Finansutskottets betänkande

1986/87:29

om kommunalekonomiska frågor (prop. 1986/87:100
bil. 9 Litt. E, förnyad behandling och 1986/87:150 bil.
1 mom. 10 och 15)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet det vid kammarbehandlingen den 24 april
1987 av riksdagen återförvisade ärendet rörande det kommunala skatteutjämningssystemet,
skatteutjämningsavgiften och anslaget till kommunerna
avseende kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning.

Utskottet föreslår att det nuvarande skatteutjämningssystemet bibehålls
även för år 1988. Utskottet föreslår en statsfinansiell besparing genom att
skatteutjämningsavgiften höjs år 1988 med 10 öre/skr. för både kommuner
och landsting. För kommunerna föreslås dessutom att kompensationen för
den slopade kommunala företagsbeskattningen reduceras med 90 kr. per
invånare, vilket motsvarar närmare 700 milj. kr. i minskad kompensation.
Det finansiella utrymmet i kommunsektorn reduceras genom de framlagda
förslagen med 1 590 milj. kr.

Företrädarna för moderata samlingspartiet, centern och vänsterpartiet
kommunisterna reserverar sig mot förslagen vad gäller skatteutjämningsavgiften
och kompensationen för den slopade kommunala företagsbeskattningen
och redovisar i reservationer förslag till alternativ utformning av åtgärder
gentemot kommunsektorn.

Utskottet avstyrker dessutom i betänkandet ett antal motioner från den
allmänna motionstiden om ändrad fördelning mellan specialdestinerade
bidrag och skatteutjämningsbidrag. Företrädarna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centern reserverar sig gemensamt mot utskottets beslut.
Behandlade punkter och reservationer framgår av innehållsförteckningen.

Inledning

I betänkande FiU 1986/87:20 behandlade finansutskottet proposition 1986/
87:100 bilaga 9 i vad avser Litt. E Bidrag och ersättningar till kommunerna.
Vid kammarbehandlingen av betänkandet den 24 april 1987 beslöt riksdagen
att återförvisa ärendet till utskottet för förnyad beredning. Utskottet
behandlar i nu föreliggande betänkande det återförvisade ärendet samt
proposition 1986/87:150 bilaga 1 mom. 10 och 15.

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1986/87:100 (budgetpropositionen) bilaga 9 Finansdepartementet
i vad avser Litt. E Bidrag och ersättningar till kommunerna,

FiU

1986/87:29

1 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr29

dels proposition 1986/87:150 (kompletteringspropositionen) bilaga 1 Reviderad
finansplan, i vad avser mom. 10 och 15,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1986/87:Fi215 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 7,
1986/87:Fi217 av Alf Svensson (c) i vad avser yrkande 4,

1986/87:Fi223 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c) i
vad avser yrkande 3,

1986/87:Fi228 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkande 7,
1986/87:Fi301 av Anita Bråkenhielm m.fl. (m),

1986/87:Fi302 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1986/87:Fi303 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m),

1986/87:Fi304 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c),

1986/87:Fi305 av Bo Lundgren m.fl. (m, fp, c),

1986/87:Fi306 av Olle Grahn m.fl. (fp, m, c).

1986/87:Fi307 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m),

1986/87:Fi308 av Olof Johansson m.fl. (c),

1986/87:Fi309 av Stina Gustavsson m.fl. (c, fp, m),

1986/87:Fi310 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp),

1986/87:Fi311 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp),

1986/87:Fi312 av Mona Saint Cyr (m),

1986/87:Fi313 av Rolf Kenneryd m.fl. (c, m),

1986/87:Fi314 av Gunilla André och Bengt Kindbom (c),

1986/87:Fi315 av Olle Svensson m.fl. (s),

1986/87:Fi316 av Åke Wictorsson m.fl (s),

1986/87:Fi317 av Birger Rosqvist m.fl (s),

1986/87:Fi318 av Jan Fransson m.fl. (s),

1986/87:Fi319 av Göran Magnusson m.fl. (s),

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 2—6,
1986/87:Fi321 av Christer Eirefelt och Margareta Fogelberg (fp),
1986/87:Fi322 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c) och
1986/87:Sk386 av Alf Svensson (c) i vad avser yrkande 10,

dels de med anledning av proposition 150 väckta motionerna
1986/87:Fill2 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 16,

1986/87:Fil 13 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkande 25,
1986/87:Fill6 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkandena 9—11.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Bräcke kommun, Heby kommun,
Mullsjö kommun, Svenska kommunförbundets länsavdelning i Blekinge,
Norrländska länsavdelningarnas samarbetsdelegation och Svenska kommunförbundet
samt en gemensam skrivelse från landshövdingarna i Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län.

Utskottet har under ärendets behandling gjort studiebesök i vissa kommuner
och landstingskommuner i Kalmar län, Stockholms län och Kopparbergs
län.

FiU 1986/87:29

Propositionernas förslag

FiU 1986/87:29

I proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt - under Litt. E Bidrag och
ersättningar till kommunerna (s. 87—105) föreslagit riksdagen att

dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om skatteutjämning,

2. lag om ändring i uppbördslagen (1983:272),

3. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,

4. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

5. lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående
det kommunala skatteunderlaget m.m.,

dels till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret
1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 12 681 000 000 kr.,

dels till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
företagsbeskattningen för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
av 1 569 000 000 kr.

Propositionens lagförslag har följande lydelse:

1 Förslag till
Lag om skatteutjämning
Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Landstingskommun och kommun kan få skatteutjämningsbidrag och
skall betala skatteutjämningsavgift enligt denna lag.

2 § I lagen förstås med

skatte utjämningsår det år under vilket skatteutjämningsbidraget utbetalas
och skatteutjämningsavgiften betalas,
eget skatteunderlag antalet skattekronor enligt taxeringsnämndens beslut
om taxering till kommunal inkomstskatt året före skatteutjämningsåret,

egen skattekraft skatteunderlag per kyrkobokförd invånare vid ingången
av året före skatteutjämningsåret,
medelskattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare
vid ingången av året före skatteutjämningsåret,
garanterad skattekraft det procenttal av medelskattekraften som motsvaras
av landstingskommunens eller kommunens grundgaranti enligt 3
och 4 §§ justerad enligt 5 §,
garanterat skatteunderlag det antal skattekronor som motsvarar den
garanterade skattekraften,
tillskott av skatteunderlag det antal skattekronor varmed det egna skatteunderlaget
understiger det garanterade skatteunderlaget.

Grundgaranti och garanterad skattekraft

3 § För landstingskommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Landstingskommuner Grund garanti -

Norrbottens läns landstingskommun 139

Västerbottens läns landstingskommun 127

Jämtlands läns landstingskommun 123

Västernorrlands läns landstingskommun 113

Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner
105

Blekinge läns landstingskommun 103

Örebro och Västmanlands läns landstingskommuner 101

Övriga landstingskommuner 97

FiU 1986/87:29

4 § För kommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraf- FiU 1986/87:29
ten som grundgaranti.

Län

Kommuner

Grund garanti -

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och

Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Samtliga 97

Enköping, Håbo och Uppsala 97

Östhammar 105

Tierp och Älvkarleby 107

Samtliga 97

Finspång, Linköping, Mjölby, Motala, Norrköping,
Söderköping, Vadstena, Åtvidaberg
och Ödeshög 97

Boxholm, Kinda och Ydre 101

Valdermarsvik 109

Samtliga 97

Alvesta, Ljungby, Växjö och Älmhult 97

Markaryd 101

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge 105

Samtliga utom Hultsfred och Högsby 97

Hultsfred 99

Högsby 103

Gotland 117

Samtliga 103

Samtliga 97

Göteborg, Härryda, Kungälv, Munkedal,
Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Strömstad,
Tanum och Tjörn 97

Lysekil, Stenungsund och Uddevalla 101

Öckerö 107

Ale, Alingsås, Borås, Herrljunga, Lerum,
Lilla Edet, Mark, Mellerud, Svenljunga,
Tranemo, Trollhättan, Ulricehamn, Vårgårda
och Vänersborg 97

Färgelanda 101

Åmål 105

Bengtsfors och Dals-Ed 107

Samtliga utom Gullspång 97

Gullspång 103

Karlstad 103

Hammarö 105

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums,
Hagfors, Kil, Kristinehamn, Munkfors, Storfors,
Sunne, Säffle och Årjäng 107

Torsby 113

Hallsberg och Kumla 101

Askersund, Laxå och Örebro 103

Degerfors och Karlskoga 105

Hällefors, Lindesberg och Nora 107

Ljusnarsberg 109

Län Kommuner Grund garanti -

Västmanlands Västerås 97

Arboga, Heby, Kungsör, Köping och Sala 99
Hallstahammar och Surahammar 103

Fagersta och Norberg 107

Skinnskatteberg 109

Kopparbergs Falun 103

Borlänge 105

Avesta, Hedemora, Ludvika,

Smedjebacken och Säter 107

Gagnef, Leksand, Rättvik och Vansbro 109
Mora 111

Orsa 113

Malung 117

Älvdalen 133

Gävleborgs Gävle 103

Sandviken 105

Hofors, Hudiksvall, Nordanstig och Ockelbo 109
Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn 111

Ljusdal 117

Västernorrlands Härnösand, Sundsvall och Timrå 113

Kramfors och Örnsköldsvik 115

Ånge 119

Sollefteå 125

Jämtlands Östersund 113

Berg och Bräcke 125

Krokom och Ragunda 127

Härjedalen och Åre 131

Strömsund 135

Västerbottens Umeå 115

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå 117
Bjurholm, Vindeln och Vännäs 125

Norsjö 131

Malå 133

Lycksele 135

Sorsele, Stomman och Vilhelmina 143

Dorotea och Åsele 145

Norrbottens Luleå och Piteå 125

Haparanda och Kalix 131

Boden och Älvsbyn 133

Arvidsjaur 139

Gällivare och Kiruna 141

Arjeplog, Jokkmokk och Överkalix 143

Övertorneå 145

Pajala 149

FiU 1986/87:29

tingskommun och kommun som inte ingår i landstingskommun skall hänsyn
tas till skillnader i fråga om kostnader för sjukvård. För kommun skall
hänsyn tas till skillnader i fråga om kostnader för barnomsorg, grundskola,
gymnasieskola, äldreomsorg, kommunalt bostadstillägg till folkpension,
socialbidrag samt statskommunala bostadsbidrag.

I fråga om landstingskommun och kommun vars folkmängd senaste
tioårsperioden har minskat skall tillägg göras för den befolkningsminskning
som överstiger fem procent.

Skatteutjämningsbidrag

6 § Landstingskommun och kommun får skatteutjämningsbidrag, om det
egna skatteunderlaget understiger det garanterade skatteunderlaget. Bidraget
motsvarar tillskottet av skatteunderlag multiplicerat med skattesatsen
för skatteutjämningsåret i den mån denna inte överstiger för landstingskommun
13 kronor 50 öre per skattekrona, för kommun som ingår i
landstingskommun 16 kronor per skattekrona och för annan kommun 29
kronor 50 öre per skattekrona.

7 § Regeringen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag.
Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 mars året före skatteutjämningsåret.

Skatteutjämningsavgift

8 § Skatteutjämningsavgiften består av grundavgift och tilläggsavgift.
Tilläggsavgift betalas endast om den egna skattekraften överstiger 130%
av medelskattekraften.

9 § Grundavgiften beräknas på summan av eget skatteunderlag och tillskott
av skatteunderlag och är för varje skattekrona

10 öre för landstingskommun och
23 öre för kommun.

10 § Tilläggsavgiften beräknas på eget skatteunderlag och är

5 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som
motsvarar 130 men inte överstiger vad som motsvarar 135 procent av
medelskattekraften,

6 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som
motsvarar 135 men inte överstiger vad som motsvarar 145 procent av
medelskattekraften,

8 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som
motsvarar 145 procent av medelskattekraften.

Gemensamma bestämmelser

11 § Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner beräknas
tillskott av skatteunderlag och skatteutjämningsavgift på grundval
av den indelning som gäller vid skatteutjämningsårets ingång.

12 § Länsskattemyndigheten fastställer tillskott av skatteunderlag och
skatteutjämningsavgift samt lämnar senast den 25 januari skatteutjämningsåret
landstingskommun och kommun uppgift om tillskottets storlek
och avgiftens belopp.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns budgetarbete skall

FiU 1986/87:29

länsskattemyndigheten senast den 10 september året för skatteutjämningsåret
lämna landstingskommun och kommun uppgift om uppskattat tillskott
av skatteunderlag och uppskattad skatteutjämningsavgift.

13 § Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31
december året före skatteutjämningsåret.

14 § I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under skatteutjämningsåret
tillämpas bestämmelserna i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m.

Skatteutjämningsavgiften skall betalas med en tolftedel varje månad
genom avräkning mot fordran enligt 4 § nyssnämnda lag. Vid avräkningen
får på motsvarande sätt som där anges beräknade belopp användas i
månaderna januari och februari samt jämkning med anledning av detta ske
i mars månad.

15 § Statistiska centralbyråns eller länsskattemyndighets beslut enligt
denna lag får överklagas hos regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången i
fråga om skatteutjämningsåret 1988 om inte annat följer av punkterna 2-5
nedan.

2. Genom lagen upphävs lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
och lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift. De upphävda lagarna
tillämpas dock alltjämt i fråga om skatteutjämningsbidrag för år 1987 och
tidigare år respektive skatteutjämningsavgift för åren 1986 och 1987.

3. För skatteutjämningsåret 1988 gäller att grundgarantin inte för någon
landstingskommun eller kommun får understiga grundgarantin för bidragsåret
1987 minskad med tre procentenheter.

4. För skatteutjämningsåret 1989 gäller dels att grundgarantin inte för
någon landstingskommun eller kommun får understiga grundgarantin för
bidragsåret 1988 minskad med tre procentenheter, dels att grundgarantin
inte får understiga 98 procent av medelskattekraften.

5. Grundavgiften är, i stället för vad som sägs i 9 §, för varje skattekrona skatteutjämningsåret

1988:

20 öre för landstingskommun
33 öre för kommun
skatteutjämningsåret 1989:

15 öre för landstingskommun
28 öre för kommun.

FiU 1986/87:29

2 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 52 § och 54 § 1 mom. uppbördslagen
(1953: 272)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 §2

Skatt, som har innehållits genom
skatteavdrag, skall betalas genom
insättning på skattepostgirokonto
hos länsskattemyndigheten i det län
där arbetsgivaren är registrerad för
inbetalning och redovisning av arbetstagares
skatt. Är arbetsgivaren
ej registrerad, skall skatten betalas
till länsskattemyndigheten i det län
där arbetsgivaren är bosatt. Inbetalning
från landstingskommun och
kommun skall dock, såvitt gäller
preliminär A-skatt, ske genom avräkning
mot fordran enligt 4 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan
menighets utdebitering av
skatt, m.m.

Sådan preliminär A-skatt eller kvarstående skatt, som ej har innehållits
genom skatteavdrag, preliminär B-skatt samt tillkommande skatt skall
betalas genom insättning på skattepostgirokonto hos den länsskattemyndighet
till vilken skatten skall betalas enligt skattsedel.

Insättning enligt första eller andra stycket kan göras också genom inbetalning
hos de banker, med vilka regeringen har träffat avtal därom.

Om arbetsgivare eller skattskyldig ej vet till vilken länsskattemyndighet
inbetalning skall göras, skall skatten sättas in på skattepostgirokonto hos
länsskattemyndigheten i det län där arbetsgivaren respektive den skattskyldige
är bosatt.

Betalas skatt genom girering från postgirokonto, skall skatten anses vara
inbetald den dag då gireringshandlingarna kom in till postanstalt. Statlig
myndighet, som använder det centrala redovisningssystemet (system S)
för betalning av skatt, skall anses ha betalt den dag då uppdrag att betala
skatten sändes till redovisningscentral i systemet.

Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.

1 morn.3 En arbetsgivare, som
har gjort skatteavdrag för preliminär
A-skatt eller utgett lön för vilken
månadsavgift skall redovisas
enligt lagen (1984:668) om uppbörd

1 mom. En arbetsgivare, som
har gjort skatteavdrag för preliminär
A-skatt eller utgett lön för vilken
månadsavgift skall redovisas
enligt lagen (1984: 668) om uppbörd

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1986: 1288.

3 Senaste lydelse 1986: 1288.

FiU 1986/87:29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

FiU 1986/87:29

av socialavgifter från arbetsgivare av socialavgifter från arbetsgivare

skall utan anmaning lämna uppgift skall utan anmaning lämna uppgift

(uppbördsdeklaration) om (uppbördsdeklaration) om

detta till den länsskattemyndighet detta till den länsskattemyndighet

som avses i 52 § första stycket. Ar- som avses i 52 § första stycket. Arbetsgivare
som avses i 3 § andra betsgivare som avses i 3 § andra

stycket sista meningen lagen om stycket sista meningen lagen om

uppbörd av socialavgifter från ar- uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
skall dock lämna dekla- betsgivare skall dock lämna deklarationen
till länsskattemyndigheten rationen till länsskattemyndigheten

i Stockholms län. Deklaration skall i Stockholms län. Deklaration skall

lämnas senast den 18 i uppbörds- lämnas av landstingskommun och

månaden efter den månad då skat- kommun senast den 12 och av an teavdraget

gjordes eller lönen ut- nan arbetsgivare senast den 18 i

gavs. uppbördsmånaden efter den månad

då skatteavdraget gjordes eller
lönen utgavs.

Efter anmaning av länsskattemyndigheten eller lokal skattemyndighet är
också den, som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att
avge uppbördsdeklaration.

Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på
blankett enligt fastställt formulär.

Uppbördsdeklaration skall upptaga

1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda
redovisningsnummer;

2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;

3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt;

4) sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som avses i 2 kap. 3 §
lagen (1981:691) om socialavgifter, dock inräknat det belopp som avses i
punkt 5;

5) det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare;

6) den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;

7) månadsavgiftens belopp;

8) summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7.

En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall
lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt) om detta. Sådan
deklaration skall lämnas senast den 18 i uppbördsmånaden april och
upptaga, förutom uppgift som avses i fjärde stycket 1, det belopp som
dragits av för kvarstående skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i första-tredje styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

3 Förslag till

FiU 1986/87:29

Lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 9 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Månadsavgiften skall betalas till
den länsskattemyndighet till vilken
uppbördsdeklaration skall lämnas
och inom den tid som gäller för deklarationens
avlämnande. I övrigt
skall bestämmelserna i 52 § uppbördslagen
(1953:272) om inbetalning
tilllämpas.

Månadsavgiften skall betalas till
den länsskattemyndighet till vilken
uppbördsdeklaration skall lämnas
och inom den tid som gäller för deklarationens
avlämnande. 1 övrigt
skall bestämmelserna i 52 § uppbördslagen
(1953:272) om inbetalning
tillämpas. Vad där sägs om
inbetalning från landstingskommun
och kommun av preliminär A-skatt
som innehållits genom skatteavdrag
gäller också i fråga om månadsavgift.

Har en arbetsgivare betalat in ett lägre belopp än som enligt uppbördsdeklarationen
skall betalas som arbetsgivaravgifter och innehållen skatt
skall beloppet i första hand räknas som betalning av den innehållna skatten.

Kvarstående avgift skall betalas
senast den 1 mars året efter utgiftsåret
i den ordning som gäller för
inbetalning av månadsavgift.

Kvarstående avgift skall betalas
senast den 1 mars året efter utgiftsåret
i den ordning som gäller för
inbetalning av månadsavgift. Vad
som sägs i 52 § första stycket sista
meningen uppbördslagen (1953:
272) gäller dock inte i fråga om
kvarstående avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

1 Senaste lydelse 1986: 1388.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs att 1, 4 och 4 a §§ lagen (1965: 269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Skattesatsen för kommuns och Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt annan menighets uttag av skatt

skall bestämmas i förhållande till skall bestämmas i förhållande till

det antal skattekronor och skat- det antal skattekronor och skat teören,

som enligt länsskattemyn- teören, som enligt länsskattemyn dighetens

beräkning kommer att dighetens beräkning kommer att

påföras de skattskyldiga vid taxe- påföras de skattskyldiga vid taxeringen
det år skattesatsen skall fast- ringen det år skattesatsen skall fastställas,
ökat med det antal skatte- ställas, ökat med det antal skattekronor,
som staten uppskattas sko- kronor, som staten uppskattas skola
tillskjuta enligt lagen (1979:362) la tillskjuta enligt lagen (1987:000)

om skatteutjämningsbidrag. om skatteutjämning.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977:179) eller 6
kap. 4 § tredje stycket lagen (1982: 1052) om församlingar och kyrkliga
samfälligheter annan skattesats slutligt fastställs än den som har bestämts
tidigare, skall den nya skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till
det antal skattekronor och skatteören som har påförts de skattskyldiga vid
taxeringen det år skattesatsen skall fastställas.

4 §3

Kommun är berättigad att under visst år av staten uppbära kommunalskatt
med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av
antalet skattekronor och skatteören i kommunen enligt taxeringsnämndens
beslut vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den
skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) annan skattesats slutligt
fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen
läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten
fastställdes.

Kommunen är berättigad att under visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har
beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt
taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal
inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet
ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det
år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som
kommunen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under

1 Lagen omtryckt 1973:437.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 191.

2 Senaste lydelse 1986: 1315.

3 Senaste lydelse 1986: 1315.

FiU 1986/87:29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

FiU 1986/87:29

året efter det år, då förskottet utanordnas enligt bestämmelserna i femte
stycket.

Är antalet hos länsskattemyndigheten registrerade kyrkobokförda invånare
i kommunen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det
var vid mitten av augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat
enligt tredje stycket, ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal
mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens
fordran hos staten och avräknas enligt tredje stycket. Länsskattemyndigheten
skall senast den 10 september lämna kommunen uppgift om
det invånarantal och det däremot svarande beräknade antalet skattekronor
och skatteören, som skall ligga till grund för ökningen av förskottet.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör kommunens fordran hos
staten enligt denna paragraf, skall
länsskattemyndigheten under samma
år utanordna till kommunen
med en tjugofjärdedel den 18 och
en tjugofjärdedel den 20 i varje kalendermånad.
Är kommunens fordran
icke uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari och
februari, skall vid dessa tillfällen
utbetalas samma belopp som har
utbetalats i december månad det
föregående året. När särskilda skäl
föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp.
Om något av de belopp som utbetalades
i månaderna januari och februari
inte motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall den
jämkning som föranledes härav ske
i fråga om det belopp, som utbetalas
i mars månad.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör kommunens fordran hos
staten enligt denna paragraf, fördelas
med en tolftedel på varje kalendermånad.
Vad som återstår, sedan
avräkning har skett enligt 52 §
uppbördslagen (1953:272), 16 § lagen
(1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till
folkpension, 9§ lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare och 14 § lagen
(1987:000) om skatteutjämning,
skall länsskattemyndigheten utanordna
till kommunen den 20 i månaden.
Är kommunens fordran inte
uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari och februari,
skall utbetalningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december månad
det föregående året. När särskilda
skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp
som utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga
om utbetalningen i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om landstingsskatt.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

FiU 1986/87:29

4 a §4

Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av
antalet skattekronor och skatteören i församlingen enligt taxeringsnämndens
beslut vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat
efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har
skattskyldig enligt lagen (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för
den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till
församlingen, skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad
att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån.

Har enligt 6 kap. 4 § lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga
samfälligheter annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts
tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har
bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Församling är berättigad att under visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har
beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt
taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal
inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet
ingår i församlingens fordran hos staten vid ingången av året efter det år,
då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som
församlingen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen
under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör församlingens fordran hos
staten enligt denna paragraf skall
länsskattemyndigheten under samma
år utanordna till församlingen
med en tjugofjärdedel den 18 och
en tjugofjärdedel den 20 i varje kalendermånad.
Är församlingens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfallena
i månaderna januari
och februari, skall vid dessa tillfällen
utbetalas samma belopp som
har utbetalats i december månad
det föregående året. När särskilda
skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp.
Om något av de belopp som
utbetalades i månaderna januari
och februari inte motsvarar en tolftedel
av församlingens fordran,
skall den jämkning som föranleds
härav ske i fråga om det belopp,
som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om församling tillämpas på motsvarande sätt i fråga
om kyrklig samfällighet.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör församlingens fordran hos
staten enligt denna paragraf skall
länsskattemyndigheten under samma
år utanordna till församlingen
med en tolftedel den 18 i varje kalendermånad.
Är församlingens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari
och februari, skall vid dessa tillfällen
utbetalas samma belopp som
har utbetalats i december månad
det föregående året. När särskilda
skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp.
Om något av de belopp som
utbetalades i månaderna januari
och februari inte motsvarar en tolftedel
av församlingens fordran,
skall den jämkning som föranleds
härav ske i fråga om det belopp,
som utbetalas i mars månad.

4 Senaste lydelse 1986: 1315.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Intill den 1 januari 1988 skall
dock hänvisningen i 1 § första stycket avse lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag
och hänvisningen i 4 § femte stycket till 14 § lagen
(1987:000) om skatteutjämning avse 8 § lagen (1985: 533) om skatteutjämningsavgift.

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982: 221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget
m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 c § lagen (1982: 221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m. m. skall ha följande
lydelse.

1 c §'

Vid bestämmande av det förskott
på kommunalskatt, landstingsskatt
och församlingsskatt enligt 4 och
4 a §§ lagen (1965: 269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m. m. som skall utbetalas under
åren 1987 och 1988 samt av
skatteunderlag för bidragsåren
1987 och 1988 enligt lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall beräkningen grundas på
ett justerat skatteunderlag enligt
följande.

Vid bestämmande av det förskott
på kommunalskatt, landstingsskatt
och församlingsskatt enligt 4 och
4 a §§ lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m. m. som skall utbetalas under
åren 1987 och 1988 samt av
skatteunderlag för bidragsåret 1987
enligt lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag
och för skatteutjämningsåret
1988 enligt lagen
(1987:000) om skatteutjämning
skall beräkningen grundas på ett
justerat skatteunderlag enligt följande.

Antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämndens beslut
vid 1986 respektive 1987 års taxering skall omräknas till det antal som kan
beräknas ha blivit påfört om grundavdraget enligt 48 § 2 mom. första
stycket kommunalskattelagen (1928: 370) hade uppgått till 8 300 respektive
9600 kronor vid nämnda taxeringar.

Vid bestämmande av skattesats för åren 1987 och 1988 skall bestämmelserna
i denna paragraf beaktas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

FiU 1986/87:29

' Senaste lydelse 1986:494.

I proposition 150 bilaga 1 (finansdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt - föreslagit riksdagen att
10. med ändring av tidigare förslag till Bidrag till kommunerna med
anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret
1987/88 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1391000000 kr.,

15. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret
1987/88 under sjunde huvudtiteln utöver i proposition 1986/87:100 bil. 9
föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 150 000 000 kr.

Motionsyrkandena

Skatteutjämningssystemet

1986/87:Fil 13 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
25. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om nytt
bidragssystem för kommunerna i enlighet med vad som i motionen anförts.

1986/87:Fi215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av det
kommunala skatteutjämningssystemet, i enlighet med vad som i motionen
föreslagits, i sådan tid att förändringarna kan träda i kraft fr.o.m. den 1
januari 1988.

1986/87:Fi217 av Alf Svensson (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ett nytt förslag till
kommunalskatteutjämningssystem i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1986/87:Fi223 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c) vari —
med hänvisning till motiveringen i motion 1986/87:A466 - yrkas
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om skatteutjämningssystemet.

1986/87:Fi301 av Anita Bråkenhielm m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen med
avslag på regeringens förslag till förändrat system för kommunalskatteutjämning
hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med de riktlinjer som i
motionen anförts.

1986/87:Fi302 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:100 vad avser förslag
om revidering av skatteutjämningssystemet,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till omarbetade
övergångsbestämmelser för skatteutjämningssystemet i enlighet med vad
som anförs i motionen, varvid systemets anpassning för övergång till en
enhetlig skatt för stat och kommuner beaktas.

1986/87 :Fi303 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om revidering av det kommunala
skatteutjämningssystemet.

FiU 1986/87:29

1986/87:Fi304 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i budgetpropositionens
bilaga 9 om ändringar i lagen om kommunal skatteutjämning.

1986/87:Fi305 av Bo Lundgren m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen med
avslag på regeringens förslag om ändrat skatteutjämningssystem som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande
systemets framtida utformning.

1986/87:Fi308 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till nytt kommunalt
skatteutjämningssystem för 1988,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till provisoriskt
skatteutjämningssystem för 1988 med den inriktning som anges i motionen.

1986/87:Fi309 av Stina Gustavsson m.fl. (c, fp, m) vari yrkas att riksdagen
beslutar avslå förslaget om kommunal skatteutjämning samt hos regeringen
begär nytt förslag utifrån vad som i motionen anförts.

1986/87:Fi310 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att nuvarande regler för skatteutjämning
mellan kommunerna får, i avvaktan på den under 1 begärda
helhetslösningen, gälla tills vidare.

1986/87:Fi311 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen yrkar avslag på förslaget till nytt skatteutjämningssystem.

1986/87:Fi312 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen, med avslag på
regeringens förslag om skatteutjämning, anhåller om nytt förslag snarast som
bättre beaktar de enskilda kommunernas faktiska förhållanden.

1986/87:Fi313 av Rolf Kenneryd m.fl. (c, m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till nytt kommunalt
skatteutjämningssystem,

2. att riksdagen beslutar att begära att regeringen skyndsamt utarbetar och
förelägger riksdagen förslag till ett nytt kommunalt skatteutjämningssystem
med i motionen angiven inriktning,

3. att riksdagen beslutar att nuvarande skatteutjämningssystem/regler får
gälla tills vidare i avvaktan på denna helhetslösning.

1986/87:Fi314 av Gunilla André och Bengt Kindbom (c) vari - med
hänvisning till motiveringen i motion 1986/87:Ub680 — yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag till förändringar av den kommunala skatteutjämningen.

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt skatteutjämningssystem
och därav föranledda lagändringar,

1986/87:Fi321 av Christer Eirefelt och Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt skatteutjämningssystem.

FiU 1986/87:29

2 Riksdagen 1986/87. 5 sami. Nr29

1986/87:Fi322 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c) vari — med
hänvisning till motiveringen i motion 1986/87:A498 — yrkas att riksdagen
beslutar avslå regeringens förslag till nytt kommunalt skatteutjämningssystem.

1986/87:Sk386 av Alf Svensson (c) vari yrkas
10. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändring av
reglerna för skatteutjämning enligt vad som anförts i motionen.

Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

1986/87:Fi304 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar justera lagen om kommunal skatteutjämning, så
att Kalmar län i likhet med Blekinge garanteras en grundgaranti på minst 103
% av medelskattekraften.

1986/87:Fi315 av Olle Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
Eskilstuna får grundgarantin höjd i enlighet med vad som gäller för
kommuner i Bergslagsområdet, och att i övrigt de synpunkter tillgodoses som
i motionen anförts om behovet av förändringar i systemet för kommuner i
Södermanlands län.

1986/87:Fi318 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
skatteutjämning för Gullspångs kommun.

Regional skatteutjämning

1986/87:Fi316 av Åke Wictorsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära att det statliga skatteutjämningssystemet kompletteras
med en regional skatteutjämning av det slag som för närvarande finns i
Stockholms län, varvid resurser överförs till landstingen genom minskning av
den statliga skatteutjämningsavgiften.

Extra skatteutjämningsbidrag

1986/87:Fi317 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande behovet av extra skatteutjämningsbidrag
utöver regeringens förslag.

1986/87:Fi319 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna behovet av att ytterligare medel tillförs
anslaget Extra skatteutjämningsbidrag för att därigenom lindra övergångsproblemen
för de i motionen nämnda kommunerna.

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

1986/87:Fil 16 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

10. att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för
budgetåret 1987/88 under sjunde huvudtiteln utöver i proposition 1986/
87:100 bilaga 9 föreslaget förslagsanslag anvisar ytterligare 964 milj. kr.

FiU 1986/87:29

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 15 miljarder kronor.

Skatteutjämningsavgift

1986/87:Fi308 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att fr.o.m. 1988 avskaffa den särskilda kommunala
skatteutjämningsavgiften (13 öre/skattekrona),

4. att riksdagen beslutar avskaffa den progressiva tilläggsavgiften ovanför
130 % av medelskattekraften fr.o.m. 1988.

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen antar förslag till lag om skatteutjämningsavgift enligt vad
som anförts i motionen.

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning

1986/87:Fi 112 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

16. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget Bidrag till kommunerna med
anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen fr.o.m.
den 1 januari 1988.

1986/87:Fi 116 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade Bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen
och anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 380
milj. kr. förhöjt belopp.

1986/87:Fi228 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om bidrag till kommunerna med
anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen avslår förslaget om Bidrag till kommunerna med anledning
av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen.

Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag

1986/87:Fi302 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen hemställer om tillsättande av en parlamentarisk utredning
om övergång till enhetsskatt för stat och kommuner.

1986/87:Fi304 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att de specialdestinerade
bidragen på sikt inlemmas i den kommunala skatteutjämningen.

1986/87:Fi306 av Olle Grahn m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att finansdepartementet skyndsamt utarbetar och förelägger
riksdagen ett nytt förslag som utgör ett samlat åtstramningspaket, vari
samtliga (även specialdestinerade) statsbidrag om 60 miljarder kronor vägs
in i en helhetslösning med syftet att alla kommuner — ”rika och fattiga” —

FiU 1986/87:29

deltar och bär sina relativa delar av nedskärningarna efter bärkraft samt
beslutar att nuvarande skatteutjämningssystem/regler får gälla tills vidare i
avvaktan på denna helhetslösning.

1986/87:Fi308 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära beredning och förslag
för att åstadkomma en effektiv kommunal skatteutjämning att gälla fr.o.m.
1989 enligt vad i motionen anförts.

1986/87:Fi310 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag till skatteutjämning
mellan kommuner skyndsamt utarbetas, vilket har formen av ett samlat
åtgärdspaket vari samtliga (även specialdestinerade) statsbidrag på området
vägs in i en helhetslösning syftande till att alla kommuner, rika lika väl som
fattiga, alltefter bärkraft skall ta på sig sin relativa del av nedskärningarna,
och att förslaget ofördröjligen framläggs för riksdagen.

1986/87:Fi313 av Rolf Kenneryd m.fl. (c, m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att finansieringen för 1988 gentemot budgetpropositionen
sker i sin helhet och i huvudsak genom nedskärningar i de
specialdestinerade statsbidragen.

1986/87:Fi317 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande den framtida inriktningen av den kommunala
skatteutjämningen.

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om ett nytt
system för statsbidrag till kommunerna enligt de riktlinjer som anförts i
motionen.

1986/87:Fi321 av Christer Eirefelt och Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för statsbidrag till
kommunerna som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om ett nytt
system för statsbidrag till kommunerna enligt de riktlinjer som anförts i
motionen.

Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut med
kommunalekonomiska konsekvenser

1986/87:Fi307 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kravet på kostnadsanalys och konsekvensbeskrivning i propositioner, som
medför kommunala kostnadsökningar.

Övriga anslag till den kommunala sektorn

1986/87:Fil 16 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar anslå för vård, omsorg och arbete 2 miljarder
kronor inom den kommunala sektorn.

FiU 1986/87:29

Propositionerna

I proposition 100 anförs att skatteutjämningssystemet tillkom år 1966 för att
ge kommuner och landsting möjligheter att bygga ut verksamheten så att alla
medborgare i princip skulle få samma standard utan att skillnaderna i
skattesats blev alltför stora. Förhållandena har sedan dess ändrats så till vida
att skillnaderna i standard numera inte torde vara så stora. Däremot kvarstår
alltjämt relativt stora skillnader i utdebitering. Systemet behöver nu ändras
anförs det i propositionen i syfte att nå en bättre utjämning av de ekonomiska
skillnaderna. Mellan de kommuner som har högst resp. lägst sammanlagd
utdebitering är skillnaderna mycket stora. Nämnda skillnad uppgick år 1985
till 8:28 kr./skr.

Det nuvarande skatteutjämningssystemet, som trädde i kraft år 1980,
betydde en kraftig höjning av garantinivån i de södra och mellersta delarna av
landet. I den norra delen höjdes garantierna väsentligt mindre. Reformen
innebar en ökning av bidragen med tillsammmans ca 2,9 miljarder i 1979 års
penningvärde eller med 64 %.

Förhoppningen om att den kraftiga satsningen på skatteutjämningsbidragen
skulle leda till en utjämning av skattesatserna infriades inte. Skillnaderna
i utdebitering har i stället ökat sedan år 1979. Den nämnda inriktningen av
reformen ledde till att skattesatserna generellt sett blev betydligt högre i
Norrland än i övriga delar av landet.

I propositionen anförs att utvecklingen mot allt större utdebiteringsklyftor
mellan den norra delen och övriga delar av landet måste brytas och bättre
jämvikt mellan landsdelarna åstadkommas. Skatteutjämningssystemet, som
är av stor betydelse i strävandena att nå en bättre regional balans, bör få en
mer påtaglig regionalpolitisk inriktning än för närvarande. I vissa regionalpolitisk
prioriterade områden bör därför skatteutjämningsbidraget förstärkas.
Samtidigt måste de statsfinansiella påfrestningarna till följd av skatteutjämningssystemets
snabba kostnadsökning genom automatiken i systemet
dämpas.

Systemet för kommunal skatteutjämning måste därför ändras så att man
inom en reducerad medelsram får en kraftigare utjämningseffekt på skattesatserna.
Medlen bör omfördelas så att en större andel ges till kommuner och
landsting i de norra delarna av landet. Detta bör kunna ske inom ett i stort
sett oförändrat skattetryck.

Den tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet bör i princip
behållas med bl.a. anknytningen till medelskattekraften som en viktig del i
systemet. Det nuvarande intervallet om 3 procentenheter mellan skattekraftsklasserna
bör dock minskas till 2. Skälet till detta är att effekterna av
vissa ändringar som föreslås bör inarbetas i grundgarantin. Omvandlingen av
dessa effekter till skattekraftsklasser underlättas om intervallerna minskas.

Spärreglerna i nuvarande system bör avvecklas och effekterna av dessa
inarbetas i grundgarantierna. I ett nytt system behöver också det nuvarande
bidraget till högskattekommunerna för sänkning av skattesatserna inarbetas i
grundgarantin. Den skattesats som får användas vid beräkningen av skatteutjämningsbidraget
föreslås bli maximerad till viss nivå. Kommuner och
landsting med en högre skattesats får därför mindre bidrag än de skulle ha

FiU 1986/87:29

fått om den egna skattesatsen obegränsad fått ligga till grund för bidragsberäkningen.
I möjligaste mån har hänsyn tagits till denna förlust, när förslag
till grundgarantier har upprättats.

Det är nödvändigt med en relativt kraftig förändring av relationerna i
grundgarantinivå mellan den norra och den södra delen av landet för att
uppnå den eftersträvade utjämningen. I propositionen föreslås därför att
grundgarantierna i den södra delen i princip sänks med 5 procentenheter och
att bidragsvolymen i den norra delen behålls i stort sett oförändrad. I vissa
sysselsättningsmässigt utsatta områden bör bidraget förstärkas. Grundgarantierna
för Bergslagskommunerna bör därför höjas, liksom grundgarantierna
för kommunerna och landstinget i Blekinge län. För att ytterligare förstärka
den regionalpolitiska effekten föreslås vidare att en viss omfördelning görs
inom norra delen av landet från kust till inland.

I propositionen föreslås en ny teknik för beräkning av skillnader i
kostnader för åldersstruktur och social struktur. Beräkningsmetoden bygger
i huvudsak på skatteutjämningskommitténs förslag. Åldersfaktorn och
bidrag för befolkningsminskning beräknas var för sig och bestäms med en
decimal.

De åldersberoende verksamheter som beaktas i skatteutjämningssystemet
kompletteras med gymnasieskolan för kommunerna och med den öppna
vården för landstingen.

Två komponenter för beaktande av kostnader för statskommunala bostadsbidrag,
som kommittén har föreslagit, tas bort. Ifrågavarande komponent
anger andel invånare 0-18 år. Skälet härför är av närmast teknisk natur.
Kostnaderna föreslås bli beräknade enbart med hänsyn till andelen familjer
med bostadsbidrag.

Kostnaderna för barnomsorg beräknas med utgångspunkt i antalet barn i
berörda åldrar och att den faktiska utbyggnaden av barnomsorgen tills vidare
vägs in till 50 %, dvs. i princip det system som nu tillämpas.

Hänsyn bör tas till kommunernas kostnader för socialbidrag. För att
kommunerna själva i så liten utsträckning som möjligt skall kunna påverka
skatteutjämningsbidragets storlek bör beräkningen baseras på antalet bidragshushåll
i resp. kommun. Vissa kostnader för socialbidrag ersätts av
staten med stöd av förordningen (1984:683) om statlig ersättning för
mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar. Sådana bidragshushåll
för vilka statlig ersättning lämnas enligt denna förordning bör räknas bort vid
beräkningen av skatteutjämningsbidraget.

Enligt nuvarande system får kommunerna ett tillägg till grundgarantin om
befolkningsminskningen under den senaste tioårsperioden överstiger 5 %. I
propositionen föreslås att samma gränsvärden även skall gälla för landstingen.
Det innebär att bidraget för befolkningsminskning mer än fördubblas.

Den egna skattesatsen används för närvarande vid uträkningen av
skatteutjämningsbidraget. Detta förhållande har kritiserats från den utgångspunkten
att skatteutjämningssystemet i princip skall vara opåverkbart
av kommunernas och landstingens egna åtgärder. I propositionen föreslås en
maximering av den skattesats som får läggas till grund för bidragsberäkningen.
Talet sätts till 16 kr./skr. för kommunerna, 13:50 kr./skr. för landstingen
och till 29:50 kr./skr. för de kommuner som inte ingår i landsting. De

FiU 1986/87:29

kommuner och landsting som har en högre skattesats får genom denna
ändring minskade skatteutjämningsbidrag. Denna bidragsminskning har i
möjligaste mån kompenserats genom en högre grundgaranti.

I propositionen anförs att det i nuvarande statsfinansiella läge finns skäl att
behålla skatteutjämningsavgiften. Den bör dock minskas successivt med
sammanlagt 0:14 kr./skr. under åren 1988-1990. Målet bör enligt propositionen
vara att på sikt helt kunna avveckla skatteutjämningsavgiftens generella
del.

Den nuvarande tilläggsavgiften behålls. Gränsen för uttagande av tilläggsavgiften
bör emellertid sänkas från nuvarande 135 % till 130 % av
medelskattekraften. Progressiviteten bör behållas oförändrad.

I proposition 150 anförs att under våren har regeringens förslag i
budgetpropositionen inför 1988 till vissa delar behandlats av riksdagen. Till
följd bl.a. härav har en relativt kraftig påspädning skett av de statliga
bidragen till kommunerna.

Mot bakgrund härav föreslås kompletterande åtgärder för att inför 1988
bringa utvecklingen av den kommunala ekonomin i linje med de samhällsekonomiska
kraven. I propositionen föreslås som en kompensation för de
uteblivna besparingarna på skolans område och till skillnad från förslaget i
budgetpropositionen, att kompensationen till kommunerna för avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen fr.o.m. 1988 dras ned med 45 kr.
per invånare, vilket motsvarar ca 360 milj. kr.

Motionerna

I motion Fi320 (fp) anförs att skatteutjämningssystemet inte kan ses som ett
från övriga statsbidrag isolerat bidragssystem till kommuner och landsting.
De sammanlagda statliga bidragens effekter på den kommunala verksamhetens
omfattning och inriktning måste kartläggas och beaktas.

En annan utgångspunkt är att ambitionsnivån inom det system som skall
utjämna måste vara hög. Annars blir effekterna för de människor som lever i
svaga regioner enligt motionärernas uppfattning oacceptabla.

Motionärerna tar en tredje utgångspunkt i den viktiga principen om
kommunal självstyrelse och kommunal demokrati. Motionärerna anser att
medborgarna i enskilda kommuner och landsting bör ha rätt att själva besluta
om omfattning och inriktning på den kommunala resp. landstingskommunala
servicen iså stor utsträckning som möjligt. Varje kommun bör således själv
fatta beslut om avvägningen mellan skattesatsens höjd och servicens
ambitionsnivå. Självfallet finns det undantag där enhetlighet inom hela riket
bör gälla, men detta kan styras lika väl genom lagstiftning som genom
statsbidragens utformning.

För det fjärde anser motionärerna att statsbidragen bör vara så konstruerade
att inga ”dubbla budskap” uppstår. För närvarande är det otvivelaktigt så
att vissa statsbidrag fungerar som stimulanser till ytterligare utbyggnad
samtidigt som statsmakternas övriga signaler till kommunerna går ut på att
begränsa utbyggnaden. Sådana motstridiga signaler bör i möjligaste mån
undvikas och i varje fall inte byggas in i det permanenta bidragssystemet.

Slutligen anser motionärerna det viktigt att bidragssystemet är så lite

FiU 1986/87:29

byråkratiskt som möjligt. I dagens system - det gäller framför allt i fråga om
driftbidragen - är de administrativa hanteringskostnaderna avsevärda.

Med utgångspunkt i dessa principer anser motionärerna för det första att
de nuvarande driftbidragen bör förändras till mer generella och schabloniserade
efter invånarantal.

Med sådana schabloniserade statsbidrag blir bidragssystemet neutralt
mellan ”rika” och ”fattiga" kommuner.

Efter det att en schablonisering har genomförts bör den totala nivån i
statsbidragen till kommunerna justeras genom förändringar i dessa schablonbidrag.

För det andra anser motionärerna att det som komplement till ett sådant
folkmängdsrelaterat statsbidragssystem krävs ett utjämningssystem med hög
ambitionsnivå.

Det finns enligt motionärernas uppfattning starka principiella skäl till att
den skattesats som skall användas vid beräkningen av skatteutjämningsbidraget
bör vara medelutdebiteringen och inte den egna utdebiteringen t.ex.
16 kr./skr. för primärkommun och 13 kr./skr. för landstingskommmun och 29
kr./skr. för kommuner utanför landsting.

Med denna konstruktion på statsbidragen till kommunerna försvinner
behovet av skatteutjämningsavgiften. Om utjämningssystemets regler innebär
en automatisk kostnadsökning för staten kan detta justeras inom ramen
för de generella åldersrelaterade bidragen.

Motionärerna påpekar att en omläggning av statsbidragen till kommunerna
enligt dessa riktlinjer måste ske under en lång övergångstid. De nämnda
principerna kommer att medföra stora förändringar i statsbidragsbelopp för
olika primärkommuner resp. landsting.

Flertalet av dagens driftbidrag torde kunna schabloniseras utan alltför
omfattande omfördelande effekter mellan olika kommuner. Ett väsentligt
undantag är emellertid statsbidragen till barnomsorgen. Det finns också t.ex.
vissa verksamheter som vid olika tidpunkter bara krävs inom vissa kommuner/regioner.

Den föreslagna schabloniseringen bör inte utesluta att staten under
kortare perioder vill stimulera utbyggnaden av någon verksamhet genom ett
temporärt investeringsbidrag.

Sammanfattningsvis kräver motionärerna en snabb utredning om de totala
statsbidragen till kommunerna enligt dessa riktlinjer.

I avvaktan på förslag enligt ovanstående bör nuvarande skatteutjämningssystem
fortsätta att gälla med vissa förändringar i fråga om skatteutjämningsavgiften.

Den indragning av medel från den kommunala sektorn som föreslås bör
tills vidare ske genom en höjning av skatteutjämningsavgiften.

Med hänsyn till förändringarna i befolkningens ålderssammansättning
föreslås att avgiften höjs med 5 öre/skr. för landstingskommun och med 9
öre/skr. för primärkommun.

Motionärerna avvisar helt det progressiva inslaget i skatteutjämningsavgiften.
De avvisar också kompensationen för slopad kommunal företagsbeskattning
med 1,6 miljarder kronor.

FiU 1986/87:29

I motion Fi308 (c) anförs att samhällsverksamheterna i stor omfattning
bedrivs av kommuner och landsting. Den övervägande delen av kommunverksamheterna
avser grundläggande samhällsservice såsom utbildning,
sociala omsorger och sjukvård. Det borde från jämlikhetssynpunkt vara en
självklarhet att grundläggande samhällsservice tillhandahålls medborgarna
på likvärdiga ekonomiska villkor. Skattekraftsutjämningen är ett medel att
nå detta mål.

Skatteutjämningen kan även värderas från många andra aspekter. En
sådan aspekt är den regionalpolitiska. Ingen statlig satsning har så effektivt
och så obyråkratiskt som skatteutjämningen medverkat till att skapa
arbetstillfällen i ekonomiskt resurssvaga regioner och kommuner.

Förslagen i motionen är inriktade på två olika tidshorisonter. Den första
tar sikte på det kommunala budgetåret 1988. Förslagen i motionen till denna
del inriktas på att förhindra att den kommunala utjämningen förlorar sin roll i
fördelningspolitiken.

Förslagen för 1988 innebär att den kommunala skatteutjämningen förstärks.

Förslagen finansieras inom kommunsektorn genom överföring från de
specialdestinerade bidragen (skolan undantagen) samt genom att nuvarande
kompensation till kommunerna från den förändrade företagsbeskattningen
slopas. Dessutom föreslås att den särskilda kommunala skatteutjämningsavgiften
(13 öre/skr.) och den progressiva tilläggsavgiften avskaffas.

Centerpartiet delar inte regeringens uppfattning att de konstaterade
skillnaderna i fråga om skattesats mellan de olika länsgrupperna skulle bero
på inriktningen av 1979 års skatteutjämningsreform. Enligt motionärernas
mening har utvecklingen av skattesatserna följande huvudsakliga orsaker.

Alla kommuner ingår inte i utjämningssystemet. Motionärerna delar
således inte uppfattningen som framförs i propositionen att skillnaden i
skattesats mellan skogslänen och storstadslänen beror på regelsystemet som
sådant. Skillnaden uppstår genom att de regler som tillämpas för kommunerna
inom utjämningen inte tillämpas för kommunerna utanför utjämningen.
Motionärerna anser därför att samtliga kommuner bör omfattas av den
kommunala skatteutjämningen.

Vidare anser motionärerna att servicenivå och effektivitet skapar skillnader.
Motionärerna anser också att en annan starkt bidragande orsak till den
kommunalekonomiska ojämlikheten är utformningen av de specialdestinerade
statsbidragen. Dessa har en klar tendens till att förstärka den ojämlikhet
som har sin grund i olikheterna i fråga om skattekraft (skolan undantagen).
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi konstaterar helt frankt:
”Kommuner med bäst ekonomi (skattekraft) får höga bidrag” (Ds Fi
1986:7).

I avvaktan på en beredning föreslår centern följande regler under 1988.

- Grundgaranti med bibehållande av skattekraftsklasser med 3-procentsintervaller
från 103 % till 152 % av medelskattekraften. (Ändring i
förhållande till propositionen.)

- Tillägg eller avdrag på grund av ogynnsam resp. gynnsam åldersstruktur
Tillägg har gjorts för kommunernas kostnader för gymnasieskolan samt
för landstingens kostnader för den öppna vården. Barnomsorgskostna -

FiU 1986/87:29

derna beaktas enligt nuvarande regler. Kommunernas kostnader för
socialbidrag beaktas med den begränsningen att endast hänsyn till antalet
bidragshushåll tas. Andelen familjer med bostadsbidrag beaktas men
kostnadsberäkningen maximeras enligt villkoren för statligt bidrag.
Vidare godtas den tekniska förändringen som föreslås i propositionen
nämligen att åldersfaktorn och bidrag för befolkningsminskning beräknas
var för sig och bestäms med en decimal (i huvudsak enligt propositionen).

- Tillägg för stor befolkningsminskning

Motionärerna godtar skatteutjämningskommitténs förslag att den kompensation
för folkminskning som nu gäller för kommunerna också skall
gälla för landstingen (enligt propositionen).

- Skatteutjämningsbidraget beräknas med utgångspunkt från medelskattekraften
och kommunernas och landstingskommunernas egna skattesatser
upp till 18 kr. för kommunerna och 14:50 kr. för landsting och 32:50 kr. för
kommuner utanför landsting (ändring i förhållande till propositionen).

- Nuvarande spärregel om en höjning av grundgarantin med lägst 3 % av
medelskattekraften iförhållande till de regler som gällde 1979slopas (enligt
propositionen).

- Nuvarande spärregel innebärande att avdrag för gynnsam åldersstruktur
inte får leda till lägre skattekraftsgaranti än 100 % av medelskattekraften
bibehålls (ändring i förhållande till propositionen).

Dessa förslag kompenserar enligt motionärerna kommunerna och landstingen
i södra Sverige som förlorar utjämningsmedel enligt regeringsförslaget.
Likaså kompenseras kommunerna i norra Sverige för det inkomstbortfall
dessa får som följd av propositionens regler om maximering av skattesatsen
till 16 kr.

I motion Fi215 (m) förordas en realt sett oförändrad kommunal utgiftsvolym.
Det innebär jämfört med en 2-procentig volymökning att kostnaderna för
den kommunala verksamheten skall reduceras med 4,5 miljarder kronor
1988. Merparten av statsbidragen till kommunerna bör på sikt avvecklas med
undantag för bl.a. ett väl fungerande skatteutjämningssystem. Detta är
nödvändigt dels för att öka det kommunala självstyret, dels för att kunna
sänka det totala skattetrycket.

En minskning av statsbidraget till kommunerna får inte leda till kommunalskattehöjningar.
Sådana skulle motverka strävan mot ett sänkt skattetryck
och ökad valfrihet för de enskilda medborgarna. Motionärerna
förordar därför att ett lagstadgat kommunalt skattestopp skall införas.

En förutsättning för minskade statsbidrag och kommunalt skattestopp är
att det sker en omfattande avreglering av statliga föreskrifter och bidragsbestämmelser.
Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen förslag där de
specialdestinerade bidragen slås samman till ett allmänt bidrag som fördelas
mellan kommunerna på ett likartat sätt som de specialdestinerade bidragen.

Motionärerna föreslår att de specialdestinerade statsbidragen minskas
med 3,3 miljarder kronor för 1988. Dessutom bör kompensationen för
bolagsskatten avskaffas, vilket innebär ett intäktsbortfall för primärkommunerna
med 1,6 miljarder kronor. Därutöver minskas kommunernas skatteintäkter
med 3 miljarder kronor till följd av förslaget om grundavdrag för barn.

FiU 1986/87:29

Minskningen bör göras redan 1988 i samband med att staten transfererar
skatteintäkter till kommunerna. Totalt innebär således förslaget ett intäktsbortfall
med 7,9 miljarder kronor.

Samtidigt föreslås emellertid att skatteutjämningsavgiften avskaffas
fr.o.m. 1988 och att en viss förstärkning görs av den nuvarande kommunala
skatteutjämningen, främst i syfte att stimulera till lägre kommunalskattesatser.
Tillsammans beräknas dessa förslag tillföra kommunerna 4,8 miljarder
kronor.

Den nu redovisade åtstramningen gentemot kommunerna uppgår således,
utöver regeringens förslag, till 3,1 miljarder kronor för 1988. För att kunna
stödja de kommuner som kan hamna i en besvärlig ekonomisk situation
föreslår motionärerna ett särskilt stöd.

Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget för den
skattefinansierade delen av kommunernas verksamhet. Några särskilda
avgifter på skatteunderlaget bör därför inte förekomma. Skatteutjämningsavgiften
bör därför avvecklas i sin helhet.

Skatteutjämningsbidraget bör beräknas utifrån en fix skattesats, vilken
bör vara 16 kr. för primärkommun och 13:50 kr. för landstingskommun samt
29:50 kr. för landstingsfri kommun. Motionärerna accepterar därför regeringens
förslag om höjda grundgarantinivåer för de kommuner och landsting
som ligger över dessa skattesatser.

De stora utdebiteringsskillnader som förekommer trots den omfattande
utjämningen av skattekraft beror till betydande del på den politik som förs i
olika kommuner. En del kommuner för en medveten högskattepolitik, till
inte ringa del uppmuntrad av de incitament som det nuvarande skatteutjämningssystemet
har medfört.

Motionärerna föreslår därför att kommuner med särskilt hög kommunal
utdebitering, med vilket de avser över 17 kr. per skr. för primärkommun,
erhåller ett särskilt bidrag för att stimulera till skattesänkning. Det extra
skatteutjämningsbidraget skall utbetalas med 50 % av skattesänkningen ned
till 17 kr. per skr. det år skattesänkningen genomförs. Därigenom får
skatteutjämningen ett inslag som stimulerar till lägre skattesatser och
minskade utdebiteringsskillnader mellan olika kommuner.

Den tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet bör i allt
väsentligt bibehållas. Grundgarantierna för 1987 bör också bibehållas med
undantag av den korrigering som sker för kommuner med över 16 kr. resp.
13:50 kr. i utdebitering.

När det gäller tekniken för beräkning av skillnader i kostnader för
åldersstruktur och socialstruktur kan regeringens förslag accepteras med
vissa undantag. Kostnader för barnomsorg bör beräknas uteslutande med
utgångspunkt i antalet barn i berörda åldrar. Något hänsynstagande till den
faktiska utbyggnaden av barnomsorgen bör inte ske. Motionärerna föreslår
att faktorn kostnad för socialbidrag skall omfatta hela antalet hushåll som får
socialbidrag.

Skatteutjämningskommitténs förslag om tillägg vid stor befolkningsminskning
accepteras.

Det av motionärerna föreslagna skatteutjämningssystemet innebär att
utbetalade skatteutjämningsbidrag kommer att öka något. Storleken beror

FiU 1986/87:29

till viss del på hur mycket de kommunala skattesatserna sänks i högskattekommuner.

I motion Fi302 (vpk) anförs att kommunerna har viktiga samhällsuppgifter
när det gäller utbildning, omsorg och vård av såväl gamla som unga, bostäder
och arbete. All erfarenhet visar att t.ex. en expansiv kommunal verksamhet
är ett bra medel för arbete och utveckling i regionerna. En hård nedskärningspolitik
mot kommunerna riskerar att drabba de svaga grupperna och
bidra till arbetslöshet och andra regionala problem. Ekonomiska orättvisor
och social nedrustning följer i spåren av åtstramningspolitik mot kommunerna.
Därför är vänsterpartiet kommunisterna i stället anhängare av en politik
som garanterar kommunala resurser för en välfärdspolitik och fördelningspolitik
till de svaga gruppernas försvar.

Trots skatteutjämningsbidragen växer klyftorna mellan rika och fattiga
kommuner och utgör ett allvarligt samhällsproblem. Tendensen av befolkningskoncentration
till storstäderna och folkminskning i flertalet län i landet
bidrar till växande klyftor.

Detta tvingar fram hög kommunal utdebitering i flertalet kommuner
medan vissa andra har en bosättning av höginkomsttagare och därför kan
hålla en relativt låg kommunalskatt. De stora skillnaderna mellan kommunerna
beror huvudsakligen på olika förutsättningar. Regelmässigt är det hög
skattekraft i lågskattekommunerna och låg skattekraft i högskattekommunerna.

Det är därför enligt motionärerna nödvändigt att införa en enhetsskatt för
stat och kommun där kommunerna erhåller sin andel av skatten för att klara
basbehoven med utgångspunkt från fastställda kriterier beräknade på
faktorer som befolkningsstruktur, skolans och den sociala omvårdnadens
behov osv. Motionärerna anser att förslaget i propositionen innebär en klar
strävan att skjuta över kostnaden för skatteutjämningen på kommunsektorn
för att därmed skona statskassan. Därigenom ökas pressen på den orättvisa
proportionella skatten som drabbar låg- och normalinkomsttagare hårdast.
Staten har helt andra möjligheter till fördelningspolitiskt bättre inkomstkällor
och kan dessutom prioritera mellan de verkligt stora utgiftsområdena i
samhället.

Motionärerna anser därför att skatteutjämningssystemet i princip bör
bibehållas, men den garanterade skattekraften tryggas i huvudsak via av
staten tillskjutet tillskott av skatteunderlag. Grundgarantin bör lägst vara 101
% av medelskattekraften (i likhet med skatteutjämningskommitténs förslag).
Vissa tekniska förändringar i beräkningen av grundgarantins olika
faktorer för åldersstruktur och social struktur, gymnasieskola och barnomsorg
har i förslaget en positiv inriktning. Men fortfarande uppvisar den
föreslagna inplaceringen av kommunerna i grundgarantin till synes oförklarliga
skillnader särskilt vid jämförelse med resp. kommuns ekonomi- och
kostnadssituation.

Tekniken med beräkningen av faktorer och tillägg för fastställande av
grundgarantin måste bli föremål för ytterligare analys och översyn i syfte att
utforma indextal för korrekta värden. Syftet bör vara att anpassa systemet
som en övergångsform till en enhetsskatt för stat och kommuner. Skatteut -

FiU 1986/87:29

jämningsavgiften på 0,37 kr./skr. för 1987 kan inte godtas. Skatteutjämningssystemet,
som hittills närmast haft karaktären av ett provisorium, måste
ersättas av en mera långsiktig och varaktig lösning som kan trygga en
demokratisk kommunalskattepolitik med beaktande av såväl en fördelningspolitisk
som en regionalpolitisk målsättning.

Utskottet

Statsbidragen till kommunsektorn

Den kommunala verksamheten finansieras främst genom utdebitering av
kommunalskatt. I landstingskommunerna svarar skatterna för ca 60 % av
finansieringen och i kommunerna utgör de ca 42 % av de totala inkomsterna.
Övriga finansieringskällor är statsbidrag, avgifter och lån.

För landstingskommunerna utgörs en väsentlig del av finansieringen av
den s.k. Dagmarersättningen, dvs. överföringen av medel från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen. Den ingår i tabell 1 under rubriken
Vårdavgifter, bidrag och ersättningar.

Tabell t. Vissa inkomster för landstingen 1970-1985, i procent av resp. års totala
inkomster

	1970	1975	1980	1985 %	Mdkr
Landstingsskatt	53	59	62	62	48,7
Skatteutjämningsbidrag Vårdavgifter, bidrag och	5	4	5	6	4,8
ersättningar	25	25	24	25	19,5
Nya lån	2	4	1	1	0,6
Övriga inkomster	13	6	5	3	2,9
Summa inkomster
procent	100	100	100	100
miljarder kronor	9,6	21,4	50,5		78,8

I kommunerna har statsbidragen svarat för ungefär en fjärdedel av inkomsterna
under det senaste decenniet. Det framgår av tabell 2.

Tabell 2. Vissa inkomster för kommunerna 1970-1985, i procent av resp. års totala
inkomster

	1970	1975	1980	1985 %	Mdkr
Kommunalskatt	41	41	43	41	69,9
Skatteutjämningsbidrag	3	3	4	4	6,2
Specialdest. statsbidrag	18	21	22	22	36,9
Erhållna avgifter	13	14	17	19	33,3
Nya lån	8	8	4	3	5,3
Övriga inkomster	17	13	10	10	18,7
Summa inkomster
procent	100	100	100	100
miljarder kronor	29,7	52,5	108,3		170,0

FiU 1986/87:29

Bidragen och ersättningarna från staten till kommunsektorn kan indelas i tre
huvudgrupper: allmänna bidrag, specialdestinerade bidrag samt ersättningar
från sjukförsäkringssystemet. Det allmänna bidraget utgör ett tillskott till
den kommunala ekonomin utan särskilda förbehåll beträffande medlens
användning. Det utgår främst som ordinarie och extra skatteutjämningsbidrag.

De specialdestinerade statsbidragen utgår till viss kommunal verksamhet.
De kan gälla dels verksamheter som kommuner och landstingskommuner
måste ombesörja enligt beslut av riksdag och regering, dels frivilliga
verksamheter som staten vill stimulera. De specialdestinerade bidragen
utgör den största bidragsposten till den kommunala sektorn även om en
successiv förskjutning skett mot skatteutjämningsbidrag. Av tabell 3 framgår
att de specialdestinerade bidragen år 1970 utgjorde närmare 78 %.

Tabell 3. Statsbidrag och ersättningar till kommuner och landstingskommuner (miljarder
kronor)

	1970	1975	1980	1985	1987
Allmänna bidrag	1,5	2,6	6,6	11,0	13,3
därav kommuner	1,0	1,6	3,9	6,2	7,5
landstingskommuner	0,5	1,0	2,7	4,8	5,8
Specialdestinerade bidrag	7,3	14,1	28,6	39,4	44,0
därav kommuner	6,0	11,2	24,2	36,9
landstingskommuner	1,3	2,9	4,4	2,5
Ersättning från sjukför-säkringssystemet	0,6	1,4	5,5	11,5	12,2
Totalt	9,4	18,1	40,7	61,9	69,5
Andel allmänna bidrag i
% av totala bidrag	16,0	14,4	16,2	17,7	19,1
Andel specialdestinerade bidrag i % av totala bidrag	77,7	77,9	70,3	63,7	63,3

År 1987 beräknas de specialdestinerade bidragen uppgå till 44 miljarder
kronor. De skulle därmed svara för ca 63 % av de totala statsbidragen.

Staten specialdestinerar statsbidrag till ca 60 olika kommunala och
landstingskommunala verksamheter. Kommunerna kan därutöver få del av
statsbidrag som också utgår till näringslivet.

De specialdestinerade statsbidragen utgår som drift- och investeringsbidrag.
År 1986 svarade driftbidragen för drygt 95 % av de specialdestinerade
statsbidragen.

Ersättning från sjukförsäkringssystemet grundas på överenskommelser som
träffas med sjukvårdshuvudmännen.

Fr.o.m. 1985 infördes ett i grunden förändrat system för ersättning från
den allmänna sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Det innebar en
övergång från prestationsbundna ersättningar till en samlad ersättning per
invånare för främst primärvården och annan öppen vård. Det nya systemet
innebar också en samordning med försäkringens ersättningar till privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster.

Den överenskommelse som träffades för åren 1985 och 1986 innebar en

FiU 1986/87:29

total ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen med ca
11 483 milj. kr. per år. För 1987 har en ny överenskommelse träffats. Den
bygger vidare på det nya regelsystemet med inriktning på ytterligare
utjämning av ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen och ytterligare
förenklingar. De sammanlagda ersättningarna beräknas till 12 075 milj. kr.
för år 1987. Härtill kommer ett särskilt statsbidrag med 159 milj. kr. till den
psykiatriska vården.Till de generella inslagen i transfereringssystemet kan
också inräknas kompensationen till kommunerna för slopad kommunal
företagsbeskattning (1 570 milj. kr. år 1987) och skatteutjämningsavgiften
som infördes år 1986 för att i statsbudgeten finansiera den automatiska
ökningen av skatteutjämningsbidragen. Avgiften tas ut på det totala
skatteunderlaget och uppgick år 1986 till 0:14 kr./skr. och höjdes för år 1987
till 0:24 kr./skr. Härtill kommer att i stället för vissa besparingar inom
utbildningsområdet en särskild avgift tas ut på 0:13 kr./skr. av kommunerna.
För kommuner med en egen skattekraft överstigande 135 % av medelskattekraften
tas en tilläggsavgift ut på det överstigande skatteunderlaget. Denna
tilläggsavgift utgår efter en progressiv skala. Under år 1987 berör denna
avgift endast Danderyds och Lidingö kommuner.

I budgetpropositionen föreslås som nämnts att skatteutjämningsbidragen
omfördelas och sänks, att skatteutjämningsavgiften skall reduceras samt att
vissa ändringar genomförs i några av de specialdestinerade bidragen. De
sammantagna statsfinansiella effekterna av förslagen framgår av tabell 4. I
tabellen redovisas även förslagen i partimotioner som berör kommunsektorn.

I tabellen har beaktats resultatet av de nya beräkningar som gjorts, sedan
budgetpropositionen avlämnades, av hur kommunernas kostnader och
statsbidragen påverkas av att det kommunala bostadstillägget för folkpension
höjs. Kommunernas kostnader till följd härav beräknas nu öka med 745
milj. kr. Statsbidragen beräknas emellertid samtidigt öka med 585 milj. kr.
vilket skulle innebära att kommunernas nettokostnader ökar med 160 milj.
kr. mot i budgetpropositionen antagna 800 milj. kr.

FiU 1986/87:29

Tabell 4. Förslag till förändringar av transfereringarna till och från kommunsektorn år 1988, framlagda i
budgetpropositionen och i partimotioner

(+ = förstärkning för kommunsektorn, - = försvagning för kommunsektorn)

	Prop. 100	Fi215 (m)	Fi320 (fp)	Fi308 (c)	Fi302 (vpk)
Skatteutjämningsbidrag	- 1 750	_	—	+ 1 025
Extra skatteutjämningsbidrag	+ 200	+ 350	-	-
Skatteutjämningsavgift
generell avgift	+ 350	+ 2 750	- 640	+ 960	* 2 750
progressiv avgift	-	+ 50	+ 50	+ 50	-
Kompensation för slopad före-
tagsbeskattning Bidrag till allmän sjukvård	—	- 1 570 - 2 000	- 1 570	- 1 570	—
Nettoförändringar av generella
bidrag/avgifter	- 1 200	-420	- 2 160	+ 465	+ 2 750
därav landstingskommuner	-700	-970	- 220	+ 450	+ 1 030
kommuner	-500	+ 550	- 1 940	+ 15	+ 1 720
Specialdestinerade bidrag
sänkta bidrag	- 630	- 1 905	-570	- 2 355	-310
höjda bidrag	+ 835	+ 880	+ 1 040	+ 1 240	+ 4 835
Åtgärder vid sidan av statsbudget	- 745	- 3 585	-745	- 745	-745
Summa åtgärder	- 1 740	- 5 030	- 2 445	- 1 355	+ 6 540

Propositionens förslag liksom motionsyrkandena om förändringar av de
specialdestinerade bidragen har behandlats eller behandlas för närvarande
av berörda utskott. Utfallet av denna behandling kan därför ännu inte helt
överblickas. I fråga om ersättningar till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen
har överläggningar inletts för tiden efter 1987.

Utskottet begränsar därför sina överväganden i det följande till de
generella delarna av transfereringssystemet som ligger inom finansutskottets
beredningsområde, nämligen skatteutjämningssystemet, skatteutjämningsavgiften
och kompensationen till kommunerna för den slopade företagsbeskattningen.

Av tabellen framgår att såväl i budgetpropositionen som i partimotionerna
från moderata samlingspartiet och folkpartiet föreslås nedskärningar i de
generella delarna av transfereringssystemet.

Utgångspunkten för omfattningen av förslagen i budgetpropositionen, i
motionerna Fi215 (m), Fi320 (fp) och Fi308 (c) är att den kommunala
sektorns tillväxt bör begränsas till vad som är samhällsekonomiskt acceptabelt
— samtidigt som budgetunderskottet måste reduceras. Som framgår av
tabell 4 varierar dock såväl metoderna för att åstadkomma detta som den
totala omfattningen väsentligt.

I motion Fi302 (vpk) däremot tillbakavisas en inriktning av åtgärder som
sammantaget reducerar den kommunala sektorns verksamhet.

I budgetpropositionen föreslås åtgärder som sammantaget reducerar
transfereringarna till kommunsektorn med netto 1200 milj. kr. Därtill har
regeringen i kompletteringspropositionen föreslagit att kompensationen för
slopad kommunal företagsbeskattning skall reduceras med 45 kr./kommuninvånare,
vilket motsvarar 360 milj. kr. Regeringens förslag till indragningar
av medel för 1988 från kommunsektorn uppgår därmed till totalt 1 560 milj. 32

kr. Av dessa skulle 700 milj. kr. beröra landstingskommunerna och
återstoden 860 milj. kr. falla på kommunerna.

Moderata samlingspartiet föreslår en något större generell indragning för
landstingskommunerna, 970 milj. kr., medan kommunerna till följd av
slopad skatteutjämningsavgift och slopad kompensation för kommunal
företagsbeskattning får en nettoförbättring år 1988 med 550 milj. kr. jämfört
med nuvarande regler. Motionärerna förordar att reduceringen gentemot
kommunsektorn i stället sker genom en nedskärning av de specialdestinerade
bidragen.

Folkpartiet föreslår i sin motion att skatteutjämningssystemet behålls
oförändrat för år 1988 och att nedskärningarna gentemot kommunsektorn, i
avvaktan på att förändringar i de specialdestinerade bidragen kan genomföras,
sker genom att höja skatteutjämningsavgiften för kommuner och
landstingskommuner med 9 resp. 5 öre/skr. Tillsammans med förslaget att
helt slopa kompensationen till kommunerna för den slopade företagsbeskattningen
innebär förslagen att kommunsektorns inkomster netto reduceras
med närmare 2,2 miljarder kronor varav den övervägande delen, närmare 2
miljarder kronor, avser kommunerna.

I motion Fi308 (c) föreslås att medel överförs till skatteutjämningssystemet
redan år 1988 genom att kompensationen för den slopade företagsbeskattningen
avskaffas och genom att de specialdestinerade bidragen reduceras
med i storleksordningen 10 %.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion Fi302 att såväl den
generella delen i form av sänkt skatteutjämningsavgift som den specialdestinerade
delen av transfereringssystemet förstärks.

I budgetpropositionen gjordes en samlad bedömning av kommunsektorns
ekonomiska situation inför 1988. Ett antal åtgärder föreslogs där som
bedömdes vara avvägda så att de skulle kunna genomföras inom ramen för
ett i stort sett oförändrat kommunalt skattetryck.

Det står nu klart att flera av de åtgärder regeringen föreslagit inte kommer
att genomföras i avsedd omfattning. Det finns därför en risk att den
kommunala verksamheten kan komma att expandera i alltför snabb takt.
Enligt utskottets mening måste den reala volymökningen i den kommunala
verksamheten och de nominella pris- och löneökningarna begränsas.

Enligt utskottet bör vissa begränsningar göras i transfereringarna till
kommunerna. Förslag härom lämnas såväl i kompletteringspropositionen
som i flera av motionerna.

Huvuddelen av de förslag till nedskärningar av olika specialdestinerade
bidrag som förts fram i motionerna från moderata samlingspartiet har
behandlats av utskotten och riksdagen under våren 1987 och därvid avvisats.
Förslagen från centern om nedskärningar av alla specialdestinerade bidrag
utom på skolområdet har inte kommit upp till prövning eftersom motionärerna
inte fullföljt sina förslag genom att framföra yrkanden som kan behandlas
av utskotten och riksdagen. Finansutskottet konstaterar därför att tillräckliga
besparingar i bidragen till kommunsektorn inte gjorts under riksdagsbehandlingen
våren 1987. Däremot har vissa besparingsförslag avvisats av
riksdagen. För att åstadkomma den nödvändiga begränsningen i den
kommunala volymtillväxten måste därför i detta läge reduceringen ske i de

FiU 1986/87:29

3 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr29

generella bidragen — skatteutjämningsbidragen, kompensationen för slopad
företagsbeskattning - eller med hjälp av höjd skatteutjämningsavgift.

Vid kammarbehandlingen av finansutskottets betänkande 20 den 24 april
1987 framkom att tillräckligt stöd inte förelåg i kammaren för att genomföra
utskottets förslag till förändringar av skatteutjämningsbidragen för år 1988
som innefattade en ändrad regional profil och en sänkning av bidragsnivån.
Då detta klarlagts begärdes återförvisning av ärendet till finansutskottet för
ytterligare beredning. Riksdagen biföll detta förslag. Utskottet konstaterar
att i det uppkomna parlamentariska läget kan ingen majoritet åstadkommas
för att genomföra denna regionalpolitiska profil i skatteutjämningssystemet
på det sätt regeringen föreslagit. Den statsfinansiella besparing som i
nuvarande läge är möjlig att genomföra är endast att höja skatteutjämningsavgiften
och/eller att begränsa den kompensation som utgår till kommunerna
för den slopade kommunala företagsbeskattningen. Enligt utskottets uppfattning
bör åtgärderna vara av minst den omfattning som föreslagits i
budget- och kompletteringspropositionerna, dvs. 1 560 milj. kr.

Ett genomförande av förslaget att avskaffa den kompensation som utgår
för den slopade företagsbeskattningen skulle i och för sig tillgodose
totalbehovet av åtstramning men det skulle endast beröra kommunerna och
inte landstingskommunerna. Därtill kommer att förslaget skulle slå mycket
ojämnt. Det skulle drabba vissa kommuner mycket hårt medan andra —
främst kommunerna utanför skatteutjämningssystemet med god skattekraft
— inte skulle påverkas alls. Utskottet har därför kommit till slutsatsen att
denna kompensation i nuvarande situation inte bör avskaffas helt utan enbart
begränsas. En nedjustering av kompensationen med ett belopp motsvarande
90 kr./invånare skulle reducera kompensationen med ca 700 milj. kr.
Behovet av ytterligare begränsningar bör tillgodoses genom en höjning av
skatteutjämningsavgiften. En höjning av avgiften med 10 öre/skr. skulle öka
statens inkomster med ca 890 milj. kr. Den totala budgetförbättringen skulle
därmed uppgå till 1 590 milj. kr. Skatteutjämningsavgiften blir därmed 34
öre/skr. för landstingskommunerna och 47 öre/skr. för primärkommunerna.
Höjningen skulle medföra ökade utgifter för landstingen med 430 milj. kr.
För kommunerna skulle den totala begränsningen uppgå till ca 1 160 milj. kr.
Detta synes enligt utskottet vara en väl avvägd fördelning av indragningen
från kommunsektorn.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet i detta läge anser att
nuvarande skatteutjämningssystem måste gälla för 1988 av vilket följer att
förslaget till nytt skatteutjämningssystem nu bör avstyrkas av riksdagen.

I motionerna Fi215 av Carl Bildt m.fl. (m), Fi217 av Alf Svensson (c),
Fi223 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c), Fi301 av
Anita Bråkenhielm m.fl. (m), Fi302 av Lars Werner m.fl. (vpk). Fi303 av
Bertil Danielsson och Ewy Möller (m), Fi304 av Agne Hansson och Gösta
Andersson (c), Fi305 av Bo Lundgren m.fl. (m, fp, c), Fi308 av Olof
Johansson m.fl. (c), Fi310 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp), Fi311 av
Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Fi312 av Mona Saint Cyr (m), Fi313 av Rolf
Kenneryd m.fl. (c, m), Fi314 av Gunilla André och Bengt Kindbom (c),
Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), Fi321 av Christer Eirefelt och
Margareta Fogelberg (fp), Fi322 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c)

FiU 1986/87:29

och Sk386 av Alf Svensson (c) yrkas avslag på propositionens förslag till
skatteutjämningssystem och att förslag till nytt system utarbetas. Vad
utskottet anfört om skatteutjämningssystemet bör riksdagen med anledning
av de nämnda motionerna som sin mening ge regeringen till känna.

Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

I tre motioner begärs att grundgarantinivån höjs i förhållande till budgetpropositionens
förslag för Eskilstuna, Gullspångs kommun resp. för Kalmar län.
Eftersom utskottet kommit till slutsatsen att några nedjusteringar av
garantinivåerna inte bör göras i nuvarande skatteutjämningssystem för 1988
innebär detta att förutsättningarna för motionärernas krav inte längre
föreligger. De behöver därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi315, Fi318 och Fi304 yrkande
2.

Regional skatteutjämning

I motion Fi316 av Åke Wictorsson m.fl. (s) ifrågasätts om tiden nu inte är
inne för att i större utsträckning göra skatteutjämningen regional genom att
en del av skatteutjämningssystemet läggs på landstingen. Inom en sådan
regionaliserad del av systemet skapas möjligheter att i större utsträckning ta
hänsyn till variationerna mellan de enskilda kommunerna inom ett landstingsområde.
Det statliga systemet skulle i ett sådant läge användas för att
skapa utjämning mellan kommunerna i de olika landstingsområdena. Den
sänkning av skatteutjämningsavgiften med 14 öre för landstinget som
föreslås i budgetpropositionen skulle i stället kunna användas för detta
ändamål. Motionärerna hänvisar till det inomregionala utjämningssystemet i
Stockholms län.

Utskottet vill med anledning härav anföra att eftersom samtliga landsting
utom Stockholms läns och Västmanlands läns landsting ingår i skatteutjämningssystemet
torde de finansiella möjligheterna att genomföra inomregionala
utjämningssystem finansierade av landstingen vara relativt små utanför
dessa län. Inom Stockholms län däremot fördelas för år 1987 närmare 400
miljoner mellan 14 av länets 25 kommuner. Systemet har medverkat till att
minska utdebiteringsskillnaderna i Stockholmsområdet. Det kan finnas skäl
för berörda kommuner och landsting i Stockholms län att se över systemet
med anledning av de förändringar som utskottet tidigare förordat. Det bör
emellertid ankomma på de berörda parterna att ta initiativ till eventuella
förändringar. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi316.

Extra skatteutjämningsbidrag

I budgetpropositionen föreslås en reformering av systemet för kommunalt
bostadstillägg till folkpension (KBT). Genom denna reform får flera
kommuner ökade statsbidrag men många kommuner får också ökade
kostnader. Kommuner med svag ekonomi bör enligt propositionen, efter
prövning i varje särskilt fall, kunna få extra skatteutjämningsbidrag. Förslag
till fördelning av extra skatteutjämningsbidrag bör i vanlig ordning lämnas av

FiU 1986/87:29

skatteutjämningsnämnden som är en parlamentariskt sammansatt rådgivande
nämnd i skatteutjämningsfrågor. Behovet av extra skatteutjämningsbidrag
till följd av revideringen av skatteutjämningssystemet och KBTreformen
beräknas i propositionen till 300 milj. kr. för år 1988 och till 200
milj. kr. för år 1989. Utgångspunkten för beräkningen har varit att undvika
skattehöjningar i kommuner och landsting som redan i dag har en hög
utdebitering. Utöver detta belopp tillkommer inemot 100 milj. kr. som redan
är intecknat för bidrag till kollektiv landsbygdstrafik och till förebyggande
åtgärder mot jordskred m.m.

I motion Fi317 av Birger Rosqvist m.fl. (s) anförs att det finns kommuner
och landsting i södra Sverige som har höga skattesatser och låg skattekraft.
Flera av dessa kommuner har drabbats av strukturförändringar i industrin
som inneburit ändrad åldersstruktur, ökad utflyttning och försämrad skattekraft.
För dessa kommuner kommer det enligt motionärerna att ta lång tid
att anpassa sig till de radikalt ändrade ekonomiska villkor som budgetpropositionens
förslag innebär. Det smidigaste sättet att överbrygga de problem
som följer av omläggningen är enligt motionärerna att anvisa ytterligare
medel för extra skatteutjämning.

I motion Fi319 av Göran Magnusson m.fl. (s) påtalas några av de problem
som uppkommer för kommunerna i Västmanland till följd av budgetpropositionens
förslag om ändrat skatteutjämningssystem. Motionärerna anser att
kommunerna Arboga, Köping, Heby, Sala och Kungsör bör få extra
skatteutjämningsbidrag och att ytterligare medel bör anvisas för detta.

Eftersom utskottet anser att nuvarande skatteutjämningssystem bör
bibehållas under år 1988 behöver några extra skatteutjämningsbidrag med
anledning av omläggning av skatteutjämningssystemet inte utbetalas. Utskottet
anser därför att extra skatteutjämningsbidrag bör uppgå till samma
belopp som under 1987 och fördelas enligt nuvarande principer. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna Fi317 och Fi319, yrkande 2.

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

I budgetpropositionen föreslås att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m. för budgetåret 1987/88 anvisas ett förslagsanslag av 12 681 milj.
kr. Regeringen har därefter i kompletteringspropositionen föreslagit att
anslaget bör räknas upp med 150 milj. kr. till följd av förändringar i
lönesummans utveckling.

Tabell 5. Skatteutjämningsbidrag åren 1985-1988 (milj. kr.)

	1985	1986	1987	Prop. 1988	Utskottet 1988
Kommuner	6 015	6 470	7 142	6 624	7 547
Landsting	4 829	5 229	5 764	5 076	6 085
Extra skatteutjämnings-
bidrag	180	230	356	400	320
Summa, helår	11 024	11 929	13 262	12 100	13 952
budgetår 1987/88				12 681	13 607

FiU 1986/87:29

Med hänvisning till tabell 5 och vad utskottet anfört ovan beräknar utskottet
anslaget till skatteutjämningsbidrag för budgetåret 1987/88
till 13 607 milj. kr.

Skatteutjämningsavgift

I budgetpropositionen föreslås att skatteutjämningsavgiften minskas med
totalt 14 öre/skr. Målet anges vara att på sikt helt avveckla den generella
avgiften. Den progressiva avgiften föreslås vara kvar och i någon mån skärpt.

I motion Fi215 (m) och Fi302 (vpk) föreslås att den generella avgiften
omedelbart avskaffas. I motion Fi308 (c) föreslås att den särskilda skatteutjämningsavgiften
(13 öre/skr.) för kommuner avskaffas redan år 1988. I
motion Fi320 (fp) föreslås däremot en höjning av skatteutjämningsavgiften
med 5 öre/skr. för landstingskommuner och med 9 öre/skr. för kommuner.

Uttaget av skatteutjämningsavgift gör att även kommuner utanför skatteutjämningssystemet
får medverka till att finansiera en del av skatteutjämningsbidragen.
Som utskottet anfört bör avgiften höjas med 10 öre/skr.
Därmed ökar statens inkomster med 890 milj. kr. Det totala avgiftsuttaget
uppgår därmed till 34 öre/skr. för landstingskommuner och 47 öre/skr. för
primärkommuner. Avgiften bör regleras i en särskild lag.

Utskottet avstyrker med det anförda yrkande 3 i motion Fi308 (c).
Utskottet anser att en särskild avgift bör uttas på det kommunala
skatteunderlaget efter en progressiv skala. Utskottet förordar att denna
avgift tas ut med stöd av en särskild lag. Utskottet avstyrker således motion
Fi308 yrkande 4.

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning

I budgetpropositionen föreslås att 1 569 milj. kr. anslås för bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.
Regeringen har senare i kompletteringspropositionen föreslagit
att kompensationen reduceras till 1 391 milj. kr. I motionerna FH12
(m), Fi228 (c) och Fi320 (fp) yrkas att bidraget inte skall utgå.

Utskottet har i det föregående förordat vissa ändringar i anslaget till
kompensation för slopad företagsbeskattning. Utskottet tillstyrker således
att kompensationen reduceras med ett belopp som motsvarar 90 kr./
invånare. Anslaget beräknas därmed uppgå till 1224 milj. kr. Motionerna
Fil 12 yrkande 16, Fi228 (c) yrkande 7 och Fi320 (fp) yrkande 5 blir därmed
delvis tillgodosedda. Motion Fil 16 (vpk) yrkande 9, vari yrkas att kompensationen
skall höjas, avstyrks däremot.

Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag

I ett tiotal motioner begärs att de olika statsbidragen till kommunerna vägs in
i en helhet inför att ställning tas till den framtida kommunala utvecklingen.

I motion Fi215 (m) anförs att merparten av statsbidragen till kommunerna
på sikt bör avvecklas med undantag för bl.a. ett väl fungerande skatteutjämningssystem.
Redan nästa år bör ett så stort antal specialdestinerade
statsbidrag som möjligt ersättas av ett allmänt kommunalt bidrag. Det bör

FiU 1986/87:29

fördelas på ett likartat sätt som de specialdestinerade bidragen. Framtida
neddragningar av det statliga stödet till kommunerna bör enligt motionärerna
ske genom att minska detta allmänna bidrag. En förutsättning härför är att
det sker en omfattande avreglering av statliga föreskrifter och bidragsbestämmelser.

I motion Fi308 (c) anförs att en ökad utjämning kommunerna emellan bör
ske genom att de totala statsbidragen till kommunerna omfördelas. Detta
föreslås ske genom att de specialdestinerade bidragen överförs till skatteutjämningen.
Bidragen bör enligt motionärerna fördelas efter för kommunerna
opåverkbara faktorer som exempelvis skattekraft, geografiskt läge,
åldersstruktur och befolkningsutveckling. Fördelningen bör enligt motionärerna
inte ske efter verksamhetens storlek. Det gynnar endast de rika
kommunerna.

I motion Fi320 (fp) anförs att de nuvarande driftbidragen bör förändras till
att bli mer generella och schabloniserade efter invånarantal, dvs. som ett
bidrag per person i relevant ålder. Med sådana schabloniserade statsbidrag
blir bidragssystemet enligt motionärerna mer neutralt mellan "rika" och
"fattiga" kommuner. Kommunerna ges därigenom möjligheter att själva
fritt, utan statlig detaljreglering, bestämma hur olika verksamheter skall
bedrivas. Som ett komplement till ett på detta sätt schabloniserat statsbidragssystem
krävs enligt motionärerna ett utjämningssystem med hög
ambitionsnivå som utjämnar skillnader i skattekraft och opåverkbara
kostnader.

I motionerna Fi306 av Olle Grahn m. fl. (fp, m, c), Fi310 av Elver Jonsson
och Lars Sundin (fp) och Fi313 av Rolf Kenneryd m. fl. (c, m) begärs att ett
nytt förslag till samlat åtstramningspaket utarbetas vari samtliga statsbidrag
(även specialdestinerade) vägs in i en helhetslösning med syftet att alla
kommuner skall delta och bära sina relativa delar av nedskärningarna efter
bärkraft. I avvaktan på ett sådant förslag bör nuvarande skatteutjämningssystem
få gälla tills vidare.

1 motion Fi304 av Agne Flansson och Gösta Andersson (c) anförs att de
specialdestinerade bidragen genom sin konstruktion gynnar de rika kommunerna,
främst de expansiva storstadsregionerna. Det vore därför enligt
motionärerna en riktig fördelningspolitisk åtgärd att slå samman de specialdestinerade
statsbidragen med bidraget till kommunal skatteutjämning och
därmed ge alla statsbidrag till den kommunala sektorn en utjämnande
prägel. Det nuvarande skatteutjämningssystemet bör behållas till dess en
reform av det skisserade slaget kan genomföras.

I motion Fi317 av Birger Rosqvist m.fl. (s) anförs att det vore välbetänkt
att mycket snart inleda en förnyad översyn av skatteutjämningssystemet.
Den snabba samhällsförändringen leder enligt motionärerna till att målen för
det komplexa skatteutjämningssystemet mycket snart undergrävs. I en
översyn bör man särskilt pröva förutsättningarna för att använda instrument
av typen skatteutjämningsavgift.

I motion Fi321 av Christer Eirefelt och Margareta Fogelberg m. fl. (fp)
begärs en skyndsam utredning om ett nytt system för statsbidrag till
kommunerna som i större utsträckning bygger på en schablonisering av
bidragen och minskad detaljreglering.

I motion Fi302 (vpk) begärs att en parlamentarisk utredning tillsätts om

FiU 1986/87:29

övergång till en enhetsskatt för stat och kommuner. Tekniken för beräkningen
av faktorer och tillägg för fastställande av grundgarantin måste enligt
motionärerna bli föremål för ytterligare analys och översyn med syfte att få
korrekta värden.

Som framgått av utskottets redovisning i tabell 3 har de specialdestinerade
bidragens andel av totala bidragen minskat påtagligt under den senaste
tioårsperioden.

Bidragen är ett av statsmakternas instrument för att påverka utformningen
och omfattningen av olika verksamheter inom kommunsektorn. Det är inom
vissa områden, t.ex. skolväsendet, angeläget att en godtagbar och enhetlig
standard kan upprätthållas i hela landet. De specialdestinerade bidragen kan
också medverka till att stärka ekonomiskt och politiskt svaga gruppers
livsvillkor och ekonomiska situation, t .ex för barn, gamla och handikappade.

Vissa av de specialdestinerade bidragen, t.ex. bidrag till barnomsorg och
investeringsbidragen, syftar till att stimulera kommunerna att bygga ut viss
kommunal verksamhet.

Det har i olika sammanhang hävdats att de specialdestinerade bidragen är
förknippade med långtgående detaljregleringar och omfattande byråkrati
både hos de mottagande kommunerna och hos de utbetalande statliga
myndigheterna. Regeringen tillsatte år 1983 en beredning (stat—kommunberedningen)
för ökad samverkan mellan stat och kommun samt förenkling
av statliga regler riktade mot kommunsektorn. 1 direktiven (dir. 1983:30)
anges att syftet bör vara att föreslå förändringar som leder till effektivitetshöjningar
och kostnadsreduceringar i den kommunala verksamheten. Beredningen
har lämnat ett antal rapporter som belyser samverkan mellan stat
och kommun. Beredningens arbete beräknas pågå till juni 1989.

En schablonisering av bidragen enligt den modell som föreslås i t.ex.
motion Fi320 (fp) kan inte genomföras för alla typer av bidrag. Det finns,
som omnämns i motionen, verksamheter som är av tidsbegränsad karaktär
eller endast berör vissa delar av landet. Som exempel kan nämnas bekämpningen
och behandlingen av AIDS.

En omläggning i den riktning som förordats i flera av motionerna skulle
innebära stora förändringar i bidragsbelopp för olika primärkommuner resp.
landsting och kan inte genomföras utan att de specialdestinerade bidragens
betydelse för kommunernas ekonomi närmare analyseras.

De kommuner som följt statsmakternas intentioner och byggt ut den
bidragsstimulerade verksamheten skulle komma att drabbas av en sådan
omläggning. Som påpekas i t.ex. motion Fi320 (fp) är skillnaden mellan
statsbidragsbelopp räknat per förskolebarn i dag mycket stor. Stockholm får
t. ex. ett bidrag som räknat per barn i kommunen är cirka sex gånger så stort
som i Bromölla, vilket beror på den högre barnomsorgsutbyggnaden i
Stockholm till följd av den högre förvärvsintensiteten samt annan inriktning
av verksamheten.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte dela uppfattningen att merparten
av de specialdestinerade bidragen bör avvecklas. Detta hindrar inte att
bidragens utformning och omfattning kan behöva ses över och ändras. I
budgetpropositionen anmäls att en interdepartemental arbetsgrupp under

FiU 1986/87:29

våren 1987 kommer att kartlägga och analysera de specialdestinerade
bidragen och deras fördelning, effekter m.m.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi306, Fi310 yrkande 1,
Fi317 yrkande 1, Fi320 yrkande 2, Fi321 yrkandena 2 och 3, Fi304 yrkande 3,
Fi313 yrkande 4 och Fi308 yrkande 5.

Det finns enligt utskottets mening inte skäl att särskilt utreda frågan om
statskommunal enhetsskatt. Motion Fi302 yrkande 3 avstyrks därför av
utskottet.

Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel

Utskottet har inte något att erinra mot propositionens förslag till ändrade
utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel. Eftersom utskottet anser att
nuvarande skatteutjämningssystem måste bibehållas under år 1988 bör
hänvisningar till den i budgetpropositionen föreslagna lagen om skatteutjämning
utgå i här aktuella lagförslag. Hänvisning bör göras i berörda lagrum till
lagarna om skatteutjämningsavgift och om särskild skatteutjämningsavgift.

Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut med
kommunalekonomiska konsekvenser

I motion Fi307av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m) anförs att det finns fog
att på nytt upprepa framställningen om att regeringen i alla propositioner
klart analyserar och redovisar samtliga kommunalekonomiska konsekvenser
som direkt eller indirekt föranleds av framlagda förslag till beslut.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner med denna
innebörd, senast våren 1985. Utskottet gav därvid (FiU 1984/85:29) uttryck
för samma principiella inställning som nu redovisas i motion Fi307. Utskottet
påpekade att det är angeläget att statsmakterna i det löpande arbetet
klarlägger olika reformers effekter på den kommunala volymutvecklingen
och på den kommunala ekonomin.

När det gäller riktlinjepropositioner har åtgärder vidtagits för att förslagen
så långt det är möjligt skall åtföljas av kostnadsbedömningar. Av dessa
bedömningar bör självfallet även de kommunala kostnaderna framgå.

Det kan även nämnas att i allmänna direktiv till kommittéer och särskilda
utredare (dir. 1984:5) föreskrivs att för avgivna förslag skall väl genomarbetade
kostnadsberäkningar redovisas. Dessa skall ta hänsyn till alla kostnader
för olika intressenter, däribland kommuner.

I den reviderade budgethandboken för myndigheternas anslagsframställningar
föreskrivs att förslag skall kostnadsberäknas. Särskilt skall konsekvenserna
för bl.a. kommunerna uppmärksammas. Detta leder till att
regeringen får ett bättre underlag för kostnadsbedömningar i kommande
propositioner.

Utskottet anser i överensstämmelse med tidigare riksdagsbeslut att
motionsyrkandet inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida och
avstyrker därför motion Fi307.

FiU 1986/87:29

Övriga anslag

I motion Fil 16 (vpk) anförs att den förda åtstramningspolitiken har inneburit
att viktiga områden inom den gemensamma sektorn eftersatts. För att möta
det ökande trycket främst inom vård- och omsorgsområdena föreslås därför
att 2 miljarder kronor uppförs på ett specialdestinerat bidrag för detta.

Av vad utskottet anfört framgår att utskottet inte kan ställa sig bakom
förslag med den finansiella innebörd som motionärerna föreslår. Motion
Fil 16 yrkande 11 avstyrks därför av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av besparingar gentemot kommunsektorn att

riksdagen godkänner vad utskottet anfort,

2. beträffande förslaget till reviderat skatteutjämningssystem

att riksdagen med avslag på i proposition 1986/87:100 bilaga 9 punkt E
mom. 1 framlagt förslag till lag om skatteutjämning och med anledning
av motionerna 1986/87:Fi 113 yrkande 25, 1986/87:Fi215 yrkande 7,
1986/87:Fi217 yrkande 4, 1986/87:Fi223 yrkande 3, 1986/87:Fi301,
1986/87:Fi302 yrkandena 1 och 2,1986/87: Fi303,1986/87 :Fi304 yrkande
1, 1986/87:Fi305, 1986/87:Fi308 yrkandena 1 och 2, 1986/87:Fi309,
1986/87:Fi310 yrkande 2,1986/87:Fi311,1986/87:Fi312,1986/87:Fi313
yrkandena 1-3, 1986/87:Fi314, 1986/87:Fi320 yrkande 3, 1986/
87:Fi321 yrkande 1,1986/87:Fi322 och 1986/87:Sk386 yrkande lOsom
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi304 yrkande 2, 1986/
87:Fi315 och 1986/87:Fi318,

4. beträffande regional skatteutjämning
att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi316,

5. beträffande extra skatteutjämningsbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi317 yrkande 2 och 1986/
87:Fi319,

6. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med anledning av propositionerna 1986/87:100 bilaga 9
punkt E 1 och 1986/87:150 bilaga 1 mom. 15 samt motionerna
1986/87:Fil 16 yrkande 10 och 1986/87:Fi320 yrkande 4 till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m.m. för budgetåret 1987/88 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 13607000000 kr.,

7. beträffande skatteutjämningsavgift

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Fi320 yrkande 6 och
med avslag på motion 1986/87: Fi308 yrkande 3 antar av utskottet i
bilaga 1 framlagt förslag till lag om skatteutjämningsavgift,

FiU 1986/87:29

8. beträffande särskild skatteutjämningsavgift

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Fi308 yrkande 4 antar av
utskottet i bilaga 2 framlagt förslag till lag om särskild skatteutjämningsavgift,

9. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med anledning av propositionerna 1986/87:100 bilaga 9
punkt E 2 och 1986/87:150 bilaga 1 mom. 10 och motionerna
1986/87:Fil 12 yrkande 16, 1986/87:Fi228 yrkande 7 och 1986/87:Fi320
yrkande 5 samt med avslag på motion 1986/87: Fi 116 yrkande 9 till
Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1987/88 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1224000000 kr.,

10. beträffande avvägning mellan generella och specialdestinerade
bidrag

a) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi304 yrkande 3, 1986/
87:Fi306, 1986/87:Fi308 yrkande 5, 1986/87:Fi310 yrkande 1, 1986/
87:Fi313 yrkande 4,1986/87:Fi317 yrkande 1,1986/87: Fi320 yrkande 2
samt 1986/87:Fi321 yrkandena 2 och 3,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi302 yrkande 3,

11. beträffande ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel att

riksdagen

a) antar det i proposition 1986/87:100 bilaga 9 punkt E mom. 2
framlagda förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1983:272),

b) antar det i proposition 1986/87:100 bilaga 9 punkt E mom. 3
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,

c) antar det i proposition 1986/87:100 bilaga 9 punkt E mom. 4
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m., med den ändringen

dels att 1 § utgår ur lagförslaget,

dels att 4 § femte stycket erhåller följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse

Föreslagen lydelse Utskottets förslag

FiU 1986/87:29

Föreslagen lydelse

pension, 9 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
och 14 § lagen (1987:000)
om skatteutjämning, skall länsskattemyndigheten
utanordna till kommunen
den 20 i månaden. Är kommunens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari
och februari, skall utbetalningarna
dessa månader grundas på samma
belopp som utbetalningen i december
månad det föregående året. När
särskilda skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna
att utbetalningen skall grundas på ett
annat belopp. Om något av de belopp
som utbetalningen i månaderna
januari och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.

Utskottets förslag

pension, 9 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
8 § lagen (1987:000) om
skatteutjämningsavgift och 4 § lagen
(1987:000) om särskild skatteutjämningsavgift,
skall länsskattemyndigheten
utanordna till kommunen den
20 i månaden. Är kommunens fordran
inte uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari och
februari, skall utbetalningarna dessa
månader grundas på samma belopp
som utbetalningen i december månad
det föregående året. När särskilda
skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp
som utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.

FiU 1986/87:29

dels att övergångsbestämmelserna erhåller följande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Intill den 1 januari 1988 skall dock
hänvisningen i 4 § femte stycket till 8 § lagen (1987:000) om
skatteutjämningsavgift avse 8 § lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift.

d) avslår det i proposition 1986/87:100 bilaga 9 punkt E mom. 5
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m.m.,

12. beträffande konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för
beslut med kommunalekonomiska konsekvenser

att riksdagen avslår motion 1986/87: Fi307,

13. beträffande övriga anslag

att riksdagen avslår motion 1986/87: Fi 116 yrkande 11.

Stockholm den 21 maj 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp). Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s),
Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp). Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Kjell A. Mattsson (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk),
Arne Kjörnsberg (s) och Rolf Kenneryd (c).

Reservationer

FiU 1986/87:29

1. Inriktningen av besparingar gentemot kommunsektorn
(mom. 1)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”1 budgetpropositionen”
och på s. 34 slutar med ”från kommunsektorn” bort ha följande
lydelse:

Det finns enligt utskottets bedömning stora risker för en fortsatt alltför
snabb expansion av den kommunala verksamheten i förhållande till det
samhällsekonomiska utrymmet. Att minska kommunernas volymökning är
angeläget inte minst för att det därigenom skapas utrymme för en ökning av
reallönerna.

Ett primärt mål för den ekonomiska politiken vad avser kommunsektorn
borde därför enligt utskottet vara att bringa ner volymökningen till 0%.

Genom en god förvaltning och omprioriteringar kan ökad kommunal
service ges inom en oförändrad totalram realt sett. Om de kommunala
monopolen bryts upp kan konkurrensen öka, vilket förbättrar effektiviteten.
Dessutom kan privatiseringar och entreprenader utnyttjas varigenom effektivitetsvinster
uppstår.

En förutsättning för en sådan utveckling är att den statliga styrningen av
verksamheten minskar markant. Endast därigenom är det möjligt att uppnå
en verklig decentralisering av besluten och därmed en anpassning till lokala
förhållanden.

Merparten av statsbidragen till kommunerna bör enligt utskottet på sikt
avvecklas med undantag för bl.a. ett väl fungerande skatteutjämningssystem.
Detta är nödvändigt dels för att öka det kommunala självstyret, dels för
att kunna sänka det totala skattetrycket.

En oförändrad kommunal utgiftsvolym innebär jämfört med en tvåprocentig
volymökning att kostnaderna för den kommunala verksamheten skall
reduceras med 4,5 miljarder kronor år 1988.

En minskning av statsbidraget till kommunerna får inte leda till kommunalskattehöjningar.
Utskottet förordar därför att ett lagstadgat kommunalt
skattestopp skall införas.

Redan nästa år bör ett så stort antal specialdestinerade statsbidrag som
möjligt ersättas av ett allmänt kommunalt bidrag. Detta skall ske samtidigt
som de detaljregleringar och bidragsbestämmelser som är förknippade med
statsbidragen avvecklas. Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen
förslag där de specialdestinerade bidragen slås samman till ett allmänt bidrag
som fördelas mellan kommunerna på ett likartat sätt som de specialdestinerade
bidragen. Framtida neddragningar på statens stöd till kommunerna skall
ske genom minskningar av detta allmänna bidrag.

I motion Fi215 föreslås att de specialdestinerade statsbidragen minskas
med 3,3 miljarder kronor för år 1988. Dessutom bör kompensationen för
bolagsskatten avskaffas, vilket innebär ett intäktsbortfall för primärkommunerna
med 1,6 miljarder kronor. Därutöver minskas kommunernas skattein -

täkter med 3 miljarder kronor till följd av förslag om grundavdrag för barn.
Minskningen bör göras redan år 1988 i samband med att staten transfererar
skatteintäkter till kommunerna. Totalt innebär således förslagen ett intäktsbortfall
med 7,9 miljarder kronor.

Samtidigt föreslås emellertid att skatteutjämningsavgiften avskaffas
fr.o.m. år 1988 och att en viss förstärkning görs av den nuvarande
kommunala skatteutjämningen, främst i syfte att stimulera till lägre kommunalskattesatser.
Tillsammans beräknas dessa förslag tillföra kommunerna 4,8
miljarder kronor.

Den specificerade åtstramningen gentemot kommunerna uppgår således,
utöver regeringens förslag, till 3,1 miljarder kronor för år 1988. För att hålla
den kommunala verksamheten på en realt sett oförändrad nivå krävs, som
tidigare nämnts, neddragningar motsvarande 4,5 miljarder kronor. Härigenom
uppstår ett utrymme på 1,4 miljarder kronor för sänkningar av
kommunalskatterna. Utskottet anser att denna inriktning av åtgärder mot
kommunsektorn väl svarar mot de krav utskottet redovisat.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av besparingar gentemot kommunsektorn att

riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

2. Inriktningen av besparingar gentemot kommunsektorn
(mom. 1)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”1 budgetpropositionen”
och på s. 34 slutar med ”från kommunsektorn” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör syftet med skatteutjämningen vara att på sikt
ge kommunerna lika ekonomiska förutsättningar. Samma servicenivå och
effektivitet skall ge samma kommunalskatt oavsett egen skattekraftsnivå.

Utskottet anser därför för det första att åtgärder för år 1988 måste inriktas
på att förhindra att den kommunala skatteutjämningen förlorar sin roll i
fördelningspolitiken. Det innebär att utskottet inte kan acceptera att
nedskärningar görs i skatteutjämningssystemet. I stället bör systemet
förstärkas. Det bör ske genom en omfördelning av de statliga bidragen. Den
nuvarande kompensationen till kommunerna för den slopade företagsbeskattningen
bör avskaffas och de specialdestinerade bidragen med undantag
för bidragen till skolan bör begränsas. Därigenom frigörs medel som kan
överföras till skatteutjämningen.

Utskottet delar propositionens målsättning att skatteutjämningsavgiften
på sikt helt bör avvecklas. Det finns skäl att gå något fortare fram än vad som
föreslås i budgetpropositionen. Som ett ytterligare steg bör därför den avgift
på 13 öre/skr., som för närvarande tas ut endast av primärkommunerna
avskaffas. Vidare bör den progressiva avgiften som tas ut endast av vissa
kommuner avskaffas.

FiU 1986/87:29

Genom åtgärder med denna inriktning bör det vara möjligt att redan för år
1988 förstärka den kommunala skatteutjämningen. Utskottet anser att den
omfattningen av åtgärder som föreslås i motion Fi308 på ett lämpligt sätt
svarar mot den inriktning utskottet förordat. Det skulle innebära att
skatteutjämningssystemet redan år 1988 tillförs 3,4 miljarder kronor i
förhållande till budgetpropositionens förslag.

Inför år 1989 bör särskilt utredas möjligheterna att överföra de specialdestinerade
bidragen till skatteutjämningen. Därvid bör den modell för
kommunal utjämning som praktiseras i Norge och i Danmark särskilt
beaktas.

Ett system av denna modell skulle enligt utskottets mening ge kommunerna
större frihet att använda sina resurser. Det innebär nämligen att de
detaljregleringar och den byråkrati som de olika specialdestinerade bidragen
är förknippade med försvinner. Detta främjar en god hushållning och den
kommunala självstyrelsen förstärks, samtidigt som den fördelningspolitiska
effekten förbättras.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av besparingar gentemot kommunsektorn att

riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

3. Inriktningen av besparingar gentemot kommunsektorn
(mom. 1)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”1 budgetpropositionen”
och på s. 34 slutar med ”från kommunsektorn" bort ha följande
lydelse:

Kommunerna har viktiga samhällsuppgifter när det gäller utbildning,
omsorg och vård av såväl gamla som unga, bostäder och arbete. Det
ankommer i stor utsträckning på kommunerna att förverkliga de beslut som
regering och riksdag fattar. Det är därför nödvändigt att tillräckliga resurser
tillförs kommunsektorn så att välfärds- och fördelningspolitiken ges ett reellt
innehåll för de enskilda medborgarna. En hård nedskärningspolitik mot
kommunerna riskerar att drabba de svaga grupperna och bidra till arbetslöshet
och andra regionala problem. Ekonomiska orättvisor, social nedrustning
och privatisering av verksamheter följer i spåren av en åtstramningspolitik
mot kommunerna. Enligt utskottets mening måste kommunerna därför
garanteras resurser för en välfärdspolitik och fördelningspolitik till de svaga
gruppernas försvar. Utskottet vill därför bestämt avvisa den politik gentemot
den kommunala sektorn som föreslås i budgetpropositionen och i partimotionerna
Fi215 (m), Fi320 (fp) samt Fi308 (c) innebärande att den kommunala
sektorn dräneras på resurser. Utskottet förordar att skatteutjämningssystemet
bibehålls på nuvarande nivå, att skatteutjämningsavgiften avskaffas och
att kommunsektorn dessutom tillförs ökade resurser via riktade bidrag för att
stärka sysselsättningen, minska ekonomiska orättvisor och förbättra den

FiU 1986/87:29

sociala omvårdnaden. Utskottet motsätter sig bestämt att besparingar görs
av transfereringarna till kommunsektorn.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av besparingar gentemot kommunsektorn att

riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

4. Förslaget till reviderat skatteutjämningssystem (mom. 2)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Vad utskottet”
och på s. 35 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

För att få en rättvis kommunal verksamhet över landet behövs ett väl
fungerande kommunalt skatteutjämningssystem. Det bör ge stöd åt kommuner
med låg skattekraft och särskilt stora kostnader.

Den kommunala skattesatsen blir därmed ett klarare uttryck för den
kommunala självstyrelsen och speglar den avvägning mellan offentlig och
enskild verksamhet som kommunens befolkning väljer.

Regeringen föreslår i sitt förslag till reviderat skatteutjämningssystem ett
tak för skattesatserna som begränsar skatteutjämningsbidragets storlek.
Utskottet anser att det är viktigt att skatteutjämningssystemet är helt
opåverkbart av den bidragsmottagande kommunens skattepolitik.

Skatteutjämningsbidraget bör därför beräknas utifrån en fix skattesats,
vilken bör vara 16 kr. för primärkommun och 13:50 kr. för landstingskommun
samt 29:50 kr. för landstingsfri kommun. De kommuner och landsting
som ligger över dessa skattesatser bör få höjda grundgarantinivåer.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi215 att kommuner
med särskilt hög kommunal utdebitering - över 17 kr. per skattekrona för
primärkommun — bör få ett särskilt bidrag för att stimulera till skattesänkning.
Det extra skatteutjämningsbidraget skall utbetalas med 50% av
skattesänkningen ned till 17 kr. per skattekrona det år skattesänkningen
genomförs. Därigenom får skatteutjämningen ett inslag som stimulerar till
lägre skattesatser och minskade utdebiteringsskillnader mellan olika kommuner.

Den tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet bör enligt
utskottet i allt väsentligt bibehållas. Grundgarantierna för 1987 bör också
vara oförändrade med undantag av den korrigering som sker för kommuner
med över 16 kr. resp. 13:50 kr. i utdebitering.

När det gäller tekniken för beräkning av skillnader i kostnader för
åldersstruktur och socialstruktur kan regeringens förslag accepteras med
vissa undantag. Kostnader för barnomsorg bör beräknas uteslutande med
utgångspunkt i antalet barn i berörda åldrar. Något hänsynstagande till den
faktiska utbyggnaden av barnomsorgen bör inte ske. Faktorn kostnad för
socialbidrag skall omfatta hela antalet hushåll som får socialbidrag.

Skatteutjämningskommitténs förslag om tillägg vid stor befolkningsminskning
accepteras.

FiU 1986/87:29

Det av utskottet förordade skatteutjämningssystemet innebär att utbetalade
skatteutjämningsbidrag kommer att öka något. Storleken beror till viss
del på hur mycket de kommunala skattesatserna sänks i högskattekommuner.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker förslaget i motion
Fi215 till reviderat utjämningssystem.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förslaget till reviderat skatteutjämningssystem
att riksdagen med avslag på i proposition 1987/88:100 bilaga 9 punkt E
mom. 1 framlagt förslag tili lag om skatteutjämning och med anledning
av motionerna 1986/87:Fi 113 yrkande 25, 1986/87:Fi217 yrkande 4,
1986/87:Fi223 yrkande 3, 1986/87:Fi301, 1986/87:Fi302 yrkandena 1
och 2, 1986/87:Fi303, 1986/87:Fi304 yrkande 1, 1986/87:Fi305, 1986/
87:Fi308 yrkandena 1 och 2, 1986/87:Fi309, 1986/87:Fi310 yrkande 2,
1986/87:Fi311, 1986/87:Fi312, 1986/87:Fi313 yrkandena 1-3, 1986/
87:Fi314, 1986/87:Fi320 yrkande 3, 1986/87:Fi321 yrkande 1, 1986/
87:Fi322 och 1986/87:Sk386 yrkande 10 och med bifall till motion
1986/87:Fi215 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. Förslaget till reviderat skatteutjämningssystem (mom. 2)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Vad utskottet”
och på s. 35 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skatteutjämningssystemet bör förstärkas. Regeringens
förslag till reviderat skatteutjämningssystem innebär en kraftig nedskärning
av skatteutjämningsbidragen. Utskottet anser därför att förslaget bör avslås
av riksdagen. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi308 att
grundgarantin i det föreslagna skatteutjämningssystemet bör vara minst
103 % och uppgå till högst 152 % av medelskattekraften. Garantitalen bör
för det första skrivas upp till 1986 års nivå. För det andra bör grundgarantin
för de kommuner och landsting som inte når upp till den nivå som fastställdes
vid utjämningsreformen år 1979 höjas med en procentenhet.

För det tredje bör en ökning av grundgarantin utöver vad som föreslås i
propositionen ske för kommunerna i skogslänen och Blekinge län samt
Östhammar, Tierp och Älvkarleby i Uppsala län, Valdemarsvik i Östergötlands
län, Gotlands kommun, Åmål, Bengtsfors och Dals-Eds kommuner i
Älsvborgs län, samtliga kommuner i Örebro län utom Hallsberg och Kumla,
Hallstahammar, Surahammar, Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg i
Västmanlands län. Detta innebär en anslutning till budgetpropositionens
regionalpolitiska profil i skatteutjämningssystemet i de områden som bäst
behöver förstärkning. Utskottet motsätter sig den besparing propositionen
föreslår i skattekraftssvaga sydsvenska kommuner.

Propositionens förslag till beräkning av åldersstrukturfaktorn kan i

FiU 1986/87:29

huvudsak godtas av utskottet liksom förslaget att tillägget för stor befolkningsminskning
även skall avse landstingen.

Skatteutjämningsbidraget bör enligt utskottet beräknas med utgångspunkt
från medelskattekraften och kommunernas och landstingskommunernas
egna skattesatser upp till 18 kr. för kommunerna och 14:50 kr. för landsting
och 32:50 kr. för kommuner utanför landsting.

Nuvarande spärregel om en höjning av grundgarantin med lägst 3 % av
medelskattekraften i förhållande till de regler som gällde 1979 bör slopas.

Nuvarande spärregel innebärande att avdrag för gynnsam åldersstruktur
inte får leda till lägre skattekraftsgaranti än 100% av medelskattekraften
bibehålls.

Utskottet anser att regeringen bör ges i uppdrag att omgående utarbeta ett
nytt förslag till reviderat skatteutjämningssystem i enlighet med vad utskottet
nu anfört och förelägga riksdagen detta förslag tidigt i höst. I och med att
riksdagen redan i vår godkänner inriktningen för ett sådant förslag kan
kommunerna och landstingen utgå från detta i sin planering och systemet kan
träda i kraft redan år 1988.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förslaget till reviderat skatteutjämningssystem
att riksdagen med avslag på i proposition 1986/87:100 bilaga 9 punkt E
inom. 1 framlagt förslag till lag om skatteutjämning och med anledning
av motionerna 1986/87:Fi215 yrkande 7, 1986/87:Fi217 yrkande 4,
1986/87:Fi223 yrkande 3, 1986/87:Fi301, 1986/87:Fi302 yrkandena 1
och 2, 1986/87:Fi303, 1986/87:Fi304 yrkande 1, 1986/87:Fi305, 1986/
87:Fi308 yrkandena 1 och 2, 1986/87:Fi309, 1986/87:Fi310 yrkande 2,
1986/87:Fi311, 1986/87:Fi312, 1986/87:Fi313 yrkandena 1-3, 1986/
87:Fi314, 1986/87:Fi320 yrkande 3, 1986/87:Fi321 yrkande 1, 1986/
87:Fi322 och 1986/87:Sk386 yrkande 10 och med bifall till motion
1986/87:Fi 113 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

6. Förslaget till reviderat skatteutjämningssystem (mom. 2)
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Vad utskottet”
och på s. 35 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är skatteutjämningssystemets främsta syfte att
utjämna skillnader i skattekraft och kostnader mellan olika kommuner och
landstingskommuner. Principen, som föreslås i propositionen, att omfördela
bidragen så att kommunerna och landstingskommunerna i norra Sverige,
som genomsnittligt sett har en högre skattesats än i övriga landet, får en
relativt större andel, är därför riktig. Likaså synes det välmotiverat att
särskilt stärka situationen för kommunerna i Norrlands inland. Utskottet kan
dock inte acceptera propositionens förslag så till vida att dessa relativa
förbättringar skall ske på bekostnad av kommunerna och landstingskommunerna
i södra och mellersta Sverige. Det finns ett stort antal kommuner och
landsting i södra och mellersta Sverige som i dagsläget har en besvärlig

FiU 1986/87:29

4 Riksdagen 1986/87. 5 sami. Nr29

ekonomisk situation, hög utdebitering och svag skattekraft. Det kan enligt
utskottets mening inte vara rimligt att dessa näst sämst ställda kommuner
skall svara för förbättringar för de allra sämst ställda kommunerna.
Innebörden av en sådan omfördelning blir att en ökad börda läggs på låg- och
normalinkomsttagare i södra och mellersta Sverige som drabbas hårt av den
orättvisa proportionella skatten. En sådan ordning kan inte accepteras.
Utskottet förordar därför, i likhet med vad som föreslås i motion Fi302 (vpk),
att den garanterade skattekraften i huvudsak tryggas via av staten tillskjutet
tillskott av skatteunderlag. Grundgarantin bör därför vara lägst 101 % av
medelskattekraften, vilket överensstämmer med skatteutjämningskommitténs
förslag. För att bibehålla den utjämnande karaktären i skatteutjämningssystemet
bör därutöver grundgarantin förstärkas ytterligare för kommunerna
i norra Sverige. Därigenom skulle systemet bättre anpassas för en
övergång till en enhetsskatt för stat och kommuner som innebär att
kommunerna erhåller sin andel av skatten för att klara basbehoven med
utgångspunkt i fastställda kriterier beräknade på faktorer som befolkningsstruktur,
skolans och den sociala omvårdnadens behov. Propositionens
förslag i övrigt vad gäller den skattesats som skall ligga till grund för
bidragsberäkningen och beräkningen av faktorn åldersstruktur och social
struktur godtas av utskottet.

På sikt bör skatteutjämningssystemet, såsom anförs i motion Fi302 (vpk),
ersättas av en mer långsiktig och varaktig lösning som kan trygga en
demokratisk kommunal skattepolitik med beaktande av såväl en fördelningspolitisk
som regionalpolitisk målsättning.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi302 (vpk) och avstyrker de
motioner vari framförs att den kommunala sektorns totala resurser kraftigt
bör minskas.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förslaget till reviderat skatteutjämningssystem
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: Fi302 yrkandena 1 och 2
och med anledning av i proposition 1986/87:100 bilaga 9 punkt E mom.
1 framlagt förslag till lag om skatteutjämning samt med avslag på
motionerna 1986/87:Fi 113 yrkande 25, 1986/87:Fi215 yrkande 7,
1986/87:Fi217 yrkande 4, 1986/87:Fi223 yrkande 3, 1986/87:Fi301,
1986/87: Fi303,1986/87:Fi304 yrkande 1,1986/87:Fi305,1986/87:Fi308
yrkandena 1 och 2, 1986/87:Fi309, 1986/87:Fi310 yrkande 2, 1986/
87 :Fi311, 1986/87:Fi312, 1986/87:Fi313 yrkandena 1-3, 1986/
87:Fi314, 1986/87:Fi320 yrkande 3, 1986/87:Fi321 yrkande 1, 1986/
87:Fi322 och 1986/87:Sk386 yrkande 10 antar av utskottet i bilaga 3
framlagt förslag till lag om skatteutjämning.

FiU 1986/87:29

7. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 3,
motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 6

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 35 som börjar med ”1 tre” och slutar med ”yrkande 2” bort ha
följande lydelse:

Budgetpropositionens förslag till ändrat skatteutjämningssystem innebär
att grundgarantin sänks för kommunerna och landstingskommunerna i södra
Sverige med i princip fem procentenheter. I tre motioner begärs därför att
grundgarantinivån höjs i förhållande till propositionens förslag för Eskilstuna,
Gullspångs kommuner resp. för Kalmar län.

Enligt utskottets mening bör propositionens förslag modifieras så att
propositionens förslag till grundgarantier för kommunerna och landstingskommunerna
i södra och mellersta Sverige höjs med 4 procentenheter, vilket
innebär att inte någon kommun får en grundgaranti understigande 101 %.
Därigenom undviks de påtagligt negativa effekter som propositionens förslag
innebär. Några särskilda åtgärder därutöver för de här nämnda kommunerna
torde därför inte vara påkallade. Utskottet avstyrker därför motionerna
Fi315, Fi318 och Fi304 yrkande 2.

8. Regional skatteutjämning (mom. 4, motiveringen)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med
”motion Fi316” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motion Fi316 anföra följande. Ett väl
fungerande skatteutjämningssystem bör utjämna de skillnader i skattekraft
och kostnader som finns mellan olika kommuner och landstingskommuner.
Det finns en uppenbar risk att ett inomregionalt utjämningssystem leder till
ökad landstingsskatt, vilket framgår av motionen, och att det kan få effekter
på de berörda kommunernas volymutveckling. En högre landstingsskatt
leder i sin tur till att staten får ökade kostnader för skatteutjämningsbidrag.
Utskottet anser att de speciella svårigheter som kan finnas i vissa kommuner
bör klaras med hjälp av de extra skatteutjämningsbidrag som regelmässigt
utbetalas till kommuner med en finansiellt besvärlig situation. Utskottet
avstyrker med det anförda motion Fi316.

9. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 5, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 6

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 36 som börjar med ”Eftersom utskottet” och slutar med
”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Motionärernas yrkande om extra skatteutjämningsbidrag har väckts med
anledning av budgetpropositionens förslag till reviderat skatteutjämnings -

FiU 1986/87:29

system. Utskottet anser emellertid inte att budgetpropositionens förslag bör
genomföras vad gäller kommunerna och landstingskommunerna i södra och
mellersta Sverige. Utskottet anser att inte någon kommun eller landstingskommun
bör få en grundgaranti understigande 101 %. Behovet av extra
skatteutjämningsbidrag för att stödja de kommuner som har en besvärlig
finansiell situation torde därmed bli väsentligt mindre. Utskottet avstyrker
därmed motionerna Fi319 och Fi317 yrkande 2.

10. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.
(mom. 6)

Under förutsättning av bifall till reservation 4

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”1 budgetpropositionen”
och på s. 37 slutar med ”13 607 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen föreslog regeringen att skatteutjämningsbidragen
skulle reduceras från år 1988. Anslaget beräknades till 12 681 milj. kr. för
budgetåret 1987/88. Utskottet anser att skatteutjämningssystemet bör bibehållas
och i viss mån förstärkas. Utskottet har i det föregående föreslagit vissa
förändringar i skatteutjämningssystemet bl.a. att extra skatteutjämningsbidrag
skall utgå till kommuner med hög skatt, över 17 kr./skr., som sänker sin
skatt. Utskottet föreslår med hänsyn härtill att anslaget beräknas till 13657
milj. kr.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med anledning av propositionerna 1986/87:100 bilaga 9
punkt E 1 och 1986/87:150 bilaga 1 mom. 15 samt med avslag på
motionerna 1986/87:Fil 16 yrkande 10 och 1986/87:Fi320 yrkande 4 till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1987/88
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 13 657 000 000
kr.,

11. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.
(mom. 6)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”1 budgetpropositionen”
och på s. 37 slutar med ”13 607 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen föreslog regeringen att skatteutjämningsbidragen
skulle reduceras från år 1988. Anslaget beräknades till 12 681 milj. kr. för
budgetåret 1987/88. Utskottet har i det föregående uppdragit åt regeringen
att återkomma till riksdagen med vissa förändringar för år 1988 i propositionens
förslag till skatteutjämningssystem, bl.a. höjd grundgarantinivå. I

FiU 1986/87:29

avvaktan härpå beräknas anslaget till 14350 milj. kr. I beloppet ingår
kostnaderna för de förordade förändringarna.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med anledning av propositionerna 1986/87:100 bilaga 9
punkt E 1 och 1986/87:150 bilaga 1 mom. 15 samt med avslag på
motionerna 1986/87:Fi 116yrkande lOoch 1986/87:Fi320yrkande4till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1987/88
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 14 350000000
kr.,

12. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.
(mom. 6)

Under förutsättning av bifall till reservation 6
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”1 budgetpropositionen”
och på s. 37 slutar med ”13607 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

I överensstämmelse med vad utskottet anfört om grundgarantinivåer i
skatteutjämningssystemet för år 1988 beräknar utskottet anslaget för skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m.m. till 13 645 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fil 16 yrkande lOoch med
anledning av propositionerna 1986/87:100 bilaga 9 punkt E 1 och
1986/87:150 bilaga 1 mom. 15 samt med avslag på motion 1986/
87:Fi320 yrkande 4 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.
för budgetåret 1987/88 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 13645000000 kr.,

13. Skatteutjämningsavgift (mom. 7)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Uttaget av” och
slutar med ”motion Fi308 (c)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall skatteunderlaget från fysiska personer
utgöra underlaget för den skattefinansierade delen av kommunernas verksamhet.
Några särskilda avgifter på skatteunderlaget bör därför inte
förekomma. Rundgång mellan kommun och stat skall undvikas. Ett system
där kommunerna betalar in skattepengar till staten som sedan i sin tur betalar
tillbaka dem i form av riktade bidrag är inte bara opraktiskt utan leder till en
urgröpning av den kommunala självstyrelsen. Enligt utskottets mening bör
därför skatteutjämningsavgiften avvecklas i sin helhet. Utskottet avstyrker

FiU 1986/87:29

5 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr 29

således propositionens förslag till skatteutjämningsavgift liksom de motioner
som förordar sådana avgifter.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande skatteutjämningsavgift
att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87 :Fi308 yrkande 3 och
1986/87:Fi320 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om att skatteutjämningsavgift inte skall tas ut fr.o.m.
år 1988 på det kommunala skatteunderlaget,

14. Skatteutjämningsavgift (mom. 7)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Uttaget av” och
slutar med ”Fi308 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i budgetpropositionens målsättning att på sikt helt
avveckla den generella avgiften. Enligt utskottets mening bör man redan nu
gå ett steg längre än som föreslås i propositionen. Den särskilda avgiften på
13 öre/skattekrona för kommuner bör avskaffas redan år 1988. Utskottet
tillstyrker således motion Fi308 yrkande 3. Avgiften skulle därmed för år
1988 uppgå till 20 öre och för år 1990 till 10 öre för såväl kommuner som
landstingskommuner.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande skatteutjämningsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fi308 yrkande 3 och med
avslag på motion 1986/87:Fi320 yrkande 6 antar av utskottet i bilaga 4
framlagt förslag till lag om skatteutjämningsavgift,

15. Skatteutjämningsavgift (mom. 7)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Uttaget av” och
slutar med ”motion Fi308 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skatteutjämningssystemet skall finansieras över statsbudgeten.
Staten har stora möjligheter att fördela inkomsterna på ett
fördelningspolitiskt lämpligt sätt. Skatteutjämningsavgiften bör därför avskaffas.
Den omfördelning som skett genom den s.k. Robin Hood-skatten
från kommuner med extremt hög skattekraft till de med låg skattekraft bör
emellertid bibehållas. Utskottet avstyrker propositionens förslag till skatteutjämningsavgift
liksom de motioner som förordar en sådan avgift.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande skatteutjämningsavgift
att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fi308 yrkande 3 och
1986/87:Fi320 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om att proportionell skatteutjämningsavgift inte skall
tas ut fr.o.m. år 1988 på det kommunala skatteunderlaget,

FiU 1986/87:29

16. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 8)

FiU 1986/87:29

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Kjell A. Mattsson (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

I motion Fi308 yrkande 4 begärs att den progressiva skatteutjämningsavgiften
skall avskaffas. Utskottet anser det vara fel väg att utjämna skillnader
kommuner emellan genom att ta ut en särskild avgift av två—tre kommuner
och på så vis tvinga dem att höja utdebiteringen. Enligt utskottets mening bör
utdebiteringen i huvudsak återspegla den kommunala servicenivån och
effektiviteten. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi308 yrkande 4.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande särskild skatteutjämningsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fi308 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna att progressiv skatteutjämningsavgift
inte skall uttas fr.o.m. år 1988,

17. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning
(mom. 9)

Lars Tobisson (m). Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m). Kjell A.
Mattsson (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”avstyrks däremot” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att vissa begränsningar bör göras i statens överföringar till
kommunerna. Det kommunala skatteutjämningssystemet bör emellertid
inte omfattas av dessa nedskärningar. Däremot anser utskottet att kompensationen
för slopad kommunal företagsbeskattning helt bör avskaffas år
1988. Utskottet avstyrker därför propositionernas förslag i detta avseende.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med anledning av propositionerna 1986/87:100 bilaga 9
punkt E 2 och 1986/87:150 bilaga 1 mom. 10 samt med bifall till
motionerna 1986/87:Fi 112 yrkande 16, 1986/87:Fi228 yrkande 7 och
1986/87:Fi320 yrkande 5 och med avslag på motion Fil 16 yrkande 9 till
Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1987/88 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 785 000 000 kr.,

18. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning
(mom. 9)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”avstyrks däremot” bort ha följande lydelse:

De angelägna behov som finns av vård och omsorg gör att utskottet inte
kan godta att kommunsektorn berövas resurser. Utskottet avstyrker därför
förslagen att kompensationen till kommunerna för den slopade företagsbeskattningen
skall avskaffas eller reduceras. Utskottet anser att riksdagen bör
anvisa ett oförändrat belopp om 1569 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 9 punkt E 2
och motion 1986/87: Fi 116 yrkande 9 samt med avslag på proposition
1986/87:150 bilaga 1 mom. 10 och motionerna 1986/87:Fi 112 yrkande
16,1986/87: Fi228 yrkande 7 och 1986/87:Fi320 yrkande 5 till Bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala
företagsbeskattningen för budgetåret 1987/88 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 1569 000 000 kr.,

19. Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag
(mom. 10 a)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Kjell A. Mattsson (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Bidragen är” och
på s. 40 slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

De specialdestinerade bidragen har en tendens att förstärka den skillnad
som har sin grund i olikheterna i fråga om skattekraft. Dessa statsbidrag
utgår ofta som en bestämd del av kommunernas kostnader för viss
verksamhet. Invånarna i de kommuner som vill hålla en hög servicenivå eller
standard behöver därför själva bara till en del betala för denna i form av
högre skatt. Studier som gjorts visar att det främst är kommuner med hög
skattekraft, som har finansiella förutsättningar att utnyttja denna möjlighet.
Behovet av framför allt barnomsorg, gymnasieutbildning och färdtjänst
tillgodoses därigenom i större utsträckning i kommuner med hög skattekraft
än i dem med låg. Det kan således hävdas att de specialdestinerade bidragen
motverkar det syfte som ligger bakom skatteutjämningsbidragen, nämligen
att utjämna för skillnader i skattekraft.

Dessutom är de specialdestinerade bidragen i allmänhet förknippade med
en lång rad detaljregleringar och omfattande administration från såväl den
utbetalande myndighetens som den mottagande kommunens sida. Ett
omfattande system byggt på specialdestinerade bidrag leder till betydande
stelhet och ineffektivitet i resursutnyttjandet i kommunsektorn.

FiU 1986/87:29

Principen om kommunal självstyrelse och kommunal demokrati borde
innebära att medborgarna i enskilda kommuner och landsting själva får
bestämma omfattningen och inriktningen av den kommunala resp. landstingskommunal
servicen. Bidragssystemet bör därför utformas så att det
främjar förverkligandet av denna princip.

Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i flera av motionerna
att bidragssystemet bör ges en mer generell utformning. Systemet med
specialdestinering av bidrag bör därför minska i omfattning.

För att möjliggöra ett mer flexibelt och effektivt resursutnyttjande bör
bidragen till kommunerna ges utan villkor. Förutsättningarna i skattekraft
och kostnader varierar emellertid kraftigt kommunerna emellan. Bidragssystemet
bör därför främst inriktas på att utjämna dessa skillnader. Det
kommunala skatteutjämningssystemet bör således bibehållas och förstärkas.
Principen bör vara att bidragen inte skall påverkas av kommunala beslut om
verksamhetens inriktning och omfattning.

Utskottet tillstyrker därför yrkandena i motionerna att merparten av de
specialdestinerade bidragsformerna snarast avvecklas och att en större andel
av bidragsgivningen från staten till kommunerna sker inom ramen för ett
skatteutjämningssystem. Utskottet anser att regeringen bör ges i uppdrag att
snarast lägga fram förslag för riksdagen om en omläggning av statsbidragen i
denna riktning. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi306,
Fi308 yrkande 5, Fi310 yrkande 1, Fi317 yrkande 1, Fi320 yrkande 2, Fi321
yrkandena 2 och 3, Fi304 yrkande 3 och Fi313 yrkande 4 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 10 a) bort ha följande lydelse:

10. beträffande avvägning mellan generella och specialdestinerade
bidrag

a) att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Fi304
yrkande 3, 1986/87:Fi306, 1986/87:Fi308 yrkande 5, 1986/87:Fi310
yrkande 1, 1986/87:Fi313 yrkande 4, 1986/87:Fi317 yrkande 1, 1986/
87:Fi320 yrkande 2 samt 1986/87:Fi321 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag
(mom. 10 b)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Det finns” och
slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Trots skatteutjämningsbidragen växer klyftorna mellan rika och fattiga
kommuner och utgör ett allvarligt samhällsproblem. Tendenser av befolkningskoncentration
till storstäderna och folkminskning i flertalet län i landet
bidrar till växande klyftor. Detta tvingar fram hög kommunal utdebitering i
flertalet kommuner medan vissa andra har många höginkomsttagare och
därför kan hålla en relativt låg kommunalskatt. Därigenom drabbas låg- och
mellaninkomsttagare relativt sett hårdare eftersom kommunalskatten utgår

FiU 1986/87:29

med samma procentsats oavsett inkomst. För att lösa dessa skatteproblem
bör som föreslås i motion Fi302 ett system med en enhetsskatt för stat och
kommun snarast utredas. Av denna skatt bör kommunerna få sin andel för
att klara basbehoven beräknade utifrån faktorer som befolkningsstruktur,
skolans och den sociala omvårdnadens behov. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Fi302 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 10 b) bort ha följande lydelse:

10. beträffande avvägning mellan generella och specialdestinerade
bidrag

b) att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fi302 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillsättande
av en parlamentarisk utredning om övergång till enhetsskatt för stat
och kommuner,

21. Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel
(mom. lie)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 13 och 16

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet har
inte” och slutar med ”särskild skatteutjämningsavgift” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har inte något att erinra mot propositionens förslag till ändrade
utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel. Utskottet avstyrker emellertid
propositionens förslag till lag om skatteutjämning. Det innebär att
hänvisningen till denna lag bör utgå ur här aktuella lagförslag.

dels utskottets hemställan under lie) bort ha följande lydelse:

11. beträffande ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel att

riksdagen

dels att 1 § utgår ur lagförslaget,

dels att 4 § femte stycket erhåller följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse

FiU 1986/87:29

Regeringens förslag

Belopp, som vid ingången av ett år
utgör kommunens fordran hos staten
enligt denna paragraf, fördelas
med en tolftedel på varje kalendermånad.
Vad som återstår, sedan
avräkning har skett enligt 52 § uppbördslagen
(1953:272), 16 § lagen
(1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension,
9 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
och 14 § lagen (1987:000)
om skatteutjämning, skall länsskattemyndigheten
utanordna till kommunen
den 20 i månaden. Är kommunens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari
och februari, skall utbetalningarna
dessa månader grundas på samma
belopp som utbetalningen i december
månad det föregående året. När
särskilda skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna
att utbetalningen skall grundas på ett
annat belopp. Om något av de belopp
som utbetalningen i månaderna
januari och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.

Reservanternas förslag

Belopp, som vid ingången av ett år
utgör kommunens fordran hos staten
enligt denna paragraf, fördelas
med en tolftedel på varje kalendermånad.
Vad som återstår, sedan
avräkning har skett enligt 52 § uppbördslagen
(1953:272), 16 § lagen
(1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension,
9 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
skall länsskattemyndigheten
utanordna till kommunen den
20 i månaden. Är kommunens fordran
inte uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari och
februari, skall utbetalningarna dessa
månader grundas på samma belopp
som utbetalningen i december månad
det föregående året. När särskilda
skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp
som utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.

dels att övergångsbestämmelserna erhåller följande lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

22. Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel
(mom. 11 c)

Under förutsättning av bifall till reservation 16

Anne Wibble (fp), Lars De Geer (fp), Kjell A. Mattsson (c) och Rolf
Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet har
inte” och slutar med ”särskild skatteutjämningsavgift” bort ha följande
lydelse:

FiU 1986/87:29

berörd lagtext till denna lag bör därför utgå och ersättas av hänvisningar till FiU 1986/87:29
förslag till lag om skatteutjämningsavgift.

dels utskottets hemställan under lie) bort ha följande lydelse:

11. beträffande ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel att

riksdagen

dels att 4 § femte stycket erhåller följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse

Regeringens förslag

Belopp, som vid ingången av ett år
utgör kommunens fordran hos staten
enligt denna paragraf, fördelas
med en tolftedel på varje kalendermånad.
Vad som återstår, sedan
avräkning har skett enligt 52 § uppbördslagen
(1953:272), 16 § lagen
(1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension,
9 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
och 14 § lagen (1987:000)
om skatteutjämning, skall länsskattemyndigheten
utanordna till kommunen
den 20 i månaden. Är kommunens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari
och februari, skall utbetalningarna
dessa månader grundas på samma
belopp som utbetalningen i december
månad det föregående året. När
särskilda skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna
att utbetalningen skall grundas på ett
annat belopp. Om något av de belopp
som utbetalningen i månaderna
januari och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.

Reservanternas förslag

Belopp, som vid ingången av ett år
utgör kommunens fordran hos staten
enligt denna paragraf, fördelas
med en tolftedel på varje kalendermånad.
Vad som återstår, sedan
avräkning har skett enligt 52 § uppbördslagen
(1953:272), 16 § lagen
(1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension,
9 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
8 § lagen (1987:000) om
skatteutjämningsavgift, skall länsskattemyndigheten
utanordna till
kommunen den 20 i månaden. Är
kommunens fordran inte uträknad
vid utbetalningstillfällena i månaderna
januari och februari, skall utbetalningarna
dessa månader grundas
på samma belopp som utbetalningen
i december månad det föregående
året. När särskilda skäl
föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat belopp.
Om något av de belopp som utbetalningen
i månaderna januari och februari
grundats på inte motsvarar en
tolftedel av kommunens fordran,
skall den jämkning som föranleds av
detta ske i fråga om utbetalningen i
mars månad.

dels att övergångsbestämmelserna erhåller följande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Intill den 1 januari 1988 skall dock FiU 1986/87:29
8 § lagen (1987:000) om skatteutjämningsavgift avse 8 § lagen (1985:533) om
skatteutjämningsavgift.

23. Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel
(mom. 11 cochd)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 6 och 15
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet har
inte” och slutar med ”särskild skatteutjämningsavgift” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har inte något att erinra mot propositionens förslag till ändrade
utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel. Utskottet anser emellertid
att en progressiv avgift bör tas ut av kommuner med hög egen skattekraft.
Den proportionella avgiften däremot bör avskaffas. Hänvisningar i här
aktuella lagförslag bör därför endast göras till lagen om den progressiva
avgiften (benämnd särskild avgift).

dels utskottets hemställan under lie) och d) bort ha följande lydelse:

11. beträffande ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel att

riksdagen

dels att 4 § femte stycket erhåller följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

4 §

6 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr 29

Regeringens förslag

ari och februari, skall utbetalningarna
dessa månader grundas på samma
belopp som utbetalningen i december
månad det föregående året. När
särskilda skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna
att utbetalningen skall grundas på ett
annat belopp. Om något av de belopp
som utbetalningen i månaderna
januari och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.

Reservanternas förslag

rån inte uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari och
februari, skall utbetalningarna dessa
månader grundas på samma belopp
som utbetalningen i december månad
det föregående året. När särskilda
skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp
som utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.

dels att övergångsbestämmelserna erhåller följande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

d) antar det i proposition 1986/87:100 bilaga 9 punkt E mom. 5
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m.,

24. Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut
med kommunalekonomiska konsekvenser (mom. 12)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Kjell A. Mattsson (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”motion Fi307” bort ha följande lydelse:

De nu uppräknade åtgärderna har uppenbarligen inte medfört en sådan
förbättring som motionärerna efterlyser vad avser analyser och konsekvensbeskrivningar
i propositioner som berör den kommunala sektorn. Riksdagen
bör därför med anledning av motion Fi307 ge regeringen till känna att sådana
propositioner skall klart redovisa förslagens effekter för den kommunala
ekonomin.

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut
med kommunalekonomiska konsekvenser
att riksdagen med anledning av motion 1986/87: Fi307 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

FiU 1986/87:29

dels den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Av vad” och
slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder måste vidtas för att
tillgodose de stora krav som ställs på den gemensamma sektorn, främst inom
skola och sjukvård. Därigenom underlättas också den kommunala tillväxten,
vilket bidrar till att minska arbetslösheten. Utskottet anser således att såväl
sociala som samhällsekonomiska skäl talar för en kraftigare tillväxt av den
kommunala sektorn. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fil 16 att 2
miljarder kronor anvisas för arbete, vård och omsorg inom den kommunala
sektorn.

dels utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande övriga anslag
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fil 16 yrkande 11 till
Bidrag för arbete, vård och omsorg inom den kommunala sektorn för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 000 kr.

25. Övriga anslag (mom. 13)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

Utskottets lagförslag
Förslag till

Lag om skatteutjämningsavgift
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Landstingskommun och kommun skall erlägga avgift (skatteutjämningsavgift)
enligt denna lag.

2 § Avgiftsunderlaget utgörs av antalet skattekronor enligt taxeringsnämndens
beslut vid taxeringen till kommunal inkomstskatt närmast föregående år
samt det antal skattekronor som tillskjuts för året enligt lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag.

3 § Avgiften utgör för landstingskommun 34 öre per skattekrona.

4 § Avgiften utgör för kommun 47 öre per skattekrona.

5 § Med medelskattekraften förstås den enligt 12 § lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag fastställda medelskattekraften att användas vid
beräkning av skatteutjämningsbidrag för året.

6 § Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner, beräknas
skatteutjämningsavgift på grundval av den indelning som gäller vid
ingången av året.

7 § Länsskattemyndigheten fastställer skatteutjämningsavgift och tillställer
senast den 25 januari landstingskommun och kommun uppgift om avgiftens
belopp för året.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns budgetarbete skall
länsskattemyndigheten senast den 10 september lämna landstingskommun
och kommun uppgift om uppskattad skatteutjämningsavgift för nästa år.

8 § Skatteutjämningsavgiften skall betalas med en tolftedel varje månad
under året genom avräkning med lika belopp vid varje utbetalning av
landstingsskatt och kommunalskatt enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m. Är avgiften inte uträknad vid avräkningstillfällena i månaderna januari
och februari, får avräkning ske med ett uppskattat belopp. Om något av de
belopp som avräknas i månaderna januari och februari inte motsvarar en
tolftedel av landstingskommunens eller kommunens avgift, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga om det belopp som avräknas i mars
månad.

9 § Länsskattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
regeringen genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången i
fråga om skatteutjämningsavgift för år 1988.

2. Avgiftsunderlaget för år 1988 skall justeras på det sätt som anges i 1 c §
lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser om det kommunala skatteunderlaget
m. m.

3. Genom lagen upphävs lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift.
Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt i fråga om skatteutjämningsavgift
för åren 1986 och 1987.

FiU 1986/87:29

Bilaga 1

Utskottets lagförslag
Förslag till

Lag om särskild skatteutjämningsavgift
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Landstingskommun och kommun skall erlägga särskild skatteutjämningsavgift
om antalet skattekronor enligt taxeringsnämndens beslut vid
taxeringen till kommunal inkomstskatt föregående år överstiger vad som
motsvarar 130 procent av medelskattekraften.

2 § Avgiftsunderlaget är antalet skattekronor vid den taxering som avses i
1 §.

3 § Den särskilda skatteutjämningsavgiften är

5 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som
motsvarar 130 men inte överstiger vad som motsvarar 135 procent av
medelskattekraften,

6 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som
motsvarar 135 men inte överstiger vad som motsvarar 145 procent av
medelskattekraften,

8 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som
motsvarar 145 procent av medelskattekraften.

4 § I fråga om den särskilda skatteutjämningsavgiften tillämpas vad som sägs
i 5-9 §§ lagen (1987:000) om skatteutjämningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången i fråga
om särskild skatteutjämningsavgift för år 1988. Avgiftsunderlaget för år 1988
skall justeras på sätt anges i 1 c § lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
om det kommunala skatteunderlaget m. m.

FiU 1986/87:29

Bilaga 2

FiU 1986/87:29
Bilaga 3

Förslag till
Lag om skatteutjämning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Landstingskommun och kommun kan få skatteutjämningsbidrag enligt
denna lag.

2 § I lagen förstås med

skatteutjämningsår det år under vilket skatteutjämningsbidraget utbetalas,
eget skatteunderlag antalet skattekronor enligt taxeringsnämndens beslut
om taxering till kommunal inkomstskatt året före skatteutjämningsåret,
egen skattekraft skatteunderlag per kyrkobokförd invånare vid ingången av
året före skatteutjämningsåret,
medelskattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid
ingången av året före skatteutjämningsåret,
garanterad skattekraft det procenttal av medelskattekraften som motsvaras
av landstingskommunens eller kommunens grundgaranti enligt 3 och 4 §§
justerad enligt 5 §,
garanterat skatteunderlag det antal skattekronor som motsvarar den
garanterade skattekraften,
tillskott av skatteunderlag det antal skattekronor varmed det egna skatteunderlaget
understiger det garanterade skatteunderlaget.

Grundgaranti och garanterad skattekraft

3 § För landstingskommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Landstingskommuner Grund garanti -

Norrbottens läns landstingskommun 141

Västerbottens läns landstingskommun 129

Jämtlands läns landstingskommun 125

Västernorrlands läns landstingskommun 115

Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner
107

Blekinge läns landstingskommun 107

Örebro och Västmanlands läns landstingskommuner 105

Övriga landstingskommuner 101

Reservantens lagförslag

Reservation 6 (mom. 2) (vpk)

4 § För kommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften FiU 1986/87:29
som grundgaranti. Bilaga 3

Län Kommuner Grund garanti -

Stockholms Samtliga 101

Uppsala Enköping, Håbo och Uppsala 101

Östhammar 107

Tierp och Älvkarleby 109

Södermanlands Samtliga 101

Östergötlands Finspång, Linköping, Mjölby, Motala, Norr köping,

Söderköping, Vadstena, Åtvidaberg
och Ödeshög 101

Boxholm, Kinda och Ydre 105

Valdemarsvik 113

Jönköpings Samtliga 101

Kronobergs Alvesta, Ljungby, Växjö och Älmhult 101

Markaryd 105

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge 109

Kalmar Samtliga utom Hultsfred och Högsby 101

Hultsfred 103

Högsby 107

Gotlands Gotland 119

Blekinge Samtliga 107

Kristianstads Samtliga 101

Malmöhus Samtliga 101

Hallands Samtliga 101

Göteborgs och Göteborg, Härryda, Kungälv, Munkedal,

Bohus Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Strömstad,

Tanum och Tjörn 101

Lysekil, Stenungsund och Uddevalla 105

Öckerö lil

Älvsborgs Ale, Alingsås, Borås, Herrljunga, Lerum,

Lilla Edet, Mark, Mellerud, Svenljunga,
Tranemo, Trollhättan, Ulricehamn, Vårgårda
och Vänersborg 101

Färgelanda 105

Åmål 107

Bengtsfors och Dals-Ed 109

Skaraborgs Samtliga utom Gullspång 101

Gullspång 107

Värmlands Karlstad 105

Hammarö 107

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums,
Hagfors, Kil, Kristinehamn, Munkfors, Storfors,
Sunne, Säffle och Årjäng 109

Torsby 115

Örebro Hallsberg och Kumla 105

Askersund, Laxå och Örebro 107

Degerfors och Karlskoga 107

Hällefors, Lindesberg och Nora 109

Ljusnarsberg lil

Västmanlands Västerås 101

Arboga, Heby, Kungsör, Köping och Sala 103
Hallstahammar och Surahammar 105

Fagersta och Norberg 109

Skinnskatteberg lil

Kopparbergs Falun 105

Borlänge 107

Avesta, Hedemora, Ludvika,

Smedjebacken och Säter 109

Gagnef, Leksand, Rättvik och Vansbro lil

Mora 113

Orsa 115

Malung 119

Älvdalen 135

Gävleborgs Gävle 105

Sandviken 107

Hofors, Hudiksvall, Nordanstig och
Ockelbo lil

Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn 113

Ljusdal 119

Västernorrlands Härnösand, Sundsvall och Timrå 115

Kramfors och Örnsköldsvik 117

Ånge 121

Sollefteå 127

Jämtlands Östersund 115

Berg och Bräcke 127

Krokom och Ragunda 129

Härjedalen och Åre 133

Strömsund 137

Västerbottens Umeå 117

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå 119

Bjurholm, Vindeln och Vännäs 127

Norsjö 133

Malå 135

Lycksele 137

Sorsele, Stomman och Vilhelmina 145

Dorotea och Åsele 147

Norrbottens Luleå och Piteå 127

Haparanda och Kalix 133

Boden och Älvsbyn 135

Arvidsjaur 141

Gällivare och Kiruna 143

Arjeplog, Jokkmokk och Överkalix 145

Övertorneå 147

Pajala 151

5 § Med utgångspunkt i grundgarantin enligt 3 och 4 §§ beräknas årligen den
garanterade skattekraften. Denna utgörs av grundgarantin med tillägg eller
avdrag för landstingskommun för åldersstrukturens inverkan på landstingskommunens
kostnader och för kommun för åldersstrukturens och den
sociala strukturens inverkan på kommunens kostnader. För landstingskommun
och kommun som inte ingår i landstingskommun skall hänsyn tas till
skillnader i fråga om kostnader för sjukvård. För kommun skall hänsyn tas till
skillnader i fråga om kostnader för barnomsorg, grundskola, gymnasieskola,

FiU 1986/87:29

Bilaga 3

äldreomsorg, kommunalt bostadstillägg till folkpension, socialbidrag samt
statskommunala bostadsbidrag.

I fråga om landstingskommun och kommun vars folkmängd senaste
tioårsperioden har minskat skall tillägg göras för den befolkningsminskning
som överstiger fem procent.

Skatteutjämningsbidrag

6 § Landstingskommun och kommun får skatteutjämningsbidrag, om det
egna skatteunderlaget understiger det garanterade skatteunderlaget. Bidraget
motsvarar tillskottet av skatteunderlag multiplicerat med skattesatsen för
skatteutjämningsåret i den mån denna inte överstiger för landstingskommun
13 kronor 50 öre per skattekrona, för kommun som ingår i landstingskommun
16 kronor per skattekrona och för annan kommun 29 kronor 50 öre per
skattekrona.

7 § Regeringen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag.
Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 mars året före skatteutjämningsåret.

Administrativa bestämmelser

8 § Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner beräknas
tillskott av skatteunderlag på grundval av den indelning som gäller vid
skatteutjämningsårets ingång.

9 § Länsskattemyndigheten fastställer tillskott av skatteunderlag samt lämnar
senast den 25 januari skatteutjämningsåret landstingskommun och
kommun uppgift om tillskottets storlek.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns budgetarbete skall
länsskattemyndigheten senast den 10 september året före skatteutjämningsåret
lämna landstingskommun och kommun uppgift om uppskattat tillskott
av skatteunderlag.

10 § Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31
december året före skatteutjämningsåret.

11 § I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under skatteutjämningsåret
tillämpas bestämmelserna i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

12 § Statistiska centralbyråns eller länsskattemyndighets beslut enligt denna
lag får överklagas hos regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången i
fråga om skatteutjämningsåret 1988 om inte annat följer av punkten 2 nedan.

2. Genom lagen upphävs lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag och
lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift. De upphävda lagarna tillämpas
dock alltjämt i fråga om skatteutjämningsbidrag för år 1987 och tidigare år
respektive skatteutjämningsavgift för åren 1986 och 1987.

FiU 1986/87:29

Bilaga 3

FiU 1986/87:29

Bilaga 4

Förslag till

Lag om skatteutjämningsavgift
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Landstingskommun och kommun skall erlägga avgift (skatteutjämningsavgift)
enligt denna lag.

3 § Avgiften utgör för landstingskommun 10 öre per skattekrona.

4 § Avgiften utgör för kommun 10 öre per skattekrona.

5 § Med medelskattekraften förstås den enligt 12 § lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag fastställda medelskattekraften att användas vid
beräkning av skatteutjämningsbidrag för året.

6 § Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner, beräknas
skatteutjämningsavgift på grundval av den indelning som gäller vid
ingången av året.

7 § Länsskattemyndigheten fastställer skatteutjämningsavgift och tillställer
senast den 25 januari landstingskommun och kommun uppgift om avgiftens
belopp för året.

9 § Länsskattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
regeringen genom besvär.

Reservanternas lagförslag

Reservation 14 (mom. 7) (c)

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången i fråga
om skatteutjämningsavgift för år 1988.

2. Avgiftsunderlaget för år 1988 skall justeras på det sätt som anges i 1 c §
lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser om det kommunala skatteunderlaget
m. m.

3. Genom lagen upphävs lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift.
Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt i fråga om skatteutjämningsavgift
för åren 1986 och 1987.

4. Avgiften är, i stället för vad som sägs i 3 och 4 §§, för varje skattekrona

år 1988:

20 öre för landstingskommun och kommun,

år 1989:

15 öre för landstingskommun och kommun.

FiU 1986/87:29

Bilaga 4

T abellförteckning

FiU 1986/87:29

Tabell 1 Vissa inkomster för landstingen 1970-1985, i

procent av resp. års totala inkomster 29

Tabell 2 Vissa inkomster för kommunerna 1970-1985, i

procent av resp. års totala inkomster 29

Tabell 3 Statsbidrag och ersättningar till kommuner och

landstingskommuner (miljarder kronor) 30

Tabell 4 Förslag till förändringar av transfereringarna till

och från kommunsektorn år 1988, framlagda i

budgetpropositionen och i partimotioner 32

Tabell 5 Skatteutjämningsbidrag åren 1985-1988 (milj.

kr.) 36

Innehåll FiU 1986/87:29

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionernas förslag 3

Proposition 100 bilaga 9 (hemställan) 3

1 Förslag till Lag om skatteutjämning 4

2 Förslag till Lagom ändringi uppbördslagen (1953:272) 9

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare 11

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering

av skatt, m. m 12

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m. 15

Proposition 150 bilaga 1 (hemställan) 16

Motionsyrkandena 16

Propositionerna 21

Motionerna 23

Utskottet 29

Statsbidragen till kommunsektorn 29

Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner 35

Regional skatteutjämning 35

Extra skatteutjämningsbidrag 35

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m 36

Skatteutjämningsavgift 37

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning 37

Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag 37

Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel 40

Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut med kommunalekonomiska
konsekvenser 40

Övriga anslag 41

Hemställan 41

Reservationer

1. Inriktningen av besparingar gentemot kommunsektorn (mom. 1)

(m) 44

2. Inriktningen av besparingar gentemot kommunsektorn (mom. 1)

3. Inriktningen av besparingar gentemot kommunsektorn (mom. 1)

(vpk) 46

4. Förslaget till reviderat skatteutjämningssystem (mom. 2) (m) ... 47

5. Förslaget till reviderat skatteutjämningssystem (mom. 2) (c)... . 48

6. Förslaget till reviderat skatteutjämningssystem (mom. 2) (vpk) . 49

7. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 3, motivering)
(vpk) 51

8. Regional skatteutjämning (mom. 4, motivering) (m) 51

9. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 5, motivering) (vpk) 51

10. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. FiU 1986/87:29

(mom. 6) (m) 52

11. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

(mom. 6) (c) 52

12. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

(mom. 6) (vpk) 53

13. Skatteutjämningsavgift(mom.7)(m) 53

14. Skatteutjämningsavgift(mom.7)(c) 54

15. Skatteutjämningsavgift(mom.7)(vpk) 54

16. Särskildskatteutjämningsavgift(mom.8)(m,fp,c) 55

17. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning (mom.

9)(m,c) 55

18. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning (mom.

9) (vpk) 56

19. Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag
(mom. 10 a) (m, fp, c) 56

20. Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag
(mom. 10 b) (vpk) 57

21. Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel (mom.

lie) (m) 58

22. Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel (mom.

lie) (fp, c) 59

23. Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel (mom.

11 eochd)(vpk) 61

24. Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut med kommunalekonomiska
konsekvenser (mom. 12) (m, fp, c) 62

25. Övriga anslag (mom. 13) (vpk) 62

Bilagor

1. Utskottets förslag till lag om skatteut jämningsavgift 64

2. Utskottets förslag till lag om särskild skatteutjämningsavgift.... 65

3. Reservantens (vpk) förslag till lag om skatteutjämning 66

4. Reservanternas (c) förslag till lag om skatteutjämningsavgift ... 70

Tabellförteckning 72