Finansutskottets betänkande
1986/87:6
om förlängd tillämpning av allmänna
prisregleringslagen (1956:236) (prop. 1986/87:28)
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1986/87:28 om förlängd tillämpning av
allmänna prisregleringslagen (1956:236) jämte de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1986/87:Fil01 —102.
I motionerna från moderata samlingspartiet och folkpartiet yrkas avslag på
förslaget.
Utskottet biträder förslaget i propositionen att förlänga tillämpningen av
prisregleringslagen t.o.m. den 20 december 1987. Enligt utskottets mening är
det av stor vikt att staten har en hög handlingsberedskap för att kunna ingripa
om pris- och kostnadsutvecklingen inte håller sig inom de samhällsekonomiska
ramarna. Detta motiverar att prisregleringslagen är i tillämpning.
I en gemensam reservation från företrädarna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet framhålls att prisregleringar som medel i
den ekonomiska politiken påverkar samhällsekonomin i negativ riktning.
Åtgärder som exempelvis ett allmänt prisstopp skall endast utnyttjas i
extrema krislägen. Reservanterna understryker att det beslut som här begärs
av riksdagen även är helt obehövligt, eftersom beslut om prisreglering kan
fattas av regeringen utan att lagen är i tillämpning. Statens handlingsberedskap
är alltså lika hög under alla omständigheter. Den av regeringen begärda
fullmakten, att utan hörande av riksdagen kunna genomföra vilket slags
prisreglering som helst, bör avvisas av riksdagen.
Propositionen
I proposition 1986/87:28 föreslår regeringen (finansdepartementet) - efter
föredragning av statsrådet Bengt K. Å. Johansson - att riksdagen godkänner
att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 §§
allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21 december 1986
- den 20 december 1987.
Regeringens ekonomiska politik syftar bl.a. till att varaktigt nedbringa
inflationstakten. Under det gångna året har den genomsnittliga prisökningstakten
sjunkit väsentligt och samhällsekonomin har ytterligare förbättrats.
Behovet av prisreglerande åtgärder är därmed alltjämt litet. Detta innebär
emellertid inte att man kan minska på prisövervakningen. Den nu snabbt
sjunkande inflationstakten har i stor utsträckning sin grund i lägre råoljepriser,
en sjunkande dollarkurs och ett sänkt ränteläge. Det finns tecken som
FiU
1986/87:6
1 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr 6
tyder på att anpassningen till en lägre prisökningstakt går trögt på vissa
områden, och prisutvecklingen på t.ex. livsmedel är fortfarande alltför hög.
Inflationstakten i Sverige ligger dessutom fortfarande på en högre nivå än i
våra konkurrentländer. Det finns därför skäl att alltjämt ha en hög beredskap
vad gäller möjligheten att tillämpa prisregleringslagen.
Den allmänna prisregleringslagen ses för närvarande över (prislagsutredningen,
Fi 1983:09). I avvaktan på att beredningen av utredningens
betänkande har slutförts och resultatet har presenterats för riksdagen finner
föredraganden ingen anledning att begränsa de hittillsvarande möjligheterna
att tillämpa den allmänna prisregleringslagen. Utredningen beräknas vara
färdig kring årsskiftet 1986-1987.
Motionerna
1986/87:Fil01 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1986/87:28.
1986/87:Fil02 av Anne Wibble m.fl. (fp), vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1986/87:28.
Utskottet
Inflationstakten — konsumentprisernas förändring under den senaste tolvmånadersperioden
— ökade i september till 4,1 % från 3,6 % i augusti. Även
om den genomsnittliga prisökningstakten nu sjunkit väsentligt jämfört med
tidigare år innebär den nuvarande inflationstakten att gapet gentemot våra
viktigaste handelspartner vidgas. Det kan vidare konstateras att konsumentpriserna
i september enligt statistiska centralbyråns (SCB) prismätningar
steg med 0,9 %, vilket är den snabbaste månadsökningen sedan januari i år.
Statens pris- och kartellnämnds (SPK) mätning av prisutvecklingen därefter
under första hälften av oktober visar att prisnivån var i stort sett oförändrad.
Det innebär att inflationstakten — räknat i årstakt — uppgick till 3,9% i
mitten av oktober.
Utskottet vill för sin del understryka att skillnaden i inflationstakt
gentemot våra viktigaste handelspartner alltjämt är för stor och kan skapa
allvarliga problem. Det är därför av yttersta vikt att ytterligare nedbringa
inflationstakten.
Allmänna prisregleringslagen (1956:236; ändrad senast 1984:414) är en
beredskapslag som alltid är i kraft men som får tillämpas endast i vissa särskilt
angivna lägen. Har lagen satts i tillämpning ger den regeringen fullmakt att
under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering. Fullmakten
innebär att ett sådant beslut inte behöver underställas riksdagen för
prövning.
I motionerna FilOl och FH02 anförs att förslaget i propositionen att sätta
prisregleringslagen i tillämpning är en helt onödig åtgärd. Lagen behöver inte
vara i tillämpning om regeringen vill införa en prisreglering. I motionerna
anförs att om prisregleringar utnyttjas ofta eller under långa perioder som
medel i den ekonomiska politiken får detta oundvikligen skadliga effekter på
en marknadsekonomi. Det framhålls även att ett beslut om förlängd
FiU 1986/87:6
2
tillämpning av allmänna prisregleringslagen kan väcka misstankar om att
regeringen har för avsikt att inom kort införa prisreglerande åtgärder. Denna
osäkerhet kommer i sig att öka benägenheten hos företagen att tidigarelägga
framtida prishöjningar.
Utskottet konstaterar att regeringen med den förda politiken lyckats
pressa ned inflationen samtidigt som arbetslösheten i ett internationellt
perspektiv har kunnat hållas kvar på en låg nivå. Denna inriktning av den
ekonomiska politiken måste vidmakthållas.
Det bör slås fast att förslaget att förlänga tillämpningstiden för prisregleringslagen
inte på något sätt motiveras av att det i dagsläget är aktuellt att
införa någon form av prisreglering. Den 19 oktober 1985 upphävdes de sista
delarna av det allmänna prisstopp som infördes den 8 mars samma år. De
olika former av prisregleringar som utnyttjats under 1970-talet och i början
av 1980-talet med undantag för delar av åren 1983 och 1984 har därmed
upphört att gälla.
Den kritik, vilken också framfördes vid utskottets behandling av motsvarande
proposition i november 1985 (FiU 1985/86:2), som motionärerna riktar
mot prisreglering som stabiliseringspolitiskt medel finner utskottet egendomlig
i den meningen att motionärerna tycks utgå ifrån att enbart
prisregleringar kan komma att utnyttjas som ett medel mot inflation.
Givetvis kan en ensidig användning av prisregleringar aldrig hejda en
inflationsutveckling, och ett långvarigt prisstopp bidrar med stor sannolikhet
till ett mindre effektivt utnyttjande av våra produktionsresurser. Men detta
motsäger inte, vilket även utskottet framhöll i det nämnda betänkandet, att
prisreglerande åtgärder i kombination med andra stabiliseringspolitiska
medel i vissa situationer kan vara både nödvändiga och effektiva.
Att ha prisregleringslagen i tillämpning kan i vissa fall underlätta för
regeringen att skapa stabila förutsättningar och öka tilltron till den ekonomiska
politiken.
Ett viktigt led i en aktiv prispolitik är även den övervakning av företagens
prissättning som åligger statens pris- och kartellnämnd (SPK). Erfarenheten
visar att denna övervakning varit effektiv. En förutsättning för denna
verksamhet är emellertid att SPK även fortsättningsvis kan aktualisera
frågan om direkta ingripanden. Uttalanden från SPK med denna innebörd
får större tyngd om prisregleringslagen är i tillämpning.
Mot denna bakgrund yrkar utskottet bifall till propositionen och avslag på
motionerna FilOl och Fil02.
FiU 1986/87
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:28 och med avslag
på motionerna 1986/87:Fil01 och 1986/87:Fil02 godkänner att regeringen
förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9§§
allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21 december
1986 — den 20 december 1987.
Stockholm den 11 november 1986
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd
Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Christer
Nilsson (s), Bo Södersten (s), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De
Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk),
Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c), Marianne
Carlström (s) och Stina Eliasson (c).
Reservation
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Lars De Geer (fp), Fridolf Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Stina Eliasson (c) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”och Fil02” bort ha följande lydelse:
Att införa en prisreglering utgör ett allvarligt ingrepp som kan få
betydande negativa effekter på samhällsekonomin. Av detta skäl har den
allmänna prisregleringslagen utformats som en beredskapslag att utnyttjas
endast om starka skäl talar för att ekonomin närmar sig ett extraordinärt
krisläge. Motivet till att utforma lagen som en beredskapslag är att ett
regeringsbeslut att exempelvis införa ett allmänt prisstopp måste underställas
riksdagen för prövning inom en månad efter det att regeringsbeslutet fattats.
Finner riksdagen därvid att ekonomin befinner sig i ett extraordinärt krisläge
godkänns regeringens beslut.
Om regeringen slentrianmässigt varje år föreslår att prisregleringslagen
sätts i tillämpning ändras i själva verket lagens reella status som beredskapslag.
Utskottet vill bestämt motsätta sig en sådan ordning. Regeringen har tre
gånger under den förra mandatperioden infört prisstopp. Senaste gången
som allmänt prisstopp tillgreps var den 8 mars 1985 när det stod klart att
regeringen ännu en gång hade misslyckats med inflationsbekämpningen. För
närvarande gäller emellertid ingen prisreglering alls. Utskottet vill därför
understryka att det inte finns något som motiverar att allmänna prisregleringslagen
sätts i tillämpning. Det beslut som begärs av riksdagen är helt
obehövligt. Statens handlingsberedskap är lika hög under alla omständigheter.
Vad regeringen begär är i själva verket att få helt fria händer att i
FiU 1986/87:6
4
framtiden genomföra vilket slags prisreglering som helst utan att det skall
kunna bli föremål för debatt och ställningstagande i riksdagen. Utskottet
finner en sådan ordning synnerligen otillfredsställande.
Vad gäller prisregleringar som stabiliseringspolitiskt instrument vill utskottet
anföra följande.
Svenska och internationella undersökningar (jfr exempelvis Prisreglering
mot inflation?, SOU 1981:40) visar att prisregleringar praktiskt taget alltid
har negativa verkningar på det marknadsekonomiska systemets funktionssätt
med bl.a. snedvridande effekter på resursallokeringen. En reglering kan
heller aldrig varaktigt hålla nere prisstegringen. Genom att störa marknadsprisbildningen
verkar prisregleringar snarare långsiktigt uppdrivande på
inflationstakten.
Prisreglering kan aldrig vara ett effektivt medel att bekämpa inflationen.
Syftet med prisregleringslagen har heller aldrig varit att tillämpa den som ett
konjunkturpolitiskt medel. Utskottet vill här tillägga att redan ett beslut om
förlängd tillämpning av lagen kan väcka misstankar om att regeringen har för
avsikt att inom kort införa prisreglerande åtgärder. Denna osäkerhet
kommer i sig att öka benägenheten hos företagen att tidigarelägga framtida
prishöjningar.
I propositionen anges som ett motiv till att ha prisregleringslagen i
tillämpning att en översyn (prislagsutredningen, dir. Fi 1983:09) av lagen
pågår. Utskottet finner detta motiv egendomligt. En pågående utredning kan
givetvis aldrig motivera att en beredskapslag sätts i tillämpning.
Som framgår av vad utskottet här anfört delar utskottet den uppfattning
som framförs i motionerna FilOl och Fil02 att tillämpningstiden för
prisregleringslagen inte skall förlängas.
dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fil01 och 1986/
87:Fil02 avslår regeringens förslag i proposition 1986/87:28 om
fortsatt tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236) under
tiden den 21 december 1986 - den 20 december 1987.
FiU 1986/87:6
5