Finansutskottets betänkande
1986/87:27

om fortsatt valutareglering, m.m.

(prop. 1986/87:123) ™87:2?

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande att valutaregleringen, med vissa
smärre ändringar, förlängs att gälla ytterligare ett år, t.o.m. juni 1988. I en
gemensam reservation av företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centern föreslås att valutaregleringen avskaffas.

Utskottet tillstyrker vidare att guldregleringen avskaffas samt att vissa
förändringar görs i valutastyrelsens sammansättning. På den sistnämnda
punkten reserverar sig gemensamt företrädarna i utskottet för moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centern.

Utskottet avstyrker dessutom ett antal motioner från allmänna motionstiden
med valutapolitisk anknytning, om anslutning till det europeiska
monetära samarbetet (EMS), om en gemensam nordisk aktiemarknad,
ändrade villkor för företag för återbetalning av utlandslån samt åtgärder för
att minska Sveriges internationella beroende.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1986/87:123 om fortsatt valutareglering, m.m.,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1986/87:Fil06 av Anne Wibble m.fl. (fp),

1986/87:Fi 107 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1986/87:Fil08 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1986/87:Fil09 av Stig Josefson m.fl. (c),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1986/87:Fi226 av Lars Werner m.fl. (vpk), i vad avser yrkande 6,
1986/87:Fi602 av Sten Svensson (m),

1986/87:Fi605 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1 och 3,
1986/87:Fi607 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1986/87:Fi801 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), i vad avser yrkande 3.

1 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr27

Propositionen

FiU 1986/87:27

I proposition 123 har regeringen (finansdepartementet) efter föredragning av
statsrådet Bengt K. Å. Johansson

dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),

2. lag om ändring i valutalagen (1939:350),

3. lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken
(bankoreglementet),

4. lag om ändring i lagen (1984:665) om arvoden m.m. för uppdrag inom
riksdagen, dess myndigheter och organ,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av i propositionen framlagt förslag till

5. förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264),
dels ändring i samma förordning.

Propositionens lagförslag och förslag till förordning har följande lydelse:

1 Förslag till

FiU 1986/87:27

Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-8 samt 5 § 1 och 3
valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1987-den 30
juni 1988.

2 Förslag till
Lag om ändring i valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 6a§ valutalagen (1939:350) skall ha följande
lydelse.

Föreslagen lydelse
6a§'

Nuvarande lydelse

Riksbankens beslutanderätt enligt
denna lag utövas inom riksbanken
av en styrelse (valutastyrelsen).
Valutastyrelsen består av sju
ledamöter utom vid handläggning
av ärenden rörande direkta investeringar
utomlands, då den består av
elva ledamöter.

Regeringen utser tre av ledamöterna,
varav två skola tjänstgöra
endast i ärenden rörande direkta
investeringar utomlands. Övriga ledamöter
utses av fullmäktige i riksbanken.
För ledamöterna skola i
samma ordning utses suppleanter.

Valutastyrelsens beslut må överklagas
hos fullmäktige i riksbanken
inom tre veckor från det klaganden
fick del av beslutet.

På yrkande av minst tre av de
ledamöter eller suppleanter som
deltagit i styrelsens beslut, skall beslutet
underställas fullmäktige för
prövning. Yrkanden härom skall
framställas genast efter beslutets
fattande.

Mot fullmäktiges beslut må talan
ej föras.

Riksbankens beslutanderätt enligt
denna lag utövas inom riksbanken
av en styrelse (valutastyrelsen).
Valutastyrelsen består av nio
ledamöter. Två av dem utses av regeringen,
de övriga av fullmäktige i
riksbanken. För varje ledamot skall
i samma ordning högst två suppleanter
utses.

Valutastyrelsens beslut får överklagas
hos fullmäktige i riksbanken
inom tre veckor från det klaganden
fick del av beslutet.

Om minst tre av de ledamöter eller
suppleanter som deltagit i styrelsens
beslut yrkar det, skall beslutet
underställas fullmäktige för prövning.
Ett sådant yrkande skall framställas
genast efter det att beslutet
fattats.

Fullmäktiges beslut får inte överklagas.

Närmare bestämmelser rörande valutastyrelsen meddelas i bankoreglementet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

1 Senaste lydelse 1975:204.

3 Förslag till

FiU 1986/87:27

Lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken (Bankoreglementet)

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken (Bankoreglementet) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

1 mom. Till ledamöter i den i 6 a §
valutalagen nämnda valutastyrelsen
skall fullmäktige utse dels från
riksbanken vice riksbankschefen,
en fullmäktig eller suppleant för
fullmäktig och en riksbanksdirektör,
dels utanför banken tre ledamöter,
av vilka en skall representera
bankväsendet och två näringslivet
i övrigt. För tjänstgöring i ärenden
rörande direkta investeringar
utomlands skall fullmäktige därjämte
utse två ledamöter, som skall
representera arbetstagarna. Fullmäktige
skall därjämte utse suppleanter
för dessa ledamöter.

Vice riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande. Fullmäktige förordnar
en av de övriga inom riksbanken utsedda ledamöterna att vara vice
ordförande.

I mom. Till ledamöter i den i 6 a §
valutalagen (1939:350) nämnda valutastyrelsen
skall fullmäktige utse
dels från riksbanken vice riksbankschefen,
en fullmäktig eller
suppleant för fullmäktig och en
riksbanksdirektör, dels utanför
banken fyra ledamöter, av vilka två
skall representera bankväsendet
och näringslivet i övrigt och två arbetstagarna.
Fullmäktige skall också
utse högst två suppleanter för
varje ledamot.

Valutastyrelsen är beslutför i
ärenden rörande direkta investeringar
utomlands, när minst tre av
de för prövning av sådana ärenden
särskilt utsedda ledamöterna och
minst tre av övriga ledamöter är
närvarande, samt i övriga ärenden,
när minst tre ledamöter är närvarande.
Vid lika röstetal gäller den
mening som ordföranden biträder.

2 mom. Ärende varmed valutastyrelsen
har att taga befattning avgöres
i valutastyrelsen, i valutastyrelsens
direktion (valutadirektionen)
eller av enskilda tjänstemän,
en eller två i förening.

I valutastyrelsen avgöres ärenden
rörande tillämpningsföreskrifter
till valutaförordningen samt övriga
ärenden som innefattar väsentliga
principfrågor eller eljest är av
större betydelse.

Valutastyrelsen är beslutför när
minst fem ledamöter är närvarande.

2mom. Ärende som valutastyrelsen
skall ta befattning med avgörs i
valutastyrelsen, i valutastyrelsens
direktion (valutadirektionen) eller
av enskilda tjänstemän, en eller två
i förening.

Valutastyrelsen avgör ärenden
rörande tillämpningsföreskrifter enligt
6 § första stycket valutalagen
(1939:350) samt övriga ärenden
som innefattar väsentliga principfrågor
eller på annat sätt är av större
betydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

FiU 1986/87:27

Valutadirektionen skall förbereda
ärenden som skall avgöras av
valutastyrelsen och under styrelsen
leda valutaregleringen. 1 valutadirektionen
avgöres ärenden som
utan att kräva valutastyrelsens avgörande
bedömes betydelsefulla.

Av enskilda tjänstemän, en eller
två i förening, vilka därtill erhållit
valutastyrelsens bemyndigande,
avgöres de ärenden vilka ej ankommer
på valutastyrelsen eller valutadirektionen.

3 mom. Valutadirektionen består
av vice riksbankschefen, den i valutastyrelsen
ingående riksbanksdirektören,
deras suppleanter i styrelsen
samt den gruppchef eller motsvarande
tjänsteman, till vars verksamhetsområde
föreliggande
ärende hör. Valutastyrelsen skall
utse två tjänstemän i riksbanken såsom
suppleanter för valutadirektionens
ständiga ledamöter. Vice
riksbankschefen är ordförande och
den i valutastyrelsen ingående riksbanksdirektören
vice ordförande i
valutadirektionen. Beslutförhet
kräver närvaro av tre.

Vid behandling i valutadirektionen
av ärende av särskild penningpolitisk
betydelse skall chefen
för riksbankens kreditpolitiska avdelning
deltaga.

4 mom. Har på sätt föreskrives i
6a§ fjärde stycket valutalagen yrkande
framställts om att av valutastyrelsen
meddelat beslut skall underställas
fullmäktiges prövning,
skall sökanden i ärendet underrättas
därom snarast möjligt och senast
i samband med att han erhåller
meddelande om innehållet i styrelsens
beslut.

Fullmäktig eller suppleant för
fullmäktig får ej deltaga i fullmäktiges
handläggning av ärende varmed
han tagit befattning i valutastyrelsen.

5mom. Beträffande arvoden till
valutastyrelsen är särskilt föreskrivet.
Vid resa, som föranleds av
uppdraget, äger ledamot eller supp -

Valutadirektionen skall förbereda
ärenden som skall avgöras av
valutastyrelsen och under styrelsen
leda valutaregleringen. I valutadirektionen
avgörs ärenden som utan
att kräva valutastyrelsens avgörande
bedöms betydelsefulla.

Enskilda tjänstemän, en eller två
i förening, vilka därtill erhållit valutastyrelsens
bemyndigande, avgör
de ärenden som inte ankommer på
valutastyrelsen eller valutadirektionen.

3mom. Valutadirektionen består
av vice riksbankschefen och den
riksbanksdirektör som ingår i valutastyrelsen,
två av deras suppleanter
i styrelsen samt den gruppchef
eller motsvarande tjänsteman, till
vars verksamhetsområde ärendet
hör. Har för vice riksbankschefen
eller riksbanksdirektören utsetts
mer än en suppleant bestämmer valutastyrelsen
vilken av de två som
skall ingå i valutadirektionen. Valutastyrelsen
skall utse två tjänstemän
i riksbanken såsom suppleanter
för valutadirektionens ständiga
ledamöter. Vice riksbankschefen är
ordförande och riksbanksdirektören
vice ordförande i valutadirektionen.
Beslutförhet kräver att tre
ledamöter är närvarande.

4mom. Har på sätt som föreskrivs
i 6a§ tredje stycket valutalagen
(1939:350) yrkande framställts
om att ett beslut som valutastyrelsen
fattar skall underställas fullmäktiges
prövning, skall sökanden i
ärendet underrättas om detta snarast
möjligt och senast i samband
med att han får meddelande om innehållet
i styrelsens beslut.

Fullmäktig eller suppleant för
fullmäktig får inte delta i fullmäktiges
handläggning av ett ärende
som han tagit befattning med i valutastyrelsen.

5 mom. Beträffande arvoden till
valutastyrelsen finns föreskrifter i
lagen (1984:665) om arvoden m.m.
för uppdrag inom riksdagen, dess

V Riksdagen 1986187.5 sami. Nr27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

FiU 1986/87:27

learit åtnjuta resekostnadsersättning
och traktamente enligt vad
som gäller för riksbanksdirektör.

myndigheter och organ. Vid resa,
som föranleds av uppdraget, har ledamot
och suppleant rätt till resekostnadsersättning
och traktamente
enligt vad som gäller för riksbanksdirektör.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:665) om arvoden m.m. för
uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ

Härmed föreskrivs att l§ 1 lagen (1984:665) om arvoden m.m. för
uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Arvoden för vissa uppdrag inom
riksdagen, dess myndigheter och
organ skall utgå enligt följande:

1. Sveriges riksbank

Fullmäktig: 20000 kronor för år.

Fullmäktiges ordförande: 6700
kronor för år utöver fullmäktigearvodet.

Fullmäktig som är deputerad:
20000 kronor för år utöver fullmäktigearvodet.

Suppleant för fullmäktig: 6 700
kronor för år.

Ledamot av valutastyrelsen som
ej är tjänsteman i riksbanken: 5600
kronor för år till ledamot som
tjänstgör endast i ärenden rörande
direkta investeringar utomlands
och 8 000 kronor till annan ledamot.

Suppleant i valutastyrelsen som
ej är tjänsteman i riksbanken: 2700
kronor för år.

Arvoden för vissa uppdrag inom
riksdagen, dess myndigheter och
organ skall utgå enligt följande:

1. Sveriges riksbank
Fullmäktig: 20000 kronor för år.
Fullmäktiges ordförande: 6700
kronor för år utöver fullmäktigearvodet.

Fullmäktig som är deputerad:
20000 kronor för år utöver fullmäktigearvodet.

Suppleant för fullmäktig: 6700
kronor för år.

Ledamot av valutastyrelsen som
inte är tjänsteman i riksbanken:
8 000 kronor för år.

Suppleant i valutastyrelsen som
inte är tjänsteman i riksbanken:
2 700 kronor för år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

5 Förslag till

FiU 1986/87:27

Förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264), dels ändring i samma förordning

Härigenom föreskrivs i fråga om valutaförordningen (1959:264)
dels att förordningen, som gäller till utgången av juni 1987', skall fortsätta
att gälla till utgången av juni 1988,
dels att 4, 6, 7 a, och 15 §§ samt rubrikerna närmast före 4 och 6 §§ skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Om utförsel av betalningsmedel,
värdepapper och guld med mera2.

Föreslagen lydelse

Om utförsel av betalningsmedel,
värdepapper m. m.

4 §

Värdepapper, andra betalningsmedel
än växlar samt guld och
guldvaror som sägs i andra stycket
må ej utan riksbankens tillstånd utföras
ur riket, dock att resande till
utlandet må utföra resevaluta till
belopp som riksbanken medgiver.

Förbudet i första stycket omfattar
guld och följande guldvaror enligt
tulltaxan (1977:975), nämligen
ur nr 71.07 obearbetat guld, inbegripet
platinerat guld, och andra
formvaror av guld och platinerat
guld än bladguld
ur 72.01 guldmynt

Värdepapper och andra betalningsmedel
än växlar får inte utan
riksbankens tillstånd utföras ur riket.
Resande till utlandet får dock
utföra resevaluta till belopp som
riksbanken medger.

Om införsel av betalningsmedel, värdepapper
och guld, så ock om försäljning
av värdepapper med mera3

Om införsel av betalningsmedel och
värdepapper samt försäljning av värdepapper
m.m.

Andra betalningsmedel än växlar
samt guld och guldvaror som sägs i
4 § andra stycket må ej utan riksbankens
tillstånd införas till riket,
dock att resande från utlandet må
införa resevaluta till belopp som
riksbanken medgiver.

Iden mån ey annat följer av 10 a §
fordras riksbankens tillstånd, därest
den som är bosatt här i riket
skall

Andra betalningsmedel än växlar
får inte utan riksbankens tillstånd
införas till riket. Resande från utlandet
får dock införa resevaluta
till belopp som riksbanken medger.

I den mån annat inte följer av
10 a § fordras riksbankens tillstånd,
om den som är bosatt här i riket
skall

1 Förordningens giltighetstid senast förlängd 1986:499.

2 Ser.aste lydelse 1975:206.

3 Senaste lydelse 1977:1088.

4 Senaste lydelse 1975:206.

Nuvarande lydelse

1) direkt eller genom annans förmedling,
i annat fall än / första
stycket avses, mottaga betalning
från någon som är bosatt i utlandet,

2) ikläda sig gäld till någon som
är bosatt i utlandet, där ej fråga är
om ingående av köpeavtal på inom
branschen allmänt tillämpade köpevillkor
eller om vidtagande av
därmed jämförliga åtgärder, eller

3) lämna försträckning mot säkerhet
av borgen av någon som är
bosatt i utlandet.

I fråga om värdepapper och betalningsmedel
gäller icke lagen
(1973:980) om transport, förvaring
och förstöring av införselreglerade
varor, m.m. I fråga om guld och
guldvaror som sägs i 4§ andra
stycket gäller nämnda lag med undantag
av att guldet och guldvarorna
ej få förvaras på tullager eller i
frihamn, förstöras, återutföras eller
tagas om hand av annan än riksbanken
på sätt som avses i 3 § andra
stycket tullagen (1973:670).

En var, som är bosatt här i riket
eller eljest här uppehåller sig, är
pliktig att, i den omfattning riksbanken
finnér erforderligt, till riksbanken
lämna uppgift angående de betalningar
han verkställer till eller
mottager från någon som är bosatt i
utlandet eller där uppehåller sig.

Har någon efter anmaning underlåtit
att lämna uppgift enligt första
stycket, äger riksbanken påföra honom
särskild avgift (förseningsavgift).
Sådan avgift påförs med 500
kronor för aktiebolag och högst 300
kronor för övriga. Påförd förseningsavgift,
som inte betalas inom
föreskriven tid, får omedelbart drivas
in i den ordning som gäller för
indrivning av skatt enligt uppbörds -

Föreslagen lydelse

1) direkt eller genom annans förmedling,
i annat fall än som avses i
första stycket, ta emot betalning
från någon som är bosatt i utlandet,

2) sätta sig i skuld till någon som
är bosatt i utlandet, där det inte är
fråga om att ingå köpeavtal på sådana
köpevillkor som tillämpas allmänt
inom branschen eller om att
vidta andra jämförbara åtgärder,
eller

3) lämna kredit mot säkerhet av
borgen av någon som är bosatt i
utlandet.

I fråga om värdepapper och betalningsmedel
gäller icke lagen
(1973:980) om transport, förvaring
och förstöring av införselreglerade
varor, m.m.

Den som är bosatt här i riket eller
annars upphåller sig här är skyldig
att, i den omfattning riksbanken finner
erforderligt, lämna uppgift till
riksbanken angående de betalningar
han verkställer till eller tar emot
från någon som är bosatt i utlandet
eller uppehåller sig där.

Har någon efter anmaning underlåtit
att lämna uppgift enligt första
stycket, får riksbanken påföra honom
särskild avgift (förseningsavgift)
som tillfaller riksbanken. Sådan
avgift påförs med 500 kronor
för aktiebolag och högst 300 kronor
för övriga. Påförd förseningsavgift,
som inte betalas inom föreskriven
tid, får omedelbart drivas in i den
ordning som gäller för indrivning av

FiU 1986/87:27

5 Senaste lydelse 1986:499.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

FiU 1986/87:27

lagen (1953:272). Restavgift utgår
dock ej.

Underlåter någon alltjämt, trots
att förseningsavgift påförts, att lämna
uppgift enligt första stycket äger
riksbanken förelägga honom lämpligt
vite.

skatt enligt uppbördslagen
(1953:272). Restavgift utgår dock
ej Underlåter

någon alltjämt, trots
att förseningsavgift påförts, att lämna
uppgift enligt första stycket får
riksbanken förelägga honom lämpligt
vite.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.

Motionerna

FiU 1986/87:27

Fortsatt valutareglering

1986/87:Fil06 av Anne Wibble m.fl. (fp), vari hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget till lag om tillämpning av valutalagen
(1939:350).

1986/87:Fil07 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1986/87:123 att
förlänga valutaregleringen efter den 30 juni 1987.

1986/87:Fil09 av Stig Josefson m.fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om tillämpning av valutalagen
(1939:350).

1986/87:Fi605 av Carl Bildt m.fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen och fullmäktige i
riksbanken till känna vad som i motionen anförs angående avveckling av
hindren mot fria kapitalrörelser med utlandet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen och fullmäktige i
riksbanken till känna vad som i motionen anförs angående svensk anslutning
till European Monetary System.

Valutastyrelsens sammansättning m.m.

1986/87:Fil06 av Anne Wibble m.fl. (fp), vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att valutastyrelsen skall bestå av sju ledamöter
som utses på sätt som anförs i motionen.

1986/87:Fi 107 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att valutastyrelsen skall bestå av sju ledamöter och
utses på sätt som anges i motionen.

1986/87:Fil08 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de anställdas godkännande krävs för ett företags/en koncerns
utlandsinvesteringar,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att de
anställdas godkännande krävs för avyttring av ett svenskt företag till utländsk
köpare.

1986/87:Fil09 av Stig Josefson m.fl. (c), vari hemställs

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av valutalagen
(1939:350) samt lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (bankoreglementet)
vad gäller valutastyrelsens storlek och sammansättning enligt
vad i motionen anförts.

1986/87:Fi607 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de anställdas godkännande krävs för ett företags/en koncerns

utlandsinvesteringar. jq

Gemensam nordisk aktiemarknad

FiU 1986/87:27

l^Sö S7:Fi602 av Sten Svensson (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder
med syfte att liberalisera kapitalmarknaden i Norden.

Villkor för utlandslån

1986/87:Fi801 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), vari hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger riksbanken till känna vad som i
motionen anförts om rätt till förtida återbetalning av utlandslån.

Åtgärder för att minska Sveriges ekonomiska beroende av
utlandet

1986/87:Fi 108 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen av regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram för att
motverka transnationaliseringen,

2. att riksdagen som sin mening ger riksbanken till känna att riksbanken
skall återgå till tidigare mera restriktiva praxis när det gäller tillstånd till
svenska direktinvesteringar i utlandet,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar skall godkännas endast om det kan
påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse,

5. att riksdagen hos regeringen begär att en mera restriktiv linje tillämpas
när det gäller tillstånd för utlänningar att köpa svenska företag.

1986/87:Fi226 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om åtgärder för nationellt oberoende.

1986/87:Fi607 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken återgår till tidigare mera
restriktiva praxis när det gäller tillstånd till svenska direktinvesteringar i
utlandet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar skall godkännas endast om det kan
påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse.

Utskottet

Fortsatt valutareglering

I propositionen anförs att med stöd av valutaregleringen kan man hindra eller
begränsa störande kapitalflöden av främst kortfristig natur. Regleringen
omfattar i huvudsak sådana transaktioner som inte har direkt samband med
utrikeshandeln, dvs. främst rent finansiella placeringar.

Inom ramen för valutalagen och valutaförordningen ankommer det på
riksbanken att utforma de närmare bestämmelserna rörande kapitaltransaktionerna.

I propositionen anförs att den ekonomiska politik som förts under de
senaste åren har starkt bidragit till att de ekonomiska obalanserna minskat
och att den svenska ekonomin nu står avsevärt starkare än vid 1980-talets
början. Betydande problem kvarstår dock alltjämt. De förbättrade betingelserna
för den svenska ekonomin kan enligt propositionen delvis förklaras av
sådana faktorer som det kraftiga oljeprisfallet, dollarns fall och den
internationella räntenedgången. Det förefaller inte realistiskt att räkna med
en dylik draghjälp även under kommande år. Den underliggande bytesbalanssituationen
och inflationstakten är ännu inte tillfredsställande. Det
kommer att krävas fortsatta insatser för att befästa och förstärka den svenska
ekonomin i dessa avseenden.

Den avreglering på valutaområdet som inleddes förra året bör, enligt vad
som anförs i propositionen, fortsätta men i en takt som är lämplig med hänsyn
till betalningsbalansens utveckling och erfarenheterna av avregleringen.

Det fortsatta liberaliseringsarbetet bör enligt propositionen ske med
utgångspunkt i gällande lag vilken kan behållas som en fullmaktslag.
Valutakommitténs förslag till lagstiftning bör således enligt propositionen
inte ligga till grund för en ny lagstiftning.

I motionerna Fil07av Lars Tobisson m.fl. (m), Fil06 av Anne Wibble m.fl.
(fp) och FH09 av Stig Josefson m.fl. (c) begärs att valutaregleringen skall
avskaffas. Sverige kan inte isolera sig från utvecklingen i omvärlden, anförs
det. Valutaregleringen kan endast temporärt fördröja en nödvändig anpassning
av den svenska ekonomin vid utifrån kommande störningar. En sådan
fördröjning är enligt motionärerna skadlig för svensk ekonomi. Genom
regleringen förhindras svenska kapitalplacerare att sprida sina tillgångar
mellan länder. Detta medför att deras risktagande ökar, vilket i sin tur leder
till högre avkastningskrav.

På kort sikt medför regleringen också att den svenska räntenivån blir hög
internationellt sett. Om möjligheter öppnades för utländska placerare att
köpa svenska statsobligationer skulle detta sannolikt verka nedpressande på
den svenska räntenivån. Detta skulle vara gynnsamt för investeringsverksamheten
i Sverige.

Motionärerna anför vidare att avregleringen bör ske skyndsamt och leda
till en fullständig avreglering på valutaområdet. En stegvis avreglering är
förknippad med svårigheter eftersom den leder till anpassningsrörelser när
en uppdämd efterfrågan kan tillgodoses. Man bör därför enligt motionärerna
samtidigt öppna för valutaströmmar både till och från Sverige.

I motion Fi605 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs en avveckling av hindren mot
fria kapitalrörelser med utlandet. Sverige bör enligt motionärerna delta i den
internationalisering av de finansiella marknaderna som nu pågår i snabb takt.
Det är naturligt att i första hand söka anknytning till utvecklingen i Europa.
Enligt motionärerna bör strävan vara att så långt möjligt delta direkt i det
reformarbete som pågår inom EG. En förutsättning för detta är en snabb,
fullständig och definitiv avveckling av den svenska valutaregleringen, vilken
även måste omfatta portföljinvesteringar. På det monetära samarbetets
område är det enligt motionärerna angeläget med en svensk anslutning till
European Monetary System (EMS). Detta skulle ge Sverige mera stabila
valutarelationer med våra viktigaste handelspartner.

FiU 1986/87:27

Utskottet behandlade tidigare i våras (FiU 1986/87:10) flera motioner med
yrkanden om att valutaregleringen skulle avskaffas. Dessa yrkanden avslogs
på utskottets förslag av riksdagen. Utskottet anförde att den under de senaste
åren kraftiga förbättringen av bytesbalansen, minskningen av budgetunderskottet,
dämpningen av inflationstakten och den starka konkurrenskraften
för svenskt näringsliv har skapat förutsättningar för att genomföra vissa
lättnader i valutaregleringen. Som redovisas i propositionen har så också
skett under år 1986 och fortsatt under år 1987. Inriktningen har varit att
liberalisera de delar av valutaregleringen som har bedömts hämma näringslivets
utveckling. De delar av valutaregleringen som reglerar kapitalplaceringar
som styrs av ränteskillnader och förväntningar om ränte- och valutakursutvecklingen
har däremot behållits.

Utskottet avvisade vid den tidigare behandlingen kravet på att svenska
statsobligationer skulle få köpas även av utländska placerare. Det är enligt
det resonemang utskottet då förde inte alls givet att en möjlighet för
utlänningar att köpa kronobligationer skulle innebära lägre räntor sett över
en längre period. Det är inte heller ett försvarbart argument för ett land med
fasta växelkurser att hävda att staten undviker valutarisker genom att låta ge
ut kronobligationer i utlandet. Utskottet anser således alltjämt att utlänningar
inte bör få tillstånd att köpa svenska kronobligationer.

Utskottet har även i övrigt samma uppfattning som tidigare och anser i
likhet med vad som anförs i propositionen att avregleringen på valutaområdet
bör fortsätta men i en takt som är lämplig med hänsyn till betalningsbalansens
utveckling och erfarenheterna av avregleringen. Det finns även i ett
längre perspektiv skäl för att behålla de delar av regleringen som behövs för
att det skall vara möjligt att föra en effektiv penningpolitik och att begränsa
spekulativa valutaflöden.

Utskottet tillstyrker således att valutaregleringen förlängs ytterligare ett
år. Motionerna Fil06 yrkande 1, Fil07 yrkande 1, Fil09 yrkande 1 och Fi605
yrkande 1 avstyrks således av utskottet.

Utskottet motsatte sig vidare också bestämt förslaget att Sverige skulle
ansluta sig till den europeiska gemenskapens monetära system (EMS). Det
skulle allvarligt försvåra möjligheten för Sverige att föra en önskvärd
ekonomisk politik. Utskottet avstyrker därför motion Fi605 yrkande 3.

Valutastyrelsens sammansättning m.m.

I propositionen föreslås att valutastyrelsen skall bestå av nio ledamöter
oberoende av vilken typ av ärenden som handläggs. Regeringen skall utse två
ledamöter och riksbanken sju, varav två skall representera arbetstagarna.
Den nu gällande ordningen med varierande sammansättning beroende på
ärendetyp kan innebära praktiska svårigheter, anförs det i propositionen.
Det är viktigt, anförs det vidare, att valutastyrelsen är så allsidigt sammansatt
som möjligt i alla ärenden med hänsyn till behovet av sakkunskap inom
ämnesområdet och representation för olika samhällsintressen. I motionerna
FH06 av Anne Wibble m.fl. (fp), FH07 av Lars Tobisson m.fl. (m) och FH09
av Stig Josefson m.fl. (c) yrkas som nämnts avslag på förslaget att förlänga
valutaregleringen. Detta ställningstagande innebär att valutastyrelsen får

FiU 1986/87:27

mer begränsade uppgifter och därmed blir valutastyrelsens sammansättning
av mindre betydelse. Så länge valutastyrelsen finns kvar anser dock
motionärerna att den bör ha lika många ledamöter vid behandlingen av alla
ärenden. Den bör vara allsidigt sammansatt utan att vara partssammansatt.
Ledamöterna bör utses på grund av sin kompetens i de sakfrågor som
behandlas. Det är enligt vad som anförs i motion Fil07 svårt att se varför
valutaregleringen skulle vara en facklig fråga. I motionerna föreslås att
valutastyrelsen skall bestå av sju personer varav riksbanken utser fem
ledamöter och regeringen två.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Det är viktigt att valutastyrelsen
ges en allsidig sammansättning för alla förekommande ärenden.
Eftersom besluten ofta avser betydande belopp eller är av principiell
betydelse och besluten direkt och indirekt kan påverka olika sektorer av
samhällsekonomin är det angeläget att styrelsen representerar olika samhällsintressen,
däribland de fackliga. Utskottet avstyrker därför motionerna
FilOö yrkande 2, Fi 107 yrkande 2 och Fi 109 yrkande 2.

I motion FH08 av Lars Werner m.fl. (vpk) och motion Fi607 (vpk) begärs
att de anställdas inflytande i företagen skall öka. Motionärerna anser att
godkännande skall krävas för ett företags eller en koncerns utlandsinvesteringar
eller vid avyttring av ett svenskt företag till utländska köpare.

Utskottet anser att de anställdas inflytande över företagens utländska
investeringar och försäljning av företag till utländska köpare bör regleras på
det sätt som för närvarande sker i arbetsrättsliga sammanhang. Som utskottet
anfört är det angeläget att de fackliga intressena finns företrädda vid beslut av
den typ som motionärerna tar upp. Utskottet anser att det ställningstagande
som utskottet gjort vad gäller valutastyrelsens sammansättning är ett uttryck
för detta synsätt. Någon ytterligare åtgärd med anledning av motionen är
därför enligt utskottets mening inte nödvändig. Utskottet avstyrker därför
motionerna Fil08 (vpk) yrkandena 4 och 6 och Fi607 yrkande 3.

Guldreglering m.m.

Utskottet har inte något att erinra mot förslagen i propositionen att avskaffa
regleringen för in- och utförsel av guld, guldmynt m.m. Inte heller föranleder
förtydligandet i valutaförordningen att förseningsavgifterna skall tillfalla
riksbanken någon erinran från utskottets sida.

Gemensam nordisk aktiemarknad

I motion Fi602 av Sten Svensson (m) anförs att en friare nordisk aktie- och
kapitalmarknad bör vara ett centralt mål för det nordiska samarbetet. Den
svenska regeringen bör tillsammans med övriga nordiska regeringar ta
initiativ till samarbete mellan länderna med avsikt att åstadkomma sådana
ändringar i OECD-avtalen som skulle kunna möjliggöra en etablering av en
nordisk kapitalmarknad.

Utskottet har vid flera tillfällen de senaste åren behandlat likalydande
yrkanden (FiU 1983/84:42, FiU 1984/85:28 och FiU 1985/86:28). Utskottet
har därvid konstaterat att de åtaganden Sverige gjort genom att ansluta sig till
OECD:s kapitalliberaliseringsstadga gör det omöjligt att upphäva restriktio -

FiU 1986/87:27

ner vad gäller aktiehandel endast de nordiska länderna emellan. Utskottet
har därför uttalat att eventuella liberaliseringsåtgärder när det gäller
kapitalrörelser inte kan begränsas till Norden utan måste införas på ett
icke-diskriminerande sätt gentemot samtliga länder som anslutit sig till
OECD-stadgan. Även de uttalanden av Nordiska ministerrådet som motionären
åberopar utgår från detta synsätt.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrker utskottet motion Fi602.

Villkor för utlandslån

I motion Fi801 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) anförs att som ett omedelbart
steg på vägen att avskaffa valutaregleringen bör riksbanken tillåta de mindre
och medelstora företagen att betala tillbaka utlandslån när de själva önskar
utan särskild ansökan.

Utskottet vill med anledning härav anföra att sedan 1986 gäller att alla lån
som upptagits före mars 1984 och som uppgår till högst 2 milj. kr. får
återbetalas utan att avvakta ordinarie förfallodag om lånet inte upptagits på
grund av krav eller villkor som uppställts av riksbanken. Från år 1984 har
låntagare kunnat välja löptid fritt ned till två år, och från februari i år har den
genomsnittliga löptiden varit så kort som ett år. Utskottet kan mot denna
bakgrund inte se att frågan om förtida återbetalningar kan vara ett sådant
problem för de mindre företagen att åtgärder behöver vidtas. Det kan också
nämnas att sedan i juni 1986 har kravet att svenska direkta investeringar i
utlandet skall finansieras genom lån i utländska valutor upphört. Utskottet
anser således att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd med anledning av
motion Fi801 yrkande 3. Den avstyrks av utskottet.

Åtgärder för att minska Sveriges internationella beroende

I motion Fil08 (vpk) begärs med åberopande av motionerna Fi607 (vpk) och
Fi226 (vpk) åtgärder för att motverka Sveriges ekonomiska beroende av
utlandet.

Enligt motionärerna förefaller den svenska utrikeshandeln ha utvecklats
på ett sådant sätt under 1970- och 1980-talen att det strukturella beroendet
ökat både vad gäller graden av känslighet och av sårbarhet. En växande del
av sysselsättningen inom industrin har blivit avhängig av den ekonomiskpolitiska
utvecklingen hos våra viktigaste handelspartner.

Transnationaliseringen försvårar utformandet av en självständig och
konsekvent nationell politik på det ekonomiska området, anför motionärerna.
Det gäller handelspolitiken, industri- och regionalpolitiken, men det
gäller också valuta- och räntepolitiken, där transnationaliseringen av kreditväsendet
skapat problem för de enskilda staterna. De internationella
kapitalrörelserna har blivit alltmera omfattande och bankväsendet har
transnationaliserats. De transnationella företagen har möjlighet både att
påverka ländernas växelkurser och att operera utan hänsynstagande till de
enskilda staternas valuta- och räntepolitik. Detta berör i växande grad
Sverige och minskar regeringens, riksdagens och riksbankens inflytande.
Transnationaliseringen påverkar alla delar av det samhälleliga livet. Den
innebär ett hot mot den nationella självständigheten och oberoendet.

FiU 1986/87:27

Transnationella företag och direktinvesteringar i utlandet är enligt motionärerna
inte några oundgängliga inslag i den internationella arbetsfördelningen.
Denna kan tvärtom utvecklas samtidigt som både den offentliga
sektorn och den nationella industrisektorn byggs ut. Produktion och
investeringar i varusektorerna bör inriktas mot användning av en större andel
inhemska kunskapstraditioner, råvaror och förnyelsebara industrikällor.
Handelspolitiken bör samtidigt ges en större länderspridning. Genom
vidareförädling i ökad utsträckning av inhemska råvaror kan beroendet
minskas av utländska insats- och investeringsvaror.

All valutahandel bör enligt motionärerna gå genom samhällsägda finansinstitutioner.
Utflyttning av koncernledningar i svenska företag och av deras
forsknings- och utvecklingsverksamhet bör motverkas och om nödvändigt
förbjudas genom lagstiftning. Sverige bör lämna Världsbanken och Interamerikanska
utvecklingsbanken samt kräva en demokratisering av Internationella
valutafonden. Frågan om en ändring av OECD:s kapitalliberaliseringsstadga
bör tas upp.

En rad av de åtgärder som nu nämnts bör enligt motionärerna ingå i ett
åtgärdsprogram avsett att motverka transnationaliseringen. Andra åtgärder
kan bli föremål för omedelbara beslut.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra att Sverige är ett land som
sedan länge förespråkat och tillämpat en fri handel av varor och tjänster. Det
är därför inte förenligt med våra internationella åtaganden att införa
restriktioner eller att föra en mer selektiv ekonomisk politik av det slag som
förordas i motion Fi607. Det är sannolikt att den typ av åtgärder som
motionärerna förespråkar skulle få omedelbara återverkningar för svenska
företags möjligheter att sälja sina produkter och tjänster utomlands, vilket
skulle få negativa följder för sysselsättningen och tillväxten i Sverige.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Fil08 yrkandena 1—3 och 5 och
Fi226 yrkande 6 samt Fi607 yrkandena 1 och 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fortsatt tillämpning av valutalagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fil06 yrkande 1,
1986/87:Fil07 yrkande 1, 1986/87:Fil09 yrkande 1 och 1986/87:Fi605
yrkande 1

a) antar i proposition 1986/87:123 framlagt förslag till lag om
tillämpning av valutalagen (1939:350),

b) lämnar utan erinran i proposition 1986/87:123 intaget förslag till
förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264),

2. beträffande anslutning till den europeiska gemenskapens monetära
system

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Fi605 yrkande 3,

3. beträffande valutastyrelsens sammansättning

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fi 106 yrkande 2,
1986/87:Fil07 yrkande 2 och 1986/87:Fil09 yrkande 2 antar i proposition
1986/87:123 framlagt förslag till

FiU 1986/87:27

a) lag om ändring i valutalagen (1939:350),

b) lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken (bankoreglementet),

c) lag om ändring i lagen (1984:655) om arvoden m.m. för uppdrag
inom riksdagen, dess myndigheter och organ,

4. beträffande de anställdas inflytande i företagen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fil08 yrkandena 4 och 6 samt
1986/87:Fi607 yrkande 3,

5. beträffande guldreglering m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran i proposition 1986/87:123 intaget
förslag till ändring i valutaförordningen (1959:264),

6. beträffande gemensam nordisk aktiemarknad
att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi602,

7. beträffande villkor för utlandslån

att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi801 yrkande 3,

8. beträffande åtgärder för att minska Sveriges internationella
beroende

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fil08 yrkandena 1-3 och 5,
1986/87:Fi226 yrkande 6 samt 1986/87:Fi607 yrkandena 1 och 2.

Stockholm den 7 maj 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Christer
Nilsson (s), Bo Södersten (s), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Arne
Andersson i Gamleby (s), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Hans-Eric
Andersson (s), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Marianne
Carlström (s), Rolf Kenneryd (c) och Stina Eliasson (c).

Reservationer

1. Fortsatt tillämpning av valutalagen (mom. 1)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Stina Eliasson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte uppfattningen att valutaregleringen behövs för att det
skall vara möjligt att föra en effektiv penningpolitik och begränsa spekulativa
valutaflöden. I likhet med vad som anförs i motionerna anser utskottet att
valutaregleringen endast temporärt kan fördröja en nödvändig anpassning av
den svenska ekonomin vid utifrån kommande störningar. Valutaregleringens
stabiliseringspolitiska värde är således snarast negativt. Utan valutareglering

FiU 1986/87:27

skulle större krav ställas på finanspolitiken, vilket skulle innebära en bättre
avvägning mot penningpolitiken.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i flera av motionerna, att
valutaregleringen medför en rad olägenheter för de svenska företagen och
den svenska ekonomin. Svenska kapitalplacerare förhindras genom regleringen
att sprida sina portföljer och därmed utjämna risker. Det leder till
större avkastningskrav och högre kapitalkostnader för de svenska företagen.
Det leder också till obalanser i de svenska företagens finansiella ställning
eftersom de tvingas placera tillgångarna i Sverige samtidigt som de förhindras
att betala sina skulder i utlandet.

Utskottet anser att valutaregleringen snarast bör avvecklas. Avvecklingen
bör vara fullständig och definitiv. Den av regeringen förordade metoden med
endast en successiv och partiell liberalisering av valutapolitiken medför en
rad svårigheter. Varje förändring ger upphov till ett valutaflöde. Det är
därför viktigt att man samtidigt öppnar för kapitalströmmar såväl till som
från Sverige.

Det är, som också anförs i motionerna, särskilt angeläget att möjligheter
öppnas för valutautlänningar att köpa svenska statsobligationer. Det skulle
sannolikt verka nedpressande på den svenska räntenivån, vilket skulle få
positiva effekter för den svenska kostnads- och investeringsutvecklingen.

Utskottet avstyrker således propositionens förslag till förlängd valutareglering.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fortsatt tillämpning av valutalagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fil06 yrkande 1,
1986/87:Fil07 yrkande 1, 1986/87:Fi 109 yrkande 1 och 1986/87:Fi605
yrkande 1

a) avslår förslaget i proposition 1986/87:123 till lag om tillämpning
av valutalagen (1939:350),

b) som sin mening ger regeringen till känna att valutaförordningen
(1959:264) bör upphöra att gälla efter utgången av juni 1987,

2. Anslutning till den europeiska gemenskapens monetära
system (mom. 2)

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
motsatte” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi605 att Sverige bör eftersträva
mer stabila valutarelationer med våra viktigaste handelspartner. På det
valutapolitiska området är det enligt utskottet särskilt angeläget att upprätthålla
stabila spelregler. Den nuvarande konstruktionen av den korg med
främmande valutor till vars värde kronan är fixerad har till följd av
dollarkursens utveckling lett till att den svenska kronan successivt devalverats
i förhållande till flertalet europeiska valutor. Detta har skapat ett extra
utrymme i exportföretagen som i den mån det inte stannar där som ökad vinst

FiU 1986/87:27

leder till ökad löneglidning. Det driver i sin tur på den inhemska kostnadsutvecklingen.
Ett sätt att för framtiden förhindra en sådan utveckling vore att
ändra valutakorgens konstruktion och i stället knyta kronan till det europeiska
monetära systemet (EMS) i vilket flertalet EG-länders valutor ingår.
Genom att Sverige uttalar sin avsikt att på detta sätt knyta kronan till EMS
skulle således en betydligt högre grad av stabilitet uppnås gentemot våra
viktigaste handelspartner i Europa. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Fi605 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande anslutning till den europeiska gemenskapens monetära
system

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Fi605 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Anslutning till den europeiska gemenskapens monetära
system (mom. 2, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars De Geer (fp), Rolf Kenneryd (c) och Stina Eliasson
(c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
motsatte” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det sker för närvarande en omfattande förändring av de internationella
finansiella marknaderna. En påtaglig avreglering har ägt rum på de
nationella marknaderna i Västeuropa och i synnerhet inom EG vilket
bidragit till friare kapitalrörelser och en ökad internationalisering. Det finns
som utskottet ser det all anledning för Sverige att noggrant följa och
analysera vad som händer på de internationella marknaderna. Sverige kan
inte isolera sig från utvecklingen i omvärlden. En anknytning till det
europeiska monetära systemet (EMS) som föreslås i motion Fi605 skulle
emellertid innebära att konstruktionen för den svenska valutakorgen skulle
behöva ändras. Konstruktionen kan självfallet diskuteras, men kravet på
stabilitet, som gör sig särskilt gällande på valutasamarbetets område, gör att
man bör iaktta stor försiktighet med sådana förändringar. Enligt utskottets
mening talar inte heller erfarenheterna av det s.k. ormsamarbetet under
1970-talet för att återuppta detta. Utskottet avstyrker med anledning härav
motion Fi605 yrkande 3.

4. Valutastyrelsens sammansättning (mom. 3)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Stina Eliasson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet delar”
och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att valutastyrelsen bör ha lika många
ledamöter vid behandlingen av alla ärenden. Styrelsen bör ha en allsidig

FiU 1986/87:27

sammansättning utan att vara partssammansatt. Valutastyrelsens arbete är
enligt utskottets mening inte en facklig angelägenhet utan en strikt myndighetsutövande
uppgift som bör skötas av personer, som är rättsligt och
ekonomiskt sakkunniga inom ämnesområdet.

Om valutaregleringen skall förlängas anser utskottet att valutastyrelsen
skall bestå av sju personer, varav riksbanken bör utse fem ledamöter och
regeringen två. Utskottet tillstyrker således motionerna Fi 106 yrkande 2,
Fil07 yrkande 2 och Fil09 yrkande 2.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande valutastyrelsens sammansättning
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fil06 yrkande 2,
1986/87:Fil07 yrkande 2 och 1986/87:Fi 109 yrkande 2 antar det i
proposition 1986/87:123 framlagda

a) förslaget till lag om ändring i valutalagen (1939:350) med den
ändringen att 6 a § erhåller följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse

Föreslagen lydelse Reservanternas förslag

6a §

Riksbankens beslutanderätt enligt Riksbankens beslutanderätt enligt

denna lag utövas inom riksbanken av denna lag utövas inom riksbanken av

en styrelse (valutastyrelsen). Valu- en styrelse (valutastyrelsen). Valutastyrelsen
består av nio ledamöter. tastyrelsen består av sju ledamöter.

Två av dem utses av regeringen, de Två av dem utses av regeringen, de

övriga av fullmäktige i riksbanken. övriga av fullmäktige i riksbanken.

För varje ledamot skall i samma För varje ledamot skall i samma

ordning högst två suppleanter utses. ordning högst två suppleanter utses.

Valutastyrelsens beslut får överklagas hos fullmäktige i riksbanken inom
tre veckor från det klaganden fick del av beslutet.

Om minst tre av de ledamöter eller suppleanter som deltagit i styrelsens
beslut yrkar det, skall beslutet underställas fullmäktige för prövning. Ett
sådant yrkande skall framställas genast efter det att beslutet fattats.
Fullmäktiges beslut får inte överklagas.

Närmare bestämmelser rörande valutastyrelsen meddelas i bankoreglementet.

b) förslaget till lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente
för riksbanken (bankoreglementet) med den ändringen att 13 § 1
mom. erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse

Föreslagen lydelse Reservanternas förslag

13 §

1 mom. Till ledamöter i den i 6 a § 1 mom. Till ledamöter i den i 6 a §

valutalagen (1939:350) nämnda va- valutalagen (1939:350) nämnda valutastyrelsen
skall fullmäktige utse lutastyrelsen skall fullmäktige utse

FiU 1986/87:27

dels från riksbanken vice riksbankschefen,
en fullmäktig eller suppleant
för fullmäktig och en riksbanksdirektör,
dels utanför banken fyra ledamöter,
av vilka två skall representera
bankväsendet och näringslivet i
övrigt och två arbetstagarna. Fullmäktige
skall också utse högst två
suppleanter för varje ledamot.

dels från riksbanken vice riksbankschefen
, en fullmäktig eller suppleant
för fullmäktig och en riksbanksdirektör,
dels utanför banken två ledamöter,
vilka skall representera
bankväsendet och näringslivet i
övrigt. Fullmäktige skall också utse
högst två suppleanter för varje ledamot.

Vice riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande. Fullmäktige förordnar
en av de övriga inom riksbanken utsedda ledamöterna att vara vice
ordförande.

Valutastyrelsen är beslutför när minst fem ledamöter är närvarande.

c) förslaget till lag om ändring i lagen (1984:655) om arvoden m.m.
för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,

5. De anställdas inflytande i företagen (mom. 4)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det har under de senaste decennierna skett en kraftig förskjutning av
sysselsättningen i de svenska företag som har utlandsproducerande enheter. I
de 18 mest internationaliserade industrikoncernerna minskade mellan 1963
och 1983 antalet anställda i Sverige med 33 000 eller 17 % medan antalet
anställda i utlandet inom dessa företag ökade med 120000 eller 97 %.
Förskjutningen av sysselsättningen mot utlandet är alltså stark. Samma
förskjutning kan noteras när det gäller den totala svenska industrisysselsättningen.

Samtidigt som denna utveckling har ägt rum har antalet utlandsägda
företag ökat kraftigt i Sverige. Under de senaste 15 åren har utländska
intressen köpt 410 tillverkningsföretag med 55700 anställda.

En utveckling av det här slaget har naturligtvis stor betydelse för
sysselsättningen i Sverige och för de anställda i de berörda företagen.
Utskottet anser det därför i hög grad rimligt att de anställda i de företag som
överväger att investera utomlands och i de företag som avyttras till utländska
köpare ges ett avgörande inflytande på denna utveckling. Utskottet tillstyrker
därför motionerna Fil08 och Fi607 i här berörda delar som kräver att
dessa transaktioner skall godkännas av de anställda i företagen för att få
genomföras.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande de anställdas inflytande i företagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fil08 yrkandena 4 och
6 samt 1986/87:Fi607 yrkande 3

a) hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattning -

FiU 1986/87:27

arna att de anställdas godkännande krävs för ett företags/en koncerns
utlandsinvesteringar,

b) hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att de
anställdas godkännande krävs för avyttring av ett svenskt företag till
utländska köpare,

6. De anställdas inflytande i företagen (mom. 4, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Stina Eliasson (c) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet anser” och
slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att valutaregleringen inte bör förlängas ytterligare. Skulle
så ändå ske bör inte de valutapolitiska frågorna göras till fackliga frågor.
Utskottet avstyrker således motionerna Fil08 yrkandena 4 och 6 samt Fi607
yrkande 3.

7. Gemensam nordisk aktiemarknad (mom. 6, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Stina Eliasson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet har
vid” och på s. 15 slutar med ”motion Fi602” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att valutaregleringen bör avskaffas. Det innebär att också
restriktionerna vad gäller aktiehandeln avskaffas. Några särskilda åtgärder
för handeln med de nordiska länderna är därför inte erforderliga. Motionen
avstyrks därför.

8. Villkor för utlandslån (mom. 7, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m). Rolf Kenneryd (c) och Stina Eliasson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att valutaregleringen bör avskaffas. Därigenom tillgodoses
de önskemål motionärerna har. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida behöver därför inte vidtas. Utskottet avstyrker därmed motion Fi801
yrkande 3.

FiU 1986/87:27

9. Åtgärder för att minska Sveriges internationella beroende
(mom. 8)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”och 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den utveckling mot ökad
transnationalisering som beskrivs i motionen måste motverkas. Det är
uppenbart att denna utveckling innebär ett hot mot den nationella självständigheten
och oberoendet. Utskottet tillstyrker därför yrkandena att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram för att motverka
transnationaliseringen. I avvaktan härpå bör riksbanken återgå till den
tidigare mera restriktiva praxis när det gäller tillstånd till svenska direktinvesteringar
i utlandet, och regeringen bör tillämpa en mer restriktiv linje när det
gäller tillstånd för utlänningar att köpa svenska företag. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Fil08, Fi226 och Fi 607 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen och riksbanksfullmäktige till känna.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande åtgärder för att minska Sveriges internationella
beroende

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fil08 yrkandena 1-3
och 5, 1986/87:Fi226 yrkande 6 samt 1986/87:Fi607 yrkandena 1 och 2

a) hos regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram för nationellt
oberoende och för att motverka transnationaliseringen,

b) som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört om återgång till tidigare restriktiva praxis när det
gäller tillstånd till svenska direktinvesteringar i utlandet,

c) hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar endast skall godkännas om det kan
påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse,

d) som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört om återgång till tidigare restriktiva praxis när det
gäller tillstånd för utlänningar att köpa aktier i svenska företag.

Särskilt yttrande

Fortsatt tillämpning av valutalagen
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:

Jag delar uppfattningen att valutaregleringen bör tillämpas även i fortsättningen.
Det finns dock, enligt min mening, inte anledning att överväga
ytterligare liberaliseringar av valutalagens tillämpning. I stället bör en
restriktivare praxis tillämpas i enlighet med vad jag förordat i reservation 9.

FiU 1986/87:27

.. .