad nivå, dvs. totalt ca 25 000 utbildningsdagar.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker vad som anförs i proposition 1986/
87:95 beträffande statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer. Med
överlämnande av den ovan nämnda punkten B 8 i budgetpropositionen
hemställer utskottet att försvarsutskottet föreslår riksdagen att till Statsbidrag
till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1987/88 anvisa ett
förslagsanslag av 9 000 000 kr.

Stockholm den 9 april 1987

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s), Börje
Hörnlund (c), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Charlotte Branting (fp),
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sven Lundberg
(s), Anders G Högmark (m), Sigge Godin (fp), Ingrid Hemmingsson (m),
Erik Holmkvist (m) och Ture Ångqvist (s).

FöU 1986/87:11

Bilaga 10

1 AU 1986/87:11 hemställan mom. 28.

320

Bostadsutskottets yttrande
1986:87:2 y

om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop.
1986/87:95)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har den 17 mars 1987 beslutat

dels bereda bostadsutskottet tillfälle att lämna yttrande beträffande proposition
1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling,

dels hemställa om yttrande från bostadsutskottet i vad avser de vid propositionen
fogade bilagorna 10 och 11.

På förslag av bostadsutskottet beslöt försvarsutskottet den 9 april 1987 att
till bostadsutskottets beredning överlämna vad i bilaga 11 anförts om samordnad
länsförvaltning jämte motion 1986/87:Föl60 (c).

Propositionen

I detta yttrande behandlar bostadsutskottet vad i proposition 1986/87:95
anförts om länsstyrelserna (bil. 1 s. 102) samt om inriktningen av befolkningsskyddet
(bil. 1 s. 106—108).

Vidare behandlar utskottet bilagorna 10 och 11 sistnämnda bilaga delvis.
I bilaga 10 föreslås riksdagen att till Lantmäteriet: Försvarsberedskap för
budgetåret 1987/88 under elfte huvudtiteln anvisa ett ramanslag av
3 160 000 kr.

1 bilaga 11 bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad där anförts om
totalförsvarsfrågor m. m. vid länsstyrelserna. Utskottet behandlar vad i bilagan
anförts utom i vad avser en samordnad länsförvaltning. Denna fråga
avser utskottet ta upp i ett betänkande hösten 1987.

Motionerna

I detta yttrande behandlas de med anledning av propositionen väckta motionerna
1986/87:

FÖI21 av Per Olof Håkansson (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kostnadsansvaret
för befolkningsskyddet,

Föl28a\ Carl Bildt m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om länsstyrelsernas uppgifter.

21 Riksdagen 1986/87. 10 sami. Nr 11

FöU 1986/87:11

Bilaga 11

321

Utskottet

Inriktningen av befolkningsskyddet

I propositionen (bil. I s. 106) anförs att det visserligen finns ett stort antal
skyddsrum men att det finns betydande brister bl. a. till följd av en obalanserad
fördelning av skyddsrumstillgångarna. 1 vissa områden anges bristerna
vara så stora att de enligt nu tillämpade principer inte kan täckas under
de närmaste årtiondena. Därför bör, enligt försvarskommittén, det framtida
skyddsrumsbyggandet i högre grad än hittills inriktas på sådana områden
där mera betydande risker för civilbefolkningen finns. Kommittén förordar
därutöver en väsentligt ökad satsning på att komplettera skyddsrumsbyggandet
med andra skyddsåtgärder som kan bidra till att täcka bristerna
inom överskådlig tid. Bland de olika metoder som bör prövas nämner kommittén
möjligheten att höja skyddsnivån i hus och anläggningar i samband
med ny- och ombyggnad.

Försvarsministern delar kommitténs syn på inriktningen av befolkningsskyddet
i krig. Regeringen har beslutat att de resurser som för innevarande
år avsätts till skyddsrumsbyggandet m. m. i huvudsak skall användas för
insatser inom sådana områden som betecknas som riskområden i aktuella
skyddsplaner. Räddningsverket avses få regeringens uppdrag att genomföra
studier och redovisa en samlad syn på befolkningens behov av skydd i
krig med den inriktning som anges av försvarskommittén. 1 uppdraget ingår
bl. a. att lägga fram förslag till åtgärder om hur man vid nybyggnad av hus
och anläggningar skall uppnå ett godtagbart skydd. Härutöver skall prövas
olika metoder för att höja skyddsnivån i samband med ombyggnader. Frågan
om fördelningen av kostnaderna är en naturlig del av uppdraget. Räddningsverket
skall den 1 september 1988 redovisa uppdraget.

Frågan om kostnadsansvaret för befolkningsskyddet tas upp i motion
1986/87:Fö121 (s). Motionären redogör för försvarskommitténs och försvarsministerns
ovan redovisade uppfattning om olika metoder för att höja
skyddsnivån i hus och anläggningar i samband med ny- och ombyggnad. 1
motionen konstateras att kostnadskravet för skyddsrumsbyggande i dag
åvilar staten och att den i propositionen redovisade ändrade inriktningen
av befolkningsskyddet inte bör innebära att kostnadsansvaret flyttas. Om
en förändring av kostnadsansvaret ändå görs måste reglerna utformas så att
de boende i flerbostadshus inte drabbas av kostnader för det skydd som de
kringboende i småhus skall komma i åtnjutande av. 1 dag förutsätts nämligen
ofta, enligt motionären, att befolkningens skydd i ett område tillgodoses
genom att utrymmen i flerbostadshus tas i anspråk även för boende i
småhus. Samtliga personer som utnyttjar skyddet måste ansvara för kostnaderna
om kostnadskompensation inte sker från staten. I motionen begärs
ett tillkännagivande om vad där anförts om kostnadsansvaret för befolkningsskyddet.

Bostadsutskottet vill anföra följande. Utskottet finner det naturligt att,
om en ändring av kostnadsansvaret skall göras, detta ansvar utformas så att
samtliga de som utnyttjar skyddsrummen får bidrag till kostnaderna för
dem. Det finns inte skäl till annat antagande än att de eventuellt nya princi -

FöU 1986/87:11

Bilaga 11

322

perna utgår från denna uppfattning. Det finns emellertid inte nu tillräcklig
anledning för riksdagen att göra något uttalande om det framtida kostnadsansvaret.
Ett eventuellt ställningstagande bör således göras först när utredningsuppdraget
slutförts och när regeringen gjort sin bedömning därav. Ett
tillkännagivande enligt motionärens förslag bör således inte nu göras.

Länsstyrelsernas försvarsenheter

I propositionens bilaga 1 (s. 102) och i bilaga 11 (s. 83 — 84) behandlas totalförsvarsfrågorna
vid länsstyrelserna. I bilaga 11 anförs bl. a. att huvuddelen
av länsstyrelsernas beredskapsförberedelser och arbete med fredsräddningstjänsten
utförs av försvarsenheterna. Beträffande besparingar inom
länsstyrelserna under senare år har regeringen i budgetpropositionen angivit
de områden och verksamheter inom vilka anslagsnedskärningar skett.
Några riktade besparingar som avsett försvarsenheterna och deras verksamhet
har därvid inte föreslagits.

1 moderata samlingspartiets partimotion 1986/87:Föl28 yrkande 21 anförs
att den reducering av personalen på försvarsenheterna som har ägt rum
under senare år har medfört att farhågor uttryckts för möjligheterna att lösa
viktiga uppgifter i såväl freds- som krigsräddningstjänst. Försvarsenheterna
bör inte nu bli föremål för ytterligare besparingsåtgärder. Detta bör
enligt motionärerna riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Det bör strykas under vad i propositionen framhållits om att länsstyrelserna
beaktar vad försvarskommittén anfört om att länsstyrelsernas resurser
bör prioriteras så att försvarsenheterna ges möjlighet att fullgöra sina
uppgifter. Som framgått ovan har riksdagen under senare år inte förelagts
några förslag om anslagsnedskärningar avseende försvarsenheterna.

I den mån nedskärningar ägt rum har dessa skett mot bakgrund av länsstyrelsernas
möjlighet och skyldighet att inom ramen för tilldelade resurser
prioritera mellan sina uppgifter.

Det finns enligt bostadsutskottets mening inte skäl till annat antagande
än propositionens om att några åtgärder inte vidtas som innebär att försvarsenheterna
inte kan fullgöra sina uppgifter. Vid en sådan uppfattning
kan ett tillkännagivande enligt motionärernas förslag inte tjäna något reellt
syfte. Motionsyrkandet bör avslås av riksdagen.

Vad i övrigt anförts i bilaga 11 såvitt inte angår samordnad länsförvaltning
har inte givit bostadsutskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Frågan om samordnad länsförvaltning kommer bostadsutskottet,
som framgått ovan, att behandla hösten 1987.

Anslag till lantmäteriet — försvarsberedskap

Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag (bil. 10 s. 81 —82) och föreslår
att till Försvarsberedskap för budgetåret 1987/88 anvisas ett ramanslag
av 3 160 000 kr.

FöU 1986/87:11

Bilaga 11

323

FöU 1986/87:11

Bilaga 11

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s),
Erling Bager (fp), Per Olof Håkansson (s), Knut Billing (m), Margareta
Palmqvist (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Bertil Danielsson (m), Rune
Evensson (s), Birgitta Hambraeus (c), Tore Claeson (vpk), Nils Nordh (s),
Margareta Gard (m) och Britta Sundin (s).

Avvikande mening
Länsstyrelsernas försvarsenheter

Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som under rubriken Länsstyrelsernas försvarsenheter
börjar ”Det bör” och slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:
Enligt bostadsutskottets mening bör riksdagen genom ett uttalande stryka
under vad i moderata samlingspartiets partimotion 1986/87:FÖ128 anförts
om att någon reducering av personalen på försvarsenheter nu inte bör
ske. Riksdagen bör i enlighet med yrkande 21 i motionen som sin mening ge
regeringen detta till känna.

Stockholm den 23 april 1987
På bostadsutskottets vägnar

324

Fördelning av tillkommande ekonomiska resurser för det
militära försvaret enligt proposition 1986/87:95 samt
partimotionerna 1986/87:Föl27 (c) och 1986/87:Föl28 (m)
Milj. kr., prisläge februari 1986

Objekt/Verksamhet1		1987-1992			1992-1997
	Prop. 95	Fö 127 (c)	Fö 128 (m)	Prop. 95	Fö 127 (c)	Fö 128 (m)
V ämpliktsförmåner	100	150	100	100	150	100
U nderrättelsetjänst	150	150	150	150	150	150
Arméns utbildning	700	850	900	900	1000	900
Luftvärn	400	400	650	400	400	1 100
Helikoptrar	400	300	400	100	200	600
Arméns förnyelse	-	-	250	1800	2 100	2800
Marinens utbildning	150	100	150	150	150	150
Ubåtar	450	550	550	200	200	450
Ubåtsskydd	400	400	500	250	250	350
Kustkorvetter	-	-	400	-	-	450
Nytt stridsfartyg	50	-	-	200	250	-
Tung kustrobot	200	200	200	300	300	300
Skärgårdsförsvaret	50	50	100	100	100	100
Flygvapnets
utbildning	50	50	50	50	50	50
Flygbaser Vissa motmedel	—	50	—	—	150
m. m.	-	50	100	-	350	2200
AJ 37 Viggen	100	100	100	-	-	-
JA 37 Viggen	300	1200	1700	100	600	200
JAS 39 Gripen	500	500	500	13002	1500	2350
Jaktrobot	1500	1500	1 100	2100	2100	2100
Summa	5500	6600	7900	8200	10000	14350
Reserver	1500	1500	1500	(1500)3	—	3000
Reduceringar	-800	-800	-700	-	-	-850
Bombkapsel	-	-500	-	-	-	-
Finansieringsbehov	6200	6800	8700	8200	10000	16500

Anm. 1 Objekt eller verksamhet utöver ÖB:s programplan 87-92 nivå 1.

Anm. 2 Kan avse flera flygplan eller andra åtgärder för att stärka luftförsvaret.
Anm. 3 Minsta tillåtna reserv. Behovet av reserver tillgodoses genom rationaliseringar
och andra förändringar inom försvaret.

FöU 1986/87:11

Bilaga 12

325

Ekonomiska resurser till det militära försvaret för perioderna
1987/88-1991/92 resp. 1992/93-1996/97 enligt proposition
1986/87:95 samt partimotionerna 1986/87:Föl27 (c) och 1986/
87:Föl28(m)

Mkr/BÅ Mkr/BÅ

28000

28000

27000

27000

26000

26000

Prop.

25000

25000

23759

23759

Femårsperiod

Femårsperiod

1987/80 - 1991/92 1992/93 - 1996/97

Prop. C M

Grundnivå: 23 759 mkr/budgetår

Tillskott på grundnivån, mkr/budgetår

	Prop.	C	M		Prop.	C	M
87/88	840	720	1 135	92/93	1 640	2 000	2 660
88/89	1 040	1 040	1 434	93/94	1 640	2 000	2 976
89/90	1 240	1 360	1 736	94/95	1 640	2 000	3 296
90/91	1 440	1 680	2 042	95/96	1 640	2000	3 620
91/92	1 640	2 000	2 353	96/97	1 640	2 000	3 948
Summa	6 200	6 800	8 700	Summa	8 200	10 000	16 500

Anm. För M har de årliga tillskotten framräknats efter en föreslagen ökning med
1,2 %.

FöU 1986/87:11

Bilaga 13

326

Innehållsförteckning

FöU 1986/87:11

SAMMANFATTNING 2

SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSPOLITIKEN

Statsministern 5

Utskottet 7

SÄKERHETSPOLITIKEN

Föredragande statsrådet 8

Motionerna 11

Utskottet 12

FÖRSVARSPOLITIKENS INRIKTNING

Föredragande statsrådet 15

Motionerna 18

Utskottet 20

VISSA FÖR TOTALFÖRSVARET GEMENSAMMA FRÅGOR
Vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen

Föredragande statsrådet 28

Motion 29

Utskottet 29

Ledning och samordning av totalförsvaret

Föredragande statsrådet 33

Utskottet 33

Totalförsvarets beredskap

Föredragande statsrådet 34

Utskottet 34

Grunder för hälso- och sjukvården i krig

Föredragande statsrådet 35

Motionerna 36

Utskottet 36

Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot

Föredragande statsrådet 42

Motion 42

Utskottet 42

Ammunitionsröjning

Föredragande statsrådet 44

Utskottet 44

327

Totalförsvarets personalförsörjning FöU 1986/87'11

Föredragande statsrådet 44

Utskottet 45

Ledning av program- och funktionsutvecklingen samt produktionen

Föredragande statsrådet 46

Utskottet 46

Utskottets hemställan 46

TOTALFÖRSVARETS MILITÄRA DEL

Föredragande statsrådet 48

Motionerna 49

Utskottet 55

Det militära försvarets fortsatta utveckling 55

Armé-, marin-och flygstridskrafterna 56

Anställd personal 63

Värnpliktsutbildning 67

Värnpliktsförmåner 72

Fredsorganisation och rationalisering 76

Förvaring av vapen m. m. i militära förråd 79

Lekmannainflytande i försvarsmaktens myndigheter 80

Ekonomiska överväganden och förslag 81

Hemställan 83

TOTALFÖRSVARETS CIVILA DEL

Föredragande statsrådet 87

Motionerna 97

Utskottet 101

Grunder och inriktning 101

Administrativ beredskap 104

Civil ledning och samordning 104

Civilförsvar och fredsräddningstjänst 106

Psykologiskt försvar 110

Telekommunikationer lil

Övrig varuförsörjning 112

Ekonomisk ram och priskompensationssystem

1987/88-1991/92 117

Hemställan 120

FORSKNING OCH FÖRSVARSINDUSTRI

Föredragande statsrådet 123

Motionerna 125

Utskottet 126

JAS-PROJEKTET

Motion

Utskottet

133

133

328

ANSLAGSFRÅGOR FÖR BUDGETÅRET 1987/88 - TOTAL- FöU 1986/87:11

FÖRSVARETS MILITÄRA DEL

Motionerna 136

Utskottet 136

FUNKTIONEN UTRIKESHANDEL

Utskottet 140

RIKTLINJER FÖR HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN I KRIG, M. M.

Föredragande statsrådet 141

Motion 142

Utskottet 142

FUNKTIONEN TELEKOMMUNIKATIONER

Inledning 143

Föredragande statsrådet 143

Motion 144

Utskottet 144

FUNKTIONEN TRANSPORTER

Utskottet 145

RIKTLINJER FÖR KUSTBEVAKNINGENS ORGANISATION

Föredragande statsrådet 145

Motionerna 146

Utskottet 147

FUNKTIONEN SKOLVÄSENDE

Utskottet 150

SVERIGES RADIOS VERKSAMHET TILL DEN DEL DEN
AVSER PSYKOLOGISKT FÖRSVAR

Utskottet 151

FUNKTIONEN LIVSMEDELSFÖRSÖRJNING M. M.

Inledning 152

Föredragande statsrådet 152

Motionerna 152

Utskottet 154

FUNKTIONEN ARBETSKRAFT

Utskottet 158

Funktionen flyktingverksamhet

Utskottet 159

329

TOTALFÖRSVARSFRÅGOR M. M. VID LÄNSSTYRELSERNA FöU 1986/87:11

Inledning 159

Föredragande statsrådet 159

Motion 160

Utskottet 160

RIKTLINJER FÖR FÖRSÖRJNINGSBEREDSKAPEN INOM
ENERGIOMRÅDET

Motionerna 163

Bakgrund 164

Mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom energiområdet
m.m 165

Ersättning av importbränslen 167

Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet 168

Beredskapslagring av olja 169

Beredskapslagring av kärnbränsle 172

Beredskapslagring av kol 173

Beredskapsåtgärder på naturgasområdet 173

Ett samlat lagringsprogram 174

Handlingsberedskap 174

Utskottets hemställan 175

ANSLAGSFRÅGOR FÖR BUDGETÅRET 1987/88 - TOTALFÖRSVARETS
CIVILA DEL

Motionerna 178

Utskottet 179

RESERVATIONER

1. Säkerhetspolitiken (punkt 2)-m, c 189

2. Försvarspolitikens inriktning (punkt 3)-m 190

3. Försvarspolitikens inriktning (punkt 3)-c 191

4. Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor (punkt 4)-m 192

5. Totalförsvarets militära del (punkt 5)-m, c 193

6. Totalförsvarets militära del (punkt 5)-m 194

7. Totalförsvarets militära del (punkt 5)-c 197

8. Totalförsvarets militära del (punkt 5)-m, c 202

9. Totalförsvaretsciviladel(punkt6)-m 202

10. Totalförsvaretsciviladel(punkt6)-m 203

11. Totalförsvarets civila del (punkt 6)-c 204

12. Forskning och försvarsindustri (punkt 7)-m 207

13. Anslagsfrågor-totalförsvarets militära del (punkt 9)-m 209

14. Funktionen Telekommunikationer (punkt 12)-c 209

15. Riktlinjer för kustbevakningens organisation (punkt 14) - c 210

16. Riktlinjer för kustbevakningens organisation (punkt 14)-m .... 210

17. Funktionen Livsmedelsförsörjningm. m. (punkt 17)-m 211 1

18. Funktionen Livsmedelsförsörjningm. m. (punkt 17)-c 211

19. Totalförsvarsfrågor m. m. vid länsstyrelserna (punkt 20)-m .... 213

330

20. Riktlinjer för försörjningsberedskapen inom energiområdet FöU 1986/87:11

(punkt21)-m,c 213

21. Riktlinjer för försörjningsberedskapen inom energiområdet
(punkt21)-c 214

22. Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 - totalförsvarets civila del
(punkt 22)-m 216

23. Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 - totalförsvarets civila del
(punkt22)-c 217

SÄRSKILDA YTTRANDEN

1. Totalförsvarets militära del (punkt 5)-c 219

2. Totalförsvarets militära del (punkt 5)-c 219

3. Totalförsvarets militära del (punkt 5)-c 220

4. Totalförsvarets civila del (punkt 6)-m 220

5. Totalförsvarets civila del (punkt 6)-c 220

6. Forskning och försvarsindustri (punkt 7)-s 220

7. Totalförsvarsfrågor m. m. vid länsstyrelserna (punkt 20)-c 221

BILAGOR

1. Sammanställning av motionsyrkanden 222

2. Yttrande från skatteutskottet (SkU 1986/87:3 y) 239

3. Yttrande från justitieutskottet (JuU 1986/87:3 y) 247

4. Yttrande från utrikesutskottet (UU 1986/87:1 y) 253

5. Yttrande från socialutskottet (SoU 1986/87:7 y) 256

6. Yttrande från kulturutskottet (KrU 1986/87:5 y) 272

7. Yttrande från trafikutskottet (TU 1986/87:2 y) 276

8. Yttrande från jordbruksutskottet (JoU 1986/87:6 y) 282

9. Yttrande från näringsutskottet (NU 1986/87:4 y) 291

10. Yttrande från arbetsmarknadsutskottet (AU 1986/87:4 y) 319

11. Yttrande från bostadsutskottet (BoU 1986/87:2 y) 321

12. Fördelning av tillkommande ekonomiska resurser för det militära
försvaret 325

13. Ekonomiska resurser till det militära försvaret för perioderna
1987/88-1991/92 resp. 1992/93-1996/97 326

331

gotab Stockholm 1987 12997