Finansutskottets betänkande

1986/87:24

om sparande (prop. 1986/87:100 bil. 9, punkt F 7 och
1986/87:150bil. 3, punkt 5)

FiU

1986/87:24

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet förslaget att en extra insättning om 5000
kr. skall få göras i allemanssparandet under första kvartalet 1988 och att taket
för den totala nettoinsättningen i allemanssparandet höjs från 50000 kr. till
60000 kr. I en gemensam reservation från moderata samlingspartiet och
folkpartiet förordas att extra insättningar skall medges endast för allemansfondsparandet,
dvs. för sparande i aktier.

I kompletteringspropositionen föreslås också att en extra insättning om
5000 kr. skall få göras i vinstsparandet under sista kvartalet 1987. Utskottet
föreslår att riksdagen godkänner förslaget.

I betänkandet avstyrks ett antal motioner som kräver att spardelegationen
skall upphöra med sin verksamhet. Utskottet anför vissa synpunkter på
verksamheten och tillstyrker propositionens förslag till medelstilldelning, 36
milj. kr.

Utskottet behandlar dessutom närmare 30 motioner från allmänna motionstiden
med krav på olika åtgärder för att stimulera hushållens sparande.
Yrkanden om sparmål, bosättningslån och olika sparformer som aktiesparande,
bosparande, privata investeringskonton behandlas i betänkandet.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet. Till betänkandet har i dessa
frågor fogats 15 reservationer och 2 särskilda yttranden.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1986/87:100 bilaga 9 Finansdepartementet, i vad avser punkt
F 7 Sparfrämjande åtgärder,

dels proposition 1986/87:150 bilaga 3 Finansdepartementet, i vad avser punkt
5 Sparfrågor,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna:

1986/87:Fi217 av Alf Svensson (c), i vad avser yrkande 6,

1986/87:Fi228 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande 9,
1986/87:Fi419 av Anne Wibble m.fl. (fp), i vad avser yrkande 3,
1986/87:Fi701 av Nils T Svensson och Maj-Lis Lööw (s),

1 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr 24

Rättelse: S. 30 vid res. 5 (m) Ändrat till (m, fp)

1986/87:Fi702 av Gunnar Ström och Helge Hagberg (s),

1986/87:Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c),

1986/87:Fi704 av Nic Grönvall (m),

1986/87:Fi705 av Jan Sandberg (m),

1986/87:Fi706 av Agne Hansson och Nils G. Åsling (c),

1986/87:Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1986/87:Fi708 av Anne Wibble m.fl. (fp),

1986/87:Fi709 av Ivar Franzén och Kjell A. Mattsson (c),

1986/87:Fi710 av Margit Gennser m.fl. (m, fp, c),

1986/87:Fi711 av Rolf Dahlberg m.fl. (m),

1986/87:Fi712 av Gudrun Norberg (fp),

1986/87:Fi713 av Gunnar Biörck i Värmdö (m),

1986/87:Fi715 av Erling Bager m.fl. (fp),

1986/87:Fi716 av Alf Svensson (c), i vad avser yrkande 1,

1986/87:Sfi 14 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkande 3,

1986/87:Sfl 15 av Stig Josefson m.fl. (c), i vad avser yrkande 2,
1986/87:Boll2 av Karin Söder m.fl. (c), i vad avser yrkande 4,
1986/87:Bol29 av Erling Bager m.fl. (fp), i vad avser yrkande 5,
1986/87:Bol31 av Alf Svensson (c), i vad avser yrkande 4,

1986/87:Bol32 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande 7,
dels de med anledning av proposition 1986/87:150 bilaga 3 väckta motionerna
1986/87:Fi 112 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 10 och 18,
1986/87:Fil 13 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande 10,
1986/87:Fil 14 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), i vad avser yrkande 11,

1986/87:Fi 115 av Alf Svensson (c)', i vad avser yrkande 8.

Propositionerna

I proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Bengt K. Å. Johansson — under punkt F 7 (s.
109—110) föreslagit riksdagen att till Sparfrämjande åtgärder för budgetåret
1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 36000000 kr.

I proposition 150 bilaga 3 (finansdepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Bengt K.Å. Johansson - under punkt 5 (s.
30—32) föreslagit riksdagen att

1. anta förslaget om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

2. godkänna vad som förordats i propositionen om vinstsparandet.

FiU 1986/87:24

Lagförslaget har följande lydelse.

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1983:890) om allemanssparande1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §J

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparande!.

Under andra kvartalet år 1987 får Under första kvartalet år 1988 får

en sparare, utöver insättningar en- en sparare, utöver insättningar enligt
första stycket, satta in samman- ligt första stycket, sätta in sammanlagt
högst 5000 kronor i allemans- lagt högst 5000 kronor i allemanssparande!.
sparandet.

Spararens insättningar, i före- Spararens insättningar, i förekommande
fall minskade med ut- kommande fall minskade med uttag,
får sammanlagt inte överstiga tag, får sammanlagt inte överstiga

50000 kronor. 60000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

FiU 1986/87:24

1 Lagen omtryckt 1986:522.

2 Senaste lydelse 1987:90.

Motionerna

FiU 1986/87:24

Allemanssparande!

1986/87:Fill2 av Carl Bildt m.fl. (m), vari hemställs

10. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparande! beslutar att extra insättning om 5000 kr.
på allemansfondssparandet får göras under första kvartalet 1988 och att taket
för den totala nettoinsättningen höjs till 60 000 kr. inom allemanssparande!,

1986/87:Fi 114 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari hemställs

11. att riksdagen beslutar anta förslaget till lag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparande med den ändringen att i 4 § 2 stycket ordet
”allemanssparandet” ersätts med ordet ”allemansfondsparandet”,

Sparfrämjande åtgärder

1986/87:Fil 12 av Carl Bildt m.fl. (m), vari hemställs
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att spardelegationen bör läggas ner.

1986/87:Fi 113 av Olof Johansson m.fl. (c), vari hemställs
10. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts angående
sparandeutredning.

1986/87:Fi228 av Olof Johansson m.fl. (c), vari hemställs

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Sparfrämjande åtgärder
för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 36 000 000 kr.

1986/87:Fi419 av Anne Wibble m.fl. (fp), vari hemställs
3. att riksdagen beslutar avskaffa spardelegationen och ej heller anslå
medel för budgetåret 1987/88.

1986/87:Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c), vari hemställs

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om
främjande av hushållssparande!.

1986/87:Fi705 av Jan Sandberg (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att
avveckla spardelegationen.

1986/87:Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs

3. att riksdagen beslutar avslå förslaget att till Sparfrämjande åtgärder för
budgetåret 1987/88 skall anvisas ett reservationsanslag av 36000000 kr.

1986/87:Fi710 av Margit Gennser m.fl. (m, fp, c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
nedläggning av spardelegationen.

Sparande, allmänt

1986/87:Fil 15 av Alf Svensson (c), vari hemställs

8. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att stimulera sparandet, 4

1986/87:Fi217 av Alf Svensson (c), vari hemställs

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till stimulerande
av sparandet i enlighet med vad som i motionen anförts.

1986/87:Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c), vari hemställs
2. att riksdagen beslutar uttala sin mening om ett samlat program för
sparande och ägarspridning i enlighet med motionen.

1986/87:Fi704 av Nic Grönvall (m), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen utreder frågan om ett företagsanknutet, resultatlönebaserat,
enskilt sparande, enligt vad som i motionen anförts.

1986/87:Fi706 av Agne Flansson och Nils G. Åsling (c), vari hemställs att
riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om förslag till åtgärder för ett
ökat hushållssparande i aktier i enlighet med vad som anförs i motionen.

1986/87:Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar uttala att målet för sparpolitiken skall vara att
hushållen skall kunna ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga
årslönen för en industriarbetare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att stimulera hushållssparande! och öka
ägandespridningen.

1986/87:Fi708 av Anne Wibble m.fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av en förmögenhetsuppbyggande politik för
hushållen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om hushållssparandets betydelse för svensk samhällsekonomi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av ett skattesystem som är neutralt mellan olika
sparandeformer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om betydelsen av att stimulera enskilt aktieägande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av stabila spelregler i syfte att stimulera
sparande och investeringar.

1986/87:Fi713 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en analys av de ekonomisk-psykologiska effekterna av
den nuvarande skattemässiga favoriseringen av statligt spel och dobbel i
förhållande till idogt arbete och gammaldags sparande.

1986/87:Sfll4 av Carl Bildt m.fl. (m), vari hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om betydelsen av ett ökat enskilt sparande.

FiU 1986/87:24

Privata investeringskonton

1986/87:Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c), vari hemställs
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning om införandet
av personliga investeringskonton.

1986/87:Fi709 av Ivar Franzén och Kjell A. Mattsson (c), vari hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om konkreta förslag
avseende personlig investeringsdepå enligt de riktlinjer som anges i motionen.

1986/87:Fi716 av Alf Svensson (c), vari - med hänvisning till motiveringen i
motion 1986/87: N431 — hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om utveckling av allemanssparande! och former för
”nyetableringssparande”.

1986/87:Sfl 15 av Stig Josefson m.fl. (c), vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om utveckling av vinstandelssystem samt personliga investeringskonton.

Bosparande

1986/87:Fi711 av Rolf Dahlberg m.fl. (m), vari — med hänvisning till
motiveringen i motion 1986/87:Bo413 — hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om bosparande i enlighet med vad som i motionen anförts.

1986/'87:Fi712 av Gudrun Norberg (fp), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen närmare studerar och utreder hur ett bostadssparkonto bäst
skulle kunna utformas.

1986/87:Fi715 av Erling Bager m.fl. (fp), vari - med hänvisning till
motiveringen i motion 1986/87:Bo258 — hemställs att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om
skattefrihet för ungdomars bosparande.

1986/87:Boll2 av Karin Söder m.fl. (c), vari hemställs

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ett skattefritt
bostadssparande för ungdomar i form av privata investeringskonton i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:Bol29 av Erling Bager m.fl. (fp), vari hemställs

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattefrihet för ungdomars bosparande.

1986/87:Bol31 av Alf Svensson (c), vari hemställs

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadssparande.

1986/87:Bol32 av Olof Johansson m.fl. (c), vari hemställs

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om samverkan mellan ungdomar för eget byggande samt möjligheter till
bosparande.

FiU 1986/87:24

Bosättningslån

1986/87:Fi701 av Nils T Svensson och Maj-Lis Lööw (s), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om bosättningslån.

1986/87:Fi702 av Gunnar Ström och Helge Hagberg (s), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om bosättningslån.

Utskottet

Utvecklingen av sparandet

Under åren 1979 till 1983 hade Sverige ett finansiellt sparandeunderskott,
dvs. landets totala inkomster räckte inte till för att täcka de totala utgifterna.
Det uppkom ett underskott i bytesbalansen. Detta underskott, som alltså
innebär att landets totala förbrukning av varor och tjänster är större än
produktionen, måste täckas genom upplåning utomlands.

Diagram 1. Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor samt bytesbalans
1965-1986“

Andel av BNP

Offentlig sektor

Bytesbalans

Privat sektor

/ X

-10

1980

1985

1970

1975

1965

a Bytesbalansen återges här enligt statistiska centralbyråns finansräkenskaper för
att uppnå konsistens med det inhemska finansiella sparandet. Detta mått skiljer sig
dock vissa år från den officiella bytesbalansstatistik som riksbanken redovisar.

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

FiU 1986/87:24

Som framgår av diagram 1 skedde en dramatisk förändring i det sektorvisa
finansiella sparandet vid mitten av 1970-talet. Den offentliga sektorns
finansiella sparande som andel av BNP föll från +4 % till —6 % mellan 1976

och 1982. Samtidigt förbättrades den privata sektorns finansiella sparande.
Förbättringen var emellertid inte tillräckligt stor för att kompensera nedgången
i det offentliga sparandet. Bytesbalansen uppvisade därför ett
negativt saldo för hela perioden. Utvecklingen av den offentliga sektorns
finansiella sparande vände emellertid år 1982. Det skedde därefter en kraftig
förbättring, och år 1984 registrerades ett överskott i bytesbalansen.

Det finns emellertid vissa risker med att tolka bytesbalansunderskottet
som ett mått på sparandebristen i samhället. Bedömningen av bytesbalansunderskottet
är beroende av investeringsutvecklingen. Om bytesbalansen är
i jämvikt endast på grund av en alltför låg investeringsnivå är sparandet likväl
otillräckligt. För att det skall vara möjligt att varaktigt nå en högre tillväxt i
ekonomin krävs att näringslivets kapacitetsutnyttjande ökar och att kapaciteten
byggs ut. Som framgår av diagram 2 har emellertid investeringskvoten i
Sverige sjunkit från ca 25 % för 20 år sedan till kring 18—19 % vid mitten av
1980-talet. En höjning av investeringskvoten till 1960-talets nivå förutsätter
ett väsentligt ökat sparande om den externa balansen skall kunna upprätthållas.
Det finns därför skäl att, trots den förbättring av det offentliga finansiella
sparandet och den förstärkning av bytesbalansen som ägt rum de senaste
åren, hävda att sparandebristen i Sverige alltjämt är betydande.

Diagram 2. Bruttospar- och bruttoinvesteringskvoter i Sverige 1965-1986

Andel av BNP

25-

Investeringskvot

20-

15-

Sparkvot

1985

1980

1975

1970

1965

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållssparande!

Sparandet i den privata sektorn har minskat påtagligt de senaste åren, särskilt
i hushållssektorn.

Hushållens sparkvot — räknat som hushållens reala och finansiella sparande i
förhållande till den disponibla inkomsten - låg under 1970-talet mellan 3 och

FiU 1986/87:24

5 % (se diagram). I början av 1980-talet sjönk hushållens sparkvot drastiskt,
främst beroende på en nedgång i det reala nettosparandet, vilket sammanhänger
med minskningen av bostadsinvesteringarna. Det finansiella sparandet
förbättrades samtidigt något. Nettosparkvoten skulle enligt denna
statistik ligga kring noll eller t.o.m. vara negativ för senare år.

Diagram 3. Hushållens sparkvot 1970—1986

% av disponibel
inkomst

Nettosparkvot
Real sparkvot
rinansiel! sparkvot

Källa: 1970— l9X3/Finansräkcnsk;iperna,
SCB 19X4—I9S6 (I9S6 prognos)/
Nationalräkenskaperna. SCB

Hushållens nettosparande består av två komponenter: realt och finansiellt sparande.

Det reala sparandel består av hushållens investeringar, huvudsakligen i små- och
fritidshus. Det finansiella sparandet består av hushållens bankinlåning, placeringar i
värdepapper och privat pensionssparande m. m. reducerat med hushållens ökade
skuldsättning. Hushållens sparkvot anger netlosparandct i förhållande lill den disponibla
inkomsten.

Denna utveckling har ibland tolkats — jämför exempelvis motionerna som
behandlas i detta betänkande — som att hushållen de senaste åren levt över
sina tillgångar och förbrukat en del av sitt sparkapital. Denna tolkning av
statistiken är dock inte alldeles självklar. I långtidsutredningen 1987 (LU-87)
redovisas åtminstone två skäl till varför en viss försiktighet bör iakttas vid
tolkningen av statistiken.

Det ena skälet är att nationalräkenskaperna inte inkluderar kapitalvinster i
hushållens disponibla inkomst. Detta innebär att hushållens förmögenhet
kan växa trots att nationalräkenskaperna redovisar ett negativt sparande.
Preliminära beräkningar tyder t.ex. på att hushållens kapitalvinster på aktier
under år 1986 uppgick till ca 50 miljarder kronor, samtidigt som nettosparandet
beräknat med nationalräkenskapernas metoder (dvs. exkl. kapitalvinster)
var negativt (—6 miljarder kronor).

Det andra skälet är att statistiken över hushållens inkomster och utgifter är
mycket osäker. Detta gäller t.ex. redovisningen av hushållens driftöverskott

FiU 1986/87:24

1 * Riksdagen 1986/87. 5 sami. Nr 24

och beräkningarna av hushållens kapitalförslitning. Revideringen av denna
statistik har tidigare medfört en ändring av nivån på den redovisade
sparkvoten med flera procentenheter.

Även om det finns skäl att ifrågasätta tesen att hushållen lever över sina
tillgångar är det inte troligt att en revidering av statistiken skulle kunna rucka
på slutsatsen att hushållens sparkvot har fallit sedan 1960-talet.

I flera motioner påtalas den låga sparkvoten hos hushållen, och jämförelser
görs med andra länder. Redovisningsprinciperna som tillämpas i olika
länder skiljer sig emellertid åt. Det finns därför anledning att kommentera
statistiken över hushållsparandet något. I tabell 1 har hushållssparandet
kompletterats med kollektivt försäkringssparande samt beräkningar av
värdeförändringar på aktier och småhus. Det bör påpekas att ett utvidgat
begrepp för hushållssparandet inte ökar sparandet i samhället. Vad gäller det
kollektiva försäkringssparandet innebär utvidgningen en flyttning av sparande
från en sektor till en annan, och värdeförändringar frigör inga reala
resurser för investeringar.

I Sverige är hushållens pensionssparande till stor del reglerat genom lagar
och avtal. Vidare finns ett väl utvecklat trygghetssystem, som ger ekonomisk
ersättning vid sjukdom, arbetslöshet m.m., och därigenom minskar behovet
av enskilt sparande för att möta sådana problem. Det sparande av detta slag
som sker i socialförsäkringssektorn, försäkringsbolagen och företagen har
under 1970- och 1980-talen uppgått till ca 10 % av disponibel inkomst. Vid
jämförelser med internationell statistik bör åtminstone de avtalsreglerade
pensionssystemens sparande ingå i hushållssektorn. Hushållens inkomster
och sparande skulle då ökas med 21 miljarder kronor 1985 och nettosparkvoten
justeras till 4,3 %. Hushållssparandets negativa utveckling under
1980-talet ändras dock inte av sådana justeringar. Nedgången i sparkvoten
kvarstår även för den justerade sparkvoten.

Inräknas värdeförändringar på börsnoterade aktier och andelar i hushållens
inkomster och sparande (men däremot inte försäkringssparande),
förändras bilden av hushållssparandet under 1980-talet radikalt. Sparkvotens
genomsnittliga nivå höjs med 5 procentenheter till 6,5 %, med stora
variationer mellan åren. Den genomsnittliga sparkvoten inkl. värdeförändringar
uppgick på 1970-talet till 5 %. Den då svaga utvecklingen på börsen
medför att värdeförändringarna bidrar med bara 1 procentenhet.

Värdeförändringarna på småhus har varit mindre under 1980-talet än
under sista hälften av 1970-talet, då de uppgick till 60 miljarder kronor per år.
Även små prisförändringar på småhus ger höga värdeförändringar beräknat
på hela beståndet, vars värde beräknas uppgå till 690 miljarder kronor i slutet
av 1985. De kan jämföras med hushållens innehav av börsnoterade aktier och
andelar som uppgick till 131 miljarder vid samma tidpunkt.

Bruttosparandet inkl. försäkringssparande och värdeförändringar låg
under perioden 1980-1986 på mellan 20 och 30 % av disponibel inkomst,
med en topp 1986 på 32%. I mitten av 1970-talet uppgick enbart värdeökningarna
på småhus till 30 % av disponibel inkomst. Under 1980-talet har
däremot värdeökningarna till största delen avsett aktier.

FiU 1986/87:24

Tabell 1. Alternativ redovisning av hushållssektorns sparande

Miljarder kronor.

	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986
Disponibel inkomst	284	310	336	367	402	437	474
Privat konsumtion	270	298	334	363	398	438	478
Nettosparande	14	12	2	4	4	-1	-4
Sparkvot	5,0	3,8	0,5	1,2	0,9	-0,3	-0,8
Bruttosparande	29	28	20	25	26	23	22
Avtalsenligt försäkringssparande	12	14	16	17	20	21	22
Socialförsäkringens sparande	17	19	19	19	23	22	24
Värdeförändring på aktier	4	18	20	51	-12	25	50
Värdeförändring på småhus	19	-6	9	3	27	28	35
Bruttosparande inkl. försäkringssparande och värdeförändring	81	73	84	115	84	119	153
I procent av dispo-nibel inkomst	29	24	25	31	21	27	32

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Beträffande sparandets framtida utveckling görs i LU-87 den bedömningen
att hushållssparande! kan väntas stiga något under perioden fram till år 1995.

Trots den osäkerhet som vidlåder statistiken över hushållssparande! och
bedömningen av sparandeutvecklingen kan konstateras att sparandet är
alltför lågt. Det räcker inte till för att finansiera investeringarna och
underskottet i bytesbalansen. Det är därför nödvändigt att öka sparandet i
den svenska ekonomin. Sparandeökningen bör ske både genom en ökning av
hushållssparande! och genom en minskning av det statliga budgetunderskottet.
Förutom samhällsekonomiska skäl talar också trygghetsskäl för att
hushållssparande! bör öka. Hushållen behöver ett sparkapital som ett
komplement till det kollektiva trygghetssystemet och som buffert för att
kunna möta oförutsedda utgifter.

De svenska hushållens reala disponibla inkomster sjönk påtagligt under
1980-talets första år. Från 1980 till 1983 sjönk de med 5 %. För löntagarhushållen
var minskningen ännu större. Det är sett mot den bakgrunden inte
märkligt att hushållssparande! har minskat. Den negativa reallöneutvecklingen
har emellertid brutits. Reallönerna har ökat de senaste åren, och det
är angeläget att denna utveckling fortsätter. Den påtagliga nedgången i
inflationstakten skapar förutsättningar för detta. Den bidrar också till att ge
en hög positiv realränta på det sparade kapitalet.

Allemanssparande

Riksdagen beslutade tidigare i år att extra insättningar i allemanssparande!
på sammanlagt 5 000 kr. skulle medges under andra kvartalet i år. Den extra
insättningen med samma belopp som medgavs våren 1986 bidrog till att
insättningarna och deltagandet ökade kraftigt våren 1986. Under första

FiU 1986/87:24

halvåret ökade de insatta medlen i allemanssparande! med drygt 10 miljarder
kronor och i allemansfonderna med nära 2 miljarder kronor. Det totala
antalet konton var vid halvårsskiftet 1986 drygt 2,6 miljoner. Ökningen
fortsatte hösten 1986. Främst ökade deltagandet i allemansfonderna. Totala
antalet konton i allemanssparande! var ca 2,7 miljoner vid årsskiftet. Det
sparade beloppet i fondsparandet mer än fördubblades under år 1986. Det
ökade från 3,1 miljarder kronor till 6,2 miljarder kronor i december 1986,
medan allemanssparande! ökade från 15,3 miljarder kronor till 28,8 miljarder
kronor.

I kompletteringspropositionen (bilaga 3) anförs att förutom skatteåterbäring
och räntekreditering vid årsskiftet 1987-1988 kommer hushållen i januari
1988 att erhålla betydande sparbelopp som frigörs i skattesparandet. Det är
enligt propositionen angeläget att fånga upp hushållens likviditetstillskott för
finansiering av budgetunderskottet och näringslivets kapitalförsörjning.
Därför föreslås att man i allemanssparandet under första kvartalet 1988 skall
få göra extra insättningar med sammanlagt 5000 kr.

I motionerna Fil 12 (m) och Fil 14 (fp) anförs att det finns billigare sätt för
staten att finansiera budgetunderskottet än genom ökade insättningar på
allemanssparkonton. Mot den bakgrunden föreslås att rätten till extra
insättning under första kvartalet 1988 om 5000 kr. begränsas till allemansfondkonton.
Därigenom stimuleras särskilt näringslivets försörjning av
riskvilligt kapital.

Utskottet anser att spararna själva fritt bör få välja den sparform som
passar dem utan statliga pekpinnar. Motionärernas förslag diskriminerar de
sparare som föredrar sparande med stabil avkastning framför sparande med
mer varierande avkastning. Det kan inte med bestämdhet hävdas att den ena
eller andra formen av allemanssparande, i sparkonton eller i fonder, är
billigare för staten. Statens kostnader är beroende av räntenivå, aktiekursutveckling,
spararens marginalskatt och möjlighet att utnyttja sparavdrag etc.
Utskottet anser därför att möjligheten till extra insättning om 5 000 kr. första
kvartalet 1988 inte bör begränsas till att gälla den ena eller andra sparformen
utan gälla för alla former av allemanssparande.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Fil 12 (m) yrkande 10 och Fil 14
(fp) yrkande 11.

Om det ges möjlighet till en extra insättning av 5000 kr. under första
kvartalet 1988 innebär det att en sparare som deltagit sedan starten i april
1984 och satt in högsta tillåtna belopp i allemanssparandet kommer att nå
taket, för närvarande 50000 kr., för de samlade nettoinsättningarna i början
av år 1988. För att den föreslagna möjligheten till extrainsättning skall kunna
utnyttjas fullt ut föreslås därför att den totala nettoinsättningen maximeras till
ett belopp om 60000 kr. Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet har inte heller något att erinra mot att möjlighet skapas att göra
extra insättning om 5 000 kr. i vinstsparandet fjärde kvartalet 1987.

Sparfrämjande åtgärder

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att 36 milj. kr. anvisas för
sparfrämjande åtgärder. Av beloppet förutsätts 16 milj. kr. användas av
spardelegationen för bl.a. informationskampanjer om hushållssparande och

FiU 1986/87:24

för allemanssparandet. Särskilda informationsinsatser planeras för bl.a.
ungdomar och invandrare om privatekonomi och sparande. Därutöver
planeras en särskild kampanj till en kostnad av 20 milj. kr. för att stimulera
ett kollektivt sparande hos skoleleverna på mellan- och högstadiet.

I motionerna Fi228 av Olof Johansson m.fl. (c), Fil 12 av Carl Bildt m.fl.
(m), Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m), Fi419 av Anne Wibble m.fl. (fp),
Fi705 av Jan Sandberg (m) och Fi710 av Margit Gennser m.fl. (m, fp, c)
begärs att spardelegationen avskaffas och att förslaget till medelsanvisning
skall avvisas av riksdagen. Motionärerna anser det i och för sig angeläget att
stimulera hushållens sparande men anser att det inte bör vara en uppgift för
en statlig delegation. Hushållssparande! stimuleras enligt motionärerna bäst
av en ekonomisk politik som främjar tillväxt och håller inflationen nere.

En rad åtgärder har vidtagits för att stimulera sparandet under senare år.
Sparavdraget har fördubblats och allemanssparandet har utvecklats. Förutsättningarna
för hushållssparande är genom den allmänna ekonomiska
utvecklingen och de särskilda åtgärder som vidtagits gynnsammare än på
mycket länge. Marginalskatterna har sänkts, realräntan är positiv, inflationen
avtar och reallönerna stiger. Genom att underskottsavdragens skattemässiga
värde har begränsats, vilket stimulerar arbete och sparande,
motverkas även spekulation och konsumtion på kredit.

Utskottet ser emellertid inte någon motsättning mellan en ekonomisk
politik som främjar sparande och olika informationsinsatser som görs för att
på ett pedagogiskt sätt informera hushållen om värdet av och möjligheterna
att utnyttja olika sparformer. Utskottet anser således att delegationen har en
angelägen uppgift att stimulera till ökat hushållssparande och avstyrker
förslaget om att delegationen skall avskaffas.

Utskottet ifrågasätter dock förslaget att starta ett särskilt elevsparande.
Det är angeläget att informera och utbilda ungdomar om olika sparmöjligheter
och om betydelsen av att spara. Att däremot premiera ett sparande hos en
grupp som saknar egen sparförmåga, eftersom eleverna saknar egna
inkomster, anser utskottet mindre lämpligt. Det finns däremot starka skäl att
satsa resurser på att informera ungdomar om ekonomi, sparande, kreditköp,
räntekostnader och allmän hushållning. Det bör ske på ett sådant sätt att
ungdomars dagliga verklighet speglas och att deras förmåga att möta de
kommersiella krafterna stärks. Det är viktigt att ekonomiska begrepp som
ungdomar möter förklaras och ges konkret innehåll för att ge dem bättre
möjligheter till en god ekonomisk planering och sparande. Inget hindrar att
sparandet ges en vidare innebörd att gälla god hushållning med tillgängliga
resurser som råvaror och naturtillgångar. Utan varsamhet med ändliga
resurser och en medvetenhet om vad den enskildes livsföring på längre sikt
betyder för såväl individens som samhällets ekonomi kan inget sparmedvetande
utvecklas. Att främja god planering och sparsamhet i vid mening är
således en angelägen uppgift. Med en sådan inriktning av delegationens
verksamhet särskilt vad gäller ungdomsgrupperna är utskottet berett att
tillstyrka propositionens förslag till medelsanvisning.

Vad utskottet anfört om inriktningen av delegationens arbete bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker således
motionerna Fil 12 (m) yrkande 18, Fi228 (c) yrkande 9, Fi419 (fp) yrkande 3,
Fi705 (m), Fi707 (m) yrkande 3 och Fi710 (m, fp, c).

FiU 1986/87:24

I motion Fi703 av Stig Josefson m. fl. (c) och i motion Fil 13 av Olof Johansson
m.fl. (c) begärs att en utredning om främjande av hushållssparande bör
tillsättas.

I kompletteringspropositionen anmäls att regeringen inom kort kommer
att ge spardelegationen i uppdrag att utreda hushållens sparbeteende och
förutsättningarna för ett förbättrat hushållssparande. Det finns därför enligt
utskottet inte anledning för riksdagen att ta något initiativ med anledning av
motionerna. Motionerna Fil 13 och Fi703 yrkande 3 avstyrks därför av
utskottet.

Sparmål, ökad aktiespridning m.m.

I flera motioner begärs att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till
känna vad som anförs i motionerna om vikten av att stimulera hushållssparande!
och om vad som anförs om dess betydelse för samhällsekonomin samt
om värdet av en ökad ägandespridning.

Utskottet har i det föregående beskrivit sparandets utveckling i Sverige
och redovisat sin syn på sparandets betydelse. Det räder inga delade
meningar om att ett ökat sparande är nödvändigt såväl för de enskilda
hushållen som för samhällsekonomins tillväxtförmåga. Särskilda tillkännagivanden
till regeringen om detta torde vara obehövliga. I motionerna anges
vidare förslag till åtgärder av allmänekonomisk karaktär som ett led i en
sparstimulerande politik. Man föreslår bl.a. sänkta marginalskatter, avveckling
av löntagarfonderna, sänkt skatt på aktieutdelningar, sänkt förmögenhetsskatt
och arvsskatt och helt slopad förmögenhetsskatt på s.k. arbetande
kapital i familjeföretag, lindrad realisationsvinstbeskattning samt avskaffad
omsättningsskatt på aktier.

Utskottet anser att dessa förslag till åtgärder inte kan ses isolerade från den
ekonomiska politiken i övrigt. Sänkta skatter kan under vissa betingelser
stimulera till ökat hushållssparande men orsakar samtidigt, om inte andra
åtgärder vidtas, en ökning av det offentliga sparandeunderskottet. Det är
därför nödvändigt att beakta de samlade effekterna på tillväxt och det totala
sparandet i ekonomin. Utskottet anser således att åtgärder av denna
allmänekonomiska karaktär bör ses i ett ekonomiskt-politiskt sammanhang.
Utskottet har senast i sitt betänkande FiU 1986/87:10 behandlat frågan om
den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken. Av vad som anförts
i detta sammanhang framgår att utskottet inte kan dela de förslag till
inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i motionerna. Motionerna
Fi703 yrkande 2, Fi706, Fi707yrkande 2, Fi708yrkandena 1, 2, 3, 4 och
5, Fi217 yrkande 6 samt Sfi 14 yrkande 3 avstyrks därför av utskottet.

I motion Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs att ett mål för
hushållssparandet anges, innebärande att varje hushåll skall kunna ha ett
sparkapital som motsvarar den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.
Liknande mål anges i motion Fi708 av Anne Wibble m.fl. (fp) men utan
några yrkanden om uttalanden från riksdagens sida. På motsvarande sätt
anges i motion Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c) och i Fil 13 av Olof Johansson
m.fl. (c) som mål för hushållssparande! att det skall uppgå till 10 % av de

FiU 1986/87:24

disponibla inkomsterna och att målet för det totala sparandet i samhället bör
vara 1 % av BNP.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att ambitionen bör vara att
varje hushåll skall kunna förfoga över ett tillräckligt sparkapital. Genom
sparavdraget vid deklarationen, för närvarande 1 600 kr., och det maximala
skattebefriade beloppet i allemanssparandet på 60 000 kr. torde det totala
sparbeloppet per familj med två vuxna personer kunna uppgå till ett belopp
som överstiger årslönen för en industriarbetare utan att avkastningen på det
sparade beloppet behöver beskattas. Det måste dock konstateras att för
många hushåll som för närvarande lever med mycket små marginaler är detta
sparmål dess värre mycket avlägset. Utskottet ser inte något skäl för
riksdagen att göra uttalanden om sparmål och avstyrker därmed motion
Fi707 yrkande 1.

I motion Fi704 av Nic Grönvall (m) begärs en utredning om ettföretagsanknutet
och resultatlönebaserat enskilt sparande. Motionären tänker sig ett
system där en betydande del av lönen utgörs av resultatlön som till en del
avsätts till en stiftelse. Denna bör i sin tur placera medlen dels i det egna
företaget, dels i andra företag. De anställda skulle därmed bli delägare i
företaget, vilket skulle bidra till att öka deras engagemang i företaget.

Frågan om hur lönerna skall tas ut i företaget är en avtalsfråga. Utskottet
anser därför att det ankommer på parterna på arbetsmarknaden att utreda de
frågor motionären tar upp. Något initiativ bör därför inte tas från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker motion Fi704.

I motion Fi713 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) anförs att spelvinster är
lägre beskattade än arbetsinkomster. Motionären begär en analys av de
ekonomisk-psykologiska effekterna av detta förhållande.

Utskottet har förståelse för att beskattningen av arbetsinkomster kan
förefalla hög vid jämförelse med beskattningen av andra inkomstslag. Det
torde dock inte förhålla sig så som motionen ger intryck av, att inkomster på
spel och lotteri skulle kunna utgöra ett alternativ till arbetsinkomster för
arbetstagarna. Några analyser av de ekonomisk-psykologiska effekterna av
skillnader i beskattningen på dessa olika typer av inkomster torde därför inte
tjäna något syfte. Utskottet avstyrker därför motion Fi713.

Privata investeringskonton

I flera motioner begärs förslag om inrättande av privata investeringskonton. I
motion Fi709 av Ivar Franzén och Kjell A. Mattsson (c) anförs att den
personliga investeringsdepån skall finnas hos den lokala banken. I depån kan
placeras banksparande, obligationer och aktier samt avkastningen från dessa
tillgångar. Tillgångar/inkomster som tillförs depån befrias från kommunalskatt
och statlig grundskatt. Statlig tilläggsskatt utgår i vanlig ordning på
bruttoinkomsten. Depåägaren kan låna ur sin depå utan skattekonsekvenser
till

- finansiering av eget boende,

- insatser i eget producerande företag,

- de övriga produktiva investeringar som angivits i särskild förteckning.

Tas pengar ut från kontot för konsumtion sker en schablonbeskattning

FiU 1986/87:24

med 50 % eller det lägre belopp som blir aktuellt om uttaget läggs till årets
inkomst. Genom förslaget förenklas skattesystemet väsentligt och ett första
steg tas mot utgiftsskatt.

I motion Fi703 av Stig Josefson m.fl. (c) anförs att ett genomförande av
förslaget om privata investeringskonton skulle få betydande samhällsekonomiska
effekter. Förslaget skulle leda till en kraftig ökning av sparandet.
Motionärerna begär en utredning om att införa personliga investeringskonton.
Aven i motion Fi716 av Alf Svensson (c) begärs en utredning om ett
motsvarande system som motionären kallar nyetableringskonton.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen de senaste åren behandlat förslag om
inrättande av privata investeringskonton. Riksdagen har på utskottets förslag
avslagit dessa motionsyrkanden. Utskottet anser att förslaget är intressant i
sin avvägning mellan konsumtion och sparande. Frågan om sparavdrag av
utgiftsskattetyp har studerats av utgiftsskattekommittén i betänkandet
Utgiftsskatt (SOU 1986:40). Kommittén pekar på att det finns vissa problem
med förslaget. Det skulle bl.a. öppna möjligheter för s.k. skattearbitrage
genom att låna medel med avdragsgilla räntor och placera dem på skattemässigt
gynnade konton. Införandet av privata investeringskonton skulle
dessutom innebära betydande inkomstbortfall, särskilt i inledningsskedet för
staten och kommunerna. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi703
yrkande 1, Fi709, Fi716 yrkande 1 och Sfi 15 yrkande 2.

Bosparande

I motionerna Fi715 och Bol29, båda av Erling Bager m.fl. (fp), föreslås att
skattefrihet införs för ränta på ungdomars bosparande i bank så som tillåtits
för sparande i HSB och Riksbyggen. Den normala bankrelationen som finns
vid vanligt banksparande bibehålls härigenom. I allemanssparande! saknas
detta, eftersom bankerna inte får behålla de medel som sparas inom
allemanssparande!.

I motion Fi711 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) redovisas ett förslag till nytt
bosparsystem som skall administreras av banker och andra kreditinstitut.
Sparandet för bostad bör ske under minst tre år och berättiga till en viss
skattefri bonus. Om bostadsköpet dessutom behöver finansieras genom lån
skall staten ställa en borgen som garanti.

I samband med att bosparande för ungdom infördes behandlade utskottet
flera motioner med liknande yrkanden (FiU 1985/86:34). Riksdagen avslog
motionerna. Utskottet anförde därvid att allemanssparande! är en etablerad
sparform som vunnit stor anslutning. Reglerna är väl kända. Genom att
knyta bosparande till allemanssparande! kan man utnyttja detta i informationskampanjer
för att dra till sig nya sparare. Utskottet såg det därför som
en stor fördel att bosparande för ungdom ingår som en del i allemanssparande!.

Utskottet har alltjämt samma uppfattning. Det finns därför ingen anledning
att ompröva detta sparande. Skulle man, som föreslås i de nämnda
motionerna, dessutom göra avkastningen på ungdomens bosparande i
bankerna skattefri eller utge statliga premier skulle det leda till en mycket
kraftig subventionering av bosparande för de ungdomar som skulle kunna

FiU 1986/87:24

utnyttja båda systemen. Även om utskottet anser det angeläget att stimulera
sparandet kan utskottet inte med hänsyn till det inkomstbortfall som därvid
skulle uppkomma för staten tillstyrka motionärernas förslag. Utskottet
avstyrker motionerna Fi711, Fi715 och Bol29.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad utskottet anfört om privata
investeringskonton även motionerna Fi712, Boll2, Bol31 och Bol32, i vilka
begärs ett bosparsystem som bygger på samma princip som de privata
investeringskontona.

Bosättningslån

I motion Fi701 av Nils T Svensson och Maj-Lis Lööw (s) och i motion Fi702 av
Gunnar Ström och Helge Hagberg (s) begärs att en ny och förenklad form av
bosättningslån införs. Det är enligt motionärerna angeläget att samhället
underlättar och ger stöd vid familjebildning. Många ungdomar saknar fast
inkomst och har därmed begränsade möjligheter att vara med i bosparande
eller på annat sätt spara till sin bosättning. Det är angeläget att dessa
ungdomar kan få stöd av samhället.

Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. Som påpekas i
motionen har statens förluster för de tidigare bosättningslånen varit små, och
förhållandevis få lån har behövt skrivas av. En av anledningarna till detta är
att riksbanken dels hade en omsorgsfull prövning av låntagarnas återbetalningsförmåga,
dels bedrev en noggrann bevakning av lån som förfallit till
betalning. Den som saknade eller som inte bedömdes kunna få betalningsförmåga
beviljades således inte lån. Högsta lånebelopp var 10 000 kr. som
normalt skulle amorteras på fem år, dvs. med 2 000 kr. per år.

Ungdomar som sparar i allemanssparande! kan erhålla lån för bosättningsändamål
eller för anskaffande av bostad (bosparlån). Sådana lån skall lämnas
av de banker som är anslutna till allemanssparande! eller som är förvaringsbanker
för kapitalsparfonder.

Lånerätten uppgår till tre gånger sparat belopp (insatt behållning). För
bosättningsändamål är lånerätten dock begränsad till 21 000 kr. För denna
typ av lån bör bankerna normalt inte behöva ställa krav på särskild säkerhet.
Såväl lånerätten på tre gånger sparat belopp som begränsningen av lånerätten
för bosättningsändamål till 21 000 kr. är att anse som minimiregler, vilka
kan överskridas av bankerna. Den utlåning som sker genom bosparlånen är
inte undantagen från riksbankens allmänna regler för kreditgivningen.
Lånerätten inträder då spararen fyller 18 år och upphör i och med utgången
av det år då spararen fyller 28 år. Den övre åldersgränsen är att anse som en
minimiregel som bankerna kan överskrida. För att kvalificera sig för
bosparlån krävs ett minimisparande (insatt behållning) på 5 000 kr.

Utskottet behandlade våren 1985 (FiU 1984/85:25) ett liknande yrkande
om bosättningslån. Utskottet noterade då att systemet med bosparlån för
ungdomar började fungera fullt ut år 1986, då lånerätten inträdde. Några
praktiska erfarenheter av hur denna låneform fungerade fanns därför ännu
inte vid utskottets tidigare behandling. Utskottet noterade att ungdomar som
är i särskilt behov av stöd kan hamna vid sidan av systemet. Utskottet ansåg
därför att regeringen noggrant borde följa utvecklingen och ta de initiativ

FiU 1986/87:24

som kan visa sig erforderliga. Vad utskottet anförde gav riksdagen regeringen
till känna.

Utskottet anser att någon ytterligare åtgärd inte behöver vidtas från
riksdagens sida. Motionerna Fi701 och Fi702 avstyrks därför av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allemanssparandet

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fi 112 yrkande 10 och
1986/87:Fil 14 yrkande 11 antar det i proposition 1986/87:150 bilaga 3
punkt 5 (mom. 1) framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparande,

2. beträffande vinstsparandet

att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition 1986/87:150
bilaga 3 punkt 5 (mom. 2) om vinstsparandet,

3. beträffande sparfrämjande åtgärder

a) att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 bilaga 9
punkt F 7 samt med avslag på motionerna 1986/87:Fi 112 yrkande 18,
1986/87:Fi228 yrkande 9, 1986/87:Fi419 yrkande 3,1986/87:Fi705,
1986/87:Fi707 yrkande 3 och 1986/87:Fi710 till Sparfrämjande åtgärder
för budgetåret 1987/88 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 36 000 000 kr.,

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. beträffande utredning om hushållssparandet

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fill3 yrkande 10 och 1986/
87:Fi703 yrkande 3,

5. beträffande sparstimulans och ökad aktiespridning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fil 15 yrkande 8, 1986/
87:Fi217 yrkande 6, 1986/87:Fi703 yrkande 2, 1986/87:Fi706, 1986/
87:Fi707 yrkande 2,1986/87:Fi708 samt 1986/87:Sfl 14 yrkande 3,

6. beträffande mål för hushållssparandet

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Fi707 yrkande 1,

7. beträffande utredning om företagsanknutet sparande
att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi704,

8. beträffande analys av ekonomisk-psykologiska effekter
att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi713,

9. beträffande privata investeringskonton

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi703 yrkande 1, 1986/
87:Fi709, 1986/87:Fi716 yrkande 1 samt 1986/87:Sf 115 yrkande 2,

10. beträffande bosparande

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi711, 1986/87:Fi712, 1986/
87:Fi715, 1986/87:Boll2 yrkande 4, 1986/87:Bol29 yrkande 5, 1986/
87:Bol31 yrkande 4 samt 1986/87:Bol32 yrkande 7,

FiU 1986/87:24

11. beträffande bosättningslån
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi701 och 1986/87:Fi702.

Stockholm den 19 maj 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp). Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Bo Södersten (s), Rune Rydén (m). Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Arne Andersson i
Gamleby (s), Kjell A. Mattsson (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk),
Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c).

Reservationer

1. Allemanssparande! (mom. 1)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”yrkande 11” bort ha följande lydelse:

Som framgår av motionerna Fil 12 (m) och Fil 14 (fp) har den förbättrade
effektiviteten på kreditmarknaden gjort det möjligt att genom utgivande av
statsskuldväxlar och riksobligationer på marknadsmässiga villkor klara
statens lånebehov. Denna form av upplåning är betydligt billigare för staten
än att låna av hushållen genom allemanssparande!. Det finns därför enligt
utskottet inte anledning att ytterligare stimulera detta sparande.

Utskottet anser emellertid att det finns skäl att premiera hushållens
riskvilliga sparande. Därigenom underlättas näringslivets försörjning med
riskvilligt kapital. Utskottet tillstyrker således förslagen i motionerna Fil 12
(m) yrkande 10 och Fil 14 (fp) yrkande 11 om att extra insättning om 5 000 kr.
bör medges i allemans/ondsparandet under första kvartalet 1988.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allemanssparandet
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fi 112 yrkande 10 och
1986/87: Fi 114 yrkande 11 och med anledning av proposition 1986/
87:150 bilaga 3 punkt 5 (mom. 1) antar förslaget till lag om ändring i
lagen (1983:890) om allemanssparande med den ändringen att 4 §
erhåller följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

FiU 1986/87:24

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4 §

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparande!.

Under första kvartalet år 1988 får Under första kvartalet år 1988 får
en sparare, utöver insättningar en- en sparare, utöver insättningar enligt
första stycket, sätta in samman- ligt första stycket, sätta in sammanlagt
högst 5000 kronor i allemans- lagt högst 5 000 kronor i allemanssparandet.
fondsparandet.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får
sammanlagt inte överstiga 60000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Sparfrämjande åtgärder (mom. 3)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp),
Kjell A. Mattsson (c), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”En rad” och
slutar med ”Fi710 (m, fp, c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att hushållssparande! bör
stimuleras genom en ekonomisk politik som främjar tillväxt och håller
inflationen nere. Genomförandet av den s.k. engångsskatten på pensionssparande,
slopandet av avdraget för aktieutdelningar etc. är inte förenliga
med en effektiv statlig sparpolitik. Spardelegationens egna initiativ till
sparkampanjer o. d. har enligt utskottet inte heller bidragit till att öka
trovärdigheten. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att spardelegationens
verksamhet bör upphöra. Några ytterligare medel för verksamheten
bör därför inte anvisas för nästa budgetår. Reservationsmedelsbehållningen
vid budgetårsskiftet bör användas för de kostnader som avvecklingen
kan vara förknippad med.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande sparfrämjande åtgärder
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fil 12 yrkande 18,
1986/87:Fi228 yrkande 9, 1986/87:Fi419 yrkande 3, 1986/87:Fi705,
1986/87: Fi707 yrkande 3 och 1986/87:Fi710 avslår förslaget i proposition
1986/87:100 bilaga 9 punkt F 7 att under sjunde huvudtiteln anvisa
medel för Sparfrämjande åtgärder,

3. Utredning om hushållssparande! (mom. 4)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”1 kompletteringspropositionen”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:
Hushållssparande har som utskottet redovisat varierat kraftigt, och
bedömningen av orsakerna härtill har inte helt klarlagts. En orsak härtill är

FiU 1986/87:24

bl.a. den osäkerhet som vidlåder uppgifterna om sparandet, dess utveckling
och fördelning. Utskottet anser därför, i likhet med vad som anförs i
motionerna, att hushållens sparbeteende bör utredas och förslag till åtgärder
för att främja hushållssparande! bör utarbetas. Utskottet anser till skillnad
från vad som anförs i kompletteringspropositionen att denna uppgift bör
anförtros en parlamentariskt sammansatt utredning. Spardelegationen saknar
förutsättningar för att genomföra en sådan utredning. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna Fi703 och Fil 13 bör ges regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utredning om hushållssparandet
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: Fi 113 yrkande 10 och
1986/87:Fi703 yrkande 3 hos regeringen begär en utredning om
främjande av hushållssparandet,

4. Utredning om hushållssparandet (mom. 4, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Hugo Hegeland (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som
börjar med ”1 kompletteringspropositionen” och slutar med ”av utskottet”
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en lång rad åtgärder bör vidtas för att främja sparandet.
Den viktigaste förutsättningen för att sparandet skall växa är en ekonomisk
politik som ökar hushållens disponibla inkomster och höjer realavkastningen
efter skatt på sparande. En kraftig minskning av inflationen kombinerad med
sänkta marginalskatter är de viktigaste inslagen i en sådan politik. Det finns
som utskottet ser det inte skäl att särskilt utreda hushållssparandet eller att
utreda nya förslag till åtgärder. I stället bör de förslag genomföras som
utskottet förordat. Utskottet avstyrker således yrkandet om sparutredningen
i motionerna Fil 13 och Fi703.

5. Sparstimulans och ökad aktiespridning (mom. 5)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m). Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Trots den” och
slutar med ”oförutsedda utgifter” bort ha följande lydelse:

Trots den osäkerhet som vidlåder statistiken över hushållssparandet och
bedömningen av sparandeutvecklingen kan konstateras att sparandet är
alltför lågt. Det räcker inte till för att finansiera investeringarna och
underskottet i bytesbalansen. Det är därför nödvändigt att öka sparandet i
den svenska ekonomin. Sedan underskottet i den konsoliderade offentliga
sektorn har eliminerats, bör sparandeökningen ske främst hos hushållen och
inom näringslivet. Förutom samhällsekonomiska skäl talar också trygghetsskäl
för att hushållssparandet bör öka. Hushållen behöver ett sparkapital

FiU 1986/87:24

som ett komplement till det kollektiva trygghetssystemet och som buffert för
att kunna möta oförutsedda utgifter.

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Staten bör bedriva en aktiv politik för att stimulera människors sparande.
Den viktigaste förutsättningen för att sparandet skall växa är en ekonomisk
politik som ökar hushållens disponibla inkomster och höjer realavkastningen
efter skatt på sparande. En kraftig minskning av inflationen kombinerad med
sänkta marginalskatter är de viktigaste inslagen i en sådan politik.

Det är enligt utskottets mening särskilt viktigt att sprida ägandet av
bostäder och aktier. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett
breddat bostadsägande är det bästa sättet att åstadkomma en jämnare
fördelning av förmögenhetstillgångarna i samhället. I en marknadsekonomi
är det angeläget att aktiesparandet är väl spritt bland de enskilda medborgarna.
Utvecklingen mot ett alltmer institutionaliserat ägande av näringslivet
försvagar marknadsekonomin. Den främsta orsaken till att privatpersonernas
andel av börsaktierna har minskat är att det enskilda aktiesparandet har
straffbeskattats under lång tid. Utskottet vill med anledning av motion Fi704
anföra att det är angeläget att de anställda i börsnoterade och andra företag
får möjlighet att spara i aktier i det egna företaget. Det finns i det
sammanhanget inte anledning att betrakta skillnaden mellan marknadsvärdet
och förvärvsvärdet som en löneförmån.

De stimulanser av sparandet som f.n. erbjuds är i alltför hög grad inriktade
på att tillgodose statens behov av lånemedel. För att stimulera aktiesparandet
och bredda aktieägandet bör följande åtgärder vidtas.

Löntagarfonderna bör avskaffas och tillgångarna användas som stimulans
till deltagande i allemansfondsparandet. Dubbelbeskattningen av aktier bör
avskaffas och förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i familjeföretag
bör slopas. Taxeringsvärdet på börsaktier måste sänkas. Förändringar
inom en aktieportfölj — enskilds eller aktiefonds - bör inte realisationsvinstbeskattas.

Det är också angeläget att minska inkomstskatten och sänka marginalskatterna.
Den inriktning av politiken som utskottet här förordat innebär också
väsentligt förbättrade villkor för sparandet. Därigenom framstår inte beskattningen
av arbetsinkomster och sparande på det diskriminerande sätt
som beskrivs i motion Fi713.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi703 yrkande 2, Fi706,
Fi707 yrkande 2, Fi708, Fi217 yrkande 6 samt Sfi 14 yrkande 3 om åtgärder
för att stimulera hushållssparande! och en ökad aktiespridning bör ges
regeringen till känna.

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”1 motion Fi704”
och slutar med ”Fi713” bort utgå,

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sparstimulans och ökad aktiespridning
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Fil 15 yrkande 8,

FiU 1986/87:24

1986/87:Fi703 yrkande 2, 1986/87:Fi706, 1986/87:Fi707 yrkande 2,
1986/87:Fi708,1986/87:Fi217 yrkande 6 samt 1986/87:Sfl 14 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Sparstimulans och ökad aktiespridning (mom. 5)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Det är nödvändigt att den ekonomiska politiken inriktas så att det enskilda
sparandet främjas. Inflationsbekämpningen måste föras vidare och marginaleffekterna
i skattesystemet måste minskas. Sparandet måste återfå sin
centrala roll i stabiliseringspolitiken. Detta är angeläget både från samhällsekonomiska
utgångspunkter och utifrån individernas. Det är viktigt att skapa
reella möjligheter för människor att genom eget sparkapital lägga grunden
för ett eget företagande eller för ett eget boende.

För närvarande stimuleras sparandet genom en rad olika åtgärder som kan
vara svåra att överblicka för den enskilde. Utskottet anser att ett införande av
privata investeringskonton kan göra det möjligt att successivt kanalisera
sparandet i en sparform som passar alla. Det skulle ge individerna möjlighet
till ett sparande med uppskjuten beskattning och skulle långsiktigt främja en
decentralistisk utveckling av ägandet i landet.

Det är enligt utskottet den vägen som bör väljas för att stimulera sparandet
i Sverige och sprida ägandet. Det finns i motionerna Fi707, Fi708 och Sfi 14
flera förslag som är väl värda att genomföra som ett led i en sparstimulerande
politik. Det gäller t.ex. förslagen att slopa löntagarfonderna och använda
medlen för enskilt aktieägande, avskaffa dubbelbeskattningen av aktieutdelningar,
slopa förmögenhetsskatter på arbetande kapital i familjeföretag och
mildra arvs- och förmögenhetsskatten.

Enligt utskottets mening bör emellertid sparandet stimuleras enligt de
riktlinjer som utskottet angivit baserade på utgiftsskattens principer. Vad
utskottet anfört om åtgärder för stimulans av sparandet bör ges regeringen
till känna.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sparstimulans och ökad aktiespridning
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Fill5 yrkande 8,
1986/87:Fi217 yrkande 6, 1986/87:Fi703 yrkande 2, 1986/87:Fi706,
1986/87:Fi707 yrkande 2, 1986/87:Fi708 och 1986/87:Sf 114 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

FiU 1986/87:24

7. Mål för hushållssparande! (mom. 6)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den socialdemokratiska
regeringen bedriver en politik som direkt motverkar ett ökat hushållssparande.
Sedan 1982 har t.ex. ett flertal försämringar genomförts för enskilt
aktiesparande. Under 1986 beslutade också den socialistiska riksdagsmajoriteten
om en särskild pensionsskatt.

En ökad sparvilja förutsätter stabila spelregler så att människor vågar
spara långsiktigt. Sparandet bör premieras - inte motverkas.

Enligt utskottets mening bör staten bedriva en aktiv politik för att
stimulera enskilda människors ägande. Det bör ske genom sänkta marginalskatter,
åtgärder för att dämpa inflationen och genom skattelättnader på
produktivt sparande. Utskottet delar motionärernas uppfattning att målet
bör vara att hushållen skall ha ett sparkapital som motsvarar årslönen för en
industriarbetare. Detta ligger också i linje med regeringens aktuella strävanden.
Med höjningen av maximigränsen för de samlade nettoinsättningarna i
allemanssparandet till 60 000 kr. och med utnyttjande av sparavdraget kan
två makar ha ett sparkapital som ungefär motsvarar årslönen för en
industriarbetare utan att man behöver skatta för räntan. Utskottet anser att
riksdagen, i enlighet med vad som anförs i motionerna Fi707 yrkande 1 och
Fi708, bör uttala att målet för sparpolitiken skall vara att hushållen skall
kunna ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga årslönen för en
industriarbetare.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande mål för hushållssparande!
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fi707 yrkande 1 godkänner
vad utskottet anfört om att målet för sparpolitiken skall vara att
hushållen skall kunna ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga
årslönen för en industriarbetare,

8. Mål för hushållssparande! (mom. 6, motiveringen)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”yrkande
1” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett mål för sparande inte endast bör avse hushållen utan
det bör sättas in i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Ett mål bör sättas för
totala sparandet. Det bör sättas högt, gärna 1 % av BNP. För hushållssparande!
bör ambitionen vara att nå en sparkvot på 10 % eller i vart fall återställa
sparandet till 1970-talets nivå. Den viktigaste åtgärden för att stimulera
sparandet är att föra en ekonomisk politik som begränsar inflationen så att
avkastningen på det finansiella sparandet inte urholkas. En politik för tillväxt
som ger höjda reallöner kombinerad med rättvis fördelning är en god

FiU 1986/87:24

förutsättning för att sparandet skall öka. Det är också angeläget att sparandet
ges stabila villkor.

Utskottet anser således att målen för sparandet bör sättas in i ett
samhällsekonomiskt perspektiv och avstyrker därför motion Fi707.

9. Utredning om företagsanknutet sparande (mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Lars Tobisson, Rune Rydén och Hugo Hegeland (alla m) anser att utskottets
hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utredning om företagsanknutet sparande

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Fi704 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Analys av ekonomisk-psykologiska effekter (morn. 8)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Lars Tobisson, Rune Rydén och Hugo Hegeland (alla m) anser att utskottets
hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande analys av ekonqmisk-psykologiska effekter

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Fi713 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Privata investeringskonton (mom. 9)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 sorn börjar med ”Utskottet har
vid” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet får för egen del anföra följande. Det i motionerna föreslagna
systemet med privata investeringskonton ger individerna möjlighet till ett
sparande med uppskjuten beskattning. Därigenom är förslaget intressant
eftersom det skattebefriar sparande och beskattar konsumtion. Systemet kan
också byggas ut och användas för att stimulera investeringar i för såväl den
enskilde som samhället angelägna ändamål.

De privata investeringskontona kan bidra till en kraftig ökning av
sparandet. Detta är angeläget eftersom allemanssparande! trots stor uppslutning
inte har resulterat i den ökning av hushållssparande! som man väntat sig.
Hushållens sparkvot har de senaste fyra åren legat på den extremt låga nivån
0-1 %. Ett omfattande sparande inom den privata sektorn är enligt
utskottets mening av stor betydelse för kapitalbildningen och därmed för den
ekonomiska tillväxten.

Det bör framhållas att den tillfälliga minskningen av skatteintäkterna som
förslaget övergångsvis ger upphov till motsvaras av en skattefordran.

Eftersom förslaget om privata investeringskonton är förenat med så
uppenbara fördelar anser utskottet att det bör genomföras. Regeringen bör

FiU 1986/87:24

ges i uppdrag att utarbeta ett konkret förslag avseende privata investeringskonton
och snarast förelägga riksdagen detta. Vad utskottet här anfört bör
ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande privata investeringskonton

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Fi703 yrkande 1,
1986/87:Fi709, 1986/87:Sfl 15 yrkande 2 och 1986/87:Fi716 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
främjande av enskilt sparande genom inrättande av privata investeringskonton,

12. Bosparande (mom. 10)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”1 samband” och
på s. 17 slutar med ”och Bol29” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka skäl för att
genom premiering av bosparande göra denna sparform attraktiv för hushållen.
Stimulanser till bosparande bör emellertid bygga på redan existerande
”spara-låna till bostadssystem” hos banker och andra kreditinstitut. Kopplingen
till allemanssparandet innebär endast ökat krångel. Det är en klar
fördel både för sparare och banker om de medel som sparas får behållas av
bankerna och kan användas för utlåning till bostadsändamål. Därmed skapas
normala kundrelationer. En särskild premiering bör ske av bosparandet
antingen genom att avkastningen upp till ett visst sparbelopp är skattefri eller
genom en särskild sparpremie för medel som stått inne en viss tid. Till
sparandet bör en viss lånerätt knytas vid bostadsköpet. Det finns, som
utskottet ser det, inte anledning att begränsa dessa sparmöjligheter endast till
ungdomar. Begränsningen bör i stället ligga i själva sparpremieringen. Enligt
utskottets mening bör riksdagen hos regeringen begära ett förslag till
utformning av ett system för bosparande i enlighet nied de riktlinjer utskottet
angivit.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande bosparande

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Fi711, 1986/
87:Fi712, 1986/87:Fi715, 1986/87:Boll2 yrkande 4, 1986/87:Bol29
yrkande 5, 1986/87:Bo:131 yrkande 4 och 1986/87:Bo:132 yrkande 7
hos regeringen begär förslag om nytt system för bosparande i enlighet
med vad utskottet anfört,

FiU 1986/87:24

13. Bosparande (mom. 10)

Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”1 samband” och
på s. 17 slutar med ”privata investeringskontona” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är även viktigt att
ungdomar genom egna insatser kan skaffa sig en bostad. Reella möjligheter
måste skapas att genom långsiktigt sparande i kombination med bra
lånemöjligheter förvärva bostadsrättslägenheter eller egna hem. En väg kan
vara att t.ex. ge skattefrihet för ungdomarnas sparande i bank för bostäder,
vilket blir en effekt om förslaget i motion Boll2 om privata investeringskonton
genomförs.

Enligt utskottets mening bör riksdagen mot här angiven bakgrund av
regeringen begära ett förslag om ett skattefritt bostadssparande för ungdomar
i form av privata investeringskonton.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande bosparande

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Boll2 yrkande 4 och med
anledning av motionerna 1986/87:Fi711, 1986/87:Fi712, 1986/
87:Fi715, 1986/87:Bol29 yrkande 5, 1986/87:Bol31 yrkande 4 samt
1986/87: Bo 132 yrkande 7 hos regeringen begär förslag om bosparande
för ungdom i enlighet med vad utskottet anfört,

14. Bosättningslån (mom. 11)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 18 slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Ungdomar som har möjlighet att spara i allemanssparande! kan erhålla lån
för bosättningslån eller för anskaffande av bostad (bosparlån). Det är enligt
utskottet en bra form att underlätta för ungdomar att klara sin bosättning.
Trots detta finns det grupper som, på grund av olika omständigheter, inte har
möjlighet att spara. Därför borde enligt utskottet frågan om att återinföra
bosättningslånen prövas på nytt. Bosättningskostnaden är i dag ofta så hög
att det är nödvändigt att kunna fördela den över flera år. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Fi701 och Fi702 om återinförande av
bosättningslån bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande bosättningslån

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fi701 och 1986/
87:Fi702 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

FiU 1986/87:24

15. Bosättningslån (moni. 11, motiveringen)

FiU 1986/87:24

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Hugo Hegeland (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med ”Utskottet vill” och på s. 18 slutar med ”av utskottet” bort ha
följande lydelse:

På förslag av den dåvarande regeringen beslöt riksdagen år 1981 att den
statliga bosättningslånegivningen skulle upphöra vid årsskiftet 1981-1982
(SoU 1981/82:19, rskr. 1981/82:72). Förslaget ingick i ett större samlat paket
av ekonomisk-politiska åtgärder och utgjorde ett led i strävandena att
begränsa budgetunderskottet. Det tillstyrktes av socialutskottet med hänvisning
till att den sociala sektorn inte kan undantas då man skall överväga
besparingsåtgärder på statsbudgeten. Socialutskottet accepterade mot denna
bakgrund förslaget att bosättningslånegivningen skulle upphöra. Riksdagen
följde utskottet.

Enligt finansutskottets mening har det inte framkommit något som gör det
motiverat att i detta avseende inta en förändrad ståndpunkt. Dessutom har
avregleringen på kreditmarknaden och avskaffandet av utlåningsregleringen
underlättat möjligheterna att låna för bostads- och bosättningsändamål.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Fi701 och Fi702.

Särskilda yttranden

1. Allemanssparandet (mom. 1)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:

Undan för undan skapas förmåner för dem som har möjlighet att spara
regelbundet. Ett hushållssparande innebär att viss konsumtion kan finansieras
denna väg i stället för att lånefinansieras, vilket på sikt ytterligare
förbättrar spararnas ekonomi, samtidigt som sämre bemedlade tvingas ut i
fördyrande lånekonsumtion.

För att kunna öka hushållssparande! fordras därför åtgärder som gör att
fler hushåll får möjlighet att spara en del av inkomsten. Den förda
ekonomiska politiken inriktar sig dock mot att hålla tillbaka lönerna för de
vanliga inkomsttagarna. Detta motverkar i längden det breda, allmänna
hushållssparande som är önskvärt, inte minst för att skapa viss trygghet i den
enskildes ekonomi.

Spardelegationen skall nu utreda hushållssparande!. Jag förutsätter att
utredningen inriktar sig mot att föreslå åtgärder som inte innebär ytterligare
premiering av dem som har sparförmåga och som befäster och ökar de
skillnader i levnadsförhållanden som redan i dag är för handen. Utredningen
bör i stället se över hur ett allmänt sparande kan premieras även för
låginkomsttagare med små ekonomiska resurser.

Vad det gäller sparandets roll i näringslivets kapitalförsörjning är det min
uppfattning att företagen har medel för investeringar. En begränsning av
utlandsinvesteringarna och åtgärder mot spekulativa inslag i ekonomin
skulle främja näringslivets investeringar inom landet. Utskottets åsikt om att

sparandet i den svenska ekonomin bör ske främst genom en minskning av det
statliga budgetunderskottet måste tillbakavisas. Ett statligt underskott som
minskas genom minskade transfereringar inom den gemensamma sektorn
kan få motsatta konsekvenser beroende på hur effekterna slår igenom i de
enskilda hushållens ekonomi.

2. Privata investeringskonton (mom. 9)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anför:

Vi har en viss sympati för motionärernas förslag om privata investeringskonton
och har därför i annat sammanhang förordat att frågan ytterligare utreds.
Det är emellertid enligt vår mening inte möjligt att omedelbart införa sådana
konton enligt motionärernas önskemål.

FiU 1986/87:24

Innehåll

FiU 1986/87:24

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionerna 2

Motionerna 4

Utskottet 7

Utvecklingen av sparandet 7

Hushållssparande! 8

Allemanssparande 11

Vinstsparandet 12

Sparfrämj ande åtgärder 12

Sparmål, ökad aktiespridning m.m 14

Sparstimulans och ökad aktiespridning 14

Mål för hushållssparande 14

Utredning om ett företagsanknutet sparande 15

Analys av de ekonomisk-psykologiska effekterna 15

Privata investeringskonton 15

Bosparande 16

Bosättningslån 17

Hemställan 18

Reservationer

1. Allemanssparande (mom. l)(m, fp) 19

2. Sparfrämjande åtgärder (mom. 3)(m,fp,c) 20

3. Utredning om hushållssparande (mom. 4) (c) 20

4. Utredning om hushållssparande! (mom. 4, motivering) (m, fp) 21

5. Sparstimulans och ökad aktiespridning (mom. 5) (m, fp) 21

6. Sparstimulans och ökad aktiespridning (mom. 5) (c) 23

7. Mål för hushållssparande (mom. 6) (m, fp) 24

8. Mål för hushållssparande (mom. 6, motivering) (c) 24

9. Utredning om företagsanknutet sparande (mom. 7) (m) 25

10. Analys av ekonomisk-psykologiska effekter (mom. 8) (m) 25

11. Privata investeringskonton (mom. 9) (c) 25

12. Bosparandet (mom. 10) (m, fp) 26

13. Bosparandet (mom. 10) (c) 27

14. Bosättningslån (mom. 11) (vpk) 27

15. Bosättningslån (mom. 11, motivering) (m, fp) 28

Särskilda yttranden

1. Allemanssparande (vpk) 28

2. Privata investeringskonton (fp) 29