Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Finansutskottets betänkande 1986/87:24

om sparande (prop. 1986/87:100 bil. 9, punkt F 7 och 1986/87:150 bil. 3, punkt 5)

FiU

1986/87:24

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet förslaget att en extra insättning om 5 000 kr. skall få göras i allemanssparandet under första kvartalet 1988 och att taket för den totala nettoinsättningen i allemanssparandet höjs från 50000 kr. till 60000 kr. I en gemensam reservation från moderata samlingspartiet och folkpartiet förordas att extra insättningar skall medges endast för allemans­fondsparandet, dvs. för sparande i aktier.

1 kompletteringspropositionen föreslås också att en extra insättning om 5000 kr. skall få göras i vinstsparandet under sista kvartalet 1987. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner förslaget.

I betänkandet avstyrks ett antal motioner som kräver att spardeiegationen skall upphöra med sin verksamhet. Utskottet anför vissa synpunkter på verksamheten och tillstyrker propositionens förslag till medelstilldelning, 36 milj. kr.

Utskottet behandlar dessutom närmare 30 motioner från allmänna mo­tionstiden med krav på olika åtgärder för att stimulera hushållens sparande. Yrkanden om sparmål, bosättningslån och olika sparformer som aktiespa­rande, bosparande, privata investeringskonton behandlas i betänkandet. Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet. Till betänkandet har i dessa frågor fogats 15 reservationer och 2 särskilda yttranden.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1986/87:100 bilaga 9 Finansdepartementet, i vad avser punkt F 7 Sparfrämjande åtgärder,

dels proposition 1986/87:150 bilaga 3 Finansdepartementet, i vad avser punkt 5 Sparfrågor,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna:

1986/87:Fi217 av Alf Svensson (c), i vad avser yrkande 6,

1986/87;Fi228 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande 9,

1986/87:Fi419 av Anne Wibble m.fl. (fp), i vad avser yrkande 3,

1986/87:Fi701 av Nils T Svensson och Maj-Lis Lööw (s).

1 Riksdagen 1986187.5 saml. Nr24

Rättelse: S. 30 vid res. 5 (m) Ändrat till (m, fp)

1986/87:Fi702 av Gunnar Ström och Helge Hagberg (s),

1986/87:Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c),

1986/87:Fi704 av Nic Grönvall (m),

1986/87:Fi705 av Jan Sandberg (m),

1986/87:Fi706 av Agne Hansson och Nils G. Åsling (c),

1986/87:Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1986/87:Fi708 av Anne Wibble m.fl. (fp),

1986/87:Fi709 av Ivar Franzén och Kjell A. Mattsson (c),

1986/87:Fi710 av Margit Gennser m.fl. (m, fp, c),

1986/87:Fi711 av Rolf Dahlberg m.fl. (m),

1986/87:Fi712 av Gudrun Norberg (fp),

1986/87:Fi713 av Gunnar Biörck i Värmdö (m),

1986/87:Fi715 av Eriing Bager m.fl. (fp),

1986/87:Fi716 av Alf Svensson (c), i vad avser yrkande 1,

1986/87:Sfl 14 av Cari Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkande 3,

]986/87:Sfll5 av Stig Josefson m.fl. (c), i vad avser yrkande 2,

1986/87:Boll2 av Karin Söder m.fl. (c), i vad avser yrkande 4,

1986/87:Bol29 av Erling Bager m.fl. (fp), i vad avser yrkande 5,

1986/87:Bol31 av Alf Svensson (c), i vad avser yrkande 4,

1986/87:Bol32 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande 7,

dels de med anledning av proposition 1986/87:150 bilaga 3 väckta motionerna

1986/87:Fill2 av Cari Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 10 och 18,

1986/87:Fill3 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande 10,

1986/87:Fill4 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), i vad avser yrkande 11,

1986/87:Fill5 av Alf Svensson (c), i vad avser yrkande 8.

Propositionerna

I proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen — efter föredragning av statsrådet Bengt K.Å.Johansson — under punkt F 7 (s. 109-110) föreslagit riksdagen att till Sparfrämjande åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 36000000 kr.

I proposition 150 bilaga 3 (finansdepartementet) har regeringen — efter föredragning av statsrådet Bengt K.Å. Johansson - under punkt 5 (s. 30-32) föreslagit riksdagen att

1.   anta förslaget om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

2.   godkänna vad som förordats i propositionen om vinstsparandet.

FiU 1986/87:24

 

Lagförslaget har följande lydelse.                                      FiU 1986/87:24

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1983:890) om allemanssparande' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Af Varje sparare far sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparan­det.

Under andra kvartalet år 1987 får Under/ör5/a kvartalet år 1988 får
en sparare, utöver insättningar en- en sparare, utöver insättningar en­
ligt första stycket, sätta in samman- ligt första stycket, sätta in samman­
lagt högst 5000 kronor i allemans- lagt högst 5000 kronor i allemans­
sparandet.                                                  sparandet.

Spararens  insättningar,  i  före- Spararens  insättningar,  i före­
kommande fall minskade med ut- kommande fall minskade med ut- ,
tag, får sammanlagt inte överstiga tag, får sammanlagt inte överstiga
50000 kronor.                                          60000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Lagen omtryckt 1986:522.  Senaste lydelse 1987:90.

 

Motionerna                                                     FiU 1986/87:24

Allemanssparandet

1986/87:Fill2 av Carl Bildt m.fl. (m), vari hemställs

10.    att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparandet beslutar att extra insättning om 5000 kr.
på allemansfondssparandet får göras under första kvartalet 1988 och att taket
för den totala nettoinsättningen höjs till 60 000 kr. inom allemanssparandet,

1986/87:Fill4 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari hemställs

11.    att riksdagen beslutar anta förslaget till lag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparande med den ändringen att i 4 § 2 stycket ordet
"allemanssparandet" ersätts med ordet "allemansfondsparandet",

Sparfrämjande åtgärder

1986/87:Fill2 av Cari Bildt m.fl. (m), vari hemställs

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i-motionen anförts om att spardeiegationen bör läggas ner.

1986/87:Fill3 av Olof Johansson m.fl. (c), vari hemställs

10. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts angående sparandeutredning.

1986/87:Fi228 av Olof Johansson m.fl. (c), vari hemställs

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Sparfrämjande åtgärder för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 36000000 kr.

1986/87:Fi419 av Anne Wibble m.fl. (fp), vari hemställs

3. att riksdagen beslutar avskaffa spardeiegationen och ej heller anslå medel för budgetåret 1987/88.

1986/87:Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c), vari hemställs

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om främjande av hushållssparandet.

1986/87:Fi705 av Jan Sandberg (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att avveckla spardeiegationen.

1986/87:Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs

3. att riksdagen beslutar avslå förslaget att till Sparfrämjande åtgärder för budgetåret 1987/88 skall anvisas ett reservationsanslag av 36000000 kr.

1986/87:Fi710 av Margit Gennser m.fl. (m, fp, c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om nedläggning av spardeiegationen.

Sparande, allmänt

1986/87:Fill5 av Alf Svensson (c), vari hemställs

8. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om att stimulera sparandet.

 

1986/87:Fi217 av Alf Svensson (c), vari hemställs                         FiU 1986/87:24

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till stimulerande av sparandet i enlighet med vad som i motionen anförts.

1986/87:Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c), vari hemställs

2. att riksdagen beslutar uttala sin mening om ett samlat program för sparande och ägarspridning i enlighet med motionen.

1986/87:Fi704 av Nic Grönvall (m), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen utreder frågan om ett företagsanknutet, resultatlönebaserat, enskilt sparande, enligt vad som i motionen anförts.

1986/87:Fi706 av Agne Hansson och Nils G. Åsling (c), vari hemställs att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om förslag till åtgärder för ett ökat hushållssparande i aktier i enlighet med vad som anförs i motionen.

1986/87:Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs

1.   att riksdagen beslutar uttala att målet för sparpolitiken skall vara att hushållen skall kunna ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare,

2.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i . motionen anförts om vikten av att stimulera hushållssparandet och öka ägandespridningen.

1986/87:Fi708 av Anne Wibble m.fl. (fp), vari hemställs

1.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av en förmögenhetsuppbyggande politik för hushållen,

2.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om hushållssparandets betydelse för svensk samhällsekono­mi,

3.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av ett skattesystem som är neutralt mellan olika sparandeformer,

4.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om betydelsen av att stimulera enskilt aktieägande,

5.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av stabila spelregler i syfte att stimulera sparande och investeringar.

1986/87:Fi713 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en analys av de ekonomisk-psykologiska effekterna av den nuvarande skattemässiga favoriseringen av statligt spel och dobbel i förhållande till idogt arbete och gammaldags sparande.

1986/87:Sfll4 av Cari Bildt m.fl. (m), vari hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om betydelsen av ett ökat enskilt sparande.

 

Privata investeringskonton                                           FiU 1986/87:24

1986/87:Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning om införan­det av personliga investeringskonton.

1986/87:Fi709 av Ivar Franzén och Kjell A. Mattsson (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om konkreta förslag avseende personlig investeringsdepå enligt de riktlinjer som anges i motio­nen.

1986/87:Fi716 av Alf Svensson (c), vari — med hänvisning till motiveringen i motion 1986/87:N431 - hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om utveckling av allemanssparandet och former för
"nyetableringssparande".

1986/87:Sfll5 av Stig Josefson m.fl. (c), vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om utveckling av vinstandelssystem samt personliga investe­
ringskonton.

Bosparande

1986/87:Fi711 av Rolf Dahlberg m.fl. (m), vari - med hänvisning till motiveringen i motion 1986/87:Bo413 - hemställs att riksdagen hos regering­en begär förslag om bosparande i enlighet med vad som i motionen anförts.

1986/87:Fi712 av Gudrun Norberg (fp), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen närmare studerar och utreder hur ett bostadssparkonto bäst skulle kunna utformas.

1986/87:Fi715 av Erling Bager m.fl. (fp), vari — med hänvisning till motiveringen i motion 1986/87:Bo258 - hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om skattefrihet för ungdomars bosparande.

1986/87:Boll2 av Karin Söder m.fl. (c), vari hemställs

4.      att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ett skattefritt
bostadssparande för ungdomar i form av privata investeringskonton i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:Bol29 av Eriing Bager m.fl. (fp), vari hemställs

5.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattefrihet för ungdomars bosparande.                          .      :, ,.       ,

1986/87:Bol31 av Alf Svensson (c), vari hemställs

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen, anförts om bostadssparande.

1986/87:Bol32 av Olof Johansson m.fl. (c), vari hemställs

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om samverkan mellan ungdomar för eget byggande samt möjligheter till bosparande.

 

Bosättningslån

FiU 1986/87:24

1986/87:Fi701 av Nils T Svensson och Maj-Lis Lööw (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om bosättningslån.

1986/87;Fi702 av Gunnar Ström och Helge Hagberg (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till käniia vad som i motionen anförts om bosättningslån.

Utskottet

Utvecklingen av sparandet

Under åren 1979 till 1983 hade Sverige ett finansiellt sparandeunderskott, dvs. landets totala inkomster räckte inte till för att täcka de totala utgifterna. Det uppkom ett underskott i bytesbalansen. Detta underskott, som alltså innebär att landets totala förbrukning av varor och tjänster är större än produktionen, måste täckas genom upplåning utomlands.

Diagram  1. Finansiellt sparande 1965-1986"

Andel av BNP

offentlig och privat sektor samt bytesbalans

10

-10-

1965

->—I— 1970

1—I—<-1975

1980

1985

" Bytesbalansen återges här enligt statistiska centralbyråns finansräkenskaper för att uppnå konsistens med det inhemska finansiella sparandet. Detta mätt skiljer sig dock vissa år från den officiella bytesbalansstatistik som riksbanken redovisar.

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Som framgår av diagram 1 skedde en dramatisk förändring i det sektorvisa finansiella sparandet vid mitten av 1970-talet. Den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP föll från -1-4 % till -6 % mellan 1976

 

och 1982. Samtidigt förbättrades den privata sektorns finansiella sparande. Förbättringen var emellertid inte tillräckligt stor för att kompensera ned­gången i det offentliga sparandet. Bytesbalansen uppvisade därför ett negativt saldo för hela perioden. Utvecklingen av den offentliga sektorns finansiella sparande vände emellertid år 1982. Det skedde därefter en kraftig förbättring, och år 1984 registrerades ett överskott i bytesbalansen.

Det finns emellertid vissa risker med att tolka bytesbalansunderskottet som ett mått på sparandebristen i samhället. Bedömningen av bytesbalans­underskottet är beroende av investeringsutvecklingen. Om bytesbalansen är i jämvikt endast på grund av en alltför låg investeringsnivå är sparandet likväl otillräckligt. För att det skall vara möjligt att varaktigt nå en högre tillväxt i ekonomin krävs att näringslivets kapacitetsutnyttjande ökar och att kapaci­teten byggs ut. Som framgår av diagram 2 har emellertid investeringskvoten i Sverige sjunkit från ca 25 % för 20 år sedan till kring 18-19 % vid mitten av 1980-talet. En höjning av investeringskvoten till 1960-talets nivå förutsätter ett väsentligt ökat sparande om den externa balansen skall kunna upprätthål­las. Det finns därför skäl att, trots den förbättring av det offentliga finansiella sparandet och den förstärkning av bytesbalansen som ägt rum de senaste åren, hävda att sparandebristen i Sverige alltjämt är betydande.

FiU 1986/87:24

Diagram 2. Bruttospar- och bruttoinvesteringskvoter i Sverige 1965-1986

Andel av BNP

1965               1970             1975             1980

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållssparandet

Sparandet i den privata sektorn har minskat påtagligt de senaste åren, särskilt i hushållssektorn.

Hushållens sparkvot - räknat som hushållens reala och finansiella sparande i förhållande till den disponibla inkomsten — låg under 1970-talet mellan 3 och ■

 

5 % (se diagram). I början av 1980-talet sjönk hushållens sparkvot drastiskt,      FiU 1986/87:24 främst beroende på en nedgång i det reala nettosparandet, vilket samman­hänger med minskningen av bostadsinvesteringarna. Det finansiella sparan­det förbättrades samtidigt något.  Nettosparkvoten skulle enligt denna statistik ligga kring noll eller t.o.m. vara negativ för senare år.

Diagram 3. Hushållens sparkvot 1970-1986

% av disponibel inkomst

----------------------------------------------------------------  Nciio.spMrkvoi

--------------------------------------------------------- ____ KcjI sparkwM

---------------------------------------------------------------     l-iniinsicll sp;irk\ot

K;ill;i:   1470- l9S.VFin;iiisr:iki.-i)sk.ipi:rna, SCB I9S4- I9.S(. (ly.Sd prognos)/ Nulionjlriikcn.skapern.i. SCIi

Hushållens nettosparjnde bestar av ivå komponenter: realt och riiiansiclli sparande. Det reala sparandel bestar av hushållens investeringar, huvudsakligen i små- och fritidshus. Det finansiella sparandet beslår av hushållens bankinlåning, placeringar i värdepapper och privat pensionssparande m. m. reducerat med hushållens okade skuldsättning, ttushållcns sparkvot anger netlosparandet i Törhållande till den dispo nibla inkomsten.

Denna utveckling har ibland tolkats — jämför exempelvis motionerna som behandlas i detta betänkande - som att hushållen de senaste åren levt över sina tillgångar och förbrukat en del av sitt sparkapital. Denna tolkning av statistiken är dock inte alldeles självklar. I långtidsutredningen 1987 (LU-87) redovisas åtminstone två skäl till varför en viss försiktighet bör iakttas vid tolkningen av statistiken.

Det ena skälet är att nationalräkenskaperna inte inkluderar kapitalvinster i hushållens disponibla inkomst. Detta innebär att hushållens förmögenhet kan växa trots att nationalräkenskaperna redovisar ett negativt sparande. Preliminära beräkningar tyder t.ex. på att hushållens kapitalvinster på aktier under år 1986 uppgick till ca 50 miljarder kronor, samtidigt som nettosparan­det beräknat med nationalräkenskapernas metoder (dvs. exkl. kapitalvins­ter) var negativt (-6 miljarder kronor).

Det andra skälet är att statistiken över hushållens inkomster och utgifter är mycket osäker. Detta gäller t.ex. redovisningen av hushållens driftöverskott

r Riksdagen 1986/87. 5saml. Nr24

och beräkningarna av hushållens kapitalförslitning. Revideringen av denna      FiU 1986/87:24 statistik har tidigare  medfört en ändring av nivån  på den redovisade sparkvoten med flera procentenheter.

Även om det finns skäl att ifrågasätta tesen att hushållen lever över sina tillgångar är det inte troligt att en revidering av statistiken skulle kunna rucka på slutsatsen att hushållens sparkvot har fallit sedan 1960-talet.

I flera motioner påtalas den låga sparkvoten hos hushållen, och jämförel­ser görs med andra länder. Redovisningsprinciperna som tillämpas i olika länder skiljer sig emellertid åt. Det finns därför anledning att kommentera statistiken över hushållsparandet något. I tabell 1 har hushållssparandet kompletterats med kollektivt försäkringssparande samt beräkningar av värdeförändringar på aktier och småhus. Det bör påpekas att ett utvidgat begrepp för hushållssparandet inte ökar sparandet i samhället. Vad gäller det kollektiva försäkringssparandet innebär utvidgningen en flyttning av sparan­de från en sektor till en annan, och värdeförändringar frigör inga reala resurser för investeringar.

I Sverige är hushållens pensionssparande till stor del reglerat genom lagar och avtal. Vidare finns ett väl utvecklat trygghetssystem, som ger ekonomisk ersättning vid sjukdom, arbetslöshet m.m., och därigenom minskar behovet av enskilt sparande för att möta sådana problem. Det sparande av detta slag som sker i socialförsäkringssektorn, försäkringsbolagen och företagen har under 1970- och 1980-talen uppgått till ca 10 % av disponibel inkomst. Vid jämförelser med internationell statistik bör åtminstone de avtalsreglerade pensionssystemens sparande ingå i hushållssektorn. Hushållens inkomster och sparande skulle då ökas med 21 miljarder kronor 1985 och nettosparkvo­ten justeras till 4,3 %. Hushållssparandets negativa utveckling under 1980-talet ändras dock inte av sådana justeringar. Nedgången i sparkvoten kvarstår även för den justerade sparkvoten.

Inräknas värdeförändringar på börsnoterade aktier och andelar i hushålr lens inkomster och sparande (men däremot inte försäkringssparande), förändras bilden av hushållssparandet under 1980-talet radikalt. Sparkvotens genomsnittliga nivå höjs med 5 procentenheter till 6,5 %, med stora variationer mellan åren. Den genomsnittliga sparkvoten inkl. värdeföränd­ringar uppgick på 1970-talet till 5 %. Den då svaga utvecklingen på börsen medför att värdeförändringarna bidrar med bara 1 procentenhet.

Värdeförändringarna på småhus har varit mindre under 1980-talet än under sista hälften av 1970-talet, då de uppgick till 60 miljarder kronor per år. Även små prisförändringar på småhus ger höga värdeförändringar beräknat på hela beståndet, vars värde beräknas uppgå till 690 miljarder kronor i slutet av 1985. De kan jämföras med hushållens innehav av börsnoterade aktier och andelar som uppgick till 131 miljarder vid samma tidpunkt. •

Bruttosparandet inkl. försäkringssparande och värdeförändringar låg under perioden 1980-1986 på mellan 20 och 30 % av disponibel inkomst, med en topp 1986 på 32 %. I mitten av 1970-talet uppgick enbart värdeök­ningarna på småhus till 30 % av disponibel inkomst. Under'1980-talet har däremot värdeökningarna till största delen avsett aktier.

10

 

Tabell 1. Alternativ redovisning av hushållssektorns sparande

Miljarder kronor.

FiU 1986/87:24

 

 

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Disponibel inkomst

284

310

336

367

402

437

474

Privat konsumtion

270

298

334

363

398

438

478

Nettosparande

14

12

2

4

4

-1

-4

Sparkvot

5,0

3,8

0,5

1,2

0,9

-0,3

-0,8

Bruttosparande

29

28

20

25

26

23

22

Avtalsenligt

 

 

 

 

 

 

 

försäkringssparande

12

14

16

17

20

21

22

Socialförsäkringens

 

 

 

 

 

 

 

sparande

17

19

19

19

23

22

24

Värdeförändring på

 

 

 

 

 

 

 

aktier

4

18

20

51

-12

25

50

Värdeförändring på

 

 

 

 

 

 

 

småhus

19

-6

9

3

27

28

35

Bruttosparande inkl.

 

 

 

 

 

 

 

försäkringssparande

 

 

 

 

 

 

 

och värdeförändring

81

73

84

115

84

119

153

I procent av dispo-

 

 

 

 

 

 

 

nibel inkomst

29

24

25

31

21

27

32

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Beträffande sparandets framtida utveckling görs i LU-87 den bedömningen att hushållssparandet kan väntas stiga något under perioden fram till år 1995.

Trots den osäkerhet som vidlåder statistiken över hushållssparandet och bedömningen av sparandeutvecklingen kan konstateras att sparandet är alltför lågt. Det räcker inte till för att finansiera investeringarna och underskottet i bytesbalansen. Det är därför nödvändigt att öka sparandet i den svenska ekonomin. Sparandeökningen bör ske både genom en ökning av hushållssparandet och genom en minskning av det statliga budgetunderskot­tet. Förutom samhällsekonomiska skäl talar också trygghetsskäl för att hushållssparandet bör öka. Hushållen behöver ett sparkapital som ett komplement till det kollektiva trygghetssystemet och som buffert för att kunna möta oförutsedda utgifter.

De svenska hushållens reala disponibla inkomster sjönk påtagligt under 1980-talets första år. Från 1980 till 1983 sjönk de med 5 %. För löntagarhus-hållen var minskningen ännu större. Det är sett mot den bakgrunden inte märkligt att hushållssparandet har minskat. Den negativa reallöneutveck­lingen har emellertid brutits. Reallönerna har ökat de senaste åren, och det, är angeläget att denna utveckling fortsätter. Den påtagliga nedgången i inflationstakten skapar förutsättningar för detta. Den bidrar också till att ge en hög positiv realränta på det sparade kapitalet.

Allemanssparande

Riksdagen beslutade tidigare i år att extra insättningar i allemanssparandet på sammanlagt 5 000 kr. skulle medges under andra kvartalet i år. Den extra insättningen med samma belopp som medgavs våren 1986 bidrog till att insättningarna och deltagandet ökade kraftigt våren 1986. Under första

11

 

halvåret ökade de insatta medlen i allemanssparandet med drygt 10 miljarder FiU 1986/87:24 kronor och i allemansfonderna med nära 2 miljarder kronor. Det totala antalet konton var vid halvårsskiftet 1986 drygt 2,6 miljoner. Ökningen fortsatte hösten 1986. Främst ökade deltagandet i allemansfonderna. Totala antalet konton i allemanssparandet var ca 2,7 miljoner vid årsskiftet. Det sparade beloppet i fondsparandet mer än fördubblades under år 1986. Det ökade från 3,1 miljarder kronor till 6,2 miljarder kronor i december 1986, medan allemanssparandet ökade från 15,3 miljarder kronor till 28,8 miljar­der kronor.

I kompletteringspropositionen (bilaga 3) anförs att förutom skatteåterbä­ring och räntekreditering vid årsskiftet 1987-1988 kommer hushållen i januari 1988 att erhålla betydande sparbelopp som frigörs i skattesparandet. Det är enligt propositionen angeläget att fånga upp hushållens likviditetstillskott för finansiering av budgetunderskottet och näringslivets kapitalförsörjning. Därför föreslås att man i allemanssparandet under första kvartalet 1988 skall få göra extra insättningar med sammanlagt 5000 kr.

I motionerna F/7/2 (m) och Fill4 (fp) anförs att det finns billigare sätt för staten att finansiera budgetunderskottet än genom ökade insättningar på allemanssparkonton. Mot den bakgrunden föreslås att rätten till extra insättning under första kvartalet 1988 om 5 000 kr. begränsas till allemans­fondkonton. Därigenom stimuleras särskilt näringslivets försörjning av riskvilligt kapital.

Utskottet anser att spararna själva fritt bör få välja den sparform som passar dem utan statliga pekpinnar. Motionärernas förslag diskriminerar de sparare som föredrar sparande med stabil avkastning framför sparande med mer varierande avkastning. Det kan inte med bestämdhet hävdas att den ena eller andra formen av allemanssparande, i sparkonton eller i fonder, är billigare för staten. Statens kostnader är beroende av räntenivå, aktiekursut­veckling, spararens marginalskatt och tnöjlighet att utnyttja sparavdrag etc. Utskottet anser därför att möjligheten till extra insättning om 5 000 kr. första kvartalet 1988 inte bör begränsas till att gälla den ena eller andra sparformen utan gälla för alla former av allemanssparande.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Fill2 (m) yrkande 10 och Fill4 (fp) yrkande 11.

Om det ges möjlighet till en extra insättning av 5000 kr. under första kvartalet 1988 innebär det att en sparare som deltagit sedan starten i april 1984 och satt in högsta tillåtna belopp i allemanssparandet kommer att nå taket, för närvarande 50000 kr., för de samlade nettoinsättningarna i början av år 1988. För att den föreslagna möjligheten till extrainsättning skall kunna utnyttjas fullt ut föreslås därför att den totala nettoinsätiningen maximeras till ett belopp om 60000 kr. Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet har inte heller något att erinra mot att möjlighet skapas att göra extra insättning otn 5000 kr. i vinstsparandet fjärde kvartalet 1987.

Sparfrämjande åtgärder

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att 36 milj.  kr. anvisas för

sparfrämjande åtgärder. Av beloppet förutsätts 16 milj. kr. användas av            ,.,

spardeiegationen för bl.a. informationskampanjerom hushållssparande och

 

för allemanssparandet. Särskilda informationsinsatser planeras för bl.a.      FiU 1986/87'24 ungdomar och invandrare om privatekonomi och sparande. Därutöver planeras en särskild kampanj till en kostnad av 20 milj. kr. för att stimulera ett kollektivt sparande hos skoleleverna på mellan- och högstadiet.

I motionerna Fi228 av Olof Johansson m.fl. (c). Fil 12 av Carl Bildt m.fl. (m), Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m), Fi419 av Anne Wibble m.fl. (fp), Fi705 av Jan Sandberg (m) och Fi710 av Margit Gennser m.fl. (m, fp, c) begärs att spardeiegationen avskaffas och att förslaget till medelsanvisning skall avvisas av riksdagen. Motionärerna anser det i och för sig angeläget att stimulera hushållens sparande men anser att det inte bör vara en uppgift för en statlig delegation. Hushållssparandet stimuleras enligt motionärerna bäst av en ekonomisk politik som främjar tillväxt och håller inflationen nere.

En rad åtgärder har vidtagits för att stimulera sparandet under senare år. Sparavdraget har fördubblats och allemanssparandet har utvecklats. Förut­sättningarna för hushållssparandet är genom den allmänna ekonomiska utvecklingen och de särskilda åtgärder som vidtagits gynnsammare än på mycket länge. Marginalskatterna har sänkts, realräntan är positiv, inflatio­nen avtar och reallönerna stiger. Genom att underskottsavdragens skatte­mässiga värde har begränsats, vilket stimulerar arbete och sparande, motverkas även spekulation och konsumtion på kredit.

Utskottet ser emellertid inte någon motsättning mellan en ekonomisk politik som främjar sparande och olika informationsinsatser som görs för att på ett pedagogiskt sätt informera hushållen om värdet av och möjligheterna att utnyttja olika sparformer. Utskottet anser således att delegationen har en angelägen uppgift att stimulera till ökat hushållssparande och avstyrker förslaget om att delegationen skall avskaffas.

Utskottet ifrågasätter dock förslaget att starta ett särskilt elevsparande. Det är angeläget att informera och utbilda ungdomar om olika sparmöjlighe-terochom betydelsen av att spara. Att däremot premiera ett sparande hos en grupp som saknar egen sparförmåga, eftersom eleverna saknar egna inkomster, anser utskottet mindre lämpligt. Det finns däremot starka skäl att satsa resurser på att informera ungdomar om ekonomi, sparande, kreditköp, räntekostnader och allmän hushållning. Det bör ske på ett sådant sätt att ungdomars dagliga verklighet speglas och att deras förmåga att möta de kommersiella krafterna stärks. Det är viktigt att ekonomiska begrepp som ungdomar möter förklaras och ges konkret innehåll för att ge dem bättre möjligheter till en god ekonomisk planering och sparande. Inget hindrar att sparandet ges en vidare innebörd att gälla god hushållning med tillgängliga resurser som råvaror och naturtillgångar. Utan varsamhet med ändliga resurser och en medvetenhet om vad den enskildes livsföring på längre sikt betyder för såväl individens som samhällets ekonomi kan inget sparmedve-tande utvecklas. Att främja god planering och sparsamhet i vid mening är således en angelägen uppgift. Med en sådan inriktning av delegationens verksamhet särskilt vad gäller ungdomsgrupperna är utskottet berett att tillstyrka propositionens förslag till medelsanvisning.

Vad utskottet anfört om inriktningen av delegationens arbete bör riksda­
gen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker således
motionerna Fill2 (m) yrkande 18, Fi228 (c) yrkande 9, Fi419 (fp) yrkande 3,        13

Fi705 (m), Fi707 (m) yrkande 3 och Fi710 (m, fp, c).

 

I motion Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c) och i motion Fil 13 av Olof Johansson      FiU 1986/87:24

m.fl. (c) begärs att en utredning om främjande av hushållssparande bör

tillsättas.

I kompletteringspropositionen anmäls att regeringen inom kort kommer att ge spardeiegationen i uppdrag att utreda hushållens sparbeteende och förutsättningarna för ett förbättrat hushållssparande. Det finns därför enligt utskottet inte anledning för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionerna. Motionerna Fil 13 och Fi703 yrkande 3 avstyrks därför av utskottet.

Sparmål, ökad aktiespridning m.m.

I flera motioner begärs att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som anförs i motionerna om vikten av att stimulera hushållsspa­randet och om vad som anförs om dess betydelse för samhällsekonomin samt om värdet av en ökad ägandespridning.

Utskottet har i det föregående beskrivit sparandets utveckling i Sverige och redovisat sin syn på sparandets betydelse. Det råder inga delade meningar om att ett ökat sparande är nödvändigt såväl för de enskilda hushållen som för samhällsekonomins tillväxtförmåga. Särskilda tillkännagi­vanden till regeringen om detta torde vara obehövliga. I motionerna anges vidare förslag till åtgärder av allmänekonomisk karaktär som ett led i en sparstimulerande politik. Man föreslår bl.a. sänkta marginalskatter, avveck­ling av löntagarfonderna, sänkt skatt på aktieutdelningar, sänkt förmögen­hetsskatt och arvsskatt och helt slopad förmögenhetsskatt på s.k. arbetande kapital i familjeföretag, lindrad realisationsvinstbeskattning samt avskaffad omsättningsskatt på aktier.

Utskottet anser att dessa förslag till åtgärder inte kan ses isolerade från den ekonomiska politiken i övrigt. Sänkta skatter kan under vissa betingelser stimulera till ökat hushållssparande men orsakar samtidigt, om inte andra åtgärder vidtas, en ökning av det offentliga sparandeunderskottet. Det är därför nödvändigt att beakta de samlade effekterna på tillväxt och det totala sparandet i ekonomin. Utskottet anser således att åtgärder av denna allmänekonomiska karaktär bör ses i ett ekonomiskt-politiskt sammanhang. Utskottet har senast i sitt betänkande FiU 1986/87:10 behandlat frågan om den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken. Av vad som anförts i detta sammanhang framgår att utskottet inte kan dela. de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i motionerna. Motio­nerna Fi703 yrkande 2, Fi706, Fi707yrkande 2, Fi708 yrkandena 1,2,3,4 och 5, Fi217 yrkande 6 samt Sfll4 yrkande 3 avstyrks därför av utskottet.

I motion Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs att ett mål för hushållssparandet anges, innebärande att varje hushåll skall kunna ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga årslönen för en industriarbe­tare. Liknande mål anges i motion Fi708 av Anne Wibble m.fl. (fp) men utan några yrkanden om uttalanden från riksdagens sida. På motsvarande sätt anges i motion Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c) och i Fil 13 av Olof Johansson m.fl. (c) som mål för hushållssparandet att det skall uppgå till 10 % av de

14

 

disponibla inkomsterna och att målet för det totala sparandet i samhället bör      FiU 1986/87:24 vara 1 % av BNP.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att ambitionen bör vara att
varje hushåll skall kunna förfoga över ett tillräckligt sparkapital. Genom
sparavdraget vid deklarationen, för närvarande 1 600 kr., och det maximala
skattebefriade beloppet i allemanssparandet på 60 000 kr. torde det totala
sparbeloppet per familj med två vuxna personer kunna uppgå till ett belopp
som överstiger årslönen för en industriarbetare utan att avkastningen på det
sparade beloppet behöver beskattas. Det måste dock konstateras att för
rhånga hushåll som för närvarande lever med mycket små marginaler är detta
sparmål dess värre mycket avlägset. Utskottet ser inte något skäl för
riksdagen att göra uttalanden om sparmål och avstyrker därmed motion
Fi707 yrkande 1.                                                                                •                  ,

I motion Fi704 av Nic Grönvall (m) begärs en utredning om ett företagsan­knutet och resultatlönebaserat enskilt sparande. Motionären tänker sig ett system där en betydande del av lönen utgörs av resultatlön som till en del avsätts till en stiftelse. Denna bör i sin tur placera medlen dels i det egna företaget, dels i andra företag. De anställda skulle därmed bli delägare i företaget, vilket skulle bidra till att öka deras engagemang i företaget.

Frågan om hur lönerna skall tas ut i företaget är en avtalsfråga. Utskottet anser därför att det ankommer på parterna på arbetsmarknaden att utreda de frågor motionären tar upp. Något initiativ bör därför inte tas från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motion Fi704.

I motion Fi713 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) anförs att spelvinster är lägre beskattade än arbetsinkomster. Motionären begär en analys av de ekonomisk-psykologiska effekterna av detta förhållande.

Utskottet har förståelse för att beskattningen av arbetsinkomster kan förefalla hög vid jämförelse med beskattningen av andra inkomstslag. Det torde dock inte förhålla sig så som motionen ger intryck av, att inkomster på spel och lotteri skulle kunna utgöra ett alternativ till arbetsinkomster för arbetstagarna. Några analyser av de ekonomisk-psykologiska effekterna av skillnader i beskattningen på dessa olika typer av inkomster torde därför inte tjäna något syfte. Utskottet avstyrker därför motion Fi713.

Privata investeringskonton

I flera motioner begärs förslag om inrättande av privata investeringskonton. I motion Fi709 av Ivar Franzén och Kjell A. Mattsson (c) anförs att den personliga investeringsdepån skall finnäs hos den lokala banken. I depån kan placeras banksparande, obligationer och aktier samt avkastningen från dessa tillgångar. Tillgångar/inkomster som tillförs depån befrias från kommunal­skatt och statlig grundskatt. Statlig tilläggsskatt utgår i vanlig ordning på bruttoinkomsten. Depåägaren kan låna ur sin depå utan skattekonsekvenser till

-       finansiering av eget boende,

-       insatser i eget producerande företag,

-       de övriga produktiva investeringar som angivits i särskild förteckning.

Tas pengar ut från kontot för konsumtion sker en schablonbeskattning              15

 

med 50 % eller det lägre belopp som blir aktuellt om uttaget läggs till årets  , FiU 1986/87:24 inkomst. Genom förslaget förenklas skattesystemet väsentligt och ett första steg tas mot utgiftsskatt.

I motion Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c) anförs att ett genomförande av förslaget om privata investeringskonton skulle få betydande samhällsekono­miska effekter. Förslaget skulle leda till en kraftig ökning av sparandet. Motionärerna begär en utredning om att införa personliga investeringskon­ton. Även i motion Fi7I6 av Alf Svensson (c) begärs en utredning om ett motsvarande system som motionären kallar nyetableringskonton.

Utskottethar vid ett flertal tillfällen de senaste åren behandlat förslag om inrättande av privata investeringskonton. Riksdagen har på utskottets förslag avslagit dessa motionsyrkanden. Utskottet anser att förslaget är intressant i sin avvägning mellan konsumtion och sparande. Frågan om sparavdrag av utgiftsskattetyp har studerats av utgiftsskattekommittén i betänkandet Utgiftsskatt (SOU 1986:40). Kommittén pekar på att det finns vissa problem méd förslaget. Det skulle bl.a. öppna möjligheter för s.k. skattearbitrage genom att låna medel med avdragsgilla räntor och placera dem på skattemäs-sigt gynnade konton. Införandet av privata investeringskonton skulle dessutom innebära betydande inkomstbortfall, särskilt i inledningsskedet för staten och kommunerna. Utskottet avstyrker därför mofionerna Fi703 yrkande 1, Fi709, Fi716 yrkande 1 och Sfll5 yrkande 2.

Bosparande

I motionerna Fi715 och Bol29, båda av Erling Bager m.fl. (fp), föreslås att skattefrihet införs för ränta på ungdomars bosparande i bank så som tillåtits för sparande i HSB och Riksbyggen. Den normala bankrelationen som finns vid vanligt banksparande bibehålls härigenom. 1 allemanssparandet saknas detta, eftersom bankerna inte får behålla de medel som sparas inom allemanssparandet.

I motion Fi7Il av Rolf Dahlberg m.fl. (m) redovisas ett förslag till nytt bosparsystem som skall administreras av banker och andra kredifinstitut. Sparandet för bostad bör ske under minst tre år och berättiga till en viss skattefri bonus. Om bostadsköpet dessutom behöver finansieras genom lån skall staten ställa en borgen som garanti.

I samband med att bosparande för ungdom infördes behandlade utskottet flera motioner med liknande yrkanden (FiU 1985/86:34). Riksdagen avslog motionerna. Utskottet anförde därvid att allemanssparandet är en etablerad sparform som vunnit stor anslutning. Reglerna är väl kända. Genom att knyta bosparande fill allemanssparandet kan man utnyttja detta i informa­tionskampanjer för att dra till sig nya sparare. Utskottet såg det därför som en stor fördel att bosparande för ungdom ingår som en del i allemansspa­randet.

Utskottet har alltjämt samma uppfattning. Det finns därför ingen anled­
ning att ompröva detta sparande. Skulle man, som föreslås i de nämnda
motionerna, dessutom göra avkastningen på ungdomens bosparande i
bankerna skattefri eller utge statliga premier skulle det leda till en mycket
kraftig subventionering av bosparande för de ungdomar som skulle kunna        Ig

 

utnyttja båda systemen. Även om utskottet anser det angeläget att stimulera      FiU 1986/87:24 sparandet kan utskottet inte med hänsyn till det inkomstbortfall som därvid skulle uppkomma för staten tillstyrka motionärernas förslag.  Utskottet avstyrker motionerna Fi711, Fi715 och Bol29.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad utskottet anfört om privata investeringskonton även mofionerna Fi712, Boll2,Bol31 och Bo 132, i vilka begärs ett bosparsystem som bygger på samma princip som de privata investeringskontona.

Bosättningslån

I motion Fi701 av Nils T Svensson och Maj-Lis Lööw (s) och i motion Fi702 av Gunnar Ström och Helge Hagberg (s) begärs att en ny och förenklad form av bosättningslån införs. Det är enligt motionärerna angeläget att samhället underlättar och ger stöd vid familjebildning. Många ungdomar saknar fast inkomst och har därmed begränsade möjligheter att vara med i bosparande eller på annat sätt spara till sin bosättning. Det är angeläget att dessa ungdomar kan få stöd av samhället.

Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. Som påpekas i motionen har statens förluster för de tidigare bosättningslånen varit små, och förhållandevis få lån har behövt skrivas av. En av anledningarna till detta är att riksbanken dels hade en omsorgsfull prövning av låntagarnas återbetal­ningsförmåga, dels bedrev en noggrann bevakning av lån som förfallit till betalning. Den som saknade eller som inte bedömdes kunna få betalningsför­måga beviljades således inte lån. Högsta lånebelopp var 10 000 kr. som normalt skulle amorteras på fem år, dvs. med 2 000 kr. per år.

Ungdomar som sparar i allemanssparandet kan erhålla lån för bosättnings­ändamål eller för anskaffande av bostad (bosparlån). Sådana lån skall lämnas av de banker som är anslutna till allemanssparandet eller som är förvarings-banker för kapitalsparfonder.

Lånerätten uppgår till tre gånger sparat belopp (insatt behållning). För bosättningsändamål är lånerätten dock begränsad till 21 000 kr. För denna typ av lån bör bankerna normalt inte behöva ställa krav på särskild säkerhet. Såväl lånerätten på tre gånger sparat belopp som begränsningen av lånerät­ten för bosättningsändamål till 21 000 kr. är att anse som minimiregler, vilka kan överskridas av bankerna. Den utlåning som sker genom bosparlånen är inte undantagen från riksbankens allmänna regler för kreditgivningen. Lånerätten inträder då spararen fyller 18 år och upphör i och med utgången av det år då spararen fyller 28 år. Den övre åldersgränsen är att anse som en minimiregel som bankerna kan överskrida. För att kvalificera sig för bosparlån krävs ett minimisparande (insatt behållning) på 5 000 kr.

Utskottet behandlade våren 1985 (FiU 1984/85:25) ett liknande yrkande
om bosättningslån. Utskottet noterade då att systemet med bosparlån för
ungdomar började fungera fullt ut år 1986, då lånerätten inträdde. Några
praktiska erfarenheter av hur denna låneform fungerade fanns därför ännu
inte vid utskottets tidigare behandling. Utskottet noterade att ungdomar som
är i särskilt behov av stöd kan hamna vid sidan av systemet. Utskottet ansåg
därför att regeringen noggrant borde följa utvecklingen och ta de initiativ         jy

 

som kan visa sig erforderliga. Vad utskottet anförde gav riksdagen regering-     FiU 1986/87:24 en till känna.

Utskottet anser att någon ytterligare åtgärd inte behöver vidtas från riksdagens sida. Mofionerna Fi701 och Fi702 avstyrks därför av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.            beträffande allemanssparandet

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fi 112 yrkande 10 och 1986/87:Fill4 yrkande 11 antar det i proposition 1986/87:150 bilaga 3 punkt 5 (mom. 1) framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

2.            beträffande vinstsparandet

att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition 1986/87:150 bilaga 3 punkt 5 (mom. 2) om vinstsparandet,

3.            beträffande sparfrämjande åtgärder

a)    att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 9 punkt F 7 samt med avslag på motionerna 1986/87:Fill2 yrkande 18, 1986/87:Fi228 yrkande 9, 1986/87:Fi419 yrkande 3,1986/87:Fi705, 1986/87:Fi707 yrkande 3 och 1986/87:Fi710 till Sparfrämjande åtgärder för budgetåret 1987/88 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reserva-fionsanslag av 36 000 000 kr.,

b)   att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört,

4.            beträffande utredning om hushållssparandet

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fill3 yrkande 10 och 1986/ 87:Fi703 yrkande 3,

5.            beträffande sparstimulans och ökad aktiespridning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fill5 yrkande 8, 1986/ 87:Fi217 yrkande 6, 1986/87:Fi703 yrkande 2, 1986/87:Fi706, 1986/ 87:Fi707 yrkande 2,1986/87:Fi708 samt 1986/87:Sfll4 yrkande 3,

6.            beträffande mål för hushållssparandet

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Fi707 yrkande 1,

7.   beträffande utredning om företagsanknutet sparande att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi704,

8.   beträffande analys av ekonomisk-psykologiska effekter att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi713,

9.   beträffande privata investeringskonton

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi703 yrkande 1, 1986/ 87:Fi709, 1986/87:Fi716 yrkande 1 samt 1986/87:Sfll5 yrkande 2,      ■

10.           beträffande bosparande

att riksdagen avslår mofionerna 1986/87:Fi711, 1986/87:Fi712, 1986/ .     87:Fi715, 1986/87:Boll2 yrkande 4, 1986/87:Bol29 yrkande 5, 1986/ 87:Bol31 yrkande 4 samt 1986/87:Bol32 yrkande 7,

18

 

11. beträffande bosättningslån                                                     FiU 1986/87:24

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi701 och 1986/87:Fi702.

Stockholm, den 19 maj 1987 På finansutskottets vägnar Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Bo Södersten (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Arne Andersson i Gamleby (s), Kjell A. Mattsson (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c).

Reservationer

1. Allemanssparandet (mom. 1)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:

Som framgår av motionerna Fill2 (m) och Fill4 (fp) har den förbättrade effekfiviteten på kreditmarknaden gjort det möjligt att genom utgivande av statsskuldväxlar och riksobligationer på marknadsmässiga villkor klara statens lånebehov. Denna form av upplåning är betydligt billigare för staten än att låna av hushållen genom allemanssparandet. Det finns därför enligt utskottet inte anledning att ytterligare stimulera detta sparande.

Utskottet anser emellerfid att det finns skäl att premiera hushållens riskvilliga sparande. Därigenom underlättas näringslivets försörjning med riskviUigt kapital. Utskottet tillstyrker således förslagen i motionerna Fill2 (m) yrkande 10 och Fi 114 (fp) yrkande 11 om att extra insättning om 5 000 kr. bör medges i allemans/o/irfsparandet under första kvartalet 1988.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allemanssparandet att riksdagen med bifall fill motionerna 1986/87:Fill2 yrkande 10 och 1986/87:Fill4 yrkande 11 och med anledning av proposition 1986/ 87:150 bilaga 3 punkt 5 (mom. 1) antar förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande med den ändringen att 4 § erhåller följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

19

 

Regeringens förslag                    Reservanternas förslag               FiU 1986/87:24

4§

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparandet.

Under första kvartalet år 1988 får Under första kvartalet år 1988 får
en sparare, utöver insättningar en- en sparare, utöver insättningar en­
ligt första stycket, sätta in samman- ligt första stycket, sätta in samman­
lagt högst 5000 kronor i allemans- lagt högst 5000 kronor i allemans­
sparandet.                                   fondsparandet.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får sammanlagt inte överstiga 60000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Sparfrämjande åtgärder (mom. 3)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Kjell A. Mattsson (c), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "En rad" och slutar med "Fi710 (m, fp, c)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att hushållssparandet bör stimuleras genom en ekonomisk polifik som främjar fillväxt och håller inflafionen nere. Genornförandet av den s.k. engångsskatten på pensions-sparande, slopandet av avdraget för aktieutdelningar etc. är inte förenliga med en effektiv statlig sparpolitik. Spardelegationens egna initiativ till sparkampanjer o.d. har enligt utskottet inte heller bidragit till att öka trovärdigheten. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att spar­delegationens verksamhet bör upphöra. Några ytterligare medel för verk­samheten bör därför inte anvisas för nästa budgetår. Reservationsmedelsbe­hållningen vid budgetårsskiftet bör användas för de kostnader som avveck­lingen kan vara förknippad med.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande sparfrämjande åtgärder att riksdagen med bifall fill mofionerna 1986/87:Fill2 yrkande 18, 1986/87:Fi228 yrkande 9, 1986/87:Fi419 yrkande 3, 1986/87:Fi705, 1986/87:Fi707 yrkande 3 och 1986/87:Fi710 avslår förslaget i proposi­tion 1986/87:100 bilaga 9 punkt F 7 att under sjunde huvudtiteln anvisa medel för Sparfrämjande åtgärder.

3. Utredning om hushållssparandet (mom. 4)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "I kompletterings­propositionen" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Hushållssparandet har som utskottet redovisat varierat kraftigt, och
bedömningen av orsakerna härtill har inte helt klarlagts. En orsak härtill är        20

 

bl.a. den osäkerhet som vidlåder uppgifterna om sparandet, dess utveckling FiU 1986/87:24 och fördelning. Utskottet anser därför, i likhet med vad som anförs i mofionerna, att hushållens sparbeteende bör utredas och förslag till åtgärder för att främja hushållssparandet bör utarbetas. Utskottet anser fill skillnad från vad som anförs i kompletteringspropositionen att denna uppgift bör anförtros en parlamentariskt sammansatt utredning. Spardeiegationen sak­nar förutsättningar för att genomföra en sådan utredning. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi703 och Fill3 bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande utredning om hushållssparandet att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fill3 yrkande 10 och 1986/87:Fi703 yrkande 3 hos regeringen begär en utredning om främjande av hushållssparandet,

4. Utredning om hushållssparandet (mom. 4, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Hugo Hegeland (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "I kompletteringspropositionen" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en lång rad åtgärder bör vidtas för att främja sparandet. Den viktigaste förutsättningen för att sparandet skall växa är en ekonomisk politik som ökar hushållens disponibla inkomster och höjer realavkastningen efter skatt på sparande. En kraftig minskning av inflationen kombinerad med sänkta marginalskatter är de viktigaste inslagen i en sådan politik. Det finns som utskottet ser det inte skäl att särskilt utreda hushållssparandet eller att utreda nya förslag fill åtgärder. I stället bör de förslag genomföras som utskottet förordat. Utskottet avstyrker således yrkandet om sparutredningen i motionerna Fil 13 och Fi703.

5. Sparstimulans och ökad aktiespridning (mom. 5)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Trots den" och slutar med "oförutsedda utgifter" bort ha följande lydelse:

Trots den osäkerhet som vidlåder stafistiken över hushållssparandet och bedömningen av sparandeutvecklingen kan konstateras att sparandet är alltför lågt. Det räcker inte till för att finansiera investeringarna och underskottet i bytesbalansen. Det är därför nödvändigt att öka sparandet i den svenska ekonomin. Sedan underskottet i den konsoliderade offentliga sektorn har eliminerats, bör sparandeökningen ske främst hos hushållen och inom näringslivet. Förutom samhällsekonomiska skäl talar också trygghets­skäl för att hushållssparandet bör öka. Hushållen behöver ett sparkapital

21

 

som ett komplement till det kollektiva trygghetssystemet och som buffert för      piU 1986/87:24 att kunna möta oförutsedda utgifter.

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Staten bör bedriva en aktiv polifik för att stimulera människors sparande. Den viktigaste förutsättningen för att sparandet skall växa är en ekonomisk pohtik som ökar hushållens disponibla inkomster och höjer realavkastningen efter skatt på sparande. En kraftig minskning av inflationen kombinerad med sänkta marginalskatter är de viktigaste inslagen i en sådan politik.

Det är enligt utskottets, mening särskilt viktigt att sprida ägandet av bostäder och aktier. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett breddat bostadsägande är det bästa sättet att åstadkomma en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna i samhället. I en marknadsekonomi är det angeläget att aktiesparandet är väl spritt bland de enskilda medborgar­na. Utvecklingen mot ett alltmer institutionaliserat ägande av näringslivet försvagar marknadsekonomin. Den främsta orsaken till att privatpersoner­nas andel av börsaktierna har minskat är att det enskilda aktiesparandet har straffbeskattats under lång tid. Utskottet vill med anledning av motion Fi704 anföra att det är angeläget att de anställda i börsnoterade och andra företag får möjlighet att spara i akfier i det egna företaget. Det finns i det sammanhanget inte anledning att betrakta skillnaden mellan marknadsvär­det och förvärvsvärdet som en löneförmån.

De stimulanser av sparandet som f .n. erbjuds är i alltför hög grad inriktade på att fillgodose statens behov av lånemedel. För att stimulera aktiesparan­det och bredda aktieägandet bör följande åtgärder vidtas.

Löntagarfonderna bör avskaffas och tillgångarna användas som sfimulans fill deltagande i allemansfondsparandet. Dubbelbeskattningen av aktier bör avskaffas och förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i familjeföre­tag bör slopas. Taxeringsvärdet på börsakfier måste sänkas. Förändringar inom en aktieportfölj — enskilds eller aktiefonds — bör inte realisationsvinst-beskattas.

Det är också angeläget att minska inkomstskatten och sänka marginalskat­terna. Den inriktning av politiken som utskottet här förordat innebär också väsentligt förbättrade villkor för sparandet. Därigenom framstår inte be­skattningen av arbetsinkomster och sparande på det diskriminerande sätt som beskrivs i motion Fi713.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi703 yrkande 2, Fi706, Fi707 yrkande 2, Fi708, Fi217 yrkande 6 samt Sfll4 yrkande 3 om åtgärder för att stimulera hushållssparandet och en ökad aktiespridning bör ges regeringen fill känna.

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "I motion Fi704" och slutar med "Fi713" bort utgå,

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande sparstimulans och ökad aktiespridning att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Fill5 yrkande 8,

22

 

1986/87:Fi703 yrkande 2, 1986/87:Fi706, 1986/87:Fi707 yrkande 2,     FiU 1986/87:24 1986/87:Fi708, 1986/87:Fi217 yrkande 6 samt 1986/87:Sfll4 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Sparstimulans och ökad aktiespridning (mom. 5)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Det är nödvändigt att den ekonomiska politiken inriktas så att det enskilda sparandet främjas. Inflationsbekämpningen måste föras vidare och margi­naleffekterna i skattesystemet måste minskas. Sparandet måste återfå sin centrala roll i stabiliseringspolitiken. Detta är angeläget både från samhälls­ekonomiska utgångspunkter och utifrån individernas. Det är viktigt att skapa reella möjligheter för människor att genom eget sparkapital lägga grunden för ett eget företagande eller för ett eget boende.

För närvarande stimuleras sparandet genom en rad olika åtgärder som kan vara svåra att överblicka för den enskilde. Utskottet anser att ett införande av privata investeringskoriton kan göra det möjligt att successivt kanalisera sparandet i en sparform som passar alla. Det skulle ge individerna möjlighet till ett sparande med uppskjuten beskattning och skulle långsikfigt främja en decentralistisk utveckling av ägandet i landet.

Det är enligt utskottet den vägen som bör väljas för att stimulera sparandet i Sverige och sprida ägandet. Det finns i motionerna Fi707, Fi708 och Sfll4 flera förslag som är väl värda att genomföra som ett led i en sparstimulerande politik. Det gäller t.ex. förslagen att slopa löntagarfonderna och använda medlen för enskilt aktieägande, avskaffa dubbelbeskattningen av akfieutdel-ningar, slopa förmögenhetsskatter på arbetande kapital i familjeföretag och mildra arvs- och förmögenhetsskatten.

Enligt utskottets mening bör emellertid sparandet stimuleras enligt de riktlinjer som utskottet angivit baserade på utgiftsskattens principer. Vad utskottet anfört om åtgärder för stimulans av sparandet bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande sparstimulans och ökad aktiespridning att riksdagen med anledning av mofionerna 1986/87:Fill5 yrkande 8, 1986/87:Fi217 yrkande 6, 1986/87:Fi703 yrkande 2, 1986/87:Fi706, 1986/87:Fi707 yrkande 2, 1986/87:Fi708 och 1986/87:Sfll4 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23

 

7. Mål för hushållssparandet (mom. 6)                PiU 1986/87-24

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den socialdemokrafiska regeringen bedriver en politik som direkt motverkar ett ökat hushållssparan­de. Sedan 1982 har t.ex. ett flertal försämringar genomförts för enskilt aktiesparande. Under 1986 beslutade också den socialistiska riksdagsmajori­teten om en särskild pensionsskatt.

En ökad sparvilja förutsätter stabila spelregler så att människor vågar spara långsiktigt. Sparandet bör premieras - inte motverkas.

Enligt utskottets mening bör staten bedriva en aktiv politik för att sfimulera enskilda människors ägande. Det bör ske genom sänkta marginal­skatter, åtgärder för att dämpa inflationen och genom skattelättnader på produktivt sparande. Utskottet delar motionärernas uppfattning att målet bör vara att hushållen skall ha ett sparkapital som motsvarar årslönen för en industriarbetare. Detta ligger också i linje med regeringens aktuella strävan­den. Med höjningen av maximigränsen för de samlade nettoinsättningarna i allemanssparandet till 60 000 kr. och med utnyttjande av sparavdraget kan två makar ha ett sparkapital som ungefär motsvarar årslönen för en industriarbetare utan att man behöver skatta för räntan. Utskottet anser att riksdagen, i enlighet med vad som anförs i motionerna Fi707 yrkande 1 och Fi708, bör uttala att målet för sparpolitiken skall vara att hushållen skall kunna ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande mål för hushållssparandet att riksdagen med bifall fill motion 1986/87:Fi707 yrkande 1 godkän­ner vad utskottet anfört om att målet för sparpolitiken skall vara att hushållen skall kunna ha ett sparkapital som motsvarar den genom­snittliga årslönen för en industriarbetare.

8. Mål för hushåljssparandet (mom. 6, motiveringen)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett mål för sparande inte endast bör avse hushållen utan
det bör sättas in i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Ett mål bör sättas för
totala sparandet. Det bör sättas högt, gärna 1 % av BNP. För hushållssparan­
det bör ambitionen vara att nå en sparkvot på 10 % eller i vart fall återställa
sparandet till 1970-talets nivå. Den viktigaste åtgärden för att stimulera
sparandet är att föra en ekonomisk politik som begränsar inflationen så att
avkastningen på det finansiella sparandet inte urholkas. En politik för tillväxt
som ger höjda reallöner kombinerad med rättvis fördelning är en god                24

 

förutsättning för att sparandet skall öka. Det är också angeläget att sparandet      piU 1986/87:24 ges stabila villkor.

Utskottet anser således att målen för sparandet bör sättas in i ett samhällsekonomiskt perspektiv och avstyrker därför motion Fi707.

9.     Utredning om företagsanknutet sparande (mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Lars Tobisson, Rune Rydén och Hugo Hegeland (alla m) anser att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7.          beträffande utredning om företagsanknutet sparande

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Fi704 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10.    Analys av ekonomisk-psykologiska effekter (mom. 8)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Lars Tobisson, Rune Rydén och Hugo Hegeland (alla m) anser att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8.          beträffande analys av ekonothisk-psykologiska effekter

att riksdagen med anledning av mofion 1986/87:Fi713 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11.    Privata investeringskonton (mom. 9)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s: 16 som börjar med "Utskottet har vid" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet får för egeri dél anföra följande. Det i motionerna föreslagna systemet med privata investéringskonton ger individerna möjlighet till ett sparande med uppskjuten beskattning. Därigenom är förslaget intressant eftersom det skattebefriar sparande och beskattar konsumtion. Systemet kan också byggas ut och användas för att stimulera investeringar i för såväl den enskilde som samhället angelägna ändamål.

De privata investeringskontona kan. bidra till en kraffig ökning av sparandet. Detta är angeläget eftersom allemanssparandet trots stor uppslut­ning inte har resulterat i den ökning av hushållssparandet som man väntat sig. Hushållens sparkvot har de senaste fyra åren legat på den extremt låga nivån 0-1 %. Ett omfattande sparande inom den privata sektorn är enligt utskottets mening av stor betydelse för kapitalbildningen och därmed för den ekonomiska tillväxten.

Det bör framhållas att den tillfälliga minskningen av skatteintäkterna som förslaget övergångsvis ger upphov fill motsvaras av en skattefordran.

Eftersom förslaget om privata investeringskonton är förenat med så
uppenbara fördelar anser utskottet att det bör genomföras. Regeringen bör 25

 

ges i uppdrag att utarbeta ett konkret förslag avseeride privata investerings-      FiU 1986/87'24 konton och snarast förelägga riksdagen detta. Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande privata investeringskonton att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Fi703 yrkande 1, 1986/87:Fi709, 1986/87:Sfll5 yrkande 2 och 1986/87:Fi716 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om främjande av enskilt sparande genom inrättande av privata investe­ringskonton.

12. Bosparande (mom. 10)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "I sambänd" och på s. 17 slutar med "och Bol29" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka skäl för att genom premiering av bosparande göra denna sparform attraktiv för Hushål­len. Stimulanser till bosparande bör emellertid bygga på redan existerande "spara—låna till bostadssystem" hos banker och andra kreditinsfitut. Kopp­lingen till allemanssparandet innebär endast ökat krångel. Det är en klar fördel både för sparare och banker om.de medel som sparas får behållas av bankerna och kan användas för utlåning till bostadsändamål. Därmed skapas normala kundrelafioner. En särskild premiering bör ske av bosparahdet antingen genom att avkastningeil upp till ett visst sparbelopp är skattefri eller genom en särskild sparpremie för medel som.stått inne en viss tid. Till sparandet bör en viss lånerätt knytas vid bostadsköpet. Det finns, som utskottet ser det, inte anledning att begränsa dessa sparmöjligheter endast till ungdomar. Begränsningen bör i stället ligga i själva sparpremieringen. Enligt utskottets mening bör riksdagen hos regeringen begära' ett förslag till utformning av ett system för bosparande i enlighet med de riktlinjer utskottet angivit.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande bosparande att riksdagen med anledriing av motionerna 1986/87:Fi711, 1986/ 87:Fi712, 1986/87:Fi715, 1986/87:Boll2 yrkande 4, 1986/87:Bol29 yrkande 5, 1986/87:Bo:131 yrkande 4 och 1986/87:Bo: 132 yrkande 7 hos regeringen begär förslag om nytt system för bosparande i enlighet med vad utskottet anfört,   ■■.

26

 

13. Bosparande (mom. 10)                                FiU 1986/87:24

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "I samband" och på s. 17 slutar med "privata investeringskontona" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är även viktigt att ungdomar genom egna insatser kan skaffa sig en bostad. Reella möjligheter måste skapas att genom långsiktigt sparande i kombination med bra lånemöjligheter förvärva bostadsrättslägenheter eller egna hem. En väg kan vara att t.ex. ge skattefrihet för ungdomarnas sparande i bank för bostäder, vilket blir en effekt om förslaget i motion Boll2 om privata investeringskon­ton genomförs.

Enligt utskottets mening bör riksdagen mot här angiven bakgrund av regeringen begära ett förslag om ett skattefritt bostadssparande för ungdo­mar i form av privata investeringskonton.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande bosparande att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Boll2 yrkande 4 och med anledning av mofionerna 1986/87:Fi711, 1986/87:Fi712, 1986/ 87:Fi715, 1986/87:Bol29 yrkande 5, 1986/87:Bol31 yrkande 4 samt 1986/87:Bol32 yrkande 7 hos regeringen begär förslag om bosparande för ungdom i enlighet med vad utskottet anfört.

14. Bosättningslån (mom. 11)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet vill" och på s. 18 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Ungdomar som har möjlighet att spara i allemanssparandet kan erhålla lån för bosättningslån eller för anskaffande av bostad (bosparlån). Det är enligt utskottet en bra form att underlätta för ungdomar att klara sin bosättning. Trots detta finns det grupper som, på grund av olika omständigheter, inte har möjlighet att spara. Därför borde enligt utskottet frågan om att återinföra bosättningslånen prövas på nytt. Bosättningskostnaden är i dag ofta så hög att det är nödvändigt att kunna fördela den över flera år. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi701 och Fi702 om återinförande av bosättningslån bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande bosättningslån att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: Fi701 och 1986/ 87:Fi702 som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört.

27

 

15. Bosättningslån (mom.11, motiveringen)         FiU 1986/87:24

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Hugo Hegeland (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet vill" och på s. 18 slutar med "av utskoftet" bort ha följande lydelse:

På förslag av den dåvarande regeringen beslöt riksdagen år 1981 att den statliga bosättningslånegivningen skulle upphöra vid årsskiftet 1981-1982 (SoU 1981/82:19, rskr. 1981/82:72). Förslaget ingick i ett större samlat paket av ekonomisk-politiska åtgärder och utgjorde ett led i strävandena att begränsa budgetunderskottet. Det tillstyrktes av socialutskottet med hänvis­ning till att den sociala sektorn inte kan undantas då man skall överväga besparingsåtgärder på statsbudgeten. Socialutskottet accepterade mot denna bakgrund förslaget att bosättningslånegivningen skulle upphöra. Riksdagen följde utskottet.

Enligt finansutskottets mening har det inte framkommit något som gör det motiverat att i detta avseende inta en förändrad ståndpunkt. Dessutom har avregleringen på kreditmarknaden och avskaffandet av utlåningsregleringen underlättat möjligheterna att låna för bostads- och bosättningsändamål. Utskottet avstyrker därför bifall fill motionerna Fi701 och Fi702.

Särskilda yttranden

1. Allemanssparandet (mom. 1)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:

Undan för undan skapas förmåner för dem som har möjlighet att spara regelbundet. Ett hushållssparande innebär att viss konsumtion kan finan­sieras denna väg i stället för att lånefinansieras, vilket på sikt ytterligare förbättrar spararnas ekonomi, samfidigt som sämre bemedlade tvingas ut i fördyrande lånekonsumtion.

För att kunna öka hushällssparandet fordras därför åtgärder som gör att fler hushåll får möjlighet att spara en del av inkomsten. Den förda ekonomiska polifiken inriktar sig dock mot att hålla tillbaka lönerna för de vanliga inkomsttagarna. Detta motverkar i längden det breda, allmänna hushållssparandet som är önskvärt, inte minst för att skapa viss trygghet i den enskildes ekonomi.

Spardeiegationen skall nu utreda hushållssparandet. Jag förutsätter att utredningen inriktar sig mot att föreslå åtgärder som inte innebär ytterligare premiering av dem som har sparförmåga och som befäster och ökar de skillnader i levnadsförhållanden som redan i dag är för handen. Utredningen bör i stället se över hur ett allmänt sparande kan premieras även för låginkomsttagare med små ekonomiska resurser.

Vad det gäller sparandets roll i näringslivets kapitalförsörjning är det min
uppfattning att företagen har medel för investeringar. En begränsning av
ufiandsinvesteringarna och åtgärder mot spekulafiva inslag i ekonomin
skulle främja näringsHvets investeringar inom landet. Utskottets åsikt om att    28

 

sparandet i den svenska ekonomin bör ske främst genom en minskning av det      FiU 1986/87:24 statliga budgetunderskottet måste tillbakavisas. Ett statligt underskott som minskas genom minskade transfereringar inom den gemensamma sektorn kan få motsatta konsekvenser beroende på hur effekterna slår igenom i de enskilda hushållens ekonomi.

2. Privata investeringskonton (mom. 9)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anför:

Vi har en viss sympati för motionärernas förslag om privata investeringskon­ton och har därför i annat sammanhang förordat att frågan ytterligare utreds. Det är emellertid enligt vår mening inte möjligt att omedelbart införa sådana konton enligt motionärernas önskemål.

29

 

Innehåll                                                                                           FiU 1986/87:24

Sammanfattning..............................................................        1

Inledning.................    .....................................................        1

Propositionerna...............................................................        2

Mofionerna.......................................................................        4

Utskottet.........................................................................        7

Utvecklingen av sparandet  ............................................        7

Hushållssparandet.......................................................... ....... 8

Allemanssparandet.......................................................... ..... 11

Vinstsparandet................................................................ ..... 12

Sparfrämjande åtgärder......................    ........................ ..... 12

Sparmål, ökad aktiespridning m.m............    .................. ..... 14

Sparstimulans och ökad akfiespridning...........................       14

Mål för hushållssparandet .............................................. ..... 14

Utredning om ett företagsanknutet sparande................. ..... 15

Analys av de ekonomisk-psykologiska effekterna   ........       15

Privata investeringskonton..............................................       15

Bosparande  ...............................    ................................       16

Bosättningslån   ............................................................. ..... 17

Hemställan   ...................................................................       18

Reservationer

1.  Allemanssparandet (mom. l)(m,fp)   .............................       19

2.  Sparfrämjande åtgärder (mom. 3) (m, fp, c).................       20

3.  Utredning om hushållssparandet (mom. 4) (c)  ...........       20

4.  Utredning om hushållssparandet (mom. 4, motivering) (m, fp) ....    21

5.  Sparstimulans och ökad akfiespridning (mom. 5) (m, fp)                   21

6.  Sparstimulans och ökad aktiespridning (mom. 5) (c)....       23

7.  Målförhushållssparandet(mom.6)(m,fp) .......................       24

8.  Mål för hushållssparandet (mom. 6, mofivering) (c)  ....       24

9.  Utredning om företagsanknutet sparande (mom. 7) (m)                  25

10. Analys av ekonomisk-psykologiska effekter (mom. 8) (m) .......      25

11.................................................................................... Privata investeringskonton (mom. 9) (c)                 25

12.Bosparandet(mom. 10)(m,fp).....................................       26

13. Besparandet (mom. 10) (c).........................................       27

14. Bosättningslån (mom. 11) (vpk) .................................       27

15. Bosättningslån (mom. 11, motivering) (m,fp)..............       28

Särskilda yttranden

1.  Allemanssparandet (vpk)............................................. ..... 28

2.  Privata investeringskonton (fp)  .................................. ..... 29

30