Finansutskottets betänkande

1986/87:17

om anslag för budgetåret 1987/88 till
riksgäldskontoret (prop. 1986/87:100 bil. 17
punkterna B 1 och B 2)

FiU

1986/87:17

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet frågan om riksgäldskontorets anslag för
budgetåret 1987/88. Utskottet föreslår att riksgäldskontoret för sina förvaltningskostnader
tilldelas medel motsvarande det s.k. huvudförslaget. Vad
gäller medelsbehovet för vissa kostnader vid emission av statslån m.m.
biträder utskottet riksgäldsfullmäktiges framställning. Sammantaget innebär
detta att utskottet föreslår att 104,9 milj. kr. anvisas över dessa båda anslag
för riksgäldskontorets verksamhet under budgetåret 1987/88.

I betänkandet behandlar utskottet också en motion om utökad kontroll av
handeln med premieobligationer. Motionen avstyrks av utskottet.

FEMTONDE HUVUDTITELN
Riksdagens myndigheter

1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

Fullmäktige i riksgäldskontoret har i proposition 1986/87:100 bil. 17 under
punkt B 1 (s. 6—10) föreslagit riksdagen

1. att till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1987/88
anvisa ett förslagsanslag av 42 579 000 kr.,

2. att godkänna vad som anförts beträffande disposition av vinsten från
riksgäldskontorets uppdragsverksamhet under perioden den 1 januari 1985
— den 30 juni 1986,

3. att godkänna vad som anförts om planering och budgetering för
budgetåren 1988/89 och 1989/90,

4. att godkänna vad som anförts om att kassans verksamhet bedrivs som
uppdragsverksamhet.

Utskottet

Det budgetförslag som en majoritet av riksgäldsfullmäktige ställt sig bakom
utgår från ett treårigt besparingsprogram i vilket kontorets förvaltningsanslag
förutsätts bli reducerat med 400 000 kr. under vart och ett av de tre
närmaste budgetåren. För perioden som helhet motsvarar detta en besparing
på 2,5 %.

Såsom fullmäktige själva påpekar tillgodoser förslaget därmed inte de krav 1

1 Riksdagen 1986/87. 5 sami. Nr 17

som finns angivna i direktiven för myndigheternas anslagsframställningar.
Där föreskrivs nämligen att myndigheterna som ett huvudalternativ skall
redovisa ett femprocentigt besparingsförslag för den närmaste treårsperioden.
Visserligen diskuterar fullmäktigemajoriteten möjligheten att göra
ytterligare besparingar genom att antingen lägga ner kontorets kassa eller
också avveckla sparobligationer som upplåningsform. Inget av dessa alternativ
förordas emellertid i anslagsframställningen. Kassan föreslås i stället få
arbeta på uppdragsbasis och uppbära samma ersättning för sina prestationer
som en bank. Sparobligationer är, sägs det, en förhållandevis dyr och
arbetskrävande upplåningsform. I slutet av 1986 fanns 18 sparlån utestående
av vilka tvålån kommer att förfalla först under budgetåret 1990/91. Bl.a. med
hänsyn härtill anser fullmäktiges majoritet att ett beslut om ett eventuellt
utnyttjande av denna besparingsmöjlighet bör anstå till behandlingen av
riksgäldskontorets anslagsframställning för budgetåret 1988/89.

Utskottet vill inledningsvis erinra om den alternativa besparingsmodell som
står till buds enligt direktiven för myndigheternas anslagsframställningar.
Föreligger särskilda skäl kan sålunda, enligt dessa direktiv, en myndighet
lägga fram ett ettårigt budgetalternativ varvid besparingen skall vara minst
2 %. Riksgäldsfullmäktige tar i sin anslagsframställning inte upp denna
möjlighet till diskussion.

Fullmäktigemajoriteten föreslår alltså att ett beslut om en avveckling av
sparobligationsinstrumentet tills vidare skall anstå. Frågan har sedermera
också kommit i ett delvis nytt läge i och med att riksgäldskontoret emitterat
ett nytt sparobligationslån i början av detta år. Enligt utskottets mening kan
det därför finnas skäl att inte nu binda sig för en flerårig budgetram.
Utskottet föreslår i stället att medelsbehovet beräknas utifrån ett ettårigt
besparingsalternativ varvid riksgäldskontorets pris- och löneomräknade
anslag reduceras med 2 %. Ett sålunda framräknat huvudförslag beräknar
utskottet till 48 019 000 kr.

Fullmäktige föreslår att vissa kostnader i samband med upplåningen inom
landet inte längre skall belasta förvaltningskostnadsanslaget utan i stället tas
upp under anslaget Vissa kostnader vid emission av statslån m.m. (B 2). Bl.a.
gäller detta sådana volymberoende kostnader som vinstkontroll och förstöring
av premieobligationer. Utskottet finner åtgärden vara motiverad och
biträder förslaget. I enlighet härmed bör förvaltningskostnadsanslaget
minskas med 1 600 000 kr. medan anslaget Vissa kostnader vid emission av
statslån m.m. bör räknas upp med ett lika stort belopp.

Medelsbehovet under förvaltningskostnadsanslaget skulle därmed uppgå
till 46 419 000 kr.

Såsom utskottet redan inledningsvis har berört föreslår fullmäktige att
riksgäldskontorets kassa skall få arbeta enligt uppdragsmodell. I anslagsframställningen
beskrivs åtgärden som ett sätt att minska förvaltningskostnadsanslaget.
Förslaget innebär nämligen att kostnaderna för kassarörelsen
inte längre skall bestridas över detta anslag. I stället skall kassan få lyfta
ersättning för sina prestationer från anslaget Räntor på statsskulden m.m.
enligt samma provisionssystem som gäller för bl.a. de banker som biträder
riksgäldskontoret med vinstinlösen m.m. av premieobligationer och andra

FiU 1986/87:17

låneinstrument. Fullmäktige framhåller dock att deras förslag om övergång
till uppdragsmodell inte främst motiveras av att åtgärden leder till minskade
förvaltningskostnader utan av att denna verksamhetsform ger ett bättre
ekonomiskt styrsystem.

Utskottet ser det som värdefullt att riksgäldsfullmäktige försöker effektivisera
kontorets verksamhet genom att utveckla nya ekonomiska styrsystem.
Den i detta sammanhang föreslagna uppdragsmodellen finner utskottet dock
mindre ändamålsenlig.

För det första skulle endast riksgäldskontoret komma att köpa tjänster av
kassan. Någon annan uppdragsgivare finns inte.

För det andra skulle kostnaderna för kassan i praktiken endast flyttas från
ett av riksgäldskontorets anslag till ett annat. Provisioner belastar som
nämnts anslaget Räntor på statsskulden m.m. Med nuvarande provisionsstorlek
skulle omläggning dessutom leda till att provisionerna ökar med ett
belopp som överstiger bortfallet på förvaltningskostnadsanslaget. Den
sammantagna effekten av omläggningen skulle därmed — i vart fall
inledningsvis — ge upphov till en ökad belastning på statsbudgeten.

För det tredje är det riksgäldskontoret som i förhandlingar med banker och
andra institutioner fastställer provisionernas storlek. Indirekt skulle riksgäldskontoret
därmed också komma att fastställa avgiftsunderlaget för en
betydande del av den egna verksamheten.

De effektivitetsfördelar som fullmäktige vill uppnå med sitt förslag kan,
som utskottet ser det, också erhållas genom ett väl genomtänkt interndebiteringssystem.

Hösten 1985 begärde (förs. 1985/86:9) och fick riksgäldskontoret på tilläggsbudget
ett reservationsanslag på 13 milj. kr. för att kontoret i enlighet med
reformen om förenklad självdeklaration skulle kunna ta fram kontrolluppgifter
om sparobligationsinnehav inför innevarande års taxering. Kontorets
medelsberäkning utgick bl.a. ifrån att ett utskick av preliminära registeruppgifter
skulle kunna göras redan under år 1986. Därigenom skulle felaktigheter
hinna rättas till innan ett slutligt utskick av kontrolluppgifter gjordes.
Kostnaderna för det preliminära utskicket uppskattades till 1,4 milj. kr.

Riksgäldskontoret framhåller i sin i slutet av november 1986 dagtecknade
anslagsframställning att arbetet med att ta fram kontrolluppgifter har ”i allt
väsentligt fortskridit på det sätt man ursprungligen avsåg”. Eftersom något
utskick av preliminära registeruppgifter inte förekommit borde detta ha
anmälts i anslagsframställningen, inte minst då det är av betydelse för
bedömningen av kontorets medelsbehov. Därtill kommer att ett stort antal
felaktigheter nu uppkommit i de kontrolluppgifter som tillställts skattemyndigheter
och skattskyldiga. Det rättelsearbete som skulle ha genomförts
under år 1986 får nu i stället göras under våren och sommaren 1987, dvs. långt
efter det att de skattskyldiga skall ha avlämnat sina deklarationer.

Eftersom det planerade utskicket inte genomförts uppkommer på reservationsanslaget
Riksgäldskontoret: Kostnader för framtagande av kontrolluppgifter
m.m. en behållning på 1,4 milj. kr. Dessa medel bör enligt
utskottets mening utnyttjas för att bestrida riksgäldskontorets förvaltnings -

FiU 1986/87:17

kostnader under budgetåret 1987/88 och bör således avräknas från den nu
aktuella medelstilldelningen.

Medelsbehovet under förvaltningskostnadsanslaget skulle därmed uppgå
till 45 019 000 kr.

Riksgäldskontoret har sedan år 1985 bedrivit viss uppdragsverksamhet.
Under den 18-månadersperiod som slutade den 30 juni 1986 resulterade
denna verksamhet i ett överskott på 744 000 kr. Av vinsten hänför sig 425 000
kr. till kreditgivningen till affärsverk medan 319000 kr. hänför sig till service
åt banker avseende vinstsparandet. Utifrån gängse praxis för hantering av
vinster i uppdragsverksamhet föreslår fullmäktigemajoriteten att hälften av
den vinst som avser service åt banker skall återföras till riksgäldskontoret,
medan resterande belopp skall levereras in till statsbudgeten.

Utskottet vill i och för sig inte motsätta sig tanken på att en begränsad del
av vinsten skall kunna återföras till kontoret. Eftersom det av anslagsframställningen
inte framgår hur det återförda beloppet är avsett att utnyttjas är
utskottet dock inte berett att nu föreslå en sådan lösning. Utskottet anser
således att hela vinstbeloppet skall levereras in till statsbudgeten på
inkomsttiteln Övriga inkomster i statens verksamhet.

Sammanfattning av utskottets förslag till medelsanvisning för riksgäldskontoret
1987/88

1. Förvaltningskostnader	38 965 000
2. Lokalkostnader	7 856 000
3. Uppdragsverksamhet	1 000
Summa kr.	46 822 000
4. Uppbördsmedel	-403 000
5. Tillgängliga reserva-
tionsmedel	-1 400 000
Summa kr.	45 019 000

Av anslagspost 1 får högst 26 779 000 kr. användas för att bestrida
lönekostnader inkl. lönekostnadspålägg för den personal som finns vid
kontoret enligt organisationsplan.

Följande riktlinjer bör ligga till grund för utformningen av riksgäldsfullmäktiges
anslagsframställning för budgetåret 1988/89. De anvisningar som
finansdepartementet utfärdat för statsmyndigheternas anslagsframställningar
avseende detta budgetår skall också gälla för riksgäldskontoret. Det
innebär att riksgäldskontoret utifrån de nya förutsättningar som nu gäller
skall redovisa ett treårigt huvudförslag som omfattar budgetåren
1988/89-1990/91. Vid utformningen av anslagsframställningen skall fullmäktige
pröva medelsbehovet utifrån samma krav som regeringen ställer på
statsmyndigheternas anslagsframställningar.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:100 bilaga 17
punkt B 1 moment 1 till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 45 019 000 kr. samt
som sin mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret till känna vad
utskottet anfört,

FiU 1986/87:17

2. att riksdagen med anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förslag beträffande dispositionen av vinsten från riksgäldskontorets
uppdragsverksamhet under perioden den 1 januari 1985 - den 30 juni
1986 som sin mening ger fullmäktige till känna vad utskottet anfört,

3. att riksdagen med anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förslag beträffande planering och budgetering för budgetåren 1988/89
och 1989/90 som sin mening ger fullmäktige till känna vad utskottet
anfört om utformningen av anslagsframställningen för budgetåret
1988/89,

4. att riksdagen avslår fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag om
att kassans verksamhet skall bedrivas som uppdragsverksamhet.

2. Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av statslån
m.m.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har under punkt B 2 (s. 11) föreslagit
riksdagen att till Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av statslån
m.m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 59833000 kr.

Utskottet

Anslaget avser vissa rörliga externa kostnader för kontorets upplåningsverksamhet.
Det gäller bl.a. kostnaderna för prospekt och annonser samt
anlitande av advokatbyråer och konsulter för utlandsupplåningen.

I enlighet med vad utskottet föreslagit under föregående punkt bör detta
anslag i fortsättningen också belastas med vissa volymberoende kostnader
avseende bl.a. vinstkontroll och förstöring av premieobligationer. Med
hänsyn till den prisomräkning som utskottet gjort av denna del av anslaget
bör ett med 67 000 kr. höjt belopp anvisas.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:100 bilaga 17
punkt B 2 till Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av
statslån m.m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av
59 900 000 kr.

3. Kontroll av obligationshandel

1 motion 1986/87:Fi804 av Bengt Silfverstrand (s) och Birthe Sörestedt (s)
föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om registrering och
kontroll av all handel med premieobligationer.

Utskottet

Vinster på premieobligationer är i princip skattefria. Ur beskattningssynpunkt
begränsar sig kontrollbehovet därför till realisationsvinst- och förmögenhetsbeskattningen.

På regeringens uppdrag undersökte riksskatteverket för några år sedan
möjligheten att förbättra kontrollen av innehav och överlåtelser av premie -

FiU 1986/87:17

obligationer. Resultatet av undersökningen redovisades i betänkandet
Obligationskontroll m.m. i november 1981.

Riksskatteverket konstaterade att ett generellt kontrollsystem för premieobligationer
måste bygga på en individuell registrering av innehaven. En
sådan registrering skulle förändra obligationernas karaktär av innehavarskuldebrev.
Dessutom skulle kostnaderna för enbart registreringen vida
överstiga de vinster som skulle kunna uppkomma genom höjda taxeringar.
Med hänsyn till att insatser av detta slag skulle bli klart olönsamma från fiskal
synpunkt avvisade riksskatteverket olika förslag till lösningar på allomfattande
kontrollsystem.

Enligt riksskatteverket borde kontrollen i stället koncentreras på det
relativa fåtal personer som ”handlar” med premieobligationer. Man kan
därvid utnyttja de avräkningsnotor som skall upprättas vid varje överlåtelse
av premieobligationer. Efterhandsgranskning av avräkningsnotor har redan
använts för sådana kontroller. Så t.ex. genomfördes en landsomfattande
kontroll av handeln med premieobligationer under år 1979.

Våren 1986 emitterades två premieobligationslån som på grund av de
samtidigt fallande marknadsräntorna fick ett mycket positivt mottagande hos
allmänheten. En bidragande orsak till den stora uppslutningen var emellertid
att företag och andra storplacerare förvärvade betydande poster. Detta var
ett nytt inslag i handeln med obligationer.

Utskottet har i och för sig förståelse för de synpunkter som motionärerna
för fram. Som framgår av vad som här anförts måste emellertid andra
lösningar än allomfattande kontrollsystem sökas för att komma till rätta med
de problem som motionärerna aktualiserar. Utskottet förutsätter att riksgäldsfullmäktige
vid sina överväganden om framtida upplåningsformer har
sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Fi804.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Fi804.

Stockholm den 24 mars 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s),
Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Hans-Eric Andersson (s), Arne
Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c).

FiU 1986/87:17