Finansutskottets betänkande
1986/87:20

om kommunalekonomiska frågor (prop.
1986/87:100bil. 9 Litt. E)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet frågor rörande det kommunala skatteutjämningssystemet,
skatteutjämningsavgiften och anslaget till kommunerna
avseende kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning. Utskottet
tillstyrker budgetpropositionens förslag till ändrat skatteutjämningssystem
men föreslår åtgärder som innebär att effekterna år 1988 för kommunerna
och landstingskommunerna mildras. Minskningen av skatteutjämningsbidraget
för år 1988 jämfört med för år 1987 får inte för någon kommun eller
landstingskommun överstiga vad som motsvarar 50 öre räknat per skattekrona.
För de kommuner med hög utdebitering, egen eller sammanlagd, och låg
skattekraft som trots detta drabbas hårt av de föreslagna omläggningarna för
kommunsektorn föreslår utskottet att, utöver propositionens förslag, 200
milj. kr. anvisas i form av extra skatteutjämningsbidrag år 1988.

Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet
reserverar sig gemensamt mot förslaget till reviderat skatteutjämningssystem
och begär att regeringen skyndsamt utarbetar ett nytt förslag som innebär att
de specialdestinerade bidragen minskas till förmån för skatteutjämningssystemet.
Vänsterpartiet kommunisterna förespråkar i sin reservation ett
system som främjar en övergång till statskommunal enhetsskatt.

Utskottet avstyrker ett antal motioner som kräver att de specialdestinerade
bidragen till kommunsektorn minskas och att de helt eller delvis överförs
till skatteutjämningssystemet. Företrädarna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet reserverar sig gemensamt mot utskottets beslut.

Utskottet tillstyrker vidare propositionens förslag att skatteutjämningsavgiften
sänks och att kommunerna ges kompensation även för år 1988 för den
slopade företagsbeskattningen. Moderata samlingspartiet föreslår i en
reservation att skatteutjämningsavgiften avskaffas, folkpartiet föreslår i en
annan reservation att avgiften höjs och centerpartiet föreslår att avgiften
sänks utöver propositionens förslag. Vänsterpartiet kommunisterna vill i sin
reservation att kommunsektorn befrias från skatteutjämningsavgiften och
därigenom ges ökade finansiella resurser. I en gemensam reservation från
företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet
föreslås att kompensationen för slopad kommunal företagsbeskattning
avskaffas år 1988.

FiU

1986/87:20

1 Riksdagen 1986/87.5sami. Nr 20

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1986/87:100 bilaga 9 i vad avser Litt. E Bidrag och
ersättningar till kommunerna,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1986/87:Fi215 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 7,
1986/87:Fi217 av Alf Svensson (c) i vad avser yrkande 4,

1986/87:Fi223 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c) i
vad avser yrkande 3,

1986/87:Fi228 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkande 7,
1986/87:Fi301 av Anita Bråkenhielm m.fl. (m),

1986/87:Fi302 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1986/87:Fi303 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m),

1986/87:Fi304 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c),

1986/87:Fi305 av Bo Lundgren m.fl. (m, fp, c),

1986/87:Fi306 av Olle Grahn m.fl. (fp, m. c),

1986/87:Fi307 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m),

1986/87:Fi308 av Olof Johansson m.fl. (c),

1986/87:Fi309 av Stina Gustavsson m.fl. (c, fp, m),

1986/87:Fi310 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp),

1986/87:Fi311 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp),

1986/87:Fi312 av Mona Saint Cyr (m),

1986/87:Fi313 av Rolf Kenneryd m.fl. (c, m),

1986/87:Fi314 av Gunilla André och Bengt Kindbom (c),

1986/87:Fi315 av Olle Svensson m.fl. (s),

1986/87:Fi316 av Åke Wictorsson m.fl (s),

1986/87:Fi317 av Birger Rosqvist m.fl (s),

1986/87:Fi318 av Jan Fransson m.fl. (s),

1986/87:Fi319 av Göran Magnusson m.fl. (s),

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 2-6,
1986/87:Fi321 av Christer Eirefelt och Margareta Fogelberg (fp),
1986/87:Fi322 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c) och
1986/87:Sk386 av Alf Svensson (c) i vad avser yrkande 10.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Heby kommun, Mullsjö kommun och
Norrländska länsavdelningarnas samarbetsdelegation samt en gemensam
skrivelse från landshövdingarna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Utskottet har under ärendets behandling gjort studiebesök i vissa kommuner
och landstingskommuner i Kalmar län, Stockholms län och Kopparbergs
län.

FiU 1986/87:20

Propositionens hemställan

FiU 1986/87:20

I proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt - under Litt. E Bidrag och
ersättningar till kommunerna (s. 87-105) föreslagit riksdagen att

dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om skatteutjämning,

2. lag om ändring i uppbördslagen (1983:272),

3. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,

4. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

5. lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående
det kommunala skatteunderlaget m.m.,

dels till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret
1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 12681000000 kr.,

dels till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
företagsbeskattningen för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag
av 1569000000 kr.

Propositionens lagförslag har följande lydelse:

1 Förslag till
Lag om skatteutjämning
Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Landstingskommun och kommun kan få skatteutjämningsbidrag och
skall betala skatteutjämningsavgift enligt denna lag.

2 § I lagen förstås med

skatteutjämningsår det år under vilket skatteutjämningsbidraget utbetalas
och skatteutjämningsavgiften betalas,

eget skatteunderlag antalet skattekronor enligt taxeringsnämndens beslut
om taxering till kommunal inkomstskatt året före skatteutjämningsåret,

egen skattekraft skatteunderlag per kyrkobokförd invånare vid ingången
av året före skatteutjämningsåret,
medelskattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare
vid ingången av året före skatteutjämningsåret,
garanterad skattekraft det procenttal av medelskattekraften som motsvaras
av landstingskommunens eller kommunens grundgaranti enligt 3
och 4 §§ justerad enligt 5 §,
garanterat skatteunderlag det antal skattekronor som motsvarar den
garanterade skattekraften,
tillskott av skatteunderlag det antal skattekronor varmed det egna skatteunderlaget
understiger det garanterade skatteunderlaget.

Grundgaranti och garanterad skattekraft

3 § För landstingskommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Landstingskommuner Grund garanti -

Norrbottens läns landstingskommun 139

Västerbottens läns landstingskommun 127

Jämtlands läns landstingskommun 123

Västernorrlands läns landstingskommun 113

Värmlands. Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner
105

Blekinge läns landstingskommun 103

Örebro och Västmanlands läns landstingskommuner 101

Övriga landstingskommuner 97

FiU 1986/87:20

4 § För kommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraf- FiU 1986/87:20
ten som grundgaranti.

Län

Kommuner

Grund garanti -

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och

Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Samtliga 97

Enköping, Håbo och Uppsala 97

Östhammar 105

Tierp och Älvkarleby 107

Samtliga 97

Finspång, Linköping, Mjölby, Motala, Norrköping,
Söderköping, Vadstena, Åtvidaberg
och Ödeshög 97

Boxholm, Kinda och Ydre 101

Valdermarsvik 109

Samtliga 97

Alvesta, Ljungby, Växjö och Älmhult 97

Markaryd 101

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge 105

Samtliga utom Hultsfred och Högsby 97

Hultsfred 99

Högsby 103

Gotland 117

Samtliga 103

Samtliga 97

Göteborg, Härryda, Kungälv, Munkedal,
Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Strömstad,
Tanum och Tjörn 97

Lysekil, Stenungsund och Uddevalla 101

Öckerö 107

Ale, Alingsås, Borås, Herrljunga, Lerum,
Lilla Edet, Mark, Mellerud, Svenljunga,
Tranemo, Trollhättan, Ulricehamn, Vårgårda
och Vänersborg 97

Färgelanda 101

Åmål 105

Bengtsfors och Dals-Ed 107

Samtliga utom Gullspång 97

Gullspång 103

Karlstad 103

Hammarö 105

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums,
Hagfors, Kil, Kristinehamn, Munkfors, Storfors,
Sunne, Säffle och Årjäng 107

Torsby 113

Hallsberg och Kumla 101

Askersund, Laxå och Örebro 103

Degerfors och Karlskoga 105

Hällefors, Lindesberg och Nora 107

Ljusnarsberg 109

Län Kommuner Grund garanti -

Västmanlands Västerås 97

Arboga, Heby, Kungsör, Köping och Sala 99
Hallstahammar och Surahammar 103

Fagersta och Norberg 107

Skinnskatteberg 109

Kopparbergs Falun 103

Borlänge 105

Avesta, Hedemora, Ludvika,

Smedjebacken och Säter 107

Gagnef, Leksand, Rättvik och Vansbro 109
Mora 111

Orsa 113

Malung 117

Älvdalen 133

Gävleborgs Gävle 103

Sandviken 105

Hofors, Hudiksvall, Nordanstig och Ockelbo 109
Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn 111

Ljusdal 117

Västernorrlands Härnösand, Sundsvall och Timrå 113

Kramfors och Örnsköldsvik 115

Ånge 119

Sollefteå 125

Jämtlands Östersund 113

Berg och Bräcke 125

Krokom och Ragunda 127

Hälledalen och Are 131

Strömsund 135

Västerbottens Umeå 115

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå 117
Bjurholm, Vindeln och Vännäs 125

Norsjö 131

Malå 133

Lycksele 135

Sorsele, Stomman och Vilhelmina 143

Dorotea och Åsele 145

Norrbottens Luleå och Piteå 125

Haparanda och Kalix 131

Boden och Älvsbyn 133

Arvidsjaur 139

Gällivare och Kiruna 141

Arjeplog, Jokkmokk och Överkalix 143

Övertorneå 145

Pajala 149

FiU 1986/87:20

tingskommun och kommun som inte ingår i landstingskommun skall hänsyn
tas till skillnader i fråga om kostnader för sjukvård. För kommun skall
hänsyn tas till skillnader i fråga om kostnader för barnomsorg, grundskola,
gymnasieskola, äldreomsorg, kommunalt bostadstillägg till folkpension,
socialbidrag samt statskommunala bostadsbidrag.

I fråga om landstingskommun och kommun vars folkmängd senaste
tioårsperioden har minskat skall tillägg göras för den befolkningsminskning
som överstiger fem procent.

Skatteutjämningsbidrag

6 § Landstingskommun och kommun får skatteutjämningsbidrag, om det
egna skatteunderlaget understiger det garanterade skatteunderlaget. Bidraget
motsvarar tillskottet av skatteunderlag multiplicerat med skattesatsen
för skatteutjämningsåret i den mån denna inte överstiger för landstingskommun
13 kronor 50 öre per skattekrona, för kommun som ingår i
landstingskommun 16 kronor per skattekrona och för annan kommun 29
kronor 50 öre per skattekrona.

7 § Regeringen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag.
Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 mars året före skatteutjämningsåret.

Skatte utjämningsavgift

8 § Skatteutjämningsavgiften består av grundavgift och tilläggsavgift.
Tilläggsavgift betalas endast om den egna skattekraften överstiger 130%
av medelskattekraften.

9 § Grundavgiften beräknas på summan av eget skatteunderlag och tillskott
av skatteunderlag och är för varje skattekrona

10 öre för landstingskommun och
23 öre för kommun.

10 § Tilläggsavgiften beräknas på eget skatteunderlag och är

5 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som
motsvarar 130 men inte överstiger vad som motsvarar 135 procent av
medelskattekraften,

6 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som
motsvarar 135 men inte överstiger vad som motsvarar 145 procent av
medelskattekraften,

8 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som
motsvarar 145 procent av medelskattekraften.

Gemensamma bestämmelser

11 § Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner beräknas
tillskott av skatteunderlag och skatteutjämningsavgift på grundval
av den indelning som gäller vid skatteutjämningsårets ingång.

12 § Länsskattemyndigheten fastställer tillskott av skatteunderlag och
skatteutjämningsavgift samt lämnar senast den 25 januari skatteutjämningsåret
landstingskommun och kommun uppgift om tillskottets storlek
och avgiftens belopp.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns budgetarbete skall

FiU 1986/87:20

länsskattemyndigheten senast den 10 september året för skatteutjämningsåret
lämna landstingskommun och kommun uppgift om uppskattat tillskott
av skatteunderlag och uppskattad skatteutjämningsavgift.

13 § Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31
december året före skatteutjämningsåret.

14 § I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under skatteutjämningsåret
tillämpas bestämmelserna i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m.

Skatteutjämningsavgiften skall betalas med en tolftedel varje månad
genom avräkning mot fordran enligt 4 § nyssnämnda lag. Vid avräkningen
får på motsvarande sätt som där anges beräknade belopp användas i
månaderna januari och februari samt jämkning med anledning av detta ske
i mars månad.

15 § Statistiska centralbyråns eller länsskattemyndighets beslut enligt
denna lag får överklagas hos regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången i
fråga om skatteutjämningsåret 1988 om inte annat följer av punkterna 2—5
nedan.

2. Genom lagen upphävs lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
och lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift. De upphävda lagarna
tillämpas dock alltjämt i fråga om skatteutjämningsbidrag för år 1987 och
tidigare år respektive skatteutjämningsavgift för åren 1986 och 1987.

3. För skatteutjämningsåret 1988 gäller att grundgarantin inte för någon
landstingskommun eller kommun får understiga grundgarantin för bidragsåret
1987 minskad med tre procentenheter.

4. För skatteutjämningsåret 1989 gäller dels att grundgarantin inte för
någon landstingskommun eller kommun får understiga grundgarantin för
bidragsåret 1988 minskad med tre procentenheter, dels att grundgarantin
inte får understiga 98 procent av medelskattekraften.

5. Grundavgiften är, i stället för vad som sägs i 9 §, för varje skattekrona skatteutjämningsåret

1988:

20 öre för landstingskommun
33 öre för kommun
skatteutjämningsåret 1989:

15 öre för landstingskommun
28 öre för kommun.

FiU 1986/87:20

2 Förslag till

FiU 1986/87:20

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 52 § och 54 §
(1953:272)' skall ha följande lydelse.

1 mom. uppbördslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
52 §2

Skatt, som har innehållits genom
skatteavdrag, skall betalas genom
insättning på skattepostgirokonto
hos länsskattemyndigheten i det län
där arbetsgivaren är registrerad för
inbetalning och redovisning av arbetstagares
skatt. Är arbetsgivaren
ej registrerad, skall skatten betalas
till länsskattemyndigheten i det län
där arbetsgivaren är bosatt. Inbetalning
från landstingskommun och
kommun skall dock, såvitt gäller
preliminär A-skatt, ske genom avräkning
mot fordran enligt 4 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och an nan

menighets utdebitering av
skatt, m. m.

Sådan preliminär A-skatt eller kvarstående skatt, som ej har innehållits
genom skatteavdrag, preliminär B-skatt samt tillkommande skatt skall
betalas genom insättning på skattepostgirokonto hos den länsskattemyndighet
till vilken skatten skall betalas enligt skattsedel.

Insättning enligt första eller andra stycket kan göras också genom inbetalning
hos de banker, med vilka regeringen har träffat avtal därom.

Om arbetsgivare eller skattskyldig ej vet till vilken länsskattemyndighet
inbetalning skall göras, skall skatten sättas in på skattepostgirokonto hos
länsskattemyndigheten i det län där arbetsgivaren respektive den skattskyldige
är bosatt.

Betalas skatt genom girering från postgirokonto, skall skatten anses vara
inbetald den dag då gireringshandlingarna kom in till postanstalt. Statlig
myndighet, som använder det centrala redovisningssystemet (system S)
för betalning av skatt, skall anses ha betalt den dag då uppdrag att betala
skatten sändes till redovisningscentral i systemet.

Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.

54 §

1 morn.3 En arbetsgivare, som
har gjort skatteavdrag för preliminär
A-skatt eller utgett lön för vilken
månadsavgift skall redovisas
enligt lagen (1984:668) om uppbörd

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

2 Senaste lydelse 1986: 1288.

3 Senaste lydelse 1986: 1288.

1 mom. En arbetsgivare, som
har gjort skatteavdrag för preliminär
A-skatt eller utgett lön för vilken
månadsavgift skall redovisas
enligt lagen (1984: 668) om uppbörd

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

FiU 1986/87:20

av socialavgifter från arbetsgivare av socialavgifter från arbetsgivare

skall utan anmaning lämna uppgift skall utan anmaning lämna uppgift

(uppbördsdekiaration) om (uppbördsdeklaration) om

detta till den länsskattemyndighet detta till den länsskattemyndighet

som avses i 52 § första stycket. Ar- som avses i 52 § första stycket. Arbetsgivare
som avses i 3 § andra betsgivare som avses i 3 § andra

stycket sista meningen lagen om stycket sista meningen lagen om

uppbörd av socialavgifter från ar- uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
skall dock lämna dekla- betsgivare skall dock lämna deklarationen
till länsskattemyndigheten rationen till länsskattemyndigheten

i Stockholms län. Deklaration skall i Stockholms län. Deklaration skall

lämnas senast den 18 i uppbörds- lämnas öv landstingskommun och

månaden efter den månad då skat- kommun senast den 12 och av an teavdraget

gjordes eller lönen ut- nan arbetsgivare senast den 18 i

gavs. uppbördsmånaden efter den månad

då skatteavdraget gjordes eller
lönen utgavs.

Efter anmaning av länsskattemyndigheten eller lokal skattemyndighet är
också den, som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att
avge uppbördsdeklaration.

Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på
blankett enligt fastställt formulär.

Uppbördsdeklaration skall upptaga

1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda
redovisningsnummer;

2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;

3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt;

4) sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som avses i 2 kap. 3 §
lagen (1981:691) om socialavgifter, dock inräknat det belopp som avses i
punkt 5;

5) det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare;

6) den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;

7) månadsavgiftens belopp;

8) summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7.

En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall
lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt) om detta. Sådan
deklaration skall lämnas senast den 18 i uppbördsmånaden april och
upptaga, förutom uppgift som avses i fjärde stycket 1, det belopp som
dragits av för kvarstående skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i första—tredje styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 9 och 14 §§ lagen (1984: 668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Månadsavgiften skall betalas till
den länsskattemyndighet till vilken
uppbördsdeklaration skall lämnas
och inom den tid som gäller för deklarationens
avlämnande. I övrigt
skall bestämmelserna i 52 § uppbördslagen
(1953:272) om inbetalning
tillämpas. Vad där sägs om
inbetalning från landstingskommun
och kommun av preliminär A-skatt
som innehållits genom skatteavdrag
gäller också i fråga om månadsavgift.

Har en arbetsgivare betalat in ett lägre belopp än som enligt uppbördsdeklarationen
skall betalas som arbetsgivaravgifter och innehållen skatt
skall beloppet i första hand räknas som betalning av den innehållna skatten.

Kvarstående avgift skall betalas
senast den 1 mars året efter utgiftsåret
i den ordning som gäller för
inbetalning av månadsavgift.

Kvarstående avgift skall betalas
senast den 1 mars året efter utgiftsåret
i den ordning som gäller för
inbetalning av månadsavgift. Vad
som sägs i 52 § första stycket sista
meningen uppbördslagen (1953:
272) gäller dock inte i fråga om
kvarstående avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

FiU 1986/87:20

1 Senaste lydelse 1986: 1388.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs att 1, 4 och 4 a §§ lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Skattesatsen för kommuns och Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt annan menighets uttag av skatt

skall bestämmas i förhållande till skall bestämmas i förhållande till

det antal skattekronor och skat- det antal skattekronor och skat teören,

som enligt länsskattemyn- teören, som enligt länsskattemyn dighetens

beräkning kommer att dighetens beräkning kommer att

påföras de skattskyldiga vid taxe- påföras de skattskyldiga vid taxeringen
det år skattesatsen skall fast- ringen det år skattesatsen skall fastställas,
ökat med det antal skatte- ställas, ökat med det antal skattekronor,
som staten uppskattas sko- kronor, som staten uppskattas skola
tillskjuta enligt lagen (1979:362) la tillskjuta enligt lagen (1987:000)

om skatteutjämningsbidrag. om skatteutjämning.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977: 179) eller 6
kap. 4 § tredje stycket lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga
samfalligheter annan skattesats slutligt fastställs än den som har bestämts
tidigare, skall den nya skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till
det antal skattekronor och skatteören som har påförts de skattskyldiga vid
taxeringen det år skattesatsen skall fastställas.

4 §3

Kommun är berättigad att under visst år av staten uppbära kommunalskatt
med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av
antalet skattekronor och skatteören i kommunen enligt taxeringsnämndens
beslut vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den
skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977: 179) annan skattesats slutligt
fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen
läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten
fastställdes.

Kommunen är berättigad att under visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har
beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt
taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal
inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet
ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det
år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som
kommunen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under

1 Lagen omtryckt 1973:437.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 191.

2 Senaste lydelse 1986: 1315.

5 Senaste lydelse 1986: 1315.

FiU 1986/87:20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

FiU 1986/87:20

året efter det år, då förskottet utanordnas enligt bestämmelserna i femte
stycket.

Är antalet hos länsskattemyndigheten registrerade kyrkobokförda invånare
i kommunen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det
var vid mitten av augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat
enligt tredje stycket, ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal
mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens
fordran hos staten och avräknas enligt tredje stycket. Länsskattemyndigheten
skall senast den 10 september lämna kommunen uppgift om
det invånarantal och det däremot svarande beräknade antalet skattekronor
och skatteören, som skall ligga till grund för ökningen av förskottet.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör kommunens fordran hos
staten enligt denna paragraf, skall
länsskattemyndigheten under samma
år utanordna till kommunen
med en tjugofjärdedel den 18 och
en tjugofjärdedel den 20 i vaije kalendermånad.
Är kommunens fordran
icke uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari och
februari, skall vid dessa tillfällen
utbetalas samma belopp som har
utbetalats i december månad det
föregående året. När särskilda skäl
föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp.
Om något av de belopp som utbetalades
i månaderna januari och februari
inte motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall den
jämkning som föranledes härav ske
i fråga om det belopp, som utbetalas
i mars månad.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör kommunens fordran hos
staten enligt denna paragraf, fördelas
med en tolftedel på varje kalendermånad.
Vad som återstår, sedan
avräkning har skett enligt 52 §
uppbördslagen (1953:272), 16 § lagen
(1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till
folkpension, 9§ lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare och 14 § lagen
(1987:000) om skatteutjämning,
skall länsskattemyndigheten utanordna
till kommunen den 20 i månaden.
Är kommunens fordran inte
uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari och februari,
skall utbetalningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december månad
det föregående året. När särskilda
skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp
som utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga
om utbetalningen i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om landstingsskatt.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

FiU 1986/87:20

4 a §4

Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av
antalet skattekronor och skatteören i församlingen enligt taxeringsnämndens
beslut vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat
efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har
skattskyldig enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för
den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till
församlingen, skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad
att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån.

Har enligt 6 kap. 4 § lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga
samfälligheter annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts
tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har
bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Församling är berättigad att under visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har
beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt
taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal
inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet
ingår i församlingens fordran hos staten vid ingången av året efter det år,
då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som
församlingen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen
under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör församlingens fordran hos
staten enligt denna paragraf skall
länsskattemyndigheten under samma
år utanordna till församlingen
med en tolftedel den 18 i varje kalendermånad.
Är församlingens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari
och februari, skall vid dessa tillfällen
utbetalas samma belopp som
har utbetalats i december månad
det föregående året. När särskilda
skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp.
Om något av de belopp som
utbetalades i månaderna januari
och februari inte motsvarar en tolftedel
av församlingens fordran,
skall den jämkning som föranleds
härav ske i fråga om det belopp,
som utbetalas i mars månad.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör församlingens fordran hos
staten enligt denna paragraf skall
länsskattemyndigheten under samma
år utanordna till församlingen
med en tjugofjärdedel den 18 och
en tjugofjärdedel den 20 i varje kalendermånad.
Är församlingens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari
och februari, skall vid dessa tillfällen
utbetalas samma belopp som
har utbetalats i december månad
det föregående året. När särskilda
skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp.
Om något av de belopp som
utbetalades i månaderna januari
och februari inte motsvarar en tolftedel
av församlingens fordran,
skall den jämkning som föranleds
härav ske i fråga om det belopp,
som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om församling tillämpas på motsvarande sätt i fråga
om kyrklig samfällighet.

4 Senaste lydelse 1986: 1315.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Intill den 1 januari 1988 skall
dock hänvisningen i 1 § första stycket avse lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag
och hänvisningen i 4 § femte stycket till 14 § lagen
(1987: 000) om skatteutjämning avse 8 § lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift.

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982: 221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget
m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 c § lagen (1982: 221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m. m. skall ha följande
lydelse.

Vid bestämmande av det förskott
på kommunalskatt, landstingsskatt
och församlingsskatt enligt 4 och
4 a §§ lagen (1965: 269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m. m. som skall utbetalas under
åren 1987 och 1988 samt av
skatteunderlag för bidragsåret 1987
enligt lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag
och för skatteutjämningsåret
1988 enligt lagen
(1987:000) om skatteutjämning
skall beräkningen grundas på ett
justerat skatteunderlag enligt följande.

Antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämndens beslut
vid 1986 respektive 1987 års taxering skall omräknas till det antal som kan
beräknas ha blivit påfört om grundavdraget enligt 48 § 2 mom. första
stycket kommunalskattelagen (1928: 370) hade uppgått till 8 300 respektive
9600 kronor vid nämnda taxeringar.

Vid bestämmande av skattesats för åren 1987 och 1988 skall bestämmelserna
i denna paragraf beaktas.

Vid bestämmande av det förskott
på kommunalskatt, landstingsskatt
och församlingsskatt enligt 4 och
4 a §§ lagen (1965: 269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m. m. som skall utbetalas under
åren 1987 och 1988 samt av
skatteunderlag för bidragsåren
1987 och 1988 enligt lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall beräkningen grundas på
ett justerat skatteunderlag enligt
följande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

FiU 1986/87:20

1 Senaste lydelse 1986:494.

Motionsyrkandena

FiU 1986/87:20

Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag

1986/87:Fi304 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att de specialdestinerade
bidragen på sikt inlemmas i den kommunala skatteutjämningen.

1986/87:Fi306 av Olle Grahn m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att finansdepartementet skyndsamt utarbetar och förelägger
riksdagen ett nytt förslag som utgör ett samlat åtstramningspaket, vari
samtliga (även specialdestinerade) statsbidrag om 60 miljarder kronor vägs
in i en helhetslösning med syftet att alla kommuner - ”rika och fattiga” -deltar och bär sina relativa delar av nedskärningarna efter bärkraft samt
beslutar att nuvarande skatteutjämningssystem/regler får gälla tills vidare i
avvaktan på denna helhetslösning.

1986/87:Fi310 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag till skatteutjämning
mellan kommuner skyndsamt utarbetas, vilket har formen av ett samlat
åtgärdspaket vari samtliga (även specialdestinerade) statsbidrag på området
vägs in i en helhetslösning syftande till att alla kommuner, rika lika väl som
fattiga, alltefter bärkraft skall ta på sig sin relativa del av nedskärningarna,
och att förslaget ofördröjligen framläggs för riksdagen,

1986/87:Fi313 av Rolf Kenneryd m.fl. (c, m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att finansieringen för 1988 gentemot budgetpropositionen
sker i sin helhet och i huvudsak genom nedskärningar i de
specialdestinerade statsbidragen.

1986/87:Fi321 av Christer Eirefelt och Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för statsbidrag till
komunerna som anförts i motionen.

Skatteutjämningssystemet

1986/87:Fi215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av det
kommunala skatteutjämningssystemet, i enlighet med vad som i motionen
föreslagits, i sådan tid att förändringarna kan träda i kraft fr.o.m. den 1
januari 1988.

1986/87:Fi217 av Alf Svensson (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ett nytt förslag till
kommunalskatteutjämningssystem i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1986/87:Fi223 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c) vari —
med hänvisning till motiveringen i motion 1986/87:A466 — yrkas

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om skatteutjämningssystemet.

1986/87:Fi301 av Anita Bråkenhielm m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen med
avslag på regeringens förslag till förändrat system för kommunalskatteutjämning
hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med de riktlinjer som i
motionen anförts.

1986/87:Fi302 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:100 vad avser förslag
om revidering av skatteutjämningssystemet,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till omarbetade
övergångsbestämmelser för skatteutjämningssystemet i enlighet med vad
som anförs i motionen, varvid systemets anpassning för övergång till en
enhetlig skatt för stat och kommuner beaktas.

1986/87:Fi303 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om revidering av det kommunala
skatteutjämningssystemet.

1986/87:Fi304 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i budgetpropositionens
bilaga 9 om ändringar i lagen om kommunal skatteutjämning.

1986/87:Fi305 av Bo Lundgren m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen med
avslag på regeringens förslag om ändrat skatteutjämningssystem som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande
systemets framtida utformning.

1986/87:Fi308 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till nytt kommunalt
skatteutjämningssystem för 1988,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till provisoriskt
skatteutjämningssystem för 1988 med den inriktning som anges i motionen.

1986/87:Fi309 av Stina Gustavsson m.fl. (c, fp, m) vari yrkas att riksdagen
beslutar avslå förslaget om kommunal skatteutjämning samt hos regeringen
begär nytt förslag utifrån vad som i motionen anförts.

1986/87:Fi310 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att nuvarande regler för skatteutjämning
mellan kommunerna får, i avvaktan på den under 1 begärda
helhetslösningen, gälla tills vidare.

1986/87:Fi311 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen yrkar avslag på förslaget till nytt skatteutjämningssystem.

1986/87:Fi312 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen, med avslag på
regeringens förslag om skatteutjämning, anhåller om nytt förslag snarast som
bättre beaktar de enskilda kommunernas faktiska förhållanden.

1986/87:Fi313 av Rolf Kenneryd m.fl. (c, m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till nytt kommunalt
skatteutjämningssystem,

2. att riksdagen beslutar att begära att regeringen skyndsamt utarbetar och

FiU 1986/87:20

2 Riksdagen 1986187.5 sami. Nr20

förelägger riksdagen förslag till ett nytt kommunalt skatteutjämningssystem
med i motionen angiven inriktning,

3. att riksdagen beslutar att nuvarande skatteutjämningssystem/regler får
gälla tills vidare i avvaktan på denna helhetslösning.

1986/87:Fi314 av Gunilla André och Bengt Kindbom (c) vari — med
hänvisning till motiveringen i motion 1986/87:Ub680 - yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag till förändringar av den kommunala skatteutjämningen.

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt skatteutjämningssystem
och därav föranledda lagändringar,

1986/87:Fi321 av Christer Eirefelt och Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt skatteutjämningssystem.

1986/87:Fi322 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c) vari — med
hänvisning till motiveringen i motion 1986/87:A498 - yrkas att riksdagen
beslutar avslå regeringens förslag till nytt kommunalt skatteutjämningssystem.

1986/87:Sk386 av Alf Svensson (c) vari yrkas
10. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändring av
reglerna för skatteutjämning enligt vad som anförts i motionen.

Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

1986/87: Fi304 av Agne Flansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar justera lagen om kommunal skatteutjämning, så
att Kalmar län i likhet med Blekinge garanteras en grundgaranti på minst 103
% av medelskattekraften.

1986/87:Fi315 av Olle Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
Eskilstuna får grundgarantin höjd i enlighet med vad som gäller för
kommuner i Bergslagsområdet, och att i övrigt de synpunkter tillgodoses som
i motionen anförts om behovet av förändringar i systemet för kommuner i
Södermanlands län.

1986/87:Fi318 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
skateutjämning för Gullspångs kommun.

Regional skatteutjämning

1986/87:Fi316 av Åke Wictorsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära att det statliga skatteutjämningssystemet kompletteras
med en regional skatteutjämning av det slag som för närvarande finns i
Stockholms län, varvid resurser överförs till landstingen genom minskning av
den statliga skatteutjämningsavgiften.

FiU 1986/87:20

Extra skatteutjämningsbidrag

FiU 1986/87:20

1986/87:Fi317 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande behovet av extra skatteutjämningsbidrag
utöver regeringens förslag.

1986/87:Fi319 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna behovet av att ytterligare medel tillförs
anslaget Extra skatteutjämningsbidrag för att därigenom lindra övergångsproblemen
för de i motionen nämnda kommunerna.

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för
budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag av 15 miljarder kronor.

Utredning om ett nytt skatteutjämningssystem

1986/87:Fi302 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen hemställer om tillsättande av en parlamentarisk utredning
om övergång till enhetsskatt för stat och kommuner.

1986/87:Fi308 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära beredning och förslag
för att åstadkomma en effektiv kommunal skatteutjämning att gälla fr.o.m.
1989 enligt vad i motionen anförts.

1986/87:Fi317 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande den framtida inriktningen av den kommunala
skatteutjämningen.

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om ett nytt
system för statsbidrag till kommunerna enligt de riktlinjer som anförts i
motionen.

1986/87:Fi321 av Christer Eirefelt och Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om ett nytt
system för statsbidrag till kommunerna enligt de riktlinjer som anförts i
motionen.

Skatteutjämningsavgift

1986/87:Fi308 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att fr.o.m. 1988 avskaffa den särskilda kommunala
skatteutjämningsavgiften (13 öre/skattekrona),

4. att riksdagen beslutar avskaffa den progressiva tilläggsavgiften ovanför
130 % av medelskattekraften fr.o.m. 1988.

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen antar förslag till lag om skatteutjämningsavgift enligt vad
som anförts i motionen.

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning FiU 1986/87:20

1986/87:Fi228 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om bidrag till kommunerna med
anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.

1986/87:Fi320 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen avslår förslaget om Bidrag till kommunerna med anledning
av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen.

Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut med
kommunalekonomiska konsekvenser

1986/87:Fi307 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kravet på kostnadsanalys och konsekvensbeskrivning i propositioner, som
medför kommunala kostnadsökningar.

Propositionen

I propositionen anförs att skatteutjämningssystemet tillkom år 1966 för att ge
kommuner och landsting möjligheter att bygga ut verksamheten så att alla
medborgare i princip skulle få samma standard utan att skillnaderna i
skattesats blev alltför stora. Förhållandena har sedan dess ändrats så till vida
att skillnaderna i standard numera inte torde vara så stora. Däremot kvarstår
alltjämt relativt stora skillnader i utdebitering. Systemet behöver nu ändras
anförs det i propositionen i syfte att nå en bättre utjämning av de ekonomiska
skillnaderna. Mellan de kommuner som har högst resp. lägst sammanlagd
utdebitering är skillnaderna mycket stora. Nämnda skillnad uppgick år 1985
till 8:28 kr./skr.

Det nuvarande skatteutjämningssystemet, som trädde i kraft år 1980,
betydde en kraftig höjning av garantinivån i de södra och mellersta delarna av
landet. I den norra delen höjdes garantierna väsentligt mindre. Reformen
innebar en ökning av bidragen med tillsammmans ca 2,9 miljarder i 1979 års
penningvärde eller med 64 %.

Förhoppningen om att den kraftiga satsningen på skatteutjämningsbidragen
skulle leda till en utjämning av skattesatserna infriades inte. Skillnaderna
i utdebitering har i stället ökat sedan år 1979. Den nämnda inriktningen av
reformen ledde till att skattesatserna generellt sett blev betydligt högre i
Norrland än i övriga delar av landet.

I propositionen anförs att utvecklingen mot allt större utdebiteringsklyftor
mellan den norra delen och övriga delar av landet måste brytas och bättre
jämvikt mellan landsdelarna åstadkommas. Skatteutjämningssystemet, som
är av stor betydelse i strävandena att nå en bättre regional balans, bör få en
mer påtaglig regionalpolitisk inriktning än för närvarande. I vissa regionalpolitisk
prioriterade områden bör därför skatteutjämningsbidraget förstärkas.
Samtidigt måste de statsfinansiella påfrestningarna till följd av skatteutjämningssystemets
snabba kostnadsökning genom automatiken i systemet
dämpas.

Systemet för kommunal skatteutjämning måste därför ändras så att man
inom en reducerad medelsram får en kraftigare utjämningseffekt på skattesatserna.
Medlen bör omfördelas så att en större andel ges till kommuner och
landsting i de norra delarna av landet. Detta bör kunna ske inom ett i stort
sett oförändrat skattetryck.

Den tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet bör i princip
behållas med bl.a. anknytningen till medelskattekraften som en viktig del i
systemet. Det nuvarande intervallet om 3 procentenheter mellan skattekraftsklasserna
bör dock minskas till 2. Skälet till detta är att effekterna av
vissa ändringar som föreslås bör inarbetas i grundgarantin. Omvandlingen av
dessa effekter till skattekraftsklasser underlättas om intervallerna minskas.

Spärreglerna i nuvarande system bör avvecklas och effekterna av dessa
inarbetas i grundgarantierna. I ett nytt system behöver också det nuvarande
bidraget till högskattekommunerna för sänkning av skattesatserna inarbetas i
grundgarantin. Den skattesats som får användas vid beräkningen av skatteutjämningsbidraget
föreslås bli maximerad till viss nivå. Kommuner och
landsting med en högre skattesats får därför mindre bidrag än de skulle ha
fått om den egna skattesatsen obegränsad fått ligga till grund för bidragsberäkningen.
I möjligaste mån har hänsyn tagits till denna förlust, när förslag
till grundgarantier har upprättats.

Det är nödvändigt med en relativt kraftig förändring av relationerna i
grundgarantinivå mellan den norra och den södra delen av landet för att
uppnå den eftersträvade utjämningen. I propositionen föreslås därför att
grundgarantierna i den södra delen i princip sänks med 5 procentenheter och
att bidragsvolymen i den norra delen behålls i stort sett oförändrad. I vissa
sysselsättningsmässigt utsatta områden bör bidraget förstärkas. Grundgarantierna
för Bergslagskommunerna bör därför höjas, liksom grundgarantierna
för kommunerna och landstinget i Blekinge län. För att ytterligare förstärka
den regionalpolitiska effekten föreslås vidare att en viss omfördelning görs
inom norra delen av landet från kust till inland.

I propositionen föreslås en ny teknik för beräkning av skillnader i
kostnader för åldersstruktur och social struktur. Remissinstanserna har
påtalat vissa tekniska brister i förslaget. Beräkningsmetoden bygger i
huvudsak på skatteutjämningskommitténs förslag. Åldersfaktorn och bidrag
för befolkningsminskning beräknas var för sig och bestäms med en decimal.

De åldersberoende verksamheter som beaktas i skatteutjämningssystemet
kompletteras med gymnasieskolan för kommunerna och med den öppna
vården för landstingen.

Två komponenter för beaktande av kostnader för statskommunala bostadsbidrag,
som kommittén har föreslagit, tas bort. Ifrågavarande komponent
anger andel invånare 0-18 år. Skälet härför är av närmast teknisk natur.
Kostnaderna föreslås bli beräknade enbart med hänsyn till andelen familjer
med bostadsbidrag.

Kostnaderna för barnomsorg beräknas med utgångspunkt i antalet barn i
berörda åldrar och att den faktiska utbyggnaden av barnomsorgen tills vidare
vägs in till 50 %, dvs. i princip det system som nu tillämpas.

Hänsyn bör tas till kommunernas kostnader för socialbidrag. För att
kommunerna själva i så liten utsträckning som möjligt skall kunna påverka

FiU 1986/87:20

skatteutjämningsbidragets storlek bör beräkningen baseras på antalet bidragshushåll
i resp. kommun. Vissa kostnader för socialbidrag ersätts av
staten med stöd av förordningen (1984:683) om statlig ersättning för
mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar. Sådana bidragshushåll
för vilka statlig ersättning lämnas enligt denna förordning bör räknas bort vid
beräkningen av skatteutjämningsbidraget.

Enligt nuvarande system får kommunerna ett tillägg till grundgarantin om
befolkningsminskningen under den senaste tioårsperioden överstiger 5 %. I
propositionen föreslås att samma gränsvärden även skall gälla för landstingen.
Det innnebär att bidraget för befolkningsminskning mer än fördubblas.

Den egna skattesatsen används för närvarande vid uträkningen av
skatteutjämningsbidraget. Detta förhållande har kritiserats från den utgångspunkten
att skatteutjämningssystemet i princip skall vara opåverkbart
av kommunernas och landstingens egna åtgärder. I propositionen föreslås en
maximering av den skattesats som får läggas till grund för bidragsberäkningen.
Taket sätts till 16 kr./skr. för kommunerna, 13:50 kr./skr. för landstingen
och till 29:50 kr./skr. för de kommuner som inte ingår i landsting. De
kommuner och landsting som har en högre skattesats får genom denna
ändring minskade skatteutjämningsbidrag. Denna bidragsminskning har i
möjligaste mån kompenserats genom en högre grundgaranti.

I propositionen anförs att det i nuvarande statsfinansiella läge finns skäl att
behålla skatteutjämningsavgiften. Den bör dock minskas successivt med
sammanlagt 0:14 kr./skr. under åren 1988—1990. Målet bör enligt propositionen
vara att på sikt helt kunna avveckla skatteutjämningsavgiftens generella
del.

Den nuvarande tilläggsavgiften behålls. Gränsen för uttagande av tilläggsavgiften
bör emellertid sänkas från nuvarande 135 % till 130 % av
medelskattekraften. Progressiviteten bör behållas oförändrad.

Motionerna

I motion FL320 (fp) anförs att skatteutjämningssystemet inte kan ses som ett
från övriga statsbidrag isolerat bidragssystem till kommuner och landsting.
De sammanlagda statliga bidragens effekter på den kommunala verksamhetens
omfattning och inriktning måste kartläggas och beaktas.

En annan utgångspunkt är att ambitionsnivån inom det system som skall
utjämna måste vara hög. Annars blir effekterna för de människor som lever i
svaga regioner enligt motionärernas uppfattning oacceptabla.

Motionärerna tar en tredje utgångspunkt i den viktiga principen om
kommunal självstyrelse och kommunal demokrati. Motionärerna anser att
medborgarna i enskilda kommuner och landsting bör ha rätt att själva besluta
om omfattning och inriktning på den kommunala resp. landstingskommunala
servicen i så stor utsträckning som möjligt. Varje kommun bör således själv
fatta beslut om avvägningen mellan skattesatsens höjd och servicens
ambitionsnivå. Självfallet finns det undantag där enhetlighet inom hela riket
bör gälla, men detta kan styras lika väl genom lagstiftning som genom
statsbidragens utformning.

För det fjärde anser motionärerna att statsbidragen bör vara så konstruera -

FiU 1986/87:20

de att inga ”dubbla budskap” uppstår. För närvarande är det otvivelaktigt så
att vissa statsbidrag fungerar som stimulanser till ytterligare utbyggnad
samtidigt som statsmakternas övriga signaler till kommunerna går ut på att
begränsa utbyggnaden. Sådana motstridiga signaler bör i möjligaste mån
undvikas och i varje fall inte byggas in i det permanenta bidragssystemet.

Slutligen anser motionärerna det viktigt att bidragssystemet är så litet
byråkratiskt som möjligt. I dagens system — det gäller framför allt i fråga om
driftsbidragen — är de administrativa hanteringskostnaderna avsevärda.

Med utgångspunkt i dessa principer anser motionärerna för det första att
de nuvarande driftbidragen bör förändras till mer generella och schabloniserade
efter invånarantal.

Med sådana schabloniserade statsbidrag blir bidragssystemet neutralt
mellan ”rika” och ”fattiga” kommuner. Systemet innehåller då inte heller
några statliga pekpinnar utan varje kommun får själv avgöra hur olika
verksamheter skall bedrivas.

Motionärerna föreslår en kartläggning som bör diskutera om sådana
bidragsbelopp skall vara helt fria för användning inom vilken verksamhet
som helst eller om de skall vara bundna till något visst område.

Efter det att en schablonisering har genomförts bör den totala nivån i
statsbidragen till kommunerna justeras genom förändringar i dessa schablonbidrag.

För det andra anser motionärerna att det som komplement till ett sådant
folkmängdsrelaterat statsbidragssystem krävs ett utjämningssystem med hög
ambitionsnivå. Samtidigt måste det påpekas att behovet av kompenserande
omfördelning blir mindre när den nuvarande favoriseringen av ”rika”
kommuner genom driftbidragen försvinner.

Det finns enligt motionärernas uppfattning starka principiella skäl till att
den skattesats som skall användas vid beräkningen av skatteutjämningsbidraget
bör vara medelutdebiteringen och inte den egna utdebiteringen t.ex.
16 kr./skr. för primärkommun och 13 kr./skr. för landstingskommmun och 29
kr./skr. för kommuner utanför landsting.

Med denna konstruktion på statsbidragen till kommunerna försvinner
behovet av skatteutjämningsavgiften. Om utjämningssystemets regler innebär
en automatisk kostnadsökning för staten kan detta justeras inom ramen
för de generella folkmängdsrelaterade bidragen.

Motionärerna påpekar att en omläggning av statsbidragen till kommunerna
enligt dessa riktlinjer måste ske under en lång övergångstid. De nämnda
principerna kommer att medföra stora förändringar i statsbidragsbelopp för
olika primärkommuner resp. landsting.

Flertalet av dagens driftbidrag torde kunna schabloniseras utan alltför
omfattande omfördelande effekter mellan olika kommuner. Ett väsentligt
undantag är emellertid statsbidragen till barnomsorgen.

En schablonisering kan dock inte genomföras för alla typer av statsbidrag.
Det finns t.ex. vissa verksamheter som vid olika tidpunkter bara krävs inom
vissa kommuner/regioner.

Den föreslagna schabloniseringen bör inte utesluta att staten under
kortare perioder vill stimulera utbyggnaden av någon verksamhet genom ett
temporärt investeringsbidrag.

FiU 1986/87:20

Sammanfattningsvis kräver motionärerna en snabb utredning om de totala
statsbidragen till kommunerna enligt dessa riktlinjer.

I avvaktan på förslag enligt ovanstående bör nuvarande skatteutjämningssystem
fortsätta att gälla med vissa förändringar i fråga om skatteutjämningsavgiften.

Den indragning av medel från den kommunala sektorn som föreslås bör
tills vidare ske genom en höjning av skatteutjämningsavgiften.

Med hänsyn till förändringarna i befolkningens ålderssammansättning
föreslås att avgiften höjs med 5 öre/skr. för landstingskommun och med 9
öre/skr. för primärkommun.

Skatteutjämningsavgiften blir därmed 46 öre/skr. för primärkommun och
29 öre/skr. för landsting under 1988. Det bör ankomma på utskottet att
utforma erforderlig lagtext. Motionärerna avvisar helt det progressiva
inslaget i skatteutjämningsavgiften. De avvisar också kompensationen för
slopad kommunal företagsbeskattning med 1,6 miljarder kronor.

I motion Fi308 (c) anförs att samhällsverksamheterna i stor omfattning
bedrivs av kommuner och landsting. Den övervägande delen av kommunverksamheterna
avser grundläggande samhällsservice såsom utbildning,
social omsorg och sjukvård. Det borde från jämlikhetssynpunkt vara en
självklarhet att grundläggande samhällsservice tillhandahålls medborgarna
på likvärdiga ekonomiska villkor. Skattekraftsutjämningen är ett medel att
nå detta mål.

Skatteutjämningen kan även värderas från många andra aspekter. En
sådan aspekt är den regionalpolitiska. Ingen statlig satsning har så effektivt
och så obyråkratiskt som skatteutjämningen medverkat till att skapa
arbetstillfällen i ekonomiskt resurssvaga regioner och kommuner.

Förslagen i motionen är inriktade på två olika tidshorisonter. Den första
tar sikte på det kommunala budgetåret 1988. Förslagen i motionen till denna
del inriktas på att förhindra att den kommunala utjämningen dräneras på
pengar och därmed förlorar sin roll i fördelningspolitiken.

Förslagen för 1988 innebär att regeringens förslag till nedskärningar i
skatteutjämningssystemet avvisas. I stället förstärks den kommunala skatteutjämningen.

Förslagen finansieras inom kommunsektorn genom överföring från de
specialdestinerade bidragen (skolan undantagen) samt genom att nuvarande
kompensation till kommunerna från den förändrade företagsbeskattningen
slopas. Dessutom föreslås att den särskilda kommunala skatteutjämningsavgiften
(13 öre/skr.) och den progressiva tilläggsavgiften avskaffas.

Centerpartiet delar inte regeringens uppfattning att de konstaterade
skillnaderna i fråga om skattesats mellan de olika länsgrupperna skulle bero
på inriktningen av 1979 års skatteutjämningsreform. Enligt motionärernas
mening har utvecklingen av skattesatserna följande huvudsakliga orsaker.

Alla kommuner ingår inte i utjämningssystemet. Motionärerna delar
således inte uppfattningen som framförs i propositionen att skillnaden i
skattesats mellan skogslänen och storstadslänen beror på regelsystemet som
sådant. Skillnaden uppstår genom att de regler som tillämpas för kommunerna
inom utjämningen inte tillämpas för kommunerna utanför utjämningen.

FiU 1986/87:20

Motionärerna anser att samtliga kommuner bör omfattas av den kommunala
skatteutjämningen.

Vidare anser motionärerna att servicenivå och effektivitet skapar skillnader.
Motionärerna anser också att en annan starkt bidragande orsak till den
kommunalekonomiska ojämlikheten är utformningen av de specialdestinerade
statsbidragen. Dessa har en klar tendens till att förstärka den ojämlikhet
som har sin grund i olikheterna i fråga om skattekraft (skolan undantagen). I
en studie utförd på uppdrag av expertgruppen för studier i offentlig ekonomi
konstateras: ”Kommuner med bäst ekonomi (skattekraft) får höga bidrag”
(Ds Fi 1986:7).

I avvaktan på en beredning föreslår centern följande regler under 1988.

- Grundgaranti med bibehållande av skattekraftsklasser med 3-procentsintervaller
från 103 % till 152 % av medelskattekraften. (Ändring i
förhållande till propositionen.)

- Tillägg eller avdrag på grund av ogynnsam resp. gynnsam åldersstruktur
Tillägg har gjorts för kommunernas kostnader för gymnasieskolan samt
för landstingens kostnader för den öppna vården. Barnomsorgskostnaderna
beaktas enligt nuvarande regler. Kommunernas kostnader för
socialbidrag beaktas med den begränsningen att endast hänsyn till antalet
bidragshushåll tas. Andelen familjer med bostadsbidrag beaktas men
kostnadsberäkningen maximeras enligt villkoren för statligt bidrag.
Vidare godtas den tekniska förändringen som föreslås i propositionen
nämligen att åldersfaktorn och bidrag för befolkningsminskning beräknas
var för sig och bestäms med en decimal (i huvudsak enligt propositionen).

- Tillägg för stor befolkningsminskning

Motionärerna godtar skatteutjämningskommitténs förslag att den kompensation
för folkminskning som nu gäller för kommunerna också skall
gälla för landstingen (enligt propositionen).

- Skatteutjämningsbidraget beräknas med utgångspunkt från medelskattekraften
och kommunernas och landstingskommunernas egna skattesatser
upp till 18 kr. för kommunerna och 14:50 kr. för landsting och 32:50 kr. för
kommuner utanför landsting (ändring i förhållande till propositionen).

- Nuvarande spärregel om en höjning av grundgarantin med lägst 3 % av
medelskattekraften iförhållande till de regler som gällde 1979 slopas (enligt
propositionen).

- Nuvarande spärregel innebärande att avdrag för gynnsam åldersstruktur
inte får leda till lägre skattekraftsgaranti än 100 % av medelskattekraften
bibehålls (ändring i förhållande till propositionen).

Dessa förslag kompenserar enligt motionärerna kommunerna och landstingen
i södra Sverige som förlorar utjämningsmedel enligt regeringsförslaget.
Likaså kompenseras kommunerna i norra Sverige för det inkomstbortfall
dessa får som följd av propositionens regler om maximering av skattesatsen
till 16 kr.

Förslagen finansieras genom att kommunernas kompensation för förändrad
företagsbeskattning slopas. Vidare sker en viss överföring av specialdestinerade
bidrag till skatteutjämningen.

FiU 1986/87:20

I motion Fi215 (m) förordas en realt sett oförändrad kommunal utgiftsvolym.
Det innebär jämfört med en 2-procentig volymökning att kostnaderna för
den kommunala verksamheten skall reduceras med 4,5 miljarder kronor
1988. Merparten av statsbidragen till kommunerna bör på sikt avvecklas med
undantag för bl.a. ett väl fungerande skatteutjämningssystem. Detta är
nödvändigt dels för att öka det kommunala självstyret, dels för att kunna
sänka det totala skattetrycket.

En minskning av statsbidraget till kommunerna får inte leda till kommunalskattehöjningar.
Sådana skulle motverka strävan mot ett sänkt skattetryck
och ökad valfrihet för de enskilda medborgarna. Motionärerna
förordar därför att ett lagstadgat kommunalt skattestopp skall införas.

En förutsättning för minskade statsbidrag och kommunalt skattestopp är
att det sker en omfattande avreglering av statliga föreskrifter och bidragsbestämmelser.
En minskning av de specialdestinerade statsbidragen går väl att
förena med att verksamhetsvolymen skall vara oförändrad.

Redan nästa år bör ett så stort antal specialdestinerade statsbidrag som
möjligt ersättas av ett allmänt kommunalt bidrag. Detta skall ske samtidigt
som de detaljregleringar och bidragsbestämmelser som är förknippade med
statsbidragen avvecklas. Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen
förslag där de specialdestinerade bidragen slås samman till ett allmänt bidrag
som fördelas mellan kommunerna på ett likartat sätt som de specialdestinerade
bidragen.

Motionärerna föreslår att de specialdestinerade statsbidragen minskas
med 3,3 miljarder kronor för 1988. Dessutom bör kompensationen för
bolagsskatten avskaffas, vilket innebär ett intäktsbortfall för primärkommunerna
med 1,6 miljarder kronor. Därutöver minskas kommunernas skatteintäkter
med 3 miljarder kronor till följd av förslaget om grundavdrag för barn.
Minskningen bör göras redan 1988 i samband med att staten transfererar
skatteintäkter till kommunerna. Totalt innebär således förslaget ett intäktsbortfall
med 7,9 miljarder kronor.

Samtidigt föreslås emellertid att skatteutjämningsavgiften avskaffas år
1988 och att en viss förstärkning görs av den nuvarande kommunala
skatteutjämningen, främst i syfte att stimulera till lägre kommunalskattesatser.
Tillsammans beräknas dessa förslag tillföra kommunerna 4,8 miljarder
kronor.

Den nu redovisade åtstramningen gentemot kommunerna uppgår således,
utöver regeringens förslag, till 3,1 miljarder kronor för 1988. För att kunna
stödja de kommuner som kan hamna i en besvärlig ekonomisk situation
föreslår motionärerna ett särskilt stöd.

Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget för den
skattefinansierade delen av kommunernas verksamhet. Några särskilda
avgifter på skatteunderlaget bör därför inte förekomma. Skatteutjämningsavgiften
bör därför avvecklas i sin helhet.

För att begränsa den kommunala tillväxten bör de riktade statsbidragen till
kommunerna successivt minskas. Skatteutjämningen bör då inte urholkas.
Tvärtom kan den behöva stärkas när de riktade statsbidragen till kommunerna
minskar.

FiU 1986/87:20

Skatteutjämningsbidraget bör beräknas utifrån en fix skattesats, vilken
bör vara 16 kr. för primärkommun och 13:50 kr. för landstingskommun samt
29:50 kr. för landstingsfri kommun.

Detta leder till att vissa kommuner med hög skatt får lägre bidrag om inte
samtidigt andra åtgärder vidtas. Motionärerna accepterar därför regeringens
förslag om höjda grundgarantinivåer för de kommuner och landsting som
ligger över dessa skattesatser.

De stora utdebiteringsskillnader som förekommer trots den omfattande
utjämningen av skattekraft beror till betydande del på den politik som förs i
olika kommuner. En del kommuner för en medveten högskattepolitik, till
inte ringa del uppmuntrad av de incitament som det nuvarande skatteutjämningssystemet
har medfört.

Genom att staten tidigare under lång tid stimulerat till högre utdebitering
är det nu angeläget att i stället stimulera till skattesänkningar. Motionärerna
föreslår därför att kommuner med särskilt hög kommunal utdebitering, med
vilket de avser över 17 kr. per skr. för primärkommun, erhåller ett särskilt
bidrag för att stimulera till skattesänkning. Det extra skatteutjämningsbidraget
skall utbetalas med 50 % av skattesänkningen ned till 17 kr. per skr. det år
skattesänkningen genomförs. Därigenom får skatteutjämningen ett inslag
som stimulerar till lägre skattesatser och minskade utdebiteringsskillnader
mellan olika kommuner.

Den tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet bör i allt
väsentligt bibehållas. Grundgarantierna för 1987 bör också bibehållas med
undantag av den korrigering som sker för kommuner med över 16 kr. resp.
13:50 kr. i utdebitering.

När det gäller tekniken för beräkning av skillnader i kostnader för
åldersstruktur och socialstruktur kan regeringens förslag accepteras med
vissa undantag. Kostnader för barnomsorg bör beräknas uteslutande med
utgångspunkt i antalet barn i berörda åldrar. Något hänsynstagande till den
faktiska utbyggnaden av barnomsorgen bör inte ske.

Kommunalskatteutjämningskommittén föreslog att en särskild faktor,
individ- och familjeomsorg, med en mycket komplicerad beräkningsmodell,
skulle införas. Regeringen föreslår i stället att hänsyn skall tas till antalet
hushåll som erhåller socialbidrag minskat med antalet hushåll som får
ersättning av statsbidrag. Motionärerna föreslår att faktorn kostnad för
socialbidrag skall omfatta hela antalet hushåll som får socialbidrag.

Skatteutjämningskommitténs förslag om tillägg vid stor befolkningsminskning
accepteras.

Det av motionärerna föreslagna skatteutjämningssystemet innebär att
utbetalade skatteutjämningsbidrag kommer att öka något. Storleken beror
till viss del på hur mycket de kommunala skattesatserna sänks i högskattekommuner.
Avvecklingen av skatteutjämningsavgiften ger också kommuner
och landsting ett betydande tillskott. Mot detta skall ställas den neddragning
av de specialdestinerade statsbidragen som motionärerna föreslår.

I motion Fi302 (vpk) anförs att kommunerna har viktiga samhällsuppgifter
när det gäller utbildning, omsorg och vård av såväl gamla som unga, bostäder
och arbete. All erfarenhet visar att t.ex. en expansiv kommunal verksamhet

FiU 1986/87:20

är ett bra medel för arbete och utveckling i regionerna. En hård nedskärningspolitik
mot kommunerna riskerar att drabba de svaga grupperna och
bidra till arbetslöshet och andra regionala problem. Ekonomiska orättvisor
och social nedrustning följer i spåren av åtstramningspolitik mot kommunerna.
Därför är vänsterpartiet kommunisterna i stället anhängare av en politik
som garanterar kommunala resurser för en välfärdspolitik och fördelningspolitik
till de svaga gruppernas försvar.

Trots skatteutjämningsbidragen växer klyftorna mellan rika och fattiga
kommuner och utgör ett allvarligt samhällsproblem. Tendensen av befolkningskoncentration
till storstäderna och folkminskning i flertalet län i landet
bidrar till växande klyftor.

Detta tvingar fram hög kommunal utdebitering i flertalet kommuner
medan vissa andra har en bosättning av höginkomsttagare och därför kan
hålla en relativt låg kommunalskatt. De stora skillnaderna mellan kommunerna
beror huvudsakligen på olika förutsättningar. Regelmässigt är det hög
skattekraft i lågskattekommunerna och låg skattekraft i högskattekommunerna.

Det är därför enligt motionärerna nödvändigt att införa en enhetsskatt för
stat och kommun där kommunerna erhåller sin andel av skatten för att klara
basbehoven med utgångspunkt från fastställda kriterier beräknade på
faktorer som befolkningsstruktur, skolans och den sociala omvårdnadens
behov osv. Motionärerna anser att förslaget i propositionen innebär en klar
strävan att skjuta över kostnaden för skatteutjämningen på kommunsektorn
för att därmed skona statskassan. Därigenom ökas pressen på den orättvisa
proportionella skatten som drabbar låg- och normalinkomsttagare hårdast.
Staten har helt andra möjligheter till fördelningspolitiskt bättre inkomstkällor
och kan dessutom prioritera mellan de verkligt stora utgiftsområdena i
samhället.

Motionärerna anser därför att skatteutjämningssystemet i princip bör
bibehållas, men den garanterade skattekraften tryggas i huvudsak via av
staten tillskjutet tillskott av skatteunderlag. Grundgarantin bör lägst vara 101
% av medelskattekraften (i likhet med skatteutjämningskommitténs förslag).
Vissa tekniska förändringar i beräkningen av grundgarantins olika
faktorer för åldersstruktur och social struktur, gymnasieskola och barnomsorg
har i förslaget en positiv inriktning. Men fortfarande uppvisar den
föreslagna inplaceringen av kommunerna i grundgarantin till synes oförklarliga
skillnader särskilt vid jämförelse med resp. kommuns ekonomi- och
kostnadssituation.

Tekniken med beräkningen av faktorer och tillägg för fastställande av
grundgarantin måste bli föremål för ytterligare analys och översyn i syfte att
utforma indextal för korrekta värden. Syftet bör vara att anpassa systemet
som en övergångsform till en enhetsskatt för stat och kommuner. Skatteutjämningsavgiften
på 0,37 kr./skr. för 1987 kan inte godtas. Skatteutjämningssystemet,
som hittills närmast haft karaktären av ett provisorium, måste
ersättas av en mera långsiktig och varaktig lösning som kan trygga en
demokratisk kommunalskattepolitik med beaktande av såväl en fördelningspolitisk
som en regionalpolitisk målsättning.

FiU 1986/87:20

Utskottet

FiU 1986/87:20

Statsbidragen till kommunsektorn

Den kommunala verksamheten finansieras främst genom utdebitering av
kommunalskatt. I landstingskommunerna svarar skatterna för ca 60 % av
finansieringen och i kommunerna utgör de ca 42 % av de totala inkomsterna.
Övriga finansieringskällor är statsbidrag, avgifter och lån.

För landstingskommunerna utgörs en väsentlig del av finansieringen av
den s.k. Dagmarersättningen, dvs. överföringen av medel från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen. Den ingår i tabell 1 under rubriken
Vårdavgifter, bidrag och ersättningar.

Tabell 1. Vissa inkomster för landstingen 1970-1985, i procent av resp. års totala
inkomster

	1970	1975	1980	1985 %	Mdkr
Landstingsskatt	53	59	62	62	48,7
Skatteutjämningsbidrag Vårdavgifter, bidrag och	5	4	5	6	4,8
ersättningar	25	25	24	25	19,5
Nya lån	2	4	1	1	0,6
Övriga inkomster	13	6	5	3	2,9
Summa inkomster
procent	100	100	100	100
miljarder kronor	9,6	21,4	50,5		78,8
I kommunerna har statsbidragen svarat för ungefär	en fjärdedel av inkoms-
terna under det senaste decenniet. Det framgår av	tabell 2.

Tabell 2. Vissa inkomster för kommunerna 1970-1985, i procent av resp. års totala
inkomster

1970 1975 1980 1985

% Mdkr

Kommunalskatt 41 41 43 41 69,9

Skatteutjämningsbidrag 3 3 4 4 6,2

Specialdest. statsbidrag 18 21 22 22 36,9

Erhållna avgifter 13 14 17 19 33,3

Nya lån 8 8 4 3 5,3

Övriga inkomster 17 13 10 10 18,7

Summa inkomster

procent 100 100 100 100

miljarder kronor 29,7 52,5 108,3 170,0

Bidragen och ersättningarna från staten till kommunsektorn kan indelas i tre
huvudgrupper: allmänna bidrag, specialdestinerade bidrag samt ersättningar
från sjukförsäkringssystemet. Det allmänna bidraget utgör ett tillskott till
den kommunala ekonomin utan särskilda förbehåll beträffande medlens
användning. Det utgår som ordinarie och extra skatteutjämningsbidrag. 29

De specialdestinerade statsbidragen utgår till viss kommunal verksamhet.
De kan gälla dels verksamheter som kommuner och landstingskommuner
måste ombesörja enligt beslut av riksdag och regering, dels frivilliga
verksamheter som staten vill stimulera. De specialdestinerade bidragen
utgör den största bidragsposten till den kommunala sektorn även om en
successiv förskjutning skett mot skatteutjämningsbidrag. Av tabell 3 framgår
att de specialdestinerade bidragen år 1970 utgjorde närmare 78 % av de
totala statsbidragen.

Tabell 3. Statsbidrag och ersättningar till kommuner och landstingskommuner (miljarder
kronor)

	1970	1975	1980	1985	1987
Allmänna bidrag	1,5	2,6	6,6	11,0	13,3
därav kommuner	1,0	1,6	3,9	6,2	7,5
landstingskommuner	0,5	1,0	2,7	4,8	5,8
Specialdestinerade bidrag	7,3	14,1	28,6	39,4	44,0
därav kommuner	6,0	11,2	24,2	36,9
landstingskommuner	1,3	2,9	4,4	2,5
Ersättning från sjukför-säkringssystemet	0,6	1,4	5,5	11,5	12,2
Totalt	9,4	18,1	40,7	61,9	69,5
Andel allmänna bidrag i
% av totala bidrag	16,0	14,4	16,2	17,7	19,1
Andel specialdestinerade bidrag i % av totala bidrag	77,7	77,9	70,3	63,7	63,3

År 1987 beräknas de specialdestinerade bidragen uppgå till 44 miljarder
kronor. De skulle därmed svara för ca 63 % av de totala statsbidragen.

Staten specialdestinerar statsbidrag till ca 60 olika kommunala och
landstingskommunala verksamheter. Kommunerna kan därutöver få del av
statsbidrag som också utgår till näringslivet.

De specialdestinerade statsbidragen utgår som drift- och investeringsbidrag.
År 1986 svarade driftbidragen för drygt 95 % av de specialdestinerade
statsbidragen.

Investeringsbidragens andel varierar i omfattning mellan olika år. Detta
kan förklaras med att investeringsbidragen i viss utsträckning utgör stimulansbidrag.
Genom att möjliggöra för kommunerna och landstingskommunerna
att söka investeringsbidrag inom en sektor söker staten stimulera
utbyggnaden av en kommunal verksamhet. När utbyggnaden av verksamheten
är avklarad och stimulansmotivet upphört kan bidraget minskas eller helt
upphöra. Ett exempel är bidragen till kommunala avloppsreningsverk som
upphörde budgetåret 1980/81.

De specialdestinerade statsbidragens fördelning på olika kommunala
verksamheter år 1985 visar att huvuddelen av bidragen - ca 50 % — går till
den kommunala undervisningen, dvs. grundskolan, gymnasieskolan och
vuxenutbildningen. Socialtjänsten, vari ingår barnomsorg, pensionärs- och
handikappservice samt individ- och familjeomsorg erhåller drygt 30 % av de
totala specialdestinerade statsbidragen. Bidragen till undervisning och social

FiU 1986/87:20

omsorg svarar således för drygt 80 % av de totala driftbidragen till
kommunerna. En tiondel av statsbidragen fördelas till verksamheter inom
områdena mark, bostäder och kommunikationer. År 1981 infördes statsbidraget
till sysselsättningsbefrämjande åtgärder i kommunerna och utgjorde
då 2,9 % av de totala driftbidragen. År 1985 utgjorde bidraget 5,8 % av de
totala driftbidragen.

På den landstingskommunala sidan utgör statsbidrag och ersättningar till
hälso- och sjukvården den överlägset största delen med nära 70 %. Därnäst
kommer andelen statsbidrag till undervisning och kultur, som utgör 10 % av
det totala statsbidraget till landstingskommunerna.

I statskontorets rapport Generellt statsbidrag till kommuner — modellskisser
(Ds Fi 1983:26), till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, belyses
statsbidragens betydelse för olika verksamheter i kommunerna. De fem
största bidragens andel av resp. verksamhets totala kostnader år 1980
undersöktes. Statsbidragen har för de undersökta områdena en stor betydelse
som inkomstkälla. Detta gäller i särskilt hög grad för grundskolan. I
följande sammanställning redovisas motsvarande täckningsgrad år 1985.

Tabell 4. Statsbidragens andel av driftkostnaderna (procent)

Statsbidrag till	1985
1. Grundskola, undervisning	73
2. Gymnasieskola, undervisning	57
3. Förskola och fritidshem	48
4. Bostadsbidrag	23
5. Bidrag till arbetsbefrämjande åtgärder	63
Statliga driftbidrag i procent av totala driftkostnaderna	20

Undersökningen visar att statsbidraget till grundskolan är det största
bidraget i samtliga kommuner. Inom utbildningsområdet och för verksamhet
inom arbete och näringsliv är kommunerna i inre Norrland (de fyra
nordligaste länen utom kustkommunerna) de största mottagarna av statliga
driftbidrag (beräknat per invånare).

En motsatt tendens kan skönjas för statsbidraget till barnomsorgen. I
kommuner med lågt invånarantal svarar bidragen till barnomsorgen för en
tiondel av det totala bidraget medan andelen i de stora kommunerna är en
fjärdedel.

Statsbidrag till gymnasieskolan svarar för en låg andel i de mindre
kommunerna eftersom dessa i de flesta fall saknar gymnasieskola.

FiU 1986/87:20

Diagram 1. Statliga driftbidrag 1985 för vissa verksamhetsgrenar i olika grupper av
kommuner

Kr per invånare

3000

2500

2000

1500

1000

500

T 1

Övriga Storstads- Övriga
länen

Inre

Norrland kommuner länen

kommuner

i skogslänen
Källa: Kommunernas finanser 1985 (SCB)

Utbildning

Socialtjänst

Arbete och näringsliv

Ersättning från sjukförsäkringssystemet grundas på den överenskommelse
som träffades med sjukvårdshuvudmännen första gången 1984, den s.k.
Dagmaröverenskommelsen.

Fr.o.m. 1985 infördes ett i grunden förändrat system för ersättning från
den allmänna sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Det innebar en
övergång från prestationsbundna ersättningar till en samlad ersättning per
invånare för främst primärvården och annan öppen vård. Det nya systemet
innebar också en samordning med försäkringens ersättningar till privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster.

Den första överenskommelsen som träffades gällde ersättningar under
åren 1985 och 1986 och innebar en total ersättning från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen med ca 11483 milj. kr. per år (prop. 1983/84:190,
SfU 31, rskr. 393). För 1987 har en ny överenskommelse träffats efter
överläggningar mellan företrädare för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen
(prop. 1985/86:167). Överenskommelsen bygger vidare på det
nya regelsystemet med inriktning på ytterligare utjämning av ersättningarna
till sjukvårdshuvudmännen och ytterligare förenklingar. De sammanlagda
ersättningarna beräknas till 12075 milj. kr. för år 1987. Härtill kommer ett
särskilt statsbidrag med 159 milj. kr. till den psykiatriska vården.

Utskottet återkommer i ett särskilt avsnitt till skatteutjämningsbidragen.
Till de generella inslagen i transfereringssystemet kan också inräknas
kompensationen till kommunerna för slopad kommunal företagsbeskattning
(1 570 milj. kr. år 1987) och skatteutjämningsavgiften som infördes år 1986
för att i statsbudgeten finansiera den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen.
Avgiften tas ut på det totala skatteunderlaget och uppgick år
1986 till 0:14 kr./skr. och höjdes för år 1987 till 0:24 kr./skr. Härtill kommer

FiU 1986/87:20

att i stället för vissa besparingar inom utbildningsområdet tas en särskild FiU 1986/87:20

avgift på 0:13 kr./skr. ut av kommunerna. För kommuner med en egen

skattekraft överstigande 135 % av medelskattekraften tas en tilläggsavgift ut

på det överstigande skatteunderlaget. Denna tilläggsavgift utgår efter en

progressiv skala. Under år 1987 berör denna avgift endast Danderyds och

Lidingö kommuner.

I budgetpropositionen föreslås att skatteutjämningsbidragen omfördelas
och sänks, att skatteutjämningsavgiften skall reduceras samt att vissa
ändringar genomförs i några av de specialdestinerade bidragen. De sammantagna
statsfinansiella effekterna av förslagen framgår av tabell 5. I tabellen
redovisas även förslagen i partimotioner som berör kommunsektorn.

I tabellen har beaktats resultatet av de nya beräkningar som gjorts, sedan
budgetpropositionen avlämnades, av hur kommunernas kostnader och
statsbidragen påverkas av att det kommunala bostadstillägget för folkpension
höjs. Kommunernas kostnader till följd härav beräknas nu öka med 745
milj. kr. Statsbidragen beräknas emellertid samtidigt öka med 585 milj. kr.
vilket skulle innebära att kommunernas nettokostnader ökar med 160 milj.
kr. mot i budgetpropositionen antagna 800 milj. kr.

Tabell 5. Förslag till förändringar av transfereringarna till och från kommunsektorn år 1988, framlagda i
budgetpropositionen och i partimotioner

(+ = förstärkning för kommunsektorn, - = försvagning för kommunsektorn)

	Prop. 100	Fi215 (m)	Fi320 (fp)	Fi308 (c)	Fi302 (vpk)
Skatteutjämningsbidrag	- 1 750	_	_	+ 1 025	_
Extra skatteutjämningsbidrag	+ 200	+ 350	-	-	-
Skatteutjämningsavgift
generell avgift	+ 350	+ 2 750	-640	+ 960	+ 2 750
progressiv avgift	-	+ 50	+ 50	+ 50	-
Kompensation för slopad före-
tagsbeskattning Bidrag till allmän sjukvård	“	- 1 570 -2 000	- 1 570	- 1 570	—
Nettoförändringar av generella
bidrag/avgifter	- 1 200	-420	-2 160	+ 465	+ 2 750
därav landstingskommuner	- 700	-970	-220	+ 450	+ 1 030
kommuner	-500	+ 550	- 1 940	+ 15	+ 1 720
Specialdestinerade bidrag
sänkta bidrag	- 630	- 1 905	-570	- 2 355	-310
höjda bidrag	+ 835	+ 880	+ 1 040	+ 1 240	+ 4 835
Åtgärder vid sidan av statsbudget	-745	- 3 585	-745	-745	-745
Summa åtgärder	- 1 740	-5 030	-2 445	- 1 355	+ 6 540

Av tabellen framgår att såväl i budgetpropositionen som i partimotionerna
från moderata samlingspartiet och folkpartiet föreslås nedskärningar i de
generella delarna av transfereringssystemet till kommunsektorn. I motion
Fi215 (m) föreslås dessutom omfattande reduceringar av de specialdestinerade
statsbidragen samt att ett kommunalt grundavdrag för barn införs vilket
reducerar kommunernas skatteunderlag.

I motion Fi308 (c) föreslås att medel överförs till skatteutjämningssystemet
redan år 1988 genom att de specialdestinerade bidragen reduceras med i
storleksordningen 10 %.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion Fi302 (vpk) att såväl den 33

3 Riksdagen 1986/87. 5 sami. Nr20

generella delen, i form av sänkt skatteutjämningsavgift, som den specialdestinerade
delen av transfereringssystemet förstärks.

Utgångspunkten för omfattningen av förslagen i budgetpropositionen, i
motionerna Fi215 (m), Fi320 (fp) och i Fi308 (c) är att den kommunala
sektorns tillväxt bör begränsas till vad som är samhällsekonomiskt acceptabelt
— samtidigt som budgetunderskottet måste reduceras. Som framgår av
tabell 5 varierar dock såväl metoderna för att åstadkomma detta som den
totala omfattningen väsentligt.

I motion Fi302 (vpk) däremot tillbakavisas inriktningen av åtgärder som
sammantaget reducerar den kommunala sektorns verksamhet.

Innan utskottet redovisar sina bedömningar av behovet av åtgärder inom
det kommunala transfereringssystemet för år 1988 finns det anledning att
diskutera de förslag som läggs fram i flera motioner om avvägningen på
längre sikt mellan åtgärder inom det generella bidragssystemet och de
specialdestinerade bidragen. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas
att de olika komponenterna i det generella transfereringssystemet med
undantag för bidraget till allmän sjukvård ingår i finansutskottets beredningsområde.
De specialdestinerade bidragen bereds inom andra utskott i
riksdagen. Finansutskottets överväganden i dessa avseenden är således av
mer övergripande natur i förhållande till det generella bidragssystemet och
får ses i förhållande till den kommunalekonomiska utvecklingen i stort.

Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag

I ett tiotal motioner begärs att de olika statsbidragen till kommunerna vägs in
i en helhet inför att ställning tas till den framtida kommunala utvecklingen.

I motion Fi215 (m) anförs att merparten av statsbidragen till kommunerna
på sikt bör avvecklas med undantag för bl.a. ett väl fungerande skatteutjämningssystem.
Redan nästa år bör ett så stort antal specialdestinerade
statsbidrag som möjligt ersättas av ett allmänt kommunalt bidrag. Det bör
fördelas på ett likartat sätt som de specialdestinerade bidragen. Framtida
neddragningar av det statliga stödet till kommunerna bör enligt motionärerna
ske genom att minska detta allmänna bidrag. En förutsättning härför är att
det sker en omfattande avreglering av statliga föreskrifter och bidragsbestämmelser.

I motion Fi308 (c) anförs att en ökad utjämning kommunerna emellan bör
ske genom att de totala statsbidragen till kommunerna omfördelas. Detta
föreslås ske genom att de specialdestinerade bidragen överförs till skatteutjämningen.
Bidragen bör enligt motionärerna fördelas efter för kommunerna
opåverkbara faktorer som exempelvis skattekraft, geografiskt läge,
åldersstruktur och befolkningsutveckling. Fördelningen bör enligt motionärerna
inte ske efter verksamhetens storlek. Det gynnar endast de rika
kommunerna.

I motion Fi320 (fp) anförs att de nuvarande driftbidragen bör förändras till
att bli mer generella och schabloniserade efter invånarantal, dvs. som ett
bidrag per person i relevant ålder. Med sådana schabloniserade statsbidrag
blir bidragssystemet enligt motionärerna mer neutralt mellan ”rika” och
”fattiga” kommuner. Kommunerna ges därigenom möjligheter att själva

FiU 1986/87:20

fritt, utan statlig detaljreglering, bestämma hur olika verksamheter skall
bedrivas. Som ett komplement till ett på detta sätt schabloniserat statsbidragssystem
krävs enligt motionärerna ett utjämningssystem med hög
ambitionsnivå som utjämnar skillnader i skattekraft och opåverkbara
kostnader.

I motionerna Fi306 av Olle Grahn m. fl. (fp, m, c), Fi310 av Elver Jonsson
och Lars Sundin (fp) och Fi313 av Rolf Kenneryd m. fl. (c, m) begärs att ett
nytt förslag till samlat åtstramningspaket utarbetas vari samtliga statsbidrag
(även specialdestinerade) vägs in i en helhetslösning med syftet att alla
kommuner skall delta och bära sina relativa delar av nedskärningarna efter
bärkraft. I avvaktan på ett sådant förslag bör nuvarande skatteutjämningssystem
få gälla tills vidare.

I motion Fi304 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) anförs att de
specialdestinerade bidragen genom sin konstruktion gynnar de rika kommunerna,
främst de expansiva storstadsregionerna. Det vore därför enligt
motionärerna en riktig fördelningspolitisk åtgärd att slå samman de specialdestinerade
statsbidragen med bidraget till kommunal skatteutjämning och
därmed ge alla statsbidrag till den kommunala sektorn en utjämnande
prägel. Det nuvarande skatteutjämningssystemet bör behållas till dess en
reform av det skisserade slaget kan genomföras.

Som framgått av utskottets redovisning i tabell 3 har de specialdestinerade
bidragens andel av totala bidragen minskat påtagligt under den senaste
tioårsperioden.

Bidragen är ett av statsmakternas instrument för att påverka utformningen
och omfattningen av olika verksamheter inom kommunsektorn. Det är inom
vissa områden, t.ex. skolväsendet, angeläget att en godtagbar och enhetlig
standard kan upprätthållas i hela landet. De specialdestinerade bidragen kan
också medverka till att stärka ekonomiskt och politiskt svaga gruppers
livsvillkor och ekonomiska situation, t .ex för barn, gamla och handikappade.

Vissa av de specialdestinerade bidragen, t.ex. bidrag till barnomsorg och
investeringsbidragen, syftar till att stimulera kommunerna att bygga ut viss
kommunal verksamhet.

Det har i olika sammanhang hävdats att de specialdestinerade bidragen är
förknippade med långtgående detaljregleringar och omfattande byråkrati
både hos de mottagande kommunerna och hos de utbetalande statliga
myndigheterna. Regeringen tillsatte år 1983 en beredning (stat-kommunberedningen)
för ökad samverkan mellan stat och kommun samt förenkling
av statliga regler riktade mot kommunsektorn. I direktiven (dir. 1983:30)
anges att syftet bör vara att föreslå förändringar som leder till effektivitetshöjningar
och kostnadsreduceringar i den kommunala verksamheten. Beredningen
har lämnat ett antal rapporter som belyser samverkan mellan stat
och kommun. Beredningens arbete beräknas pågå till juni 1989.

En schablonisering av bidragen enligt den modell som föreslås i t.ex.
motion Fi320 (fp) kan inte genomföras för alla typer av bidrag. Det finns,
som omnämns i motionen, verksamheter som är av tidsbegränsad karaktär
eller endast berör vissa delar av landet. Som exempel kan nämnas bekämpningen
och behandlingen av AIDS.

En omläggning i den riktning som förordats i flera av motionerna skulle

FiU 1986/87:20

innebära stora förändringar i bidragsbelopp för olika primärkommuner
respektive landsting och kan inte genomföras utan att de specialdestinerade
bidragens betydelse för kommunernas ekonomi närmare analyseras.

De kommuner som följt statsmakternas intentioner och byggt ut den
bidragsstimulerade verksamheten skulle komma att drabbas av en sådan
omläggning. Som påpekas i t.ex. motion Fi320 (fp) är skillnaden mellan
statsbidragsbelopp räknat per förskolebarn i dag mycket stor. Stockholm får
t. ex. ett bidrag som räknat per barn i kommunen är ca sex gånger så stort som
i Bromölla, vilket beror på den högre barnomsorgsutbyggnaden i Stockholm
till följd av den högre förvärvsintensiteten samt annan inriktning av
verksamheten.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte dela uppfattningen att de
specialdestinerade bidragen bör avvecklas. Detta hindrar inte att bidragens
utformning och omfattning kan behöva ses över och ändras. I budgetpropositionen
anmäls att en interdepartemental arbetsgrupp under våren 1987
kommer att kartlägga och analysera de specialdestinerade bidragen och
deras fördelning, effekter m.m. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Fi306, Fi310 yrkande 1, Fi321 yrkande 2, Fi304 yrkande 3 och
Fi313 yrkande 4 samt motionerna Fi215 (m), Fi320 (fp) och Fi308 (c) i här
berörda delar.

Skatteutjämningssystemet

I budgetpropositionen redovisas förslag till ändringar i skatteutjämningssystemet.
Innehållet i förslaget och motiven härför har redovisats inledningsvis i
betänkandet.

Förslaget innebär dels att bidragen omfördelas inom skatteutjämningssystemet,
dels att totala ramen minskas. I de motioner som väckts med
anledning av förslaget har kritik främst väckts mot att bidragsnivån sänks och
att vissa kommuner och landsting därigenom får lägre skatteutjämningsbidrag.
Omfördelningen av bidragen kommenteras endast allmänt och beskrivs
i de fall man är kritisk till förslaget som godtycklig eller svåröverskådlig.
I motion Fi308 (c) ifrågasätts den motivering som redovisas i propositionen.

Utskottet kommenterar inledningsvis principerna för omfördelningen av
skatteutjämningsbidragen och återkommer till omfattningen av de åtgärder
som bör vidtas gentemot kommunsektorn. Som anförs i propositionen var
syftet med den kraftiga satsning på skatteutjämningsbidragen som gjordes år
1979 att skillnader i skattesatser skulle utjämnas. Utvecklingen sedan 1979
visar emellertid att skillnaderna i stället ökat och att skattesatserna i
skogslänen ökat mer än i övriga delar av landet. I propositionen görs
jämförelser i utvecklingen mellan olika typer av län under åren 1979—1986.
Utsträcker man jämförelsen till att gälla t.o.m. 1987 tenderar skillnaderna att
växa än mer.

FiU 1986/87:20

	Medelutdebitering, kr./skr.
	1979	1987
Storstadslän	28:44	30:18
Skogslän	29:38	32:00
Övriga län	29:45	30:60

Av sammanställningen framgår att skogslänen höjt sin utdebitering med 2:62
kr./skr. sedan år 1979 medan övriga län exkl. storstadslänen höjt den med
1:15 kr./skr. Skillnaden i medelutdebitering mellan länen har också ökat. År
1979 var skillnaden mellan högsta länsgenomsnittet, i Kalmar, och lägsta, i
Kristianstad, 2:75 kr./skr. År 1987 var skillnaden mellan dessa båda län 2:42
kr./skr. men Kalmarlän har inte längre den högsta medelutdebiteringen. I år
har Västerbottens län den högsta medelutdebiteringen och Hallands län den
lägsta. Skillnaden uppgår till 4:32 kr./skr.

Utskottet har i nedanstående tabell förtecknat länen i ordning från högsta
till lägsta medelutdebitering för år 1987. De högsta genomsnittliga skattesatserna
finns i skogslänen, i Örebro och Blekinge län samt på Gotland.

Tabell 6. Den genomsnittliga sammanlagda utdebiteringen, lansvis

Län Kr. Iskr.

Västerbotten 32:42

Örebro 32:26

Blekinge 32:13

Gotland 32:12

Värmland 31:96

Kopparberg 31:90

Västernorrland 31:70

Jämtland 31:55

Gävleborg 31:45

Södermanland 31:25

Östergötland 31:10

Jönköping 30:81

Kalmar 30:81

Västmanland 30:78

Uppsala 30:40

Norrbotten 30:38

Kronoberg 30:34

Älvsborg 30:22

Göteborg och Bohus 30:12

Skaraborg 29:87

Stockholm 29:74

Malmöhus 29:61

Kristianstad 28:39

Halland 28:10

Hela riket 30:44

Propositionens förslag innebär att inom den föreslagna medelsramen en
större andel ges till kommuner och landsting i de norra delarna av landet.
Förslaget innebär också att Gotland, Blekinge och flertalet kommuner i
Örebro län får en förhöjd grundgaranti i jämförelse med nuvarande system.
Med en sådan fördelning av skatteutjämningsbidraget torde det, enligt
utskottets mening, finnas möjligheter att minska skillnaderna i utdebitering
räknat på länsnivå.

FiU 1986/87:20

När det gäller de mest extrema skillnaderna i utdebitering mellan enskilda
kommuner finns det anledning uppmärksamma att kommuner med mycket
hög skattekraft sedan år 1986 erlägger en progressiv tilläggsavgift utöver den
proportionella skatteutjämningsavgiften som alla kommuner och landsting
måste betala. Tilläggsavgiften skärps dessutom enligt förslaget.

I motion Fi308 (c) anförs att samtliga kommuner bör omfattas av den
kommunala skatteutjämningen. Skillnaden i skattesats mellan skogslän och
storstadslän beror enligt motionärerna inte på regelsystemet som sådant utan
på att de regler som tillämpas för kommunerna inom skatteutjämningen inte
tillämpas för kommunerna utanför skatteutjämningen. Vidare anser motionärerna
att skillnaderna i utdebitering är ett uttryck för skillnaden i
servicenivå och effektivitet.

De kommuner som inte erhåller skatteutjämningsbidrag har en egen
skattekraft som överstiger den inom skatteutjämningssystemet garanterade
skattekraften. Det är därför inte förvånande att utdebiteringssatsen i dessa
kommuner kan hållas lägre än i övriga kommuner. Enligt nuvarande ordning
får emellertid dessa kommuner medverka till en ökad utjämning genom att
de betalar den skatteutjämningsavgift som infördes för att finansiera
ökningen av skatteutjämningsbidragen år 1986 och år 1987.

De skillnader i utdebitering som för närvarande finns mellan olika
kommuner kan inte som i motion Fi308 (c) enkelt förklaras av skillnader i
servicenivå och effektivitet. Det mått — antal anställda per 1000 invånare —
som används i motionen är alltför grovt för att ligga till grund för sådana
slutsatser. Det krävs betydligt mer ingående studier för att bedöma i vilken
grad skillnader i kommunal service påverkar utdebiteringssatsen. Hänsyn
bör tas till fördelningen av olika typer av verksamheter eftersom de i
varierande grad finansieras av statsbidrag.

I propositionen föreslås att den skattesats som skall läggas till grund för
bidragsberäkningen maximeras till 16 kr./skr. för kommunerna, 13:50
kr./skr. för landstingen och till 29:50 kr./skr. för de kommuner som inte ingår
i landsting. Därigenom undviks för de kommuner som har en högre
skattesats att den egna skattesatsen påverkar skatteutjämningsbidragets
storlek och bibehålls principen att skatteutjämningssystemet skall vara
opåverkbart av kommunernas och landstingskommunernas egna åtgärder.
Utdebiteringstaken anknyter till kommunernas och landstingskommunernas
medelsutdebiteringar för år 1986. De kommuner och landsting som har en
högre skattesats får genom denna ändring minskade skatteutjämningsbidrag.
Denna bidragsminskning har enligt propositionen i möjligaste mån kompenserats
genom en högre grundgaranti.

Propositionens förslag i denna fråga godtas i princip i motion Fi320 (fp). I
motion Fi308 (c) förordas skatteutjämningskommitténs förslag att taket sätts
vid 18 kr./skr. för kommuner och vid 14:50 kr./skr. för landstingskommuner.

I motion Fi215 (m) anförs att propositionens förslag är ett framsteg men
enligt motionärerna bör systemet vara helt opåverkbart av den bidragsmottagande
kommunens skattebeslut. Därför föreslås i motionen att de skattesatser
som anges i propositionen skall användas vid beräkning av alla
skatteutjämningsbidrag, dvs. även för kommuner med lägre utdebitering.
Motionärerna accepterar att de kommuner som får lägre bidrag genom
förslaget kompenseras med höjning av grundgarantinivån.

FiU 1986/87:20

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen och i här
nämnda motioner att det är ett steg i rätt riktning att maximera de
skattesatser som skall ligga till grund för beräkningen av skatteutjämningsbidraget.
Därigenom förstärks principen att skatteutjämningssystemet skall
vara opåverkbart av kommunernas och landstingskommunernas egna åtgärder.
Om man som föreslås i motion Fi215 (m) använder en enhetlig skattesats
missgynnar det kommuner och landsting med höga skattesatser och ger
fördelar till dem med låg utdebitering. Utskottet anser därför att de
kommuner och landsting som missgynnas av förslaget om att använda en
lägre utdebiteringssats än den egna skattesatsen i möjligaste mån kompenseras
för detta, i enlighet med propositionens förslag, genom en höjning av
grundgarantin. För övriga kommuner, med en skattesats understigande den
fastställda, bör i stället den egna skattesatsen få utgöra underlaget för
beräkningen av skatteutjämningsbidraget. För att så långt möjligt upprätthålla
principen om att skatteutjämningssystemet inte skall påverkas av
kommunernas och landstingens egna beslut bör taket inte sättas alltför högt.
Propositionens förslag synes därför vara väl avvägt.

Utskottet anser sammanfattningsvis beträffande förslaget om ändrad
grundgaranti att skatteutjämningssystemets främsta syfte är att utjämna
ekonomiska skillnader mellan enskilda kommuner resp. landstingskommuner.
Enligt utskottets mening kan den föreslagna omfördelningen förväntas
bidra till att minska de nuvarande alltför stora skillnaderna för kommuninvånarna
i olika delar av landet i fråga om skattesatser och kommunal
servicenivå. Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag om
ändrad fördelning av grundgarantin i skatteutjämningssystemet.

I propositionen föreslås vissa förändringar för beräkning av skillnader i
kostnader för åldersstruktur och social struktur. Åldersfaktorn och bidrag för
befolkningsminskning föreslås bli beräknade var för sig och bestämda med en
decimal. Vidare föreslås att åldersfaktorn kompletteras med gymnasieskolan
för kommunerna och med öppenvården för landstingen. Några erinringar
mot dessa förändringar framförs inte i motionerna.

Vid beräkning av kostnader för barnomsorg föreslås i propositionen att
såväl faktisk utbyggnad av barnomsorgen som åldersstrukturen beaktas. Det
innebär i princip fortsatt tillämpning av nuvarande system. Dessutom
föreslås att den av skatteutjämningskommittén föreslagna faktorn individoch
familjeomsorg i sin helhet byts ut. I stället bör hänsyn tas till
kommunernas kostnader för socialbidrag. För att kommunerna själva i så
liten utsträckning som möjligt skall kunna påverka skatteutjämningsbidragets
storlek föreslås beräkningen baseras på antalet bidragshushåll i resp.
kommuner. De bidragshushåll för vilka statlig ersättning för mottagande av
flyktingar erhålls bör enligt propositionen räknas bort vid beräkningen av
skatteut j ämningsbidraget.

I motion Fi308 (c) godtas i huvudsak propositionens förslag i dessa
avseenden medan man i motion Fi302 (vpk)uttrycker en viss tveksamhet till
att beräkna faktorn individ- och familjeomsorg utifrån antalet socialbidragshushåll.

I motion Fi215 (m) anförs att kostnaden för barnomsorg bör beräknas
uteslutande med utgångspunkt i antalet barn i berörda åldrar. Någon hänsyn

FiU 1986/87:20

till den faktiska utbyggnaden av barnomsorgen bör inte ske. Faktorn kostnad
för socialbidrag bör enligt motionärerna omfatta hela antalet hushåll som får
socialbidrag utan korrigeringar för antal hushåll för vilka ersättning erhålls
genom statsbidrag.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Kommunernas
åldersfaktor har reviderats tre gånger sedan år 1980. Det är en nackdel för
kommunerna om ändringar görs alltför ofta. Att som föreslås i motion Fi215
(m) bortse från den faktiska barnomsorgsutbyggnaden skulle innebära en
kraftig förändring av systemet och medföra en uppenbar försämring för de
kommuner som har en väl utbyggd barnomsorg. Utskottet anser därför att
principen i nuvarande system bör behållas, vilket innebär att även den
faktiska utbyggnaden av barnomsorgen beaktas.

Eftersom man i övrigt tillämpar den principen i skatteutjämningssystemet
att kommunernas nettokostnader, efter det att statliga ersättningar frånräknats
för verksamheten, skall ligga till grund för beräkning av skatteutjämningsbidrag
tillstyrker utskottet propositionens förslag att antalet socialbidragshushåll
korrigeras för det antal hushåll vars socialbidrag ersätts av
staten.

Förslaget i propositionen att ge även landstingskommunerna tillägg till
grundgarantin för befolkningsminskning på samma sätt som för kommuner
tillstyrks i flera motioner. Aven utskottet tillstyrker för sin del förslaget.

Vad gäller skatteutjämningssystemets totala omfattning bör först slås fast att
systemet inte i första hand skall vara ett generellt finansieringsstöd för att
bygga ut den kommunala verksamheten och förbättra standarden. Behovet
av sådana åtgärder bör i stället bedömas utifrån kommunsektorns totala
finansiella situation där hela transfereringssystemet mellan staten och
kommunerna tas i beaktande. Som framgått av vad utskottet redovisat i
tabell 5 leder budgetpropositionens förslag till begränsning av kommunernas
totala finansiella resurser med 1,7 miljarder kronor. Det är väsentligt mindre
än som föreslås i motion Fi215 (m) enligt vilken den totala åtstramningen
beräknas uppgå till 5 miljarder kronor. Utgångspunkten för denna åtstramning
är att den kommunala konsumtionstillväxten bör begränsas till noll,
vilket räknat per capita skulle leda till minskad kommunal service. Utskottet
och riksdagen har tidigare avvisat en sådan utveckling (FiU 1986/87:10, rskr.
122)

Den totala omfattningen av förslagen i motion Fi320 (fp) innebär en
neddragning av de kommunala resurserna med 2,4 miljarder kronor. Det är
väsentligt mer än som föreslås i motion Fi308 (c) där totala omfattningen av
åtgärderna beräknas uppgå till 1,4 miljarder kronor. Det bör också
uppmärksammas att fördelningen av åtgärderna på landstingskommunerna
resp. kommunerna skiljer sig väsentligt från varandra. I motion Fi320 (fp)
bedöms landstingskommunernas finansiella situation vara mycket ansträngd.
Tyngdpunkten i åtstramningsåtgärderna ligger därför enligt förslagen
i motion Fi320 (fp) på kommunerna (2,3 miljarder kronor) medan i
motion Fi308 (c) åtstramningen i högre grad torde drabba landstingskommunerna.

Enligt utskottets mening förefaller åtgärder vars omfattning ligger någonstans
mellan förslagen i motion Fi320 (fp) och i Fi308 (c), dvs. ungefär i den

FiU 1986/87:20

storleksordningen som förslagen i budgetpropositionen uppgår till, vara väl
avvägda. En resursbegränsning i den storleksordningen skulle såvitt nu kan
bedömas möjliggöra en viss fortsatt tillväxt i kommunsektorn som motsvarar
befolkningstillväxt och inrymmer redan gjorda åtaganden i form av exempelvis
barnomsorgsutbyggnad.

En samlad bedömning av vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att
uppnå en önskad utveckling inom kommunsektorn torde kunna göras först
senare i vår när utfallet av riksdagens budgetbehandling bättre kan överblickas.
Det är angeläget att den kommunala sektorn utvecklas inom de ramar
som riksdagen tidigare angett. Utskottet förutsätter att regeringen i kompletteringspropositionen
redovisar en samlad bedömning av den ekonomiska
utvecklingen i kommunsektorn och därvid föreslår de åtgärder som kan bli
nödvändiga att vidta.

Även om den totala omfattningen av förslagen enligt vad som nu kan
bedömas synes vara väl avvägd finns det anledning att särskilt uppmärksamma
konsekvenserna av förslagen i de enskilda landstingskommunerna och
kommunerna. Omläggningen av skatteutjämningssystemet torde för vissa
landstingskommuner och kommuner leda till avsevärda negativa effekter
även med det stegvisa genomförande som föreslås i propositionen. Utskottet
anser därför att vissa begränsningar bör göras av effekterna vid omläggningen
av skatteutjämningssystemet år 1988. Dels bör en begränsning införas som
garanterar att inte någon landstingskommun eller kommun får en minskning
av skatteutjämningsbidragen år 1988 jämfört med år 1987 som överstiger ett
belopp som motsvarar 50 öre/skr., dels bör de kommuner som trots denna
begränsning hamnar i en besvärlig finansiell situation kunna erhålla extra
skatteutjämningsbidrag. De extra skatteutjämningsbidragen bör därför
förstärkas utöver regeringens förslag med 200 milj. kr. Utskottet föreslår
därför att skatteutjämningssystemet för år 1988 tillförs motsvarande medel
utöver propositionens förslag. Med dessa ändringar godtar utskottet propositionens
förslag till ändringar av grundgarantinivåerna i skatteutjämningssystemet.

Utskottet avstyrker med det anförda Fi215 yrkande 7 och Fi301, Fi303,
Fi305, Fi312, Fi320 yrkande 3, Fi321 yrkande 1, Fi310 yrkande 2, Fi311,
Fi308 yrkandena 1 och 2, Fi223 yrkande 3, Fi304 yrkande 1, Fi309, Fi313
yrkandena 1, 2 och 3, Fi314, Fi322, Fi217 yrkande 4, Sk386 yrkande 10 samt
Fi302 yrkandena 1 och 2 i här berörda delar.

Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

I tre motioner begärs att grundgarantinivån höjs i förhållande till propositionens
förslag i Eskilstuna, Gullspångs kommun resp. i Kalmar län. Utskottet
har i det föregående förordat att propositionens förslag kompletteras med
övergångsregler som innebär att effekterna begränsas för år 1988. Det skulle
innebära att effekterna mildras väsentligt för flertalet kommuner i Kalmar
län och för Gullspångs kommun. Även för Eskilstuna kommun innebär
propositionens förslag att grundgarantinivån sänks, från 102 % till 97 %, men
samtidigt innebär den ändrade tekniken för att beräkna faktorn för
åldersstruktur att Eskilstuna i stället för ett avdrag får ett tillägg till

FiU 1986/87:20

grundgarantin. Nettoeffekten räknad på den garanterade skattekraften
torde därför bli mycket liten för Eskilstuna kommun. Genom övergångsbestämmelserna
blir t.o.m. effekten för år 1988 att skatteutjämningsbidraget
blir något större än för år 1987. Utskottet ser mot bakgrund av det anförda
inte skäl att tillstyrka motionerna Fi315, Fi318 och Fi304 yrkande 2.

Regional skatteutjämning

I motion Fi316 av Åke Wictorsson m.fl. (s) ifrågasätts om tiden nu inte är
inne för att i större utsträckning göra skatteutjämningen regional genom att
en del av skatteutjämningssystemet läggs på landstingen. Inom en sådan
regionaliserad del av systemet skapas möjligheter att i större utsträckning ta
hänsyn till variationerna mellan de enskilda kommunerna inom ett landstingsområde.
Det statliga systemet skulle i ett sådant läge användas för att
skapa utjämning mellan kommunerna i de olika landstingsområdena. Den
sänkning av skatteutjämnngsavgiften med 14 öre för landstinget som föreslås
i propositionen skulle i stället kunna användas för detta ändamål. Motionären
hänvisar till det inomregionala utjämningssystemet i Stockholms län.

Utskottet vill med anledning härav anföra att eftersom samtliga landsting
utom Stockholms läns och Västmanlands läns landsting ingår i skatteutjämningssystemet
torde de finansiella möjligheterna att genomföra inomregionala
utjämningssystem finansierade av landstingen vara relativt små utanför
dessa län. Inom Stockholms län däremot fördelas för år 1987 närmare 400
miljoner mellan 14 av länets 25 kommuner. Systemet har medverkat till att
minska utdebiteringsskillnaderna i Stockholmsområdet. Utskottet anser det
därför angeläget att de berörda kommunerna och landstinget i Stockholms
län ser över systemet med anledning av de förändringar som kommer att ske i
det statliga skatteutjämningssystemet. Det bör i första hand ankomma på de
berörda parterna att ta initiativ till förändringar i det inomregionala
skatteutjämningssystemet. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Fi316.

Extra skatteutjämningsbidrag

I propositionen anförs att vid framtagandet av förslaget till skatteutjämningssystem
har ansträngningar gjorts för att undvika att reduceringarna blir för
stora för ekonomiskt svaga kommuner. I ett antal fall har dessa ansträngningar
emellertid inte lyckats. För att minska påfrestningarna under en övergångstid
för kommuner och landsting med hög utdebitering och med svag
ekonomi bör, enligt propositionen, utöver den lindring som det successiva
genomförandet innebär, extra skatteutjämningsbidrag beviljas.

I budgetpropositionen föreslås en reformering av systemet för kommunalt
bostadstillägg till folkpension (KBT). Genom denna reform får flera
kommuner ökade statsbidrag men många kommuner får också ökade
kostnader. För några kommuner har de ökade kostnaderna kunnat beaktas
genom höjda grundgarantier. Övriga kommuner med svag ekonomi bör
enligt propositionen, efter prövning i varje särskilt fall, kunna få extra
skatteutjämningsbidrag. Förslag till fördelning av extra skatteutjämningsbidrag
bör i vanlig ordning lämnas av skatteutjämningsnämnden som är en

FiU 1986/87:20

parlamentariskt sammansatt rådgivande nämnd i skatteutjämningsfrågor.
Behovet av extra skatteutjämningsbidrag till följd av revideringen av
skatteutjämningssystemet och KBT-reformen beräknas i propositionen till
300 milj. kr. för år 1988 och till 200 milj. kr. för år 1989. Utgångspunkten för
beräkningen har varit att undvika skattehöjningar i kommuner och landsting
som redan i dag har en hög utdebitering. Utöver detta belopp tillkommer
inemot 100 milj. kr. som redan är intecknat för bidrag till kollektiv
landsbygdstrafik och till förebyggande åtgärder mot jordskred m.m.

I motion Fi317 av Birger Rosqvist m.fl. (s) anförs att det finns kommuner
och landsting i södra Sverige som har höga skattesatser och låg skattekraft.
Flera av dessa kommuner har drabbats av strukturförändringar i industrin
som inneburit ändrad åldersstruktur, ökad utflyttning och försämrad skattekraft.
För dessa kommuner kommer det enligt motionärerna att ta lång tid
att anpassa sig till de radikalt ändrade ekonomiska villkor som budgetpropositionens
förslag innebär. Det smidigaste sättet att överbrygga de problem
som följer av omläggningen är enligt motionärerna att anvisa ytterligare
medel för extra skatteutjämning.

I motion Fi319 av Göran Magnusson m.fl. (s) påtalas några av de problem
som uppkommer för kommunerna i Västmanland till följd av budgetpropositionens
förslag om ändrat skatteutjämningssystem. Motionärerna anser att
kommunerna Arboga, Köping, Heby, Sala och Kungsör bör få extra
skatteutjämningsbidrag och att ytterligare medel bör anvisas för detta.

Som utskottet anfört ovan finns det anledning att uppmärksamma de
svårigheter som kan uppkomma i vissa kommuner till följd av förändringarna
i skatteutjämningssystemet. I det föregående har utskottet föreslagit att
minskningen av skatteutjämningsbidraget för år 1988 jämfört med för år 1987
inte för någon kommun eller landstingskommun får överstiga vad som
motsvarar 50 öre räknat per skattekrona. Det innebär således att den totala
effekten år 1988 maximeras för varje enskild kommun och landstingskommun.
Trots detta kan det finnas kommuner med hög utdebitering, antingen
egen eller sammanlagd, och låg skattekraft som drabbas hårt av de föreslagna
omläggningarna. Utskottet föreslår därför att ytterligare 200 milj. kr. anvisas
som extra skatteutjämningsbidrag utöver budgetpropostionens förslag.

Regeringen bör bemyndigas att utbetala extra skatteutjämningsbidrag i
enlighet med de riktlinjer som utskottet angett. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Fi317 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Det ankommer således på regeringen efter hörande av skatteutjämningsnämnden
att fördela de extra skatteutjämningsbidragen enligt de riktlinjer
som här angivits. Riksdagen bör därför inte föregripa denna fördelning
genom att förorda extra bidrag till vissa kommuner. Utskottet avstyrker
därför motion Fi319.

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

I budgetpropositionen föreslås att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m. för budgetåret 1987/88 anvisas ett förslagsanslag av 12681 milj.
kr.

FiU 1986/87:20

Tabell 7. Skatteutjämningsbidrag åren 1985-1988 (milj. kr.)

FiU 1986/87:20

	1985	1986	1987	Prop. 1988	Utskottet 1988
Kommuner	6 015	6 470	7 142	6 624	6 758
Landsting	4 829	5 229	5 764	5 076	5 092
Extra skatteutjämnings-
bidrag	180	230	356	400	600
Summa, helår	11 024	11 929	13 262	12 100	12 450
budgetår 1987/88				12 681	12 856

Med hänvisning till ovanstående tabell och vad utskottet anfört ovan
beräknar utskottet anslaget till skatteutjämningsbidrag för budgetåret 1987/
88 till 12856 milj. kr.

Utredningar angående skatteutjämningssystemet

I motion Fi317 av Birger Rosqvist m.fl. (s) anförs att det vore välbetänkt att
mycket snart inleda en förnyad översyn av skatteutjämningssystemet. Den
snabba samhällsförändringen leder enligt motionärerna till att målen för det
komplexa skatteutjämningssystemet mycket snart undergrävs. I en översyn
bör man särskilt pröva förutsättningarna för att använda instrument av typen
skatteutjämningsavgift.

I motionerna Fi320 (fp) och Fi321 av Christer Eirefelt och Margareta
Fogelberg m. fl. (fp) begärs en skyndsam utredning om ett nytt system för
statsbidrag till kommunerna som i större utsträckning bygger på en schablonisering
av bidragen och minskad detaljreglering.

I motion Fi302 (vpk) begärs att en parlamentarisk utredning tillsätts om
övergång till en enhetsskatt för stat och kommuner. Tekniken för beräkningen
av faktorer och tillägg för fastställande av grundgarantin måste enligt
motionärerna bli föremål för ytterligare analys och översyn med syfte att få
korrekta värden.

I motion Fi308 (c) begärs en beredning för att skapa ett effektivt och
förstärkt skatteutjämningssystem finansierat genom generella nedskärningar
av de specialdestinerade bidragen.

Skatteutjämningskommittén som avslutade sitt arbete i slutet av år 1985
hade i uppdrag att studera hur skatteutjämningssystemet kunde göras mer
effektivt från utjämningssynpunkt. Vidare skulle undersökas möjligheten
och konsekvenserna av att överföra vissa specialdestinerade statsbidrag till
skatteutjämningssystemet. Kommitténs förslag i dessa avseenden kan enligt
utskottets mening inte sägas vara särskilt långtgående. Propositionens
förslag till ändrad fördelning av grundgarantierna måste däremot anses vara
ett steg i riktning mot ökad utjämning. Utskottet ser mot denna bakgrund
inte någon anledning att återigen tillsätta en skatteutjämningsutredning.
Detta hindrar emellertid inte att en successiv utvärdering bör ske av de nu
föreslagna förändringarna. Likaså bör tekniska förbättringar kunna genomföras
i takt med att bättre statistiskt underlag tas fram. Utskottet anser att
regeringen, lämpligen i kompletteringspropositionen nästa år, bör redovisa
resultaten av en sådan utvärdering. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Fi317 yrkande 1, Fi320 yrkande 2, Fi321 yrkande 3, Fi302
yrkande 3 samt Fi308 yrkande 5.

Skatteutjämningsavgift

FiU 1986/87:20

I propositionen föreslås att skatteutjämningsavgiften minskas med totalt 14
öre/skr. Målet anges vara att på sikt helt avveckla den generella avgiften.
Den progressiva avgiften föreslås vara kvar och i någon mån skärpt.

I motion Fi215 (m) och Fi302 (vpk) föreslås att den generella avgiften
omedelbart avskaffas. I motion Fi308 (c) föreslås att den särskilda skatteutjämningsavgiften
(13 öre/skr.) för kommuner avskaffas redan år 1988. I
motion Fi320 (fp) föreslås däremot en höjning av skatteutjämningsavgiften
med 5 öre/skr. för landstingskommuner och med 9 öre/skr. för kommuner.

Uttaget av skatteutjämningsavgift gör som utskottet nämnt att även
kommuner utanför skatteutjämningssystemet får medverka till att finansiera
en del av skatteutjämningsbidragen. Av landstingen är det endast Stockholms
och Västmanlands läns landsting som ligger utanför skatteutjämningssystemet,
dvs. de övriga landstingen både betalar avgift och erhåller
skatteutjämningsbidrag. Av kommunerna ligger 31 kommuner, vilka innefattar
en tredjedel av landets befolkning, utanför skatteutjämningssystemet.
Å andra sidan utgår kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning,
som också är ett generellt bidrag, till praktiskt taget samtliga
kommuner samtidigt som dessa betalar skatteutjämningsavgift. Förändringar
av skatteutjämningsavgiften på sikt får bedömas utifrån den framtida
finansiella situationen i stat- och kommunsektorn och omfattningen av de
generella bidragen.

Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag till sänkt
skatteutjämningsavgift och avstyrker därmed motionerna Fi320 (fp) yrkande
6, Fi308 (c) yrkandena 3 och 4 samt i här berörda delar motionerna Fi215 (m)
yrkande 7, Fi301, Fi303, Fi305, Fi312, Fi223 yrkande 3, Fi304 yrkande 1,
Fi217 yrkande 4, Sk386 yrkande 10 samt Fi302 yrkande 1 (vpk).

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning

I propositionen föreslås att 1 569 milj. kr. anslås för bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen. I
motion Fi228 (c) och Fi320 (fp) yrkas att bidraget inte skall utgå.

Utskottet har i det föregående med vissa ändringar godtagit propositionens
förslag till åtgärder gentemot kommunsektorn. Med denna utgångspunkt
skulle ett slopande av kompensationen för den avskaffade företagsbeskattningen
innebära en alltför stor total indragning av medel från kommunsektorn.
Utskottet avstyrker därför motionerna Fi228 (c) yrkande 7 och
Fi320 (fp) yrkande 5 och tillstyrker propositionens förslag.

Ändrade utbetalningsrutiner av kommunalskattemedel
Propositionens förslag föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut med
kommunalekonomiska konsekvenser

I motion Fi307 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m) anförs att det finns fog
att på nytt upprepa framställningen om att regeringen i alla propositioner

klart analyserar och redovisar samtliga kommunalekonomiska konsekvenser
som direkt eller indirekt föranleds av framlagda förslag till beslut.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner med denna
innebörd, senast våren 1985. Utskottet gav därvid (FiU 1984/85:29) uttryck
för samma principiella inställning som nu redovisas i motion Fi307. Utskottet
påpekade att det är angeläget att statsmakterna i det löpande arbetet
klarlägger olika reformers effekter på den kommunala volymutvecklingen
och på den kommunala ekonomin.

När det gäller riktlinjepropositioner har åtgärder vidtagits för att förslagen
så långt det är möjligt skall åtföljas av kostnadsbedömningar. Av dessa
bedömningar bör självfallet även de kommunala kostnaderna framgå.

Det kan även nämnas att i allmänna direktiv till kommittéer och särskilda
utredare (dir. 1984:5) föreskrivs att för avgivna förslag skall väl genomarbetade
kostnadsberäkningar redovisas. Dessa skall ta hänsyn till alla kostnader
för olika intressenter, däribland kommuner.

I den reviderade budgethandboken för myndigheternas anslagsframställningar
föreskrivs att förslag skall kostnadsberäknas. Särskilt skall konsekvenserna
för bl.a. kommunerna uppmärksammas. Detta leder till att
regeringen får ett bättre underlag för kostnadsbedömningar i kommande
propositioner.

Utskottet anser i överensstämmelse med tidigare riksdagsbeslut att
motionsyrkandet inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida och
avstyrker därför motion Fi307.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avvägningen mellan generella och specialdestinerade
bidrag

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi304 yrkande 3, 1986/
87:Fi306, 1986/87:Fi310 yrkande 1, 1986/87:Fi313 yrkande 4 och
1986/87:Fi321 yrkande 2,

2. beträffande skatteutjämningssystemet

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:100 i denna del och
med avslag på motionerna 1986/87:Fi215 yrkande 7 i berörd del,
1986/87:Fi217 yrkande 4 i berörd del, 1986/87:Fi223 yrkande 3 i berörd
del, 1986/87:Fi301 i berörd del, 1986/87:Fi302 yrkande 1 i berörd del
och yrkande 2, 1986/87:Fi303 i berörd del, 1986/87:Fi304 yrkande 1 i
berörd del, 1986/87:Fi305 i berörd del, 1986/87:Fi308 yrkandena 1 och
2, 1986/87:Fi309, 1986/87:Fi310 yrkande 2, 1986/87:Fi311, 1986/
87:Fi312 i berörd del, 1986/87:Fi313 yrkandena 1, 2 och 3, 1986/
87:Fi314, 1986/87:Fi320 yrkande 3, 1986/87:Fi321 yrkande 1, 1986/
87:Fi322 och 1986/87:Sk386 yrkande 10 i berörd del godkänner vad
utskottet anfört,

3. beträffande skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag
på motionerna 1986/87:Fi304 yrkande 2, 1986/87:Fi315 och 1986/
87:Fi318 godkänner vad utskottet anfört,

FiU 1986/87:20

4. beträffande regional skatteutjämning
att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi316,

5. beträffande extra skatteutjämningsbidrag

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Fi319 och med anledning
av motion 1986/87:Fi317 yrkande 2 bemyndigar regeringen att utbetala
extra skatteutjämningsbidrag i enlighet med de riktlinjer som
utskottet anfort,

6. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1986/87:Fi320 yrkande 4 och med
anledning av proposition 1986/87:100 bil. 9 punkt E 1 till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m.m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett
förslagsanslag av 12856000000 kr.,

7. beträffande utredningar angående skatteutjämningssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi302 yrkande 3, 1986/
87 :Fi308 yrkande 5,1986/87:Fi317 yrkande 1,1986/87:Fi320 yrkande 2
och 1986/87:Fi321 yrkande 3,

8. beträffande skatteutjämningsavgift

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag
på motionerna 1986/87:Fi215 yrkande 7 i berörd del, 1986/87:Fi217
yrkande 4 i berörd del, 1986/87:Fi223 yrkande 3 i berörd del,
1986/87:Fi301 i berörd del, 1986/87:Fi302 yrkande 1 i berörd del,
1986/87:Fi303 i berörd del, 1986/87:Fi304 yrkande 1 i berörd del,
1986/87:Fi305 i berörd del, 1986/87:Fi308 yrkandena 3 och 4, 1986/
87:Fi312 i berörd del, 1986/87:Fi320 yrkande 6 och 1986/87:Sk386
yrkande 10 i berörd del godkänner vad utskottet anfört,

9. beträffande lagreglering av skatteutjämningssystemet
att riksdagen

dels antar det i proposition 1986/87:100 bilaga 9 avsnitt E mom. 1
framlagda förslaget till lag om skatteutjämning,
dels beslutar att i övergångsbestämmelserna till lagförslaget skall
införas en ny punkt 4. av följande lydelse samt att 4. och 5. förslaget till
övergångsbestämmelser till lagförslaget skall betecknas 5. och 6.,

4. För skatteutjämningsåret 1988 gäller vidare att minskningen av skatteutjämningsbidraget
jämfört med bidraget för år 1987 inte för någon landstingskommun
eller kommun får överstiga ett belopp som motsvarar 50 öre per
skattekrona. Minskningen i kronor per skattekrona beräknas på eget
skatteunderlag enligt 1986 års taxering.

10. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fi228 yrkande 7 och
1986/87:Fi320 yrkande 5 och med bifall till proposition 1986/87:100 bil.
9 punkt E 2 till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag av 1569000000 kr.,

11. beträffande ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel -

FiU 1986/87:20

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i uppbördslagen (1983:272),

b) lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare,

c) lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

d) lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m.m.,

12. beträffande konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för
beslut med kommunalekonomiska konsekvenser
att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi307.

Stockholm den 7 april 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Nils G. Åsling (c), Bo Södersten (s),
Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Andersson i
Gamleby (s), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Hugo Hegeland (m),
Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp).

Reservationer

1. Avvägningen mellan generella och specialdestinerade
bidrag (mom. 1)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m),
Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Bidragen är” och
på s. 36 slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

De specialdestinerade bidragen har en tendens att förstärka den skillnad
som har sin grund i olikheterna i fråga om skattekraft. Dessa statsbidrag
utgår ofta som en bestämd del av kommunernas kostnader för viss
verksamhet. Invånarna i de kommuner som vill hålla en hög servicenivå eller
standard behöver därför själva bara till en del betala för denna i form av
högre skatt. Studier som gjorts visar att det främst är kommuner med hög
skattekraft, som har finansiella förutsättningar att utnyttja denna möjlighet.
Behovet av framför allt barnomsorg, gymnasieutbildning och färdtjänst
tillgodoses därigenom i större utsträckning i kommuner med hög skattekraft
än i dem med låg. Det kan således hävdas att de specialdestinerade bidragen
motverkar det syfte som ligger bakom skatteutjämningsbidragen, nämligen
att utjämna för skillnader i skattekraft.

Dessutom är de specialdestinerade bidragen i allmänhet förknippade med
en lång rad detaljregleringar och omfattande administration från såväl den

FiU 1986/87:20

utbetalande myndighetens som den mottagande kommunens sida. Ett
omfattande system byggt på specialdestinerade bidrag leder till betydande
stelhet och ineffektivitet i resursutnyttjandet i kommunsektorn.

Principen om kommunal självstyrelse och kommunal demokrati borde
innebära att medborgarna i enskilda kommuner och landsting själva får
bestämma omfattningen och inriktningen av den kommunala resp. landstingskommunala
servicen. Bidragssystemet bör därför utformas så att det
främjar förverkligandet av denna princip.

Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i flera av motionerna
att bidragssystemet bör ges en mer generell utformning. Systemet med
specialdestinering av bidrag bör därför minska i omfattning.

För att möjliggöra ett mer flexibelt och effektivt resursutnyttjande bör
bidragen till kommunerna ges utan villkor. Förutsättningarna i skattekraft
och kostnader varierar emellertid kraftigt kommunerna emellan. Bidragssystemet
bör därför främst inriktas på att utjämna dessa skillnader. Det
kommunala skatteutjämningssystemet bör således bibehållas och förstärkas.
Principen bör vara att bidragen inte skall påverkas av kommunala beslut om
verksamhetens inriktning och omfattning.

Utskottet tillstyrker därför yrkandena i motionerna att merparten av de
specialdestinerade bidragsformerna snarast avvecklas och att en större andel
av bidragsgivningen från staten till kommunerna sker inom ramen för ett
skatteutjämningssystem. Utskottet anser att regeringen bör ges i uppdrag att
snarast lägga fram förslag för riksdagen om en omläggning av statsbidragen i
denna riktning. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi306,
Fi310 yrkande 1, Fi321 yrkande 2, Fi304 yrkande 3 och Fi313 yrkande 4 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avvägningen mellan generella och specialdestinerade
bidrag

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Fi304 yrkande 3,
1986/87:Fi306,1986/87:Fi310 yrkande 1,1986/87:Fi313 yrkande 4 och
1986/87 :Fi321 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfort,

2. Skatteutjämningssystemet (mom. 2)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m),
Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Förslaget
innebär” och på s. 41 slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Med anledning av motionerna Fi215 yrkande 7 och Fi301, Fi303, Fi305,
Fi312, Fi320 yrkande 3, Fi321 yrkande 1, Fi310 yrkande 2, Fi311, Fi308
yrkandena 1 och 2, Fi223 yrkande 3, Fi304 yrkande 1, Fi309, Fi313 yrkandena
1, 2 och 3, Fi314, Fi322, Fi217 yrkande 4, Sk386 yrkande 10 samt Fi302
yrkande 1 i här berörda delar samt Fi302 yrkande 2 avstyrker utskottet
propositionens förslag.

FiU 1986/87:20

4 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr 20

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: FiU 1986/87:20

2. beträffande skatteutjämningssystemet
att riksdagen med avslag på proposition 1986/87:100 i denna del och
med anledning av motionerna 1986/87:Fi215 yrkande 7 i berörd del,

1986/87:Fi217 yrkande 4 i berörd del, 1986/87:Fi223 yrkande 3 i berörd
del, 1986/87:Fi301 i berörd del, 1986/87:Fi302 yrkande 1 i berörd del
och yrkande 2, 1986/87:Fi303 i berörd del, 1986/87:Fi304 yrkande 1 i
berörd del, 1986/87:Fi305 i berörd del, 1986/87:Fi308 yrkandena 1 och
2, 1986/87:Fi309, 1986/87:Fi310 yrkande 2, 1986/87:Fi311, 1986/

87:Fi312 i berörd del, 1986/87:Fi313 yrkandena 1, 2 och 3, 1986/

87:Fi314, 1986/87:Fi320 yrkande 3, 1986/87:Fi321 yrkande 1, 1986/

87:Fi322 och 1986/87:Sk386 yrkande 10 i berörd del godkänner vad
utskottet anfört,

3. Skatteutjämningssystemet (mom. 2)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Utskottet anser
sammanfattningsvis” och slutar med ”i skatteutjämningssystemet” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är skatteutjämningssystemets främsta syfte att
utjämna skillnader i skattekraft och kostnader mellan olika kommuner och
landstingskommuner. Principen, som föreslås i propositionen, att omfördela
bidragen så att kommunerna och landstingskommunerna i norra Sverige,
som genomsnittligt sett har en högre skattesats än i övriga landet, får en
relativt större andel är därför riktig. Likaså synes det välmotiverat att särskilt
stärka situationen för kommunerna i Norrlands inland. Utskottet kan dock
inte acceptera propositionens förslag så till vida att dessa relativa förbättringar
skall ske på bekostnad av kommunerna och landstingskommunerna i södra
och mellersta Sverige. Det finns ett stort antal kommuner och landsting i
södra och mellersta Sverige som i dagsläget har en besvärlig ekonomisk
situation, hög utdebitering och svag skattekraft. Det kan enligt utskottets
mening inte vara rimligt att dessa näst sämst ställda kommuner skall svara för
förbättringar för de allra sämst ställda kommunerna. Innebörden av en sådan
omfördelning blir att en ökad börda läggs på låg- och normalinkomsttagare i
södra och mellersta Sverige som drabbas hårt av den orättvisa proportionella
skatten. En sådan ordning kan inte accepteras. Utskottet förordar därför, i
likhet med vad som föreslås i motion Fi302 (vpk), att den garanterade
skattekraften i huvudsak tryggas via av staten tillskjutet tillskott av skatteunderlag.
Grundgarantin bör därför vara lägst 101 % av medelskattekraften,
vilket överensstämmer med skatteutjämningskommitténs förslag. För att
bibehålla den utjämnande karaktären i skatteutjämningssystemet bör därutöver
grundgarantin förstärkas ytterligare för kommunerna i norra Sverige.

Därigenom skulle systemet bättre anpassas för en övergång till en enhetsskatt
för stat och kommuner som innebär att kommunerna erhåller sin andel
av skatten för att klara basbehoven med utgångspunkt i fastställda kriterier
beräknade på faktorer som befolkningsstruktur, skolans och den sociala
omvårdnadens behov. På sikt bör skatteutjämningssystemet, såsom anförs i

motion Fi302 (vpk), ersättas av en mer långsiktig och varaktig lösning som
kan trygga en demokratisk kommunalskattepolitik med beaktande av såväl
en fördelningspolitisk som regionalpolitisk målsättning.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”1 motion Fi308
(c)” och slutar med ”antalet socialbidragshushåll” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med vad som anförs i motion Fi302 (vpk) uttrycka en
viss tveksamhet till att beräkna faktorn individ- och familjeomsorg utifrån
antalet socialbidragshushåll. Utskottet anser därför att analyser och forskning
bör genomföras för att ytterligare förfina metoderna för att fastställa
kriterier för kommunernas basbehov.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”Vad gäller” och
på s. 41 slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Kommunerna har viktiga samhällsuppgifter när det gäller utbildning,
omsorg och vård av såväl gamla som unga, bostäder och arbete. Det
ankommer i stor utsträckning på kommunerna att förverkliga de beslut som
regering och riksdag fattar. Det är därför nödvändigt att tillräckliga resurser
tillförs kommunsektorn så att välfärds- och fördelningspolitiken ges ett reellt
innehåll för de enskilda medborgarna. En hård nedskärningspolitik mot
kommunerna riskerar att drabba de svaga grupperna och bidra till arbetslöshet
och andra regionala problem. Ekonomiska orättvisor och social nedrustning
följer i spåren av en åtstramningspolitik mot kommunerna. Enligt
utskottets mening måste kommunerna därför garanteras resurser för en
välfärdspolitik och fördelningspolitik till de svaga gruppernas försvar.
Utskottet vill därför bestämt avvisa den politik gentemot den kommunala
sektorn som föreslås i budgetpropositionen och i partimotionerna Fi215 (m),
Fi320 (fp) samt Fi308 (c) innebärande att den kommunala sektorn dräneras
på resurser. Utskottet förordar att skatteutjämningssystemet utformas på det
sätt utskottet angett, att skatteutjämningsavgiften avskaffas och att kommunsektorn
dessutom tillförs ökade resurser via riktade bidrag för att stärka
sysselsättningen, minska ekonomiska orättvisor och förbättra den sociala
omvårdnaden.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi302 (vpk) och avstyrker
propositionens förslag i motsvarande delar samt de motioner vari framförs
att den kommunala sektorns totala resurser kraftigt bör minskas.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande skatteutjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fi302 yrkande 2 och med
anledning av proposition 1986/87:100 i denna del samt motionerna
1986/87:Fi215 yrkande 7 i berörd del, 1986/87:Fi217 yrkande 4 i berörd
del, 1986/87:Fi223 yrkande 3 i berörd del, 1986/87:Fi301 i berörd del,
1986/87:Fi302 yrkande 1 i berörd del, 1986/87:Fi303 i berörd del,
1986/87:Fi304 yrkande 1 i berörd del, 1986/87:Fi305 i berörd del,
1986/87:Fi308 yrkandena 1 och 2,1986/87:Fi309,1986/87:Fi310 yrkande
2, 1986/87:Fi311, 1986/87:Fi312 i berörd del, 1986/87:Fi313 yrkandena
1, 2 och 3, 1986/87:Fi314, 1986/87:Fi320 yrkande 3, 1986/
87:Fi321 yrkande 1, 1986/87:Fi322 och 1986/87:Sk386 yrkande 10 i
berörd del godkänner vad utskottet anfört,

FiU 1986/87:20

4. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 3)

FiU 1986/87:20

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m),
Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”1 tre” och på s. 42
slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Budgetpropositionens förslag till ändrat skatteutjämningssystem innebär
att grundgarantin sänks för kommunerna och landstingskommunerna i södra
Sverige med i princip 5 procentenheter. I tre motioner begärs därför att
grundgarantinivån höjs i förhållande till propositionens förslag för Eskilstuna,
Gullspångs kommuner resp. för Kalmar län.

Enligt utskottets mening bör propositionens förslag till ändrat skatteutjämningssystem
inte genomföras. Detta ställningstagande innebär att förutsättningarna
för motionärernas krav inte längre föreligger. De behöver
därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
därför motionerna Fi315, Fi318 och Fi304 yrkande 2.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner
att riksdagen med avslag på proposition 1986/87:100 i denna del och
motionerna 1986/87:Fi304 yrkande 2, 1986/87:Fi315 samt 1986/
87:Fi318 godkänner vad utskottet anfört,

5. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 3)

Under förutsättning av bifall till reservation 3
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”1 tre” och på s. 42
slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör propositionens förslag modifieras så att
propositionens förslag till grundgarantier för kommunerna och landstingskommunerna
i södra och mellersta Sverige höjs med 4 procentenheter, vilket
innebär att inte någon kommun får en grundgaranti understigande 101 %.
Därigenom undviks de påtagligt negativa effekter som propositionens förslag
innebär. Några särskilda åtgärder därutöver för de här nämnda kommunerna
torde därför inte vara påkallade. Utskottet avstyrker därför motionerna
Fi315, Fi318 och Fi304 yrkande 2.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:100 i denna del
och med avslag på motionerna 1986/87: Fi304 yrkande 2,1986/87: Fi315
och 1986/87:Fi318 godkänner vad utskottet anfört,

6. Regional skatteutjämning (mom. 4, motiveringen)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Hugo Hegeland (alla m), anser att den del
av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med
”motion Fi316” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anlednirg av motion Fi316 anföra följande. Ett väl
fungerande skatteutjämningssystem bör utjämna de skillnader i skattekraft
och kostnader som finns mellan olika kommuner och landstingskommuner.
Det finns en uppenbar risk att ett inomregionalt utjämningssystem leder till
ökad landstingsskatt, vilket framgår av motionen, och att det kan få effekter
på de berörda kommunernas volymutveckling. En högre landstingsskatt
leder i sin tur till att staten får ökade kostnader för skatteutjämningsbidrag.
Utskottet anser att de speciella svårigheter som kan finnas i vissa kommuner
bör klaras med hjälp av de extra skatteutjämningsbidrag som regelmässigt
utbetalas till kommuner med en finansiellt besvärlig situation. Utskottet
avstyrker med det anförda motion Fi316.

7. Regional skatteutjämning (mom. 4, motiveringen)

Anne Wibble och Lennart Alsén (båda fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”motion Fi316” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra att eftersom samtliga landsting
utom Stockholms läns och Västmanlands läns landsting ingår i skatteutjämningssystemet
torde de finansiella möjligheterna att genomföra inomregionala
utjämningssystem finansierade av landstingen vara relativt små utanför
dessa län. Inom Stockholms län däremot fördelas för år 1987 närmare 400
milj. kr. mellan 14 av länets 25 kommuner. Systemet har medverkat till att
minska utdebiteringsskillnaderna i Stockholmsområdet. Utskottet anser att
det kan finnas skäl för berörda kommuner och landstinget i Stockholms län
att se över systemet med anledning av de förändringar i statsbidragen till
kommunerna som utskottet tidigare förordat. Det bör emellertid ankomma
på de berörda parterna att ta initiativ till eventuella sådana framtida
förändringar. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi316.

8. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 5)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m),
Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Sorn utskottet”
och slutar med ”motion Fi319” bort ha följande lydelse:

Motionärernas yrkande om extra skatteutjämningsbidrag har väckts med
anledning av budgetpropositionens förslag om reviderat skatteutjämningssystem
och om ökade kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension.
Eftersom de kalkyler som gjorts efter propositionens framläggande och

FiU 1986/87:20

som utskottet redovisat på s. 33 ger vid handen att kommunernas nettokostnader
för de höjda bostadstilläggen nu tycks bli 640 milj. kr. lägre än enligt
tidigare kalkyler, förefaller behovet av extra skatteutjämningsbidrag nu vara
väsentligt mindre. Utskottet anser vidare att det förslag till ändrade
grundgarantier som läggs fram i propositionen är godtyckligt motiverat.
Förslaget bör bl.a. därför inte genomföras. Därigenom blir behovet av extra
skatteutjämningsbidrag ännu mindre. Utskottet föreslår därför att motionerna
Fi317 yrkande 2 och Fi319 liksom propositionen i denna del bör avslås av
riksdagen.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande extra skatteutjämningsbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi319 och 1986/87:Fi317
yrkande 2,

9. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 5)

Under förutsättning av bifall till reservation 3
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Sorn utskottet”
och slutar med ”motion Fi319” bort ha följande lydelse:

Motionärernas yrkande om extra skatteutjämningsbidrag har väckts med
anledning av budgetpropositionens förslag till reviderat skatteutjämningssystem.
Utskottet anser emellerid inte att budgetpropositionens förslag bör
genomföras vad gäller kommunerna och landstingskommunerna i södra och
mellersta Sverige. Utskottet anser att inte någon kommun eller landstingskommun
bör få en grundgaranti understigande 101 %. Behovet av extra
skatteutjämningsbidrag för att stödja de kommuner som har en besvärlig
finansiell situation torde därmed bli väsentligt mindre. Utskottet avstyrker
därmed motionerna Fi319 och Fi317 yrkande 2.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande extra skatteutjämningsbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi319 och 1986/87:Fi317
yrkande 2,

10. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.
(mom. 6)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m),
Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ”1 budgetpropositionen”
och på s. 44 slutar med ”12 856milj. kr.” bort ha följande lydelse:

I avvaktan på att regeringen utarbetar ett nytt förslag till skatteutjämningssystem
föreslår utskottet att till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m. för budgetåret 1987/88 anvisas ett förslagsanslag av 13 607 milj. kr. Det

FiU 1986/87:20

beloppet innefattar kostnader för att tillämpa det nuvarande skatteutjämningssystemet
även för år 1988.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:100 bil. 9 punkt
E 1 och motion 1986/87:Fi320 yrkande 4 till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m.m. för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag
av 13 607 000000 kr.,

11. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.
(mom. 6)

Under förutsättning av bifall till reservation 3
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ”1 budgetpropositionen”
och på s. 44 slutar med ”12856 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

I överensstämmelse med vad utskottet anfört om grundgarantinivåer i
skatteutjämningssystemet för år 1988 beräknar utskottet anslaget för skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m.m. till 13645 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:100 bil. 9 punkt
E 1 och med avslag på motion 1986/87 :Fi320 yrkande 4 till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m.m. för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag av 13 645000000 kr.,

12. Utredningar angående skatteutjämningssystemet
(mom. 7)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Skatteutjämningskommittén
som” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:
Trots skatteutjämningsbidragen växer klyftorna mellan rika och fattiga
kommuner och utgör ett allvarligt samhällsproblem. Tendenser av befolkningskoncentration
till storstäderna och folkminskning i flertalet län i landet
bidrar till växande klyftor. Detta tvingar fram hög kommunal utdebitering i
flertalet kommuner medan vissa andra har många höginkomsttagare och
därför kan hålla en relativt låg kommunalskatt. Därigenom drabbas låg- och
mellaninkomsttagare relativt sett hårdare eftersom kommunalskatten utgår
med samma procentsats oavsett inkomst. För att lösa dessa skatteproblem
bör som föreslås i motion Fi302 ett system med en enhetsskatt för stat och
kommun snarast utredas. Av denna skatt bör kommunerna få sin andel för
att klara basbehoven beräknade utifrån faktorer som befolkningsstruktur,
skolans och den sociala omvårdnadens behov. Vad utskottet anfört med

FiU 1986/87:20

anledning av motion Fi302 om tillsättande av en parlamentarisk utredning
om övergång till enhetsskatt för stat och kommuner bör ges regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utredningar angående det kommunala skatteutjämningssystemet att

riksdagen med bifall till motion 1986/87: Fi302 yrkande 3 och med
avslag på motionerna 1986/87:Fi308 yrkande 5,1986/87:Fi317 yrkande
1,1986/87:Fi320 yrkande 2 och 1986/87:Fi321 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillsättande
av en parlamentarisk utredning om övergång till enhetsskatt för stat
och kommun,

13. Utredningar angående skatteutjämningssystemet (mom. 7,
motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m),
Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Skatteutjämningskommittén
som” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag till ändrat skatteutjämningssystem
bör avslås av riksdagen. Regeringen bör ges i uppdrag att skyndsamt utarbeta
ett nytt förslag till skatteutjämningssystem. Utskottet anser det därför inte
meningsfullt att nu innan ett nytt förslag föreligger göra en översyn av
skatteutjämningssystemet.

14. Skatteutjämningsavgift (mom. 8)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Uttaget av” och
slutar med ”yrkande 1 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall skatteunderlaget från fysiska personer
utgöra underlaget för den skattefinansierade delen av kommunernas verksamhet.
Några särskilda avgifter på skatteunderlaget bör därför inte
förekomma. Rundgång mellan kommun och stat skall undvikas. Ett system
där kommunerna betalar in skattepengar till staten som sedan i sin tur betalar
tillbaka dem i form av riktade bidrag är inte bara opraktiskt utan leder till en
urgröpning av den kommunala självstyrelsen. Enligt utskottets mening bör
därför skatteutjämningsavgiften avvecklas i sin helhet. Utskottet avstyrker
således propositionens förslag till skatteutjämningsavgift liksom de motioner
som förordar sådana avgifter.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande skatteutjämningsavgift

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fi215 yrkande 7 i
berörd del, 1986/87:Fi217 yrkande 4 i berörd del, 1986/87:Fi223
yrkande 3 i berörd del, 1986/87:Fi301 i berörd del, 1986/87:Fi302

FiU 1986/87:20

yrkande 1 i berörd del, 1986/87:Fi303 i berörd del, 1986/87:Fi304
yrkande 1 i berörd del, 1986/87:Fi305 i berörd del, 1986/87:Fi308
yrkande 4, 1986/87:Fi312 i berörd del och 1986/87:Sk386 yrkande 10 i
berörd del samt med avslag på proposition 1986/87:100 i denna del och
motionerna 1986/87:Fi308 yrkande 3 och 1986/87:Fi320 yrkande 6
godkänner vad utskottet anfört,

15. Skatteutjämningsavgift (mom. 8)

Anne Wibble och Lennart Alsén (båda fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Uttaget av” och
slutar med ”yrkande 1 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det goda skäl för att begränsa utrymmet för
den kommunala konsumtionstillväxten. Denna indragning av medel från den
kommunala sektorn bör enligt utskottets mening ske genom en höjning av
skatteutjämningsavgiften till dess systemet med specialdestinering av bidragen
begränsats. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motion Fi320 att
skatteutjämningsavgiften bör höjas med 5 öre/skr. för landstingskommuner
och med 9 öre/skr. för kommuner. Utskottet tillstyrker även förslaget i
motionen att den progressiva avgiften avskaffas. I motion Fi215 (m) och
Fi302 (vpk) föreslås att avgiften helt avskaffas och i motion Fi308 (c) att den
sänks. Utskottet avstyrker dessa motioner.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande skatteutjämningsavgift
att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fi215 yrkande 7 i
berörd del, 1986/87:Fi217 yrkande 4 i berörd del, 1986/87:Fi223
yrkande 3 i berörd del, 1986/87:Fi301 i berörd del, 1986/87:Fi302

yrkande 1 i berörd del, 1986/87:Fi303 i berörd del, 1986/87:Fi304

yrkande 1 i berörd del, 1986/87:Fi305 i berörd del, 1986/87:Fi308

yrkande 3,1986/87:Fi312 i berörd del och 1986/87:Sk386 yrkande 10 i

berörd del och med bifall till motionerna 1986/87:Fi308 yrkande 4 och
1986/87:Fi320 yrkande 6 och med anledning av propositionens förslag i
denna del godkänner vad utskottet anfört,

16. Skatteutjämningsavgift (mom. 8)

Nils G. Åsling och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Uttaget av” och
slutar med ”yrkande 1 (vpk) ” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i propositionens målsättning att på sikt helt avveckla
den generella avgiften. Enligt utskottets mening bör man redan nu gå ett steg
längre än som föreslås i propositionen. Den särskilda avgiften på 13 öre/skr.
för kommuner bör avskaffas redan år 1988, liksom den progressiva avgiften
för kommuner med hög skattekraft. Utskottet tillstyrker således motion
Fi308 yrkandena 3 och 4.

FiU 1986/87:20

5 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr 20

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande skatteutjämningsavgift
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fi215 yrkande 7 i berörd del,
1986/87:Fi217 yrkande 4 i berörd del, 1986/87:Fi223 yrkande 3 i berörd
del, 1986/87:Fi301 i berörd del, 1986/87:Fi302 yrkande 1 i berörd del,
1986/87:Fi303 i berörd del, 1986/87:Fi304 yrkande 1 i berörd del,
1986/87:Fi305 i berörd del, 1986/87:Fi312 i berörd del, 1986/87:Fi320
yrkande 6 och 1986/87:Sk386 yrkande 10 i berörd del och med bifall till
motion 1986/87:Fi308 yrkandena 3 och 4 och med anledning av
propositionens förslag i denna del godkänner vad utskottet anfört,

17. Skatteutjämningsavgift (mom. 8)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Uttaget av” och
slutar med ”yrkande 1 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skatteutjämningssystemet i sin helhet skall finansieras
över statsbudgeten. Staten har stora möjligheter att fördela inkomsterna på
ett fördelningspolitiskt lämpligt sätt. Skatteutjämningsavgiften bör därför
avskaffas. Den omfördelning som skett genom den s.k. Robin Hood-skatten
från kommuner med extremt hög skattekraft till dem med låg skattekraft bör
kunna lösas inom skatteutjämningssystemet. Utskottet avstyrker propositionens
förslag till skatteutjämningsavgift liksom de motioner som förordar en
sådan avgift.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande skatteutjämningsavgift

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Fi215 yrkande 7 i
berörd del, 1986/87:Fi217 yrkande 4 i berörd del. 1986/87:Fi223
yrkande 3 i berörd del, 1986/87:Fi301 i berörd del, 1986/87:Fi302

yrkande 1 i berörd del, 1986/87:Fi303 i berörd del, 1986/87:Fi304

yrkande 1 i berörd del, 1986/87:Fi305 i berörd del, 1986/87:Fi308

yrkande 4, 1986/87:Fi312 i berörd del och 1986/87:Sk386 yrkande 10 i

berörd del samt med avslag på proposition 1986/87:100 i denna del och
motionerna 1986/87:Fi308 yrkande 3 och 1986/87:Fi320 yrkande 6
godkänner vad utskottet anfört,

18. Lagreglering av skatteutjämningssystemet (mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 14

Lars Tobisson, Rune Rydén och Hugo Hegeland (alla m) anser att utskottets
hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande lagreglering av skatteutjämningssystemet

att riksdagen avslår det i proposition 1986/87:100 bilaga 9 avsnitt E
mom. 1 framlagda förslaget till lag om skatteutjämning,

FiU 1986/87:20

19. Lagreglering av skatteutjämningssystemet (mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 15

Anne Wibble och Lennart Alsén (båda fp) anser att utskottets hemställan
under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande lagreglering av skatteutjämningssystemet
att riksdagen

dels avslår det i proposition 1986/87:100 bilaga 9 avsnitt E mom. 1
framlagda förslaget till lag om skatteutjämning,
dels antar i bilaga 1 intagna förslag till lag om skatteutjämningsavgift
för år 1988,

20. Lagreglering av skatteutjämningssystemet (mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 16

Nils G. Åsling och Rolf Kenneryd (båda c) anser att utskottets hemställan
under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande lagreglering av skatteutjämningssystemet
att riksdagen

dels avslår det i proposition 1986/87:100 bilaga 9 avsnitt E mom. 1
framlagda förslaget till lag om skatteutjämning,
dels antar i bilaga 2 intagna förslag till lag om skatteutjämningsavgift
för år 1988,

21. Lagreglering av skatteutjämningssystemet (mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 3 och 17

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att utskottets hemställan under
9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande lagreglering av skatteutjämningssystemet
att riksdagen med avslag på det i proposition 1986/87:100 bilaga 9
avsnitt E mom. 1 framlagda förslaget till lag om skatteutjämning antar
i bilaga 3 intagna förslag till lag om skatteutjämning,

22. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning
(mom. 10)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m),
Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”propositionens förslag” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att vissa begränsningar bör göras i statens överföringar till
kommunerna. Det kommunala skatteutjämningssystemet bör emellertid
inte omfattas av dessa nedskärningar. Däremot anser utskottet att kompensationen
för slopad kommunal företagsbeskattning bör avskaffas år 1988.
Utskottet avstyrker därför propositionens förslag i detta avseende.

FiU 1986/87:20

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med anledning av proposition 1986/87:100 bil. 9 punkt
E 2 samt motionerna 1986/87:Fi228 yrkande 7 och 1986/87:Fi320
yrkande 5 till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1987/88
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 785 000 000 kr.,

23. Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel
(mom. 11)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m),
Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser att

dels den del av utskottets ytttrande på s. 45 som börjar med ”Propositionens
förslag” och slutar med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet har inte något att erinra mot propositionens förslag till ändrade
utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel. Utskottet anser emellertid
att propositionens förslag till lag om skatteutjämning bör avslås av riksdagen.
Det innebär att hänvisningen till den föreslagna lagen bör utgå i här aktuella
lagförslag.

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel att

riksdagen

a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen (1983:272),

b) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

c) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m. med den ändringen

dels att 1 § utgår ur lagförslaget,

dels att hänvisningen i 4 § lagförslaget till 14 § lagen (1987:000) om
skatteutjämning utgår,

d) avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala
skatteunderlaget m.m.,

FiU 1986/87:20

24. Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel
(mom. 11)

Under förutsättning av bifall till reservation 21
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Propositionens
förslag” och slutar med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet har inte något att erinra mot propositionens förslag till ändrade
utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel. Utskottet anser emellertid
att skatteutjämningsavgiften bör avskaffas. Hänvisningar i de här aktuella
lagförslagen till paragrafer som avser denna avgift bör därför utgå.

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel att

riksdagen

a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen (1983:272),

b) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

c) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuners och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m. med den ändringen att
hänvisningen i 4 § lagförslaget till 14 § lagen (1987:000) om skatteutjämning
utgår,

d) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala
skatteunderlaget m.m.,

25. Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut med
kommunalekonomiska konsekvenser (mom. 12)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m),
Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”motion Fi307” bort ha följande lydelse:

De nu uppräknade åtgärderna har uppenbarligen inte medfört en sådan
förbättring som motionärerna efterlyser vad avser analyser och konsekvensbeskrivningar
i propositioner som berör den kommunala sektorn. Riksdagen
bör därför med anledning av motion Fi307 ge regeringen till känna att sådana
propositioner skall klart redovisa förslagens effekter för den kommunala
ekonomin.

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för
beslut med kommunalekonomiska konsekvenser

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Fi307 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

FiU 1986/87:20

Bilaga 1

Förslag till
Lag om skatteutjämningsavgift för år 1988
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Landstingskommun och kommun skall under år 1988 erlägga avgift
(skatteutjämningsavgift) enligt denna lag.

2 § Avgiftsunderlaget utgörs av det antal skattekronor som enligt taxeringsnämndens
beslut vid taxeringen till kommunal inkomstskatt närmast föregående
år påförts skattskyldiga som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, justerat enligt 1 c § lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m.m., samt det
antal skattekronor som tillskjuts för året enligt lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag.

3§ Avgiften utgör för landstingskommun 29 öre per skattekrona.

4§ Avgiften utgör för kommun 46 öre per skattekrona.

5 § Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner, beräknas
skatteutjämningsavgift på grundval av den indelning som gäller vid ingången
av året.

6§ Länsskattemyndigheten fastställer skatteutjämningsavgift och tillställer
senast den 25 januari landstingskommun och kommun uppgift om avgiftens
belopp för året.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns budgetarbete skall
länsskattemyndigheten senast den 10 september lämna landstingskommun
och kommun uppgift om uppskattad skatteutjämningsavgift för nästa år.

7§ Skatteutjämningsavgiften skall betalas med en tolftedel varje månad
under året genom avräkning med lika belopp vid varje utbetalning av
landstingsskatt och kommunalskatt enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m. Är avgiften inte uträknad vid avräkningstillfällena i månaderna januari
och februari, får avräkning ske med ett uppskattat belopp. Om något av de
belopp som avräknas i månaderna januari och februari inte motsvarar en
tolftedel av landstingskommunens eller kommunens avgift, skall den jämkning
som föranleds av detta ske i fråga om det belopp som avräknas i mars
månad.

8§ Länsskattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Reservanternas lagförslag

Reservation 19 (mom. 9) (fp)

Reservanternas lagförslag

Reservation 20 (mom. 9) (c)

FiU 1986/87:20

Bilaga 2

Förslag till
Lag om skatteutjämningsavgift för år 1988
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Landstingskommun och kommun skall under år 1988 erlägga avgift
(skatteutjämningsavgift) enligt denna lag.

3§ Avgiften utgör för landstingskommun 10 öre per skattekrona.

4 § Avgiften utgör för kommun 10 öre per skattekrona.

5 § Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner, beräknas
skatteutjämningsavgift på grundval av den indelning som gäller vid ingången
av året.

6 § Länsskattemyndigheten fastställer skatteutjämningsavgift och tillställer
senast den 25 januari landstingskommun och kommun uppgift om avgiftens
belopp för året.

8§ Länsskattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

FiU 1986/87:20
Bilaga 3

Förslag till

Lag om skatteutjämning
Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Landstingskommun och kommun kan få skatteutjämningsbidrag enligt
denna lag.

2 § I lagen förstås med

skatteutjämningsår det år under vilket skatteutjämningsbidraget utbetalas,
eget skatteunderlag antalet skattekronor enligt taxeringsnämndens beslut
om taxering till kommunal inkomstskatt året före skatteutjämningsåret,
egen skattekraft skatteunderlag per kyrkobokförd invånare vid ingången av
året före skatteutjämningsåret,
medelskattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid
ingången av året före skatteutjämningsåret,
garanterad skattekraft det procenttal av medelskattekraften som motsvaras
av landstingskommunens eller kommunens grundgaranti enligt 3 och 4 §§
justerad enligt 5 §,
garanterat skatteunderlag det antal skattekronor som motsvarar den
garanterade skattekraften,
tillskott av skatteunderlag det antal skattekronor varmed det egna skatteunderlaget
understiger det garanterade skatteunderlaget.

Grundgaranti och garanterad skattekraft

3 § För landstingskommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Landstingskommuner Grund garanti -

Norrbottens läns landstingskommun 141

Västerbottens läns landstingskommun 129

Jämtlands läns landstingskommun 125

Västernorrlands läns landstingskommun 115

Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner
107

Blekinge läns landstingskommun 107

Örebro och Västmanlands läns landstingskommuner 105

Övriga landstingskommuner 101

Reservantens lagförslag

Reservation 21 (mom. 9) (vpk)

4 § För kommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften FiU 1986/87:20
som grundgaranti. Bilaga 3

Län Kommuner Grund garanti -

Stockholms Samtliga 101

Uppsala Enköping, Håbo och Uppsala 101

Östhammar 107

Tierp och Älvkarleby 109

Södermanlands Samtliga 101

Östergötlands Finspång, Linköping, Mjölby, Motala, Norr köping,

Söderköping, Vadstena, Åtvidaberg
och Ödeshög 101

Boxholm, Kinda och Ydre 105

Valdemarsvik 113

Jönköpings Samtliga 101

Kronobergs Alvesta, Ljungby, Växjö och Älmhult 101

Markaryd 105

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge 109

Kalmar Samtliga utom Hultsfred och Högsby 101

Hultsfred 103

Högsby 107

Gotlands Gotland 119

Blekinge Samtliga 107

Kristianstads Samtliga 101

Malmöhus Samtliga 101

Hallands Samtliga 101

Göteborgs och Göteborg, Härryda, Kungälv, Munkedal,

Bohus Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Strömstad,

Tanum och Tjörn 101

Lysekil, Stenungsund och Uddevalla 105

Öckerö lil

Älvsborgs Ale, Alingsås, Borås, Herrljunga, Lerum,

Lilla Edet, Mark, Mellerud, Svenljunga,
Tranemo, Trollhättan, Ulricehamn, Vårgårda
och Vänersborg 101

Färgelanda 105

Åmål 107

Bengtsfors och Dals-Ed 109

Skaraborgs Samtliga utom Gullspång 101

Gullspång 107

Värmlands Karlstad 105

Hammarö 107

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums,
Hagfors, Kil, Kristinehamn, Munkfors, Storfors,
Sunne, Säffle och Årjäng 109

Torsby 115

Örebro Hallsberg och Kumla 105

Askersund, Laxå och Örebro 107

Degerfors och Karlskoga 107

Hällefors, Lindesberg och Nora 109

Ljusnarsberg lil

Västmanlands Västerås 101

Arboga, Heby, Kungsör, Köping och Sala 103
Hallstahammar och Surahammar 105

Fagersta och Norberg 109

Skinnskatteberg lil

Kopparbergs Falun 105

Borlänge 107

Avesta, Hedemora, Ludvika,

Smedjebacken och Säter 109

Gagnef, Leksand, Rättvik och Vansbro lil
Mora 113

Orsa 115

Malung 119

Älvdalen 135

Gävleborgs Gävle 105

Sandviken 107

Hofors, Hudiksvall, Nordanstig och
Ockelbo lil

Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn 113

Ljusdal 119

Västernorrlands Härnösand, Sundsvall och Timrå 115

Kramfors och Örnsköldsvik 117

Ånge 121

Sollefteå 127

Jämtlands Östersund 115

Berg och Bräcke 127

Krokom och Ragunda 129

Härjedalen och Åre 133

Strömsund 137

Västerbottens Umeå 117

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå 119

Bjurholm, Vindeln och Vännäs 127

Norsjö 133

Malå 135

Lycksele 137

Sorsele, Storuman och Vilhelmina 145

Dorotea och Åsele 147

Norrbottens Luleå och Piteå 127

Haparanda och Kalix 133

Boden och Älvsbyn 135

Arvidsjaur 141

Gällivare och Kiruna 143

Arjeplog, Jokkmokk och Överkalix 145

Övertorneå 147

Pajala 151

5 § Med utgångspunkt i grundgarantin enligt 3 och 4 §§ beräknas årligen den
garanterade skattekraften. Denna utgörs av grundgarantin med tillägg eller
avdrag för landstingskommun för åldersstrukturens inverkan på landstingskommunens
kostnader och för kommun för åldersstrukturens och den
sociala strukturens inverkan på kommunens kostnader. För landstingskommun
och kommun som inte ingår i landstingskommun skall hänsyn tas till
skillnader i fråga om kostnader för sjukvård. För kommun skall hänsyn tas till
skillnader i fråga om kostnader för barnomsorg, grundskola, gymnasieskola,

FiU 1986/87:20

Bilaga 3

äldreomsorg, kommunalt bostadstillägg till folkpension, socialbidrag samt
statskommunala bostadsbidrag.

I fråga om landstingskommun och kommun vars folkmängd senaste
tioårsperioden har minskat skall tillägg göras för den befolkningsminskning
som överstiger fem procent.

Skatteutjämningsbidrag

6 § Landstingskommun och kommun får skatteutjämningsbidrag, om det
egna skatteunderlaget understiger det garanterade skatteunderlaget. Bidraget
motsvarar tillskottet av skatteunderlag multiplicerat med skattesatsen för
skatteutjämningsåret i den mån denna inte överstiger för landstingskommun
13 kronor 50 öre per skattekrona, för kommun som ingår i landstingskommun
16 kronor per skattekrona och för annan kommun 29 kronor 50 öre per
skattekrona.

7 § Regeringen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag.
Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 mars året före skatteutjämningsåret.

Administrativa bestämmelser

8 § Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner beräknas
tillskott av skatteunderlag på grundval av den indelning som gäller vid
skatteutjämningsårets ingång.

9 § Länsskattemyndigheten fastställer tillskott av skatteunderlag samt lämnar
senast den 25 januari skatteutjämningsåret landstingskommun och
kommun uppgift om tillskottets storlek.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns budgetarbete skall
länsskattemyndigheten senast den 10 september året före skatteutjämningsåret
lämna landstingskommun och kommun uppgift om uppskattat tillskott
av skatteunderlag.

10 § Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31
december året före skatteutjämningsåret.

11 § I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under skatteutjämningsåret
tillämpas bestämmelserna i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

12 § Statistiska centralbyråns eller länsskattemyndighets beslut enligt denna
lag får överklagas hos regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången i
fråga om skatteutjämningsåret 1988 om inte annat följer av punkten 2 nedan.

2. Genom lagen upphävs lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag och
lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift. De upphävda lagarna tillämpas
dock alltjämt i fråga om skatteutjämningsbidrag för år 1987 och tidigare år
respektive skatteutjämningsavgift för åren 1986 och 1987.

FiU 1986/87:20

Bilaga 3

Tabellförteckning

FiU 1986/87:20

Tabell 1 Vissa inkomster för landstingen 1970—1985, i procent av

resp. års totala inkomster 29

Tabell 2 Vissa inkomster för kommunerna 1970—1985, i procent av

resp. års totala inkomster 29

Tabell 3 Statsbidrag och ersättningar till kommuner och landstingskommuner
30

Tabell 4 Statsbidragens andel av driftkostnaderna 31

Tabell 5 Förslag till förändringar av transfereringarna till och från
kommunsektorn år 1988, framlagda i budgetpropositionen

och i partimotioner 33

Tabell 6 Den genomsnittliga sammanlagda utdebiteringen, länsvis .. 37

Tabell7 Skatteutjämningsbidrag åren 1985-1988 44

Innehåll

FiU 1986/87:20

Sammanfattning 1

Inledning 2

Propositionens hemställan 3

Lagförslag 4

Motionsyrkandena 16

Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag 16

Skatteutjämningssystemet 16

Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner 18

Regional skatteutjämning 18

Extra skatteutjämningsbidrag 19

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna 19

Utredning om ett nytt skatteutjämningssystem 19

Skatteutjämningsavgift 19

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning 20

Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut med kommunalekonomiska
konsekvenser 20

Propositionen 20

Motionerna 22

Utskottet 29

Statsbidragen till kommunsektorn 29

Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag 34

Skatteutjämningssystemet 36

Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner 41

Regional skatteutjämning 42

Extra skatteutjämningsbidrag 42

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m 43

Utredningar angående skatteutjämningssystemet 44

Skatteutjämningsavgift 45

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning 45

Ändrade utbetalningsrutiner av kommunalskattemedel 45

Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut med kommunalekonomiska
konsekvenser 45

Hemställan 46

Reservationer 48

1. Avvägningen mellan generella och specialdestinerade bidrag
(mom. l)(fp,m,c) 48

2. Skatteutjämningssystemet (mom. 2) (fp, m, c) 49

3. Skatteutjämningssystemet (mom. 2) (vpk) 50

4. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 3) (fp,
m,c) 52

5. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 3) (vpk) 52

6. Regional skatteutjämning (mom. 4, motiveringen) (m) 53

7. Regional skatteutjämning (mom. 4, motiveringen) (fp) 53

8. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 5)(fp,m,c) 53

9. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 5) (vpk) 54

10. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. FiU 1986/87:20

(mom. 6)(fp,m,c) 54

11. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

(mom. 6) (vpk) 55

12. Utredningar angående skatteutjämningssystemet (mom. 7)

(vpk) 55

13. Utredningar angående skatteutjämningssystemet (mom. 7, motiveringen)
(fp, m, c) 56

14. Skatteutjämningsavgift(mom. 8)(m) 56

15. Skatteutjämningsavgift(mom. 8) (fp) 57

16. Skatteutjämningsavgift(mom. 8) (c) 57

17. Skatteutjämningsavgift(mom. 8) (vpk) 58

18. Lagreglering av skatteutjämningssystemet (mom. 9) (m) 58

19. Lagreglering av skatteutjämningssystemet (mom. 9) (fp) 59

20. Lagreglering av skatteutjämningssystemet (mom. 9) (c) 59

21. Lagreglering av skatteutjämningssystemet (mom. 9) (vpk) 59

22. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning
(mom. 10) (fp, m, c) 59

23. Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel

(mom. 11) (fp, m, c) 60

24. Ändrade utbetalningsrutiner för kommunalskattemedel

(mom. 11) (vpk) 61

25. Konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys för beslut med kommunalekonomiska
konsekvenser (mom. 12) (fp, m, c) 61

Bilagor

1. Reservanternas lagförslag (fp) 62

2. Reservanternas lagförslag (c) 63

3. Reservantens lagförslag (vpk) 64

Tabellförteckning 68