Finansutskottets betänkande
1986/87:18
om förnyelsefonder
FiU
1986/87:18
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet tre motioner om förnyelsefonder
väckta under allmänna motionstiden. I en av motionerna föreslås att
systemet med förnyelsefonder byggs ut. I en annan motion efterlyses enklare
regler för företagskoncerners fondutnyttjande. I den tredje motionen
föreslås att den fackliga vetorätten över fondernas utnyttjande slopas.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Motionerna
1986/87:Fi802 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggnad av
förnyelsefonderna med avsättningar på företagens vinst 1986 och 1987 enligt
de riktlinjer som anförs i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en teknisk-humanistisk
vuxenutbildning finansierad av en utbyggnad av förnyelsefonderna enligt de
riktlinjer som anförs i motionen.
1986/87:Fi807 av Börje Stensson och Anne Wibble (fp), vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder som innebär att företag i koncernform
kan få enklare regler vid utnyttjande av förnyelsefonder.
1986/87:Fi811 av Erik Hovhammar m.fl. (m), vari - med hänvisning till
motiveringen i motion 1986/87:N434 - yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till förändringar av reglerna för utnyttjande av de s.k.
förnyelsefonderna i enlighet med vad som anförs i motionen.
Företag vars vinst år 1985 översteg 500 000 kr. har ålagts att sätta av 10 % av
vinsten på ett spärrat och räntelöst konto i riksbanken. Dessa förnyelsefondsmedel
får utnyttjas för utbildning av anställda och för forsknings- och
utvecklingsarbete. Ett företag som vill utnyttja sin förnyelsefond skall
ansöka om detta hos statens industriverk (SIND). För att ansökan skall
kunna bifallas måste den ha tillstyrkts av organisationer som tillsammans
företräder en majoritet av de fackligt anslutna vid företaget.
Förnyelsefonderna kunde tas i anspråk tidigast den 1 juli 1986. Fram till
detta datum hade ca 6 000 företag satt in sammanlagt 5,3 miljarder kronor på 1
Utskottet
1 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr 18
förnyelsekonton i riksbanken. Under den första åttamånadersperioden, dvs.
den som sträcker sig fram till utgången av februari 1987, gjordes från dessa
konton sammanlagt 2 656 uttag på totalt 1,4 miljarder kronor.
I motion Fi802 föreslås en utbyggnad av systemet med förnyelsefonder.
Enligt motionärerna bör företagen åläggas att av 1986 och 1987 års vinster
sätta av medel till en gemensam fond som inte är företagsanknuten. Fondens
medel skall i första hand kunna utnyttjas av dem som står utanför det
nuvarande systemet, dvs. de som är anställda i lågvinstföretag och i den
offentliga sektorn. Av fondmedlen bör ca hälften användas för tekniskhumanistisk
vuxenutbildning. Alla som har mindre än tio års skolgång bör
enligt motionärerna få rätt till ett till två års vuxenutbildning.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Behållningarna på
förnyelsekonton tillhör med nuvarande regler de enskilda företagen även om
dessa inte fritt förfogar över medlen. Det förslag motionärerna lägger fram är
att jämställa med en skatt som skulle tas ut på företagens vinster under 1986
och 1987. Eftersom förslaget berör företagens vinster under föregående och
innevarande år strider åtgärden mot stadgandet i 2 kap. 10 § regeringsformen
om förbud mot retroaktiv beskattning. Utskottet avstyrker med det anförda
motion Fi802.
I motion Fi807 begär Börje Stensson och Anne Wibble (fp) att reglerna för
utnyttjande av förnyelsefonder skall göras enklare för företag i koncernform.
Storleken på de förnyelsefonder som företag i en koncern sätter av är
beroende av hur koncernen totalt disponerar sina medel. Det vore därför
rimligt, anser motionärerna, att hantera förnyelsefonderna som om de vore
en fond för att sedan fördela medel till dotterbolagen efter behov och efter
antalet anställda.
Om det finns särskilda skäl kan — enligt 13 § lagen (SFS 1984:1090) om
inbetalning på förnyelsekonto — helägda företag inom en koncern ges rätt att
mellan sig föra över hela eller delar av en förnyelsefond. Även andra
lösningar kan förekomma. Så t.ex. har regeringen den 12 mars 1987 givit
Volvokoncernen rätt att till en nybildad stiftelse föra över drygt 60 % av de
medel som inom koncernen satts av till förnyelsefonder. Stiftelsen, som
kallas Volvokoncernens Personalstiftelse för utbildning av arbetstagare,
skall betala ut ersättning till de olika svenska bolagen i Volvokoncernen för
utbildningsinsatser som godkänts av de fackliga organisationerna.
Då motionärernas önskemål tycks kunna tillgodoses redan med nuvarande
regler finns det enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att vidta
någon åtgärd. Utskottet avstyrker därför motion Fi807.
I motion Fi811 av Erik Hovhammar m.fl. (m) begärs att den fackliga
vetorätten över fondernas utnyttjande skall slopas.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att förnyelsefondernas
ändamål är att finansiera utgifter för utbildning av anställda hos företagen
samt för forsknings- och utvecklingsarbete. Med hänsyn härtill är det enligt
utskottets mening naturligt att de anställda har givits ett avgörande inflytande
över vilka åtgärder som skall vidtas. Lika naturligt faller det sig att man
liksom i andra medbestämmandefrågor har kanaliserat detta inflytande via
FiU 1986/87:18
2
de i demokratisk ordning valda fackföreningarna vid företagen. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Fi811.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi802,1986/87:Fi807 och
1986/87:Fi811.
Stockholm den 2 april 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd
Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp). Roland Sundgren (s). Lars
Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Bo Södersten (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Arne Andersson i
Gamleby (s), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s),
Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c).
Reservationer
1. Motion om utbyggnad av systemet med förnyelsefonder
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Utskottet får” och
slutar med ”motion Fi802” bort ha följande lydelse:
Utmärkande för de nuvarande förnyelsefonderna är att de inte kommer
alla till del. Anställda i företag med stora vinster har goda möjligheter att
komma i åtnjutande av fonderna. Däremot får de som arbetar i företag med
stora behov men låga vinster inget utbyte av förnyelsefonderna. Detsamma
gäller för anställda i den offentliga sektorn som står helt utanför fondsystemet.
Förnyelsefonderna bidrar härigenom till att underbygga de stora
skillnader som redan föreligger.
I motion Fi802 anvisar vänsterpartiet kommunisterna en väg att komma till
rätta med detta problem. Denna möjlighet bör enligt utskottets mening tas
till vara. I överensstämmelse med motionärernas förslag bör företagen
åläggas att göra ytterligare fondavsättningar men denna gång till en
gemensam förnyelsefond som inte är företagsanknuten. Riksdagen bör enligt
utskottets mening hos regeringen begära förslag om utbyggnad av förnyelsefonderna
med avsättningar på företagens vinst 1986 och 1987 i enlighet
härmed. I fondens styrelse skall de fackliga organisationerna inneha en
majoritet av platserna. Ungefär hälften av fondens medel bör användas för
teknisk-humanistisk vuxenutbildning varvid särskild prioritet bör ges åt dem
som har mindre än tio års skolgång.
Det får ankomma på regeringen att i överenstämmelse med dessa riktlinjer
FiU 1986/87:18
3
utforma mer detaljerade föreskrifter för ett sådant fondsystem. Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87: Fi807 och 1986/
87:Fi811 och med bifall till motion 1986/87:Fi802 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Motion om slopad facklig vetorätt
Lars Tobisson, Rune Rydén och Hugo Hegeland (alla m) anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet vill” och
på s. 3 slutar med ”motion Fi811” bort ha följande lydelse:
För ett företag är det en överlevnadsfråga att utbilda sin personal och att
bedriva en framsynt forskning och utveckling inom sitt verksamhetsområde.
Beslut om hur sådana insatser skall göras bör fattas i de gängse former som
gäller på arbetsmarknaden. Något skäl att upprätthålla en facklig vetorätt
föreligger därför inte. Utskottet instämmer således i den uppfattning som
kommer till uttryck i den moderata motionen Fi811. Vad utskottet här anfört
innebär att 6 § lagen (SFS 1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto
behöver ändras.
dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fi802 och 1986/
87:Fi807 samt med bifall till motion 1986/87:Fi811 antar följande
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:1090) om inbetalning på
förnyelsekonto
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1984:1090) om inbetalning på
förnyelsekonto skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk
kan besluta att förnyelsefond får tas i anspråk för ändamål som avses i 7 §
första stycket. Beslut som nu sagts skall förses med de villkor som är
påkallade och kan gälla samtliga företag, företag av viss beskaffenhet eller
visst eller vissa företag.
Förnyelsefond som har avsatts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i samma
förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet
och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens
industriverk får, om det finns särskilda skäl, medge att förnyelsefond som
avsatts i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse
tas i anspråk i inkomstslaget annan fastighet.
FiU 1986/87:18
4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
FiU 1986/87:18
Till ansökan att ta förnyelsefond i
anspråk skall fogas yttranden från de
lokala arbetstagarorganisationer sorn
är bundna av kollektivavtal i förhållande
till företaget. Ansökningen
skall avslås om organisationer som
har avstyrkt ansökningen företräder
fler anställda hos företaget än organisationer
som har lämnat ansökningen
utan erinran. Har berörda centrala
arbetstagarorganisationer träffat överenskommelse
om annan ordning
för de anställdas inflytande än vad
som nu sagts gäller dock vad som
föreskrivs i överenskommelsen.
Saknas lokala arbetstagarorganisationer
som avses i föregående
stycket skall de anställda på lämpligt
sätt beredas tillfälle att avge yttrande.
Även sådant yttrande skall fogas till
företagets ansökan.
Beslut om att förnyelsefond får tas i anspråk skall tillställas företaget,
riksbanken och länsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
5