Bostadsutskottets betänkande
1986/87:15

om bostadslån till ombyggnad av ålderdomshem

BoU

1986/87:15

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fem motioner i vilka begärs ett förtydligande av ett
riksdagsbeslut från år 1985 avseende tillämpningen av lånereglerna för
ombyggnad av ålderdomshem.

Utskottet föreslår att bostadslån för ombyggnad av ålderdomshem skall
kunna utgå om bostaden efter ombyggnaden består av minst ett rum och
kokskåp samt wc och dusch. Bostaden skall ges en sådan storlek att den kan
användas även för en rullstolsbunden eller på annat sätt handikappad
person.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna gör ett
tillkännagivande om utformningen av reglerna för ombyggnad av ålderdomshem
och förordar att regeringen i 1988 års budgetproposition lämnar
riksdagen en redogörelse för den närmare utformningen av de regler och
tillämpningsföreskrifter som behövs för att genomföra en långivning med
den inriktning utskottet förordat.

I en reservation (vpk) föreslås i princip att dagens regler skall gälla, något
som innebär att bostaden skall bestå av minst ett rum och kök eller ett och ett
halvt rum och kokvrå. Lägenheten bör ha en yta av ca 35 m2.

Motionerna

I detta betänkande behandlas de under allmänna motionstiden 1987 väckta
motionerna 1986187:

Bo202 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari - med hänvisning till motion
1986/87:So208 — hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförs om en flexibel tillämpning av reglerna för
ombyggnad av ålderdomshem,

Bo207 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari — med hänvisning till motion
1986/87:So216 - såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar att som
sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om de äldres boende
(motionen i övrigt har behandlats i betänkande BoU 1986/87:10),

Bo234 av Margareta Gard och Margit Gennser (båda m) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den av riksdagen
beslutade flexibiliteten vid tillämpningen av reglerna för ombyggnad av
ålderdomshem tillämpas,

1 Riksdagen 1986187.19saml. Nr 15

Bo241 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari - med hänvisning till motion
1986/87:So259 — hemställs att riksdagen hos regeringen begären redovisning
av utfallet av de nya reglerna för ombyggnad av ålderdomshem till fullvärdiga
bostäder och ett sådant förslag i avsikt att 1985 års riksdagsbeslut förverkligas
bl. a. vad gäller en flexibel tillämpning av lånereglerna för ombyggnad av
ålderdomshem,

Bo247 av Kjell A. Mattsson m.fl. (c) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om tillämpningen
av statsbidragsreglerna för ombyggnad av ålderdomshem.

Yttrande

Bostadsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över motionerna.
Yttrandet har som bilaga fogats till detta betänkande.

Motionernas innehåll

I motionerna tas upp utformningen och tillämpningen av de regler som gäller
för att statligt bostadslån skall kunna utgå vid ombyggnad av ålderdomshem.
Motionärerna hänvisar till tidigare riksdagsbeslut i frågan och anför att
riksdagens intentioner inte kommit till uttryck i den praktiska tillämpningen
av lånebestämmelserna. De anser att de regler som finns i anslutning till
ombyggnadslåneförordningen (tidigare bostadsfinansieringsförordningen)
angående möjlighet till avsteg från de krav på bostadens utformning som
normalt ställs för att bevilja lån tillämpas med betydande brist på flexibilitet.
Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen ger regeringen till känna att de
diskuterade lånereglerna måste tillämpas på ett mer flexibelt sätt än vad som
är fallet i dag. I motion Bo241 (m) föreslås dessutom att riksdagen skall
begära en redovisning av hur lånereglerna tillämpas vid ombyggnad av
ålderdomshem.

Tidigare riksdagsbehandling

Det beslut som motionärerna åberopar och som enligt deras mening inte
kommit till uttryck i den praktiska tillämpningen av lånereglerna fattades av
riksdagen under våren 1985. Riksdagsbeslutet gällde ett tillkännagivande i
frågan om låneregler vid ombyggnad av ålderdomshem som föreslagits i
bostadsutskottets betänkande 1984/85:24. De överväganden av bostadsutskottet
som återges nedan föranleddes dels av vissa förslag i proposition
1984/85:142 om äldres och handikappades boende, dels av förslag i motioner
(s), (fp) och (c), dels ock av yttrande i frågan från socialutskottet.
Bostadsutskottets nu åsyftade uttalande har följande lydelse:

Bostadsutskottet vill inledningsvis slå fast att de regler m. m. som i dag
vägleder handlandet utgår från uppfattningen att bostadslån i princip skall
vara förbehållet finansiering av bostäder medan olika former av vårdlokaler
m. m. skall finansieras i annan ordning. Graden av vård och utformningen av
vården i anslutning till boendet är en fråga som primärt faller inom
socialutskottets beredningsområde. Bostadsutskottet har inte anledning att
kommentera vad i socialutskottets yttrande anförts om hur vården bör

BoU 1986/87:15

ordnas vid olika former av serviceboende. Bostadsutskottet vill i stället
betona vad socialutskottet anfört om att i den boendeform utskottet förordar
kokmöjligheter samt toalett och dusch bör finnas i varje rum. Bostadsutskottet
gör den bedömningen att en sådan ordning låter sig förenas med vad i
propositionen anförts beträffande kravet på fullvärdiga bostäder samt vad
där angivits om behovet av flexibilitet i tillämpningen av kravet när det gäller
gruppbostäder. Beträffande sådana bostäder anges i propositionen att
flexibiliteten kan gälla fördelningen av boendefunktionerna på privat resp.
kollektiv del av bostaden. Bostadsutskottet vill för sin del tillägga att det
också bör finnas möjligheter att vid ombyggnad i speciella fall och i mindre
omfattning — t. ex. med hänsyn till byggnadstekniska förutsättningar - göra
avsteg från upprustnings- och utrymmesnormerna dock med bibehållande av
den inriktning bostadsutskottet förordat ovan.

Vad utskottet enhälligt anfört om flexibilitet i tillämpningen beträffande
ombyggnad av ålderdomshem gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna.

Gällande ordning

Riksdagens beslut i frågan om äldres boende och villkor för lån vid
ombyggnad av ålderdomshem föranledde vissa ändringar i bostadsfinansieringsförordningen
och i föreskrifterna till förordningen. I samband med
att bostadsfinansieringsförordningen den 1 november 1986 ersattes av bl. a.
ombyggnadslåneförordningen genomfördes också vissa förändringar i villkoren
för lån. Dessa förändringar var främst av redaktionell art.

Enligt 7 § i ombyggnadslåneförordningen gäller som villkor för bostadslån
bl. a. att bostäderna i färdigt skick skall vara fullvärdiga och inrättade för
självständigt boende. Med fullvärdiga bostäder avses bostäder med alla
primära bostadsfunktioner tillgodosedda i lägenheterna. Lägenheterna skall
också uppfylla gällande krav på utrymmes- och utrustningsstandard och
bestå av minst ett rum och kök eller ett och ett halvt rum och kokvrå.
Bostäder som i första hand är avsedda för äldre, handikappade eller
långtidssjuka skall dessutom vara så väl integrerade i bebyggelsen att de
boende får tillgång till normal boendeservice och möjligheter till delaktighet
och gemenskap med andra.

Mindre avsteg från dessa krav får göras om det finns särskilda skäl.
Närmare föreskrifter om förutsättningarna för sådana avsteg får meddelas av
bostadsstyrelsen.

I bostadsstyrelsens föreskrifter redovisas under vilka förutsättningar
mindre avsteg från kraven på fullvärdig bostad i 7 § ombyggnadslåneförordningen
kan medges. Där anges bl. a. att avsteg från kravet på fullvärdig
bostad får göras i mindre omfattning beträffande rumsstorlek, funktionsmått
och möbleringsutrymme, om planlösningstekniska eller byggnadstekniska
skäl hindrar en lösning med högre standard till rimlig kostnad.

Avsteg får inte göras för hela funktioner. Begränsade undantag från denna
regel kan enligt bostadsstyrelsens föreskrifter dock medges om det redovisats
synnerliga bostadssociala skäl i form av kvarboende eller stort behov av
särskilda ungdomsbostäder. Ytterligare förutsättningar för avsteg är dels att
bostäderna ingår i dokumenterade planer för framtida sammanslagningar till

BoU 1986/87:15

fullvärdiga sådana, dels att bostäderna utgör en mindre del i ett hus som i
övrigt innehåller fullvärdiga bostäder.

Föreskrifterna innehåller även vissa möjligheter till avsteg från kraven på
fullvärdig bostad vid olika typer av kollektiva boendeformer. Beträffande
kollektiva boendeformer som alternativ till institutionsboende anges således
att mindre avsteg från gällande krav på utrustnings- och utrymmesstandard
får göras, exempelvis i fråga om köksutrustning eller den enskilda lägenhetens
yta, under förutsättning att sådana avsteg kompenseras av intilliggande
gemensamma utrymmen och utrustning. I dessa fall får dock antalet
lägenheter som delar gemensamma utrymmen inte överstiga sex lägenheter.
Vidare krävs att bostadsgruppen ligger i vanliga bostadshus och inte
samlokaliseras med andra bostäder av liknande slag. Bostadsgruppen skall
utformas så att entrédörrar till de privata bostäderna inte vetter mot
gemensamma rum.

Slutligen anges att bostaden skall planeras och utformas för flexibel
användning. Genom smärre förändringar skall den kunna utnyttjas för
vanligt boende eller för andra grupper som önskar ett kollektivt boende.

Utskottet

Frågan om i vilka former omsorgen om de äldre bör ordnas faller primärt
inom socialutskottets beredningsområde. Bostadsutskottet vill emellertid
stryka under vikten av vad socialutskottet anfört om att den omsorgsform
ålderdomshemmet representerar behövs som boendeform. Detta innebär
inte att gamla institutioner med låg standard skall bevaras. Det nya boendet
måste även i kollektivet vara självständigt och den gamla få eget hyreskontrakt
på sin bostad.

Bostadsutskottet, som ansluter sig till denna uppfattning vill framhålla att
äldre personer liksom andra, har rätt till en modern bostad med tillräckliga
utrymmen och utrustning. Bostadsutskottet kommer i de fortsatta övervägandena
att redovisa sin syn på frågan om hur reglerna för bostadslån till
ombyggnad av ålderdomshem bör utformas. Vad bostadsutskottet då har att
behandla är närmast frågan vad som bör fordras vid en ombyggnad av
ålderdomshem för att bostadslån skall utgå. Utskottet anför följande.

I utskottets betänkande våren 1985 (BoU 1984/85:24) om förbättrade
boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka betonades
att en god utrymmesstandard och fullständig bostadsutrustning är särskilt
viktig för människor som behöver samhällets stöd.

Det finns enligt bostadsutskottets mening skäl att låta 1985 års riksdagsbeslut
i frågan samt socialutskottets yttrande bilda utgångspunkt för vidare
överväganden. Bostadsutskottet är med anledning av vad i motionerna samt i
socialutskottets yttrande anförts berett att föreslå vissa förändringar i nu
gällande regler.

Enligt bostadsutskottets mening bör bostadslån för ombyggnad av ålderdomshem
utgå om bostaden efter ombyggnaden består av minst ett rum och
kokskåp. Om inte byggnadstekniska hinder föreligger bör bostaden ha
entréutrymme. I anslutning till vad som nu anförts om lägenheternas
utrymmesstandard vill utskottet framhålla vikten av att bostaden ges en

BoU 1986/87:15

sådan storlek att den kan användas även för en rullstolsbunden eller på annat
sätt handikappad person.

Bostadsutskottet vill i detta sammanhang också erinra om och ansluta sig
till vad socialutskottet förordat om att avsteg bör kunna göras från gällande
krav på utrustnings- och utrymmesstandard innebärande att hela funktioner
skall kunna uteslutas under förutsättning att en satsning görs på gemensamma
funktioner. Dock skall som minimiregel gälla att i lägenheterna finns wc
och dusch samt minst kokskåp. Bostaden bör som ovan framgått ha
entréutrymme om inte byggnadstekniska hinder finns.

Vidare vill utskottet något beröra frågan om hur många bostäder som
lämpligen bör samlokaliseras i den mån ombyggnationen inte ger fullvärdiga
bostäder. Frågan om hur många bostäder som bör dela på de gemensamma
utrymmen som skall kompensera den något lägre utrustnings- och utrymmesstandarden
i den privata bostaden bör grundas på hittills vunna erfarenheter
av kollektivt boende som alternativ till institutionsvård. Bostadsutskottet,
som inte finner tillräcklig anledning föreligga att ange något bestämt antal
lägenheter som bör dela på gemensamma utrymmen, vill emellertid betona
vikten av att kravet på samlokalisering inte utformas så att en ombyggnad av
ålderdomshemmen inte kan genomföras. Inte heller bör det faktum att flera
bostadsgrupper samlokaliseras utgöra något hinder för bostadslån.

Vad bostadsutskottet nu anfört om utformningen av lånereglerna för
finansiering vid ombyggnad av ålderdomshem samt om gemensamma
utrymmen och samlokalisering ligger i allt väsentligt i linje med vad i
socialutskottets yttrande förordats.

De avsteg från vad i övrigt gäller som villkor för ombyggnadslån som
utskottet ovan förordat vid ombyggnad av ålderdomshem bör regleras i en
särskild författning som endast avser dessa ombyggnader.

De nu föreslagna reglerna bör tillämpas i ärenden i vilka preliminära
lånebeslut meddelas efter den 30 juni 1987.

Bostadsutskottet föreslår att riksdagen med anledning av socialutskottets
yttrande och folkpartiets partimotion Bo202 samt motionerna Bo207 (c)
såvitt nu är i fråga, Bo234 (m), Bo241 (m) och Bo247 (c) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om ombyggnadslån för ålderdomshem.

Slutligen anser bostadsutskottet att regeringen redan i 1988 års budgetproposition
bör lämna en redogörelse för den närmare utformningen av de regler
och tillämpningsföreskrifter som behövs för att genomföra en långivning med
den inriktning utskottet ovan förordat. Även detta bör ges regeringen till
känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande lån till ombyggnad av ålderdomshem m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Bo202, 1986/
87:Bo207, detta yrkande såvitt nu är i fråga, 1986/87:Bo234, 1986/
87:Bo241 och 1986/87:Bo247 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om lånereglernas innebörd samt om en redovisning
av tillämpningen av dem.

BoU 1986/87:15

Stockholm den 23 april 1987
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s),
Erling Bager (fp), Per Olof Håkansson (s). Knut Billing (m). Margareta
Palmqvist (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Bertil Danielsson (m), Rune
Evensson (s), Birgitta Hambraeus (c), Tore Claeson (vpk), Nils Nordh (s),
Margareta Gard (m) och Britta Sundin (s).

Reservation

Tore Claeson (vpk) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

Frågan om i vilka former omsorgen om äldre bör ordnas faller primärt
inom socialutskottets beredningsområde. Bostadsutskottet vill emellertid
stryka under vikten av vad socialutskottet anfört om att ålderdomshemmen
bör byggas om till sådana bostäder som möjliggör ett självständigt boende.
Att äldre personer liksom andra medborgare har rätt till en modern bostad
med tillräckliga utrymmen och utrustning är självklart.

Det finns inga sociala, vårdmässiga, klassmässiga eller andra acceptabla
skäl för så långt gående förändringar av gällande låneregler som socialutskottets
yttrande skulle innebära. Tidigare ställningstagande från utskott och
riksdag och gällande låneregler utgör ett minimum för att ge även gamla och
omsorgskrävande människor rätt till en egen bostad med god standard.

Gamla människor har rätt både till en bra omsorg och vård och till en bra
bostad. På många ålderdomshem är bostadsstandarden alltför låg och
arbetsmiljön mycket dålig på grund av för små och dåligt utrustade
bostadsutrymmen. Åldringar som drabbas av svårare handikapp tvingas att
flytta. Det är lättare att ge bra omsorg i en rymlig miljö och bra bostad med
köksutrustning som bl. a. ger även anhöriga större möjligheter att finna sig
till rätta och hjälpa till.

Även ombyggnader med en lägre standard, som inte skulle tillgodose
kravet på en fullvärdig bostad, förutsätter en kraftig ombyggnad av
ålderdomshemmen. Ombyggnader med stöd av statliga lån med stora
räntesubventioner bör över huvud taget inte få ske utan att de grundläggande
minimikrav som nu gäller uppfylls.

Bostadsutskottet kommer i de fortsatta övervägandena i detta avsnitt att
redovisa sin syn på frågan om hur reglerna för bostadslån till ombyggnad av
ålderdomshem till godtagbara bostäder för äldre bör utformas. Utskottet
anför följande.

BoU 1986/87:15

En av de grundläggande principerna för när bostadslån skall beviljas är att
med bostadslån finansieras nybyggnad av bostäder, ombyggnad av bostäder
eller ombyggnad av ”icke” bostäder till bostäder. Den gamla typen av
ålderdomshem, ofta med små bostadsrum och inte sällan utan toalett och
dusch, betraktas i bostadslånesammanhang som institutioner. Den princip
som utskottet nu redovisat bör även fortsättningsvis vara utgångspunkten för
när bostadslån kan beviljas för ombyggnad av ålderdomshem. Vad det
närmast gäller är att ange vad som bör fordras vid en ombyggnad av
ålderdomshem till bostäder för att bostadslån skall utgå.

Det finns enligt bostadsutskottets mening skäl att låta 1985 års beslut i
frågan bilda utgångspunkt för vidare överväganden. Detta beslut, som har
redovisats ovan, innebär att det skall vara fråga om fullvärdiga bostäder
inrättade för självständigt boende. Lägenheterna skall också uppfylla
gällande utrymmes- och utrustningsstandard och bestå av minst ett rum och
kök eller ett och ett halvt rum och kokvrå. Naturligtvis skall i bostäderna
finnas toalett och dusch. Dock bör, om byggnadstekniska skäl lägger hinder i
vägen, kunna accepteras att bostäderna efter ombyggnaden består av minst
ett rum och kokvrå. Som huvudregel bör dock gälla att bostaden skall vara
möjlig att bygga om till vad som i dag betecknas som fullvärdiga bostäder. I
anslutning till vad nu anförts om lägenheternas utrymmesstandard vill
utskottet framhålla vikten av att bostaden ges en sådan storlek att den kan
användas även för en rullstolsbunden eller på annat sätt handikappad person.
Det finns också anledning att betona att bostaden skall ha entréutrymme.
Sammantaget innebär vad nu förordats att bostäderna bör ha en lägenhetsyta
av ca 35 m2.

De nu föreslagna reglerna bör tillämpas i ärenden i vilka preliminära
lånebeslut meddelas efter den 30 juni 1987.

BoU 1986/87:15

regeringen till känna vad utskottet anfört om ombyggnadslån för ålderdomshem.

Hemställan

Utskottet hemställer

BoU 1986/87:15

Socialutskottets yttrande
1986/87:5y

BoU 1986/87:15

Bilaga

om äldres boende

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över fyra till
bostadsutskottet hänvisade motioner som rör frågan om låneregler vid
ombyggnad av ålderdomshem. Det gäller motionerna Bo202 av Bengt
Westerberg m. fl. (fp), Bo234 av Margareta Gard och Margit Gennser (m),
Bo241 av Nils Carlshamre m. fl. (m) och Bo247 av Kjell A. Mattsson m. fl.

Socialutskottet avgav våren 1985 ett yttrande till bostadsutskottet över
proposition 1984/85:142 om förbättrade boendeförhållanden för gamla,
handikappade och långvarigt sjuka jämte motioner (SoU 1984/85:4y).

Utskottet behandlade med anledning av motionsyrkanden begreppet fullvärdiga
bostäder, frågan om bostadslånegivning till ålderdomshem samt behovet
av flexibilitet vid tillämpningen av de förordade reglerna.

I den ovannämnda propositionen diskuterades vilka krav som borde ställas
för att bostadslån skulle kunna ges. Bostadsministern erinrade om att enligt
bostadsstyrelsens då gällande föreskrifter till bostadsfinansieringsförordningen
som villkor för bostadslån bl. a. gällde att en bostad skulle innehålla
minst 1 rum och kök, alternativt 1 1/2 rum och kokvrå. När det gällde
gruppbostäder godtogs en lägre privat standard, om bostäderna var kompletterade
med gemensamma utrymmen. Det anfördes vidare att den arbetsgrupp
inom kanslihuset som haft i uppgift att överväga vissa frågor rörande
de äldres och handikappades boende hade föreslagit att dessa föreskrifter
skulle ersättas av krav på att byggandet skulle resultera i fullvärdiga bostäder.

Som motiv för detta angav arbetsgruppen att valet av utrymmesstandard
borde vara en kommunal angelägenhet och bedömas utifrån de boendes
behov, den fysiska miljöns förutsättningar och de ekonomiska möjligheterna.
Bostadsministern framhöll emellertid (s. 25 f.) att för att det skall vara
frågan om en fullvärdig bostad krävs en bostad med alla primära boendefunktioner.
Bostaden bör med andra ord uppfylla alla tidigare gällande krav i
fråga om ytor, utformning, utrustning och tillgänglighet. Förutom att

uppfylla dessa krav ansåg bostadsministern att en bostad för att vara 9

(c)-

Utskottet

Bakgrund

fullvärdig också skall vara så väl integrerad i bebyggelsen att de boende får
förutsättningar för delaktighet och gemenskap med andra. Begreppet
fullvärdig bostad var - med den innebörd som angavs - enligt bostadsministerns
mening lämpligt att läggas till grund för den ändring i bostadsfinansieringsförordningen
som föreslogs i propositionen.

Beträffande bostadslån för ombyggnad anfördes i propositionen att sådana
i princip borde lämnas endast om bostäderna efter ombyggnad blir i alla
avseenden fullvärdiga. Principen om en fullvärdig bostad som villkor för
bostadslån borde dock inte hindra att hänsyn tas till särskilda omständigheter
i de enskilda fallen eller till de krav på boendemiljö och bostadsutformning
som i vissa fall kan behöva ställas för att säkerställa en god vård. Därmed
torde också behoven av att anpassa kvalitetskraven till de lokala förutsättningarna
i viss utsträckning kunna tillgodoses, anförde bostadsministern.

I propositionen angavs också (s. 26) att viss flexibilitet borde medges i
fråga om gruppbostäder. Det kunde gälla fördelningen av boendefunktioner
på privat resp. kollektiv del av bostaden.

Socialutskottet konstaterade i sitt yttrande (s. 4) att motivet för att ersätta
detaljerade föreskrifter om utrymmesstandard med begreppet fullvärdig
bostad var att utrymmesstandard borde vara en kommunal angelägenhet och
bedömas utifrån de boendes behov, den fysiska miljöns förutsättningar och
ekonomiska möjligheter. Utskottet erinrade vidare om att det i propositionen
framhållits att principen om fullvärdig bostad som villkor för bostadslån
inte borde hindra att hänsyn tas till särskilda omständigheter i de enskilda
fallen eller till de krav på boendemiljö och bostadsutformning som i vissa fall
kan behöva ställas för att säkerställa en god vård. Utskottet delade
uppfattningen att det är angeläget att anpassa kvalitetskraven till de lokala
förutsättningarna samt konstaterade också att viss flexibilitet enligt propositionen
skulle kunna medges i fråga om gruppbostäder.

Beträffande frågan om också ålderdomshem skulle omfattas av bostadslånegivningen
anförde utskottet bl. a. att för att inte långtidssjukvården skall
utgöra enda kvarvarande alternativ för de pensionärer som till sist måste
flytta från sin ursprungliga bostad, det behövs tillgång till en boendeform
inom äldreomsorgen där helinackordering och tillsyn kan ges på ungefär
samma sätt som på ålderdomshemmen. Enligt utskottets mening borde det
således även i fortsättningen finnas en boendeform som ligger mellan å ena
sidan eget boende/servicehusboende och å andra sidan vård inom långtidssjukvården.

Utskottet underströk att det förordade boendet dock kräver en god
boendestandard som tillgodoser de äldres anspråk på frihet och integritet.
Utskottet beskrev det avsedda boendet på följande sätt: Var och en bör
sålunda ha ett eget rum med större utrymme än vad som förekommer i många
ålderdomshem och med möjlighet att själv bestämma om möblering o. d.
Toalett och dusch måste finnas till varje rum. Kokmöjlighet bör också finnas.
Boendet bör grundas på personligt hyreskontrakt. Till boendet skall knytas
tillsyn och möjlighet till hjälp dygnet runt.

Utskottet anförde vidare att reglerna för bostadslån borde utformas så att
de stimulerar till önskvärd utveckling och omstrukturering inom äldreomsorgen.
Enligt socialutskottets mening borde därför reglerna i bostadsfinan -

BoU 1986/87:15

Bilaga

sieringsförordningen anpassas så att bostadslån kan utgå för att inrätta ett
sådant boende som utskottet angav, oavsett om det är frågan om nybyggnad
eller om om- och tillbyggnad av ett befintligt ålderdomshem. Utskottet
framhöll att vad utskottet förordade var ett självständigt boende, men med
mera service och personlig omvårdnad för de boende och med fler kollektiva
funktioner i anslutning till bostaden. Vad gällde bostadslån borde därför
samma förutsättningar gälla som för andra former av serviceboende. Vad
utskottet anfört om bostadslån för ny- och ombyggnad av vissa bostäder för
äldre borde enligt utskottets mening ges regeringen till känna.

Då det gällde lån till ombyggnad av befintliga ålderdomshem till servicehus
ville utskottet dessutom tillägga att en viss flexibilitet är befogad vid
tillämpningen. Utskottet anförde att det borde vara möjligt att göra en
helhetsbedömning av kvaliteten i boendet, där hänsyn kan tas till bl. a.
kollektiva utrymmen, möjligheter till sociala kontakter, omgivande miljö
och även rena trivselvärden. Enligt utskottets mening borde omtanken om de
människor som närmast skall bo i lägenheterna vara vägledande.

Bostadsutskottet gjorde vid sin behandling av frågan (BoU 1984/85:24
s. 12) den bedömningen att en sådan boendeform som socialutskottet
förordade lät sig förenas med vad i propositionen anförts beträffande kravet
på fullvärdiga bostäder samt vad där angivits om behovet av flexibilitet i
tillämpningen av kravet när det gäller gruppbostäder. Beträffande sådana
bostäder angavs i propositionen att flexibiliteten kan gälla fördelningen av
boendefunktionerna på privat resp. kollektiv del av bostaden. Bostadsutskottet
ville för sin del tillägga att det också borde finnas möjligheter att vid
ombyggnad i speciella fall och i mindre omfattning - t. ex. med hänsyn till
byggnadstekniska förutsättningar - göra avsteg från upprustnings- och
utrymmesnormerna dock med bibehållande av den inriktning bostadsutskottet
förordat ovan.

Bostadsutskottet ansåg det också möjligt att med tillämpning av de
principer som angivits i propositionen i allt väsentligt förverkliga även den
form av boende och vård som socialutskottet behandlat i sitt yttrande. För att
emellertid klargöra riksdagens uppfattning såvitt avsåg utformningen och
finansieringen borde riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad
bostadsutskottet sålunda anfört.

Motionerna

I samtliga motioner understryks att riksdagen våren 1985 beslutade om
regelförändringar vid ombyggnad av ålderdomshem och att det från utskottens
sida betonades att reglerna skulle tillämpas med flexibilitet. Enligt
motionärernas uppfattning har detta emellertid inte skett. Tvärtom synes
tidigare gällande krav ha skärpts, och i alltför många fall ställs så höga krav
att de i praktiken förhindrar en ombyggnad. I motionerna hemställs därför
om riksdagsinitiativ för att få tillämpningen av reglerna för ombyggnad av
ålderdomshem att överensstämma med riksdagens intentioner.

BoU 1986/87:15

Bilaga

Gällande bestämmelser

Bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) gäller beträffande lån som
beviljats före den 1 november 1986. För bostadslån som beviljas därefter
gäller nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:692) och ombyggnadslåneförordningen
för bostäder (1986:693). 17 § ombyggnadslåneförordningen
preciseras vilka krav som skall ställas för att bostadslån skall beviljas,
antingen till åtgärder genom vilka utrymmen i hus ställs i ordning till bostäder
eller till lokaler för boendeservice (5 § 1), eller till åtgärder i eller i anslutning
till hus som medför en väsentlig förbättring av husets tekniska kvalitet eller
funktionella kvalitet eller av boendemiljön samt åtgärder för att avhjälpa
vissa byggnadstekniska brister (5 § 2). I 7 § andra stycket anges bl. a. att
lägenheterna skall uppfylla gällande krav på utrymmes- och utrustningsstandard
och bestå av minst 1 rum och kök eller 11/2 rum och kokvrå. Det anges
vidare att mindre avsteg får göras från kraven om det finns särskilda skäl samt
att de närmare föreskrifterna om förutsättningarna för sådana avsteg
meddelas av bostadsstyrelsen.

I bostadsstyrelsens föreskrifter om bostadslån m. m. för ombyggnad
(BOFS 1986:70 OMB 1) anges bl. a. att avsteg från kravet på fullvärdig
bostad får göras i mindre omfattning beträffande rumsstorlek, funktionsmått
och möbleringsutrymme, om planlösningstekniska eller byggnadstekniska
skäl hindrar en lösning med högre standard till rimlig kostnad, men att avsteg
inte får göras för hela funktioner. Beträffande ombyggnad av bostäder för
äldre, handikappade eller långtidssjuka får avsteg även göras från kravet på
integrering av sådana bostäder i bebyggelsen, dock endast om ett kvartående
vid en samlad bedömning av olika bostadshänsyn kan anses motiverat.

Om ansökan avser kollektiva boendeformer som alternativ till institutionsvård,
får mindre avsteg från gällande krav på utrustnings- och utrymmesstandard
göras, exempelvis i fråga om köksutrustning eller den enskilda
lägenhetens yta, under förutsättning att sådana avsteg kompenseras av
intilliggande gemensamma utrymmen och utrustning. I dessa fall får dock
enligt föreskrifterna antalet lägenheter som delar gemensamma utrymmen
inte överstiga sex lägenheter, och bostadsgruppen skall ligga i vanliga
bostadshus och inte samlokaliseras med andra bostäder av liknande slag.

Utskottets bedömning

Utskottet har som ovan framgått den principiella uppfattningen att den
omsorgsform som ålderdomshemmen representerar (servicehus med helinackordering)
även fortsättningsvis behövs som boendeform mellan eget
boende/servicehus och vård inom långtidssjukvården. Detta innebär dock
inte ett bevarande av gamla institutioner med dålig standard. Boendet bör
vara självständigt och permanent.

Som utskottet beskrivit ovan är nu gällande förordning och av bostadsstyrelsen
utfärdade föreskrifter mycket detaljerade i sin reglering av vilka krav
som skall ställas för att bostadslån till ombyggnad skall utgå. Enligt
motionärerna har den av riksdagen förordade flexibiliteten inte kommit till
uttryck i de tillämpande myndigheternas beslut.

BoU 1986/87:15

Bilaga

Mot bakgrund härav finner utskottet det nödvändigt att närmare utveckla
sin syn på fullvärdigt boende för äldre och behovet av flexibilitet vid
tillämpningen av reglerna.

Omsorgen om äldre skall utformas utifrån principerna om normalisering
och självbestämmande. Med normalisering avses att insatserna skall underlätta
för den enskilde att bo och verka i sin vanliga miljö under så normala
förhållanden som möjligt. Självbestämmande förutsätter ett differentierat
utbud av stöd och service, ur vilket individen själv kan välja, samtidigt som
den personliga integriteten respekteras.

Utskottet har tidigare påpekat att tendensen att allt fler äldre bor kvar allt
längre i sin ursprungliga bostad kan medföra att de äldre som ändå måste
flytta därifrån då har ett mycket stort omsorgsbehov, dock utan att
nödvändigtvis vara i behov av egentlig sjukvård. Ofta kommer de att vara i
ganska hög ålder. Bland dessa gamla finns sådana som löper risk att bli socialt
och känslomässigt isolerade därför att de saknar anhöriga eller för att de har
fysiska eller psysiska handikapp som gör det svårt för dem att ha kontakt med
andra. Många känner också en oro för sin person just för att de blivit så gamla
och värdesätter därför tryggheten i att vara omgiven av människor de känner.
Många klarar inte heller sådant som att laga mat och diska. Dessa gamla är
inte sjuka i vanlig mening men har ett kontinuerligt behov av hjälp med
praktiska uppgifter.

För bl. a. dessa grupper kan det enligt utskottets mening ofta vara en
utmärkt lösning med ett kollektivt boende av det slag som ålderdomshemmen
representerar. En sådan kollektiv boendeform med fast anställd
personal tillgodoser såväl de gamlas behov av trygg social och känslomässig
kontakt som deras behov av omvårdnad. Utskottet vill dock slå fast att vad
som här diskuteras är ett modernt boende anpassat för äldre med stort
omsorgsbehov, inte institutionsvård eller institutionsboende.

Då en gammal människa lämnar sin invanda miljö är det viktigt att
respekten för hennes integritet upprätthålls. Det nya boendet måste även i
kollektivet vara självständigt och den gamla få eget hyreskontrakt på sin
bostad. Det boende socialutskottet förordade i sitt yttrande SoU 1984/85:4y
innebar som nämnts att varje boende skulle disponera ett rum med större
utrymme än vad som för närvarande förekommer i många ålderdomshem
och med möjlighet att själv bestämma möblering o. d. samt egen toalett och
dusch. De boende borde dessutom ha kokmöjlighet. Det senare behöver
enligt utskottets uppfattning inte innebära eget kök eller kokvrå, eftersom
många gamla inte kan utnyttja detta. Minst kokskåp skall dock finnas. I
anslutning till bostaden bör i dessa fall finnas goda gemensamma utrymmen.

I bostadsstyrelsens föreskrifter om bostadslån för ombyggnad anges vidare
att antalet lägenheter som delar gemensamma utrymmen inte får överstiga
sex och att bostadsgruppen inte får samlokaliseras med andra bostäder av
liknande slag. Bestämmelserna har enligt vad utskottet erfarit sin grund i
allmänna bostadspolitiska överväganden, bl. a. angående syftet med bostadslånen.
Dessa skall definitionsmässigt utgå för bostäder och inte för t. ex.
institutioner. Det boende utskottet förordar är emellertid som ovan anförts
självständigt. Det kan inte tillmätas någon större betydelse om sex eller åtta
lägenheter delar på vissa gemensamma utrymmen eller om några bostads -

BoU 1986/87:15

Bilaga

grupper samlokaliseras. Vad som är lämplig storlek på en grupp är - som
också framhölls i proposition 1984/85:142 (s. 10) - svårt att ange, eftersom
förutsättningarna varierar mycket från fall till fall. Enligt utskottets mening
bör därför detta liksom om och i så fall i vilken utsträckning flera
gruppbostäder bör samlokaliseras avgöras med hänsyn till omständigheterna
i varje särskilt fall.

Sammanfattningsvis vidhåller socialutskottet sin tidigare uttalade uppfattning
att bostadslån bör kunna lämnas för ett boende för äldre i behov av mera
omfattande hjälp och tillsyn i enlighet med vad utskottet nu angivit. Detta
innebär att lånereglerna måste ha en utformning som möjliggör en flexibel
tillämpning. De låneregler som nu gäller måste därför ändras för att ta
hänsyn till vad utskottet angett som norm. Avsteg måste kunna göras från
gällande krav på utrustnings- och utrymmesstandard i de fall de kompenseras
av en satsning på kollektiva funktioner. Under samma förutsättningar bör
man också kunna utesluta hela funktioner, dock ej eget WC och dusch. Minst
kokskåp skall dock finnas. Det bör också vara möjligt att göra en friare
bedömning av antalet lägenheter i en bostadsgrupp och av hur nära de får
ligga andra bostäder av liknande slag. Vägledande för prövningen av frågan
om bostadslån bör vara om boendet vid en samlad kvalitativ bedömning
framstår som ett gott och fullvärdigt alternativ för dessa äldre.

Det nu anförda bör enligt socialutskottets mening ges regeringen till
känna.

Stockholm den 10 mars 1987
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck
(m), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s), Per Arne Aglert (fp), Ann-Cathrine
Haglund (m), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Stina Gustavsson (c)
och Maud Björnemalm (s).

BoU 1986/87:15

Bilaga